Med Historien Som Motståndare: SKP/VPK/V Och Det Kommunistiska Arvet
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Med historien som motståndare: SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet Petter Bergner Bokförlaget Atlas är en del av Arenagruppen. BOKFÖRLAGET ATLAS Drottninggatan 83, 111 60 Stockholm www.bokforlagetatlas.se MED HISTORIEN SOM MOTSTÅNDARE – SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956–2006 © Petter Bergner & Bokförlaget Atlas, 2013 Omslag: Kajsa Bergström Inlaga: Anders Wikström ISBN: 978-91-7389-437-1 INNEHÅLL FÖRORD 5 INLEDNING 7 PERSONKULTENS UTVÄXTEr (1956–1964) 34 FÖRNYELSENS DIALEKTIk (1964–1977) 80 BRODERLIGA FÖRBINDELSEr (1977–1985) 154 PERESTROJKA på SVENska (1985–1990) 224 EN NY TID, EN NY VÄNSTEr (1990–2003) 283 KOMMUNISMENS SPÖKE (2003–2006) 369 MED HISTORIEN SOM MOTSTÅNDARE – aVSLUTANDE DISKUSSIOn 429 SUMMARY 455 KÄLLOR OCH LITTERATUR 472 NOTER 499 Förord Att skriva en avhandling är i hög grad ett ensamarbete, men det är också ett lagarbete. Såhär vid resans slut vill jag passa på att tacka några av de viktigaste personerna som på olika sätt har varit mig till stöd under forskningsprocessen. Ett särskilt tack vill jag rikta till min huvudhandledare Lena Berggren och till min biträdande handledare Martin Hårdstedt för all hjälp som jag har fått under avhandlingsskrivandet. Er tål- modighet och era kvalitéer som handledare har betytt mycket. Under det sista och mest hektiska skedet har era insatser varit helt ovärderliga. Jag vill även tacka deltagarna vid högre semi- nariet vid institutionen för historiska studier/institutionen för idé- och samhällsstudier och de kollegor som i olika skeden har kommenterat delar av manuset. Inför andra halvlek av forskarutbildningen granskade Håkan Blomqvist manuset i dess dåvarande form, vilket var till stor hjälp för att styra upp projektets inriktning i ett läge när jag hade kört fast. För detta vill jag uttrycka min tacksamhet. Jag vill ock- så tacka Werner Schmidt som på ett frikostigt och kollegialt sätt har delat med sig av sina erfarenheter, råd och tips. Ett tack är jag även skyldig till de nuvarande och före detta doktorandkollegor som har varit mitt kanske viktigaste bollplank och som har bidragit till att göra min doktorandtid till en trivsam upplevelse. Stina Karlgren, Johan Hansson, Björn Norlin, David Sjögren, Henrik Åström Elmersjö, Erik Sjöberg, Kristina Esp- mark, Elisabeth Hallgren och alla ni andra, stort tack. Ett tack vill jag även rikta till de nuvarande och före detta medlemmar av SKP/VPK/V som har tagit sig tid att svara på frågor och berätta om sina minnesbilder. Ingen nämnd och ingen glömd. Jonny Hjelm, Magnus Blomgren, Henrik Lång, Jacob Strids- 6 Förord man och professorspappan Lars Carlsson har granskat manuset inför slutskrivningsfasen. Era synpunkter har varit guld värda. Tack ska ni ha. Stiftelsen Karl Staaffs fond för frisinnade ända- mål har lämnat ett generöst bidrag för att finansiera utgivningen av denna avhandling. För detta vill jag uttrycka min uppskattning. Slutligen vill jag tacka de personer som betyder allt: min fru Hanna, som på senare tid har fått dra ett tungt lass i min från- varo, och mina barn Molly, Vilmer och Alma. Min ambition har varit att skriva denna avhandling under normala kontorstid er och utan att nagga tid från semestrar, kvällar och helger. På sluttam- pen av avhandlingsskrivandet blev denna princip tyvärr omöjlig att upprätthålla. Detta grämer mig eftersom samvaron med er har ett värde som inga titlar i världen kan mäta sig med. Till er vill jag tillägna denna bok. En tanke går även till min mor Britta Carlsson som skulle ha glatt sig storligen åt att avhandlingen nu är färdig. Umeå 11 april 2013 Inledning I februari 1917 splittrades den svenska socialdemokratin i två grenar och i maj samma år bildades Sveriges Socialdemokra- tiska Vänsterparti (SSV). Partiet uppgick 1919 som sektion i Kommunistiska Internationalen (Komintern) och blev därmed en del av den kommunistiska världsrörelsen, där det ryska och sedermera sovjetiska kommunistpartiet utövade ett domine- rande inflytande.T vå år senare bytte partiet namn till Sveriges Kommunistiska Parti – sektion av Kommunistiska Internatio- nalen (SKP) för att sedan anta partinamnet Vänsterpartiet kom- munisterna (VPK) 1967.1 Sedan 1990 är partiets namn Vänster- partiet (V) och partiet betecknar sig idag som socialistiskt och feministiskt, inte som kommunistiskt. I samband med andra världskrigets slut upplevde det svenska kommunistpartiet en storhetstid. I riksdagsvalet 1944 fick SKP 10,3 % av rösterna för att öka till 11,2 % i 1946 års kommunal- val. Den stora metallstrejken 1945 markerade höjdpunkten för partiets fackliga inflytande. Denna period, som ibland har kal l ats ”kommunistpartiets korta vår”, efterföljdes dock inte av någon sommar för de svenska kommunisternas del.2 Under det kalla kri- get trycktes partiet tillbaka till en punkt där frågan om att undvi- ka total marginalisering ägde större dagsaktualitet än frågan om övergången till socialismen. Vare sig Vänsterpartiet eller dess föregångare har någonsin suttit i regeringsställning. Efter att sedan 1950-talet ha pendlat runt fyra till sex procent i de allmänna valen hände dock något dramatiskt vid 1990-talets mitt. Vänsterpartiets popularitet och styrka ökade kraftigt. I valet 1998 blev Vänsterpartiet Sveriges tredje största parti med tolv procent av rösterna och kunde som 8 Inledning formellt samarbetsparti till den socialdemokratiska regeringen utöva ett politiskt inflytande som partiet tidigare aldrig varit i när- heten av. Under en ny populär partiledare framträdde ett vänster- parti som togs på allvar och som tycktes immunt mot de politiska motståndarnas försök att nagla fast partiet vid en historisk skuld kopplad till partiets kommunistiska arv. Men även denna partiets andra storhetstid skulle dock visa sig bli en relativt kort period i partiets historia. Ett par år in i det nya millenniet plågades par- tiet på nytt av starka interna motsättningar. Väljarna flydde till socialdemokratin eller ännu längre högerut och partiets historis- ka rötter i kommunismen kunde åter bindas som en tvångströja runt Vänsterpartiet och dess nye partiledare Lars Ohly, som öppet kallade sig kommunist. För att förstå Vänsterpartiets utveckling under 1990- och 00- talen måste trådar nystas upp som stäcker sig decennier bakåt i tid en. Detta arbete är ett försök att studera SKP/VPK/V:s utveck- ling genom att belysa den uppgörelseprocess som har ackompan- jerat utvecklingen från traditionellt kommunistparti på 1950-talet till Vänsterpartiet. Undersökningen tar sin början 1956, det år då Nikita S. Chrusjt jov redogjorde för Josef V. Stalins brott vid Sov- jetunionens Kommunistiska Partis (SUKP) 20:e partikongress, och sträcker sig fram till 2006 när den senaste större stormen kring partiets historia kan sägas ha lagt sig. I fokus för undersök- ningen står SKP/VPK/V:s uppgörelse process. Inom Vänsterpartiet råder det sedan länge konsensus om att delar av den egna partihistorien är att betrakta som problema- tiska. Från 1920-talet och fram till 1960-talets början hyllade partiet Sovjetunionen som ett socialt, ekonomiskt och politiskt föregångsland. Partiet uppvisade stor följsamhet gentemot Sov- jetunionen, vilket bland annat medförde att partiledningen gång efter annan kom att göra ställningstaganden i internationella frå- gor som skulle visa sig få långsiktiga negativa konsekvenser för Inledning 9 partiet. Företrädare för SKP applåderade 1930-talets skådepro- cesser i Moskva och partiets företrädare hyllade Stalin och kol- lektiviseringen av det sovjetiska jordbruket likväl som Stalintid - ens femårsplaner. Partiet försvarade Sovjetunionens anfallskrig under Stalin och senare även bland annat utrensningarna i de så kallade folkdemokratierna i Östeuropa. Partiets uppbrott från sin tidigare osjälvständiga hållning till Sovjetunionen kom att bli en process kantad av djupa konflikter inom partiet. Med sitt långa prosovjetiska förflutna kämpade SKP/VPK länge för att formulera en ”kommunism på svenska”.3 Kontakterna med de statsbärande partierna i Öst europa kom med tiden förändras men de avbröts först i samband med att enpartistaterna i fråga upphörde att existera. För ett marxistiskt parti som vill placera in den egna rörelsens kamp i ett historiskt utvecklingsschema är historia något oerhört betydelsefullt. Partiets politiska motståndare har dock genom åren gjort sitt bästa för att påminna den svenska allmänheten om SPK/VPK/V:s ”mörka historia”. Oavsett vilken personell, poli- tisk eller ideologisk förnyelse som SKP/VPK och dess efterföl- jare har genomgått har partiet tvingats att leva både med sin egen och med världskommunismens historia och den belastning som denna har uppfattats som. SKP/VPK/V kan därför sägas ha haft historien som ständig motståndare även om partiets utveckling 1956–2006 naturligtvis inte kan reduceras till enbart en kamp för att övervinna ett visst historiskt arv. Syfte och frågeställningar Avhandlingens syfte är att beskriva och analysera SKP/VPK/V:s uppgörelseprocess under perioden 1956–2006 samt att klar- lägga och problematisera processens drivkrafter och bromsande mekanismer. Undersökningens övergripande syfte kan brytas ner i tre frågeställningar: 10 Inledning 1. Vilka huvudsakliga frågor har partiets uppgörelseprocess handlat om under den undersökta tidsperioden? 2. Vilka har drivkrafterna bakom partiets uppgörelseprocess varit och vilka mekanismer har motverkat eller komplicerat partiets uppgörelseprocess? 3. Vilken eventuell betydelse för partiets bearbetning av de frå- gor som uppgörelseprocessen har handlat om har det yttre tryck som har funnits mot partiet haft? Teoretiska utgångspunkter Begreppet