–––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 ––––––––––––––––––––––––––– Nr 2 2017 Lavbulletinen Svensk Lichenologisk Förening
Vi firar 25-årsjubileum SLFs Närkeexkursion 2017 Fler fynd av huvudbägarlav Kustkaklav fertil Protoblastenia lilacina i Sverige
37 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 ––––––––––––––––––––––––––– Svensk Lichenologisk Förening
SLF bildades hösten 1992 i syftet att samla och främja de lichenologiska intressena Jubileums-workshop 3-4 februari 2018 i Sverige. Föreningen samlas vid två tillfällen varje år, en gång på våren och en på hösten för exkursioner eller kurser. Medlem blir du genom att sätta in 120 kronor på pg 29 24 26-4, Svensk Lichenologisk Förening. Skriv ditt namn, adress och te- Välkommen in från vintermörkret till Evolutionsmuseet på lefonnummer samt eventuell e-postadress på talongen. Familjemedlemmar betalar Norbyvägen 16 i Uppsala för en lichenologisk workshop. 20 kronor. Avgiften gäller för ett år. SLF har en hemsida som du hittar på adressen: http://www.sbf.c.se/slf/ SLF fyllde 25 år under hösten och det vill vi fira med att träffas och titta på lavar förstås. Styrelse
Ordförande: Martin Westberg Vice ordförande: Mikael Hagström Tid: lördag–söndag 3–4 februari Evolutionsmuseet Gallstrandsvägen 4, 585 99 Linköping Norbyvägen 16 tfn 076-84 58 206 Lördag: Vi börjar klockan 10 på morgonen med ett par fö- 752 36 Uppsala e-post: [email protected] e-post: [email protected] redrag om nyheter för den svenska lavfloran. Under resten Kassör: Per Larsson av dagen sitter vi vid mikroskopen och tittar på intressant Sekreterare: Måns Svensson Nybble, Parstugan, 643 98 Julita Tarby, 186 95 Vallentuna tfn 076-724 8663 material av t.ex. nybeskrivna arter. tfn 08-512 325 00 e-post: [email protected] e-post: [email protected] Ta med eget material! Inte bara sådant som du undrar över och vill ha bestämningshjälp med utan gärna också intres- Lavbulletinen santa fynd som du gjort under året som du vill visa upp.
Lavbulletinen är SLF:s medlemshäfte och skickas ut 2 gånger per år. Vi sammanfattar På kvällen går vi ut på en väl vald restaurang och äter mid- föreningens aktiviteter och publicerar artlistor och redogörelser från exkursionerna. dag. Vi tar tacksamt emot enkla manuskript om lichenologiska nyheter i Sverige t.ex. inventeringsrapporter eller populariserade sammanfattningar av forskningsresultat som examensarbeten, doktorsavhandlingar och forskningsrapporter. Vi vill också Söndag: Vi börjar ca kl 9 med ytterligare en eller ett par fö- rapportera intressanta artfynd och uppmärksamma sällsynta eller dåligt kända lavar. redrag och håller sedan på vid mikroskopen till någon gång
Redaktörer: Ulf Arup, Sösdala 2072, 280 10 Sösdala, tfn 070-294 6944 efter lunch. epost: [email protected]
Martin Westberg, tfn 0730-220 814 Anmälan senast 25 januari till Martin Westberg e-post: [email protected]
Lars Fröberg, Botaniska museet, Box 117, 221 00 Lund Epost: [email protected] 076-8489945, epost: [email protected] Telefon: 0730-220814 Omslagsbild: Liten kraterlav Gyalecta subclausa i Glanshammar. Foto U. Arup
42 43 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
monografin överXanthoparmelia (Hale Taxonomi Om fertilitet och utbredning hos 1990: 214) sägs att arten sällan är fertil Xanthoparmelia Vain. var ursprung- Xanthoparmelia tinctina, kustkaklav (”Apothecia rarely developed, substipi- ligen ett undersläkte inom Parmelia tate, 2–10 mm in diameter, spores 5 x Ach. Hale (1974) lyfte Xanthopar- Lars Arvidsson, Rosensköldsgatan 5, 412 58 Göteborg. Epost: lars.arv@hot- 9–10 µm”). Att arten skulle vara steril melia till släktnivå. I sin monografi mail.com i Sverige är således inte korrekt vilket behandlar Hale (1990) 420 arter i Ulf Larsson, Lotsgatan 5a, 414 58 Göteborg. Epost: [email protected] framgår ovan. Till yttermera visso har släktet, mestadels gulgröna bladlavar. Arne Thell, Biologiska museet, Box 117, 221 00 Lund. Epost: arne.thell@biol. vi under åren funnit arten fertil såväl Så småningom synonymiserades nio lu.se i herbariet som på åtskilliga platser släkten med Xanthoparmelia, varav längs västkusten, och det kan vara av endast ett, Neofuscelia Essl., fanns rep- intresse att redovisa dessa iakttagelser resenterat i den nordiska floran (Blanco litet närmare. m.fl. 2004). Det visade sig dessutom i DNA-analyser att Xanthoparmelia inte är särskilt nära släkt med Parmelia som Fertila kollekter i herbarierna i släktena är avgränsade idag. Det före Kustkaklav Xanthoparmelia tinctina förekommer på västkusten Göteborg (GB) och Lund (LD) detta undersläktet Xanthoparmelia är i Sverige. I denna artikel kartläggs arten med hjälp av litteratur Bohuslän: Sotenäs k:n, Askum s:n, 8 kollekter, 2001-2007, leg. Sven Bergqvist numera världens största bladlavsläkte och samlingar. Morfologi, kemi och DNA har undersökts på med 820 arter (Thell m.fl. 2012). Släk- ett nyinsamlat exemplar med apothecier från Åsa i Ölmevalla (GB); Kungshamns s:n, 10 kollekter, 1999– 2006, leg. Sven Bergqvist (GB); Smögen tets variationscentrum ligger på södra socken i Halland. Ytterligare ett antal fertila herbariebelägg från s:n, 5 kollekter, 2000–2004, leg. Sven hemisfären, främst i södra Afrika och Halland och Bohuslän anges, vilket är anmärkningsvärt då arten Bergqvist (GB); Tossene s:n, ö-sidan av Oceanien. I Sverige förekommer endast bara rapporterats fertil en gång tidigare. Näsebergets nordspets, S om Hjälmsängs- nio arter som oftast är lätta att känna bukten, 31. V. 2007, leg. Sven Bergqvist igen i fält. Förutom X. tinctina finns (GB). Tjörns k:n, Stenkyrka s:n, Djupvik, den välkända X. conspersa över hela 14.VII. 1941, leg. Adolf Hugo Magnusson landet. I södra Sverige förekommer X. (Magnusson: Lichenes selecti scandinavici mougeotii (Schaer. ex D.Dietr.) Hale, exsiccati n:o 359) (GB, LD). Kungälvs k:n, medan X. stenophylla (Ach.) Ahti & Xanthoparmelia tinctina (Maheu et perioden 1916–1941. I presentationen Lycke s:n, Älgön, nära Kalvhagen, 20. III. D.Hawksw. är mer vittspridd. Xantho- Gillet) Hale, kustkaklav, är en tämligen av sina fynd anger han att populationen 1971, leg. Lars Arvidsson (GB). Öckerö parmelia angustiphylla (Gyeln.) Hale vanlig lav på havsstrandklippor längs från Västergötland, V. Frölunda 1917 k:n, Öckerö s:n, Hönö, 18. IV. 1958, leg. är endast känd från Öland (Elix & Thell Sveriges västkust. Arten står nära kak- är fertil, men att övriga förekomster Yngve Eliasson (GB); Öckerö s:n, Öck- 2011). Fyra arter som tidigare ingick lav X. conspersa (L.) Hale, men känne- är sterila. erö, norra sidan, 3. VII. 1955, leg. Gunnar i Neofuscelia har sin huvudsakliga tecknas av klotrunda isidier (ej stiftlika I den nordiska floran (Elix & Thell Degelius (GB); Ödsmål s:n, Videsgärde, utbredning i södra Sverige, X. delisei på klippor nära kusten, 16. VI. 1930, Adolf som hos släktingen) och en specifik 2011: 137) står att läsa: ”Apothecia not (Duby) O. Blanco m.fl., X. loxodes Hugo Magnusson (LD). Västergötland: lavsyra (salazinsyra som ger K+ röd observed in Nordic material”. På det (Nyl.) O.Blanco m.fl., X. pulla (Ach.) reaktion i märgen). X. conspersa inne- hela taget är det ganska få uppgifter Göteborgs k:n, Askim s:n, Stora Amundön, sydsidan vid Kungsviken, 1. XI. 1974, leg. O.Blanco m.fl. & X. verruculifera håller stictinsyra och blir K+ gul. Kust- i litteraturen om fruktkroppars före- Lars Arvidsson (GB); Styrsö s:n, Vrångö, (Nyl.) O.Blanco m.fl. Släktet är mycket kaklaven beskrevs så sent som 1925 komst och utseende hos denna lav. Det på västsidan, 3. VI. 1945, leg. Vilhelm mångformigt och hålls ihop endast av från Marocko och rapporterades som finns till exempel inget om saken i den Gillner (GB). Halland: Kungsbacka k:n, mikroskopiska karaktärer och kemi, ny för Sverige av Magnusson 1942. engelska floran (Smith m.fl. 2009) eller Släp s:n, Särö Västerskog, 18. IV. 1982, främst spormorfologi och förekomst av Han kände då arten från fyra lokaler i motsvarande norska och tyska floror leg. Marie Lindström (GB); Ölmevalla s:n, en speciell sorts lichenan i cellväggen Göteborgstrakten (Västergötland och (Krog m.fl. 1994: 310, Poelt & Vězda Åsa, Vassbäcksområdet, 22. IV. 2015, leg. (Blanco m.fl. 2004, del Prado m.fl. Bohuslän), iakttagelser gjorda under 1981: 221, Wirth m.fl. 2013: 1188). I Ulf Larsson (GB) (Figurer 1–2). 2007). 44 45 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Grötlingboudd, 650 m SSV om Hal- linge, insamlat så sent som 2014 av Odelvik m.fl., lånades in från Riksmu- seet (S-F260339). Det ombestämdes till X. conspersa efter att dess kemi undersökts med tunnskiktskromato- grafi, TLC, enligt Orange m.fl. (2001). Bålen innehöll constictinsyra, stic- tinsyra, norstictinsyra och usninsyra, vilket överensstämmer med kemin hos X. conspersa, medan X. tinctina innehåller salazinsyra, consalazinsyra, norstictinsyra och usninsyra (Elix & Thell 2011). Den bleka undersidan hos den gotländska kollekten är visserli- . Samma exemplar som i figur 1 Fig. 1. Fertilt exemplar av Xanthoparmelia tinctina från Halland, Ölmevalla s:n, Åsa, gen något otypiskt för X. conspersa Fig. 2 Vassbäcksområdet. Foto: Nataliya Thell. men ryms inom artens morfologiska i förstoring. Det största apotheciet är 4 variation. Vi ställer oss tveksamma till mm i diameter. Foto: U. Larsson Ekologi västra Nordamerika (Nash m.fl. 2004: ytterligare två geografiskt udda loka- Samtliga kollekter är samlade på klip- 601). I Norden finnsX. tinctina i Dan- ler som rapporterats till Artportalen herbarier är troligen att fertila exem- por eller block vid havsstranden. Arten mark, Norge och Sverige. Den danska (www.artportalen.se), Gryt i Östergöt- plar är attraktiva att samla. förekommer i övre geolitoralen och i utbredningen är begränsad till Læsø, land och Västergötlands inland, då det nedre delen av epilitoralen. Underla- Nordjylland, där den förmodligen saknas belägg. Med hjälp av Adolf Det senast insamlade fertila belägget get är silikatsten i solöppna och gärna fortfarande finns enligt den danska Hugo Magnussons studie från 1942 i Sverige – från Ölmevalla socken i fågelpåverkade lägen. Bland de sterila rödlistan (www.roedliste.dk), samt och virtuella herbariet (www.emg. Halland (Figurer 1–2) – konfirmerades exemplaren i GB är det värt att nämna vid nationalparken Mols Bjerge i östra umu.se), en databas över alla större med en DNA-sekvens. Extraktion av en insamling från Sotenäs kommun, Jylland (Alstrup 2015). Arten är klas- herbarier i Sverige, har vi samman- total-DNA och amplifiering av ITS1– Kungshamns socken, Ringeberget, sificerad som akut hotad i Danmark. ställt utbredningen i Sverige som är 5.8S–ITS2-regionen följde standard- Bäckevik 13. XI. 2007, leg. Sven Berg- Herbariebelägg i Köpenhamn (C) från helt koncentrerad till Västkusten. Fer- metoder (Thell m.fl. 2008, White m.fl. qvist. Detta exemplar påträffades på 1930-talet vittnar om att den tidigare tila fynd gjordes i universitetsherbari- 1990). En BLAST-sökning gjordes barken av en ask. Det torde vara mycket fanns även på Sjælland och Born- erna i Göteborg (GB) och Lund (LD). enligt Altschul m.fl. (1990), varvid vår ovanligt att denna annars stenlevande holm. I Norge finns den i de sydligaste Samtliga fertila belägg hade sina ITS-sekvens med accessionsnummer art förekommer på bark. Belägget rea- provinserna, medan den i Sverige KX912229 grupperade sig med andra gerade K+ rött. följer västkusten från Kullen i nor- geografiska hemvister i Halland och dvästra Skåne via Hallands Väderö, Bohuslän. På vår utbredningskarta är X. tinctina-belägg i GenBank (www. Utbredning längs Hallands och Bohusläns kuster de markerade med brandgula prickar, ncbi.nlm.nih.gov). Den skiljer sig i två Xanthoparmelia tinctina förekom- och öar till norska gränsen, ej längre övriga med blå (Fig. 3). I GB finns 48 positioner från en X. tinctina-sekvens mer enligt Hales monografi i Europa, in i landet än cirka 10 km (Magnus- kollekter av X. tinctina av vilka 31 är från Turkiet samt i fyra positioner från sydvästra Asien och nordvästra Afrika son 1942: 10–11, Almborn 1955: 76) fertila. I LD är två av tolv kollekter två spanska ITS-sekvenser. (Hale 1990: 213–214). Hale missade (Fig. 3). Ett geografiskt udda belägg försedda med apothecier. Anledningen emellertid att arten även finns i syd- från Grötlingbo socken på Gotland, till den höga andelen fertila belägg i 46 47 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
vanligen inböjd över disken. Disk ljust http://nationalparkmolsbjerge.dk/ Magnusson, A. H. 1942. New or otherwise till mörkt brun, ± konkav. Sporbildning media/190931/npmb-naturrapport-nr- interesting Swedish lichens XI. Botani- ! 01-alstrup-laver-2015ver3.pdf ska Notiser 1942: 1–18. ! svag med enstaka sporförande asci. Altschul, S. F., Gish, W., Miller, W., Nash, T. H. III, Ryan, B.D., Diederich, P., ! Sporer 8/ascus, färglösa, 1-celliga, el- ! Myers, E. W. & Lipman, D. J. 1990. Gries, C., & Bungartz, F (eds) 2004. Li- ! lipsoida, 7–9 x 4–5 µm. ! Basic local alignment search tool. chen Flora of the Greater Sonoran ! ! !! !! Journal of Molecular Biology 215: Desert Region. Lichens Unlimited, Ari- ! ! !! Kommentarer och jämförelse med ! 403–410. zona State University, Tempe, Arizona. ! ! !! !! ! Hale och andra Artportalen. http://www.artportalen.se Orange, A., James, P. W. & White, F. J. !! ! De undersökta exemplarens fruktkrop- Association Française de Lichénologie. 2001. Microchemical methods for the ! ! ! par stämmer väl överens med vad som http://www.afl-lichenologie.fr identification of lichens. British Lichen Blanco, O., Crespo, A., Elix, J. A., Haw- Society, London, ! anges av Hale (1990: 213–214) samt på nätet, till exempel på Association ksworth, D. L. & Lumbsch, H. T. 2004. Poelt, J. & Vězda, A. 1981. Bestim- A molecular phylogeny and a new mungsschlüssel europäischer Flechten. ! Française de Lichénologies hemsida classification of parmelioid lichens con- Ergänzungsheft II. J. Cramer, Vaduz. ! (http://www.afl-lichenologie.fr). Trots taining Xanthoparmelia-type lichenan Smith, C. W., Aptroot, A., Coppins, B. J., en skral sporproduktion stämmer även (Ascomycota: Lecanorales). Taxon 53: Fletcher, A., Gilbert, O. L., James, P. sporutseendet från västkusten med vad 959–975. W. & Wolseley, P. A. 2009. The Lichens som angivits i källorna ovan. Del Prado, R., Ferencova, Z., Armas- of Great Britain and Ireland. British Crespo, V., Amo De Paz, G., Cubas, Lichen Society. London. Fig. 3. Xanthoparmelia tinctina, utbred- Tack P. & Crespo, A. 2007. The arachiform Thell, A., Elix, J. A., Feuerer, T., Hansen, ning i Sverige. Brandgula prickar visar Tack till Christian Lange och Eric Steen vacuolar body: an overlooked shared E. S., Kärnefelt, I., Schüler, N. & fertila exemplar. Informationen har sam- Hansen som rapporterade från lavher- character in the ascospores of a large Westberg, M. 2008. Notes on the sys- lats från litteratur (Magnusson 1942) monophyletic group within Parmelia- tematics, chemistry and distribution of och virtuella herbariet (http://.emg.umu. bariet vid Naturhistorisk Museum i ceae (Xanthoparmelia clade, Lecano- European Parmelia and Punctelia spe- se). Fertila belägg inventerades i univer- Köpenhamn (C) om X. tinctinas danska rales). Mycological Research 111(6): cies (lichenized ascomycetes). Sauteria sitetsherbarierna i Göteborg (GB) och utbredning. Andrei Tsurykai, Gomel 685–692. 15: 545–559. Lund (LD). State University i Vitryssland utförde Den danske rødliste. http://www.bios. Thell, A., Crespo, A., Divakar, P. K., Kär- TLC-studien åt oss. DNA-sekvensen au.dk nefelt, I., Leavitt, S. D., Lumbsch, H. Apotheciernas och sporernas utse- framställdes av Per-Erik Persson, Bio- Elix, J. A. & Thell, A. 2011. Xanthopar- T. & Seaward, M. R. D. 2012. A review ende logiska institutionen, Lunds universitet. melia. In: A. Thell & R. Moberg (eds), of the lichen family Parmeliaceae – his- Efter studium av de fertila exemplaren i Studien finansierades med hjälp av Nordic Lichen Flora vol. 4, sidorna tory, phylogeny and current taxonomy. 131–138. Nordic Journal of Botany 30: 641–664. herb. GB kan vi ge följande beskrivning medel från Ove Almborns fond. för svenskt vidkommande: GenBank. http://www.ncbi.nlm.nih.gov Virtuella herbariet. http://www.emg.umu. Hale, M. E. 1974. Bulbothrix, Parmelina, se Litteratur Relicina and Xanthoparmelia, four new White, T. J., Bruns, T., Lee, S. B. & Taylor, Apothecier enstaka eller några få till- Almborn, O. 1955. Lavvegetation och genera in the Parmeliaceae. Phytologia J. W. 1990. Amplification and direct se- sammans, stundtals flera tätt gyttrade, lavflora på Hallands Väderö. Kungliga 28: 479–490. quencing of fungal ribosomal RNA ge- tämligen små, 0,8–2,0 mm eller något Svenska Vetenskapsakademiens Hale, M. E. 1990. A synopsis of the Li- nes for phylogenetics. In: Innis, M. A., större, i två fall upp till 11 mm i diam. Avhandlingar i Naturskyddsärenden chen Genus Xanthoparmelia (Vainio) Gelfand, D. H., Sninsky, J. J. & White, Större apothecier ofta tilltryckta från 11, 92 sidor. Hale (Ascomycotina, Parmeliaceae). T. J. (eds), PCR Protocols: a Guide to sidorna eller uppspruckna och utvikta Alstrup, V. 2015. Lavfloraen paa Smithsonian Contributions to Botany Methods and Application. Academic (Figurer 1–2). Apothecier sittande, 28 lokaliteter i Nationalpark 74: 1–250. Press, San Diego, pp. 315–322. ± reguljära, som unga konkava, med Mols Bjerge. Naturrapporter fra Krog, H., Østhagen, H. & Tønsberg, T. Wirth, V., Hauck, M. & Schultz, M. 2013. Nationalpark Mols Bjerge nr 1, 12 1994. Lavflora. Norske busk- og blad- Die Flechten Deutschlands, Band 2. en tjock kant som ofta är krenulerad sidor + appendix (Tabell 2), 7 sidor. lav. Oslo. Ulmer Verlag, Stuttgart. och vårtig av sfäriska isidier. Kanten 48 49 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Huvudbägarlav Cladonia peziziformis Faktaruta – artens kännetecken funnen på fem nya ljunghedar i Halland Fig. 2, 4 och 7 2016–2017 Huvudbägarlav är en liten, spens- lig och kortvuxen bägarlav. De oftast ogrenade 5–10 mm höga Örjan Fritz, Lingonstigen 6, 296 34 Åhus. Epost: [email protected] podetierna saknar soral och fläck- Mikael Larsson, Länsstyrelsen i Hallands län, Slottsgatan 2, 302 42 Halmstad. vis ibland även bark. De fjällika Epost: [email protected] fyllokladierna är mycket små och talrika. De växer ofta åtsittande på jorden. Apothecierna är mörk- till rödbruna (inte klarröda). Om du Fig. 1. Karta med rapporterade fynd av finner en sådan art på jord på en Ljunghedar i Halland har under två år stått i fokus för ett stort huvudbägarlav i Sverige (Artportalen ljunghed bör du syna den när- 2017-11-27). inventeringsprojekt inom åtgärdsprogram för hotade arter drivet mare. För att vara riktigt säker på av Länsstyrelsen. I samband med detta projekt har även riktade arttillhörigheten bör bålen testas son 2005). Detta fynd ledde också till eftersök gjorts efter huvudbägarlav på ett urval till synes lämpliga med P. Huvudbägarlav reagerar frågan om huvudbägarlav kunde ha en ljunghedar. Och det blev utdelning i såväl norra som södra Hal- snabbt P+ röd. betydligt vidare utbredning i Sverige land med totalt fem nya lokaler! Antalet kända lokaler i Sverige än vad som tidigare varit känt. har därmed mer än fördubblats! ljunghed, där arten upptäcktes först En ny fyndbild växer fram i Sverige. Den förekommer där ännu En ny chans att bättra på kunskapsläget och är relativt spridd på lämplig mark. kom i samband med Länsstyrelsens Med fem nya lokaler att addera finns Huvudbägarlav har uppgivits vara en Historik inventering av ljunghedar i Hallands således nu åtta kända lokaler i Sverige av Sveriges mest sällsynta lavar. Såvitt Efter fyndet av huvudbägarlav på län 2016–2017. Ett stort antal ljunghe- (Figur 1). Det är mer än en fördubbling känt fanns två lokaler i södra Halland Mästocka ljunghed i Laholms kommun dar eller ljungmarker besöktes då för jämfört med tidigare situation. och en i Västergötland när den senaste 1992 (Arup & Ekman 1992) dröjde inventering, främst av insekter. På vissa rödlistningen gjordes (ArtDatabanken det ända till 2003, innan en ny lokal platser i såväl norra som i södra Hal- Huvudbägarlav är pionjärart på 2015). Arten bedömdes då vara starkt rapporterades från Sverige. Det var land gjordes också riktade eftersök av blottad humusjord på ljunghed hotad (EN). Artens utbredning och från bombmålet på Mästocka skjutfält. huvudbägarlav. Redan på försommaren Arten uppges vara konkurrenskänslig frekvens har dock varit oklar. Favorit- Fyndet gjordes i samband med en om- under den första inventeringssäsongen för påverkan från andra lavar och kärl- miljön välhävdad ljunghed är visserli- fattande flerårig inventering av mark- 2016 hittade ML arten på tre platser i växter (ArtDatabanken 2017). Detta gen minskande, men finns ännu spridd och stenlavar i naturskyddade områden Varberg och Kungsbacka kommuner i gör den sårbar för igenväxning. Arten i Halland och även i andra delar av Hallands län 2001–2003 (Arup 2006). norra Halland. Samtliga förekomster är uppges växa på ”bare mineral soil”, sydvästra Sverige. Samtidigt är arten Mellan Mästocka ljunghed och Mäs- i kustnära ljunghedsreservat (Figur 1). dvs. bar mineraljord (Ahti, Stenros & lätt att förbise om man inte har den i tocka skjutfält är det bara 7 km. Nästa Under den andra inventeringssäsongen Moberg 2013). Vår samlade erfarenhet tankarna. Dessutom är få lichenologer fynd året därpå kom därför oväntat 2017 hittade ÖF arten på två nya ljung- av huvudbägarlav i Halland är däre- ute och kryper i dessa marker. Hur stort från Remmene, återigen ett militärt hedar i Laholms kommun i södra Hal- mot den att huvudbägarlav växer på är mörkertalet egentligen för denna lilla skjutfält, i Herrljunga kommun, dvs. land; Bollaltebygget och Bölarp. Flera näringsfattig sur humusrik blottad jord bägarlav? långt uppe i Väster götland (Gustavs- återfynd gjordes också på Mästocka mellan ljungtuvor eller uppe på stenar. 50 51 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
. Växtplats för huvudbägarlav på Årnäsudden, en öppning med blottad humusrik Fig. 2. Huvudbägarlav vid Bollaltebygget. 2017-08-08. Foto: Ö. Fritz. Fig. 4 jord i ljungtäcket. 2016-06-03. Foto: M. Larsson.
Vi har inte påträffat någon förekomst alla fyra dellokaler för huvudbägarlav genom att ha ”kippat efter andan” inbjuder till eftersök på ljunghedar i direkt på minerogen jord och fyndet i den 24 april 2014. Det var en extremt under den grova ljungen och det täta mellersta Halland, nordvästra Skåne Västergötland gjordes också på tjock hård bränning av mycket grov ljung mosskiktet eller klamrat sig kvar i samt i delar av Bohuslän och Väster- torr och hård humus mellan uppväx- som brändes senast 1980, alltså 34 år kantzoner av heden. Den eftersöktes götland. Kikarspaning på partier med ande ljung (Gustavsson 2005). Även gammal ljung. Grov och högvuxen också 2017 på den senast brända delen naken svart humusrik jord mellan ljung i Norge påträffades arten på en bränd ljung växte också över hela heden i längst upp (norrut) på heden, och som eller i anslutning till stenblock underlät- ljunghed (Tönsberg & Øvstedal 1995). Bollaltebygget innan den första sentida brändes 2009 och 2017, utan att hittas. tar eftersök och kan vara ett tips för den bränningen 2009. Det verkar som om Efter hårda bränningar kanske huvud- som har trötta ben och som inte orkar På ljungheden i Bollaltebygget brän- huvudbägar laven har överlevt denna bägarlav behöver några år för att växa des hela den ytan som nu rymmer långa period med grov ljung, antingen till sig och bli detekterbar. Troligen går det att finna den på de brända partierna 2017 inom kort. Man kan tänka sig att huvudbägarlav flyttar runt mellan lämpliga successionsstadier på de ljunghedar den växer på.
Kan huvudbägarlav upptäckas på fler platser? De nya fynden och återfynden kan leda tankarna till att huvudbägarlav nu finns ”överallt” där lämplig miljö erbjuds. Så verkar dock inte vara fallet. Arten efter- söktes nämligen under 2016–2017 på flera andra ljunghedar, såväl i norra som i södra Halland med negativt resultat. Fig. 3. Fläck med öppen humusjord mellan ljungtuvor på ljungheden i Bölarp. Det var Dock indikerar de nya fynden att arten Fig. 5. Årnäsudden. Ovanligt rikligt grenat allt som behövdes! 2017-10-18. Foto: Ö. Fritz. går att hitta på fler platser. Fyndbilden exemplar. 2016-06-03. Foto: M. Larsson. 52 53 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Arup, U. 2006. Mark- och stenlevande lavar i naturskyddade områden i Hallands län 2001-2003. Länssty- relsen i Hallands län. Meddelande 2006:5. 112 sidor. Arup, U. & Ekman, S. 1992. Nyheter i södra Sveriges lavflora. Graphis Scripta 4: 81-86. Gustavsson, R. 2005. Huvudbägarlav funnen i Västergötland. Eller “Ge kona ljong för dä ä ho vander ve”. Lavbulletinen 2005 (2): 57-59. Tønsberg, T. & Øvstedal, D. O. 1995. Cladonia peziziformis new to Nor- way from a burnt Calluna heath. Graphis Scripta 7: 11-12. Fig. 8. Bollatebygget. 2017-08-08. Foto: Ö. Fritz. Aktuella förekomster i Halland Bölarp NR, Laholms kommun: Funnen Mästocka ljunghed NR, Laholms kom- 2017-10-18 på naken humusrik jord mun: På bränd naken humusrik jord mellan ljungtuvor (Fig. 3) på betad och Fig. 6. Nybränd ljunghed på Mästocka skjutfält (bombmålet), som Försvarsmakten mellan ljungtuvor. Funnen 1992 (Arup bränner varje år. På denna ljunghed finns rikligt med huvudbägarlav. 2006-05-07. bränd ljunghed (1338344 6275002). Foto: Ö. Fritz. & Ekman 1992). Därefter rapporterad Leg. & det. Ö. Fritz. vid flera tillfällen från olika delar av Årnäsudden NR, Varbergs kommun: knäböja lika mycket som förr… ljungheden. Senast rapporterad 2017- Funnen 2016-06-03 på betad och bränd Tack Svante Hultengren som kontrol- 10-18 av Ö. Fritz (olika platser kring ljunghed (Fig. 4–5) i den södra delen lerade fynden i norra Halland och till RT90 1342400 6279000). av området (1279589 6346251). Leg. Krister Larsson för information om Mästocka skjutfält Natura 2000, La- M. Larsson. Det. Svante Hultengren. bränningshistoriken på Bollaltebygget. holms kommun: Funnen på flera platser Biskopshagen NR, Varbergs kommun: (kring 1344000 6285850) på bomb- Funnen 2016-06-23 på ljungmark som målets brända ljunghedar 2003-08-26. varken betas eller bränns i den södra Referenser Noterad på naken humusrik jord mellan delen av området (1276250 6352953). Ahti, T., Stenros, A. & Moberg, R. ljungtuvor (Arup 2006). Senast rap- Störningen åstadkoms istället av hårt (eds). 2013. Nordic Lichen Flora porterad 2006 (Fig. 6–7) av Ö. Fritz. klimat vid kusten i kombination med 5. Cladoniaceae. Nordic Lichen Bollaltebygget KR, Laholms kommun: tunt jordlager på berg. Leg. M. Larsson. Society. Det. Svante Hultengren. ArtDatabanken. 2015. Rödlistade arter Funnen 2017-08-08 på naken humusrik i Sverige 2015. ArtDatabanken, jord mellan ljungtuvor på betad och Näsbokrok NR, Kungsbacka kommun: Uppsala. relativt nyligen bränd ljunghed (Fig. Funnen 2016-06-23 på betad och Fig. 7. Huvudbägarlav kan breda ut sig 2 och 8) på flera platser i den centrala bränd ljunghed i den centrala delen av på stora ytor på ljungheden på Mästocka ArtDatabanken. 2017. Faktablad om huvudbägarlav på www.artdata- delen (kring 1346320 6275140). Leg. området (1275234 6363283). Leg. M. skjutfält (bombmålet). 2006-05-07. Foto: Larsson. Det. Svante Hultengren. Ö. Fritz. banken.se, hämtat den 2017-11-27. et det. Ö. Fritz. 54 55 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Lunglav Lobaria pulmonaria i sydöstra Sverige
Ulf Schiefelbein, Ute Schiefelbein, Blücherstraße 71, 18055 Rostock, Tyskland Arne Thell, Lunds universitet, Biologiska museet, Box 117, 22100 Lund
Inventeringen av lunglav Lobaria pulmonaria vid Östersjön fort- satte under våren 2017. I år besöktes nordöstra Skåne, Blekinges och sydöstra Smålands kusttrakter och södra Öland. Jämfört Fig. 1. Återbesökta lokaler för lunglav i nordöstra Skåne, Blekinge, södra Kalmar med fjorårets inventering i Skåne blev årets resultat betydligt mer län och södra Öland, rapporterade till Artportalen (www.artportalen.se) från och glädjande. Lunglaven fanns kvar på 60% av de gamla lokalerna med 1990 (Tabell 1). Grön punkt betyder att arten återfunnits, röd punkt att den ej jämfört med 25% i den nemorala delen av Skåne. återfunnits. Lunglaven finns kvar på 24 av områdets 40 lokaler. se, från och med 1 januari 1990 beakta- Undersökningsområdet des för lunglav i det aktuella området. Den här delrapporten omfattar inven- Det innebar att 40 lokaler återbesöktes tering av de områden av Skåne som ej 11–15 maj 2017. Noteringar gjordes behandlades i fjorårets rapport i Lav- Lunglaven, Lobaria pulmonaria (L.) har vi fortsatt på samma sätt med om arten fanns kvar eller ej. Där den bulletinen (Schiefelbein et al. 2016), Hoffm., förekommer över hela norra nordöstra Skåne via Blekinges och försvunnit presenteras tänkbara orsaker norra och nordöstra Skåne inklusive halvklotet och i södra Afrika men är sydöstligaste Smålands kusttrakter till till försvinnandet. Arten eftersöktes Kristianstadområdet och Ryssberget i sällsynt i stora delar av sitt utbred- södra Öland som undersökningsom- såväl på själva lokalen som i dess om- öster, som utgör gräns mellan Skåne ningsområde (Jørgensen & Tønsberg råde, det vill säga gränslandet mellan givningar, där den enligt vår erfarenhet och Blekinge. Vidare besöktes Bleking- 2007, Virtuella herbariet, http://www. de nemorala och hemiboreala zonerna. skulle kunna förekomma. Förutom es och sydöstra Smålands kustområden emg.umu.se) Målsättningen är att få en bild av att kartlägga utbredningen kommer upp till Kalmar samt södra Öland (Fig. det aktuella tillståndet för lunglaven materialet att användas i den ovan 1). Två mycket svårtillgängliga lokaler Lunglaven är krävande i sitt val av samt att klargöra var och varför den nämnda populationsgenetiska studien i Blekinges skärgård återbesöktes ej. växtplats och minskar dessutom till minskar. Vårt undersökningsområde, som omfattar både kemiska analyser följd av mänsklig verksamhet. I södra sydvästra Östersjöregionen, ingår i och DNA-studier. Därför insamlades Vårt totala undersökningsområde utgår Sverige är det främst luftföroreningar, ett större, internationellt projekt som lobfragment på samtliga lokaler. Re- från en förekomst på Darß, som är den ändrade skogsbruksmetoder och över- täcker merparten av Europa där lung- sultaten sammanfattas i en tabell och mellersta delen av halvön Fischland- gödning som är de främsta hoten. I fjor lavens utbredning och släktskap mellan en utbredningskarta (Tabell 1, Fig. 1). Darß-Zingst i den tyska delstaten rapporterade vi från en undersökning av lunglavspopulationer studeras. Virtuella herbariet (2017), www.emg. Mecklenburg-Vorpommern, och om- gamla Lobaria-lokaler i Skåne söder umu.se, en databas baserad på Sveriges fattar kusttrakter runt hela sydvästra om barrskogsregionen som återbesök- Metoder och material sex största herbarier, konsulterades Östersjöregionen till och med Polen tes med hjälp av uppgifter lämnade till Metoden som användes var samma som för att studera lunglavens historiska och södra Öland i öster. Lunglaven är Artportalen 1990 och senare (Schie- förra året. Samtliga lokaler som rappor- utbredning. mycket sällsynt söder om Östersjön. felbein m.fl. 2016). I den här studien terats till Artportalen, www.artportalen. 56 57 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 3. Lunglavslokal där förutsättning- arna inte längre är de bästa. Bokstam med Lobaria där stora delar av bålen bleknat och delar i mitten redan ramlat ner. (Tabell 1: lokal 13): Söndre Vång i Ivetofta socken, Skåne. Fig. 4. Lunglaven växer ibland även på mycket tunna stammar. Bilden är tagen Fig. 2.Idealiskt läge för lunglav – ljust emellertid enstaka små eller dåligt på en ung lönn på Skallahultsåsen (Tabell Fig. 5. Typisk ståndort för lunglav, ovanför och hög luftfuktighet nära vatten, här utvecklade exemplar, enligt Joakim 1: lokal 37), Nättraby socken i Blekinge. vid Ivösjöns norra strand, Orehagen i kanten av ett brant stup. Dessa exemplar Vånga socken i nordöstra Skåne (Tabell Hemberg, som missats av oss då de växer på lönn på Skallahultsåsen (Tabell 1: lokal 7). ofta är svåra att lokalisera. Detta kan Blekingegränsen, i området runt Ivö- 1: lokal 37), Nättraby socken i Blekinge. naturligtvis gälla ytterligare lokaler. sjön, lokalerna 7–15 där den återfanns Västerut, i Schleswig-Holstein, finns en Slutresultatet för den här studien blev på hela sex lokaler. Det fanns emellertid Joakim Hemberg på Skogsstyrelsen enda lokal kvar, i Pobüller Bauernwald emellertid att lunglaven återfanns på både exempel på lokaler där lunglaven har, som är en av de mest aktiva rap- mellan Flensburg och Husum. Söderut 60% av lokalerna (Fig 1., Tabell 1). tycks trivas väldigt bra och platser där portörerna på Artportalen. Särskilt i finns den närmast i Rhön, ett bergsom- Det kan jämföras med åtta av 32 lokaler den verkar vara på väg att försvinna Listers härad norr om Sölvesborg samt råde i gränstrakterna mellan Bayern, ifjor, alltså endast 25 % (Schiefelbein (Fig. 2–3). I fjorårets undersökning, i vid Ronneby mitt i landskapet (Fig. Hessen och Thüringen. I Danmark finns m.fl. 2016). Lunglaven är i stort sett den utpräglat nemorala delen av Skåne, 4–7) finns många återfynd. Där obser- den numera bara sporadiskt på Jylland försvunnen från västra och södra Skåne fanns lunglaven nästan bara kvar på verade vi lunglav även på mycket smala efter att de sista exemplaren på Själland och har blivit mycket sällsynt i centrala ovanliga, mer eller mindre spektakulära stammar (Fig. 4). Lunglaven återfanns dog ut för några år sedan. Skåne. I norra och nordöstra Skåne är lokaler, det vill säga utsatta, mycket även här oftast på spekatakulära loka- den vanligare och de flesta återfynden branta sluttningar som inte förändrats ler även om det inte var lika påtagligt Resultat i år härrör från undersökningsområdets under lång tid och som inte blir för som i Skåne. I Uppsala (UPS) finns Årets resultat blev betydligt mer mellersta del, från nordöstra Skåne till mörka (Schiefelbein et al. 2016). ett belägg från Kristianopels socken uppmuntrande än fjorårets. På de centrala Blekinge (Fig. 1). i östligaste Blekinge. Lunglaven har återbesökta 40 lokalerna fanns lung- Blekinge ej rapporterats därifrån i modern tid laven kvar på 24, varav 19 återfanns Nordöstra Skåne Lunglaven håller ställningarna ganska (Virtuella herbariet 2017). Längre av oss. På ytterligare fem lokaler finns Lunglaven har en stabil förekomst nära väl i Blekinge, ett intryck som även norrut i Blekinge, mer än 20 km från 58 59 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 7. Johannishus åsar. Här växer lunglaven på en gammal lind. Fig. 6. Johannishus åsar i Hjortsberga socken i Blekinge (Tabell 1: lokal 35). En av få förekomster i öppet landskap. var inte alls lika tydlig inom det område felaktig (Tabell 1). Det är emellertid kustbandet, finns fler lokaler och på de Öland vi nu studerat. Intensivt skogs- och tydligt att lunglaven klarar sig betydligt allra rikaste kan man finna flera tiotal På södra Öland finns bara en förekomst jordbruk, igenväxning och ändrade bättre i Blekinge än i Skåne. träd och fertila exemplar, enligt Hem- av lunglav, i Ottenby södra lund, där klimatförhållanden med mer vind och berg. De befinner sig emellertid utanför den återfanns mitt i lunden av Tommy lägre luftfuktighet påverkar emellertid Litteratur undersökningsområdet. Knutsson 1999 efter 100 år. Jätteeken lunglaven negativt även här. Lungla- Artportalen. 2017. http://www.artpor- som lunglaven växte på dog år 2008, ven sprider sig till nya lokaler endast i talen.se Småland varefter Knutsson transplanterade det ringa omfattning medan den fortsätter Schiefelbein, U., Schiefelbein, U. & I sydöstligaste Småland återbesöktes sista exemplaret på en ek nära vägskälet att försvinna från sina tidigare. På de Thell, A. 2016. Lunglav Lobaria lunglaven på den enda lokal som fanns i lundens allra sydligaste del (Tabell lokaler där endast små och få bålar finns pulmonaria på stark tillbakagång i angiven i Artportalen där den ej åter- 1). Där växer den fortfarande och är kvar är det lätt att förbise dessa, speci- Skåne. Lavbulletinen 2016-2: 53–59. fanns. Vi är skeptiska till uppgiften då det enda kända exemplaret på södra ellt om lokalerna är oprecist angivna Tønsberg, T. & Jørgensen, P. M. Loba- platsen inte verkar vara särskilt lämplig Öland. Det finns inga belägg alls från (Tabell 1). Till detta kommer att tiden ria. Nordic Lichen Flora 3, s. 77–82. för lunglav på grund av stark eutrofie- Öland redovisade i Virtuella herbariet som kan fördelas mellan lokalerna är Virtuella herbariet. 2017. http://www. ring. För närvarande finns således ingen (2017). Däremot finns uppgifter från begränsad. Vi har därför tacksamt tagit emg.umu.se känd lokal för lunglav i södra Kalmar landskapets norra del rapporterade till emot kompletterande uppgifter från län. Varken på Artportalen (2017) Artportalen. Joakim Hemberg, vilket medförde att Tack eller Virtuella herbariet (2017) finns lunglaven rapporteras återfunnen på yt- Vi vill framföra vårt varma tack till ytterligare uppgifter från sydöstligaste Diskussion terligare fem lokaler, 24, 31, 32, 33 och Joakim Hemberg som granskade ma- Småland. Den mycket negativa trend som var 36, förutom de 19 lokaler där vi själva nuskriptet och försåg oss med flera särskilt markant i skånska bokskogar återfann den. I något enstaka fall kan kompletterande uppgifter samt till Ove rapporteringen till Artportalen ha varit Almborns fond för finansiellt stöd. 60 61 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Tabell 1. Lunglavslokaler rapporterade till Artportalen från och med 1990 i nordöstra Lokal Lokal hos Artportalen Koordinater, Rapportör, datum Sökresultat Tänkbar Skåne, Blekinge, sydöstra Småland och södra Öland som återbesöktes 11–15 maj nr Rikets nät anledning till försvin- 2017. För de lokaler där arten ej återfunnits finns kommentarer om möjliga orsaker nandet till försvinnandet. 17 BL, SÖLVESBORG, 1300 m SSO N6216017 Skogsstyrelsen 1996-03-18 Återfunnen på två Kopannan (03E3e15) O1424805 ± 250m bokar Lokal Lokal hos Artportalen Koordinater, Rapportör, datum Sökresultat Tänkbar N om E22, Sölvesborg N6216021 A. Lydänge 2006-03-15 nr Rikets nät anledning till O1424777 ± 5m försvin- nandet N om E22, Sölvesborg N6216020 A. Lydänge 2006-03-15 O1424776 ± 5m 1 SK, ODERLJUNGA, V om byn N6232466 I. Olsson Ej återfunnen För mörkt, N om E22, Sölvesborg N6216030 A. Lydänge 2006-03-14 (03C6j01) O1346511 ± 250m 1997-06-26 eutrofiering O1424713 ± 5m 2 SK, PERSTORP, Ö om badet N6226688 L. Bengtsson Ej återfunnen För mörkt, för torrt, (03D5a01) O1350871 ± 250m 1998-06-23 eutrofiering N om E22, Sölvesborg N6216029 A. Lydänge 2006-03-14 O1424708 ± 5m 3 SK, VÄSTRA TORUP, Hallen N6222669 C.-J. Månsson Återfunnen på en O1354278 ± 200m 2015-05-05 bok N om E22, Sölvesborg N6216030 A. Lydänge 2006-03-14 Håkantorps hall (03D4a01) N6222677 Skogsstyrelsen O1424689± 5m O1354172 ± 250m 1994-08-25 N om E22, Sölvesborg N6216017 A. Lydänge 2006-03-14 4 SK, BRÖNNESTAD, öster om N6220903 L. Bengtsson Ej återfunnen Kalhuggning, sly, O1424691 ± 5m Spragleröd (03D4e09) O1372347 ± 100m 1998-09-03 för mörkt och torrt N om E22, Sölvesborg N6216022 A. Lydänge 2006-03-14 5 SK, NÄVLINGE (03D3f83) N6218276 P.-O. Hedwall Ej återfunnen För mörkt, O1424594 ± 5m O1375047 ± 500m 2006-06-01 eutrofiering N om E22, Sölvesborg N6216019 A. Lydänge 2006-03-14 6 SK, SKEPPARSLÖV, Källan NV N6211718 R. S. Jakobsen Ej återfunnen Möjligen förväxlad O1424585 ± 5m O1387845 ± 50m 2017-01-28 med Peltigera sp. 18 BL, SÖLVESBORG, V Gummarp N6216539 A. Lydänge 2006-03-16 Ej återfunnen Kanske förbisedd 7 SK, VÅNGA, Orehagen, N6225712 T. Svensson Återfunnen på två O1425124 ± 5m men de flesta strandremsan O14133618 ± 250m 2014-03-14 ekar varav en var V Gummarp N6216715 A. Lydänge 2006-03-20 träden är mycket Orehagen (03E5c56) N6225736 Skogsstyrelsen död O1425123 ± 5m unga och skogen är ganska mörk O1413588 ± 500m 2003-03-20 V Gummarp N6216735 A. Lydänge 2006-03-17 8 SK, ÖSTERSLÖV, Karsholms skog N6224462 I. Olsson Återfunnen på två O1425178 ± 5m (03E4a20) O1402317 ± 100m 1996-09-16 ekar Ryssberget N6216750 B. Karlsson & H. Lernefalk 9 SK., ÖSTERSLÖV, Karsholms skog N6224616 I. Olsson Ej återfunnen För mörkt på grund O1425120 ± 100m 2013-04-28 (03E4a22) O1402665 ± 50m 1996-09-12 av uppväxande 600 m N Charlottendal N6216728 Skogsstyrelsen 1995-10-19 gran (03E3f05) O1425280 ± 250m 10 SK, OPPMANNA, N6225330 I. Stenberg Ej återfunnen För mörkt; Ryssbergets NR inventeringsruta N6216970 J. A. Hemberg & D. Oppmannaberget (03E5b66) O1409380 ± 250m 2006-07-06 för många ungträd 1,8 ha O1425220 ± 250m Göransson 11 SK, NÄSUM, SV delen N6227771 L. Bengtsson Återfunnen på två 2011-06-01 [Västanåberget] (03E5c04) O1414977 ± 250m 1997-05-15 bokar 19 BL, MÖRRUM, Marsundsudden N6226942 Skogsstyrelsen 1994-09-06 Återfunnen på två Sydväst om NBI 07 (03E5d08) N6227715 L. Bengtsson (03E5g05) O1431813 ± 1000m ekar och en lönn O1415051 ± 250m 1997-05-15 Stensnäs N6226849 J. A. Hemberg 2009-05-12 12 SK, IVETOFTA, Ö om Rygglidarna N6222626 L. Bengtsson Ej återfunnen Skogsbruk; gamla O1431813 ± 250m (03E4e72) O1420593 ± 250m 1997-03-26 träd borthuggna Stensnäs N6226726 M. Kilnäs 1998-04-22, 13 SK, IVETOFTA, Ö om Söndre Vång N6223256 L. Bengtsson Återfunnen på en O1431926 ± 50m J. A. Hemberg 2009-05-12 (03E4e74) O1421219 ± 250m 1997-04-02 bok Marsundshalvön N6226578 A. Lydänge 2005-10-17 14 SK, NÄSUM, NO Finkelman N6223161 L. Bengtsson Återfunnen på en O1431897 ± 5m (03E4e76) O1421647 ± 100m 1997-04-02 bok 20 BL, MÖRRUM, Marsundshalvön N6226762 A. Lydänge 2005-10-24 Återfunnen på en 15 SK, NÄSUM, Täppet (03E4e79) N6223253 I. Olsson Återfunnen på en O1431622 ± 5m ek O1422894 ± 100m 1997-04-04 bok Marsundshalvön N6226743 A. Lydänge 2005-10-24 16 BL, SÖLVESBORG Ryssberget N6216256 A. Malmqvist Återfunnen på en O1431633 ± 5m O1424570 ± 100m 2009-09-11 bok 21 BL, MÖRRUM, Marsundshalvön N6227246 A. Lydänge 2005-10-28 Ej återfunnen Träden kanske Ryssberget södra N6216262 M. Kilnäs 1997-04-04 O1431903 ± 5m avverkade O1424552 ± 50m A.-K. Bilén 2003-05-14 22 BL, BRÄKNE-HOBY, Pilken N6225281 A. Lydänge 2006-06-19 Ej återfunnen Träden troligen 200 m N om E22 N6216346 Länsstyrelsen 2008-06-11 O1455539 ± 5m fallna, för torrt O1424509 ± 5m A. Lydänge 2006-03-14 och mörkt
62 63 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Lokal Lokal hos Artportalen Koordinater, Rapportör, datum Sökresultat Tänkbar Lokal Lokal hos Koordinater, Rapportör, datum Sökresultat Tänkbar nr Rikets nät anledning till nr Artportalen Rikets nät anlednin försvin- g till nandet försvin- 23 BL, RONNEBY, Bökevik N6225574 J. A. Hemberg 2016-05-27 Återfunnen på en nandet O1459975 ± 25m lind 35 BL, HJORTSBERGA, N6235659 A. Lydänge 2007-02-08 Återfunnen uppe på 24 BL, RONNEBY, 1600 m S N6230140 Skogsstyrelsen 1997-06-10 Ej återfunnen av Johannishus åsar O1476572 ± 5m åsen på en lind – Blankasjön (03F6c25) O1461071 ± 100m oss men finns Johannishus åsar, vid N6235910 J. A. Hemberg 2010-08-15 finns även på ask (J. kvar (J. Stubbemåla N6230101 A. Lydänge 2006-09-07 Norragärde O1476480 ± 250 m Hemberg) O1461044 ± 5m Hemberg) Johannishus åsar N6235962 A. Lydänge 2007-02-06 25 BL, BRÄKNE-HOBY, Sjöarp N6233706 M. Lif 2009-07-21 Ej återfunnen Eutrofiering O1476555 ± 5m O1461499 ± 10m 36 BL, FRIDLEVSTAD, 350 m N N6235095 J. A. Hemberg 2003-04-13 Ej återfunnen av oss 26 BL, BRÄKNE-HOBY, Näsudden N6233964 A. Lydänge 2006-08-16 Återfunnen på en Skallahult (03F7g06) O1481706 ± 250m men finns kvar (J. O1462070 ± 5m lönn Hemberg) 27 BL, BRÄKNE-HOBY, Näsudden N6234032 I. Björegren 2010-05-22 Ej återfunnen ? 37 BL, NÄTTRABY, N6234833 M. Kilnäs 1998-04-16, J. A. Återfunnen på fyra O1462120 ± 50m Skallahultsåsen, O1481911 ± 50 m Hemberg 2004-05-05, J. A. lönnar 28 BL, BRÄKNE-HOBY, Näsudden N6234130 Skogsstyrelsen Ej återfunnen För mörkt, för Skallahult Hemberg 2009-04-28 (03F6c04) O1462190 ± 50m 1995-03-03 många unga träd, 38 SM, MORTORP, bokskog N6273116 O. Persson & P. Johnsson 2016- Ej återfunnen För torrt, några gamla träd Näsudden N6234149 A. Lydänge 2006-08-16 NV Kristinelunds gård O1517644 ± 100m 01-28 eutrofiering O1462158 ± 5m döda Bokskog 300 m E N6273107 O. Persson & M. Olofsson 2016- 29 BL, BRÄKNE-HOBY, Näs, N delen N6235070 Skogsstyrelsen Återfunnen på tre Kristinelunds gård O1517698 ± 0m 12-03 (03F6c03) O1462103 ± 250m 1995-03-03 askar varav två ÖL, ÅS, Södra Ottenby N6232865 T. Knutsson 1999-05-06 Ej återfunnen. Den Trädet dött. döda 39a Näs, N delen (03F6c03) N6235011 Skogsstyrelsen lund, tämligen centralt i O1538430 ± 10m ”återfunnen efter 100 år”, T. aktuella eken i Lokalt för
O1462166 ± 250 1995-03-03 lunden Knutsson & H. Lindkvist 2005- centrala delen av eutroft
Näs, N biotopskyddsområdet N6235000 J. A. Hemberg 2009-10-29 11-05 ”tre bålar varav en död södra lunden dog O1462140 ± 250m på marken”, T. Knutsson & H. 2008 och har nu 30 BL, RONNEBY, 2400 m NO N6234502 Skogsstyrelsen Återfunnen på en Lindkvist 2006-03-22 ”snart släppt nästan all sin Galtsjön (03F6c17) O1464642 ± 250m 1997-05-22 lönn och en utgången då barken släpper”, bark. Det sista Kättorp, biotopskyddsområde N6234539 J. A. Hemberg 2013-08-13 avenbok T. Knutsson 2008-06-04 ”eken exemplaret trans- O1464639 ± 100m numera helt död” planterades på en ek i sydligaste delen av 31 BL, RONNEBY, 1600 m SO N6234962 Skogsstyrelsen Ej återfunnen av ÖL, ÅS, Södra Lunden N6232860 J. Johansson & A. Carlberg Bredåkra kyrka, V om O1466293 ± 500m 2002-02-13 oss men finns O1538442 ± 10m 2017-04-29 skogen, se lokal 39b Kallinge (03F6d16) kvar (J. Södra Lunden N6232900 J. Johansson 2010-05-22 Ej återfunnen Oprecisa Hemberg) O1538100 ± 1000m koordinater. 32 BL, FÖRKÄRLA, Tromtö N6225305 A. Malmqvist Ej återfunnen av förmodligen naturreservat O1479218 ± 100m 2008-05-29 oss men små avses 39b bålar finns kvar 39b Ottenby, södra lunden N6232429 T. Gunnarsson, L. Johnsson, U.- (J. Hemberg) O1537868 ± 25 m B. Andersson, I Johnsson, H. 33 BL, FÖRKÄRLA, Tromtö N6225094 E. v. Dooren 2009-03-18 Ej återfunnen av Lindqvist & J.-O. Pettersson naturreservat, Engelska O1480022 ± 10m oss men små 2008- 08-24 ”ympad av T. parken N6225122 M. Lif 2009-03-11 bålar finns kvar Knutsson och H. Lindqvist frön O1479996 ± 10m (J. Hemberg) döende [död] ek i södra 34 BL, FÖRKÄRLA, Tromtö NR N6225739 J. A. Hemberg, A. Lydänge, Återfunnen på en lunden” Ringholmen O1480717 ± 300m S. Willman & G. Isacsson ek – finns även Ottenby, södra lunden N6232416 T. Gunnarsson, H. Lundkvist, J.- 2015-06-04 på lönn (J. O1537830 ± 25m O. Petersson, I. Johnsson, U.-B. Tromtö NR Ringholmen N6225701 M. Lif 2015-10-07 Hemberg) Andersson, T. Knutsson & L. O1480716 ± 10m Johnsson 2010-05-22
Tromtö NR Ringholmen N6225686 M. Lif 2015-10-07 Ottenby, södra lunden N6232430 M. Westberg, J. Henriksson, T.
O1480736 ± 10m O1537869 ± 10m Knutsson & U. Arup 2017-06-14 Tromtö NR Ringholmen N6225693 M. Lif 2015-09-30 Ottenby, södra lunden N6232437 K.-E. Sundström, J. Ohlsson & O1480782 ± 10m O1537907 ± 25m M. Lindholm 2017-10-14 Ringholmen N6225723 A. Lydänge, S. Willman & 40 Öl, Ås, Ottenby, Ölands N6229910 A. Helseth 2008-06-30 Ej återfunnen Troligen O1480797 ± 50m J. Warhammar 2015-01-23 södra udde O1536830 ± 250m felaktig rapport 64 65 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Addendum - Lavar på frimärken
Louise Lindblom, Universitetsmuseet i Bergen, Universitetet i Bergen, Post- boks 7800, Thormøhlensgate 53A, N-5020 Bergen, Norge. E-post: Louise. [email protected]
Louise skrev nyligen om lavar på frimärken men presenterar här ytterligare frimärken med dessa ädla organismer på.
Jag skrev nyligen i Lavbulletinen om motiv, bland annat på utgivningar från min frimärkssamling med lavmotiv Liechtenstein och Åland. Knöllav de- (Lindblom 2017). Tyvärr var tabellen buterar som frimärksmotiv och skorpla- inte komplett. Det visade sig nämligen var är överhuvudtaget ytterst ovanliga att Island den 14 september 2017 ut- som huvudmotiv. Det enda exempel Fig. 1. Vackert FDC från utgivningsdagen den 14 september 2017 (Island). gav två olika frimärken med lav som jag känner till är örnlav Ochrolechia huvudmotiv; inte bara ett, som jag tartarea från Färöarna (2017). Vägglav Xanthoria parietina (L.) uppgav! Jag hade använt mig av en Th.Fr. reklamannons i det norska frimärksför- Frimärkeutgivelsen utgörs av katalog- Vägglav beskrevs som Lichen parieti- bundets medlemstidning som källa för nummer 653A (vägglav, isl. veggjaglæ- nus av Linnaeus i Species Plantarum denna information i min artikel. Senare, ða) och 653B (knöllav, isl. skeljaskóf), (1753). Arten är en bladlav, som kän- när jag skulle beställa frimärkena och som kan köpas som två ark med 10 netecknas av sin gula till orange färg, därför studerade Islands postverks frimärken vardera. Dessutom erbjuder ganska stora bål (kan bli mer än 10 (Íslandspóstur) utgivningsprogram Íslandspóstur följande produkter: 1) cm) och oftast rikligt förekommande (www.stamps.is) blev jag varse denna vardera av de två frimärkena, 2) ett för- apothecier (Fig. 2). Den kan växa på de blunder! När i hela friden ska jag lära stadagsbrev (FDC) med de två frimär- flesta substrat, bara det är någorlunda mig läxan; att alltid kontrollera källan?! kena (Fig. 1), 3) två FDC, vardera med näringsrikt och god ljustillgång. Precis På den sista raden i tabellen på sidan ett av frimärkena, 4) två FDC, vardera som i Sverige är vägglav vanlig på 29 nämner jag ett isländskt frimärke med block om fyra av de respektive Island, särskilt de sydliga och västliga med vägglav, men där måste en ny rad frimärkena, 5) block med fyra från övre delarna av ön. läggas till, med knöllav Placopsis ge- kanten av arket, 6) block med fyra från lida (huvudmotiv). Utgåvan med dessa undre kanten av arket, 7) ett FDC utan Knöllav Placopsis gelida (L.) Linds. två märken utgör del 2 i serien «Vild frimärken (sic). Skulle du välja att köpa Knöllav beskrevs som Lichen gelidus isländsk flora». Vägglav och andra alla produkterna måste du punga ut med av Linnaeus i Mantissa Plantarum Fig. 2. Vägglav (Norge, Vinje). Foto: E. närbesläktade arter är relativt vanligt uppemot 2000 svenska kronor! (1767). Han uppgav att arten förekom- Timdal (http://nhm2.uio.no/lav/web/index. förekommande på frimärken med lav- mer på Island och växer på sten. Det html). 66 67 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Protoblastenia lilacina ny för Sverige
Stefan Ekman, Evolutionsmuseet, Uppsala universitet, Norbyvägen 16, 752 36 Uppsala. Epost: [email protected] Linnea Ekman, Torgvägen 1B, 756 46 Uppsala. Epost: linnea.eide.ekman@ telia.com
Att exkurera i större grupper och hålla ihop dessa är ofta svårt eller omöjligt när det gäller lavar. Det behöver dock inte vara nå- gon nackdel att delar av gruppen kommer efter eller fastnar på ett ställe. Episoden som beskrivs nedan ledde t.ex. till att en ny art för landet hittades.
Fig. 3. Knöllav (Island, Snaefellnessysla, herb. O-L138164). Foto: E. Timdal (http:// nhm2.uio.no/lav/web/index.html). En helg i september 2016 befann vi kalkstensblock, varvid entusiasmen för var därför logiskt att Jørgensen m.fl. Referenser oss på Gotland för att delta i SLFs detta släkte steg påtagligt. Samtidigt (1994) valde en kollekt som var samlad Jørgensen, P. M., James, P. D. & Jar- höstexkursion (beskriven av Nyström med entusiasmen steg också frustra- på Island när de neotypifierade linnean- vis, C. E. 1994. Linnean lichen & Tholin 2017). Under lördagen tog tionen och förvirringen över svårighe- ska arter (Iceland, Kjosarsysla: Reykir, names and their typification. Bo- exkursionen oss till Skarphagen nära terna att i fält bestämma arterna i detta 1937, B. Lynge - herbarium O). Knöllav tanical Journal of the Linnean So- Irevik på nordvästra Gotland. Efter släkte. På initiativ av LE samlades det är en rosettformad skorp-lav med grå- ciety 115: 261–405.
Fig. 2. Apotheciesnitt hos Protoblastenia lilacina ((UPS L-807947) före (A) respektive efter (B) samt hos P. calva (UPS L-117356 ) före (C) respektive efter (D) behandling med K (10% KOH). Notera den betydligt kraftigare reaktionen med K hos P. calva (D) jämfört med P. lilacina (B). Foto: S. Ekman. lospora från de andra arterna genom ken P. lilacina enklast kan bestämmas. sina klotrunda sporer. Protoblastenia Förutom apotheciernas K-reaktion lilacina och P. calva har båda ellipsoida beskrivs hypotheciet hos P. lilacina Fig. 1. Protoblastenia lilacina (UPS L-807947) från Gotland. Foto: S. Ekman. sporer men skiljer sig i reaktionen med ofta som mer eller mindre violett, en kaliumhydroxid (K). Hos P. calva karaktär som gett arten sitt vetenskap- Malíček & Mayrhofer 2017; felaktigt konvexa apothecier. I fallet med den utgörs de små gulaktiga kristallerna i liga namn (”hypothecium maculatim listad för Tjeckien i den förstnämnda gotländska populationen slogs vi dock hymeniet i stort sett av antraquinoner, vel totum lilacinum”, Vězda 1970). referensen) samt Alaska i Nordame- av att apothecierna hade en påtagligt som reagerar kraftigt K+ purpurröda. Kainz & Rambold (2004) beskriver rika (Fryday 2017). Arten förefaller fyllig orangebrun till rödbrun ton, inte Hos P. lilacina är mängden och färgen hypotheciet som varierande från färg- alltså vara ganska vitt utbredd och är riktigt som de gula till smutsigt orange på kristallerna den samma, men bara löst till gulaktigt till purpurrött eller troligtvis något vanligare än vad detta färgtoner P. calva brukar ha (Fig. 1). en bråkdel, främst de som sitter överst violett. De påpekar dock att det violetta första fynd kan ge intryck av, åtmins- Med tanke på våra begränsade obser- i epihymeniet, utgörs av antraquinoner. pigmentet endast verkar förekomma tone på Gotland och Öland. En snabb vationer i fält är det dock för tidigt att Därför blir K-reaktionen betydligt sva- hos vissa apothecier och bara i några genomgång av herbariematerialet vid säga huruvida detta är en användbar gare och är mest påtaglig mellan para- av kollekterna. Vi har själva observerat Evolutionsmuseet i Uppsala (UPS) fältkaraktär. P. cyclospora har en ännu fystopparna (Fig. 2). I hög förstoring små mängder av det violetta pigmentet resulterade dock inte i några ytterligare kraftigare röd ton i apothecierna och ser man att det rör sig om två distinkt i ett av tre studerade apothecier hos uppenbara kandidater. verkar, till skillnad från P. calva och olika typer av kristaller, där de högst den gotländska kollekten (Fig. 2A), P. lilacina, föredra vertikala och lätt upp i hymeniet reagerar på samma sätt däremot inte alls i det enda apothecium Yttre morfologi beskuggade växtplatser. som hos P. calva, medan flertalet för- som studerats hos isotypen i UPS. I fält är P. lilacina mycket lik brun blir synbarligen opåverkade av K. Den guldskivlav P. calva och P. cyclospora Apotheciernas anatomi svaga K-reaktionen är ganska enkel att Växtplatsen med sin insänkta bål och sittande, Under mikroskopet skiljer sig P. cyc- observera och är den karaktär med vil- Fyndplatsen utgörs av alvarmark med 70 71 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Resultatet (Fig. 3) visar att den got- bestämningen av P. lilacina slutgiltigt ländska kollekten definitivt faller in iP. kunde säkerställas. lilacina, där de övriga sekvenserna från denna art härstammar från kollekter Referenser samlade i Tyskland, Frankrike, Italien Breuss, O. 2002. Bemerkenswerte och Grekland. Flechtenfunde aus Niederösterreich und Steiermark. Linzer Biologische Fler arter att upptäcka Beiträge 34: 1043–1051. Släktet Protoblastenia har fått oförtjänt Fryday, A. M. 2017. Additions to the li- lite uppmärksamhet av skandinaviska chenized fungi biota of North Ame- lavforskare. Ytterligare minst fyra rica and Alaska from collections beskrivna arter, P. aurata, P. calvella, held in the University of Alaska P. laeta och P. szaferi, är kända från Museum of the North herbarium olika delar av Europa och borde kunna (ALA). Arctic Science 3: 577–584. förekomma också i Skandinavien. Kainz, C. & Rambold, G. 2004. A phy- Några av dem döljer sig säkert redan logenetic study of the lichen genus i herbarierna, speciellt under namnen Protoblastenia (Lecanorales, Psora- guldskivlav P. rupestris och P. calva. ceae) in Central Europe. Bibliotheca Lichenologica 88: 267–299. Studerade kollekter Lambley, P. W. & Orange, A. 2009. Sverige. “Gotland: Stenkyrka par., Protoblastenia (Zahlbr.) J. Steiner c. 2 km SW of Irevik, Skarphagen, (1911). In: Smith, C. W., Aptroot, Fig. 3. Fylogeni hos släktet Protoblastenia baserad på sekvenser av internal transcribed shrubby alvar, on eroded pieces of cal- spacer-regionen (ITS) från Kainz & Rambold (2004) kompletterad med en utgrupp A., Coppins, B. J., Fletcher, A., Gil- (Psora decipiens) och en sekvens från den gotländska kollekten av Protoblastenia careous rock on the ground”, lat. long. bert, O. L., James, P. W. & Wolseley, lilacina (grenen som avslutas med en fylld ring). Analysen omfattade ett alignment (WGS84) 57.82394°N 18.56638°E, 17 P. A. (red.), The lichens of Great med PASTA 1.6.3 följt av trädrekonstruktion med RAxML 8.2.11 som plugin i Geneious IX 2016, L. Ekman & S. Ekman (UPS Britain and Ireland, sid. 749–751. 10.2.3 (modell: GTR+I+Γ). En tjock gren betyder att det statistiska stödet för grenens L-807947). Kroatien. Dubrovačko- British Lichen Society, London. existens, givet data och modell, är starkt (bootstrap-proportion ≥ 75%). P. “pseudoin- neretvanska: “Insula Korčula: Žrnova Malíček, J. & Mayrhofer, H. 2017. crustans” är det namn Kainz & Rambold (2004) använde på en oidentifierad och Banja, alt. 20–30 m s. m, ad lapides Additions to the lichen diversity of möjligen obeskriven art som, enligt dessa författare, är morfologiskt svår eller omöjlig calcareos in margine vinearum acu- att skilja från P. incrustans. Macedonia (FYROM). Herzogia mulatos”, 17 VIII 1969, A. Vězda 30: 431–444. in Vězda: Lich. sel. exs. 888 (UPS öppna hällar och karst, delvis öppet, vittrat loss från kalkstenen. Relativt få Nyström, D. & Tholin, M. 2017. SLF’s L-024619, isotype). delvis ganska buskigt. Här och där fö- andra lavar påträffades på dessa stenar, höstexkursion till Gotland 17–18 rekom löst liggande block, varav något däribland P. calva och några obestämda september 2016. Lavbulletinen Tack med P. cyclospora. Protoblastenia lila- pyrenokarper. 2017: 4–11. Ett stort tack till Lovisa Fogelberg och cina påträffades i en solexponerad öpp- Pykälä, J. 2010. Additions to the lichen Måns Svensson, i vars trevliga sällskap ning med hällar och något uppstickande Sekvensdata flora of Finland. V.Graphis Scripta vi botaniserade bland spännande Pro- klippkanter omgivna av vittringsgrus. För att styrka bestämningen framställ- 22: 54–62. toblastenia-arter. Vi vill också rikta ett Här satt arten på knappt knytnävsstora des en DNA-sekvens, som jämfördes Vězda, A. 1970. Four new species of alldeles speciellt tack till Måns för att och löst liggande kalkstensstycken på med de sekvenser som redan tagits lichenized Fungi. Acta Musei Sile- ha framställt den ITS-sekvens varmed marken som relativt nyligen verkade ha fram av Kainz & Rambold (2004). siae, Series A 19: 25–26. 72 73 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Exkursionsrapport till Närke våren 2017 SLF:s vårexkursion 20-22/4 2018 Värmland och Vänerskärgården!
Inbjudan till SLF:s vårexkursion 2018 som går till Värmlandsnäs vid Vänern. SLF’s vårexkursion gick till trakterna av Kumla och Örebro med Vi planerar bl a att besöka en av de mest exponerade skärgårdarna i Vänern: Mikael Hagström som arrangör. En god skara människor hade Lurö skärgård. Det exponerade läget av dessa yttre öar kan i Vänern endast slutit upp och trotsade de initialt urusla vädret, men som tur jämföras med Djurö skärgård (ett tiotal kilometer österut). Lavfloran i några var bättrade det sig. Med på exkursionen var Martin Westberg, skärgårdar i norra Vänern (Värmland) samt i Djurö skärgård (Västergötland) Samantha Fernandez Brime, Ulf Arup, Emil Persson, Sten Svan- har tidigare undersökts och hyser ett flertal intressanta stenväxande lavarter. Lavfloran i Lurö skärgård har dock inte tidigare närmare undersökts. För- tesson, Stefan Ekman, Linnea Eide-Ekman, Måns Svensson, hoppningsvis kan vi t ex hitta Lecidea laboriosa, som i Sverige har sina enda Lovisa Fogelberg, Ola Hammarström, Jesper Wadstein, Björn förekomster vid Vänern, samt den ovanliga Buellia uberior, som är relativt Owe-Larsson, Toni Berglund, Anders Carlberg och Per Larsson. vanlig på ett par öar i Djurö skärgård. Vi kan sannolikt även finna en del kustarter som är ovanliga i inlandet, t ex finns fynd avCircinaria leprosescens (fågelkantlav) och Ramalina siliquosa (strandbrosklav) vid Vänern.
Boende: Vi kommer sannolikt att bo vid Ekenäs Gästhamn på södra delen av Värmlandsnäs – närmare uppgifter erhålls vid anmälan. 21 april - Kvarntorp, Kumla växte även Athallia pyracea direkt På fredagskvällen samlades en skara på kalkstenen istället för på bark som Båtresa till Lurön: Båten tar maximalt 30 personer, vilket begränsar deltagar- entusiastiska lavbotaniker för att i är dess normala substrat. Dessutom antalet. Kostnad för båtresan tur och retur är omkring 260:- per person. strid mot vett och väder ge sig ut i fanns en Xanthocarpia som varken är kulingvindar och kraftiga hagelskurar. X. marmorata eller vitaktig orangelav Fredag 20/4 Från början var tanken att studera den X. crenulatella och således är något Samling på kvällen. En kortare exkursion görs till strandmiljöer. markanta Kvarntorpshögen, en rätt stor nytt, men detta släkte är svårt för de slagghög, men väder och vind gjorde genetiska markörerna ger ingen klar Lördag 21/4 att ett närliggande kalkbrott besöktes bild av lämpliga artavgränsningar. Vi åker båt ut till de yttersta delarna av Naturreservatet Lurö skärgård, och i stället. Regnet gjorde emellertid att Dessutom hittades Hymenelia rhodopis besöker Husön och Lurön under denna heldagsexkursion. På öarna finns gott det var allt annat än lätt att urskilja ny för Närke, även den på kalkstenen. om strandklippor, men även äldre skogspartier. några detaljer på lavarna, men en del Slutligen satt både Myriolecis semi- mycket intressanta arter kom med hem pallida och en eventuellt obeskriven Söndag 22/4 trots allt. På kalkklippor vid sjökanten Myriolecis bland orangelavarna. Det Exkursion på södra delen av Värmlandsnäs. Vi besöker en lokal med strand- fanns flera orangelavar, både orange kan säkert finnas fler intressanta arter klippor, samt sannolikt en lokal med äldre ekar – exakt lokal ännu ej fastställd. och svarta former. Den svarta formen att finna under bättre betingelser. kom efter DNA-analys att bestämmas Välkomna till Värmland! till Pyrenodesmia microstepposa (Fig. 22 april - Rankemossen 1), en nybeskriven art som hittats en Lördagen bjöd lyckligtvis på betydligt Anmälan senast 180331 till: [email protected] (eller per telefon 073- gång tidigare i landet men gått under bättre väder. Alltjämt var det lite blåsigt, 699 62 47). namnet Caloplaca atroalba, som dock men solen lyste från en klarblå himmel, är en amerikansk art. Märkligt nog bara avbruten korta stunder av enstaka 74 75 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 1. Pyrenodesmia microstepposa från Hästhagsbrottet. Foto: U. Arup. snöbyar. Turen gick till Rankemossen rubescens vars utbredning i Sverige vi strax norr om Laxå i Närkes västra kant. fortfarande vet mycket lite om. Fig. 2. Papillav Pycnothelia papillaria. Foto: U. Arup. Mossen är en välutvecklad högmosse Gyrographa gyrocarpa och zonlav lania tamarisci och blåsflikmossa som i stort sett är opåverkad av dikning. I gruvområdet fanns block och varphö- Enterographa zonata dominerade un- Lejeunea cavifolia bland annat. Det I den norra delen finns ett parti med en gar där vi noterade arter som mjölk- der överhängen och på lodytor trivdes fanns också lavar på träden här. Rikligt mosaik av småvatten och kring dessa lipplav Fuscidea praeruptorum, och Lecidea phaeops, mjöllav Leproloma med skriftlav Graphis scripta växte på finns också tydliga strängstrukturer. I Miriquidica pycnocarpa (Fig. 3). Här membranacea, fjällig filtlav Peltigera rönnarna tillsammans med bland annat anslutning till mossen finns lämningar växte också bitvis rikligt med en un- praetextata och ådrig torsklav Pelti- fläcklav Arthonia radiata. Lite över- efter en småskalig gruvverksamhet som derart av letlav Parmelia omphalodes gera leucophlebia. På en lite mer ljust raskande var fynden av havstulpanlav övergivits för mer än 100 år sedan. Det ssp. discordans som bland annat skiljer belägen lodyta växte korallkronlav var denna plats, gruvområdet och när- från ssp. omphalodes genom en negativ Lopadium coralloideum tillsammans liggande berghällar, som först tilldrog K-reaktion i märgen. Denna underart med näverlav Platismatia glauca. Två sig den glada gruppens uppmärksam- betraktas på många håll i världen som arter som dock var nya för Närke är het. Välutvecklade kuddar med papillav en egen art men detta bör undersökas åderfjällig bägarlav Cladonia cyat- Pycnothelia papillaria (Fig. 2) frodades närmare. homorpha och stiftdynlav Micarea på exponerade rundhällar tillsammans botryoides, som satt sparsamt i mossan med bland annat pigglav Cladonia un- Gänget splittrades men de flesta gick på lodytan. Annars var det mest moss- cialis, kuddbägarlav Cladonia strepsilis ner i en intilliggande bäckdal som floran som tilldrog sig mest intresse på och en art ur den rödfruktiga kochi- visade sig vara kraftigt påverkad av klipporna här. En fin förekomst av grov nillavsgruppen (gissningsvis kochenil- skogsbruk. En ostvänd ganska kraftig fjädermossa Neckera crispa frodades lav Cladonia coccifera). På en stubbe rasbrant hade klarat sig bättre och här tillsammans med kuddmossa Amphi- noterade vi den rödlistade vedskivlaven fanns en hel del av de typiska arter som dium mougeottii, platt fjädermossa Hertelidea botryosa och på en låga den man kan förvänta sig i beskuggade si- Neckera complanata, kruskalkmossa nyligen uppmärksammade Xylographa likatbranter i trakten. Skuggklotterlav Fig. 3. Miriquidica pycnocarpa. Foto: U. Tortella tortuosa, klippfrullania Frul- Arup. 76 77 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––– –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 –––––––––––––––––––––––––––
ris men kanske framförallt svart renlav ska heta T. squamata (Fig. 5). Här fick C. stygia, hedrenlav C. portentosa och vi också titta på T. aromatica som växte fnaslav C. squamata. I den norra delen i en liten skreva invid stora mattor av finns också en del mossebägarlav C. sammetslav Thermutis velutina. Annat subfurcata och enstaka bägartrattlav som noterades här var traslav Scytinium C. deformis. Här hittades också den lichenoides, flikig skinnlav S. gelati- lilla svårupptäckta mosskryptolav Ab- nosum, gulkantad dagglav Physconia sconditella sphagnorum (Fig. 4). På enteroxantha, kalklav Endocarpon stenblock ute på mossen växer också adscendens och ett roligt fynd av grå en ganska artrik lavflora om än med jordlav Catapyrenium psoromoides. På vanliga arter. Navellavarna svedlav ett silikatblock hittade vi inte mindre än Umbilicaria deusta, glatt navellav U. fem arter Xanthoparmelia och vi kunde Fig. 4. Mosskryptolav Absconditella polyphylla, bronsnavellav U. poly- bland annat studera skillnaderna mel- sphagnorum på vitmossa. Foto: U. Arup. rhizza, siktlav U. torrefacta, nordlig lan de två bruna förväxlingsarterna X. Fig. 5. Toninia squamata. Foto: U. Arup. Thelotrema lepadinum och kattfotslav navellav U. hyperborea och snabellav loxodes och X. verruculifera som växte U. proboscidea noterades på ett och bredvid varandra. Felipes leucopellaea som främst växte Bland annat kan nämnas kritorangelav samma block i den västra kanten. Ett på ett par äldre granar tillsammans med Caloplaca soralifera som satt blandat nyfynd för Närke var den svårsamlade Efter en timme på en liten klippa i åker- gammelgranslav Lecanactis abietina med blyorangelav Caloplaca chlorina, Sarcogyne hypophaeoides som ofta sit- landskapet förflyttade sig gänget till och Loxospora elatina. Strax ovanför kransorangelav Flavoplaca dichroa ter med spridda apothecier på lodytor ett lövskogsområde vid idrottsplatsen branten hittades liten spiklav Calicium och ytterligare en Xanthocarpia med av silikatblock. Den skiljer sig från S. där ett av många stora kalkblock till- parvum på en tall och på en låga notera- obestämbar arttillhörighet. Även Pla- hypophaea och S. clavus genom att den drog sig särskilt uppmärksamhet. Här des dvärgbägarlav Cladonia parasitica. copyrenium fuscellum bör nämnas har en fint strierad fruktkroppskant och växte bland annat vit stjälkröksvamp Nere vid bäcken snokade Per dessutom eftersom den är ny för Närke. På kyrko- ett svart hypothecium. Tulostoma niveum på nordsidan och upp slät kvistlav Fellhanera bouteillei gårdsmuren satt dessutom rikligt med på den södra sidan fanns en ganska rik och Ramonia interjecta, båda nya för Calogaya arnoldii. Själva kyrkogården Lite trötta och hungriga for vi sedan förekomst av grå jordlav Catapyrenium Närke. var inte så intressant även om det satt in till centrala Laxå och intog en väl psoromoides. Annat av intresse som no- en hel del lavar på träden, dock huvud- tilltagen och smakande middag på en terades på undersidan av ett kalkblock Även själva mossen besöktes och här sakligen relativt vanliga arter noterades en del intressanta arter om restaurang med asiatisk profil. Kväl- nära parkeringen var liten kraterlav len avslutades sedan med årsmöte på Gyalecta subclausa som är det andra än inte några stora rariteter. På de klena Vid lunchtid begav sig de flesta hemåt Kumla vandrarhem i Kvarntorp. fyndet i Närke, och miniatyrfjällav tallarna växer rikligt med Pycnora för att studera kollekter och vila upp Agonimia tristicula. Dessutom växte sorophora, Lecanora hypotella och sig inför den kommande exkursionen en Bacidia som med viss osäkerhet L. pulicaris och på en blottad vedyta 23 april - Glanshammar på Öland tillsammans med det brittiska bestämdes till B. fuscoviridis. Om detta hittades en liten bål som kan vara Söndagens utflykt gick till de kalkrika lavsällskapet British Lichen Society. staketflarnlav Pycnora praestabilis, miljöerna vid Glanshammar. Här stu- är riktigt, är den ny för Närke. men förekomsten var så liten att ingen derades bland annat en av områdets Mikael Hagström, Martin Westberg Sista stoppet blev Glanshammar kyrka kollekt togs så vi får leva med oviss- rariteter, kalkfranslav Phaeophyscia & Ulf Arup heten här. På själva mossen finns en constipata. Martin fick dela med sig där vi kikade på lavar på gravstenar del Cladonia-arter, bland annat gulvit av det senaste om knagglavarna då och träd på kyrkogården. Några kalk- renlav C arbuscula, enstaka grå renlav knagglav Toninia sedifolia visat sig klippor strax utanför kyrkogården C. rangiferina och fönsterlav C. stella- vara två arter och den i Glanshammar drog också till sig ett visst intresse.
78 79 –––––––––––––––––––––––––––– Lavbulletinen 2-2017 ––––––––––––––––––––––––––
Lavbulletinen Häfte nr 2 - 2017 ISSN 1651-6435
Innehåll
43 25-årsjubileum 44 Kustkaklav funnen fertil 50 Fler fynd av huvudbägarlav 56 Lunglavsinventering, fortsättning 66 Fler lavar på frimärken 69 Protoblastenia lilacina i Sverige 74 Annons, SLFs vårexkursion 2018 75 SLFs vårexkursion i Närke 2017
80