Flyktingkällan I Katthammarsvik
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Flyktingkällan i Katthammarsvik – om fördrivning av tid och människor Mirja Arnshav Flyktingkällan [the Refugee Well] at Katthammarsvik – on killing time and evicting people. In the summer of 1945, some Latvians who had escaped to Gotland and were accom- modated in a refugee camp at Katthammarsvik, created a stone monument called the Refugee Well in a rock wall in the camp area. This article discusses the monument in terms of trench art. In doing that, several links to other internment camps on Gotland and elsewhere are highlighted. ”LETTISKA FLYKTINGAR ÅR rad som L1975:2091 (minnesmärke) 1945 MAJ”. Inskriptionen är kort, och L1975:2011 (naturföremål/- men präntad med flera decimeter bildning med bruk, tradition eller stora versaler. Dessa är inhuggna i namn) och klassad som ”övrig kul- en klippvägg på Östergarnsberget på turhistorisk lämning”. ”Enligt ortsbe- östra Gotland, nära Katthammarsvik. folkningen gjorde lettiska flyktingar i ”Flyktingkällan” kallas platsen i folk- ordning källan 1945” har inventera- mun, för just vid klintens fot springer ren antecknat i inventeringsboken vid en liten källa fram, och i skogsslutt- sitt besök i juli 1977. Då var minnes- ningen nedanför fanns under försom- märket bara lite drygt 30 år gammalt, maren 1945 ett av andra världskri- och det fanns säkert många som kun- gets mottagningsläger för flyktingar. de berätta om dess tillblivelse. Men Kring källan finns en liten avsats, un- nu, när ytterligare decennier gått, har gefär 8 x 4,5 meter stor, som ramas in kunskapen om dess sammanhang till av en låg mur av kalksten. En stenlagd stor del tonat bort. Trots sin monu- gångväg med trappsteg av kalkstens- mentala karaktär och trots den tyd- block leder upp till platsen. liga inskriptionen verkar kvarlevorna I Fornsök är anläggningen registre- närmast förbryllande, och nästan mer 89 META 2020 Figur 1. Den nyligen färdigställda ristningen med källan till vänster. På fotot anas flera taggtråds- linjer. Foto: David Holmerts arkiv, Landsarkivet i Visby Figur 2. En stenlagd gång med trappsteg leder upp till minnesmärket. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska/SMTM 90 MIRJA ARNSHAV svårtydda och obekanta än många reichkommissariat Ostland, med betydligt äldre kulturminnen. Vad ytterligare tvångsvärvningar och nya är det här egentligen för lämning? utrensningar, som nu särskilt drab- Vad har den för bakgrund och var- bade den judiska befolkningen, och för har den blivit till? som delvis genomfördes med stöd av inhemska kollaboratörer (Deland Baltiska flyktingar till Gotland 2010a, b; Raun 1987). Sedan krigslyckan vänt för Tysk- När andra världskriget upphörde i land och fronten hösten 1944 återi- Europa i maj 1945 befann sig nästan gen närmade sig Baltikum, spreds hela civilbefolkningen i de tidigare fruktan för en ny sovjetisk ockupa- självständiga och neutrala baltiska tion bland befolkningen, som befa- staterna på flykt. Bakgrunden var rade ytterligare deportationer och ett tre hårdföra ockupationer, en sovje- ännu hårdare förtryck. Så gott som tisk, en tysk, och sedan återigen en alla som hade möjlighet sökte sig till sovjetisk, som avlöst varandra och kusten för att antingen komma med raserat samhällena i grunden. ett evakueringsfartyg till Tyskland Den första sovjetiska ockupatio- eller fly illegalt till Sverige. Fler än nen 1940–1941 hade sin upprin- 30 000 personer lyckades ta sig till nelse i ett hemligt tillägg i den tysk- Sverige, och av dessa kom drygt 10 sovjetiska icke-angreppspakten. I 000 till Gotland, som inte låg längre detta tillägg skisserades en tänkt från den baltiska Östersjökusten än uppdelning av Östeuropa, där de att bombningarna av städerna där baltiska staterna ingick i den sovje- syntes som ljussken på kvällshimlen tiska intressesfären. Den sovjetiska i öster (Holmert 1999). annekteringen genomfördes kort Den absoluta merparten av de därpå och utvecklades till vad som flyktbåtar som nådde Sverige an- allmänt upplevdes som ett skräck- lände under några blåsiga veckor i välde, som försommaren 1941 kul- slutet av september och början av minerade i en serie massdeportatio- oktober 1944, i samband med Tal- ner (Hiio et al. 2006; Raun 1987). linns fall och glappet mellan den När Tyskland i det läget vände sovjetiska och den tyska ockupa- sig mot Sovjetunionen och anföll tionen. Vartefter sovjetstyrkorna de baltiska Sovjetrepublikerna mot- fick kontroll över den estniska och togs de initialt som befriare av civil- litauiska kusten minskade successivt befolkningen, som lidit svårt under strömmen av flyktbåtar, för att mot det ryska styret. Hoppet om att åter- slutet av år 1944 nästan avta helt. upprätta de suveräna baltiska stater- Den enda öppningen mot väst som na fick nytt liv. Men det tyska makt- då återstod bortom rysk kontroll var övertagandet blev inte den räddning den så kallade Kurlandsfickan på många väntat på. Istället uppgick Lettlands västkust. Här skärptes is- Estland, Lettland och Litauen i tället den tyska bevakningen, för att 91 META 2020 med alla medel försöka förhindra en – FLYKTINGKÄLLA”. Bredvid flykt västerut. Först när kapitulatio- finns också, sedan något år tillbaka, nen var ett faktum i maj 1945 till- det bekanta vägmärket för sevärd- lät tyskarna envar att fly. Det blev het, sankthanskorset, som även är startskottet på en ny om än mindre Riksantikvarieämbetets symbol. omfattande flyktvåg (eftersom det Den som bestämmer sig för att rådde stor brist på båtar), där Got- svänga av vägen och utforska platsen land blev den största mottagnings- möts av en informationsskylt som regionen (Holmert 1999). upplyser besökaren om det naturre- Bland de sista som lyckades servat som finns här. Fortsätter man lämna Baltikum och ta sig till ön i uppför Östergarnsbergets sluttning ”den andra flykten” till Gotland var stöter man snart på ett par gamla de flyktingar som pressats framför kalkugnsruiner och flera kalkstens- fronten, och som tillsammans med brott, och högst upp på berget finns den befintliga befolkningen i om- en utkiksplats med en enastående vy rådet blivit fast i den omringade över kusten. Kurlandsfickan. Andra var letter Minnesmärket Flyktingkällan lig- som organiserat sig i olika under- ger ungefär halvvägs upp för slutt- jordiska rörelser för återupprättande ningen, precis vid foten av klinten. av den lettiska staten och som in i Själva källan är egentligen det minst det sista organiserat den hemliga iögonfallande. Under sommarpe- evakueringen av människor med rioden är vattenspegeln ofta bara en hämtningsbåtar från Sverige. Bland liten pöl, under vinterhalvåret nå- de flyende fanns även drygt 160 got större, men vattnet är friskt och estniska, lettiska och litauiska sol- gott. Även om inskriptionens vita dater – av eftervärlden kända som färg bleknat är bokstäverna i klin- legionärerna i baltutlämningen – tens vägg fortfarande tydliga, och som tvångsvärvats eller självmant den halvcirkelformade stenmuren, anslutit sig till SS-förband för att liksom trappan som leder upp till bekämpa Sovjetunionen, och som platsen, ännu intakta. anlände till Gotland och Skåne till I själva minnesmärket, mellan tillsammans med ett antal tyska sol- källan och stenmuren, syns också dater (Andrӕ 2010; Enquist 1968; resterna av en stor stubbe. Den Hiio et al. 2006; Holmert 1999). kommer från en hängpil som im- porterades från Lettland och plan- Flyktingkällan idag terades här 1965, då ett 50-tal letter samlades för att hedra 20-årsminnet Att hitta till Flyktingkällan är inte av flykten. Att arten pil valdes var svårt. Ungefär mitt emot avtagsvä- sannolikt ingen slump. Pilen trivs gen som leder ner till Katthammars- bredvid dammar och vattendrag, vik finns en handmålad skylt med men hör också till de så kallade sor- en pil och texten ”BĒGĻU AVOTS geträden, som med sina hängande 92 MIRJA ARNSHAV Figur 3. Flyktingkällan sedd från norr. Notera stubben efter pilträdet till höger. Foto: Anneli Karls- son, Sjöhistoriska/SMTM grenar anses symbolisera sorg – men Men pilträd är inte bara kända även återuppståndelse – och som som sorgeträd utan också för att (till därför haft en given plats på kyrko- skillnad från till exempel ekar) vara gårdar (Bengtsson & Bucht 1992; snabbväxande. Dessutom utvecklar jfr Deetz 1977, s. 69–72). Vid den de stora rotsystem, där de kraftigt minnesstund som hölls på Flykting- växande rötterna i sin jakt på vat- källan deklamerade en representant ten verkar kunna tränga igenom för Lettiska Akademiska Nationers nästan alla slags material, inklusive Förbund tanken bakom detta gröna vattenledningar. Efter nästan 50 år tillskott till minnesmärket: på platsen hade pilen vuxit sig så Vi vågar uttrycka vår för- stor att farhågor väcktes om att röt- hoppning om att gotlänningar- terna skulle skada monumentet, och na inte låter denna minnesplats så sågades trädet ner. Beslutet, som falla i glömska. Det kommer att bistods av den lettiske honorärkon- uppmuntra vår tro på ljusare suln på Gotland, väckte dock reak- framtid för lettiska och övriga tioner bland såväl letter i Sverige baltiska folk. Som ytterligare som gotlänningar och andra med en symbol för vår starka tro intresse för balternas flykt till ön. på lettiska folkets befrielse från En aktion för ett nytt pilträd star- bolsjevikförtrycket, skall vi här i tades, men eftersom källan ligger i dag plantera ett träd – en häng- ett naturreservat krävdes tillstånd pil (Alfström 1965). för planteringen. Tanken var att denna skulle ske den 9 maj 2015, på 93 META 2020 Figur 4. Grunden efter den större före detta militärbaracken. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska/ SMTM 70-årsdagen av de i mottagningslä- medd. 7.3.2018). Skylten, som utö- gret förlagda flyktingarnas ankomst ver textinformation också visade till ön. Eftersom tillståndet dröjde historiska fotografier från lägertiden fick dock planteringen, som denna och den tidigare pilplanteringen, gång bevittnades av 20-talet perso- najades fast vid ett träd invid stigen ner, istället ske senare samma som- upp mot Flyktingkällan, men är nu- mar (Strautmane 2015). mera borttagen. Tyvärr visade det sig snart att det Tittar man sig omkring finns det nya (svenskköpta) trädet inte alls dock flera andra spår än själva min- trivdes på platsen. Efter att ha käm- nesmärket kvar från lägertiden. Just pat sig igenom några år gav det upp invid parkeringen, kanske 50 meter och dog.