1
1 FÖRORD ...... 7
1.1 Tennis: en av världens största idrotter ...... 9
1.2 Historik och svensk tennis...... 10
2 BESKRIVNING AV TENNIS SOM IDROTT ...... 12
2.1 Tennisbanan ...... 12
3 SLAGTEKNIK ...... 13
3.1 Grundslag ...... 13
3.2 Fotställningar ...... 19
3.3 Tennisteknik idag...... 21 3.3.1 Teknikanalys av Thomas Johanssons serve ...... 22 3.3.2 Mini-, midi- och maxitenni ...... 23 3.3.3 De olika greppen...... 24
3.4 Tennisteknik om 5-6 år...... 25
3.5 Rörelseteknik och rörelsemönster idag...... 26
3.6 Rörelseteknik och rörelsemönster om 5-6 år...... 26
3.7 Dagens tennis 2008...... 27
3.8 Tävlingssystem och tävlingsform idag: ...... 28 3.8.1 Herrar...... 28 3.8.2 Damer...... 30
3.9 Tävlingssystem och tävlingsform om 5-6 år ...... 32
3.10 Regelsystem idag ...... 33
3.11 Regelsystem om 5-6 år...... 35
3.12 Tävlingsfrekvens idag...... 36
3.13 Tävlingsfrekvens om 5-6 år...... 36
3.14 Spelidentitet som dominerar världstoppen...... 37
3.15 Spelidentitet som dominerar världstoppen om 5-6 år ...... 38
3.16 Världstoppen de senaste åren ...... 39 3.16.1 Herrar...... 40 3.16.2 Damer...... 40
3.17 Världstoppen om 5-6 år...... 42
3.18 Mentala färdigheter idag...... 43
3.19 Mentala färdigheter om 5-6 år...... 44
2
4 KAPACITETSKRAV...... 45
4.1 Ålder och antal år inom tennisen idag ...... 45
4.2 Ålder och antal år inom tennisen om 5-6 år ...... 46
4.3 Kroppslängd och kroppsvikt idag ...... 46
4.4 Kroppslängd och kroppsvikt om 5-6 år ...... 46
4.5 Kroppssammansättning idag ...... 47
4.6 Kroppssammansättning om 5-6 år ...... 47
5 TRÄNINGSMÄNGD ...... 48
5.1 Träningsinsats och tyngdpunkt i träningen idag ...... 48
5.2 Träningsinsats/tyngdpunkt i träningen om 5-6 år ...... 48
5.3 Periodisering av träningen idag...... 49
5.4 Periodisering av träningen om 5-6 år...... 50
6 ARBETSKRAV...... 51
6.1 Tennisspecifika arbetskrav ...... 52
6.2 Matchsituationernas arbetskrav...... 53
6.3 Slaganalys ...... 57
7 FYSIOLOGISK ARBETSBESKRIVNING AV TENNIS...... 59
7.1 Fysiologisk bakgrund...... 60 7.1.1 Syreupptagningsförmågan (Vo2)...... 61 7.1.2 Hjärtfrekvensen (HF)...... 63 7.1.3 Anaerob muskelmetabolism...... 64 7.1.4 Anaeroba krav...... 65
7.2 Tennisspecifika återhämtningskrav ...... 69
7.3 Muskelstyrka idag...... 70 7.3.1 Allmän styrka...... 70 7.3.2 Den kinetiska rörelsekedjan...... 71 7.3.3 Skuldrans stabilitet...... 72 7.3.4 Bålens stabilitet...... 75 7.3.5 Träningsförslag ...... 76 7.3.6 Tennisspecifik styrka ...... 77 7.3.7 Snabbhetsstyrka ...... 78 7.3.8 Uthållighetsstyrka ...... 80 7.3.9 Muskler som används för de olika tennisslagen...... 81
7.4 Muskelstyrka om 5-6 år...... 83
7.5 Förflyttning på banan idag...... 84
3
7.6 Förflyttning på banan om 5-6 år ...... 85
7.7 Speluppfattning idag...... 85
7.8 Speluppfattning om 5-6 år...... 85
7.9 Rörelseekonomi idag...... 85
7.10 Rörelseekonomi om 5-6 år...... 86
7.11 Koordination idag ...... 86
7.12 Koordination om 5-6 år...... 87
7.13 Sammanfattning...... 88
8 TESTER ...... 89
8.1 Tester idag ...... 90
8.2 Tester om 5-6 år ...... 94
9 TRÄNINGSFÖRSLAG ...... 95
10 ATT UTVECKLA ...... 96
10.1 Uppvärmning ...... 96
10.2 Formtoppning...... 96
10.3 Träningsläger ...... 96
10.4 Sparring ...... 96
10.5 Belastning/återhämtning ...... 97
10.6 Vätska-elektrolytbalansen...... 97
10.7 Hormonbalansen...... 97
10.8 Tester ...... 98
10.9 Tävlingskompetens ...... 100
10.10 Nutrition ...... 100
10.11 Medicinskt och fysiologiskt stöd...... 101
10.12 Doping...... 102
10.13 Vad utmärker de bästa...... 103
10.14 Övriga frågeställningar ...... 106
4
11 FÖLJANDE SATSNINGAR KOMMER ATT LEDA SVERIGE TILLBAKA TILL STÖRRE FRAMGÅNG I TENNIS ...... 107
11.1 Skapa en svensk framtidsanda och vinnarkultur-. Vi kan och vi vill utvecklas...... 107
11.2 Bättre styrning av träningsprocessen från ungdom till senior...... 107
11.3 Höja basfärdigheterna - Lägga grunden hos ungdomar och juniorer ...... 107
11.4 Skapa effektivare träningsmetoder för svensk junior- och seniorelit ...... 107
11.5 Skapa ett landslags- och utvecklingssystem som följer en röd tråd...... 107
11.6 Skapa god kommunikation och utbyte mellan landslagsledningen och tränare på tennis touren 107
11.7 Utbildning – höja kompetensen hos tränare, spelare och föräldrar...... 108
11.8 Fler tränare ...... 108
11.9 Teknik ...... 108
11.10 Skapa stimulerande och gynnsamma träningsmiljöer för junior och senior ...... 108
11.11 Utveckla egna träningsmodeller ...... 108
11.12 Ekonomiskt stöd...... 108
11.13 Lärdomar från våra egna framgångsrika spelare ...... 108
11.14 Frisk och skadefri – en nyckel till framgång ...... 108
11.15 Materiel...... 109
11.16 Träningshjälpmedel...... 109
11.17 Nya rekryteringsformer ...... 109
11.18 Talangjakt ...... 109
11.19 Tävling ...... 109
11.20 Anpassa tävlingsprogrammet ...... 109
11.21 Utvecklingsprojekt...... 109
12 UTVECKLINGSTRAPPAN...... 110
13 ANALYSER AV 2 INTERVJUER MED FRAMGÅNGSRIKA TENNISSPELARE...... 111
14 REFERENSER ...... 114
15 BILAGOR ...... 123
15.1 BILAGA 1...... 123
5
15.2 BILAGA 2...... 124
15.3 BILAGA 3 A...... 126
15.4 BILAGA 3 B...... 127
15.5 BILAGA 3 C...... 128
15.6 BILAGA 4 A...... 129
15.7 BILAGA 4 B...... 130
15.8 BILAGA 4 C...... 131
15.9 BILAGA 5...... 132
15.10 BILAGA 6 ...... 133
15.11 BILAGA 7 ...... 134
15.12 BILAGA 8 ...... 135
15.13 BILAGA 9 ...... 136
6
1 Förord
Inom tennisen har man alltid haft som målsättningen att vara konkurrenskraftig internationellt. Idag är det av största vikt att träning, skadeförebyggande åtgärder, kost mm vilar på vetenskapligt rön. Träningen måste anpassas till varje spelare individuellt vilket innebär ökade krav på kunskap hos våra ledare och tränare. All ny kunskap måste kontinuerligt tillföras dessa grupper. Kravanalysen beskriver de krav som ställs på dagens elitspelare samt antaganden gällande den närmaste framtiden. Dokumentet är tänkt att fungera som en kunskapskälla och tillsammans med utvecklingstrappan vara en vägvisare i träningen. Svenska Tennisförbundet hoppas att du som läsare finner dokumentet intressant och användbart.
Att nå framgång kan liknas vid att lägga ett pussel där alla bitar har sin betydelse för helheten. För att prestera på högsta nivå behöver man ha kunskap om sin idrott och kunskap om olika träningsmetoder. Svensk tennis befinner sig i en övergångsperiod med tanke på dagens resultat för våra bästa spelare. För att hävda oss i framtiden med den hårdnande konkurrensen behöver vi utveckling. Förhoppningsvis kommer vi att i framtiden få se flera svenska tennisspelare både på herr- och damsidan högst upp på rankingen efter att ha utfört topprestationer. Under 1980-90talet var Sverige en av de främsta nationerna i tennis. Tio år senare är Sverige fortfarande en ledande tennisnation, men svenska spelare har blivit lägre rankade och generationen spelare som kommer upp underifrån, verkar inte ha samma förutsättningar som deras kollegor som t.ex. i USA, Ryssland, Spanien, Frankrike etc. Under denna tidsperiod har tennisen ständigt varit under utveckling. Med detta som bakgrund bestämde Svenska Tennisförbundet att stödja framtagandet av en kravanalys som gäller idag. Vi valde att studera den internationella tennisforsknings- litteraturen samt våra egna svenska och andra spelares olika prestationsvariabler.
Att frambringa en alldeles riktigt krav- och kapacitetsprofil för dagens tennis i vilken resultaten förutsäger hur spelaren/spelarna kommer att prestera under en match/turnering är omöjlig. Det är många faktorer i varje delkapacitet som kan variera från dag till dag och som måste samspela med de andra kapaciteterna för att fungera optimalt.
Det finns många elitspelare med relativt låga värden i vissa delkapaciteter som klarar sig tämligen bra på högsta nivå. Denna kravprofil kommer förhoppningsvis att visa var svensk tennis står idag och samtidigt vara ett stöd för olika träningsstrategier samt hjälpa spelare och tränare i träningsplaneringarna.
Syftet med kravanalysen är att den skall vara ett utvecklingsverktyg för svensk tennis och belysa vilka faktorer och nivåer dagens tennis består av. Huvudfrågan är: var befinner sig svensk tennis gentemot andra duktiga nationer?
En kravprofil på världseliten är dessutom till hjälp för alla tennistränare och förbundskaptener. Det är av stor betydelse att kunna identifiera den aktives kapacitetsprofil och relatera denna till den arbetskravprofil som gäller för världseliten. Ju mer exakt kapacitets- och arbetskravprofilen är identifierad, desto lättare är det att göra en realistisk målformulering inför det fortsatta tränandet och tävlandet.
7
Denna kravanalys har genomförts på uppdrag av Svenska tennisförbundet och det finns ett flertal personer som, vare sig de vet det eller inte, har betytt mycket för dess genomförande. De som jag speciellt vill tacka är följande; mina medförfattare i författargruppen för Svenska Tennisförbundet Mikael Stripple, Per Renström, Tönu Saartok, Anna Frohm. Jag vill även tacka alla som bidragit till och underlättat arbetet kring denna kravanalys – i synnerhet Christer Sjöö, Peter Rejmer, johan Porsborn, Carl-Axel Hageskog, Eva Blomstrand, Arne Rosendal Hansen, Michael Tonkonogi, Ernst Larsson, Klas Ivarsson, Jonas Svensson, Ronny Kvist samt förbundskaptener, spelare, före detta aktiva och tränare.
Thibault Brink-Elfegoun
Redaktör och projektansvarig för Svenska Tennisförbundets kravanalys
8
1.1 Tennis: en av världens största idrotter
Tennis lämpar sig väl för alla åldersgrupper och spelnivåer. Det är en utmärkt familjesport som passar lika bra för både män som kvinnor. Det är relativt billigt att börja med tennis eftersom det inte krävs någon avancerad utrustning. Det är även en lättillgänglig sport. Det finns många tennisklubbar och det finns ett rikt utbud av kommunala banor och sommaranläggningar runtom i vårt land. Omkring 500.000 personer utövar tennis mer eller mindre regelbundet i Sverige. En klar majoritet av dessa spelar för nöjes skull och för att få motion. Från 1968 kunde man bli professionell spelare och (då inleddes tennisens Open Era, ITF) därmed tjäna mycket pengar när man nådde framskjutna placeringar i de större tennisturneringarna (se tennisturneringar).
Efter fotboll är idrotten tennis den mest mediatiserade idrotten i världen. Tennis är framförallt en stor idrott i Europa, Nordamerika och Sydamerika. Detta visar sig framförallt på den professionella nivån (www.itftennis.com).
Historiskt har den afrikanska tennisen representerats framförallt av vita spelare från Sydafrika såsom (Wayne Ferreira, Amnada Coetzer, Marcos Ondruska..) eller från Zimbabwe som (Byron Black, Cara Black, Kevin Ullyett..), eller av marockanska spelare som (Younès El Aynaoui, Hicham Arazi, Karim Alami..)
Det svarta Afrika, offer för fattigdom (dålig infrastruktur och några få privilegierade personer) har bara haft några enstaka spelare i topp 100 i världen såsom ( Yahiya Doumbia, Dally Randriantefy..) Arthur Ashe som var afro-amerikan ville utveckla tennisen på denna kontinent, men den enda spelare som riktigt lyckats är Yannick Noah som senare blev fransk medborgare.
Man kan konstatera samma sak för Asien där huvudproblemet kanske är mer kulturellt betingat. Det är bara tre nationer i Asien som regelbundet producerar elitspelare: Japan (Kimiko Date, Ai Sugiyama, Shinobu Asagoe), Kina (Na Li, Zi Yan, Jie Sheng Shuai Peng) och Indien (Mahesh Bhupathi, Leander Paes, Sania Mirza). Samma sak för Asien som för Afrika. Man kan konstatera att några få enskilda spelare har lyckats såsom thailändaren Paradorn Srichaphan. Det Arthur Ashe gjorde för Afrika gjorde Michael Chang för Asien. Den sistnämnde marknadsförde tennisen i Asien, något som säkerligen har påverkat dagens unga asiatiska spelare och medfört ett växande antal tennisturneringar. Den asiatiska tennisen har framtiden för sig, till skillnad från den afrikanska, där stor fattigdom fortfarande råder. Nyligen beslöt det australiensiska tennisförbundet att varje år ge ett wild card till Australian Open till någon asiatisk spelare för att på så sätt hjälpa till att utveckla den asiatiska tennisen.
9
1.2 Historik och svensk tennis
Tennis, eller lawn-tennis, uppfanns 1873 av den brittiska majoren Walter Clopton Wingfield (1833-1912). Hans tanke var att skapa ett lättillgängligt utomhusspel, lämpligt för både damer och herrar, och som var livligare och intressantare än det då dominerande spelet (krocket). Han kallade från början sitt nya spel för Sphairistikè (grekiska för bollspel, ofta förkortat till Sticky), men övergick efter något år till beteckningen lawn-tennis. Liknande spelidéer, baserade på olika bollsporter som spelades med eller utan racket, hade cirkulerat i England under några årtionden dessförinnan. Förebilderna hade sitt ursprung i olika länder. Exempel på ett sådant spel var pelota från Spanien. En modifierad form av pelota, påminnande om modern tennis och med regler utvecklade av majoren Thomas Henry Gem, spelades redan 1859 på gräsbanor i England. År 1872 grundade Gem tillsammans med J.B. Pereira the Leamington Lawn Tennis Club, avsedd för hans spelvariant. Wingfield hämtade emellertid mycket av spelprinciper till sitt nya utomhusspel från real tennis (franska ”jeu de paume”), en mycket gammal racketsport som sedan medeltiden spelats inomhus i särskilda bollhus. För räknesättet i tennis 15-30-40 finns det två huvudsakliga teorier. 1) Moderna tennisen: Brittiska sjöofficerare tog räkningen från storleken på örlogsfartygens kanonstorlekar som 15- pundare eller 30-pundare etc. 2) Klockteorin: Från franska Jeu de Paume där man använt klocktiderna 15-30-40 (egentligen 45 enligt klockan). Man tror att det förändrades med tiden eftersom det inte rimmade lika bra som när man uttalar 40 på franska. Ordet Love kommer från franskans L´oeuf som betyder ägget. Ägget ser ut som en nolla. (Bertier, 1987). Utrycket (Deuce) har sitt ursprung i franskans Jeu de paume. Vid lika poäng sa domaren «à deux», vilket betydde att man var tvungen att vinna med två poäng i följd för att vinna game. När fransmännen sa «à deux» på engelska blev det «deuce».
10
Tennisspelet blev redan tidigt under 1880-talet internationellt populärt, dock främst inom den engelsktalande världen. Till USA kom spelet redan 1874 och kort därpå började tennis spelas även i Frankrike. Till Japan kom spelet 1880. Där blev en variant av lawn-tennis, benämnd Soft-ball tennis populär. De båda spelen kom där att spridas parallellt. I USA bildades redan 1881 the ”US Lawn Tennis Association” med uppgift att organisera turneringar. US Open i tennis (Amerikanska mästerskapen) spelades första gången 1881. I Sverige spreds spelet under 1880-talet. Den tennisintresserade svenske kronprins Gustaf, sedermera kung Gustaf V, startade 1896 Kronprinsens Lawn-tennisklubb, från 1907 Kungliga Lawn-tennisklubben (KLTK). År 1906 bildades Svenska Lawn-tennisförbundet. The International Lawn Tennis Federation, (ILTF), bildades 1919 som samordnare av turneringsverksamhet i världen. Uppgifterna bestod också av att verka för spridning av tennis över världen och stödja bildandet av nationella tennisföreningar. Dessutom hade man som uppgift att fastställa regelverket, vilket i princip blev färdigt 1924. Den enda betydande regeländringen som tillkommit sedan dess är införandet av tiebreak. I dag är 202 nationella tennisförbund associerade till ITF (International Tennis Federation), (man hade sedermera tagit bort beteckningen "lawn"). 1963 instiftades damtennisens motsvarighet till Davis Cup, Federation Cup, av ITF (www.itf.com).
Antalet anslutna klubbar till Svenska Tennisförbundet inför 2006 var 537.
Totala antalet registrerade klubbmedlemmar inför 2006 var 10.2777.
Uppskattat antal personer som spelar tennis mer än en gång per år var ca 50.0000.
Antalet licensierade spelare i Sverige under 2005 var 7974.
Antalet spelade tävlingsmatcher i singel och i dubbel under 2004 var 59.285.
Antal tränare som genomgår någon av Svenska Tennisförbundets högre tränarutbildningar. Tränarkurs 2-4 under 2005 var 50 (Hellberg 2006).
Historiskt har Sverige haft mycket stor framgång i tennis med tanke på storleken på vår befolkning. Svensk Tennis Historia: se bilaga 2. Sverige har 26 Grand Slam titlar i singel och 23 i dubbel samt 3 Mastersslutspel. Svenska spelare har även vunnit 265 ATP titlar i singel och 260 i dubbel totalt vilket är enormt för en liten nation. Man får heller inte glömma 7 Davis Cup vinster. Man kan konstatera att Sverige var bland de 5 största tennisnationerna från 70-talet fram till slutet av 90-talet. På damsidan har vi som bäst haft 3 Grand Slam semifinaler i singel. Internationellt anses Sveriges bedrifter de föregående decennierna som osannolikt bra. Idag är situationen lite annorlunda. Sverige har inte idag en världsetta eller tvåa på rankingen, men svenska spelare är fortfarande med och slåss på högsta nivå samt är med i världsgruppen i Davis Cup som delas mellan de 16 bästa nationerna.
11
2 Beskrivning av tennis som idrott 2.1 Tennisbanan
Tennis spelas på en rektangulär plan yta, utomhus på gräs, grus, hardcourt överdragen med konstmaterial, inomhus på andra varianter av "hard court", även syntetmattor (carpet) förekommer som underlag inomhus. Banan är 23,77 m lång och 8,23 m bred för singelmatcher och 10,97 m bred för dubbelmatcher. Linjerna som markerar spelytans begränsningar kallas baslinjer, sidolinjer, mittlinjer och servelinjer. På var och en av de båda baslinjerna finns en mittmarkering. Tvärs över banans mitt är ett nät uppspänt på 1,07 m höga stolpar. Nätets höjd centralt på banan är 0,91 m (1 yard). Nätet delar banan i två halvor som i sin tur är indelade i tre fält som bestäms av servelinjerna tvärs över banan parallellt med nätet på 6,4 m avstånd från detta och en central längsgående servelinje parallell med sidolinjerna i singel. De två fälten närmast nätet benämns serverutor och det tredje fältet benämns basruta. Serverutorna har samma mått för singel-och dubbelspel. Området utanför banan bakom baslinjen måste vara minst 6,4 m till vägg och på sidorna minst 3,7 m. se även bilaga 1.
12
3 Slagteknik 3.1 Grundslag
Serve är det slag som sätter bollen i spel. I tennis måste servaren kasta upp bollen i luften och slå till den med sin racket innan den studsar mot marken. Vanligen används i dag vid serve en smash över huvudet. Bollen spelas diagonalt från ett ställe alldeles bakom servarens baslinje till den ena av motståndarens serverutor. Serven slås alternerande mellan de båda serverutorna, med början i den vänstra (från servaren räknat), vilken benämns "forehandrutan". Varje spelare servar under ett game i taget och efter ett spelat game går serven över till motståndaren (eller motståndarparet i dubbel). En serve kan slås flackt, det vill säga utan skruv, eller med olika typer av skruv (slice, topp, kick). Förstaserven slås ofta med ett maximalt hårt rakt slag (flack serve). Andraserven slås oftare lösare men med skruv för att försvåra för motståndaren att bedöma bollbana och studs samt för att öka säkerheten. En sidskruvad (toppad eller slice) serve kan tvinga motståndaren utanför banans sidlinje och "öppna" hela banan för servarens nästa slag. En kick-serve är en serve som slås med kraftig överskruv för att ge bollen god marginal över nätet (bollen "dyker" in i banan) och hög studs. Serven får även slås underifrån, det vill säga som ett grundslag eller en stoppboll dock utan att först studsa.
13
Smash är ett ofta vinnande slag som används när motståndaren tvingats slå en hög retur eller misslyckats med en lobb som blivit för kort. Smashen är ett mycket kraftfullt slag där racketen svingas över huvudet och träffar bollen högt uppe i luften.
14
Grundslag är alla typer av slag som en spelare använder efter det att bollen studsat på spelarens egen planhalva en gång. I rullstolstennis får bollen studsa ytterligare en gång. I tennis är de typiska grundslagen forehand-drive och backhand-drive. Slagen kan slås rakt, med överskruv (topspin) eller skurna med underskruv (slice). Skruvarna påverkar bollbanan och är till för att försvåra beräkningen av hur bollen studsar och ger ett spelmässigt övertag. Samtidigt är skruven till för att öka säkerheten i slagen samt för olika strategiska slag i olika situationer. En skuren underskruv (på engelska slice eller chop) boll tenderar att flyga längre än en rak eller överskruvad boll. Den studsar lågt, i vissa fall kan bollen till och med stanna upp efter studs eller ta fart tillbaka mot nätet. Moderna racketar medger slag med mer spin än man kunde spela med de äldre typerna av träracketar. I dagens tennis är spel med kraftig topspin från både backhand och forehand det dominerande. Skickliga spelare varierar dock med både "flacka" slag dvs. mer eller mindre oskruvade slag, och med slice.
(Enhandsbackhand)
15
(Tvåhandsbackhand)
(Forehand)
16
Lobb är ett grundslag som innebär att spelaren slår en hög lyra över en motståndare som är placerad framme vid nätet. Om slaget lyckas tvingas motståndaren bort från nätet, om det misslyckas kan motståndaren i stället utföra en smash (se nedan). Offensiv överskruvad lobb är särskilt effektiv, eftersom den "skjuter" fart efter studs och blir mycket svår att hinna upp för motståndaren.
17
Volley är alla typer av slag som en spelare använder innan bollen studsat på spelarens planhalva. En halv-volley utförs i det närmaste omedelbart efter studs, oftast i nätposition.
Stoppboll är beteckningen på en boll som slås så att den hamnar nära nätet på motståndarens sida med avsikten att denna inte skall hinna fram för att slå en retur. Begreppet "stopp" syftar på att bollen, förutom att vara kort, är kraftigt underskruvad. Studsen blir därmed mycket låg, bollen "stoppar". I idealfallet studsar bollen tillbaka mot nätet.
18
3.2 Fotställningar
Tennisen har många olika fotställningar anpassade för olika slag i olika förhållanden.
Rak fotställning (Square stance). På en kort eller långsam boll där spelaren har tid att ta steget in i bollen i slagets riktning, utförs slaget bäst genom att använda rak fotställning. Genom denna fotställning kan spelaren lättare öka eller häva överkroppens framåtrotation genom att i slagets avslutning sträcka eller böja benen (Larsson 2001).
19
Öppen fotställning (Open stance). På bollar mot kroppen, servereturer, långsamma djupa bollar ut i sidled och hårda flacka bollar som studsar nära baslinjen är det betydligt lättare att spela tillbaka bollen med en öppen fotställning. Öppen fotställning gör möjligt att efter ett slag så kan spelaren förflytta sig snabbare in mot spelcentrum och har möjlighet, att på bollar som kommer mot spelaren, flytta kroppen i sidled (Larsson 2001).
Stängd fotställning (Closed stance). Stängd fotställning används väldigt lite idag av de flesta elitspelare förutom på backhandsidan (Larsson 2001).
20
3.3 Tennisteknik idag
Tennis bygger på förmågan att koordinera kroppsliga rörelser så att spelaren uppnår syftet att dels förflytta kroppen optimalt i fråga om position, placering, timing och hastighet och att kombinera dessa grundkvaliteter med en bra slagteknik. En bra och effektiv teknik är en av de mest avgörande prestationsfaktorerna i tennis. En bra teknik i tennis innebär att man får stor effekt för den kraftutveckling man lägger ner för varje slag och förflyttning i olika riktningar. Tekniken hos världseliten idag karaktäriseras av:
En avspänd och balanserad rörelse. Ett effektivt fotarbete som karakteriseras av god verkningsgrad i förflyttningarna. Atletisk hållning och bra bålstabilitet. Effektiv kroppsrotation och tyngdöverföring i slagriktningen. God förmåga till djupleds- och sidoförflyttningar med efterföljande slag. Effektivitet i de ovan nämnda parametrarna motverkar överbelastningsskador och andra typer av skador. Stor variationsförmåga och anpassningen av slagen i olika situationer under spel (Larsson 2001).
2007 genomfördes ett projekt av Svenska Tennisförbundets Teknikgrupp med Ernst Larsson, Henrik Ekersund, Klas Ivarsson, Peter Rejmer och Christer Sjöö vilka har påbörjat det så kallade ”teknikpasset” i syfte att utbilda landets tränare i god teknik (Sjöö 2007). Teknikpasset finns att tillgå på Svenska Tennisförbundet i form av en DVD. Idag har många tränare en egen uppfattning om vad som är bra respektive dålig teknik utan att ha en riktig vetenskaplig anknytning i sin uppfattning av teknik. En förklaring till detta är att tränarna lär ut teknik på samma sätt som de själva lärde sig och detta kan gå tillbaka så långt som till 70-och 80 talet.
Svenska tennisförbundet har kopplat ihop biomekaniska lagarna (yttre påverkan, vertikalarbete, tröghetsmomentet på kroppsrotationen och tyngdöverföring i den riktning man slår) och anatomiska principer (musklernas och ledernas arbete, förspänning, muskelstegring och timing) med tekniken (Larsson 2001). Detta har man sedan sammanfört till en objektiv teknikmodell med målsättningen att samtliga tränare i landet ska använda sig av densamma. Bra teknik blir mer ihopkopplat med funktionalitet, balans i rörelsen, kraftutveckling och skadeförebyggande. Det långsiktiga målet är att lära ut rätt teknik från junior till en teknisk komplett seniorspelare med de ovan nämnda grundprinciperna samt att hantera de olika tennisgreppen, få ett effektivt fotarbete och att hantera de olika slagen på ett effektivt sätt. Svenska tennisförbundets utvecklingstrappa följer detta teknikutvecklingsprogramm och går hand i hand med de tre olika bandimensionerna Mini, Midi och Maxi, anpassade efter juniorspelarna. Tekniken är grunden till att kunna spela taktiskt. Det innebär att man kan anpassa sig till olika underlag, situationer och olika spelstilar. Tanken är att juniorerna kommer att utgå från hela spelet med anpassade banor, bollar och racket efter nivå och ålder. Syftet är att säkerställa tekniken kopplat till taktiken och möjliggöra en positiv stimulans. Se MINI, MIDI och MAXITENNIS.
21
3.3.1 Teknikanalys av Thomas Johanssons serve
Förberedelse av slaget är det viktigaste momentet. Bild 1-3
Bild 1-3: Thomas är avslappnad och i harmoni med kroppen, både anatomiskt, biomekaniskt och fysiologiskt. Vikten befinner sig på den bakre foten och vänster fot rör sig parallellt med baslinjen, vilket gör att överkroppen naturligt roteras bakåt.
Bild 3-4: Höften faller fram och armarna bildar en U-form.
Bild 4-5: Musklerna förspänns och axeldiagonalen pekar bakåt.
Start på servslaget. Bild 4-6
Bild 5-6: Starta serven genom att sträcka benen och samtidigt påbörja muskelstegringen.
Bild 7: Träff. I träffen befinner sig Thomas framför baslinjen och träffar bollen med sträckt arm.
Bild 8-10: Efter träffen ramlar han framför baslinjen och serven bromsas upp med en mjuk genomföljning. Fötterna är delade för optimal balans och för att häva den kraftiga rotationen.
22
3.3.2 Mini-, midi- och maxitenni
Minitennis Längd 11m Bredd 5-6 m Spelarna använder röda bollar gjorda av skumgummi.
Miditennis Längd 18m Bredd 6.5-8 m Spelarna använder orangea bollar, 50 % mjukare i förhållande till vanliga bollar.
Maxitennis Spelas på helplan. Spelarna använder gröna bollar, 25 % mjukare i förhållande till vanliga bollar.
(www.tennisplayandstay.com/mini-tennis)
23
3.3.3 De olika greppen
De olika greppen
Grundslag Grundslag Grundslag Volley Smash Serve Med topspin Med kraftig Med slice topspin Backhand Eastern backhand Western backhand Kontinental Kontinental Kontinental Kontinental Med två händer Med två händer Eastern backhand Eastern backhand Eastern backhand och med variation och med variation Forehand Eastern forehand Semiwestern Kontinental Kontinental Kontinental Eastern forehand backhand Western forehand Eastern forehand Eastern forehand Eastern backhand
(http://www.tennisicoach.com)
24
3.4 Tennisteknik om 5-6 år
Tekniken kommer sannolikt alltid att vara den viktigaste och mest avgörande prestationsfaktorn för tennis (Ellenbecker and Roetert 2004; Elliott 2006; Elliott 1988; Groppel and Nirschl 1986; Groppel 1992; Roetert et al. 1995). Antagligen kommer fler spelare att ha en större slagrepertoar både när det gäller baslinjespelet och volleyspelet. En möjlig utveckling är att den kraft som benen genererar ska kunna tas till vara ännu mer än i tekniken. I framtiden kommer våra klubbtränare att arbeta mer systematiskt med spelarna i tidig ålder för att utveckla tekniken i samarbete med Svenska Tennisförbundet. Teknikgruppens arbete kommer att medföra mer kunskap, bättre teknikmetodik och teknikpedagogik för våra tränare. Genom arbetet kring utvecklingstrappan från ung junior till fulländad seniorspelare får man förhoppningsvis fram en ny generation spelare som kommer att ha större variation i tekniken och därmed är bättre anpassade för den typ av tennis som krävs för att nå toppen av världseliten. Mini-, midi- och maxitennis kommer att användas av i princip alla klubbar vilket medför en jämnare bredd av bra teknisk och taktisk kapacitet i tidig ålder.
25
3.5 Rörelseteknik och rörelsemönster idag
Kroppsanpassningen innan ett slag utgör en viktig faktor för kvaliteten av slaget. Man kan observera att de professionella spelarna har mycket bra fotarbeten och många är väldigt flexibla, speciellt på damsidan, samtidigt som de kan hålla överkroppen i en oberoende position i förhållande till benen, redo att slå till bollarna i olika svåra situationer. Ett bra fotarbete med en bra koordination verkar vara en viktig faktor (Chu 2001). För att utveckla den mest optimala kraften innan ett tennisslag så gäller det att man är avslappnad i muskulaturen så att rätt motoriskt program kopplas in vid rätt tillfälle. Det som vanligtvis händer när man blir nervös under match är att man spänner sig och de motoriska programmen kopplas inte in vid rätt tillfälle vilket leder till att man kommer fel till bollen eller slår ett slag av mindre bra kvalitet. Träningen av denna typ av kapacitet är viktig samtidigt som den är mycket komplex (Chu 2001; O´Donoghue 2001).
3.6 Rörelseteknik och rörelsemönster om 5-6 år
Det kommer att finnas mycket att utveckla inom detta område genom att träna på ett avspänt rörelsemönster kopplat till placering och tennisteknik. Utveckling av våra spelares rörlighet i bål, höft och axlar kommer att bli bättre vilket medför ökad rörelseteknik och flexibilitet. Ett utvecklat uppföljningssystem av rörelseteknik och flexibilitet på tennisbanan skulle kunna leda till ökad kunskap för att förbättra dessa egenskaper av våra bästa spelare under säsongen.
26
3.7 Dagens tennis 2008
Det är ITF (International Tennis Federation) som är regelverket som ansvarar för Futures turneringar, Davis Cup, utveckling inom tennis och alla fyra Grandslams . ATP (Association of Tennis Professionals) är den fackliga organisation för herrar och WTA den (Women Tennis Association) fackliga organisation för damer som styr jakten på de så viktiga rankingpoängen och för Chalengersturneringarna. Det anordnas tävlingar året runt på ATP/WTA/ITF nivå. Se bilaga 3 A, B, C, 4 A, B, C. Det är med andra ord en mycket lång säsong för tennisspelare som vill klättra eller hålla sig kvar högt upp på rankingen. Man får tävla oerhört mycket för att klättra eller hålla sig på toppen och det finns sällan tid för tävlingsuppehåll. Detta är villkoren för dagens tennis. Detta system gör också att de spelare som är sämre måste spela mer eftersom rankingen i princip är baserad på de 18 bästa resultaten under 52 veckor (17 för damer).
Allt detta innebär att kroppen utsätts för stora påfrestningar. De spelare som inte har en mycket solid fysiologisk grund att stå på, drabbas därför ofta av förslitningsskador. För att klara av att spela tävlingar i stort sett året runt som det i dag krävs, måste man vara väl förberedd fysiskt och detta genom anpassad fysiologisk träning. Eftersom elittennisspelaren har en tävlingsplanering som är ganska intensiv i stort sett hela året, måste också träningsupplägget anpassas därefter. Dels för att vara i fysisk topptrim under de stora tävlingarna, men också för att kroppen ska hålla under hela året för alla påfrestningar på leder, senor, muskelfästen m.m. Många elitspelare slarvar med detta p.g.a. att de inte anser sig ha den tid som krävs. Men mycket fler spelare och tränare hade lagt ner den tid som krävs om de hade haft den kunskapen.
I framtiden kommer antagligen tennisen att få ett ökat medialt intresse och vara en showbusiness för media, turneringar och andra former av evenemang. Detta kommer att medföra att den professionella spelaren måste välja rätt verktyg och miljö för att kunna ha tennisen i centrum. Idag är det relativt många som slår igenom både på herr- och damsidan och det räcker med att vara bland de 100 bäst rankade i världen för att kunna leva bra på tennis. Detta kommer antagligen att medföra en fara för denna kategori av spelare som är nöjda med denna ranking eftersom bredden internationellt kommer att bli större och det kommer att bli svårare med långsiktig framgång. För att klara sig kommer det att krävas en professionell inställning samt att man älskar det man gör och försöker nå titlar. Denna kategori kommer att klara sig medan de andra får större svårighet att hålla sig kvar bland de 100 bästa på rankingen.
27
3.8 Tävlingssystem och tävlingsform idag:
3.8.1 Herrar
Elitserien i tennis är i Sverige den högsta nationella serien inom herrtennisens seriesystem. Se bilaga 5. Turneringarna för herrarna går under beteckningen ATP-touren. Flera av dessa, bland andra Grand Slam-turneringarna och Tennis Masters Cup, samorganiseras av ATP och ITF. Tävlingarna på ATP-touren delas upp i Grand Slam som organiseras tillsammans med ITF och aktuella lokala klubbar, privata aktörer samt nationella förbund i det land som organiserar dessa tävlingar, Tennis Masters Series, International Series Gold och International Series. Årets 8 bästa singel-och 8 bästa dubbelpar framträder i säsongens sista tävling: Tennis Masters Cup. Av årets samtliga turneringar avgörs 52 utomhus och 17 inomhus. 38 tävlingarna spelas på hardcourt, 25 på grus och 6 på gräs. Grand Slams omfattar de fyra största turneringarna, där 128 singelspelare och vardera 64 dubbel-och mixed dubbelpar (mindre för mixtklass) tävlar om Grand Slam-titlarna. Master series omfattar 9 turneringar, varav två spelas inomhus. International series Gold Serien omfattar nio turneringar av vilka fem spelas utomhus. International series omfattar 44 separata turneringar, av vilka 33 spelas utomhus och 2 av tävlingarna spelas i Sverige: Stockholm Open (inomhus) och Swedish Open (Båstad).
Turnering Antal Prispengar (USD) Organisation 2007 Grand Slams 4 6.700.000 till 8.800.000 ITF Tennis Masters Cup 1 4.450.000 ATP och ITF ATP Master Series 9 2.450.00 till 3.450.000 ATP ATP International Series Gold 9 615.000 till 1.000.000 ATP ATP International Series 44 333.000 till 1.000.000 ATP ATP Challenger Series 146 25.000 till 150.000 ATP Futures 356 10.000 till 15.000 ITF
28
Davis Cup är världens största och mest prestigefyllda lagturnering inom herrtennisen. 134 nationer deltog i Davis Cup 2006 (Varierar från år till år), av vilka 16 nationer är kvalificerade för slutspel i elitdivisionen. De övriga nationerna spelar i tre olika zoner med mål att kvala till elitdivisionen. För elitdivisionen består mötena mellan länderna av spel över tre dagar med två singlar vardera första och sista dagen (fredag och söndag) och en dubbelmatch (lördag). Matcherna spelas i bäst av fem set. Finalen i elitdivisionen spelas i november-december månad. För de tre zonerna (Amerika, Europa-Afrika och Asiatiska- Oceneaniska) är var och en indelad i fyra grupper, där grupp I är den högsta. Inom grupp I och II spelas matcherna mellan länderna som i elitdivisionen, men inom grupp III och grupp IV sker mötena som bäst av tre matcher och bäst av tre set. Resultatet av mötena mellan länderna avgör grupptillhörigheten inom varje zon. Två lag från varje zon (fyra lag från den Europeiska/Afrikanska) får spela i kvalificeringsomgången till elitdivisionen.
Antal segrar i Davis Cup sedan 1970 USA, 9 segrar (1970-72, 1978-79, 1981-82, 1990, 1992, 1995, 2007) Sverige, 7 segrar (1975, 1984-85, 1987, 1994, 1997-98) Australien, 6 segrar (1973, 1977, 1983, 1986, 1999, 2003) Tyskland, 3 segrar (1988-99, 1993) Frankrike, 3 segrar (1991, 1996, 2001) Sydafrika, 1 seger (1974) Italien, 1 seger (1976) Tjeckoslovakien, 1 seger (1980) Spanien, 1 seger (2004) Kroatien, 1 seger (2005) Ryssland, 1 seger (2006)
Olympisk tennis spelas vart fjärde år. Tennis fanns med på programmet redan vid de första Olympiska Spelen i Aten 1896 men togs bort efter Paris 1924 för att återkomma på programmet som en demonstrationssport under Mexico City 1968 och Seoul 1988. Vid spelen i Los Angeles 1988 var tennis med på det officiella programmet. Under Olympiska Spelen i Aten deltog 72 spelare i fyra olika kategorier och det var första gången som spelen fick samma status som Tour turneringarna när det gällde rankingpoäng. Sverige har två brons och ett silver från 1988 och framåt. Se bilaga 6.
29
3.8.2 Damer
Elitserien i tennis är i Sverige den högsta nationella serien inom damtennisens seriesystem. Se bilaga 5. WTA-touren är damernas motsvarighet till herrarnas ATP-touren. Touren organiseras av WTA, Women's Tennis Association, som är en icke vinstdrivande organisation med syfte att utveckla den professionella damtennisen. Från 2005 är tourens officiella beteckning Sony Ericsson WTA Tour och bestod 2006 av 63 professionella damtennistävlingar och hade cirka 1400 spelare från 80 länder. De största tävlingarna är Grand Slam-turnerigarna Australian open, French Open, Wimbledon och US Open samt the Season Ending WTA Tour Championship. Nordea Nordic Light Open är den enda WTA- tävlingen i Norden. Med en årlig total prissumma på drygt 500 miljoner kronor, cirka fyra miljoner åskådare och ett stort antal TV-tittare är WTA-touren en av de största idrottsevenemangen för professionella. WTA-touren omfattar 6 turneringstyper: Grand Slam- turneringarna, Tier I-IV och Season Ending Championship. Även ITF har många mindre turneringar att erbjuda innan WTA.
Turnering Antal Prispengar (USD) Organisation 2007 Grand Slams 4 8.000.000 ITF Tier I 10 1.300.000 WTA Tier II 16 600.000 WTA Tier III 17 175.000 WTA Tier IV 12 145.000 WTA Seasong Ending 1 300.000 WTA ITF Tournament (junior) 10 50.000 ITF ITF Tournament(junior) 16 25.000 ITF ITF Tournament (junior) 67 10.000 ITF
Damernas största lagtävling är Federation Cup där de 16 främsta lagen är fördelade på två åttalags-grupper som möts under tre helger under året. Matcherna spelas över två dagar ungefär som i Davis Cup, det vill säga med fyra singlar och en dubbel. I Fed Cup spelas dock dubbeln som avslutningsmatch. För att få deltaga i den ena av dessa två slutspelsgrupper krävs att det egna laget blir bland de bästa i årliga zonindelade kvalificeringsomgångar. Dessa tävlingar spelas i bäst av tre matcher (två singlar och en dubbel). 8 länder är kvalificerade för slutspel i elitdivisionen 1 (slutspelgruppen). De övriga nationerna spelar i 3 olika zoner med mål att kvala till elitdivisionen 2. För elitdivisionen består mötena mellan länderna av spel över tre dagar med två singlar vardera första och sista dagen och en dubbelmatch.
30
Antal segrar i Federation Cup sedan 1970 USA, 12 segrar 1976-82, 1986, 1989-90, 1996, 1999, 2000) Tjeckoslovakien, 5 segrar (1975, 1983-85, 1988) Australien, 4 segrar 1970-71, 1973-74) Spanien, 5 segrar (1991, 1993-95, 1998) Tyskland, 2 segrar (1987, 1992) Frankrike, 2 segrar (1997, 2003) Ryssland, 2 segrar (2004, 2005, 2007-2008) Sydafrika, 1 seger (1972) Belgien, 1 seger (2001) Slovakien, 1 seger (2002) Italien, 1 seger (2006)
31
3.9 Tävlingssystem och tävlingsform om 5-6 år
Alla Grand Slam turneringar kommer antagligen alltid att finnas kvar beroende på att de har blivit en tradition samt att de genererar mycket pengar för de egna nationella tennisförbunden och TV-bolagen. Under säsongen 2007 provade man ett nytt spelformat på 11 ATP- turneringar, däribland Stockholm Open. Det nya är att ett särskilt gruppspel införs varvid kvalificerade deltagare delas in i mindre grupper där de möts inbördes. Varje deltagare garanteras därmed minst två matcher. Gruppsegrarna går sedan vidare till finalomgångarna. Spelformatet införs från och med nyårsafton 2006 i turneringen i Adelaide (ej på Grand-Slam nivå). Det blev inte lyckat med gruppspel. Många spelare tyckte inte om detta system eftersom det kan uppfattas som orättvist i vissa situationer på grund av att vissa matcher inte kommer att betyda något för de spelare som redan är klara eller som har förlorat med få vunna games i en match. Eftersom spelarna protesterade för mycket har man nu tagit bort detta gruppspelssystem och det kommer antagligen inte att användas de närmaste åren (ITF 2008). Tendenserna för tennisen om 5-6 år är att man antagligen kommer att spela kortare matcher. Av de fyra Grand Slams är det bara US Open som inte har långset för det avgörande setet. På sikt kommer kanske även Australian Open, French Open och Wimbledon att gå mot denna utveckling. För de mindre turneringarna och för de flesta av de större har man tagit bort femsetsfinalerna (ITF 2008). För alla dubbelmatcher på ATP-touren och för alla Challengers har man även infört NO AD´s och i det avgörande setet spelas ett matchtiebreak först till 10 poäng (ITF 2008). Mycket tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta eftersom det medför mer spänning för publiken samt att det blir lättare anpassat för TV. Idag är det ett problem för TV att kunna fastställa sin TV-tablå eftersom en tresetsmatch kan variera mycket i spellängd. Tidsaspekterna försvinner mer och mer. Prispengarna inom Grand Slams håller på att jämställas mellan damer och herrar vilket har medfört att många herrar tycker att det är orättvist eftersom herrarna måste spela i bäst av 5 set under Grand Slams gentemot 3 för damerna. På sikt kanske även herrarna kommer att få spela 3 set istället för 5. För WTA och ATP är det fortfarande ATP som har högre prispengar. Olika tävlingsformer provas hela tiden. Ett exempel på detta är sprinttennis där man spelar flera korta matcher i följd istället för långa matcher på flera dagar. Denna utveckling lär fortsätta även i framtiden.
32
3.10 Regelsystem idag
Spelarna, två i singel eller fyra i dubbel, står på banan mot varandra på var sin sida av nätet. I princip slår spelarna med hjälp av sina tennisracketar en tennisboll fram och tillbaka över nätet in på motståndarens planhalva. Varje spelare försöker därvid spela bollen så att motståndaren får största möjliga problem att åstadkomma ett regelrätt slag. Spelaren vinner poängen när motståndaren inte når bollen för en retur, returnerar bollen utanför spelarens planhalva eller i nät. En av spelarna är den som servar, det vill säga sätter bollen i spel, och motståndaren är servemottagare. Serven spelas i mottagarens serverutor, alternerande mellan de båda rutorna. Servaren levererar serven stående bakom baslinjen mellan mittmarkeringen och sidlinjen. Mottagaren står på bakplan eller bakom baslinjen. För att en serve skall, godkännas måste bollen hamna i den avsedda serverutan utan att vidröra nätet. Servaren har 2 försök att serva och om båda misslyckas vinner mottagaren poängen. Servaren kan vinna poängen direkt om mottagaren inte når bollen ("serve-ess") eller misslyckas att returnera bollen korrekt.
Game är en av poängräkningsenheterna i spelet. För att vinna ett game krävs vinst av fyra bollar och ledning med minst två vunna bollar. Man räknar varje vunnen boll i ordning som 15, 30, 40 och game. Om en spelare inte vunnit någon boll betecknas detta som ”love” (0). Det kan dock också förekomma ”No Ad”. Advantage är när en av spelarna har vunnit en boll från 40-40. Man skriver då Ad-40. Men om det är No Ad så spelas avgörande boll vid ställningen 40-40 då servmottagaren får välja serveruta att returnera på. Tiebreak spelas som ett extra game i tennis vid ställningen 6-6 i antal vunna game och innebär ett spel om bäst av 7 bollar. Tiebreak måste dock vinnas med två bollars marginal. Vid 7 lika fortsätter alltså spelet till dess att någon spelare har 2 poängs marginal. Vunnet tiebreak innebär set eller matchvinst. Tiebreaket infördes från 1970 i stora sammanhang dels för att man lättare skulle kunna beräkna speltidens längd och dels för att förkorta matcherna. Detta har varit till stor fördel vid till exempel TV-sända matcher. Matchtiebreak används i vissa sammanhang som avgörande set. Detta spelas till 10 vunna poäng och med två bollars marginal. Set är den högsta poängräkningsenheten i tennis. För att vinna ett set krävs vinst av 6 game och ledning med minst 2 game eller tiebreak. Vinst av 2 set (bäst av tre) eller tre (bäst av 5 set) beroende på turneringens art, innebär matchvinst. Större turneringar (Grand Slam) spelas ofta i bäst av 5 set på herrsidan och 3 för damer. Ett nytt system som används idag i vissa turneringar är Hawk-Eye. Det är ett datasystem som använder sig av 6 kameror eller mer runt banan och som kan följa bollen under spelets gång. Systemet skapar en 3D miljö där man kan bedöma om bollen är inne eller ute. Detta system har blivit mycket populärt hos både publik och TV och har medfört att det är lättare att se om bollen är inne eller ute. Hawk-Eye systemet har både underlättat och försvårat uppgifterna för domarna eftersom spelarna själva kan gå emot domarens beslut tack vare detta system. Australian Open var den första Grand Slam att använda sig av Hawk-Eye.
33
(hawkeyeinnovations.co.uk 2008)
34
3.11 Regelsystem om 5-6 år
Om man ser till historien kommer regelsystemet säkert inte att ändras mycket i framtiden. Men inom reglernas ramar ändrar man på förutsättningarna. Man har tendens att försöka använda sig av långsammare bollar som i Wimbledon samt att spela på långsammare underlag för att göra sporten mer publikvänlig (LTA 2007). Man har diskuterat att använda sig av en serve eller att serverutans storlek, höja nätet eller tillåta nätserve. Dessa förändringar skulle medfölja stora kostnader för att ändra nätets eller serverutans dimensioner på alla världens banor, därför är detta orealistiskt. Den andra orsaken är tennisens regelsystem som är mycket konservativt och det finns all anledning att tro att dessa nya former inte kommer att tas i bruk inom de närmaste 5-6 åren. Det råder stor motvilja inom den historiskt konservativa tennisfamiljen mot att ändra på de grundläggande tennisreglerna.
Hawk-Eye systemet kommer eventuellt att vara kvar men det är inte omöjligt att det försvinner. Hawk-Eye har medfört att domarna har blivit osäkrare och fått mindre makt samt att de är tvungna att förlita sig på detta system. Under ATP turneringen i Dubai visade Hawk- Eye systemet att bollen var ute, men på TV reprisen var bollen inne. Detta kan medföra, om nu systemet är kvar, att sporten tar en annan ny intellektuell dimension där taktik och strategi i besluten vid användandet av Hawk-Eye blir avgörande. Spelarna blir tvungna att tänka taktiskt på ett helt annat sätt och inga spelare är helt tränade för Hawk-Eye (hawkeyeinnovations.co.uk 2008).
35
3.12 Tävlingsfrekvens idag
Idag är det är det i princip tävlingar under 11 månader både för herrarna och damerna. I motsats till många andra idrotter tävlar tennisspelarna året om. ATP och WTA racet har medfört att de som är sämre rankade eller inte kunnat prestera så bra som de hade hoppats måste fortsätta att tävla, vilket ökar tävlingsfrekvensen ännu mer. Det gäller för spelarna att samla de 17 till 18 bästa resultaten inför årets slut. Problemen med den höga tävlingsbelastningen har medfört skador, svårighet att planera långsiktigt och toppa formen inför viktiga turneringar, långa resor och problem att anpassa sig till nya miljöer under kort tid. Även spelare inom topp 10 på både dam-och herrsidan har blivit tvungna att rehabilitera sig under säsongen av en eller flera olika orsaker. Om man även läger till Davis Cup eller Federation Cup samt andra åtaganden som sponsringsevenemang, elitserien och uppvisningsmatcher ökar denna tävlingsfrekvens.
3.13 Tävlingsfrekvens om 5-6 år
ATP vill ha som mål att förkorta säsongen med 1 till 2 veckor. Det kommer antagligen att bli lägre spelstandard på den nationella nivån (Elitserien 2008), eftersom de bättre spelarna kommer att välja turneringar som frambringar större pennigsummor. Fram till 70-talet var det mycket populärt med uppvisningsmatcher men idag är det ovanligt. Många tror att i framtiden kommer dessa uppvisningsmatcher att öka eftersom de generar mycket pengar i takt med att tävlingsfrekvensen eventuellt kommer att minska. För Davis Cup har det diskuterats att fjolårssegraren slipper spela första omgången av Davis Cup eller att man spelar Davis Cup under en kortare period med färre långa matcher istället för att som idag ha matcher utspridda över hela året eller att man spelar Davis Cup vartannat år (DavisCup 2008). Damerna spelar även Fed Cup (FedCup 2008) . Dessa matcher spelas över två dagar ungefär som i Davis Cup, det vill säga med fyra singlar och en dubbel.
36
3.14 Spelidentitet som dominerar världstoppen
I dagens tennis finns det i princip fyra olika spelstilar (Attackspelare, Styrspelare, Kontringspelare och Allroundspelare) som används strategiskt både på herr-och damsidan. Den mest dominanta spelstilen är attackspelaren som i princip försöker slå vinnande slag så ofta det går. Genom att slå hårda explosiva slag hinner motståndaren inte med det höga matchtempot och hinner då inte returnera bollen i ett fördelaktigt läge. Denna typ försöker även utmanövrera sin motståndare genom att variera slagvinklarna med explosiva slag. Har ofta en backhand eller forehand som huvudvapen men slår ofta errors (fel) på grund av att många bollar slås med stort risktagande. Skickliga attackspelare är: Marat Safin, Andy Roddick, Joachim Johansson, Venus Williams, Kim Clijsters, Maria Sjarapova. Inom kategorin attackspelare ingår även serve-och volleyspelaren. Denna kategori förekommer på den professionella touren men är inte dominerande strategisk eller rankingmässigt idag. Styrspelaren slår ofta relativt hårda slag men tar inga onödiga risker i sitt spel, utan vill styra motståndaren från bakplan till att göra misstag och få denne att tappa sitt matchtempo. Styrspelaren har stor förmåga att behärska alla typ av slag men har som regel en backhand eller forehand som huvudvapen. Trivs på både långsamma och snabbare underlag. Skickliga styrspelare: Thomas Johansson, Robin Söderling, Fernando Gonzalez, Svetlana Kuznetsova. Kontringspelaren försöker slå tillbaka i princip alla typer av bollar även i mycket svåra lägen. Denna typ använder hela planen för att bygga upp sin strategi och är både snabb och uthållig för att täcka alla vinklar på banan. Karakteriseras som ”fighter” och har förmågan att behärska passerslag samt kan variera matchtempo från bakplan. Trivs ofta bra på långsammare underlag men klarar sig bra på snabbare. Skickliga kontringspelare är: Lleyton Hewitt, David Nalbandian, Rafael Nadal, Anastasia Myskina, Martina Hingis. Den fjärde kategorin, Allroundspelaren, besitter såväl styrka som säkerhet både framför nätet eller i bakplan. Denna typ av spelare besitter flera vapen i sitt register och har också förmågan att kunna variera sitt spel. Trivs ofta bäst på snabbare underlag men kan även anpassa sig till långsammare. Skickliga Allroundspelare är: Roger Federer och Amelie Mauresmo. Alla typer av spelare idag har mycket explosiva och bra första och andra servar.
I Sverige, både bland juniorer och seniorer, verkar det vara tvåhandsbackhand som dominerar. Internationellt verkar en större del av spelarna använda sig av enhandsbackhand. Rent tekniskt och strategiskt finns både fördelar och nackdelar med båda fattningarna. Samtidigt är det viktigt att notera att många spelare är mer lämpade för enhandsbackhand, men eftersom nästan hela tränarkåren lär ut tvåhandsbackhand kommer förmodligen framtidens svenska spelare att använda sig av denna teknik. I många duktiga tennisnationer är emellertid enhandsbackhand vanligare än tvåhandsbackhand.
37
3.15 Spelidentitet som dominerar världstoppen om 5-6 år
Utveckling av stilarna har gått i 10-års cykler. Eventuellt kommer servevolleyspelaren tillbaka. Ser man detta utifrån ett historiskt perspektiv verkar alla olika stilar att komma tillbaka efter ca 10 år. Med införandet av en egen svensk tennisteknikskola och bättre struktur på utbildningen kommer variationen av spelstilar i Sverige att öka. Tränarna kommer att kunna individanpassa på ett bättre sätt i träningen. Fortfarande kommer antagligen tvåhandsbackhand av vara det mest dominerande slaget på backhandsidan även om enhandsbackhandspelare kommer att öka i antal på både på herr- och damsidan. Man kan förvänta sig en utveckling med en större teknisk repertoar, större variation, fysik och tempoväxlingar, med inslag av alla spelstilar vilket medför mer tekniska och taktiska allroundspelare (Fernandez et al. 2006). För att en större spelstilsoptimering ska ske både på herr- och damsidan under de 5-6 närmaste åren krävs en modifiering av tränarutbildningen och framförallt av tekniken.
38
3.16 Världstoppen de senaste åren
På herrsidan dominerar Roger Federer och Rafael Nadal världstoppen, men på damsidan finns fler än två spelare på toppnivå. Se bilaga 7 och 8.
ÅR TURNERING VINNARE FINALIST HERRAR 2008 U.S Open Roger Federer Andy Murray 2008 Wimbledon Rafael Nadal Roger Federer 2008 French Open Rafael Nadal Roger Federer
2008 Australian Novak Djokovic Jo-Wilfried Tsonga
2007 U.S Open Roger Federer Novak Djokovic
2007 Wimbledon Roger Federer Rafael Nadal 2007 French Open Rafael Nadal Roger Federer 2007 Australian Roger Federer Fernando Gonzalez 2006 U.S Open Roger Federer Andy Roddick 2006 Wimbledon Roger Federer Rafael Nadal 2006 French Open Rafael Nadal Roger Federer 2006 Australian Roger Federer Marcos Baghdatis 2005 U.S Open Roger Federer Andre Agassi 2005 Wimbledon Roger Federer Andy Roddick 2005 French Open Rafael Nadal Mariano Puerta 2005 Australian Marat Safin Lleyton Hewitt
ÅR TURNERING VINNARE FINALIST DAMER 2008 U.S Open Serena Williams Jelena Jankovic 2008 Wimbledon Venus Williams Serena Williams 2008 French Open Ana Ivanovic Dinara Safina 2008 Australian Maria Sharapova Ana Ivanovic 2007 U.S Open Justine Henin Svetlana Kuznetsova 2007 Wimbledon Serena Williams Marion Bartoli 2007 French Open Justine Henin Ana Ivanovic 2007 Australian Serena Williams Maria Sharapova 2006 U.S Open Maria Sharapova Justine Henin 2006 Wimbledon Amelie Mauresmo Justine Henin-Hardenne 2006 French Open Justine Henin-Hardenne Svetlana Kuznetsova 2006 Australian Amelie Mauresmo Justine Henin-Hardenne 2005 U.S Open Kim Clijsters Mary Pierce 2005 Wimbledon Venus Williams Lindsay Davenport 2005 French Open Justine Henin-Hardenne Mary Pierce 2005 Australian Serena Williams Lindsay Davenport
39
Våra 5 bästa svenska spelare på både herr- och damsidan placerar sig enligt tabellen på sidan 23.
Vi har idag ingen spelare i topp 10 utom Simon Aspelin i dubbel. Man måste ta hänsyn till att den aktuella rankingen inte helt speglar spelarnas totala prestation eftersom den inte är från slutet av året.
Generellt så ligger vi relativt lågt rankade idag och en av huvudorsakerna till detta är att tennisen blivit en större sport med fler deltagare från nya nationer.
3.16.1 Herrar (Datum från den 29 september 2008)
ATP SINGEL ATP DUBBEL RANKING NAMN RANKING NAMN 34 Robin Söderling 10 Jonas Björkman 78 Thomas Johansson 14 Simon Aspelin 172 Jonas Björkman 25 Robert Lindstedt 184 Björn Rehnqvist 81 Johan Brunström 337 Filip Prpic 133 Thomas Johansson
3.16.2 Damer (Datum från den 29 september 2008)
WTA SINGEL WTA DUBBEL RANKING NAMN RANKING NAMN 60 Sofia Arvidsson 146 Sofia Arvidsson 159 Johanna Larsson 148 Johanna Larsson 404 Michaela Johansson 330 Hanna Nooni 466 Hanna Nooni 475 Diana Eriksson 529 Kristina Andlovic 476 Michaela Johansson
40
Herrlandslaget befinner sig fortfarande i världsgruppen i tennis och spelade Davis Cup semifinal mot USA under september månad 2007. Tittar man på konkurrensen i Davis Cup ligger Sverige mycket bra till internationellt idag. Totalt sett ligger Sverige sämre till internationellt både på senior- och juniorsidan om man jämför med den aktuella rankingen.
41
3.17 Världstoppen om 5-6 år
TABELL 1 RANKINGTENDENSER FRÅN JUNIOR TILL SENIOR ATP RANKING/ÅLDER BÄSTA RESULTAT SOM NAMN FÖDD JUNIOR PRO 15 16 17 18 19 20 21 22 # # Vinst franska, wimbledon, Stefan Edberg 1966 us open 17 53 20 5 5 2 5 3 1 Boris, Becker 1967 Kvartsfinal us open 19 65 6 2 5 4 2 2 3 Magnus Larsson 1970 Runner-up franska 19 381 145 56 61 34 39 19 Pete Sampras 1971 Kvart us open 17 97 81 5 6 3 1 1 1 Jonas Björkman 1972 19 691 331 96 50 30 69 Nr:1 1991, vinst australian, Thomas Enqvist 1974 Wimbledon 17 1103 472 229 63 88 59 7 9 28 22 Thomas Johansson 1975 Semi orange bowl 19 418 485 126 60 37 17 40 Magnus Norman 1976 Kvart franska, us open 19 679 743 680 170 86 22 52 15 4 Nr:1 1998, vinst Wimbledon, Roger Federer 1981 final Us Open 17 704 301 64 29 13 6 2 1 1 Pim-Pim 1982 Vinst Japan Open, semi australian 18 774 415 210 113 11 53 Robin Söderling 1984 Vinst orange bowl 17 443 176 59 34 81 Final wimbledon, australian. Mario, Ancic 1984 Semi us open 17 1042 549 300 89 64 29 22 Vinst Australian och Marcos, Baghdatis 1985 Us Open 2003-03 18 1182 1379 1066 179 153 56 Vinst Franska, us open. Richard Gasquet 1986 Semi australian 16 1303 166 93 94 21 Rafael Nadal 1986 Semi wimbledon 15 818 235 47 51 2 2 Vinst us open, Andrew Murray 1987 semi franska 18 540 514 65
Det har alltid funnits ett klart samband mellan att vara duktig junior till att bli duktig senior vilket framgår av tabell 1 (LTA 2007). Detta samband tyder på att om några år kommer Sverige inte att kunna hävda sig på högsta nivå vare sig på ATP touren eller i Davis Cup. Det finns en risk att Sverige blir ett enmansland som på Björn Borgs tid (Stripple 2007). Om några år kanske det bara finns Robin Söderling kvar på högsta nivå, eftersom både Jonas Björkman och Tomas Johansson är i slutet av sina karriärer. Redan om ett år kan kanske damlandslaget med Sofia Arvidsson och Johanna Larsson vara mer framgångsrikt än herrarnas landslag, vilket vore ovanligt för svensk tennis (Stripple 2007). För en bättre rankingförbättring på både herr- och damjuniorsidan inom de närmaste 5-6 åren krävs en förändring av livsstil, professionalism, kommunikation, träning, teknik. Fler träningsläger, bättre spelar- och tränarutbildning, ökning av antalet träningstimmar och antalet utbildningstimmar för tränarna för att komma upp till samma nivå som i de stora tennisnationerna. Dessutom vore det önskvärt med ett större antal internationella tävlingar för våra bästa juniorer. Denna uppföljning för våra bästa juniorer och tränare kommer att leda till bättre resultat på Grand Slamnivå samt mognare spelare som är redo att slåss på högsta nivå när de ger sig ut på den internationella touren och spelar för sitt land i Davis Cup och Fed Cup.
42
3.18 Mentala färdigheter idag
Man kan fråga sig varför mental träning inte är så vanlig inom svensk tennis jämfört med andra idrotter. Några orsaker till detta kan vara historiska faktorer eftersom man tidigare inte använde sig av mental träning i organiserad form i någon större utsträckning. Mentala färdigheter anses också av många som något som inte går att förändra. Det är även svårt för många tränare och spelare att komma i kontakt med idrottspsykologer som det finns väldigt få av idag gentemot antalet utövare samt att tennistränare i allmänhet inte har kunskap om den mentala träningens betydelse. Inom förbundsutbildningen finns TK 4 som är ett sista steg i länken på tränarutbildningen med fokus på den mentala färdigheten. Emellertid har mycket få tränare fortfarande genomgått denna utbildning.
Faktorer som påverkar det mentala tillståndet hos tennisspelare (Crespo et al. 2006):
• Rankingsystem som är baserat på resultat från föregående år. • Svårt att ge sig själv timeout under tävlingssäsongen. • Tyst idrott som kräver mycket koncentration. • Varje poäng är viktig. • Individuell idrott. • Ingen coachning får ges under match. • Spelaren måste ta snabba beslut. • Man har mycket tid att tänka under en match. • Man vet aldrig när matchen kommer att ta slut. • Får ej ta timeout under match när man vill. • Knockoutsystem i de flesta turneringarna. • Olika underlag, bollar, klimat, länder etc.
Vilka mentala faktorer kan man identifiera för att hjälpa tennistränarna att bättre förstå varför vissa spelare lyckas bättre än andra (Kentää and Lundqvist 2007)? Det finns två bra publicerade studier (intervjustudier) (Durand-Bush and Salmela 2002) och (Gould et al. 2002), som har studerat psykologiska framgångsfaktorer hos olika olympiska guldmedaljörer. I dessa två studier intervjuades även coacher och föräldrar. Det framkom vissa gemensamma grundelement som var speciellt betydelsefulla och det var ”tidig förälskelse till idrotten och hög arbetsmoral”. Föräldrarna var en viktig faktor som uppmuntrat och bidragit till denna utveckling av arbetsmoralen. Förmågan att hantera sina känslor på kort och lång sikt kännetecknar en välutvecklad emotionsregleringsförmåga som de lärt sig. De behärskade de flesta mentala färdigheterna som man kan identifiera såsom koncentration, emotionell kontroll, tankekontroll och motivation. Idag anordnar Svenska Tennisförbundet TK4 vilken är en sista del av utbildningsprogrammet för tränare och där fokuseras på mental träning.
43
3.19 Mentala färdigheter om 5-6 år
Idag har ca 50 tränare genomgått det sista steget i förbundets tränarutbildning TK4 sedan år 2000 med tema ”mental färdighet”. Om 5-6 år har denna siffra ökat med det dubbla. Det kommer att finnas en färdig mall för tränare, föräldrar och spelare samt ett nätverk genom tennisförbundet där man kan ta del av tankar, kunskap, idéer samt kommunicera med varandra. Därmed får tränarna, föräldrarna och spelarna kapacitet och kunskap att skapa ett eget mentalt träningsprogram anpassat till det årliga spelschemat. En önskvärd utveckling är att våra elitsatsande spelare kontinuerligt tränar sina mentala färdigheter. Antalet mentala träningspass bör ligga mer konstant över hela säsongen för att ge största möjlighet till optimalt självförtroende, motivation, emotionell kontroll, avspänning och koncentration (Crespo et al. 2006; Pensgaard and Ursin 1998).
44
4 Kapacitetskrav
4.1 Ålder och antal år inom tennisen idag
De flesta professionella tennisspelare har börjat med tennis relativt tidigt (6-9 år) även om andra har lyckats bra med en senare start av sitt tennisliv. I princip har majoriteten börjat tidigt och specialiserat sig tidigt på tennis. Från att ha blivit professionell spelare i 17-20 års ålder brukar en tenniskarriär vara ca 10 år på högsta nivå. Michael Chang var 17 år när han intog topp 10 och Andre Agassi blev världsetta som 33-åring. Idag spelar Elena Likhovtseva som är 33 år (rankad 350) aktivt på touren, samma sak med Jonas Björkman som är 36 år (rankad 88). I Sverige startar den professionella karriären lite senare i motsats till andra stora tennisnationer. En av orsakerna till detta är vår samhällsstruktur med skolgång, aktiv fritid och klubbverksamhet som gör att ungdomarna är aktiva på många andra områden än enbart i tennis.
45
4.2 Ålder och antal år inom tennisen om 5-6 år
De flesta nationer med god tennistradition får ofta fram professionella spelare på högsta nivå tidigt i åldern, såsom Spanien, Ryssland, USA och Frankrike. Detta kommer antagligen att kvarstå även de närmsta åren. Svenska spelare kommer antagligen även i fortsättningen att inleda den professionella karriären senare jämfört med dessa länder. I framtiden kommer vi antagligen att få se en enorm utveckling med nya länder på tenniskartan såsom t.ex. Kina. Detta gäller framförallt damsidan.
4.3 Kroppslängd och kroppsvikt idag
Det finns många spelare med olika kroppskonstitution som har presterat på högsta nivå. I tennis finns inga krav på specifika kroppsliga förutsättningar som det finns i andra idrotter. Mellan herrar och damer finns den skillnaden att herrarna i de flesta fall är tyngre och längre än damerna. Se tabell 2.
Tabell 2 Längd Vikt (cm) (kg) Topp 10 på atp touren 185 ± 4 81 ± 5 Topp 10 på wta touren 177 ± 6 64 ± 6
På ATP touren är den längsta spelaren kroaten Ivo Karlovic som är 210 cm lång (rankad 40) och den kortaste belgaren Olivier Rochus med en längd på 165 cm (rankad 62). Om man jämför med förre detta världsettan (2007) på WTA touren Justine Henin (167 cm) med dagens (2008) världssexa Maria Sharapova (188 cm) skiljer det 21 cm. Detta kan betyda att alla har möjlighet att lyckas i tennis och att de ärftliga faktorerna inte är helt avgörande.
4.4 Kroppslängd och kroppsvikt om 5-6 år
Även i framtiden kommer det antagligen alltid att finnas spelare med mycket olika kroppsdimensioner som presterar på högsta nivå både på ATP och på WTA touren. Alla har kapacitet att lyckas oberoende av vikt och längd inom visa ramar.
46
4.5 Kroppssammansättning idag
Andelen kroppsfett hos elitspelar är lägre än hos den övriga populationen. Se tabell 3. Den normala andelen kroppsfett anses för kvinnor vara mellan 22-34 % och för män 12-24 % (Friedl et al. 1994).
Tabell 3 Procent kroppsfett, elitspelare Referenser Spelnivå Kroppsfett Ålder (år) (kön) (%) (Bergeron et al. 1991) College NCAA Division 1 (M) 10.6 ± 4.5 20.3 ± 2.5 (Bergeron 1995) College NCAA division 1 (M) 8.0 ± 3.0 20.5 ± 1.9 (Bergeron 1995) College NCAA division 1 (F) 21.3 ± 4.6 20.3 ± 2.5 (Dawson et al. 1985) College NCAA Delstatlig nivå (M) 11.3 ± 1.8 20.3 ± 1.3
4.6 Kroppssammansättning om 5-6 år
Det kommer att krävas en bättre fysik i framtiden, framförallt för överkroppen, vilket förmodligen påverkar kroppssammansättningen ännu mer än idag. Men detta är osäkert eftersom en viss fettprocent är nödvändig för att kroppen skall fungera optimalt under den långa tennissäsongen.
47
5 Träningsmängd
Tempot i tennisspelet idag är mycket högt jämfört med tidigare. T.ex. fler tillslag per tidsenhet. Tekniskt sett har spelets utvecklats. Materialet i rackets, bollar, senor m.m. har moderniserats och förbättrats. Kraven på en tennisspelare har förändrats mycket med detta. De önskade fysiologiska egenskaperna och kraven hos en tennisspelare är idag långt ifrån samma som för 20 år sedan. Kortare och framförallt mer intensiva poäng har gjort att explosiv men samtidigt smidig, komplex och koordinativ styrka på tennisbanan är en förutsättning för att under en tiondel av en sekund kunna ställa om för en ny uppgift och en ny prestation, samtidigt som man ska hinna etablera balans.
5.1 Träningsinsats och tyngdpunkt i träningen idag
Idag tränar världseliten ca 1000-1200 timmar per år fördelat på 1-3 träningspass om dagen 6-7 dagar i veckan i stort sett hela året (Utvecklingstrappa 2008). Tyngdpunkten i träningen är individuellt anpassad men ca 70 % av träningen består av tennis och de resterande 30 % av fysträning, rehabiliteringsträning, allmän träning och aktiv vila. Många av våra bästa juniorer har dock fortfarande bristande träningsbakgrund från sina respektive klubbar vilket medför en långsammare anpassning till den volym och intensitet av träning som krävs på internationell nivå. Detta har medfört att Svenska Tennisförbundet lagt ner mycket energi på att förbättra grundträningsnivåerna hos våra bästa juniorer med fysiska träningsläger under året, så kallade Base-camps. Jämför man med tidigare generationer som var framgångsrika på 80-90talet och i jämförelse med andra länder är det mycket tydligt att vi tränar för lite idag. Man kan konstatera att flertalet av våra bästa juniorer lägger ner för lite tid på träningen vilket kan avspeglas i deras ranking. För tillfället är inte utvecklingen från junior till senior rätlinjig vilket medför mycket arbete kring grundträning som bör vara på plats innan integrering på elitnivå. Antalet turneringar ligger mellan ca 20-25 per år för våra bästa spelare.
5.2 Träningsinsats/tyngdpunkt i träningen om 5-6 år
Den grundläggande tekniska, aeroba, anaeroba, styrka och snabbhetsutvecklingen kommer att finnas för respektive ålder vilket medför effektivare träningar samt bättre resultat och mindre skador i steget från junior till senior. All utveckling kommer att följa ett rätlinjigt mönster vilket medför bättre kontroll och utveckling av träningen. Antal träningstimmar kommer att vara oförändrat med ca 1000-1200 timmar per år och fortfarande fördelat på 1-3 träningspass om dagen 6-7 dagar i veckan.
48
5.3 Periodisering av träningen idag
Med periodisering syftar man till planering beroende på vilka mål man vill uppnå samt hur mycket tid man vill lägga ner på vissa moment i träningen. Träningens syfte är att tennispelaren skall superkompensera, dvs. reparera träningens nedbrytande effekt och förbättra sig. Träning och vila är lika viktigt för att prestera bra. Utan vila vid rätt tidpunkt presterar tennispelaren sämre. För att planera träningen på bästa sätt bör spelaren och tränaren analysera den tidigare träningshistoriken. Dessutom analysera spelarens styrkor och svagheter samt observera obalanser med en teknikanalys. Det är i allmänhet relativt svårt att utarbeta ett riktigt periodiseringsprogram i tennis eftersom resultaten styr en stor del av den långa säsongen med få längre viloperioder. Att planera för prestation på lång sikt kan leda till minskad prestation på kort sikt. Periodisering har visat sig leda till bättre prestation gentemot spelare som inte använder sig av ett periodiseringsprogram (Kraemer et al. 2003). Ett periodiseringsprogram kan delas in i fyra olika faser 1) förberedelse, 2) förtävling, 3) tävling och 4) en aktiv vilofas. I förberedelsefasen lägger man stor vikt vid stor volym träning både på och utanför banan för att i slutet av denna fas minska volymen och sedan öka intensiteten.
För förtävlingsfasen ökar man gradvis tennisträningen och minskar den fysiska träningen utanför banan. Nästan all fysträning består av styrka, explosivstyrka och anaerob uthållighet vilket är kroppens förmåga att arbeta med hög intensitet under förhållandevis kort tid med hjälp av både aeroba och anaeroba processer.
Under tävlingsfasen består i princip all träning av tennis utom några få timmar fysisk träning för att kunna bibehålla effekten av de två föregående faserna. Den sista fasen, som består av aktiv vila, är till för att inte tappa för mycket av träningens effekter i de tre föregående faserna och kan bestå av längre löpningar med relativt låg intensitet eller andra former av idrott. Denna fas stärker även spelarna psykologiskt inför kommande träning och tävling.
På nästa sida följer ett exempel på en periodiseringsplan från en elitjuniorspelare. Det är viktigt att notera att alla periodiseringsplaner inte passar alla typer av spelare. Det är viktigt att tränaren väl känner sin eller sina spelare samt att man hela tiden ser över sin träning och vågar prova nya metoder.
49
Finns att hämta på (www.tennistest.se 2008)
5.4 Periodisering av träningen om 5-6 år
Våra tränare och spelare kommer att bli bättre på att sätta samman periodiseringsplaner både på kort och lång sikt och styra träningsintensiteterna samt volymen under säsongen. Mycket av innehållet i periodiseringsplanerna kommer att följa Svenska Tennisförbundets utvecklingstrappa . Detta medför mindre överbelastningsskador samt minskar riskerna för dåligt förberedande inför viktiga turneringar. Detta gör att tränarna och spelarna vågar prova nya vägar med olika träningsmetoder samt nya system för att hitta en optimal individuell balansgång mellan nedbrytning och uppbyggnad.
50
6 Arbetskrav
Tennis är en komplex idrott där flera faktorer tillsammans med de fysiska delkapaciteterna styrka, snabbhet, koordination/motorik, rörlighet och uthållighet (aerob och anaerob) är prestationsbestämmande. Matchsituationerna karaktäriseras av kortvariga, högintensiva intermittenta arbetsperioder. Det är därför viktigt att tennisspelare besitter såväl kraft som snabbhet och explosiv styrka i kombination med uthållighet och en väl utvecklad återhämtningsförmåga. Förutsättningarna inom elittennisen är den korta grundträningsperioden (december månad) som är mycket kort i förhållande till tävlingsperioden. En ny säsong startar oftast i slutet av december. Tennis på elitnivå har genom åren genomgått en ständig förändring av prestationskraven. Detta har resulterat i förändrade fysiska prestationskrav. De faktorer som bestämmer de fysiska prestationskraven är 1) Energigivande processer (förbrännings-och spjälkningsprocesser, 2) Nerv-muskelfunktion (styrka och teknik), 3) Mentala faktorer (vilja, koncentration och motivation). Dessa tre faktorer är av betydelse för den arbetskravprofil som gäller under tävling för eliten i tennis.
51
6.1 Tennisspecifika arbetskrav
Tennis är en idrott som är baserad på många varierande tidsintervaller och olika intensiteter i arbetet. Detta gör tennisen till en idrott som är svårare att analysera jämfört med andra idrotter eftersom den är beroende av så många olika faktorer (Johnson et al. 2006; Konig et al. 2001; Kovacs 2006; Roetert et al. 1992). Denna mångfacettering av spelets längd, val av slag, strategi, matchlängd, väderförhållanden, motståndarens fysiologiska profil och spelstil kommer att påverka spelet. För att sätta samman ett optimalt träningssystem för tennisen, krävs djup fysiologisk kunskap.
För att ta reda på hur denna arbetskravprofil ser ut är det viktigt att kunna utföra en optimal fysisk träning. För att ta reda på hur arbetskravprofilen ser ut finns det två klassiska tillvägagångssätt: 1) mäta arbetskraven under tävling eller vid olika tävlingslika situationer 2) mäta elitutövarnas maximala värden för olika prestationsvariabler för att sedan skapa en arbetskravprofil.
Tennisspelet karaktäriseras av korta explosiva rörelser som ofta repeteras över hundra gånger per match eller träningstillfälle. Eftersom det inte finns några tidskrav under en match, kan en match bli en till fem timmar lång (fem set) beroende på ovan nämnda variabler. Denna variabilitet kräver att spelaren är väl fysiskt tränad både anaerobt för att optimalt prestera och aerobt för att optimalt kunna återhämta sig under och efter match. Fastän tennis är en av de mest populära idrotterna internationellt sett finns det fortfarande få kompletta vetenskapliga publikationer som har gjorts för att hjälpa spelare och tränare att optimera sin träning. Medeltiderna för varje spelad poäng varierar mycket under en match och kan bero på en rad olika faktorer som inbegriper spelstil, underlag, strategi, spelnivå, slaghastighet och motivation. För att förstå arbetskraven för dagens tennis krävs en spelanalys där man fastställer kvantiteten av tid för varje poäng, löpdistanser, tid för viloperioder och intensitet.
52
6.2 Matchsituationernas arbetskrav
En tennisbana är 8.23 m bred för singelspel och 19.97 m bred för dubbelspel när sidolinjerna är medräknade. Sträckan från baslinjen fram till nätet är 11.88 m. Enligt Alessandrini (1987) kan de längsta löpdistanserna vara upp till 12 m i sidled och enligt en studie av Mairot (1990) på olika spelare under en US Open var medellöpningsdistansen för varje poäng mellan 8.7 till 10.2 m.
Det observerades även i denna studie att servemottagaren sprang 5 % mer i förhållande till servaren. De minsta löpdistanserna var mellan 1-2 m (servess) och de längsta löpdistanserna var mellan 37-47 m under de matcher som studerades. Modern tennis har beskrivits som ett intermittent arbete med korta arbetsintervaller mellan 4- 10 sekunder med korta viloperioder mellan spelet som varar under 10-20 sekunder, som i sin tur är avskuret av längre viloperioder som varar mellan 60-90 sekunder (Fernandez et al. 2006). Dessa viloperioders längd är fastlagda av ITF. Sedan 2004 är viloperioderna bestämda till 20 sekunder mellan poängen, 90 sekunder mellan sidbytet och 2 minuter mellan avklarat set (ITF 2008) eller (SvenskaTennisförbundet 2007).
Den sammanlagda matchtiden kan variera mellan 1-5 timmar beroende på spelstil och underlag. Den effektiva speltiden av en match ligger mellan 20-30 % av den totala matchtiden på grus och mellan 10-15 % på hårdare underlag (Ferauti 2003). Under den effektiva speltiden förflyttar sig spelarna i snitt 3m för varje slag och mellan 8-12 m för varje poäng. Spelarna genererar mellan 300-500 olika högintensiva kraftansträngningar under en tresetmatch. De olika sidoförflyttningarna är i snitt 4 i olika riktningar under en poäng och poänglängden är ofta ca 8 sekunder (mellan 5-7 sek) (Novas et al. 2003). Spelarna slår mellan 2.5-3 slag för varje poäng beroende på spelstil, underlag, kön, bollar, taktik och teknik. I det närmaste 80 % av alla slag verkställs inifrån 2.5 m från baslinjens mitt och 10 % av slagen utförs med en sidoförflytning på 2.5-4.5 m och mindre än 5 % av slagen utförs med mer än 4.5 m från startpositionen genom löpning (Ferauti 2003).
Ju intensivare spelet blir desto kortare blir duellen. Ett högintensivt spel medför större risker och längre distanser att löpa för spelaren (boll nära sidlinjen) som i sin tur ökar riskerna för att missa eller slå ut och förlora poängen. På samma gång får spelarna lite tid att utnyttja sin teknik optimalt eftersom tiden blir även den begränsad vilket kan leda till att spelaren slår ut och poängen är avgjord. Detta samband med tiden är avgörande när man relaterar speltiderna och energikraven som ställs på spelarna.
Samtidigt är tennis i hög grad en teknikkrävande idrottsgren och prestationsförmågan är kopplad till flera olika faktorer såsom de energigivande processerna (aerob och anaerob), muskelstyrka (maximal såväl som uthållighet), teknik (koordination av muskelrörelserna) och psykologiska faktorer (vilja, koncentration, motivation m.m.). Av de nämnda faktorerna har tyngdpunkten lags på den fysiologiska faktorn. Sambandet mellan de olika fysiologiska faktorerna som påverkar prestationsförmågan verkar vara komplexa. Genom dessa resultat får man en relativt bra bild av vilka faktorer som bestämmer prestationsförmågan även om mycket är okänt. Starka korrelationer har sällan hittats och detta leder till slutsatsen att individuella kombinationer av faktorer förekommer ofta.
53
Mer forskning i detta och andra närliggande områden kan leda till bättre förståelse för hur tennisspelaren känner av och kontrollerar optimeringen av prestationsförmågan för de energigivande processerna och andra typer av liknade rörelsemönster.
Följaktligen är det största problemet med spelarnas prestationsförmåga och tränings- optimering att det mycket sällan utförs någon specifik fysisk träning under den långa tävlingssäsongen. Tennisspelare bryter väldigt sällan sin träning under säsongen och nästan aldrig om inte skador uppstår. En av de bidragande orsakerna till detta är att spelare och tränare uppfattar att en längre frånvaro från tävlingar kan leda till minskad spelkänsla, spelrytm och tävlingsform inför kommande turneringar. Någonting som dock måste tilläggas i detta sammanhang är att spela match är den bästa träningen där det gäller att lägga in grundträningen på bästa sätt för individen.
Man kan konstatera att den professionella spelaren tränar mycket tennis och att denne varje vecka måste anpassa sig till nya miljöer, spelunderlag, bollar, resor och andra externa faktorer som kan påverka formen. Detta i sin tur medför för lite tid till fysträning eller någon annan form av träning för att optimera prestationsförmågan utanför tennisen. I en annan studie beskriver Kibler et al (1988) att unga elitspelare tränar tennis ungefär 2.3 timmar per dag och 6.1 dagar per vecka. Samtidigt ägnar de för lite tid åt annan träning och återhämtning vilket medför minskad prestationsförmåga. Många tävlar i stort sett hela året med för lite tid över för optimering av prestationsförmågan. Spelarna är samtidigt skyldiga att vara i god form hela säsongen och hinner inte förbättra sina svagheter, utan nästan all träning inriktas på att utveckla det som de är bra på. Enligt Carl-Axel Hageskog (2006) har även den perfekta spelaren olika ansikten. Hela tiden har de bästa sysslat med att utveckla det de är bra på och på de slag och spelmönster de upplevt varit effektiva för att vinna sina matcher. Denna princip är baserad på Nyckelteorin vilken stimulerar människors goda egenskaper istället för att leta upp felen. Denna filosofi skapar en lustfylld träning i ett motiverande klimat med goda resultat som följd.
På det hela taget är medelarbetstiden på tennisbanan mellan 5-10 sekunder med mellan 10-20 sekunders vila. Se tabell 4. Bollduellerna under singelmatchspel är signifikant längre hos kvinnor än hos män. Mellan spelare på klubbnivå och elitspelare finns det betydande tidsskillnader vilket kan förklaras med de högre fysiologiska värdena hos elitspelarna. Elitspelare slår bollarna hårdare och detta minskar speltiden.
54
Tabell 4 Tidsanalys
Referenser Nivå Poängtid Effektiv speltid Abete/vila Underlag (KÖN) (s) (%) (RATIO)
(O´Donoghue 2001) Internationell elit (F & M) 6.3 ± 1.8 Hardcort 7.7 ± 1.7 Grus 4.3 ± 1.6 Gräs 5.8 ± 1.9 Hardcourt (Smekal et al. 2003) Nationell elit (M) 6.4 ± 4.1 16.3 ± 6.6 1:3.4 Grus (Reilly. T 1993) Klubbelit (M) 5.3 ± 1.0 27.9 ± 3.9 1:2.5 Hardcourt (Christmass et al. 1998) College USA (M) 10.2 23.3 ± 1.4 1:1.7 Hardcourt (Elliott 1985) College USA (M) 4.0-4.3 26.5 ± 3.5 1:3.1 Hardcourt (Girard 2004) Regionspelare (M) 7.2 ± 1.7 Grus 5.9 ± 1.2 Grus (Docherty 1982) Blandade nivåer (M) 10.0 1:1.8 Hardcourt (Fernandez et al. 2006) Internationell elit (M) 7.5 ± 7.3 18.2 ± 5.8 1:2.2 Grus (Weber 1978) Nationell elit (M) 5.08 16.4 Hardcourt (Kovacs 2006) Internationell elit (M) 5.99 1:2.6 Hardcourt
Utifrån tabell 4 kan man konstatera att varje poänglängd är under 10 sekunder. I en senare studie genom videoanalys jämförde man US OPEN finalen 1988 med US OPEN finalen 2003. Man kunde de konstatera att genomsnittstiden för en poäng hade minskat med 50 % på 15 år. Arbetstiden under varje poäng hade minskat från 12.2 sek 1988 till 5.9 sek 2003. Samtidigt hade den genomsnittliga vilan mellan varje poäng minskat med 50 % till 15.8 sek 2003. 93 % av alla poäng varade mindre än 15 sek (Kovacs et al (2006).
Tabell 5 jämförelse mellan us open 1988 och 2003 herrar US OPEN US OPEN 1988 2003 Poänglängd 12.2 (s) 5.99 (s) Vila mellan poäng 28.3 (s) 15.8 (s) Vila mellan serve och servefel 12.1 (s) 7.77 (s) Vila mellan game och sidbyte 42.3 (s) 27.72 Vila mellan game utan sidbyte 128.2(s) 116.79 (s) Poäng totalt 325 177 Matchtid 294 (min) 101.46 (min)
Till följd av dessa resultat rekommenderar Kovacs et al. (2006), att tränare och spelare måste se över sina träningsprogram och att den största delen av den intermittenta träningen bör vara mindre än 15 sek. Intervallerna bör inte vara längre än 45 sek utan vila och för varje sekunds arbete bör vilan vara mellan 2-4 sek. Efter 10-15 repetitioner av intermittent arbete bör man ha en längre viloperiod för att simulera en riktig matchsituation. Denna studie belyser nödvändigheten för tränare, spelare och forskare att anpassa träningsprogrammen efter de krav som ställs på dagens tennis. Bernardi et al (1998) gjorde mätningar av den totala
55
speltiden för varje poäng genom att jämföra attackspelare (volley), defensiva (kontring) och mixade (baslinjeattack) med varandra. Den genomsnittliga tiden för grupperna var 8.3 sek, 4.8 sek för attackspelare, 15.7 sek för defensiva och 8.2 sek för mixade. (Delgery 1998) sammanställde den genomsnittliga tiden för varje poäng från 1970 till 1997 på 3 olika underlag spelade av professionella spelare (Tabell 6).
Tabell 6
År Us Open French Open Wimbledon 1970 5.6 20 3≤.8 1990 6.5 20 2.7 1997 6.1 16 2.7
I en senare studie av Morante och Brotherhood (2005) analyserades 39 Grand Slam matcher och de observerade en högre slagfrekvens hos herrarna jämfört med damerna eftersom herrar går fram på nät oftare och slår betydligt hårdare.
Tabell 7 Australian open Wimbledon Variabler Herrar (n=12) Damer (n=9) Herrar (n=12) Damer (n=6) 5 set 3 set 5 set 3 set Matchtid (min) 154.2 ± 47.2 113.5 ± 33.2 137.0 ± 69.1 65.3 ± 15.9 Gametid (s) 178.6 ± 26.2 183.8 ± 29.4 159.0 ± 22.3 189.8 ± 31.0 Poängtid (s) 6.4 ± 1.4 7.0 ± 1.3 5.2 ± 0.8 5.6 ± 0.6 Effektiv speltid (%) 17.5 ± 2.4 20.2 ± 2.1 20.5 ± 2.1 21.1 ± 1.6 Slagfrekvens (slag/min) 44.0 ± 0.6 42.2 ± 3.1 45.1 ± 1.3 44.1 ± 1.0
Den effektiva speltiden var avsevärt längre hos damerna eftersom poänglängderna var längre. Sammanfattningsvis kan dessa data användas av tränare, läkare, forskare för att bättre kunna planera träningen på ett adekvat sätt.
Man kan även observera att det råder förhållandevis stora skillnader mellan spel på snabba underlag och spel på grus. På hårdare underlag är speltiderna mycket kortare med liten variation i tiden från en match till en annan och med en relativt liten variation i tiden under själva matchen mellan seten. På grus är matcherna längre och det är svårare att förutsäga tidslängden eftersom matchtiderna varierar i förhållande till alla andra matcher för samma spelare under en turnering. På grund av dessa variationer mellan poäng, game, set och match är det viktigare för spelaren och tränaren att bygga träningen kring tider som är jämförbara med spelarens egna tider och inte med medelvärden som spelaren inte kan påverka.
56
6.3 Slaganalys
En studie av Johnson et al (2006), har fastställt kvantiteten av arbetskraven för manliga professionella tennisspelare under tre olika Grand Slams. Genom att dokumentera dessa data kan man få en bättre förståelse för de olika arbetskraven för de olika underlagen. Denna studie är den första som har försökt analysera slagmängden hos professionella toppspelare. Data som är analyserade kommer från 22 spelare, 8 från French Open (186 matcher), 11 från Wimbledon (206 matcher) och 9 från US Open (224 matcher). I denna spelanalys har varje slag från varje game separerats från serve och retur. Vid egen serve var serven det mest dominerande slaget med topspin forehand och topspin backhand som respektive 2 och 3.
För servemottagaren var forehand, backhand, topspin forehand och topspin backhand de mest dominerande slagen. Det förekom ett större antal slag under French Open i förhållande till de andra två turneringarna. Under US Open 2003 slog Andy Roddick i snitt 7.8 (3.2) servar för varje game för 31 analyserade servegame. Under turneringens två veckor hade han ca 120 spelade servegame och uppskattningsvis slog han över 1000 servar (tie-break inkluderat). Sammanfattningen av dessa resultat är att grustennis har större energikrav i jämförelse med US Open och Wimbledon.
Tabell 8 Analys av antal slag och spridning av slag För en servare under 3 olika Grand Slams
Typ av slag Us open French open Wimbledon Slag sammanlagt 17.9 ± 12.19 21.0 ± 10.2 16.0 ± 8.9 Serve Första 6.4 ± 3.2 6.5 ± 3.2 6.4 ± 2.9 Andra 2.5 ± 2.1 2.4 ± 1.7 2.6 ± 2.0 Topspin Forehand 4.3 ± 4.3 6.0 ± 4.2 2.9 ± 3.4 Backhand 3.4 ± 3.8 4.2 ± 4.0 1.3 ± 1.9 Slice Forehand 0.1 ± 0.3 0.4 ± 1.3 0.1 ± 0.3 Backhand 0.5 ± 1.0 0.7 ± 1.1 0.3 ± 0.7 Halvvolley Forehand 0.1 ± 0.2 0.1 ± 0.5 0.3 ± 0.6 Backhand 0.1 ± 0.3 0.03 ± 0.2 0.2 ± 0.5 Volley Forehand 0.2 ± 0.4 0.2 ± 0.4 0.6 ± 0.9 Backhand 0.3 ± 0.7 0.1 ± 0.4 0.9 ± 1.5
57
Tabell 9 Analys av antal slag och spridning av slag För returneraren under 3 olika Grand Slams
Typ av slag Us open French open Wimbledon Slag sammanlagt 12.2 ± 10 14.8 ± 9.2 10.4 ± 6.0 Serve Första 2.0 ± 1.5 2.8 ± 1.9 2.3 ± 1.5 Andra 3.2 ± 2.3 3.0 ± 1.7 2.9 ± 1.6 Topspin Forehand 3.2 ± 3.8 3.2 ± 3.8 2.0 ± 2.2 Backhand 2.5 ± 3.5 3.7 ± 3.7 1.8 ± 1.8 Slice Forehand 0.2 ± 0.5 0.4 ± 1.1 0.1 ± 0.4 Backhand 0.9 ± 1.4 0.7 ± 0.9 0.8 ± 1.2 Halvvolley Forehand 0.03 ± 0.2 0.06 ± 0.2 0.1 ± 0.3 Backhand 0.05 ± 0.3 0.02 ± 0.2 0.08 ± 0.3 Volley Forehand 0.04 ± 0.4 0.09 ± 0.3 0.09 ± 0.3 Backhand 0.09 ± 0.3 0.07 ± 0.2 0.1 ± 0.5
58
7 Fysiologisk arbetsbeskrivning av tennis
Energiomsättningens storlek är en avgörande faktor för prestationsförmågan. Energikostnaden under match bestäms främst av spelintensitetens duration, teknik, underlaget och vem av spelarna som styr spelet. De fysiologiska arbetskraven i tennisen har beskrivits genom att använda hjärtfrekvensen (HF), syreupptagningsförmågan (VO2), blodmjölksyra (HLA), uppskattad ansträngning (RPE) samt genom att uppskatta energiproduktionen under spel. De olika taktiska sätten att verka på tennisbanan (offensiv vs. defensiv), de olika spelsituationerna, (servare vs. returnerare), de olika underlagen och de externa förhållandena har inrapporterats i den internationella vetenskapliga litteraturen att ha inflytande på spelarens fysiska förhållanden och återhämtning genom beskrivning av spelpoängernas varaktighet och effektiv speltid genom att mäta de olika underliggande fysiologiska faktorer som HF, VO2 och [HLA].
Genom att mäta dessa fysiologiska variabler under spelsituationer får man bättre kunskap om energikraven under en match vilket kommer att leda till en bättre kravprofil vilket i sin tur kommer att leda till optimering av träningen. Studierna innehåller information om aerob kapacitet, medelhjärtfrekvens, [HLA], VO2max: Talbot et al. (1996); rapporterar ett VO2max mellan 55-60 ml · min-1 · kg-1 hos eliten. Powers och Walkers (1982); rapporterar ett medel på 48 ml · min-1 · kg-1 hos unga tävlingsspelare, Therminarias et al. (1999), rapporterar att hos tävlande klubbelit under 25 år, flickor och pojkar över 25 år har mellan 40-55 respektive 60 ml · min-1 · kg-1. Therminarias et al. (1999), observerar att under spel kan hjärtfrekvensen i vissa fall uppgå till max när intensiteten höjs. Bernardi (1998), rapporterar en medelhjärtfrekvens som representerar 63,5 % av den maximala hjärtfrekvensen hos en offensiv helplansspelare, 79,5 % hos en offensiv bakplansspelare och 82,5 % hos en defensiv bakplansspelare. Elliott et al. (1985); mäter under 60 minuter på ett syntetiskt underlag en medelhjärtfrekvens på 78 % av max hjärtfrekvens. Docherty et al, (1982); mäter ingen medelhjärtfrekvens över 70 % av max. Seliger et al (1973); mäter ett hjärtfrekvensmedel hos 17 elitspelare på 143 slag/min. Seliger et al.(1973); uppskattar energiförbrukningen till 10.43 kcal/min. Enligt Mitchell et al., 1992; går inte blodglukosnivåerna ner nämnvärt mycket under spel men enligt (Christmass et al. 1998); (Therminarias 1999); (Bergeron et al. 1991) går dessa värden istället oftast upp.
59
7.1 Fysiologisk bakgrund
• Central nivå består av: hjärtats pumpkapacitet, hjärtminutvolym, ventilation, blodvolym och hemoglobin koncentration. • Perifer nivå består av: muskelfibertyp, myoglobinhalt, kapillärtäthet, mitokondrietäthet och oxidativa enzymer.
AEROB PROCESS: Energiutveckling genom förbränning (oxidation) av fett/eller kolhydrater varvid ATP (energi) bildas. För varje liter syre som förbrukas frigörs 20 kJ (5 kcal) (Åstrand and Rodahl 1986). Enligt värden från den internationella litteraturen bör tennisspelare ha en hög maximal syreupptagningsförmåga för att kunna prestera under långa arbetsintervaller och för att kunna återhämta sig för nästa träning, match eller turnering. Upplevelsen bland spelare och tränare är att den maximala aeroba kapaciteten och återhämtningsförmågan försämras under den långa tävlingssäsongen, därför vikten av denna typ av kapacitet. Man har påvisat att hjärtfrekvensen i vila hos många vältränade tennisspelare är under 50 slag/min. Normala vilopulsvärden ligger omkring 60 slag/min. Har man bra kondition ligger ens vilopuls kring 50. Många duktiga utthållighetsidrottare har ofta en vilopuls som ligger omkring 35. Medelblodtrycket har visat sig ligga lägre hos professionella spelare (161±18 mmHg) i jämförelse med klubbspelare (172±35 mmHg). Hjärtstorleken hos professionella spelare har också visat sig vara 30 % större i jämförelse med klubbspelare. Denna fysiologiska ökning av hjärtat beror framförallt på ökad slagvolym. Genom ökad perifer vaskularisering och substratanvändning av musklerna medför detta ett högre syreupptag hos de bäst tränade spelarna. VO2max testvärdet hos kvinnor är ca 55 och ca 65 för män. Men de kardiovaskulära förändringarna är inte lika tydliga hos professionella tennisspelare som hos uthållighetsidrottare (Konig et al. 2001). Dessa anpassningar är viktiga att förstå för att möta de hårda krav som ställs på touren. De flesta av dessa anpassningar kan inte bara utföras på tennisbanan utan måste även ske med specifik fysträning för att förbättra de anaeroba och aeroba processer med t.ex. specifik intervallträning. Men man bör vara försiktig med denna typ av träning eftersom denna ökning kan ge förändringar och omvandla typ IIb fibrer till typ IIa fibrer, vilket kan medföra nedsatt styrka, kraft, snabbhet och explosivitet (Konig et al. 2001).
Syreupptagningsvärden från andra idrotter
-1 -1 Idrott VO2max (ml · min · kg ) Referenser Otränade Individer 38-46 (Åstrand and Rodahl 1986) Handboll 51.3 (Jensen et al. 1997) Badminton 51.5 (Hughes 1995) Tennis 58 (Fernandez et al. 2006) Simning 58.4 (Roels et al. 2005) Taekwondo 59.5 (Hong 1997a) Squash 61.7 (Chin et al. 1995) Hockey 62 (Fredriksson 2000) Fotbollsspelare 65.5 (Casajus 2001) Triathlon 68.2 (Roels et al. 2005) 800-1500 m 72.1 (Svedenhag and Sjodin 1984) Längdskidor 80-90 (Holmberg 2005a)
60
7.1.1 Syreupptagningsförmågan (vo2)
Här mäter man en individs förmåga att transportera syre till muskulaturen. När arbetsbelastningen ökar kräver muskulaturen att mer syre tillförs, man säger att arbetsbelastningen och syreupptagningen ökar i ett rätlinjigt förhållande. När syretransporten inte ökar trots högre arbetsbelastning har man nått sin maximala syreupptagningsförmåga (VO2max) Åstrand och Rodahl (1986). I en idrottsgren som tennis är det viktigt att inte ligga på för hög syreupptagning under spel (50-70 %) i förhållande till den maximala syreupptagningsförmågan eftersom det kan påverka negativt spelarens återhämtningsförmåga för kommande spel (Ferrauti et al. 2001b). Vid omräkning av den maximala syreupptagningsförmågan från l/min till ml · min-1 · kg-1, får man ett s.k. testvärde. Ett högt testvärde innebär att man har bra kondition. Medelvärdet för otränade kvinnor och män ligger mellan 30-40 ml · min-1 · kg-1. Vid tester av den maximala syreupptagningsförmågan i mycket konditionskrävande idrotter som längdskidåkning kan värdena ligga över 80 ml · min-1 · kg-1 för män och över 65 ml · min-1 · kg-1 för kvinnor (Holmberg 2005b). Att lägga på minnet är att kvinnor inte har möjlighet att uppnå samma syreupptagningsförmåga som män. Detta beror på att kvinnor allmänt har en lägre hemoglobinhalt i blodet än män. Hemoglobinets huvudsakliga uppgift är att binda upptaget syre till blodet. (1 gram Hb binder max 1.34 ml syre). Via blodet transporteras syret till muskulaturen och förbränningen av glykogen och fett ger energi. Män har en Hb-koncentration i blodet som ligger mellan 130 till 160 gram/liter blod. Kvinnors Hb- koncentration ligger mellan 120 till 140 gram/liter blod (Åstrand and Rodahl 1986).
Många välgjorda studier har beskrivit den fysiologiska kravprofilen främst från England, Tyskland, Holland, USA och Australien genom olika mätningar av hjärtfrekvens, mjölksyra och syreupptagning under matchsituationer. Men fortfarande är få studier baserade på verkliga tävlingssituationer. Energiåtgången är fortfarande för lite belyst i tidigare undersökningar. Tre andra studier har gjorts under riktiga matchsituationer, men alla dessa studier är fortfarande begränsade eftersom man bara har studerat regionala eller nationella elitspelare, inte professionella (ATP, WTA).
Den maximala syreupptagningsförmågan finns beskriven på tennisplanen och utanför tennisplanen. Se tabell 10.
Therminarias (1999) undersökte syreupptagning under 80 min simulerad match med 10 nationellt rankade spelare i 1 divisionen. Resultaten visade att syreupptaget varierade mycket under den totala speltiden. Syreupptagningsvärdena gick snabbt upp under poängen, minskade lite mellan poängen och minskade mycket vid sidbytet. I denna studie var syreupptagningen i genomsnitt 33 ml · min-1 · kg-1 med värden mellan 28-54 ml · min-1 · kg-1. I genomsnitt motsvarade detta 55 % av den maximala syreupptagningen. Enligt Seliger et al (1973) är energiomsättningen motsvarande 10.43 kcal/min.
Det man genomgående kan observera i den internationella litteraturen är att elitspelande -1 -1 -1 -1 kvinnor har ett VO2max som ligger på 45 ml · min · kg och män ett på 55 ml · min · kg . I den internationella litteraturen är dessa värden högre än de som har angivits i förhållande till otränade individer men ändå lägre i jämförelse med andra intermittenta idrotter som rugby, fotboll etc. Jämför man dessa värden med andra racketsporter som badminton är värdena nästan lika (Faccini and Dai Monte 1996). Med införandet av bärbara syreupptagningsapparater har det blivit möjligt att mäta syreupptaget under matchspel. I studier som har använt sig av dessa apparater har man
61
-1 -1 rapporterat VO2 nivåer mellan 23-29 ml · min · kg . Dessa värden motsvarar ungefär 50 % av VO2max med medelvärden mellan 46-56 % av VO2max. Det förefaller vara en liten skillnad på dessa nivåer av VO2max mellan professionella och elitklubbspelare. Men det finns fortfarande än idag ingen studie som har mätt detta på topp 20 rankade spelare både på ATP och WTA under en riktig match (Skarpt läge).
En viktig faktor som även inverkar på dessa resultat av mätningar under matchspel är spelstilen och de taktiska egenskaper som t.ex. baslinjespel, serve och volleyspel som påverkar VO2 resultaten. Det finns belägg i den internationella litteraturen att baslinjespelare har ett större arbetskrav i förhållande till serve och volleyspelare. Men det återstår att bestämma en fysiologisk profil för de avvikande spelstilarna. Detta för att i framtiden erhålla den optimala träningen för varje enskild spelstil (Fernandez et al. 2006).
Tabell 10 VO2MAX
Referenser Antal och Nivå Vo2max Vo2 under % vo2max Underlag kön ( ml · min-1 · kg-1) spel (Seliger et al. 1973) 16 (M) Klubbelit 27.3 ± 5.5 50 Hardcourt (Ferrauti et al. 2001b) 6 (M) + 6 (F) Klubbelit 47.5 ± 4.3 (M) 24.2 ± 2 54.3 ± 3.1 Hardcourt 41.1 ± 6 (F) 23.1 ±3.0 59.2 ± 7 Hardcourt (Reilly. T 1993) 8 (M) Klubbelit 53.2 ±7.3 Hardcourt (Vodak et al. 1980) 50 (M & K) Klubbelit 50.2 ± 5.7 (M) Hardcourt 44.2 ± 5.4 (F) Hardcourt (Christmass et al. 1998) 8 (M) Collegeelit 54.2 ± 1.8 (M) 74.4 ± 5.1 Hardcourt (Kraemer et al. 2003) 30 (F) Collegeelit 49.4 ± 4.4 (F) Hardcourt (Bergeron 1995) 10 (M) Klubbelit 58.5 ± 9.4 Hardcourt (Girard 2004) 7 (M) Klubbelit 50.3 ± 3.9 40.3 ± 5.7 80.1 ± 0.8 Grus (Smekal et al. 2003) 20 (M) Klubbelit 57.3 ± 5.1) 29.1 ± 5.6 51.1 ± 5.6 Grus (Fernandez et al. 2006) 6 (M) Landslag 58.2±2.2 26.6±3.3 46.4±7.2 Grus (Therminarias 1999) 8 (M) Landslag 55-60 60-70 Grus (Powers and Walker 1982) College elit 48 Hardcourt
I Tabell 10 förekom stora skillnader i beräknad syreupptagningsförmåga. Dessa skillnader kunde härledas till skillnader i kön, ålder och tävlingsnivå. Utnyttjandegraden av maximal aerob effekt (% av maximal syreupptagningsförmåga) vid de olika testerna var mellan 60-70 %.
Det är viktigt att komma ihåg att inom elittennisen så kan de fysiologiska förändringarna vara annorlunda under match i förhållande till träningen. Stressen innan och under en match kan påverkas av humörsvängningar, irritation eller nervositet som i sin tur påverkar tröttheten. Man kan konstatera att många spelare har svårt att koppla av under viloperioderna under match och att de ofta är helt utmattade efter en match och detta betyder att under själva matchen har de en försämrad energiproduktion på grund av ett stressat energisystem i muskulaturen. Många spelare är förvånade över att vara så trötta efter bara en tresetsmatch eftersom de kan träna flera timmar med högre intensitet under ett träningspass utan att bli trötta. Detta kan tydas som att mentala faktorer även påverkar prestationen vilket visar att matchvana är en viktig faktor som spelarna måste lösa för sin framtida karriär. Liknande situationer inom många intermittenta idrotter förkommer ofta. Denna faktor gör att det är svårt att fastställa kvantiteten för de olika fysiologiska kraven för tennisen som idrott.
62
7.1.2 Hjärtfrekvensen (Hf)
Hjärtfrekvensen (pulsen) är som lägst i vila eftersom syrebehovet då är lägst. En vilopuls på ca 60-70 slag/min är vanligast. Konditionsträning medför att hjärtmuskeln ökar i storlek och effektivitet. Detta medför att vilopulsen sänks. Elitidrottare i konditionskrävande idrotter har ofta en vilopuls på 35-45 slag/min. När arbetsbelastningen ökar, stiger syrebehovet i musklerna, arbetsbelastningen och pulsen ökar rätlinjigt. Vid mycket hårt arbete når pulsen en övre gräns, s.k. maxpuls uppnås. Maxpulsen är olika hos olika människor, men de flesta unga vuxna har en maxpuls mellan 170-210 slag/min. Med ökad ålder avtar maxpulsen. Hög eller låg maxpuls anger inte om en individ är vältränad eller inte utan den beror på ärftliga faktorer. Vid mätning av maxpulsen krävs ett maximalt arbete med stora muskelgrupper som t.ex. i arbete på löpband med en belastning som hela tiden ökar.
Hjärtfrekvensen har ofta använts som ett mått för energikravet genom att man uppskattar VO2 i relation till HF. Medelhjärtfrekvensen hos tränade spelare med en ålder mellan 20-30 år, är mellan 140-160 slag/min i singelspel och mellan 94-164 slag/min i singelspel och dubbelspel under match (Fernandez et al. 2006; Therminarias et al. 1991). Men HF värdena kan stiga till 190-200 slag/min när spelintensiteten ökar och när energikraven för både över- och underkroppen höjs. Smekal et al (2003) hittade ingen signifikant skillnad i HF mellan servaren och returneraren. (Elliott 1985) däremot observerade en signifikant större skillnad mellan servaren och servmottagaren och detta har översatts med att det är mer energikrävande att hålla i sin egen serve i förhållande till att returnera. Man bör vara försiktig när man mäter HF under matchspel och speciellt när man skall uppskatta HF mot VO2 eftersom tennis är en intermittent idrott och HF värdena kan i vissa fall vara högre under återhämtningsfasen än under spelfasen (Christmass et al. 1998). Hjärtfrekvensen kan även påverkas av andra faktorer som värme, dehydrering, stress. Dessa faktorer måste man tänka på innan man tar fram ett träningsprotokoll.
63
7.1.3 Anaerob muskelmetabolism
Vid muskelarbete omvandlas kemisk lagrad energi i muskeln till mekanisk energi. Det sista steget i denna process är då ATP (adenosintrifosfat) bryts ned till ADP och fosfat. Den kemiska bundna energin i ATP-molekylen kan då omvandlas till mekaniskt arbete. I muskulaturen finns ett mycket litet förråd av ATP som endast räcker några sekunder vid högintensivt arbete. Därför måste muskelfibern nybilda ATP från andra energirika kemiska föreningar i muskeln under pågående muskelarbete. Det snabbaste sättet är via nedbrytning av kreatinfosfat som finns lagrat i muskelfibern. Muskelns kreatinfosfatförråd räcker ca 10 sek vid högintensivt muskelarbete. Denna process startar innan det befintliga ATPförrådet är slut. För att kunna utföra ett längre arbete på ca 30 sek behöver alltså ytterligare en energikälla tas i anspråk. Denna är muskelglykogen som bryts ned till mjölksyra samtidigt som ATP bildas. I sista hand utnyttjas förbränningen av glykogen (Åstrand and Rodahl 1986). Under en 30 till 40 sek lång högintensiv bollduell kan uppskattningsvis ca 25 % av energin komma från kreatinfosfat, ca 60 % från glykogennedbrytningen till mjölksyra och ca 15 % från förbränningsprocessen.
Snabba muskelfibrer har högre kapacitet för anaerob energiproduktion, varför det anses vara en fördel med hög procentandel snabba fibrer för hög effektutveckling under kort tid. Anaerob träning har visat sig öka aktiviteten glykolytiska enzymer hos män och produktionen av mjölksyra, vilket kan tolkas som att kapaciteten att producera energi via anaerob glykogennedbrytning ökat. En ökning av procentandelen snabba fibrer har även påvisats efter anaerob träning. I allmänhet har kvinnor lägre aktivitet av glykolytiska enzymer i skelettmuskulaturen. Dessutom har kvinnors snabba fibrer en betydlig mindre tvärsnittsyta än mäns snabba fibrer medan könsskillnader mellan långsamma fibrer är mindre. Skillnaderna i förmågan att rekrytera muskelfibrer kan förklara skillnaderna i anaerob prestationsförmåga.
64
ANAEROB PROCESS: Energigivande process utan syre, nedbrytning av ATP och CP samt spjälkning av kolhydrater (glykogen/glukos) till mjölksyra, se figur nedan, (Nilsson 1997).
Enligt A. Mourey (1997), är den alactacida energiprocessen den mest dominerande medan den laktacida energiprocessen utnyttjats sporadiskt beroende på spelets längd och viloperioder. Enligt Fox och Mathews (1981) är tennis framförallt en anaerob idrott som utnyttjar både de alaktacida och laktacida energiprocesserna. Enligt Seliger et al. (1973), är den aeroba energiprocessen 80 % och 12 % för den anaeroba. Men enligt Kibler et al. (1988), är den energigivande processen 70 % alaktacid, 20 % laktacid och 10 % aerob.
7.1.4 Anaeroba krav
Samtliga mjölksyramätningar som är gjorda vid singelspel är huvudsakligen gjorda på manliga spelare. Man har även studerat intensiteten genom att mäta mjölksyrahalten som har visat sig vara ganska låg i jämförelse med mjölksyrahalten i andra intermittenta idrotter. Men samtidigt kan dessa värden stiga under intensiva perioder upp till 8 mmol/l. Fernandez et al. (2006) hittade signifikant högre anaerob tröskel (4.61 (2.5)), (P=0.02), hos servaren gentemot returneraren (3.2 (1.35)), med maximala mjölksyravärden på 8 mmol/l under riktiga matchsituationer för professionella spelare. Höga mjölksyravärden kan även under långa och intensiva dueller vara skillnaden mellan vinst och förlust på grund av att snabbhetsuthålligheten och kraften minskar i relation till intensiteten. Av den orsaken är det viktigt att förbereda spelarna inför dessa situationer med anpassad intervallträning som motsvarar arbetstiderna under matchspel.
65
7.1.4.1 Mjölksyra (HLA)
I vila och vid låga arbetsintensiteter som gång, är mjölksyrahalten i blodet ca 1 mmol/l. Ökar däremot arbetsbelastningen tvärt blir syretillförseln till muskulaturen otillräcklig och mjölksyra bildas, energileveransen sker anaerobt (utan syre). Den s.k. anaeroba tröskeln inträffar vid ca 4 mmol/l och kallas också för mjölksyratröskel. Den definieras som den högsta nivån där en s.k. ”steady-state” av blodmjölksyran fortfarande kan bibehållas. För otränade bildas mjölksyra redan vid 50-60 % av maximal syreupptagningsförmåga, för extremt uthålliga kan nivån ligga vid 90 % av maximal syreupptagningsförmåga. Energin till otränade muskler under måttligt tungt arbete tas främst från kolhydrater, medan den tränade muskeln kan klara relativt tunga belastningar med energin från fett (mjölksyra kan inte bildas av fett). Hur hög mjölksyrakoncentrationen blir beror på hur mycket mjölksyra som produceras samt muskelns förmåga att transportera bort samt att förbränna den bildade mjölksyran. Mjölksyrakoncentrationen i blodet når ofta sitt högsta värde ca 3 minuter efter maximalt arbete. Ofta förekommer värden mella 12-15 mmoll/l, men värden upp till 20 mmol/l förekommer också.
7.1.4.2 Upplevd ansträngning (RPE)
Borgskalan eller RPE skalan (Ratings of Perceived Exertion Scale), utarbetad av Professor Gunnar Borg (1967), är ett mått på upplevd ansträngning. Skalan är graderad från 6-20 och samvarierar med pulsen. Sätts t.ex. upplevd ansträngning till 8 är arbetet lätt och många har en puls på 80. Skalan passar bäst till att bedöma arbete med stora muskelgrupper. Än idag har man inte tillräckligt använt RPE för att studera tennisspelare under matchförhållanden. Denna metod har använts i många olika idrotter för att få en subjektiv bild av den upplevda ansträngningen. Novas et al. (2003), studerade RPE under 60 minuter i en simulerad match där spelarna inrapporterade sitt RPE för säsongen och för den simulerade matchen som studerades. Resultaten av denna studie visar att man kan använda RPE för att uppskatta energikraven under match. Fernandez et al.(2006), studerade RPE under 7 matcher med professionella spelare under en riktig ATP turnering och fann betydligt högre värden från servaren i förhållande till servmottagaren. Denna studie visar att RPE kan vara ett användbart verktyg för tränare och spelare för att studera den fysiska prestationen under tävlingsförhållanden.
66
Tabell 11 Blodmjölksyra, hjärtfrekvens och rpe
Refenser Kön Hf Blodmjölksyra Rpe Underlag (slag/min) (mmlo/L) (Seliger et al. 1973) M 143 (13.9) Hardcourt (Weber 1978) M 147 (10.5) 2.15 Hardcourt (Kindermann 1981) M 145 (19.8) 2 (0.5) (Schmitz 1990) M 143 (12.4) 2.59 (1.02) Grus (Bergeron et al. 1991) M 144 (13.2) 2.3 (1.2) Hardcourt (Reilly. T 1993) M 144 (19) 2 (0.4) Hardcourt (Novas et al. 2003) K 146 (20) 4 Hardcourt (Girard 2004) M 181 (11.9) 3.08 (1.12) Grus 172 (17.2) 2.36 (0.47) Hardcourt (Ferrauti et al. 2001a) M & K 1.53 (0.65) Hardcourt (Fernandez et al. 2006) M 147 (15) 4 (1.1) 12.5 (2.1) Grus M 3.79 (2.03) 13 (2.1) Grus (Smekal et al. 2003) M 151 (19) 2.07 (0.88) Grus (Mendez-Villanueva et al. 2007) M (ATP-PRO) 3.8 (2.) 13 (2) Grus
Ferrauti et al., (2001a) undersökte de fysiologiska kraven på 12 nationellt rankade tyska elitseniorer (6 herrar och 6 damer) under en två timmar lång tennismatch för att sedan jämföra data mot löpband med samma energikrav. Den genomsnittliga VO2 under tennismatchen var -1 -1 23.1 (3.1) för damerna och 25.6 (2.8) ml · min · kg för herrarna. VO2 värdena motsvarade 56 % och 54 % av respektive VO2max. VO2 värdena användes för att bestämma hastigheten på löpband så att det blev en lika stor belastning på cirkulationen som under tennismatchen. Resultaten visade att HF (140.1 (15.5) i jämförelse med 126.4 (15) slag/min), mjölksyra (1.53 (0.65) i jämförelse med 1.01 (0.38) mmol/L), glukos (98.2 (15) i jämförelse med 78.2 (10.1)mg/dl) och RQ (0.93 (0.03) i jämförelse med (0.88 (0.03) var högre för tennis än för löpning. Dessa resultat visar att tennis har en större glykolytisk aktivitet i jämförelse med löpning med samma relativa belastning. Det högre RQ värdet verkar framlägga bevis för att kolhydrater användas i större grad än i löpning med samma relativa belastning. Enligt samma författare tillgodoses energin i tennis framförallt från kolhydrater 70-80 % och desto längre en match/träning varar tillgodoses energin från kolhydrater bara upp till 40 % i slutet av en tresets match. Fettoxidationen är nästan alltid högre hos kvinnor än hos män enligt Ferauti et al. (2001a). Detta förklaras med att kvinnor har en lägre stimulering av katekolaminer (Adrenalin/Noradrenalin) och en större rekrytering av typ I fibrer (långsamma oxidativa).
67
I en spansk studie (Fernandez et al. 2006), jämförde man fysiologiska skillnader mellan simulerat matchspel och specifika träningsövningar. Fyra ATP och två klubbelitspelare deltog under detta försök. I ett första skede gjordes ett VO2max test på löpband där spelarna hade ett testvärde på 58.2 (2.2) ml · min-1 · kg-1 med blodmjölksyrakoncentrationer på 6.6 (0.7) mmol/L. Därefter gjordes två träningsövningar på grusbana (forehand cross mot forehand cross och forehand cross och backhand cross längs med banan mot volley) och ett simulerat set. Spelarna bar portabla syreupptagningsapparater under alla övningar. Resultaten visade att -1 -1 -1 -1 VO2 34.8 (2.2) ml · min · kg och 35.5 (1.4) ml · min · kg var högre under de två träningsövningarna jämfört med det simulerade setet, men laktatkoncentrationerna var lägre 2.9 (1.8) och 3.5 (0.7) i det simulerade setet 4.0 (1.1). Dessa data bevisar att det fortfarande finns för litet kunskap om de fysiologiska svar som man får av olika typer av tennisträningar på banan.
Om man sedan relaterar dessa speltider med energiförbrukningen kan man hitta eventuella samband. De flesta publikationer visar på en svag korrelation mellan mjölksyranivåerna under simulerade matcher. Detta kan förklaras genom att arbetet inte varar en längre tid och att viloperioderna mellan duellerna ofta är längre och detta medför att blodmjölksyrakoncentrationerna inte är så höga enlig studierna i tabell 11. Ju intensivare en duell kommer att vara ju tidigare kommer poängen att avslutas (några sekunder). Detta medför låga mjölksyranivåer. Därför kan man anta att den anaeroba alaktacida energiomsättningen höjs när korrelationen för tid/intensitet blir negativ. Detta händer av allt att döma väldigt sällan under simulerade matcher, utom vid vissa sporadiska tillfällen när spelaren måste ta ut sig extra mycket som vid ett hårt defensivt arbete.
En annan begränsning med dessa resultat är att longitudinella fysiologiska och metaboliska anpassningar som professionella spelare får efter flera år på den professionella touren, som medför förändringar på hjärta, VO2max, laktatproduktion, hjärtfrekvens, blodtryck och hormonella funktioner inte helt kan jämföras med resultat från simulerade matchsituationer enligt König et al. (2001).
68
7.2 Tennisspecifika återhämtningskrav
1: Förmågan att bibehålla prestationsnivån under en enda poäng. Detta motsvarar en ansträngning som man utför under spel. Målet är att förbättra kapaciteten att hålla långa bollningar, kunna slå under långa repetitioner. Oftast under en lång bollning, eftersom man löper mycket uppstår trötthet, vilket leder till en sämre prestation och därmed poängförlust. För att förhindra denna nedsättning av prestationsförmågan kan en möjlig väg vara att förbättra mjölksyratröskeln (Författargruppen 2008). (men andra faktorer kan vara viktigare)
2: Förmågan att bibehålla prestationsnivån ett game. Detta motsvarar kapaciteten att fullfölja flera repetitioner efter varandra. Spelarna har bara 20 sekunder för återhämtning mellan varje poäng och har ofta inte kapacitet att återhämta sig under den tiden. Samtidigt kan denna tid variera beroende på vem som servar. Det finns många mekanismer och förklaringar till nedsättningen av den maximala kraftproduktion under korta och intensiva ansträngningar. Enligt Bogdanis et al. (1995) är uppladdningen av kreatinfosfatförråden (Pcr) mycket viktiga för återhämtningen vid högintensivt kortintervallsarbete. De visar ett tydligt samband mellan återhämtning och uppladdningen av kreatinfosfat. Kreatinfosfatsystemet är mycket viktigt inom tennisen enligt Elliot., 1999, eftersom kraftfulla och explosiva rörelser är viktiga för dagens tennis. En stor del av träningen bör vara inriktad på att förbättra detta system. Enligt Bangsbo et al. (1994), är användningen av kreatinfosfatet litet och enligt Newsholme et al. (1992) är den viktig för att kunna producera snabba och explosiva rörelser i följd. Eftersom återhämtningen av kreatinfosfatsdepåerna efter spel stannar av efter syrebrist, är syreupptagningen en viktig faktor för återhämtningen av kreatinfosfatnivåer i blodet enligt Sahlin et al. (1979). Då kan man tänka sig att tennisspelare bör ha en hög oxidativ kapacitet för att återhämta sig (Författargruppen 2008).
3: Förmågan att bibehålla sin prestationsnivå en hel match. Detta motsvarar kapaciteten att bibehålla sin prestationsförmåga även i slutet av en lång match efter ett stort antal repetitioner, som t.ex. under en match på tre timmar. Dessa fysiologiska mekanismer är komplexa och en orsak till detta kan vara reduktion av glykogenförråden. Alltså bör träningen även förbättra glykogenförråden och spelaren se till att ha en väl anpassad nutritionell strategi (Författargruppen 2008).
4: Förmågan att bibehålla sin prestationsförmåga under en turnering. Detta motsvarar kapaciteten att återhämta sig mellan flera olika matcher. Det finns mycket lite skrivet om detta i litteraturen, men man kan anta att en viktig faktor för detta är ett högt VO2max. Under en tennisturnering vet man inte hur länge (dagar) man kommer att spela eller hur lång tid matchen kommer att vara. Det tycks finnas ett samband mellan ett högt VO2max och en snabb återhämtning mellan matcherna. Inget forskningsarbete har kunnat bevisa detta samband vad gäller tennis och det är osäkert om detta är viktigare än att ha en bra oxidativ kapacitet (Författargruppen 2008).
69
7.3 Muskelstyrka idag
7.3.1 Allmän styrka
Muskelns förmåga att utveckla kraft är beroende av fyra faktorer: neuronala, muskulära, biomekaniska och energigivande processer. Koordination och kontraktion av de primära muskelgrupperna Tvärsnittsyta Muskelfibertyp Muskellängd, ledvinklar Typ av muskulär kontraktion Kontraktionens hastighet Energi från seriella och parallella komponenter Kroppsstabilitet: isometrisk kontraktion Motstånd från leder, mjukdelar, fett Intramuskulär koordination
70
7.3.2 Den kinetiska rörelsekedjan
Enligt van der Hoeven och Kibler (2006) tillåter den kinetiska rörelsekedjan utvecklingen samt överföringen av den kraft som frambringas från benen genom verkan av ett frånskjut från marken via bålen och axlarna till den arm som tar ett grepp om ett tennisracket under ett slag. Denna funktion är frambringad som ett led i den kinetiska rörelsekedjan vilka placerar de aktiva kroppsdelarna (ben, bål, rygg, axlar, armbåge, handled) i en optimal position och samtidigt med den mest optimala hastigheten och timingen för att producera ett tennisslag. Kibler (2005) räknade ut att 51 % av den totala kinetiska energin och 54 % av den totala kraften är producerad i ben-höft-bålkedjan som har funktionen av en kraftalstrare i den kinetiska rörelsekedjan. Axlarnas, armbågens samt handledens funktion är att vara kraftöverförare i denna kedja. Genom detta orsakar en nedsatt bålstabilitet (kraftalstraren) stor belastning på kraftregleraren och kraftöverföraren vilket i sin tur kan medföra skador eller minskad prestation. Om någon del i denna länk inte skulle fungera optimalt kan det medföra stor risk för skador (Renström 2002).
(Bilder från ”Shoulder injuries in tennis players” H van der Hoeven, W B Kibler: Br J SportsMed; 40:435-440.)
71
7.3.3 Skuldrans stabilitet
Skuldrans skelett består av nyckelbenet (clavicula), skulderbladet (scapula) och överarmsbenet (humerus). Nyckelbenet har till uppgift att hålla ut axelleden från medellinjen så att den muskulatur som fäster på bröstkorgen och ryggraden får bättre mekaniska förutsättningar att påverka överarmen (Wernbom et al. 2007). Skulderbladet möjliggör att axelleden stabiliseras mot bröstkorgen. Skuldran har därmed en mycket komplicerad funktionell anatomi som innefattar fyra leder, varav tre är anatomiska leder och den fjärde är en fysiologisk led. Alla dessa ledförbindelser i axeln är involverade i ett komplicerat biomekaniskt system som benämns skuldran. Skuldran består sammanlagt av sju olika leder. Axeln är den mest utsatta delen av kroppens övre extremiteter hos elittennisspelaren, mellan 25 – 45,7 % (Kibler and Safran 2005). Många elitjuniortennisspelare får en akut eller kronisk överbelastning av rotator cuffen framförallt orsakad av tennisserven som är den mest påfrestande av alla tennisslag. Tennisserven har ofta en maximal acceleration – decceleration och kontroll samtidigt som det är ett repetitivt arbete med armarna utfört ovanför axelhöjd (Olsen et al. 2005). Detta är den största faktorn som predisponerar nedsatt inåtrotation, ökad utåtrotation medfört av kapselns inklämning såväl som orsaken till överrörlighet i den dominanta armen. Å andra sidan ökar en stark rotator cuff axelns stabilitet och har en skyddande inverkan.
Tennis är en mycket krävande sport och vi vet ganska mycket om dess krav vad gäller krafter, hastigheter, rörelseomfång och mängden av tennisspel. Vi kan även en del om rörelseapparaten vad gäller risken för tillvänjning (maladaptation) av strukturerna medan vi har begränsad kunskap om den reella incidensen (antalet skador per 1000 timmar tennisspel) skador i tennis på olika underlag. Vi ser emellertid t.ex. ökande problem med skador i skuldran speciellt i relation till serven.
Skadefrekvensen i tennis är i allmänhet låg – 2-20 skador/1000 timmar spelade. Det finns få tillförlitliga siffror tillgängliga. De vanligaste skadorna i tennis är godartade muskelbristningar (35 %) t.ex. med hamstringbristningar som de vanligaste, fotledsvrickningar (26 %) och därefter ledbands- och senskador.
Riskfaktorer för skador
Yttre så kallade extrinsic riskfaktorer innefattar de stora krav som ställs på överkroppen vad gäller hastighet, rörelser och belastningar. En elitspelare måste generera 4000 W energi eller 5 hk i varje serve. Hela kroppen är involverad. Bålrotationen är omkring 350 grader/sek skulderrotationens hastighet är 7000 grader/sek. Armågssträckningen sker med en hastighet av 1100 grader/sek. Dessa rörelser ger bollhastigheter på 95-105 miles/timma för kvinnor och 120-135 miles /timma för män.
Tennisserven
Serven är idag det dominerande slaget i tennis. Eftersom 45 % av slagen i Franska Öppna och 60 % i Wimbledon utgörs av serven (Johnson et al. 2006). Serven är det mest krävande slaget och ger tillsammans med smashen de flesta skulderproblemen. Skuldran är en del av den kinetiska kedjan som tillåter genererande, ansamling, överföring och reglering av krafterna från nedre extremiteten till övre extremitetens yttersta delar dvs. handen. 50 % av den totala
72
energin och kraften i serven utvecklas i benen, höften och bålen. Skuldran bidrar med 13 % till den totala energin och med 21 % till den totala kraften (Toyoshima and Miyashita 1973).
Tennisserven inkluderar fyra olika faser
Skulderrörelserna i en serve liknar en kaströrelse vad gäller kroppens mekanik men det finns skillnader.
Wind-Up fasen börjar med initieringen av serveställningen och slutar med att bollen kastas upp. Denna fas inkluderar skulderabduktion, sträckning och tidig utåtrotation och lateral bålböjning och rotation av bål och nedre extremiteten.
Cocking fasen börjar efter bolluppkastet och slutar då skulderleden i racketarmen är maximal utåtrotation. Det föreligger då en ökad rotation av skulderbladet.
Accelerations fasen börjar vid maximal utåtrotation av skulderleden och slutar vid bollens träff på racketen. Då sker en snabb och kraftfull inåtrotation och adduktion av skuldran samtidigt som det sker en böjning av bålen och en sträckning i armbågen.
Follow-Through fasen börjar efter att bollen slås av racket. Det föreligger starka deccelerationskrafter.
Belastningen på skuldran vid kick och platta servar ger liknande kinetik mellan de olika servarna. Detta antyder att belastningen på skuldran av både kick och plattservarna bidrar till utvecklingen av skador i den servande skuldran (Reid and Schneiker 2007). Skulderkinematiken i tennis visar en rotationshastighet för världsspelare på 1500 grader/sekund. Bollhastigheten då bollen träffar racketen är 47 meter /sek. Total skulder rotation är 165° varav 65 % sker i skulderleden (gleno-humerala leden ) och 35 % i skulderbladet (scapula). Rotations- och handhastigheterna är långsamma för skickliga spelare.
Belastningen på skulder- och armbågslederna är större för männen jämfört med kvinnorna, vilket är skälet till den signifikant större servhastigheten hos män. Den ökade kinetiken för de som har mindre knäböjning betyder att alla spelare skall stimuleras till att böja sina knäleder under baksvingsfasen då de servar. Typen av baksving har minimal påverkan på servhastigheten och belastningen på skulder- och armbågsleder.
Fysisk icke önskvärd tillvänjning (maladaptation) av skuldrans vävnader
Tillvänjning av skuldrans vävnader finns i 60-86 % hos tennisspelare inkluderande minskad utåtrotationsstyrka och leder till förändrad relation mellan skuldrans inåt- och utåtrotatorer hos tennisspelare. Minskad inåtrotation startar en serie av biomekaniska förändringar som leder till skada på skuldra och armbåge. Denna minskning av inåtrotationen i den dominanta sidans skuldra är hos tennisspelare kombinerad med en ökning av utåtrotationen på samma sida. Begränsad och minskad inåtrotation i den dominant skuldran resulterar i en stram bakre kapsel som orsakar en obligatorisk förkjutning ar armen framåt i skulderleden. Överdriven utåtrotation kan orsaka uttöjning av främre och de främre nedre kapselstrukturerna, främre
73
instabilitet och inre inklämning (internal impingement). Denna brist på flexibilitet är associerad med försämrad skulderaktivitet och idrottsprestation och en ökad risk för muskelskador. Skuldrans ökade stramhet kan vara en faktor för andra skador i rörelseapparaten.
Skuldrans styrka:
Inåtrotationens maximala vridmoment, genomsnitttlig kraft och totala arbete är stora i den dominanta skuldran. Utåtrotationen följer samma mönster. Ökad inåtrotationsstyrka beror på tillvänjning till serverörelsen. Det föreligger en inbalans i styrkeförhållandena. Utåtrotation relativ inåtrotation (2:3) är signifikant mindre i den dominanta skuldran för låga hastigheter; det finns en tendens till högre hastigheter. Utåtrotatorerna agerar excentriskt för att bidra till decelerationen.
Serverelaterade skador i tennis:
50 % av världens toppspelare har skulderproblem någon gång under sina karriärer pga. Den repetitiva, stora kraften genererad runt skuldran under vissa tennisslag. Skadorna inkluderar rotator cuff problem, instabilitet i skulderleden, labrumskador, bicepssenans skador, acromioclavicular förslitning, nervpåverkan m.m. lika väl som problem från armbågen och handleden.
Handläggning av serverelaterade skador:
Kan man modifiera de biomekaniska och fysiologiska kraven? Biomekaniska problem kan åtgärdas genom en detaljerad analys av teknik- och träning av tennistränaren. Slag- och rörelsemönster bör studeras. Rent allmänt kan sägas att det är väsentligt att använda hela den kinetiska kedjan genom att ta med kraften från de nedre extremiteterna och uppåt för att generera optimal utvekling av kraft och få en effektiv rotation av armen innan man slår bollen.
Skadeförebyggande åtgärder kan inkludera specifik ändring i mekaniken som t.ex. ofullständig flexion av knälederna i cocking eller ofullständig cocking av skuldran i serven kan skapa ökade belastningar i skuldran och armbågen. Dessa mekaniska problem kan åtgärdas genom detaljerad analys och om nödvändigt ändrad träning av tennistränarna. Riktad styrketräning kan förbättra serven. Det är också möjligt att modifiera antalet spelade turneringar och göra spelsäsongen kortare.
Svaret på denna icke önskvärda tillvänjning (maladaptation) av skuldrans vävnader pga. De stora fysiska kraven på skuldran i tennis börjar förstås bättre och bättre med fortsatt aktiv och genomtänkt forskning. Ökade resurser till forskning vore utomordentligt värdefullt för tennis som sport, speciellt med tanke på att kraven och därmed belastningarna på vävnaderna kontinuerligt ökar. Ofördelaktig tillvänjning av vävnaderna resulterar i förlust av flexibilitet och styrka som kan ge upphov till skada. Återkommande utvärdering av spelarna för tillvänjningseffekter är nödvändiga.
74
7.3.4 Bålens stabilitet
Hos alla människor är bålen det centrum för alla rörelser som länkar samman krafterna som vi utför med armar och ben. Under en tennisserve kommer endast en liten del av kraften från den servande armen och den större delen kommer från ben- och bålmuskulaturen (Renström 2002). Kibler och Safran (2005), anser att det inte finns något universalt godtaget begrepp eller någon definition av vad som är bålstabilitet. De menar att bålstabiliteten är förmågan att kontrollera position och rörelse av bålen över pelvis och de nedre extremiteterna. Denna typ av kontroll är nödvändig för att kunna få optimal produktion, förflyttning och kontroll av krafterna och rörelserna till de externa delarna i den kinetiska rörelsekedjan som armbågen och handleden i en tennisserve. Denna grupp anser att bäckenet och dess omgivande strukturer är basen för bålstabiliteten och understryker betydelsen av muskeln gluteus maximus som stabilisator. De lägger även tonvikten på sätesmuskeln som stabilisator för bålen. Leetun och medarbetare (2004), studerade olika faktorer kring bålstabilitet och upptäckte att en nedsatt extern höftrotation hade ett positivt samband med olika typer av knäskador. En matematisk analys av tennisserven har visat att reducerad kraft från höften med 20 % medförde att det krävdes 34 % större hastighet för armen eller 80 % större axelmassa för att erbjuda samma kraft till bollen (Reid et al. 2007). Totalt är bålen den del av kroppen som har den största massan. Därför är det mycket viktigt att bibehålla bålstabiliteten för att skydda ryggraden och dess omgivande strukturer när krafter av olika slag verkar på denna. Svenska Tennisförbundet lägger stor tonvikt på bålstabilitet och anser att bra bålstabilitet minskar skaderisken. Man får ett effektivare utnyttjande av muskelstyrkan, bättre balans, stabilitet och hållning samt att tennisspelarna förbättrar sin prestation.
Situationen i Sverige
Svenska Tennisförbundet har konstaterat efter flera olika tester som utförts på våra bästa tennisjuniorer att generellt har dessa: • Nedsatt skulderstabilitet. • Nedsatt bålstabilitet. • Nedsatt knästabilitet.
75
7.3.5 Träningsförslag
För att motverka dessa negativa faktorer i framtiden rekommenderar Svenska Tennisförbundet att vissa styrketräningsövningar bör ingå i den nödvändiga fysträningen, som:
• Skulderstabilitetsövningar (typ tera band). • Rotator cuffsövningar (inåtrotation). • Bålstabilitetsövningar (inre och yttre). • K- nästabilitetsövningar. • Ökad inåtrotation i axeln genom stretching.
Exempel:
(Foto: Anna Frohm)
76
7.3.6 Tennisspecifik styrka
Allt fler tennisspelare börjar använda styrketräning som komplement till sin mer ordinarie träning för att maximera den totala träningseffekten och i skadeförebyggande syfte. Ser man vad tennisspelarna och tränarna gör i dagens styrketräning märker man att alla gör olika saker och att hypoteserna är många och olika (belastningar, hastigheter, antal och vilotider). Enligt Deutsch et al. (1988), så bör man välja olika vinkelhastigheter som är gemensamma med idrotten. Liow et al. (2003), bevisar att styrketräning hos kanotister med långsamma rörelser är mer effektiv för optimeringen av accelerationsmomenten, och att optimeringen av snabbheten är korrelerad till en träning som använder snabba rörelser. Alltså bör kanotister använda sig av rörelser och hastigheter i styrketräningen som liknar hastigheterna i deras aktivitet. Enligt Kraemer et al., (1996), är det de neuronala faktorerna som är den största orsaken till en förbättring i första hand av den maximala styrkan. På lång sikt är det hypertrofin av muskeln som är den främsta orsaken. Som det har sagts tidigare är tennis en komplex idrott som samtidigt aktiverar olika muskelgrupper från både överkroppen och underkroppen samt bålen. Se tabell 12.
Det är viktigt att inte bara träna musklerna som skapar rörelsen utan även musklernas antagonister som kommer att bromsa och försöka kontrollera rörelsen. Styrketräningen inom tennisen har två delmål: att förhindra skador och att förbättra prestationsförmågan. I två olika artiklar från Jaric et al. (1997; 1995), demonstrerar de att graden av trötthet av muskelantagonisterna spelar en viktig roll för prestationen av snabba rörelser. Detta eftersom trötta antagonistmuskler minskar sin kapacitet att bromsa rörelsen och samtidigt minskar rörelsens hastighetsökning. Det visar sig alltså att kraften av antagonisterna och agonisterna är viktig för förmågan att prestera ett hårt slag. Genom att förstärka muskelantagonisterna är det lättare att bromsa rörelsen som i sin tur gör det lättare att öka hastigheten en längre tid.
Styrka är viktig för musklerna (hastighet i slagen) och för lederna (för att minska skador i senor, ligament etc.). Optimal kontakt mellan racket och bollen kräver att armstyrkan är optimal. Maximal handstyrka på 600 N har rapporterats hos elitspelare (Kibler 1989) och större uthållighetsstyrka hos de bättre spelarna. Kibler et al., (1988) kunde konstatera att handstyrka och handstyrkeuthållighet var korrelerade. Detta pekar på att man bör träna och testas olika på dessa två parametrar.
Man kan skilja på muskelns kontraktionsegenskaper på tre olika sätt. Muskelns förmåga att utveckla kraft, förmågan att kontrahera sig snabbt och dess uthållighet. För att kunna slå hårt krävs det maximal styrka som är en blandning av maximal styrka och hastighet (Explosiv styrka). Det gäller at träna på samma hastigheter som aktiviteten. Alltså finns det två huvudmål med att ha god styrka i tennis: Förbättra prestationsförmågan och förebygga skador.
Här följer några exempel på olika typer av styrka som är av vikt för tennisspelaren.
A: Maxstyrka: Det största motstånd som man kan klara av att övervinna. B: Relativ styrka: Den maximala kraft en individ kan producera i relation till sin kroppsvikt. Detta speglar spelarens förmåga att kunna accelerera och bromsa kroppstyngden flera gånger under en och samma poäng. Desto bättre relativ styrka desto lättare blir det för spelaren att röra sig runt banan i olika riktningar under en poäng, game, match eller en hel turnering.
77
7.3.7 Snabbhetsstyrka
Jean-Claude Massias (2006), sportchef på Franska Tennisförbundet, berättade att det är viktigt att förbereda tennisspelare för explosiva rörelser för att kunna öka hastigheten för att nå en stoppboll, slå en serve i 200 km/h, förflytta sig så snabbt som möjligt vid nätet och förhindra ett passerslag eller slå flera effektiva slag med så mycket kraft som möjligt.
C: Accelerationssnabbhet: Förmågan att producera tillräckligt mycket kraft från en statisk position till en dynamisk förflytning i sidled eller i djupled. På Franska Tennisförbundet tränar man snabbhet och styrka med inspiration från friidrotten. Paul Quetin, ansvarig fystränare på Franska Tennisförbundet, använder följande övningar för att förbättra spelarnas snabbhet inspirerat utifrån friidrottsträning: löpteknik, korta sprinter, uthållighetssnabbhet (med lutning, löpning på sand, gummiband), supramaximala löphastigheter (nedförsbackar, med gummiband), sprint med olika hastigheter, sprint med olika sidoförflyttningar och hopprep.
En tennisbana är 8.23x11.88m och de längsta förflyttningarna kan bli upp till 12 m lateralt för krossbollar eller längs sidorna, 13-14 m i djupled för eventuellt toppade bollar eller 15-16 m diagonalt för en spelare som är 2 m bakom baslinjen. Men de flesta förflyttningar är mellan 3- 5 m. Den längsta distansen att förflytta sig är cirka 15 m och av detta tycks inte den maximala snabbheten vara den viktigaste faktorn för snabba förflytningar. När man analyserar ett hundrameterslopp kan man lägga märke till att 100 meters löparna är som snabbast efter 40 m (di Prampero et al. 2005). Alltså är det oerhört viktigt att vara snabb i början på förflyttningen . Natalie Tauziat, finalist i Wimbledon år 2000 och rankad 3:a i världen som bäst samma år, förklarade i Tennis Magazine ” På 100 m slår nästan alla unga spelare mig på WTA touren, men tack vare mina snabba starter hinner jag slå på nästan alla stoppbollar framför nät. Är inte det bättre än att kunna springa 100 m under 12 sekunder?”
1997 gjordes en studie av Delecluse (1997), där man studerade 58 idrottslärarstudenter och demonstrerade att hastigheten på de första 15m var positivt korrelerat med den koncentriska isokinetiska kraften (200°/s) från knäets och hälsenans extensionsmuskler. Kapaciteten att prestera stor kraft med snabba hastigheter inverkar följaktligen på prestationsförmågan i tennis. För att förbättra sin kapacitet att förflytta sig på snabbaste sätt fram till bollen, bör träningen koncentreras på att utveckla benens styrka och framförallt knäets och hälsenans extensionsmuskler. Detta bekräftas av J.L Groppel (1989), i Science of Coaching tennis, som säger: ”muskelkraften är en viktig faktor som alla tennisspelare bör förbättra och den är betydelsefullare än muskelns uthållighetskapacitet”.
D: Explosiv styrka: Förmågan att utveckla största möjliga explosiva kraft i en enda rörelse (serve, slag) eller flera rörelser (kortare förflyttningar i sidled eller djupled). Internationellt läggs stor vikt vid den explosiva styrkan.
Enligt T.Reilly (1993), är konsekvenserna av bollhastigheten i tennis att spelarna har väldigt lite tid. Vid en boll som har en hastighet på 50m/s har spelaren bara en ½ sekund att reagera och förutse var tennisbollen kommer att hamna.
78
Man kan alltså separera explosiv styrka för tennis i två separata kapaciteter: Kapaciteten att med största möjliga fart slå på bollen för varje slag. Kapaciteten att förflytta sig, anpassa sig till bollen och att återförflytta sig så snabbt som möjligt till baslinjen.
Eftersom för tennisspelare är explosivitet och snabbhet viktigare än råstyrka, är det önskvärt med tillväxt av typ II-fibrer medan en ökning av typ I-fibrer antagligen ej tillför något till snabbheten då dessa fibrer kontraheras betydligt långsammare än typ II-fibrer och således är mindre viktiga vid snabba rörelser. Av detta följer att för idrotter där explosivitet och snabbhet är viktigare än råstyrka bör programmet inte i alltför hög grad efterlikna en kroppsbyggares, då den senare är ute efter maximal tillväxt av både typ I och typ II-fibrer (Wernbom et al. 2007).
E: Reaktionsstyrka: Muskelns förmåga att utveckla kraft snabbt och med en hög frekvens för armar och ben under spel.
79
7.3.8 Uthållighetsstyrka
Groppel säger i Science of Coaching tennis (1989) att en tennispelare måste vara kapabel att tillbringar flera timmar på banan och ha förmågan att kunna slå hundratals olika slag under en match. Nu pratar vi mer om uthållighetsstyrka och inte explosiv styrka. Enligt samma författare är begränsningarna till uthållighetsstyrka i själva muskeln viktiga och därför bör spelarna träna dessa muskler mer specifikt i uthållighetssyfte. F: Styrkeuthållighet: Förmågan att utveckla kraft en längre tid utan att bli trött under spel. G: Snabbhetsuthållighet: Förmågan att upprepa flera accelerationer utan att bli trött. H: Explosiv styrkeuthållighet: Förmågan att bibehålla den explosiva styrkan både för överkroppen och underkroppen utan att spelaren blir trött under spel. Dessa kapaciteter används när spelaren utför olika slag och förflyttningar en längre tid.
Det förefaller som om styrketräning utöver att det förbättrar de mekaniska funktionerna i muskeln som styrka, snabbhet etc., även är viktig för koordinationen som i sin tur frambringar bättre teknik och precision för slagen och förflyttningar på banan. Denna hypotes är dels baserad på resultat från Caroll et al., (2001) som visar att styrketräning för ett enda finger ökade fingrets koordination och stabilitet. Man skulle kunna tänka sig att dessa resultat kan användas även för större muskelgrupper som är viktiga i tennis. Sprinters, tyngdlyftare eller långdistanslöpare på elitnivå har en dominans av typ 2 eller typ 1 fibrer. Det har visat sig att tennisspelare har en dominans av en typ av fibrer (långsamma eller snabba) beroende av spelstil (Mero et al. 1991).
Bålstyrkan är mycket viktig för en tennisspelare. Det är svårt att funktionellt testa bålstyrka p.g.a. det komplicerade samspelet mellan muskler, ligament, leder och de riktningar de verkar i. I Sverige använder vi brutalbänktestet som mätmedel för bålstyrka. Elitspelare har symetrisk bålstyrka (Ellenbecker and Roetert 2004). Detta visar att det är viktigt att träna bålen i tidig ålder om man skall lyckas öka prestation och minska skaderisken.
”Det finns endast begränsande mängder vetenskaplig data för hur träningen bör utformas för att uppnå optimala övningar i styrka och muskelhypertrofi” Per Tesch från (Wernbom et al. 2007). . Våra svenska elitspelare tränar relativt lite muskelstyrka och träningen är mycket individuell när det kommer till val av träningsmetod och övningar. Denna tendens gäller även för den övriga internationella eliten. Insikten om muskelstyrkans betydelse ökar emellertid mer och mer på elitnivå. 2005 tog Svenska Tennisförbundet fram Tennispasset som ingick i programmet för spelarutveckling för landets alla klubbar. Detta har bidragit till ett större intresse för styrketräning samt har blivit ett stort kunskapslyft för våra tränare. Idag saknar dock fortfarande många av våra bästa juniorer den muskelstyrka som krävs och anledningarna är många. Man kan konstatera att det behövs större volym styrketräning även i de lägre åldrarna.
Det har visat sig att i tennisserven är det följande muskelgrupper som är viktigast i kronologisk ordning för slaghastigheten. Se tabellen nedan
80
7.3.9 Muskler som används för de olika tennisslagen
Tabellen är grundad på den tillgängliga forskningen kring de främsta muskler som används för varje typ av tennisslag. Från Complete Conditioning for Tennis", United States Tennis Association, Human Kinetics, Champaign, IL.
Tabell 12 FOREHAND OCH FOREHANDVOLLEY Rörelse Muskler som används Förspänning Soleus (del av underbenets trehövdade vadmuskel), gastrocnemius (den kraftiga vadmuskeln i underbenet), quadriceps (den fyrhövdade muskeln på lårets framsida), gluteus (området mellan höftbenskammen och den tvära hudfåran nedanför sätesmusklerna). Bålrotation Inre och yttre sneda bukmusklerna, ryggsträckarmuskeln, magmusklerna. Slagfas Främre deltodeus, bröstmusklerna, axelns interna rotatorer, biceps, främre serratusmuskeln. Enhands backhands och backhandvolley Rörelse Muskler som används Förspänning Soleus, gastrocnemius, quadriceps, gluteus. Bålrotation Inre och yttre sneda bukmusklerna, ryggsträckarmuskeln, magmusklerna. Rhomboid major och minor (ryggmuskler som finns längs med nedre delen av skulderbladen) och Trapezius (sitter i ryggens övre del), SLAGFAS deltamusklerna (axeln), axelns externa rotatorer, triceps, främre serratusmuskeln. Tvåhandsbackhand Rörelse Muskler som används Förspänning Soleus, gastrocnemius, quadriceps, gluteus Bålrotation Inre och yttre sneda bukmusklerna, ryggsträckarmuskeln (svarar för ryggens hållning och sidoböjning), magmusklerna. Slagfas (dominanta sidan) Stora bröstmuskeln, främre deltodeus, axelns interna rotatorer.
(icke dominanta sidan) Rhomboidmuskeln och mellersta kapmuskeln, främre deltoideus, mellersta deltoideus, axelns externa rotatorer, triceps, främre serratusmuskeln. Serve och smash Rörelse Muskler som används Bålrotation Inre och yttre sneda bukmusklerna, ryggsträckarmuskeln, magmusklerna. Knä- och höftextensorer (innan markkontakt) Quadriceps, gluteus Armsving Bröstmuskeln, axelns interna rotatorer, latissimus dorsi (ryggmuskel), triceps. Armextension Triceps Vristflexion Vristflexorerna
81
Dessa muskelgrupper måste anpassa sig till explosiva rörelsemönster och maximala koncentriska och excentriska muskelkontraktioner. Axlarna är involverade till stor del i varje slag och det har visat sig att axlarnas interna och externa rotationer är av avgörande betydelse för servens hastighet. Därför verkar det vara av stor vikt att träna och underhålla axlarna. Kraftutvecklingen för ett slag eller förflyttning är inte bara beroende av de primära muskelgrupperna utan samspelar i en komplex modell. Detta kompliceras ännu mera i tennis då spelaren måste generera många snabba serier av kontraktioner som måste ske i rätt följd och med rätt styrkeanpassning.
82
7.4 Muskelstyrka om 5-6 år
Det finns all anledning att tro att muskelstyrkan kommer att få större betydelse i framtiden. För att klara av framtidens högre intensitet bör man lägga ner mer tid på kraftutveckling och snabbhetsträning, framförallt på den explosiva styrkan och snabbheten. Styrkeresultaten för både herrar och damer kommer att öka de närmaste åren med stort fokus på att utveckla styrkan i bålen i och med att det är kroppens kraftöverföringsstation i slagen. Specifika styrketräningsformer för tennisspelare kommer att utvecklas för både ben och överkropp. Man skulle kunna tänka sig olika styrkeinriktningar beroende på spelarnas spelstil men generellt kommer spelarna att bli bättre rustade och helhetstränade än idag. Styrketräning kommer att finnas med i tidig ålder för att skola spelarna i styrketräningsteknik som kommer att vara anpassad till spelarnas utvecklingsfas. Snabbhetsträning kommer att vara en kapacitet som det läggs mycket tid på för att bemästra framtidens höga tempo. Våra spelare kommer i framtiden att bli bättre på maxsnabbhet, accelerations- och riktningsförändringssnabbhet.
83
7.5 Förflyttning på banan idag
Att snabbt kunna återplacera sig vid baslinjens mitt efter ett slag är viktigt för att inte ge några öppna luckor till motståndaren. Denna förmåga är mycket viktig efter en lång förflyttning eller när motståndaren står vid nät och tidsperioden minskar. Ju snabbare förflyttningarna är ju svårare är det att återplacera sig, eftersom man först måste bromsa för att sedan återplacera sig i den riktning man kom ifrån. Detta rörelsemönster kräver ett stort excentriskt arbete för hälsenan, knäets extensionsmuskler och sätesmusklerna. Man kan observera att en del spelare måste bromsa kroppens rörelser och tyngd flera gånger innan ett slag för att sedan återplacera sig till baslinjens mitt. Dessa spelare har inte tillräckligt med kraft för att bromsa sin egen rörelse och hinner ofta inte anpassa sitt fotarbete för ett effektivt slag. Detta medför begränsad tid och kan vara skillnaden mellan vinst och förlust. Att behärska denna kapacitet är av största vikt. En av de viktigaste biomekaniska reglerna som påverkar spelarens prestation är att när farten ökar, ökar också kraften som påverkar spelaren. Detta innebär att ju snabbare en spelare förflyttar sig, desto större belastning (kraft) utsätts spelaren för.
Att inte kunna stå emot sin egen vikt genom att inte kunna bromsa en gång innan slaget visar att krafterna som utvecklas är större än spelarens maximala kraft och kräver mycket av den maximala excentriska styrkan. Vi har inte hittat någon studie på tennisspelare i den internationella litteraturen på detta. Däremot har man studerat detta på alpina utförsåkare. Berg och medarbetare (Berg et al. 1995) använde EMG och kraftplattor i en biomekanisk undersökning på knäets extensionsmuskler och dess antagonister i en alpin skidåkningsstudie där de kunde observera att lårets framsida (Quadriceps) och knäets extensionsmuskler var under stark påfrestning. Denna studie påvisade ett positiv samband mellan de långsamma excentriska rörelsehastigheterna och påfrestning på musklerna. Detta var förmodligen en anpassning som skett av det grenspecifika utförandet i alpin skidåkning. Detta samband kan även tänkas vara relevant för tennisspelare där krafterna vid bromsningarna är betydande.
84
7.6 Förflyttning på banan om 5-6 år
Spelarna kommer att bli bättre på att kunna kontrollera dessa stora krafter som uppstår för att sedan kunna slå ett effektivt slag. För att förbättra denna kapacitet är det viktigt att förbättra den maximala excentriska styrkan som kommer att vara avgörande i styrketräningen. Samtidigt kommer styrketräningen att vara grenspecifik.
7.7 Speluppfattning idag
Spelförståelse är ett samlingsbegrepp är ett brett och komplext begrepp för en rad olika egenskaper en spelare har eller kan utveckla. Några av dessa egenskaper är:
1) Speluppfattning som är vad vi egentligen uppfattar av alla olika händelser i spelet.
2) Splitvision är att snabbt kunna växla mellan en avslappnad diffus blick och fokusering. Spelaren fixerar inte blicken för länge på bollen annars för då förlorar han uppmärksamheten på var i banan motståndaren står.
3) Spelintelligens handlar om att ta rätt beslut i en flervalssituation vilket bygger på erfarenhet.
4) Handlingssnabbhet är att omsätta det man uppfattar på banan i en snabb tankebearbetning. Vissa finner snabbt rätta lösningar, andra inte.
7) Automatisering bygger också på erfarenhet.
Det finns idag inga träningsmodeller på hur man skall träna spelförståelse. Generellt sett har spelare som spelat mycket även större erfarenhet och bättre spelförståelse. Därför är det viktigt att spela mycket tennis, med mycket variation vilket medför bättre individuella tekniska och taktiska färdigheter, bättre splitvision samt handlingssnabbhet (Fery and Crognier 2001).
7.8 Speluppfattning om 5-6 år
Samarbete mellan forskare och tränare för att förstå och hitta träningslösningar för denna typ av träning.
7.9 Rörelseekonomi idag
Under en tennismatch eller träning kallas optimeringen av energiprocessen rörelseekonomi och definieras som syrekostnad per kg kroppsvikt/tid.
85
Det tycks finnas stora individuella skillnader i denna förmåga beroende på teknik, styrka eller antropometriska skillnader. Bakom skillnaderna inom och mellan kategorierna av olika rörelseekonomier ligger möjligen både biomekaniska och fysiologiska faktorer. Överraskande få undersökningar har genomförts för att klarlägga dessa rörelsers inverkan under tennisspel.
7.10 Rörelseekonomi om 5-6 år
Ett utvecklat test för att studera rörelsemönster på tennisbanan kommer att utvecklas där man kan koppla ihop förflyttningar och teknik. Att kartlägga och systematiskt utveckla våra bästa juniorer tidigt för denna kapacitet vore av vikt.
7.11 Koordination idag
Avser rytm, timing, balans, reaktionsförmåga och rumsorientering. Eftersom en tennisboll aldrig studsar på samma ställe två gånger i rad, på samma höjd och inte har samma hastighet krävs det mycket god koordination av spelarna. Koordination är ett komplext samspel inom och mellan enskilda kroppsdelar, muskelgrupper och muskler för att reglera rörelsen och muskelkraften så att den blir optimal vid varje slag och förflyttning. Koordinationen sker mellan olika kroppsdelar som samordnar t.ex. armar och ben under ett slag. Mellan muskelgrupperna sker koordination mellan samverkande agonister, synergister och motverkande muskler som är antagonister. I muskeln sker koordinationen mellan muskelns olika motoriska enheter. Det är idag svårt att mäta koordinationen på ett objektivt sätt inom tennisen, men man kan observera att våra bästa juniorer i landet har en benägenhet till dålig koordination och svårighet att anpassa sitt spel till en mer varierad typ. Ett test som används för att mäta koordinationen är SOKs fysprofilen TM2, det s.k. Harres test, som är relativt komplext och som mäter snabbhet i riktningsförändringarna, kropps- och rumsuppfattningen. Testet består av en hinderbana som innehåller kullerbyttor, rundning av medicinboll, hoppa över och krypa under häckar, se koordinationstester.
Att kunna slå hårt och med hög hastighet går relativt snabbt att lära sig, men när även precisions- och placeringsparametrarna läggs till blir det svårare. Adderar man sedan skruvarna så har man tre parametrar att hålla reda på och bemästra.
Dagens unga svenska tennisspelare tränar mycket på att slå hårt och åstadkomma hög fart för att sedan avgöra bollen så snabbt som möjligt. När juniorerna sedan kommer ut på internationell nivå där man möter mer rutinerade och bättre spelare så fungerar inte spelet lika bra. Detta beror till stor del på att man prioriterar fart. Detta resulterar i att spelet blir lättläst och de mer rutinerade spelarna låter motståndarna slå bort sig genom att ge dem bollar som inte är optimala att slå hårt på. De orutinerade spelarna är inte vana att arbeta med ett varierat rörelsemönster och trots bollarnas svåra läge slår de orutinerade hårt istället för att placera bollen.
86
Skillnaden mellan träning och matchspel är att man på träning ofta tränar olika moment där komplexiteten är mer sluten och bollarna ofta fås på ett optimalt sätt. Detta innebär att placeringsparametern glöms bort och hastighet prioriteras. När man sedan tränar mer matchlikt finns inget precisions- eller placeringstänkande och spelet blir chansartat då man bara ser farten som poänggivande parameter. Hade man i träningen lagt i mer tankar runt placeringsparametern skulle detta antagligen automatiskt innebära en mer anpassad hastighet till motståndarens boll samtidigt som medvetenheten under tävlingsspel sannolikt också skulle öka.
7.12 Koordination om 5-6 år
När det gäller dagens elitspelare anser vi att man måste ha ett stort placeringstänkande vilket innebär att man kan både slå hårt och bra placerat. Dessutom har de duktiga spelarna en bättre känsla för när det är lämpligt att slå hårt. På elitnivå spelar alla med hög hastighet. Där är det viktigare att få motståndaren ur balans på ett ställe där densamme inte kan förutsäga det. För det krävs att man har många vapen i registret och samtidigt att man själv har en bra position och balans för att placera bollen där man vill. Det är viktigt att arbeta mer med koordinationsträning tidigt i åldrarna och samtidigt träna parallellt andra idrotter som fotboll, hockey, handboll etc. Många av dagens bästa tennisspelare är även duktiga i andra idrotter vilket tyder på att desto mer stimuli en ung spelare får i tidig ålder desto intelligentare blir kroppen (Weineck 1997). I framtiden kommer det att behövas ett mer renodlat tennisspecifikt koordinationstest där riktningsförändringarna är bättre anpassade för tennis. Eftersom koordinationen är specifik för varje idrott och för varje moment inom den specifika idrotten och för att spelaren skall kunna anpassa sig på bästa möjliga sätt till de yttre förhållandena är målet att träna koordination så tennisspecifikt som möjligt. Här nedan i tabell 13 följer ett exempel för de olika tennisspecifika koordinativa kapaciteterna.
Tabell 13 VIKTIGA PARAMETRAR FÖR KOORDINATION I TENNIS Tid + precision Anpassning till distanserna Timing Bibehålla balans Läsa bollbana och hastighet Position i relation till motståndare Extern timing: anpassa slaget och bollbanan Variera slagen i djupled, kross, lågt-högt, djupt-kort Variera slagen Intern timing: slagrytm Balans Rytm
Förmåga till: snabbhet, reaktionsförmåga och rumsorientering
Bollkontroll Anpassningsförmåga av bollkontroll och skruv Slagstyrka Slagriktning Slaglängd och djup
87
7.13 Sammanfattning
Med dessa resultat av mätningar av de olika energisystemen under spel måste man kunna använda de rätta energisystemen vid rätt tillfälle för att optimera träningen. Tennis karakteriseras som en idrott med intervaller med höga intensiteter. Vissa har menat att tennis är en idrott där de metaboliska energiprocesserna liknar lågintensiva idrotter (Bergeron et al. 1991). Men dessa värden är baserade på medelvärden och speglar inte de höga nivåer under slag och förflyttningar som är avgörande i tennis. För att kunna serva i 210 km/h och slå grundslag med nästan samma hastighet krävs en stor anaerob ATP produktion och eftersom nästan alla poäng i tennis är mindre än 10 sek är det inte rekommenderat att träna inför en tävlingssäsong aerob träning med låg intensitet och lång tid. Tyvärr är det så många tränar inför tävlingssäsong. För att kunna prestera i tennis krävs det att man är stark i de olika anaeroba energiprocesserna. Träningen bör vara inriktad på att träna så nära ett matchscenario som möjligt inför tävlingssäsong. Aerob träning bör användas i återhämtningssyfte och i vila mellan intensiva anaeroba perioder om arbets- och viloförhållandena är välvalda. Tennisspelare är atleter som genomför korta högintensiva sprinter under en match och bör träna upp sin aeroba kapacitet genom att använda korta intensiva sprinter i mindre än 1 minut med ett arbets- och viloförhållandena på 1:3 för att dra nytta av den aeroba träningen. Det har visat sig att intervallträning med höga arbetsintensiteter förbättrar den aeroba förmågan i samma utsträckning som den traditionella aeroba träningen (Glaister 2005). Tiden för återhämtningsperioden och arbetstiden är viktiga för att dra nytta av effekterna av denna typ av intervallträning. Studier både för sprintträning och styrketräning har visat hur viktigt det är med en överensstämmande återhämtningsperiod för denna typ av träning (Hargreaves et al. 1998; Therminarias et al. 1991). Explosiviteten minskar med tiden med högintensiva intervallövningar som i tennis och det har kopplats ihop med en nedgång i kreatinfosfat som i sin tur kräver mer av de anaeroba energiprocesserna och som i sin tur ökar mjölksyrans bildning. Detta medför att kroppens pH sjunker och prestationen minskar om spelaren inte får vila (Ferrauti et al. 2001b). Denna återhämtningsperiod förefaller naturlig under matcher men under träning förekommer den sällan vilket medför sämre kvalitet på träningen.
88
8 Tester
Kravprofilen för den internationella eliten visar att det ställs stora fysiska krav på de anaeroba och aeroba energiprocesserna idag. Målsättning är att vi skall kunna presentera ett testbatteri som är relevant för svensk tennis. Arbetet är till stor del baserat på en litteraturstudie med resultat och beskrivningar av tidigare använda tester samt egna tester.
Beräkning av tennisspelarnas maximala syreupptagningsförmåga görs idag framförallt genom skattning. Skattningen görs med hjälp av Coopertest som utvecklades av amerikanen H Cooper. Testet går ut på att springa en sträcka så snabbt som möjligt. Resultatet presenteras i form av ett testvärde som har enheten ml syre per kg kroppsvikt och minut (ml · min-1 · kg-1). Ett annat alternativ är Beep test som i sin svenska version är licensierat och distribueras av Svenska Fotbollsförbundet och som ursprungligen är framtaget av två kanadensiska forskare (Leger and Lambert 1982). Beeptestet är ett progressivt löptest som oftast genomförs inomhus i idrottshallar. Testet går ut på att spelarna springer på en uppmätt sträcka på 20 m fram och tillbaka i en takt som bestäms av ljudsignaler som finns inspelade på kassettband. Under testets genomförande blir tidsrymden med vilken ljudsignalerna hörs successivt allt kortare och löptempot stegras. Testet är konstruerat så att man springer på olika nivåer där varje nivå kräver ett visst löptempo. Utifrån uppnådd nivå och sträcka klarar spelaren av att springa. Detta resultat utläses i en omvandlingstabell testresultatet till ett aerobt testvärde uttryckt i (ml · min-1 · kg-1). Den stora fördelen med dessa två metoder är att många spelare kan testas samtidigt.
Men den säkraste metoden att bestämma en persons maximala syreupptagningsförmåga är att under maximalt arbete mäta individens ventilation, syreupptag och koldioxidproduktion. Detta kan göras med antingen Douglas säckmetodik där man samlar upp luften i säckar och analyserar densamma vid ett senare tillfälle eller med hjälp av en s.k. onlinemetodik där utandningsluften mäts direkt. Dessa mätmetoder kräver tillgång till laboratorium, dyr utrustning och utbildad personal. Dessa metoder är emellertid att föredra för att få ett riktigt maximalt syreupptagningsvärde. Genomförande av ett maximalt syreupptagningstest vid löpning på löpband tar för en individ inkluderat förberedelser, genomförande och efterarbete ca 40-50 min.
VARFÖR TESTER
Följa prestationsutvecklingen, pedagogiskt instrument, underlag för träningsplanering, förebygga skador och sjukdom, följa rehabiliteringen, motivationshöjande, underlag för kravanalys eller för att utvärdera nya metoder och utrustning.
KRAV PÅ TESTERNA
Relevanta för tennis, Validitet – Man mäter det som skall mätas, Reliabilitet – Mätvärdena måste vara tillförlitliga, Standardiserande omständigheter – Genom kalibrering och kontroll av utrustning, testpersonernas och ledarnas förberedelser och kontroll av de yttre förhållandena (Hopkins 2004). Specifik – så lik tennisen som möjligt. Uppföljning och utvärdering med praktisk omsättning. Testerna bör ge objektiva resultat.
89
8.1 Tester idag
BERÄKNING AV SYREUPPTAGNINGEN
Syreupptagning bestämdes online med ergospirometriapparatur (AMIS 2000, Innovision, Odense, Danmark) Spelarna andades genom ett munstycke. Den utandande luften samlades upp för kontinuerlig mätning av koldioxid, syre och ventilation. Testet genomfördes på ett rullband (Rodby electronics) gjort för löpning. Innan testet informerades spelarna hur detta skulle genomföras.
Bestämning av VO2max vid löpning
VO2max bestämdes vid löpning på rullband gjort för löpning. Hastigheten startades på 9 eller 10 km/h och lutningen eller hastigheten ökade successivt varje halv minut till uttröttning. Testet var utformat så att spelarna kunde springa mellan 7-10 min innan de nådde sitt VO2max. Kriterier för uppnått VO2max var att syreupptagningskurvan planade ut och att RQ (utandad koldioxid/förbrukat syre) skulle vara över 1.1.
RESULTAT: Från våra bästa dam- och herrjuniorer
HERRAR (Junior)
Kön Ålder Vikt Längd VO2max VO2max (m) (år) (kg) (cm) (l · min-1) (ml · min-1 · kg-1) 1 15 68.2 180 4.25 62.4 2 15 65.3 172 4.18 64 3 14 80.1 196 4.87 60.7 Medel och (SD) 15 ± 0.6 71.2 ± 7.8 183 ±12 4.43 ± 0.38 62.4 ± 1.7
DAMER (Junior)
Kön Ålder Vikt Längd VO2max VO2max (k) (år) (kg) (cm) (l · min-1) (ml · min-1 · kg-1) 1 18 66 167 3.35 50.7 2 17 63.4 166 3.54 55.9 3 18 68.2 174 3.81 56 4 20 55.7 163 3.15 56.5 Medel och (SD) 18 ± 1 63.3 ± 5.4 168 ± 5 3.46 ± 0.28 54.8 ± 2.7
I samtliga VO2max tester användes Polar pulsmätare (Polar Electro, Finland). Pulsen kunde registreras kontinuerligt fram till max.
90
SPECIFIKA AEROBA TENNISTESTER
Det finns fortfarande idag få specifika tennistester som ger en tennisspelare ett objektivt resultat för att bestämma ett VO2max värde utifrån tennisens specifika rörelsemönster (Roetert 1995). Man vet att roddare får högre VO2max på en roddergometer och att cyklister får högre VO2max värden på cykelergometer i jämförelse med löpning. De fysiologiska kraven i tennis består av fartökningar, fartminskningar, växlande löpningsriktningar, balans och produktion av slag. Det finns idag inga ergometrar som skulle kunna simulera dessa fysiologiska faktorer. I en fransk studie av Girard et al. (2006) utformades ett specifikt tennistest där dessa parametrar fanns med. Genom att mäta och jämföra VO2max och HF på löpband med ett specifikt tennistest på nationellt topprankade juniorer kunde denna forskningsgrupp konstatera att det inte fanns någon betydande skillnad mellan en submaximal belastning på löpband och lugnt spel. Men spelarna fick ett högre -1 -1 VO2max värde med det tennisspecifika testet ((63.8 (5.7 ml · min · kg )) i jämförelse med löpning ((58.9 (5.3 ml · min-1 · kg-1)) när det var max. Denna studie visade även att det förelåg en högre reproducerbarhet med det specifika testet ((57.4 (6.4) ml · min-1 · kg-1 och 58.2 (6.5) ml · min-1 · kg-1) jämfört med löpning. Girard et al. (2006) förordar med dessa resultat som grund att det är lämpligare för en tennisspelare att få ett objektivt testvärde med ett tennisspecifikt test.
91
KOORDINATIONSTESTER
Idag används Harrestestet som pågår i 10-15 sekunder i högsta möjliga tempo. Testet innehåller kroppsrotationer, accelerationer, vertikala och horisontella riktningsförändringar och hopp över häckar genomfört i ett specifikt mönster. Harrestestet lämpar sig relativt bra för tennisspelare, men vi hoppas ta fram ett eget koordinationstest som är mer tennisspecifikt med kroppsrotationer, accelerationer, vertikala och horisontella riktningsförändringar som liknar det som sker under en tennismatch. Tanken är att ett tennisracket ska användas i detta test. Testet skulle även kunna likna det aeroba testet av Girard och medarbetare (2006), där tennisbanan integreras i testet. Den andra fördelen är att det kan användas på olika underlag och återspegla spelarnas prestationer på respektive underlag (Girard 2004). USTA använder sig av Hexagontestet och Spidertestet för koordination, snabbhet och dynamisk balans på en tennisbana. I en tidigare studie i Hexagontestet var detta det enda test av många, där man kunde påvisa ett betydande samband mellan testresultat och ranking av unga spelare mellan 12-15 år (Roetert et al. 1996; Roetert et al. 1992; Roetert 1990). Dessa två modeller skulle vara intressanta att utveckla istället för Harrestestet.
92
STYRKETESTER
Mäta prestationsutvecklingen, mäta den relativa betydelsen av styrka till tennisen, förebygga skador, utveckla kravprofilen, planera styrketräningen, kontrollera om det finns överträningssymptom.
TESTERNAS GENOMFÖRANDE
Tyngdluft 1RM maximum. Isometriskt – samma vinkel på lederna genom att hålla stilla statiskt Isokinetiskt – samma hastighet på rörelsen Isotoniskt – samma spänning i muskulaturen Grenspecifikt, så likt tennisen som möjligt.
VAD PÅVERKAR DESSA RESULTAT
Typ av muskelfibrer Över flera leder (typ fria vikter) Ledvinklar Kontraktionstyp (koncentrisk, isometrisk, eccentriskt) Kontraktionshastighet Tillvänjning
RÖRELSETESTER Sitt and reach Axel rotation
AEROBA TESTER Beeptest Åstrandstest Belastningsökande test Submaximalt och maximalt cykeltest Coopretest Modifierat Coopertest
Tennis är en komplex idrott där flera faktorer tillsammans med de fysiska delkapaciteterna styrka, snabbhet, koordination/motorik, rörlighet och uthållighet (aerob och anaerob) är prestationsbestämmande. Matchsituationerna karaktäriseras som kortvariga, högintensiva intermittenta arbetsperioder. Det är därför viktigt att tennisspelare besitter såväl kraft som snabbhet och explosivitet i kombination med uthållighet och en väl utvecklad återhämtningsförmåga. Förutsättningarna inom elittennisen är den korta grundträningsperioden (december månad) som är mycket kort i förhållande till tävlingsperioden. En ny säsong startar oftast i slutet av december. Inom tenniskretsar, både bland spelare och bland tränare, är upplevelsen att den maximala aeroba kapaciteten och återhämtningsförmågan försämras under tävlingsperioderna.
93
8.2 Tester om 5-6 år
En tidigare studie av Birrer et al (1986); har gjort en profilanalys på mer än 500 unga spelare i Italien 1981. Målet var att hitta en signifikativ korrelation mellan resultaten under tävlingar och 31 olika variabler, specifika och inte specifika för tennis, på och utanför tennisbanan med och utan materiel. Studien har visat på betydande samband mellan resultaten under tävling med tennisteknik och ett bra fotarbete. Enligt denna studie på yngre spelare är de tekniska egenskaperna avgörande, men om man gjorde om denna studie med äldre och bättre rankade spelare, även eliten, skulle kanske detta samband vara annorlunda. Även om det kommer att finnas olikheter i tekniken, har alla en teknik som är bra och som passar deras profil. Vilka fysiologiska skillnader är det då som kan vara avgörande? Syftet med en sådan studie skulle vara att undersöka och kartlägga:
Vilka fysiologiska egenskaper är idag typiska för de olika spelstilarna, defensiv, offensiv bakplan och offensiv helplan? Hur stor är spridningen i de individuella egenskaperna? Vilka fysiologiska variabler och skillnader är viktigast? Genom att genomföra tester: Aerobt Anaerobt Styrketester Rörlighet Spänst (explosivitet) Tennisspecifika tester Risker – Kartlägga den svenska elitens träningsmetoder och vanor.
94
9 Träningsförslag
Spelare som inte når upp till en mininivå av maximalt syreupptag, förslagsvis 60 och 65 ml · min-1 · kg-1 för damer resp. herrar, bör genomföra grundläggande högintensiva intervaller för förbättrad aerob förmåga. Dessa intervaller bör främst koncentreras till försäsongen och i möjligaste mån så tidig som möjligt. På grund av de mångfacetterade kraven i tennis bör intervallträningen därefter integreras i tävlingslika situationer. Träning av snabbhet, benstyrka och balans i riktningsförändringar kan med fördel kombineras i olika intervallformer. Arbetstid och vila följer då läroboksmodeller, men med modifikationen att löpningen inte uteslutande utförs rakt fram. För tennis är ett användbart upplägg högintensiva intervaller med fart- och riktningsförändringar och varierade arbetstider på 2-25 sek med en återhämtningsperiod på ca 20 sek. Principen är att likna en match med just 20 sek återhämtningsperioder, och kan för övrigt sägas vara en variant på den klassiska fartleksträningen. Man kan även använda denna fartleksmodell specifikt på tennisbanan med simulerade slag runt koner där intervallträningen har som målsättning att inte bara höja syreupptaget utan även stabilisera löp- och slagteknik (Reid and Schneiker 2007). Anaerob förmåga kan tränas enligt samma princip, men då med förändrade förhållanden mellan arbetstid och vila. Givetvis bör hänsyn tas till speltyp i träningsupplägget. För tennis är skillnaderna störst mellan olika spelartyper, som t.ex. kan vara attack-, styr- eller kontringspelare.
95
10 Att utveckla
10.1 Uppvärmning
Det senaste inom uppvärmning för tennis är dynamisk uppvärmning (Knudson 2000; Knudson et al. 2004), vilket innebär dynamiska rörlighetsrörelser som är tennisliknande. Detta ger högre kroppstemperatur, stretchar inte ut musklerna för mycket, värmer upp de primära musklerna som används i tennis, förbereder även muskulatur, senor, ligament för liknande krafter som tennis genererar. Denna typ av uppvärmning förbättrar koordinationen, explosiviteten i slagen, tekniken och den allmänna prestationsförmågan. Det har visat sig vara bättre med dynamisk stretching eftersom statisk stretching minskar musklernas kraftutveckling och denna effekt kan bli kvarstående längre än 1 timma efter stretching vilket skulle medföra reducerad prestationsförmåga. Statisk stretching är fortfarande viktig för den allomfattande rörligheten men bör användas efter träning eller match.
10.2 Formtoppning
Vilken formtoppningsmodell inför en större turnering är effektivast och skulle fungera för varje typ av spelare? En egen formtoppningsmodell inför en större turnering på nationell eller internationell nivå vore värdefullt att skapa.
10.3 Träningsläger
Svensk tennis behöver öka antalet elitläger för att kunna styra och utveckla träningen på bästa möjliga sätt. Att ha en och samma knutpunkt för dessa läger kan kanske vara den bästa lösningen, där äldre mer rutinerade spelare får delge de yngre sina erfarenheter.
10.4 Sparring
Våra bästa svenska spelare tränar och spelar på många olika platser både här hemma och utomlands. För att få en bättre utveckling hos dessa spelare vore det gynnsamt om de fick träna mer tillsammans på samma plats. Det optimala sparringsystemet är en trappmodell där man får möta bättre rankade spelare för ökad utveckling i intensitet och möjlighet att möta mindre bra rankade spelare för tillämpning av nya färdigheter.
96
10.5 Belastning/återhämtning
Det finns idag ett behov av att inhämta mer kunskap kring funktioner som måste normaliseras efter träning resp. tävling i tennis. Dessutom behövs mer information om energibalansen och proteinbalansen före och efter match genom studier på en elitspelande population: glykogen, fett och aminosyror (Ferrauti et al. 1997; Konig et al. 2001; Seliger et al. 1973; Struder et al. 1995).
10.6 Vätska-elektrolytbalansen
För lite vätska försämrar prestationsförmågan och kan öka risken för värmeslag och sjukdom hos tennisspelare (Bergeron 1995). Därför är intag av vätska viktig. En tennisspelare kan förlora över 2.5 liter svett i timmen (Bergeron 1996) och en av de största anledningarna till vätskeförluster under eller innan match är att organismen kan förlora 1 l vätska per timma från svettavdunstning från huden utan att uppleva törstkänslor. Alltså är törsten ingen bra mätare för vätskeförlust. Det har visat sig att under standardiserade förhållanden i en cykelstudie i ett laboratorium att människans prestationsförmåga påverkas snabbt negativt av en vätskeförlust. Den fysiska prestationsförmågan minskar redan vid en vätskeförlust på 2 % av kroppsvikten och kan minska med upp till 30 % om man har en vätskeförlust på 5 % mätt i procent av kroppsvikten (Magal et al. 2003). Individuella rekommendationer för vätskeintag beroende på vikt och spelstil bör göras och om detta inte går rekommenderas det att man bör dricka ca 200 ml vid varje sidbyte vid ca +27 grader. Sportdrycker eller andra söta drycker innan man tävlar är inte att rekommendera eftersom detta kan leda till att blodsockernivån påverkas negativt under match (Coyle and Montain 1992)
10.7 Hormonbalansen
Hos manliga elitspelare var plasmatestosteronnivåerna signifikant högre under matchsituation i jämförelse med före och efter match (Bergeron et al. 1991). Vid denna studie sjönk plasmakortisolnivåerna med tiden medan testosteronet ökade. Testosteronnivåer hos kvinnliga collegespelare har visat sig öka över en hel säsong (Kraemer et al. 2003). Hur påverkas de metabola funktionerna under den långa säsongen (Ferrauti et al. 2001a)? Hur påverkas de neuro-muskulära faktorerna av dagens högintensiva spel och långa tävlingssäsong (Mero et al. 1989)? Hur påverkas de immunologiska funktionerna (Nieman et al. 2000), såsom leukocyter och cytokiner på elitspelare? Vilken typ av spelare kräver längre tid till återhämtning? De som är sämre tränade, har en stor muskulatur, snabba muskelfibrer, är äldre eller kan det kopplas till en mer högintensiv träning som kommer att behövas i framtiden? Hur kommer dessa resultat att påverkas av olika typer av kombinationsträningar?
Kunskapsöverföring från forskning och tillämpade studier behövs.
Ett stort problem idag med tennisforskning är den stora variationen av spelets utveckling. Idag är medeltiderna för ett poäng under 10 sek och en match kan vara upp till 5 timmar med flera högintensiva intermittenta ryck med flera viloperioder spridda över en längre tid. Detta kommer antagligen att förändras om några år vilket medför att man måste göra nya studier.
97
Man behöver öka träningskunskaperna hos landets tränare, vilket skulle medföra ökad kunskap om hur man bäst underhåller och kombinerar olika träningsstimuli under olika tävlings/träningsperioder för att optimera prestationen.
10.8 Tester
The swedish tennistest. Detta nya tennistest skall vara till för både tränare och spelare och vara ett viktigt hjälpmedel i träningen, under förutsättning att det genomförs på ett noggrant sätt. Genom att granska och välja ut ett antal tester för landslaget, ungdomslagen samt tennisgymnasierna som används idag insåg vi att det fortfarande inte fanns något test som speglar kraven på dagens tennis och som är relativt lätt att använda på en tennisbana samt som är tennisspecifik. Därför tog Thibault Brink-Elfegoun och Peter Rejmer fram detta test som en produkt av kravanalysen se (www.tennistest.se).
Fördel Bra test för att mäta uthållighet, tennisteknik, rörelseteknik och acceleration Kräver lite materiel Tennisspecifikt Lätt att bedöma prestation i tennis
Nackdel Svårt att lära sig om man inte är duktig tennisspelare
98
Exempel på andra vanliga tester som används idag inom tennisen
Beeptest 1) Det uppskattade beeptestet är ett progressivt test vilket genomförs som ett prestationstest, det vill säga belastningen i form av ökad löphastighet ökar succesivt. Svenska fotbollsförbundet har utvecklat en svensk variant som finns på kassettband med inspelade tidsintervaller. Tidsintervallerna blir kortare ju längre testet pågår. Deltagarna springer fram och tillbaka mellan två markeringar som ligger 20 meter från varandra. Man startar på en signal och ska ha nått den andra markeringen innan nästa signal. Testet omfattar 21 nivåer, där varje belastning består av 7-16 stycken 20-metersvändor och tar cirka 1 minut. Efter varje nivå höjs tempot genom en mindre tid ges för varje 20-meters sträcka. Testet avslutas efter total utmattning eller när man inte når fram till 20-meterslinjen på de angivna signalerna. Utifrån uppnådd nivå kan man skatta den maximala syreupptagningsförmågan Som utläses i en omvandlingstabell testresultatet till ett aerobt testvärde uttryckt i ml O2·kg-1·min-1men felmarginalen är stor därför är det inte ett tillförlitligt VO2max test.
Fördel Lätta att använda Många kan testas samtidigt Lite materiell
Nackdel Ej tennisspecifikt Svårt att bedöma tennisprestation
Harrestest 2) Harres test är relevant både i form av rörelseanpassning som ställer krav på koordinationen, samt alla riktningsförändringar som ställer krav på snabba starter och stopp. Detta test pågår i 10-15 sekunder i högsta möjliga tempo. Det innehåller kroppsrotationer, accelerationer, vertikala och horisontella riktningsförändringar. Material och utrustning som behövs är en liten gymnastikmatta, tre stycken ställbara häckar, ett rundningsmärke med höjd >30-50 cm och diameter < 35 cm, elektriska tidtagningsapparat alternativt tidtagarur, måttband, markeringstejp och testprotokoll. Häckhöjden ska vara i grenhöjd på testpersonen. Testpersonen startar bakom startlinjen utan startkommando (tidtagningen startar när testpersonen väljer att starta). Framlängeskullerbytta utförs på gymnastikmattan, båda händerna och båda skulderbladen ska vara i mattan. Mittmarkeringen rundas åt valfritt håll (en 90° riktningsförändring). Testpersonen hoppar över häcken och kryper sedan under på snabbast möjliga sätt. Det är tillåtet att vända i luften. Denna procedur upprepas över samtliga häckar. Mittmarkeringen rundas efter sista häcken och testpersonen springer över mållinjen. Markeringen måste konsekvent rundas antingen i moturs eller medurs. Om någon häck eller mittmarkering flyttas ur sin position är testet ogiltigt.
Fördel Bra test för att mäta koordinationen och accelerationen
Nackdel Kräver mycket materiel
99
10.9 Tävlingskompetens
Många av våra bästa spelare historiskt har nästan alltid presterat bäst när det gäller större turneringar. Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander, Joakim Nyström, Thomas Johansson, Thomas Enqvist, Jonas Björkman etc. För att behålla denna tradition krävs det rutin för att matcha våra yngre spelare och ledare.
Innan tävling Under tävling Efter tävling
10.10 Nutrition
Proteiner, kolhydrater (Vergauwen et al. 1998), fett (Ferrauti et al. 1997), järn, kalcium, vitaminer, antioxidanter. Frukost, lunch, middag, mellanmål.
Matvanorna visar att manliga spelare konsumerar ca 4500 kalorier/dag och kvinnliga ca 2800 kalorier/dag enligt Bergeron et al. (1995) men samtidigt finns det stora variationer mellan individer. Därför bör dessa värden inte följas av alla utan ett specifikt individuellt program bör utformas. Ökad kunskap om hur man optimalt tillför näring före, under och efter träning och tävling vore av värde. Val av livsmedel inför viktiga turneringar och hur man skall kombinera dessa i förhållande till varandra för största möjliga positiva effekt.
100
10.11 Medicinskt och fysiologiskt stöd
Internationellt sett ligger Sverige långt fram inom detta område. Våra bästa spelare, både junior och senior ingår i Svenska Tennisförbundets medicinska nätverk som har tillgång till läkare, massörer, naprapater och sjukgymnaster under hela året.
Spelet hos elitspelare kännetecknas av repetitiva och asymmetriska samt svåra tekniska rörelser. Dessa utförs med högintensiva fartökningar, fartminskningar, växlande löpningsriktningar som kräver sidoförflyttningar, god balans samt produktion av explosiva slag. Detta utförs på olika underlag med olika bollar vilket medför att spelarna ligger på gränsen till sin fysiologiska och psykologiska kapacitet vilket kan leda till stor risk för olika typer av skador. Det största problemet är att förutsättningarna inom elittennisen är att den korta grundträningsperioden (endast december månad) är mycket kort i förhållande till tävlingsperioden (januari – november) vilket medför för mycket stress och för lite tid för återhämtning. Denna komplexa situation medför olika belastningsskador och även allvarligare traumatiska skador, eftersom det ställs höga krav på spelarnas leder, muskler och ligament vilket de inte alltid är förberedda för. Dessa belastningsskador ökar när tävlings- och träningsbelastningen ökar och kan bero på antingen en ökning av tävlings- och träningsintensitet eller tävlings- och träningsfrekvens. Alltså, för mycket, för ofta och för fort, med för lite vila, leder till att leder, muskler samt ligament inte hinner anpassa sig. Belastningsskadorna kan delas in i olika typer (Bahr and Maehlum 2004): 1) Mjukdelsskador: broskskador, muskelskador, senskador och ligamentskador, 2) Skelettskador: frakturer. Skadorna är definierade som ett tillstånd som krävt någon form av behandling. Skadorna kan sedan delas in i två kategorier: lindriga och allvarliga skador. Lindriga skador är skador som inte leder till någon längre frånvaro från match eller träning (dagar), medan allvarliga skador är skador som kräver en längre konvalescensperiod (veckor-månader).
De manliga elitaktiva ATP-spelarnas skador har inrapporterats av Barstholt (2002), mellan 1995-97 för både singel och dubbel för samtliga turneringar på ATP-touren (65 st). 35-50 % av skadorna var lokaliseras i de lägre extremiteterna, 20 % ryggskador, 20 % övre extremiteterna och 15-30 % var ospecificerade lindriga skador och kunde behandlas med massage eller stretching. Begränsningen i denna studie var att det inte kunde inrapporteras olika typer av överbelastningsskador, vilket är vanligt förekommande i de övre extremiteterna, något som är av intresse för tennisspelare. I några senare studier av Hjelm och Renström (2007a; 2007b) undersöktes 55 elit- och motionsjuniorer, varav 35 manliga och 35 kvinnliga, på en av landets största klubbar under två år. De kunde konstatera att 50 % av skadorna kunde lokaliseras i de lägre extremiteterna, 24 % var ryggskador och 26 % kunde lokaliseras i de övre extremiteterna vilket motsvarar ATP-tourens skadefördelning. De som skadade sig mest spelade singelspel mer än 6 tim per vecka. Pluim och kollegor (2006) hävdar att det föreligger stor variation i förekomsten av inrapporterade tennisskador i den internationella litteraturen. Majoriteten av skadornas förekomst är i de lägre extremiteterna som följs av de övre extremiteterna och bålen. De flesta akuta skadorna förekommer i de lägre extremiteterna och de vanligaste allvarliga kroniska skadorna inträffar i de övre extremiteterna. Denna studie av den internationella litteraturen kunde inte hitta något entydigt protokoll för att påvisa riskfaktorer som är representativa för tennisskador. De rekommenderar istället att andra hjälpmedel såsom kunskap om olika typer av skador till spelare, tränare, föräldrar och regelbunden screening är viktiga för att motverka
101
denna skadefrekvens. Trots den omfattande vetenskapliga forskningen kring tennisrelaterade skador är det fortfarande litet beskrivet kring förklaringsmekanismerna bakom dessa typer av skador. Kibler och kollegor (2005) uppmanar till fler longitudinella studier som även bör vara internationellt jämförbara. Elitaktiva spelare utsätter sig för stora risker av olika stressrelaterade överbelastningsskador och detta tycks vara vanligast hos manliga juniorspelare (2006).
Sverige utnyttjar samma screeningsystem som det amerikanska tennisförbundet använder, USTA Tennis High Performance Profile . Dessa tester kompletteras även med funktionella rörelsetester (MAQ). Målet med MAQ träning är att systematiskt utveckla spelarnas funktionella styrka, rörlighet och neuromuskulära kontroll. Under denna screeningsperiod läggs stort fokus på axelstabilitet, knäkontroll och bålstabilitet. Nationellt behöver vi ta fram en norm för uppbyggande och förberedande skadeförebyggande träning, både kvantitativt och kvalitativt för både elit och klubbnivå, i respektive utvecklingssteg. Vi bör utveckla styrkan och stabiliteten i axlarna, i de lägre extremiteterna samt i bålen som fungerar som en kraftöverförare.
10.12 Doping
Doping är och har aldrig riktigt varit ett uppmärksammat problem inom tennisen även om det funnits några få enstaka fall som har fällts för detta genom åren. Doping definieras som: En manipulation med hjälp av kemiska ämnen eller andra medicinska metoder i avsikt att förbättra idrottsliga resultat. Det första kända fallet av doping inom tennisen var spanjoren Andres Gimeno som vann över britten Michael Davies under ett Davis Cup möte 1959 och som erkände att han hade tagit höga doser testosteron. Från slutet av 90-talet har antalet dopingkontroller ökat, vilket har medfört att några spelare blivit avstängda. Det första stora fallet var den tjeckiskeske spelaren Petr Korda. Mariano Puerta kontrollerades positivt på clenbuterol och blev avstängd i 9 månader. Senare 2005 efter att ha varit i final i franska öppna kontrollerades han på nytt positivt, den här gången till anabola steroider. Puerta blev avstäng 8 år, vilket minskades till 2 år. Meningen med denna långa avstängning var att man ville skrämma andra att följa i samma fotspår. Men tyvärr har vissa fall dykt upp ändå. Bulgariskan Karatancheva (16 år) kontrollerades positivt på nandrolone 2005. Guillermo Canas blev avstängd 2 år 2005 genom att kontrolleras positivt till en Diuretika som heter hydrochlorothiazide, straffet minskades till 15 månader.
102
10.13 Vad utmärker de bästa
(Från Juniortalang till Professionell)
Av vad som framgår från denna kravanalys ”Tennis” är det helt enkelt säkert att en professionell tennisspelare på högsta nivå måste besitta snabbhet, styrka, explosivitet, flexibilitet, koordination, uthållighet och teknik (Pluim et al. 2007; Reid and Schneiker 2007). Dessa kvaliteter måste utvecklas och underhållas systematiskt samtidigt som man tävlar och tränar nästan varje dag under året från duktig junior till professionell senior. Den progressiva utvecklingen från junior till professionell senior är en lång process och det har visat sig att i nästan alla idrottsdicipliner tar det minst 10 år eller 10.000 timmars träning för att uppnå denna nivå (Ericsson and Lehmann 1996). Vi vet också att denna utveckling är fördelad på olika utvecklingsstadier (Crespo et al. 2006) Många spelare befinner sig på dessa kvalitetsnivåer men det är ändå få som har lyckats nå toppen. De spelare som har nått stor framgång har haft vissa utmärkande drag i sina beteenden under sina tävlingsår.
Nedan kommer vissa nyckelpunkter att diskuteras som har utmärkt många framgångsrika spelare.
MÅL:
De bästa spelarna har alltid haft ett specifikt mål i sin träning i samband med tävling och resultat. Strävan efter vinster. Desto klarare målen har varit desto lättare har det varit att övervinna hinder och utmaningar på vägen till professionalism (Crespo et al. 2006; Crespo and Reid 2007).
LÅNGSIKTIG UTVECKLING:
Man måste förstå att det är en lång och mödosam process för att nå framgång i tennis. Det har alltid funnits juniorspelare som velat nå framgång snabbt och på kort sikt. Det har varit förödande för denna kategori talanger om inte detta har uppnåtts. Därför är det viktigare att istället lägga tyngdpunkten på en långsiktig utveckling vilket medför att det blir lättare för talangfulla juniospelare att förstå att ingen tennismatch är för viktig och att en skada inte skulle vara förödande.
HANDLINGSINRIKTNING:
Som nämnts tidigare har det alltid funnits talanger inom tennisen men för att nå framgång behövs hårt arbete. De som verkligen anstränger sig hårt på och utanför banan under långa perioder har större chans än andra att lyckas. Tyvärr är progressionen i tennis långsam och träningarna ofta monotona, tidskrävande och både fysiskt och psykiskt påfrestande. På samma gång som det sociala trycket från familj, vänner och skola kan göra detta liv ännu svårare (Crespo et al. 2006). Det som även kännetecknar framgångrika spelare är att de oftast är mycket väl organiserade, fokuserade och engagerade i sitt eget spel. De vet ofta exakt vilka parametrar de måste förbättra eller underhålla i sitt eget spelsätt. De har god insikt i träningsprinciper och är villiga att göra träningen och de många tävlingarna till viktiga delar i sina karriärer.
103
SJÄLVSTÄNDIGHET:
Det finns få spelare som har nått framgång i tennis utan hjälp från tränare, föräldrar, förbund eller vänner. Men en stor del av den vetenskapliga litteraturen visar att individer som lyckas nå framgång i sina idrotter alltid har varit mycket självständiga (Crespo and Reid 2007). Eftersom tennis är en individuell idrott och spelarna ibland är tvungna att resa ensamma och prestera själva i okända miljöer är självständighet en nyckel till framgång. Av denna anledning har de flesta av dagens professionella spelare lyckats ta sig igenom junior ITF tävlingarna, Futures och Satelite tävlingar för att därefter gå vidare i karriären. Samtidigt är det förhållandevis vanligt att spelare som varit överbeskyddade en längre tid av sina tränare och föräldrar inte har lyckats ta klivet till att bli professionella. På grund av detta är det viktigt med ett angivet mått av frihet och ansvar samt ett angivet mått av kontroll och ansvar från tränare och föräldrar. De flesta framgångsrika idrottare beskriver sig själva som hårda arbetare, problemlösare och självständiga individer. Spelare som brister i självständighet har fått och kommer antagligen att få svårt att gå hela vägen till att bli professionella spelare.
UPPMÄRKSAM PÅ DETALJER:
Som det har sagts tidigare är det små detaljer som skiljer talangfulla juniorer från de som lyckas och de som inte lyckas. Dessa skillnader gör sig gällande även utanför banan. Den som förväntar sig mycket av sig själv och som har en progressive träning och tävlingsplan samt inte lämnar något åt slumpen har störst möjlighet att nå framgång. Genom att försöka kontrollera miljön på och utanför banan och samtidigt systematiskt förbereda sig inför viktiga tävlingar ökar chanserna. Av den orsaken är det viktigt att talanger lär sig att förstå att framgång i tennis är beroende av många olika variabler samt att de alltid måste försöka ligga ett steg före i förberedelserna. De bör även förstå att detaljer är viktiga beståndsdelar för att kontrollera miljön och skapa självförtroende.
ANSVAR:
Vinnare gör framsteg och förlorare skyller ifrån sig. Ett annat utmärkande beteende för vinnare är att de tar ansvar för sina prestationer. Spelare som litar på sig själva är oftast villiga att bemöta svårigheter utan att lägga skulden på andra. Dessa spelare har alla förutsättningar att nå framgång i turneringar.
POSITIV INSTÄLLNING TILL TÄVLINGAR:
Eftersom tennisturneringar är mycket fysiskt och mentalt påfrestande samt att tävlingsmängden är ihopkopplad med rankingordning medför detta mycket stress. Spelare som har svårt att anpassa sig till dessa situationer kommer antagligen att få det svårt att nå toppen. Däför är det viktigt att talanger behåller sin prestationsnivå och att de ser på tävlingar som ett nytt steg i karriären, som en ny utmanande handling och en ny möjlighet att förbättra sig. Att förlora är inget dilemma så länge man har lärt sig någonting på det. Att tävla är det bästa sättet att kontrollera sin prestation och spelare som har en positiv inställning kommer att
104
använda ny lärdom mot nytt motstånd. De spelare som försöker undvika vissa turneringar eller svåra motståndare får en negativ inställning till tävlingar och detta kommer att försämra deras utveckling. De spelare som når framgång letar efter nya utmaningar och använder det som de har lärt sig vid nästa tävlingstillfälle.
MENTAL STYRKA:
Spelare som har förmåga att hantera och klara av ett misslyckande samt hantera skador kommer alltid tillbaka efter en förlust. Vinnare ger sig aldrig.
SJÄLVFÖRTROENDE:
Spelare med bra självförtroende upplever mindre stress. De är alltid till 100 % fokuserade på sin prestation och är medvetna om att de färdigheter som de får under träning kan överföras till match.
PERSPEKTIV PÅ TILLVARON:
Framgångsrika spelare utmärkts av att de kan skilja sitt tennisliv från sitt privata liv. Resor, träningar och tävlingar upptar en stor del av livet. Ett harmoniskt privatliv befrämjar bra prestationer under karriären. Livet är en gåva, talang en bonus och att kunna tävla på högsta nivå i tennis ett privilegium.
105
10.14 Övriga frågeställningar
Hur ser den fysiska kravprofilen ut för elitspelare på internationell nivå? Vilka fysiska kapaciteter hos tennisspelarna är av intresse att testa? Vilka testmetoder kan vara aktuella? Vilka tester har används genom åren och var de relativa för tennis? Går det att göra en sammanställning av tidigare resultat? Hur kan vi förbättra den mentala balansen genom att påverka motivationen och koncentrationen (LeUnes and Burger 2000; Schultz 1988)?
106
11 Följande satsningar kommer att leda sverige tillbaka till större framgång i tennis
11.1 Skapa en svensk framtidsanda och vinnarkultur-. Vi kan och vi vill utvecklas Förvalta och föra vår tennistradition vidare. Få alla inom svensk tennis att arbeta i en gemensam riktning
11.2 Bättre styrning av träningsprocessen från ungdom till senior Utveckla nya träningsmetoder. Utveckla ett gemensamt planerings- och uppföljningsverktyg för våra talanger. Systematiskt följa upp genomförd träning, kapacitets- och resultatutveckling.
11.3 Höja basfärdigheterna - Lägga grunden hos ungdomar och juniorer Sträva efter att träna efter individuell profil. Variera träningen. Höja träningsvolymen med kvalitativ träning.
11.4 Skapa effektivare träningsmetoder för svensk junior- och seniorelit Våga söka nya vägar och träningsmetoder för utveckling.
11.5 Skapa ett landslags- och utvecklingssystem som följer en röd tråd Klara direktiv. Vilka tror vi på (kriterier)? Genomtänkt och flexibelt men i grunden beständigt Kompetensbaserad tränarutbildning. Next Generation.
11.6 Skapa god kommunikation och utbyte mellan landslagsledningen och tränare på tennis touren Skapa och knyta kontakter nationellt och internationellt.
107
11.7 Utbildning – höja kompetensen hos tränare, spelare och föräldrar Tränarlicens. Öka antal timmar/steg med kursinstruktör närvarande. Se bilaga 9. Utbilda föräldrarna.
11.8 Fler tränare Fler engagerade tränare.
11.9 Teknik Ta fram riktlinjer för en god svensk teknik. Arbeta systematiskt med tekniken i junioråldern på rätt sätt.
11.10 Skapa stimulerande och gynnsamma träningsmiljöer för junior och senior Identifiera framgångsnycklar. Uppmuntra satsningar inom klubbarna (Tennispasset).
11.11 Utveckla egna träningsmodeller Med forskning och influenser från stora tennisnationer.
11.12 Ekonomiskt stöd Söka pengar för egen forskning (CIF, SOK), sponsorer som stöttar de aktiva i landslaget och förbundet. Kunna stötta de aktiva som vi tror på.
11.13 Lärdomar från våra egna framgångsrika spelare Analys av intervjuer med framgångsrika spelare på ATP/WTA touren. Fadderverksamhet. Enkätundersökningar av spelare, tränare.
11.14 Frisk och skadefri – en nyckel till framgång Bra grund och allmänt uppbyggande träning i ungdom och juniorålder fram till senior. Variation och successiv utveckling. Kompletteringsträning för seniorer. Medicinskt stöd.
108
11.15 Materiel Följa utvecklingen av racket, bollar, skor.
11.16 Träningshjälpmedel Videobearbetning och analysutrustning samt teknikuppföljning. Samarbeta med ett fysiologiskt laboratorium för tester och uppföljning. Samarbeta med duktiga tränare i andra idrotter.
11.17 Nya rekryteringsformer Inleda samarbete med andra racketidrotter.
11.18 Talangjakt Skolprojekt: erbjuda ungdomar att spela tennis och uppmuntra de som har goda förutsättningar.
11.19 Tävling Utveckla nya tävlingsformer som stimulerar ungdomarna i klubbarna mentalt och samtidigt ger bra träning.
11.20 Anpassa tävlingsprogrammet Rätt mängd tävlingar i respektive ålder (internationellt perspektiv). Utvecklingstrappan.
11.21 Utvecklingsprojekt Kravanalys, nationell och internationell profil. Egen teknikstudie. Utvecklingstrappa. Träningsläger (Base-Camps) Publicera vetenskapliga artiklar till internationella tennisrelaterade tidskrifter. Specifikt tennistest.
109
12 Utvecklingstrappan
Utvecklingstrappan är baserad på fakta från andra länders träningssystem inom tennis samt från svenska klubbar och tränare. De som hade ansvaret för detta projekt var Thibault Brink- Elfegoun, Christer Sjöö och Mikael Stripple. Ungefärlig ålder och varaktighet för samtliga perioder har angetts. Alla mål och delmål har definierats för varje period. Viktigt att påpeka är dock att kronologisk ålder och varaktighet för varje period uttryckt i kalenderår inte är något bra mått på mognad. Det är mycket som talar för att de olika fysiologiska faktorerna som utgör fysisk prestationsförmåga är olika utvecklade i relation till pubertetsutvecklingen.
110
13 Analyser av 2 intervjuer med framgångsrika tennisspelare
Magnus "Gusten" Gustafsson
1) Hur upplevde du den första tiden som proffs? Som spännande och som svensk blev man väl mottagen på proffstouren eftersom det var så många andra duktiga svenskar där. Vi var ett helt gäng på den tiden, därför blev det lätt att anpassa sig på touren. Man lärde sig mycket från av de äldre, framförallt av Mats Wilander som jag tyckte förde in den svenska lagkänslan. Vi hade även fördelen när vi var hemma i Sverige att kunna sparra mot världsspelare. Idag på touren kan man se samma tendens hos spanjorerna som har det nu som vi hade det då.
2) Hur många turneringar spelade du om året? Ca 25-26/år om jag var skadefri. Tyvärr så var jag ofta skadad. Ca 4,5 år av 12 som proffs gick till rehabilitering.
3) Hade du lätt att återhämta dig efter turnering/matcher? Ju längre jag tog mig fram i en turnering desto svårare blev det att återhämta sig. Jag fick mitt genombrott 1986/87 och samtidigt kom alla nya rön inom idrottsforskning vilket jag skulle behövt höra lite tidigare i min karriär. Jag fick problem med arm/rygg/axlar och även knän. Samtidigt ägde en utveckling av material rum, framförallt de nya polyestersträngarna som frambringade skador.
4) Vad tycker du är negativt på touren idag? Jag tycker att det är tråkigt att man gjort spelet för långsamt. Det finns inga Serve eller volleyspelare längre. Önskar att man kunde se alla speltyper. Det vore även bra med ett mindre antal turneringar, istället för det enorma antal som finns idag. Jag hoppas på ett förslag för detta i framtiden.
5) Använde du någon form av mental träning? Ja, Kjell Enhage hjälpte mig. Jag mediterade även under ett par år vilket var ett sätt som fungerade för mig för att kunna slappna av. De mentala delarna gick hand i hand med erfarenheten på touren.
6) Styrketränade du mycket? Jag började med styrketräning vid 22-23 års ålder vilket var för sent. Vid denna period började skadorna dyka upp på grund av allt spelande.
111
7) Vad är det viktigaste tycker du att utveckla som junior om man vill bli professionell? För en yngre junior är det att ha kul, få passionför tennis och bygga upp kroppen på bästa möjliga sätt fram till senioråldern. För en äldre junior är det att kunna se sig i spegeln efter träning eller match och fråga sig själv om man verkligen gav sitt yttersta.
8) Hur viktigt var det med föräldrarna i din karriär? Jag tycker mina föräldrar stöttade mig på rätt sätt. De fanns alltid till hands och stöttade mig men inte till överdrift. Min mor stickade en tröja samtidigt som jag spelade final i Stockholm Open, men fanns alltid där som support. Idag kan man se att många föräldrar är för mycket engagerade i sina barn vilket ger dem för lite utrymme. Jag hade även turen att ha en auktoritär tränare som var svårpåverkad av andra föräldrar.
Thomas Enqvist
1) Hur upplevde du den första tiden som proffs? Väldigt kul, kände mig verkligen som lyckligt lottad. Det fanns så många bra svenskar på touren vilket gjorde att det inte var några problem att integrera sig samt att det hjälpte med träningen. Men i början var det även ganska tufft, jag fick många förluster i början av karriären vilket gjorde att omställningen från junior till senior inte alltid var lätt att hantera.
2) Hur många turneringar spelade du om året? Ca mellan 23-25/år. Blev även skadad en hel del under min karriär, vilket gjorde att jag blev tvungen att opereras 6 gånger. Ca 1,5-2 av 15 år blev tillägnad rehabiliteringsträning av skadorna under min tid som proffs.
3) Hade du lätt att återhämta dig efter turnering/matcher? Det var ganska lätt för mig när jag var yngre, men ju längre tiden gick desto svårare blev det tyckte jag.
4) Vad tycker du är negativt på touren idag? Inte mycket, jag trivdes ganska bra förutom att jag ibland tyckte att det var jobbigt att resa hela tiden. Idag har allt blivit långsammare vilket har medfört att många spelstilar försvinner och många av dagens spelare har nästan samma spelprofil. 5) Hur mycket tränade du?
Minst 3 timmar/dag. Tennisen var det som jag tränade mest och fysen kom i omgångar. Mikael Stripple hjälpe mig nästan med all fysträning.
112
6) Tränade du mycket styrketräning? Delvis, eftersom jag efter en tid fick problem med mina axlar tränade jag ganska mycket styrketräning med fria vikter i rehabiliteringssyfte.
7) Vad är det viktigaste tycker du att utveckla som junior om man vill bli professionell? Att kunna förstå hur det är att vara proffs, att hela tiden uppföra som ett proffs på och utanför tennisbanan. Idag när jag ser på de yngre undrar jag om de verkligen förstår vad det innebär. Jag brukar säga att insatsen måste matcha målsättningen. Det är en jättesatsning för en själv och sin närmaste omgivning. Våga satsa rätt.
8) Hur viktigt var det med föräldrarna i din karriär? De hjälpte till att stötta mig på rätt sätt. Det är viktigt att föräldrarna förstår vilken typ av satsning som krävs. Som t.ex. det ekonomiska som är ett beslut man måste ta tillsammans med familjen, framförallt i början av karriären.
113
14 Referenser
Alssandrini E (1987) Comprendre le tennis
Bahr R, Maehlum S (2004) Idrottsskador - förebygga, behandla & rehabilitera Stockholm
Bangsbo J (1994) Energy demands in competitive soccer. Journal of sports sciences 12 Spec No: S5-12
Bastholt P (2002) Professional tennis (ATP tour) and number of medical treatments in relation to type of surface, 5th STMS World Congress Society for Tennis and Medicine and Science
Berg HE, Eiken O, Tesch PA (1995) Involvement of eccentric muscle actions in giant slalom racing. Medicine and science in sports and exercise 27: 1666-1670
Bergeron M (1996) Heath cramps during tennis: a case report International Journal of sports nutrition 6: 62-68
Bergeron MF, Maresh CM, Kraemer WJ, Abraham A, Conroy B, Gabaree C (1991) Tennis: a physiological profile during match play. International journal of sports medicine 12: 474-479
Bergeron ML, E. Amstrong, N (1995) Fluid and electrolyte losses during tennis in heat. Raquet Sports 14: 23-32
Bernardi (1998) Science and racket sports II
Birrer RB, Levine R, Gallippi L, Tischler H (1986) The correlation of performance variables in preadolescent tennis players. The Journal of sports medicine and physical fitness 26: 137- 139
Bogdanis GC, Nevill ME, Boobis LH, Lakomy HK, Nevill AM (1995) Recovery of power output and muscle metabolites following 30 s of maximal sprint cycling in man. The Journal of physiology 482 ( Pt 2): 467-480
Borg G, Linderholm H (1967) Perceived exertion and pulse rate during graded exercise in various age groups. Acta Med Scand 472: 194-206
Carroll TJ, Barry B, Riek S, Carson RG (2001) Resistance training enhances the stability of sensorimotor coordination. Proceedings 268: 221-227
Casajus JA (2001) Seasonal variation in fitness variables in professional soccer players. The Journal of sports medicine and physical fitness 41: 463-469
Chin MK, Steininger K, So RC, Clark CR, Wong AS (1995) Physiological profiles and sport specific fitness of Asian elite squash players. British journal of sports medicine 29: 158-164
114
Christmass MA, Richmond SE, Cable NT, Arthur PG, Hartmann PE (1998) Exercise intensity and metabolic response in singles tennis. Journal of sports sciences 16: 739-747
Chu DR, L (2001) Improving Footwork and Conditioning. Från: (Eds) World Class Tennis Technique, Human Kinetics, Champaign, Illinois
Coyle EF, Montain SJ (1992) Benefits of fluid replacement with carbohydrate during exercise. Medicine and science in sports and exercise 24: S324-330
Crespo M, Reid M, Quinn A (2006) ITF Tennis Psychology.
Crespo M, Reid MM (2007) Motivation in tennis. British journal of sports medicine 41: 769- 772
DavisCup www.daviscup.com (2008)
Delecluse C (1997) Influence of strength training on sprint running performance. Current findings and implications for training. Sports Med 24: 147-156
Delgery J (1998) Tennis, la competition. Le plaisancier, Paris
Deutsch ED, SL. Douglas, PS (1988) Exercise training for competitive tennis. Sports Med 24: 417-427
Di Prampero PE, Fusi S, Sepulcri L, Morin JB, Belli A, Antonutto G (2005) Sprint running: a new energetic approach. The Journal of experimental biology 208: 2809-2816
Docherty D (1982) A comparison of heart rate responses in racquet games. British journal of sports medicine 16: 96-100
Durand-Bush N, Salmela JH (2002) The development and maintenace of expert athletic performance: Perceptions of world and Olympic champions. Journal of Applied Sport psychology 14: 154-171
Elitserien i Tennis, Svenska Tennisförbundet (2008)
Ellenbecker TS, Roetert EP (2004) An isokinetic profile of trunk rotation strength in elite tennis players. Medicine and science in sports and exercise 36: 1959-1963
Elliott B (2006) Biomechanics and tennis. Br J Sports Med 40: 392-396
Elliott BC (1988) Biomechanics of the serve in tennis. A biomedical perspective. Sports Med 6: 285-294
Elliott BD, B. Pyke, F (1985) The energetics of single tennis. Journal of human mouvements 11: 11-20
Ericsson KA, Lehmann AC (1996) Expert and exceptional performance: evidence of maximal adaptation to task constraints. Annual review of psychology 47: 273-305
115
Faccini P, Dai Monte A (1996) Physiologic demands of badminton match play. The American journal of sports medicine 24: S64-66
FedCup www.fedcup.com (2008)
Ferauti A (2003) Streght and Conditioning for Tennis, London
Fernandez J, Mendez-Villanueva A, Pluim BM (2006) Intensity of tennis match play. British journal of sports medicine 40: 387-391; discussion 391
Ferrauti A, Neumann G, Weber K, Keul J (2001a) Urine catecholamine concentrations and psychophysical stress in elite tennis under practice and tournament conditions. The Journal of sports medicine and physical fitness 41: 269-274
Ferrauti A, Pluim BM, Weber K (2001b) The effect of recovery duration on running speed and stroke quality during intermittent training drills in elite tennis players. Journal of sports sciences 19: 235-242
Ferrauti A, Weber K, Struder HK (1997) Effects of tennis training on lipid metabolism and lipoproteins in recreational players. British journal of sports medicine 31: 322-327
Fery YA, Crognier L (2001) On the tactical significance of game situations in anticipating ball trajectories in tennis. Res Q Exerc Sport 72: 143-149
Fox E, Mathews D (1981) The physiological basis of physical education and athletics, Philadelphia
Fredriksson M, Ahlström, F (2000) En validitetsstudie på Beeptestet-avseende maximal aerob kapacitet för elitishockeyspelare: Data från Gustavsson, K-Å., Lundmark, C. (1994). Idrottshögskolan. Stockholm Examensarbete 71:2000
Friedl KE, Moore RJ, Martinez-Lopez LE, Vogel JA, Askew EW, Marchitelli LJ, Hoyt RW, Gordon CC (1994) Lower limit of body fat in healthy active men. J Appl Physiol 77: 933-940
Författargruppen (2008) Författargruppen till Kravanalysen.
Girard O, Chevalier R, Leveque F, Micallef JP, Millet GP (2006) Specific incremental field test for aerobic fitness in tennis. British journal of sports medicine 40: 791-796
Girard OM, GP (2004) Effects of the ground surface on the physiological and technical responses in young tennis players. E&FN London
Glaister M (2005) Multiple sprint work : physiological responses, mechanisms of fatigue and the influence of aerobic fitness. Sports Med 35: 757-777
Gould D, Dieffenbach K, Moffett A (2002) Psychological characteristics and their development in Olympic champions Journal of Applied Sport psychology 14: 172-204
116
Groppel J, Loehr J, Melville S, Quinn A (1989) Science of Coaching Tennis Mintwood, VA Groppel JL, Nirschl RP (1986) A mechanical and electromyographical analysis of the effects of various joint counterforce braces on the tennis player. Am J Sports Med 14: 195-200
Groppel JR, EP. (1992) Applied physiology of tennis. Sports Med 14: 260-268
Hageskog C-A (2006, 2008) Idrott&Kunskap.
Hargreaves M, McKenna MJ, Jenkins DG, Warmington SA, Li JL, Snow RJ, Febbraio MA (1998) Muscle metabolites and performance during high-intensity, intermittent exercise. J Appl Physiol 84: 1687-1691
Hawkeyeinnovations.co.uk (2008)
Hellberg B (2006) Svenska tennisförbundet 100 år Stockholm
Hjelm N, Renström P (2007a) Injury profile in junior tennis players (ages 12-18) in a local club – a 2 year prospective study. In manuscript for Br J Sports Med
Hjelm N, Renström P (2007b) Risk factors for injuries in junior players in a local tennis club –a two year prospective study. In manuscript for Br J Sports Med 2007
Holmberg H-C (2005) Physiology of Cross-Country Skiing- With special emphasis on the role of the upper body. Physilogy and Pharmacology. Karolinska Institutet, Stockholm
Hong S (1997a) Research in physiologic biochemistry characteristics of Korean excellent TKD athletes. Beijing: Sports University College News 20 22-27
Hopkins WG (2004) How to Interpret Changes in an Athletes Performance Test. Sportscience 8: 1-7
Hughes M (1995) Physiological demands of training in elite badminton players. Från: Reilly T, Hughes M, Lees A, eds Science and rackets sports London: E & FN
ITF (2008) Rules of Tennis 2008. In: Federation ITF
Jaric S, Radovanovic S, Milanovic S, Ljubisavljevic M, Anastasijevic R (1997) A comparison of the effects of agonist and antagonist muscle fatigue on performance of rapid movements. European journal of applied physiology and occupational physiology 76: 41-47
Jaric S, Ropret R, Kukolj M, Ilic DB (1995) Role of agonist and antagonist muscle strength in performance of rapid movements. European journal of applied physiology and occupational physiology 71: 464-468
Jensen J, Jacobsen ST, Hetland S, Tveit P (1997) Effect of combined endurance, strength and sprint training on maximal oxygen uptake, isometric strength and sprint performance in female elite handball players during a season. International journal of sports medicine 18: 354-358
117
Johnson CD, McHugh MP, Wood T, Kibler B (2006) Performance demands of professional male tennis players. Br J Sports Med 40: 696-699; discussion 699
Kentää G, Lundqvist C (2007) Från ung lovande till färdig seniorelit: Kristiska apekter ur ett idrottspsykologiskt perperktiv. Svensk Idrottsforskning: 1-4
Kibler WB, McQueen C, Uhl T (1988) Fitness evaluations and fitness findings in competitive junior tennis players. Clinics in sports medicine 7: 403-416
Kibler WB, Safran M (2005) Tennis injuries. Medicine and sport science 48: 120-137
Kibler WC, TJ (1989) Grip strenght and endurance in elite tennis players. Medicine and science in sports and exercise 21
Kindermann WS, W. Schmitt, K. (1981) Heart rate and metabolic characteristics durring tennis and squash. Dtch Z Sportmed 9: 229-238
Knudson D (2000) Current issues in flexibility fitness. Phys Fitness Sports Res Dig 3: 1-6
Knudson D, Noffal G, Bahamonde R, Bauer J, JR B (2004) Stretching has no effect on tennis serve performance. J Strength Cond Res Aug 18: 654-656
Konig D, Huonker M, Schmid A, Halle M, Berg A, Keul J (2001) Cardiovascular, metabolic, and hormonal parameters in professional tennis players. Medicine and science in sports and exercise 33: 654-658
Kovacs MS (2006) Applied physiology of tennis performance. British journal of sports medicine 40: 381-385; discussion 386
Kraemer WJ, Fleck SJ, Evans WJ (1996) Strength and power training: physiological mechanisms of adaptation. Exercise and sport sciences reviews 24: 363-397
Kraemer WJ, Hakkinen K, Triplett-Mcbride NT, Fry AC, Koziris LP, Ratamess NA, Bauer JE, Volek JS, McConnell T, Newton RU, Gordon SE, Cummings D, Hauth J, Pullo F, Lynch
JM, Fleck SJ, Mazzetti SA, Knuttgen HG (2003) Physiological changes with periodized resistance training in women tennis players. Medicine and science in sports and exercise 35: 157-168
Larsson E (2001) Tennisteknik, SvenskaTennisförbundet
Leetun DT, Ireland ML, Willson JD, Ballantyne BT, Davis IM (2004) Core stability measures as risk factors for lower extremity injury in athletes. Med Sci Sports Exerc 36: 926-934
Leger LA, Lambert J (1982) A maximal multistage 20-m shuttle run test to predict VO2max. European journal of applied physiology and occupational physiology 49: 1-12
LeUnes A, Burger J (2000) Profile of Mood States Research in Sport and Exercise Psychology: Past, Present and Future,. Journal of Applied Sport Psychology 12: 5-15
118
Liow DH, WG (2003) Velocity specifity of weight training for kayak sprint performance Medicine and science in sports and exercise 35: 1232-1237
LTA British Tennis (2007)
Magal M, Webster MJ, Sistrunk LE, Whitehead MT, Evans RK, Boyd JC (2003) Comparison of glycerol and water hydration regimens on tennis-related performance. Medicine and science in sports and exercise 35: 150-156
Mairot C (1990) Reflexion sur les tactiques et les resources metaboliques utilisees par les joueurs de tennis. Medecin. Universite de Lyon, Lyon
Maquirriain J, Ghisi JP (2006) The incidence and distribution of stress fractures in elite tennis players. British journal of sports medicine 40: 454-459; discussion 459
Massias J-C (2006) Intervju på franska tennisförbundet i Paris, Frankrike.
Mendez-Villanueva A, Fernandez-Fernandez J, Bishop D, Fernandez-Garcia B, Terrados N (2007) Activity patterns, blood lactate concentrations and ratings of perceived exertion during a professional singles tennis tournament. British journal of sports medicine
Mero A, Jaakkola L, Komi PV (1989) Neuromuscular, metabolic and hormonal profiles of young tennis players and untrained boys. Journal of Sport Sciences 7: 95-100
Mero A, Jaakkola L, Komi PV (1991) Relationships between muscle fibre characteristics and physical performance capacity in trained athletic boys. Journal of sports sciences 9: 161-171
Morante S, Brotherhood J (2005) Match Characteristics of Professional Singles Med Sci in Tennis Dec
Mourey A (1997) Le jeu de tennis. Chiron, Paris
Newsholme EA, Blomstrand E, Ekblom B (1992) Physical and mental fatigue: metabolic mechanisms and importance of plasma amino acids. British medical bulletin 48: 477-495
Nieman D, Kernodle M, Henson D, Sonnenfeld G, Morton D (2000) The acute response of the immune system to tennis drills in adolescent athletes. Research quarterly for exercise and sport 71: 403-408
Nilsson J (1997) Idrottshögskolan. Stockholm
Novas AM, Rowbottom DG, Jenkins DG (2003) A practical method of estimating energy expenditure during tennis play. Journal of science and medicine in sport / Sports Medicine Australia 6: 40-50
O´Donoghue PI, B (2001) A notational analysis of elite tennis strategy. J Sport Sci 19: 107- 115
119
Olsen OE, Myklebust G, Engebretsen L, Holme I, Bahr R (2005) Exercises to prevent lower limb injuries in youth sports: cluster randomised controlled trial. BMJ 330: 449
Pensgaard AM, Ursin H (1998) Stress, Control, and Coping in Elite Athletes. Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports 8: 183-189
Pluim BM, Miller S, Dines D, Renstrom PA, Windler G, Norris B, Stroia KA, Donaldson A, Martin K (2007) Sport science and medicine in tennis. British journal of sports medicine 41: 703-704
Pluim BM, Staal JB, Windler GE, Jayanthi N (2006) Tennis injuries: occurrence, aetiology, and prevention. British journal of sports medicine 40: 415-423
Powers SK, Walker R (1982) Physiological and anatomical characteristics of outstanding female junior tennis players. Research quarterly for exercise and sport 53: 172-175
Reid M, Elliott B, Alderson J (2007) Shoulder joint loading in the high performance flat and kick tennis serves. Br J Sports Med 41: 884-889; discussion 889
Reid M, Schneiker K (2007) Strength and conditioning in tennis: Current research and practice. Journal of science and medicine in sport / Sports Medicine Australia
Reilly. T JP (1993) Investigation of exercise intensity in male single lawn tennis J Spots Sci 11: 543-558
Renström P (2002) Handbook of Sport Medicine and Science in Tennis, Oxford, UK
Roels B, Schmitt L, Libicz S, Bentley D, Richalet JP, Millet G (2005) Specificity of VO2MAX and the ventilatory threshold in free swimming and cycle ergometry: comparison between triathletes and swimmers. British journal of sports medicine 39: 965-968
Roetert E, Brown S, Piorkowski P (1996) Fitness comparisons among three different levels of elite tennis players J Strength Cond Res 10: 139-143
Roetert E, Garrett G, Brown S (1992) Performance profiles of nationally ranked junior tennis players. J Appl Sport Sci Res 6: 225–231
Roetert EP, Brody H, Dillman CJ, Groppel JL, Schultheis JM (1995) The biomechanics of tennis elbow. An integrated approach. Clin Sports Med 14: 47-57
Roetert EP, Piorkowski, P.A., Woods, R.B., and Brown, S.W (1995) Establishing Percentiles for Junior Tennis
Players Based on Physical Fitness Testing Results. Clinics in sports medicine 14: 1-21
Roetert P (1990) Development of a performance profile to assess nationally ranked junior tennis players. Univ. of Connecticut
120
Sahlin K, Harris RC, Hultman E (1979) Resynthesis of creatine phosphate in human muscle after exercise in relation to intramuscular pH and availability of oxygen. Scandinavian journal of clinical and laboratory investigation 39: 551-558
Schmitz A (1990) The behavior of heart rate and blood lactate in competitive tennis players. University of Cologne, Köln
Schultz RC, C (1988) Peak performance and age among superathletes: track and field, swimming, baseball, tennis and golf. Journal of gerontology: Psychological sciences 43: 113- 120
Seliger V, Ejem M, Pauer M, Safarik V (1973) Energy metabolism in tennis. Int Z Angew Physiol 31: 333-340
Seliger VE, M. Pauer. M (1973) Energy metabolism in tennis. Int Z Angew Physiol 31: 333- 340
Sjöö C (2007) Teknikpasset. Svenska Tennisförbundet
Smekal G, von Duvillard SP, Pokan R, Tschan H, Baron R, Hofmann P, Wonisch M, Bachl N (2003) Changes in blood lactate and respiratory gas exchange measures in sports with discontinuous load profiles. European journal of applied physiology 89: 489-495
Stripple M (2007) Intervju, Samband mellan elitjunior till elitsenior.
Struder HK, Hollmann W, Duperly J, Weber K (1995) Amino acid metabolism in tennis and its possible influence on the neuroendocrine system. British journal of sports medicine 29: 28- 30
Svedenhag J, Sjödin B (1984) Maximal and submaximal oxygen uptakes and blood lactate levels in elite male middle- and long-distance runners. International journal of sports medicine 5: 255-261
SvenskaTennisförbundet (2007) Tennispelets regler.
Talbot P (1996) Tennis sur le terrain. Revue EPS 15: 56-57
Therminarias A (1999) Medecine du tennis 2eme edition. ed Mason
Therminarias A, Dansou P, Chirpaz-Oddou MF, Gharib C, Quirion A (1991) Hormonal and metabolic changes during a strenuous tennis match. Effect of ageing. International journal of sports medicine 12: 10-16
Toyoshima S, Miyashita M (1973) Force-velocity relation in throwing. Res Q 44: 86-95
Utvecklingstrappa (2008) Svenska Tennisförbundets Utvecklingstrappa.
Van der Hoeven H, Kibler WB (2006) Shoulder injuries in tennis players. Br J Sports Med 40: 435-440; discussion 440
121
Weber KF, R. Raponschek, U (1978) The behaviour of the heart rate and arterial blood lactate during competitive tennis
Weineck J (1997) Manuel d'entraînement 4ème édition Paris
Vergauwen L, Brouns F, Hespel P (1998) Carbohydrate supplementation improves stroke performance in tennis. Medicine and Science in Sport and Exercise 30: 1289-1295
Wernbom M, Augustsson J, Thomeé R (2007) Styrketräning för muskelhypertrofi : ett evidensbaserat perspektiv Svensk idrottsforskning 16: 10-18
Vodak PA, Savin WM, Haskell WL, Wood PD (1980) Physiological profile of middle-aged male and female tennis players. Medicine and science in sports and exercise 12: 159-163 www.tennistest.se (2008) Periodiseringsplan. Stockholm
Åstrand PO, Rodahl K (1986) Textbook of work physiology. McGraw-Hill, New York
122
15 Bilagor
15.1 BILAGA 1
123
15.2 BILAGA 2
Svensk Tennis Historia
Svensk tennis genom tiderna
· 1878-79: Kronprins Gustaf besöker England där han lär känna Lawn Tennis. · 1879: Första tennisbanan i Sverige(?). Ryfors bruk. · 1884. Victor Balck översätter de första tennisreglerna till svenska. · 1898: Första internationella turneringen anordnas av KLTK. · 1902: Första utomhus-SM arrangeras. Plats : Särö. · 1906: Svenska Tennisförbundet bildas. Axel Wallenberg blir förbundets förste ordförande. · 1907: Första cementbanan anlägges i Båstad. · 1912: Olympiska Spelen i Stockholm med tennis på programmet. · 1913: Första VM-tävlingen i tennis . Arrangeras i Stockholm. · 1925: Sverige debuterar i Davis Cup. · 1931: Svenska Tennisförbundet firar 25-årsjubileum med landskamp mot England och utgivande av praktverket" Svensk tennis 1906-1931". · 1934: Kalle Schröder får sitt genombrott i elittennisen. Besegrar världsstjärnan Borotra! · 1938: Kung Gustav V hyllas på sin 80-årsdag med utgivandet av samlingsverket "Svensk Tennis". · 1946: "Undret i Varberg". Lennart Bergelin - Torsten Johansson vänder 0-2 underläge till seger, 3-2. · 1948: Båstadtävlingen får status av Internationellt svensk Mästerskap. Födelseår för Swedish Open. · 1950: Lennart Bergelin blir "barfota-Blondie" i pressen efter att i halkan på planen kastat av sig skorna. Besegrar såväl Sedgeman som Bromwich. Belönas med Sv.D:s bragdmedalj. · 1952: Båstads centercourt moderniseras. Mats Hasselqvist förbundssekreterare. · 1957: Sven Davidsson blir fransk mästare både inne och ute. Semifinalist i Wimbledon. · 1958: Sven Davidsson och Ulf Schmidt vinner dubbeln i Wimbledon. · 1961: Carl de Geer ordförande i Svenska Tennisförbundet. · 1964: Den oförglömliga tennissommaren i Båstad med 4(!) DC-matcher. TV sänder alla matcher. Tennis blir i ännu högre grad en folksport och Jan Erik Lundqvist och Olf Schmidt är folkhjältar. · 1968: Kravaller i Båstad inför DC-match Sverige-Rhodesia. Matchen måste flyttas. · 1969: Stockholm Open inleds. · 1970: Björn Borg vinner Kalle Anka Cup i Båstad. Något stort kan anas… · 1971: Eve malmquist blir ordförande i Svenska Tennisförbundet. · 1972: Björn Borg debuterar i DC genom att vinna mot Onny Parun, Nya Zeeland. · 1975: Sverige vinner världsfinalen i DC mot Tjeckoslovakien. I samband med en av årets DC-matcher, den mot Chile i Båstad, orsakar stor dramatik med väldiga demonstrationer mot militärjuntan i Chile.
124
· 1976: Björn Borg vinner Wimbledon-turneringen. · 1977: Ny Wimbledonseger för Borg. Peter Wallenberg efterträder Eve Malmquist som ordförande i Svenska Tennisförbundet. ordförande. · 1980: Björn Borg vinner Wimbledon för 5:e året i följd!! · 1982: Mats Wilander slår världen med häpnad genom att vinna French Open. · 1983: Stort svenskt tennisår. Sverige 2:a i DC efter finalförlust mot Australien. Mats Wilander vinner Australian Open, Anders Järryd och Hans Simonsson tar sin första Grand Slamtitel genom segern i dubbel i French Open. Stefan Edberg vinner pojkklassen i samtliga Grand Slamtävlingar! Lars Ölander ordförande i Svenska Tennisförbundet. · 1984: Sverige vinner åter DC efter finalseger mot USA. Detta var Henrik Sundströms stora år med seger i Swedish Open och DC-seger mot Ivan Lendl i Båstad samt mot John Mc Enroe i finalen mot USA. Sveriges segersiffror blev 4-1. · 1985: Sverige åter DC-segrare efter finalseger mot Västtyskland. 3-2. · 1987: Sveriges ofattbara DC-framgångar fortsätter. Seger i finalen mot Indien. 5-0. · 1988: Åter ett stort svenskt tennisår. Stefan Edberg vinner Wimbledon. Mats Wilander vinner såväl Australian Open som French Open och US Open! Sverige 2:a i DC efter finalförlust mot Västtyskland. "Det svenska tennisundret" befästes. Olle Bergström blir ordförande i Svenska Tennisförbundet. · 1989: Sverige spelar DC mot Jugoslavien i Båstad. Matchen avslutar en 39-årig DC- period i Båstad. I fortsättningen skall DC inte spelas på sommaren. Catarina Lindqvist till semi i Wimbledon. Sverige kan summera en imponerande svit. Under de senaste 7 åren har man varje år nått DC-final!! · 1990: Stefan Edberg vinner Wimbledon för 2:a gången. · 1993: Jan Francke utses till ordförande i Svenska Tennisförbundet. · 1994: Sverige vinner DC. Finalseger mot Ryssland. 4-1. · 1997: Sverige vinner DC. Finalseger mot USA. 5-0(!) Sverige utses av hall of Fame i USA till 2Årets Tennisnation". Utmärkelsen överlämnas i Båstad. · 1998: Ny svensk DC-seger. Finalseger mot Italien. 4-1. · 1999: DC spelas för 100:e gången. Jan Carlzon utses till ordförande i Svenska Tennisförbundet. · 2001: Sverige tillbaka i elitserien i DC · 2002: För första gången på 10 år: svensk seger i en Grand Slam-tävling. Thomas Johansson vinner Australian Open.
125
15.3 BILAGA 3 A
http://fantasy.atptennis.com/
126
15.4 BILAGA 3 B
http://www.atptennis.com/3/en/tournaments/fullcalendar/
127
15.5 BILAGA 3 C
http://www.itftennis.com/mens/tournaments/index.asp
128
15.6 BILAGA 4 A
http://www.sonyericssonwtatour.com/tournaments/
129
15.7 BILAGA 4 B
http://www.sonyericssonwtatour.com/tournaments/
130
15.8 BILAGA 4 C
http://www.itftennis.com/womens/tournaments/index.as
131
15.9 BILAGA 5
VINNARE AV ELITSERIEN
HERRAR DAMER 1991: GLTK 1991: SALK 1992: Växjö TS 1992: SALK 1993: GLTK 1993: SALK 1994: Växjö TS 1994: Landskrona TK 1995: GLTK 1995: TSK Malmen 1996: Upsala Studenters IF 1996: TSK Malmen 1997: Växjö TS 1997: TSK Malmen 1998: SALK 1998: SALK 1999: GLTK 1999: SALK 2000: GLTK 2000: GLTK 2001: GLTK 2001: GLTK 2002: GLTK 2002: KLTK 2003: GLTK 2003: KLTK 2004: KLTK 2004: SALK 2005: Sandareds TK 2005: Helsingborgs TK 2006: Lidköpings TK 2006: SALK 2007: Ullevi TK 2007: Malmö Bellevue 2008: Ullevi TK 2008: Malmö Bellevue
132
15.10 BILAGA 6 http://www.itftennis.com/olympics/history/medallists/
Ranking Nation Guld Silver Brons Totalt
1 United States (USA) 17 6 11 34
2 Great Britain (GBR) 16 14 14 44
3 France (FRA) 5 7 7 19
4 Germany (GER) 3 5 2 10
5 South Africa (RSA) 3 2 1 6
6 Russia (RUS) 2 2 1 5
7 Chile (CHI) 2 1 1 4
8 Switzerland (SUI) 2 0 0 2
9 Spain (ESP) 1 7 3 11
10 Australia (AUS) 1 1 3 5
11 Czechoslovakia (TCH) 1 1 2 4
12 Belgium (BEL) 1 0 1 2
China (CHN) 1 0 1 2
West Germany (FRG) 1 0 1 2
15 Canada (CAN) 1 0 0 1
16 Sweden (SWE) 0 3 5 8
133
15.11 BILAGA 7 (6 Oktober, 2008)
Men's Singles Rankings
RANK PLAYER COUNTRY MOVEMENT POINTS
1 Rafael Nadal 7000.0 0
2 Roger Federer 5930.0 0
3 Novak Djokovic 4960.0 0
4 Andy Murray 2995.0 0
5 Nikolay Davydenko 2400.0 1
6 David Ferrer 2315.0 1
7 David Nalbandian 1975.0 0
8 Andy Roddick 1970.0 0
9 Juan Martin Del Potro 1685.0 3
10 Stanislas Wawrinka 1670.0 1
11 James Blake 1650.0 1
12 Fernando Gonzalez 1645.0 1
13 Fernando Verdasco 1440.0 2
14 Ivo Karlovic 1420.0 0
1415.0 15 Richard Gasquet
134
15.12 BILAGA 8 (6 Oktober, 2008) Top 15
Women's Singles Rankings
RANK PLAYER COUNTRY MOVEMENT POINTS
1 Jelena Jankovic 4230.0 1
2 Serena Williams 4017.0 1
3 Dinara Safina 3782.0 0
4 Elena 3470.0 Dementieva 0
5 Ana Ivanovic 3288.0 0
6 Maria Sharapova 3041.0 0
7 Svetlana 2920.0 Kuznetsova 0
8 Venus Williams 2311.0 0
9 Vera Zvonareva 2182.0 0
10 Agnieszka 2146.0 Radwanska 0
11 Patty Schnyder 1797.0 0
12 Anna 1747.0 Chakvetadze 0
13 Daniela 1611.0 Hantuchova 0
14 Nadia Petrova 1589.0 4
15 Marion Bartoli 1570.0
135
15.13 BILAGA 9
136