KARIN BOYE Som författare i offentligheten föddes Karin Boye 1922. Hon hade dessförinnan skrivit både dikter, berättelser och skådespel under barndomen och ung- Paulina Helgeson domstiden, men med diktsamlingen Moln började hen- nes författarbana på allvar. Trots den livsåskådningskris som Boye genomgått sent på hösten 1920, där en un- derkastelseorienterad och extatisk kristen tro ersatts med Nietzsche-influerad livsdyrkan, rymmer samling- Det finns inte lycka och olycka. en förvånansvärt många kristet klingande dikter, något Det finns bara liv och död. Camilla Hammarström förklarar enligt följande:

”Osårbar”, För trädets skull 1935 …samlingen som Karin Boye gick upp med till Bon- niers innehöll även en hel del dikter skrivna flera år ti- digare. Hon hade samlat ihop, sovrat och redigerat. Det var alltså inte frågan om ett estetiskt brott som födde dikter skrivna i ett svep och av plötsligt högre kvalitet än

tidigare, utan snarare om ett växande självförtroende och Det finns bilder som biter sig fast, som genom sin be- en tilltro till värdet av det egna skrivandet. Karin Boye drägliga tydlighet får extra stark lyskraft och ställer an- verkar i sitt urval ha struntat i dikternas tendens och valt dra i skuggan. Bilden av Karin Boye, med stora mörka de dikter hon tyckte var bra. (Hammarström 1997) ögon riktade mot ett fjärran, är en av dem. Den passar, lika bedrägligt, ihop med bilden som skrevs fram av Boken fick ett i stort sett välvilligt mottagande, där tju- i Drabbad av renhet, biografin över Ka- gotalets kritiker bland annat noterade inflytandet från 1950 rin Boye från , som med fast hand vill bända bort Vilhelm Ekelund. Som sentida läsare konstaterar man Boye från vardagen och placera henne i upphöjdhet förutom detta också att både språk och bilder ibland blir och avskildhet. En själ med två fjärrseende ögon, utan onödigt högtravande och att det ofta känslointensiva ton- kroppens alla brister och begär; så var länge den rådan- fallet vid några tillfällen tar överhanden. Men det finns de bilden både av personen och, tack vare de många också exempel på det rakt motsatta, när dikterna tar sikte biografiska läsningarna, av författarskapet. I själva ver- på det enkla och vardagliga som i fallet med ”En målares ket, trots Karin Boyes komplexa förhållande till döden, önskan” och ”Små ting”. Den senare är kanske samlingens så är det samlade författarskapet ett där livshängivelsen mest tidlösa dikt, såtillvida att den uttrycker och ringar in återfinns i en mängd olika variationer, och i prosan är ett mänskligt behov, lika giltigt idag som då. konflikten mellan levande död och äkta liv ett av de Ett motiv som återkommer är också det där centrala motiven. diktjaget längtar efter styrka, kompromisslöshet och 26 Livet tog sin början för Karin Boye den ok- räddning undan den egna svagheten, som i ”Du är min 1900 tober . Hon föddes i Göteborg som första barnet renaste tröst” och kanske allra tydligast i ”O en klinga”, i en borgerlig familj, där fadern Fritz Boye var välbe- där slutradens önskan om att vara ett ”dansande svärd ställd tjänsteman. Barndomen, som fram till Camilla av härdat stål” förebådar en del av den kamp- och ut- 1997 Hammarströms bok Karin Boye ( ) beskrivits som härdandemetaforik som kommer till uttryck i den ef- övervägande skyddad och idyllisk, präglades i stor ut- terföljande diktsamlingen Gömda land från 1924. sträckning av moderns periodvisa alkoholism, något I Gömda land återfinns den välkända ”Sköld- 1909 som Boye själv beskrev i utförliga anteckningar. mön”, vari diktjaget drömmer om banesår i strid vid flyttade familjen till , där Karin Boye bör- den älskades sida. Den är en av dikterna där svärd och jade i Åhlinska skolan, från vilken hon tog studenten strid, med både antika och fornnordiska ekon, fram- 1920 1921 . Fram till höstterminen , då hon började sina ställs som något både lockande och eftersträvansvärt. I universitetsstudier i Uppsala, genomgick hon Folksko- andra dikter åkallas det blanka stålet som bot mot lock- leseminariet. Att hon älskade kvinnor upptäckte hon ande upplösning och flykt in i drömmen, och när Her- förhållandevis tidigt, och hon skrev bland annat glö- rens änglar drar fram, är de ”kämpar, som går i brynjor dande kärleksdikter till en skolkamrat. av eld”, i dikten ”Brinnande ljus”. 1 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

Hammarström pekar på influenser från Boyes / heter du Herrens hand / och svingar Herrens ljungeld fornnordiska studier och menar att Boyes ”rysande an- / i skräckslagna land”, kontrasterar avsevärt mot både dakt inför Eddasångernas brutala storslagenhet” i dik- ovan nämnda ”I rörelse” och exempelvis ”Gräsets sång” terna ”transformerats till ett emotionellt slagfält”. Hon som också trycktes i Clarté och som med sitt kollek- konstaterar också: ”Det är med dikterna i Gömda land tivistiska underifrånperspektiv hör hemma i en annan som myten om Karin Boye som den hårt spända och sfär än den av gammaltestamentliga ljungeldar [nasir: kämpande sköldmön bildas” (Hammarström 1997). någon som genom ett löfte för viss tid eller för livstid Monica Morén läser istället ”Sköldmön” som en hyll- avskilts för att till Guds ära iaktta vissa särskilda reg- ning till en stark kvinnogestalt, ”som står i opposition ler]. Men som Boye själv observerade i ett brev till Erik till en förklemande och förklenande femininitet känne- Mesterton, daterat 23 november 1927: ”man skriver ju tecknande en traditionell kvinnoroll i 1920-talets Sve- aldrig dikter i avsikt att de tillsammans ska bilda något rige” (Morén 2001). enhetligt.” Men Gömda land vore inte ett verk av Ka- Helhetsmässigt märks det dock att Härdarna rin Boyes hand om inte växandet och det vegetativa präglas av en mer politisk ton än de föregående dikt- 2012 motivet återfanns även här. I ”Trädet” lever diktjaget samlingarna; trots att den inleds med en svit kärleks- i symbios med ett osynligt växande träd, som växer i dikter, som med sin skildring av den obesvarade kärle- diktjagets rum och som får symbolisera det mystiska kens vånda får Camilla Hammarström att ta till uttryck och okända: ”Det är ljuvt och trolskt att bo så nära / en som ”total underkastelse” och ”fasansfull masochism” som man inte känner…” Dikten ”Vårvisa” får närmast (Hammarström 1997). Något som skulle kunna be- karaktär av protestsång mot en del av de tendenser som tecknas som en uppgörelse med sköldmötanken syns i resten av samlingen uttrycker, i sitt bejakande av växan- dikten ”Jag vill möta…” där diktjaget vill kasta vapnen, dets lust och livets inneboende kraft. inför insikten om att det groende livet är värt mer än det blanka stålet, och avslutar med konstaterandet: ”Jag * vill möta livets makter / vapenlös.” Härdarna brukar betecknas som den bok ge- Efter avslutad vårtermin lämnade Karin Boye Uppsala nom vilken Karin Boye etablerades som författare och 1926, för att uppta studier i historia vid hög- blev ett namn att räkna med. En ofta citerad recension skola. Med sig hade hon inte bara en mängd minnen, ur Svenska Pressen, författad av Hagar Olsson, är full av vänskaper och knoppande litterär berömmelse, utan berömmande ord. Själv uttrycker Boye lite självironiskt också ett engagemang i Clarté, där Karin Boyes socialis- tvivel när hon skickar boken till Ebbe Linde tillsam- tiska engagemang börjat; först försiktigt, men sedan mer mans med ett brev daterat 23 november 1927: ”Den entusiastiskt. Hon började medverka i tidskriften Clarté lilla boken som är bifogad har nyss kommit ut. Jag är 1926, vilket hon fortsatte med fram till 1930. rädd den är dålig. Ihålig. Svamlig. Banal. Det bästa är I Clarté trycktes den dikt som enligt Johan Nietzsche-översättningarna. Ja, nu är det inget att göra Svedjedal ”inte utan rätt har kallats Clartés kampsång” åt, nu är den tryckt redan.” (Svedjedal 2011). Innan den inkluderades i samlingen Även om ord som ihålig, svamlig och banal Härdarna som utkom på hösten 1927, hade dikten ”I knappast är de rätta att använda, så är det ett faktum rörelse” stått att läsa i Clarté tidigare samma år. Dess att Härdarna, och de andra två samlingarna tjugotals- slutrader, ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. / lyrik, trots många bra, och flera lysande, dikter, inte Oändligt är vårt stora äventyr”, klingar delvis okarak- ger uttryck för Karin Boyes fulla lyriska potential; den teristiskt hurtigt och äventyrsromantiskt. Det är värt visar sig först 1935 med För trädets skull. Och mellan att notera att, oavsett vad Karin Boye skulle komma 1927 och 1935 ligger det nyskapande tidskriftsprojektet att skriva om religion i Clarté, där hon ställde ”upp- Spektrum, prosaförfattande, kritik, debatt och essäskri- lysningen mot religionen, med klart deklarerade sym- vande; rent litterärt kunde Karin Boyes tjugo- och tret- patier på den förras sida” (Svedjedal 2011), så är Gud tiotal lite tillspetsat betecknas som två helt olika liv. fortfarande närvarande i Härdarna. Efter magisterexamen 1928 vidtog ett än mer En dikt som ”Simson sjunger när han fattar intensivt arbete för Clarté, både i verksamheten och templets pelare”, med raderna ”Vigd till nasir åt Herren som redaktionsmedlem för tidskriften. På sommaren 2 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

samma år reste hon med en Clartédelegation till Mosk- ”något som liknar ett bestiarium av missförstånd och va på studieresa. En av Clartés flitigaste medarbetare oginhet” (Svedjedal 2011) – liksom av bokens ambitio- var Leif Björk, med vilken Karin Boye gifte sig 1929. ner att kritisera tidens rådande kultur- och kvinnosyn, Sensommaren och hösten samma år innebar intensivt med hjälp av ett nytt formspråk (Domellöf 1986). arbete med något som i brist på andra ord måste be- Astarte är en collageroman, där Boye med hjälp tecknas som ett litterärt herkulesarbete, i form av över- av olika bilder visar upp det kapitalistiska samhällets sättningen av Thomas Manns Bergtagen, som skulle fetischliknande dyrkan av yta och konsumtion, och utkomma i november. tydliggör hur den tomhet detta skapar äter sig in i män- 1930 började så sakta planerna på en ny, ung niskans bild av sig själv och i könsrollerna. Den stel- och djärv tidskrift ta form, i kretsar formade av per- nade kultursyn som har till syfte att åberopa det tidlöst soner kring det Clartédominerade Atlaskollektivet och höga och sköna som utomvärldsligt och därför högre syskonen Riwkin. De följande två åren skrevs littera- stående, kritiseras, på samma sätt som i ”Dagdröm- turhistoria i parti och minut när tidskriften Spektrum meriet som livsåskådning”. Denna syn hör också ihop under sin korta livstid lyckades göra nästan allt rätt ur med ett innehållslöst kvinnoideal, som knyts till den 2012 ett litterärt perspektiv; till en början med Karin Boye, förgyllda skyltdockan Astarte, döpt efter den feniciska Josef Riwkin och Erik Mesterton som redaktörer, och fruktbarhetsgudinnan, som i bokens inledning presen- senare med Josef Riwkin och Gunnar Ekelöf. Det för- teras för presumtiva spekulanter. Hon är tidlös, skön sta numret utkom i oktober 1931, där Boye medverkade och abstrakt, men utan varken innehåll eller djupare med essän ”Dagdrömmeriet som livsåskådning”, där mening: hon riktade skarp kritik mot tidens ”unga platonister” som idealiserade ett kravlöst bortom och avsade sig an- Saken var en hög, smärt, förgylld kvinnofigur av trä med svaret för den verkliga världen och dess tillstånd. lätt stiliserad hållning: bakåtböjd i höftleden, skuldror I Spektrum publicerade Karin Boye sin kanske och hals framskjutna, armarna mjukt och en smula ta- viktigaste essä, ”Språket bortom logiken”. Där formule- fatt lyfta till en åtbörd, som egentligen inte uttryckte rar Boye en poetik för den nya tiden, grundad i psyko- någon som helst själsrörelse, varken fruktan, längtan el- analysen, och med en syn på språket som oupplösligen ler glädje, men däremot gladde ögat med ett spel av fina förbundet med det omedvetna och underjordiska. Ti- smältande linjer. digare samma år, i nummer 2, hade också Karin Boyes och Erik Mestertons översättning av T.S. Eliots dikt Dockan och kvinnan blir i slutet av boken ett, när den ”” tryckts. Allt man behöver veta, och uppburne diktaren Vilhelm Berg skålar för den unga lite till, om Spektrum och Karin Boyes roll för tidskrif- Britt, självcentrerad och vacker, som i diktarens ögon ten, finns utrett av Johan Svedjedal, som även belyser förkroppsligar ”kulturens gudomliga dikt”. Andlöst de olika privata relationer, med och utan komplikatio- vacker, men fullständigt tömd på innehåll, blir idealet ner, som uppstod i kretsen runt tidskriften; bland an- Britt en representant för både en kvinna och en dikt nat det kärleksförhållande som Karin Boye hade med som är fast i objektsrollen, utan annat syfte än att be- undras för sin perfekta yta: Josef Riwkin (Svedjedal 2011). 1931 såg, förutom det första numret av Spek- Avslutningen kom överraskande, men väckte förtjus- trum, också Karin Boyes inval i Samfundet De Nio, ning. Alla glas lyftes, så att vinet genomglödgades av ljus och, inte minst, hennes debut som romanförfattare. As- underifrån, alla ögon fästes på Britt, och rodnande lyfte tarte vann andra pris i en nordisk romanpristävling där också hon sitt glas till svar med en rörelse, som var så två av tre jurymedlemmar, förvånande nog med tanke fulländat vacker att man höll andan – och ändå uttryckte på bokens form och innehåll, var Fredrik Böök och den ingenting, varken stolthet eller blyghet, varken vän- Sten Selander. (Den tredje medlemmen var Elin Wäg- lighet eller fientlighet – ingenting annat än det självklara ner.) I romanen plockade Boye fram det bästa hon hade medvetandet om sin egen fulländning. i form av samhällskritik och satir, vilket glatt både miss- förstods och ignorerades av kritiken. Gunilla Domel- * löf har gjort en grundlig genomgång av kritikens mot- tagande – ett mottagande som Johan Svedjedal kallar 3 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

Efter det intensiva 1931 fattade Karin Boye ett beslut * om att på allvar låta sig psykoanalyseras. Hon hade tidi- gare gått i analys hos läkaren och psykoanalytikern Al- Karin Boyes prosa har ofta beskrivits som alltför ab- fhild Tamm i Stockholm, men hade, enligt ett odaterat strakt, med personer som är språkrör för livshållningar, brev till Margit Abenius, slutat lite för tidigt. I samma ideologier och åskådningar istället för ”verkliga” män- brev meddelar Boye att hon bestämt sig för att åka till niskor. Sanningen, detta omöjliga ord, ligger som så Berlin, för att ”gå igenom en liten efteranalys”. I ja- ofta någonstans halvvägs. Boyes ambition att renodla nuari 1932, efter en separation från Leif Björk, for Boye och åskådliggöra det mänskliga psykets drifter, konflik- till Berlin och blev kvar där till oktober samma år. Det ter och inneboende motsättningar är tydlig, och märks finns många brev från den här tiden som vittnar om ett förstås också i hur de olika personerna tänker, talar och ständigt sökande efter skriv- och översättningsarbete förhåller sig till varandra. Men att denna ambition, för att klara försörjningen. I Berlin träffade Karin Boye med de medvetna motiv- och formval den innebar, också Margot Hanel, den kvinna hon skulle leva ihop skulle vara liktydligt med ett misslyckande att skriva med från 1934, då Margot flyttade till Sverige, fram till god realistisk prosa, är en alltför förenklad slutsats. 2012 sin död. Ett exempel på detta är Kris, där Boye använde Åter i Sverige påbörjades det som kom att bli sin egen livskris från 1920 för att gestalta en än tydligare Karin Boyes mest intensiva prosaperiod, med tre roma- konflikt mellan levande död och äkta liv. Huvudper- ner och en novellsamling på fyra år. De tre romanerna, sonen Malin Forst går från självutplåning till uppror Merit vaknar från 1933, Kris från 1934 och För lite från och från en förbudsomgärdad patriarkal kristendom 1936 har, trots yttre olikheter, mycket gemensamt på till självbejakande livstro, i en uppgörelse med både en ett övergripande plan. De behandlar alla den tidigare gammal värld och gamla värden. I likhet med Astarte är nämnda och för Boye så centrala konflikten mellan le- Kris inte någon formmässigt traditionell roman, utan vande död och äkta liv, liksom svårigheterna i att hitta ett prosacollage där Malins berättelse varvas med fiktiva fram till det senare. Det äkta livet är intimt förbundet brev, en kamp mellan vit och svart i makternas schack- med växande, förnyelse och organisk utveckling, vil- klubb, drömscener, inre samtal mellan de kämpande ket i de olika texterna förknippas med olika vegetativa Malin I och Malin II och tre dialoger. symboler, framför allt trädet. Kanske låter det både avskräckande och pro- I Merit vaknar är det den unga änkan Merit grammatiskt. Men romanen drivs inte av något behov som befinner sig i den levande döden. Efter maken Su- av att abstrahera. Alla textens komponenter syftar till nes död går hela hennes existens ut på att leva i minnet att på ett högst konkret sätt visa på kärleken som livets av det förflutna, där Sunes perfekta och oförvitliga ka- enda mål och yttersta mening. Precis som i Merit vak- raktär framstår som nära nog gudalik. I skildringen av nar visar Boye också på den fara som ligger i att göra Merits uppvaknade, till insikt och omvärdering, visar det påtvingade och yttre till sitt eget, i strid mot de Boye på den fara som ligger i att göra själva kärleken se- egna känslorna. Det leder till att man slutar växa, från- kundär till förmån för konvention och gamla moraliska säger sig ett äkta liv utifrån sina egna förutsättningar, regelverk. och stelnar i det som är just den levande döden. Gunilla Domellöf konstaterar: ”Den roman- I romanen utgörs möjligheten till växande och tiserade myten om deras samlevnad utgör ett slutet livsbejakande av Malins upptäckt av att hon älskar sin symbolsystem och har – vilket romanen stegvis avslö- studiekamrat Siv och att hon vågar acceptera denna jar – inte mycket att göra med de två levande män- kärlek för vad den är. Den senare blir både en älskad niskorna” (Domellöf 1986). Falskhet, både Merits his- person och representant för en livsprincip, som hyllar torieförfalskning, som hennes självbedrägeri innebär, livet i sin ursprungliga och organiska form. Men innan Sunes högst konkreta förskingring och den hycklande Malin kommer så långt befinner hon sig, när det är Kuhlborgs lika falska ödmjukhet och krypande, är cen- som svårast, i ett tillstånd av nästan ständig ångest, där tralt i romanen. Domellöf konstaterar också att ”Den hon i drömmen omges av det livlösa och sterila: förfalskning av människan som pågår i tiden, hänger i Karin Boyes ögon nära samman med en förfalskning av Hon gick genom en höstskog, höga blanka klingande kärleken” (Domellöf 1986). metallrörsstammar, visset löv kring fötterna, slut på all- 4 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

ting, gick och gick, utan att ha något mål, bara för att ten mellan hednisk livsdyrkan och Vite Krist sett ur ett komma bort, och hon kom längre och längre bort, där kvinnoperspektiv, liksom den ironiska ”Pietet”, med hon aldrig mer skulle möta någon, men hon kom inte sin insiktsfulla bild av inskränkt borgerlighet. bort från det hon ville bort ifrån, för det bar hon med sig, Även i novellerna återfinns den vegetativa sym- förtvivlans ångest som ville spränga henne, hon kunde boliken och konflikten mellan fruktbart och sterilt, som inte ge den luft, måste tjuta som en hund, så högt hon i ”Ur funktion” i samlingen med samma namn. Där kunde, obehärskat, ylande. Där fanns ingen särskild or- återfinns också ”Äga och mista” och ”Omogen frukt”, sak, bara att hon måste. Ingen hörde henne, ingen skulle där konflikten har det disharmoniska äktenskapet som någonsin höra henne, hon skulle alltid gå i den här döda spelplats. Ur Bebådelse förtjänar särskilt ”Hemligt vär- skogen och alltid tjuta. de” och ”Äventyr i Kandia” att nämnas, där den senare hämtat miljö från Grekland, dit Karin Boye reste 1938 Men efter insikten om att ett annat, verkligt, liv är möj- på ett resestipendium från Svenska Akademien. ligt, föds också ett annat sätt att se och läsa av världen, Just brödskrivandets problematik är det cen- representerat av Malins förhållande till det växande, trala motivet i romanen För lite från 1936. I huvud- där symbolvärde ställs mot verklighet: 2012 personen Harald Måhrman, som lyckas vara både tra- gisk och irriterande, skapade Boye en bild av vad som Allteftersom våren slog ut […] upptäckte Malin, att hen- nes förhållande till det ordlöst levande hade förändrats. händer med den konstnär som sviker de inneboende Hon hade alltid sökt ensamhet och natur, men natur- skaparkrafternas lagar och använder sina gåvor till dus- livets händelser, knoppning, blomning och fruktsätt- sinproduktion för försörjningens skull. Johan Svedjedal ning, och groning och vissnande – allt hade mer varit har kallat boken ”Karin Boyes utförligaste skönlitterära symboliska språngbräden till en inre helgad värld. Grep betraktelse över författaridentitet och författarförsörj- hon nu efter en bladknopp eller ett gräs, så rörde hennes ning” (Svedjedal 2009), och den kan också sägas vara hand vid den lena ytan av ett okänt och knappt vetbart ett slags varningsskrift över vad som händer när man du, guldgrönt av sjudande solliv, som hennes egen trångt försöker undertrycka och hålla fångna de krafter som mänskliga erfarenhet aldrig skulle fatta […]. kräver sitt utlopp, och vägrar möta sin egen sanning. Där både Kris och Merit vaknar slutar med att dessa 1934 gav Karin Boye också ut novellsamlingen Uppgö- krafter erkänns och får ta sin plats, med i princip lyck- relser. Texterna hade tidigare varit publicerade i olika liga slut som följd, visar För lite att man i längden inte tidningar och tidskrifter, och kanske är det denna tyd- bara förlorar sig själv, utan också allt annat, genom liga koppling till det problematiska ordet brödskri- denna vägran. vande, som gjort att novellerna aldrig ägnats samma Huvudpersonen lever sitt liv som levande död, uppmärksamhet som lyriken och romanerna. Sanno- något som tydligt och återkommande manifesteras i likt bidrar också novellernas inneboende ojämnhet; i texten. När Harald Måhrman tittar på de böcker han de tre samlingar som utgavs samsas det som är riktigt läst i sin ungdom och som varit viktiga på riktigt, på bra med sådant som uppenbart var just brödskrivande. liv och död, anser han sig inte ha någon rätt till dem Förutom ovan nämnda bok utgav Boye samlingen Ur längre: funktion 1940, vilken följdes av det postumt utgivna ro- manfragmentet Bebådelse från 1941 som trycktes med Det kom för honom, att böckerna där, så levande och ett antal noveller. förtroliga i det vackra ljuset, egentligen inte tillhörde ho- Riktigt så hård som Camilla Hammarström är nom mer. De tillhörde den levande Harald Måhrman, i sitt omdöme om Uppgörelser, där hon kallar - han som hade skrivit sig själv, när han skrev sina dikt- lerna ”ofta överdrivet ideologiska och så övertydliga att samlingar. Den som satt här nu, den döde, hade ingen de närmast är att betrakta som en oförskämdhet rik- rätt över dem. Han hade ärvt dem från den andre, men tad mot en tänkande och kännande läsare” (Hammar- han förvaltade sitt arv utan pietet. ström 1997), behöver man kanske inte vara. Förutom ”Preludium” med sin bild av fyraåringens obestämbara Senare konstaterar han också uppgivet att ”den levande längtan efter de mjuka hönorna, som nämns av Ham- döden är trist-profan som en tom konservburk i na- marström, finns också ”Gudarnas spår” med konflik- turen”. Den fruktbara antitesen gestaltas i romanen 5 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

av Thea Werring, framgångsrik skulptris som en gång klyver jag ett gyllene honungshav, som begär mina var förälskad i Harald. Hon återkommer efter ett antal hungriga händer. år i Europa för att försöka hjälpa honom, efter att ha följt hans författarbana på avstånd och sett den sjunka Den dikt som kom att bli Karin Boyes mest kända, ”Ja ner i likgiltighet och irrelevans. Harald lockas av Thea, visst gör det ont”, trycktes först i en festskrift till Elin men misslyckas i det avgörande provet att ta klivet ut Wägner. Den har blivit återgiven, citerad, uppläst och i en osäker men levande verklighet. Precis som i sagan använd på ett sätt som gör att det ibland nästan känns straffar makterna honom, genom att han förlorar både som att den är tömd på innebörd. Men sista strofens hustru och barn. I bokens sista rader tvingas han inse återgivande av det avgörande ögonblick då rädslan ger att vissa saker är det lönlöst att fly undan, eller tro att vika och förvandlingen sker, är även den en hyllning till man kan välja bort: det pånyttfödda. Längtan i sin mest förtätade form kommer till Men mitt inne i dvalan märkte han att något bultade. uttryck i den psykoanalytiskt färgade titeldikten ”För Han ville få det att stå stilla, men det lydde inte hans trädets skull”, där det underjordiska trädet våndas un- 2012 befallningar. Så satt han och gav akt på hur det slog och der den tunga jorden. Ångestfyllda drömmar om be- slog, tills det föreföll honom obeskrivligt hemskt. Han frielse, om att få känna vind och solljus, ”sipprar ur skrämdes av den sega målmedvetenheten där inne, där jorden”. Bilden av det underjordiska trädet känns igen han aldrig hade varit. Han visste, att den skulle tvinga från ”Språket bortom logiken”, där Boye använder den honom till liv igen. Och han visste, att han hade att över- när hon skriver om människans gemensamma symbol- lämna sig på nåd och onåd. världar: ”vad som hos en är urskog, finns i alla fall hos andra som frö, som grodd, kanske som ett helt under- 1935 utkom Karin Boye med det som hon i ett brev jordiskt träd.” Läst i korrespondens med ”Språket bort- till Kerstin Söderholm samma år betecknade som ”min om logiken” kan dikten, bland annat, ses som en bild starkaste diktbok”. Samlingen För trädets skull fick ett av den nya tidens språk, med tillhörande kultursyn, minst sagt blandat mottagande av kritikerna, som inte som vill släppas fritt och som längtar efter att erkännas var överdrivet förtjusta i att se en modernistiskt djärv och få ta sin plats i offentligheten. och gränsöverskridande Boye, som på flera sätt skilde För trädets skull kom att bli den sista diktsamling sig från tjugotalsdiktaren. Boken är den diktsamling som Karin Boye själv gav ut. 1941 kom den postumt ut- där det liv- och fruktbarhetshyllande blommar ut på givna De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter. allvar, med bärande och självklart klingande bilder och Den inleds med en diktcykel, som skulle omfatta alla metaforer. Det finns flera förbindelsetrådar mellan För de sju dödssynderna, men där Boye bara hann behandla trädets skull och trettiotalsprosan, framför allt med Kris. lättja, vällust och högmod. Ett antal av de övriga dik- Camilla Hammarström konstaterar: ”Mycket av det terna vittnar om under vilken tid de tillkommit, i ett som uttrycks i Kris, både i form och innehåll, kommer oroligt Europa som 1939 stod inför krigets fullbordade igen i För trädets skull. Eller man skulle kunna säga att faktum. ”Jul 1939”, ”Hur kan förtröstan leva” och ”Var hon i För trädets skull försöker praktisera den frilägg- tyst. Ha tillit.” ger uttryck för vad som gått under, men ning av formerna och linjerna bortom bokstaven och visar också på en skärva av det som kan ses som hopp om den vegetativa hållning som Kris förkunnar.” livets grundläggande styrka och oförstörbarhet. Ett eko Dikterna ”Blonda morgon” och ”Mogen som av den längtan som kom till uttryck i ”För trädets skull” en frukt” ljuder båda av det pånyttföddas under, och återfinns i sista strofen av ”Var tyst. Ha tillit.”: den senares andra strof ger uttryck för en livsglädje som ligger mycket långt från den del av tjugotalslyriken som Bed inte om ord, längtade till det tomma och utslocknade: bed inte om tankar, men bed om en del i våndan Och ut i det genomskinliga alltet springer jag som från vår rot under jord. simmare, Det Tigande tänker dränkt i en mognads dop och född till en mognads makt. i kött och blod och vilja Helgad till handling, och slungar kanske sist som eld lätt som ett skratt dig – sitt ord. 6 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

Samlingen rymmer också några av Karin Boyes mest livets ursprungsbetydelse som nyskapande och omväl- gripande kärleksdikter, riktade både till Margot Hanel vande. Och liksom den gamle gudens språk i Kris är ett och till Anita Nathorst; vännen från Uppsalatiden som bländverk, tömt på innehåll och verkligt värde, så är Boye, tiden innan hon dog, menade var hennes livs Världsstatens retorik i Kallocain ett likartat bländverk, kärlek. Dikterna till Anita uttrycker en hudlös och allt där de ständigt återkommande fraserna om gemenskap uppslukande kärlek, liksom en nästan förundrad fasci- och kollektiv lycka döljer ensamhet, rädsla och misstro. nation inför känslan av att äntligen ha hittat hem: ”Du Språket framställs som lika förtryckt som människan; var mitt livs fullbordan. Hur mognade den till slut? / utarmat och tömt på innehåll. Ett kvävt träd, ett våndans träd, slog äntligen ut.” Men inte ens i den mest extremt totalitära mil- Under 1940 bodde Karin Boye stora delar av jö kan livet utplånas helt, vilket är själva kärnan i roma- tiden i Alingsås där Anita Nathorst vistades. Den sjätte nen, som ibland med orätt lästs som alltigenom svart september samma år skrev hon följande i ett brev till och pessimistisk. Under kallocainförhören framkom- Ebbe Linde: mer det att grupper av människor har en annan sorts gemenskap än Statens; en gemenskap som en förhörd 2012 Jag har just med svett och invärtes kräkningar avslu- kvinna beskriver som organisk: tat en rätt diger (d.v.s. diger för mina förhållanden) roman, en framtidsroman, dock inte precis en uto- Organisation? sade hon. Vi söker ingen organisation. pi. Jag var rädd för den, den är så olik vad jag brukar Det som är organiskt behöver inte organiseras. Ni byg- skriva, och på slutet var den ren tortyr för mig, men ger utifrån, vi byggs inifrån. Ni bygger med er själva som Bonniers var synnerligen förtjusta, så förtjusta och stenar och faller sönder utifrån och in. Vi byggs inifrån intresserade som jag aldrig förr har sett dem för nå- som träd, och det växer ut broar mellan oss som inte är gon av mina böcker. av död materia och dött tvång. Från oss går det levande ut. I er går det livlösa in. Att Kallocain, som utkom 1940, var väldigt olik det som Boye tidigare skrivit stämmer på flera plan, men Romanen är ett tveklöst och tydligt avståndstagande inte på alla. Den välkomponerade och suggestiva fram- från all sorts totalitär makt och en kritik av de sam- tidsromanen, med sin minst sagt dystra bild av en av hällen, både kommunistiska och fascistiska, som un- staten nästan helt uppäten människa, liknar på ytan der trettiotalet allt tydligare visade sina färger. När Ka- inte något annat av författarens penna. Men det vege- rin Boye i januari reste till den svenska diktarveckan i tativa motivet, liksom konflikten mellan levande död det ockuperade Köpenhamn, tillsammans med Harry och äkta liv återfinns i allra högsta grad i boken, på flera Martinson, Siegfried Siwertz och , olika nivåer. var det därför med en viss oro i bagaget. Av de danska I centrum står kemisten Leo Kall med sin upp- arrangörerna var hon särskilt ombedd att läsa ur Kal- finning kallocain, en sanningsdrog som skall försäkra att locain, vilket hon gjorde inför ett fullsatt auditorium. människornas allra innersta tankar också skall stå i Sta- Dagen efter var boken slutsåld över hela staden. tens tjänst. När han börjar testa drogen på ”mänskligt Kallocain blev Karin Boyes sista bok. Hon fick material”, i form av personer från frivilliga offertjänsten, glädjen att se den tryckas i en andra upplaga, något blir han inledningsvis både chockad och äcklad över vad som inte hänt sedan Astarte. I april 1941 tog hon med som göms inne i de personer som på ytan är perfekta sig sömnmedel och en flaska vatten ut i alingsåssko- medsoldater. Men även i Leo Kall rör sig känslor, som garna, för att aldrig återvända. Vad som kunde kommit han förgäves försöker tränga bort, som inte är kompati- från Karin Boyes penna i ett efterkrigsoptimistiskt fem- bla med Världsstatens avhumaniserade syn på männis- tiotal, eller i ett sexualmoraliskt uppvaknande sextiotal, kan. Inte minst den nästan plågsamt intensiva kärleken kan man bara spekulera kring. Vad som kan konsta- till hustrun Linda, som går långt bortanför Statens bild teras är att hennes bidrag till den svenska litteraturen av äktenskapet som kamratligt barnalstrande. har en självklar plats idag, genom sin samhällskritik, sin I Kallocain drar Boye skildringen av den levan- osvikliga känsla för det djupt liggande hos människan, de döden till sin absoluta spets. Precis som den aukto- och inte minst genom sin aldrig sviktande övertygelse ritäre och enväldige guden i Kris, så är det auktoritära om det kreativa språkets gränslösa möjligheter. och totalitära samhället i Kallocain själva motsatsen till 7 Paulina Helgeson | »Karin Boye» | www.litteraturbanken.se

Bibliografi 1982 Soldrottningens gudson: berättelser och skådespel (red. Barbro Framställningar i översiktsverk som litteraturhistorier upp- Gustafsson) tas inte här. 1992 1930 1936 Av Karin Boye Det hungriga ögat. Journalistik - , recensioner och essäer 1922 1994 Moln. Dikter Resedagbok i Grekland: från Hitlers Berlin till Apollons Olympia (red. Paul Åström) 1924 Gömda land. Dikter 2000 Ett verkligt jordiskt liv. Brev (red. Paulina Helgeson) 1927

Härdarna: Dikter 2012 2008 Snäckors sorl: ett urval noveller (red. Barbro Gustafsson 1931 Rosenqvist) Astarte

1933 Merit vaknar Om Karin Boye

1934 Abenius, Margit, Drabbad av renhet (1950) Kris Bergdahl, Liv Saga, Kärleken utan namn. Identitet och (o) Uppgörelser synlighet i svenska lesbiska romaner, diss. (2010) Domellöf, Gunilla, I oss är en mångfald levande. Karin Boye 1935 som kritiker och prosamodernist, diss. (1986) För trädets skull. Dikter Domellöf, Gunilla, Karin Boye och den revolutionära hu- manismen, Kulturradikalismen: det moderna genombrottets 1936 andra fas, red. Bertil Nolin (1993) För lite Garde, Pia-Kristina, Karin Boye och människorna omkring henne (2011) 1940 Gustafsson Rosenqvist, Barbro, Att skapa en ny värld: samhälls- Kallocain. Roman från 2000-talet syn, kvinnosyn och djuppsykologi hos Karin Boye, diss. (1999) Ur funktion Hammarström, Camilla, Karin Boye (1997) Karin Boyes liv och diktning I – XII, minnesskrifter utgivna av Karin Boye Sällskapet (1985-2010) Postumt utgivet Karin Boye: minnen och studier, red. Margit Abenius, Olof Lagercrantz (1942) 1941 Litterär kalender 2010. Karin./De Nio (red. Magnus Halldin De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (red. m fl.) Hjalmar Gullberg) Morén, Monica, Ditt namn bland keruberna. En studie i Karin Boyes poetik och poesi, diss. (2001) 1941 Moren, Monica, Lyrikens underjordiska språk: om Karin Bebådelse: noveller Boyes världsbild, Modernitetens ansikten: livsåskådningar i nordisk 1900-talslitteratur, red. Carl Reinhold Bråkenhielm 1979 och Torsten Pettersson (2001) Månsång: ungdomsdikter (red. Barbro Gustafsson) Svedjedal, Johan, Spektrum. Den svenska drömmen (2011) Svedjedal, Johan, Rymden och tvåkronan. Karin Boye och 1981 den författarsociala debatten, Samlaren 130 (2009) Det stora undret: ungdomsdikter (red. Barbro Gustafsson) 8