Känsla För Skådespelarkonst
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Känsla för skådespelarkonst På befallning ska en skådespelare kunna gråta. Det är en vanlig uppfattning KÄNSLA FÖR SKÅDESPELARKONST: om hur känslor levs ut på teatern. I den här boken utmanas den idén genom en undersökning av hur skådespelare använder sig av känslor mot en förståelse av på scenen. Den centrala tanken är att känslor inte är något fixerat som skådespelare har inom sig, utan något mycket sammansatt som de gör i tysta kunskaper och sina rollgestaltningar. görandets fenomenologi Med hjälp av olika teoretiska och teaterhistoriska verktyg genomför Ann Enström tankeväckande analyser av två samtida exempel: Lena Endre i rollen som Lady Macbeth på Kungliga Dramatiska teatern i en uppsättning av Shakespeares Macbeth från 2006 och Mia Skäringer i den egna solouppsättningen Dyngkåt och hur helig som helst från 2010. Ann Enström forskar om drama, teater och film vid Umeå Universitet. Hon är även verksam som dans- och teaterkritiker på Västerbottens-Kuriren. Känsla för skådespelarkonst är hennes doktorsavhandling. Ann Enström Ann Enström Två Förläggare Bokförlag Två Förläggare Bokförlag KÄNSLA FÖR SKÅDESPELARKONST Ann Enström KÄNSLA FÖR SKÅDESPELARKONST: mot en förståelse av tysta kunskaper och görandets fenomenologi Två Förläggare Bokförlag AKADEMISKA SKRIFTER: nr 1 Skriftserie utgiven av Två Förläggare Bokförlag Redaktör: Roger Jacobsson Ann Enström, Känsla för skådespelarkonst: mot en förståelse av tysta kunskaper och görandets fenomenologi Doktorsavhandling i litteraturvetenskap med inriktning mot drama, teater och film, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Genusforskarskolan vid Umeå universitet, 2016. © 2016 Två Förläggare Bokförlag och författaren Illustrationer: Frida Hammar. Sättning och layout: Marianne Laimer Typsnitt: Sabon 11p, Formata light Papper: Inlaga Scandia 2000 Smooth White 130 g, omslag: Galerie Art Silk 250 g Tryck och bokbinderi: Original i Umeå AB, Umeå 2016 ISBN 978 91 85920 93 8 Till min far Staffan Enström som brukade framhålla vikten av ”split vision” på fotbollsplanen och i livet. Innehåll Tack 9 I. Inblickar: Hur känslor görs Prolog 13 Del 1 Syfte och frågeställningar 16 Material 17 Disposition 18 Forskningsöversikt 19 Teoretiska ansatser 21 Metod 27 Del 2 30 Synen på skådespelarens känsloanvändning 30 Avgränsning mot en modern teater- och 33 skådespelarkonsttradition 33 Noter 44 II. Då kommer tårarna: om sceniska känsloideal i förändring Ge uttryck 57 Känslornas historia 63 Exemplet Lars Norén 65 Exemplet Scener ur ett äktenskap 65 Klassisk skådespelarkonst 66 Polus-berättelsen 68 Passionernas retorik 69 Den upplyste skådespelaren 72 Den svenska skådespelarkonstens upplysning 75 En tårkult 77 Noter 80 6 III. Diderot och den sårbara skådespelaren Kunskap om känslor och skådespelarkonst 87 Polanyi och skådespelarens riktning 87 Ett skådespelarkonstparadigm formuleras 91 Framför Diderot: en upplyst skådespelarkonstsymbolik i 93 tillblivelse 93 Bakom Diderot 95 Konsten att orientera sig 101 Diderots paradox 104 Noter 105 IV. Känslor i luften: Om en skådespelares hängivelse exemplet Lena Endre som Lady Macbeth Den kontextualiserande debatten 111 Hängivelse 112 Den tysta dimensionen 117 Den inkännande skådespelaren 121 Exemplet Lena Endre som Lady Macbeth 126 Kritikernas reaktioner 128 Dubblerat känslospel 131 Det som berör Lady Macbeth 133 Känslor som ligger i luften 137 Noter 139 V. Berätta sig med känsla: exemplet Mia Skäringer i Dyngkåt och hur helig som helst Kroppsblickar 147 En emotionell yta 149 Simone de Beauvoir och kroppen som en situation 150 Sara Ahmed och känslornas kulturpolitik 151 Mia Skäringer – en presentation 152 Dyngkåt… 154 Genreaspekter 156 Intertextuellt nätverk 157 7 En personlig genealogi 158 Emotionella ytbildningar 159 Gulletussan 160 Skäringers dubbla motsättning 164 En meningsfull kvinna 167 Noter 168 VI. Utblickar: Inför en situerande skådespelarkonstmodell där känslor görs i, av och med världen Del 1 175 Artaud och känsla som blivande 175 Inkänning, blivande och genusmedvetna val 191 Del 2 193 Blivandets fortsatta utforskande 193 Hjärtats atlet: Artaud och Grotowski om andning 196 Flow, sinnestillstånd eller blivande? 198 Antropologi och risktagande 199 Inneha eller situera – mot ett förslag 199 Scenisk ontologi – ett multipelt vara i, av och med världen 200 Hur genus görs − Judith Butler och performativiteten 208 Noter 210 Feel for Acting: A Summary 219 Having emotions or doing emotions? 219 Aim, research questions, material, and method 220 Outline 221 Theory 221 A situated acting model 222 Källor och litteratur 225 Otryckt material 225 Tryckt material 227 Personregister 241 8 Tack Under merparten av det här projektet handledde Annelie Bränström Öhman och Christina Svens mig. Jag uppskattar alla värdefulla synpunkter som ni bidragit med. Ni har båda fungerat som mina förebilder, Annelie som stilbildare med öga för det skrivna ordet och Christina som teaterfeminist med filmkoll. Min handledare in i mål, Per Ringby, ”du är bara bäst” – som mina barn brukar säga till mig när de är riktigt nöjda och belåtna. Du har hållit ihop ämnet och gett oss ett högre seminarium med en, som du myntade, ”öppen horisont”. Och så har det också varit. Framförallt såg du mig i mitt projekt, och det har jag värderat högt. Maria Jönsson kom in som genusteoretisk kompetens i sista skälvande minuten och bidrog med goda synpunkter på genusperspektivet. Frida Hammar har gjort de fantastiska illustrationerna av Teaterprinsessan. Med din visuella tolkning av mig och mina berättelser om den forskning jag bedriver har du tillfört boken en extra dimension. Ett extra stort tack går till Marianne Laimer, som har gjort långt mer än att sätta den här texten. Med högläsning, mat och omtanke fick du mig över en avgörande tröskel och gav mig modet att fortsätta när allt såg riktigt dystert ut. Till min bokförläggare Roger Jacobsson vill jag också ge ett särskilt tack. Få har så mycket känsla för böcker som du, en finsmakare ut i fingerspetsarna. Billy Ehn har fungerat som mitt akademiska nålsöga, en outlaw cowboy på den allra sista utposten. Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera mitt manus. Närmaste doktorandkollegorna i drama teater och film, Christo Burman och Josefine Wälivaara, har båda fyllt viktiga stolar i vårt lilla men gemytliga ämnessammanhang. Tack för vår tid tillsammans. Därtill ställde ämneskompisen Jonas Holmberg en fyndig fråga som fick mig att se saker och ting i ett nytt ljus. Om du bara visste hur betydelsefull den frågan visade sig bli för min studie… Johanna Oksala gav mig ett gott råd i början på min doktorandtjänst, som jag är glad att jag lydde. Ann-Helén Andersson har uppmuntrat mig att hålla fast vid Teaterprinsessan. Bodil Formark har fungerat som en guide i Beauvoirs universum. Malin Isaksson har hjälpt mig att tolka Maurice Merleau-Ponty på franska. Genusforskarskolan var en viktig plattform under de första doktorand- åren, med en lång rad av seniora genusforskare som jag beundrade och såg upp till. 9 Tack till dekan Per-Olof Erixon, för att du är en lyhörd ledare med stil och finess, samt till prefekterna under min tid som doktorand, Karin Ljuslinder och Kerstin Engström, för att ni har bistått när det har behövts. Jag vill tacka Dag Kronlund med personal på Dramatens bibliotek och arkiv, som har varit angenämt behjälpliga. På Teatercentrum har jag också blivit väl bemött. Likaså på Forskarservice för audiovisuella medier. Från Swea fick jag ett stipendium som gjorde det möjligt att åka till Duke University på utbyte. Det är jag mycket tacksam för. Framhållas ska även mina tre redaktörer på Västerbottens-Kurirens kultursida, först Leif Larsson, sedan Anders Sjögren och de senaste åren Sara Meidell. Mitt samarbete med er har varit ett andningshål i tillvaron. Tack för er tillit och ert förtroende. Jag vill också uppmärksamma Svenska teaterkritikers förening, i vars styrelse jag satt under en period. Det var en ära att få vara delaktig. Speciellt vill jag tacka Margareta Sörensson och Lis Hellström Svenningsson, som bjöd med mig på en kritikerkongress i Seoul i början på min doktorandutbildning. Det blev en slags pilgrimsresa för mig. Anna Edblom har öppnat sitt hem och låtit mig sova över då jag varit på materialresor till Stockholm. Det har också Ida Björklund. Mycken tack till er, mina barndomsvänner. Lena Grönlund och jag fostrade varandra till akademiskt tänkande under vår tid i USA vid ett amerikanskt universitet. Så många viktiga tänkare och tankar vi tänkt tillsammans, det har varit avgörande. Ana Tomovic och jag levde och andades teater under några år på kontinenten, vi jobbade på Bitef (Belgrads internationella teaterfestival), bodde i Berlin, London, och besökte alla stora teaterfestivaler. Tina Hess (numera Romero) är min amerikanska syster, den finaste kvinnan i hela världen och den förnämligaste skribent jag känner. Marianne Liliequist och Marika Nordström tog upp mig i sin gemenskap på institutionen. I ert sällskap fick jag utrymme att vara mig – glad, sprallig, vitsig och lite rivig. Min bror Fredrik Enström med familj har stöttat i vått och torrt. Det är dig kära bror som jag har ringt när det har känts tungt. Du sitter inne på de enkla lösningarna och jag på de svåra. Min mamma Inger Enström har hjälpt mig bortom alla gränser, utan hennes stöd hade jag aldrig färdigställt den här boken. Ett tusenfaldigt tack till dig. 10 Mina döttrar, Aja, Elza, Paulina och Olivia, ingenting framstår som meningsfullt i jämförelse med er. Ni är det värdefullaste jag har, min skatt. Jag älskar er. Ett innerligt tack till min extraordinära man Magnus