Nedläggningar Och Nyetableringar Av Bibliotek

MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP VID BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2003:109

Nedläggningar och nyetableringar av bibliotek En argumentationsanalytisk studie av hur folkbibliotekssituationen förändrats i Göteborg under 90-talet med hänsyn till stadsdelsnämndsreformen

MARIA ROSENGREN

© Författaren/Författarna Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande av författaren/författarna. Svensk titel Nedläggningar och nyetableringar. En studie av hur folkbibliotekssituationen förändrats i Göteborg under 90-talet med hänsyn till stadsdelsnämndsreformen.

Engelsk titel Library Closures and Establishments. A study of changes to the library situation in Gothenburg during the 90’s considering the city community reform.

Författare Maria Rosengren

Färdigställt 2003

Handledare Christian Swalander, kollegium 1

Abstract The purpose of this master's thesis is to examine the arguments that are being used when closing and establishing peoples libraries. During the 90:ies, in the community of Gothenburg, 4 public libraries were closed and another 3 public libraries were opened. A possible reason for this change lies in the reform from the city Committee that split the community of Gothenburg into 21 pieces; all with one centrally appointed political Committee. The library activity has since the reform was implemented got worse in some areas, foremost in the already neglected city sections, and better in some areas, which where abled to establish new libraries. Argu- mentation analysis indicates that the arguments used at closure where mainly economical and neither the number nor relevance and validity of the arguments where good. Two of the new establishments would probably have been carried out regardless of the city committee reform, while one is entirely dependent on it. Since there was an economic crisis in Sweden during the 90’s it is hard to decide what influence the city committee reform has had on the development of the libraries and also what the crisis is guilty of. The conclusion is that the library activity in the community of Gothenburg would have been better off with the former central control, which was the predecessor to the city committee reform.

Nyckelord folkbibliotek, nedläggning, etablering, integrering, Göteborg, 1990-talet

2 Innehållsförteckning 1. Inledning...... 4 1.1 Bakgrund ...... 4 1.2 Syfte och frågeställningar ...... 5 1.3 Avgränsningar ...... 6 1.4 Presentation av materialet...... 6 1.5 Disposition...... 7 2. Metod och material...... 8 2.1 Argumentationsanalys ...... 8 2.2 Intervju som metod...... 11 2.3 Nedläggningarna...... 12 2.3.1 Askim...... 12 2.3.2 Biskopsgården ...... 15 2.3.3 Gunnared ...... 17 2.3.4 Tynnered...... 20 2.4 Nyetableringar ...... 22 2.4.1 Lärjedalen...... 22 2.4.2 Linnéstaden...... 24 2.4.3 Lundby...... 25 3. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning...... 28 3.1 Teori ...... 28 3.1.1 Övrigt...... 30 3.2 Tidigare forskning ...... 32 4. Göteborg och bibliotekens utveckling ...... 34 4.1 Historik kring etablerandet av folkbibliotek och bibliotekslagen...... 35 4.2 Stadsdelsnämndsreformen och biblioteken i Göteborg...... 37 4.3 Kommunfullmäktiges budget för kultur i Göteborgs stad 1993-1999 ...... 39 5.1 Vilka argument användes vid nedläggningar?...... 43 5.1.1 Askim...... 43 5.1.2 Biskopsgården ...... 47 5.1.3 Gunnared ...... 48 5.1.4 Tynnered...... 50 5.2 Vilka argument har använts vid nyetableringar? ...... 52 5.2.1 Lärjedalen...... 52 5.2.2 Linnéstaden...... 53 5.2.3 Lundby...... 54 5.3 Sammanfattning...... 56 6. Diskussion ...... 58 6.1 Går det att se något mönster i valet av argument? ...... 58 6.2 Hur har stadsdelsnämndsreformen påverkat situationen för biblioteken i Göteborg? ...... 59 7. Sammanfattning...... 64 8. Käll- och litteraturförteckning ...... 66

3 1. Inledning I detta inledande kapitel tar jag upp den situation som motiverade mig att skriva om nedläggning och etablering av bibliotek. Därefter följer en introduktion till Göteborg och den speciella situationen gällande nedläggningar och nyetableringar som uppstått där under 90-talet. Uppsatsens syfte och frågeställningar tydliggörs och preciseras när- mare i nästa avsnitt. Därefter presenteras det empiriska materialet som uppsatsens undersökning baseras på och avslutningsvis följer en disposition över uppsatsen alla delar.

1.1 Bakgrund Under åren 1989-1999 minskade det totala antalet folkbiblioteksfilialer i Sverige från 1455 stycken till 1183 stycken, en total minskning med 272 stycken. En femtedel av Sveriges biblioteksfilialer försvann under en period av 10 år. Inkluderas dessutom antalet integrerade filialer – filialer sammankopplade med en skola, i direkt anslutning till skolans lokaler vilket gör den mindre användarvänlig för övriga biblioteksbesökare så är minskningen 36 % eller 391 bibliotek (Kulturen i siffror – Folkbiblioteken, 1989- 1999). Följande tabell är sammanställd ur Kulturen i siffror mellan åren 1989-1999:

Årtal Antal Antal Antal Antal varav Antal varav Antal ej öppet- öppet- bok- HB integ. fili- integr. integrerade tim/HB tim bussar rerad aler filial filialer /filial HB 1999 44 16 103 289 39 1183 500 683 1998 44 16 104 288 40 1202 479 723 1997 44 15 102 288 42 1219 447 772 1996 42 15 113 288 36 1253 440 813 1995 42 15 117 288 36 1251 450 801 1994 41 15 117 286 32 1302 436 866 1993 42 15 117 286 31 1331 424 907 1992 41 15 125 286 32 1381 390 991 1991 41 15 133 284 32 1446 387 1059 1990 42 15 136 284 32 1447 379 1068 1989 42 15 - 284 38 1455 381 1074

Avsikten med uppsatsen är att undersöka hur denna minskning av filialer ser ut i verkligheten. Tabellen visar inte förhållandet mellan nyetableringar och nedläggningar. Endast det totala antalet bibliotek för varje år visas. Det har byggts nya bibliotek på vissa ställen vilket inte syns i tabellen. Under den tid och det omfång som gäller för uppsatsen finns det ingen möjlighet att undersöka förutsättningarna för alla Sveriges kommuner som är involverade i detta. Uppsatsen begränsas till att omfatta ned- läggningarna av bibliotek i Göteborgs stad under 90-talet. Den totala minskningen av bibliotek i Göteborg under 90-talet är ett eftersom det lagts ner fyra bibliotek och etablerats tre nya under denna period. Uppsatsen kommer därför att omfatta sju stads-

4 delar med nedlagda bibliotek i Askim, Biskopsgården, Gunnared och Tynnered samt nyetablerade i Lärjedalen, Linnéstaden samt Lundby.

En anledning till att just Göteborg valts som undersökningsområde är att se om stads- delsnämndsreformen som genomfördes 1990 haft någon inverkan på bibliotekens utveckling i Göteborg. Innan reformen genomfördes låg ansvaret för stadsbiblioteket (huvudbiblioteket) och de övriga biblioteken samlat i Göteborgs centrala biblioteks- nämnd som sorterade under Kultur- och fritidsnämnden, vilken hade överblick och möjlighet att samordna resurser till de olika biblioteken. I och med genomförandet av stadsdelsnämndsreformen 1990 kom ansvaret för de olika biblioteken (utom huvudbiblioteket) att ligga på respektive stadsdelsnämnd vilket bör ha bidragit till den förändring som skett. Anledningen till detta är att varje stadsdelsnämnd har ett övergripande ansvar för att se till att deras ålagda budget räcker till de många olika kommunala verksamheterna. Biblioteksverksamheten delar på pengar ur samma pott som barn- och äldreomsorg, skola med mera. Detta kan ha lett till att det skars ned mer inom biblioteksverksamheten än vad fallet hade varit om biblioteket legat kvar inom ramen för den centrala biblioteksnämnden. Det kan ha också i en välbärgad stadsdel ha lett till att man omprioriterade och etablerade bibliotek som tidigare inte fanns. Angående de nyetablerade biblioteken så är två av dessa skapade utanför ramen för folkbibliotek. Älvstrandens bibliotek i Lundby stadsdelsnämnd (SDN) var från början tänkt som ett rent gymnasiebibliotek och Hammarkullens bibliotek i Lärjedalens SDN var ett folkrörelsebibliotek uppbyggt till stor del med hjälp av bidrag från Statens Kulturråd. Endast Linnéstadens nya bibliotek är ett rent folkbibliotek.

I den här uppsatsen kommer jag att försöka svara på varför det lades ned bibliotek i vissa stadsdelar och etablerades nya i andra. Stadsdelsnämndsreformen har medfört konsekvenser och en faktor kan vara den trend som medfört att folkbiblioteken förlagts till en skola och integrerats i verksamheten, vilket ej är tillfredställande då vanliga lån- tagare inte i samma grad utnyttjar biblioteket och skolan tar en avsevärd del av resurserna. Detta har medfört att åtskilliga integrerade bibliotek stängts eftersom vuxen- utlåningen varit bristfällig (Hasselrot, 2001, Allas bibliotek: en idébok om att integrera bibliotek samt I nöd och lust – en metodutredning om integrerade folk- och skolbibliotek, 1991). Istället har verksamheten koncentrerats till de bibliotek som är centralt placerade. Sammanfattningsvis är min avsikt med uppsatsen att studera och analysera vilka argument som använts i stadsdelsnämnderna i Göteborg vid nedläggning och nyetablering av bibliotek. Resultaten är inte generaliserbara då undersöknings- materialet är för litet. Inriktningen för uppsatsen är istället en kvalitativ undersökning som visar hur situationen såg ut i Göteborg vid tidsperioden. En närmare precisering följer i syftet nedan.

1.2 Syfte och frågeställningar Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka hur argumentation för nedläggningar och nyetableringar av biblioteksfilialer såg ut i Göteborg under 90-talet. Detta med inriktning på vilka argument som används i offentliga kommunala dokument. Under- sökningen genomförs med empiriskt material från Göteborgs kommun under 1990-talet, där fyra folkbibliotek avvecklades och tre bibliotek nyetablerades. Argumentationen kommer att analyseras med hjälp av en teoretisk modell för kulturpolitik gjord av Skot-

5 Hansen med bearbetning av Sven Nilsson. Inom ramen för teori ryms även integrerade bibliotek under rubriken övrigt eftersom jag anser att integrering har haft betydelse för bibliotekens situation idag.

Frågeställningar Jag utgår från följande frågeställningar:

- Vilka argument har använts i de fyra fallen -Askim, Biskopsgården, Gunnared och Tynnered när bibliotek lagts ned alt. resursomfördelats? - Vilka argument har använts vid nyetableringar - Lundby, Linnéstaden, Lärjedalen? - Går det att se generella mönster i valet av argument? Kan argumenten på något vis hänvisas till Skot-Hansens kulturpolitiska modell och den instrumentella syn som eventuellt präglat kulturpolitiken under 90-talet? - Hur har stadsdelsnämndsreformen som genomfördes 1990 påverkat situationen för biblioteken i Göteborg?

1.3 Avgränsningar Avgränsningar är gjorda på undersökningsmaterialet i både tid och rum. Geografiskt behandlas Göteborgs stad - en svensk kommun. Göteborgs stad är indelad i 21 stadsdelar som ansvarar för vissa delar av den kommunala verksamheten, bland annat bibliotek. Totalt har fyra stadsdelsnämnder beslutat om att lägga ner folkbiblioteksfilialer, vilket är intressant då det rör sig om stadsdelar med vitt skilda demografiska, politiska och ekonomiska förutsättningar. Möjligheterna att se skillnader stadsdelarna emellan var en stor anledning för mig att välja Göteborg som empiriskt material. Tidsmässigt valde jag att begränsa mig till 90-talet, dels för att stadsdelsnämnds- reformen som genomfördes 1990 innebar en genomgripande förändring i Göteborgs stads historia. Dels är avgränsningen gjord med anledning av att materialet blir lagom stort men ändå tillräckligt övergripande. Totalt sett rör undersökningen sju biblioteksfilialer i Göteborg, de fyra nedlagda i stadsdelarna Askim, Norra Biskopsgården, Gårdsten och Tynnered, samt de tre nya i Linnéstaden, Lärjedalen och Lundby. Undersökningen är gjord utifrån de politiska beslut som tagits angående nedläggning och nyetablering och kommer inte att beröra biblioteksanvändarna eller deras synpunkter.

1.4 Presentation av materialet Det empiriska materialet som undersöks i uppsatsen är protokoll och handlingar från stadsdelsnämndernas möten. Dessa ligger till grund för den argumentationsanalys som utförs för att klargöra vilka argument som använts vid nedläggning/nyetablering av bibliotek. Stadsdelarnas handlingar och protokoll förvaras i respektive stadsdelskonstors diarium. De finns inte samlade centralt vilket skulle öka tillgängligheten väsentligt. In- samlandet av handlingarna skedde under lång tid med många påtryckningar på diariernas personal som inte var särskilt behjälpliga. Budgethandlingarna i avsnitt 4.3 finns däremot samlade på Göteborgs stads webbsida (http://www.goteborg.se/ prod/sk/goteborg.nsf/1/politik,stadens_budget?OpenDocument [2003-04-18]).

En intervju gjordes med Margareta Fridén som var bibliotekschef i Biskopsgården. Detta för att komplettera materialet som var undermåligt i Biskopsgårdens fall. Fridén

6 påpekade att nämnden lämnat ifrån sig uppdraget åt konsulter som beslutade om föränd- ringarna i Biskopsgården vilket medfört att den enda handling som finns att tillgå är en årssammanfattning gällande budget.

Vad gäller materialet så finns det risk att jag inte fått tag på allt som finns att tillgå med hänsyn till att de anställda inte var speciellt behjälpliga. Jag övervägde möjligheten att själv gå igenom respektive arkiv men fick inte tillgång hos alla. När jag gick igenom det inkomna materialet var det likvärdigt från de olika stadsdelsnämnderna så jag anser att undersökningen har sitt värde.

För att underlätta för mig själv följde jag den debatt som pågått i Göteborgsposten (GP) vilken var så intressant att jag tar med vissa delar i diskussionen kapitel 6.2. Jag är medveten om dagspressen inte går att jämföra med de kommunala protokollen med avseende på giltighet och möjlighet att kontrollera källan. Jag har ändå valt att ta med dagspressen för att visa hur stadsdelsnämndsreformen tagits emot av allmänheten. De kommunala protokollen är väldigt ensidiga vad gäller stadsdelsnämndsreformen och på Göteborg stads hemsida visas enbart en positiv bild. Jag ska försöka att visa helheten genom att ta med information från kommunala protokoll och dagspress.

1.5 Disposition I inledningen ges bakgrunden till uppsatsens uppkomst och där presenteras stadsdels- nämndsreformen som genomförts i Göteborg. Därefter följer uppsatsens syfte och de frågeställningar som ska besvaras. I nästa kapitel förklaras metoden argumentationsanalys närmare och det empiriska material som samlats in angående nedläggnings- argumenten i Askim, Biskopsgården, Gunnared, och Tynnered tas upp i sammanfattad form. Därefter följer en genomgång av de stadsdelar som etablerat nya bibliotek under 90-talet – Lärjedalen, Linnéstaden och Lundby. Den teoretiska ramen presenteras i ett kapitel tillsammans med tidigare angränsade forskning. Därefter följer ett kapitel som kort beskriver biblioteksutvecklingen i Göteborg även innehållande en kort historik kring de övergripande argumenten för svenska biblioteksväsendets tillkomst och utveckling. Den avslutande delen av uppsatsen innehåller en beskrivande och värderande argumentationsanalys följd av en diskussion om vilka argument som använts vid nedläggning respektive nyetablering. I analysdelen besvaras fråge- ställningarna till viss del med hjälp av uppsatsens teoretiska referensram. Svaren diskuteras sedan med hjälp av teorin och vad tidigare forskning kommit fram till.

7 2. Metod och material Här förklaras metoden argumentationsanalys som kommer att användas i uppsatsen. Intervju som metod behandlas kort eftersom avsnittet om Biskopsgården innehåller en intervju. Därefter presenteras det empiriska materialet, det vill säga de dokument som rör nedläggningarna och nyetableringarna i de olika stadsdelarna i Göteborg. Stadsdelarna kommer att presenteras med en inledande text som syftar till att informera läsaren om varje stadsdels speciella karaktär. Vissa av biblioteken har samma namn som stadsdelen de tillhör. För att underlätta benämns biblioteken med namn följt av bibliotek, exempelvis Askims bibliotek. När det gäller politiska beslut som fattats av nämnden i respektive stadsdel i Askim kommer förkortningen SDN - stadsdelsnämnd att sättas framför, exempel SDN Askim. När endast Askim nämns i texten är det hela stadsdelen Askim som berörs, alltså inte ett bibliotek och inte heller nämnden. På vissa ställen förkortas stadsdelsförvaltning med SDF. Vad gäller hänvisningar till källor så kommer tjänsteutlåtande att förkortas TU och paragrafhänvisning med §.

2.1 Argumentationsanalys Argumentationsanalys som metod valdes med anledning av att jag är intresserad av att se vilka argument som används för att övertyga om att det är rätt att lägga ner respektive etablera ett nytt bibliotek. En samhällsvetenskaplig textanalys används framförallt för att tydligare se maktstrukturer. Ett problem med min metod är att jag endast ser en del av verkligheten i min text. Jag tappar en mängd handlingar, händelser och muntlig kommunikation som föregått de beslut som jag kommer att ta del av i mina undersökning. Jag har ändå valt metoden med resonemanget att de flesta beslutsfattarna ser bibliotek som en självklarhet och något man vill ha i sin stadsdel. Jag vill se om argumentationen för nedläggning respektive nyetablering försvaras i dokumenten eller om det bara rör sig om rena beslut. Intervju som metod kunde varit ett alternativ men jag ansåg att risken för ventilering av personliga åsikter var för stor. Eftersom det också gått så pass lång tid efter att besluten är tagna skulle intervjuresultaten vara av skiftande karaktär.

Den metod som kommer att användas vid analysen av texterna är argumentationsanalys. Tre olika källor med snarlika principer för argumentationsanalyser har använts som hjälp -Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys av Bergström & Boreus (2000), Argumentationsanalys av Gunnar Björnsson med flera (1994) och Argumentationsanalys, en metod att undersöka artiklar och debattinlägg av Mats Wingborg (1987). Alla tre är influerade av Arne Neass Empirisk semantik. Jag valde att inte använda hans bok utan inriktade mig på de som tydligare förklarade argumentationsanalys som metod, med exempel att lära av.

Bergström & Boréus (2000, s. 89ff) liknar argumentation vid ett verktyg som används för att försöka övertyga människor om en handlingsinriktning, en värdering eller en verklighetsbeskrivning. Vid argumentation ges skäl för eller emot en ståndpunkt. Argumentationsanalys har tre syften – att rekonstruera argumenten, att bedöma hur argumenten lever upp till vissa normer, saklighet och rationalitet, och att testa dess beviskraft. Det finns ett antal olika deskriptiva sätt att argumentationsanalysera men det

8 som främst används brukar kallas pro et contra. Här följer en genomgång av hur argumentationsanalys fungerar.

Beskrivande analys Den beskrivande analysens syfte är att ge en översikt av argumenten och deras inbördes struktur. Som hjälp för detta används ett notationssystem som vid en första anblick kan framstå som svårförståligt och komplicerat. Det fundamentala är att finna en tes vilket kan visa sig vara besvärligt då det möjligen finns olika teser i en argumentation. Tesen ges bokstaven T i notationen. Det första argumentet som förs fram för att stärka denna tes ges ett P för att visa att det är ett pro-argument. Den nersänkta siffran visar att det finns fler direkta argument för tesen. Dessa benämns P2 och P3 etc. Argument som syftar till att motbevisa hållbarheten hos tesen noteras på ett liknande vis med ett C som står för contra-argument. Här följer ett exempel (en förkortad version av det exempel som tas upp i Björnsson s. 80) där en kort text presenteras och de olika argumenten tas upp i notation efteråt.

Exempel: Kommunalordföranden konstaterade att det skulle glädja barnen mycket om det byggdes en brygga vid badet. Skolläraren Åsa har frågat alla elever i skolan och de önskade verkligen en brygga. Dessutom kan barnen lära sig dyka. Barnen i Viby har fått en brygga som de tycker mycket om. Den håller barnen borta från kiosken. Däremot gillade inte barnen i Åsby sin brygga utan brände upp den.

T Vi bör bygga en brygga.

P1 En brygga skulle vara till stor glädje för barnen. p1P1 Barnen skulle kunna lära sig att dyka. p2P1 Barnen i Viby fick en brygga och blev glada. P2 Det skulle hålla barnen borta från kiosken. C1 Barnen i Åsby blev inte alls glada över sin brygga.

Värderande analys Målet för en värderande analys är att nå fram till en slutsats om tesens riktighet på grundval av kritisk granskning av argumentens beviskraft. Tillvägagångssättet fortlöper genom att man för varje argument av första ordningen bedömer om det är hållbart och relevant. Ett arguments hållbarhet är detsamma som dess styrka eller trovärdighet. Relevans behandlar giltigheten av ett argument. Argumenteras ”Didrik är en hund ” är inte argumentet ”alla som heter Didrik är hundar”, trovärdigt eftersom det är falskt. Om man för att övertyga använder argumentet ”himlen är blå” så är det onekligen sant men hör till saken, relevansen är ovidkommande. Ett arguments hållbarhet kan provas genom frågan ”hur kommer det sig?” eller ”varför då?” Relevansen kan provas med frågan ”jaha, än sen?”(Björnsson, s. 95).

Vid bedömningen av ett huvudarguments beviskraft nyttjas underliggande argument av andra och i vissa fall tredje ordningen. Slutligen ges argumentet av första ordningen en bedömd beviskraft som sedan vägs samman med övriga pro-argumenten och jämförs med contra-argumenten.

9 I exemplet ovan skulle huvudargumentet P1 ges hög beviskraft mycket på grund av de underliggande argumenten p1P1 och p2P1 som båda har hög hållbarhet och relevans. Nästa huvudargument P2 har hög relevans men inte riktigt så hög hållbarhet som P1. Det finns inga garantier för att barnen skulle hålla sig borta från kiosken. Det beror till exempel på faktorn ålder. Fanns det däremot bevis för att barnen i Viby höll sig borta från kiosken vore beviskraften högre. Contra-argumentet har låg hållbarhet, vandal- iseringen behöver inte visa att alla barnen inte tyckte om bryggan. Snarare är det nog så att en person bränt ner bryggan. Relevansen är ganska hög. Det är ingen mening att bygga en brygga om man misstänker att någon kommer att vandalisera den. Tesen verkar hållbar. Beviskraften hos pro-argumenten är högre än hos contra-argumentet.

Faktuella eller normativa argument Det kan vara till hjälp att se om argumentationen baserar sig på faktuella argument, det vill säga sådana som baseras på fakta, eller normativa argument – som mer uttrycker en värdering eller en önskan om att ett visst förhållande förekommer (ibid., s. 54). I mitt fall har det varit svårt att avgöra huruvida det är faktuella argument som förekommer eller om de faktiskt innehåller en värdering. Det finns ändå en notation efter varje tes om hur jag tror att det förhåller sig.

Definitioner inom argumentationsanalyser T – ett påstående är en tes i argumentationen om det finns minst ett annat påstående i argumentationen som är avsett att styrka hållbarheten hos T samtidigt som T inte är avsett att styrka eller försvaga hållbarheten hos något annat påstående i argumentationen.

P - ett påstående är ett pro-argument för ett annat påstående i argumentationen om det är avsett att direkt styrka hållbarheten hos detta andra påstående.

C - ett påstående är ett contra-argument om det är avsett att direkt försvaga hållbarheten av andra påstående. j - premiss, ett påstående som är avsett att öka relevansen hos P/C gentemot T. Oftast outtalad.

Hållbarhet (H) – hållbarheten av ett påstående beror på hur rimligt det är att acceptera detta påstående.

Relevans (R) – Ju större relevans P/C har i förhållande till T desto mindre rimligt är det att förkasta T om man samtidigt accepterar P/C.

Beviskraft – Summan av hållbarhet och relevans för ett huvudargument med eventuella underargument som vägs samman ger beviskraft. Pro-argumentens beviskraft kan sedan vägas mot contra-argumentens beviskraft och tesens hållbarhet beprövas.

Texter som stadsdelsnämnderna producerat och som rör biblioteken i stadsdelarna studerades. De argument som fanns i dessa texter var av intresse. Rör det sig om liknande argument i de olika stadsdelarna? Eller är det väldigt olika argument? Vilka är teserna i de olika texterna? Finns det pro- och contra-argument? Vilka argument dominerar? Håller huvudteserna tillräckligt hög beviskraft för att nedläggning

10 respektive nyetablering skall vara försvarbara genom den argumentation som förs? Här nedan följer materialet som uppsatsens undersökande del baseras på. Det är delar ur de politiska dokument som nyetableringarna respektive nedläggningarna vilar på. Jag har sammanfattat de vitala delarna som har en argumenterande och beslutande framtoning.Varje stadsdel tas upp för sig. Varje del inleds med en sammanfattning om stadsdelens geografiska fakta. Därefter kommer en sammanfattning av de beslut som tagits i stadsdelen gällande nedläggning av bibliotek. Argumenten tydliggöras i den avslutande analyserande delen i kapitel 6.

2.2 Intervju som metod För att standarden av argumentationsanalyserna på alla sju biblioteken skulle bli någorlunda jämn var det nödvändigt att komplettera materialet rörande Biskopsgården. Av okänd anledning hade de flesta beslut tagits muntligen. Det fanns följaktligen få beslut på papper. Av ytterligare okänd anledning var de få dokument som fanns samlade i något system på Stadsdelsnämndskontoret. Efter många påtryckningar på diarie fick jag slutligen ett papper som ej innehöll den information jag sökte. Jag beslutade mig då för att göra en intervju med Margareta Fridén som var bibliotekschef för Biskopsgårdens bibliotek när nedläggningen ägde rum. Hon borde ha en bra insikt i vad som hände. Intervjun genomfördes per e-post eftersom jag inte hade möjlighet att åka till henne personligen. Frågorna ställdes på så vis att samma information som jag fått gällande de övriga stadsdelarna skulle erhållas. Jag inser i efterhand att det hade varit intressant att intervjua även övriga ansvariga för biblioteken när nedläggningarna gjordes. Å andra sidan skulle intervjuerna framförallt spegla den enskildes syn på saken. Det skulle även vara ett alltför tidskrävande arbete som inte skulle passa inom ramen för en magisteruppsats.

I boken Praktisk intervjuteknik (Ekholm, Mats & Fransson, Anders, 1992, s. 73) fanns tipset att frågorna bör följa en ordning som känns naturlig för den som intervjuas. Jag kände att det var extra viktigt eftersom det ej gavs tillfälle att prata och resonera kring frågorna när de besvarades då intervjun utfördes per e-post. En sämre ordning skulle kunna göra att frågorna upplevdes som ledande och svaren skulle bli missvisande. Jag förlitade mig på att Margareta Fridén skulle vara lätt att återkomma till om det var något som var oklart. Jag var inte ute efter hennes personliga åsikt utan mer vad som egentligen tilldrog sig när besluten fattades. Intervjun gjordes efter att informationen från de andra stadsdelsnämndernas kansli hade studerats. Således fanns inget behov att komplettera den i efterhand. Jag visste vilken information som var önskvärd.

Min utgångspunkt för behandlandet av intervjun är att det ej föreligger några missförstånd eller tolkningsfel. Ekholm och Fransson (ibid, s. 53) skriver att det finns en naturlig tendens till att utgå från sig själv när man bedömer andra människor och vad de säger. Vid en intervjusituation finns det alltså en risk att jag bedömer saker annorlunda än Margareta menade. Jag arbetar inom samma område som intervjupersonen och dessutom var intervjun relativt enkel och kort. Det borde inte föreligga några missförstånd. För säkerhets skull presenteras hela intervjun som material under Biskopsgården.

11 2.3 Nedläggningarna Här kommer de olika stadsdelarna att tas upp var för sig. Först följer lite allmän fakta för varje stadsdel, därefter en tabell innehållande respektive bibliotek och antal öppet- timmar. Därefter kommer ett avsnitt med det empiriska material som argumentations- analysen kommer att genomföras på.

2.3.1 Askim Fakta om Askim Askim är en attraktiv stadsdel med hög standard och närhet till både kust och skog. Framförallt verkar barnfamiljer lockas till denna del av Göteborg. De boende i Askim har goda förutsättningar att ägna sig åt olika fritidsaktiviteter genom bl.a. tillgång till simhall, gym, badmintonhall, bordtennishall och flera ridstall. Många utövare hittas inom fotboll, gymnastik, ridning, tennis, scouting, badminton och bordtennis. Barn och ungdomar utgör en stor andel av befolkningen (31 %) För samma åldersgrupper i Göteborg som helhet ligger siffran på 21 %. I den kommunala verksamheten avspeglas detta i att grundskola och barnomsorg är de största verksamheterna. Här finns bland annat tre kompletta grundskolor, ca 50 daghemsavdelningar, ett flertal föräldrakooperativ samt familjedaghem. Det finns 8200 bostäder i Askim och de flesta, drygt 6000, är olika typer av radhus och friliggande villor. Andelen förvärvsarbetande av den vuxna befolkningen i Askim är hög, 83 %, jämförande siffra i Göteborg är 70,2 %. De flesta åker till arbetsplatser utanför Askim. En hög andel av de vuxna medborgarna är högutbildade. Antalet familjer som uppbär socialbidrag är låg och medelinkomsten är hög. För mer information om Askims bibliotek se Christina Perssons artikel Bibliotekarieroller i ett genombrottsskede (Folkbildning och bibliotek? På spaning efter spår av folkbildning och livslångt lärande i biblioteksvärlden, 1997, s. 165ff). Folkmängd: 21.100 varav 8,1 % med utländsk anknytning (Göteborgsbladet 1995. http://www.goteborg.se/statistik [2002-11-19]).

Biblioteken SDN Askim hade under början av 90-talet två folkbibliotek Askim och Hovås därtill ett kvalificerat skolbibliotek. Även skolbiblioteket var på sina ställen med i diskussionerna kring vilka bibliotek som kunde drivas inom ramen för budget. Hur många timmar det var öppet framgår inte av folkbiblioteksstatistiken.

Öppettider per bibliotek, antal timmar per vecka

1989 1992 1995 1996 2002 Askim 32 32 32 32 34 Hovås 49 28 - - - Summa 81 60 32 32 34

Fakta kring nedläggning Under hösten 91 beslutades att verksamheten vid Hovås bibliotek skulle upphöra fr.o.m. 1992-03-01. Den främsta orsaken som angavs var att man tvingades minska kostnaderna för den kommunala verksamheten i Askim. Indikationer hade delgivits stadsdelsnämnden på minskat kommunbidrag inför nästkommande budgetarbete och man gavs följande motivering "det blir svårt att klara de frivilliga verksamheternas nuvarande volym och kvalitet när det ställs mot de lagbundna verksamheterna. Dessa

12 måste gå före i en ekonomiskt kärv situation" (TU 88. Dnr 453/91, Förändringar inom biblioteksverksamheten, s. 1). De tre anledningar som angavs för bevarandet av Askims bibliotek var att hyreskontraktet var femårigt och inte löpte ut förrän slutet av 1994, läget var bra vid stadsdelens centrum med post, bank, vårdcentral med mera i närheten och det fanns inget alternativt användningsområde för lokalerna (ibid, s. 2). Alternativt användningsområde fanns det däremot för Hovås-skolans lokaler. Genom att omdisponera bibliotekets lokaler kunde man i framtiden slippa kontinuerlig överbelägg- ning och provisoriska paviljonger. Bredvidliggande Lilla Hovåsskolan var i behov av upprustning och genom att säga upp kontraktet på denna skola och flytta elever till Hovåsskolan skull avsevärda besparingar kunna göras. Kontraktet skulle dessutom automatiskt förlängas med fem år om det inte sades upp den siste mars 1992. Vidare hänvisas till de verksamhetsmässiga fördelar som fanns med att flytta från lokalerna på Lilla Hovåsskolan, bland annat kunde mattransporterna elimineras och elever och lärare skulle få närmare till gymnastiksalen (bilaga till ovanstående dokument).

Beslutet var taget på papperet men i realiteten skedde ingenting. Beslutet revs upp och Hovås fick fortsätta att vara integrerat skol- och folkbibliotek. Tre månader efter att nedläggningen skulle vara genomförd kom Underlag för ställningstagande om Askims framtida biblioteksverksamhet där fakta om biblioteken samt vilka inbesparingar som var möjliga att genomföra presenteras (Rapport. Dnr 453/91). Askims bibliotek beskrivs som 521 m2 stort och hyrt av privat hyresvärd med bindande kontrakt till och med 1995- 09-30. I närområdet bor 9800 personer. Biblioteket ligger i närheten av post, bank, apotek, barn- och mödravårdscentral, folktandvård, stadsdelsförvaltningens hemtjänst, omsorg och socialkontor, diverse affärer, fyra skolor, fem daghem och tre deltidsför- skolor. Biblioteket har större utlåning än Hovås bibliotek och har klarat den senaste tidens ökningar bra. Vid nerläggning kan lokalerna användas till kontor vilket erfordrar ombyggnad som i sin tur medför en kostnad (ibid, s. 1). Hovås bibliotek med sina 800 m2 ligger i Hovåsskolan och är tillika skolbibliotek. I närområdet bor 2400 personer. I närheten finns Askims Sim- och sporthall, Askims rackethall, en skola, ett daghem och två deltidsförskolor. Vid nerläggning kan lokalerna inte sägas upp men kommunens kostnader kan minskas genom att Lilla Hovåsskolan kan sägas upp from 93-07-01. Eftersom ett skolbibliotek ska finnas kvar kan antingen lärare eller en halv kanslisttjänst sköta detta till en kostnad av 100 kkr (ibid, s. 2).

En negativ aspekt vid nedläggning av något bibliotek är att förvaltningen måste betala 40 kkr. till stadsbiblioteket för att gå ur systemet samt återlämna datautrustningen, detta om nedläggning sker under 1992. Positivt vid nedläggning är dock att det kvarvarande biblioteket får förlängda öppettider inkluderande lördagsöppet, totalt 40 timmar (ibid, s. 1). Om däremot båda biblioteken skall vara kvar kan ingen inbesparing göras i kommunens budget. Biblioteken kan hållas öppna 28 timmar i veckan. Verksamheten koncentreras till ren utlåning och vid frånvaro kan det blir aktuellt att stänga ett bibliotek. Bokanslagen som enl. budget är 275 kkr. får delas mellan biblioteken och mediaanslaget är då så lågt att utbudet blir urholkat. Tidskriftsinköpen kommer att halveras (ibid, s. 2).

Inför budgetarbetet 1995 dryftas frågan igen, minskade resurser gör det nödvändigt att åter ta upp frågan om att förändra ett av folkbiblioteken till enbart skolbibliotek. I Förändring av biblioteksverksamheten i Askim (TU 2. Dnr 305/95) har man som ut- gångspunkt att koncentration av folkbiblioteksverksamheten till Askims torg och

13 samtidig fortsatt skolbiblioteksverksamhet i Hovås skulle ge både skolbarn och allmänhet en fullgod service, samtidigt som en upprustning av övriga skolbibliotek i stadsdelen skulle vara genomförbar (ibid, s. 1). Utgångspunkten för koncentration är att nämnden anser att folk- och skolbibliotek har skilda uppgifter och mål. Minskning till endast ett folkbibliotek skulle ge bättre personal- och mediaresurser än i nuläget där resurserna är undermåliga. Båda resursgrupperna skulle behöva fördubblas för att ge användarna en god service. I dagsläget anser nämnden att en alltför stor del av mediaanslaget vid Hovås bibliotek erhålls av skolan. Hänvisning ges till Kulturrådets rapport; I nöd och lust 1991:7 som visar att skolan förbrukar 80 % av resurserna i en integrerad verksamhet samtidigt som folkbiblioteket står för merparten av kostnaden (ibid, s. 2).

Anledning till att man vill behålla biblioteket i Askim istället för Hovås är framförallt det centrala läget. Utöver detta förs en diskussion om att invånarna drar sig för att besöka Hovås bibliotek före kl. 14 eftersom det då domineras av skolbarn. Konflikten mellan olika målgrupper och verksamhetsmål tydliggörs. Det råder ingen tvekan om att det är folkbiblioteken som blir lidande i den här konflikten. Önskemål finns också om att lägga ett medborgarkontor i anslutning till biblioteket vilket skulle skapa många samordnings- och resursvinster inte minst på litteratur- och informationsteknologi- området. Fördelarna som nämns angående Hovåsskolan i frågan att skapa ett eget bibliotek är åtskilliga, exempelvis möjligheten att utveckla skolbibliotekets pedagogiska inriktning och anpassa bokinköpen efter lärarnas och elevernas behov. En bemanning med bibliotekarie på halvtid, inköpt av biblioteket, skulle ge både kvalitet och ett öppet- hållande under skoltid. Hovåsskolan skulle kunna göra en medveten satsning på IT och genom att samla litteratur, information och IT på ett ställe skulle kunna ge eleverna möjlighet att själva söka kunskap på ett nytt sätt. Hänvisning ges till den nya läroplanen Lpo 94 som betonar elevens och skolans egen möjlighet att profilera sig. Förutom skolbibliotek nämns flera alternativ som lokalen kan användas till: repetitionslokal för teaterverksamhet, sammanträdesrum för skolpersonal, sammanträdesrum för nämnden vid ev. lämning av lokaler på Askims torg, resursrum för 6-årsverksamheten, arbetsrum för lärarna och för specialundervisning (ibid, s. 3).

Omfördelning av resurserna efter nedläggning av Hovås folkbibliotek skulle göra att Askims folkbibliotek ökade sitt bestånd från 28 000 till 40 000 volymer. Hovås skulle få kvar 10-12 000 volymer. Nygårdskolans bibliotek skulle kunna rustas med 3000 volymer. Av de 6000 böcker som magasinerats skulle 1700 barnböcker fördelas på skolbiblioteken runt om i stadsdelen.

Beslut om förändring togs några veckor senare. Vid voteringen lades sex ja-röster och fyra nej-röster (§ 20. Dnr 305/95, Förändring av biblioteksverksamheten i Askim, s. 1) av M, V och fp reserverade sig mot beslutet med hänvisning till att det skulle ge större besparing att använda kommunens egna lokaler i skolan. "En bärande idé med folkbibliotek är just att nå många olika grupper av människor, att sprida kunskap, bildning, information och kultur till alla, inte bara till dem som redan har tillgång till det" (ibid, s. 4). Invändningarna hjälpte föga. Denna gång lades folkbiblioteksverksamheten ner vid Hovås bibliotek.

14 2.3.2 Biskopsgården Fakta om Biskopsgården Stadsdelen har påverkats mycket av miljonprogrammet som sattes igång under början av sjuttiotalet. Många olika grupper invandrare kom från dåvarande Jugoslavien, Turkiet och Portugal, vilket ledde till att stadsdelen blev mångkulturell. Idag är det fortfarande de olika kulturerna som utmärker stadsdelen och det finns ett stort antal föreningar inom idrott, kultur och boende. Andelen utländska medborgare är 19 % och bara Lärjedalen har en större procentsiffra. Barn och ungdomar är många och äldreandelen mindre än genomsnittet för Göteborg. Medelinkomsten ligger på 122 kkr/år. Av de ca 25 representerade nationaliteterna utgjordes de största grupperna av turkar, f.d. jugoslaver, finnar, iranier och portugiser. Folkmängd: 23.500 varav 45 % med utländsk anknytning (Göteborgsbladet 1995).

Bibliotek SDN Biskopsgården hade 1991 två stycken bibliotek, Norra Biskopsgårdens bibliotek vid Friskväderstorget och Bikupan vid Vårväderstorget. Biblioteket Norra Biskopsgården är samtidigt skolbibliotek för Sjumilaskolan, och Bikupan innefattar såväl bibliotek som fritidsverksamhet och är en informations- och träffpunkt i området.

Öppettider per bibliotek, antal timmar per vecka

1989 1992 1995 1996 2002 N Biskopsg. 49 - - - - Bikupan 38 - - - - Biskopsgård - 48 48 48 48 Summa 87 48 48 48 48

Fakta kring nedläggningen Biskopsgården var den stadsdel som enligt egen utsago gick in i det nya stadsdels- nämndssystemet med det tyngsta bagaget. Området var socialt betungande med bl.a. hög invandrartäthet, vilket gav en stor ekonomisk obalans. I den ekonomiska krisen som rådde i början av nittiotalet beslutade Göteborgs stads kommunfullmäktige att Biskops- gården skulle minska sina ramar med totalt 65 miljoner kr under planperioden 1992- 1994. För att Biskopsgården skulle klara detta krävdes enligt nämnden omfattande prövningar i budget under parollen ”inget är heligt” (Biskopsgården Årsredovisning 1991 s. 2). M, Fp, C, Kd tycker i ett yttrande att ”det är viktigt att betona att arbetet med att minska kostnaderna för förvaltningens verksamheter bedrivs med snabbhet och kraft” (Protokoll 6/91).

Följaktligen står det i Protokoll 2/92 att "stadsdelsnämnden beslutar således att uppdra åt förvaltningschefen att låta avveckla Norra Biskopsgårdens bibliotek och fritidsgården Bikupan liksom Orrevikens barnkoloni under första kvartalet 1992" (s. 1). Detta är det enda beslut kring nedläggning av bibliotek som finns skriftligt vilket som nämnts ovan beror på att konsulter hyrts in. Närvarande på en del möten fanns Margareta Fridén, dåvarande bibliotekschef på Norra Biskopsgårdens bibliotek. Nedan följer en skriftlig intervju gjord med henne 2002-04-15.

15 Intervju med Margareta Fridén Av vilken anledning hölls föredragningen muntligt? Jag kan tyvärr inte svara på varför det var en muntlig föredragning. Nedläggningen av biblioteket var inte någon isolerad företeelse. Stadsdelen hade fått på sig att spara ca 60 miljoner kronor och man fick gå in och skära i alla verksamheter, man lade t.ex. ner skolor och en fritidsgård. Ingen verksamhet blev lämnad utan åtgärd. Biblioteket var bara en del i hela pusslet.

Hur mycket tid lades ner för att diskutera frågan? Två konsulter engagerades under ett år och de gick successivt igenom alla verksamheter.

Hur fördes diskussionen kring nedläggning av bibliotek/minskning av verksamheten? Vad togs hänsyn till i denna? Diskussionerna fördes på verksamhetsnivå och den verksamhetschef som ansvarade för fritid- och kulturverksamheten är inte kvar i kommunal tjänst vilket gör att jag inte kan svara på frågan. Stadsdelsledningen är inte heller kvar. Det skriftliga materialet är inte diariefört. Lite vid sidan av förstod vi att eftersom alla verksamheter var tvungna att skära ned och det fanns två bibliotek i stadsdelen var det givet att det ena fick stryka på foten. Det är en ganska liten stadsdel och inte långt till biblioteket även om det bara blir ett kvar.

Var det ett enhälligt beslut som togs? Enligt protokollet var det inte ett enhälligt beslut.

Vilka var för resp. emot nedläggning? Vad jag kommer ihåg var socialdemokraterna emot och vänsterpartiet reserverade sig.

Hade du som bibliotekschef något att säga till om? Jag hade inte något inflytande på diskussionerna. Jag blev visserligen intervjuad av konsulterna och fick lägga fram mina synpunkter och jag tog fram konsekvensbeskrivningar och ekonomiska uträkningar men hade inte något som helst inflytande på själva nedläggningen.

Hur lång tid tog det från beslut om nedläggning till genomförande? Beslut togs 1992-01-14 och 1992-04-01 stängdes biblioteket.

Hur kom ni fram till att ett bibliotek skulle vara kvar? Jag kan inte svara på hur man kom fram till att ett bibliotek skulle vara kvar. Det vi förstod var att det i den stora nedskärningen inte skulle vara möjligt att finansiera två bibliotek. Det skulle i så fall bli två försvagade bibliotek och därför bättre att lägga de resurser som fanns på ett ställe och bygga upp ett kraftfullt bibliotek.

Diskuterades det kring skäl att behålla det nuvarande biblioteket och inte det andra? Den allmänna inställningen var (men jag vet inte hur man kom fram till den) att det var bättre med torgläge för biblioteket och bättre än placeringen i Sjumilaskolan och att det torg som nu huserar biblioteket har fler besökare än någon annan plats i stadsdelen.

Gjordes det några kostnadsberäkningar?

16 Det är väl högst troligt att det gjordes kostnadsberäkningar. Jag gjorde en kalkyl där båda biblioteken var kvar men den är bara ett arbetsmaterial. Det finns ingen skriftlig diarieförd kostnadsberäkning.

Hur tror du att biblioteksutvecklingen hade sett ut om Stadsdelsnämndsreformen inte genomförts? Det är svårt att svara på. Besparingarna hade funnits även utan stadsdelsnämndsreformen. Och bibliotek har lagts ner både före och efter reformen. Möjligheten finns att man hade behållit båda biblioteken ett tag till och att det hade varit längre diskussioner kring vilket bibliotek som skulle behållas. Det bibliotek som lades ner var mycket ett barnens bibliotek och det som nu är kvar har barnen svårare att komma till. Men å andra sidan är biblioteket vid Vårväderstorget välbesökt av alla kategorier men inte så mycket av barn (föräldrar eller andra vuxna). Kontentan är väl att alla biblioteken behövs i en stadsdel som Biskopsgården.

Ytterligare synpunkter: Norra Biskopsgårdens bibliotek stängdes och inför nedläggningshotet kom det många protester. Många skrev inlagor i pressen och till ett stort protestmöte i Sjumilaskolan kom flera hundra föräldrar som bodde runt skolan. Samtidigt som det ena biblioteket lades ner skulle ett bibliotek byggas vid Vårväderstorget. Där fanns redan det andra biblioteket i stadsdelen, ett litet bibliotek och en fritidsgård som också fick ge vika på grund av besparingarna. Ur detta skulle det byggas ett nytt bibliotek för alla biskops- gårdsbor, vilket invigdes i september 1992. Samtidigt som ett stort bibliotek försvann byggdes ett nytt stort på ett annat ställe i stadsdelen.

2.3.3 Gunnared Fakta om Gunnared Gunnared var till största delen jordbruksbygd men blev en del av miljonprogrammet och bebyggdes och invigdes under 70-talet. Under 80-talet kompletterades höghusen med villor och radhus och idag är det stora skillnader mellan olika områden. Av Gunnareds 20 800 medborgare, har mer än hälften utländsk bakgrund. Nästan en tredjedel av befolkningen är beroende av socialbidrag. Jämfört med Göteborg som helhet är siffran extremt hög. Ohälsotalet är relativt högt och medelinkomsten lägst bland de fyra stadsdelar som behandlas i den här uppsatsen. I övrigt präglas stadsdelen av en ung befolkning med många barn och relativt få äldre. Enbart 53 % i åldern 20-64 har ett arbete eller annan sysselsättning. Bland utländska medborgare är siffran ännu lägre. En förklaring är att det finns förhållandevis få arbetstillfällen i Gunnared. Folkmängd: 20.000 varav 50 % med utländsk anknytning (Göteborgsbladet 1995).

Bibliotek I Gunnared fanns i början av 90-talet tre bibliotek. Angereds bibliotek som besöktes av ca 200 000 personer per år, med en utlåningsstatus på 80-90 000 böcker årligen. Dessutom två filialer till detta bibliotek - Lövgärdet och Gårdsten, båda kombinerade skol- och folkbibliotek. Sammanlagt jobbade på filialerna tio årsarbetare varav 6,5 på Angereds bibliotek. Vid nedläggningen av Gårdstens bibliotek minskade de totala öppettiderna på biblioteken avsevärt. Enligt tabellen nedan en minskning med 50 % på sju år. Angereds bibliotek är ett av det mest välbesökta i Göteborg.

17 Öppettider per bibliotek, antal timmar/vecka

1989 1992 1995 1996 2002 Lövgärdet 49 37 39 30 27 Angered 53 42 45 46 46 Gårdsten 52 41 - - - Summa 154 120 84 76 73

Fakta angående nerläggning Under våren 1992 hade stadsdelsförvaltning (SDF) Gunnared ett åtagande att lägga förslag på hur en 15 % nedskärning av resurserna skulle fördelas. Inom kultur- och fritidssektorn var motsvarande siffran 50 %. Budget skulle minskas till hälften helst inom ett år. Detta var ett läge där det var omöjligt att behålla en rimlig standard med alla verksamheter bibehållna. Det framarbetade förslaget var att det skulle skapas en administrativ biblioteksenhet i Angered som även stod för filialverksamheternas administration. Bokbestånden på Lövgärdet och Gårdsten skulle då flyttas från sina bibliotekslokaler, med en avsevärd hyresbesparing som följd, och integreras i skolans lokaler, alternativt andra lokaler tillhörande kommunen. Genom detta skulle hyra och totalt 4,5 årsarbetare sparas eftersom sex personer på filialerna helt skulle försvinna och ersättas av två nya årsarbetare i Angered. I framtiden är dessa tänkta att åka ut och bemanna de flyttade biblioteken på plats i skolorna. I tjänsteförslaget som utarbetades föreslogs en avveckling av biblioteken i Gårdsten och Lövgärdet. Som tabellen ovan indikerar antogs inte förslaget. Gårdstens verksamhet koncentrerades efter detta till barn- och ungdomar, dvs. folkbiblioteksverksamheten avslutades och skolbiblioteket blev dominerande. Lövgärdets bibliotek fick vara kvar i sin integrerade form som skol- och folkbibliotek. Angereds bibliotek fick ett huvudansvar över Lövgärdet och Gårdsten, de blev med andra ord filialer (Stadsdelsnämndens beslut 1992-05-12, s. 7).

I Konsekvensbeskrivningar till Tjänsteutlåtande (Dnr 283/92, s. 8-9) utreds kortfattat att Angereds bibliotek säkert klarar av den ökade mängden besökare som torde bli konsekvensen av omläggningen av verksamheten. Även möjligheterna att hitta alternativa lokaler för Angereds biblioteket nämns (ibid, s. 9).

Övriga beslut som tagits angående biblioteksverksamheten är att man förutom netto- minskning ska utnyttja lokalmässiga samordningsvinster där så är möjligt och lämpligt (Dnr 283/92, Angående biblioteksverksamheten). Detta resulterade i förslaget att Lövgärdets bibliotek skulle flyttas från skolan in till områdeskontoret i centrala delar av stadsdelsområdet vilket inte tycktes om av personalen på Lövgärdesskolan. Anledningen till att personalen på skolan tyckte att biblioteket skulle fortsätta vara integrerat var tillgången till ett betydligt större urval böcker än vad ett rent skolbibliotek kunde erbjuda. De hänvisar till att den sammanhängande organisationen innebär ett effektivt utnyttjande av resurser. Dessutom är lärarna positiva till att kunnig personal tar hand om eleverna i biblioteket och ser till att deras behov tillfredsställs, utan lärarnas närhet. Lärarna har vissa krav på skolbiblioteket, det måste vara så stort att en klass med 30 elever ryms samtidigt och det bör finnas läsplatser så att eleverna kan slå sig ner och bläddra i böckerna för att avgöra vilken litteratur som är intressant. Bokprat ska kunna genomföras utan att övrig verksamhet störs. Ett visst basurval av böcker skall också

18 finnas. Ytterligare en anledning till att Lövgärdets bibliotek inte bör flyttas enligt lärarna är risken för att eleverna skall stöta ihop med nära anförvanter som besöker socialbyrån när de kommer med sina klasskamrater för att låna böcker. Man ser också en risk gällande säkerheten för besökarna till biblioteket. De hänvisar till att personalen på socialkontoret har utbildning för att kunna bemästra hotfulla och störande klienter, det har varken bibliotekarier eller skolbarn (Dnr 283/93. Skrivelse till Stadsdelschef Elsi-Brith Jodal från Lärarpersonalen på Lövgärdesskolan, s. 1). Personalen förordar förslaget om bibliotekslokaler i Lövgärdeshus, bland annat på grund av det centrala läget och markplansläget (ibid, s. 2).

Elsi-Brith Jodal svarar i en skrivelse (Dnr 283/93. Till personalen på nya Lövgärdesskolan) att hon tycker att det är beklagligt att lärarna har denna åsikt om områdeskontoret. Hon delar inte alls uppfattningen om kontoret utan tycker tvärtom att det är en lugnare miljö än skolan. Hon framhåller att ett antal studiebesök för lärarna borde få dem att ändra uppfattning. Vidare hävdar hon att eleverna skulle få ännu mindre bokprat om biblioteket skulle flytta in i den alternativt föreslagna placeringen, i Lövgärdeshus, eftersom hyran skulle finansieras genom verksamhetsmedel för biblioteken.

I Dokument från bibliotekscheferna till SDN-ledningen (1992-04-08) kommer de verksamhetsansvariga för de tre biblioteken, Angered, Lövgärdet och Gårdsten med förslag och konsekvensbeskrivningar vid den föreslagna nedskärningen på 50 %. De poängterar att en sådan minskning av budget inte kommer att leda till kvalitetsförändringar som SDN-ledningen säger utan kvalitetsförsämring. De ansvariga är missnöjda med den föreslagna uppdelningen av bibliotekets tjänster, där tillhandahållande av media ses som en kärntjänst medan information om media ses som en bitjänst. Inte heller de målgrupper som utpekas, där Angereds målgrupp är de boende i Angered, och Lövgärdet och Gårdstens målgrupp är barn i resp. område (ibid, s. 5). De vuxna i Lövgärdet resp. Gårdsten tas inte med i någon målgrupp utan glöms bort vilket enligt de verksamhetsansvariga gör det ännu mera orimligt att tro att Angereds nuvarande resurser skulle räcka om både Gårdsten och Lövgärdets vuxenbiblioteksverksamhet läggs ner eftersom Angered redan nu är underdimensionerat och mycket hårt belastat (ibid, s. 8). Om SDN-ledningen trots allt tycker att detta är bästa lösningen ser biblioteksansvariga det som nödvändigt att lägga ner verksamheterna totalt, dvs. även barnverksamheten vid Lövgärdet och Gårdsten och lägga alla kvarvarande resurser på Angereds bibliotek för att säkra kvaliteten. Vidare ser man med stor oro på det faktum att minskade lokalhyror ingår i ett "särskilt spår" och inte räknas in i bibliotekens sparbeting. De 1.3 milj. kronor som sparas in vid förflyttning av bibliotekslokaler räknas ej in i de 50 % som är knutna till biblioteken, vilket ses som orättvist och orimligt (ibid, s. 6).

I dokumentet betonas ett önskemål om att behålla Lövgärdets bibliotek som integrerat skol- och folkbibliotek. Trots starkt reducerad biblioteksyta, personal och övriga redskap säger man sig kunna driva en bra verksamhet i framtiden. Argumenten för bevarande av Lövgärdet är att 60 % av lånen görs av vuxna, närheten för gamla och barnfamiljer skulle försämras och framförallt är Angereds bibliotek på dagarna fyllt med gymnasister som tar plats både i informationen och på läsplatserna (ibid, s. 11).

19 2.3.4 Tynnered Fakta om Tynnered Tynnered ligger ofta nära det framräknade jämförelseindex för Göteborgs kommun. Andelen barn är lite högre än index och antalet ålderspensionärer något mindre. Antalet arbetslösa är lågt, samtidigt som medelinkomsten är medelhög. Andelen medborgare med utländsk bakgrund är något lägre än Göteborg som helhet och ohälsotalet följer index. I budget och planering hänvisas det inte till något särskilt argument som till exempel ”vi måste satsa på våra ungdomar, eller invandrare”. Det finns ingen demografisk grupp som sticker ut särskilt mycket från mängden. Folkmängd: 26.800 varav 16 % med utländsk anknytning (Göteborgsbladet 1995)

Biblioteken SDN hade i början av nittiotalet ett bibliotek, men inga filialer. SDN saknade alltså helt ett folkbibliotek efter den nedläggning som beslutades av stadsdelsnämnden 1992-04-07.

Öppettider per bibliotek, antal timmar per vecka

1989 1992 1995 1996 2002 Tynnered 36 36 - - - Summa 36 36 0 0 0

Fakta kring nedläggning Början av 90-talet sågs i Tynnered som den värsta ekonomiska kristid sedan andra världskriget. I stadsdelsnämnden talade det borgerliga blocket om att sanera ekonomin och koncentrera verksamheterna till de allra nödvändigaste. Ej obligatoriska verksamheter måste sållas bort. En del verksamheter kunde enligt nämnden inte ändras utan utredning. I väntan på utredningen skulle utgifterna framförallt styras genom för- säljning av tjänster till andra stadsdelsnämnder, reducerat öppethållande, vakantsättning av tjänster och viss lokaluthyrning (§ 74. Dnr 40/92. Förslag till åtgärder för anpassning av verksamheten i Tynnered till de ekonomiska ramarna för 1992-1994). Biblioteket som vid denna tidpunkt ej var lagstadgat var en av dessa verksamheter. Men biblioteket var långt ifrån den enda av verksamheterna som skars ned. Enligt nämndens beslut om ramanpassning skulle budget minskas med 25 % under planperioden. Eftersom det enligt nämnden var omöjligt att följa beting på 25 % inom omsorg för äldre och handikappade, individ- och familjeomsorg och lokaler nödgades man istället att föreslå nedläggning av i stort sett all fritids- och kulturverksamhet (ibid, s. 6). Detta innebar i föreslagna åtgärder: nedläggning av bibliotek, kommunal musikskola och nedläggning av all egen anläggningsbunden fritids- och kulturverksamhet. Resurser till föreningslivet skulle dock fortsätta att finnas kvar i dåvarande omfattning och sex årsarbetare skulle finnas kvar i fritidsverksamheten och specialdestineras till förebyggande och uppsökande insatser för ungdomsgruppen. De kvarvarande resurserna skulle koncentreras i första hand på barn och ungdomar. Efterhand önskar nämnden att en vidareutveckling av arbetsformer och metoder som engagerar och involverar ungdomar, föräldrar, föreningsliv och andra organisationer sker. Detta för att i någon mån kompensera bortfallet av den kommunala verksamheten. 0,5 miljoner kr reserveras för att stötta kulturverksamhet genom regionalt samarbete i väster (TU. Dnr 40/92. Förslag till åtgärder för anpassning av verksamheten i Tynnered till de ekonomiska ramarna för 1992-1994, s. 7).

20 Socialdemokraterna hävdade i sin reservation mot de föreslagna besluten, att med deras budgetförslag skulle biblioteket kunna vara kvar. Moderaterna, folkpartiet liberalerna, kristdemokraterna och centerpartiet reserverade sig också på ett antal punkter men inte på att biblioteket skulle läggas ner (ibid, s. 11). Vid omröstning i nämnden angående vilken reservation som skulle ligga till grund för genomförande förlorade socialdemokraterna med en röst. (ibid, s. 12). Biblioteksverksamheten upphörde vid årsskiftet 92/93.

I Lokalförsörjning - förslag till avveckling, integration och andra användningsområden (Bilaga. Dnr 40/92, s. 1) sägs det att den ekonomiska omställningen måste ske så pass fort att samråd och personalens förberedelser blir lidande, vilket ger sämre förutsättningar till ett resultat i harmoni. Det som framförallt ska bidra till att minska kostnaderna är minskad lokalhyra och personal (ibid, s. 2). Genom att biblioteket sägs upp slipper man den årlig hyran på 309 kkr. Men eftersom det finns ett avtal på hyran till 1999-09-30 måste ett avtal göras med Källfelts bygg AB som täcker deras kostnader vid förtida frånträde, en engångsersättning på 750 kkr blir överenskommet. Biblioteket etablerades vid Opaltorget 1989. Hyra för första kvartalet 1995 måste betalas. Sammanlagt finns det alltså en kostnad för det stängda biblioteket på 827 kkr. Investeringssumman på 750 kkr motsvarar 2,5 års varmhyra (§ 202. Dnr 566/94. Förtida frånträde från hyresavtal för bibliotek och informationscentral vid Opaltorget).

Kommunfullmäktige beslutade i samband med budgetbeslut i november 1992 att en biblioteksplan för Göteborg behövde upprättas "med syfte att tillförsäkra alla stadsdelar viss biblioteksverksamhet". Tynnereds SDN som efter nedläggning var den enda SDN som inte hade egen biblioteksverksamhet skickade ett tjänsteutlåtande till kommunstyrelsen och förklarade att boende i Tynnered var tillfredsställda med Västra Frölunda Regionbibliotek som övertagit rollen som stadsdelens bibliotek. Tynnered har tecknat ett avtal med Västra Frölunda Regionbibliotek om utökad biblioteksservice i området. Regionbiblioteket har övertagit servicen till dagbarnvårdare, daghem, fritids- hem, deltidsförskolor, barnavårdscentraler, skolor, lärare, "Boken kommer"-låntagare och talbokslåntagare. Denna service har för Regionbiblioteket inneburit depositioner av böcker, biblioteksbesök, sagostunder, bokinformation till institutionspersonal, skolbiblioteksbesök, klassbesök, institutionslånekort till lärare (ibid, s. 2).

Enligt TU var 40 % av klassbesöken under 1993 från skolorna i Tynnered. Västra Frölundas regionbibliotek har under 1993 ökat antal lån med 20 % vilket motsvarar 60.600 lån. Förvaltningens uppfattning i stort är att en mycket stor del av Tynneredsborna utnyttjar regionbiblioteket. Tynnered planerar att inom ramen för serviceavtalet med regionbiblioteket samverka kring ett bokcafé i de gamla biblioteks- lokalerna. Denna verksamhet förväntas kunna bli en mötesplats som bidrar till att stimulera läsintresset (TU. Dnr 480/93. Yttrande över förslag till biblioteksplan för Göteborg, s. 2).

21 2.4 Nyetableringar

2.4.1 Lärjedalen Fakta om Lärjedalen Lärjedalen har i dagsläget 22.000 invånare och antalet ökar varje år. Befolkningen är ung, en tredjedel av invånarna är under tjugo år. Andelen äldre är relativt liten jämfört med Göteborg som helhet. Mer än hälften av medborgarna har utländsk härkomst och medelinkomsten är bland de lägsta i Göteborgs kommun med 110 kkr/år. Antalet ensamstående med barn är dubbelt så högt som i Göteborgs som helhet. 77 % av det arbetande tillhör låginkomstarbetande. I stadsdelen Hammarkullen finns 84 olika nationaliteter och 115 olika språk representerade Folkmängd: 20.600 varav 55 % med utländsk anknytning (Göteborgsbladet 1995).

Öppettider per bibliotek, antal timmar per vecka

1989 1992 1995 1996 2002 Hjällbo 59 47 37 37 37 Bergum 10,5 10,5 12 12 12 Hammar - 43 (april) 48 45 49 -kullen Summa 69,5 100,5 97 94 98

Fakta kring etablering Hammarkullens bibliotek invigdes 1992-04-05. Tanken var att prova och se hur ett folk- rörelsebibliotek fungerade på 90-talet i en modern storstadsförort. Innan dess fanns närmaste bibliotek för medborgarna i Angered eller Hjällbo fem km bort. Bokbussen hade en verksamhet på tre hållplatser tre timmar i veckan (Tregaro, 1994, Hammarkullens folkets hus bibliotek. s. 2). Initiativet till att starta ett bibliotek togs av Hammarkullens Folkets hus förening. I samråd med Nämnden för stadsbiblioteket och SDF Lärjedalen ansökte man 1990 hos Statens kulturråd om ett metodutvecklingsbidrag för att starta ett folkrörelsebibliotek. Ansökan bifölls ej. SDN beslöt trots detta i september 1991 att under en treårsperiod omfördela resurserna för att möjliggöra ett igångsättande av biblioteket. I samband med detta diskuterades nedläggning av de tre bokbusshållplatserna i stadsdelen, vilket skulle kunna frigöra pengar till det nya biblioteket. Detta visade sig vara svårt p.g.a. olika avtal (ibid, s. 3). När LO-distriktet var med och kompletterade ansökan 1992 bifölls den. Biblioteket drevs under 1992 och två år framåt, med 200 kkr från statens kulturråd, 200 kkr från SDN Lärjedalen och hyran från Folkets hus (Bergstrand, Internt meddelande från Hjällbo bibliotek till Gamlestans bibliotek, s. 1). Argumenten som användes i diskussionen om ett nytt bibliotek var ”målsättningen med biblioteket är att skapa en verksamhet som stimulerar till aktivt deltagande och uppmuntrar till kontakt över ”nationsgränserna” i Hammarkullen”, ”biblioteksverksamheten skulle fylla ett stort behov i Hammarkullen och skulle också kunna ge många värdefulla erfarenheter för de övriga biblioteken i Göteborg”, det skulle verka som en bro mellan olika kulturtraditioner (NSB. TU, s. 1).

Stadsdelschef Ulf Birath skriver i ansökan till Statens kulturråd (1989, s. 1) att ”ett bibliotek skulle (...) kunna bli ett centrum för kultur, information och föreningsliv där

22 kontakter mellan befolkningsgrupper skulle motverka främlingskap och skapa en tillhörighetskänsla för stadsdelen”. Även närliggande förskola, grundskola, vuxenskola och servicehus för äldre skulle få del av biblioteket. Vidare argument som används för att övertyga kulturrådet om bidrag är "Vi skall prova en aktivitet som man kan utföra utan hinder med tanke på religion, språk, nationalitetstillhörighet, kostnader, eller om man är svensk eller invandrare. Vi vill också tro att denna aktivitet skall bidraga till en ökad vi-anda för området och en känsla av att man behöver varandra" (Birath 1989, s. 4). Kombinationen med ett bibliotek och medborgarrättskontor i samma hus skulle kunna ge medvetna, kritiska medborgare med möjlighet att tillvarata sina intressen i samhället. Göteborgs fritidsförvaltning stödjer förslaget om ett bibliotek i Hammarkullen och ser det som mycket positivt att en filial till Hjällbo bibliotek öppnas i Folkets hus (Bibliotek i Hammarkullen Tjänsteutlåtande A 31/89. Dnr 0883/89).

I Bibliotek i folkrörelseregi i Hammarkullen (Tjänsteutlåtande 1991-08-13- Dnr 46/91) ansöker Folkets hus om ekonomiskt och personellt stöd för igångsättande av biblioteksverksamhet from 1991-09-01. SDN har diskuterat behovet av ett bibliotek i 4 år. För att kunna starta verksamheten beslutar man sig för att säga upp bokbussverksamheten med full effekt 1 jan. 1993 vilket skall frigöra 110 kkr som ska användas i den nya verksamheten. Vidare ska man använda utvecklingsbidraget för föreningsutveckling till bibliotekssatsningen under perioden fram till 93-01-01. Det beslutas även att datautrustningen skall kopplas till det allmänna bibliotekets datanät vilket gör att böcker genom Hjällbo kan beställas från hela Göteborg. SDN tror vidare att Folkets hus genom biblioteket tar ett viktigt steg framåt som fungerande stadsdelshus i Hammarkullen och att biblioteket är en stor tillgång som ges Hammarkullen. I dokument från 1992-06-24 skriver SDF Lärjedalen och Folkets hus att när bokbussen så småningom försvinner kommer med all sannolikhet intresset för och utlåningen på det nya biblioteket att öka ytterligare. Efter tre år sammanställdes en rapport och SDN bestämde att verksamheten skulle göras permanent och drivas i samarbete mellan SDN och Folkets hus. Då ett avtal skulle upprättas kom de juridiskt insatta fram till att samarbetet skulle innebära entreprenad och verksamheten lämnades ut på anbud. From 1996-04-01 drivs biblioteket på entreprenad av Hammarkullens Folkets Husförening. SDN står för bokinköpen och en deltidstjänst på 25 %, resten står entreprenören för. Lokalerna utökades från 40 m2 till 200 m2.

Jean Claude Tregaro som har arbetat på biblioteket sedan starten skriver att en ledstjärna var att biblioteket skulle bemannas med frivilliga och ideellt arbetande arbetskraft, något som inte varit möjligt att genomföra i praktiken (1997, s. 4). Eftersom det inte varit möjligt och man ändå velat ha öppet så många timmar som möjligt har den inre tjänsten varit två av totalt 50 timmar. Tregaro menar att verksamheten präglats mycket av nybyggaranda och att en del arbete sker på fritiden. Det som skiljer Hammarkullens bibliotek från de övriga biblioteken i Göteborg är att man hela tiden utgår från besökarnas behov och önskemål. Man har försökt vara lyhörd vad gäller nyinflyttade och ser till att köpa in litteratur åt alla. En stor del av beståndet består av tidningar, körkortsböcker, språkkurser, grammatikkurser och skönlitteratur på olika språk. Läroböcker från KOMVUX är en stor post. Från början fanns det 2500 volymer och utlåningen var 2000 volymer per månad. Folkbildningstanken är det som präglar biblioteket och som Tregaro uttrycker det, fri tillgång till kunskap och information, att äga ett språk, att kunna uttrycka sig i tal och skrift är en förutsättning för att man skall kunna hävda sin rätt som medborgare i ett demokratiskt samhälle (Tregaro 1997, s, 10).

23 2.4.2 Linnéstaden Fakta om stadsdelen Linnéstaden är en stadsdel med citykaraktär som avgränsas av Slottsskogen och Botaniska trädgården. Andelen äldre invånare var tidigare hög. Under 90-talet har allt fler familjer flyttat in i takt med att de äldre försvunnit. Antalet medborgare med utländskt ursprung är 5,2 %. Enpersonshushåll dominerade fortfarande under början av 90-talet. 43 % av hushållen innehöll en person över 60 år och 2,9 % av hushållen hade då någon form av socialbidrag. Linnéstaden är en innerstadsdel med ett stort utbud av detaljhandel, restauranger och kaféer. Slottsskogen, Botaniska trädgården och Äng- gårdsbergen är välbesökta rekreationsområden i stadsdelen. Befolkning har under åren stadigt ökat och det finns inget som pekar på att den trenden vänder. Stadsdelen har färre barn och äldre än många andra stadsdelar i Göteborg. Linnéstadsborna har en hög utbildningsnivå och något högre medelinkomst än den genomsnittlige göteborgaren. Här bor relativt få utländska medborgare och många ensamstående föräldrar. Folkmängd: 29.700 varav 15 % med utländsk anknytning (Fakta om Linnéstaden http://www.linnestaden.goteborg.se/linne/index.htmbiblioteket.linnestaden@linnestaden goteborg.se och Göteborgsbladet 1995).

Bibliotek Biblioteket etablerades 1990 i samband med att den nya stadsdelsnämndsreformen genomfördes. Linnéstadens SDN hade länge haft planer på att öppna en filial som ersättning för det nedlagda Dicksonska biblioteket, stadsdelsnämndsreformen gjorde det möjligt. Tidigare hade den politiska prioriteringen av filialbibliotek gjort det omöjligt för Linnéstaden att få en filial. Det fanns istället sjutton bokbusshållplatser i stadsdelen. Nu kunde SDN själv omprioritera sina resurser och öppna ett bibliotek. Till en början bestod biblioteket av ett läsrum med tidningar, tidskrifter och referensböcker eftersom budget inte tillät mer. Deltagandet i Gökprojektet gav mer pengar och man kunde börja låna ut böcker 1992 (Atlestam 1997, s. 282). Statens Gökprojekt har fått sitt namn efter de deltagande kommunerna Göteborg, Örnsköldsvik och Kalmar. Syftet var att utveckla nya metoder för exempelvis brukarinflytande, mediainköp och exponering vilket innebar att inköpskanalen Bibliotekstjänst övergavs.

Öppettider per bibliotek, antal timmar per vecka

1989 1992 1995 1996 2002 Linnéstaden - 20 49 49 45 Summa - 20 49 49 45

Fakta kring etablering När stadsdelsnämndsreformen kom på tal under slutet av 80-talet utarbetades av förvaltningen för Linnéstaden ett förslag innehållande två olika organisationsmodeller. Alternativ A var en funktionell områdesinriktad modell som i stort befäste den dåvarande organisationsstrukturen. Alternativ B innebar en förändring mot ett mer integrerat arbetssätt inom geografiska områden samtidigt som organisationen hålls samman för olika målgrupper inom respektive område. Vid en jämn röstning angående

24 alternativen, beslutades att alternativ A skulle ligga till grund för övergångsorganisationens handlande. Socialdemokraterna och miljöpartiet var de enda som satte sig emot alternativ A (Övergångsorganisation för Linnéstadens förvaltning. 1989-11-28. Protokollutdrag. Dnr 356/89, s. 1).

En av de olika anledningarna som nämndes i ett yrkande från C, FP, KDS och VPK var att alternativ A skulle ge bättre anpassning till Linnéstadens befolkningsstruktur, som uppges som ojämn såväl geografiskt som i fråga om verksamhetsomfattning (ibid, s. 5). En kulturfunktion byggdes upp för att samordna biblioteksverksamhet, bokbuss- verksamhet, skolbibliotek, gemensamma fritidsfrågor samt ansvar för utställnings- verksamhet och andra kulturskapande insatser. Genom samverkan kan ett bredare kulturutbud utvecklas vilket kan få betydelse för såväl brukare som övriga stadsdelsbor. Funktionen kom att läggas direkt under förvaltningschefen och fick ansvar för samordning av SDN-förvaltningens kultur-, biblioteks- och fritidsverksamhet (ibid, s. 15).

I Linnéstaden gick man på sätt och vis ifrån stadsdelsnämndsreformens tanke om decentralisering och samordnade istället ansvar och resurser utifrån områden. Man säger dock att den områdesorienterade organisationen skapar möjlighet till fortsatt integration mellan verksamhetsområdena och att samverkan mellan de olika målgrupperna kan utvecklas inom det geografiska området (ibid, s. 13). I Budget 1990 Dnr 40/90 var besparingsförslaget till fritid och kultur, biblioteken på 2,9 %.

2.4.3 Lundby Allmänt om stadsdelen Lundby ligger i hjärtat av Göteborg och innehåller många stora företag. Delar av Volvo ligger här. Ytterligare verksamheter planeras i clustermiljö och området norra Älvstranden förväntas bli Göteborgs nya företagscentrum. Lundby har under 90-talet cirka 30.000 invånare och är en av de stadsdelar som ökar mest vad gäller antalet boende. Generationsbyte är på gång och allt fler unga flyttar hit Folkmängd: 30.000 varav 25 % med utländsk anknytning (www.askim.goteborg.se).

Öppettider per bibliotek, antal timmar per vecka

1989 1992 1995 1996 2002 Hisingen 49 43 43 43 48 Kyrkbyn 34 34 26 26 26 Älvstranden - - - - 31 Summa 83 77 69 69 105

Fakta kring etablering Älvstrandens nya bibliotek är speciellt i det avseende att det från början planerades att bli ett gymnasiebibliotek samordnat för sex olika skolor varav fem gymnasier och Hisingens vuxengymnasium på Lindholmen. Initiativet togs av Utbildningsnämnden för Göteborgs stad. De ursprungliga intentionerna var "det skall vara ett pedagogiskt hjärta

25 och centrum för informationssökning för elever och lärare, det skall vara ett kulturcentrum och en plats för planerade och oplanerade möten" (Samverkan mellan Älvstrandens bibliotek och folkbiblioteken i Lundby 1998-05-15, Dnr 72.282/98.). Öppettiderna beräknades efter tillgången av personal inom Utbildningsförvaltningen bli mellan 9-16. Datorerna planerade bli mellan 30 och 50 stycken.

SDN Lundby inbjöds av Utbildningsnämnden att delta i planeringen som började 1997. Detta med förhoppningen om ett samarbete mellan Älvstrandens planerade gymnasiebibliotek och folkbiblioteken i stadsdelen. I kommunfullmäktiges budgetbeslut för 1996 och åren innan, underströks vikten av att samarbeta mellan olika biblioteksformer. I tjänsteutlåtandet från Lundby hänvisades även till biblioteksutredningen som gav ett särskilt uppdrag om ett ökat samarbete mellan gymnasiebibliotek och folkbibliotek i respektive stadsdel.

En viktig förutsättning för samarbete var att biblioteket öppnades även för allmänheten. Det som av Utbildningsnämnden angavs som positivt med ett samarbete var att den allt större skaran boende på Älvstranden och Lindholmen skulle få utökad service genom ett närbibliotek. Det skulle också innebära att det blev en mer blandad kundkrets på biblioteket med en större andel vuxna. Ytterligare punkter som togs upp av utbildnings- nämnden som positivt för Lundbyborna var att antalet datorer med Internetuppkoppling skulle öka kraftigt. Mediautbudet skulle kunna breddas framförallt vad gällde facklitteratur, CD-ROM och tidskrifter. Diskussionen kring utökade öppettider var försiktig och det nämndes att en undersökning var planerad bland medborgarna för att säkerställa önskemål, både angående öppettider och mediautbud. Det var klart att biblioteket skulle vara öppet även kvällstid för att kunna ge bra service. Vad gällde kulturprogrammen sade Utbildningsnämnden att de gärna samordnade sina program med stadsdelsförvaltningens. Detta för att skapa fler program för fler målgrupper. Framförallt vad gäller ungdomar saknades det ett bra utbud. Målsättningen var att göra området vid Älvstranden mer levande på olika tider av dygnet.

Budgetkonsekvenserna för SDN Lundby beräknades till 200 kkr per år, vilket skulle täcka personal vid utökade öppettider med ungefär 30 timmar per vecka samt kostnader för mediainköp som behövs för att utbudet skall bli godtagbart. Under 1997 krävdes ytterligare en summa på 75 kkr för mediainköp och personalkostnader. Viss personal skulle jobba med att förbereda starten på verksamheten.

Under år 2000 ökade SDN Lundbys kostnader markant inom alla verksamheter och det beslutades om vissa åtgärder i februari 2001. En generell besparing om 0,5 % inom alla verksamheter skulle genomföras. År 2001 tillkom ytterligare ekonomiska obalanser orsakade av bl.a. hög sjukfrånvaro, nya regler för bidrag till friskolor och fortsatt ökning av äldre i behov av särskilt boende. Biblioteket vid Älvstranden var en av de verksamheter som nämndes som möjlig att spara in på. Detta under förutsättning att Älvstrandens biblioteket inte fortsatte att ge allmänheten den service som avtalats från början. Om Älvstrandens bibliotek som drevs av Utbildningsförvaltningen planerade att fortsätta med sin allmänhetsservice som avtalat skulle det bidrag på 200 kkr som delades ut varje år inte sägas upp. Lundby stadsdelsnämnd var alltså inte villig att bidra med medel till verksamheten om den endast rörde elever. Om biblioteket fortsatte att hålla öppet 31 timmar i veckan för allmänheten ställde man upp med de avtalade 200 kkr (Åtgärder med anledning av den ekonomiska utvecklingen under 2001 - Förlag

26 till beslut. TU. Dnr 31.656/01). I beslutet som följde slogs det fast att Älvstrandens bibliotek skulle ha kvar verksamheten för allmänheten, med tillägget att kontraktet endast gäller så länge allmänheten kan nyttja biblioteket.

Några månader efter detta tjänsteutlåtande tecknades det ett avtal mellan SDN Lundby och Utbildningsnämnden innehållande klara överenskommelser om hur samarbetet skulle fortgå. Förändringar av öppettider kan härmed inte ske utan att bägge parter är överens. Överenskommelsen gäller kalenderårsvis tills vidare och till dess att någon av parterna säger upp den, minst sex månader i förväg (Överenskommelse mellan stads- delsnämnden Lundby och utbildningsnämnden om verksamhet vid Älvstrandens bibliotek 2002-04-11).

Älvstrandens bibliotek har idag öppet för allmänheten 31 timmar per vecka. Personalresurser är 3,5 bibliotekarietjänster fördelade på fyra personer. I Kostnader för lördagsöppet, Älvstrandens bibliotek (Eriksson, Gunilla 2002) nämns att det är hög belastning på biblioteket. Man har provat lördagsöppet och behöver då två bibliotekarier under fem timmar. Kostnaden för ett år blir 146 kkr. Diskussioner gäller i nuläget om något annat bibliotek kan gå in med en av tjänsterna. Kostnaden blir då halverad, dvs. 73 kkr. Om biblioteket skall vara lördagsöppet krävs det att ytterligare media köps in, beräknat till en kostnad av 50 kkr per år. Inget beslut har ännu tagits om ytterligare öppettider. Ärendet är under bearbetning.

27 3. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning I detta kapitel byggs en teoretisk ram upp. I inledningen visas en modell som genom tre decennier tar upp de tongivande tankegångarna inom nordisk kulturpolitik. Denna modell har valts med tanke på att det är möjligt att hänvisa nedläggningarna och etableringarna som skett av bibliotek i Göteborg till den senaste kulturpolitiska inriktningen som nämns. Därpå följer tidigare forskning som anknyter till uppsatsen.

3.1 Teori Modellen nedan återfinns i Sven Nilssons Kulturens vägar: Kultur och kulturpolitik i Sverige (1999, s. 366). Den är tänkt som analyshjälp för senare argumentationsanalys och tas med i diskussionen i slutet av uppsatsen som en relaterande faktor. Nilsson har bearbetat en modell som presenterades på ett föredrag år 1998 av Dorte Skot-Hansen (ej publicerat).

KULTURPOLITISKA MODELLER HUMANISTISK SOCIOLOGISK INSTRUMENTELL Mål Bildning Frigörelse Synliggörande Bakgrund Staten Det civila samhället Marknaden Förankring Nationell Lokal Global Strategi God konst till Kulturell demokrati – Kulturalisering folket. publikarbete – upp- - profilering sökande verksamhet - ”events” - eget skapande - marknadsföring Publik Hela befolkningen Grupper Segment - livsstilar Ram Kulturinstitutioner Aktivt deltagande Flaggskepp - turnéer - pluralistiska ramar - festivaler Funktion Upplysning Bekräftelse Underhållning - bildning - utveckling - upplevelse - kommunikation Förmedling Kulturförmedlare Animatörer Projektledare (ex.bibliotekarier) - kultursekreterare - curators - folkbildning - kulturpedagoger

Det är viktigt att ha i åtanke att detta är en modell som förenklar verkligheten. Den instrumentellt inriktade kulturpolitiken har inte tagit över kulturpolitikens inriktning och satt de båda andra inriktningarna åt sidan, de tre samexisterar men tyngdpunkten dem emellan varierar. Under 60-talet dominerar den humanistiskt influerande kulturpolitiken med tanken att upplysning och bildning ska stärka demokratin. Bibliotekarien är en av de kulturförmedlare som ska hjälpa till att överbrygga den breda klyfta som skiljer befolkningen från konsten. Med en milt styrande hand ska bibliotekarien hjälpa folket att bli goda demokratiska medborgare. Denna passiva kulturalisering övergår under 70-talet i en motkraft som tycker att initiativen till att bli mer kulturell ligger i utövarens eget intresse - den sociologiskt inriktade kulturpolitiken. Nu ses alla kultur- former som likvärdiga och alla ska få ta del av dem, vilket sker genom tillgång till

28 lokaler och föreningsliv, i periferin styrda av kultursekreterare och pedagoger. Kulturen har blivit en process styrd av individen, och inte en konsumtionsvara. Under 80-talet förändras denna kultursyn. Begreppet vidgas och omfattar mer än en process, det är möjligt att skapa ekonomisk vinning av kultur. Publik blir kunder och tyngdpunkten inte längre bara lokal utan till viss del internationell. Den stora globaliseringen når kulturen i den instrumentellt inriktade kulturpolitiken. Stora projekt som syns och lockar långväga publik tar över marknaden. Kulturutövarna är inte längre ett stort anonymt sjok utan delas in i grupper efter livsstilar och lockas till specifikt anpassade engagemang (ibid, s. 366). Detta betyder att stora projekt får övertaget i budget och mindre bibliotek knuffas undan. Kulturalisering är en term som används och som uttrycker att marknaden och dess språkbruk smyger sig in i kulturpolitiken. Kulturalisering innebär att fokus sätts på kulturella skillnader vilket utvidgar kultursektorns omfång och ger kulturen större samhällelig relevans. Följden blir att det skapas utökade möjligheter till finansiering från sponsorer (ibid, s 367).

Det som följer efter den instrumentella inriktningen är en inriktning influerad av Unesco:s rapport Vår skapande mångfald från år 1995 men den är enligt Nilsson inte fullt utvärderad. Jag väljer därför att inte inrikta mig på den. I dagsläget återfinns inom kulturpolitiken argument och värderingar från alla tre ovan nämnda modeller – humanistisk, sociologisk och instrumentell. De utnyttjas när de passar ändamålet och förväntas kunna ge ett passande resultat. Skot-Hansens matris hävdar att kulturpolitiken överlag är pragmatisk snarare än ideologisk. I Sverige finns det dock en tyngdpunkt som ligger på uppbyggandet av ett nät med regionala, länsbaserade kulturinstitutioner, med slutmål att skapa ”kultur i hela landet”. Nilsson kallar det för nationell enhetskultur och anser att det är framförallt detta som i hög grad präglat den svenska kulturpolitiken (ibid, s. 368).

Regional kulturpolitik Sven Nilsson menar att den regionala kulturpolitiken länge följde en kurs som anlagts under 70-talet där kulturpolitiken främst betraktades som en serviceproduktion med rättvis fördelning. Under mitten av 90-talet förändrades kursen till att bli mer inriktad på regional utveckling och utvecklingsstrategi. I takt med internationaliseringen blir det allt viktigare att regionen är konkurrenskraftig inte bara inom landet utan även internationellt. Den nya regionala kulturpolitiken hämtar sina motiveringar för utvecklingsstrategierna främst från den instrumentellt motiverade kulturpolitiken – se modellen ovan – men man betonar också kulturens roll i skapandet av en regional identitet (ibid, s. 442). Nilsson påpekar att det ännu är alltför tidigt för att klart utskilja konsekvenserna av denna nya regionala kulturpolitik.

Kommunernas kulturpolitiska planering Bibliotek, musik- och kulturskola samt stöd till folkbildning är den gemensamma grunden för kommunernas kulturverksamhet. I de stora kommunerna finns det dessutom museer, teatrar och musikinstitutioner som tar de största resurserna. I de mindre kommunerna får dessa verksamheter de resurser som blir över efter att bibliotek, musik- och kulturskola samt folkbildning tillgodosetts. Det finns väsentliga skillnader mellan de stora och de små kommunernas kulturpolitiska inriktning (ibid, s. 452). Lika för båda är en kulturnämnd som ansvarar för kulturens mångfald och rättvisa fördelning.

29 3.1.1 Övrigt Allas bibliotek Allas bibliotek: en idébok om att integrera bibliotek handlar om hur det livslånga lärandet kan stödjas och utvecklas. Begreppet härstammar från Unesco:s folkbiblioteksmanifest som kom 1994. (Hasselrot, Titti). Skriften är gjord av Statens kulturråd i samarbete med Skolverket och tar upp både positiva och negativa saker med sammanslagning av skolbibliotek och folkbibliotek. Man nämnde skillnaden mellan en väl planerad integrering och en ogenomtänkt sammanslagning. Nästan 40% av alla folkbibliotek är integrerade med ett skolbibliotek, ofta av ekonomiska skäl men också för att stärka bibliotekets identitet och för att skapa en mötesplats som inte är generationsbunden (ibid, s. 5).

I Allas bibliotek tas följande kvalitativa argument upp för sammanslagning av skol- och folkbibliotek: skolbiblioteken behöver förbättras, de har halkat efter i utvecklingen och mediebeståndet. Eleverna behöver ett vidgat mediebestånd som speglar hela samhället - d.v.s. de behöver tillgång till vuxenlitteratur i större grad än det som finns i ett vanligt skolbibliotek. Vidare tas argumentet upp att skolan vinner på att öppna upp sig mot det omgivande samhället. Allmänheten är dessutom idag oftare studerande vilket gör att bibliotekets identitet ändå behöver bli mer pedagogiskt inriktad, vilket skolan kan hjälpa till med.

Den negativa sidan är att de integrerade biblioteken främst används som skolbibliotek men bekostas, sköts och upprustas som om de vore folkbibliotek (ibid, s. 11). Detta är en av anledningarna till att skolan gärna ser integrerade bibliotek. De skolbibliotek som drivs av skolan är undermåliga och saknar oftast både bestånd, utbildad personal och lagom lokaler (ibid, s. 14). För skolans del är det därför mycket positivt att ett framtida samarbete utvecklas mellan Skolverket och Kulturrådet. Bibliotekslagen av idag säger att skolan ska ha lämpligt fördelade bibliotek med mål att stimulera intresset för läsning, litteratur och tillgodose elevernas behov av material för utbildning (ibid, s. 14). En orsak till att många bibliotek lades ner var åtstramningen i statsbudgeten som skedde samtidigt som alla kataloger skulle digitaliseras. Det moderna samhället krävde allt mer resurser åt alla människor som sysslade med ständig vidareutbildning, så kallat livslångt lärande (ibid, s. 21). Mål för utbildning och kultur ökades samtidigt som nedskärningen var given.

I nöd och lust I Nöd och lust en metodutredning om integrerade folk- och skolbibliotek (Rapport från Statens kulturråd 1991:7, s. 11) uppges att integrering främst skett av ekonomiska skäl. Det var 1946 års folkbibliotekssakunniga som formulerade möjligheten att integrera bibliotek på grund av ekonomiska fördelar. Med början under 60-talet gjordes stora utbyggnader av biblioteksverksamheten i bland annat Göteborg. Man utgick från vissa kriterier :

- Området/stadsdelen skulle ha ca 10 000 invånare. Mindre underlag betjänades istället med bokbuss.

30 - Biblioteket skulle ligga centralt och det skulle finnas goda lokala kommunikationer dit. Om skolan i området låg centralt skulle biblioteket lokaliseras och integreras där. - Folkbibliotekets yta skulle vara minst 400-500 m2, integrerat biblioteks yta minst 700-800 m2. - Ett integrerat bibliotek skulle vara öppet 8-20 med kvalificerad personal tillgänglig under hela öppettiden. - Förhållandet bibliotekarie/kanslist 1:1 - Som grund för att inrätta bibliotek räknades tre band per invånare. - Biblioteket stod för kostnaderna för media och personal medan skolan stod för lokalen. - Filialerna inrättades först som familjebibliotek, när de sedan eventuellt integrerades i skolan skulle biblioteket sköta boksamlingen men inte själva skolbiblioteksverk- samheten. Den skulle lärare och andra kontaktpersoner sköta. Skolan betalade sin andel av biblioteket i form av hyra. (ibid, s. 11)

Både större och mindre kommuner följde Göteborgs kriterier och från och med 60-talet integrerades fler och fler folk- och skolbibliotek. Positiva faktorer för skolans del med integrering är att man har möjlighet att nå alla barn i skolan. De vuxna låntagarna som annars inte skulle vara på skolan kan göra att det blir mindre stökigt. För bibliotekets sida kan möjligheten att få en starkare identitet vara positiv. Negativt är att skolan har en tendens att lägga beslag på biblioteket så att de vuxna låntagarna inte känner sig välkomna. Medieanslaget kan komma att främst användas till skolböcker vilket gör att vuxenlitteraturen efter hand tunnas ut. Det som egentligen var öronmärkt till vuxna låntagare går till barn.

Integrerade bibliotek i andra länder I Danmark har skolbibliotek och folkbibliotek växt upp sida vid sida och skolbiblioteken har en egen del i bibliotekslagen. På skolbiblioteken jobbar lärare med bibliotekskompetens och på folkbiblioteksfilialer rena bibliotekarier. De integrerade biblioteken är få och det finns ett fåtal kombinerade bibliotek. Efter hand som ekonomin blev sämre under 90-talet i Danmark diskuterades om inte varje enskild kommun skulle få bestämma över hur deras skolbibliotek skulle organiseras och integrering var ett förslag på grund av ekonomiska skäl. Försöksverksamhet har pågått i Høyby där man öppnat upp ett skolbibliotek även för allmänheten. Det största problemet var öppettiderna och vilka resurser som skulle användas till detta. Ett annat problem som diskuterats är vilken personal som skall finnas på ett integrerat bibliotek, en lärarbibliotekarie som främst servar elever eller en bibliotekarie som servar allmänheten? I Danmark anses att skolbibliotek och folkbibliotek har skilda mål och integration är inte vanligt (ibid, s. 15-17).

Skolbiblioteken är obligatoriska i Finland. Varje skola har ett bibliotek som drivs av skolan. Folkbibliotekens och skolans verksamheter skall enligt lag samordnas så att de inte överlappar varandras funktioner. På några enstaka håll finns integrerade bibliotek som uppstått genom lokala initiativ (ibid, s. 17). I Norge är samarbetet mellan folk- och skolbibliotek organiserat som ”kombinasjonsbibliotek” där man har gemensamma lokaler och bokbestånd. Dessa kombinationsbibliotek finns främst i små glesbygdskommuner. I framtiden tror man i Norge att det kommer krav på samarbete mellan skol-

31 och folkbibliotek och man tror att nya former av integration kommer att ske, exempelvis rena barnbibliotek (ibid, s. 18). Sammanfattningsvis kan man säga att I nöd och lust talar för integrering. Skolan och biblioteket kan bygga upp ett gemensamt bokbestånd och undvika dubblettköp. Utrustning och lokaler kan utnyttjas på ett bättre sätt. Barn och ungdomar får biblioteksvana och möter människor i biblioteket som inte hör till skolans värld. Förskolebarn och mindre barn får möta skolans värld. Det negativa med integrering är att det saknas ordentliga målbeskrivningar och utvärderingar. Till sist tror Statens kulturråd att det kan vara bra med integrering, under förutsättning att befolkningsunderlaget inte är för stort, gränsen antas vara runt 5000 invånare. I Australien sker integrering mellan skol- och folkbibliotek när befolkningen är mindre än 3000-3500 invånare. Problemen är de samma som i Sverige och frågan kring integrering är lika kontroversiell här som där. Även i USA sker integrering och forskaren Shirley L. Aaron har kommit fram till att integrering inte bör ske om befolkningsunderlaget överstiger 7000 personer. Undersökningen visar att integrering i det fallet snarare blir dyrare eftersom övriga kommuninvånare och elever på andra skolor inte kan utnyttja servicen fullt ut (ibid, s. 15).

3.2 Tidigare forskning Det har visat sig att mitt angreppssätt är så specifikt och smalt att det inte finns någon tidigare forskning av betydande relevans att tillgå. Jag har dock valt att här ändå kort hänvisa till två forskare knutna till biblioteks- och informationsvetenskapen och i vilkas verk beröringspunkter till mitt ämne finns.

Geir Vestheims doktorsavhandling Fornuft, kultur og velferd: Ein historisk-sosiologisk studie av norsk folkebibliotekspolitikk (1997 Det norske samlaget Oslo. s. 42) handlar om hur den norska bibliotekspolitiken utvecklats från 1930-talet och fram till idag. Som nämns i undertiteln är det en historisk och sociologisk framställning och det upplägget är intressant eftersom Vestheim nämner att det finns tre perioder som han urskiljer vad gäller kulturpolitiken i Norge. De tre är formativ, konfirmativ och reformativ. Den första reformativa perioden börjar när kulturpolitiken får en viss självständighet, blir synlig i offentligheten och blir institutionaliserat. Efter detta, med början på 1950-talet, följer den konfirmativa fasen när bibliotekspolitiken justeras till att passa in. Efter detta följer den tredje fasen, dem reformativa med ideologiska kursändringar, teknologiska förändringar och nya fackliga krav. Enligt Vestheim är Norge fortfarande inne i den sistnämnda fas som började under 70-talet. Med anledning av detta och det faktum att Vestheim inte gjort några enkla konkretiseringar, liknande Skot-Hansen och Nilssons modell, för de olika perioderna har jag inte använt mig av Vestheims teorier.

En framträdande historiker när det handlar om biblioteksutveckling är universitetslektor Magnus Torstensson som har skrivit mycket om biblioteksutvecklingen i Sverige, när och hur de första biblioteken uppstod. Detta är intressant men har mindre relevans för min studie. Det finns ingen diskussion om varför bibliotek läggs ned utan bara om hur de uppstår. Där finns i och för sig en beröringspunkt med min uppsats rörande fallet Lärjedalens nyetablerade bibliotek som är ett försök att i dagsläget driva ett bibliotek på ett gammalt vis – folkrörelsebibliotek, men det är inte så att Torstenssons beskrivning har någon vidare betydelse här. Utöver dessa båda har idéhistorikern Anders Frenander skrivit om den svenska kulturpolitiska debatten under efterkrigstiden, en problematik

32 som kunde funnits anledning att mer gå in på i min uppsats, men som ändå fått lämnas utanför för att en i mitt tycke rimlig avgränsning ämnes- och omfångsmässigt måste göras. Torgil Persson har undersökt utvecklingen av den kommunala musikskolan och publicerat en doktorsavhandling utifrån liknande ansatser som denna uppsats men det rör inte bibliotek och blir därför mindre intressant från min synvinkel.

Vad gäller magisteruppsatser så finns det ett par som angränsar och som jag nämner eftersom de kan vara av intresse för någon som vill fördjupa sig och kanske vidareutveckla något som finns i den här uppsatsen. Margareta Klingberg har skrivit Folkbibliotek och kulturpolitik: en undersökning av två kommuner från ett kulturpolitiskt perspektiv (1999:21) som innehåller intervjuer med bibliotekarier i Mark och Trollhättan. Klingberg nämner att Trollhättans kommun varit tvingad att lägga ner många bibliotek under 1990-talet och att de numera har mobila bibliotek där för att fortfarande kunna nå alla. Uppsatsen fokuserar mer på biblioteket förmåga att nå alla än på de argument som användes vid nedläggning av bibliotek.

Magisteruppsatsen Folkbibliotek i Kroatien: tillkomst och utveckling (Milenko Maric, 2001:18) är också en intressant uppsats som tar upp förutsättningarna för en framväxande biblioteksverksamhet i Jugoslavien. Uppsatsen har dock inga nämnvärda beröringspunkter med mitt arbete.

33 4. Göteborg och bibliotekens utveckling Här följer en inramning till undersökningen innehållande en introduktion till bibliotekens historia i Göteborg och en kort historisk bild av utvecklingen av svensk bibliotekspolitik. Vidare kommer den nuvarande politiska situationen i Göteborg att beskrivas. En del övergripande argument för etablerandet av bibliotek finns med för att belysa ämnet. Tyngdpunkten ligger på Göteborgs stads biblioteksutveckling och de för- utsättningar som lagt grunden för nedläggningarna.

Översikt av folkbiblioteken i Göteborg

Bibliotek Etablerat år Nedlagt år Kommentar Göteborgs stads 1862 1897 folkbibliotek (Haga) Dicksonska folkbiblioteket 1897 1967 Stadsbiblioteket 1967 Redbergslids bibliotek 1902 Majornas bibliotek 1902 Landala 1913 1954 Lundby 1914 1956 Getebergsäng 1927 1967 Sjukhus 1938 Långedrag 1945 1962 Backa 1949 Bokbuss 1950 Tolered 1952 1967 Fredriksdal 1953 1967 Guldheden 1954 Högsbo 1954 Utby 1955 1971 Torpa 1956 1968 Kyrkbyn 1956 Kortedala 1957 Gamlestan 1960 Munkebäck 1963 N. Biskopsgården 1962 1992 Nerlagt S Biskopsgården 1963 Västra Frölunda 1965 Kärra 1967 Bergum 1967 Hisingen 1967 Hjällbo 1970 Tuve 1971 Bergsjön 1971 Askim 1974 Hovås 1974 1995 Nerlagt Styrsö 1974

34 Donsö 1974 Torslanda 1974 Lövgärdet 1974 Gårdsten 1976 1996 Nerlagt Angered 1984 Tynnered 1985 1992 Nyetablerat Linnéstaden 1990 Nyetablerat Hammarkullen 1992 Nyetablerat Älvstranden 1999 Nyetablerat

(Atlestam, Ingrid Fullbokat, folkbibliotekens historia i Göteborg 1862-1997. s. 39)

Det finns en kraftig ökning av nedläggningar under slutet av 60-talet som jag inte har funnit någon riktig förklaring till. Atlestam nämner att dessa var integrerade bibliotek och att de lades ner på grund av att skolan förändrades. En orsak kan vara att statsbidraget till de svenska folkbiblioteken upphörde helt 1965. Biblioteksverksamheten blev enbart en kommunal angelägenhet. De folkbiblioteksfilialer som öppnades under 50-70 talet kan hänföras till de kriterier som räknas upp i I nöd och lust – om ett område har ett befolkningsunderlag på 10 000 personer eller mer så bör det finnas ett bibliotek i området. I takt med att Göteborgs utkanter växte och befolkades etablerades nya bibliotek och andra lades ner, antagligen på grund av att upptagningsområdena var för små. I dagsläget finns det folkbiblioteksfilialer i alla stadsdelar utom Tynnered och Älvsborg. I Tynnered finns det ett bokcafé som drivs med lånade böcker och övriga resurser köps in från Västra Frölunda regionbibliotek. Så ser situationen ut idag och nedan följer en genomgång av historiska argument för etablerandet av bibliotek.

4.1 Historik kring etablerandet av folkbibliotek och bibliotekslagen Folkbiblioteket har funnits i snart 200 år, dess uppkomst har en nära koppling till den obligatoriska skolan, industrialismen och demokratin (Atlestam 1997, s 15). I Göteborg fanns ett av landets första offentliga bibliotek, Hvitfeldtska Gymnasiets bibliotek grundat år 1647. Böckerna var skrivna på latin och försöken att göra biblioteket populärt bland folket under senare delen av 1700-talet misslyckades. Det fanns helt enkelt ingen målgrupp (ibid, s. 46). Det skulle ta ytterligare nästan ett sekel innan en målgrupp skapades i takt med att skolväsendet blev mer utvecklat och tog form. Sockenbiblioteken var en av de första formerna av bibliotek som stod öppna för allmänheten. I folkskolestadgan från 1842 fanns det argument och påtryckningar för etablerandet av dessa sockenbibliotek, framförallt som ett nödvändigt supplement till själva skolundervisningen men också för allmän uppfostring (Biblioteksbladet: organ för Sveriges allmänna biblioteksförening. Årgång 1. 1916, s. 21). Influenserna kom då liksom nu från Storbritannien och USA. Brukspatron Robert Dickson, av skotsk härkomst, är känd för att ha haft ett stort inflytande på den svenska biblioteksutvecklingen. Robert och hans bror James kom till Sverige under början av 1800-talet. De båda ägnade sig åt affärsverksamhet över stora delar av Sverige. Med sig från Skottland hade de filantropiska influenser vilket bland annat resulterade i byggandet av Sveriges första "Folkbibliotek". Första gången termen folkbibliotek nämns i Sverige var i ett styrelsesammanträde år 1861 ”brukspatronen James Dickson, hade för avsikt att inrätta ett ´Folkbibliotek`, huvudsakligen för arbetareklassen”

35 (Atletstam 1997, s. 44). Argumentet för att öppna ett bibliotek var att arbetarna skulle få nyttja det. Därav namnet folkbibliotek i motsats till den tidigare använda termen ”Allmänna bibliotek” som inte på samma vis legitimerade hela folkets tillgång till biblioteket. Det första folkbiblioteket som öppnades i Sverige drevs med medel från Robert Dicksons stiftelse. Samma år, 1862 öppnas även det som senare kom att kallas Göteborgs universitetsbibliotek. Från början var det helt finansierat av donationer från bland annat James Dickson, men från och med slutet av 1860-talet beviljades det anslag från stadsfullmäktige (ibid, s. 45). Dicksonska folkbiblioteket kom att drivas i två lägenheter på Haga fram till 1897 då Skandinavien fick sin första för sitt ändamål byggda folkbiblioteksbyggnad (ibid, s. 63).

Året därpå, 1898 såg stadens första renodlade skolbibliotek dagens ljus i stadsdelen Redbergslid. Ett argument till öppnandet var att det behövdes ”sedlig litteratur till ynglingarna”. Föräldrarna förfasades över att ungdomarna köpte Nick Carter-böcker och man hoppades att ”de små gossarna skulle sluta ränna ute, snusa och röka om de hade tillgång till sedlig litteratur” (ibid, s.57). Initiativet uppskattade så till den milda grad att alla skoldistrikt hade skolbibliotek innan sekelskiftet. Dessa skolbibliotek ledde till skapandet av Skandinaviens första folkbiblioteksfilialer vilka öppnades i Redbergslid år 1902 med hjälp av så kallat ”brännvinsmedel” vilket innebar att Göteborgs utskänkningsaktiebolag delade sin förtjänst med Göteborgs stad vars vinstdel skulle användas i sedlighetsbevarande syfte. Filialerna var öppna ca 40 timmar i veckan och hade en åldersgräns på 17 år. För yngre personer fanns skolbiblioteken. Biblioteken användes främst av arbetarna och målet som var att göra arbetarna med sedliga tycktes följas tillfredställande. Föregångarna till folkbiblioteksfilialerna var läsrum. Tänkta som ett alternativ till arbetarnas stopp på krogen på väg hem efter dagens arbete. Totalt öppnades sju läsrum i Göteborgs stad mellan åren 1882-1897. Det längst kvarvarande stängdes inte förrän 1961. Läsrummen skulle hindra krogbesök och förseddes med böcker ”af undervisande, roande eller uppbyggligt innehåll, att av besökande fritt få användas till läsning på stället”(ibid, s. 58).

Biblioteksutvecklingen i Göteborg kom tidigt. År 1905 erkände staten biblioteksväsendet som statsbidragsberättigade. Bidragsbeloppet som gick ut till varje bibliotek var 75 kr per bibliotek och år. År 1912 kom en ny biblioteksförfattning på initiativ av Valfrid Palmgren. En viktig förändring gentemot den tidigare författningen var att även studiecirkel- och skolbibliotek fick bidrag. Samtidigt inrättades en statlig myndighet vars uppgift var att kontrollera att biblioteken uppfyllde sina villkor för att få bidrag (Statlig bibliotekspolitik 1979, Statens kulturråd, s. 3). Under den här tiden räknades biblioteksverksamheten och dess kontrollerande myndighet in under ecklesiastikdepartementet. Under 20-talet expanderade biblioteksverksamheten och 1923 kom ett nytt betänkande från de folkbibliotekssakkunniga gällande centralbibliotek för att effektivisera organisationen - SOU 1924:5. Förslaget fick ingen genomslagskraft. År 1929 antog riksdagen ett förslag där statsbidragen maximerades till 10 000 kr per kommunalt bibliotekssystem, en summa som inte förändrades förrän 1965 då hela bidragssystemet lades om (Andersson, Lars G 1993 Det mållösa biblioteket Solna: DIK-förbundet, s. 23).

Under mitten av seklet diskuteras det om inrättandet av en bibliotekslag. Det slås fast att det är bäst om ansvaret vilar på kommunerna som kan anpassa verksamheten efter förutsättningarna i omnejden. Sveriges kommuner har väldigt olika förutsättningar, som

36 exempel kan nämnas faktorer som storlek, invånarantal, ekonomi. Utredningen menar därför att det är bra att kommunen själv kan bestämma och därigenom skapa bästa möjliga lokala utformning. I Göteborg kan vi se att flera bibliotek lades ner under 60- talet. Sveriges ekonomi stagnerande och folkbibliotekens generella bidrag kom att dras in helt 1965. Istället fick varje kommun genom skatteutjämningsbidrag möjlighet att själv styra till vilken gren i servicen som pengarna skulle gå (Statlig bibliotekspolitik 1979, s. 5).

Under 70-talet berörde Kulturutskottet i sitt huvudbetänkande Ny kulturpolitik 1972 återigen att det fanns stora skillnader mellan standarden av folkbibliotek i olika kommuner, främst mellan tätort- och glesbygdskommuner. Förslag i motionsform kom gällande att man borde skapa en bibliotekslag som säkrade en viss minimistandard samt att kostnaderna mellan stat och kommun angående folkbiblioteksfrågan borde ses över. Motionen gick inte igenom, istället skrev regeringen i sin proposition Den statliga kulturpolitiken (1974:28) att staten bör inrikta sina insatser på att stimulera kulturverksamheten i landet och inte på att reglera den. Reglerande föreskrifter skulle minska möjligheterna för varje kommun och landsting att välja egna lösningar med hänsyn till skiftande förutsättningar och behov. När det gäller frågan om fördelning av ansvar för insatser inom kulturområdet påpekas att det är viktigt att organisationslivet får en framträdande roll. Samtidigt som kultur på lokal nivå förespråkas betonas även att regionala dans- och teaterorganisationer skall främjas och få bidrag. Nationellt beaktas ansvaret för Operan, Dramatiska teatern och Svenska Riksteatern.

Under 90-talet blev ekonomin i Sverige sämre än den varit på länge. Bakgrunden till riksdagens beslut om en bibliotekslag var att allmänhetens biblioteksservice försämrats på många håll i landet. Bokanslagen till folkbiblioteken hade minskat. Den uppsökande verksamheten hade i många fall reducerats. Många kommuner hade omorganiserat sin nämnd- och förvaltningsorganisation vilket var till nackdel för biblioteken som hamnade under samma budget som fritid. För att tillförordna biblioteken bättre förut- sättningar tillsattes bibliotekslagen 1997.

Detta var en kort historik kring biblioteksutvecklingen i Göteborg sammanvävt med bildandet av en bibliotekslag i Sverige. Här följer ett avsnitt om stadsdelnämndsreformen som genomfördes 1990 i Göteborg. Som tidigare nämnts kan den ha spelat en avgörande roll i samband med nedläggningar och nyetableringar av bibliotek som gjorts i Göteborg under 90-talet.

4.2 Stadsdelsnämndsreformen och biblioteken i Göteborg Sedan den 1 januari 1990 är Göteborg indelat i 21 stadsdelsnämnder. Genomförandet av stadsdelsnämndsreformen påstås vara den viktigaste och mest genomgripande förändring som staden någonsin gjort i sin organisation. Stadsdelsnämndernas över- gripande mål är att stärka det demokratiska inflytandet över de verksamheter som stads- delsnämnderna ansvarar för. Stadsdelsnämndsreformen ska innebära att ansvar och befogenheter i den kommunala verksamheten i stor utsträckning decentraliseras. Viktiga beslut ska fattas lokalt, nära stadsdelens invånare och med möjlighet för dem att påverka. Stadsdelsnämndsreformen har också till syfte att öka effektiviteten och förbättra servicen. Dess övergripande honnörsord är demokrati, inflytande, helhetssyn, samarbete, decentralisering, lokala lösningar, effektivitet och service.

37 Stadsdelsnämnden består av 17 politiker, utsedda av kommunfullmäktige i proportion till resultatet i kommunvalet vart fjärde år. Den politiska sammansättningen inom respektive stadsdelsnämnd skall således vara den samma oberoende av stadsdel. Politikerna i stadsdelsnämnden beslutar om övergripande frågor för stadsdelen, t ex budgeten, mål och inriktning. Stadsdelsnämnderna sorteras direkt under kommunfull- mäktige. En stor del av Göteborgs skatteinkomster går till stadsdelsnämndernas verksamheter. Pengarna fördelas av kommunfullmäktige efter en resursfördelningsmodell. Stadsdelsnämnderna får dels en grundresurs baserad på antal invånare samt dels en tilläggsresurs beroende av stadsdelens socialekonomiska struktur. Grundresursen inrymmer ett relativt stort belopp för barn och ungdomar och ett lågt belopp för vuxna. Beloppet ökar kraftigt för de allra äldsta medborgarna (www.goteborg.se/prod/sk/goteborg.nsf/1/politik?OpenDocument, [2003-04-16]).

Vad som hänt i realiteten sedan stadsdelsnämndsreformen genomfördes Nämnden för stadsbiblioteket har ersatts av Kulturnämnden med ett större ansvar för kulturområdet som museer, bidragsbeviljande mm. Ansvaret för bibliotekspersonal samt bokanslag har överförts från tidigare Regionbibliotek till Resursnämnden (Livslångt lärande. 2001. TU. Motion . Bilaga 1. Dnr 0026/01).

Totalt har de sammanlagda öppettiderna genom stängningar och inskränkningar minskat med ungefär 20 %. Fyra bibliotek har lagts ner och tre har tillkommit. Medieanslagen har drabbats hårt av nedskärningar. Stadsbiblioteket har klarat sig bättre, öppettiderna har utökats 5 timmar totalt under 90-talet och medieanslaget har åter ökat.

Det är svårt att säga vad 90-talets förändrade organisation har inneburit i sig. Omläggningen har tidsmässigt infallit med kraftiga nedskärningar i kommunala verksamheter. Samhället som biblioteken verkar i är under stor förändring och det finns förhoppningar om att en bättre ekonomi kommer att gagna biblioteken.

I en motion skriven år 2000 ser Fleur Priwin Palmé (m) gärna att ansvaret för filialbiblioteken flyttas från stadsdelsnämnderna till Kulturnämnden för Göteborgs stad. Detta för ökad möjlighet att utnyttja gemensamma resurser mer effektivt och för att bättre kunna styra de medel som totalt finns att tillgå. Palmé efterlyser en helhetssyn över hela stadens biblioteksverksamhet, lokaler såväl som innehåll (Livslångt lärande 2001). Det har ofta diskuterats huruvida ansvaret för biblioteken skall flyttas från stads- delsnämnderna tillbaka till kulturnämnden som hade ansvaret innan stadsdelsnämndsreformen genomfördes 1990. Kulturnämnden tycker inte att det är en bra idé med argumentet att biblioteket tappar den naturliga kontakten med den nära omgivningen som det ska verka i. Nämnden hänvisar till Stockholm som nyligen tagit ett beslut om att sammanföra biblioteken under en gemensam nämnd, och man skriver att man vill avvakta några år och se hur resultatet föll ut i Stockholm. SDN Härlanda ser att bibliotekets samarbete med skola, förskola, fritid, omsorg och det lokala näringslivet skulle hotas vid eventuell sammanslagning av ansvaret för biblioteken. Flexibiliteten och det den lokala förankringen skulle kunna skadas.

SDN Kortedala påpekar att stadsdelsbiblioteken är viktiga resurser som lokala träffpunkter, kunskapskällor och informationscentra. I många fall tycker man sig se en

38 positiv utveckling av biblioteksverksamheten på grund av nära samarbetet med andra lokala verksamheter. Nämnden anser att kommunen bör formulera en övergripande bibliotekspolicy som klargör bibliotekets uppdrag. Stadsdelsnämnden i Frölunda som har ett regionbibliotek tycker att biblioteksorganisationen inte skall behandlas för sig utan bör hanteras i samband med en framtida översyn av hela den kommunala organisationen. Nämnden tycker liksom Kortedala stadsdelsnämnd att det behövs en övergripande bibliotekspolitik i Göteborg där uppdragen för biblioteken klargörs och ansvaret för det gemensamma mediaflödet hanteras. Slutligen tycker SDN Lundby, som öppnat ett nytt bibliotek, att stadsdelsnämndsreformen är bra eftersom den möjliggjort en lokal anpassning av biblioteksverksamheten. De upplever att den tidigare centralt utformade och strikta inköpspolicyn var ett hinder för detta. För att ytterligare kunna förbättra mediautbytet ser man dock gärna att det utformas ett förslag till en gemensam mediapolitik i Göteborg. Det övergripande ansvaret behåller man dock gärna själv (Livslångt lärande, 2001).

Regionbibliotek Det framgår i en enkät till stadsdelsbiblioteken kring regionbibliotekens resursnämnds- uppdrag att endast hälften av biblioteken i Göteborg är nöjda med regionbiblioteket och dess service. Framförallt gäller missnöjet samordningen av talböcker, invandrarlitteratur, övrig utländsk litteratur och facklitteratur (Hansson Lars 1997, Översyn av biblioteksverksamheten, s. 4) Enkäten gjordes under uppbyggnaden av regionbiblioteken och deras ansvarsområden var inte helt klara. Fortfarande är det inte riktigt klargjort vilka specifika uppdrag som ska hanteras av regionbiblioteken och vilka som ligger under Göteborgs stadsbibliotek. I nuläget kan biblioteken i Göteborgs stad indelas i 3 nivåer. Stadsbiblioteket, ensamt på nivå 1, har det största ansvaret för att ha ett så komplett bestånd som möjligt, innefattande äldre titlar och mindre efterfrågad media samt tidskrifter. Regionbiblioteken, tre stycken på nivå 2, servar stadsdelsbiblioteken med att innehålla kompletterande litteratur tillgänglig för enstaka lån och depålån. Detta innebär att även stadsdelar med sämre ekonomi kan ge sina invånare en hög standard och ett brett utbud av litteratur. Möjligheten till ett fullgott mediabestånd skiftar annars mycket inom de olika stadsdelarna, regionbiblioteken hjälper till att jämna ut skillnaderna. Enkäten som gjordes 1996 visar dock brister i servicen gällande invandrarlitteratur. Detta borde vara en högprioriterad grupp med tanke på att invandrarna oftast har få möjligheter att skaffa litteratur på egen hand. Till viss del möts invandrarnas behov med hjälp av dagstidningar som är en högprioritering inom hela Göteborgs stads biblioteksverksamhet. De som svarar att de är nöjda med regionbibliotekens bestånd av litteratur är de icke invandrartäta stadsdelarna. De övriga påpekar att det dels är svårt att överblicka regionens mediabestånd men även att det saknas resurser för att regionbiblioteket ska kunna ha det bestånd som krävs. I samman- ställningen som gjordes bestämdes att samordningen måste förbättras. Det framår alltså att stadsdelarna inte är helt nöjda med regionbiblioteken.

4.3 Kommunfullmäktiges budget för kultur i Göteborgs stad 1993-1999 I följande kapitel ges en kort sammanställning av de delar i kommunfullmäktiges allmänna budgetdokument som rör kultur och bibliotek. Detta för visa de kommunala tankegångarna kring kultur och bibliotek. Kommunfullmäktige är ansvariga för viss del av biblioteksverksamheten även ute i stadsdelsnämnderna genom att de kan ge bidrag till svaga eller av någon annan anledning särskilt prioriterade områden. Tidsmässigt rör

39 sig budget från 1993 till 2003. Denna avgränsning har gjorts eftersom budget från och med 1993 finns på webben (Budgethandlingar Göteborg http://www.goteborg.se/prod/sk/goteborg.nsf/1/politik,stadens_budget?OpenDocument [2003-04-18]). Tidigare års budget finns på Göteborgs stads diarie. Jag anser inte att detta material är så pass viktigt att det finns anledning för mig att ta del av tidigare budget.

1993 I 1993-års budgetförslag står det att Göteborg har goda förutsättningar att bli ett ledande kulturcentrum. Det poängteras att det är viktigt att satsa på kulturen även utanför Stockholm. För att öka stadens attraktionskraft och utveckling ska Göteborg försöka bli Nordens ledande kulturcentrum. Detta ska ske genom satsningar på kulturlivet trots det kärva ekonomiska läget. ”Kulturen fungerar som en magnet. Det blir attraktivt att bosätta sig här och för näringslivet att etablera sig i staden”.

Huvudbiblioteket vid Götaplatsen presenteras som ett viktigt nätverk i kultursystemet i Göteborg eftersom det är den kulturinstitution som har flest besök. Under 1993 har utlåningen ökat kraftigt, samtidigt har resurserna minskat vid vissa stadsdelsbibliotek. Uppdraget att utarbeta en biblioteksplan för att skapa möjligheter till en god biblioteksstandard i hela Göteborg presenteras. Det poängteras att det särskilt i en lågkonjunktur är av yttersta vikt att ha en god biblioteksstandard. Man vill gärna förlänga huvudbibliotekets öppethållande både morgon och kväll samt på lördagar under hela året. Extra medel har avsatts för detta samt för inköp av media. Man poängterar att man genom detta vill koncentrera verksamheten till bibliotekets kärnområden.

1994 Kultur ses som en viktig faktor för att skapa ett konkurrenskraftigt Göteborg. Termen kultur används inte lika ofta som i budget för år 1993. Det är fortfarande termer som konkurrens som gäller, men inte med kulturen i lika stort fokus som året innan. Vidare diskuteras hur man ska få alla människor att ta del av kulturen. Socialdemokraterna ser ett problem i att alla människor inte besöker stadens kulturcentra. För att lösa detta problem skall man inte sänka biljettpriser utan istället föra kulturen ut till folket, fram- förallt till skolbarnen. Biblioteket har en viktig uppgift som den samlande lokala kulturinstitutionen i stadsdelen och man ser helst att det skall finnas minst ett bibliotek i varje stadsdelsnämndsområde. I de stadsdelsbibliotek där en stor andel av befolkningen har invandrarbakgrund är det viktigt att det finns mer litteratur än idag på befolkningens hemspråk. Biblioteken skall vara både en resurs för invandrarnas integration i det svenska samhället och en resurs för olika kulturer i vårt samhälle. Ett nytt grepp att på lång sikt utveckla biblioteksverksamheten är att stadsdelsbibliotek och skola skall samverka. Detta för att folkbiblioteken och skolan har mycket gemensamt i sina respektive bildningsuppgifter. Det är därför viktigt att alla möjligheter till samverkan tas tillvara på. För att ge stadsdelsbiblioteken en så bred och stabil bas som möjligt skall skolbiblioteken integreras i verksamheten.

40 1995-1997 Man talar om att prioritera och omfördela inte enbart av ekonomiska skäl, utan även för att säkerställa kvalitet och utveckling mot en rättvis fördelning av konst och kultur. Klasskillnaderna idag fokuserar i lika hög grad på orättvisor med avseende på självförtroende, självkänsla, identitet och förmågan att uttrycka sig som på materiella resurser. Kulturen ska i framtiden vara tillgänglig för alla. Helst ska alla människor hitta någon konstform eller verksamhet som de inte vill vara utan. Det är hög tid att satsa på nya former, styrmedel och metoder för att locka fler att delta i kulturlivet. Varför det ska ske uttrycks ej. Vad som däremot uttrycks klarare är att kulturen ska verka som lokaliseringsfaktor, stadens kulturutbud är en ovärderlig tillgång för alla i regionen. Ett sjudande kulturliv kan öka turismen. Dragplåster ska vara filmfestivalen, barn & ungdomsteater och symfoniorkestern. Prioriterade områden att bygga framtiden på ska vara turism/kulturturism, kunskapsuppbyggnad och utveckling av staden Göteborg. Biblioteken skall fungera som samlande lokala kulturinstitutioner i stadsdelarna. Folk- biblioteken och skolan har mycket gemensamt i sina respektive bildningsuppgifter. Det är därför viktigt att alla samverkansmöjligheter tas tillvara. För att ge stadsdelsbiblioteken en så bred och stabil bas som möjligt skall skolbiblioteken integreras i verksamheten. Det finns förutsättningar för en utökad samverkan när det gäller biblioteksverksamheten. Stadskansliet får därmed i uppdrag att tillsammans med stadsdelsnämnderna och Stadsbiblioteket genomföra en översyn av Göteborgs biblioteksverksamhet som helhet, där uppsökande verksamhet, skolbibliotek, bokbussar, sjukhusbibliotek, stadsdelsbibliotek m.m. inbegrips. Som kulturbärare i stadsdelarna har de lokala biblioteken, den kommunala musikskolan och det lokala föreningslivet mycket stor betydelse.

1998-1999 Skolan och det livslånga lärandet är en strategiskt viktig fråga för kommunen. Ett eget skapande är ett redskap för att bygga upp både självförtroende och självkänsla. Kultur- politikens inriktning skall vara att göra kulturen angelägen och tillgänglig även för dem som inte har vanan med sig från början. Dessa ambitioner måste genomsyra all kulturverksamhet. Kulturpolitiken ska syfta till att berika och frigöra, tillgodose behov av gemenskap och känsloupplevelser. Alla ska få möjligheter att fördjupa sina erfarenheter och vidga sina perspektiv genom att delta och ta del av olika former av kulturyttringar. Att reflektera över sitt och medmänniskors liv med hjälp av olika konstformer gör det lättare att ta till sig nya impulser. Kulturpolitiken är därmed ett led i arbetet för att för- djupa demokratin, kulturell jämlikhet. Den nära, vardagliga och lokala kulturen är av- görande för att skapa en kreativ livsmiljö och en framgångsrik kulturpolitik. De lokala biblioteken, regionbiblioteken, kulturskolan och det lokala föreningslivet har mycket stor betydelse som kulturbärare i stadsdelarna. Stadsdelsnämnderna har därför en viktig uppgift att ge goda förutsättningar för den lokala kulturen och föreningslivet. En central del i detta arbete är den kulturplan som varje stadsdelsnämnd har att upprätta och kontinuerligt utvärdera enligt kulturstrategin. Stadsbiblioteket spelar en viktig roll i göteborgarnas läsvanor. Detta bekräftas bl.a. av att en mycket stor del av utlåningen sker på stadsbiblioteket. Det är angeläget att stadsbiblioteket kan förstärka sitt läsutbud med hjälp av utökat anslag för bokinköp. Lika viktigt, som ett varierat och stort läsutbud, är tillgängligheten. Om biblioteken skall kunna fullgöra sina uppdrag krävs en större tillgänglighet i form av bättre öppettider. Som en del av satsningen på kultur för barn och ungdom ingår även en upprustning av grundbeståndet av böcker på förskolan. Detta är viktigt av flera skäl, men särskilt med tanke på läsandets betydelse för

41 språkutveckling och för de barn som inte har tillgång till böcker i hemmet. I detta sammanhang är det viktigt att betona barnboksbibliotekariernas uppsökande verksamhet på förskolor och skolor för att ytterligare stimulera barns läsande.

Sammanfattning I 1993 års budget framhävs kulturens dragningskraft tydligt när det skrivs att Göteborg ska bli Nordens ledande kulturcentrum. Kanske är det en orientering i riktning mot den instrumentella kulturpolitiken (Nilsson 1999, s. 366). Synliggörandet av Göteborgs- operan och Ullevi är tydliga signaler på detta. Några rader längre ner i budget talas det om att det är viktigt att stadsdelsbiblioteken finns och att dessa ska vara stöttepelare i stadsdelarna och kan hänföras till den sociologiska inriktningen som Skot-Hansen tar upp. Det verkar som att Nilssons påstående stämmer - man plockar idéer och inriktningar för kulturpolitiken ur olika vinklar och ur olika riktningar. Modellens tre inriktningar återfinns i dessa budgetskrivelser. Detta att man vill satsa både på det lilla och det stora är återkommande i budgetskrivelserna.

42 5. Analys och resultat I det här kapitlet återfinns fullständiga argumentationsanalyser med en beskrivande del där de olika argumentationerna återfinns med notationer för att förenkla och klargöra den argumentativa strukturen med tes, pro- och contra-argument. Därefter följer en värderande analys där de olika argumenten av första ordningen tas upp tillsammans med sina tillhörande argument av lägre ordningar. Hållbarhet (H) och relevans (R) hos varje argument testas. Därefter följer en sammanfattning där de olika argumentens beviskraft diskuteras. Jag ska försöka svara på om tesen genom sina argument rättfärdigar de ned- läggningar som skett.

Jag har valt att kalla de olika argumenten antingen normativa eller faktuella. Många ligger på gränsen. Indelningen finns med främst för att understryka åt vilket håll argumentationen syftar. Avsikten är att se om argumentationen är saklig och informerande eller syftar den till att övertyga med de medel som står till hands för en duktig retoriker.

5.1 Vilka argument användes vid nedläggningar?

5.1.1 Askim Jag har valt att arbeta utifrån två teser när det gäller nedläggning av bibliotek i Askim. De politiska dokumenten är utspridda över några år och döljer olika utgångspunkter. Vid början av 90-talet diskuterades nedläggning av de två filialbiblioteken i Askim. Detta blev inte verklighet till stor del beroende på att det skulle kosta 40 kkr att dra sig ur Göteborgs biblioteks katalog och tillbakalämnande av utrustning. Denna kostnad skulle försvinna om nedläggning skedde året efter och det är troligt att man fann argumentet så pass starkt att man valde att ta hänsyn till och besluta utifrån det. Både hållbarhet och relevans är starkt för detta enda contra-argumentet som fanns i diskussionen.

T Nedläggning av ett bibliotek i stadsdel Askim bör göras.

P1 Kostnaderna för den kommunala verksamheten i Askim måste minskas. (F) p1P1 Indikationer hade delgivits stadsdelsnämnden om minskat kommunbidrag inför nästkommande budgetarbete. (F) p2P1 Det blir svårt att klara de frivilliga verksamheternas nuvarande volym och kvalitet när det ställs mot de lagbundna verksamheterna. (N) p3P1 Vid nedläggning kan en hyreskostnad sparas in. (F) P2 Kvaliteten blir märkbart sämre på båda biblioteken om inte resurserna slås samman.(N) p1P2 Utan sammanslagning måste öppettiderna minskas på båda filialerna.(N) p2P2 Utan nedläggning av en filial måste verksamheten vid de båda biblioteken koncentreras till ren utlåning.(N) p3P2 Utan nedläggning kan inte extrapersonal kallas in vid nedläggning.(N) p4P2 Tidskriftsinköpen kommer att halveras. (N) p5P2 Det låga bokanslaget måste delas mellan de två biblioteken vilket gör att utbudet blir urholkat.(N)

43 P3 En nedläggning av en filial kan göra att den kvarvarande filialen får längre öppettider.(N) C1 Förvaltningen måste betala 40 kkr om nedläggning sker före 1992 (för att gå ur datasystemet samt lämna tillbaka datautrustning). (F)

Normativa påståenden: 8 Faktuella påståenden: 4

P1 H: Hållbarheten är hög beroende på de underliggande argumentens hållbarhet och relevans. Det normativa argumentet p2P1 känns krystat men det är ett mycket viktigt argument eftersom det rättfärdigar nedläggning på ett mycket effektivt vis. Det är svårt att argumentera mot det lagstadgades tyngd. Vad man däremot kan argumentera om är hur man väljer bort saker inom det område som inte är lagstadgat. Inom Kultur- och fritidssektorn är det mycket som inte är lagstadgat, så varför just biblioteket? Detta nämns inte i argumentationen och hållbarheten sjunker därigenom ur mina ögon. R: Relevansen är hög. Om det måste skäras ned inom budget så måste det självklart skäras ned i alla verksamheter.

P2 H: Detta är ett intressant argument eftersom termen slå samman används istället för lägga ner. Det tonar ned allvaret med nedläggningen markant och gör att det verkar rationellt att slå samman, det vill säga lägga ner ett bibliotek. Alla underargumentet till P2 är väldigt kraftfulla i sin till synes faktuella skepnad. Det förekommer inga kanske eller bör eller andra försvagningar, de är alla skenbart mycket hållbara påståenden. Vid närmare eftertanke finns det flera invändningar till argumenten. Hur ser till exempel tidningsutbudet ut vid den här tiden? Kanske finns det trots allt pengar till ett någorlunda bestånd av tidningar i framtiden trots nedskärningar i budget? Är det troligt att det kvarvarande biblioteket får längre öppettider när man talar om en kris i budget? Längre öppettider betyder fler personaltimmar. Det finns många frågor att ställa sig vilket gör att hållbarheten blir låg. R: Relevansen är hög. Det är trots allt väldigt viktiga frågor att diskutera.

C1 H: Hållbarheten är hög. Det finns ingen anledning att tvivla på kostnaden. Om kostnaden kan undvikas nästa år är det värt att vänta tills dess. R: Relevansen är hög.

Slutsats: Tesens hållbarhet är svår att bedöma. Jag tycker att beviskraften hos pro- och contraargumenten väger lika. Argumentet P1, att den kommunala verksamheten i Askim måste minskas, är starkt båda vad gäller hållbarhet och relevans. Likaså argument P2 att kvaliteten blir lidande på både Askims och Hovås bibliotek om båda ska vara kvar i samma omfång som tidigare. Detta argument faller dock om man som yrkesverksam bibliotekarie vet att ett bibliotek är så mycket mer än ett förvaringsutrymme för böcker. Lokalen är ett rum dit man är välkommen oavsett bakgrund. När dessa båda arguments beviskraft vägs mot motargumentet så känns det som att det är självklart att inte lägga ner efter allt arbete som lagts mer på katalogisering av böcker. Samtidigt så finns det inte pengar i nämndens påse att driva båda biblioteken. Jag har svårt att se att tesen

44 stärks. Slutsatsen blir att det är tveksamt om tesens hållbarhet stärks. Den andra tesen ser ut som följande:

T2 En bra lösning är att behålla Askims bibliotek och lägga ner Hovås bibliotek.

P1 Askim biblioteks nyligen påbörjade hyreskontraktet är femårigt.(F) p1P1 Kontraktet skulle dessutom automatiskt förlängas med 5 år om det inte sades upp den siste mars 1992. (F) P2 Läget är centralt (vid Askims bibliotek). (F) P3 Det finns inget alternativt användningsområde för lokalerna i Askim. (N) p1P3 Vid nerläggning kan lokalerna användas till kontor men det erfordrar ombyggnad vilket medför en kostnad.(N) p1p1P3 Alternativa område fanns det däremot för Hovåsskolans lokaler. Bredvidliggande Lilla Hovåsskolan är i behov av upprustning och genom att säga upp kontraktet på denna skola och flytta elever till Hovåsskolan skull avsevärda besparingar kunna göras. (F) p2p1P3 Det finns ytterligare fördelar med att flytta biblioteket från lokalerna på Lilla Hovåsskolan, bland annat skulle mattransporten till skolans elever i paviljongen elimineras och elever och lärare skulle få närmare till gymnastiksalen. (F) P4 Askims bibliotek har större utlåning än Hovås. (F) p1P4 Askim har klarat den senaste tidens ökningar bra. (N) P5 Hovås biblioteks böcker kan användas till upprustning av skolbibliotek i stadsdelen.(F) P6 Det är inte bra att förena skol- och folkbibliotek. (N) p1P6 Skolbibliotek tar en stor del av folkbiblioteket Hovås resurser.(N) p2P6 De vanliga låntagarna drar sig för att gå till biblioteket när skolan är öppen.(F) P7 Hovåsskolan får bättre möjligheter att utveckla skolbibliotekets pedagogiska inriktning och anpassa bokinköpen efter lärarnas och elevernas behov. (N) p1P7 Hovåsskolan får bättre möjlighet att profilera sig. (N) p2P7 Lokalerna kan användas till repetitionslokal för teaterverksamhet, sammanträdesrum för skolpersonal, sammanträdesrum för nämnden vid ev. lämning av lokaler på Askims torg, resursrum för 6-årsverksamheten, arbetsrum för lärarna och för specialundervisning. (N) 2 2 C1 Hovås bibliotek är 800 m Askims bibliotek är bara 521 m . (F) fC1 Ett stort bibliotek är bättre än ett litet. (N) C2 I närheten av Hovås finns Askims Sim- och sporthall, Askims rackethall, en skola, ett daghem och två deltidsförskolor. (F) fC2 Vilket ger underlag för ett stort antal besökare. (N)

Normativa påståenden: 10 Faktuella påståenden: 9

Värderande analys: P1 H: Det första pro-argumentet P1 är hållbart. Det går inte att avsäga sig ett bindande hyreskontrakt hur som helst. Det finns anledning att tro att det går att göra en förlikning om hyran, men det kommer att innebära en ganska stor kostnad hur som helst.

45 R: Relevansen är hög eftersom lokalhyran troligtvis är en relativt stor kostnad inom verksamheten.

P2 H: Hållbarheten är hög. Det är en grundläggande tanke för bibliotek att alla ska ha nära tillgång till det. Centrum brukar ligga i mitten av en stadsdel vilket gör att närheten torde vara bättre här än om stadsdelens enda bibliotek skulle ligga i utkanten vid sport- centrat. R: Relevansen är också hög, med anledning av det ovan nämnda.

P3 H: Argumentet känns inte hållbart. Vad säger att det inte finns alternativa användnings- områden till en lokal i centrum? Kostnaden för en ombyggnad är dessutom väldigt svår att bedöma, det beror på vad man ska ha lokalen till och det går inte att säga på förhand. R: Relevansen är låg. Vad har detta att göra med nedläggning av biblioteket? Om det fanns alternativa användningsområden, skulle då biblioteket läggas ner av den anledningen?

P4 H: Detta argument är inte hållbart. Vad är det som säger att utlåningen är ett bra resultat för den totala verksamheten? Dessutom är hållbarheten hos underargumentet låg – hur mäts detta? R: Relevansen är hög. Om verksamheten kan bibehållas med ett gott resultat så finns det ingen anledning att ha två bibliotek.

P5 H: Jag är tveksam till om detta är hållbart. Antalet böcker som blir över efter en sammanslagning är nog inte så stort. Dessutom är det de äldsta, slitna böckerna som blir över. Har skolorna någon användning av dessa böcker? Argumentet låter bra för den som inte är insatt och vet vilka böcker som finns. Mina erfarenheter som skolbibliotekarie säger mig att det inte är ett hållbart argument. R: Relevansen är måttlig. Skolbiblioteken borde kunna få böcker på annat vis? De hör dessutom inte till samma verksamhetsområde som folkbiblioteken. Skolbiblioteken bekostas till största del av skolan. Det borde ligga i skolans intresse att se till att det finns böcker?

P6 H: Det finns flera undersökningar som visar att skolbiblioteket tar stora resurser (några nämns tidigare i uppsatsen). Jag har själv erfarenhet av att arbeta på ett integrerat bibliotek och vet att det är sant. Hållbarheten är hög. R: En resurstjuv låter synnerligen mycket relevant.

P7 H: Hållbarheten känns låg. Vad är det som säger att lärarna skulle vara bättre än bibliotekarier på att skapa en pedagogisk inriktning? Denna inriktning finns säkert redan? Värderas inte bibliotekarier högre än så? R: Relevansen är låg. Att bibliotekets lokaler kan göra nytta inom andra forum har inget med biblioteket att göra.

46 C1 H: Det finns inga belägg för att ett litet bibliotek är sämre än ett större. Hållbarheten är tämligen låg. I det här fallet kan man ana att det är en svaghet med ett stort bibliotek eftersom hyran då blir högre. R: Relevansen är måttlig. Storleken på lokalerna är inte så viktig.

C2 H: Hållbarheten är måttlig. Rent instinktivt känns det som att ett biblioteksbesök hör ihop mer med ett centrumbesök än ett besök på sportanläggningen? R: Relevansen är däremot hög. Det är viktigt att veta vad som är bibliotekets bästa placering.

Slutsats: Beviskraften är inte slående vare sig hos pro- eller contra-argumenten. Argumenten för pro-sidan är mycket större till antalet, men endast en liten del av dem är hållbara och relevanta - att hyreskontraktet är femårigt och skulle bli förlängt, samt att läget är centralt. De övriga handlar främst om hur Hovåsskolan skulle kunna förbättras. En mindre ovidkommande och mer koncis argumentation skulle göra beslutet trovärdigare. Dock stärks tesens hållbarhet av argumentationen eftersom pro-argumenten trots allt har sammanlagt starkare hållbarhet än contra-sidan som endast tar upp att Hovås är större till ytan och att biblioteket ligger nära sporthallen. Min slutsats blir att tesens hållbarhet stärks.

5.1.2 Biskopsgården Det saknas skriftliga beslut i Biskopsgården. Följande är det som fanns att finna nedskrivet i dokument kompletterat med dåvarande bibliotekschefen Margareta Fridéns åsikter som jag fått genom en intervju.

T Ett av Biskopsgårdens bibliotek bör stängas.

P1 Biskopsgården måste minska sina ekonomiska ramar med 65 miljoner kr under två år.(F) p1P1 Det är inte möjligt att finansiera två bibliotek.(N) p2P1 Två bibliotek skulle bli så försvagade att kvaliteten skulle vara under godkänd nivå.(N) P2 Stadsdelen är så liten att avståndet till biblioteket inte ökar nämnvärt för invånarna.(F) C1 I en stadsdel som Biskopsgården med hög invandrartäthet behövs alla bibliotek.(N)

Faktuella: 2 Normativa: 3

P1 H: Hållbarheten är hög. Budgetnedskärning om 65 miljoner kronor är ren fakta. R: Relevansen är hög. En stor budgetnedskärning drabbar alla verksamheter. Relevansen stärks av underargumenten som säger att det inte är möjligt att finansiera två bibliotek. Det är förståligt att det inte är rimligt att göra det med bibehållen standard,

47 men med en standardsänkning? Var finns diskussionen eller argumenten om detta? Beviskraften är ändå ganska hög.

P2 H: Hållbarheten är hög. Om avståndet inte blir längre kanske det kvittar om det finns ett eller två bibliotek så länge man klarar av att täcka behovet hos låntagarna? Framförallt om det i så fall innebär att resurserna slås samman och ökas något på det kvarvarande biblioteket eller kanske snarare i det här fallet gör att det totalt sett inte handlar om en kvalitetsförsämring av biblioteksverksamheten. Tyvärr saknas många fakta som skulle behövas vägas in i beslutet, hur många låntagare handlar det om och hur mycket längre blir det? En precisering av ”inte nämnvärt” skulle vara på sin plats. Relevans: Hög. Det gäller bibliotekets kvalitet och dess förmåga att tjäna sina låntagare.

C1 H: Det enda contra-argumentet som finns är hämtat från intervjun med Margareta Fridén och är hållbart utifrån bibliotekens verksamhetsbeskrivning och ideologi som säger att alla ska kunna ta del av biblioteket. R: Relevansen är hög.

Slutsats: Beviskraften hos pro-argumenten är hög. Framförallt argumentet om att avståndet inte ökar för låntagarna gör att tesens hållbarhet kan bekräftas. Även om alla bibliotek behövs i en stadsdel som Biskopsgården med ett stort antal invandrare så är det svårt att argumentera mot när avståndet kommer att vara det samma för alla låntagare oavsett om det finns ett eller två bibliotek. Samordning av resurserna kan göra att man kanske kan komplettera utbudet på ett annat vis och kompensera för regionbibliotekens bristande samordning. Min slutsats är att tesens hållbarhet stärks.

5.1.3 Gunnared

T Ett eller flera bibliotek bör läggas ner.

P1 Kostnaderna för Kultur och fritid i Gunnared måste minskas med 50%. (F) p1P1 Bibliotekens kvalitet skulle försämras avsevärt om alla tre filialerna blir kvar. (N) p2P1 Om Lövgärdet och Gårdstens bibliotek läggs ner sparar det in både på hyra och personal.(F) P2 Angereds bibliotek skulle klara den förväntade ökningen av låntagare bra. (N) c1P2 Eftersom de vuxna låntagarna saknas i konsekvensbeskrivningarna är det inte alls säkert att Angereds resurser kommer att räcka till. (N) c2P2 Angereds bibliotek är redan idag mycket hårt belastat och underdimensionerat.(N)

Faktuella argument: 2 Normativa argument:4

48 P1 H: Hållbarhet för underargumentet p1P1 är ganska låg. Värdeordet avsevärt är oprecist och ger ingen klar bild av vad som kommer att försämras och vad det skulle innebära för bibliotekets kunder. Hållbarheten hos p2P1 är desto högre. Totalt sett är hållbarheten för P1 ganska hög R: Relevansen är hög.

P2 H: Det finns två direkta contra-argument som minskar hållbarheten hos detta argument väsentligt. Det är svårt att bevisa att argumentet verkligen stämmer eftersom det är svårt att överblicka problemet med hjälp av den information som ges i argumentet. Det finns inga underargument som stöder. Beviskraften synes låg. Det skulle vara skillnad om argumentet kom ifrån bibliotekarier på Askims bibliotek. Contra-argumenten gör detta och därför är deras hållbarhet och relevans väldigt höga. R: Relevansen hos detta contra-argument är hög.

Slutsats: Argumentationen som helhet är inte speciellt utförlig och eftersom det saknas direkta contra-argument till huvudtesen så måste dess hållbarhet bekräftas. Contra-argumenten till P2 har hög beviskraft. Det är väldigt svårt att bevisa att Angereds bibliotek skulle klara en ökad utlåning och användning bra. Med utförlig information om antal lån och besök skulle antagligen argumentet P2 helt kunna göras ner. Sammanlagt sett måste ändå tesens hållbarhet sägas stärkas av argumentationen, men endast måttligt.

Tes nr två som jag valt att behandla rör en debatt om att flytta Lövgärdets bibliotek från nuvarande lokaler till en mindre billigare lokal för att spara hyra. De som framförallt är emot detta och presenterar contra-argument är dagbarnvårdare i området.

T2 Det är en bra idé att flytta Lövgärdets bibliotek från sina nuvarande lokaler till andra lokaler i centrum.

P1 Hyran minskas radikalt.(F) p1P1 Verksamheten vid Lövgärdets bibliotek blir bättre eftersom en del av besparingarna från den minskade hyreskostnaden kan användas till exempelvis bokprat. (N) c1p1P1 Den minskade hyran kommer att tas med i besparingsprogrammet. Den minskade hyreskostnaden kommer inte biblioteket eller dess användare till del.(N) C1 Bokbeståndet minskar för Lövgärdesskolans elever. (F) C2 Lövgärdesskolans bibliotek kommer inte att bemannas av utbildad bibliotekspersonal.(F) C3 Eleverna riskerar att stöta samman med föräldrar och hotfulla, störande klienter som besöker socialbyrån. (N) C4 Tillgängligheten minskar eftersom biblioteket skulle flyttas till andra våning. (F)

Faktuella: 4 Normativa: 3

49 P1 H: Argumentet p1P1 är hållbart. Hållbart är däremot inte ett av underargumenten och c1p1P1 oklart vilket. Snarare det senare av dem - att inbesparingarna inte tillkommer biblioteket. R: Argumentet är relevant när det står för sig självt.. Relevansen hos dessa båda underargument är också hög. Det är viktigt att veta om besparingen som görs kommer biblioteket till del.

C1 H: Hållbarheten är ganska hög. Det är ingen tvekan om att skolans framtida biblioteket kommer att få ett mycket mindre bestånd. Det kan dock hända att skolans rektor beslutar sig för att omfördela medel till förmån för biblioteket så att bokbeståndet ändå är tillfredställande. Skolan betalar förmodligen en del böcker. Denna summa borde täcka en del? R: Relevansen är låg.

C2 H: Hållbarheten är hög. R: Relevansen är ganska låg. Relevansen är hög för skolans del men för bibliotekets del är det inte ett relevant argument. Beviskraften är således inte så hög.

C3 H: Hållbarheten i detta argument är tvivelaktig. R: Relevansen är låg av samma anledning som de båda föregående argumenten – det rör skolan.

Slutsats: Beviskraften talar för tesens vinnings skull trots att det är svårt att veta om argument P1 stärks av sina underargument eller inte. Den samlade beviskraften hos contra-argumenten är låg beroende på att relevansen är låg hos alla argumenten när de rör skolan och vad eleverna kommer att utsättas för. När de båda sidornas beviskraft jämförs med varandra står det klart att tesens hållbarhet stärks om än måttligt.

5.1.4 Tynnered I Tynnered som är en medelklasstadsdel valde man att lägga ner sitt enda bibliotek och i stället satsa på att köpa sina bibliotekstjänster från Västra Frölunda regionbibliotek. Tynnered saknar idag bibliotek. Vilka argument använde man för att lägga ner hela sin verksamhet?

T Tynnereds bibliotek kan läggas ner.

P1 Ekonomin i Tynnered måste saneras. (N) p1P1 Alla ej obligatoriska verksamheter ska bort. (N) fp1P1 Biblioteket är inte en obligatorisk verksamhet. (F) p2P1 En stor kostnad kan sparas i hyra och personal om biblioteket läggs ner. (F) c1p2P1 Hyresavtalet för bibliotekets lokaler löper fyra år framåt. (F) p1c1p2P1En överenskommelse kan göras om förtida uppsägning och en engångssumma betalas. (F) P2 Verksamheten kan övertas av Västra Frölunda regionbibliotek. (F)

50 p1P2 Avståndet till Västra Frölunda regionbibliotek är inte nämnvärt längre. (F)

Faktuella: 6 Normativa: 2

P1 H: Hållbarheten är medelmåttig. Argumentet innehåller ett värdeord – saneras, som är så starkt att det på sätt och vis kan rättfärdiga alla nedläggningar som sker. Det finns få argument som skulle kunna ta bort innebörden av detta värdeord och de argument det ingår i. Det sviktar dock lite eftersom man i realiteten inte får veta hur stor besparingen är. Med tanke på underargumenten som talar om att hyresavtalet löper fyra år framåt och att det kommer att vara förenat med en kostnad för hyran oavsett nedläggning av bibliotek så faller hållbarhetsfaktorn betydligt. R: Relevansen är hög. Den förstärks av underargumentet som talar om att alla ej obligatoriska verksamheter ska bort. Beviskraften hos detta första huvudargument är inte hög.

P2 H: Hållbarheten är relativt låg eftersom det inte sägs något om hur Västra Frölunda skulle klara ökningen som följd av nedläggningen i Tynnered. R: Relevansen är hög. Att låntagarnas avstånd till biblioteket förblir det samma även efter nedläggning är positivt.

Slutsats: Trots brister gällande beviskraften räcker det för beslut eftersom contra-argument saknas i den här argumentationen. Vad gäller beviskraften hos pro-argumenten så är det viktigt att avståndet inte kommer att öka nämnvärt och att Västra Frölunda har möjlighet att ta över verksamheten. Detta tillsammans med det faktum att hyran för biblioteket är möjligt att undkomma i och med kontraktsförändring gör att min slutsats är att tesens hållbarhet stärks måttligt. Kostnaden för att bryta hyreskontraktet är trots allt ganska hög.

51 5.2 Vilka argument har använts vid nyetableringar?

5.2.1 Lärjedalen

T Vi bör ha ett bibliotek i Hammarkullen.

P1 Närmsta bibliotek ligger 5 km bort. (F) c1P1 Bokbussen kommer 3 t/vecka. (F) P2 Ett bibliotek skulle kunna stimulera invånarna i Hammarkullen till ett aktivt deltagande och uppmuntra till kontakt över nationsgränserna. (N) P3 Ett bibliotek av Hammarkullens sort skulle ge erfarenheter för övriga bibliotek i Göteborg. (N) P4 Ett bibliotek skulle kunna motverka främlingskap och ge invånarna en tillhörig- hetskänsla för stadsdelen. (N) P5 Biblioteket skulle kunna vara en resurs för närliggande skolor och servicehus. (N) P6 Biblioteket i samarbete med medborgarhuset skulle kunna ge kritiska och medvetna medborgare. (N) C1 Det saknas finansiering för att öppna och driva ett bibliotek.(F) p1C1 Bokbussen skulle kunna sägas upp och medel omfördelas till fördel för ett nytt bibliotek.(N) p2C1 Pengar kan sökas från Statens Kulturråd. (F) p1p2C1 SDN Lärjedalen har tagit på sig viss arbetsplatsutlåning för att öka möjligheten att ansökan till Statens Kulturråd beviljas. (F) p3C1 SDN Lärjedalen hjälper gärna till med att omfördela resurserna inom biblioteksverksamhetens totala budget. (F)

Faktuella: 6 Normativa: 6

P1 H: Argumentet är inte hållbart eftersom bokbussen som nämns i contra-argumentet kommer varje vecka. R: Argumentet har hög relevans.

P2 H: Saknar till viss del hållbarhet. Flera termer känns igen från politiska dokument med avsikt att öka statusen för bibliotek och kultur. Det finns inga undersökningar som visar att detta verkligen är hållbart. Med marknadsföring skulle det säkert kunna bli fram- gångsrikt. Formuleringen innehåller inga garantier, bara möjligheter ”skulle kunna ge”. R: Relevansen är hög. Beviskraften är ganska låg.

P3 P4 P5 och P6 H: Argumenten är bara antaganden och förhoppningar. Trots detta kan man rimligen anta att utgången för flera av dem skulle bli lyckosam. R: Relevansen är ganska hög. Termerna som används är viktiga delar i bibliotekets ideologiska bakgrund.

52 C1 H: Det enda contra-argumentet som finns rör finansiering och det finns ett antal olika pro-argument till detta enda argument. Hållbarheten försämras av alla dessa argument som var för sig inte är hållbara men som tillsammans definitivt skapar en hög hållbarhet. R: Relevansen är hög. Finansiering är viktigt.

Slutsats: Den här tesen stärks till hög grad av argumentationen. Contra-argumentets beviskraft är väldigt låg medan pro-argumentens samlade beviskraft är hög. Bland pro-argumenten återfinns flera termer hämtade från bibliotekens ideologiska bakgrund. Användandet av dessa argument väger tungt. Vad gäller contra-argumenten om finansiering så finns det utvägar och man har redan en möjlig lösning eftersom SDN Lärjedalen gärna backar upp och omfördelar resurser. Beviskraften talar för tesens vinning.

5.2.2 Linnéstaden I Linnéstaden saknade man ett bibliotek men stadsdelsnämndsreformen gjorde det möjligt för stadsdelen att omfördela sina resurser och etablera ett bibliotek. Tidigare var det Göteborgs stads nämnd som bestämde över bibliotek. Med argument som att stadsdelen låg i city och hade nära till huvudbiblioteket med all media menade man att det inte var nödvändigt att ha ett bibliotek här. Genom stadsdelsnämndsreformen kunde stadsdelsnämnden själv bestämma över läget och ett eventuellt bibliotek.

T Vi bör ha ett bibliotek i Linnéstaden.

P1 Efter nedläggning av Dicksonska biblioteket saknas det ett bibliotek i Linnéstaden. (F) p1P2 Det bor många yngre i stadsdelen som efterfrågar ett bibliotek.(N) P2 Ett bibliotek skulle öka stadsdelens attraktivitet. (N) P3 Det saknas en naturlig lokal samlingsplats i stadsdelen. (N) C1 Det finns 17 bokbusshållplatser i stadsdelen. (F) p1C1 Dessa kan sägas upp vid genomförandet av stadsdelsnämndsreformen och resurser kan omfördelas. (N) C2 Göteborgs stadsbibliotek finns i närheten. (F)

Faktuella: 3 Normativa: 3

P1 H: Hållbarheten är ganska låg eftersom det är relativt nära till Stadsbiblioteket. Preciseringen är dålig - vem är det egentligen som saknar biblioteket? Om man ska tro stadsdelsnämnden så är en grupp de unga. R: Det första argumentet är relevant.

53 P2 H: Nästa argument är hållbart om biblioteket är attraktivt i sig och läget är bra etcetera. Det är svårt att riktigt ringa in hållbarheten i detta påstående. R: Relevansen är låg. Ett bibliotek ska i första hand syfta till ökad demokrati, inte öka attraktionskraften hos ett område.

P3 H: Hållbarheten är medelmåttig och beviskraften inte särskilt övertygande. Man måste vara insatt i detta för att veta något om det. Visst finns det andra mötesplatser i Linné- staden? Precisering av argumentet hade varit bra. R: Argumentet är relevant.

C1 H: Hållbarheten är hög. Det direkta pro-argumentet förmår inte sänka hållbarheten. Bokbussen kan med all säkerhet inte sägas upp hur som helst. Eventuellt kan en del hållplatser dras in men kostnaderna för det kan knappast täcka ett bibliotek. R: Relevansen är hög.

C2 H: Hållbarheten är hög. R: Relevansen är hög.

Slutsats: När beviskrafterna för de båda sidorna jämförs efter den här argumentationen är det tveksamt om tesens hållbarhet stärks av argumentationen. Här ställs saken på sin spets genom att man väljer mellan en mötesplats eller en länk – bokbussen - som når ut till de som inte kan ta sig till huvudbiblioteket. Hela bibliotekets identitet sätts på prov här. Kanske är inte bokbussen så välbesökt? Ökar eller minskar tillgängligheten på detta vis? Den samlade beviskraften för pro-argumenten är något svagare än contra-argumentens sida mycket beroende på att stadsbiblioteket finns i närheten. Bibliotekets värde sjunker också något eftersom SDN Linnéstaden påpekar att man vill ha en samlingspunkt och en attraktiv mötesplats. Bibliotekets verkliga värde nämns inte. Min slutsats är att tesens hållbarhet därför ej stärks av argumentationen.

5.2.3 Lundby Från början var Lundbys bibliotek tänkt endast som skolbibliotek för gymnasie- och vuxenstuderande. I förlängningen upptäckte Utbildningsnämnden att det saknades resurser för att skapa det bibliotek man ville ha och bjöd in folkbiblioteket genom stadsdelsnämnden Lundby att vara med på ett hörn i utbyte mot att biblioteket även skulle vara öppet för vanliga låntagare.

T Det bör finnas ett bibliotek på Älvstranden

P1 Ett bibliotek skulle kunna bli ett pedagogiskt hjärta och centrum för informationssökning på Älvstranden. (N) P2 Boende på Älvstranden och i dess närhet skulle få ett närbibliotek. (F) P3 Området vid Älvstranden skulle bli mer levande på olika tider av dygnet.(N)

54 P4 Älvstranden är ett expansivt område som det satsas stort på. (F) p1P4 Det finns ett stort kundunderlag med 6 gymnasieskolor. (F) C1 Det saknas finansiering. (F) p1C1 Finansieringen kan delas av SDN Lundbys Kultur- och fritidssektor och Utbildningsnämnden i Göteborg stad. (F)

Faktuella: 5 Normativa: 2

P1 H: Argumentet känns inte övertygande i sin hållbarhet. R: Relevansen är större för Göteborg som helhet än för stadsdelen Lundby. Beviskraften är måttlig.

P2 H: De boende på Älvstranden skulle må bra av att ha ett bibliotek. Å andra sidan finns det redan bibliotek i stadsdelen. Hållbarheten får ändå ses som hög. R: Relevansen är hög.

P3 H: Argumentet är inte hållbart. Hur skulle biblioteket kunna hjälpa till att göra Älvstranden mer levande på natten? Kommer det att vara öppet då? R: Relevansen är låg.

P4 H: Hållbarheten är tämligen hög. Gymnasieskolorna har förmodligen redan bibliotek. Man kan få intrycket av att de inte har det. R: Relevansen är medelmåttig. Mycket av expansionen på Älvstranden rör industri.

C1 H: Hållbarheten är låg eftersom det finns ett direkt pro-argument. Hållbarheten för detta är dock diskutabel. Det kanske inte alls är säkert att SDN Lundby anser sig ha råd att vara med på ett hörn med att finansiera detta? Trots allt blir hållbarheten hos huvudargumentet låg. R: Relevansen är hög.

Slutsats: Tesens hållbarhet stärks till stor del av argumentationen även om en del pro-argument kan ifrågasättas starkt, till exempel att Älvstranden ska bli mer levande hela dygnet med ett bibliotek. Beviskraften stärks ändå för pro-sidan eftersom man tar upp faktuella argument som gäller satsningen på Älvstranden och att man kan samordna sex gymnasieskolors bibliotek. Den samlande beviskraften hos contra-argumenten är låg eftersom det i princip redan finns möjligheter till finansiering. Min slutsats är att därför att tesens hållbarhet stärks av argumentationen.

55 5.3 Sammanfattning Så här såg fördelningen ut mellan de faktuella och normativa argumenten:

Normativa Faktuella Askim 18 13 Tesens hållbarhet tveksam. Biskopsgården 3 2 Tesens hållbarhet stärks. Gunnared 4 2 Tesens hållbarhet stärks måttligt. Tynnered 2 6 Tesens hållbarhet stärks måttligt Summa: 27 23

Linnéstaden 3 3 Tesens hållbarhet stärks inte. Lundby 2 5 Tesens hållbarhet stärks. Lärjedalen 6 6 Tesens hållbarhet stärks Summa 11 14

Argumentationerna skiljer sig inte så mycket åt mellan de olika stadsdelsnämnderna men det intressant att de faktuella argumenten totalt sett överväger vad gäller argumentationen för de nya biblioteken. I fallet med nedläggning överväger istället de normativa argumenten. Tittar man på huruvida argumentationen stödjer tesen som jag valt att arbeta efter så är det endast i tre av fallen, Biskopsgården, Lundby och Lärjedalen, som argumentationen är riktigt övertygande. Vad gäller antalet argument så är det beklagligt lågt och kan förklaras med den situation som stadsdelsnämndsledamöterna hade vid tiden. Beslut skulle fattas fort och det var stora sparbeting som skulle åtgärdas. Jag finner det beklagligt att argumentationerna inte innehåller fler tankegångar kring biblioteken och dess verksamhet och hur nedläggning skulle drabba låntagarna, dvs. konsekvensbeskrivningar.

I fallet Askim fanns det argument som talade för sammanslagning av resurser snarare än nedläggning. Detta gör att beslutet legitimerar sig självt på ett vis. Å andra sidan innehöll min andra tes gällande vilket bibliotek som skulle få finnas kvar en stor del argument som talade till skolans fördel vid nedläggning. Samma sak gällde Gunnareds andra tes som till stor del koncentreras på vad skolan förlorar vid nedläggning. Man undrar vari det relevanta ligger i argumentet att eleverna kommer att stöta på socialbyråns klienter vid nedläggning? Vad gäller Biskopsgården så var argumentationen kort och koncis och innehöll inget överfödigt. Detta beror naturligtvis på att konsultgruppen som tillsattes gjorde grovjobbet och endast gav ett beslutsunderlag till nämnden. Även i fallet Tynnered var argumentationen kort och saklig men inte speciellt övertygande i det att man överlåter ansvaret på regionbiblioteket och köper in tjänsterna där.

Argumentationerna som rör de nyetablerade biblioteken är mer utförliga än vid ned- läggningarna. Lärjedalen har en lång argumentation som rör de mest basala delarna av folkbiblioteksverksamheten. Bibliotekets potentiella möjligheter att bli en viktig resurs i området tas upp. Tendensen är den samma i Lundby där biblioteket ses som en resurs man inte vill vara utan. I Linnéstaden är argumentationen mer inriktad på bibliotekets

56 dragningskraft och attraktivitet. Fokuseringen ligger inte på biblioteket som sådant utan mer som en mötesplats.

57 6. Diskussion

6.1 Går det att se något mönster i valet av argument? Går det att se generella mönster i valet av argument? Kan argumenten på något vis hänvisas till Skot-Hansens kulturpolitiska modell och den instrumentella syn som i alla fall präglat den regionala kulturpolitiken under 90-talet? Är det vissa faktorer som oftare än andra tas upp eller är det olika argument beroende på stadsdel? Förekommer vissa argument i alla argumentationerna eller är det helt olika beroende på stadsdel och förut- sättningar?

Nedläggningarna Vilka gemensamma drag finns det mellan Askim, Biskopsgården, Gunnared och Tynnered? I alla fyra stadsdelarna är det övergripande och först nämnda argumentet till nedläggning att kostnaderna för den kommunala verksamheten måste minskas. Detta följs i två stadsdelar - Askim och Tynnered - upp med att biblioteket inte är en lagbunden verksamhet. I Biskopsgården och Gunnared är nästa argument istället att kvaliteten skulle försämras så pass mycket att den enda lösningen är att ” slå ihop” eller samla resurserna och på så vis få ett starkare kvarvarande bibliotek. Det intressanta är att Askim och Tynnered är ganska välbärgade stadsdelar med hög medelinkomst och få invandrare. Biskopsgården och Gunnared har tvärtemot väldigt låg medelinkomst och hög andel invandrare. Finns det en förklaring till att de ”fattiga” stadsdelarna inte tar upp argumentet med lagbundenhet? Kan det hänga ihop med att Askim och Tynnered känner att de måste rättfärdiga nedläggning på ett annat vis eftersom deras ekonomiska kris inte är lika påtaglig som i Biskopsgården och Gunnared?

Nedläggningsargumentationerna och deras innehåll hamnar utanför ramen för en kulturpolitisk inriktning som nämns tidigare i teorikapitlet med Skot-Hansens modell. I argumentation om Askim kan man möjligtvis hänföra en del argument till den instrumentella inriktningen. Här läggs ett bibliotek ner för att skolan behöver lokalerna. Argumentationen innehåller inte några argument om tillgänglighet för medborgarna vilket de övriga tre argumentationerna gör. I Tynnered konstateras att avståndet inte blir längre till Västra Frölunda regionbibliotek. I Biskopsgården konstaterar man också att avståndet inte ökar om man slår samman biblioteken. I Gunnared diskuterar man huruvida det kvarvarande biblioteket kommer att klara den ökade belastning som är följden av sammanslagningen. Ur detta perspektiv kan argumentationen rörande Askim möjligtvis hänföras till den instrumentella inriktningen av kulturpolitik.

Nyetableringarna De tre nya biblioteken startades av vitt skilda anledningar. Ett är ett folkrörelsebibliotek med vilja att föra samman människor, det andra är en ren folkbiblioteksfilial med syfte att vara en mötespunkt i stadsdelen det tillhör, och det tredje var från början tänkt som ett skol- och vuxenutbildningsbibliotek men blev integrerat med folkbiblioteksverksamheten i Lundby och har som syfte att stödja det livslånga lärandet. Hur kommer det sig att tre så olika bibliotek öppnas i Göteborg? Utan stadsdelsnämnder hade det förmodligen varit svårt att genomföra de olika nyetableringarna. Vad gäller det rena folkbiblioteksfilialen så ligger Linnéstaden alldeles för nära city och Stadsbiblioteket för att det skulle etableras en filial där om inte

58 stadsdelsnämndsreformen genomförts. Linnéstaden hade länge velat ha en naturlig mötespunkt i stadsdelen och det gick att genomföra först 1990 när reformen genomfördes och stadsdelen själv kunde omprioritera sina resurser och starta ett nytt bibliotek. I stadsdel Lundby så pekar argumenten på att Älvstranden skulle bli ännu mer attraktivt om det fanns ett bibliotek där. Detsamma gäller Linnéstadens argument där man egentligen inte har några andra hållbara argument eller orsaker till att starta upp ett bibliotek. Man vill ha en mötesplats för att göra stadsdelen mer attraktiv. Detta argument saknas i Lärjedalen. De många stödjande argumenten handlar inte om att göra stadsdelen mer attraktiv utan i första hand om att göra invånarna till gladare och mer medvetna människor. Således kan två av nyetableringarna hänföras till den instrumentellt inriktade kulturpolitiken – Linnéstaden och Lundby. Det finns drag av denna instrumentella syn även i Lärjedalen där man vill lägga ner bokbussens verksamhet för att istället lägga dess resurser på ett fast bibliotek som kanske inte alla kan ta sig till. Detta argument finns också i Linnéstadens argumentation. Då argumentationerna är ganska korta för Linnéstaden och Lundby finner jag inga argument som hamnar utanför ramen för den instrumentellt inriktade kulturpolitiken.

Lärjedalens argumentation är snarare sociologiskt inriktad. Man vill att alla ska vara med och utvecklas. Man ser biblioteket som mycket mer än en lokal fylld med böcker. Förankringen är så lokal den bara kan bli. Det är inte bara bibliotekarierna som ska bestämma över vilka böcker som ska köpas in, alla får vara med och ha en åsikt. Strategin går ut på att folket genom biblioteket ges en plats att själva skapa på. Detta är en tillbakagång långt bak i tiden - till folkrörelsebiblioteken.

6.2 Hur har stadsdelsnämndsreformen påverkat situationen för biblioteken i Göteborg? Eftersom stadsdelsnämndsreformen sammanfaller med den ekonomiska krisen som Sverige genomgick under slutet av 80-talet och en bit in på 90-talet är det svårt att dra några helt säkra slutsatser om hur situationen skulle sett ut utan stadsdelsnämndsreformen. Under 90-talet dominerar den instrumentella synen på kulturpolitiken, all verksamhet ska ge vinst på något vis och gärna locka till sig turister. Framförallt är det de stora arenorna exempelvis Operahuset som får bidrag till sina verksamheter. De små stadsdelsbiblioteken kan varken göra vinst eller locka folk till göteborgsregionen. Kanske kan det med anledning av detta kvitta om stadsdelsnämnds- reformen genomförts eller inte? Kanske hade filialbiblioteken i Askim, Biskopsgården, Gunnared och Tynnered lagts ner ändå eftersom det var den instrumentella synen som dominerade? Kanske hade fler filialer i andra stadsdelar lagts ner. En sak som är mer säker är att biblioteket i Linnéstaden inte hade kommit till om inte Stadsdelsnämndsreformen genomförts. Linnéstaden ligger alldeles för nära centrum och Stadsbiblioteket för att resurser skulle lagts på en filial där. Tveksamt är om det nystartade folkrörelsebiblioteket i Lärjedalen skulle fått de pengar av Kultur och fritids- nämnden som man i dagsläget får av SDN Lärjedalen.

Stadsdelsnämndsreformen verkar vid en första anblick vara en bra form för biblioteken eftersom politikerna sitter nära och vet vad som behövs i just deras stadsdel. Lokalkännedom kan göra att nya bibliotek alternativt integrerade bibliotek kan komma att dyka upp i framtiden. Framförallt kan man satsa på det som mest behövs i stadsdelen. Det negativa med stadsdelsnämndsreformen är att i ekonomiskt kärva tider

59 får bibliotek stryka på foten i de stadsdelar som har sämst ekonomi och antagligen behöver biblioteken bäst eftersom en stor del av invånarna är invandrare och socialbidragstagare. Om man ser till befolkningsstatistik och andel medborgare med utländsk anknytning så har Biskopsgården och Gunnared båda en stor del invandrare, runt 50 %, och ett extra stort behov av bibliotek. Vad gäller Askim och Tynnered så har de sett till Göteborgs medeltal en låg andel invandrare. Tynnered är den stadsdel som helt saknar bibliotek efter nedläggning och har löst situationen med att köpa in tjänster från regionbiblioteket i Västra Frölunda. En intressant vinkel är att se till hur många invånare varje bibliotek skall tjäna. Göteborg har inofficiellt antagit en bibliotekspolitik som säger att underlaget per bibliotek ska ligga på 10.000 invånare. Tabellen visar att denna politik inte efterföljs i vissa av följande sju stadsdelar:

Antal invånare Antal Förväntat Bibliotek antal bibliotek Askim 21.100 1 2 Biskopsgården 23.500 1 2 Gunnared 20.000 2 2 Tynnered 26.900 0 (1) 2-3

Linnéstaden 29.700 1 3 Lundby 30.000 3 3 Lärjedalen 20.600 3 2

Denna tabell är med för att visa hur situationen ser ut idag.

Den instrumentella synen på kulturpolitik urholkar begreppet kultur vilket syns i Göteborgs stadsbudget. Man pratar mycket om att få folk till de stora arenorna och att Operan ska synas. Det talas inte så mycket om hur biblioteken ska kunna utvecklas. Detta gör det möjligt att misstänka att fler bibliotek lagts ner om inte stadsdelsnämnds- reformen genomförts? Det är inte helt självklart att det hade varit bättre, men man ska komma ihåg att det hade skett till förmån för de större kulturinstitutionerna som har möjlighet att locka turism till Göteborg och som hjälper regionen att synas både nationellt och internationellt.

Jag har använt mig av fulltextdatabasen Mediearkivet där Göteborgspostens artiklar finns återgivna sedan tio år tillbaka. Vid sökningsord biblioteksnedläggning fick jag en träff i Göteborgsposten (GP). Sökorden bibliotek AND nedläggning gav 163 träffar varav de flesta var små notiser på lokalsidorna där det endast stod hur läget var, att nedläggning stundar. En annan typ av artiklar var starkt kritiska till stadsdelsnämndernas föreslagna budget med nerdragningar och nedläggningar. Denna typ var återkommande efter varje års föreslagna budget. Däremellan är det ganska tyst i pressen kring biblioteken. Det fanns också en väldigt het debatt om stadsdelsnämndernas vara eller icke vara. Jag återger några artiklar här eftersom de ger en inblick i hur biblioteken kan ha påverkats negativt av stadsdelsnämndsreformen vilket var en av mina frågeställningar för uppsatsen.

Stadsdelsnämndsdebatt I en bakgrundsartikel kring stadsdelen Majornas dåliga ekonomi kräver invånarna att stadsdelsnämnden ska avgå. De undrar ”hur det är möjligt att Majornas ekonomi är så

60 dålig när Göteborg som helhet går bra?” (Majborna kräver SDNs avgång. 2001-03-16 s.10. Ulrika Wahlström). Starkt kritisk till SDN-reformen är även Anders Westgårdh i artikeln Att slakta en stadsdel om hur Majorna – stadens näst största stadsdelnämnd tillåts gå 34 miljoner back under 1999. Detta understöder inte bilden av Göteborg som en framtidsstad. Han påpekar också att stadsdelspolitikerna skrivit ett nödropsbrev till kommunstyrelsen som efter nio månader fortfarande ej besvarats (2000-09-14. s. 6).

I Göteborg mår bra av delning (1998-08-14. Björn Molander & Laila Ekstedt, s. 4) debatteras det för en kommunindelning i Göteborg istället för stadsdelsnämndsindelningen. Det påpekas att det är svårt att skilja på Göteborg som kommun, regionalt centrum och som begrepp. Stadsdelsnämndsreformen anses ha medfört ett odemokratiskt styrelseskick som liknar de gamla öststaternas där det fanns en politisk grupp som tillsatte de som styrde medborgarna. I Göteborgs stadsdelsnämnder är det varken möjligt för väljarna att tillsätta eller avsätta politiker eller partier. Molander och Ekstedt diskuterar avskaffandet av stadsdelsnämnderna som en eventuell lösning men ser det som ett steg bakåt eftersom det skulle innebära ökad centralstyrning och minskad lokalstyrning. Lösningen tror man istället är kommundelning.

En annan debattör, Helge Eriksson, före detta demokratiutredare i Göteborg, säger att stadsdelsnämndsreformen är ett misslyckande eftersom det inte alls fört besluten närmare medborgarna. Eriksson tar upp en utvärdering i Stockholm där stadsdelscheferna säger att de kände sig styrda från en högre nivå: ”Det är lättare nu för den centrala nivån – smällarna får vi ta lokalt.” Eriksson hänvisar till att en ”managementkultur” med tilltro till starka drivande chefer och hårdhänt fattade beslut. (2000-03-18. s.4. Partier i kris måste förnya arbetssättet)

En annan sida av SDN ges av Bo Andersen (f), ledamot i Tuve-Säves SDN. Han tycker att det är bra med SDN och visar på några samordningsvinster som genomförts i stadsdelen som inte varit möjliga annars. Men Andersen påpekar också att det varit bättre om den politiska nämnden varit direktvald. Det skulle göra att den politiska sammansättningen speglar vad befolkningen i varje stadsdel röstar. På denna punkt ansluter han sig till föregående debattörs åsikt, att varken centralisering eller nuvarande läge är tillfredställande (2001-02-26. Stadsdelsnämnderna stärker demokratin. s.4.)

Tydligare än på andra ställen sägs det i en ledare skriven av Lars Wenander (2001-05- 30. Småpartierna drev fram SDN. s. 2) att stadsdelsnämnder inte fungerar så väl: ”Skendemokrati är ingen betjänt av. Det enda rimliga vore att i stället börja avveckla stadsdelsnämnderna – vilket många kommuner redan gjort – och planera för en bättre modell”. Wenander säger att det är en åsikt som på senare tid allt tydligare framförts i GP. Clarence Helgesson – ledamot av kommunstyrelsen, säger att han tror att andra former av närdemokrati skulle fungerat bättre. Han är nu villig att, liksom många andra kommuner, förändra organisationen när man funnit att huvudsyftet, ökad demokrati, inte uppnåtts.

I en artikel sägs att det är lågutbildade, kvinnor och äldre som tar mest stryk när biblioteksdöden slår till. De senaste årens nedläggningar har främst drabbat mindre bibliotek. De större, dit akademiker, män och unga söker sig har klarat sig. Lars Höglund, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Göteborgs universitet

61 uttalar sig om att ”det är viktigt att peka på att nedläggningarna kan slå socialt snett” (Lågutbildade blir utan bibliotek s 11. 2001-03-24).

Ett bevis för detta är att Boken kommer-verksamheten numera inte finns i alla 21 stadsdelarna. Där verksamheten finns är den ofta försämrad på så vis att den lilla personal- styrkan som finns på biblioteken känner att de inte hinner med distributionen. Flera bibliotek ligger lågt med information kring Boken kommer av rädsla för att få mer jobb än de klarar av. En undersökning som gjordes visar att verksamheten fungerar bäst i de stadsdelar där resursbiblioteken ligger (Boken kommer – om du bor i rätt stadsdel. 2001-09-12. Bodil Sundvall & Stefan Berg. Gränslöst.)

Sammanfattning Vad gäller stadsdelsnämndsdebatten så förefaller det tydligt att missnöjet är stort kring den nuvarande organisationen. Många önskar att reformen aldrig genomförts. I Stockholm har man återgått från stadsdelsindelning till kommunindelning. Detta ger större möjlighet för de enskilda områdena att prioritera med sina medel. I Göteborg har den centrala nämnden ålagt minskning i budget med si och så många procent inom varje stadsdel vilket gör att respektive nämnd inte har någon möjlighet att upprätthålla standarden inom alla verksamheter. Jag finner Wahlströms artikel intressant eftersom få stadsdelar känner att det går bra för dem jämfört med Göteborg som helhet där det satsats mycket på de stora flaggskeppen med målet att få Göteborg att bli en attraktiv region. En del av dessa pengar har naturligtvis tagits ur stadsdelsnämndernas pott eftersom alla stadsdelar drar nytta av att Göteborg blir en attraktiv religion. Den synliga följden för biblioteksverksamheten blir att stadsdelsbibliotek läggs ner medan huvudbiblioteket vid Götaplatsen får ökade mediaanslag.

Vad gäller argumenten för nyetablering av bibliotek så är de olika men i grund och botten vill alla stadsdelar ha en ny mötesplats som kan skapa något som inte fanns tidigare. Tankeväckande är att när stadsdelarna väl fick chansen skapades tre nya bibliotek av olika slag, ett folkrörelsebibliotek, ett folkbibliotek och ett utbildningsbibliotek. Mönstret liknar det som fanns bland biblioteken under 1900-talet som senare flätades samman för att mer genuint bilda den rikstäckande verksamheten folkbibliotek. Är folkbiblioteksverksamheten idag tillbaka till sina rötter? Kanske behövs denna uppdelning för att skapa den legitimitet som många forskare påstår saknas? Kanske är decentralisering av makt så som skett i Göteborg någonting mycket positivt för bibliotekens fortsatta tillvaro. Är det så att olika typer av maktförhållanden skapar olika biblioteksformer?

Folkbibliotek i samarbete med skolbibliotek? Om man ser till statistiken blir de integrerade biblioteken allt fler. Skrifterna I Nöd och lust och Allas bibliotek tar upp problemen och fördelarna med detta. Någon över- gripande utvärdering i övrigt har inte gjorts. Några av de problem som tas upp är att skoleleverna gör att miljön i biblioteket inte är speciellt åtråvärd för övriga låntagare. Detta är något som bemöts på olika sätt i uppsatsen empiriska undersökning. I Lundby hade man från början tänkt sig ett nytt bibliotek endast för elever och vuxenstuderande. Efterhand som tiden gick och budget inte räckte till enligt planerna så bjöds Lundby SDN in och fick vara med i verksamheten för att befolkningen i Lundby skulle få möjlighet till ytterligare en filial. Denna integrering kom till främst av ekonomiska skäl

62 precis som I nöd och lust och Allas bibliotek visat på. Men det finns undantag. I Askim behöll man en filial för de vuxna eftersom de skulle slippa gå till det integrerade biblioteket som var stökigt under dagstid när det var fullt med gymnasister.

I framtiden kanske det är möjligt att skolbibliotek och folkbibliotek samordnas så att alla kan ta del av verksamheten som trots allt inte skiljer sig så mycket åt? Allt fler vuxna vidareutbildar sig kontinuerligt och det ställs allt större krav på tillgång till studielitteratur på folkbiblioteken. Genom att samordna skolbiblioteken med folkbiblioteken kan pengar frigöras genom minskad personal, hyra, mediainköp, datorer, mer pengar skulle kunna portioneras in i verksamheten och komma användarna till nytta. Det finns ett stort problem i detta förfarande och det är att skolorna gärna vill ha biblioteken placerade på eller i direkt anslutning till skolan. Detta gör att biblioteket hamnar långt från centrum då skolan ofta ligger i utkanten av samhället och inte i anslutning till den naturliga mötespunkt som är idealisk för ett folkbibliotek i en stadsdel. Skolbibliotekens huvudinriktning är att stimulera till ett elevaktivt och undersökande arbetssätt och samtidigt utgöra en viktig del av skolans samlade läromedel. På något vis skiljer sig behovet av skolbibliotek och folkbibliotek åt otroligt mycket vad gäller fysisk belägenhet. Detta torde i dagsläget vara en av de största faktiska faktorerna till att mer samarbete inte görs. Andra faktorer är förvaltnings och organisatorisk tillhörighet. På senare tid har synen dock börjat luckras upp och skolbibliotek börjar alltmer bemannas av utbildade bibliotekarier, olikt tidigare bemanning, där ofta lärare gått in som biblioteksansvariga i skolan. I vissa stadsdelar, exempelvis Västra Frölunda samarbetar gymnasie- och folkbibliotek. Resursvinster är många bl.a. kan användarutbildning samordnas, vilket antagligen även användarna får ta del av eftersom utbildningen har chans att bli mer avancerad på båda biblioteken. Det är rimligt att tro att det i fortsättningen kommer att integreras allt mer med avseende på bibliotek. Frågan är vad som är att föredra – ett integrerat bibliotek eller inget bibliotek?

Vidare finns ett tredje alternativ - i framtiden kanske det blir vanligare med skolbibliotek som ligger under skolans beskydd vilket ger mer pengar över till biblioteksverksamheten för stadsdelsinvånarna. Idag ligger allt det ekonomiska ansvaret för biblioteken på Kultur och fritidsnämnderna i Stadsdelarna. Skolnämnden kanske tvingas ta ett annat ansvar för skolbibliotek i framtiden. Det nybyggda biblioteket i Lundby stadsdel var just ett bibliotek som skolan själv tänkte bekosta och utrusta. En dålig ekonomi medförde att biblioteket i Lundby erbjöds att vara med och betala hälften. I en bättre ekonomisk situation hade det antagligen sett annorlunda ut.

Om ansvaret för bibliotek så småningom flyttas över till Skol- och utbildningsnämnd kanske biblioteken får en högre status? Kanske är denna överflyttning till en ny politisk hemvist något nödvändigt för bibliotekets fortlevnad? Kanske har den sammansmältning som gjordes mellan de olika bibliotekstyperna sockenbibliotek, läsecirklar och folkrörelse tagit sin vändning åt fel håll? Kanske har biblioteket sorterats fel under kulturpolitik när det egentligen borde ligga under utbildningspolitik? Eller är det så att olika maktförhållanden skapar olika biblioteksformer som var för sig har olika målbeskrivningar och olika syfte? Naturligtvis finns det inget enkelt svar på detta men det är tankeväckande och kanske något att fundera över i framtida forskning? Jag tror inte att biblioteksverksamheten har funnit sig tillrätta angående sin politiska tillhörighet. Förändringar är på gång och det blir spännande att se hur våra bibliotek ser ut om några år.

63 7. Sammanfattning Under 90-talet minskade Sveriges totala antal folkbiblioteksfilialer med en femtedel. Avsikten med uppsatsen är att undersöka hur denna minskning av filialer ser ut i verkligheten. Uppsatsen koncentreras till att omfatta Göteborgs stad och de nedläggningar och nyetableringar som genomförts där under 90-talet. I Göteborg har stadsdelsnämndsreformen som genomfördes 1990 medfört att ansvaret för folkbiblioteksfilialerna som tidigare var centralt placerat flyttats till respektive stads- delsnämnd. Utgångspunkt för uppsatsen är att denna ansvarsförflyttning har medfört att biblioteken fått annorlunda förutsättningar jämfört med när styrningen var central. Följande sju bibliotek i Göteborgs stadsdelsnämnder passar in under dessa kriterier :

Etableringar Nerläggningar 1990 Linnéstadens bibliotek öppnas. 1992 Lärjedalen: Hammarkullens Tynnereds enda bibliotek läggs folkrörelsebibliotek i modern tappning ner. Verksamheten köps från invigs. Västra Frölunda regionbibliotek.

Biskopsgårdens två bibliotek slås samman till ett. 1994 Gårdstens bibliotek i Gunnared läggs ner 1995 Askim: Hovås bibliotek läggs ner 1997 Lundby – Älvstrandens bibliotek öppnas.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur argumentation för nedläggningar och nyetableringar av biblioteksfilialer såg ut i Göteborg under 90-talet. Detta med inriktning på att undersöka vilka argument som politiker och tjänstemän använde sig av i offentliga kommunala dokument. Undersökningen genomförs med empiriskt material från Göteborgs kommun från 1990-talet. Följande frågeställningar ligger till grund för uppsatsens genomförande:

Uppsatsens teoretiska referensram består främst av Skot-Hansen och Sven Nilssons kulturpolitiska modell med olika tidsepoker vad gäller inriktningen på den kulturpolitik som förts nationellt. Även tendensen kring att integrera folkbibliotek med skolbibliotek tas upp som en faktor att relatera nedläggningarna till. På många håll har dessa integrerade bibliotek lagts ner eftersom skolan tar för mycket resurser. De statliga

64 utredningarna som visar detta är bland annat I nöd och lust och Allas bibliotek. Det finns mycket forskning om etablerandet av de svenska biblioteken men knappt någonting om nedläggning.

Metoden som används vid analys av det empiriska materialet är argumentationsanalys. Först genomförs en beskrivande analys där argumentationerna som återfinns i de politiska dokumenten tydliggörs och därefter värderas argumenten i förhållande till varandra. Resultaten visar att argumentationerna är korta och till stor del innehåller ovidkommande argument. Det främsta argumentet som används vid nedläggning är som väntat att det beror på ekonomiska trångmål, detta vidareutvecklas inte i någon större omfattning och övergripande konsekvensbeskrivningar saknas i de fyra fallen.

Vad gäller nyetablering så var argumentationerna inte särskilt fylliga. De tre nya biblioteken är av olika sort, ett folkrörelsebibliotek i Lärjedalen, en kombinerat gymnasie- och folkbiblioteksfilial i Lundby samt en renodlad folkbiblioteksfilial i Linnéstaden. Vad gäller Linnéstadens bibliotek så var stadsdelsnämndsreformen nödvändig för att ett bibliotek skulle kunna etableras eftersom stadsdelen ligger så nära centrum och huvudbiblioteket. De andra två biblioteken hade antagligen etablerats oavsett reformen.

Nedläggningarna kan hänvisas till den ekonomiska krisen samt stadsdelsnämndsreformen eftersom varje stadsdelsnämnd fick åläggande om att minska budget med en viss procent inom en viss tid. I Biskopsgården talades det om att inget var heligt. Biblioteken kom att hamna i konkurrens med omsorg och övriga kommunala verksamheter. Om inte stadsdelsnämndsreformen genomförts hade ansvaret för biblioteken legat kvar i en central nämnd. Detta skulle kunna gjort att besparingarna hade samordnats och nedläggningar kanske undvikits.

Sammanfattningsvis så har det haft sina för- och nackdelar att placera ansvaret för folkbiblioteksfilialerna i stadsdelsnämnderna i Göteborg. Ett centralt ansvar hade gett samtliga bibliotek en mer rättvis behandling. Samtidigt har den ekonomiska krisen gjort att förutsättningarna för denna frivilliga verksamhet inte varit de bästa.

65 8. Käll- och litteraturförteckning

Tryckta källor Andersson, Lars G (1993): Det mållösa biblioteket. Solna: DIK-förbundet

Atlestam, Ingrid (1997): Fullbokat: Göteborgs bibliotek 1862-1997. Göteborg: Göteborgs stadsbibliotek

Bergström, Göran; Boréus, Kristina (2000): Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur.

Biblioteksbladet: organ för Sveriges allmänna biblioteksförening Årg. 1(1916). Lund: SAB

Björnsson, Gunnar & Kihlbom, Ulrik & Tersman, Folke & Ullholm, Anders (1994): Argumentationsanalys. Stockholm: Natur och kultur.

Carlquist, Eric (1989): Umeå UB under 25 år ur Svenska biblioteksbyggnader - från förvaring till mötesplats. En festskrift till Lars Tynell. Stockholm.

Ekholm, Mats & Fransson, Anders (1992): Praktisk intervjuteknik Stockholm: Norstedts.

Folkbildning och bibliotek? På spaning efter spår av folkbildning och livslångt lärande i biblioteksvärlden (1997) Borås: Valfrid

Hansson, Lars (1997): Översyn av biblioteksverksamheten i Göteborg. Göteborg: Stadskansliet.

Hasselrot Titti (2001): Allas bibliotek: en idébok om att integrera bibliotek. Stockholm: Statens kulturråd

I nöd och lust – en metodutredning om integrerade folk- och skolbibliotek. Rapport från statens kulturråd 1991:7

Klingberg, Margareta (1999:21): Folkbibliotek och kulturpolitik: en undersökning av två kommuner från ett kulturpolitiskt perspektiv. (Magisteruppsats i Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan) Borås: Högskolan i Borås

Kulturpolitik (1996) Stockholm: Regeringen. (Regeringens proposition 1996/97:3)

Milenko, Maric (2001): Folkbibliotek i Kroatien: tillkomst och utveckling. (Magisteruppsats i Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan) Borås: Högskolan i Borås

Möhlenbrock, Sigurd (1963): Att planera inför framtiden. Biblioteksstudier 1. Om generalplanering på biblioteksfronten i teori och praktik. Lund: Bibliotekstjänst

66 Nilsson, Sven (1999). Kulturens vägar Stockholm: Polyvalent AB

Norberg, Heléne (1999): Regionalpolitiken. En ESO-rapport om tro och vetande Finansdepartementet. Stockholm.

Persson, Christina (1997): Bibliotekarieroller i ett genombrottsskede. Ingår i Folkbildning och bibliotek? På spaning efter spår av folkbildning och livslångt lärande i biblioteksvärlden. Borås: Valfrid

Persson, Torgil (2001) : Den kommunala musikskolans framväxt och turbulenta 90-tal: en studie av musikskolorna i Mörbylånga, Tranås, Kiruna och Borås. Göteborg: Institutionen för musikvetenskap

Statlig bibliotekspolitik. Statens kulturråd 1979-05-09

”Svensk författningssamling. 1842:19 : Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående folkunderwisningen i riket : gifwen Stockholms slott den 18 juni 1842. Stockholm : Fakta Info Direkt AB”

Vår skapande mångfald: rapport från Världskommisionen för kultur och utveckling (1996) Stockholm: Svenska unescorådet

Vestheim, Geir (1997): Fornuft, kultur og velferd. Ein historisk-sosiologisk studie av norsk folkebibliotekpolitikk. Oslo: Det norske samlaget.

Wingborg, Mats (1987): Argumentationsanalys en metod att undersöka artiklar och debattinlägg. Stockholm: TCO Facklig utbildning.

Zetterlund, Angela (1997): Utvärdering och folkbibliotek, En studie av utvärderingens teori och praktik med exempel från folkbibliotekens förändrings- och utvecklingsprojekt. Borås: VALFRID.

Stadsdelsnämndsdokument TU 9/97. Dnr 1282/95 (1997-01-08) :Översyn av biblioteksverksamheten i Göteborg. Göteborgs stadskansli

TU. Dnr 0026/01 (2001): Livslångt lärande. Göteborgs stadskansli

Askim § 20. Dnr 305/95 (1995-01-31): Förändring av biblioteksverksamheten i Askim.

§ 216. Dnr 453/91 (1991-12-17): Förändringar inom biblioteksverksamheten.

Rapport. Dnr 453/91 (1992-06-02): Underlag för ställningstagande om Askims framtida biblioteksverksamhet

TU 2. Dnr 305/95 (1995-01-09): Förändring av biblioteksverksamheten i Askim

67 TU 88. Dnr 453/91 (1991-11-06): Förändringar inom biblioteksverksamheten

Biskopsgården Biskopsgården - Årsredovisning 1991 (1992) Göteborgs stad

Protokoll 6/91 (1991-05-28)

Protokoll 2/92 (1992-01-14)

Gunnared § 15. Dnr 283/92 (1993-01-12): Angående biblioteksfilial i Lövgärdet.

Brev från Elsi-Brith Jodal. Dnr 283/92 (1993-03-13): Personalen på Nya Lövgärdesskolan

Brev från Lärarpersonalen på Nya Lövgärdesskolan. Dnr 283/92 (1993-02-12): Politikerna i Gunnareds stadsdelsnämnd

Dnr 283/93 (93-12-12): Skrivelse till Stadsdelschef Elsi-Brith Jodal från Lärarpersonalen på Lövgärdesskolan.

Protokoll. Dnr 283/92 (1992-05-04): Konsekvensbeskrivningar till Tjänsteutlåtande

Stadsdelsnämndens beslut (1992-05-12)

TU. (1992-12-22): Biblioteksfilial i Lövgärdet

TU. Dnr 283/92 (1993-01-04): Angående biblioteksfilial i Lövgärdet

Linnéstaden Dnr 40/90 (1990): Budget 1990

Protokollutdrag. Dnr 356/89 (1989-11-28): Övergångsorganisation för Linnéstadens förvaltning

Lundby Brev. (2002-03-18): Brev till Bente Greve SDN Lundby från Gunilla Eriksson Älvstrandens bibliotek

Protokoll. Dnr 31.656/01 (2001-10-30): Åtgärder med anledning av den ekonomiska utvecklingen under 2001

Protokollsutdrag. Dnr 72.282/98. (1998-05-26): Samverkan mellan Älvstrandens bibliotek och folkbiblioteken i Lundby

68 TU. (2002-04-11): Överenskommelse mellan Stadsdelsnämnden Lundby och Utbild- ningsnämnden om verksamhet vid Älvstrandens bibliotek.

TU. Dnr 31.656/01 (2001-10-11): Åtgärder med anledning av den ekonomiska utvecklingen under 2001 - Förslag till beslut

TU. Dnr 72.282/98 (1998-05-15): Samverkan mellan Älvstrandens bibliotek och folkbiblioteken i Lundby – Förslag till beslut

Lärjedalen Bergstrand, Kerstin (1996-12-12): Internt meddelande från Hjällbo bibliotek till Gamlestans bibliotek.

Birath, Ulf (1989-10-10): Ansökan till Statens kulturråd

Tregaro, Jean Claude (1994): Hammarkullens folkets hus bibliotek. Uppsats

TU A 31/89. Dnr 0883/89(1989): Bibliotek i Hammarkullen

TU. Dnr 46/91 (1991-08-13): Bibliotek i folkrörelseregi i Hammarkullen

TU. (1989-10-16): Nytt stadsdelsbibliotek

Tynnered § 74. Dnr 40/92 (1992-04-07): Förslag till åtgärder för anpassning av verksamheten i Tynnered till de ekonomiska ramarna för 1992-1994

§ 202. Dnr 566/94 (1994-12-20): Förtida frånträde från hyresavtal för bibliotek och informationscentral vid Opaltorget

Bilaga. Dnr 40/92 (1992-03-23): Lokalförsörjning - förslag till avveckling, integration, och andra användningsområden

TU. Dnr 40/92 (1992-03-22): Förslag till åtgärder för anpassning av verksamheten i Tynnered till de ekonomiska ramarna för 1992-1994

TU. Dnr 480/93 (1994-02-21): Yttrande över förslag till biblioteksplan för Göteborg

Göteborgsposten: Andersson, Bo (2001-02-26): Stadsdelsnämnderna stärker demokratin

Ekstedt, Laila & Molander, Björn (1998-08-14): Göteborg mår bra av delning

Eriksson, Helge (2000-03-18): Partier i kris måste förnya arbetssättet

Höglund, Lars (2001-03-24): Lågutbildade blir utan bibliotek

69 Sundvall, Bodil & Berg, Stefan (2001-09-12): Boken kommer – om du bor i rätt stadsdel

Wahlström, Ulrika (2001-03-16): Majborna kräver SDNs avgång

Wenander, Lars (2001-05-30): Småpartierna drev fram SDN

Westgårdh, Anders (2000-09-14): Att slakta en stadsdel

Webbadresser: Budgethandlingar Göteborg http://www.goteborg.se/prod/sk/goteborg.nsf/1/politik,stadens_budget?OpenDocument [2003-04-18]

Göteborgsbladet http://www.goteborg.se/statistik [2003-02-19]

Politik, Göteborg www.goteborg.se/prod/sk/goteborg.nsf/1/politik?OpenDocument [2003-04-16]