Doktorspromotionen
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
2015 FREDAG 30 JANUARI DOKTORSPROMOTIONEN VINTERPROMOTIONEN 2015 UPPSALA UNIVERSITET ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 177 Redaktör: Per Ström Redaktion: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Eva von Bahr i arbete, troligen på Fysikum i Uppsala, omkring 1910. Fotografiet tillhör Kungliga biblioteket i Stockholm. ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-554-9117-8 Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet Tryckt i Sverige av: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2015 Promotionsfesten i Uppsala den 30 januari 2015 Innehåll Ur ”Spridda minnen från ett långt liv”, av Eva von Bahr-Bergius Med inledning av Carl Frängsmyr och efterskrift av Hedvig Hedqvist 7 Program 75 Processionsordning 76 Promotionsarrangemang 77 Rektors hälsningsord 79 Universitetets och fakulteternas inbjudan 83 Promotorernas presentationer 85 Teologiska fakulteten, av Göran Eidevall 85 Juridiska fakulteten, av Jan Darpö 89 Medicinska fakulteten, av Olle Nilsson 91 Farmaceutiska fakulteten, av Lars Bohlin 95 Historisk-filosofiska fakulteten, avAnna Williams 97 Språkvetenskapliga fakulteten, av Joakim Nivre 99 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Gustaf Gredebäck 103 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Per Hansson 105 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Nils Mårtensson 107 Kortfattat promotionslexikon 111 Promotionsföreläsningar från och med 1935 113 Promotionsdiplomen 118 Promovendi 30 januari 2015 123 Teologiska fakulteten 125 Juridiska fakulteten 126 Medicinska fakulteten 127 Farmaceutiska fakulteten 131 Historisk-filosofiska fakulteten 132 Språkvetenskapliga fakulteten 133 Samhällsvetenskapliga fakulteten 134 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 136 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 137 Pristagare 30 januari 2015 141 Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 147 Plan över Uppsala universitets aula 157 Ur ”Spridda minnen från ett långt liv” Av Eva von Bahr-Bergius Inledning Av Carl Frängsmyr I januari 1915, för precis hundra år sedan, lämnade fysikern Eva von Bahr sin docentur vid Uppsala universitet för att i stället verka som folkhögskollärare vid Brunnsvik. Hon tillhörde de kvinnliga pionjärerna vid universitetet. ”För Uppsalastudentskorna vid seklets början var hon en idol, som vi alla såg upp till”, har exempelvis hennes kollega Anna Beckman skrivit i en tillbakablick. Eva von Bahr föddes 1874 som yngsta barn till häradshövdingen Carl von Bahr och hans hustru Elisabeth, född Boström. Statsministern Erik Gustaf Boström var således morbror till Eva von Bahr och filantropen Ebba Boström, grundare av Samariterhemmet, var hennes moster. Filosofen Christopher Jacob Boström var hennes morfars bror. Hennes äldre bror Johan von Bahr var akademieombudsman 1891–95 och därefter akademiesekreterare under tjugo år. Han var därtill aktiv såväl i riksdagen som i lokalpolitiken. På hans initiativ anlades exempelvis i östra Uppsala 1910 den så kallade von Bah- rska häcken, det vill säga en barrskogsplantering avsedd att skydda staden för vinterstormar. Eva von Bahr växte upp i ett högborgerlig t Uppsalahem med nära förbindel- ser med akademiska kretsar. Bland lekkamraterna under barndomen märktes exempelvis Marika Stiernstedt och Carl Rupert och Helena Nybloms barn. Under 1890-talet verkade Eva von Bahr som lärare vid Fackskolan för huslig ekonomi, bland vars grundare modern Elisabeth Boström fanns. En tid inträd- de Eva von Bahr som vikarie för skolans föreståndarinna Ida Norrby, innan 7 hon tillbringade ett år vid Askovs folkhögskola. Trots att kvinnor i princip var utestängda från akademiska tjänster valde Eva von Bahr att avlägga student- examen och påbörja universitetsstudier i Uppsala. Arvet från fadern, som dog 1900, hade gjort henne ekonomiskt oberoende. Hon behövde således inte göra karriär för att försörja sig. År 1909 blev Eva von Bahr den andra kvinnliga docenten vid universitetet efter juristen Elsa Elschelsson, och hon kom under de följande fem åren att vara knuten till fysiska institutionen. Hennes i december 1908 framlagda av- handling Ueber die Einwirkung des Druckes auf die Absorption ultraroter Strah- len durch Gase blev väl emottagen. Under det följande dryga året tillhörde hon Knut Ångströms närmaste medarbetare. Förhållandet mellan Ångström och Bahr var mycket gott och de delade samma vetenskapliga intressen. Ång- ströms bortgång i mars 1910 förändrade emellertid situationen. Eva von Bahr förbigicks när laboraturen i fysik tillsattes 1911, bland annat till följd av att grund lagen ännu utestängde kvinnor från akademiska befattningar. Gustaf Granqvist, som hade efterträtt Knut Ångström som professor, var ingen till- skyndare av kvinnors rätt till akademiska befattningar och hans misogyna hållning avhånades i spexform inom Kvinnliga studentföreningen. Till Gran- qvist och laboratorn John Koch stod Eva von Bahr inte i något hjärtligare för- hållande, varför fysiska institutionen efter Ångströms bortgång inte längre framstod som någon särskilt stimulerande miljö för henne. En stark kollegial gemenskap upplevde hon däremot med Carl Wilhelm Oseen, vilken 1909 hade tillträtt professuren i mekanik och matematisk fysik. Oseen, som led av tuberkulos, vistades från 1912 på sanatorium i Småland, men kontakterna fortsatte brevledes. Av stor betydelse för Eva von Bahrs vetenskapliga intresse blev hennes vis- telse vid Berlinuniversitetet under 1913. Kring Heinrich Rubens, som förestod institutionen för fysik, samlades världsledande fysiker som Albert Einstein, Max Planck, Max von Laue, Walther Nernst, James Franck, Gustav Hertz och Lise Meitner. Med flera av dem knöt von Bahr nära kontakter, och hennes kol- legiala och vänskapliga band till Lise Meitner bestod under flera decennier. Alltsedan Eva von Bahr i slutet av 1800-talet hade studerat vid Askovs folk- högskola i Danmark hade hon närt en förhoppning om att själv bli folkhög- 8 Eva von Bahr disputerade i fysik i december 1908 och blev Sveriges och Uppsalas andra kvinnliga docent. Fotografi av Olof Östling, privat ägo. 9 skollärare. Redan efter avlagd licentiatexamen 1907 hade hon förhört sig om möjligheten att få anställning vid Brunnsviks folkhögskola. Den gången förelåg inget behov av ytterligare lärarkrafter men efter återkomsten till Sverige 1914 rekryterades hon till Brunnsvik av skolans rektor Torsten Fogelqvist. I januari året därpå begärde hon avsked från docenturen och lämnade Uppsala. Brunnsvik, där Eva von Bahr undervisade i matematik, fysik och kemi, er- bjöd under 1910-talet en stimulerande intellektuell miljö, där bland andra ingick Karl Erik Forsslund, Dan Andersson och Ragnar Jändel. I kulturhisto- ria undervisade Niklas Bergius, som under 1890-talet hade varit studiekam- rat med Forsslund vid Uppsala universitet. Med Bergius, som vid sekelskiftet hade konverterat till katolicismen, ingick Eva von Bahr äktenskap 1917. Hon hade redan 1915 låtit uppföra en nationalromantisk villa, kallad ”Bahrbacka”, intill folkhögskolan, där hon bosatte sig och där den blivande maken flytta- de in. Några år därefter övergick även Eva von Bahr till katolicismen, vilket väckte förvåning på sina håll. Hon skildrade sin konversion i Min väg tillba- ka till kristendomen (1933) och i Efterskrift till Min väg tillbaka till kristendo- men (1934). Redan i slutet av 1920-talet hade paret Bergius lämnat Brunns- vik, till vilken ”Bahrbacka” donerades. Paret slog sig i stället ned i Kungälv, där de lät uppföra en ny ståtlig villa. Även om Bahr-Bergius hade lämnat den aktiva forskningen bakom sig fortsatte hon att följa fysikens utveckling, inte minst genom sin nära vänskap med Lise Meitner. För Meitner blev vänskapen räddningen efter Österrikes införlivande i Nazityskland 1938. Hon undkom nazisterna i sista stund och hade troligen blivit arresterad nästa dag. Sverige var, tack vare Eva von Bahr och kretsen kring henne, det enda land som vid den här tidpunkten tog emot Meitner. Senare fick hon också en inbjudan till England och Cambridge. Julen 1938 reste Lise Meitner och hennes systerson och kollega Otto Robert Frisch till Kungälv för att fira jul hos paret Bergius. Under en promenad efter julfrukosten slog Meitner sig ned på en trädstam och formulerade hur atom- klyving (fission) gick till och vilken energi som därvid frigörs. Upptäckten blev av avgörande betydelse, bland annat för utvecklandet av atombomben, men något Nobelpris tilldelades Meitner aldrig, trots att hon blev nominerad vid femton tillfällen, första gången 1924 tillsammans med Otto Hahn för upp- 10 täckten av grundämnet proaktinium. För kärnklyvningen tilldelades emeller- tid Otto Hahn ensam 1944 års Nobelpris. Beslutet var – och har förblivit – kontroversiellt och innebar de facto att Lise Meitners (och Fritz Strassmanns) insatser förbigicks. Efter makens bortgång 1947 återvände Eva von Bahr-Bergius till Uppsala, där hon bosatte sig i en lägenhet på Kyrkogårdsgatan. Hon avled senvintern 1962. Under den senare Uppsalatiden författade hon självbiografin ”Spridda minnen från ett långt liv”, vars första del här utges för första gången. Urvalet har begränsats till Bahr-Bergius’ första Uppsalatid, det vill säga uppväxt- och studietiden fram till 1915, då hon lämnade universitetet för Brunnsvik. Skild- ringen lämnar intressanta inblickar i det sena 1800-talets Uppsala, där Eva von Bahr växte upp i Prinshuset vid Bäverns gränd. Hon skildrar sällskaps- och umgängesliv, till exempel de kontroversiella danslekarna hos Frithiof och Ann Margret Holmgren. Vidare berör hon sin tid vid Fackskolan och studier- na vid Askov. Skildringen av studiegången