Svensk Botanisk Tidskrift Tidskrift Botanisk Svensk

Svensk Botanisk Tidskrift 106(1): 1–64 ISSN 0039-646X, Uppsala 2012

INNEHÅLL (2012) 1–64 106(1):

1 Ordföranden har ordet: Floraväktarna 25 år 2 Välkomna till Botanikdagarna i Hälsingland! 3 Malmqvist, A, Westberg, M, Hultengren, S & Arvidsson, L: Daggig punktsköldlav och punktsköldlav – gamla och nya bekantskaper i Sverige (Distribution of Punctelia jeckeri and P. subrudecta in Sweden) 11 Backéus, I: Grönlands växtvärld (Botanical notes from Greenland) 24 Fransson, S: Lavdöd efter högvatten (Flooding event kills epiphytic lichens) 32 Ljungstrand, E: Glansbräken i Sverige – ett tillägg (Asplenium adiantum-nigrum in Sweden – an addition) 35 Jonasson, I: Turkisk vår (Turkish spring) 51 Lidén, M: Spira i spiral (Flower morphology in Pedicularis) 55 Grundström, S & Tedebrand, J-O: Våra artrika vägkanter 59 Mattiasson, G: Snyltare stoppade vägbygge (Successful transplantation of Orobanche minor in Skåne, south Sweden) 62 Styrelsen informerar: Nationalpark eller kalkbrott? 63 Föreningsnytt: Inventeringsläger i Pite lappmark Inventera vita fläckar i Lule lappmark 64 Andersson, U-B: Årets växt 2012 – kattfot

Framsidan: Kattfot Antennaria Volym 106 • Häfte 1 • 2012 dioica är Årets växt 2012. Rapportera in de förekomster du känner till! Se vidare sid. 64. Foto: Thomas Gunnarsson.

35, 51, 59 Suga, spira, snyltrot. Exaktaprinting, Malmö 2012 Svenska Botaniska Föreningen Svensk Botanisk Tidskrift Författarinstruktioner Illustrationer. Original till teckningar bör utföras i ungefär dubbel skala. Digitala bilder bör ha upplös- Kansli Svenska Botaniska Föreningen, Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original­ Bidrag till SBT mottages med tacksamhet. Vi tar emot ningen 300 dpi i den storlek de är tänkta att publiceras. c/o Evolution och utvecklingsbiologi, Uppsala arbeten och översiktsartiklar om botanik på vetenskapliga artiklar, populär­vetenskapliga översikts- Diabilder är att föredra framför papperskopior. Bilder artiklar, historiska artiklar, biografier, floristiska noti- univer ­sitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala. svenska. I första hand trycks kortare artiklar kan komma att återanvändas av redaktionen. ser, rese­reportage, debattinlägg, nyhetsnotiser. Skicka av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften Kansliansvarig Maria Redin hellre in ett manus för mycket än ett för lite! Författarpresentation. En kort presentation (några utkommer fem gånger om året och omfattar rader) och foto av författaren, adress och ev. e-post- Telefon: 018-471 28 91 Längden på bidragen kan variera från korta notiser totalt cirka 350 sidor. adress bifogas manuset. Fax: 018-471 64 25 på några rader till långa artiklar. Det kan dock vara E-post: [email protected] Ägare Svenska Botaniska Föreningen. lättare att få in ett kortare bidrag. Innan ett manu­ Korrektur skickas normalt ut som pdf-fil innan tryck- © Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel­ skript kan antas läses det normalt av en eller två fack- ningen. Författaren ska gå igenom det noggrant och Webbplats www.sbf.c.se författare och fotograf har upphovsrätterna. granskare som utses av redaktionen. snarast meddela eventuella ändringar. Medlemskap 2012 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Publicerade fotografier kan komma att åter­ Texten bör vara skriven så att även en oinvigd men Särtryck görs normalt inte. För varje uppsats erhåller Sverige (under 25 år 100 kr), 435 kr inom Norden användas i tidskriften eller på webbplatsen. intresserad läsare kan hänga med. Texten kommer att författarna gemensamt upp till tio häften och en pdf- fil med uppsatsen. Från filen kan färgutskrifter göras. och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen. Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska bearbetas i samarbete med redaktionen. Formatera eller markera särskilda stilsorter som fet, Författare som ändå önskar särtryck kontaktar redak- Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr. Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se tionen innan tryckningen för prisuppgift. kursiv och kapitäler. Avstava inga ord. Svenska Botaniska Föreningen. Styrelse Förkortningar används inte i löpande text men kan Namnskicket i SBT Ordförande Margareta Edqvist Redaktör Bengt Carlsson, c/o Evolution och användas i tabeller. Namnskicket i SBT följer nedanstående standardverk Syren ­gatan 19, 571 39 Nässjö Manuskriptet skickas helst till redaktionen som fil utvecklingsbiologi, Uppsala universitet, Norby- (se vidare SBT 92: 237–239). Auktorsnamn behöver bifogad i ett e-postmeddelande eller på en CD. Tel: 0380-106 29 vägen 18 A, 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 72, inte anges för vetenskapliga namn som följer dessa verk. E-post: [email protected] 070-958 10 90. Fax: 018-471 64 25. Sammanfattning på engelska. Artiklar av vetenskap- Text av taxonomisk art kan avvika. Tillägg och änd- Vice ordförande Göran Mattiasson E-post: [email protected] lig karaktär avslutas med en engelskspråkig samman- ringar publiceras fortlöpande i SBT av Arbetsgruppen Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund Instruktioner till författare finns på fören- fattning på högst 150 ord. Tabeller och figurer kan med för svenska växtnamn. Tel: 046-12 99 35 ingens webbplats och på bakpärmens insida i fördel förses med figurtext även på engelska. Redaktio- Kärlväxter. Karlsson, T. 1998. Förteckning över E-post: [email protected] första numret av varje årgång. Kan även fås från nen hjälper till med översättning. svenska kärlväxter. – Svensk Bot. Tidskr. 91: 241–560. Fyra tillägg har publicerats i SBT (vol. 96: 75, 186, 234, Sekreterare Gunnar Björndahl redaktören. Namnskicket följer i de flesta fall en särskild standard vol. 97: 179; listan finns även på www2.nrm.se/fbo/ Rudsvägen 3 D, 654 55 Karlstad (se Namnskicket i SBT nedan). Första gången en växt Priser Prenumeration på tidskriften ingår för chk/chk3.htm). För odlade växter som ej nämns här nämns används både svenskt och vetenskapligt namn, Tel: 054-15 72 27 privatpersoner i medlemsavgiften. Prenumera- används: Aldén, B. & Ryman, S. 2009. Våra kultur­ senare normalt bara det svenska. Kassör Lars-Åke Pettersson tionspris för institutioner och företag är det­ växters namn. – Formas, Stockholm. Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby samma som medlemsavgiften för privat­personer. Referenser i texten skrivs som författare och publice- Mossor. Hallingbäck, T., Hedenäs, L. & Weibull, H. Tel: 0498-21 83 87 Se vidare under medlemskap. Enstaka häften ringsår: ”Kardell & Eriksson 1987”. Om författarna är 2006. Ny checklista över Sveriges mossor. – Svensk Bot. fler än två förkortar man till: ”Boman m.fl. 1998”. Övriga ledamöter 50 kr, vid köp av fler än 25 häften är priset 25 Tidskr. 100: 96–148. Leif Andersson, Töreboda kr styck. Häften äldre än två år kostar 10 kr. Citerad litteratur. Under denna rubrik listas alla refe- Alger. Willén, E. & Tolstoy, A. 2007. Käringhår, stink- Ulla-Britt Andersson, General ­register för 1987–2006: 100 kr. Äldre renser som finns nämnda i texten (och normalt endast svans och rödglidare – svenska namn på alger. – Svensk Färjestaden register: 30 kr styck. Porto tillkommer. dessa). Följ följande exempel: Bot. Tidskr. 101: 221–236. Lavar. Svenska namn följer Nordin, A., Thor, G. & Magnus Bergström, Rimbo Beställningar av prenumerationer och tid­ Bok: Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sve- Evastina Blomgren, rige 2005. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hermansson, J. 2004. Lavar med svenska namn, tredje skrifter görs från föreningskansliet. uppl. – Svensk Bot. Tidskr. 98: 339-364. För veten- Kungshamn Avsnitt: Segerström, U. 1995. Pollenanalys, odling och PlusGiro 48 79 11-0. svedjebruk. – I: Larsson, B. (red.), Svedjebruk och röj- skapliga namn används Nordin, A. m.fl. Santesson’s Stefan Ericsson, Umeå checklist of Fennoscandian lichen-forming and licheni- Svenska ningsbränning i Norden. Nordiska museet, Stockholm, Stefan Grundström, Härnösand Tryck och distribution colous fungi. Evolutionsmuseet, Uppsala (www. sid. 37–50. Olof Janson, Götene Exaktaprinting AB, Malmö. evolutionsmuseet.uu.se/databaser/santesson.html). Botaniska Uppsats i tidskrift: Arvidsson, L. & Hultengren, S. Kjell-Arne Olsson, Åhus MILJÖMÄRKT trycksak 341 056 Svampar. Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 2005. Atlantisk vårtlav Pyrenula occidentalis i Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 99: 226–232. 1998. Ekologisk katalog över storsvampar och myxo- Föreningen myceter. 2:a uppl. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Faktaruta. Fackuttryck eller annan bakgrundsinforma- Ytterligare några svenska namn finns i Lundqvist, tion som inte är allmänt känd kan gärna förklaras i en N. & Persson, O. 1987. Svenska svampnamn. – SBT- faktaruta. förlaget, Lund. ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Floraväktarna 25 år

loraväktarverksamheten i Sverige startades Hjälp till att övervaka våra hotade växter 1987 av Världs­naturfonden WWF. År 2005 Fövertog SBF ansvaret för den nationella verk- Bli Floraväktare! samheten från ArtDatabanken. Sedan dess har floraväkteriet utvecklats mycket positivt. Idag är det större än någonsin och är SBF:s största enskilda verksamhet. Föreningen uppmärksammar 25-års­jubileet på årets föreningskonferens, som har temat ”Floraväk- tarna 25 år”, den 3–4 mars i Uppsala. Välkommen dit! Den 15–18 juli ordnas ett floraväktarläger i Hälsingland direkt efter Botanikdagarna. Kanske arrangeras dessutom någon floraväktarkurs även i år. Håll utkik på hemsidan (www.sbf.c.se)! Att bli floraväktare är kanske något för dig som inte redan är med. Verksamheten innebär att man, själv eller tillsammans med andra, samlar in upp- gifter om hotade kärlväxters status på en eller flera växtplatser, registrerar fynden på ArtPortalen, vid behov informerar markägare och andra intresserade och kanske sätter in skötselåtgärder i syfte att gynna den hotade arten. I många landskap finns ett nära samarbete med Läs mer om Floraväktarna på SBF:s hemsida (www.sbf.c.se) markägare och myndigheter för att till exempel röja marker som växer igen, att anpassa betestrycket till floran, eller att genom slåtter gynna artrikedom och rariteter. Floraväktarverksamheten har som övergripande mål att följa arter- nas utveckling i Sverige och att minska antalet utrotningshotade arter genom att stärka och öka populationernas storlek. Floraväktarna har aktivt bidragit till att förbättra situationen för många av vårt lands hotade arter. Två exempel kan nämnas – arter som för närvarande bara har en enda livskraftig växtplats i landet: Små- frossört ökade kraftigt i Skåne efter skötselinsatser och behöver därför inte längre något åtgärdsprogram. Exploateringshotet mot röllikesnylt­ rotens lokal på Öland undanröjdes genom floraväktarnas åtgärder. Ja, sammantaget skulle situationen för de flesta hotade arter vara mycket sämre utan floraväktarnas insatser.  Stort TACK till alla floraväktare! Vilket utmärkt jobb ni gjort 2011! Men… visst kan 2012 bli ännu bättre – då behövs ännu fler floraväktare. Är du intresserad? Kontakta mig!

MARGARETA EDQVIST [email protected]

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 1 Välkomna till Botanik- dagarna i Hälsingland!

Alla medlemmar hälsas hjärtligt välkomna till årets Botanikdagar i Hälsingland den 11–15 juli.

älsingland är växtgeografiskt sett landska- pet mittemellan. Här finns både nordliga Ensjölokarna i Ramsjö bjuder på urskogsmiljöer på Hoch sydliga arter och en spännande natur bördig mark, en idag nästintill unik kombination. med föga påverkade ”vildmarker”, en del av dem Foto Anders Delin. kanske unika för Sverige. Förutom många olika växter vill vi också visa dessa olika naturtyper och Hornslandet, exponerade och skyddade havs- deras spännande ekologi. stränder vid Bottenhavets klara vatten, bland Gävleborgs Botaniska Sällskap står för värd­ annat med dvärgsäv. Här finns även extremt skapet och förläggningen kommer att vara i Järvsö. gamla tallar, små­myrar med strandlummer och en Flera platser vi besöker ligger i skogsmark och krä- frodig lokal för skogssvingel. ver god rörlighet. Vi kommer dock även att besöka Vi kommer också att att få se de till södra mer lättgångna stränder, myrar och slåttermark. Norrland koncentrerade och sällsynta gräsen gles- Den 11 juli är ankomstdag och 15 juli avrese­ gröe och sötgräs. Förhoppningsvis också köseven dag, bägge med ett kort botaniskt program. Den som är mer lynnig, och något om hur dessa arter 12–14 juli blir det heldagsexkursioner. Vi planerar förhåller sig till skogsbruket. att visa: Mellanljusnan, den enda kvarvarande out- Boende byggda älvsträckan i Ljusnan. Älven har eroderat Det finns två boendealternativ: Kramsta gäst­gård sig ned genom mäktiga lager av isälvsmaterial, och och Järvsö camping (ca 2 km emellan). Kostnaden rinner mellan höga brinkar, nertill med källkärr blir 3350 kr (Kramsta) eller 2750 kr (Järvsö). I priset med myrstarr. På stränderna står fjällarter som ingår boende onsdag till söndag. Kramsta: dubbel­ fjällvedel, fjällviol och svarthö, som här har sina rum inkl. frukost. Järvsö: stugor för två, frukost huvudsakliga förekomster i Hälsingland. kan köpas till för 85 kr per dag på Kramsta gäst- Gröntjärn, en vattensamling i isälvssediment gård. I priset ingår även exkursionerna, tre luncher som saknar synligt tillopp och avflöde, och vars samt middagar onsdag till och med lördag. Säng- vattennivå av naturen varierar hela 14 meter. linne ingår inte. Tillägg för enkelrum på Kramsta Dess strandvegetation är lika egendomlig som gästgård: 560 kr. Vid eget boende är priset 2100 kr. vatten ­nivåns variation, med olika amfibiska arter och arter vars frön klarar ogynnsamma vatten­ Anmäl dig från 1 mars ståndsväxlingar, till exempel getväppling. Anmälan görs till SBF:s kansli från och med den Ensjölokarna, ett av de få urskogsreservaten 1/3 per telefon (018-471 28 91) eller e-post (sbf@ i högproduktiv norrländsk skog, och kanske det sbf.c.se). Ange namn, adress, telefon/e-post samt finaste. Här är tall, gran och asp huvudsaken, och vilket boende som önskas i första hand (Kramsta de arter som är beroende av gamla grova träd. eller Järvsö). Sista anmälningsdag är 15/3. Efter Först här förstår man vad naturvård i norrländsk bekräftelse från SBF görs en bindande inbetalning. skog handlar om. Bäckeskogsvallen, en fin gräsmark vid en fäbod- Förfrågningar vall där avverkning och slåtter har lockat fram Kontakta Maria Redin på föreningens kansli bland annat stora mängder av fyra låsbräkenarter. (018-471 28 91, [email protected]). SBT.

2 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) Daggig punktsköldlav och punktsköldlav – gamla och nya bekantskaper i Sverige

Andreas Malmqvist, Martin Westberg, Svante Punktsköldlav har tidigare uppgivits från en Hultengren och Lars Arvidsson redovisar här lokal i landet, nämligen vid Stabby i Bondkyrko fynd samt aktuell status för de intressanta och socken i utkanten av Uppsala. Där samlades den mycket sällsynta arterna daggig punktsköldlav på en grov oxel 1945 (Hasselrot 1945) under Punctelia jeckeri och punktsköldlav P. subru- namnet Parmelia dubia – en ogiltig synonym till decta i Sverige. P. subrudecta (Thell 2011). Förekomsten försvann senare, sannolikt på grund av avverkningar i ANDREAS MALMQVIST, MARTIN WESTBERG, SVANTE samband med exploatering på 1960-talet (Thor & HULTENGREN & LARS ARVIDSSON Arvidsson 1999). Torsten Hasselrot (1945) angav att upptäckten var väntad, men att fyndet i Upp- en 28 december 2004 fann en av förfat- sala var oväntat långt norrut. Han skriver: ”Sna- tarna (AM) en egendomlig sköldlav som rare hade man väntat att finna den i de sydligaste Dvid en första bestämning antogs vara landskapen. Förmodligen kommer den att också punktsköldlav Punctelia subrudecta (Nyl.) Krog. att upptäckas där”. Det tog drygt sextio år innan Laven påträffades i S:t Larsparken under en natur- Hasselrots profetia slog in. vårdsinriktad inventering av parkmiljöer i Lund i Vid ett fältbesök i Botaniska trädgården i Skåne (Malmqvist 2004). Lund, där punktsköldlav påträffats, uppstod emel- Ett halvår senare, sommaren 2005, påträffade lertid ett litet huvudbry. De båda ”nyupptäckta” MW ytterligare en lokal för punktsköldlav i Bota- lavarna var förvisso lika, men det fanns också niska trädgården i Lund (Arup 2009), ungefär tre en del skillnader. Laven i Botaniska trädgården kilometer nordost om fyndet i S:t Larsparken. upplevdes som tunn och förekomsten av distinkta

Figur 1. Punktsköldlav Punctelia subrudecta med sina karaktäristiska punktsoral. Notera den färgmässiga likheten med skrynkellavsbålarna som växer kant i kant. – Lunds botaniska trädgård. Foto: Andreas Malmqvist. Punctelia subrudecta on an old Salix caprea at the Botanical Garden in Lund, southernmost Sweden.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 3 MALMQVIST m.fl.

Figur 2. Daggig punktsköldlav Puncte- lia jeckeri med typiska kantsoral. På bilden är laven fuktig. I torrt tillstånd är den mer grå. – S:t Larsparken i Lund. Foto: Andreas Malmqvist. Punctelia jeckeri on a trunk of Acer pseudoplatanus in the St Lars Park in Lund, southernmost Sweden.

punktsoral var riklig (figur 1), medan laven i S:t Nomenklatur och rödlistning Larsparken hade en tjock bål, relativt sparsamt Daggig punktsköldlav beskrevs av Acharius redan med punktsoral, men rikligt med kantsoral (figur 1810 som Parmelia caperata var ulophylla Ach. 2). Det visade sig att fyndet från S:t Larsparken Arten är också beskriven som Punctelia ulophylla utgjordes av daggig punktsköldlav Punctelia jeck­ van Herk & Aptroot (2000). eri (Roum.) Kalb, samt att även Hasselrots gamla Daggig punktsköldlav var länge förbisedd och fynd från Uppsala kunde hänföras till denna art. sammanblandad med punktsköldlav (t.ex. Hale Den andra laven, den från Botaniska trädgården, 1965). Även i Nordamerika är punktsköldlav före- visade sig däremot vara punktsköldlav Punctelia mål för bryderier och förväxlingar (Lendemer & subrudecta – ny för Sverige. Våra bestämningar av Hodkinson 2010). Rödlistningskategorier nedan arterna har sedermera bekräftats genom att prov anges enligt Gärdenfors (2010). från de två lokalerna har DNA-sekvenserats (Thell m.fl. 2008). Nya lokaler för punktsköldlavar Punktsköldlav är alltså ny för landet medan S:t Larsparken, Lunds socken, Skåne daggig punktsköldlav har påträffats en gång (koordinater RT 90: 6175783 / 1334549) tidigare. Under 2007 gjordes ytterligare ett fynd Daggig punktsköldlav växer här på en cirka 50 cm av daggig punktsköldlav i Skåne, även det i park- grov tysklönn Acer pseudoplatanus i en allé i syd- miljö. Det andra fyndet gjordes vid Vittskövle ligaste delen av parken (figur 2). I parken finns ett slott, Vittskövle s:n. Där noterades laven på stort antal grova lövträd, bland annat alm, ask, bok, åtminstone fem träd av tulpanträd, ask och ek. hästkastanj, lind, lönn och tysklönn. Allén, som När denna artikel just färdigställts påträffades består av omväxlande tysklönn och hästkastanj, är ytterligare två lokaler för punktsköldlavar i Väst- belägen utmed en liten asfalterad väg i anslutning sverige. Uppgifterna från dessa lokaler redovisas till några byggnader. Laven växer från cirka 30 cm också nedan. upp till 3,5 meters höjd på det aktuella trädet. Kanhända kan fynden sporra till att fler lokaler Förekomsten är mycket riklig och 54 bålar för punktsköldlav och daggig punktsköldlav upp- kunde räknas på trädet, de flesta ungefär 3 cm täcks. Vi hoppas också att den här artikeln kan i diameter, men ett fåtal exemplar är upp mot 6 väcka ett intresse kring parker och andra intres- cm stora (2004). Samtliga bålar växer på trädets santa naturmiljöer i städer. sydvästra sida.

4 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) PUNKTSKÖLDLAVAR

Figur 3. Växtplatsen för punktsköldlav Punctelia subrudecta på sälg i Botaniska trädgården i Lund. Spillkråkans härjningar, sannolikt i jakten på myskbockslarver, syns tydligt. Punktsköldlaven sitter strax till höger om den avsågade grenen i bildens nedre del. Foto: Patrik Frödén. Salix caprea trunk with Parmelia subrudecta damaged by black woodpecker in search for larvae of musk beetle Aromia moschata.

Vittskövle slott, Vittskövle socken, Skåne som Hasselrot (1945) noterade på oxeln på den (6193086 / 1395392) numera utgångna lokalen i Uppsala (tabell 1). I parkmiljön runt slottet finns flera förekomster av daggig punktsköldlav (figur 4). Vid ett snabbt Centrala Mölnlycke, Råda socken, Västergötland besök 2007 noterades den åtminstone på fem träd (6398577 / 1279767) (tulpanträd, ek och ask). I centrala Mölnlycke, på Biblioteksgatan, påträf- fades rikligt med punktsköldlavar, troligen både Botaniska trädgården, Lunds socken, Skåne daggig punktsköldlav och punktsköldlav. Lokalen (6178046 / 1336520) upptäcktes i oktober 2011. Miljön utgörs av två Punktsköldlaven växer på en äldre, flerstammig trädrader med smala lönnar Acer platanoides sälg Salix caprea i den östra delen av Lunds uni- ’Columnare’. En närmare beskrivning av lokalen versitets botaniska trädgård i Skåne. Förekomsten och dess lavflora är under utarbetande. utgörs av en större bål, cirka 5 cm i diameter, och ett par mycket små bålar intill (figur 1). Den växer Skanstorget, Haga församling, centrala på relativt grov bark, knappt en meter upp på en Göteborg, Västergötland av delstammarna. (6403274 / 1270676) Under 2009 gick en spillkråka hårt åt stam- På Skanstorget, utmed Övre Husargatan, upptäck- men i jakt på insektslarver men än så länge har tes punktsköldlav på en smal ek i november 2011. punktsköldlaven klarat sig (Patrik Frödén, muntl. Miljön utgörs av en enkel trädrad med smala ekar och figur 3). i ett av Göteborgs mest trafikpåverkade lägen. En På träden i Lund gjordes en översiktlig invente- närmare beskrivning av lokalen och dess lavflora ring av lavfloran som jämförelse med de uppgifter är under utarbetande.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 5 MALMQVIST m.fl.

Tabell 1. Epifytiska lavar på tre svenska lokaler (trädstam, trädstam resp. gren) för daggig punktsköldlav EN och punktsköldlav CR. Uppgifter från Vittskövle saknas. Epiphytic lichens found on three localities for Punctelia jeckeri EN and P. subrudecta CR in Sweden (tree trunk, tree trunk and branch, respectively). Data from Vittskövle are missing.

Lund, S:t Lars- Uppsala, Lund, Bot. träd- parken (2004) Stabby (1945) gården (2005) Amandinea punctata x Candelaria pacifica x Candelariella xanthostigma x x Evernia prunastri x x Hypogymnia physodes x x x H. tubulosa x x Lecanora carpinea x L. expallens x x L. impudens VU x Lepraria incana (coll.) x x Melanelixia glabratula x M. subaurifera x Melanohalea exasperatula x x M. laciniatula x Parmelia submontana x P. sulcata x x x Parmelina tiliacea x Pertusaria coccodes x Phaeophyscia orbicularis x x Phlyctis argena x x Physcia tenella x x Physconia grisea VU x Pleurosticta acetabulum x Pseudevernia furfuracea x Punctelia jeckeri EN x x P. subrudecta CR x Ramalina farinacea x Xanthoria fulva x X. parietina x x x X. poeltii x X. polycarpa x

Lavarnas utseende Daggig punktsköldlav är en gråaktig bladlav Punktsköldlavarna sorterade tidigare under färg­ som i regel blir cirka 3–4 cm i diameter. Ibland lavarna Parmelia, men har särskilts (Krog 1982) växer flera exemplar samman och bildar större genom förekomst av karaktäristiska, punkt­ beväxningar. Undersidan är ljusbrun och har formiga pseudocypheller (ljusa fläckar) på bålens ogrenade rhiziner. Bålen hos daggig punktsköld- ovansida jämte en del kemiska skillnader. Pseudo­ lav upplevs dessutom som tjockare och påtagligt cyphellerna har också givit släktet namnet Punc­ rynkig. De yttersta partierna på loberna är dess- telia. Från pseudocyphellerna bildas ofta grova, utom vitpruinösa. gryniga soral som ibland flyter samman och täcker Daggig punktsköldlav på trädet i S:t Lars­ lobernas yta. parken och vid Vittskövle slott uppvisar bara i De båda svenska arterna har utseendemässiga begränsad omfattning de för släktet karaktäris- likheter med gråa Parmelia-arter som skrynkellav tiska pseudocyphellerna och punktsoralen. Istället Parmelia sulcata, färglav P. saxatilis och daggfärg- har så gott som samtliga exemplar kraftigt sore- lav P. ernstiae. Punktsköldlavarnas märg reagerar diösa bålkanter, något som också uppges för arten dock C+ rött. Ingen av punktsköldlavarna i Sve- i litteraturen (Wirth 1995, van Herk & Aptroot rige har påträffats fertil. 2000). På några av de större exemplaren täcks

6 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) PUNKTSKÖLDLAVAR

Figur 4. Växtplatsen för daggig punkt- sköldlav Punctelia jeckeri vid Vittskövle slott i östra Skåne. Foto: Andreas Malmqvist. The habitat for Punctelia jeckeri in Vitt- skövle, Skåne.

även den centrala delen av bålen med soral. Då Utbredning sorediekornen är tämligen grova ger detta laven Punktsköldlav anses ha en kosmopolitisk utbred- ett grynigt intryck. ning och förekommer i både tropiska och tem- Punktsköldlav är lik daggig punktsköldlav pererade områden (Thor & Arvidsson 1999). I men saknar de pruinösa lobändarna. Soralen Europa, utanför Skandinavien, är punktsköldlav utgörs främst av punktsoral även om kantsoral tämligen vanlig (Hale 1965). I Norge är den också kan förekomma. Bålen hos punktsköld­ rödlistad (Kålås m.fl.m.fl . 2010) och så �����������ävenäven ������� ii DanDan-- laven i Botaniska trädgården upplevs som tun- mark där den enbart förekommer nära havet i den nare jämfört med daggig punktsköldlav och är i södra delen av landet (Stoltze & Pihl 1998). Laven det avseendet mer���������������������������������� lik skrynkellavens bål. Punkt- saknas i Finland. sköldlaven upplevs dessutom som något gråare i Utifrån ett skandinaviskt eller nordeuropeiskt färgen medan daggig punktsköldlav har en mer perspektiv kan punktsköldlaven betraktas som grågrön eller gråbrun färgton. sydlig, men den behandlas inte av Almborn i hans De båda arterna har visat sig vara mycket svåra bok om de sydliga lavarna i Skandinavien (Alm- att skilja åt, och i några fall, till exempel på loka- born 1948), kanske för att arten enbart påträffats len i Mölnlycke, råder viss osäkerhet kring bestäm- på en enda plats (Uppsala), och då inte i sydligaste ningarna. Vi har sett en stor variation inom denna Sverige. population, och båda arterna bedöms förekomma, När det gäller daggig punktsköldlav är infor- men också svårbestämda mellanformer. mationen mer sparsam, men det finns indikatio- En tredje art inom släktet som förekommer i ner på att de båda arternas ekologi och utbredning Skandinavien är Punctelia stictica. Denna art är har en hel del likheter. brun eller grå och har rikligt med pseudocyphel- ler. Den förekommer på en handfull platser i Är de båda lavarna hotade? Norge (Tønsberg m.fl. 1996), främst på sten, men Punktsköldlaven är bedömd som akut hotad (CR) är inte funnen i Sverige. och den daggiga sköldlaven som starkt hotad (EN) Ytterligare en art, skånsk sköldlav P. reddenda enligt den senaste rödlistan (Gärdenfors 2010). På har uppgivits från Sverige men detta har vid när- kort sikt är de kanske hotade, men på längre sikt mare undersökning visat sig vara en felbestämning kan de möjligen vara ökande! Trots detta kunde av näverlav Platismatia glauca och brämlav Tucker­ de inte påträffas på flera träd kring de aktuella mannopsis chlorophylla (Westberg & Thell 2007). fynden i Lund. Det bedöms emellertid som san-

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 7 MALMQVIST m.fl.

gren & Arvidsson 2003) samt fynd av arter som mörk örlav Hypotrachyna afrorevoluta CR och praktsköldlav Parmotrema perlatum (chinense) CR (Hultengren m.fl. 2011). F �leraera av dessa förekomster kan vara nyetable-nyetable- ringar. I Utrecht i Holland har lavflorans utveck- ling följts mellan 1979 och 2001 (van Herk m.fl. 2002). Under perioden hade ett stort antal sydliga arter tillkommit eller ökat. Möjliga orsaker till förändringen av lavfloran, till exempel ökade

NH3-halter och ett varmare klimat, diskuteras i artikeln. I det mycket omfattande undersöknings- materialet tillhör punktsköldlavarna (P. borreri, P. subrudecta, P. jeckeri) de arter som uppvisade Punctelia jeckeri en kraftig ökning. Punctelia jeckeri (äldre lokal) P. subrudecta En ökande medeltemperatur och mildare vint- rar gynnar sannolikt spridningen av sydliga lavar Figur 5. Lokalerna för daggig punktsköldlav Puncte- längre mot norr och vi kan troligen förvänta oss lia jeckeri och punktsköldlav P. subrudecta i Sverige. fler fynd av sydliga arter framöver. Distribution of Punctelia jeckeri and P. subrudecta in Sweden. Andra skyddsvärda lavar i parkmiljöer Den epifytiska lavfloran är ofta artfattig och utar- nolikt att de kan förekomma i andra parker eller mad i städer, men parkmiljöer i städer kan trots alléer i landskapet. De nya förekomsterna i Göte- detta hysa en förvånansvärt intressant och ibland borg och Mölnlycke, på flera unga och smala träd, skyddsvärd lavflora. Från mitten av 1980-talet har kan tyda på att arterna kan vara under spridning. utsläppen och halterna av svavelhaltiga luftför- Arterna är inte extremt känsliga för luftförore- eningar minskat kraftigt i norra Europa. Minsk- ningar och Wirth (1995) skriver att punktsköld- ningarna är så stora som nittio procent jämfört laven föredrar mer sura underlag (fattigbarksträd) med förhållandena under 1970-talet när det gäller och är mer föroreningstålig än getlav Flavoparme­ svaveldioxid (Amann 2001), medan utsläppen av lia caperata VU, en annan sällsynt bladlav med kväveoxider inte visar lika positiva trender. liknande utbredning. Flera rapporter har visat att lavfloran har åter- Slumpfaktorer i form av tillfälliga trädfäll- hämtat sig i många tätortsmiljöer i Sydvästsverige ningar i samband med stormar eller avverkning (Hultengren m.fl. 2004). Många parkartade bedöms vara det allvarligaste hotet i dagsläget, miljöer i städer hyser gott om intressanta lavträd. men insamling kan också vara ett hot. Därför Utöver daggig punktsköldlav påträffas flera andra uppmanas härmed läsare av denna artikel att inte sällsynta lavar i S:t Larsparken, bland annat samla punktsköldlavar på de redovisade lokalerna. elegant sköldlav, flikig sköldlav, kupig skryn- Det är intressant att notera att en rad sydliga kellav Parmelia submontana och grynig dagglav. arter upptäckts på nya lokaler i stort antal under Arterna förekommer på diverse lövträd i parken. senare tid. Exempel är de många nya fynden av Även i Botaniska trädgården påträffas flera av elegant sköldlav Melanohalea elegantula VU, lavarna. flikig sköldlav M. laciniatula och grynig dagglav Några hundra meter från S:t Larsparken ligger Physconia grisea VU (Malmqvist muntl.), rikligt Lunds stadspark och även där påträffas de uppräk- med fynd av örlav Hypotrachyna revoluta VU nande arterna tämligen allmänt. Dessutom finns (Fritz & Hultengren 1998), flera nya lokaler för ett par träd i stadsparken med sydlig blekspik kustsilverlav Parmelina pastillifera EN (Hulten- Sclerophora amabilis VU. Den har även påträf-

8 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) PUNKTSKÖLDLAVAR fats på några mycket gamla almar i parker inne i Citerad litteratur Malmö stad (Malmqvist 2000), men som nu för- Almborn, O. 1948. Distribution and ecology of some south Scandinavian lichens. – Bot. Not. Suppl. Vol. 1: 2. svunnit på grund av almsjuka. Amann, M. 2001. Emission inventories, emission control Savlundlav Bacidia incompta VU är en annan options and control strategies: and overview of recent sällsynt art som förekommer både i Malmö och developments. – Water Air Soil Pollut. 130: 43. Arup, U. 2009. SLFs exkursion till Skåne 9–10 maj 2009. – i Lund. I Malmö är den noterad på en savande Lavbulletinen 2009(2): 48–54. alm i utkanten av staden och i Lund på en Ek, T., Johannesson, J., Nordén, B. & Ström, B. 2002. Get- lav i Sverige – långspridning eller relikt från värmetiden. mycket gammal hästkastanj i den centrala parken – Svensk Bot. Tidskr. 96: 210–215. Lundagård. Vid inventeringar i Malmö stad Fritz, Ö. & Hultengren, S. 1998. Örlav, Hypotrachyna (Malmqvist 2000, 2006) påträffades även grynig revoluta, funnen på ett stort antal nya lokaler i sydvästra Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 92: 139–146. dagglav samt kraterorangelav Caloplaca ulcerosa Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. – VU, kalkvägglav Xanthoria calcicola NT och stift­ ArtDatabanken, SLU, Uppsala. klotterlav VU. Hale, M. 1965. Studies on the Parmelia borreri group. – Opegrapha vermicellifera Svensk Bot. Tidskr. 59: 37–48. I Göteborgsområdet förekommer silverlav Par­ Hasselrot, T. E. 1945. Parmelia dubia (Wulf.) Schaer. fun- melina tiliacea, alléägglav Candelariella reflexa nen i Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 39: 238–241. VU och elegant sköldlav VU i själva tätorten van Herk, K. & Aptroot, A. 2000. The sorediatePunctelia species with lecanoric acid in Europe. – Lichenologist (Hultengren & Malmqvist 2005). Silverlav är 32: 233–246. också känd från centrala Malmö (Kärnefelt & van Herk, C. M., Aptroot A. & van Dobben, H. F. 2002. Long-term monitoring in the Netherlands suggests that Lättman 2001). I Göteborgsområdet har även lichens respond to global warming. – Lichenologist 34: flera lokaler för getlav Flavoparmelia caperata VU 141–154. påträffats (Ek m.fl. 2002; Ulf Larsson, muntl.). Hultengren, S. & Arvidsson, L. 2003. Kustsilverlav Par­ melina pastillifera – en ny svensk bladlav. – Svensk Bot. Fynden visar att stadsmiljöer kan ha en mycket Tidskr. 97: 94–99. intressant lavflora med arter som normalt förknip- Hultengren, S. & Malmqvist, A. 2005. Inventering av pas med andra miljöer. Dessvärre har inte några nyckel ­biotoper för lavar i Göteborgs kommun 2005. – Intern rapport. Miljöförvaltningen, Göteborg. systematiska inventeringar av biologisk mångfald Hultengren, S., Malmqvist, A. & Arvidsson, L. 2011. Mörk genomförts i stadsmiljöer på samma sätt som örlav och praktsköldlav – två för Sverige nya oceaniska i skogslandskapet (t.ex. nyckelbiotoper enligt bladlavar. – Svensk Bot. Tidskr. 105: 4–8. Hultengren, S., Pleijel, H. & Gralén, H. 2004. Recovery of Skogsstyrelsen 2007). Fördjupade undersökningar the epiphytic lichen flora following air quality improve- skulle säkert resultera i många intressanta fynd. ment in southwestern Sweden. – Water Air Soil Pollut. 154: 203–211. Höjer, O. & Hultengren, S. 2004. Åtgärdsprogram för sär- Hur skydda lavfloran i stadsmiljöer? skilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. – Naturvårds- Stadsmiljön hyser stora mängder av lövträd och verket rapport 5411. Stockholm. Krog, H. 1982. Punctelia, a���������������������������������� new lichen genus in the Parmeli- många har höga naturvärden. Parker kan i princip aceae. – Nord. J. Bot. 2: 287–292. skyddas genom reservatsbildning, men framför­ Kålås, J. A., Viken, Å., Henriksen, S. & Skjelseth, S. (red.) allt genom bättre kunskaper om naturvärdena. 2010. Norsk rødliste for arter 2010. – Arts­databanken, Trondheim. Det finns också möjlighet att skydda enskilda Kärnefelt, I. & Lättman, H. 2001. An unusual discovery of träd, parker eller alléer i tätorter inom ramen för Parmelina tiliacea in central Malmö, Sweden. – Graphis Plan- och bygglagen. I Naturvårdsverkets åtgärds- Scripta 11: 9–12. Lendemer, J. C. & Hodkinson, B. P. 2010. A new perspec- program för särskilt skyddsvärda träd (Höjer tive on Punctelia subrudecta (Parmeliaceae) in North & Hultengren 2004) beskrivs en rad åtgärder America: previously rejected morphological characters corroborate molecular phylogenetic evidence and pro- som är nödvändiga för att bevara den biologiska vide insight into an old problem. – Lichenologist 42: mångfalden knuten till äldre träd i stadsmiljöer. 405–421. Bland annat anges riktad rådgivning och infor- Malmqvist, A. 2000. Rödlistade epifytiska lavar i Malmö stad – en metod för miljöövervakning. – Rapport. mation som viktiga åtgärder samt att trädvårds- Naturcentrum AB, Stenungsund. planer med natur- och kulturvårdsbedömningar Malmqvist, A. 2004. Lunds stadspark och S:t Larsparken. upprättas för parker och kyrkogårdar med höga Naturvärdesbedömning och inventering av skyddsvärda arter knutna till gamla träd. – Park- och Naturkontoret, naturvärden. SBT. Lunds kommun.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 9 MALMQVIST m.fl.

Malmqvist, A. 2006. Skyddsvärda lavar, mossor och skalbag- gar – inventering av parker, alléer och andra intressanta Malmqvist, A., Westberg, M., Hultengren, S. & miljöer i Malmö med omgivningar. – Rapport. Natur- Arvidsson, L. 2012. Daggig punktsköldlav och centrum AB, Stenungsund. punktsköldlav – gamla och nya bekantskaper i Sve- Skogsstyrelsen 2007. Nyckelbiotoper – Unika skogsområ- rige. [Distribution of Punctelia jeckeri and P. subru- den. – Folder. Skogsstyrelsen, Jönköping. Stoltze, M. & Pihl, S. (red.) 1998. Rødliste 1997 over planter decta in Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 106: 3–10. og dyr i Danmark. – Miljø- og Energiminist., Danmarks Uppsala. ISSN 0039-646X. Miljøunders., Skov- og Naturstyrelsen. The lichen Punctelia jeckeri is reported from new Thell, A. 2011.Punctelia . – I: Thell, A. & Moberg, R. 2011. localities in Sweden. It was first recorded on bark Nordic lichen flora. Vol IV. Parmeliaceae. Evolutions­ museet, Uppsala, sid. 102–105. of Sorbus intermedia in the surroundings of Uppsala Thell, A., Elix, J. A., Feuerer, T. m.fl. 2008. Notes on the in 1945, but under the incorrect name Punctelia systematics, secondary chemistry and distribution of dubia. It vanished from the site because of exploi- European Parmelia and Punctelia species (lichenized tation. Two new localities in Skåne and one from Ascomycetes). – Sauteria 15: 545–559. Västergötland are reported here. Thor, G. & Arvidsson, L. (red.) 1999.Rödlistade ����������������������� lavar i Sve- rige – Artfakta. – ArtDatabanken, Uppsala. In addition, P. subrudecta was found in the Botan- Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R. m.fl. 1996. The threat- ical Garden in Lund and is here reported as new to ened macrolichens of Norway – 1995. – Sommerfeltia the lichen flora of Sweden. Two additional localities 23. from Mölnlycke and Göteborg, respectively, are also Westberg, M. & Thell, A. 2007. Skånsk sköldlavPuncte ­ lia reddenda – ett bekymmer färre. – Lavbulletinen reported here. We conclude that urban parks sur- 2007(1): 14–15. prisingly often have a rich lichen flora. Wirth, W. 1995. Die Flechten Baden-Württembergs. 2. Aufl., Teil II. – Ulmer, Stuttgart.

Andreas Malmqvist Svante Hultengren är biolog och artspecia­ är biolog och naturgeo- list med inriktning på graf. Svante arbetar med skalbaggar och krypto­ inventeringar, utredningar gamer, och ingår i Art­ och biologiska informa- Databankens expert­ tionsprojekt och ingår i kommitté för skalbaggar. ArtDatabankens expert- Han arbetar på Natur- kommitté för lavar. Arbe- centrums kontor i Torna tar på Naturcentrum AB Hällestad i Skåne. i Stenungsund i Bohuslän. Adress: Naturcentrum AB, Adress: Naturcentrum AB, Byvägen 13, 247 45 Torna Hällestad Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund E-post: [email protected] E-post: [email protected]

Martin Westberg dis- Lars Arvidsson är puterade i systematisk adjungerad professor i botanik på en avhandling kryptogami och natur- om ägglavar, släktet vårdsbiologi vid Göte- Candelariella. Sedan 2008 borgs universitet. Han forskar han på arttaxo- arbetar som artspecialist nomi hos nordiska lavar vid Park- och naturför- på Naturhistoriska riks- valtningens naturvårds­ museet i Stockholm i ett enhet i Göteborg och projekt som finansieras ingår i ArtDatabankens av Svenska artprojektet. expertkommitté för lavar. Adress: Naturhistoriska riksmuseet, Kryptogam­ Adress. Park- och naturförvaltningen, Åvägen 17 E, botanik, Box 50007, 104 05 Stockholm Box 177, 401 22 Göteborg E-post: [email protected] E-post: [email protected]

10 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) Grönlands växtvärld

Ingvar Backéus besökte Grönland häromåret. Geologi Här redogör han för växtligheten på ön och dess Berggrunden på södra halvan av Grönland är till spännande historia och hur människorna har största delen mycket gammal. Den äldsta berg- satt sin prägel på landskapet. grunden bildades för mer än 3,8 miljarder år sedan, när jorden var endast en halv miljard år INGVAR BACKÉUS gammal och är därmed bland den äldsta i världen. Vulkanism under tertiär orsakade basaltavlag- rots att Grönland är ett nordiskt land, är ringar på vissa ställen, bland annat på ön Qeqer- det förvånande okänt i Sverige. Få svenskar tarsuaq (Disko), som därför har en vegetation Thar varit där, och många tycks föreställa sig som starkt avviker från större delen av södra och ett olidligt kallt land av snö och is. Att Grönland mellersta Grönland. Längre norrut dominerar är mycket stort vet väl de flesta. Landet är nästan paleozoiska bergarter. fem gånger Sveriges yta, men att även den isfria De lösa jordlagren är merendels tunna och delen av Grönland är tre fjärdedelar av Sveriges domineras givetvis av morän. På många håll bil- yta överraskar många. dades också ett lager av lätteroderad lössjord strax Den sydligaste udden, Uummannarsuaq (Kap efter isavsmältningen, innan marken hann bli Farvel), ligger på Uppsalas breddgrad och Siora- vegetationstäckt. Vinderosion förekommer, men paluk, den nordligaste bosättningen, på Long­ mer om det längre fram. Permafrost är utbredd yearbyens (på Svalbard) breddgrad. Därifrån är från Diskobukten och norrut. Torv­marker finns det ytterligare sex breddgrader till Kap Morris i nederbördsrika områden, till exempel på Qeqer- Jesup längst i norr. tarsuaq (figur 1). De allra flesta människorna bor på västsidan. Grönlands kust karakteriseras av långa, djupa På det mer ogästvänliga östra Grönland finns i och smala fjordar. Många av dessa omges av bergs- dag bara två större bosättningsområden: Ittoqqor- formationer av sådan vild skönhet att Grönland toormiit (Scoresbysund) och Tasiilaq (tidigare säkert skulle vara ett av jordens mest besökta Ammassalik) (se kartan på nästa sida). turistländer om det hade varit mer tillgängligt.

Figur 1. Tunggången våtmark i dal- gången Kangikerlaap Itinnera (Blæse- dalen) på ön Qeqertarsuaq (Disko). Foto: Ingvar Backéus

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 11 BACKÉUS Kap Morris Jesup

Siorapaluk Qaanaaq (Thule)

Figur 2. Modern grönländsk jordbruksbygd i Igaliku, de gamles Garðar. Enligt Grönlänningasagan låg under medeltiden hela området kring fjordbottnen och skogslandet på andra sidan under biskops­gården Garðar (Vésteinsson m.fl. 2002). Foto: Ingvar Backéus.

Upernavik

Ittoqqortoormiit (Scoresbysund)

Qeqertarsuaq (Godhavn) Ilulissat Aasiaat (Jakobshavn) (Egedesminde)

Sisimiut (Holsteinsborg) Kangerlussuaq (Søndre Strømfjord)

Tasiilaq (Ammassalik) Nuuk (Godthåb)

Paamiut (Frederikshåb)

Qassiarsuk Narsarsuaq Narsaq Igaliku Qaqortoq (Julianehåb) Nanortalik 500 km Uummannarsuaq (Kap Farvel)

Figur 3. Karta över Grönland med några av de orter som nämns i texten inlagda.

12 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GRÖNLAND

Klimat och klimatförändringar Floran och dess historia Klimatet i de bebodda delarna av Grönland är Grönlands flora är artfattig. Den omfattar ungefär som i Skandinaviens fjälltrakter. Givetvis 515 ”infödda” kärlväxtarter (Böcher m.fl. 1978, blir det kallare mot norr och mot högre höjd. På Foersom m.fl. 1997, Bay 2000). Antalet arter är östkusten råder en sydgående havsström som för ungefär detsamma som på Island, som dock bara ner arktisk drivis. Strömmen blandar sig med en är tjugondedelen så stort. Det finns både nord­ gren av Golfströmmen, blir mer tempererad och amerikanska och europeiska arter på Grönland. rundar Grönland för att fortsätta norrut på väst- De förra är fler, föga förvånande eftersom Grön- sidan. Det gör klimatet mildare på Västgrönland land ligger nära Kanada. Floran på nästan hela och hamnarna isfria söder om Diskobukten. Grönland är arktisk, men på Sydgrönland ligger Det finns också en påtaglig gradient från mari- låglandet i de inre fjorddalarna under trädgränsen timt till kontinentalt klimat. Redan fem, sex mil med spridd förekomst av björk (se nedan). in från kustbandets hyperoceaniska klimat råder Brochmann m.fl. (2003) räknar med tretton ett (sub-)kontinentalt klimat. Längst in i fjordbott- endemiska taxa som skulle ha kunnat överleva narna och de isfria dalarna är sommartemperatu- den senaste istiden. Frågan om hur dessa växter rerna högre, och på vissa håll är det också mycket har kommit till Grönland är en del av den gamla torrt. Det gäller bland annat kring den internatio- diskussionen om huruvida vissa växtarter har nella flygplatsen Kangerlussuaq (Søndre Strøm- överlevt den senaste istiden på glaciala refugier fjord), som har en årsnederbörd på endast 169 mm. (för en relativt färsk översikt, se Brochmann m.fl. På senare år har det talats mycket om klimatets 2003). eventuella förändring på Grönland och om de Diskussionen inleddes under sent 1800-tal av smältande isarna. Under perioden 1960–1990 Axel Blytt och Eugen Warming, som båda ansåg sjönk temperaturen från ett tidigare maximum på att det måste ha funnits sådana refugier. Teorin 1930-talet (Box 2002), men de senaste tio åren har har ofta kallats nunatak-teorin (jfr texten till den åter stigit påtagligt. Den exceptionella vintern figur 7). Alternativet, tabula rasa, att alla arter 2011 övergick isen i Diskobukten till kompakt is invandrat efter istiden, förespråkades tidigt främst först i mitten av mars. av geologer.

Figur 4. Polarull Eriophorum scheuchzeri vid en tjärn sydväst om Igaliku. Grunda fjällsjöar är vanliga på Sydgrönland, ibland helt uttor- kade vid långvarig torka och alltså utan botten­vegetation. Soliga som- mardagar värms de snabbt upp till behaglig badtemperatur. Foto: Ingvar Backéus.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 13 BACKÉUS

Snart började dock åsikterna gå isär. Funder (1979) presenterade pollendiagram från Grönland som gick tillbaka till nio eller tio tusen år. Han konstaterade att flera av de arter som antagits vara övervintrare, invandrade efter istiden. Att arter kan sprida sig över långa avstånd med hjälp av fåglar visas på ett slående sätt av den osannolika förekomsten av den azoriska arten späd ormtunga Ophioglossum azoricum på Östgrönland. Den förekommer här och på Island endast nära varma källor. Nordal (1987), som specifikt behandlade Skan- dinavien, ifrågasatte om det västarktiska elementet verkligen förutsätter isfria refugier. Birks (1993) ställde samma fråga och menade att refugieteorin var obehövlig och därmed ointressant. Undersök- ningar med molekylära metoder för att bedöma Figur 5. Smörblomma Ranunculus acris är vanlig på hur lång tid en population har varit isolerad ten- bosättningar, nya eller gamla. Här finns den kvar i derade också att gynna hypotesen om tabula rasa närheten av Nanortalik på boplatsen Sissarisooq (för översikter, se Bennike 1999 och Brochmann som övergavs 1830. I förgrunden rosenrot Rhodiola m.fl. 2003), och formuleringen att refugieteorin är rosea: ”…man delikaterer sig med rødderne af ”obehövlig” upprepades på flera håll. Själv har jag rosenrod” (Böcher 1950). I bakgrunden fjällkåpa dock aldrig förstått varför denna teori skulle bli Alchemilla alpina. Foto: Ingvar Backéus. osannolik bara därför att nuvarande utbredningar kan förklaras med aktualekologiska argument. Att områden finns som aldrig var nedisade För Grönlands del hävdade Warming (1888) under den senaste istiden, bland annat på östra att det är ”intet Hinder for, at Hovedmassen af och västra Grönland, är nu helt klarlagt (se sam- Grønlands Karplanter kan have overlevet Istiden manställning i Brochmann m.fl. 2003). Under de i Landet selv”. Alfred Nathorst (1890) ställde sig senaste åren har åter några författare förespråkat mycket skeptisk till detta, vilket kanske hängde refugieteorin. Schönswetter m.fl. (2007) hävdar samman med att han var både botanist och geolog. att polartåg Juncus biglumis har övervintrat på Till Warmings ståndpunkt anslöt sig senare bland refugier, bland annat på Grönland. Westergaard andra Paul Gelting (1934), Eilif Dahl (1946) och m.fl. (2011) gjorde det viktiga påpekandet att Tyge Böcher (1956). populationer på refugier kan ha blandats med År 1962 hölls ett symposium i Reykjavík kal�- inkommande gener efter istiden; postglacial sprid- lat The North Atlantic Biota and their History. ning utesluter inte istidsövervintring. De valde Läser man symposievolymen (Löve & Löve 1963) därför att studera två sällsynta arter, tuvnarv ser man att det vid den tiden rådde en i det när- Sagina caespitosa och grusnarv Arenaria humifusa, maste fullständig samstämmighet bland biologer som båda tillhör det västarktiska elementet och att istidsrefugier var nödvändiga för att förklara som i dag inte finns utanför den senaste istidens växternas nutida utbredning. Ett av de viktigaste område i Europa. De föreslår också refugieteorin argumenten var det så kallade väst-arktiska ele- som den rimligaste förklaringen till de genetiska mentet, det vill säga växter som finns i Skandina- grupper de funnit. vien, Island, Grönland och östra Nordamerika, Detta är en av växtekologins äldsta och mest men som saknas i bergen österut i Eurasien och på seglivade diskussioner och den visar inga tecken den europeiska kontinenten. till att vara avslutad.

14 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GRÖNLAND

Vegetation och växtgeografisk indelning den mellanarktiska zonen som sträcker sig till Det första stora verket om Grönlands vegetation strax norr om Diskobukten i väster och området är Eugen Warmings arbete från 1888 som heter kring Ittoqqortoormiit i öster. Även i norra delen just Om Grønlands vegetation. Här nedan cite- av den mellanarktiska zonen förekommer vegeta- rar jag främst sentida litteratur, men det måste tionen endast fläckvis och domineras av ris. påpekas att dessa författare har kunnat bygga Längre söderut är ofta kantljungCassiope tetra­ vidare på omfattande pionjärarbeten, publicerade gona dominerande. Därefter vidtar den lågarktiska i monografier, främst av Tyge W. Böcher (1954, zonen som täcker nästan hela Grönland från 1964 etc.). Diskobukten och söderut. Här tillkommer mer Vegetationen på det väldiga Grönland skiljer upprätta vedväxter som dvärgbjörk Betula nana sig mycket från norr till söder. Förutom den gra- och ripvide Salix glauca. Här finns också frodig dienten finns ytterligare två storskaliga gradienter: ängsvegetation, som längst i söder används till höjdgradienten och gradienten maritimt–konti- fårbete och slåtter. nentalt. Vid inre änden av den mycket långa fjorden Den latitudinella klimatgradienten är bäst Kangerlussuaq ligger den internationella flygplat- känd. Av de omkring 80 kärlväxterna längst i norr sen med samma namn. Klimatet är här utpräglat och de över 300 längst i söder är endast omkring kontinentalt men också mycket torrt. Abisko, vårt 35 gemensamma (Böcher 1950). Man har på torraste område, är frodigt och vått i jämförelse. floristiska grunder brukat dela Arktis i tre zoner: Sommartemperaturen är relativt hög, något som den högarktiska, mellanarktiska och lågarktiska. är viktigt för den arktiska vegetationen. Vegeta- Den högarktiska zonen norr om ca 80˚N utgörs av tionen här domineras av ripvide, men en stäpp- arktisk polaröken med kryptogamer och spridda liknande vegetation med bland annat stäppstarr kuddbildande örter. En av de viktigaste är fjäll- Carex supina, Calamagrostis purpurascens, blågröe vallmo Papaver radicatum. Söder därom vidtar Poa glauca och lappfingerört Potentilla nivea

Figur 6. Skvattram Rhdodendron tomentosum förekommer på Grönland som underarten subarcticum. Den växer oftast tryckt mot marken. Foto: Ingvar Backéus.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 15 BACKÉUS

Figur 7. En vedhög på Grönland liknar inte en svensk vedstapel. Redan David Cranz (1769) nämner svårigheten att samla in ved från avlägsna platser, eftersom den inte låter sig staplas. – Bränsle av fjäll-en Juni- perus communis ssp. nana vid Nunataaqs fårfarm. Nunataaq betyder ’nytt land’. Foto: Ingvar Backéus.

dominerar på sydvända sluttningar (Drees & Kulturpåverkan Daniëls 2009) i mosaik med risvegetation. Stäpp- Erik Röde (Eiríkr rauði Þorvaldsson) ska ha kom- karaktären förstärks av ett relativt högt pH-värde mit till Grönland år 982. Han slog sig ner på en (mellan 6 och 7), som orsakas av hög avdunstning plats han kallade Brattahlið, dagens Qassiarsuk. och ackumulation av salter i markytan. Hans idé att kalla landet ”Grönland” brukar anses Längre söderut, i de inre delarna av fjordbott- som ett propagandatrick för att få med sig nybyg- narna och dalarna i sydligaste Grönland är kli- gare från Island. En nutida isländsk besökare i matet så gynnsamt att de inte tillhör Arktis utan trakten skrev emellertid i en gästbok att landet Subarktis, alltså fjällbjörkskogsbältet. Förutom synes honom betydligt grönare än de trakter på mer eller mindre trädformig fjällbjörk Betula Island som Erik kom från. Det förmodade tricket pubescens ssp. czerepanovii finns också amerikansk handlar kanske mer om våra vanföreställningar björkal Alnus viridis ssp. crispa (på västkusten om Grönland än om verkligheten. kring Nuuk, ej längst i söder) och grönlandsrönn Ungefär samtidigt med den norröna kolonisa- Sorbus groenlandica. tionen på Sydgrönland anlände inuiter västerifrån Tre höjdbälten brukar urskiljas. Dessa har till nordligaste Grönland. Inuiter hade funnits nyligen studerats med växtsociologiska metoder i förr på Grönland men under 800 år tycks landet de kontinentala områdena kring Kangerlussuaq ha varit helt öde. De två folkslagen koloniserade (Sieg & Daniëls 2005, Sieg 2007 m.fl.). Det lägre alltså landet ungefär samtidigt. bältet sträcker sig där till cirka 400 meter över Inuiterna var jägare och fiskare och deras havet. Här finner man en buskvegetation med påverkan på vegetationen bör rimligen ha varit ripvide. Oftare dominerar emellertid olika ris liten, utom precis kring de fåtaliga boplatserna. liksom i det mellersta bältet upp till 800 meter Förekomst av smörblomma Ranunculus acris över havet. I det övre bältet, ungefär motsvarande är ett tydligt tecken på nuvarande eller tidigare vår hög­alpina zon, dominerar krypande ris och bosättning (figur 5). Nordbornas intåg på scenen graminider det allt glesare växttäcket (Sieg m.fl. innebar emellertid för första gången en påtaglig 2009). mänsklig påverkan på vegetationen. I liten skala finns naturligtvis en mosaik som Nordborna levde i huvudsak i två områden: beror på fuktighetsförhållandena. I de högre bäl- Det viktigaste var Österbygden kring nuvarande tena är snölegevegetation viktig (Sieg & Daniëls Qaqortoq (Julianehåb), Narsaq och Nanortalik 2005). Tidiga snölegor karakteriseras av dvärgvide (observera att Österbygden låg i Sydgrönland, Salix herbacea, sena av snögräs Phippsia algida. inte på östra Grönland) med biskopssätet Garðar

16 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GRÖNLAND

Figur 8. Kraftigt betad mark vid Igaliku. Utan bete skulle snår av ripvide snart breda ut sig. Igaliku har gett namn åt den på Grönland sällsynta Primula egaliksensis, som på svenska kallas grönlandsviva och vars huvudutbredning är i Kanada. Foto: Ingvar Backéus.

(nuvarande Igaliku, figur 2) som centrum. Väster- bär att man skar jordtorvor som man blandade bygden låg kring nuvarande Nuuk (Godthåb). med gödsel och spred på åkrarna. Förmodligen Man levde i huvudsak på boskapsskötsel. spred man först ut jordtorven på golvet i ladugår- Enligt den norska 1200-talshandskriften Konungs darna, där den blandade sig med gödseln och även skuggsjá (kungaspegeln) hade de flesta nordbor sög åt sig urinen. på Grönland aldrig sett bröd. På nordeuropeiskt Hur påverkade nordbornas markanvändning vis skilde man ändå mellan inägor och utägor, de vegetationen? Genom pollenanalys (arbeten cite- förra för slåtter, de senare för bete. Man tycks rade av Schofield m.fl. 2008) vet man att nordbor- också ha tagit med sig det skandinaviska fäbods- nas ankomst betydde en minskning av träd- och systemet (Albrethsen & Keller 1986). buskvegetationen och en ökning av gräs- och De senaste årens arkeologiska forskning har ruderatmarkerna. Bergsyra Rumex acetosella (figur visat att man gödslade slåttermarkerna (Buckland 9) fick stor utbredning. Jorderosion uppkom också. m.fl. 2009). Det måste ha varit helt nödvändigt Bland annat på grundval av studier av förslit- med tanke på befolkningens storlek, djurens antal ning på fossila får- och gettänder orsakad av och den begränsade tillgången på mark. Trots sandinblandning i de betade växterna (Mainland det måste man ha samlat vinterfoder också på 2006), tror man att erosionen var allvarlig redan i avlägsna platser. Sommartorka var, och är, ett mitten av 1100-talet. Det anses att det mot slutet återkommande problem på södra Grönland, och av nordbornas tid på Grönland var en omfattande arkeo ­logerna har också hittat rester av anlägg- förödelse på grund av vinderosion (Jakobsen ningar för konstbevattning. Man tycks alltså ha 2000). skapat näringsrika våtmarker för skörd av vinter- Hur är det då med avskogningen? Glasbjörken foder. Betula pubescens kom till Grönland från Europa Man har också funnit exempel på så kallad via Island för omkring 3500 år sedan (Fredskild plaggenkultur (Buckland m.fl. 2009), vilket inne- 1991). Vid landnám bör det alltså ha funnits en

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 17 BACKÉUS

Figur 9. Lappblåklocka Campanula rotundifolia ssp. gieseckiana, bergsyra Rumex acetosella och ripvide Salix glauca vid sidan av en bruksväg på fårfarmen Nunataaq nära Qassiarsuk. Bergsyran har förmodligen införts med människan, och Rumex-pollen används inom palynologin för att markera tidpunkten för den nordiska kolonisationen (landnám) på Grönland. Foto: Ingvar Backéus.

18 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GRÖNLAND hel del skog av glasbjörk, åtminstone i Österbyg- iter. David Cranz (1769; mer om honom nedan) den. Den finns där ännu, men att nordmännen nämner en vid mitten av 1700-talet ännu levande högg ner en stor del är otvivelaktigt, och en tradition bland inuiterna att dessa skulle ha tagit omfattande minskning av skogen vid landnám över landet med våld. Detta kan vara sant men finns dokumenterad för två gårdar i närheten av behöver inte vara det. Prästen Ivar Bårdson ledde Qassiarsuq (Edwards m.fl. 2008). en expedition i mitten av 1300-talet från Garðar Det finns tre arter björk på Grönland: glasbjörk till Västerbygden för att utröna vad som hänt med (fjällbjörk) Betula pubescens och de två buskfor- folket där. Han rapporterade att ”skrälingarna” miga arterna dvärgbjörk B. nana och dess nära plundrat hela bygden och att endast förvildad släkting B. glandulosa. Taxonomin är komplice- boskap fanns kvar. Autenticiteten i Ivars rapport rad, och hybrider och introgression förekommer är emellertid inte självklar. mellan alla tre arterna (Sulkinoja 1990, Fredskild För Österbygdens del kan man bara gissa (fyllig 1991, Thórsson m.fl. 2010).Betula glandulosa är översikt hos Lynnerup 1998). Under 1300-talet en lågarktisk, nordamerikansk motsvarighet till ska boskapsskötseln successivt ha minskat i bety- B. nana. Den senare är mer kontinental och före- delse, och man blev i stället mer beroende av säl- kommer på Grönland enbart längre norrut. jakt. Enligt Golding m.fl. (2011) är det belagt att I de trakter jag besökte kring det gamla Garðar nordmän och inuiter levde sida vid sida och med skall Betula pubescens och B. glandulosa före- stor sannolikhet handlade med varandra och sam- komma. Det jag hittade var dock bara låga, mer arbetade på olika sätt. Berodde det på klimatför- eller mindre krypande buskar av vad som föreföll ändringen, eller var markförstöringen viktigare? vara hybridpopulationer mellan dessa arter. Mor- Eller accelererade markförstöringen på grund av fologiska mellanformer behöver visserligen inte klimatförändringen när betesväxten blev sämre? nödvändigtvis betyda hybridisering, men man Och vart tog nordborna vägen? Avsaknad av kan mycket väl tänka sig att befolkningen i första värdeföremål bland de arkeologiska fynden har hand använde den trädformiga fjällbjörken, så att fått arkeologerna att tro att flytten var organise- det när vedtäkten upphörde mest fanns hybrider rad. I den europeiska kultursfären var 1300- och och B. glandulosa kvar. I så fall skulle fjällbjörkens 1400-talen en tid av folkminskning och stora folk- nisch i denna trakt nu intas av dessa mellanformer. omflyttningar. Folk övergav marginella marker på Detta gäller alltså ett område som var centralt i många håll och flyttade till ödegårdar på bättre den norröna bygden, men om den trädformiga marker (Emanuelsson 2009). Om nordmännen på björken försvann därifrån under medeltiden eller Grönland flyttade till Island följde de bara tidens efter nykolonisationen de senaste århundradena mönster. Om de flyttade familjevis, inte alla på en vet jag inte. gång, är det naturligt att saken inte återspeglas i Elkington & Jones (1974), som arbetade vid isländska annaler (Lynnerup 1998). samma fjord men tre mil närmare mynningen, I dag betar får åter delar av Sydgrönland. Pion- ansåg också all björk vara hybridpopulationer. jär var Anders Olsen och hans hustru Tupema Generellt kan man ganska säkert hävda att det som slog sig ner i Igaliku redan 1783. Brattahlið skulle finnas betydligt mer björkskog i fjord­ låg öde i mer än 400 år innan fårbönder på 1900- dalarna på Sydgrönland om inte människan hug- talet etablerade sig där och i andra delar av det git bort skogen. som varit Österbygden. Självfallet påverkas vegeta- Västerbygden avfolkades under 1300-talet tionen av betet genom att gräs och halvgräs betas medan Österbygden levde kvar längre, åtminstone kort (figur 8) och genom att videkrattet (ripvide) in i 1400-talet. Varför befolkningen försvann hålls efter. Artsammansättningen får också antas så spårlöst är ännu oklart. Ofta anges den sena bli förändrad, men jag har inte sett några studier medel ­tidens klimatförsämring vara orsaken. av den saken. Under 1300-talet befolkades de yttre kust- När betet återupptogs på 1900-talet bör- sträckorna i Väster- och Österbygden av inu- jade erosionen på nytt på grund av för stora

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 19 BACKÉUS

Figur 10. Plantering av barrträd i suboceaniskt klimat vid Tasermiutfjorden öster om Nanortalik. Här planterades 1959–61 sibirisk lärk Larix sibirica, vitgran Picea glauca och hybridgran P. ×lutzii. Ytterligare planteringar gjordes 1982–84 av vitgran, contortatall Pinus contorta och berggran Abies lasiocarpa. Detal- jer finns hos Ødum (1990). Skogen står strax ovan havsstranden och lutar mot öster under den hårda vinden. Man kan tänka sig vilken sensation det är för barnen i lägerskolan i Nuugaarsuk att vandra här bland växter som är högre än de själva! Foto: Ingvar Backéus. besättningar och – inte minst – bete under fann mycket små förändringar i enskilda arter och vinter och tidig vår, när vegetationen är särskilt alla växtsamhällen var stabila. Resultatet är inte så känslig. Enligt Sandgren & Fredskild (1991) var överraskande eftersom arktiska arter är långlivade, 1900-talets erosion värre än medeltidens. Dagens har övervägande vegetativ spridning och sporadisk unga fårfarmare är dock i allmänhet väl utbildade fruktsättning. och medvetna om lantbrukets begränsningar på Grönland. Vinterfoder får man nu genom vall­ Etnobotanik odling. År 1765 publicerade den tyske teologen David Försök att plantera barrskog finns också, bland Cranz sin Historie von Grönland i tre band. Den annat vid Nuugaarsuk intill Tasermiutfjorden förelåg i svensk översättning redan fyra år senare. (figur 10). Alla barrträd på Grönland är, liksom Cranz var verksam i den herrnhutiska missionen på Island, införda av människan från Nordame- på Grönland, och mycket av hans arbete handlar rika eller Skandinavien. Trädtillväxten vid Nuu- om den egna missionens historia. Där finns emel- gaarsuk har varit mycket långsam, men det kan lertid också en mängd annan information om delvis bero på att skogen är illa placerad, utsatt för Grönland, allt från landets topografi till en djup- stark vind och saltstänk från fjorden. Sitt största dykning i Vatikanarkivet. värde har nog skogen som märklig sevärdhet för Cranz medförde en ”örtesamling” till Europa lokalbefolkningen. som han sände till ”Herr Doct. Johan Christian Påverkan av klimatförändring studerades Daniel Schreber jun.” i Leipzig. ”Densamma har nyligen över 39 år av Daniëls m.fl. (2011) i perma- denne skickelige Örte-kännaren efter Linnäi nenta provytor på Ammassalik, Östgrönland. De System indelt och namngifwit”. Listan omfattar

20 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GRÖNLAND ungefär 85 kärlväxtarter och torde väl vara den första längre växtlistan från Grönland. Där för- tecknas också omkring 25 mossor och lika många lavar, men en del av dessa namn är nog svåra att identifiera i dag. I Cranz’ arbete finns också viktig information om användning av växter. Grönländarnas diet var ju baserad på kött och fisk. Att berika kosten med vitaminer från växtriket måste ha varit oerhört viktigt. Cranz nämner särskilt följande: • Kvanne Angelica archangelica (figur 11): Stjäl- kens inre delar och roten äts. • Ormrot Bistorta vivipara: Rötterna äts gärna. • Grönländsk skörbjuggsört Cochlearia groenlan­ dica: Samlas på hösten och konserveras under snön genom vintern. Av växten kokas en soppa “som är den bästa medicin mot hwarjehanda åkommor”. På sommaren äter man den som sallat. • Rosenrot Rhodiola rosea (figur 5): Hela örten äts.

I juli–augusti beger sig grönländaren ut i mar- Figur 11. Kvanne Angelica archangelica växer främst på bördig kulturmark, som här vid Nunataaq. kerna för att plocka nordkråkbär Empetrum nig­ Kvannens grönländska namn, ”kuanneq”, verkar ssp (figur 12). Vi kan tycka rum hermaphroditum vara ett norrönt lånord vilket kan tyckas anmärk- att kråkbär inte är mycket att ha, men andra bär ningsvärt, men det är inte så konstigt. Arten finns förekommer här bara sparsamt. ”Blåbär” är vis- bara på södra Grönland, och de flesta inuiter kom serligen vanliga runt hela Grönland, men det är i nog i kontakt med växten först sedan de träffat på själva verket odon Vaccinium uliginosum. Vårt blå- nordborna. Foto: Ingvar Backéus.

Figur 12. Kråkbärsplockerska i karakteristisk pose – Nasiffik vid Nanortalik. Den bakre, stålgrå anrätt- ningen på bilden till höger är en kråkbärskaka med (ursäkta!) tämligen intetsägande smak. – Grönländsk buffé på Hotell Hvide Falk, Ilulissat (Jakobshavn). Foto: Ingvar Backéus.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 21 BACKÉUS bär V. myrtillus är mycket sällsynt. Lingon V. vitis- Bennike, O. 1999. Colonisation of Greenland by plants and animals after the last ice age: a review. – Polar idaea förekommer på västkusten från trakten av Record 35: 323–336. Nuuk norrut till Diskobukten. De sällsynta hjort- Birks, H. J. B. 1993. Is the hypothesis of survival on glacial ronen Rubus chamaemorus når sällan mognad nunataks necessary to explain the present-day distribu- meddelade Cranz (1769), men chansen är kanske tions of Norwegian mountain plants? – Phytocoenolo- gia 23: 399–426. större i dagens klimat! Box, J. E. 2002. Survey of Greenland instrumental tem- Lappblåklockans Campanula rotundifolia ssp. perature records: 1873–2001. – Int. J. Climatol. 22: gieseckiana blommor (figur 9) har en svag, sötak- 1829–1847. tig kryddsmak, och används som sallat. Brochmann, C., Gabrielsen, T. M., Nordal, I. m.fl. 2003. Glacial survival or tabula rasa? The history of North Av skvattram finns två arter: bredbladig skvatt- Atlantic biota revisited. – Taxon 52: 417–450. ram Rhododendron groenlandicum, som är sydlig, Buckland, P. C., Edwards, K. J., Panagiotakopulu, E. & och en variant av vår skvattram R. tomentosum var. Schofield, J. E. 2009. Palaeoecological and historical evidence for manuring and irrigation at Garðar (Iga- subarcticum, figur 6) som är nordligare men över- liku), Norse Eastern Settlement, Greenland. – Holo- lappar den förra. Åtminstone R. groenlandicum cene 19: 105–116. används till te. I Kanada kallas arten ”Labrador Böcher, T. W. 1950. Plantevæksten. – I: Birket-Smith, K., tea”. Mentze, E. & Friis Möller, M. (red.), Grønlandsbogen I: 157–180. Schultz Forlag, København. Till korgarbeten har främst luden strandråg Böcher, T. W. 1954. Oceanic and continental vegetational Leymus mollis använts. complexes in Southwest Greenland. – Medd. Grønl. 148 (1): 1–336. Forskning Böcher, T. W. 1956. Area-limits and isolations of plants in relation to the physiography of the southern parts of Det har bedrivits mycket forskning på Grönland. Greenland. – Medd. Grønl. 124 (8): 1–40. Pionjärernas intresse var främst att utforska en Böcher, T. W. 1964. Phytogeography of middle West avlägsen polartrakt. De följdes av några generatio- Greenland.���������������������������������������� – Arbejder������������������������������������� fra den Danske Arktiske Sta- tion på Disko 38 (1963): 1–289. ner forskare som publicerade digra monografier i Böcher, T. W., Fredskild, B., Holmen, K. & Jakobsen, K. serien Meddelelser om Grønland. 1978. Grønlands flora. 3. udg. – P. Haase & Søns For- De senaste decennierna har Grönland öppnat lag, København. sig mot världen och en rad forskare från olika län- Cranz, D. 1769. Historia om Grönland. Förra delen (övers. fr. original på tyska publ. ����������������������������1765). – J. G. Lange, Stock- der har funnit Grönland vara ett idealiskt land för holm. studier i polartrakter, med en förhållandevis god Dahl, E. 1946. On different types of unglaciated areas infrastruktur, en väl etablerad forsknings­station during the ice ages and their significance to phytogeog- raphy. – New Phytol. 45: 225–242. (i Qeqertarsuaq) och en gedigen bakgrunds­ Daniëls, F. J. A., de Moldenaar, J. G., Chytrý, M. & Tichý, information. Nästa fas blir förhoppningsvis att L. 2011. Vegetation change in Southeast Greenland? grönländarna själva tar en betydligt aktivare del Tasiilaq revisited after 40 years. – Appl. Veg. Sci. 14: i forskningen. Erfarenheten från andra kolonier 230–241. Drees, B. & Daniëls, F. J. A. 2009. Mountain vegetation runt världen visar tydligt det egentligen självklara: of south-facing slopes in continental West Greenland. – Den som är uppvuxen i ett land kan lättare se vil- Phytocoenologia 39: 1–25. ken forskning som bör prioriteras för att vara till Edwards, K. J., Schofield, J. E. & Mauquoy, D. 2008. High resolution paleoenvironmental and chrono- gagn för landet. SBT. logical investigations of Norse landnám at Tasiusaq, Eastern Settlement, Greenland. – Quat. Res. 69: Citerad litteratur 1–15. Albrethsen, S. E. & Keller, C. 1986. The use of thesaeter Elkington, T. T. & Jones, B. M. G. 1974. Biomass and pri- in medieval Norse farming in Greenland. – Arct. mary productivity of birch (Betula pubescens s. lat.) in Anthropol. 23: 91–107. south-west Greenland. – J. Ecol. 62: 821–830. Bay, C. 2000. Planteverden. – I: Holm Jakobsen, B., Emanuelsson, U. 2009. Europeiska kulturlandskap. – For- Böcher, J., Nielsen, N. m.fl. (red.), Topografisk Atlas mas, Stockholm. Grønland. Atlas over Danmark Serie II bind 6. Det Foersom, T., Kapel, F. O. & Svarre, O. 1997. Nunatta Kongelige Danske Geografiske Selskab & Kort og naasui. Grønlands flora i farver. – Atuakkiorfik Ilin- Matrikelstyrelsen, København. niusiorfik, Nuuk.

22 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GRÖNLAND

Fredskild, B. 1991. The genusBetula in Greenland – raphy of Betula nana (diploid), B. pubescens (tetra- Holocene history, present distribution and synecology. ploid) and their triploid hybrids in Iceland inferred – Nord. J. Bot. 11: 393–412. from cpDNA haplotype variation. – J. Biogeogr. 37: Funder, S. 1979. Ice-age plant refugia in East Greenland. – 2098–2110. Palaeogeogr. Palaeoclimatol. Palaeoecol. 28: 279–295. Warming, E. 1888. Om Grønlands vegetation. – Medd. Gelting, P. 1934. Studies on the vascular plants of East Grønl. 12. Greenland between Franz Joseph Fjord and Dove Bay. Vésteinsson, O., McGovern, T. H. & Keller, C. 2002. – Medd. Grønl. 101(2): 1–340. Enduring impacts: social and environmental aspects Golding, K. A., Simpson, I. A., Schofield, J. E. & Edwards, of Viking age settlement in Iceland and Greenland. – K. J. 2011. Norse–Inuit interaction and landscape Archaeol. Islandica 2: 98–136. change in southern Greenland? A geochronological, Westergaard, K. B., Alsos, I. G., Popp, M. m.fl. 2011. Gla- pedological and palynological investigation. – Geo­ cial survival may matter after all: nunatak signatures in archaeology 26: 315–345. the rare European populations of two west-arctic spe- Jakobsen, B. H. 2000. Jorderosion i Sydgrønland. – I: cies. – Molec. Ecol. 20: 376–393. Holm Jakobsen, B., Böcher, J., Nielsen, N., Guttesen, Ødum, S. 1990. Afforestation experiments reflecting the R. m.fl. (red.), Topografisk Atlas Grønland. Atlas over treeline conditions in Southwest Greenland. – Medd. Danmark Serie II bind 6, 142–145. Det Kongelige Grønl. 33: 43–61. Danske Geografiske Selskab & Kort og Matrikelstyrel- sen, København. Lynnerup, N. 1998. The Greenland Norse: a biological– Backéus, I. 2012. Grönlands växtvärld. [Botanical anthropological study. – Medd. Grönl. Man Soc. 24. notes from Greenland.] – Svensk Bot. Tidskr. 106: Löve, A. & Löve, D. 1963. North Atlantic biota and their 11–23. Uppsala. ISSN 0039-646X. history. – Pergamon Press, Oxford. Flora, vegetation and land-use history of Greenland Mainland, I. 2006. Pastures lost? A dental microwear are briefly described. The species-poor flora is Arc- study of ovicaprine diet and management in Norse Greenland. – J. Archaeol. Sci. 33: 238–252. tic. Thirteen endemic taxa may have survived the Nathorst, A. G. 1890. Kritiska anmärkningar om den glacial period on Greenland. grönländska vegetationens historia. – Bihang till The latitudinal vegetation zones extend from Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar 16 III (6). High Arctic deserts to Low Arctic heaths with erect Nordal, I. 1987. Tabula rasa after all? Botanical evidence shrubs. A small area in the SW is Subarctic with for ice-free refugia in Scandinavia reviewed. – J. Bio­ elfin forests and meadows. A corresponding altitudi- geogr. 14: 377–388. nal zonation is also described. Sandgren, P. & Fredskild, B. 1991. Magnetic measure- ments recording Late Holocene man-induced erosion Greenland was colonised 1000 years ago by in S. Greenland. – Boreas 20: 315–331. both Inuits and Norse settlers. The latter practised Schofield, J. E., Edwards, K. J. & Christensen, C. 2008. animal husbandry in the Subarctic SW. Hay-making Environmental impacts around the time of Norse was extensive on fertilized and irrigated fields. landnám in the Qorlootoq valley, Eastern Settlement, Extensive deforestation and land degradation took Greenland. – J. Archaeol. Sci. 35: 1643–1657. place, until the Norse population disappeared in the Schönswetter, P., Suda, J., Popp, M. m.fl. 2007. Circum- 15th century. It is argued that the decreasing popula- polar phylogeography of Juncus biglumis (Juncaceae) inferred from AFLP fingerprints, cpDNA sequences, tion on Iceland during late medieval times made it nuclear DNA content and chromosome numbers. – possible for the Greenlandic Norse to move there. Molec. Phylogen. Evol. 42: 92–103. Modern sheep holdings have again caused land deg- Sieg, B. 2007. Vegetation und Höhenstufen im kontinen- radation. Notes on small-scale forest plantation and talen West-Grönland. Das AZV-Projekt. – Ber. Rein- on ethnobotany are given. hold Tüxen-Gesells. 19: 75–90. Sieg, B. & Daniëls, F. J. A. 2005. Altitudinal zonation of vegetation in continental West Greenland with Ingvar Backéus är special reference to snowbeds. – Phytocoenologia 35: docent i ekologisk bota- 887–908. nik vid Uppsala univer- Sieg, B., Drees, B. & Hasse, T. 2009. High-altitude vegeta- sitet, främst verksam i tion of continental West Greenland. – Phytocoenolo- Östafrika och Ostasien. gia 39: 27–50. Sulkinoja, M. 1990. Hybridization, introgression and Adress: Centrum för bio- taxonomy of the Mountain birch in SW Greenland logisk mångfald, Box 7007, compared with related results from Iceland and Finn- 750 07 Uppsala ish Lapland. – Medd. Grønl. Bioscience 33: 21–29. E-post: ingvar.backeus@ Thórsson, Æ. Th., Pálsson, S., Lascoux, M. & Anamtha- gmail.com wat-Jónsson, K. 2010. Introgression and phylogeog­

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 23 Lavdöd efter högvatten

Översvämningarna kring Glafsfjorden i västra Värmland år 2000 drabbade många och fick stora rubriker. Sven Fransson har uppmärksammat att trädens lavflora fortfarande bär spår av händelsen.

SVEN FRANSSON

nder oktober och november år 2000 fick Byälvens avrinningsområde extremt stora Uregnmängder. I Arvika uppmättes 388 mm, drygt tre gånger det normala. Det kraftiga flödet till Glafsfjorden i kombination med begräns- ningar i Byälvens kapacitet att leda vattnet till Vänern (bara en meters nivåskillnad på 32 kilo- meter) gjorde att Glafsfjorden steg till 48,88 meter över havet, vilket är 3,09 meter över medelvatten- ståndet på 45,79 meter över havet. Översvämningen har bedömts vara den största i Sverige i modern tid, åtminstone vad gäller kon- sekvenserna för samhället. Svenska folket kunde dagligen följa utvecklingen på dramatiska bilder i TV. En tillbakablick på översvämningens orsaker, förlopp och verkningar med utförliga referenser finns i Blumenthal m.fl. (2010). Men det var inte den första översvämningen i Glafsfjorden. De högsta tidigare uppmätta nivå- erna (Magnusson 2005) inträffade 1904 (2,8 meter över medelvattenståndet), 1951 (2,6 meter) och 1966 (2,5 meter). Däremellan har mer måttliga översvämningar förekommit. Efter år 2000 har sju högvatten med nivåer som översteg eller låg strax under en meter över medelvattenståndet ägt rum. Det högsta av dessa inträffade i december 2006 och nådde 1,64 meter över medelvatten­ståndet. utanför växtsäsongen. En faktor, förutom själva vattendränkningen, som dock bör ha påverkat Trädens lavar dog vegetationen, är de vassbankar som lämnades kvar Någon påverkan av översvämningen år 2000 på högt uppe i skogen. markvegetationen är vid ett ytligt påseende inte Här skall med ett bestånd av klibbal Alnus framträdande. Troligen mildrades effekten på glutinosa som exempel (figur 1) beskrivas hur det växtligheten av att hela högvattens­perioden låg däremot fortfarande drygt tio år efter händelsen

24 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) LAVDÖD

Figur 1. Klibbalsbestånd vid Glafsfjorden, tio år efter den stora översvämningen år 2000. I albeståndet framträder på detta avstånd en skarp lavhorisont, tydligast vid fuktig väderlek och helst också efter lövfällningen. Vill man bli övertygad om att lavlinjen verkligen är vågrät kan man notera att dess förläng- ning träffar strandlinjen på andra sidan sjön i vänster bildkant. Vid albeståndets lägsta del är det cirka 2,7 meter från marken upp till lavarna. När man står där är det lätt att föreställa sig översvämningens omfattning. Dominerande lav ovanför lavlinjen är blåslav. – Arvika, Östra Sund (Rikets nät: 66161, 13181). Foto: Sven Fransson, 14 november 2010. Stand of Alnus glutinosa at Lake Glafsfjorden, Värmland, central Sweden, ten years after the extreme high water in 2000. The extinction of foliose and fruticose lichens up to a distinct level is still clearly visible in 2010, especially in moist weather. Dominating lichen above the lichen line is Hypogymnia physodes.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 25 FRANSSON

sakligen cypressfläta Hypnum cupressiforme och därovanför blåslav, färglav Parmelia saxatilis, mjölig trattlav Cladonia coniocraea och liten vaxlav Dimerella pineti, vilka antagligen är nykolonisa- törer. På tallen till höger växer ovanför lavgränsen blåslav och blågrå mjöl- lav Lepraria incana. Även vid basen, som inte varit översvämmad sedan år 2000, växer mjöllav. – Arvika, Östra Sund. Foto: Sven Fransson, 14 november 2010. Birches and pines were also inundated in the 2000 flooding, and a lichen limit at the same level as on the alders in Fig. 1 is evident. On the Betula tree to the left, Hypogymnia physodes, Figur 2. Även björkar och tallar blev översväm- made år 2000. Björken till vänster växer på rätt Platismatia glauca, Bryoria fuscescens and Usnea hög nivå, varför den döda zonen är kortare. En subfloridana were noted above the lichen limit in gräns på samma nivå som den som ses på klibb­ 2010. On the trunk base grew Hypnum cupressi- alarna i figur 1 är dock tydlig. forme, and above it Hypogymnia physodes, Parmelia Ovanför lavgränsen växer blåslav, näverlav saxatilis, Cladonia conio­craea and Dimerella pineti. Platismatia glauca, manlav Bryoria fuscescens och On the Pinus sylvestris tree to the right, Hypogymnia kort skägglav Usnea subfloridana. Vid stambasen, physodes and Lepraria incana were found above the dit även det mindre högvattnet nådde år 2006 lichen limit. The latter species was seen also on the (cirka en decimeters översvämning), växer huvud- trunk base. finns spår av hur påväxten av blad- och busklavar ljusa busk- och bladlavarna är svällda och kon- blev utplånad på översvämmade trädstammar trasterar mot alarnas kala och mörka bark i den runt sjön. Tydligast syns dessa spår på stammarna påverkade zonen. I torrt väder får man granska av klibbal (figur 1), som finns rikligt vid sjöns stammarna noga för att alls se skillnaden. stränder. På dem syntes fortfarande när bilden i Alar har en för lavar fattig bark, vars mest figur 1 togs år 2010 (och fortfarande år 2011), en karaktäristiska lavart är blåslav Hypogymnia phy­ tydlig gräns mellan en övre zon rik på bladlavar sodes (Du Rietz 1945, Almborn 1955, s. 13–17). och en nedre zon där sådana saknas. Även andra Denna art är också den helt dominerande ovanför träd som björkar och tallar berördes av översväm- lavlinjen i albeståndet. Inslag av slånlav Evernia ningen (figur 2). prunastri och skrynkellav Parmelia sulcata före- Så tydligt som i figur 1 framträder dock grän- kommer. Även dessa arter utplånades helt upp till sen för lavdöden endast i fuktig väderlek, då de lavlinjen.

26 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) LAVDÖD

Figur 3. Arvika, Östra Sund, samma bestånd av klibbal som i figur 1. Hösten 2011 steg vattnet som så ofta åter upp bland klibb­ alarna men vände vid 47,29 m ö.h., då det återstod 1,59 m till höjdrekordet år 2000. När bilden togs var nivån 46,77 m ö.h. och sjunkande (se vassbanken). Foto: Sven Fransson, 4 oktober 2011. The same stand of Alnus glutinosa as in Fig. 1. In September 2011 the water level rose again but stopped at 47.29 m above sea level, 1.59 m below the maximum in 2000. When the photo was taken, the water- level was 46.77 m above sea level.

Nivåmätning En felkälla är att vattennivån ändrade sig under I september 2011 började Glafsfjorden, som så dygnet (3–9 centimeter under min mätperiod). ofta, stiga på nytt, och det ovan nämnda albestån- Jag har korrigerat för nivåändringarna under tiden det blev åter översvämmat (figur 3). Oron för vat- mellan kommunens avläsning och mina mät- tennivån var stor i Arvika, likaså intresset. Kom- ningar med hänsyn till trenden mellan dagarna munen meddelade dagligen vattennivåerna på sin före och efter min mätdag. Maximinivån år 2000 hemsida och lade dessutom ut en dokumentation är troligen pålitlig; vattennivån ändrade sig inte om Glafsfjordens vattennivåer under perioden mycket under några dagar vid maximum. 2000–2010 (med vissa avbrott). Högvattnet vände Kommunens vattenståndsmätningar görs vid nivån 47,29 meter över havet. i Arvika vid Kyrkviken som är förbunden med Tillsammans gjorde dessa uppgifter det möjligt övriga Glafsfjorden genom ett sund. Det under- för mig att pröva en enkel metod för att mäta sökta klibbalsb­ eståndet är beläget nära men på lav ­linjens nivå, nämligen genom att räkna ut andra sidan av detta sund. Smärre nivåskillnader nivåskillnaden mellan maximum år 2000 och beroende på vindförhållanden och strömmar kan vattennivån för dagen år 2011. Denna skillnad inte uteslutas men har antagits vara försumbara, kunde sedan mätas upp på trädstammarna med särkilt som mätningarna utförts under fyra olika tumstock från dagens vattenyta. Därefter kunde dagar. maximinivån år 2000 pekas ut och relateras till Ett problem som finns oberoende av mätmetod lavlinjen. är att lavgränsen, som antytts, på nära håll inte För att utesluta subjektiv påverkan vid bedöm- är fullt så exakt som den verkar vara enligt figur ningarna av lavlinjens nivå på stammarna (se 1. Gränsen är elva år gammal och kan möjligen nedan) valde jag emellertid ett annat tillväga- ha ändrat sig. I smärre avsnitt av stamcirkeln gångssätt. Jag mätte avståndet mellan vattenytan förekommer i vissa fall några lavbålar några och lavnivån utan att känna till dagens vattennivå. centimeter längre ned än genomsnittet (figur 4). Relationen mellan lavnivån och vattenståndet år Den någorlunda jämna kant som i de flesta fall 2000 räknade jag fram senare, sedan jag i efter- förekommer även på dessa stammar längs större hand tagit reda på mätdagens vattenstånd. Mät- delen av stamomkretsen har jag tolkat som den ningarna utfördes i lugnt väder under fyra dagar i egentliga lavlinjen, och den har jag utgått från september och oktober 2011 (2, 5, 10 respektive vid mätningarna. Men ibland har jag tvekat om 17 mätningar, vid varje mätdag på olika träd). någon centimeter. Det är väl också troligt att lav-

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 27 FRANSSON

Resultat av mätningarna Lavlinjens medelvärden för de fyra mätserierna blev (meter över havet): 48,88 (variation: 48,86– 48,89), 48,90 (48,89–48,91), 48,88 (48,86– 48,91), 48,91 (48,86–48,94). Medelvärdet för samtliga 34 mätningar blev 48,90 (48,86–48,94). Lavlinjen skulle alltså ligga cirka 48,90 meter över havet, det vill säga två centimeter över den maximala högvattennivån. Till variationen skall då läggas, som redan är nämnt, att enstaka lavbå- lar negligerats vid mätningarna. En mycket avvi- kande mätning har jag förkastat. Trots variationen får vi väl anse det klarlagt vad vi egentligen redan visste – nämligen att lavgränsen är en effekt av det extrema högvattnet år 2000. Santesson (1939, s. 62–65) fann att bladlav- nivåerna vid strandklippor bestäms av extrema Figur 4. Lavlinjens kant är inte exakt jämn på alla träd. På bilden syns till höger en bål av blåslav som högvatten. Julin (1948, s. 131) konstaterade att en är lägre belägen än de övriga. I övrigt syns på bil- lavzon på klibbalsstammar i ett par sjöar i Öster- den som nästan alltid en rätt jämn linje, och sådana götland ungefär motsvarades av en extremt hög har använts som ändpunkt vid nivåmätningarna. vattennivå år 1924, och Hermansson (2002) note- Foto: Sven Fransson, 4 oktober 2011. rade att högvattnets nivå i svämskog vid Svartån The lower limit of the lichens is not perfectly i Krylbo ”kan avläsas på hur långt ner blåslavarna straight on all trees. Here is a crust of Hypogymnia finns på trädens stammar”. physodes located lower than the other ones. How- Med tanke på möjliga felkällor kan man tycka ever, the rest of the lower line is, as is the usual, att mätningarna träffat ganska rätt. Hårdrar man rather straight, and such lines are taken as end for the level gauging. resultatet finner man emellertid att det är något som inte stämmer: lavarna kom ju inte ens i kon- takt med högvattnets maximum, det fattas två linjen inte var fullkomligt jämn ens omedelbart centimeter. Detta kan emellertid vara helt korrekt. efter översvämningen. Förklaringen kan vara vågskvalpet. Lavbeståndens kanter påminner mycket om dem på klibbalsstammar som Julin (1948, Pl. 15) Skvalpeffekten avbildat tretton år efter ett extremhögvatten i Brenner (1916) påvisade att lavzonerna i Nylands Hallbosjön i Södermanland. Han tolkade en jämn skärgård låg högre upp vid vindexponerade strän- linje lik den jag iakttagit som gränsen för över- der på grund av högre vågskvalp. Santesson (1939, svämningen. s. 62–65) konstaterade att lavzonernas nivåer på Jag har också som jämförelse undersökt ett strandklippor inte bara bestäms av vattennivåerna albestånd vid Kyrkviken (Rikets nät 66170 13185). utan också av vågskvalpet som håller en zon där- I beståndet i sin helhet är lavgränsen mycket tyd- ovanför ständigt fuktig och lika effektivt påverkar lig även där. Men på enskilda stammar, särskilt på lavarna som permanent översvämning. Han kal�- de grövre, är lavgränsen ännu något mera ojämn. lade denna zon ”die Plätscherzone” (skvalpzonen; En tänkbar felkälla skulle väl också kunna vara ”splash zone” hos Gilbert & Giavarini 2000), och att trädstammarna genom markprocesser ändrat uppskattade dess vertikala utsträckning till mel- sig något under de elva år som gått (till exempel lan fem och tio centimeter. ändrat lutning). Några avvikelser som tyder på Även vid extrema högvatten finns en sådan detta har jag dock inte funnit. skvalpeffekt (Santesson 1939 s. 62–63). Eftersom

28 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) LAVDÖD

Figur 5. Vattenståndet (grön linje) Nivå (meter över havet) B C 49,1 i Glafsfjorden från 20 november D till 8 december år 2000, mätt i E Kyrkviken vid Arvika. Gul linje: 49,0 vattenståndet + 10 cm skvalpzon. Blå linje: vattenstånd + 20 cm 48,9 Lavlinjen skvalpzon. Horisontell linje: lavlin-

jen. Vattenståndsuppgifter från Arvika 48,8 kommun. 8 dygn The water level (green line) + 20 cm 48,7 of Lake Glafs­fjorden during the 12,5 dygn flooding event in 2000. Yellow line: + 10 cm water level + 10 cm splash zone. 48,6 Blue line: water level + 20 cm Vattenstånd splash zone. Horizontal line: the 48,5 lichen line.

2000-11-20 2000-11-23 2000-11-26 2000-11-29 2000-12-02 2000-12-05 2000-12-08

de extrema högvattnen är sällsynta händelser kan (mellan 30 och 270 dygn) fann Marsh & Timoney vi räkna med att skvalpzonens effekt vid dem i (2005). De förklarar det avvikande resultatet med högre grad blir beroende av tillfälliga vindförhål- valet av arter och övriga miljöfaktorers påverkan. I landen. Å andra sidan har Farrar (1976) påvisat övrigt bekräftar alltså resultaten från andra delar att blåslav gynnas av en växling mellan perioder av världen Santessons uppgift om 1–2 veckor. av vattenmättnad och upptorkning. Något dygns Blåslavens fotobiont är en Trebouxia-art (Hauk extra högt vågskvalp då och då har därför troligen m.fl. 2007), vilket alltså skulle tyda på att toleran- ingen dödlig effekt på lavarna om de hinner torka sen för översvämning är cirka en vecka eller något däremellan. Det blir då de lugna dagarna som sät- mer. Även slånlav och skrynkellav, de två övriga ter gränsen. busk- och bladlavar som noterats på alarna, har Trebouxia-arter som fotobiont. Farrar (1976) fann Lavars tolerans mot översvämning vid försök med blåslav i fullständig vatten­mättnad Olika lavarter tål översvämning olika bra. Vissa att fotosyntesen avtog under en försöksperiod på skorplavar har stor tolerans mot normala hög- sju dygn. Det framgår dock inte om processen var vatten och ingår i en normal strandzonering reversibel efter de sju dygnen. (Brenner 1916, Santesson 1939). Andra exempel Sjörs (1971, s. 183) menade att dessa lavars på översvämningstoleranta lavar är sipperlav Der­ känslighet för översvämning troligen beror på matocarpon miniatum och bäcklav D. weberi. kemisk påverkan. Man kan notera att blåslav hör Santesson (1939, s. 62) uppskattade tolerans­ till fattigbarkssamhällen med kemiskt sur miljö. tiden vid översvämning till 1–2 veckor för de Reagerar den kanske på ändringen i pH? bladlavar – till exempel färglav Parmelia saxatilis – som utgör gränsen för lavpåväxt på stenunderlag Hur lång period av översvämning krävs? efter extremt högvatten. Hale (1984) ansåg det Om hela den tid lavarna utsätts för vattendränk- troligt att toleranstiden under naturliga förhål- ning inklusive vågskvalp är kortare än lavarnas landen är 6–7 dygn för lavar som har algsläktet toleranstid, får vi ingen ny lavzon alls (jfr Santes- Trebouxia som fotobiont (vilket är vanligast). son 1939, s. 62–63). Om det extrema högvattnet Beckelhimer & Weaks (1984, 1986) fann effekter är något mera varaktigt skadas lavarna närmast på lavar av översvämningar som varat i ungefär ovanför den normala högvattenzonen. De något 14 dygn i West Virginia. Helt avvikande värden längre upp klarar sig däremot eftersom de expo-

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 29 FRANSSON neras under en kortare tid. Om högvattnet är Vänder vi på resonemanget kan vi sluta oss till långvarigt och står stilla vid den maximala nivån att toleranstider på mer än 2 veckor är osannolika. under en lång tid dör lavarna upp till högvatten- Mest troligt är kanske i vårt fall en toleranstid nivån plus skvalpeffekt (se Santesson (1939, s. 63). runt 8 dygn och en skvalpzon på 10 centimeter. Alla lägen mellan ytterligheterna är tänkbara. Men vi måste hålla i minnet att dessa slutled- Om lavnivån är känd kan vi alltså sluta oss till ningar delvis bygger på osäkra premisser. Lavars att allra minst upp till lavlinjen måste vattenstånd toleranstider och skvalpeffekten bör undersökas inklusive effektivt skvalp ha nått. Där måste vatt- genom kontrollerade experiment – i sjöar under så net ha stått under en tid som överstiger lavarnas naturliga förhållanden som möjligt. toleranstider. Lägre kan inte vattenståndets maxi- mum inklusive skvalp ha legat, men vi måste alltså Nyetablering dra av skvalpzonen för att fastställa det egentliga Julin (1948, s. 131–135, Pl. 15) kunde notera en vattenståndet. Sannolikt har emellertid vatten- livlig nyetablering av lavar mellan den normala nivån legat något högre under en tid som lavarna högvattenlinjen och den extrema, en zon som han tålt. Vid ett snabbt förlopp kan nivån ha legat kallade kolonisationszonen. Vad gäller busk- och betydligt högre. bladlavar förekom nyetableringen endast i denna I vårt fall har vi både en lavlinje och en nivå- zons övre delar. Ännu efter 12 år var de nya kurva för vattenståndet (figur 5). Hur höga lavarna dock små, och inte ens efter 24 år hade de effektiva skvalpzoner behövs i vårt fall för de tole- nått full storlek. Under linjen för normalt hög- ranstider (1–2 veckor) som angetts för lavar med vatten rådde lavöken. Trebouxia-arter som fotobionter? Under de elva år som gått sedan den stora över- I figur 5 är tre kurvor för vattenståndet i svämningen i Glafsfjorden har som nämnts vatten­ Glafsfjorden 20 november–8 december år 2000 ståndet vid sju tillfällen varit nära eller överstigit inlagda: 1) uppmätt vattenstånd, 2) vattenstånd en meter över medelvattenståndet. Dessa återkom- plus 10 centimeter skvalp, 3) vattenstånd plus 20 mande ”normala” men rätt kraftiga högvatten centimeter skvalp. Dessutom är lavlinjen inlagd. betyder att vi inte kan vänta oss någon återväxt av Av diagrammet kan utläsas att det maximala blåslav på de lägst belägna delarna av alstammarna. vattenståndet (grön kurva) inte nådde de lavar Där har säkerligen heller aldrig funnits någon. som överlevt. I alternativet vattenstånd plus 10 Julins ”kolonisationszon” kan i vårt fall jäm- centimeter skvalp (gul kurva) skulle lavarna när- föras med zonen mellan det högsta av dessa hög- mast över lavlinjen ha uthärdat skvalp i 8 dygn (se vatten (47,43 m ö.h.) och lavlinjen på 48,90, det tidsspannet mellan kurvans skärningspunkter mot vill säga från lavlinjen och minst cirka 1,35 meter lavlinjen). I alternativet vattenstånd plus 20 cen- nedåt (skvalpzon tillagd). Jag har funnit mycket timeter skvalp (blå kurva) skulle lavarna närmast få nyetableringar av blåslav i denna zon och alla över lavlinjen fått uthärda skvalp under 12,5 dygn. lavarna var mycket små. En var belägen 30 cen- Toleranstider mellan 1 och 2 veckor skulle timeter under lavlinjen, övriga ännu närmare. alltså i vårt fall kräva skvalpzoner på mellan Återväxten är alltså svagare än den Julin beskri- cirka 10 och 20 centimeter. Det senare värdet ver. Skorplavar, däremot, finns. Ingen ingående är antagligen för högt (jfr Santesson 1939). För inventering har gjorts, men liten växlav Dimerella att ett skvalp ska ha effekt måste det som redan pineti, blågrå mjöllav Lepraria incana, dynlav redovisats råda utan längre uppehåll. Vid avbrott Micarea prasina och en kantlav ur Lecanora sub­ eller sänkning till en lägre nivå kan lavarna hinna fusca-gruppen har konstaterats, dessutom mjölig torka och repa sig – de gynnas till och med av trattlav Cladonia coniocraea och en art av svamp- växlingar mellan perioder av vattenmättnad och släktet Hysterium. upptorkning. Beschel (1954, s. 252, 254, 261) räk- I det ovan nämnda beståndet vid Kyrkviken nade dock med en skvalpzon på 15–25 centimeter kunde jag inte finna en enda nyetablering av blås­ på strandmurarna vid floden Inn i Innsbruck. lav under lavlinjen på klibbal. Däremot fanns

30 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) LAVDÖD

nyeta ­bleringar på flera björkar, i ett fall riklig Beschel, R. 1954. Die Stufung der Flechtenvegetation an den Inn-Ufermauern in Innsbruck. – Phyton 5: inom 90 centimeter under linjen (se också figur 2). 247–266. Jag har iakttagit denna och äldre, lägre lav- Blumenthal, B., Nyberg, L., Grahn, T. m.fl. 2010. 10 år efter översvämningen. – Karlstad Univ. Press, Karlstad. gränser på alar vid Glafsfjorden sedan 1957. En Brenner, W. 1916. Strandzoner i Nylands skärgård. – Bot. lavgräns har funnits under hela denna tid, fast jag Not. 1916: 173–191. tyvärr aldrig försökt relatera den till något speci- Du Rietz, G. E. 1945. Om fattigbark- och rikbarksamhällen. – Svensk Bot. Tidskr. 39: 147–150. ellt högvatten. Farrar, J. F. [& Smith, D. C.] 1976. Ecological physiology När man jämför den rika lavpåväxten ovanför of the lichen Hypogymnia physodes. – New Phytol. 77: 93–103, 105–113, 115–125. lavlinjen med den ännu efter elva år obetydliga Gilbert, O. & Giavarini, V. 2000. The lichen vegetation of nyetableringen av busk- och bladlavar under den, lake margins in Britain. – Lichenologist 32: 365–386. Hale, M. E. 1984. The lichen line and high water levels in a slås man av tanken att den ursprungliga etable- freshwater stream in Florida. – Bryologist 87: 261–265. ringen måste ha skett mycket snabbare och med Hauk, M., Helms, G. & Friedl, Th. 2007. Photobiont selec- större täckning än den som nu sker. Jag känner tivity in the epiphytic lichens Hypogymnia physodes and Lecanora conizaeoides. – Lichenologist 39: 195–204. inte orsaken, men en förklaring skulle kunna vara Hermansson, J. 2002. Lavfloran vid Svartån i Krylbo. – Trol- att en växling håller på att ske mellan successions- lius 29: 4. Julin, E. 1948. Vessers udde. Mark och vegetation i en igen- stadier i samband med ändrade miljöförhållanden, växande löväng vid Bjärka-Säby. – Acta Phytogeogr. Suec. särskilt starkare beskuggning, när albeståndet 23: 1–186. åldras. Blåslavarna skulle i så fall ännu förmå Magnusson, S. 2005. Kyrkvikens vatten. Kunskapssamman- ställning 2005. – Arvika kommun. 23 s. + bilagor. leva kvar i de redan etablerade bestånden ovanför Marsh, J. E. & Timoney, K. P. 2005. How long must northern lavlinjen men ha svårt att återetablera sig i zonen saxicolous lichens be immersed to form a waterbody trim- line? – Wetlands 25: 495–499. nedanför. I växtsociologiska termer har i så fall Santesson, R. 1939. Über die Zonationsverhältnisse der det ljusälskande lavsamhället Physodion börjat lakustrinen Flechten einiger Seen im Aneboda­gebiet. – ersättas med det mindre ljuskrävande Leprarion Medd. fr. Lunds univ. limnol. inst. 1: 1–70. Sjörs, H. 1971. Ekologisk botanik. – Stockholm. (Du Rietz 1945, Almborn 1948, 1955). Det skulle stämma väl med att mjöllavar Lepraria har hög Fransson, S. 2012. Lavdöd efter högvatten. �������[ ��Floodood-- täckning under lavlinjen. ing event kills epiphytic lichens.] – Svensk Bot. I Kyrkviken kommer det med all sannolikhet Tidskr. 106: 24–31. Uppsala. ISSN 0039-646X. inte att bli några nya extremhögvatten som utplå- In autumn 2000, Lake Glafsfjorden, province of nar dagens lavlinje. Kommunen har nämligen Värmland, west Sweden, experienced an extreme långt gångna planer att i sundet bygga en damm high water, 3.09 m above mean water-level. Epi- som skydd för Arvikas tätort mot översvämning. phytic lichens on tree-trunks along the shore were exterminated up to a distinct level. Eleven years Den kommer dock inte att skydda övriga delar av later this lichen trimline was still clearly evident. SBT. sjön. A stand of Alnus glutinosa was studied. Above the lichen line, Hypogymnia physodes was the domi- • Lars Arvidsson, Göteborg, har bestämt lavkollekter. nating species here. The lichen line was estimated Martin Fransson, Västra Ämtervik, har kommenterat to be 2 cm higher than the maximum high-water manuskriptet. Curt Nilsson, Arvika, har informerat line in 2000. However, in addition to immersion in om kommunens vattenståndsmätningar. Varmt tack! the proper sense, the effect of waves and surf (“the splash effect”) should be taken in. Citerad litteratur Almborn, O. 1948. Distribution and ecology of some South Scandinavian lichens. – Bot. Not. Suppl. 1(2): 1–254. Almborn, O. 1955. Lavvegetation och lavflora på Hallands Väderö. – K. Sven. Vetenskapsakad. Avhandl. Natur- Sven Fransson är pensione- skyddsärenden 11: 1–192. rad folkhögskollärare och fil. dr Beckelhimer, S. L. & Weaks, T. E. 1984. TheTh e effectseff ects of periperi-- i växtbiologi. odic inundation and sedimentation on lichens occurring on Acer saccharinum L. – Bryologist 87: 193–196. Adress: Etydvägen 21, Beckelhimer, S. L. & Weaks, T. E. 1986. Effects of water 671 33 Arvika transported sediment on corticolous lichen communities. E-post: [email protected] – Lichenologist 18: 339–347.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 31 Glansbräken i Sverige – ett tillägg

Knappt hade Erik Ljungstrands omfattande Detta tillfälle kom slutligen i samband med artikel om glansbräken i Sverige hunnit lämna att jag ledde en höstlig exkursion till Kullaberg, pressarna förrän den visade sig vara inaktuell. anordnad av Lunds Botaniska Förening den 15 Ett fint återfynd på Österlen gjordes blott två oktober 2011, under vilken vi beskådade bland dagar efter det att fjolårets näst sista häfte nått annat dansk stensöta Polypodium interjectum och sina läsare. glansbräken. Dagen efter exkursionen, söndag 16 oktober, ERIK LJUNGSTRAND for Göran och jag ned till Österlen för att söka efter glansbräken. Vi började med Kortelshuvud, häfte 4–5/2011 av Svensk Botanisk Tidskrift där vi söderifrån sökte oss fram till den plats där sammanfattade jag kunskapen om ormbunks- ”lägenheten” Bäckdala hade legat, men som nu I arten glansbräken Asplenium adiantum-nigrum var svår att finna några andra spår av än ett fåtal i Sverige i en lång artikel av monografisk karaktär odlingsrester, såsom en fruktbärande apel Malus (Ljungstrand 2011). Hur länge man än har arbetat domestica. med en artikel finns det alltid vissa detaljer man Göran ledde mig bort i skogen mot Kortelshu- skulle önskat ha haft bättre belysta, men någon vuds sluttning, stannade snart till, pekade på den gång måste man ändå sätta punkt och låta arti- steniga marken och förklarade att vi nu var unge- keln gå till tryckning. fär på den plats där han nitton år tidigare sett ett En sådan detalj var att tre av de äldre förekom- enda individ av glansbräken. Jag var förvånad över sterna på Österlen inte var tillräckligt invente- att platsen var belägen så långt ned på sluttningen; rade. Jag hade planerat att utföra en noggrannare granskning under senhösten 2010, men den tidiga vintern hindrade mig. Således tvingades jag redo- visa att lokal 4, Bäckhalladalen, hade genomsökts under år 2010, men ej av mig själv, att lokal 5, Kortelshuvud, visserligen tidigare hade besökts av mig, men att något besök under min inventering ej genomförts, samt att lokal 7, Lilla Stens­huvud, över huvud taget ej, så vitt känt, hade återbesökts med glansbräken i sikte sedan upptäckten där år 1891. Jag hade talat vid Göran Mattiasson om att besöka Kortelshuvud vid något lämpligt tillfälle, för att han skulle kunna visa mig precis var han tillsammans med Klas-Rune Johansson såg den ”sista” mycket spensliga tuvan av glansbräken år 1992.

Figur 1. Glansbräken i den steniga avenboksskogen på Kortelshuvud i Södra Mellby. Foto: Erik Ljung- strand, 16 oktober 2011. Asplenium adiantum-nigrum on Kortelshuvud, parish of Södra Mellby, province of Scania, Sweden.

32 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) GLANSBRÄKEN vid mina tidigare besök där hade jag kommit uppi- från och aldrig sökt i dessa lågt belägna regioner. Jag noterade koordinater för den skuggiga ytan, varefter vi sökte oss uppför sluttningen. Vi hade inte hunnit långt från den först note- rade platsen när Göran ropade till och pekade ned på en välutvecklad glansbräkenplanta som stack fram mellan stenarna i sluttningen (figur 1). Detta vackra återfynd medförde att vi tog oss mer tid än vi egentligen hade planerat till att genomsöka Kortelshuvuds sluttning, vilket ledde till att vi kunde notera totalt fyra individ inom ett relativt begränsat område, där åtminstone att döma av följearter som bergsspring (svartbrä- ken) Asplenium trichomanes, vippärt Lathyrus Figur 2. Strandrosettmossa vid Bäckhalladalen i niger och lundskafting Brachypodium sylvaticum Gladsax. Foto: Erik Ljungstrand, 16 oktober 2011. underlaget torde vara lokalt rikare än annars på Riccia bifurca at Bäckhalladalen, parish of Gladsax, Kortels ­huvud. Däremot lyckades vi inte påträffa province of Scania, Sweden. det av Johansson (1996) uppgivna svartoxbäret Cotoneaster niger, men förmodligen står det ännu Trots att vi lade ned rätt mycket tid i det gan- att finna högre upp. ska svårgenomsökta området, och trots att där Efter detta mycket glädjande återfynd begav vi finns gott om till synes lämpliga smärre klipp- oss glada i hågen till Lilla Stenshuvud, vars övre branter i vilka glansbräken skulle kunna växa, delar vi genomsökte noga utan att påträffa något fann dock inte heller vi den art vi sökte. Däremot spår av glansbräken. Den ”södra sluttningen” där noterade vi blomning (och även fruktsättning!) av Holmberg (1900) uppger att han påträffade vår vårväxterna vårkällört Montia minor, (vild) berg- art ”temligen riklig[t]” år 1891 visade sig vara upp- bräsma Cardamine hirsuta och nagelört Erophila odlad, och de brantare delarna åt väster, nordväst, verna på de öppna sandstenshällmarkerna. norr och nordöst föreföll till största delen vara Här gjorde vi även ett högintressant fynd av uppbyggda av alltför magert berg för att passa för en sällsynt levermossa, strandrosettmossa Riccia glansbräken. bifurca (figur 2), som tidigare blott är noterad Ett mindre område i nordväst utmärkte sig på ett fåtal lokaler i Skåne och delar av övriga dock genom något rikare flora med bland annat södra Sverige till Uppland (Damsholt m.fl. 1986, glansnäva Geranium lucidum, men inte heller här Damsholt & Pagh 2002). Nästan alla de tidigare lyckades det oss att hitta något av ”högre värde”, skånska fynden är gjorda i landskapets centrala förutom att det växte flera vackra buskar av för- och nordöstra delar under senare delen av 1800- vildad järnek Ilex aquifolium spridda utmed berg- talet, men ett fynd har gjorts under den moderna klackens nordsida. inventeringen av Skånes mossor (Torbjörn Tyler, Därefter for vi söderut till Bäckhalladalen, muntl.), nämligen vid Döneslider på Kullaberg år varifrån Harry Andersson (1922–1999) uppgivit 2009 av Richard Åkesson (muntl.). Belägg från att han påträffat vår art någon gång under 1970- Bäckhalla ­dalen har granskats av Tomas Halling- talet, enligt en uppgift i ”Projekt Linnés” arkiv bäck, och har deponerats i Herbarium GB. i Stockholm. Redan i fjol (2010) hade området Slutligen gjorde Göran och jag två floraväktar­ genomsökts (Ljungstrand 2011, s. 235), men besök vid Impan i Gladsax (lokal 3) och Hal- Göran och jag önskade ta oss en närmare titt på larna i Järrestad (lokal 2). Vid Impan fann vi tolv området i förhoppningen att vi skulle hitta vad individ av glansbräken på den södra dellokalen andra måhända hade missat. och ett enda på den norra, således en ökning med

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 33 LJUNGSTRAND

4 km ett sedan år 2009. Även här fann vi blommande Kivik vårkällört. I sprickan på Hallarna kunde vi räkna in 17 individ, även här en ökning med ett sedan 2009. En intressant följeväxt som vi missat här vid 7 vårt tidigare besök var glansnäva, som ju kan anses indikera lokal förekomst av basrikare berg. 6 Återfyndet av glansbräken på Kortelshuvud 5 medför att min tidigare lokaltext under ”Svenska lokaler” (Ljungstrand 2011, s. 235–236) bör ersät- tas av följande text, samt att utbredningskartan för Österlen (Ljungstrand 2011, s. 244) här kan återges i ”uppdaterat” skick (figur 3):

5. Skåne, Södra Mellby socken, Kortelshuvud (berget norr om Rörums norra å, sydöst om Stora Stenshuvud), i stenig sluttning sydväst om utsikten, nära där ”lägen- heten” Bäckdala fordom låg. Koordinater (RT 90): 617024, 140309. Upptäckt av Torsten Falck 12 augusti 4 Simris- 1877, publicerad av Hartman (1879) och Areschoug hamn (1881). Kortels­huvud är av allt att döma, liksom själva 3 Stenshuvud, ett restberg av hård vulkanit (och vulkanit- 2 gnejs), inom vilka basrikare bergarter finns inneslutna, vilket på lokalen bland annat ger sig tillkänna genom Figur 3. Utbredningskarta över kända lokaler för förekomst av bergsspring och vippärt. glansbräken på Österlen. Ej återfunna (troligen År 2011 räknades fyra individ i den steniga slutt- utgångna) lokaler är markerade med en ring. ningen, under ett relativt tätt krontak. Lokalen ingår i © Lantmäteriet. Stenshuvuds nationalpark. Distribution map showing the known localities of Asp- Detta medför att det totala antalet noterade lenium adiantum-nigrum in south-eastern Scania, Swe- individ av glansbräken i Sverige under åren den. Rings denote localities with no extant records. (2009–) 2010 (–2011) stiger till 1266, men detta påverkar inte på något vis övriga siffror eller slut- Johansson, K.-R. 1996: Stenshuvuds vegetation och satser. SBT. flora. – Dokumentation av de svenska national­ parkerna Nr. 4. / Naturvårdsverket Rapport 4410. • Jag vill framföra ett stort tack till Göran Mat- Ljungstrand, E. 2011: Glansbräken i Sverige. – Svensk tiasson (Lund), som åtog sig att visa mig precis Bot. Tidskr. 105(4–5): 194–272. var han hade sett glansbräken på Kortelshuvud Ljungstrand, E. 2012. Glansbräken i Sverige – ett för nitton år sedan. Ävenledes ett stort tack till tillägg. [Asplenium adiantum-nigrum in Sweden – an Tomas Hallingbäck (Knivsta) för granskning av addition.] – Svensk Bot. Tidskr. 106: 32–34. Upp- rosettmossan, samt till Torbjörn Tyler (Höör) och sala. ISSN 0039-646X. Richard Åkesson (Höganäs) för upplysningar om Asplenium adiantum-nigrum has been refound at Kor- dess tidigare kända förekomst i Skåne. telshuvud, SE Scania, only two days after my mono- graph (Ljungstrand 2011) of this species in Sweden Citerad litteratur was effectively published. On the same day, the rare Damsholt, K., Hallingbäck, T. [& Pagh, A.] 1986: Släk- liverwort Riccia bifurca was found at Bäckhalla­dalen, tet Riccia (rosettmossor) i Fennoskandia. – Svensk also in SE Scania, where A. adiantum-nigrum was Bot. Tidskr. 80(4): [245]–270. unsuccessfully searched for. Damsholt, K. [& Pagh, A.] 2002: Illustrated Flora of Nordic Liverworts and Hornworts. Erik Ljungstrand Holmberg, O. R. 1900: Botaniska anteckningar. 1. – Bot. Not. [53](2): 67–74. Järkholmsvägen Pl 614, 436 56 Hovås

34 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) Turkisk vår

Ingemar Jonasson presenterade tulpanernas Att botanisera med bil i Turkiet rike i SBT nr 6/2007. Den här gången tar han Vägar oss med till Turkiet, ett paradis för lökväxter. Vägarna är av hög klass, ungefär svensk standard. Trafiken har varit måttlig eller ringa, utom på Text och foto: INGEMAR JONASSON några vägar med internationell genomgångstrafik, och på vägen Antalya–Alanya, som man helst nnehållet i den här artikeln baserar sig på elva bör undvika. Den för botaniker strategiska vägen turkietresor, gjorda mellan 1988 och 2009. En Alanya–Taşkent i Taurusbergen är den enda jag Idel har jag gjort ensam, andra tillsammans med skulle vilja sätta ett varningstecken för. Man bör min fru Gun. Till Turkiet – och även inom lan- undvika den om man har höjdrädsla eftersom den det – har vi ibland flugit reguljärt, men oftast med på ett relativt långt avsnitt går fram på berghyllor charterflyg. Ibland har vi i så fall bara betalat för utan vägräcke (2008). Den turkiska statens turist- flygstolen och haft en hyrbil som väntat på oss vid byrå i Stockholm delar gratis ut en vägkarta, som ankomsten. är bra och regelbundet uppdateras. Alla turer inom landet har gjorts med bil. Det kan vara en fördel att anlita ett känt uthyrnings­ Mat företag eftersom sådana i allmänhet finns repre- Vi hade alltid med oss vatten, bröd, oliver och lite senterade i alla lite större städer. Rutter och vägar nötter och ost i bilen. Lagad mat äter man bäst har vi ofta valt efter beskrivningar i botanisk lit- och billigast på någon ”lokanta”, folkliga små teratur eller floror, men också efter kulturella och restauranger som finns längs större vägar och i historiska minnesmärken som intresserat oss. lite större orter (figur 1). Maten här är genuin och De flesta resor har gjorts i april, framför allt för smakar alltid bra. Mycket praktiskt är systemet att april är den rätta tiden att se lökväxter, som vi med synliga värmediskar och kantiner för olika har varit särskilt intresserade av. rätter så att man kan peka och välja efter behag.

Figur 1. De små restau- ranger, ”lokanta”, som man hittar längs vägar och i mindre orter erbju- der alltid genuin och väl- smakande mat. – Södra Turkiet 23 april 2009.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 35 JONASSON

Figur 2. Fritillaria pinardii – Västra Taurusbergen 15 april 1990. Fler klock- liljor finns i figur 5.

Hotell En gång gjorde min fru och jag en resa i Tau- Om man väljer lite större städer som övernatt- rusbergen, bland annat för att få se den vackra lilla ningsställen finns det numera hotell av god eller klockliljan Fritillaria pinardii (figur 2). Vi hade mycket god klass. Även på mindre platser, till rest i två dagar utan resultat, när vi högt uppe i exempel uppe i Taurusbergen norr om Alanya, bergen mötte några lastbilar med ungdomar som har det under senare år byggts högklassiga hotell. hade varit ute för skogsplantering. Bilarna stan- I Erzincan i östra Turkiet möttes jag häromåret nade och en stund hade vi trevligt tillsammans, av ett nybyggt hotell vid den östra infarten till under ömsesidiga glada tillrop och fotograferande staden. Det var en överraskning efter att i en rese- från vår sida. När bilarna körde kastade flickorna handbok ha läst om de ”råtthål” till hotell som blommor till oss som de plockat. Det regnade uppgavs vara ett skäl till att undvika staden. anemoner, vintergäck och snödroppar över vägen. Och dessutom Fritillaria pinardii! Jag arrang- Upplevelser erade några exemplar mellan en hög stenar och Det är spännande att resa runt i Turkiet. Landska- fotograferade dem i tron att det kanske var de pets skönhet tar ofta andan ur en, likaså de många enda exemplar vi skulle få se. De följande dagarna historiska minnesmärkena, och jag minns många hittade vi emellertid den lilla lökväxten växande ovanliga och trevliga möten med människor. också på ett helt naturligt sätt.

5 8 Figur 3. Karta över beskrivna områden: 4 6 1. Kustlandet Antalya – Alanya, 2. Västra Taurusbergen, 3. Sydvästra 7 2 Turkiet, 4. Västra Anatolien, 5. Öster 3 1 om Ankara, 6. Kappadokien och cen- trala Anatolien, 7. Sydöstra Turkiet, 8. Östligaste Turkiet. Karta ur National­ encyklopedin.

36 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR

Natur Den turkiska kulturen och historien har påver- Turkiet är nästan dubbelt så stort som Sverige. kats från såväl romerskt, grekiskt och arabiskt håll, Mycket förenklat kan man säga att landet består och inte minst från de asiatiska turkfolk, seljuqer, av en högplatå omgiven av bergskedjor som sluttar som i olika omgångar strömmat in i landet. De ner mot ett kustland. senare har haft ett starkt inflytande, vilket resul- De flesta besökarna stannar i turistorterna i terat i en mängd religiösa byggnader, broar och kustlandet och går då miste om mycket. Hög- karavanserajer. Det sägs också att tulpaner hade platån är ofta hänförande vacker, och vackra är en särskild betydelse för seljuqerna. De förde med också de omgivande bergen. Den förra är till stor sig tulpaner från inre Asien på sina färder västerut del trädlös, med storslagna landskap och väx- och möjligen kan detta vara ursprunget till någon lande vyer. Det känns att man har lämnat Europa eller några av de vilda turkiska tulpanerna. De och befinner sig i Asien. Markerna utnyttjas seljuqiska minnesmärkena var okända för mig före mycket hårt av människan. Vid mina färder på växtresorna och blev en mycket påtaglig och ange- platån kommer jag ofta att tänka på det bohus- näm överraskning. länska 1800-talslandskapet, även det maximalt utnyttjat. Kustlandet Antalya – Alanya När det gäller växter är det inte samma De flesta direktflygen till Turkiet med charter­ överflöd som man kanske varit van vid från till resenärer går till Antalya för vidare befordran med exempel Grekland. Men den turkiska floran är resenärer dit eller till Side eller Alanya. De här rikt sammansatt och bjuder ofta på stora överrask- platserna är också lämpliga som utgångspunkter ningar. Men man får leta lite. Ett fält som på håll för botaniska upptäcktsfärder. Själva kustslätten ser ointressant ut kan visa sig vara fullt av irisar i är starkt exploaterad och inte särskilt inbjudande, olika färger och en stenig, till synes steril sluttning men bara några kilometer längre bort öppnar sig kan ha en rik flora av olika små lökväxter. mer orörda landskap, lämpliga för växtsök. Ibland är man förvånad över att det alls finns Öster om Alanya vindlar sig kustvägen fram några växter kvar. Förutom det hårda utnyttjan- utmed havet och trafikintensiteten är betydligt det av markerna inom jordbruket har det skett mindre än på den hårt belastade vägsträckan en mångårig och systematisk uppgrävning i stor Antalya–Alanya. Vill man kombinera bad och skala av lökar för försäljning och även export. Ett botanik finns det en mängd möjligheter här. Kust- par gånger har jag blivit stoppad av polis och fått bergen sluttar relativt brant mot milslånga sand- frågor om eventuell lökuppgrävning. stränder, men här och där finns det bukter med planare mark. Vid Syedra – vill jag minnas – cirka Kultur och historiska minnesmärken tre mil öster om Alanya, hittade min fru och jag Turkiet har en rik skatt av historiska minnesmär- en bukt med turkosfärgat vatten och förvånans- ken från olika perioder och med olika kulturellt värt väl bevarade lämningar från antiken. Vi hade ursprung. De flesta är märkligt okända av euro- en heldag med bad, botanisering och historiska péer. Vi försökte alltid lägga in några på våra bota- upplevelser. niska rutter. Ofta fann vi intressanta växter när vi Vägarna upp mot bergen är närmast perfekta gjorde avstickare till dessa platser. Berget Nemrut för den naturintresserade. Vägen mot Gündoğ­ Dağıs enorma mängder av vilda hyacinter i olika muş till exempel, strax väster om Alanya, är en av färgformer hade vi till exempel aldrig hittat utan mina favoriter. En bit upp kantas den av små åkrar besöket vid bergstoppens stenpyramid och jätte­ med säd och andra grödor, och dessa odlingar är stoder, och stäppväxterna på den anatoliska hög- ett eldorado för den som är intresserad av åker­ slätten minns vi alltid tillsammans med en resa ogräs och andra ettåriga växter. Här kan man lätt utefter den gamla karavanvägen Konya–Nevşehir hålla på att botanisera i flera dagar, men det skulle och alla dess karavanserajer (gamla rast- och över- vara synd att inte fortsätta. Högre upp vidtar ett nattningsställen). ålderdomligt odlingslandskap med fält, terrasser,

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 37 JONASSON

Figur 4. Fuktäng med tusenskönor och pärlhyacinten Muscari polyanthum. – Söder om Beys˛ehirsjön, 11 maj 2008. gärdsgårdar och tröskplaner och en sparsammare, Första delen är en uppvisning i vägbyggnads- men inte mindre intressant flora. Ännu högre upp konst, en nybyggd motorled som i vida svängar tar kör man in i kullar med barrskog och dofter och sig uppför bergens sydbranter. Trafiken är emeller- fågelsång. Här hittar man knölväxter av skilda tid måttlig och det finns gott om möjligheter till slag, till exempel olika orkidéer. parkering och utflykter i den omgivande naturen. Det finns många liknande vägar som utgår från Denna varierar mellan bergig och klippig terräng, kustvägen. Kustavsnittet är dessutom fullt av väl- delvis med märkliga formationer, och olika typer bevarade historiska minnesmärken, till exempel av barr- och lövskog. Floran är växlande, beroende två karavanserajer nära Alanya, en bro från den på biotop och tid på året. Jag minns särskilt en seljuqiska tiden och den häpnadsväckande, helt aprildag när marken under träden på en sträcka intakta antika teatern nära Antalya. av flera mil lyste ljusröd av den vackra orkidén Cepha­lanthera kurdica. Västra Taurusbergen Ungefär vid Akseki kan man välja mellan tre Från kustområdet, nära Manavgat, går det en vägar norrut. Jag har kört alla tre, men föreslår väg norrut mot den stora Beyşehirsjön och sedan den mellersta, den genom Cevizli, om man måste vidare mot Konya. Vägen är utmärkt för att välja. Den går genom flera slag av landskap, bland utforska floran i de västligaste delarna av Taurus- annat parkartade skogar med fuktängar och en bergen. närmast sagoaktig stämning under höga, ensam-

38 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR

a b

c d Figur 5. Klockliljor av många olika slag är vanliga i Turkiet, över trettio arter är kända. a) Fritillaria sororum norr om Aydincik 14 april 1990. Den här arten beskrevs ganska nyligen, av Karin och Jimmy Persson, Göteborg. b) F. crassifolia söder om Beys˛ehirsjön 11 maj 2008. c) F. acmopetala norr om Anamur 24 april 1992. d) F. whittallii söder om Beys˛ehirsjön 28 april 1989. stående träd. I Cevizli kommer jag ihåg ovanliga (figur 6) växte i en stenig bergssluttning strax orkidéer vid in- och utfarten, och en kulinarisk väster om huvudvägen, söder om avtagsvägen mot måltid på en av ortens tre lokantor, där jag åt mig Ibradı. Där blommade den ymnigt i slutet av april genom deliciösa auberginanrättningar under ett tillsammans med den lilla låga Fritillaria crassi­ stapplande men trevligt samtal med det äkta paret folia (figur 5). i köket. Vid Beyşehirsjön planar landskapet ut och man Längre norrut blir landskapet öppnare med är uppe på den anatoliska högplatån. Ett besök ängar av alpkaraktär och glesare skogar med olika i Eflatunpınar öster om sjön anbefalles, om det ekar (figur 4). Under hela färden söderifrån kan finns tid. Där väller det oavbrutet och med stor man på våren hitta en mängd olika lökväxter. kraft upp vatten från jordens innandöme i en Tulpaner finns, men är ovanliga.Tulipa sylvestris större vattensamling, och ett suggestivt, över tre­

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 39 JONASSON

Figur 6. Till vänster Tulipa sylvestris söder om Beys˛ehirsjön 11 maj 2008. Till höger Tulipa armena var. lycica norr om Alanya 7 maj 2008. tusen år gammalt hettitiskt monument är uppfört De uppräknade växterna hittar man utefter som en hyllning åt solens, jordens och vattnets vägen Ermenek–Hadım, nära anslutningen av makter. vägen från Taşkent. Många av dem finns även på lägre höjd, men blommar då kanske något tidigare. Nordöst om Alanya Här är det fråga om ganska nyanlagda väg- I Taurusbergen, åtta, nio mil nordöst om Alanya, sträckningar i höglandsområden och det finns ligger ett vackert naturområde med berg, slät�- möjligheter för botanisten att hitta nya arter. Min ter och vattendrag. Något påminner det om ett fru och jag fann en för vetenskapen okänd art av svenskt fjällandskap. Det ligger relativt högt, nära småhyacint som fått namnet Hyacinthella venusta, 1600 meter vid högsta vägpasset, och här kan man och botanisterna Karin och Jimmy Persson från i slutet av april få se en mängd lökväxter blomma. Göteborg hittade en dittills okänd tulpan, Tulipa Många av dem är sådana som vi odlar i trädgården cinnabarina, båda beskrivna och namngivna av och gläder oss åt på våren. Karin Persson. Den senare växer tillsammans med Här finns både gula och blå krokusar, snödrop- Tulipa humilis. par, vintergäck och olika klockliljor. Vackrast Man tar sig till området lättast med hjälp av är kanske den lysande karmosinröda tulpanen vägen Alanya–Taşkent, på mellan två och tre tim- Tulipa humilis, särskilt när den blommar i höjd­ mar om man inte gör för många stopp. Vägen är, lägen nära den smältande snön, men här växer som nämndes ovan, inget för höjdrädda. Det finns också Tulipa armena (figur 6).Iris stenophylla längre men lugnare vägar, men då får man kanske hittar man också här och där. Det är en djupt blå- räkna med en övernattning på något av hotellen lila iris, tillhörande den attraktiva Junogruppen. i Taşkent, Hadim eller Ermenek. Hör efter på Även anemoner och tidlösor förekommer. turistkontoret i Alanya om de är öppna!

40 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR

Figur 7. Gulsuga Ajuga chamaepitys ssp. chia. Liksom övriga sugor saknar blommorna överläpp. – Nordöst om Bey s˛ e hir-sjön, Turkiet, 10 maj 2008.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 41 JONASSON

Sydvästra Turkiet antiken här. Vid sådana platser utvecklas många Kustområdena i sydvästra Turkiet liknar till sitt gånger en speciell flora, liksom hos oss på olika utseende öarna i östra delen av Egeiska havet. Den skräp- och ruderatmarker. De två växterna i figur som har varit på dessa öar kommer att känna igen 8 är exempel på detta. Munkhättesläktingen mycket, både landskapsmässigt och när det gäller Arum dioscoridis ser man ofta vid de här plat- floran. Om man till exempel har varit på ön Chios serna nere på låglandet. Det är en intressant växt och upplevt tulpanprakten där kommer man att som brukar väcka ett visst uppseende. Det stora hitta samma tulpan-arter på den intilliggande hölsterbladet är ofta purpurfärgat med mörkare turkiska halvön Çeşme, och den lilla klipptulpa- fläckar, men kan ibland vara gulgrönt eller mörkt nen Tulipa saxatilis finns både på Rhodos och det svartlila. Pollineringen sköts med hjälp av flugor närliggande turkiska fastlandet. som genom hölsterbladets färg och en lukt av rutt- Terrängen växlar mellan kullar, berg och slätter, nande kött lockas till blomman. och olika typer av skogar är vanligare här än på de Den lilla Adonis annua, på svenska med det flesta andra håll i Turkiet. förtjusande namnet Gossen i det gröna (även kal�- De historiska minnesmärkena är många, ofta lad höst­adonis), är också en av dessa ruderatväxter. synnerligen sevärda, inte minst från tiden för Man ser den även i kanten av odlingar och åkrar de grekiska och romerska bosättningarna under eller där jorden bearbetats på andra sätt, ofta i stor mängd. Även vår strandvallmo Glaucium flavum, eller dess nära släkting G. corniculatum, dyker ibland upp på sådana här ställen. Flera vackra cistrosor Cistus är också vanliga i den här delen av Turkiet. Även här skulle det vara synd att inte göra utflykter inåt landet. På flera ställen längre upp i bergen finns det skogar med inslag av cederträd Cedrus libani, vackra skapelser med karaktärsfullt utseende och goda dofter. En tur till Pamukkale är en stor upplevelse. Här kan man botanisera bland ruinerna efter en antik stad och sedan ta ett bad i termerna. Att lojt ligga och simma i kalkbassängernas varma vatten och se solen gå ner i den djupt underliggande dal- gången är en klart femstjärnig upplevelse. Det var det också att se det majestätiska och väl bevarade romerska Zeustemplet i Aezani sydväst om Kütahya. Där var vi helt ensamma om upple- velsen, förutom några gäss och en handfull pojkar som spelade fotboll med ett par antika pelare som målstolpar.

Figur 8. Arum dioscoridis och Adonis annua är två iögonfallande arter som man ofta ser på störda marker i anslutning till historiska minnesmärken.

42 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR

Figur 9. Hackande flickor nära Kütahya 8/4 1991. Till höger Cyclamen coum i snö nära Bog˘ azkale 10/4 1993.

Västra Anatolien liljan Fritillaria fleischeriana, som bara finns i det Resan vi gjorde genom västra Anatolien under här området, hittade vi till exempel på det viset. fjorton dagar i början och mitten av april 1991 De många historiska minnesmärkena var visar vilka temperaturskillnader som normalt ibland häpnadsväckande. Besöken i ”Kung Midas förekommer här vid denna tid på året. Under de land” hörde dit, likaså det tidigare omnämnda första dagarna i Istanbul och lite längre söderut hettitiska monumentet vid Eflatunpınar. låg temperaturen strax över nollstrecket och vi hade jackor och tröjor under turerna. Det i växt- Öster om Ankara sammanhang kända berget Uludağ låg helt snö- Min resa till det här området gjordes första täckt. När vi efter en vecka nådde kusten i sydväst veckan i april, vilket var något tidigt med tanke satt vi på utekaféerna i bara skjortan. på växterna. Det är stora skillnader på när våren Som vanligt blev turen en kombination av väx- kommer till olika delar av Turkiet. Tidigast kom- ter, landskap, kultur och historiska minnesmär- mer den i söder, mot Medelhavet. I norr är det ken. I det inre av landet reste vi hela tiden genom betydligt senare, liksom åt öster. ett storlinjigt landskap med höga himlar, där varje Nu gjorde det inte så mycket. En av anled- kvadratmeter av marken var påverkad av männis- ningarna till resan var att jag ville se de hettiska kan och hennes betesdjur. Scener som den i figur utgrävningarna och klippfigurerna, men framför 9 med en grupp flickor hackande på en åker har vi allt de seljuqiska religiösa byggnaderna i Sivas och ofta sett under våra turkietresor. Som hos oss förr den fabulösa moskén i Divriği. i världen sker arbetet på den turkiska landsbygden När jag vaknade efter den första övernattningen ofta i grupp. Hackan är närmast ett nationalred- på ett mycket enkelt hotell nära Boğazkale i hjär- skap. Ett par gånger har vi köpt med oss utomor- tat av hettiternas land var marken täckt av ett dentliga hackor hos någon bysmed. tunt snötäcke. Det smälte bort under dagen och På de större slätterna letade vi bäst efter växter lyckades inte på något sätt störa den lilla cyklamen i kanten av åkrar eller i anslutning till klippforma- Cyclamen coum (figur 9), som blommade på flera tioner, bäckar eller andra blöta marker. På några ställen i trakten. Det var uppmuntrande att se hur ställen fanns inhägnade skogsplanteringar. De friskt och rosigt den blommade med fötterna i snön. såg ointressanta ut på håll, men kunde ge överras- Av andra växter i blom var det bara de tidigaste kande fynd innanför hägnaden. Den lilla klock- lökväxterna jag såg: krokus, tidlösa, nunneört, iris,

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 43 JONASSON

Figur 10. Två tidigblommande lökväxter, Colchicum triphyllum och Iris danfordiae, öster om Ankara, 11 april 1993. pärlhyacint. Framför allt var det en tidig tidlösa, Lökar grävdes tidigare upp och såldes vidare Colchicum szovitsii, som blommade i enorma säckvis till utlandet i enorma mängder som träd- mängder på vidsträckta, högt liggande våta ängar. gårdslökar. Jag har sett siffror som verkat otroliga De roligaste fynden var nog Iris danfordiae och på denna handel i turkiska tidningar. Nu förefal- I. galatica. Irisar är särskilt vackra, tycker jag, om ler det emellertid som om både myndigheter och jag är tvungen att välja. Vintergäcksiris Iris dan­ fordiae (figur 10) är en lysande gul liten iris med fläckar i svagt gulgrönt. Jag såg den på flera stäl- len utefter vägarna och den avslöjade sig trots sin litenhet genom den starka färgen. Iris galatica är en större art med anslående färger i brunt och lila. Turkiet är mycket rikt på lökväxter. Det kan vara intressant att se hur många arter, enligt Flora of Turkey, som det finns av några olika släkten: Krokusar Crocus 32 arter Tidlösor Colchicum 32 Irisar Iris 36 Tulpaner Tulipa 4 1 Klockliljor Fritillaria 31 Snödroppar Galanthus 8 Pärlhyacinter Muscari 20 Lökar Allium 141

Figur 11. Försäljning av krokuslökar vid vägkanten nordöst om Adana 17 april 1992. Just dessa lökar används i matlagningen.

44 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR

Figur 12. Till vänster märkliga grottbostäder i Kappa­dokien. Till höger den gamla karavanserajen Sultanhanı öster om Konya. Anläggningen uppfördes på 1200-talet. enskilda har förstått allvaret i denna skövling och lig temperatur både vinter och sommar (figur utarmning av landets lökväxter. Olika åtgärder 12). Där finns bland annat en rad mycket tidiga har vidtagits för att förhindra uppgrävning och kristna grottkyrkor med vackra och väl bibehållna försäljning. Jag har till exempel flera gånger blivit fresker på väggarna. stoppad på vägarna av polis med frågor om even- Raden av karavanserajer, övernattnings- och tuell lök- eller annan växtuppgrävning. rastställen för karavaner utefter handelsvägen Även orkidéknölar grävs upp. På flera ställen Konya och österut, byggdes under seljuqisk tid på har jag sett vissnade orkidéplantor utan knölar. 1100- till 1300-talen (figur 12). De är historiskt Dessa används för att tillverka en simmig dryck och arkitektoniskt intressanta och är även de före- (salep) som säljs på olika ställen och bland annat slagna till UNESCO:s lista. Många har restaure- anses verksam mot förkylning. För tjugo år sedan rats, en del ligger kvar som ruiner, ibland ödsligt såldes den till exempel allmänt på de lokala fär- vackert ute på stäppen. jorna i Istanbul. Sammanlagt i Turkiet fanns det en gång omkring 250 karavanserajer och av dessa finns Kappadokien och centrala Anatolien ungefär hundra kvar. Några är omgjorda till Centrala Anatolien med Kappadokien är ett av basarer, andra till hotell, till exempel Büyük Ker- Turkiets mest sevärda och besökta områden. vansaray Hotel i Diyarbakır. Ta in där, och sitt på Det mycket säregna landskapet i Kappadokien, kvällen i innergården vid ett glas te och lyssna till upptaget på UNESCO:s världsarvslista, har ska- nattfåglarna i träden! pats av stelnad aska och lava från kringliggande Stäpplandskapet är storslaget och vackert – det vulkaner och den efterföljande erosionen. Vulka- är en gåta hur en av de större resehandböckerna nerna, nu utslocknade, står kvar som riktmärken, kan beteckna en färd över stäppen som enformig till exempel de mäktiga Hasan Dağı och Erzincan och långtråkig. Växterna växlar beroende på Dağı. Själva erosionslandskapet är säreget och markfuktighet och jordmån, men vid nästan varje mångformigt och dessutom kulturellt och histo- stopp hittar man överraskningar. I närheten av riskt intressant. Tuz Gölü (Saltsjön) blev jag förvånad över att se De lätt bearbetade, hårdnade asklagren har marken täckt av vår vanliga strandkrypa Glaux sedan gammalt använts till bostäder med behag- maritima.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 45 JONASSON

Sydöstra Turkiet till olika tänkbara växtplatser, dock utan att vi På vår resa till sydöstra Turkiet flög vi reguljärt till hittade bukettens växter. Efteråt bjöds vi på en Istanbul och sedan till Adana för att få en bättre god måltid i mannens hem under trevlig samvaro start. Med hyrbil tog vi oss sedan till utgrävningar med hans familj. Sådana händelser är också van- av hettitisk bebyggelse vid Karatepe och sedan till liga i Turkiet. den närliggande borgen Kurt Kalesi, vargslottet. Växtmässigt brukar det ofta vara bra att Berget Nemrut Dag˘ı använda sig av de mindre vägar som leder till Ett av målen på vår resa till sydöstra Turkiet var sådana platser. Mindre vägar har i allmänhet ett länge önskat besök på berget Nemrut Dağı. påverkat närliggande terräng och växtlighet på ett Berget är känt för den stora pyramidformade skonsammare sätt. Så var det också här. På väg till gravkammare av sten åt, som det heter i en rese- Karatepe fann vi överraskande rika orkidémarker handbok, ”en lokal småkung”, belägen på toppen med flera ovanliga ofrys-arter och en massföre- av det 2100 meter höga berget. Gravkammaren komst av den rätt ovanliga och ståtliga Orchis byggdes under det första århundradet före vår punctulata. tideräknings början och är omgiven av terrasser Kurt Kalesi låg rövarromantiskt på ett högt fri- med jätteskulpturer, också i sten, av människor, liggande berg och i ekskogen nedanför växte den gudar, fåglar och andra djur (figur 13). lokala Cyclamen pseudibericum. Vi såg glada barn Vår dag på berget blev full av starka intryck och med stora buketter av cyklamen och jordviva, en upplevelser. Under färden upp såg vi flera andra vacker syn. märkliga stenstoder och stenreliefer, en seljuqisk Vi reste söderut i den flik av Turkiet som utef- valvbro över en forsande bäck och en mamelukisk ter kusten går ner mot Syrien. Nära den syriska befästning, högt belägen, med suggestiv profil. gränsen fann vi till vår glädje ett par mindre Vid byn Eski Kahta gjorde vi ett stopp för att vanliga arter av klockliljor och orkidéer. Söder försöka hitta en åkertulpan, som hade angivits om Antakya, vid Harbiye, tog vi in på ett litet från trakten i floran. Den fann vi inte, däremot hotell. Vi hade läst att det var här som nymfen en hjälpsam man, som tog med oss på en avtags- Daphne bönföll Zeus om att bli förvandlad till väg mot Sincik och en sluttning full med vackert ett träd när hon förföljdes av den kärlekstörstande blommande Tulipa armena (figur 13). Dagen Apollon. Hon förvandlades då till ett lagerträd. kunde inte bli så mycket bättre i växtväg, tänkte Platsen där händelsen hade skett finns beskriven, vi. Men det kunde den. På färden upp mot top- en grönskande klyfta med en källa och ett litet pen upptäckte vi snart att hela berget, förutom vattenfall. Hotellet var enkelt, men hade vänlig andra lökväxter, var översållat av vilda hyacinter, atmosfär, och när vi blev visade till vårt rum fick Hyacinthus orientalis subsp. chionofilus, i full blom vi samtidigt två glas te. Döm om vår förvåning när (figur 13). På lägre höjd var blomställningarna av vi tittade ut genom fönstret och såg samma utsikt nästan samma storlek som hos våra odlade hya- som hade beskrivits i legenden. Sådant händer cinter, högre upp var de något lägre. Jag vågar nog ofta i Turkiet. säga att det fanns flera hundratusen hyacinter på I en by i närheten såg vi en kvinna komma hem berget. Färgen växlade, från ljusblått till mörklila. från arbetet i markerna tillsammans med en liten En del hade nästan vita flikar hos blomkalkarna flicka. Flickan hade en bukett med vilda tulpaner och en del hade rosa färgnyanser. och klockliljan Fritillaria persica. Vi försökte utan Vårt besök på toppen var i tidigaste laget. En resultat fråga var växterna var plockade. En man i del av skulpturerna var ännu till hälften dolda närheten, som talade rätt bra engelska, skyndade i snö och vägen upp till dess slut vid en liten till vår hjälp. När vi hade berättat vilka vi var parkeringsplats var nyss snöröjd. Temperaturen och vad vi ville, hade kvinnan och flickan hunnit var strax över noll grader. Det blåste nästan full försvinna. Under den efterföljande timman diri- storm och vi höll på att blåsa omkull flera gånger gerade mannen oss runt i den omliggande trakten under vandringen mot toppen. Hur det gick för

46 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR

a b

c Figur 13. a) Berglandskap med Tulipa armena var. lycica på berget Nemrut Dag˘ ı vid vägen mot Sincik. b) Stenstoder på toppen av berget. c) Hyacinthus orientalis subsp. chionophilus – 22 april 1992.

den busslast med franska turister med damer i Det är öppna landskap praktiskt taget hela högklackade skor och sjalar runt axlarna undrar tiden. Storkulliga gräsmarker omväxlar med berg vi. och flod- och bäckdalar. Ofta är det betagande Resan tillbaka till flygplatsen i Adana bjöd vackert. också på en mängd upplevelser. Sydväst om Våren kommer sent till den här delen av Tur- Malatya bilade vi genom landskap med serpentin- kiet. Om det är en växtresa man gör bör man inte bergarter i ovanliga färger. Vi såg mera tulpaner komma förrän i mitten av maj. Den lilla orten vid småvägarna och Iris persica och blommande Bahçesaray uppe i bergen söder om Vansjön bru- tidlösa. Nordöst om Adana, i Dibekbergen, hit- kar uppmärksammas i turkisk TV någon gång i tade vi Cyclamen pseudibericum i vackra, ljusa slutet av maj. Då har våren nått även dit och där- färgtoner. med till hela Turkiet. Tidigare har det ibland varit förenat med vissa Östligaste Turkiet problem att resa till östra Turkiet. Av sådant I östligaste Turkiet ökar antalet växter man inte märkte jag nästan ingenting. Jag blev kvarhållen sett tidigare. Under min resa dit stannade jag till en gång vid en check-point på vägen mot Hak- på ett ställe mellan Diyarbakır och Vansjön och kâri. Till min förvåning fick jag där telefon från kunde efter besöket konstatera att alla arter på Ankara, där det påstods att jag tagit mig in i lan- platsen var helt nya för mig. Vid sådana stopp går det under falska förespeglingar. Saken klarades en timma ganska fort! emellertid upp och jag fick fortsätta.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 47 JONASSON

a b

c d Figur 14. Flera stora och vackra irisar kan man finna i östra Turkiet. a) Iris paradoxa var. choschab nära Gevas˛. b) I. taochia öster om Tortum. c) I. sari mellan Erzurum och Erzincan. d) I. iberica ssp. elegantissima söder om Ag˘ r ı . – 22–27 maj 2003.

Östra Turkiet hade länge stått på önskelistan växtsammanhang lika välkända Tahirpasset hade och jag hade hunnit bygga upp många önskemål vägen fått en ny, lägre sträckning och jag lyckades och förhoppningar. En del infriades, andra inte. inte finna den gamla vägen, ”eski yol”, som skulle Jag hade läst många lyriska beskrivningar av Van- finnas kvar. Den berömda klippan i staden Van sjön omgiven av höga, snöklädda berg. Jag såg sjön med sin märkliga urgamla borg, missade jag efter- från vägen många gånger, men det var alltid mulet som hyrbilen måste repareras den dagen och vid och låga moln. Av de höga bergen såg jag aldrig den vackra och suggestiva religiösa byggnaden något. En dag hade anslagits till en resa till passet med tvillingtornen i Erzurum stod gigantiska kra- vid Başkale på väg till Hakkâri, med en lång rad nar uppställda och förstörde motivet. exklusiva arter. Jag var tvungen att vända på halva De många fuktängarna med bland annat olika vägen på grund av dagslångt ösregn. Vid det i orkidéer kom däremot som en trevlig överrask-

48 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) TURKISK VÅR ning. Jag hade också tur med de stora, vackra irisar vägarna här, med viss variation när det gäller som växer i östra Turkiet, och såg sex av de sju utseende och flora, och i de högre delarna vid som fanns på önskelistan (figur 14). Den prakt- passen såg det ut som på fotot av det storkulliga fulla Iris paradoxa var. choschab växte i stor mängd gräsmarkslandskapet. Här förekom även blomster- på fälten vid Gevaş och vidare österut. Den lika- ängar av alpin typ. ledes paranta Iris iberica ssp. elegantissima är en Erzurum har hotell av olika klass, även lyx med mera nordöstlig art, men jag hade turen att få se dito priser. Den seljuqiska arkitekturen i stadens några exemplar på min sydligare rutt. centrum är en stor upplevelse. SBT. • Tack till Jimmy Persson som hjälpt till med Den nordöstra delen växtbestämningar. I nordöstra Turkiet blir det om möjligt ännu mer dramatik i natur och landskap än på andra håll i Litteratur Davis, P. H. 1965–1988, 2000. Flora of Turkey and landet. Berget Ararat är värt en resa bara det, och the East Aegean islands. – Edinburgh Univ. Press, det finns flera skidcentra, till exempel Palandöken Edinburgh. (Ett gigantiskt arbete i 11 band med nog­ vid Erzurum och Sarıkamış längre år nordöst. granna lokal­angivelser och utbredningskartor.) Skidanläggningar brukar vara intressanta för växt- Kasparek, A. & Kasparek, M. 1990. Türkei. Reise­ intresserade efter snösmältningen. Vid Palandö- führer Natur. BLV Buchverlag, München. (Områ­ den, kartor, arter, färgbilder) ken kan man till exempel då hitta den vackra våririsen Iris reticulata på gräsmarken under skidliften, och vid Sarıkamış är den ovanliga klocklil- jan Fritillaria michailovskyi funnen. Längre åt norr ligger Kaçkar­bergen, ett känt område för bergsvandrare, och ytterligare längre åt nordöst, där neder- börden är högre, blir vegetationen helt annorlunda med sluttningar täckta av rododendron och vackra liljor. Om man inte har tid och ork att läsa reseberättelser från andra som varit på plats, kan det räcka att studera den vägkarta som Turkiska statens turistbyrå gratis delar ut, och som jag har nämnt tidigare. I teckenförkla- ringen till kartan förekommer bland annat tecken för skidcentra, områden för vandring, naturreservat och hög- länt betesmark (yayla). Planerar man in sådana platser på sin resrutt får man garanterat uppleva även vacker natur och en omväxlande flora. De två landskapsbilderna i figur 15 är tagna nära huvudvägen öster res- pektive väster om Erzurum och visar att det även räcker att resa dessa vägar för att få uppleva fin natur. Bildens Figur 15. Landskap omkring Erzurum i nordöstra Turkiet orkidéängar var inte ovanliga utmed 23–27 maj 2003.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 49 JONASSON

Mathew, B. 1987. TheTh e smaller bulbs. – Batsford, Lon-Lon- don. Jonasson, I. 2012. Turkisk vår. [Turkish spring.] Mathew, B & Baytop, T. 1984. The bulbous plants of – Svensk Bot. Tidskr. 106: 35–50. Uppsala. ISSN Turkey. – Batsford, London. (Beskrivningar, färg­ 0039-646X. bilder och utbredningsområden) Botanical impressions, especially of bulbous spring Mehling, M. (red.) 1989. Turkey. A Phaidon cultural plants, from the author’s travels in Turkey are pre- guide. – Phaidon, Oxford. (Engelsk översättning av sented. det tyska originalet från 1987. Utförlig med många bilder, bra kartor och vägbeskrivningar.) Ingemar Jonasson är North, C. 1997. A botanical tour round the Medi- en numera pensionerad terranean. – New Millennium, London, sid. grundskollärare som 403–429. ägnar en stor del av sin Pils, G. 2006. Flowers of Turkey: a photo guide. – Eget tid åt Bohusläns växter. förlag. (4153 färgbilder! Beställes på www.freewebs. Som omväxling studerar com/gerhardpils/flowers.htm) Sheasby, P. 2007. Bulbous plants of Turkey and Iran. – Ingemar lökväxter på Alpine Garden Society, Pershore. (Goda färgbilder mer exotiska bredd­ på arterna.) grader. Den engelska ”�Quarterlyuarterly Bulletin of TheTh e Alpine Gar-Gar- Adress: Berglärkan 55, den Society” och den svenska ”Trädgårdsamatören” 426 69 Västra Frölunda är tidskrifter där det har förekommit åtskilliga rese­ E-post: ingemar@ berättelser från Turkiet. berglarkan.se Turkiska statens turistbyrå i Stockholm ger ut en gratis vägkarta som är mycket bra. Kartan uppdateras regelbundet. Den är försedd med symboler som gör den mycket användbar för den naturintresserade.

ANNONS

Vi söker fältpersonal

Institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU i Umeå ansvarar för flera stora inventeringsprogram: Riksskogstaxeringen, Markinventeringen, NILS och Life-projektet Monitoring of Terrestrial Habitats (MOTH). Vi fältarbetar i HELA Sveriges skogs- och jordbrukslandskap, längs kusterna och i fjällen. Inför fältsäsongen 2012 söker vi dig med biologisk eller skoglig kompetens, som har körkort och vill ha ett varierande och ofta fysiskt krävande utomhusjobb. Närmare beskrivning och ansökningsformulär finns på hemsida: http://www.slu.se/srh

Vi ser fram emot din ansökan.

Foto: Ola Borin

50 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) Spira i spiral Nog ingen annan växt i hela världen så krokig är i synen som den här Ja, med sin långa vridna snabel lär den väl vara från en utomjordisk sfär? Nej, dessa vridna hemiparasiter i Yunnan bor, där jaken går i bet och blomman hör till humlans favoriter i dess provianteringsverksamhet Den snirkligt vridna kronbladssnabeln gömmer ett stift samt ståndare med pollen i och humlan kommer gärna dit och tömmer den vridna snabelns pollenskafferi En gentjänst vederbörligen turnerad Figur 1. Pedicularis macrorhyncha finns bara i nord- emellan botanik och zoologi västra Yunnan. Liksom en del andra spiror har den centrifugal blomning; de senast anlagda blommorna ty en blir mätt, en annan pollinerad i toppen av blomställningen utvecklas först. Foto: i rosig interfylisk harmoni Magnus Lidén, Yunnan 2011. Pedicularis macrorhyncha is restricted to NW Yun- Bland spirorna i släktet Pedicularis finns nan. Like some other species in the genus it has mycket märkliga anpassningar till de polline- centrifugal flowering, i. e. the uppermost (and last rande insekterna, liksom till de betande djuren. initiated) flowers open first. Magnus Lidén har varit i sydvästra Kina och blivit fascinerad.

MAGNUS LIDÉN

e bisarra blommorna hos många Pedicula­ Spirorna är i alla undersökta fall halvparasiter, ris-arter i Hengduan Shan, de höga bergen åtminstone i unga år. Di västra Sichuan, nordvästra Yunnan och De första klassificeringarna av släktet utgick östra Tibet, har ofta fascinerat mig. Det är det från blommorna, men Li (1951) menade att blad- artrikaste tempererade område som finns och har ställningen (motsatta, kransställda eller strödda vunnit plats bland klotets erkända ”biodiversity blad) bättre speglade släktskapet. hotspots �”.. Här fifinns nns minst hälfthälften en av världens spispi-- Bland de eurasiatiska spirorna kan man förenk- ror. Då jag i somras hade förmånen att få leda en lat urskilja två huvudtyper av blommor: blomsterturistresa till nordvästra Yunnan fick jag A) övre kronläpp (galea) ej eller bara något ånyo chansen att stifta bekantskap med dem. utdragen, blommor symmetriska med kort pip Släktet spiror Pedicularis är stort – över 600 och med nektar i botten av pipen. arter – och uppvisar en underbar fantasi i sin B) galea rejält utdragen i en näbb eller snabel, blombyggnad, även om alla har tvåläppiga blom- blommor oftast asymmetriska, alltid utan nektar. mor där den övre kronläppen bildar en hjälm eller Hos de flesta är snabeln krökt eller vriden, inte ett rör som innesluter ståndarknappar och stift sällan med kontrasterande färg. Kronpipen kan (förutom märket som sticker ut i spetsen). vara kort eller lång. Familjen Orobanchaceae (dit spirorna hör) Kung Karls spira P. sceptrum-carolinum faller är nästan uteslutande halv- eller helparasiter. något utanför med sina stora, bulliga, helt slutna

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 51 LIDÉN

Figur 2. Både Pedicularis przewalskii och P. siphonantha saknar stjälk, men skjuter upp blomman med hjälp av den långa kronpipen. Foto: Ann-Christin Rudolphi, Yunnan 2011 och Magnus Lidén, Sichuan 2007. In Pedicularis przewalski and P. siphonantha a stem is lacking, but the long flower tube helps to expose the flower. blommor. Den pollineras av kraftiga humledrott- pollensamlarna oftast arbetar från sidan eller upp ningar som tar sig in i blomman genom att bryta och ner. upp kronflikarna, vilket går lättast på blommans En fylogenetisk studie med DNA-sekvenser vänstra sida (NatureGate 2011). (Ree 2005) visar att nektarlösa blommor med sna- I Sverige har vi sju arter, alla av den symme- bellikt utdragen skev galea utvecklats flera gånger triska och kortnosade A-typen. De långnosade från korta symmetriska blommor med nektar. varianterna finns i Himalayas, Tibets och Väst- Och det är alltid så att först går blomman från kinas höga berg. När man började reflektera över nektar- till pollenblomma och därefter utvecklas dessa underliga varelser drog man slutsatsen att ibland en lång kronpip. de måste vara nektarblommor och att den stora Så bekräftas Lis förmodan att den ursprungliga variationen med ända till elva centimeter långa Pedicularis-blomman var kort och symmetrisk och kronpipar hos vissa arter var en anpassning till att asymmetri och så småningom långa kronpipar pollinering av långtungade nattfjärilar (Sprague har uppkommit i flera olika utvecklings­linjer. 1962). Att asymmetri och långa vridna snablar kan Fältstudier de höga bergen i Yunnan och ge mer selektiv pollinering (Ree 2005), genom Sichuan gav så småningom en rakt motsatt bild att olika delar på humlans kropp exploateras, kan (Huang & Fenster 2007); de symmetriska arterna man möjligen förstå. Men varför i hela friden har med kort galea och kort kronpip har nektar och dessa långa kronpipar utvecklats och inte bara en pollineras huvudsakligen av humledrottningar, gång utan minst sju? medan de med snabel mest pollineras av humle- Är det en fråga om synlighet? Starka skäl talar arbetare och saknar nektar, vare sig de har lång för det: högväxta snabelarter har (med något eller kort kronpip. Nektarsugarna angriper sina undantag) kort kronpip, medan arter utan eller blommor rakt framifrån i upprätt läge, medan med kort stjälk har lång kronpip. Men varför inte

52 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) SPIROR

Figur 3. Pedicularis elwesii ssp. elwesii och P. wilsonii har snarlika blommor, med snabeln gömd i den stora underläppen, men medan den första har stjälk och kort kronpip har den andra en lång kronpip och sak- nar stjälk. Foto: Magnus Lidén, Yunnan 2011 och Sichuan 2007. Pedicularis elwesii and P. wilsonii have very similar flowers, with a curved galea enveloped by a broad lower lip, but where the first has a short flower tube and a conspicuous stem, the latter lacks a stem and has a long flower tube instead.

Figur 4. Pedicularis muscoides ssp. himalayca (till vänster) växer på hårt betade fjällängar och besöks mest av nektarsökande humledrottningar. Den är så liten att humlan grejar uppgiften stående på bakbenen! (Tang m.fl. 2007). Pollineras Pedicularis integrifolia (till höger) månne av mycket små elefanter? Arten är ovanlig bland spiror också för att den har hela blad. Foto: Ann-Christin Rudolphi, Yunnan 2011 och Magnus Lidén, Yunnan 2011. Pedicularis muscoides ssp. himalayca (left) is so small that visiting bumblebees can handle it standing on their hind legs. Is Pedicularis integrifolia (righ) maybe pollinated by minute elephants? It deviates from other Pedicu- laris species also in its entire leaves..

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 53 LIDÉN

Citerad litteratur Huang Shuang-Quan & Fenster, C. B. 2007. Absence of long- proboscid pollinators for long-corolla-tubed himalayan Pedicularis species: implication for the evolution of corolla length. – Int. J. Plant. Sci. 168: 325–331. Li Hui-Lin. 1951. Evolution in the flowers of Pedicularis. – Evolution 5: 158–164. NatureGate 2011. Moor-king. – Internet: . Ree, R. H., 2005. Phylogeny and the evolution of floral diver- sity in Pedicularis (Orobanchaceae). – Int. J. Plant. Sci. 166: 596–613. Sprague, E. 1962. Pollination and evolution in Pedicularis (Scrophulariaceae). – Aliso 5: 181–209. Tang Ya, Xie Ja-Sui & Sun Hui, 2007. Pollination ecology of Pedicularis muscoides H.L.Li ssp. himalayca Yamazaki from Alpine areas of Western Sichuan, China. – Arct. Antarct. Alp. Res. 39: 481–487. Yang Han-Bi, Holmgren, N. H. & Mill, R. R. 1998. Pedicu­ laris. – I: Wu Zheng-Yi, Raven, P. H. & Hong De-Yuan (eds), Flora of China, vol. 18. Figur 5. Den här Pedicularis-arten är förmodli- gen obeskriven. Den växer nedliggande på torra Lidén, M. 2012. Spira i spiral. [Flower morphology grova rasmarker på 4 000 meters höjd i västra in Pedicularis.] – Svensk Bot. Tidskr. 106: 51–54. Sichuan. Den enda växt som i övrigt fanns i den Uppsala. ISSN 0039-646X. mycket glesa vegetationen var rasmarksspecialisten The evolution of long flower tubes inPedicularis Corydalis glycyphyllus. Utan tvekan finns fortfa- (Orobanchaceae) in the Sino-Himalayan area is rande mycket nytt att upptäckta i det vidsträckta discussed. DNA studies have convincingly shown Hengduan Shan. Foto: Magnus Lidén, Sichuan 2007. that long tubes have arisen at least 7 times, always This Pedicularis species grows in dry rough screes at proceeded by an evolutionary switch from short 4000 m in W Sichuan and is probably new to sci- symmetric nectar flowers to nectar-lacking, often ence. No doubt, many more species await discovery asymmetric pollen flowers with the upper lip drawn in unexplored parts of Hengduan Shan. out into a snout. The selective advantage of a long corolla tube relates to the exposition of the flower – it is primarily found in stemless species in heavily låta blomskaften växa i stället för kronpipen – det grazed areas. Because bumblebees have compara- måste ju bli stabilare? Jo, dessa arter växer på tively short tongues, long tubes have never evolved betade fjäll (det är ju därför de gynnas av att sakna in Pedicularis species with nectar. stjäök), och om knoppar, fruktämnen och frukter lyfts upp ovan marken blir de lätt avbitna, medan Magnus Lidén är de kortlivade blomkronorna kan ta risken. docent i systematisk Andra har påpekat att långa kronpipar också botanik. Han delar sin betyder långa stift – och därmed lång väg för pol- yrkestid mellan forsk- ning, i huvudsak rörande lenslangen att växa från märke till fröämne – och nunne ­örter (se SBT nr att detta kan ha betydelse för pollenkonkurrensen, 3–4, 2007), och arbe- men det förklarar ju inte den ovannämnda korre- tet i Uppsala botaniska lationen mellan utseende och växtplats. SBT. trädgård. I båda rollerna har han haft tillfälle att • Tack till mina medresenärer i Kinas berg under besöka Hengduan Shan många besök. Tack Ann-Christin Rudolphi som ett flertal gånger. lånade ut bilder från årets exkursion. Tack till Adress: Botaniska trädgården, Uppsala universitet, Richard Ree för hjälp med bestämningar. Namn- Villavägen 8, 752 36 Uppsala skicket följer i huvudsak Yang Han-Bi m.fl. (1998). E-post: [email protected]

54 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) Våra artrika vägkanter

Det blir allt viktigare att vi sköter våra vägkan- Nationell inventering av vägkanter ter på bästa sätt, eftersom många av det gamla Åren 1994–96 inventerades floran längs de all- landskapets arter här har sin sista tillflykts­ort. männa vägarna i Sverige. Cirka 600 mil vägkanter pekades ut som särskilt artrika, varav ungefär STEFAN GRUNDSTRÖM & JAN-OLOF TEDEBRAND hälften i Jämtlands kalkbälte. En uppföljning gjor- des 2001, då man konstaterade att en del sträckor ägar och vägkanter upptar allt större ytor växt igen, andra sträckor hade dikats sönder, men i det svenska och europeiska landskapet. att också många fina sträckor hade kvar sina VMånga arter som förr var beroende av ängs- naturvärden. slåtter och störning från brand och bete har idag sina starkaste förekomster i slagna vägslänter. Där- Seminarium i blommande vägkanter med blir skötseln av vägkanterna en viktig fråga I soligt och varmt högsommarväder ordnade när det gäller bevarandet av biologisk mångfald. Jämtlands Botaniska Sällskap och Medelpads Botaniska Förening ett seminarium i Ångetrakten Artrika vägkanter – turistobjekt i juli 2011 om ”skötsel av artrika vägkanter”. På En bilfärd sommartid genom Sverige innebär dagarna besökte vi artrika vägkanter i kalktrak- fina naturupplevelser av blomsterrika vägkanter. terna i västra Medelpad och i östra Jämtland. Särskilt artrik blir vägkantsfloran i våra kalktrak- Under kvällstid blev det föredrag och diskussio- ter, till exempel Gotland och Öland med sina ner. färgsprakande vägkanter. Mindre kända är nog de Förutom lokala botanister deltog Åsa Hedin, vackra vägkanterna i det mittsvenska kalkbältet i Centrum för biologisk mångfald och koordinator Jämtland och de västra delarna av Medelpad och för faunaväkteri på Artdatabanken. Åsa var även Ångermanland. representant för forskningsprogrammet Triekol Under botanikdagarna i Jämtland 2009 kunde (Transportinfrastruktur och ekologi; www.triekol. deltagarna njuta av artrika jämtländska vägkan- se). Trafikverket representerades av biologen Åsa ter. Här kan orkidéer som brudsporre Gymna­ Karlberg. Margareta Edqvist från Floraväktarna denia conopsea pryda kilometer efter kilometer. bidrog med sin breda erfarenhet av svenska rödlis- Floraväktaren Bengt Petterson uppger att även tade kärlväxter. Entomologerna Östen Gardfjell rödlistade arter anträffats längs vägar i Jämtlands och Ingemar Karlsson visade oss många vackra län, till exempel brunkulla Gymnadenia nigra, fjärilar. Från länsstyrelsen i Västernorrland kom fältgentiana/sätergentiana Gentianella campestris, Andreas Karlberg som ansvarar för åtgärdspro- jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes, smällvedel gram för hotade arter. Astragalus penduliflorus och olika arter av låsbräk- nar Botrychium. Trafikverkets ansvar oklart formulerat Samtidigt bör betonas att stora, väglösa och Våra vägkanter sträcker sig tusentals mil genom tysta skogsområden får allt högre biologiska och landet, från Skånes slätter och bokskogar till fjäl- turistiska värden. Det allt finmaskigare nätet av lens hedar. Enbart de allmänna vägarna upptar allmänna vägar och skogsvägar har en negativ en sammanlagd yta som är större än Öland. Tra- effekt för mångfalden på många sätt, bland annat fikverket har en unik möjlighet att värna den bio- genom ökad avvattning och trivialisering av land- logiska mångfalden på sina marker. Man är ende skapet. Direkt planering bör enligt vår mening markägaren och vägdikena är en ofragmenterad ske av våra sista väglösa områden mot all form av biotop som sträcker sig genom hela vårt land. Man exploatering. kommer enkelt åt att hävda vägkanterna.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 55 GRUNDSTRÖM & TEDEBRAND

Brudsporrar och skogsklockor Vi inledde vägkantsseminariet med att besöka kalkrika, frodiga vägdiken i västra Medelpad, bland annat Långsyna (flygrakan) i Borgsjö socken (figur 1) och Lökebacken i Torp socken. Medelpadsbotanisterna Bengt Larsson och Håkan Lindström var våra guider. Längs vägavsnitten beundrade vi en rik kärlväxtflora med orkidéer som brudsporre (tusentals), knottblomster Malaxis monophyllos och blodnycklar Dactylo­ rhiza incarnata var. cruenta, men även hundratals pampiga skogsklockor Campanula cervicaria. Bland vackra fjärilar som våra fjärilskännare noterade i vägdikena kan nämnas faunaväktar­ arten turkos blåvinge Aricia nicias (figur 2) som är rödlistad i kategorin VU (sårbar). Violett guld- vinge Lycaena helle är en fjäril som fått ett eget Figur 1. ”Flygrakan” vid Långsyna i Borgsjö socken åtgärdsprogram. Vi såg den inte eftersom den fly- är ett bekant utflyktsmål för den som är intres- ger tidigare på säsongen, men arten är funnen vid serad av artrika vägkanter. Foto: Bengt Larsson, 9 juli ängar, vägkanter och rikkärr i västra Medelpad 2011. och i Jämtland.

Trafikverket bör kanske ges ett särskilt ansvar Effekten av grävning i diken för sådana arter och biotoper som förekommer Hyvling och fördjupning av vägdiken sker ungefär oftare i vägkanter och längs banvallar än i resten vart tionde år för att upprätthålla dräneringen. av landskapet. Det framkom under seminariet Vid Långsyna och Lökebacken sker översilning att Trafikverkets sektorsansvar för bevarandet av av kalkrikt vatten ut över vägdikenas ytterkanter. biologisk mångfald var otydligt formulerat. Reger- Grävningen verkar här ha gynnat brudsporrar, ingen via näringsdepartementet och ytterst vi skogsklockor, hårstarr Carex capillaris, fågelstarr skattebetalare kanske borde formulera kraven på C. ornithopoda och andra kärlväxter. Men exem- Trafikverket tydligare och mer resultatinriktat. pel nämndes från andra vägavsnitt där alltför hård Vid ett seminarium för Trafikverket och läns- grävning och fördjupning längs artrika vägavsnitt styrelsernas ÅGP-ansvariga som Triekol ordnade istället tagit kål på fina växter. i december 2010, påpekade Anders Sjölund från Trafikverket att ett stort behov finns att konkre- Bränning av vissa vägkanter tisera de svenska miljömålen till tydliga och kon- Den jämtländske floraväktaren Bengt Petter- kreta krav på Trafikverket. Politikerna i Storbri- son guidade till lokaler för de brandgynnade tannien har till exempel väldigt konkreta mål och ärtväxterna sötvedel Astragalus glycyphyllos och krav om bevarandet av biologisk mångfald för den smällvedel i östra Jämtland. Här kom samtalet brittiska motsvarigheten till Trafikverket. in på möjligheten att bränna vägkanterna. Där Triekol hoppas kunna presentera förslag på trafiken är intensiv, till exempel längs våra europa­ lämpliga skötselåtgärder för Trafikverket som vägar, är bränning inget alternativ. Men längs går ut att man delar in åtgärderna i tre nivåer: 1) lågt trafikerade glesbygdsvägar och där sjöar eller sådana åtgärder som utförs överallt, 2) anpassade vatten ­drag finns i närheten vore bränning tänkbar. åtgärder på vissa platser, samt 3) specifika åtgärder Hos myndigheter och företag i det mittsvenska som görs i samverkan med exempelvis länsstyrelser området finns idag en stor kunskap om småskalig eller botaniska föreningar. bränning.

56 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) VÄGKANTER

Figur 2. Turkos blåvinge är en av de rödlistade fjärilar som flyger i vägkanten vid Långsyna. Foto: Bengt Larsson, 9 juli 2011.

Vi funderade även kring möjligheten att floraväk- För smällvedeln finns ett åtgärdsprogram med tare eller byalag får ansvaret för skötsel av vissa förslag om att vägkanterna längs väg 87 i Jämt- artrika vägavsnitt. land med landets rikaste förekomster slås enligt ett rullande, tidsförskjutet schema där plantorna Tidpunkt för slåtter tillåts gå i frö vissa år. Vegetationen längs dessa Under vår vandring i vägdikena gled samtalet in vägavsnitt är så mager att man rentav skulle kunna på frågan om den ur florasynpunkt bästa tidpunk- hoppa över slåttern vissa år. ten för slåtter. På de gamla hackslått­markerna i mittsvenska området började förr normalt slåttern Bör man samla upp det avslagna höet? kring Sara-dagen, alltså den 19 juli. Våra vägkan- Vi diskuterade möjligheten att ta hand om väg- ter har ibland kallats för ”Sveriges längsta äng”. kantens avslagna biomassa för kompostering Men vägkanternas flora bör kanske inte jämföras eller rötning av biogas eller eldning i värmeverk. med ängsfloran, de bör hellre benämnas ”ängs- Trafikverket och SLU liksom skogsbolag och liknande”. Man bör därför kanske inte använda skogsägareföreningar har olika försök med sådan bondesamhällets slåttertradition vid utformandet uppsamling som skulle ge en magrare och gynn- av skötselstrategier för våra vägkanter. sammare växtmiljö för mer krävande kärlväxter, Vägkanterna i mittsvenska området slås all- som till exempel ängsblommor. Vägdikenas bio- mänt från cirka 15/6 till 30/9. De utpekade art- massa kanske skulle kunna driva en del av vägar- rika vägkanterna, till exempel Långsyna och Löke- nas fordon. Lokala kretslopp kunde tillskapas som backen, slås från 15/7 till 1/9 vilket anges i avtal inte bidrar till växthuseffekten. med entreprenörerna. Vissa arter, till exempel skogsklocka, skulle dock behöva en senare start Sprutsådd för slåttern för att hinna blomma och sätta frö. Under seminariet hade vi även livliga diskussio- Kanske kunde de artrika vägavsnitten slås ner om hur man skapar höga naturvärden längs enligt ett cykliskt schema där man ett år inleder nybyggda vägar. Det förekommer att nya vägkan- slåttern 15/7, nästa år 1/8 och tredje året 15/8. På ter sprutsås med för trakten delvis främmande Öland har man testat att slå av närmast vägbanan fröblandningar som även kan innehålla utländska först och den mer artrika ytterkanten senare. växter. Vid byn Östloning i Indals socken i Med- Det framkom ett tydligt behov av mer forsk- elpad finns till exempel en vägkant som innehål- ning i fält om den lämpligaste tidpunkten för slåt- ler tre nordamerikanska starrarter: kanada­starr ter av artrika vägkanter i olika delar av vårt land. Carex bebbii, siselstarr C. pachystachya och slak-

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 57 GRUNDSTRÖM & TEDEBRAND toppsstarr C. praticola (Lidberg & Lindström Slutord 2010). Femton år efter den stora inventeringen av väg- Dessa sprutsådda vägkanter längs nya vägar kanterna borde det vara dags att stanna upp och ser ofta tråkigt illgröna ut och kan bidra till att utvärdera de genomförda insatserna. Behovet av främmande, och i värsta fall invasiva arter kom- mer forskning och fältförsök är stort. Här kan mer in. Från Trafikverkets sida vill man nu istället botaniska föreningar och enskilda botanister ta fram lokalt anpassade gräsfröblandningar som runtom i landet bidra med lokal kunskap och kan sprutsås vid nya vägkanter. Men kanske allra erfarenheter i konstruktiv samverkan med fors- bäst vore att låta traktens genuina flora vandra in kare, trafikverk och länsstyrelser, till exempel vid naturligt på slänterna. gemensamma fältvandringar. SBT.

Även svampar gynnas i vägkanterna • Åsa Hedin vid SLU tackas för värdefulla syn- Känt är att många kärlväxter, som till exempel punkter på manuskriptet. Seminariet om våra mosippa Pulsatilla vernalis, ryl Chimaphila artrika vägkanter sponsrades av Floraväktarna, umbellata och smällvedel, sakta tynar bort bland Trafikverket och Länsstyrelsen i Västernorrland. gräs, örter och buskar på igenväxande tallhedar. Uteblivna skogsbränder och avsaknaden av skogs- Citerad litteratur bete ger ett allt tjockare förnaskikt på tallhedarna. Grundström, S. 2009. Åtgärdsprogram för smällvedel Detta försvårar växternas fortplantning men för- 2009–2012. – Rapport nr 5948, Naturvårdsverket. Lennartsson, T. & Gylje, S. 2009. Infrastrukturens bio- svårar även svampsporers etablering. toper – en refug för biologisk mångfald. – CBM:s Den störning av markskiktet som sker vid skriftserie 31, Centrum för biologisk mångfald kedjeslåtter och hyvling av allmänna vägar och (finns att ladda ner från www.cbm.slu.se). privata skogsvägar är därför positiv, inte bara Lidberg, R. & Lindström H. 2010. Medelpads flora, – för många av tallhedens kärlväxter utan även för SBF-förlaget, Uppsala Lindström, H. 1980. Hackslått – en försvinnande bio- många marksvampar. Många sällsynta och rödlis- top i mellersta Norrland. – Svensk Bot. Tidskr. 74: tade marksvampar bildar därför gärna fruktkrop- 281–306. par i tallmoarnas grusiga, eroderade vägkanter Tedebrand, J. 2010. Utan störning blir rödlistorna allt (Tedebrand 2010). längre. – Svensk Mykol. Tidskr. 31 (2): 20–29.

Vackra lupiner? Stefan Grundström är Det framkom under seminariet att Trafikverket ekolog vid Timrå kommun ofta får påringningar sommartid från allmän- och styrelse­ledamot i SBF. heten som vill att färggranna bestånd med Stefan arbetar med åtgärds- blomsterlupiner Lupinus polyphyllus lämnas när program för hotade arter. vägkanterna slås. Traktorförarna tycker ofta själva Adress: Älgsjö 103, 871 92 att lupinerna är vackra och lyfter slåtteraggregatet Härnösand över lupinerna. Under seminariet var dock enighe- E-post: stefan.grundstrom@ hotmail.com ten stor om att de växande bestånden med lupiner inte gynnar den biologiska mångfalden. Jan-Olof Tedebrand är Vi diskuterade även andra arter, till exempel intresserad av svampar i sko- jätte­balsamin Impatiens glandulifera och parksal- gen och på gamla ängar. Han lat Cicerbita macrophylla, som de allra senaste är ledamot i ArtDatabankens åren börjat sprida sig längs en del vägar i mittsven- expertkommitté för svampar. ska området. Adress: Silje 128, 855 90 Upprepad slåtter vid tre, fyra tillfällen som- Sundsvall martid föreslogs som tänkbar åtgärd mot mer eller E-post: jan-olof.tedebrand@ mindre invasiva arter. telia.com

58 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) Snyltare stoppade vägbygge

Figur 1. Klöversnyltrot växer vid Håslöv i Skåne, Det var braskande rubriker i Skånska Dagbladet där den parasitiska arten idag har sin enda kända i höstas. Vad hade hänt? Jo, det visade sig för en förekomst i landet. Foto Göran Mattiasson. gångs skull vara ett ovanligt lyckosamt resultat av den så vanliga konflikten mellan naturvård och exploateringsintressen. Varför ville Trafikverket att vägen skulle dras just där klöversnyltrot har sin växtplats? Utbygg- GÖRAN MATTIASSON naden av vägen fick inte ske längre västerut, då landets mest värdefulla jordbruksmark i så fall löversnyltrot Orobanche minor, som skulle tas i anspråk samtidigt som åkermarken har en enda växtplats i Sverige, stod vid styckades på ett ur brukarsynpunkt olyckligt sätt. K Håslöv i Skåne i vägen för den planerade Förslaget att bygga ut motorvägen i befintligt läge utbyggnaden av motorvägen mellan Vellinge mötte motstånd av invånarna i bostadsområdet och Trelleborg, när E6:an skulle ges en ny sträck- utmed vägen i Håslöv som skulle drabbas av ning. Snyltroten är fridlyst genom lagstiftningen i Miljöbalken och Artskyddsförordningen. Väg E6 är en starkt trafikerad och olycksdrabbad väg, en nationellt viktig trafikled av riksintresse.

Varför köra över snyltroten? Länsstyrelsen i Skåne län informerade Vägverket (numera Trafikverket) redan när vägdragningen började planeras, att klöversnyltrot växer där motorvägen var tänkt att byggas. Länsstyrelsen visade även Vägverkets personal några år senare den sällsynta artens växtplats vid ett besök i Hås- löv i augusti 2002. Arbetsplanen för utbyggnad av E6 till motorväg fastställdes våren 2008. Vägbygg- nationen startade 2009. Figur 2. Skånska Dagbladet den 20 oktober 2011.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 59 MATTIASSON

ökade bullerproblem, då trafikflödet och hastighe- Skulle klöversnyltroten kunna flyttas? terna skulle öka väsentligt. Trafikverkets ”lösning” Var det tänkbart att flytta klöversnyltroten till blev därför att gräva ned motorvägen och anlägga någon annan plats, där den skulle kunna fortleva? en ny väg intill och väster om befintlig väg, just i Svaret på frågan var viktigt för att avgöra om de det markområde där klöversnyltrot har sin huvud- oförenliga intressena om E6:ans utbyggnad och sakliga förekomst. snyltrotens överlevnad skulle kunna lösas genom en sådan åtgärd och om en förflyttning av växten Tillståndspliktigt över huvud taget var möjlig att genomföra. Även om arbetsplanen för vägprojektet vann laga Frågan prövades med utgångspunkt från vet- kraft under 2008 måste Trafikverket också ha skapen om att klöversnyltroten normalt börjar länsstyrelsens tillstånd från fridlysningsbestäm- blomma vid midsommartid och framåt, att den melserna i miljöbalken för att kunna bygga ut väg- är en flerårig parasit på rötter av främst klöver, att systemet, om snyltroten och dess växtplats skulle snyltrötter saknar rötter och därför inte är fast skadas eller förstöras. Myndigheterna visste också rotade i marken, att de levande delarna av växten att de nationella miljömålen, som riksdagen fast- ligger i vila i mars–april, osynliga under markytan ställt, föreskrev att ingen naturligt förekommande och att antalet individ som går i blom normalt art får gå förlorad i Sverige enligt miljömålet om varierar kraftigt mellan åren. ”Ett rikt växt- och djurliv”. En förflyttning av jordmassorna med snylt­ Trafikverket fick i mars 2010 tillstånd av roten måste vara avslutad i god tid, innan årets länsstyrelsen att bygga ut E6 som motorväg plantor börjar utvecklas i maj–juni. Hanteringen och anlägga en lokal väg över klöversnyltrotens av jordmassorna och den kraftiga störning som växtplats (figur 3). Tillståndet förenades med sär- uppkommer under förflyttningen måste självklart skilda villkor som syftade till att skapa garantier innebära en stor omställning och att en bety- för att klöversnyltrot skulle kunna överleva och dande andel av populationen går förlorad. även långsiktigt ha en framtid i trakten. Beslutet Men om antalet plantor är tillräckligt stort, hade föregåtts av överläggningar i februari och borde ett tillräckligt antal kunna överleva en mars 2010 mellan myndigheterna och markägaren förflyttning och efter en tid finna sig tillrätta och för Ängavallens gård. Jag deltog efter länsstyrel- åter komma i blom. Detta visar sig dock först om sens önskemål i ett möte som botaniskt sakkunnig några år efter en flytt. År 2002 blommade ett med anledning av min artikel om snyltrötter i par tusen plantor av klöversnyltrot, när vitklöver SBT nr 6/2008. hade såtts in på fältet i Håslöv. Under 2009, då klöverinslaget till synes var jämförelsevis sparsamt, noterades 147 plantor i blom. En förflyttning av snyltrötterna till ett nytt område bedömdes som ett osäkert äventyr. Det föreföll emellertid inte helt otänkbart att i detta speciella fall kunna flytta jordlagret, främst mat- jorden, med klövern, dess rotsystem och levande delar av klöversnyltroten. En förutsättning var dock att förflyttningen av jordmassorna skulle ske snarast och besås med klöver senast i april månad. Massorna måste flyttas till ett fält på lämplig mark i närheten, som fyller både snyltrotens och klöverns krav på växtplats. Det måste också finnas Figur 3. Klöversnyltrot hade sin huvudsakliga före- komst i området där den nyanlagda och asfalterade en garanti för att fältet även i framtiden kontinu- motor- och lokalvägen idag går fram. Foto: Göran erligt kommer att vara beväxt med en större eller Mattiasson den 20 oktober 2011. mindre mängd klöver, så att klöverns överlevnad

60 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) KLÖVERSNYLTROT

– klöversnyltrotens värdväxt – långsiktigt är säk- rad. Om dessa förutsättningar uppfylls borde en förflyttning av snyltroten i detta speciella fall vara tänkbar.

Villkor Länsstyrelsen lämnade i mars 2010 tillstånd att bygga den aktuella motorvägssträckan av E6:an Figur 4. De första plantorna av klöversnyltrot har och som villkor föreskrevs att Trafikverket skulle gått i blom på sin nya växtplats i klöverfältet. Foto flytta matjorden med klöversnyltrot till en närbe- Mathias Nordström den 2 oktober 2011. lägen jordbruksmark om två hektar, som Änga- vallens gård och markägaren med ett ekologiskt jordbruksföretag välvilligt ställde till förfogande. Projektet hittills framgångsrikt! Mathias Nordström, Ängavallens gård, åtog sig Framtiden får utvisa vilken utveckling klöver- också att så in klöver på fältet under april 2009 snyltroten går till mötes. Trafikverkets rapport och förklarade sig villig att bli fadder för snylt­ om projektet och dess resultat, som ska redovisas roten. senast vid utgången av 2013, är redan nu av stort Klöverfältet skulle användas som ekologiskt intresse att se fram emot. bete åt gårdens får och kor, och alltså få samma Den 29 oktober, efter Skånska Dagbladets markanvändning som den plats där snyltroten artikel, skickade TT ut ett pressmeddelande om tidigare växt. Genom växtföljden med återkom- projektet som kunde läsas i många dagstidningar mande insådd av vitklöver borde snyltrötternas runt om i landet. Dagens Nyheter rapporterade på framtid också kunna anses tryggad. följande sätt: Det finns en osäkerhet om projektet ska lyckas. Den lilla klöversnyltroten höll på att stoppa ett Som villkor föreskrev länsstyrelsen därför att Tra- helt motorvägsbygge i Skåne. Nu har den hittat fikverket skulle följa utvecklingen genom årliga ny jord och mår bra. Både rot och väg är räddade. undersökningar och senast vid utgången av 2013 Kulturkollisionen såg annars ut att bli hemsk. rapportera resultatet. Om klöversnyltroten inte Där vägen skulle gå fanns Sveriges enda växtplats återhämtar sig och utvecklas som planerat, kan för klöversnyltroten. Den fick inte störas. ytterligare åtgärder komma att krävas av Trafik­ Så schaktade man bort ett par decimeter av verket. marken och placerade jorden på en annan äng, utan motorväg. 72 växter följde med, konstaterar Skånska Dagbladet. Vad hände? Roten klarade flytten. 2010 Utbyggnaden av motorvägen resulterade i att inte • Jag vill tacka Mathias Nordström, fadder för ett enda exemplar av klöversnyltrot blommade klöversnyltrot och brukare av marken till Änga- under året i Håslöv. vallens gård, för omsorgen om snyltroten och dess växtplats. 2011 Inte heller i månadsskiftet juni–juli, då klöver­ Mattiasson, G. 2012. Snyltare stoppade vägbygge. snyltrot normalt blommar, fanns något exemplar [Successful transplantation of Orobanche minor in på det nya klöverfältet vid Ängavallens gård. Skåne, south Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 106: Men den 2 oktober upptäckte Mathias Nord- 59–61. Uppsala. ISSN 0039-646X. ström, Ängavallens gård, att klöversnyltrot gått i blom på klöverfältet (figur 4). Totalt noterades Göran Mattiasson under oktober månad 87 plantor spridda över Adress: Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund större delen av fältet. E-post: [email protected]

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 61 FÖRFATTARE STYRELSEN INFORMERAR Nationalpark eller kalkbrott?

Vi har tidigare informerat om planerna kring kalkbrytning och en eventuell nationalpark i Bästeträskområdet i SBT nr 1 & 6/2009 och i En vidsträckt mosaik av orörda hällmarker, ag- nr 6/2010. myrar, glesa kalktallskogar, artrika fuktängar och sjöar breder ut sig inom Bästeträskområdet på ark- och miljödomstolen beslutade den norra Gotland. Området har på grund av sina 30 november 2011 att avslå Nordkalks unika och extremt höga naturvärden, som saknar Mbegäran att få villkoren fastställda för att motsvarighet i Europa och övriga delar av världen, öppna ett nytt kalkbrott i Bästeträsk­området på föreslagits bli skyddad som nationalpark i Sveriges norra Gotland. Domen är unik, eftersom Miljö­ nationalparksplan. Foto: Rolf Löfgren. överdomstolen tidigare meddelat tillstånd att öppna brottet och uppdragit åt Mark- och miljö- och 25 meter djupt kalkbrott i det utpekade natio- domstolen att fastställa villkoren för täktverksam- nalparksområdet, ett av Sveriges internationellt och heten. I Mark- och miljödomstolens dom anges nationellt mest värdefulla naturområden. Högsta nu att underlagsmaterialet delvis är så bristfälligt Domstolen har beslutat att inte överpröva domen. att villkor inte kan fastställas. Nordkalks kon- Mark- och miljödomstolen hade dessförinnan trollprogram har till exempel sådana brister att avslagit ansökan om kalkbrott, eftersom ”det det inte kunnat fastställas. Bolagets ansökan har inte är möjligt att både skydda naturområdet och därför avslagits. bedriva täkten. Dess inverkan rent fysiskt är allt- I domen anges också att för stor och skyddsåtgärder kan inte ändra det för- Bestämmelserna medger inte att riskbedöm­ hållandet”. SBF kan inte finna annat än att denna ningen skjuts på framtiden. Mark-och miljö- slutsats är helt korrekt. Vi har i ovan nämnda skri- domstolen delar därför inte Miljööverdomsto- velser till Mark- och miljödomstolen under 2011 lens uppfattning att – eftersom täktverksam- visat att det inte är möjligt att fastställa villkor heten först efter tio år kommer att närma sig som förhindrar skador på intilliggande Natura de känsligaste områdena – detta ger bolaget 2000-områden. möjligheter att skaffa sig goda kunskaper om de Frågan om kalkbrottet borde därför lyftas till förändringar som sker i områdena runt täkten regeringen, som efter föreningens begäran 2006 och utveckla nödvändiga försiktighetsmått. En gav Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka om sådan uppfattning är också svår att förena med kunskapskravet i 2 kap 2 § miljöbalken. Bästeträskområdet hade så höga naturvärden och kvaliteter, att de internationella kriterierna för Domen finns – liksom SBF:s yttranden till Mark- att skydda området som nationalpark uppfylldes. och miljödomstolen från februari och augusti Naturvårdsverket fann att kriterierna uppfylldes 2011 – att läsa på vår hemsida (under rubriken gott och väl. Floravård på www.sbf.c.se). Nordkalk har överkla- EU-kommissionen har ännu inte beslutat om gat domen till Mark- och miljööverdomstolen ärendet ska tas upp till prövning med hänsyn till skaderisken på Natura 2000-områdena. SBT. Bakgrund Miljööverdomstolen lämnade i sin dom 2009 Nord- STYRELSEN kalk tillstånd att öppna ett nytt 170 hektar stort SVENSKA BOTANISKA FÖRENINGEN

62 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT

Välkommen till inventeringsläger i Pite lappmark! sommar har du åter möjlighet att vara med och Många av de allra raraste växterna både i fjäll utforska den botaniskt minst kända svenska flora- och skog är fullt möjliga att finna! Två spekta­ Iprovinsen, Pite lappmark, under två inventerings- kulära arter som är påträffade bara några sten­ läger på inalles nio dagar. Arrangör är Föreningen kast utanför vårt områdes gränser är nordlig Pite lappmarks flora. Gratis övernattning erbjuds! silverbräcka Saxifraga paniculatassp. laestadii Det första lägret äger rum i Arvidsjaur 2–6 runt Balvatnet på norska sidan, och finnmyrten juli. Vi kommer att inventera i olika delar av kom- Chamaedaphne calyculata som nyligen fick en ny munen, företrädesvis i flera av de många nollru- västlig utpost i Koler, en knapp mil in i Norrbot- torna som helt saknar angivelser av växter, även ten. de vanligaste. Vi hittar sannolikt utpostlokaler av Anmälan sker senast 15 maj 2011 (men gärna växtgeografiskt intresse. På detta läger är alla väl- tidigare!) och är tvådelad. För fjällägret kontaktar komna, även nybörjare! du Elisabet Arvidson, Lugnetvägen 3, 930 90 Det andra lägret går av stapeln 15–21 juli i Arjeplog (tel. 0961-109 03, e-post elisabet.arvid- Arjeplogs fjällområde med hjälp av helikopter. [email protected]). Med hänsyn till de komplicerade Här blir det en bekväm bas i ”civilisationen”. I fält transporterna önskar vi ha med alla deltagarna blir det olika förläggningar i fjällstugor eller i tält, hela tiden. om möjligt i hörnet mellan fyra helt oinventerade För lägret i Arvidsjaur hör du av dig till Allis rutor. Vårt väldiga och svårtillgängliga fjällområde Zethraeus, Holmträskvägen 331, 945 92 Alters- är mycket dåligt inventerat men här finns många bruk (tel. 0911-20 10 37, e-post [email protected]). lokaler på kalkberggrund. Vi kommer därför Här vill vi att du gärna anger om du kommer med säkert att göra en hel del fina fynd! bil och hur länge du stannar. Av deltagarna till detta läger krävs både fjäll- Du får mer information efter anmälan! vana och god kondition, egen fjällutrustning och god erfarenhet av inventeringsarbete. Max åtta MATS G. NETTELBLADT personer kan delta. Ordförande i FPLF

Projekt SBF:s växtatlas: Inventering av vita fläckar i Lule lappmarks skogsbygd rojekt SBF:s växtatlas fortsätter i sommar finns naturligtvis även att bara vara med under en med inventering av vita fläckar i södra Lule del av inventeringsveckan. Plappmarks skogsbygder. Förläggning blir i Anmälan senast 15 maj till Lars Fröberg, en stugby i Kåbdalis, under perioden 7–14 juli Botaniska museet, Östra Vallgatan 18, 223 61 med Lars Fröberg som ledare. Lund (tel. 046-222 01 29, 076-848 99 45, epost: Tiden är förlagd så att det finns möjlighet att [email protected]). Ange vilka dagar du ansluta till inventeringar i Pite lappmark både före deltar, samt om du har tillgång till bil. Närmare och efter, samt i Västerbotten efteråt. Möjlighet information skickas ut till dem som anmäler sig.

Kom ihåg att betala medlemsavgiften! Ett inbetalningskort för medlemsavgiften 2012 Beloppet ska sättas in på SBF:s plusgirokonto följde med det förra häftet av SBT. Kom ihåg att 48 79 11-0. Lägg till 50 kr för varje familjemed- betala den om du inte redan har gjort det. Avgif- lem som också vill vara medlem. Ange namn, ten är oförändrat 295 kr även i år. födelse ­datum och postadress vid inbetalningen.

SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012) 63 FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTTFÖRFATTARE Årets växt 2012 – kattfot

Ogödslade naturbetesmarker är en försvin- nande miljö. Försvinner gör också den rika mångfald av arter som hör hemma här. Få arter symboliserar så väl dessa magra marker som kattfoten. Nu är det dags att inventera den!

ULLA-BRITT ANDERSSON

attfot Antennaria dioica finns i en stor del av Sverige och går även upp i våra fjälltrak- Kter. Tyvärr har den gått kraftigt tillbaka i många landskap vilket flera av de nyutkomna landskapsflororna vittnar om. Om trenden håller i sig riskerar kattfoten att hamna på den natio- nella rödlistan. Kattfot tillhör familjen korgblommiga växter Asteraceae. Den är flerårig och har utlöpare som bildar utbredda mattor. I spetsen av utlöparna sitter en bladrosett med äggrunda blad. På under­ sidan är bladen vita av täta filthår medan ovan­ sidan är mer kal. Blomstjälken är 5–20 cm hög Kattfotens holkfjäll varierar i färg, från vitt över och i dess topp sitter en samling med blomkorgar, rosa till mörkrött. Foto: Thomas Gunnarsson. oftast 2–8 till antalet. Kattfot är skildkönad vilket artepitetet dioica nu när naturbetesmarker och slåtterängar för- syftar på. Den enskilda plantan har endera funk- svunnit från det övriga landskapet. tionsdugliga ståndare eller pistiller. Holkfjällen I fjällen hittar man kattfot uppe på fjällheden. kan variera i olika färger, från vitt över rosa till Där växer också de övriga tre svenska arterna i mörkrött. Man ser tydligt ute i fält hur en klon släktet: fjällkattfot Antennaria alpina, lappkattfot kan täcka flera kvadratmeter där alla blommor är A. lanata och grönkattfot A. porsildii. av samma kön och i samma färgskala. Det som Vi behöver nu din hjälp att inventera katt- ibland hävdas att hankorgar har vita holkfjäll och fot under 2012. Du kan registrera dina fynd på honkorgar mer rosaröda stämmer inte. Färgen kan Artportalen (www.artportalen.se). Vill du hellre variera längs hela skalan både hos han- och hon­ skicka in dina rapporter med vanlig post finns individ (se s. 3–4 i SBT nr 1/2006). rapportblankett på vår hemsida (www.sbf.c.se). Kattfot växer på torra och magra marker såsom Där finns även ytterligare information om inven- ogödslade naturbetesmarker. Underlaget får gärna teringen. vara sandigt. Arten är hävdgynnad och mycket Skicka in dina rapporter senast 15 oktober till känslig för gödsling. Den är bland de första att Ulla-Britt Andersson, Kummelvägen 12, 386 92 försvinna om marken tillförs näringsämnen. Färjestaden (tel: 0485-332 24, e-post: ullabritt. Ibland hittar man arten på berghällar och även i [email protected]). Välkommen med dina rap- gles tallskog. Vägkanter kan utgöra en växtplats porter! SBT.

64 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 106:1 (2012)