KE / ONS / WED 23 / 10 / 2019 TO / THU 24 / 10 / 2019

19.00

HELSINGIN MUSIIKKITALO MUSIKHUSET I HELSINGFORS HELSINKI MUSIC CENTRE PÉTER EÖTVÖS LETICIA MORENO ALLE VITTIME SENZA NOME Alle vittime senza nome

Säveltäjä ja kapellimestari Péter Eötvös (s. 1944) on yksi aikamme suurista säveltäjä-kapellimestareista, eikä hän pelkää käyttää näkyvyyttään ottaakseen kantaa musiikin keinoin. Oopperassaan Senza Sangue (2016) hän käsittelee sisällissodan jättämiä arpia kertomalla tarinan kostonjanoisesta orpotytöstä. Tragikoominen Der Goldene Drache (2014) sijoittuu paperittomien siirtotyöläisten arkeen, joka menee täysin sekaisin aasialaisravintolassa tapahtuneen kömmähdyksen myötä. Oopperat Love and Other Demons (2008) ja Lady Sarashina (2008) kertovat naisen asemasta patriarkaalisissa kulttuureissa. Orkesteriteos Alle vittime senza nome (Kaikille nimettömille uhreille) on omistettu sotaa ja vainoa paenneille Afrikan ja Lähi-idän pakolaisille. Eötvös, kuten varmasti jokainen vähänkään aikaansa seuraava länsimaalainen, sai vuonna 2015 eteensä uutiskuvia ihmisten päivittäisestä epätoivosta ja rantaan ajelehtineista veneistä. Ihmisiä rääsyissään, monta päivää Välimeren armoilla seilanneita perheitä, viimeiset säästönsä uhkarohkeaan koitokseen panneita miehiä, naisia, lapsia. ”Katselin tarkasti näitä

PÉTER EÖTVÖS liikuttavia kuvia työskennellessäni teoksen parissa”, Eötvös on sanonut. ”En vain yksittäisten ihmisten kasvoja, vaan myös tiiviitä ihmismassoja sulloutuneina veneisiin. Nuo kuvat ovat muuntuneet sävellyksessäni herkiksi, sooloinstrumenteilla soitetuiksi melodioiksi ja massiviisiksi, koko orkesterin soittamiksi, tiheiksi ääniksi”. Teos on kolmeosainen, ja sen monipuoliset vaiheet kuvastavat merimatkan epävakautta. Saatuaan teoksen valmiiksi Eötvös huomasi, että sen rytmikkyys ja temaattinen dramaturgia voisi sopia myös koreografialle. Siitä voisi tulla musiikinhistorian ensimmäinen ”tanssittu sielunmessu”, mutta Eötvösin mielestä se viittaisi liiaksi roomalaiskatoliseen perinteeseen. Nimellä Alle vittima senza nome hän haluaakin kunnioittaa pakolaisten moninaisia alkuperiä ja uskontoja. Teoksen ovat tilanneet Italian neljä suurinta orkesteria: Rooman Orchestra dell’Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Firenzen oopperan sinfoniaorkesteri ja Torinon RAI:n kansallisorkesteri. La Scalan sinfoniaorkesteri kantaesitti sen vuonna 2017 säveltäjän johdolla. 2 DoReMi, viulukonsertto nro 2

”Halusin kuusikymmentä vuotta säveltämiskokemusta nauttineena palata nuoruuteni juurille: asettelemaan ääniä päälleikkäin ja peräkkäin kuin rakennuspalikoita ja nautiskelemaan niiden tuottamista muutoksista”, Péter Eötvös on kertonut. Niinpä hän todella palasi musiikin alkulähteille, kolmeen alkusäveleen, Do, Re ja Mi, jotka ovat kuin numeroiden 1, 2 ja 3 tai aakkosten a, b ja c. ”Olemme jo lastenlauluista ja muinaisista sävelmistä oppineet, kuinka vain näistä kolmesta äänestä voi tehdä sävelmiä. Voimme myös kuulla niiden välisen hierarkian. Kun yksi niistä toistuu useammin, se saa pääosan, kun muut vain tukevat sitä.” Lapsuuteen viittaavasta lähtökohdasta huolimatta Eötvös on päätynyt konsertossaan kauas lorulaulujen estetiikasta, mutta niin tehdessään hän ottaa näkymän lapsenkaltaiseen, vilpittömään luomiseen vastakohdan kautta. ”Siinä missä lapsi on keskittynyt muotoilemiseen, minua kiinnostaa epämuotoilu.” Erityisesti Eötvösiä kiinnostaa kolmikon keskimmäinen sävel, joka hakee ulospääsyä kahden kaverinsa puristuksista. ”Onnistuessaan

PÉTER EÖTVÖS Re nousee keskushahmoksi, johon kaikki lopulta palaa pyörittyään sen ympärillä. Teema Do–Re–Mi on maailma, joka koostuu yksinkertaisista asioista, jännitteiden purkamisesta, siteistä vapautumisesta. Loppu jää kuunneltavaksi…” Jo heti alussa konserton konflikti on pedattu, kun kolmen äänen sarja kuullaan järjestyksessä Mi–Do–Re. Paitsi että huomio osuu nyt Re-ääneen, Eötvös myös tulee vaivihkaa esitelleeksi konserton tilaajan ja kantaesittäjän, japanilaisen viulisti Midorin. Konserton kantaesityksen Los Angelesin Walt Disney Hallissa johti Pablo Heras-Casado. Jo kolmisenkymmentä kertaa mm. Berliinin Philharmoniessa, Leipzigin Gewandhausissa, New Yorkin David Geffen Hallissa ja Pariisin Philharmoniessa esitettyä teosta ovat soittaneet Akiko Suwanai, Patricia Kopatchinskaja ja viime aikoina, kuten tänään, Leticia Moreno.

3 Tarantelle styrienne (ork. Maurice Ravel)

Vuosisatojen ajan Eurooppaa ravisteli mystinen tauti. Ensimmäiset tapaukset kirjattiin jo 600-luvulla ajanlaskun jälkeen, ja pitkin keskiaikaa sairautta havaittiin yhä useammin epidemianomaisina aaltoina siellä täällä. Pahin koettiin Strasbourgissa vuonna 1518, kun rouva Troffea alkoi yhtäkkiä tanssia keskellä katua. Viikon sisällä kymmenet ihmiset olivat liittyneet seuraan, eivätkä viranomaiset keksineet muuta kuin palkata muusikoita säestämään tätä jatkuvaa hytkymistä ihmeparantumisen toivossa. Pian säestäjistä tuli säestettäviä, uhriluku kasvoi, ja viikkokausien keskeytyksetön hetkuttaminen kaatoi päivittäin jopa 15 ihmistä uupumukseen ja sydänkohtauksiin. Italiassa epidemia keskittyi eteläisen Taranton maakunnan alueelle, jossa tanssitautia tavattiin erityisesti 1500–1600-luvuilla. Siellä lähde paikannettiin Lycosa tarantula -juoksuhämähäkin puremaan, josta aiheutui levottomuutta ja raajojen kihelmöintiä ennen vääjäämätöntä kuolemaa. Tauti on saanut nimen choreomania. Italiassa sitä kutsutaan nimellä tarantismi. Aivan kuin Keski-Euroopassa, Italiassa oireisiin määrättiin nimenomaan säestyksellistä tanssimista, jolla hämähäkin myrkky poistuisi nopeasti kehosta. ”Hikoilu ja vastamyrkyt helpottavat pahoinvointia, mutta ylivertainen ja ainoa lääke on musiikki.” Ei siitä hoitomuodoksi ollut, mutta nopeatempoisesta musiikista muodostui italialainen kansantanssi tarantella. CLAUDE DEBUSSY CLAUDE Nykylääketiede suhtautuu choreomanian alkuperään vähintäänkin skeptisesti. Ainakin hämähäkit ja henkiolennot on poistettu syytettyjen listalta. Taudinaiheuttajaksi epäilläänkin hallusinogeenistä torajyväsientä, joka olisi levinnyt viljapeltojen kautta elintarvikkeisiin. Tarantella-tanssinkin syntytarinasta liikkuu vaihtoehtoisia ja tylsempiä versioita. Oli miten oli, Claude Debussy (1862–1918) sävelsi lyhyen pianokappaleen Tarantella styriennen palattuaan Rooman-palkintoon kuuluvalta Italian-matkaltaan vuonna 1890. Perinteistä poiketen hän on ottanut vaikutteita myös Etelä-Itävallan Steiermarkin (latinaksi Styria) alueen slaavilaisista melodioista. Säveltäjä Maurice Ravel orkestroi kappaleen vuonna 1922. 4 Háry János -sarja

Kuten vuotta nuorempi maanmiehensä ja hyvä ystävänsä Béla Bartók, unkarilainen Zoltán Kodály (1882–1967) käytti kansallista heräämistä tyydyttääkseen kunnianhimonsa sekä säveltäjänä että kansanmusiikin tutkijana. Hän matkusteli kylästä toiseen fonografi selässään ja ikuisti jälkipolville kansanlauluja, joiden perintö oli siihen asti kulkenut vain suusta suuhun. Näin Kodály sai aineistoa tutkielmaansa ja varmisti omien sävellystensä kansanmusiikkilainojen autenttisuuden. Sävellyksissään Kodály seurasi unkarilaiskansallista ja myöhäisromanttista tyylisuuntaa, eikä hän koskaan lähtenyt eurooppalaisen modernistien mukana rakentamaan musiikinhistorian tulevaisuutta, toisin kuin Bártok. Kodály ei koskaan saanut musiikillaan samaa huomiota kuin hänen 1930–40-luvuilla kehittämänsä Kodály-metodi tai oikeammin Kodály-konsepti, musiikkipedagogiikan kokonaisvaltainen uudistus. Hänen lanseeraamaansa käsitteistöön ja havainnollistaviin esimerkkeihin perustuu suuri osa läntisen maailman musiikinopetuksesta vielä tänäkin päivänä. Kodály-konsepti valittiin vuonna 2016 UNESCO:n aineettoman kulttuuriperinnön luetteloon. Orkesterisarja laulunäytelmä Háry Jánosista (1926) on Kodályn kiistatta suosituin teos. Kirjailija János ZOLTÁN KODÁLY ZOLTÁN Garayn romaaniin Veteraani perustuva laulunäytelmä kertoo sotilaasta, joka viettää eläkepäiviään kapakassa horisemalla juttujaan. Kuusiosainen sarja alkaa koko orkesterin aivastuksella, joka kansanperinteen mukaan paljastaa, ettei tarinaa ei tule ottaa ihan todesta. Ensiosa johdattelee kuulijat Háry Jánosin mukana keisarilliseen hoviin, jossa Jánosiin ihastunut Napoleonin vaimo Marie-Louise saa tältä pakit. Toisessa osassa ihaillaan sotilasparaatia Wienissä. Kolmannessa osassa János mielitiettyineen laulaa kaipuusta kotikonnuille, mutta paluu saa odottaa, sillä Napoleon on saanut vihiä vaimonsa uskottomuudesta. Neljännessä osassa János taltuttaa kostonjanoisen Napoleonin armeijan omin käsin, mutta päällikön itsensä hän suostuu armahtamaan. Intermezzossa muistellaan voitonhetkiä unkarilaisilla melodioilla. Päätösosassa Itävallan keisari hoveineen juhlistaa Jánosin urotekoja, jonka jälkeen nojatuolisankarimme palaa takaisin kotikyläänsä. Kapakan väki kun jo janoaa tarinoita kuullakseen. 5 Kolme Grammy-ehdokkuutta, Kaksi ECHO-palkintoa, ICMA-palkinto ja Gramophone-palkinto. Lukuisia huomionosoituksia niin oopperoista, elokuvamusiikista kuin orkesterimusiikista. Ranskan arvonimi Commandeur de l’Ordre des l’Arts et des Lettres vuonna 2003, Italian Kultainen leijona -palkinto elämäntyöstä, Kuninkaallisen filharmonisen seuran musiikkipalkinto Englannissa… ja lukemattomia muita tunnustuksia. Unkarilainen Péter Eötvös (s. 1944) on vuosituhannen vaihteen säveltäjä-kapellimestareiden suurimpia nimiä. Eötvös sai syväsukelluksen musiikkiin pianistiäitinsä johdattamana. Pienestä pitäen hän näki oopperaa, teatteria ja konsertteja ja kirjoitti itsekin näytelmiä pianonsoiton opiskelun ohessa. Vain 11-vuotiaana hän voitti ensimmäisen sävellyspalkintonsa ja sai kolmekymppisen György Ligetin huomion. Hänen avullaan Eötvös tutustui Zoltán Kodályyn, joka puolestaan ohjasi hänet Budapestin Franz Liszt -akatemiaan János Viskin sävellysoppilaaksi. Akatemiassa Eötvös etääntyi aikansa paikallisista trendeistä nopeasti. Hän

PÉTER EÖTVÖS työskenteli improvisoivana elokuvasäestäjänä ja sävelsi runsaasti myös käyttömusiikkia, minkä lisäksi hänen tyylinsä alkoi hakeutua kohti Stockhausenin ja Boulezin kaltaisten modernistien koulukuntia. Kölnin radiostudioilla 1970-luvulla Eötvös pääsi käsiksi elektronisen musiikin kultakaivoksiin, vakiinnutti nimensä nykymusiikin silmällä pidettäviin ja aloitti uransa myös kapellimestarina, erityisesti uuden musiikin erikoismiehenä. Hän toimi Ensemble intercontemporainin taiteellisena johtajana 1978–1991 ja johti mm. Stockhausenin Donnerstag aus Licht -oopperan La Scalan ensiesityksen ja Lontoon Royal Operan esitykset 1981 ja 1985. Kapellimestarina hän on vieraillut kaikissa maailman parhaista orkestereista ja oopperataloista, ja toiminut mm. BBC Symphony Orchestran ja Göteborgin sinfoniaorkesterin päävierailijana. Eötvös tukee myös nuoria säveltäjiä ja kapellimestareita vuonna 1991 perustamansa Kansainvälisen Eötvös-instituutin sekä vuonna 2004 perustamansa Eötvös Contempary Music -säätiön kautta.

6 PÉTER EÖTVÖS © MARCO BORGGREVE PÉTER EÖTVÖS 7 Espanjalainen, varhaislapsuutensa Bostonissa viettänyt Leticia Moreno sai pienenä kokea runsaudenpulaa harrastustarjonnasta. Koulun jälkeen hän meni joko balettiin, maalaustunneille tai ratsastamaan, ja viulunsoitto kuului päivittäisiin puhteisiin leikinomaisena harrastuksena. Kun Moreno muutti perheineen Madridiin, hän alkoi keskittyä viulunsoittoon vakavammin. Ei siksi, että hän olisi päättänyt tulla viulistiksi, vaan koska hän ei osannut olla soittamatta. Viulusta oli tullut osa häntä, osa jokapäiväistä elämää samaan tapaan kuin syöminen ja auringonvalo. Hän aloitti Suzuki-menetelmällä, jonka pääperiaate on mahdollisimman luonnollinen, kuulohavaintoihin perustuva tapa omaksua musiikkia ja soittamista. Moreno oli tietenkin poikkeuksellisen lahjakas – hän olisi voinut valita minkä tahansa soittimen, mutta valinta sattui osumaan viuluun. Hän harkitsi myös laulamista. Häntä on aina kiehtonut soittimensa anteeksiantamattomus, sen kompleksisuus; virhemarginaali on kapea, kauniin ääneen tuottaminen äärimmäisen vaikeaa, mutta silti soittaja voi tuoda juuri oman persoonallisuutensa esille omalla äänellään. Moreno huomasi jo 12-vuotiaana, kuinka hienolta tuntuu kuulla oman viulusoundinsa nousevan

LETICIA MORENO orkesterin ylle. Sen tunteen tavoitteleminen saa hänet nousemaan lavalle yhä uudelleen. Morenon ura on ollut jyrkässä nousussa kuluneen vuosikymmenen ajan. Hänen Mstislav Rostropovitšin, Maxim Vengerovin ja Zakhar Bronin vaativissa opeissa hioutuneet taitonsa huomattiin viimeistään vuonna 2012, kun hänelle myönnettin ECHO Rising Star -palkinto. Viime vuosina hän on soittanut esimerkiksi Pietarin filharmonikkojen, Houstonin sinfoniaorkesterin ja Washingtonin kansallisorkesterin solistina, ja lisäksi hän levyttää Deutsche Grammophonille. Péter Eötvösin toisen viulukonserton Moreno on esittänyt säveltäjän johdolla tänä vuonna Porton sinfoniaorkesterin solistina. Leticia Morenon soitin on jo yli 10 vuoden ollut Nicolò Gagliano -viulu vuodelta 1762.

Seuraa Leticia Morenoa Twitterissä: @LeticiaMoreno_v

8 LETICIA MORENO © OMAR AYYASHI 9 Helsingin kaupunginorkesteri on perustettu vuonna 1882 ja on siten Pohjoismaissa pisimpään yhtäjaksoisesti toiminut ammattisinfoniaorkesteri. Se on kasvanut 36 muusikon soittajistosta 102 vakinaisen soittajan orkesteriksi, joka konsertoi vuosittain yli 120 000 kuulijalle. Viisi ensimmäistä vuosikymmentä orkesterin ylikapellimestarina oli sen perustaja Robert Kajanus. Vuosina 1892–1923 orkesteri kantaesitti valtaosan Jean Sibeliuksen sinfonisesta tuotannosta säveltäjän itsensä johdolla. Sittemmin kaupunginorkesteria ovat luotsanneet mm. Paavo Berglund, Okko Kamu ja Leif Segerstam. Ylikapellimestari John Storgårdsin kausi päättyi vuoden 2015 lopussa. Kapellimestari Susanna Mälkki valittiin syyskuun 2014 alussa orkesterin seuraavaksi ylikapellimestariksi, ja hänen syksyllä 2016 käynnistynyt kautensa jatkuu kevääseen 2021. Vuonna 2011 kaupunginorkesteri aloitti konsertoinnin uudessa kotisalissaan Helsingin Musiikkitalossa. Vuosittaisten 70–80 konsertin lisäksi orkesteri tekee säännöllisesti ulkomaankiertueita. Ensimmäinen konserttimatka suuntautui Pariisin maailmannäyttelyyn kesällä 1900. Orkesteri on Euroopan lisäksi vieraillut neljä kertaa Yhdysvalloissa ja Japanissa sekä tehnyt ensimmäisenä suomalaisena sinfoniaorkesterina konserttikiertueen Etelä-Amerikkaan. HKO on saanut tunnustusta levytyksistään, joista useille on myönnetty palkintoja sekä Grammy- ehdokkuuksia.

www.helsinginkaupunginorkesteri.fi [email protected]

helsinkiphilharmonic @HelsinkiPhil helsinkiphilharmonic HelsinkiPhilharmonic HELSINGIN KAUPUNGINORKESTERI HELSINGIN 10 KEVÄÄN 2020 KAUSIKORTTI- MYYNTI ALKAA! Kevään 2020 kausikortit ovat myynnissä 5.11.–2.12.2019. Kertalippujen myynti alkaa 10.12.2019. Avointen kenraaliharjoitusten lipunmyynti alkaa 12.12.2019. Kauden 2019–20 ohjelmisto: www.helsinginkaupunginorkesteri.fi BILJETTFÖRSÄLJNING FÖR VÅREN 2020 Säsongkort till våren 2020 är till salu 5.11–2.12.2019. Försäljning av engångsbiljetter inleds 10.12.2019. De öppna general- repetitionernas biljettförsäljning inleds 12.12.2019. Program för säsong 2019–20: www.helsingforsstadsorkester.fi TICKET SALES FOR SPRING 2020 Season tickets for spring 2020 are on sale from 5 November to 2 December 2019. Single tickets for concerts go on sale 10 December 2019. Tickets for final rehearsals go on sale on 12 December 2019. Programme for 2019–20 season: www.helsinkiphilharmonicorchestra.fi

TICKETMASTER puh. / tel. 0600 10 800 (1,98 € / MIN+PVM/LNA/LNC) ma–la / må–lö / Mon–Sat 8–21 su / sö / Sun 10–18 www.ticketmaster.fi MUSIIKKITALON LIPPUMYYMÄLÄ Musikhusets biljettkassa / Ticket sales desk at Helsinki Music Centre ma–pe / mån–fre / Mon–Fri 9–18 la / lö / Sat 10–17

11 Péter EÖTVÖS Alle vittime senza nome Péter Eötvös (f. 1944) är en av vår tids stora tonsättardirigenter. Han är inte rädd för att använda sin position för att ta ställning med musikens hjälp. Operan Senza Sangue (2016) handlar om inbördeskrigets ärr och berättar om en föräldralös flickas hämndlystnad. Der Goldene Drache (2014) är en tragikomedi on gästarbetare vilkas vardag går åt pipan på grund av ett missöde i en asiatisk restaurang. Operorna Love and Other Demons (2008) och Lady Sarashina (2008) handlar om kvinnas ställning i patriarkala kulturer. Orkesterverket Alle vittime senza nome (Alla namnlösa offer) är tillägnat dem som flytt från krig och förtryck i Afrika och Mellanöstern. År 2015 fick Eötvös, liksom väl alla andra västerlänningar som följer med sin tids händelser, se nyhetsbilder som visade människors dagliga förtvivlan och båtar som drev in mot stranden. Människor i söndertrasade kläder. Familjer som i dagar gungat på Medelhavets vågor. Män, kvinnor och barn som använt sina sista besparingar för att kunna fly. ”Då jag arbetade på mitt verk”, berättar Eötvös, ”betraktade jag noga alla gripande bilder av inte endast enskilda ansikten utan av även de i båtarna tätt packade människomassorna. I min komposition omvandlades dessa bilder till skira melodier i soloinstrument och täta, massiva klanger som görs av hela orkestern.” Verket är i tre satser, och dess mångskiftande händelser speglar havsfärdens osäkra utgång. Då verket var färdigt märkte Eötvös att dess rytmik och tematiska dramaturgi är lämpat för koreografi. Det kunde ha blivit musikhistoriens första ”dansade själamässa”, men Eötvös ansåg att det i alltför hög grad hade hänvisat till den romersk-katolska traditionen. Med titeln Alle vittima senza nome vill han uppmärksamma flyktingarnas olika etniska och religiösa bakgrund. Verket skrevs på beställning av Italiens fyra största orkestrar: Orchestra dell’Accademia Nazionale di Santa Cecilia i Rom, Florens symfoniorkester, RAI-orkestern i Torino och La Scalas symfoniorkester. Sistnämnda uruppförde verket år 2017 under tonsättarens ledning.

Péter EÖTVÖS DoReMi, violinkonsert nr 2 ”Efter sextio års kompositionserfarenhet ville jag återvända till min ungdoms rötter: placera ljud på och efter varandra som om de var byggklossar och njuta av de förändringar som uppstår.” Så säger Péter Eötvös. Och han återvände sannerligen till musikens urkällor. De tre tonerna Do, Re och Mi är som siffrorna 1, 2, 3, eller bokstäverna a, b och c. ”Barnvisor och forna melodier har lärt oss att man kan bygga melodier utgående från dessa tre toner. Vi kan också höra 12 Kohtaamisia-klubi Helsingin kaupunginorkesterin Kohtaamisia-klubi on luovien ideoiden ja yllättävien kohtaamisten areena, esiintyjinä HKO:n muusikot ystävineen. Maksuton ja kaikille avoin Kohtaamisia-klubi järjestetään Musiikkitalon päälämpiössä perjantaisin noin kerran kuussa. Vapaa pääsy – tervetuloa! Ohjelma alkaa illan konsertin jälkeen n. klo 21, kahvila palvelee 22.30 saakka.

TULOSSA! Silta pe 1.11. klo 21, Musiikkitalo, päälämpiö

Jan Söderblom, viulu Anna-Liisa Bezrodny, viulu Lilli Maijala, alttoviulu Jan-Erik Gustafsson, sello Anni Elif, laulu ja sello HKO:n konserttimestari Jan Söderblom tuo suunnittelemansa Kauniaisten musiikkijuhlien nimikkokokoonpanon, Grani- kvartetin, taiteilijat Kohtaamisia-klubille. Yhtyeellä on vahva HKO-ulottuvuus myös kahden orkesterissa aiemmin soittaneen jäsenensä kautta. Missy Mazzoli (1980–) on oman sukupolvensa palkituimpia yhdysvaltalaissäveltäjiä ja myös lasikattojen rikkoja: ensimmäinen nainen, jolta New Yorkin Metropolitan-ooppera on tilannut oopperan. Hänen klubilla kuultava teoksensa Harp and Altar on saanut inspiraationsa Brooklyn Bridgestä. Steve Reichin 9/11 on kolmiosainen teos, joka rakentuu Manhattanin vuoden 2001 syyskuun 11. päivän tapahtumien ympärille.

Seuraava klubi-ilta Musiikkitalossa: 1.11. ja 29.11. Ohjelmatiedot: www.helsinginkaupunginorkesteri.fi

13 deras hierarki. Då en av dessa toner uppträder oftare än de andra får den en huvudroll som de andra stöder.” Trots en utgångspunkt som kan hänvisa till barndomen har konserten inte mycket gemensamt med barnvisornas estetik. Men så betraktar Eötvös också barnets omedelbara skaparakt s.a.s. från andra hållet. ”Ett barn koncentrerar sig på att forma, jag är intresserad av att anti-forma.” Eötvös är intresserad av framförallt trions mittersta ton som inte vill förbli klämd mellan sina två kompisar. ”Då Re lyckas i sitt uppsåt blir den en centralfigur som allt återvänder till efter att först bara ha kretsat omkring den. Temat Do–Re–Mi är en värld som består av simpla ting, en spänning som släpper taget, band som knyts upp. Slutet måste man höra in…” Konsertens konflikt står klar redan från starten då de tre tonerna hörs i ordningsföljden Mi–Do–Re. Fokus är på tonen Re, och dessutom lyckas Eötvös i smyg presentera den japanska violinisten Midori som beställde konserten och uruppförde den. Violinkonserten uruppfördes i Walt Disney Hall i Los Angeles under ledning av Pablo Heras-Casado. Verket har spelats redan ett trettiotal gånger i bl.a. Philharmonie i Berlin, Gewandhaus i Leipzig, David Geffen Hall i New York och Philharmonie i Paris. Solister har varit Akiko Suwanai, Patricia Kopatchinskaja och på sistone, liksom ikväll, Leticia Moreno.

CLAUDE DEBUSSY Tarantelle styrienne (ork. Maurice Ravel) Europa led i flera århundradens tid av en mystisk sjukdom. De första fallen antecknades redan på 600-talet, och genom hela medeltiden dök sjukdomen upp i epidemiska vågor såväl här som där. Den svåraste epidemin drabbade Strasbourg år 1519 då fru Troffe plötsligt började dansa mitt på gatan. Inom en vecka hade tiotals andra drabbats. Myndigheterna kom inte på att göra annat än att anlita musiker för att ackompanjera de envist skakande människorna. Snart blev också musikerna sjuka. Offrens antal steg. Varje dag dog upp till 15 personer på grund av utmattning och hjärtattacker förorsakade av ett skakande och ryckande som hade pågått i flera veckor. I Italien var epidemin som starkast i Taranto, där danssjukan var vanlig på framförallt 1500- och 1600-talen. Där kom man på att upphovet var Lycosa tarantula-spindeln vars bett ledde till rastlöshet och ett envist pirrande i lederna före en oundviklig död inträffade. Sjukdomen har fått namnet choreomani; i Italien talar man om tarantism. Precis som i Centraleuropa ansågs det att giftet snabbare lämnar kroppen om man dansar till ett ackompanjemang: ”Svettning och motgift minskar på illamåendet, men den enda perfekta medicinen är musik”. Kuren hade ingen effekt, men musiken i snabbt tempo gav upphov till folkdansen tarantella. 14 Modern medicinsk forskning ställer sig minst sagt skeptisk till idén om choreomanins ursprung. Vare sig spindlar eller andeväsen är skyldiga. Det antas att sjukdomens källa är en sporsäcksvamp med hallucinogen egenskap som hade spridit sig från säd till livsmedel. Om tarantella-dansens ursprung finns flera alternativa och mindre rafflande versioner. Hur som helst komponerade Claude Debussy (1862–1918) ett kort pianostycke, Tarantella styrienne, då han år 1890 återvände hem från en Italien-resa i samband med det Rom-pris han tilldelats. Till skillnad från traditionen har han också tagit intryck av de slaviska melodierna i Steiermark (på latin Styria) i södra Österrike. Tonsättare Maurice Ravel orkestrerade stycket år 1922.

ZOLTÁN KODÁLY Háry János-svit I likhet med sin sex år yngre landsman och goda vän Béla Bartók använde ungraren Zoltán Kodály (1882–1967) den nationella väckelsen för att tillfredsställa sina ambitioner som såväl tonsättare som forskare i folkmusik. Han reste från by till by med en fonograf på ryggen och förevigade åt eftervärlden alla de folksånger som tillsvidare gått i arv endast muntligt. Kodály fick inte bara material till sin avhandling, han fick också garanterat autentisk folkmusik till sina egna kompositioner. I sina kompositioner var han stilistiskt en ungersk nationalist och en senromantiker. Till skillnad från Bartók slog han sig aldrig samman med europeiska modernister för att bygga musikhistoriens framtid. Kodálys musik fick aldrig samma uppmärksamhet som den Kodály-metod, eller rättare sagt koncept, som han utvecklade på 1930- och 1940-talen för att reformera musikpedagogiken. Det av Kodály lanserade konceptet bygger på begrepp och konkreta exempel och används än idag i en stor del av västvärldens musikundervisning. År 2016 togs Kodály-konceptet med i UNESCO:s lista över immateriella kulturarv. Kodálys mest populära verk är utan minsta tvivel orkestersviten ur sångspelet Háry János (1926). Sångspelet bygger på författare János Garays roman Den uttjänta soldaten och handlar om en soldat som tillbringar sina pensionsdagar med att dra skrönor i krogen. Sviten i sex satser öppnar med orkesterns nysning. Enligt folklig tradition betyder det att man inte skall tro på riktigt allt som nu berättas. Den första satsen för oss och Háry János till kejsarhovet. Napoleons hustru Marie-Louise svärmar för János, men han avvisar henne. I den andra satsen beundrar vi en parad i Wien. I den tredje satsen sjunger János med sin hjärtanskär om sin längtan hem. Att resa hem är dock omöjligt för att Napoleon har fått höra att hans hustru varit otrogen. I den fjärde satsen krossar János 15 helt ensam Napoleons hämndlystna armé. Han är dock villig att benåda överbefälhavaren. I Intermezzo minns vi heroiska stunder till tonerna av ungerska melodier. I finalen firar Österrikes kejsare och hans hov János hjältedåd, varefter vår soffhjälte återvänder till sin hemby. Vännerna på krogen vill nämligen höra nya historier.

PÉTER EÖTVÖS Tre Grammy-nomineringar, två ECHO-pris, ICMA-priset och Gramophone-priset. Flertalet utmärkelser för operor, filmmusik och operamusik. Commandeur de l’Ordre des l’Arts et des Lettres år 2003, Guldlejonet-priset, Englands Kungliga filharmoniska sällskaps musikpris… och flera andra pris. Ungraren Péter Eötvös (f. 1944) är ett av de största namnen i vår tids tonsättardirigenters skara. Eötvös dök in i musiken under ledning av sin mor, som var pianist. Han gick på , teater och konserter och skrev pjäser vid sidan om sina pianostudier. 11 år gammal vann han sitt första kompositionspris och väckte György Ligetis intresse. Tack vare Ligeti kom Eötvös i kontakt med Zoltán Kodály, som uppmanade honom att studera för János Viski på Franz Liszt-akademin i Budapest. På Akademin tog Eötvös snabbt avstånd till de lokala trenderna. Han ackompanjerade filmförevisningar och skrev bruksmusik samtidigt som han intresserade sig för modernister i stil med Stockhausen och Boulez. På 1970-talet var han i Kölns radiostudio och kom åt elektronmusikens guldgruvor, etablerade sig som ett namn i den nya musiken och började arbeta som dirigent. 1979–1991 var han konstnärlig ledare för Ensemble intercontemporain. På 1980-talet dirigerade han bl.a. Stockhausens opera Donnerstag aus Licht vid premiären på La Scala och dess senare framföranden på Royal Opera i London. Eötvös har gästdirigerat världens ledande symfoni- och operaorkestrar och varit bl.a. BBC:s symfonikers och Göteborgs symfonikers första gästdirigent. Han stöder unga tonsättare och dirigenter via både det år 1991 grundade Internationella Eötvös-institutet och den år 2004 grundade Eötvös Contemporary Music-stiftelsen.

LETICIA MORENO Leticia Moreno föddes i Spanien men växte upp i Boston. Som liten hade hon mängder av hobbies: balett, teckning, ridning och violin. Då hon med sin familj flyttade till Madrid började hon fokusera på att spela violin. Hon hade inte bestämt att hon skall bli violinist, men att spela hade börjat utgöra en lika normal del av vardagen som att äta. Hon började med Suzuki-metoden vars huvudprincip är att man tar till sig musik och instrumentspel på ett naturligt och auditivt sätt. 16 Moreno har alltid fascinerats av att violinen är så omutlig och komplex: felmarginalen är inte bred, och att forma en vacker ton är mycket svårt. Ändå är det med tonen musikern uttrycker sin egen personlighet. Moreno var endast 12 då hon märkte hur underbart det är att höra sin egen violinton ovanför orkesterns klang. Den känslan vill hon uppleva om och om igen, och det är därför hon tycker om att stå på estraden. Under det gångna decenniet har Morenos karriär avancerat i rask takt. Hennes talang finslipades av Mstislav Rostropovitj, Maxim Vengerov och Zakhar Bron och noterades senast år 2012 då hon tilldelades ECHO Rising Star-priset. Under de senaste åren har hon uppträtt med bl.a. Petersburgs filharmoniker, Houstons symfoniker och National Symphony Orchestra i Washington. Hon gör skivinspelningar för Deutsche Grammophon. Péter Eötvös andra violinkonsert har hon i år framfört under tonsättarens ledning tillsammans med Portos symfoniker. Leticia Morenos instrument har i över 10 års tid varit en Nicolò Gagliano-violin från år 1762.

Följ Leticia Moreno på Twitter: @LeticiaMoreno_v

HELSINGFORS STADSORKESTER Helsingfors stadsorkester är grundad år 1882 och är därmed den kontinuerligt längst verksamma orkestern i Norden. Ensemblen bestod till en början av 36 musiker. Idag består orkestern av 102 fast anställda musiker. Den konserterar årligen för över 120 000 lyssnare. Under orkesterns fem första årtionden var dess chefdirigent dess grundare, Robert Kajanus. 1892–1923 uruppförde orkestern majoriteten av Jean Sibelius symfoniska produktion under tonsättarens egen ledning. Senare har stadsorkestern letts av bl.a. Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och John Storgårds. I början av september 2014 valdes Susanna Mälkki till orkesterns nästa chefdirigent. Mälkki inledde sin period som orkesterns chefdirigent hösten 2016 och fortsätter fram till våren 2021. År 2011 började stadsorkestern konsertera i sin nya hemsal i Musikhuset i Helsingfors. Orkestern ger årligen 70–80 konserter och gör regelbundet konsertturnéer utomlands. Den första konsertresan riktades världsutställningen i Paris sommaren 1900. Orkestern har turnerat i Europa samt bl.a. fyra gånger i Förenta Staterna och Japan. Den var den första finländska symfoniorkester som turnerade i Sydamerika. HSO har blivit uppmärksammad för sina skivinspelningar. Flera av dem har tilldelats pris och bl.a. Grammy-nomineringar. www.helsingforsstadsorkester.fi

17 PÉTER EÖTVÖS Alle vittime senza nome Alle vittime senza nome (To the Nameless Victims) by Péter Eötvös is dedicated to the African and Middle Eastern refugees fleeing from war and persecution. In 2015, Eötvös saw pictures in the news of desperate people and families dressed in rags drifting for days on the waves of the Mediterranean. “I observed the poignant images,” he says. “Not only the faces of individuals, but also the incredibly dense mass of people crowded together on these vessels. The images are transformed in the composition into tender melodies played on solo instruments and dense masses of sound performed by the whole orchestra.” The work is in three movements and the varied phases illustrate the unpredictable journey by sea. On completing the piece, Eötvös noticed that its rhythmic and thematic dramaturgy would also lend itself to a choreography. It could thus be the first “Danced Requiem” in the history of music, but that would point too strongly to the Roman Catholic tradition. He prefers a title that embraces all ethnic origins and religions. Eötvös conducted the premiere by the La Scala Symphony Orchestra in 2017.

PÉTER EÖTVÖS DoReMi, Violin Concerto No. 2 After 60 years of composing, Péter Eötvös liked the idea of returning to where he began as a youngster: putting sounds above or next to each other like building blocks. DoReMi (Doh– Ray–Me) means the beginning of music, he says. “We’ve learned it from nursery rhymes and ancient melodies, and we can hear a hierarchal relationship. One of the sounds occurs more frequently and gets the main role, while the other two merely accompany it.” Being wedged between Doh and Me, Ray seems to want to escape from the pressure of the other two. If it succeeds, it gets the central position so that everything revolves around it. “This is certainly just the starting point of my violin concerto. While a child is occupied with shaping, I am interested in misshaping.” The theme of Doh–Ray–Me is the world constituted of simple things, easing the tensions, freeing from the ties. “The rest is to be listened to...” The theme also hints at the violinist who commissioned and premiered the work: Midori.

18 CLAUDE DEBUSSY Tarantelle styrienne (orch. Maurice Ravel) For centuries, Europe was plagued by a mysterious disease. The first reports date from the 7th century, and the worst case occurred in Strasbourg in 1518, when a certain Frau Troffea suddenly began dancing in the street. Within a week, dozens were afflicted, and the only cure the authorities could think of was to hire a band of musicians to accompany the sufferers in the hope of a miraculous recovery. As many as 15 people a day died of exhaustion and heart attacks. In Italy, the epidemic centred on the Taranto region, where the source was declared to be the Lycosa tarantula, a poisonous spider whose sting made people dance. The accompanying music became known as a tarantella. Modern medicine has disproved the theory of the origin of the disease. Be that as it may, Claude Debussy composed the short Tarantelle styrienne in 1890, on his return from the trip to Italy that was part of his prize for winning the Prix de Rome. Breaking with tradition, he also borrowed Slav melodies from the Steiermark (Lat. Styria) region of Southern Austria. Maurice Ravel orchestrated the piece in 1922.

ZOLTÁN KODÁLY Háry János Suite Zoltán Kodály (1882–1967) used the national awakening to further his aspirations as both a composer and a collector of folk music. He travelled from village to village with a phonograph, recording what had previously been only oral tradition, and in doing so guaranteed the authenticity of the material he used in his own compositions. The orchestral suite from the play with music Háry János (1926) is definitely his most popular work. It tells of a retired soldier who spends his days spinning tales in a tavern and begins with an orchestral sneeze; according to folk tradition, this means the stories should be taken with a pinch of salt. The first movement takes János to the imperial court, where Napoleon’s wife Marie-Louise falls for and is rejected by him. The second is a military parade in Vienna. In the third, János feels homesick but cannot leave because Napoleon has heard rumours of his wife’s infidelity. In the fourth, János defeats Napoleon’s army with his own hands. An Intermezzo recalls his victory in Hungarian melodies, and in the sixth movement the Emperor and his court pay homage to him and he returns to his home village.

19 PÉTER EÖTVÖS Three Grammy nominations, two ECHO prizes, ICMA and Gramophone awards; numerous accolades for opera, film and orchestral music including Commandeur de l’Ordre des Arts at des Lettres (France), Italy’s Golden Lion Award and the Royal Philharmonic Society Music Award (UK). Hungarian Péter Eötvös (b. 1944) is one of the greatest composer-conductors of the turn of the century. Winning his first composition prize when he was only 11, he studied at the Budapest Academy of Music and there quickly disassociated himself from contemporary trends. Later, he worked as an improvising film accompanist and composed a wealth of utility music before leaning towards the modernist school of composers such as Stockhausen and Boulez. In the 1970s, he was introduced to the goldmine of electronic music, established himself as a contemporary composer and began his career as a conductor. He was Music Director of the Ensemble intercontemporain 1978–1991 and is regularly re-invited to guest conduct the most important orchestras and opera houses. In 1991, he established the International Eötvös Institute and in 2004 the Eötvös Contemporary Music Foundation in Budapest to support young composers and conductors.

LETICIA MORENO Even as a child, Leticia Moreno felt compelled to play the violin. She also did ballet, painting and horse-riding, but the violin always came first. It may be unforgiving and complex, have virtually no margin of error and make producing a beautiful sound infinitely difficult, but it lets the player express her own personality. This is what appeals to the Spanish violinist. Her career has been set on a steep upward curve over the past decade or so. Having honed her art under the guidance of Mstislav Rostropovich, Maxim Vengerov and Zakhar Bron, she was awarded the ECHO Rising Star prize in 2012. In recent years she has been the soloist with the St. Pétersburg Philharmonic, the Houston Symphony, the Washington National and other orchestras and has recorded on the DG label. Earlier this year, she performed Péter Eötvös’s second violin concerto with the Porto Symphony Orchestra and the composer conducting. For more than a decade now she has played a Nicolò Gagliano violin from 1762.

Follow Leticia Moreno on Twitter: @LeticiaMoreno_v

20 THE HELSINKI PHILHARMONIC ORCHESTRA The Helsinki Philharmonic Orchestra, the first professional symphony orchestra to be founded in the Nordic countries, has been operating without a break for 135 years. It has grown from a band of 36 players to an orchestra of 102 regular members giving concerts attended by a total audience of a good 120,000 a year at the Helsinki Music Centre and abroad. Between 1892 and 1923 the HPO gave the first performances of almost all the symphonic works by Jean Sibelius with the composer himself conducting. The HPO’s founder and first Chief Conductor Robert Kajanus was succeeded by Paavo Berglund, Leif Segerstam and John Storgårds. Conductor Susanna Mälkki was appointed the next chief conductor of the Helsinki Philharmonic Orchestra in autumn 2014. She began in her position as Chief Conductor in autumn 2016 and continues until spring 2021. Works by Sibelius and Rautavaara have featured on the highly- acclaimed discs made by the HPO. The disc of songs by Sibelius, featuring soprano Soile Isokoski and Leif Segerstam, was awarded the MIDEM Classical Award in Cannes in 2007, and Towards the Horizon, disc containing music by Einojuhani Rautavaara under the baton of John Storgårds, the Gramophone Award in 2012. www.helsinkiphilharmonicorchestra.fi

Käsiohjelma / Programblad / Program Teos- ja taiteilijaesittelyt / Verk- och artistpresentationer / Programme notes and artist bios Jaani Länsiö Käännökset / Översättningar / Translations Christian Holmqvist (ruotsi / svenska / Swedish) Susan Sinisalo (englanti / engelska / English) Ulkoasu / Design Bond Creative Agency Oy Taitto ja painatus Grano Oy, Vantaa 2019 Oikeudet muutoksiin pidätetään. / Rätt till ändringar förbehålles. / All rights reserved.

21 I VIULU SELLO I VIOLIN CELLO Pekka Kauppinen I Lauri Kankkunen I Jan Söderblom I Tuomas Ylinen I Satu Savioja II Inkeri Eirola II Eija Hartikainen Senja Rummukainen II Katariina Jämsä Jaani Helander Maiju Kauppinen Mathias Hortling Kati Kuusava Veli-Matti Iljin Elina Lehto Jaakko Rajamäki Ilkka Lehtonen Ilmo Saaristo Jani Lehtonen Päivi Ahonen ** Anna Malmivirta Aino-Maija Kari Olamaa Riutamaa de Mata ** Erkki Palola Kalinka Pirinen KONTRABASSO Petri Päivärinne KONTRABAS Elina Viitasaari DOUBLE-BASS Lauri Haapanen ** Mikko Moilanen 4 Klaus-Péter Haav ** Ville Vaatainen 4 Maria Krykov 6 * II VIULU Piotr Zimnik 6 ** II VIOLIN Tuomo Matero 6 * Anna-Leena Haikola 4 Paul Aksman Ari Vilhjalmsson 4 Eero Ignatius Krista Rosenberg 4 * Adrian Rigopulos Heini Eklund 6 Viktor Varga ** Teija Kivinen 6 Satu Alanko-Rautamaa HUILU Teppo Ali-Mattila FLÖJT Eva Ballaz FLUTE Matilda Haavisto Niamh McKenna 4 Linda Hedlund Elina Raijas 5 Helmi Kuusi * Päivi Korhonen Anna-Kaisa Oravisto Pikkolo Siiri Rasta Piccolo Mirjam Suomisto-Vallbacka Jenny Villanen Heikki Tamminen Osmo Vallbacka Terhi Ignatius ** Hannu Perttilä 4 Pia Sundroos ** Jussi Jaatinen 5 Nils Rõõmussaar 5 * ALTTOVIULU Englannintorvi ALTVIOLIN VIOLA Paula Malmivaara Atte Kilpeläinen 4 Torsten Tiebout 4 KLARINETTI Petteri Poijärvi 4 * KLARINETT Lotta Poijärvi 6 * Olga Reskalenko 6 ** Osmo Linkola 4 Aulikki Haahti-Turunen Anna-Maija Korsimaa 5 Tuomas Huttunen Es-klarinetti Kaarina Ikonen E Flat Clarinet Tiila Kangas Petteri Kivioja Veikko Lipponen Helmi Malmgren ** Carmen Moggach Bassoklarinetti Markus Sallinen Bass Clarinet Marilou Robitaille-Hains** Heikki Nikula Maarit Holkko** Aino Räsänen** FAGOTTI PASUUNA HARPPU FAGOTT BASUN HARPA HARP Markus Tuukkanen 4 Valtteri Malmivirta 4 * Anni Kuusimäki 4 Mikko-Pekka Svala 5 Jussi Vuorinen 5 * Minnaleena Jankko 5 Kontrafagotti Anu Fagerström Contrabassoon Bassopasuuna ORKESTERI- Noora Van Dok Bass Trombone JÄRJESTÄJÄT Erkki Suomalainen Tom Bildo ORKESTER- INSPICIENTER KÄYRÄTORVI TUUBA STAGE MANAGERS VALTHORN TUBA Mikko Aspinen HORN Petri Keskitalo 4 Matti Tähkävuori Ville Hiilivirta 4 Mika Paajanen 4 PATARUMMUT Sam Parkkonen 6 TIMPANI Miska Miettunen Tomi Wikström 4 Sakari Niemi Mikael Sandström 5 Joonas Seppelin LYÖMÄSOITTIMET TRUMPETTI SLAGINSTRUMENT PERCUSSION Pasi Pirinen 4 Xavi Castelló Aràndiga 4 Thomas Bugnot 5 Pasi Suomalainen 5 Alfonso Cantó Ramón Mika Tuomisalo

I / II KONSERTTIMESTARI / KONSERTMÄSTARE / LEADER SOOLOSELLISTI / SOLOCELLIST / PRINCIPAL CELLIST

4 ÄÄNENJOHTAJA / STÄMLEDARE / SECTION PRINCIPAL 5 VUOROTTELEVA ÄÄNENJOHTAJA / ALTERNERANDE STÄMLEDARE / ASSOCIATE PRINCIPAL

6 VARAÄÄNENJOHTAJA / VICESTÄMLEDARE / SUB-PRINCIPAL

* VAKITUISEN SOITTAJAN TILAPÄINEN TEHTÄVÄ / ORDINARIE MUSIKERS TILLFÄLLIGA UPPGIFT / TEMPORARY POSITION, REGULAR PLAYER

** MÄÄRÄAIKAINEN KIINNITYS / TIDSBUNDET ENGAGEMANG / TEMPORARY PLAYER I & II SARJAT / SERIER / SERIES PÉTER EÖTVÖS kapellimestari / dirigent / conductor LETICIA MORENO viulu / violin

Péter Eötvös (1944–) Alle vittime senza nome (2016) 24’ Péter Eötvös (1944–) DoReMi, viulukonsertto nro 2 (2012) 23’ Violinkonsert nr. 2 Violin Concerto No. 2 Allegro non troppo Andante tranquillo Allegro molto väliaika / paus / interval: 25 min

Claude Debussy (1862–1918) Danse Tarantelle styrienne (ork./orch. Maurice Ravel) (1890/1923) 6’ Zoltán Kodály (1882–1967) Háry János -sarja (1925–1927) 22’ svit suite Prelude: Tarina alkaa / Förspel: Berättelsen börjar / Prelude: The Fairy Tale Begins Wieniläinen soittopeli / Wienerspel / The Viennese Musical Clock Laulu / Visa / Song Napoleonin taistelu ja tappio / Napoleons strid och nederlag / The Battle and Defeat of Napoleon Intermezzo Keisarillisen hovin tulo / Det kejserliga hovets intåg / Entrance of the Emperor and his Court

24.10. HKO SCREEN #hkoscreen SUORA LÄHETYS / DIREKTSÄNDNING / LIVE BROADCAST WWW.HELSINGINKAUPUNGINORKESTERI.FI Katsottavissa netissä konsertin jälkeen. Se på nätet efter konserten. / Watch on demand after the concert.

Konsertti päättyy n. klo 21.00. / Konserten avslutas ca kl 21.00. / The concert ends at about 21.00.