Leif Lenke in Memoriam
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Leif Lenke in memoriam Kriminologiska institutionen Stockholms universitet Rapport 2009:1 Redaktör: Hanns von Hofer ISSN 1400-853X Leif Lenke in memoriam Valda skrifter Kriminologiska institutionen Stockholms universitet Stockholm 2009 LEIF LENKE 1941 – 2008 Innehåll Den dolda våldsbrottsligheten i Stockholm. En sjukhussurvey 1–14 Alkohol och våldsbrottslighet. Tidsserieanalyser i komparativt perspektiv 15–20 Våldsbrottsligheten i teoretisk belysning. Mot en politisk teori om våldsbrott 21–58 Totalkonsumtionens betydelse för alkoholskadeutvecklingen i Sverige 59–76 Om bedömningarna av restriktionssystemet 77–102 Dryckesmönster, nykterhetsrörelser och narkotikapolitik 103–120 Ungdomsbrott och återfall, 1969-1975 121–140 Ungdomsmissbrukets betydelse för ungdomsbrottslighetens utveckling 141–158 Stöldförsäkring – mot brott – eller för ? 159–184 De "socialpolitiska flyktingarna". Ett fall av "selektiv migration"? 185–194 Criminal Policy and Repression in Capitalist Societies. The Scandinavian Case 195–232 Strafftänkande, nyklassicism och human rights–ideologin 233–246 Kriminalpolitiken som partipolitiskt ”högerprojekt”. En evig självklarhet? 247–264 Leif Lenke avled efter en längre tids sjukdom i september 2008. Han blev 67 år gammal. Leif föddes i Stockholm 1941, där han också växte upp. Hela sitt yrkesverksamma liv tillbringade han vid Kriminologiska institu- tionen vid Stockholms universitet – inklusive flera år innan insti- tutionen formellt bildats – och blev i så måtto Sveriges längst verk- samme kriminolog. Han blev jur. kand. 1970, fil. dr. 1990, docent 1993 och professor i kriminologi 2001. I maj 2007 skulle Kriminologiska institutionen anordna ett narkoti- kapolitiskt seminarium för att hedra att Leif blivit emeritus. Sjuk- domen satte stopp för seminariet. Under förberedelserna var det dock påtagligt hur alla som tillfrågades om att delta med inlägg omedelbart svarade ja, avbokade utlandsresor och uttryckte sin glädje över att få vara med. Bland institutionens yngre forskare är det också slående hur många som framhållit att Leif hade varit viktig för dem i början av deras karriärer. Leif engagerade duktiga studenter och doktorander därför att han gav oväntade perspektiv, satt brottsligheten i sitt politiska samman- hang och gav insikter som fungerade som ögonöppnare. Han var en originell forskare i dess bästa mening. Han levde upp till den goda karaktäristiken av en professor som ”en person som tänker annor- lunda”. Genom att sätta på telefonsvararen och avgränsa sig från vardagens störande rutiner kunde han med hjälp av bland annat sin omfattande allmänbildning producera ny och viktig kunskap. Leifs forskning var innovativ och spände över flera områden som en tidig sjukhusundersökning om utsatthet för misshandel, utveck- ling av kohortstatisk över dömda för brott, studierna av sambandet mellan våld och den totala alkoholkonsumtionen, analys av försäk- ringsbranschens betydelse för stöldutvecklingen och jämförelser av narkotikasituationen och narkotikapolitiken i olika länder. Hans slutsatser var inte sällan politiskt känsliga och för den skull mötte han också motstånd. Men Leif stod emot kritiken. Ett skäl till detta var den värdegrund som fick inspirera hans forskning. Han reagerade starkt mot orätt- visor i samhället och mot politikens repressiva sidor mot dem som redan innan hade det svårt. ”Kontrollskador” blev ett centralt och fruktbart begrepp i hans forskning om kriminal- och narkotika- politiken. Leifs integritet, hans vänlighet och omtanke och hans engagemang i sociala och politiska frågor hängde intimt samman med hans forsk- ningsinsats. Detta är vi tacksamma för. Stockholm den 26 april 2009 Hanns von Hofer Henrik Tham Redaktörens kommentarer Leifs vetenskapliga produktion har varit omfattande, varför det har varit nödvändigt att välja ut ett antal skrifter. Valet styrdes av att skrifterna skulle vara allmänbildande och ha ett tydligt kriminalpolitiskt innehåll. De skulle också helst vara skrivna på svenska och inte ha någon medförfattare. Detta innebar bl.a. att Leifs sena produktion som framför allt rör narkotikapolitiken i ett internationellt perspektiv inte finns med i denna minnesskrift. Det redaktionella arbetet har styrts av principen att rätta så litet som möjligt i texterna. Uppenbara skrivfel har dock korrigerats och några få textställen justerats och likaså en del litteraturreferenser. För att inte störa läsflödet har ändringarna inte markerats. Alla tabeller och de flesta diagrammen har skannats in från originalen. Behövliga tillstånd att eftertrycka texterna har sökts. Den dolda våldsbrottsligheten i Stockholm. En sjukhussurvey Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab (1973), årg. 61(2), s. 136 –145. Under 1960-talet kom våldsbrottsligheten att inta en central plats i den kriminalpolitiska debatten. Detta gällde inte enbart för de nor- diska länderna utan kanske framför allt för USA och Storbritannien där omfattande forskningsprojekt igångsattes för att på olika sätt försöka kartlägga våldets omfattning och struktur. De metoder som använts har främst varit av två slag varav den för- sta gällt studiet av polis- och domstolsaktmaterial. Undersökningar av denna typ har genomförts i England vid Cambridge-institutet under ledning av F. H. McClintock som redan 1961 tillsammans med E. Gibson publicerade en undersökning av rån i London (McClintock 1961). Denna följdes sedan av en undersökning av öv- riga våldsbrott (McClintock 1963). Sedan dess har ett flertal under- sökningar utförts bl. a. i Norden. För Sveriges del har de flesta un- dersökningarna utförts under ledning av prof. Knut Sveri (Char- pentier, Flod, Endre, Koch, Nordström, Lenke 1970) som också varit handledare för den här föreliggande undersökningen. 1 Den andra metoden som använts är intervjuundersökningar av sto- ra populationer för att utröna i vilken utsträckning respondenterna blivit utsatta för våld av skilda slag. Denna metod har den fördelen att den även beskriver sådana händelser som inte kommit till poli- 1 Jag vill rikta ett varmt tack till den medverkande sjukhuspersonalen och spe- ciellt till prof. Curt Franksson och bitr. överläkaren Kai Gripe utan vilkas posi- tiva inställning och stöd undersökningen aldrig kunnat genomföras. DEN DOLDA VÅLDSBROTTSLIGHETEN sens kännedom och även i viss utsträckning anledningen till varför detta ibland inte har skett (Lenke 1973B, Wolf 1973). De mest kända undersökningarna av detta slag är de som utfördes av The Presidents Commission on Law Enforcement and Administration of Justice (The Challenge of Crime in a Free Society) och som omfattade inte mindre än 10 000 hushåll samt de undersökningar som utförts i Norden på finskt initiativ (Aromaa, Hauge, Lenke 1973 B, Wolf 1971/72) och vars resultat finns sammanställda på ett utmärkt sätt i Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab 1973, s. 85 av Preben Wolf. Den här föreliggande undersökningen, som också är av viktimolo- gisk karaktär, skiljer sig i vissa avseenden ifrån de förra. Tillväga- gångssättet har här varit att undersöka i vilken utsträckning perso- ner sökt läkarvård med anledning av att de utsatts för våld men dessutom att i viss mån studera anmälningsbenägenheten hos dessa personer. Den mest markanta skillnaden mellan denna undersök- ningsmetod och intervjumetoden som beskrevs ovan är att denna metod inte beskriver viktimiseringsfrekvensen hos normalpopula- tionen men i gengäld fångar upp den mycket våldsutsatta gruppen av icke bofasta personer som utesovare och utlänningar. Dessa per- soner kan förväntas vara mycket svåra att nå med konventionella intervjuundersökningar eftersom de antingen inte finns registrerade i totalpopulationen eller också kan förmodas utgöra en betydelsefull del av det mycket känsliga bortfallet i dessa undersökningar med viktimiseringsfrekvenser som oftast ligger under 10 % och långt under 1 % för de något allvarligare fallen som berörs i denna un- dersökning (Wolf 1973 s. 98). Metoden medger dessutom kontroll av intressanta bakgrundsdata som t.ex. offrets egen registrerade kriminalitet m.m. och den lider inte heller av intervjumetodikens största gissel, nämligen respondenternas glömska, som inte endast gäller bagatellartade händelser, och trovärdighet. Tidigare har en undersökning utförts där man som utgångspunkt använt en sjukhuspopulation i en viktimologisk undersökning (Ber- gersen Lind). Studien gällde den sociala bakgrunden för 87 våldsof- 2 DEN DOLDA VÅLDSBROTTSLIGHETEN fer som 1967 var inlagda på den neurokirurgiska avdelningen på Ul- levåls sjukhus i Oslo. Målsättningen var här inte att studera an- mälningsbenägenhet och mörktal men man slog fast det samband som nämndes ovan mellan egen kriminalitet, social nöd och risken att bli utsatt för våldsbrott. Samma samband fann man också för 1966 års rånoffer i Stockholm (Endre-Swärd 1967). Undersökningens uppläggning De frågor som denna undersökning försöker besvara är följande: a) Hur många personer besöker Stockholms sjukhus efter att de har blivit utsatta för avsiktligt våld? b) Hur svåra skador hade de åsamkats? c) I vilken utsträckning anmäldes händelsen till polisen? d) I vilken utsträckning var de själva kända av polisen? e) Hur påverkade det faktum att de eventuellt var kända av polisen deras benägenhet att anmäla händelsen till polisen? För att kunna besvara dessa frågor krävs först och främst känne- dom om hur sjukvården fungerar inom detta område och jag hade här en ovärderlig hjälp av med. lic. Björn Lenke som vid tiden för undersökningen tjänstgjorde på Södersjukhuset. Vi kom fram till att för att få optimal täckning måste man bevaka de