FALLET LILJA En Studie Om Diskurs Och Medierepresentation Av Våld Inom Ishockey

FALLET LILJA En studie om diskurs och medierepresentation av våld inom ishockey

Författare: Felix Pettersson Handledare: Merja Ellefson

Examensarbete, 15 hp Masterprogrammet i kultur-och medievetenskap 120 hp Vt 2019

Abstract

Title: The Lilja case – a study about discourse and media representations of violence within ice hockey

The purpose of this study is to examine the discourses that influenced the debate in Swedish sport media around the professional ice hockey player Jakob Liljas 10-game suspension and subsequent assault conviction by the Swedish legal system. The aim is to see how Lilja’s violence was defined and what voices were the most prominent in the debate. The study is based on a theoretical framework consisting of Laclau and Mouffe’s discourse theory and Agamben’s ideas of the Homo Sacer and the State of Exception. Using Laclau and Mouffe, an analytical toolbox was assembled to deconstruct the discourses present in the debate.

The analysis found two dominant discourses within the debate: a sports discourse and a law discourse. The study found two nodal points that defined how the discourses treated Lilja’s violence; the nodal point “crime” within the law discourse, and the nodal point “rule violation” within the sports one. The sports discourse argued against the legal process maintained that Lilja had already received a sufficient punishment through his suspension. The law one was centred around the premise that legal action was required to properly punish Lilja. The analysis found that the sports discourse unsuccessfully tried to position the sport of ice hockey as a State of Exception where the laws of regular society should not apply. There were also similarities between the underlying masculine norms that informed how the sports discourse treated player health and Agambens Homo Sacer, how people’s life worth is reduced in order to justify certain conditions imposed on them. While a true State of Exception or Homo Sacer does not exist in this scenario, as Lilja was ultimately convicted according to the rules of the law discourse, it is interesting that ideas that align with these concepts were well represented in the medial debate.

Key words: Sports, discourse, discourse theory, communication, sports media, Laclau and Mouffe, Agamben, Homo Sacer, State of Exception, Jakob Lilja

Innehåll 1. Inledning ...... 4 1.1 Syfte och frågeställningar...... 5 2. Tidigare forskning ...... 7 2.1 Idrott och våld ...... 7 2.2 Ishockey och maskulinitet ...... 9 2.3 Medielogik och sportjournalistik ...... 11 3. Teoretiska och metodologiska ansatser ...... 15 3.1 Agambens undantagstillstånd ...... 15 3.2 Diskurs ...... 17 3.2.1 Laclau & Mouffe – Diskursteori ...... 18 3.3 Metoddiskussion ...... 20 4. Material ...... 23 4.1 Urval ...... 23 5. Analys ...... 26 5.1 Nodalpunkten ”Brott” ...... 26 5.2 Nodalpunkten ”Regelöverträdelse” ...... 30 5.3 Våld och undantagstillståndet ...... 34 6. Slutdiskussion ...... 43 6.1 Förslag till vidare forskning ...... 46 Källförteckning ...... 48 Bilaga 1 ...... 51

1. Inledning Den femte mars 2015, i en ishockeymatch mellan Rögle BK och Malmö Redhawks, utdelade dåvarande Röglespelaren Jakob Lilja en regelvidrig tackling på motståndarlagets Jens Olsson. Lilja tryckte sin hockeyklubba i nacken på Olsson i vad som i ishockeytermer betecknas som ”crosschecking”. Malmöspelaren fördes till akuten och var enligt läkare bara ”en centimeter från att kanske ha blivit förlamad”, men kunde återhämta sig helt tids nog.1 Lilja fick lämna matchen och dömdes av Hockeyallsvenskans disciplinnämnd till tio matchers avstängning, varav fyra av matcherna omvandlades till böter.2 Straffet var ett av de hårdaste ligan någonsin delat ut, men än mer utmärkande för händelsen var den rättsprocess som inleddes nästan två år senare. I januari 2017 åtalades Lilja för misshandel, och två månader senare dömdes han till dagsböter och villkorlig dom i Malmö tingsrätt.3 Lilja överklagade domen först till hovrätten och sedan även till Högsta Domstolen (HD) som i juli 2018 till sist fastställde den ursprungliga misshandelsdomen, men ändrade påföljden till att enbart innebära villkorlig dom.4

Turerna kring Jakob Lilja är ett av de mest uppmärksammade rättsfall med en svensk professionell idrottare i modern tid. Fallet utgör dessutom en av få gånger i Sverige som ett våldsamt övertramp inom sportens ramar fått rättsliga påföljder. Detta har i sig skapat medial debatt kring vilken roll det svenska rättssystemet bör spela i idrotten, samt var gränsen ska gå för våldsamt beteende som utövats på den idrottsliga spelplanen. Inom idrotter som ishockey har våldet traditionellt alltid haft en plats; det har varit undantagsgiltigt från resten av samhällets lagar och regler. Men som domen i HD exemplifierar så finns det undantag till undantaget och den gråzon som uppstår i debatten medför ett intressant område för analys.

1 Expressen, 2018-11-02 2 Hockeyallsvenskan.se, 2015-03-07 3 Svenska Dagbladet, 2017-03-31 4 Sveriges Radio, 2018-07-10

Fallet representerar även ett tillfälle där två starka tankeströmningar i samhället drabbar samman. Idrottens och juridikens regler har traditionellt skilts isär men på det finns flera exempel på när dessa korsats och juridiken kommit att definiera hur idrotten praktiseras. I december 1995 beslutade EG-domstolen att fotbollsspelare inom EU fick rätt att byta fritt mellan europeiska klubbar efter att kontrakt avslutats utan att tidigare klubb kompenseras.5 I maj 2019 bestämde idrottens skiljedomstol att den sydafrikanska idrottaren Caster Semenya var tvungen att medicinera sina testosteronnivåer för att få tävla mot kvinnor.6 Utöver detta finns det även tillfällen där rättsväsendet kolliderat med andra diskurser, som när den ställdes mot den medicinska i barnläkarfallet där en narkosläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus åtalades för dråp.7

Men till skillnad från dessa exempel rör fallet Lilja en idrottsincident där just våld stått i centrum. Denna studie ämnar därmed att genom den mediala diskursen undersöka hur våldet som samhällsfenomen tar sig uttryck inom idrottsliga strukturer. Retoriken kring våldets betydelse, dels inom ishockeyn men även utanför, är värd att granska av samma anledningar som våldet i sig måste synas. Detta medför en del frågor om var gränsen för våldet ska dras och om vilka diskurser som blir framstående i denna debatt. Studien menar dock emellertid inte att analysera de överhängande politiska idéströmningarna som influerar debatten, utan är enbart fokuserad till den kontext som presenteras medialt.

1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att identifiera och diskutera de diskurser som genomsyrat den nyhetsmediala debatten kring den misshandelsdömda professionella ishockeyspelaren Jakob Lilja, först i samband med att incidenten inträffade i mars 2015 och sedan även

5 Aftonbladet, 2015-05-12 6 Östgöta Correspondenten, 2019-05-01 7 SVT Nyheter, 2010-02-01

5 under den rättsprocess som avslutades i juli 2018. För att undersöka detta kommer denna studie att svara på följande frågeställningar:

1. Hur beskrivs Jakob Liljas våld i svenska nyhetsmedier?

2. Vilka diskurser går att urskilja i den mediala bevakningen av incidenten och den efterföljande rättsprocessen?

3. Vilka röster kommer till tals i de olika diskurserna?

2. Tidigare forskning I detta kapitel presenteras en överblick av forskningsfältet. Områden som berörs är dels kopplingen mellan idrott och våld, och dels forskning om ishockey och maskulinitet, samt hur medieforskningen karaktäriserat medielogik och sportjournalistik.

2.1 Idrott och våld Att definiera våld är inte helt självklart. Det finns två huvudströmningar eller kärnfilosofier på ämnet, en intern och en extern. Det interna perspektivet är grundat på att källan till våld kommer inifrån individen, antingen från dennes personlighet eller gener.8 Den externa synen hävdar å andra sidan att våld manifesteras genom samhälleliga strukturer och värderingar.9 Båda perspektiven har sina poänger men då denna studie ämnar att undersöka strukturer genom språk, diskurs, och media kommer den externa tolkningen av våldsfenomenet att premieras.

Tidiga studier av våld i ishockey har kartlagt det som en central del av sporten. Colborne beskriver slagsmål som särskilt viktig, med ett symboliskt värde för ishockeyspelare i Kanada på 80-talet. Spelare som intervjuades ansåg att handgemäng var ett legitimt sätt att hantera meningsskiljaktigheter på isen, men att våld med ishockeyklubbor var att gå över gränsen.10 Men slagsmål tjänade även ett ritualistiskt syfte inom ishockeyn; det fanns ett normbaserat tillvägagångssätt att förhålla sig till och ett hederskoncept var djupt rotat i slagsmålspraktiken.11 Till skillnad från andra sorters våld inom sporten så kännetecknades slagsmålet av normativa förväntningar spelarna emellan. Ett slagsmål skulle gå till genom att involverade spelare tydligt signalerade att de var redo att slåss så att våldet blev ”rättvist”, det vill säga att samtliga inblandade parter fick en chans att försvara sig själva. Spelare som utmanats till slagsmål var inte nödvändigtvis

8 Eller, 2006:31 9 Ibid 10 Colborne, 1985:156-157 11 Ibid:160-164

7 tvingade att slåss, men att inte delta ansågs ändå vara skamfullt.12 Det var emellertid fortfarande bättre än att angripa någon på ett sätt som inte stämde överens med slagsmålets normer, med andra ord att ge sig på någon som inte var beredd. Ett sådant agerande var inte förenligt med hederskodexen. Att upprätthålla hedern ansågs vara att “respektera spelet” och ageranden som bröt mot hedern ansågs vara förkastlig respektlöshet.13

Historiskt sett har våld även spelat en roll i att locka publik till ishockeyn. Jones, Ferguson, och Stewart visar på hur ishockeyligan National Hockey League (NHL) framgångsrikt marknadsfört sin produkt genom förekomsten av våld, trots växande oro runt spelarnas hälsa. Deras studie visar på hur hockeyvåldet möjliggörs, och kanske till och med uppmuntras, systematiskt. Genom en kombination av variabler så som antal utvisningsminuter som delats ut under en match och hur ofta spelare fått lämna spelet helt till följd av regelvidrigt beteende, fann studien en positiv korrelation mellan våld och publiksiffror.14 Denna korrelation skiljde sig emellertid mellan kanadensiska och amerikanska ishockeysupportrar. I Kanada var våldet inte lika lockande som i USA, något som antyder att traditionen och attityden till hockeyvåld är kulturellt betingade.15

Relationen mellan våld och publiksiffror har legat till grund för fler studier. Rockerbie har byggt vidare på den historiska anblicken och konstaterar att publiknärvaron i NHL steg stadigt under 80-talet när antalet slagsmål på isen nådde sin kulmen, och sjönk i takt med att våldet blev ovanligare i början på 90-talet. Dock så steg närvaron åter efter säsongen 1993/94 trots att slagsmålen blev alltmer sällsynta.16 Studien konstaterar vidare att även om slagsmål traditionellt varit en central del i att locka fans till hockeymatcher, har klimatet transformerats sedan 90-talet och framåt. I dag anses våld uppmätt genom

12 Colborne, 1985:158-160 13 Ibid:164-165 14 Jones, Ferguson, & Stewart, 1993:71-73 15 Ibid:74 16 Rockerbie, 2012:161-162

8 kroppstacklingar och andra sorters fysisk kontakt på isen ha en större inverkan på publiksiffror.17

För att tydligare studera hur våldet sätts i system i NHL valde Burkedin och Morton att utforska hur olika lag belönar sina slagskämpar, även kända som ”enforcers”, ekonomiskt i relation till spelare som snarare utmärks av sin skicklighet med pucken. Båda dessa typer av spelare har ett monetärt “värde”, men värdet mäts i olika typer av agerande på isen.18 Genom att jämföra dessa spelartyper fann studien att skickliga spelare förvisso belönades för offensiva bidrag, det vill säga hur många poäng de presterade, men att slagskämpars lön inte baserades på hur ofta de hamnade i slagsmål.19 Istället grundades slagskämparnas värde i deras upplevda defensiva bidrag, samt hur ofta de satt i utvisningsbåset.20 Med andra ord uppmuntrade NHL-lagen till viss del regelvidrigt agerande men inte nödvändigtvis direkta slagsmål, något som skulle kunna antyda en medvetenhet från klubbarnas sida vad gäller vilken typ av våld publiken föredrar.

2.2 Ishockey och maskulinitet En sport med sådan tonvikt vid våldet som ishockey lämpar sig väl för studier kring maskulinitet. Att aggression, maskulinitet, och idrott är länkade till varandra är heller inget nytt. Genom historien har det funnits ett tydligt samband mellan aggressiva kulturer, och då främst krigiska sådana, och hur de sysselsatt sig själva med idrott.21 Korrelationen visar hur kulturer som premierar krig och våld i större utsträckning tillåter våldsammare sporter. Samtidigt har sporter av sådana slag i modern tid motiverats som en sorts alternativ kanal för urladdning av ofrånkomliga inneboende aggressioner. Men då mindre

17 Rockerbie, 2012:173 18 Burkedin & Morton, 2015:5 19 Ibid:13 20 Ibid:18 21 Sipes, 1973:65

9 krigiska kulturer inte alls haft samma behov av våldsporter blir dessa aggressioner snarare indikativa av bredare kulturella våldsnormer i ett samhälle.22

Idrotten har historiskt sett även fungerat som en plantskola för unga män. Genom idrotten har de lärts socialisera, samarbete, och ledarskap genom ”hårdhet”, lojalitet, samt att underkasta sig auktoriteter.23 Att växa och bli en del av morgondagens samhälleliga elit har således alltid konstruerats som något maskulint som sker genom maskulina förberedelser så som sport. För att bibehålla denna sfär som rent maskulin har kvinnors inträde i idrotten alltid motarbetats, särskilt i sådana sporter där våld förekommer i högre grad.24 Vidare har detta lett till att män som utövar dessa idrotter avskräckts från ”feminina” emotionella uttryck och uppmanats att hålla inne sina känslor för att uppnå styrka. För att visa affektion för varandra har män istället utvecklat skämtsamma förolämpningar och skojbråk som främsta verktyg.25 Att leva med smärta och att utfärda smärta mot andra är även de grundbultar i denna konstruktion av styrka, trots att smärtan lämnar många idrottare med livslånga fysiska och emotionella ärr.26 Denna maskulina konstruktion blir viktig för denna studie att ha i åtanke när våldsrepresentationerna granskas närmare.

Inom ishockeyn har kompetens länge kopplats till aggression; framgångsrika spelare är sådana som dels är skickliga, men lika viktig är deras stridslust. Att inte stå upp för sig själv när en utsätts för våldsamt agerande är att vara svag, och att visa svaghet är att uppmana andra spelare till ytterligare aggressioner.27 På samma sätt blir ett aggressivt beteende ett sätt att undvika att falla offer för våld från andra spelare, åtminstone i teorin. I praktiken följer detta tankesätt emellertid den väletablerade principen att våld föder nytt våld. Weinstein et al visar att hockeyspelare som utmärks av den typ av maskulinitet

22 Sipes, 1973:80 23 Kidd, 2013:554-555 24 Ibid:556-559 25 Ibid:559; Allain, 2008:465-467 26 Kidd, 2013:559 27 Weinstein et al, 1995:835-837

10 baserad på föreställningar om ”styrka” och ”svaghet” var mer benägna att hamna i slagsmål på isen än andra.28 Spelare som anammar dessa värderingar söker även respekt och beundran från sina medspelare genom sin ”tuffhet”, vilket demonstrerar hur pass ingjutet våldet är i maskulinitetsidealet inom ishockeykulturen. Att dela ut och uthärda våld blir med andra ord en måttstock för en spelares upplevda värde, dels hos sig själv men även av både lagkamrater och motståndare.

Tjønndal valde att granska narrativen kring maskulinitet och ishockey genom att analysera två numera avlidna NHL-proffs självbiografier. Bob Probert och Derek Boogaard var båda typiska slagskämpar i ligan och förkroppsligade samma sorts värderingar kring styrka och svaghet som diskuterats ovan.29 På grund av de fysiska påfrestningarna dessa spelare utsattes för så vände de sig till alkohol-och drogmissbruk, vilket i Boogaards fall till slut resulterade i hans död efter en överdos.30 Tjønndals studie kopplar samman normerna och acceptansen för våld inom ishockeyn med livet utanför sporten. Hon konstaterar att spelets påverkan sträcker sig långt utanför endast själva sporten, samt att våldet inom spelets ramar även får konsekvenser utanför dem.

2.3 Medielogik och sportjournalistik Massmedieforskningen är ett brett fält med flera inriktningar. Vilken effekt masskommunikationen har och hur den tas emot av mottagarna har gett upphov till olika perspektiv på området. Ett sådant är det kulturvetenskapliga som är mindre intresserat av empiriska metoder för att studera masskommunikation, och mer inriktat på att behandla det som ett samhällsfenomen.31 Carey är en av de främsta forskarna på området och han menar på att kommunikationsforskningen traditionellt varit för fixerad vid själva transaktionen av information mellan sändare och mottagare. Därmed har den mer

28 Weinstein et al, 1995:841 29 Tjønndal, 2016:60-63 30 Ibid:64 31 Severin & Tankard, 2014:15-16

11 omfattande bilden av mediers makt gått förlorad.32 Han föreslår därför att ett större fokus bör ligga på hur medierna upprätthåller samhället och fungerar som en representation av en delad självbild. Detta perspektiv kallar han för en rituell syn på kommunikation, ett synsätt som behandlar förmedlandet och mottagandet av masskommunikation som ett deltagande i ett bekräftande av en viss världsbild.33 I praktiken betyder detta att ett konsumerande av massmedier är ett reproducerande av den kommunikation som framhålls av dem, samt att mottagare därmed inte kan vara passiva i sin konsumtion.

Ett verktyg för att framställa denna världsbild är hur nyhetsmedier väljer att gestalta nyhetshändelser genom så kallad gestaltning. Det är ett sätt att presentera en händelse ur en särskild vinkel, ett särskilt synsätt. Gestaltningsteorin kan ses som en central idé för hur nyheter organiseras och presenteras med ett samband som tillkommit genom särskild betoning, utveckling och ett utelämnande av uppgifter.34 Praktiken kan även ha en mer subtil och kraftfull inverkan på mottagarnas verklighetsbild. Kommunikationsforskaren Entman menar att gestaltning uppfyller fyra separata funktioner: att definiera problem, att diagnostisera orsaker, att fälla moraliska omdömen, samt att föreslå lösningar.35 Detta kan hjälpa att dölja ett underliggande ställningstagande, oavsett om ett sådant gjorts medvetet eller inte, från publiken vilket i sin tur förenklar påverkansprocessen då mottagarna inte är lika kritiska till budskapet. Hur mycket mottagarna får veta om en fråga och dess olika tolkningar spelar därmed särskild stor roll eftersom de sällan kan ta ställning till information som utelämnas. Därför blir gestaltning ett mycket potent verktyg i opinionsbildning.36

Gestaltningar lyfter fram en specifik bit av information och gör den framträdande på bekostnad av annan information. Medieforskarna Kahneman och Tversky visade tydligt hur olika sätt att rama in en fråga påverkar hur mottagarna reagerar på den genom att

32 Carey, 1989:13-18 33 Ibid:18 34 Allan, 2010:74-77; Severin & Tankard, 2014:277 35 Entman, 1993:52 36 Ibid:54

12 formulera samma problem på två olika sätt och få motstridiga svar beroende på hur den lades fram. Ett exempel på detta var hur tillfrågade i en undersökning bads föreställa sig att USA förberedde sig på en sjukdomsepidemi som förväntades ta livet av 600 människor. I detta scenario fick de ta ställning till två olika lösningar som tagits fram, en som garanterade att 200 människor överlevde och en som erbjöd en tredjedelschans att samtliga skulle överleva och två tredjedelarschans att ingen skulle göra det. När frågan formulerades på detta vis var 72 procent positiva till den första lösningen och 28 procent till den andra. Men när Kahneman och Tversky formulerade om frågan som att den första lösningen innebar att 400 människor skulle dö och att den andra erbjöd en tredjedelschans att ingen skulle dö blev svaren de motsatta. Då var bara 22 procent positiva till den första lösningen medan 78 procent föredrog den andra, trots att frågan fortfarande innehöll exakt samma premisser.37

Olika medieformer och nyhetsgenrer kommunicerar dessutom på olika sätt. Det sportjournalistiska språket är en särskild avart till kvällstidningsgenren med en egen typisk stil. Rowe kallar denna typ av kommunikation för ”sportugisiska” och menar att den går att urskilja i alla sorters sportjournalistiska medier. Den kan dock ta lite olika former beroende på om den förekommer i etermedier, skriven form, eller som livesänd idrott.38 Kärnformatet i sportspalterna är referatet, en sammanfattning av ett idrottsevenemang utifrån vilka aktörer som vunnit eller på annat sätt utmärkt sig. Men sportkonsumenter är i hög grad redan kunniga och insatta vilket har tvingat sportjournalistiken att i större utsträckning erbjuda djupare analyser och ett mer underhållande språk. Därmed byggs ofta journalisternas egna tolkningar in i kommunikationen, och händelser kan förstärkas eller förvrängas för att bättre passa in i det överhängande narrativet.39 Detta är viktigt att ha i åtanke även från ett gestaltningsperspektiv eftersom journalisternas världsbild på detta sätt kryper in i kommunikationen och går ut till mottagarna.

37 Kahneman & Tversky, 1984:343 38 Rowe, 2003:117-118 39 Ibid:128-130

Sportjournalistiken lägger stor vikt vid egna avslöjanden, scoop och annan nyhetskommunikation av det sensationella slaget. Denna typ av nyhetspublicering tar ofta samma form som skvaller och ryktesspridning och gestaltas generellt på ett dramatiskt sätt för att fånga publikens uppmärksamhet.40 Samtliga typer av sportjournalistisk prosa har dock gemensamt att de bygger på en dramaturgi inte helt olik den skönlitterära. En del kommunikation, oftast krönikor eller dokumentärer, kan till och med tillåtas likna romaner och andra sorters historieberättande. Som en del i dramaturgin kan sportugisiskan bli mytologiserande genom att tilldela en del idrottsutövare hjälteliknande eller skurkaktiga epitet, och lutar sig gärna mot symbolik för att knyta an till övergripande diskurser i samhället.41 Denna typ av berättande lämpar sig väl till att granskas ur Careys rituella kommunikationssyn, då det mytologiserande historieberättandet blir en kanal för ett slags ceremoniellt världsbekräftande för både sändare och mottagare.

Att behandla nyheter som mytologi är dock nödvändigtvis inte begränsat till sportens värld. Nyheter överlag är ett uttryck för kulturella värderingar och nyhetsberättande bygger oftast på ”färdiga mallar” för att enklare förmedla dessa värderingar till mottagarna.42 En nyckeldel i detta är utnämnandet av auktoriteter, personer med förtroende från mottagarna som kan presentera huvudinslagen i myten. Vanligt är att journalisterna själva tar sig an denna roll i egenskap av historieberättare, men en annan ingång är att förlita sig på nyhetskällor och utse dessa till specialister. Dessa specialister åtnjuter därmed en auktoritetsroll och får en inflytelserik roll i strukturskapandet.43

40 Rowe, 2003:134-137 41 Ibid:137-141 42 Bird & Dardenne, 1988:79 43 Ibid:80-81

3. Teoretiska och metodologiska ansatser I detta kapitel presenteras uppsatsens teoretiska ram samt den metod som använts. Studien vilar på en teoretisk grund av nymarxism, dels i form av filosofen Agambens teori om undantagstillståndet och dels av forskarparet Laclau och Mouffes tolkning av diskursbegreppet. Båda dessa är i sin tur inspirerade av Foucaults poststrukturalistiska tankar om biopolitik och diskurs. Metoden för studien är en kvalitativ sådan baserad på Laclau och Mouffe, vilket diskuteras närmare mot slutet av kapitlet.

3.1 Agambens undantagstillstånd Denna studie undersöker hur våldet inom ishockey definieras och begränsas inom de diskurser som framkommer i den mediala debatten. För att skapa större förståelse för de strukturella omständigheter som producerar och reproducerar dessa diskurser kommer studien att luta mot Agambens teori om Homo Sacer och undantagstillståndet.

Enligt Agamben är Homo Sacer en individ som fråntagits sina rättigheter i ett försök att avlegitimera dennes mänskliga värde. Termen kommer från Antikens Rom där den avsåg en person vars brott upphävt dennes bios, sitt kvalitativa livsvärde som människa. Dessa människor med endast sitt zoe, sitt ”basliv”, kvar kunde därmed i praktiken dödas utan att agerandet ansågs vara mord eftersom staten bestämt att personens värde var förbrukat.44 Personen placerades alltså utanför det samhälle där vanliga lagar och regler gäller. Denne fråntogs sina rättigheter som ett subjekt och blev enbart ett objekt i statens ögon. Agamben förde begreppet till modern tid och kopplade det till Foucaults tankar om biopolitik, hur politik i dag är konstruerad på ett sätt som integrerar basliv eller ”naturligt liv” med statsmaktsstrukturer.45 Detta sker genom disciplinering, att medborgarna i ett samhälle accepterar att de blir bestraffade om de inte följer lagen. Denna acceptans är så stark att bara tanken på straffet räcker för att avskräcka de flesta från att bryta mot reglerna vilket leder till ett samhälle där naturligt liv, liv med värde, definieras uteslutande

44 Agamben, 1998:8 45 Ibid:3

15 av staten.46 Subjekt-objektsdynamiken lever på detta sätt kvar, även om definitionen av livsvärde omdefinierats. Agamben menar därtill att alla maktstrukturer överses av en suverän, en individ eller stat, som besitter makten över regel-och lagstiftning inom strukturen.

Reglerna är dock inte helt absoluta och suveränen kan vid tillfälle välja att upphäva dem i vad Agamben kallar för ett ”undantagstillstånd”. Detta skapar ett utrymme där normala lagar inte gäller och nya omständigheter infinner sig för människorna inom strukturen.47 Genom att göra detta så kan en invigd i systemet placeras utanför, vilket i kontexten ishockey förklarar varför sporten tillåter en sorts våld som är förbjuden utanför spelets ramar. Detta tillåter suveränen att skapa ett utrymme på tröskeln mellan det normala samhället och en verklighet utan lagar, inom vilket medlemmar av samhället lever under andra regler än annars gäller. Detta motiveras med att det finns ett ”state of necessity”, ett force majeure som kräver att vanliga regler upphävs.48 Inom ishockeyn är detta en grundtanke för att sporten ska kunna existera. Så länge spelets regler innefattar en viss grad av fysiskt våld spelarna emellan så kan inte de ordinarie lagarna i samhället gälla. Vad som blir intressant för denna studie att granska är när denna gråzon inte längre gäller, det vill säga när undantag görs för undantagstillståndet. Med andra ord, när överstiger våldet den acceptabla gränsen och frångår att vara en del av spelet?

Att placera sporten som ett undantagstillstånd till det normala samhällets lagar är ändå inte helt självklart. Mycket av våldet som förekommer inom idrotten sker med samtycke och det går därmed att göra tolkningen att något renodlat undantagstillstånd inte existerar i detta sammanhang, åtminstone inte så som Agamben definierar det.49 Annat som pekar på detta är hur det finns en gräns för vad som är godtagbart våld och vad som inte är det, till skillnad från i exempelvis krigssammanhang. Om det inte funnits gränser

46 Foucault, 1977:104 47 Agamben, 2005:11-12 48 Ibid:26 49 Fogel, 2014:74

16 hade inte våldshandlingar kopplade till idrott kunnat leda till rättsfall. Fallet Lilja är i sig ett exempel på det här.

Men undantagstillståndet är inte enbart något som skapas ur lagar, utan det är en gemensam uppfattning av vad som egentligen gäller i ett samhälle. Därmed spelar även allmänintresset runt en våldshändelse roll. I Storbritannien fälldes två unga män i rätten 1981 för misshandel mot varandra trots att slagsmålet skett i samtycke mellan de båda. Rätten dömde att eftersom det inte fanns något allmänintresse var händelsen att betrakta som ett brott, till skillnad mot liknande situationer som förekommer i sportsliga sammanhang.50 Detta fall demonstrerar det mediala konstituerandet av undantagstillståndet och motiverar en analys av våldets diskursiva närvaro.

3.2 Diskurs Diskurser är lingvistiska maktstrukturer som genomsyrar samhället och påverkar oss i olika sociala kontexter. Mer praktiskt är diskurs ett särskilt sätt att presentera, tolka och förstå hur världen, eller delar av den, hänger ihop.51 En annan definition är att en diskurs uppstår när två eller flera personer interagerar och kommunicerar med varandra.52 För att enklare diskutera begreppet och dess mångfacetterade inriktningar valde kunskapsteoretikern Burr att sammanfatta några av de större diskursanalytiska teorierna genom att lyfta fram vad de har gemensamt. Centralt inom diskursteori är att analyser ska ställa sig kritiska till sådan kunskap som anses vara ”uppenbar” eller ”självskriven”. Hur vi ser på världen behöver inte vara en spegling av verkligheten utan kan snarare bero på underliggande förutfattade meningar. För att komma ifrån detta måste därmed den ”självklara” världsbilden utmanas.53 Det är även viktigt att ta tid, rum, och kultur i beaktning eftersom en ”sanning” kan se olika ut beroende på var i världen den kommuniceras, och när den gjorde det.

50 Fogel, 2014:77 51 Winther Jørgensen & Philips, 2000:7 52 Berglez, 2010:271 53 Burr, 1995:2-10; Winther Jørgensen & Philips, 2000:8

Foucault var den första att utveckla ett teoretiskt tillvägagångssätt för diskursanalyser. Enligt honom är diskurser olika ramverk för hur mening skapas och sanningen är inte enbart en reflektion av verkligheten, utan det är inom olika diskurser som vad som är sant och falskt får faktisk betydelse. Trots att människan besitter en ändlös förmåga att kommunicera tenderar emellertid diskurser att bli repetitiva och vissa uttryck reproduceras i allt högre grad än andra. På så sätt begränsar enskilda diskurser därmed både tankemönster och kommunikation.54 Dessa olika sätt att tolka vad som är sanning och vad som är kunskap, samt vilka betydelser dessa har, renderar i skilda sociala konsekvenser beroende på vilken diskurs som råder.

3.2.1 Laclau & Mouffe – Diskursteori Den diskursiva idéströmning som ligger till grund för denna studies analys blir den som utformats av Laclau och Mouffe. Centralt i deras analytiska förhållningssätt är hur diskursiva tecken ska tydas samt hur sanning uppstår genom att en del tolkningar blir vedertagna. De menar att språk och praktik inte går att särskilja eftersom språket själv är en praktik. Deras teori utgår från en verktygslåda för diskursanalys som är inriktad på att bryta ned kommunikation för att undersöka den.55 Laclau och Mouffe anser att en diskurs utgörs av specifika preciseringar och att varje tecken och uttryck inte bara blir reproducerande utan även konstruerande då det aldrig bara kan vara en upprepning. Detta får konsekvensen att ingen betydelse någonsin är helt fixerad utan öppnas ständigt upp för nya tolkningar i nya sammanhang.56 Just kontexten är särskild viktig för denna sorts diskursanalys. Enligt Laclau och Mouffe kan en diskurs först skapas när flera tecken kopplas samman med varandra och konstruerar betydelser.57 Utifrån dessa betydelser kan analysen sedan koppla enskilda diskurser till större och mer omfattande sådana som finns överhängande i samhället.

54 Foucault, 1981:51-61; Winther Jørgensen & Philips, 2000:19-21 55 Winther Jørgensen & Phillips, 2000:31 56 Laclau & Mouffe, 1985:110 57 Winther Jørgensen & Philips, 2000:31-33

Med avsikt att undersöka den mediala diskursen kring den rättsprocess som existerade runt Jakob Lilja kommer denna studies analys att baseras på följande termer från Laclau och Mouffes teori: artikulation, nodalpunkt, flytande signifikant, och ekvivalenskedja. Dessa består samtliga av ett eller flera tecken. Varje tecken utgörs av ett uttryck och ett begrepp, alltså en betydelse. Tecknet ”slag” består dels av själva ordet slag som uttalas och skrivs på ett annat sätt än liknande uttryck som ”slav” eller ”slug”. Vad gäller betydelsen så skiljer sig slag från andra fysiska handlingar som ”spark” eller ”kast” genom hur samhället behandlar dessa som skilda och specifika ageranden.58 Tecken som skiljer sig från varandra i en diskurs kallas för moment och tilldelas mening just utifrån hur skillnaderna ser ut.59 Tecknen ”skjuta”, ”mål”, och ”vinna” är olika inom en idrottslig diskurs, men existerar ändå i relation till varandra. För att vinna måste du göra mål och för att göra mål måste du skjuta, och så vidare.

Alla tecken har dock inte vedertagna meningar i ett diskursivt system. Dessa kallas element och är öppna för olika tolkningar i högre grad än andra.60 Tecknet ”straff” kan betyda olika saker beroende på i vilket sammanhang det används. Enbart tecknet innehar ingen färdig mening utan tillskrivs sådant först när det sätts i förhållande till andra tecken. Denna process när ett element knyts till andra tecken inom en diskurs kallas för artikulation.61 När ”straff” kopplas till ”mål” artikuleras en sportslig innebörd, men om det knyts till ”brott” blir det istället en del av en rättsdiskurs. En del tecken kan tolkas på olika sätt i ännu högre grad än element. Dessa kallas flytande signifikanter och är särskilt intressant eftersom olika diskurser kämpar om att ladda dessa tecken med betydelse.62 Tecken som blir så pass centrala inom en diskurs att de får ett stort inflytande över andra teckens artikulation kallas nodalpunkter.63 I en ishockeydiskurs innehar tecknet ”mål” en

58 Bergström & Boréus 2012:365 59 Ibid:33 60 Laclau & Mouffe, 1985:105-106 61 Ibid:40 62 Laclau & Mouffe, 1985:111 63 Ibid:112

19 central betydelse och kan ses som en nodalpunkt. Det är i förhållande till mål som meningen för många andra tecken inom diskursen konstrueras.

Det sista relevanta analysverktyget för denna studie är ekvivalenskedjor. I en diskurs kan ett teckens mening vara antingen positivt eller negativt laddat.64 För att ta reda på huruvida ett teckens innebörd är positiv eller inte måste det ställas i relation till andra tecken. En del tecken kan även tolkas positivt i förhållande till vissa sammanhang, och negativt i andra. Genom att göra jämförelser på detta sätt går det att urskilja dessa ekvivalenskedjor och få en större förståelse för hur en diskurs är konstruerad och fungerar.

Eftersom denna teori inte erbjuder någon färdig metodmall ligger det på forskaren att skapa en sådan själv. Denna studies metod är konstruerad genom att applicera ovan beskrivna verktyg på nyhetstexter som genomsyrats av våldsdebatten. Analysen har gått till genom att identifiera de centrala nodalpunkterna i materialet och därefter diskutera hur de övriga analysverktygen definierats utifrån dessa. Exempel ur materialet kommer att lyftas fram genomgående i analysen för att tydligare demonstrera metodens tillvägagångsätt samt hur slutsatserna har nåtts.

3.3 Metoddiskussion Att valet föll på en kvalitativ metod beror på att fallet Lilja erbjuder ett tydligt exempel centrerad kring en särskild händelse. Denna fallstudie lämpar sig därmed väl till den sortens djupdykning som kvalitativa metoder öppnar upp för. Som materialkapitlet kommer att utvisa är turerna kring Jakob Lilja väldokumenterade i svensk massmedia, och med tanke på hur dagens mediesamhälle ser ut finns det goda skäl till undersökningar av den typ av envägskommunikation som sker genom nyhetsmedierna.65

Ett problem med denna typ av diskursanalys är att det är svårt att avgöra var en diskurs slutar och nästa tar vid. Diskurs så som Laclau, Mouffe, och även Foucault beskriver det är ett sammanflätat system av många andra, både mindre och större,

64 Laclau & Mouffe, 1985:127 65 Bergström & Boréus, 2012:399-400

20 diskurser. Därför har denna studie tvingats till en begränsning utan vilken analysen hade kunnat pågå i oändlighet. Under testanalysen kunde två övergripande nodalpunkter ganska snart urskiljas och det är i huvudsak dessa som utgör grunden för analysen i kapitel 5. Genom att fokusera på de viktigaste och mest framträdande nodalpunkterna blir analysen dels genomförbar i praktiken, men den blir även mer precis och sammanhängande vilket får ses som en styrka i sammanhanget.

Annan kritik som riktats mot Laclau och Mouffes diskursteori menar att perspektivet är alldeles för idealistiskt då frågor om identitet inte behandlas på ett materiellt plan.66 Med detta ska teorin inte gå att förankra i praktiken eftersom den hela tiden begränsar verkligheten till tankar och föreställningar. Det finns en poäng i detta då teorin uttryckligen betraktar alla praktiker som något diskursivt; det finns med andra ord ingenting utanför diskursen.67 Samtidigt innebär detta förhållningssätt att verkligheten hela tiden definieras utifrån faktiska praktiker, såsom skrivna texter och fysiska diskussioner, och således kan det inte riktigt ses som något helt och hållet relativiserande.68 Eftersom den diskursiva formationen måste ske genom fysiska praktiker finns därmed ett konkret ankare i en annars abstrakt tankeströmning. Diskursteorin lämpar sig därför väl både för att komma i kontakt med huruvida kommunikationen kring våld konstituerar ett undantagstillstånd, samt för att ge en generell inblick i hur våldet definieras överlag.

Ett större problem med metoden är att diskursanalytiker ibland kan brista i sin transparens. Detta medför att de som läser en diskursanalytisk studie kan ha problem att förstå hur empirin och de slutsatser som dras går ihop. Analysen riskerar med andra ord att bli för abstrakt.69 En abstrakt analys sänker en studies intersubjektivitet vilket i sin tur skadar reliabiliteten.70 Detta ställer krav på forskaren att genomgående redogöra för

66 Winch, 1990:22 67 Laclau & Mouffe, 1985:108 68 Bergström & Boréus, 2012:401 69 Howarth, 2007:158-159 70 Bergström & Boréus, 2012:42-43

21 analysens viktigaste steg, vilket i denna studie eftersträvas genom att exemplifiera hur diskursteorins olika begrepp tar sig uttryck i analysen och hur de kopplas ihop.71 Detta stärker även studiens validitet då det blir ett nödvändigt steg för att tydligt kunna konkretisera Laclau och Mouffes tankar. För att största möjliga transparens ska uppnås kommer analysen därför att förklara så långt det går hur varje slutsats dragits samt att lyfta fram exempel ur materialet.

Slutligen bör några rader ägnas åt forskarens egna subjektivitet. Min bakgrund som sportjournalist och nyhetskonsument medför en viss partiskhet och det är viktigt att påminnas om att jag själv i viss mån reproducerar de diskurser som undersöks.72 Att jag har vana och förförståelse för denna typ av material kan dock även ses som en styrka för analysen. Vidare krävs en medvetenhet om att resultatet av en diskursanalys inte representerar en hel verklighetsbild. Det är snarare just en representation och fungerar precis som andra sådana.73 Därför avser studien inte att redogöra för några diskurser annat än hur de ser ut i materialet.

71 Bergström & Boréus, 2012:403 72 Winther Jørgensen & Phillips, 2000:111 73 Ibid:29

4. Material I detta kapitel presenteras det material som ligger till grund för studiens analys, samt hur urvalet gått till. Urvalet har skett i etapper, där material har gallrats bort utifrån premisser så som storlek och relevans för studien. Totalt består materialet av 26 svenska nyhetsartiklar om Jakob Liljas tackling och dess rättsliga efterdyningar.

4.1 Urval Urvalsprocessen har gått till på följande vis. För att begränsa materialet har studien endast tagit hänsyn till svenska webbpublicerade artiklar insamlade genom en sökning med sökorden ”Jakob Lilja” i mediearkivet Retriever. Sökningen avgränsades ytterligare till att enbart gälla publiceringar gjorda mellan datumen 5 mars 2015, då tacklingen ägde rum, och 31 augusti 2018, drygt en månad efter att Högsta domstolen meddelat sitt beslut. Detta renderade i ett material på 4451 artiklar, vilket var för stort en kvalitativ studie som denna. Därför gjordes inledningsvis en avgränsning på de 15 nyhetspublikationer med flest träffar i arkivet.

Detta gav emellertid ett material på 1788 artiklar, återigen för mycket. Utifrån dessa sorterades en stor del av materialet bort baserat på huruvida publiceringen i fråga rörde Liljas tackling eller rättsprocess, och utifrån om det rörde sig om en egenproducerad publicering eller inte. Artiklar som bara handlade om spelarövergångar eller matchreferat utelämnades då de inte behandlade Liljas våldshandling. Utöver detta sållades även videoartiklar bort från materialet. Videomaterialet var antingen klipp på Liljas tackling eller panelsamtal mellan journalister om rättsprocessen. Dessa valdes främst bort för att de skiljde sig i form jämfört med övriga texter och att de var förhållandevis få i antal.

En stor andel av materialet var snarlika artiklar från tidningar i samma koncern, återpublicerade nyheter med hänvisning till annan aktörs publicering som grundkälla (så kallade rewrites), eller material från nyhetsbyrån TT. I dessa fall tog studien endast hänsyn till en variant av varje publicering och övriga dubbletter sållades bort. I de fall där TT producerat flera versioner av samma text, oftast först kortare varianter som senare

23 uppdaterats när mer information blivit tillgänglig, har enbart den senaste versionen av varje enskild text valts ut. En artikel publicerad i Sydsvenskan, ”Röglespelare åtalas för misshandel på isen”, kunde inte läsas genom sökningen då den tycks ha blivit avpublicerad från tidningens hemsida.

Efter allt detta återstod 228 artiklar av materialet. Då även detta är något stort för denna typ av kvalitativa undersökning gjordes slutligen ett strategiskt urval. För att kunna besvara studiens tredje frågeställning gjordes urvalet utifrån vilka röster som fick komma till tals i debatten. I detta urval premierades därför texter utifrån största möjliga bredd på de som kom till tals i dem för att bättre granska den mediala debattens nyanser. Det bör dock även nämnas att en överblick av hela materialet gav intrycket att debatten varit relativt heterogen på så sätt att ingen enskild yrkesgrupp tycks ha haft en överväldigande representation i debatten i jämförelse med någon annan. Däremot är en majoritet av rösterna i materialet, av naturliga skäl, idrottsrelaterade i första hand.

Nyhetskälla Antal texter

TT 5

Aftonbladet 6

Expressen 4

Kvällsposten (Expressens sydsvenska upplaga) 9

Östgöta Correspondenten 2 Figur 1. Tabellen ovan beskriver från vilka nyhetskällor det slutgiltiga materialet hämtades.

I slutändan kom materialet att bestå av 26 artiklar från tre nyhetskoncerner (Aftonbladet, Expressen/Kvällsposten, Östgöta Correspondenten) samt nyhetsbyrån TT. Debatten i svenska nyhetsmedier syntes mest i kvällstidningarna i Stockholm, som tillsammans med lokaltidningar i Skåne och Östergötland utgjorde de flesta av publiceringarna. Detta syns även i det slutgiltiga materialet som finns återgivet i figur 1. Att flest artiklar hämtats ur Kvällsposten har därför delvis sin förklaring i att det är både en kvällstidning samt en lokaltidning. Eftersom studien grundas på ett strategiskt urval,

24 och inte ett representativt, går det inte att generalisera utifrån dess resultat vilket är viktigt att ha i åtanke när det kommer till analysen. Exempel ur materialet kommer att redovisas i analysen. Dessa har inte redigerats vilket medför att stavning och grammatiska fel lämnats orörda.

5. Analys I det här kapitlet redovisas resultatet av den analys som studien bygger på. Tidigt i analysens skede konstaterades det att debatten i huvudsak kommit att definieras av två diskurser som ställts mot varandra. Den diskursiva formationen av debatten består således av en överhängande våldsdiskurs och dessa två mindre diskurser. Det går dels att utläsa en tydlig rättsdiskurs i materialet, och dels även en idrottsdiskurs. Det är dessa diskursers strävan att fixera betydelsen för händelseförloppet kring Lilja som är av störst intresse för denna studie. Analysen kommer därför att fokusera vid hur de centrala nodalpunkterna i diskurserna karaktäriseras i materialet. I studien har dessa betecknats som ”Brott” och ”Regelöverträdelse”.

5.1 Nodalpunkten ”Brott” Ett av huvudperspektiven i debatten, så som den såg ut i nyhetsmedierna, är att Liljas agerande bör bedömas som en brottslig handling. Det är generellt personer med juridisk bakgrund som dominerar denna diskurs, men inte helt och hållet.

Det var den 5 mars 2015 som den dåvarande Röglespelaren Lilja, numera i SHL-klubben Linköping, slog sin klubba i nacken på Olsson i det allsvenska Skånederbyt i Malmö Arena. Nu åtalas Lilja misstänkt för misshandel. - När man är idrottsutövare kan man samtycka till visst våld, men det finns en gräns för hur mycket man kan samtycka till, säger kammaråklagare Michelle Stein till TT. - Det är ju ett slag, en så kallad crosschecking, bakifrån i nacken, som inte är under en spelsekvens, fortsätter hon. (TT, 2017-01-30)

Chefsrådmannen Lennart Strinäs skriver i ett pressmeddelande att Liljas crosscheckning inte ryms "inom det generella samtycket till fysiska angrepp och spelaren har därför gjort sig skyldig till misshandel". (TT, 2017-03-31)

Thomas Bodström, advokat och tidigare justitieminister, har nu reagerat.

- Egentligen i stort sett varje hockeymatch skulle sluta med polisanmälan för misshandel för det ingår inte i det man kallar spelets idé, att man ska slåss på hockeyarenorna. Det ska man göra i boxning, där är det enkelt, där är det spelets idé, ett samtycke. Egentligen varje hockeyslagsmål misshandel, säger Bodström i Nyhetsmorgon. (Wall, Kvällsposten, 2017-03-31)

I exemplen ovan kommer åklagaren Michelle Stein som valt att åtala Lilja, chefsrådmannen Lennart Strinäs i Malmö tingsrätt, samt den tidigare justitieministern Thomas Bodström till tals. Alla tre, och fler därtill, beskriver Liljas agerande som en misshandel. Bodström går även så långt att beskriva varje slagsmål på isen som en misshandel. Det är värt att påpeka att misshandel är ett rättsligt begrepp för ett våldsamt övergrepp. Centralt för detta är hur agerandet i alla tre exemplen ställs i relation till tecknet samtycke, som därmed blir ett moment inom diskursen.74 Det finns en gräns, spelets idé, som tillåter en viss mängd av våld och som förutsätter ett samtycke mellan alla de som väljer att delta i spelet. Att överskrida denna gräns och bruka våld som inte är förenligt med hur spelet ska fungera är därmed inte bara ett brott mot spelets regler, utan även regler bortom spelet. Genom relationen till samtycke, eller snarare bristen på en sådan, fixeras med andra ord agerandets betydelse som den brottsliga definitionen av misshandel.

När agerandet fixeras på detta sätt kopplas det från idrottsdiskursen, spelets idé, och hakas fast i den juridiska diskursen. Det är på detta sätt som betydelsen av agerandet artikuleras som ett brott.75 Det går inte längre att begränsa handlingen till ett övertramp på idrottens regler utan det är en större överträdelse än så. Fixerandet av våldet som en misshandel ger på så sätt starka belägg för att betrakta brott som en nodalpunkt.76 Något som ytterligare stärker detta är de röster som ges utrymme i exemplen ovan. Kammaråklagare Michelle Stein har ett uttryckligt mål i form av sin yrkesroll att få Lilja

74 Laclau & Mouffe, 1985:33 75 Ibid:40 76 Ibid:112

27 fälld i domstol. Malmö tingsrätts chefrådsman Lennart Strinäs jobb är att avgöra huruvida ett brott begåtts eller inte. Tidigare justitieminister Thomas Bodström har förr haft en framträdande roll inom det svenska rättssystemet.77 Samtliga av dessa fyller i egenskap av sina yrkesroller en auktoritär roll i debatten, en subjektsposition som medför makt att påverka diskursen.78

Centralt för fixeringen av brott som en nodalpunkt är huruvida det brukade våldet är förenligt med idrotten. Detta är återkommande inom debatten:

- Detta är helt utanför vad man kan förvänta sig i en sport som hockey. Tacklingar, till och med tacklingar som är ganska tuffa, får man reagera mot inom ramen för det regelverk som finns. Men om de går påtagligt utanför det som är rimligt att förvänta sig då är det inte idrottens regelverk som gäller. Utan då är det vanliga allmän regler om misshandel som gäller, säger Sven- Erik Alhem. (Ölander, Kvällsposten, 2017-01-30)

I hovrättsdomen står det att "den våldsutövning som åtalet i förevarande fall avser strider tveklöst mot ishockeyns regelverk". - En för hård tackling strider mot reglerna, men är ändå en handling som är i linje med hur hockey ska spelas. Men här är pucken åtta meter från händelsen och han kommer bakifrån med båda händerna på klubban och slår den mot halsen. Det har ingenting att göra med hur hockey ska spelas, säger Krister Malmsten. (TT, 2017-09-26)

Nästa steg i hovrättens tankeled är att ta ställning till om Lilja ska frias på grund av social adekvans. Ett finurligt begrepp inom juridiken som inte är reglerat inom lag utan har utvecklats i rättspraxis och som innebär att straffet kan kollidera med andra intressen som bör ges företräde. I detta fall: Ska inte ishockeyspelare kunna lira utan rädsla för att bli släpad till domstol?

77 Det är även värt att notera att Bodström tidigare spelat fotboll på hög nivå inom det svenska seriesystemet och därmed skulle kunna ha en ytterligare roll som idrottslig auktoritet, men eftersom artikeln endast benämner honom i juridiska sammanhang kan analysen inte ta ställning till något annat. 78 Laclau & Mouffe: 1985:131-134; Bird & Dardenne, 1988:80-81

Någon social adekvans råder inte, konstaterar hovrätten. Våldet begicks inte för att uppnå "något som är i linje med det som spelet går ut på". Det vill säga göra mål, skapa målchans, stoppa anfall eller liknande. (Cantwell, Aftonbladet, 2017-09-26)

Ovan är exempel från Kvällsposten, TT, och Aftonbladet. För att distansera handlingen från idrotten och bättre koppla den till juridiken söker diskursen här att fixera betydelsen av Liljas våld i relation till tecknet regelverk. Genom att knyta våldets definition till spelets regler artikuleras betydelsen att det är mängden våld som är oförenlig med ishockeyn. De fyra exemplen gör klart att det är våld som inte är kompatibelt med hur sporten ska utövas. Utav detta går det även att utläsa en ekvivalenskedja som menar att hockeyns regelverk är otillräckligt.79 Om våldet har väldigt lite med sporten att göra och kan betraktas som en kriminell handling behövs därför ett annat regelverk bortom sporten för att reglera det.

Det finns en tydlig koppling mellan regelverk och ett flertal moment inom diskursen. Våld, spelidé, tackling, crosschecking, och även brott och regelöverträdelse får alla sin betydelse artikulerade genom regelverket. Detta ställer frågan om inte regelverket i själva verket är en nodalpunkt inom diskursen. Det som dock motsäger detta är att både rättsdiskursen och idrottsdiskursen, som behandlas lite längre fram i analysen, strider om att definiera vad regelverket egentligen är. Inom var och en av de enskilda diskurserna hade tecknet nog kunnat betraktas som en nodalpunkt, men i och med att de båda är delar av samma debatt och artikulerar betydelsen olika blir det snarare en flytande signifikant.80 Det är ett tecken centralt för diskursen men som saknar en entydig betydelse.

I texterna uttalar sig ”rättsexperten” Sven-Erik Alhem, riksidrottsnämndens ordförande Krister Malmsten, och kriminalreportern Oisín Cantwell. Alhem förekommer i två texter i materialet och benämns båda gångerna som ”rättsexpert”, en specialisttitel som medför tydlig juridisk auktoritet. Cantwell besitter liknande auktoritet i egenskap av

79 Laclau & Mouffe, 1985:127 80 Ibid:111

29 kriminaljournalist, och då hans åsikter ges utrymme i sportspalterna får det ses som en subjektsposition med en del makt. 81 Malmsten innehar å sin sida en av de högsta positionerna inom det svenska idrottsväsendet. De röster som hörs i rättsdiskursen har med andra ord ofta en juridisk anknytning, men den har även viss förankring hos idrottspersoner.

5.2 Nodalpunkten ”Regelöverträdelse” På andra sidan debatten finns det perspektiv som menar att Lilja inte har begått något brott. Rösterna som hörs i denna del av diskursen är, förutom Liljas försvarsadvokat Mats Tornéus, inte jurister utan oftast människor med en idrottslig anknytning. Ett huvudspår i argumentationen är att idrotten bör reglera sig själv:

Redan när det beslutades om åtal kom, så tyckte jag det var vansinne. Att det nu blir en fällande dom är ännu vansinnigare. Hockeyn har sitt eget regelsystem, sin egen domstol och det ska naturligtvis stanna där. (Wennerholm, Aftonbladet, 2017-03-31)

Mäki har respekt för rättsväsendet men menar att ishockeyn kan ansvara för regelverk och bestraffningar på egen hand. - Man kan inte göra precis vad som helst. Men den här händelsen... Den är sur, det är ful och han har fått ett jättehårt straff. Det finns motsvarande typer av straff för många andra händelser. Man ska ha respekt för rättsväsendet - det finns till för att skydda oss. Men det är jobbigt att det kommer upp så långt efter. Det drabbar givetvis honom och hans närmaste omvärld. (Expressen, 2016-02-11)

- Enligt domen ska Jakob Lilja ha haft uppsåt att åsamka motståndaren smärta under den här matchen. Lilja har hela tiden sagt att syftet var att få honom ur balans och åka efter pucken och inte på något sätt skada eller göra spelaren illa, säger advokaten Mats Tornéus. - Det är viktigt att framhålla att Lilja håller klubban i spelfattning under pågående spelfrekvens före domarsignalen. Eftersom ishockey är en

81 Bird & Dardenne, 1988:80-81

kampsport finns det i spelets idé att spelare får tackla varandra under spelet, fortsätter han. (TT, 2017-03-31)

Rösterna som driver denna diskurs i exemplen ovan är Liljas försvarsadvokat Mats Tornéus, Aftonbladetkrönikören Mats Wennerholm, samt Linköpings HC:s dåvarande klubbdirektör Anders Mäki. Dessa är några av de subjektspositioner som tar plats inom diskursen och tillåts att påverka debatten.82 Wennerholm och Mäki besitter auktoritet genom deras yrkesroller kopplade till ishockeyn och journalistiken. Tornéus auktoritet är i sin tur dubbel då han dels ofta för Liljas talan indirekt och dels agerar i egenskap av jurist. Att juridikspecialisterna förekommer sparsamt inom idrottsdiskursen skulle gå att tolka som ett ställningstagande från tidningarna om att rättsdiskursen är överordnad idrottsdiskursen. Det ingår trots allt i mediers arsenal att opinionsbilda genom att lyfta fram vissa röster framför andra.83 Det som emellertid säger emot detta är att samtliga tidningar vars material analyserades publicerade åtminstone en text från en krönikör på redaktionen som argumenterade för att Lilja inte agerat på brottsligt vis. Dessa må sakna den juridiska auktoriteten som signalerar rättsexpertis, men är samtidigt diskursskapande auktoriteter i egenskap av historieberättare.84 Eftersom de är anställda av tidningen för att locka läsare, och i detta fall gör det i kontrast mot vad rättsexperterna anser, blir det även svårt att säga huruvida det görs något faktiskt ställningstagande på denna punkt.

Tecknet regelverk återkommer i exemplen ovan tillsammans med varianten regelsystem. Som tidigare nämnts får det inom idrottsdiskursen en annan betydelse än i den juridiska. Här kopplas det ihop med varianter på tecknet eget. På detta sätt artikuleras betydelsen av regelverket som att det är autonomt och står bortom civilsamhällets rättsväsende.85 I debatten förekommer flera fall där diskursen pratar om att respektera rättsväsendet men att idrotten ska sköta disciplinering på eget håll. I exemplet från

82 Laclau & Mouffe, 1985:131-134 83 Entman, 1993:54 84 Bird & Dardenne, 1988:80-81 85 Laclau & Mouffe, 1985:40

Aftonbladet används momentet domstol tillsammans med egen för att fixera betydelsen av ishockey som autonom ännu tydligare.

Även intressant är att tanken om spelets idé återkommer även här. Precis som tidigare förutsätter ishockeyn en del våld (spelare får tackla varandra) men till skillnad från i rättsdiskursen så används det här snarare för att legitimera Liljas våldsutövande inom idrottsdiskursen. Våld är en del av spelet och därför ligger det på sporten själv att reglera det. I Expressentexten fixeras Liljas våld till tecknet straff. Mäki tillskrivs åsikten att ishockeyn ska vara autonom och säger själv att ”han har fått ett jättehårt straff”. I detta avseende går det att koppla spelets idé till ishockeyns hederskodex. Liljas agerande var i konflikt med de normativa förväntningarna på hur våldet fick se ut (spelets idé).86 Därför blev han också bestraffad av representanter för spelet. Just straff är dessutom ett intressant tecken som får en ganska central del i argumentationen:

Det är många i Hockeysverige som har engagerat sig för Liljas fall och har menat på att det som händer inom idrotten borde också lösas där. Jakob Lilja själv håller med om det. - Det är fel att det vanliga rättssystemet blandar sig i. Det är därför vi har vår disciplinnämnd som ska göra sitt. Böter borde räcka på ett sätt, säger han. (Kvällsposten, 2018-07-10)

Enligt Olsson har båda gått vidare - och han hyser inget agg mot Linköpingspelaren. - Han har fått sin straff, det är så det funkar i hockeyn. Man får sitt straff, sen är det bra med det. Det är väldigt märkligt att det ska dras in så här. Det är inget som jag förespråkar i alla fall. (Larsson, Kvällsposten, 2016-02-11)

Jakob Lilja och Jens Olsson, de två inblandade i våldssituationen, anser att Lilja redan avtjänat sitt straff och att frågan inte behöver gå vidare. Lilja säger att böter borde räcka och Olsson instämmer i att straffet är nog. Olsson blandar även in tecknet fungerar vilket ytterligare artikulerar betydelsen av hockeyns regelverk som autonomt. Genom allt

86 Colborne, 1985:160-164

32 detta går det att urskilja en ekvivalenskedja i diskursen som fixerar regelverket som något bra och tillräckligt för att möta de problem som uppstår inom sportens ramar. Det är även intressant hur Olsson själv inte vill att ärendet ska behandlas rättsligt, trots att han behövde akutvård efter att ha utsatts för våldet. Hans inställning är i linje med de maskulina ideal som genomsyrar ishockeyn. Att kritisera våldet och klaga över smärtan vore att visa svaghet, men att däremot acceptera och uthärda det signalerar styrka.87

Idrottsdiskursen är entydig i att Liljas agerande var fel och inte förenligt med ishockeyns regelverk, men att det samtidigt går att definiera utifrån just regelverket. Därmed är det inte en fråga om något brottsligt i juridisk mening, utan snarare en regelöverträdelse. Det är i förhållande till denna betydelse som nodalpunkten regelöverträdelse växer fram. Tecknet regelöverträdelse används aldrig uttryckligen i debatten, men det ligger ständigt i diskursens bakgrund, centralt och inflytelserikt.88 Genom att fixera betydelsen av våldet som en regelöverträdelse försöker idrottsdiskursen isolera dess betydelse inom sina egna ramar. Detta blir ännu tydligare i hur momentet straff definieras genom nodalpunkten:

Advokaten säger till Kvällsposten att de väljer att överklaga för att Lilja inte ska bli "dubbelbestraffad". - Högsta domstolen bör klargöra vad som är tillåtet våld under en pågående hockeymatch, var går gränsen när allmän domstol ska träda in och ta över idrottsrörelsens bestraffningssystem, säger han. (Eriksson, Kvällsposten, 2017-09-29)

TT: Och ni anser att det är en pågående spelsekvens där viss form av fysisk kontakt får förekomma? - Ja, så är det ju. Ishockey är trots allt en fysisk sport och det sker under en pågående spelsekvens. Vi anser att det helt enkelt inte är något som ska straffas för i allmän domstol utan Jakob har fått ett disciplinärt straff enligt idrottens regler. Vi anser att han inte ska dömas två gånger för samma sak. (TT, 2017-01-30)

87 Kidd, 2013:559 88 Laclau & Mouffe, 1985:112

Intervjuad i båda exemplen är Mats Tornéus. ”Dubbelbestraffad” och ”dömas två gånger för samma sak” är två i sammanhanget intressanta begrepp. De är båda varianter av tecknet straff som kopplats till regelverket i syfte att fastställa ishockeyns autonomitet. Genom denna koppling ställs handlingen i opposition till rättsdiskursen. Den är redan bestraffad och därför upphör juridikens roll att gälla. Våldet bör därför inte definieras som ett brott, utan eftersom ishockeyns regelverk står för sig själv och redan bedömt situationen bör det istället ses som en regelöverträdelse. Det går därmed att se en glidning i betydelsen av straff beroende på de olika diskurserna. Inom idrottsdiskursen är disciplinnämndens, den idrottsliga instans som sköter bestraffning, straff hårt och nog för att disciplinera den regelöverträdelse som begåtts. Men för den juridiska diskursen är detta mer av ett ”straff” med lindrigare betydelse, och inte en fullgod ersättning för ett rättsligt utdömt straff.

Under analysens gång har tecknet straffs betydelse inom diskursen övervägts noggrant. Det är möjligt att tolka straff som en nodalpunkt inom den idrottsliga diskursen eftersom den bär starka kopplingar till autonomitet och regelverk, samt har en betydande roll i artikulationen av dessa. Men analysen drar slutsatsen att det trots detta är tecknet regelöverträdelse som artikulerar straff och inte tvärtom, vilket blir avgörande i fallet. Detta sker genom att regelöverträdelsen har en direkt koppling till våldet, vilket är centralt i diskursen. Även straff är kopplat till våld, men den kopplingen går via att våldet är en regelöverträdelse. Vore våldet inte det skulle det ej heller behöva bestraffas. Detta medför att tecknet straff i slutändan är ett element som särskiljer sig från andra moment i diskursen och kan kopplas till dem, i detta fall i hög grad, men inte mer än så.89

5.3 Våld och undantagstillståndet Analysen har hittills klarlagt varsin nodalpunkt i de stridande diskurserna. Dessa nodalpunkter kan emellertid inte ses som sådana i det överhängande diskursskapandet av Liljas våldshandling eftersom de är motstridiga. Båda artikulerar oförenliga betydelser av

89 Laclau & Mouffe, 1985:105-106

34 våld och debatten har på många sätt sin grund i denna diskursiva fixeringskamp. Våldet får således en central roll, men kan trots detta inte tolkas som en nodalpunkt i den överhängande diskursen eftersom tecknet saknar en entydig betydelse. Det innebär att våld istället blir en flytande signifikant, precis som regelverk.90 Detta är av särskild betydelse eftersom det är runt detta tecken som debatten kretsar.

Okay, klubba i nacken på Jens Olsson var särskilt grov, men han fick också tio matchers avstängning. Men Olsson blev inte skadad och kunde spela igen några dagar senare. Han ville inte ens ha Lilja fälld. Det hedrar honom. (Wennerholm, Aftonbladet, 2017-03-31)

Det här handlar om ett brutalt anfall bakifrån som inte tillför spelet någonting. Därför döms Lilja till dagsböter för misshandel. (Cantwell, Aftonbladet, 2017-09-26)

Båda exemplen ovan är eniga i att våldshandlingen gått över en gräns. Den var både ”särskilt grov” och ett ”brutalt anfall”. Men de skiljer sig i vilken gräns som överträtts. Det första exemplet fixerar sin definition utifrån nodalpunkten regelöverträdelse, Liljas agerande bröt mot ishockeyns regelverk men inte mer än så. Det andra exemplet menar snarare att Lilja både brutit mot ishockeyns och samhället i storts regler och utgår från nodalpunkten brott. Det är genom denna diskursiva kamp som något som liknar ett undantagstillstånd går att urskilja. Idrottens vilja att vara självreglerande är i sig diskursskapande och söker att motivera ett undantag från övriga samhället.91

Våldets betydelse är den centrala delen i detta diskursskapande eftersom det är genom våldet som var gränsen går artikuleras. Ett moment som är ständigt återkommande i materialet och knyts till detta är frizon:

- Det är viktigt att man inte tillåter att det blir en frizon inom idrotten på vad som kan tillåtas, det som ligger uppenbart utanför det som kan emotses, säger han.

90 Laclau & Mouffe, 1985:111 91 Agamben, 2005:11-12

Där, någonstans, finns alltså en gräns enligt Sven-Erik Alhems uppfattning och som Malmö tingsrätt ska ta ställning till om Jakob Lilja kan ha passerat. (Ölander, Kvällsposten, 2017-01-30)

Det går helt enkelt inte att i sten rista en gräns mellan idrottens bestraffningssystem och samhällets lagar. Det måste avgöras från fall till fall. Vi måste hålla en diskussion levande om var våra etiska och moraliska gränser går, hur mycket våld tycker vi att våra idrottare kan samtycka till att utsättas för. Idrotten kan inte vara en frizon från samhällets lagar. (Eriksson, Östgöta Correspondenten, 2017-10-25)

Riksidrottsnämndens ordförande Krister Malmsten anser att hovrättens misshandelsdom mot ishockeyspelaren Jakob Lilja är "utomordentligt välformulerad". - Det är bra att det här kommer på pränt. För mig är det också viktigt att det kommer ut i idrottsvärlden, så att man förstår att man inte är immun. Det finns många som tror och, på oklara grunder, vill att det man gör inom idrotten inte ska leda till rättsliga åtgärder. (TT, 2017-09-26)

Förutom Alhem och Malmsten kommer Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson till tals ovan. I det tredje exemplet används immun istället för frizon men tecknet artikulerar samma betydelse inom diskursen och behandlas därför som en variant. Båda betecknar idrotten som något skilt från det övriga samhällets lagar och fixerar betydelsen av detta som något negativt. Genom kopplingen till våld skapas en negativ ekvivalenskedja kring ishockeyns autonomitet inom diskursen.92 Här finns en tydlig motsättning mot idrottsdiskursen som har en rakt motstridig definition av ishockeyns autonomitet.

Tecknet frizon är även intressant eftersom det i sammanhanget artikulerar en betydelse inte helt olik Agambens definition av undantagstillståndet.93 I båda fallen avses ett abstrakt utrymme där normala lagar inte går att applicera då de saknar validitet. För att

92 Laclau & Mouffe, 1985:127 93 Agamben, 2005:11-12

36 ishockeyn ska kunna ses som ett undantagstillstånd måste sporten behandlas som att den existerar i ett vakuum, åtminstone juridiskt. Rättsdiskursen gör det tydligt att detta inte är ett önskvärt scenario och presenterar hela tiden en hierarki i vilken idrotten är underställd samhället i stort. Någon immunitet får med andra ord inte finnas eftersom det vore att inskränka på rättssamhället.

Kopplas detta resonemang till det kring våldssamtycke går det att tyda autonomiteten som ett hot mot idrottarnas hälsa, deras kroppar. Detta väcker frågan om huruvida ishockeyspelare går att betrakta som Homo Sacer inom rättsdiskursen.94 I begreppets striktaste bemärkelse är det förmodligen inte så eftersom ingen av rösterna i materialet ramar in frågan som en på liv och död. Ur en bredare definition går det emellertid att överväga saken då atleternas ”naturliga liv” blir annorlunda i jämförelse med andra medborgares på grund av undantagstillståndet. Nyckeln i denna tolkning blir våldssamtycket, gränsen för vad ishockeyspelare ska behöva utså som annars hade ansetts brottsligt. Tidigare forskning har redan demonstrerat hur vardagen inom spelets ramar påverkar de deltagandes fysiska och psykiska hälsa.95 Dessa skador kan resultera i livslångt lidande, depression, och i extrema fall rena dödsfall.96

Mot denna bakgrund skulle det på ett bredare plan gå att klassificera ishockeyspelare som Homo Sacer, men någon tydlig sådan koppling går samtidigt inte att fullständigt urskilja i materialet. Gränsen för liknelsen börjar och slutar vid undantagstillståndet eftersom debatten är centrerad snarare runt regelverk än utövare. Det finns en anledning till varför regelverket står i fokus i diskursen och det är för att den diskursiva kampen i grund och botten handlar om makt, inte hälsa. Det går å andra sidan att utläsa en viss dynamik av denna sort i hur diskursen i första hand fokuserar på utövarna som atleter och inte individer. Eftersom deras värde endast definieras utifrån deras förmåga att utöva praktiken ishockey går det att diskutera hur pass stort värde de har som människor. Att de

94 Agamben, 1998:8 95 Kidd, 2013:550; Allain, 2008:465-467; Weinstein et al, 1995:835-837 96 Tjønndal, 2016:64

37 inte omnämns i förhållande till sin hälsa och sitt mående omdefinierar faktiskt i sin tur idén om vad dessa atleter har för kvalitativt livsvärde, vad de har för bios.97 Det är ju dock inte fritt fram att inom spelets ramar utöva vilken typ av våld som helst utan bestraffning, vilket ändå förutsätter att diskursen ser på dessa individer som subjekt och inte objekt. Men det går att konstatera att det finns grenar av diskursen som i första hand endast behandlar individerna som ishockeyspelare, och därmed objekt snarare än subjekt.

Det är väldigt sällan idrottarnas mående tar plats som en del av diskursen, trots att Jens Olsson fick åka till akuten som följd av tacklingen. Olssons skada spelar förstås en viktig roll i att det blev debatt, men som diskussionerna kom att utveckla sig blev fokus snarare kring ”rätt” och ”fel”. Våld och hälsa är bevisligen sammanvävda i diskursen, men hälsodiskussioner får stå åt sidan för etiska sådana. Etiken må i sin tur vara influerad av hälsofrågor, men någon större fokus därom uteblir i den mediala bevakningen. Detta kan i sin tur ha sin grund i hur ishockeyn konstruerats genom maskulina strukturer, med våld och aggressioner som en naturlig del av sporten.98 Att hälsan får stå åt sidan är dessutom än mer logiskt utifrån hur maskulinitet inom idrotten definierar styrka utifrån förmåga att uthärda och utfärda smärta.99

Att Olssons hälsa inte kommer på tal har dessutom med största sannolikhet att göra med att han inte blev allvarligt skadad. Hade våldshandlingen fått ett annat utfall och han blivit paralyserad för livet är det inte otänkbart att det hade fått ett större fokus i debatten. Men när utfall blir det viktiga så förlorar själva våldet sin betydelse, eftersom handlingen i sig inte inträffat nämnvärt annorlunda även om tacklingen tagit en centimeter åt höger och Olsson blivit förlamad. Därmed får våld anses vara accepterat, på så sätt att det kan regleras av ishockeyn på egen hand, inom idrottsdiskursen så länge det inte leder till en allvarlig skada. Med andra ord blir spelarna först subjekt när ishockeyns egna disciplinering upplevs ha tappat kontrollen.

97 Agamben, 1998:8 98 Weinstein et al, 1995:835-837 99 Kidd, 2013:559

Exempel på denna dynamik förekommer även när Liljas våld jämförs med andra fall där det brukats en ännu högre grad av våld som inte slutat i någon rättslig åtgärd.

Det hör inte till vanligheterna att smällar på isen blir föremål för rättsfall. Tommy Söderström, som själv har bland annat två VM-guld med Tre Kronor och två SM-guld med Djurgården på meritlistan, tycker att den fällande domen är ett oroväckande tecken för sporten. - Det är en skandal, säger han. - Var går gränsen? Nån som sätter en armbåge i ansiktet på någon, är det misshandel? Att svinga en klubba mot benen, som André Deveaux gjorde, det är misshandel, men det här? Vad fan. Det var inte direkt det grövsta jag har sett. Söderström menar att domen tyder på att de inblandade juristerna brister i kunskap om hur hockeyn fungerar. - Åklagaren är väl en idrottshatare. Jag tycker att det är jävligt konstigt, säger Söderström. (Mattsson, Kvällsposten, 2017-03-31)

Den nuvarande Troja-spelaren var länge lagkamrat med Jakob Lilja i Rögle. Han vänder sig mot att man som hockeyspelare kan bli dubbelt bestraffad, först av disciplinnämnden, sen av rättsväsendet. - Det sker säkert 20 saker varje säsong som är värre än det här. Jag tycker så klart synd om Jens Olsson som fick den här smällen, inget snack om det, men då borde man granska så många andra fall också. Det förekommer betydligt mycket värre saker än det här, säger Lindqvist Hansen. (Wall, Kvällsposten, 2017-03-31)

I exemplen ovan intervjuas en pensionerad ishockeyspelare, Tommy Söderström, och en ännu aktiv sådan, Alexander Lindqvist Hansen. Båda ges utrymme i egenskap av sin yrkesroll och båda är eniga i att rättsfallet runt Lilja är felmotiverat. Lindqvist Hansen uttrycker förvisso sympatier för Olssons hälsa, men det är ett sidospår i den huvudsakliga argumentation om hur incidenten inte är bland de farligare som inträffat på en hockeyrink. Därmed förminskas Liljas våldsutövning och de maskulina idéerna om styrka och svaghet reproduceras inom diskursen.100 Fokus ligger även i dessa fall på vad som ska regleras och

100 Kidd, 2013:559

39 hur, inte hur detta påverkar spelarnas hälsa. Detta är återigen en fråga om maktförhållanden i första hand och påkallar än en gång kopplingar till de normativa förväntningar som utgör ishockeyns hederskodex.101 Detta förklarar även varför Söderström försöker undergräva rättsdiskursens legitimitet genom att antyda att åklagaren är en idrottshatare. Det är dock intressant att både Lindqvist Hansen och Söderström är öppna för tanken att juridiken ska reglera idrotten när regelverket inte räcker till men att detta inte nödvändigtvis är ett sådant fall.

Annars syns de diskursiva spåren av undantagstillståndet allra tydligast när idrottsdiskursen propagerar för en ökad självständighet hos ishockeyn. En del av de som uttalar sig negativt till att rättsväsendet blandar sig i gör det förvisso med ett erkännande om att idrotten i slutändan måste följa samhällets lagar, men den överhängande idén är att ”idrotten ska sköta sig själv”. I följande fall går detta så långt som att mena att idrotten är en parallellvärld till resten av samhället:

Det är lika dumt varje gång sådant som händer på idrottsarenor leder till civil domstol. Sport och verkliga livet måste separeras. Utom möjligen i extrema undantagsfall. Och det Jakob Lilja, då i Rögle, gjorde mot Malmös back Jens Olsson i en match den 5 mars 2015 var också åt helvete. Med sånt händer i sport. Sånt händer i ishockey. Det är inte tillåtet att tackla folk utanför hockeyarenor heller. I ett civilt samhället är Jakob Lilja, Jens Olsson och alla andra hockeyspelare "brottslingar" i varenda hockeymatcher de spelar. Skulle de tacklas vid ostdisken på ICA som de tacklas i sarghörn, så skulle folk definitivt ringa polisen. Med all rätt. Sport är en parallellvärld till den verkliga världen - och så fortsätta vara det. Poliser och åklagare är överbelamrade med jobb ändå. Viktigare jobb. Riktiga jobb! Låt idrotten sköta sina egna ärenden. (Nyström, Expressen, 2017-01-30)

I exemplet ovan erkänner sportkrönikören Magnus Nyström civilsamhällets suveränitet endast möjligen i extremfall och anser annars att idrotten bör vara undantag för

101 Colborne, 1985:160-164

40 rättslig inblandning. Tecknet parallellvärld är det närmaste materialet kommer till att uttryckligen definiera ishockeyn som ett undantagstillstånd. Denna gång motiveras det dessutom med att rättssystemet är överbelamrat. Med detta framställs ishockeyns autonomitet som något som gagnar samhället i övrigt eftersom en juridisk reglering av sporten skulle komma att ta resurser från redan överansträngda håll. Denna argumentation är återkommande:

Hur skulle det påverka hockeyn om det blir en fällande dom? - Det skulle inte vara särskilt positivt för då skulle det kunna anmälas både det ena och det andra. I förlängningen skulle rättsväsendet få fokusera på fel saker i stället för det de borde göra. - Vi har ett regelverk som vi efterlever. Så det vore inte bra för hockeyn med en fällande dom och det vore inte bra för samhället. (Andersson, Kvällsposten, 2016-02-11)

En dom som om den blir fällande kan komma att skapa närmast oöveråskådliga följder för inte bara ishockeyn utan all sport med kampmoment. - Då kan vi lika gärna lägga ned disciplinnämnden och ta alla fall direkt till domstol. Så det är en viktig dom rent principiellt för hela hockey-Sverige. Blir det en fällande dom blir det helt andra nivåer än vi har i dag. Det kommer att ändra allting, säger Mats Tornéus. En konsekvens kan bli att polis och åklagare blir tvungna att agera varje gång det sker ojustheter på isen/planen som kan vålla motståndaren smärta. - Om man öppnar de här slussportarna blir det en oerhört stor arbetsmängd både för polis, åklagare och domstol. Då måste vi kanske inrätta en särskild idrottsdomstol för att klara av alla mål om vi kommer dit, säger Tornéus. (Alfelt, Aftonbladet, 2017-03-16)

Genom ovanstående exempel förstärks tanken av ishockeyns brist på autonomitet som något negativt både för idrott och samhälle. Utöver detta artikuleras även idén att regelverket i sig blir obetydligt och obrukbart om det blir underställt lagboken. Detta i sig behöver inte tolkas som något dåligt, men i koppling till tidigare redovisade exempel formas en ekvivalenskedja som är starkt negativ till idén. Ishockeyns regelverk blir därmed grundbulten i diskurskapandet av ett undantagstillstånd. För att spelet ska fungera

41 i dess nuvarande form måste våld förekomma, vilket blir diskursens force majeure i sammanhanget.102 Och om regelverket räcker för att reglera våldet så behöver dess deltagare inte lyda under resten av samhällets lagar, vilket i praktiken skulle innebära ett undantagstillstånd som Agamben definierar det.103 Detta är därmed en grundtanke inom den idrottsliga diskursen, även om det kanske är inom de ramarna den stannar. Det är ju trots allt viktigt att poängtera att Lilja faktiskt blev dömd, vilket innebär att undantagstillståndet inte har någon verklighetsförankring bortom debatten.

Detta beror på att det saknas en faktisk suverän med makt att instifta ett undantag.104 Eftersom idrotten är underställd samhället i praktiken kan ingen av dess förespråkare själva påkalla ett undantagstillstånd. Istället är det rättsväsendet som styr och inom dess tillhörande diskurs anses inte ishockeyn vara ett undantag, åtminstone inte helt. Den godtar visserligen att våld ska förekomma såvitt samtycke finns, men accepterar inte detta som ett force majeure för sportens självständighet. Detta motiveras med att spelets idé i första hand går ut på att göra mål, inte bruka våld. En möjlig tolkning till detta är att det saknas ett allmänintresse runt själva våldet. Det är, precis som i fallet med de två ungdomarna som misshandlade varandra i Storbritannien, helt enkelt inte motiverat rent juridiskt.105

102 Agamben, 2005:26 103 Ibid:11-12 104 Agamben, 1998:8 105 Fogel, 2014:77

6. Slutdiskussion Syftet med studien var att kartlägga den mediala nyhetsdebatten kring Jakob Liljas våldshandling och sedermera den rättsprocess som följde. Centralt för arbetet har varit att undersöka hur de dominerande diskurserna i svensk nyhetsmedia definierat våldshandlingen, samt vilka som varit tongivande i debatten. För att undersöka detta ställdes följande frågeställningar:

1. Hur beskrivs Jakob Liljas våld i svenska nyhetsmedier?

2. Vilka diskurser går att urskilja i den mediala bevakningen av incidenten och den efterföljande rättsprocessen?

3. Vilka röster kommer till tals i de olika diskurserna?

Svaren på de tre frågorna är sammanflätade. Studien fann att det främst var två framstående rivaliserande diskurser som tog plats i analysmaterialet. Dessa var dels en idrottslig diskurs, förankrad främst hos ishockeyspelare och Liljas försvarsadvokat, och en juridisk diskurs, som främst tog sig uttryck hos uppsatta personer inom både svensk rätts- och idrottsväsende. Dessa diskurser var rivaliserande på så sätt att de kämpade om att definiera betydelsen av Liljas våld. Inom rättsdiskursen ansågs våldet vara ett brott och inte tillräckligt bestraffat trots Disciplinnämndens dom, medan idrottsdiskursen ansåg att våldet inte var brottsligt utan snarare en regelöverträdelse och att Lilja därmed hade disciplinerats nog.

Detta är huvuddragen i våldsdebatten, men på ett djupare plan gick det att utläsa en större schism, framför allt från idrottsdiskursen sida, kring huruvida ishockeyn ska vara självreglerande eller inte. Detta är intressant just för att ett självreglerande ishockeysystem i praktiken skulle innebära ett parallellsamhälle för ishockeyspelare, där samhällets normala lagar och regler inte har tillträde. Det bör nämnas att alla röster som propagerade för en autonom ishockey inte gick lika långt vad gäller var gränsen ska dras mellan idrott och samhälle. Ofta inkluderade uppfattningen att rättsväsendet hade en plats inom idrotten

43 vid extremfall. Grundtanken att ishockeyn bör stå för sig själv var emellertid prevalent genomgående inom diskursen och överlag det fanns en stark motvilja till att sporten skulle vara underställd rättssamhället i övrigt.

Att rättsdiskursen är den dominerande av de två framträdande diskurserna i det här fallet går dock inte att förneka. Jakob Lilja blev trots allt dömd av tre rättsinstanser utöver det straff han redan tilldelats av ishockeyns disciplinnämnd. Därmed blir det tydligt att den verklighet som idrottsdiskursen vill konstituera inte är tillräcklig, utan det är den juridiska uppfattningen om vad som är rätt och fel som får företräde. Detta innebär att rättsdiskursen har starkare förankring i samhället i övrigt än vad idrottsdiskursen har, eftersom hade det varit tvärtom hade någon rättsprocess aldrig genomförts.

Sportens vilja att bryta sig loss från det övriga samhället är det som har varit av mest intresse för denna studie. I analysmaterialet har önskan om autonomitet tydligt lyfts fram som något centralt inom idrottsdiskursen. Den tanken blir fascinerande eftersom den i det här fallet är starkt kopplad till hur våldet tillhör ishockeyn; hur våld anses vara en del av ”spelets idé”. Även rättsdiskursen är enig om att ishockeyn fungerar utifrån ett våldssamtycke och att en viss mängd våld därmed är befogad. Men utifrån idrottsdiskursens perspektiv så är det ishockeyn som ska bestämma ramarna för samtycket, inte rättsväsendet. Det går därmed att koppla denna idéströmning till Agambens teori om undantagstillståndet.106 Det är viktigt att påpeka att ett faktiskt sådant inte finns i sammanhanget, men att det snarare är ett huvudmål för det idrottsliga diskursskapandet. Idrottsdiskursen vill med andra ord göra ishockeyn till ett undantag från normala lagar. Eftersom våldet är en integral del av spelets idé och självständigheten att idrotten på egen hand ska reglera våldet innehar en så stor vikt, symboliserar rättsväsendet ett hot inte bara mot sportens straffväsende utan mot ishockeyns själva mekanism och möjlighet till existens.

106 Agamben, 2005:11-12

Eftersom debatten blir centrerad kring detta hamnar frågan om spelarnas välmående i skymundan. Det finns flera aspekter av detta som är intressant för studien. Den första är hur individerna som utövar sporten i första hand behandlas som objekt snarare än subjekt. De är inte enbart objekt eftersom ishockeyns regelverk strävar efter att disciplinera övertramp spelarna emellan, men då spelet ändå fungerar utifrån premissen att dessa ska bruka våld mot varandra finns det en tydlig skillnad mot rättssamhället där rena våldshandlingar definieras som brottsliga eftersom de hotar människors hälsa. Det finns inget i övriga samhället som förutsätter en viss mängd våld, medan det i ishockey förväntas att samtliga spelare samtyckt till att bli utsatta för det. På detta sätt finns det en tydlig skillnad i hur de olika diskurserna värderar liv och eftersom att ishockeyn är strukturerad på ett så sätt att ishockeyutövarna blir av med rättigheter när de verkar inom denna struktur finns det likheter med Agambens Homo Sacer-begrepp.107 Då de emellertid inte mister sitt livsvärde helt går begreppet inte att applicera i sin striktaste betydelse.

Den andra aspekten som varit betydande är hur spelarnas hälsa skjutits åt sidan när sportens maskulina grundstruktur manifesterat sig. Det allra tydligaste exemplet är hur Jens Olsson själv inte ville att fallet skulle gå vidare till rätten och hur detta i praktiken är ett uttryck för att uthärda smärta och inte visa svaghet.108 Samma traditionella föreställning om maskulinitet går även att urskilja hos de sportjournalister som argumenterat mot rättsprocessen och därmed uppehåller strukturen även utanför ishockeyrinken. Dessa besitter dessutom en ännu större makt att påverka då de i egenskap av journalister och historieberättare innehar en högst inflytelserik position i diskursen.109 Det innebär att maskuliniteten reproduceras i hög grad av dessa och får en tydlig påverkan på debatten. Därmed får dessa normer kring styrka och svaghet ses ha en betydande roll för hur diskursen hanterar våld och hälsa.

107 Agamben, 1998:8 108 Kidd, 2013:559 109 Laclau & Mouffe, 1985:131-134; Bird & Dardenne, 1988:80-81

6.1 Förslag till vidare forskning

Fallet Lilja representerar ett medialt välbevakat exempel på hur idrottsstrukturer verkar och fungerar för att växa sportens inflytande på bekostnad av individens makt. Detta arbetes främsta syfte har varit att studera samspelet mellan diskurserna i den debatten och har därigenom identifierat ovan nämnda dynamik. Att fortsätta på samma spår och komma i ännu mer kontakt med idrottsdiskursen är en möjlig väg att gå. Ett sätt att uppnå detta vore att granska hur aktiva och även pensionerade ishockeyspelare och tränare själva resonerar kring hur våldet fungerar och regleras. På samma spår vore det även intressant att se hur denna diskurs tar sig uttryck på ungdomsnivå. Ett annat möjligt forskningsområde vore att undersöka i vilken grad sportjournalister, och då kanske främst sportkrönikörer, reproducerar den underliggande maskulinitetsnormen även i fall där våld är en central del av debatten. Våld är på många sätt en ofrånkomlig del av idrott som det fungerar i dag och dessa yrkespersoner är bland de mest inflytelserika i kommunikationen runt det. Därmed är det av intresse att se hur detta fall liknar och skiljer sig från andra. På samma tema hade även en internationell jämförelse varit spännande. Om det finns liknande fall även i andra länder, både sådana som är kulturellt nära som exempelvis Finland och Schweiz och andra lite längre bort kulturellt som till exempel Ryssland och Kanada, finns det stor potential till en sådan studie. Då går det även att uttala sig bredare kring hur mycket av våldsdiskursen som är kulturellt fixerad.

Dessa är några exempel på närliggande forskningsområden som denna studie inte kan besvara. Våld sträcker sig emellertid långt bortom sportens ramar och genomsyrar alla möjliga delar av samhället. Idrotten representerar till skillnad från många andra exempel en värld där det finns ett underliggande våldssamtycke. Men på den punkten är den inte helt ensam och det hade varit intressant att sätta idrottsdiskursen i relation till andra liknande diskurser. Ett sådant exempel på en sådan diskurs är sadomasochismen där våldssamtycket har en central roll. Möjligen finns det kanske även exempel från konstens värld där våld brukas på ett sätt som inte är förenligt med övriga samhället. Var går gränsen för godtagbart våld att representera i målningar, film, musik, och datorspel? Vad

46 finns det för samtycke mellan konstnär och mottagare och när kan detta få rättsliga följder? Hur definieras våld i dessa sammanhang? Dessa frågor är annorlunda men ändå besläktade med de som inspirerat och legat till grund för denna studie. Att således jämföra alla dessa aspekter vore att skapa förutsättningar för en diskussion om hur våld representeras i dag, och därmed även ifrågasätta hur människan ser på våld som fenomen.

Källförteckning Agamben, Giorgio. Homo Sacer – Sovereign Power and Bare Life. Stanford, Calif.: Stanford University Press, 1998. Agamben, Giorgio. State of Exception. Chicago: University of Chicago Press, 2005. Allain, Kristi A. “Real Fast and Tough”: The Construction of Canadian Hockey Masculinity. Sociology of Sport Journal. Vol. 25, nr. 4, 2008: 462-481. Allan, Stuart. News Culture. 3. uppl. Maidenhead: McGraw-Hill Education, 2010. Berglez, Peter. Kritisk diskursanalys. I Metoder i kommunikationsvetenskap, Mats Ekström och Larsåke Larssons (red.), 271-273. 2. uppl. Lund: författarna och Studentlitteratur, 2010. Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3. uppl. Lund: författarna och Studentlitteratur, 2012. Bird, Elizabeth & Dardenne, Robert W. Myth, Chronicle, and Story – Exploring the Narrative Qualities of News. I Media, myths, and narratives: television and the press, Carey, James W. (red.), 67-83. Newbury Park, Calif: Sage Publications, 1988. Burkedin, Richard C.K., Morton, Matthew. Blood Money: Violence for Hire in the National Hockey League. International Journal of Sports Finance. Vol. 10, nr. 4, 2015: 328-356. Burr, Vivien. An Introduction to Social Constructionism. London: Routledge, 1995. Carey, James W. Communication as culture - essays on media and society. New York: Routledge, 1989. Colborne Jr., Kenneth. Honor, Ritual and Violence in Ice Hockey. Canadian Journal of Sociology. Vol. 10, nr. 2, 1985: 153-170. Eller, Jack D. Violence and Culture: A Cross Cultural and Interdisciplinary Perspective. Toronto: Thomson Wadsworth, 2006. Entman, Robert. Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. Journal of Communication. Vol. 43, nr. 4, 1993: 51-58. Fogel, Curtis A. On Priviliged Grounds: Sports, Law, and Agamben’s State of Exception. Journal of Politics and Law. Vol. 7, nr. 3, 2014: 74-78. Foucault, Michel. Discipline and Punish – The Birth of Prison. Random House Inc.: New York, 1977. Foucault, Michel. The Order of Discourse. I Untying the text, Robert Young (red.), 51-78. Boston: Routledge & Kegan Paul Ltd, 1981.

Howarth, David. Diskurs. Malmö: Liber, 2007. Jones, J. C. H., Ferguson, D. G. och Stewart, K. G. Blood Sports and Cherry Pie: Some Economics of Violence in the National Hockey League. American Journal of Economics and Sociology. Vol. 52, nr. 1, 1993: 63-78. Kahneman, Daniel & Tversky, Amos. Choice, values, and frames. American Psychologist. Vol. 39, nr. 4, 1984: 341-350. Kidd, Bruce. Sports and masculinity. Sport in Society. Vol. 16, nr. 4, 2013: 553-564. Laclau, Ernesto och Mouffe, Chantal. Hegemony & socialist strategy: Towards a Radical Democratic Politics. London/New York: Verso, 1985. Rockerbie, Duane W. The Demand for Violence in Hockey. I The Oxford Handbook of Sports Economics: The Economics of Sports Volume 1, Leo H. Kahane och Stephen Shmanske (red.), 159-176. Oxford: Oxford University Press, 2012. Rowe, David. Sports, Culture & Media: The Unruly Trinity. 2. uppl. Maidenhead: McGraw-Hill Education, 2003. Severin, Werner J och Tankard, James W. Communications Theories – Origins, Methods and Uses in Mass Media. 5. uppl. Harlow: Pearson Education Ltd, 2014. Sipes, Richard G. War, Sports, and Aggression. American Anthropologist. Vol. 75, nr. 1, 1973: 64-86. Tjønndal, Anne. NHL Heavyweights: Narratives of Violence and Masculinity in Ice Hockey. Physical Culture and Sport Studies and Research. Vol. 70, nr. 1, 2016: 55- 68. Weinstein, Marc D; Smith, Michael D och Wiesenthal, David L. Masculinity and Hockey Violence. Sex Roles – A Journal of Research. Vol. 33, nr. 11-12, 1995: 831-847. Winch, Peter. The IDEA of a Social Science: and its relation to philosophy. Routledge: London, 1990. Winther Jørgensen, Marianne och Phillips, Louise. Diskursanalys som teori och metod. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, 2000.

Elektroniska källor Brenning, Patrik. Gav dem miljoner – men själv utblottad. Aftonbladet. 2015-05-12. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/ddrw8z/gav-dem-miljoner--men- sjalv-utblottad (hämtad 2019-06-11). Dolck Wall, Johan. ”Läkarna sa: Jens, där hade du tur...”. Expressen. 2018-11-02. https://www.expressen.se/kvallsposten/sport/hockey/shl/lakarna-sa-jens-dar-hade- du-tur/ (hämtad 2019-06-01).

TT. Lilja fälld för misshandel: "Beklagligt". Svenska Dagbladet. 2017-03-31. https://www.svd.se/ishockeystjarnan-jakob-lilja-far-sin-dom (hämtad 2019-05-28). Brischetto, Lucas. HD fastslår Jakob Liljas misshandelsdom. Sveriges Radio. 2018-07-10. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6996026 (hämtad 2019-05-28) TT. Detta har hänt i barnläkarfallet. SVT. 2010-02-01. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/detta-har-hant-i-barnlakarfallet (hämtad 2019-06- 11). Hockeyallsvenskan. 10 matcher för Jakob Lilja. 2015-03-07. https://www.hockeyallsvenskan.se/artikel/e34BvdMmmW/10-matcher-for-jakob- lilja (hämtad 2019-05-28). TT. Cas dom: Semenya måste medicinera. Östgöta Correspondenten. 2019-05-01. https://www.corren.se/sport/cas-dom-semenya-maste-medicinera-om6066593.aspx (hämtad 2019-06-11).

Bilaga 1 Lista över analyserade nyhetsartiklar Abrahamsson, Hans. Abrahamsson: Domen sänder ett viktigt budskap. Aftonbladet. 2017- 09-26. Abrahamsson, Hans. ”Tråkigt – men skickar signaler”. Aftonbladet. 2017-09-26. Alfelt, Stefan. Vore helt förödande för svensk ishockey. Aftonbladet. 2017-03-16. Andersson, Pär. Sanny Lindström om utredningen mot Lilja. Kvällsposten. 2016-02-11. Bergsten, Per. Här är LHC-fansens stora protest. Östgöta Correspondenten. 2017-02-03. Cantwell, Oísin. Brutalt anfall bakifrån – domen är rimlig. Aftonbladet. 2017-09-26. Ekwall, Patrick. Då räcker det inte med idrottens lagar. Expressen. 2017-10-08. Eriksson, Björn. Björn Eriksson: Idrotten kan inte vara en frizon. Östgöta Correspondenten. 2017-10-25. Eriksson, Carl-Fredrik, Andersson, Jan Peter. Hockeystjärnan överklagar till Högsta domstolen. Kvällsposten. 2017-09-29. Expressen. Expressens svar på frågor kring Jakob Lilja-åtalet. 2017-02-01. Expressen. Linköpings kritik efter utredningen om Lilja. 2016-02-11. Hardenberger, Martin. Experten: ”Folk säger att jag ska skita i det”. Kvällsposten. 2017- 03-16. Karlsson, Erik. Förbundsordföranden om brottsmisstanken. Aftonbladet. 2016-02-11. Kvällsposten. ”Det är inte skitbra för andra spelare kanske”. 2018-07-10. Larsson, Simon. Efter överfallet: ”Han har fått sitt straff”. Kvällsposten. 2016-02-11. Mattsson, Sebastian. Tre Kronor-ikonens ilska: ”Är en skandal”. Kvällsposten. 2017-03- 31. Nyström, Magnus. Det är åt helvete. Expressen. 2017-01-30. TT. Domen en bra signal till idrottsvärlden. Folkbladet. 2017-09-26. TT. Experter välkomnar domen mot Lilja. Folkbladet. 2017-09-26. TT. Förbundet: ”Tänk er för en extra gång”. Folkbladet. 2017-03-31. TT. Liljas advokat: ”Vi är förvånade”. Folkbladet. 2017-01-30. TT. RF-basen Eriksson: ”En idrottspolitisk fråga”. Folkbladet. 2017-03-31. Wall, Johan. ”Högsta domstolen borde slå fast vad som gäller”. Kvällsposten. 2017-03-31. Wall, Johan. Startar insamling för att betala Liljas böter. Kvällsposten. 2017-03-31.

Wennerholm, Mats. Wennerholm: Bortom all vett och sans. Aftonbladet. 017-03-31. Ölander, Micke. Rättsexperten: ”Idrotten får inte bli en frizon”. Kvällsposten 2017-01-30.