Haparanda-Tornios Tillkomst 7
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
BROTTSTYCKEN UR DET TIDIGA HAPARANDA-TORNIO BEBYGGELSEN OCH MÄNNISKORNA 1500-1700 PER-OLOF SNELL 2 Innehållsförteckning Förord 3 Introduktion 5 Olaus Magnus besök i Tornö 1519 6 Haparanda-Tornios tillkomst 7 Suensaari-Tornehamns bebyggelse och invånare 9 Torneås grundande och de första borgarna 18 Bebyggelsen kring Suensaari 30 Kivirantas bebyggelse och invånare 31 Bebyggelsen i Närenområdet – länsmansgården och avradsjorden 38 Eskil Andersson Ruut och hans söner 41 Torphemmanet och dess invånare 48 Pudas bebyggelse och dess invånare 56 Kartor över Haparanda 61 Åker, äng och boskapsbestånd i Haparandaområdet 69 Haparandahemmanens historia och deras invånare 75 Haapaniemi, Junkkalatorpet eller Majorsbostället 76 Ägor kring Haapaniemi – Pålacks huhda och släkten Lorff 90 Pello eller Krook 94 Eskil Nilsson klockare i Pottan 104 Länsmannen Lars Hansson Kouri och hans efterkommande 109 Prelaten Laurentius Henrici och hans efterkommande 119 Asplund och Israeli 125 Romila eller Kaplansbostället 167 Kopukka 173 Förare och Sax 178 Sundholmen 196 Kuusilahti eller Granvik 198 Kråklund 210 3 Förord Inför ett besök i Haparanda för ett antal år sedan hade jag och min dotter planerat att söka upp min barndoms smultronställen, vilka hon hört mycket berättas om. Sundholmen, eller Virtakari som den sydliga udden kallades då jag var barn, var ett öppet landskap med betande kor och hästar, där vi i de små gölarna vid vår sommarstuga kajkade omkring i våra ekor och snarade gädda. Allt var nu förändrat. Videsnår hade intagit terrängen där vi hade vår sommarstuga och från reningsverket spreds en oangenäm doft. Vid älvstranden kunde vi ändå leta upp mina fiskeställen och badplatser, men de var inte som jag kom ihåg dem. Strandområdet vid brandstationen, där packhusen i min barndom var spännande lekplatser, hade sedan länge förändrats och det var svårt att förklara att området där Ikea nu uppförts kallades Hultsviken, som i min barndom var ett fiskeeldorado på somrarna och utgjorde vår skridskobana på höstarna. På något tiotal år hade barndomens lekplatser helt förändrats och gick inte längre att känna igen. Denna vemodiga upplevelse fick mig att tänka på något jag fick mig berättat, när jag i mitten av 1940-talet lärde mig simma vid en uppgrundning nedanför Kopukka. Pappa, som var min simlärare, berättade då att det lång tid tillbaka hade funnits laxpator där i området. Mer blev inte talat om detta, men vid mitt besök slog det mig att om min barndomsort förändrats så mycket på några decennier måste den ha genomgått långt större förändringar under de sekel som förflutit sedan gårdarna och fiskeställena anlades vid älvstranden.1 Förändringen av området kring Haparanda under 1900-talet är känd och framgår av figur 1 och 2 men vad som hänt tidigare har inte dokumenterats. Jag beslöt mig därför att försöka ta ta reda på hur bebyggelsen startat på 1500-talet, vilka som bott på de tio stamhemman som utgjorde Haparanda by på 1700-talet samt hur dessa utvecklats. Uppgiften blev dock mer tidskrävande och komplicerad än jag räknat med. Det som skrivits om Haparandas tidiga bebyggelsehistoria är översiktligt och knappast något berör människorna och deras levnadsförhållanden. För att finna stoff till studien hänvisades jag därför till kartor, jordeböcker, mantalslängder, militieräkenskaper, domböcker, kungliga brev och tullängder, i vilka jag fann uppgifter om människor som på nytt kunde ges ett namn och en historia. Då Haparanda ursprungligen inräknades under Suensaari, som omfattade Kiviranta och Pudas, där birkarlar och fogdar ingick bland de tidiga invånarna, utvidgades studien till att omfatta dessa byar. Birkarlarnas och de tidiga myndighetspersonernas - fogdar, fogdetjänare, länsmän, riksdagsmän - verksamhet liksom handeln, fisket, sjöfarten, samt Torneås grundande, där Haparandas första invånare spelade en betydande roll, gav stoff till studien. Källmaterial har främst funnits på Riksarkiven i Stockholm och Helsingfors, Slottsarkivet i Stockholm, landsarkiven i Härnösand och Uleåborg, lantmäteriarkivet i Gävle samt vid Stadsarkivet i Stockholm där jag fått möjligheten att i original studera landskapshandlingar, domböcker, tullängder, hamnpenningslängder och diverse räkenskapshandlingar. Sökandet i arkiven - där sanningen om vårt förgångna finns - var ursprungligen inte avsett att sättas på pränt. Brist på tid gjorde också att materialet insamlades i hast och har bearbetats på lediga stunder, varför det inte fått den vetenskapliga stringens och stilistiska utformning det förtjänar. Min förhoppning är ändå att faktauppgifterna blir en inspirationskälla för dem som söker sina rötter i det tidiga Haparanda-Tornio. 1 Studien kom att visa att de pator pappa omnänt hade innehafts av mina anfäder Abraham Larsson Rechard och Jöns Isacsson von Saxen på farfars sida och Lars Larsson Rechard Pakkainen på farmors sida vilka fanns i Haparanda redan i början av 1600-talet. 4 Figur 1. Vy mot Torneå med Handolinska bron i förgrunden i början av 1900-talet. Figur 2. Vy från Torneå mot Haparanda med packhusen och brandstationen till vänster 1951. 5 Introduktion Många orter har en lång och innehållsrik historia även om den inte alltid blivit sammanställd. Detta gäller även Haparanda-Tornio där det på Suensaari – Tornö – tidigt fanns en marknadsplats och där fem hemman redan hade etablerats i mitten av 1500-talet då Haparanda fick sina första kända invånare, Päldo Erich och Äskijl klåckare. Suensaaris och Torneå stads historia har utförligt behandlats av Mäntylä som dock bara perifert berört de första invånarna i staden vilka rekryterades bland birkarlar, landsköpmän, länsmän och lappfogdar.2 Utvidgningar kring detta tema har därför gjorts. Ett försök att skissa Haparandas tillkomst har gjorts av Svanberg som baserat studien på ett fåtal uppgifter i skattelängder.3 Den godtyckliga redovisningen har vilselett honom - uppräkningen i längderna börjar ibland från norra ändan av byn, ibland från söder och skatte- och kronohemman redovisas ibland tillsammans och ibland separat - vilket gör att hans knapphändiga beskrivning av Haparanda under 1600-talet i långa stycken är felaktig. Då tillgängliga uppgifterna om människorna och deras verksamhet i det tidiga Haparanda-Tornio är mycket begränsade kändes det angeläget att söka mer stoff för att klarlägga historien. De första gårdarna kunde inte lokaliseras enbart med information från skattelängderna men deras skatteförmåga tillsammans med domboksuppgifter och kartor har gjort det möjligt att tidigt särskilja dem. Karteringen av Torneå stad 1642 ger också en antydan om var de första hemmanen på Suensaari kan ha legat. Från 1647, då den äldsta bevarade kartan över Haparanda och Kiviranta upprättas, kan gårdars läge, storlek och ägare med säkerhet anges. Karteringar i slutet av 1600-talet lämnar upplysningar om Pudas och från denna tid kan också expansionen mot det vi idag kallar Tjärhovet, Grankullen och Marielund följas. Byar, hemman, ängar, fiskeskär och personer har i de tidiga akterna, troligen på grund av de icke finskkunniga skrivarnas försök att ljudenligt återge uttalet, i många fall fått en felaktig utformning. Källmaterialets version har i vissa fall behållits och återges då i kursivskrift. Personuppgifter har främst hämtats ur domböcker och mantalslängder medan genealogiska uppgifter efter 1707 har hämtats ur databasen hiski.4 Uppgifter i domböckerna ger en bild av de tidiga invånarnas levnadsvillkor. Där redovisas inte bara brott och straff utan även hur människor reglerat sina relationer sinsemellan samt hur de handskats med sina ägodelar och sin ekonomi. Allt är i dessa skrifter förankrat i sitt historiska sammanhang och blottlägger med förvånansvärd noggrannhet relationer mellan man och kvinna, rik och fattig, makthavare och underlydande. Ärekränkningsmål, där lögnare, skälm, hundsfott och hora är vanliga tillvitelser, samt slagsmål, hor, skadegörelse, egenmäktigt förfarande, eder och sabbatsbrott omväxlas med oändliga protokollförklaringar om äganderätt till hemman, ängar och fisken. Domböckernas natur gör dessvärre att främst negativa mänskliga sidor behandlas men mellan raderna kan såväl sociala som ekonomiska drag ur den tidens folkliv utläsas. 2 Ilkka Mäntylä, Tornion kaupungin historia I. 1621-1809, 1971. 3 Nils Svanberg, Det äldsta Haparanda 1600-1900, Södertälje, 1986. 4 Suomen Sukututkimusseura Historiakirjat, http://www.genealogia.fi/hiski. 6 Olaus Magnus besök i Tornö Den påvlige legaten Arcimboldolus, som våren 1518 kom till Sverige i syfte att medla fred mellan Sten Sture och ärkebiskopen, hade även som målsättning att omvända de i norra Sverige boende avgudadyrkarna. 1519 skickade Arcimboldolus i detta syfte Uppsalakaniken Olaus Magnus på en resa som sträckte sig ända till Torne socken. Som landsflykting i Rom utgav han 1555 verket Historia de gentibus septentrionalibus där beskrivningen av landskapet, klimatet och människorna i vår trakt utformats på ett sätt som nog även lokalpatrioten måste medge är något förskönad.5 Låt oss för att illustrera detta citera Olaus Magnus: Botten, som i norr begränsar den Götiska eller Svenska hafsviken, är ett vidsträckt område, delat i tre stora landskap: Västerbotten, Norrbotten och Österbotten. Invånarna i Norrbotten lefva huvudsakligen af fiske. Icke som skulle deras åkerjord vara ofruktbar, men de ha så stor rikedom på fisk, att den rikligen förslår till att därför tillbyta sig alla nödvändighetsvaror [...] Under hela sommaren har man intet mörker, ej heller någon brännande solhetta, utan luften är lagom varm och hälsosam. Allt är här behagligt, lugnt och tryggt.