Otto Hardwick Duke Ellington´S Sweet Alto Saxophonist
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
BULLETIN NR 1, JANUARI 2017, ÅRGÅNG 25 Otto Hardwick Duke Ellington´s sweet alto saxophonist I detta nummer / In this issue: 2 Ledare m. m. 3 Recensioner 4 Otto Hardwick 9 Willie Cook with Dizzy Gillespie 10 Willie Cook with Billie Holiday 11 Olle Snismark 12 Milt Hinton and Duke Ellington 13 Other Duke´s Places 14 Nya skivor 15 When Jazz Had The Blues 16 A Swedish singer with Duke Ellington 17 Adelaide Hall 18 Duke Ellington in Europe 20 Kallelse 1-2017 Nu tar vi nya tag Alla våra medlemmar önskas en god den 13 februari engagera två erkänt bra av kassan. Jag känner mig övertygad fortsättning på det nya året. Med det musiker med synnerligen gott renommé. om att årsmötet kommer att godkänna önskar jag även en god fortsättning för Det rör sig om teamet Kjell Fernström vår begäran. Alla årsmöteshandlingar vår förening och att vårt medlemsantal och Mårten Lundgren (se kallelse på kommer att fnnas tillgängliga inför skall öka. Den CD som vi skickade ut sid. 20). Detta innebär att kostnaden för mötet. med förra Bulletinen har rönt ett gott evenemanget höjs och vi tvingas därför När jag ändå är inne på ekonomifrågor mottagande och något annat hade jag höja entréavgiften till 200:-, men vi tror så hoppas jag att alla våra medlemmar inte väntat mig. Den speglade ju en och hoppas att våra medlemmar skall få kommer att använda sig av det höjdpunkt i Duke Ellingtons karriär. Vi valuta för sina pengar. inbetalningskort som bifogades förra räknar med att senast under 2018 kunna Det kommande medlemsmötet är Bulletinen. Det är av stor betydelse för presentera våra medlemmar med ännu också årsmöte. Som regel brukar ett oss att medlemsavgifterna betalas och en CD med intressant Ellingtonmaterial. årsmöte avklaras ganska snabbt men jag vill gärna slippa att behöva gå ut med I min förra ledare beklagade jag mig jag vill här göra våra medlemmar påminnelser. över den dåliga anslutningen till våra uppmärksamma på att styrelsen kommer Så till slut, njut av denna Bulletin, som medlemsmöten. Saken har naturligtvis att be om medlemmarnas tillstånd till innehåller mycket intressant material. Vi diskuterats inom styrelsen och vi har att få höja medlemsavgiften fr.o.m. år ses på årsmötet. kommit till resultatet att vi måste 2018 till 300:- från nuvarande 250:-. Trots försöka göra våra medlemsmöten mer Riksbankens enträgna försök har vi ändå attraktiva för medlemmarna så att de en viss infation och med vår strävan att fnner anledning att komma. Därför har regelbundet ge ut en egenproducerad vi beslutat att vid nästa medlemsmöte CD kan vi behöva en viss förstärkning Leif Jönsson, ordförande i DESS HejDukera I vår förra Bulletin hade vi nöjet att få hälsa ett antal nya medlemmar välkomna i DESS. Flera av dessa var hemmahörande i Karlstad och medlemmar i den lokala Frimurarlogen. Inom logen har man bildat en Frimurarensemble med mycket Ellington i repertoaren och som namn har man valt det mycket passande och dialektalt klingande namnet HejDukera. Logen i Karlstad bär det eleganta namnet Det Gyllene Snittet och för en tid sedan genomförde man en måltidsloge då temat för kvällen var ingen mindre än Duke Ellington. HejDukeras kapellmästare Börje Carlson höll ett inspirerat tal om Ellingtons musik och karriär allt ifrån den första tiden i Washington och fram Anders Edwall, Börje Carlson, Leif Nilsson, Magnus Tuneld, Torbjörn Wahlström, till slutet 1974. Han nämnde passande Patrick Standfast och Bengt Davidsson. nog att Ellington faktiskt var frimurare och intogs 1932 i Social Lodge No. 1 i Per Almskog och han var vänlig nog Take The ”A” Train en andra gång som Washington. Obekräftade rykten säger att i referatet nämna DESS vid namn extranummer. Kapellmästaren kunde att även tidigare presidenten Barack och om våra aktiviteter. Medlemmarna bara beklaga att man inte repat in fer Obama var medlem i denna loge. i HejDukera tilldelades ett bevis på sitt låtar. Frimurarlogen ger ut en tidskrift för medlemskap i DESS. Kanske fnns det möjlighet för oss att få medlemmarna och i det senaste numret Naturligtvis fck HejDukera möjlig- lyssna till HejDukera vid något framtida kan vi läsa ett väl beskrivande referat från het att spela och självklart var det medlemsmöte i DESS. detta tillfälle och en bra sammanfattning genomgående Ellingtonmelodier man av Börje Carlsons kåseri. Författare är spelade. Inför stående ovationer spelades Leif Jönsson 2 mig är jazzen överraskningarnas mu- Han behandlade i ett avsnitt också El- Duke´s Place sik”. Förnyelsen kom med Ben Webster lingtonorkesterns och dess medlemmars 1936-42, både för soundet och solistiskt. sociala struktur och beteenden, vilket in- Jazzen har egentligen mycket få musi- kluderade Colliers oerhört kritiska bok ker, som kunnat förnya sig hela tiden. om Duke Ellington och hans orkester. Intressant och ”Lester Young under perioden 1936-42 Här hade Rune många intressanta syn- är den ende musiker jag kan komma på punkter. underhållande på just nu”, sade Rune bl a. (Miles Davis? Swedish Pastry med Claes Brodda, red.anm.) klarinett och tenorsax, Martin Wikström, årets sista möte. Mot den bakgrunden fck de närva- vibrafon, Curt Andersson, bas och Ber- rande lyssna till en ingående skildring av til Fernqvist, gitarr, svarade för kvällens Runes jazzintresse från 40-talet till slutet Rune E. Sjögren, nybliven DESS-med- musikinslag. Med sedvanlig elegans och av 70-talet. Tonårstiden i slutet av 40-ta- lem, konstnär och f.d. art director, inled- kunskap presenterade Claes sin orkester let var viktig. Då fångades han av jazzen: de förra årets sista medlemsmöte med ett och kvällens melodival från Ellingtons, olika orkestrar, jazzpersonligheter, jazz- kåseri under rubriken ”Ellington - från Goodmans och Hamptons repertoarer. klubbar och intressanta jazzvänner. ett snett perspektiv”. Han började med Kvällens konsert var en trevlig och un- derhållande upplevelse. Den något an- att varna alla närvarande: ” Jag är ingen Curt Andersson, norlunda instrumenteringen bjöd på Ellingtonexpert. Och ingen Ellingtonfan. Claes Brodda, Martin Wikström, mångsidig och behaglig kammarjazz Jag har en inbyggd misstro mot själv- Bertil Fernqvist saknas på bilden. klara auktoriteter. Det spelar ingen roll med intressanta solon. Harlem Nocturne om alla säger att de är fantastiska, otro- med referenser till Åke ”Stan” Hassel- liga helt underbara, världens bästa etc. gård inledde konserten, följd av Sophis- Jag måste själv övertyga mig om det.” ticated Lady och Sweet and Hot Mop. Love Trots varningarna berättade Rune med Me or Leave Me samt Elmo Hopes´ Bella både humor och kunnighet om sina upp- Rosa följde efter det. Duke´s Prelude To A fattningar om både Ellington och andra Kiss och Cotton Tail värmde sedan entusi- jazzpersonligheter, vilket interfolierades asterna. Därefter var det dags för Good- med väl valda musikinslag, från Black manlåtarna Moonglow och Slipped Disc, and Tan Fantasy till Perdido. Och däremel- där Martin Wikström frade triumfer på lan några inspelningar med Runes store sin vibrafon liksom i Toots Thielemans idol: Fletcher Henderson. For My Lady. Kvällens sista låt blev Lionel Successivt lärde sig Rune att uppskatta Hamptons paradnummer Flying Home. delar av Ellingtons musik, kanske fram- för allt smågruppernas musik, där han tyckte Ellingtons pianospel kom mest till sin rätt. Men han saknade ofta överrask- Thomas Harne ningsmoment i Ellingtons musik: ”För Nästa Duke Hotellrum i centrala London är inte billiga och Anthony rekommenderar att Ellington-konferens man bor utanför stadskärnan med tåg- Nya Vi har fått glädjande besked från vår sys- förbindelse in till Blackfriars Station, som medlemmar terförening i England, DESUK, och deras ligger i närheten av konferenslokalen. Antony Pepper, att man förbereder nå- Vi kommer under närmaste tiden få fer DESS hälsar följande nya got som man kallar en mini-conference i detaljer om konferensen och vi kommer att medlemmar välkomna i vår London. Tanken är att konferensen skall hålla våra medlemmar informerade. De illustra förening: äga rum samtidigt som DESUK har sitt som är medlemmar i DukeLYM kommer att bli löpande underrättade via nätet. Ezio Chiarelli, Milano, Italien årsmöte den 29 april, 2017. Man har bokat Per Josephsson, Hägersten lokal för konferensen i Punsch Tavern, 99 Bo Haufman Ingrid Katsler, Malmö Fleet Street, London, EC4Y 1DE. En kon- Remco Plas, Holland sert är tänkt att äga rum kvällen innan, d.v.s. den 28 april och troligen även den Rättelse Frits Schjött, Svendborg, I vår förra Bulletin har ett beklagligt stavfel 29 april. I övrigt är det tänkt att konferen- Danmark insmugit sig, vilket Björn Englund nogsamt sen skall begränsas till en dag och Antony observerat. På sidan 15, vänster spalt, rad inbjuder hugade delegater att kåsera på DESS behöver fer medlemmar. 10 från slutet står skrivet namnet ”Got- något Ellingtonämne. Sådan anmälan kan Inspirera Dina vänner och man”. Det skall rätteligen vara ”Gorman”, göras till [email protected]. Någon bekanta att också vara med! vilket vi härmed ber att få korrigera. deltagaravgift är inte planerad men man säger sig acceptera ”donations”. Redaktionen 3 Otto Hardwick Otto James Hardwick was born on May 25, 1917, in Washington, D.C. His name is often erroneously spelled Hardwicke. His frst name is to be pronounced ”O-toe”. Later in life he got the nickname ”Toby”. Early in life he was taught to play the violin. Already at the age of fourteen he played string bass in Carroll’s Columbia Orchestra and it has been said that he was so small and tiny that his father had to carry the bass to the gigs. When he befriended Duke Ellington, he lived a block away from the Ellingtons on T Street. He got involved with ”Duke’s Serenaders” and played the stringbass in the band. However, Ellington soon persuaded him to learn the C-melody saxophone and ultimately the alto saxophone The Washingtonians: Sonny Greer, Charlie Irvis, Bubber Miley, Elmer Snowden, which would become his principle Otto Hardwick, Duke Ellington instrument.