Krutbrännaren 2010-1

Krutbrännaren Nr 1 ∙ 2010 ∙ Årg 19

ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING Krutbrännaren Årgång 19, 2010 nr. 1 ISSN 1103-2839

Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år.

Medlemsavgiften för 2010 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens postgironummer 636 59 31-2. Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrän- naren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Tomas Burén Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Adelgatan 11 C, 393 50 Kalmar. Tel. 0485 / 332 24 Tel. 0480 / 251 89. E-post: [email protected] E-post: [email protected] Tommy Knutsson (v.ordf.) Kenneth Erlandsson Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga. Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar. Tel. 0485 / 420 14 Tel. 0480 / 198 46. E-post: [email protected] E-post: [email protected] Thomas Gunnarsson (sekr.) Helena Lager Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Sandgårdsborg 105, 386 92 Färjestaden. Tel. 0485 / 332 24 Tel. 0485/450 55 E-post: [email protected] E-post: [email protected] Elna Hultqvist (kassör) Håkan Lundkvist Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm. Frösslunda 312, 380 62 Mörbylånga. Tel. 0485 / 106 24 Tel. 0485 / 440 83 E-post: [email protected] E-post: [email protected]

“Ölands svampflora” Ett pågående projekt där vi försöker Projekt Ölands hotade växter kartlägga svampfloran på Öland. Av- Hjälp oss inventera sällsynta och hotade sikten är att få fram så kompletta sock- växter på Öland. Vill du ha en aktuell enfloror som möjligt för att därigenom rödlista, eller äldre fynduppgifter som få en bild över arternas utbredning och behöver kontrolleras skriv eller ring till frekvens. Är du intresserad så skriv eller Thomas Gunnarsson. ring till Tommy Knutsson. Omslagsbild: Backsippa Pulsatilla vulgaris, nerfarten till Haga Park 2010, ny art på rödlistan Omslagets baksida: Desmeknopp Adoxa moschatellina, ny art på rödlistan Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson Krutbrännaren 1 (19) 2010 Floraväkteri 2009 av Ulla-Britt Andersson (text) & Thomas Gunnarsson (foto)

Årets floraväktarrapport koncentrerar sig på de växter som påträffas i sandiga marker, både torra och fuktiga. Vi har exkluderat arter som enbart växer på sandiga havs- stränder. Olika sandiga miljöer hyser många rödlistade arter bland växter, svampar och insekter. De flesta av arterna som redovisas är konkurrenssvaga och är beroende av att öppen sand kontinuerligt exponeras. Många av dem gynnas också av den höga temperatur som uppnås i ytskiktet av solexponerad sand. Den besökslokal som vi valt ut presenteras i de flesta fall med en tabell över antalet plantor/strån o dyl. genom åren även om den ej blivit besökt 2009. Därunder listas eventuellt andra lokaler som besökts under 2009 och där en serie med flera fyndår finns att presentera.

Vittåtel Aira caryophyllea VU Vittåtel känns igen på den silverglänsande vippan. Gräset är ettårigt och strået kan bli 25 cm högt. Skärmfjällen är längre än de borstförsedda ytteragnarna. Bladen är hoprullade och smala, endast 0,3 mm breda. Arten är konkurrenssvag och växer på torr, näringsfattig och sandig mark med sur-neutral reaktion. I Sverige växer den främst i Skåne, Blekinge, Småland, Halland samt på Öland och Gotland. Arten har gått tillbaka i senare tid beroende på minskad störning av sandiga marker samt konstgödning som lett till igenväxning. Även trädplantering har lett till minskade habitat för arten. Primärfynd av arten på Öland gjorde Oskar Sternvall 16 juni 1903 mellan Lilla och Stora Frö, Vickleby socken, belägget finns i Lund. Arten finns ännu idag i området mellan de två byarna på sandig, hästbetad mark. På Öland uppträder arten i sandiga ödeåkrar, grustag, f.d. banvall och på annan sandig glesbevuxen mark. Den är också funnen ute på Stora alvaret där den uppträtt i brännfläckar men också på tuvig mark med ljung Calluna vulgaris. Vid den pågående inventeringen av Öland har flera nya lokaler för arten blivit funna. Under 2009 inkom nio rapporter om vittåtel varav fyra var nyfynd. Vi har 56 floraväktarlokaler för arten. Besökslokaler: En lämplig lokal på södra Öland är gamla järnvägsvallen mellan Kastlösa-Skärlöv. Man kan köra bil och parkera vid Penåsadungen, Kastlösa socken. Fortsätter man att vandra/cykla på banvallen har man vittåtel spridd längs 1-2 kilometer, det största beståndet börjar ungefär där banvallen går över Penåsabäcken ca 1,5 km OSO om parkeringen. Gräset växer där växttäcket på banvallen är som glesast. Koordinater: 6256625/1542180. Gör du ditt besök första halvan av juni må- nad har du också rikligt av blommande bestånd med stor sandlilja Anthericum liliago nära banvallen.

3 Krutbrännaren 1 (19) 2010

Hö-Mör-1592 Penåsa öster bron, Kastlösa f:g 6256627 - 1542181 Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 50000 plantor 2008-06-05 Crister Albinsson 35000 plantor 2007-05-15 Tommy Knutsson 35000 plantor 2005-07-26 Crister Albinsson, Tommy Knutsson 35000 plantor 2002-05-21 Ulla-Britt Andersson 1000 plantor 1994-06-08 Tommy Knutsson

Hö-Bor-0051 Grankulla kyrkväg 1, Böda f:g 6354448 - 1577541 Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 560 strån 2009-08-28 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson m.fl. 50 plantor 2003-07-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 30 plantor 2003-07-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Vittåtel Aira caryophyllea Grådådra Alyssum alyssoides

4 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Grådådra Alyssum alyssoides VU Grådådra är en korsblommig växt som kan bli 1-3 dm hög. Blommorna är blekt gula och blir med tiden vita. Den rundade och platta skidan mäter 2-4 mm. Stjälken är ofta grenad från basen. Bladen är smala och helbräddade. Hela växten är stjärnhårig vilket ger den ett grått utseende. Arten är inkommen med gräsfrö på 1800-talet. Den har tidigare funnits i södra Sverige upp till Norrlandsgränsen men är numera för- svunnen från flera landskap. I dagsläget är arten fortfarande relativt spridd i Skåne samt på Öland och Gotland. Arten är konkurrenssvag och växer på sandiga marker främst i kalkrika trakter. Grådådra är ett- eller tvåårig, ofta gror plantorna på hösten och blommar tidigt på våren/försommaren innan torkan sätter in. Viss markstörning behövs för att arten ska kunna fortleva på en lokal. Igenväxning och kvävegödning missgynnar arten. Primärfynd av arten på Öland gjordes av Magnus Gustaf Sjöstrand 1841 på en trädesåker mellan Mörbylånga kyrka och västra Landborgen. Fyndet finns publicerat i ”Calmar läns och Ölands flora” utgiven 1863 av nämnde Sjöstrand. På Öland är grådådra tämligen allmän och spridd över hela ön. Den växer på sandig, kalkrik mark i grustag, sandstäpp och sandiga torrängar med gles vegetation. Den kan också uppträda i ödeåkrar, på f.d. banvallar och lokaler av mer ruderatkaraktär. Under 2009 inkom 33 rapporter om grådådra varav 16 var nyfynd. Vi har 153 floraväktarlokaler för arten. Besökslokaler: En lättillgänglig lokal ligger i Runsten socken, söder om Åkerby. Väster om landsvägen finns ett större f.d. sandtag som numera betas. Grådådra finns spridd i sandtaget, koordinater 6283305/1553920. Andra spännande arter finns också på den sandiga marken såsom trubbstarr Carex obtusata, sandtimotej Phleum arenarium och fågelarv Holosteum umbellatum. Väster om Algutsrums kyrka finns ett enormt stort gammalt sandtag. Där kan man också finna rikligt med grådådra koordinater 6283845/1544205. Lokalen hyser också andra spännande arter speciellt tidigt på säsongen såsom ullranunkel Ranunculus illyricus, fågelarv och en del förvildade lökväxter.

Hö-Bor-0035 Åkerby S. 1, Runsten f:g 6283304 - 1553921 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 159 plantor 2009-05-03 Jan-Olof Petersson 100 plantor 2008-11-09 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 2007-05-29 Jan-Olof Petersson 1000 plantor 2005-05-07 Ulla-Britt Andersson

Hö-Bor-0024 Greby stenbrott, Räpplinge f:g 6298885 - 1548941 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 550 plantor 2009-05-12 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 20 plantor 2006-10-01 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 5 Krutbrännaren 1 (19) 2010

Hö-Mör-0004 Gårdby sandhed 1, Gårdby f:g 6276898 - 1551606 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 5 plantor 2009-05-31 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 200 plantor 2007-04-29 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2006-05-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2002-06-23 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-0014 Bettorpsavtaget 1, Norra Möckleby f:g 6281691 - 1553703 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 535 plantor 2009-05-24 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2007-05-29 Jan-Olof Petersson 50 plantor 2005-06-11 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-0023 Gårdby S., Sandby f:g 6274004 - 1550589 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 200 plantor 2009-06-19 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2008-11-16 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2007-07-05 Tommy Knutsson 100 plantor 2005-06-03 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2005-04-17 Ulla-Britt Andersson

Knutört Anagallis minima VU Knutört är en av de minsta kärlväxterna i Sverige. Den är ettårig, plantan mäter 0,5-5 cm, bladen är äggrunda och de fyrtaliga blommorna är oskaftade. Kronbladen är vita, mycket oansenliga och frukten är en lockkapsel. Färgen på växten drar ofta åt rött. Vid massförekomst av knutört färgas marken i brunrött. Arten växer främst längs våra kuster i södra delen av Sverige. Den är relativt spridd på västkusten från Bohus- län till nordvästra Skåne, blir mer ovanlig på ostkusten men finns i Blekinge, sydöstra Småland samt på Öland och Gotland. Knutört växer på havsstrandängar med blottad, fuktig sand. Även grustag, fuktiga stigar och dikeskanter kan hysa arten. Den förefal- ler vara indifferent för kalk men tål en viss salthalt. På strandängarna är den beroende av fortsatt bete. På andra lokaler är den ofta tillfällig och kan dyka upp exempelvis vid dikesskärningar. Återställande av sand/grustag utgör ett reellt hot mot arten. Primärfynd av arten på Öland gjordes av Manfred Mustafa Floderus 1853 vid Gran- kullavik, Böda socken. Fyndet finns publicerat i Botaniska Notiser 1854, ”Botaniska anteckningar under en resa på Öland och Örö-skären, sommaren 1853”. Det finns ett 30-tal äldre fynduppgifter av knutört på Öland varav många gjordes under det fantastiska året 1985. Då hittades arten i flera diken och även i sandiga åkrar. I senare tid finns endast fem fynd av arten i socknarna Böda, Högby, Sandby och Kastlösa. Fyra av lokalerna ligger mycket nära havet där arten växer på fuktig sand i välbetade strandängar. I Kastlösa socken växer arten i kanten av Stora alvaret i fuktiga svackor 6 Krutbrännaren 1 (19) 2010 på välbetad mark. Arten varierar mycket i antal mellan åren, den förefaller vara beroende av tillräcklig fuktighet under våren när den gror. Under 2009 inkom fyra rapporter av knutört där arten endast noterades på två av de besökta lokalerna. Besökslokal: En fantastisk, betad havsstrandäng finns öster om Alvara, Böda socken. Kör österut från väg 136 ner mot Alvara och havet, parkera på sjömarken precis vid grinden. Gå söderut drygt 600 m och njut av den rika floran. SV om några sjöbodar i fuktiga traktorspår genom betesmarken växer vissa år riktligt med knutört, koordinater 6343740/1576655.

Hö-Bor-0073 Alvara O. 2, Böda f:g 6343741 - 1576656 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 400 plantor 2009-08-14 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 30 plantor 2007-08-19 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 2 plantor 2006-08-06 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2005-08-03 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2004-07-30 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 2003-08-10 Tommy Knutsson

Spädnarv Arenaria leptoclados CR Spädnarv tillhör familjen nejlikväxter. Den har en stjälk som är mycket tunn och rikt grenig, höjden varierar mellan 5-30 cm. Den liknar mycket sandnarv A. serpyllifolia ssp. serpyllifolia men är ljusgrön. Kapseln hos spädnarv är tunnväggig och lätt att trycka ihop, sidorna är ganska raka. Hos sandnarv är kapseln mer päronformad och går sönder om den trycks ihop. Spädnarv är funnen i Skåne, Blekinge och på Öland men status för arten är dåligt känd då den är lätt att förbise. Den växer på öppen, sandig mark såsom åkrar, körvägar och sandtag. Arten är konkurrenssvag och försvinner vid ogräsbekämpning av åkrar och igenväxning. På Öland gjordes primärfynd av arten 1883 av Otto Nordstedt på havsstranden vid Borgholm, belägg finns i Lund. Vid Köping hittades spädnarv 1910 av Gustaf Einar Du Rietz, belägg på Fytoteket i Uppsala. Gunnar Samuelsson fann arten 1942 i en åker vid Folkeslunda i Runsten socken, belägg i Lund. Det var en stor överrask- ning när Torbjörn Tyler 2008 fann arten vid den pågående kärlväxtinventeringen. Spädnarv växte i ett nygrävt åkerdike nära Dyestad, Runstens socken. Belägg finns i Lund samt på Riksmuseet.

Dvärglåsbräken Botrychium simplex EN Dvärglåsbräken har en typisk gulgrön färg på sina ovanjordiska delar. Den sterila bladskivan utgår precis ovan marknivå och är sparsamt flikad. Växtens sporbärande del är ganska gles. Som namnet antyder är den liten, den totala höjden på plantan ligger mellan 0,5-10 cm. Arten uppträder vanligen på betesmark nära havet. Den är funnen från Skåne till Dalarna, i dagsläget på drygt tio lokaler. Dvärglåsbräken växer på havsstrandängar eller annan strandnära betesmark, i klippsprickor som översilas av 7 Krutbrännaren 1 (19) 2010 vatten samt i vägkanter. Underlaget är ofta kalkhaltigt, sandigt och fuktigt. Arten tål en viss salthalt i marken. Den bildar svampmykorrhiza. Hot mot arten på dess lokaler är för svag hävd genom upphört eller minskande bete. Arten sprider sina sporer redan innan midsommar och missgynnas av torka under maj-juni månad. Ett åtgärdspro- gram har tagits fram för att gynna dvärglåsbräken, det gäller under tiden 2006-2010. Primärfynd av arten på Öland gjordes av Ernst Lindh 1900 på sandstranden väster om Köpings kyrka. Arten har sammanlagt hittats på fyra lokaler på ön. Dvärglåsbrä- ken återfanns på Munketorps strand, Högby socken 2003 där den senast sågs 1939. Som mest har tre dellokaler noterats i området nära varandra. Notabelt är att på samtliga växer arten tillsammans med fjällig jordtunga Geoglossum fallax. Arten har varit årsviss på primärlokalen och varierat mellan 11-322 exemplar. Det är i dagslä- get den enda kända lokalen för arten på Öland. Växtplatsen ligger nära havet i ett f.d. sandtag. Lokalen har ett bra betestryck och är fuktig långt in på försommaren. Med tanke på att arten växer på ett så begränsat område och är lätt att trampa ner lämnar vi inte ut koordinater för fyndet. Våren 2009 var mycket torr speciellt april månad vilket troligen missgynnat arten. Årets siffra på 49 plantor får därför anses acceptabel med tanke på de yttre förutsättningarna. Floraväktare bör eftersöka arten på andra lämp- liga ställen exempelvis Grankullavik där den hittades 1966.

Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 49 plantor 2009-06-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 255 plantor 2008-06-14 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 322 plantor 2007-06-10 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 212 plantor 2006-06-17 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 67 plantor 2005-06-18 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 11 plantor 2004-06-29 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 22 plantor 2003-06-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson Sanddådra Camelina microcarpa VU Sanddådra är korsblommig växt som kan bli 60 cm hög. Blommorna är gula och frukten är en päronlik, hård skida med en smal kant. Bladen är pillika och stjälkom- fattande. Växten är grågrön med enkla och greniga hår. Arten inkom under 1800-talet med gräsfrö. I Sverige förekommer endast underarten ssp. microcarpa. Den har varit spridd över stora delar av Sverige men är i dagsläget ofta tillfällig på sina lokaler. Fynd finns från Skåne-Uppland samt på Öland och Gotland. Arten är en stäppväxt och är således värmekrävande. Den växer i sandiga åkrar, grusgropar samt på marker av ruderatkaraktär. För att trivas kräver den öppen, varm sand. Hot mot arten är an- vändning av ogräsmedel, ökad kvävegödsling och igenläggning av sandtag. På Öland har sanddådra funnits sedan länge i sandiga åkrar, trädgårdsland och skräp- mark. I dagsläget växer den i en sandig rasbrant vid havet, i sandiga åkrar, sandtag, vägkanter och på mark av mer ruderatkaraktär. Under 2009 inkom tre rapporter av sanddådra. Vi har 41 floraväktarlokaler för arten, främst på SV Öland. 8 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Besökslokal: I Norra Möckleby socken alldeles norr om vägen som går västerut mot Bettorp finns ett sandtag med omgivande mark av ruderatkaraktär som numera betas. Där växer sanddådra koordinater 6281705/1553700 tillsammans med bl.a. sandglim Silene conica och klibbveronika Veronica triphyllos.

Hö-Mör-0367 Bettorpsavtaget, Norra Möckleby f:g 6281706 - 1553698 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 220 plantor 2009-05-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 25 plantor 2007-06-02 Ulla-Britt Andersson 50 plantor 2005-06-06 Ulla-Britt Andersson 1 plantor 2003-12-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10 plantor 2001-06-15 Helena Lager

Ölandsstarr Carex ligerica NT Ölandsstarr är mycket lik sandstarr C. arenaria. Den har 4-6 ax som sinsemellan är lika med både han- och honblommor. Axen har honblommor överst, sandstarr har hanblommor överst. De sitter i toppen av det 10-25 cm höga strået. Stråna kommer från en krypande jordstam som är 1,5-2 mm tjock med 1-2 cm långa ledstycken. Sandstarr har en tjockare jordstam (2-3 mm) och avståndet mellan ledstyckena är 2-3 cm. Ölandsstarr har smalare blad (1-2 mm) jämfört med sandstarr som har blad som är 1,5-3,5 mm breda. I Sverige förekommer ölandsstarr främst på Öland med enstaka lokaler i Skåne, Blekinge och på Gotland. Den växer på näringsfattig sandmark som dock kan vara kalkrik. Hot mot arten kan vara upphörd hävd men också exploatering av sandiga marker. Primärfynd på Öland gjordes av Abraham Ahlqvist 1832 i N. Möckleby, belägget finns på Riksmuseet. Arten finns idag främst på östra delen av ön längs den så kallade östra Landborgen, från Sandby socken i söder till Bredsättra i norr. Spridda förekom- ster finns även på södra och norra delen av Öland. Arten förekommer i sandstäpp, vägkanter, sandtag, på sandiga åkerrenar, f.d. banvallar och i sandiga betesmarker. Under 2009 inkom nio rapporter av ölandsstarr. Det finns drygt 35 lokaler för arten inlagda på Artportalen från 1992 och framåt. Besökslokal: I Sandby socken knappt 500 m söder avtaget till Ekelunda växer ölandsstarr rikligt längs vägkanten, koordinater 6271975/1549935. Den finns både på östra och västra sidan av landsvägen. Starren växer också ut en bit ut på tokfuktängen som ligger väster om landsvägen.

Trubbstarr Carex obtusata EN Trubbstarr är en art som är svår att upptäcka. Strået är 5-15 cm högt och bildar mat- tor från en krypande jordstam. I toppen av strået sitter ett enda ax med hanblommor överst och honblommor nedtill. Fruktgömmena blir vid mognaden glänsande och rundade. Lättast är arten att få syn på i början av maj när den blommar och de gula ståndarknapparna lyser. I Sverige växer trubbstarr spritt på Öland samt sparsamt i 9 Krutbrännaren 1 (19) 2010 nordöstra Skåne. Arten växer på gamla sandiga strandvallar som är hävdade genom bete eller slåtter. Eftersom arten är konkurrenssvag behöver den kontinuerlig hävd för att fortleva. Kvävegödning är ogynnsamt för arten. Öländskt och svenskt primärfynd av arten gjorde Samuel Liljeblad 1789 på stranden mellan Borgholm och Köping. Fyndet finns publicerat 1792 i ”Utkast til en svensk flora”. På Öland har arten noterats på västra och östra Landborgen samt på sandiga marker nära havet på främst norra Öland. I dagsläget förefaller arten ha blivit mer sällsynt framför allt på södra delen av ön. Trubbstarr växer på sandiga havsstränder, i vägkanter, f.d. sandtag, sandstäpp och andra torra välhävdade sandiga marker. Under 2009 inkom tolv fynduppgifter för trubbstarr varav nio rörde nyfynd. Vi har 70 flora- väktarlokaler för arten. Besökslokal: Lopperstads gravfält i Runsten socken hyser en rik lokal för trubbstarr. Parkera alldeles norr om kvarnen vid gravfältet och gå väster om vägen. I kanten av den stenmur som löper i nord-syd riktning växer trubbstarr rikligt, koordinat 6284810/1554285. Andra arter på lokalen värda att nämnas är tofsäxing Koeleria glauca, sandsvingel Festuca polesica och grådådra Alyssum alyssoides. De sistnämn- da växer nära och i det f.d. sandtaget.

Hö-Bor-0365 Lopperstad gravfält, Runsten f:g 6284810 - 1554286 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 10 m2 2009-05-22 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 500 plantor 2008-05-19 Ulla-Britt Andersson 1000 plantor 2005-05-08 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 1999-05-15 Ulla-Britt Andersson 100 plantor 1997-05-07 Ulla-Britt Andersson

Hö-Bor-0366 Runsten N., Runsten f:g 6287859 - 1555221 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 50 strån 2009-05-01 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 500 plantor 2005-05-08 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 1999-05-09 Ulla-Britt Andersson

Rysstarr Carex praecox Rysstarr kommer med på rödlistan 2010 varför vi tar med arten i vår sammanställ- ning. Arten står nära ölandsstarr C. ligerica. Liksom denna har den sinsemellan lika axsamlingar med honblommor överst. Den har strån som kommer upp från en jordstam. I allt är den klenare än ölandsstarr. Som namnet antyder finns arten på andra sidan Östersjön i Ryssland, Baltikum och Finland. Den växer på torr, sandig mark såsom banvallar, vägrenar och andra glesbevuxna sandiga marker. Primärfynd av arten för Öland och Sverige gjordes på vägen ner till Stenåsabadet 4 juni 2005 av artikelförfattarna. Arten växer i en betad, tuvig strandäng som periodvis 10 Krutbrännaren 1 (19) 2010 är fuktig. Mellan tuvorna är bitvis rysstarr helt dominerande som en gräsmatta. Du ser arten lättast under maj månad när den blommar. Senare försvinner det spensliga strået i den omgivande vegetationen. Hur länge arten funnits på lokalen är svårt att säga men med tanke på beståndets storlek torde den ha funnits under avsevärd tid. Arten är inte hotad på lokalen men fortsatt hävd är nödvändigt för att den ska fortleva på sin växtplats. Rysstarr växer endast norr om vägen ner till Stenåsabadet koordinater 6264510/1549215

Östersjömålla Chenopodium striatiforme EN Östersjömålla kan vara lätt att förbise då den vid en hastig blick liknar svinmålla C. album. Den blir 15-40 cm hög, på kvävepåverkade platser något större. Arten är rikt grenad från basen, grenarna är bågformade och rödstrimmiga. Bladen är smala och färgen på dem går åt blågrönt. Fröna är ca 1 mm med slät yta, svagt kölade och något ovala. Arten finns främst på Öland med endast spridda fynd för övrigt i södra- mellersta Sverige. Den växer i sandiga miljöer med glest växttäcke såsom sandtag, åkrar och lokaler av mer ruderatkaraktär. Hot mot arten är ökad ogräsbekämpning, igenväxning, igenläggande av sandtag och bortschaktning av jord/sandhögar. Östersjömålla är sedan länge känd på Öland och anges som spridd i Sterner 1986. Den har idag sina huvudsakliga förekomster i socknarna Sandby, Gårdby och N. Möckleby. På Öland uppträder den främst i kanten av sandiga åkrar, som spontant ogräs i trädgårdar, på sandig ruderatmark och f.d. banvallar. Under 2009 inkom fem fynduppgifter varav tre rörde sig om nyfynd. Vi har sammanlagt 25 floraväktarlokaler för arten. Besökslokal: I Sandby socken vid avtaget mot N. Sandby går en traktorväg väs- terut. På ruderatmark nära traktorvägen brukar östersjömålla växa, koordinater 6273365/1550190. Då marken är kväverik blir exemplaren ovanligt välväxta.

Hö-Mör-1894 N. Sandby vägskäl, Sandby f:g 6273367 - 1550188 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 10 plantor 2006-07-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Sandsvingel Festuca polesica NT Sandsvingel är ett tätt tuvat, flerårigt gräs med en vippa. Bladen är gröna, hoprullade och styva. Stråna blir 20-60 cm höga och har basalt tvärt avskurna, pergamentartade slidor som är halmgula till färgen. Arten kan förväxlas med hårdsvingel F. brevipila men denna har blad som är sträva mot spetsen medan sandsvingel har blad med helt släta kanter. I Sverige finns arten i Skåne, Blekinge samt på Öland och Gotland. Den växer på sanddyner, glesbevuxen sandmark och gles tallskog. Arten hotas av igen- växning pga. minskande hävd eller kvävegödning. Skogsplantering och exploatering genom bebyggelse kan också ödelägga lokaler för sandsvingel.

11 Krutbrännaren 1 (19) 2010 På Öland är sandsvingel spridd främst längs östra Landborgen samt på sandiga stränder på norra ön. Arten växer även i sandstäpp, sandtag, sandig betad torräng och sanddyner. På flera lokaler växer sandsvingel tillsammans med borsttåtelCorynep - horus canescens. Under 2009 inkom sju rapporter av sandsvingel. Artportalen har 81 fynduppgifter inlagda från 2003 och framåt. Besökslokal: I Bredsättra socken vid Gåtebo finns flera rika lokaler för sandsvingel. Öster om Allmogegården och öster landsvägen finns ett fragment med sandstäpp som hyser en hel del sandsvingel koordinater 6301480/1559470. Även tofsäxing Koeleria glauca växer på lokalen.

Klotullört Filago vulgaris EN Klotullört tillhör familjen korgblommiga växter. Hela växten är gråvitt hårig och stjälken är ofta gaffelgrenad. De 20-40 korgarna sitter tillsammans i klotrunda huvuden, blommorna är gula till färgen. Arten har i senare tid främst blivit funnen i Skåne där den ofta är tillfällig på sina lokaler. I Halland hittades den 2008. Klotullört växer på torr, sandig mark där växttäcket inte är slutet. Vägkanter, grusgropar, trädesåkrar, banvallar och områden av mer ruderatkaraktär är miljöer där klotullört hittats. Arten är konkurrenssvag och uppträder främst på lokaler där en kraftig markstörning skett. Fröna lär behålla sin grobarhet under lång tid. På Öland hittades klotullört 22 juni 2009 av artikelförfattarna. Den växte på en nyan- lagd, grusig parkeringsplats öster Vickleby kyrka. Detta var första fyndet på Öland. Huruvida arten kommer att finnas kvar får vi återkomma till, markägaren är informe- rade om arten och dess sällsynthet. Besökslokal: Öster Vickleby kyrka, på den grusiga parkeringsplatsen nära de upp- ställda sopcontainrarna koordinater 6272385/1540305.

Fågelarv Holosteum umbellatum VU Fågelarv tillhör familjen nejlikväxter. Den är ettårig och höstgroende. Färgen är typiskt blågrön liksom hos flera andra arter som växer på sandig mark. Blommorna sitter som i en flock flera tillsammans. De är vita med en dragning åt rosa och kronbladen är tandade. Vid fruktmognaden antar växten en halmgul färg och fruktskaften riktas uppåt. Arten växer i södra Sverige upp till Mälarlandskapen men är överallt sällsynt, vanligast förefaller arten vara på Öland. Växtplatserna är torra, öppna och sandiga. Viss markstörning med omrörning av de översta sandlagren gynnar arten. Igenväxning, kvävegödning och skogsplantering utgör hot mot arten. Primärfynd på Öland gjordes av Abraham Ahlqvist 1814 i trädesåkrar, Runsten socken. Fyndet finns publicerat i hans ”Flora runsteniensis” 1815-17, belägg finns på Fytoteket i Uppsala. På Stora alvaret växer fågelarv på kalkstenshällarnas mosskud- dar. Den påträffas också främst på östra delen av Öland i mer eller mindre kalkrik sand såsom sandstäpp, sandtag, vägkanter samt på sandiga och glesbevuxna havs- stränder. Sällsynt uppträder arten idag i åkerkanter, något som verkar ha varit betyd- 12 Krutbrännaren 1 (19) 2010 ligt vanligare under Rikard Sterners tid. Under 2009 inkom tretton rapporter varav fem rörde nyfynd. Vi har 185 floraväktarlokaler för arten. Besökslokal: Gårdby sandfält norr om Gårdby samhälle hyser årligen mer eller mindre stora bestånd av fågelarv. Vissa år har vi uppskattat det till minst 100.000 exemplar. Parkera i norra delen av sandfältet och gå över landsvägen och söderut längs gamla järnvägsvallen. Arten växer ofta nära banvallen tillsammans med tofsäxing Koeleria glauca, sandsvingel Festuca polesica, ölandsstarr Carex ligerica, sandtimotej Phleum arenarium och hylsnejlika Petrorhagia prolifera. Gå över stättan belä- gen ungefär mitt på sandfältet och gå ute på sandfältet tillbaka norrut. Ofta finns de största bestånden av fågelarv där. Titta efter arten där marken är sliten, ofta växer den längs staketet där betesdjuren trampat upp stigar. Koordinater 6277390/ 1551620.

Hö-Mör-1683 Gårdby sandhed 1, Gårdby f:g 6277390 - 1551620 (50 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 22 plantor 2009-04-12 Jan-Olof Petersson 500 plantor 2006-05-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 2005-05-29 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 2004-04-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 300000 plantor 2002-04-28 Thomas Gunnarsson 10000 plantor 2001-05-07 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10000 plantor 2000-04-24 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 1999-05-15 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 1998-04-28 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 300 plantor 1996-05-23 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10000 plantor 1995-05-03 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 350 plantor 1993-05-08 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-1574 Kyrkan, gropen, Algutsrum f:g 6283812 - 1544145 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 22 plantor 2009-03-21 Jan-Olof Petersson 8 plantor 2008-04-21 Jan-Olof Petersson 3 plantor 2007-04-07 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 17 plantor 2005-04-24 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2004-04-24 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 800 plantor 2002-03-31 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 200 plantor 2001-04-16 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 200 plantor 2000-04-08 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 200 plantor 1999-04-03 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 1998-04-18 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 1997-04-23 Karl-Göran Bringer

13 Krutbrännaren 1 (19) 2010

2 plantor 1996-05-20 Karl-Göran Bringer, Lissbeth Bringer 100 plantor 1995-04-22 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 1993-05-03 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-2006 Tvetavägen S. 1, Torslunda f:g 6280791 - 1544400 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 200 plantor 2009-04-13 Jan-Olof Petersson 45 plantor 2008-04-21 Jan-Olof Petersson 20 plantor 2007-05-09 Jan-Olof Petersson

Hö-Bor-0707 NV. Udden, Böda f:g 6360732 - 1577369 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 10 plantor 2009-04-18 Crister Albinsson, Stina Eriksson 10 plantor 2007-05-02 Lissbeth Bringer, Karl-göran Bringer 40 plantor 2005-05-22 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2004-05-23 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 40 plantor 2002-05-06 Karl-Göran Bringer 50 plantor 2000-05-21 Karl-Göran Bringer 200 plantor 1998-05-10 Karl-Göran Bringer

Dvärgjohannesört Hypericum humifusum EN Dvärgjohannesört är en flerårig ört vars plantor mäter 5-20 cm. Stjälken är trådsmal och ofta nedliggande. Bladen har svarta glandler längs kanten. De ljusgula blommorna har också svarta glandler längs foder- och kronbladens kanter. Arten växer i södra Sverige med flest lokaler i Skåne och Blekinge. Eftersom den är så liten är den svår att få syn på. Lättast att hitta är arten i solsken när de gula blommorna är utslagna och lyser. Den växer på kalkfattig grus/sandmark med glest växttäcke. Växtplatserna utgörs av diken, vägkanter, grustag, åkerkanter eller betesmark. Arten är beroende av fortsatt hävd för att överleva på sina lokaler. Ogräsbekämpning, kvävegödning och igenväxning utgör hot mot arten. Primärfynd på Öland gjorde Jens Corneliusson, Crister Albinsson och Allan Fre- driksson 1989. Arten växte då i norra kanten av Ottenbylund SSO vandrarhemmet, Ås socken. Ett 10-tal individer hittades i ett djupt dikes nordvända skärning. Belägg finns i Göteborg. Även 1990 och -91 kunde en individ hittas i diket. Lokalen har besökts senare utan fynd, diket verkar idag alltför igenväxt för att arten skulle kunna trivas.

Huvudtåg Juncus capitatus EN Huvudtåg är ettårig och blir 1-15 cm hög. Strået är tunt (1 mm) och växer ensamt eller några tillsammans i en tuva. De basala bladen är tunna, ofta är plantan rödaktig till färgen. Blommorna sitter i små huvuden ca 10 tillsammans. Varje strå har oftast

14 Krutbrännaren 1 (19) 2010 ett huvud men ibland kan kraftiga exemplar ha 2-4 huvuden på olika nivåer. Fröna kan ligga i marken och vänta på lämpliga betingelser för att gro. Huvudtåg växer sällsynt längs våra kuster från Halland, Skåne, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Ofta är den tillfällig på sina lokaler och varierar också mycket mellan åren beroende på väderleken. Den växer på öppen, fuktig sand utan konkurrerande växt- lighet exempelvis dyngropar, sandtag, dikeskanter och åkrar. Arten är beroende av att fuktig, bar sand hela tiden exponeras. Primärfynd på Öland gjorde Göran Wahlenberg 20 juli 1821 vid Grankulla, Böda socken. Arten växte där på ett sandfält tillsammans med dvärglin Radiola linoides. Belägget finns på Fytoteket i Uppsala. På Öland finns flest fynd från den nordliga tredjedelen av ön. Även denna art hade liksom knutört Anagallis minima ett excep- tionellt år 1985 med många fynd. Den växer i f.d. sandtag, diken, åkerkanter och dynsvackor. När grävarbeten sker på norra Öland och bar, fuktig sand exponeras kan med tur huvudtåg hittas under ett par år innan växttäcket åter sluter sig. Under 2009 inkom två rapporter om huvudtåg, båda fynd på tidigare kända lokaler. Vi har 29 floraväktarlokaler för arten. Besökslokal: På norra Öland finns en trevlig lokal i ett sandtag på gamla Grankulla kyrkoväg, Böda socken. Där har huvudtåg funnits under flera år i växlande antal. Kör in vägen som leder mot badplatsen vid Fagerör, tag åt höger direkt och kör denna skogsväg ca 1 km söderut. Du kommer då fram till ett fortfarande aktivt sandtag som på flera ställen hyser huvudtåg. Koordinater: 6354495/ 1577820. Andra trevliga arter i sandtaget är pysslingtåg Juncus minutulus och vittåtel Aira caryophyllea.

Hö-Bor-0739 Grankulla kyrkväg, Böda f:g 6354500 - 1577745 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 3000 plantor 2009-08-28 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson m.fl. 75 plantor 2003-07-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1 plantor 1991-08-01 (Öland- Floraväktarna)

Hö-Bor-0745 Vässbylund, Föra f:g 6322736 - 1564387 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 100 plantor 2009-06-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 0 2006-08-12 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2004-08-06 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 22 plantor 2003-08-09 Tommy Knutsson

Tofsäxing Koleria glauca VU Tofsäxing är ett tuvat gräs med blågröna blad. Det mesta av gräset är finludet såsom vippa, strån och blad. Vippan är utspärrad vid blomningen men hopdragen för övrigt. Strået har en längd av 15-60 cm. Tofsäxing har aktuella fynd från Skåne (flest lokaler), Blekinge, Öland och Gotland. Den växer på sanddyner, sandfält och i sandiga glesa tallskogar. Gräset är karaktärsväxt för den så kallades sandstäppen. Sandstäpp 15 Krutbrännaren 1 (19) 2010 uppstår i områden med låg nederbörd och hög solinstrålning där kalkrik sand kontinuerligt exponeras. När växttäcket har slutit sig helt har sandstäppen degenererat. De speciella växter, svampar och insekter som har den som hemmiljö får då finna nya områden med kalkrik, bar sand. Minskad hävd, kvävegödning, skogsplantering och exploatering hotar sandstäppen och växtplatserna för tofsäxing. Primärfynd på Öland gjorde Abraham Ahlqvist någon gång mellan åren 1810-15. Belägg finns på Fytoteket i Uppsala, fyndet gjordes mellan Runsten och N. Möck- leby. Arten finns kvar med flera lokaler inom området. Tofsäxing finns idag främst längs östra Landborgen med huvudsaklig utbredning i Sandby, Gårdby, N. Möckleby, Runsten och Bredsättra socknar. På Öland växer arten i sandstäpp, gles tallskog, f.d. sandtag och på gammal banvall. Sex fynd rapporterades under 2009 varav ett från en ny lokal. Vi har sammanlagt 41 floraväktarlokaler. Besökslokal: En mycket rik lokal för tofsäxing finns rakt väster om bygdegården Sandgårdsborg, sydligaste delen av Gårdby socken. Parkera bilen vid bygdegården och gå västerut till en gammalt sandtag. I botten av detta finns en ”gräsmatta” av tofs- äxing. Koordinater 6274735/ 1550925. Andra arter på lokalen är fågelarv Holosteum umbellatum och grådådra Alyssum alyssoides.

Hö-Mör-0945 Gårdby bygdegård V. 1, Gårdby f:g 6274733 - 1550925 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 10000 plantor 2006-07-23 Ulla-Britt Andersson 10000 plantor 2005-04-17 Ulla-Britt Andersson 1000 plantor 2000-09-21 Thomas Johansson 1000 plantor 1999-05-15 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-0951 Gårdby-Dörby tallskog, Norra Möckleby f:g 6277930 - 1551880 Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 100 tuvor 2009-10-04 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2007-07-21 Ulla-Britt Andersson 1000 plantor 2004-07-27 Ulla-Britt Andersson 100 plantor 2000-02-19 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Bor-1056 Lopperstad gravfält, Runsten f:g 6284793 - 1554287 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 100 tuvor 2009-05-22 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 500 plantor 2008-05-19 Ulla-Britt Andersson 1000 plantor 2005-05-07 Ulla-Britt Andersson 1000 plantor 1999-05-15 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 1995-05-11 Ulla-Britt Andersson

16 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Blå sminkrot Lithospemum arvense ssp. coerulescens EN Blå sminkrot tillhör familjen strävbladiga växter. Den är ettårig och blommar i maj med blå, trattlika blommor. Blommorna är från början rosa men blir med tiden allt blåare som hos förgätmigej Myosotis sp. Underarten vit sminkrot L. arvense ssp. arvense kan ibland ha blommor med svag antydan till blå färg. Vit sminkrot är normalt mer högväxt (max 50 cm) än blå sminkrot (max 20 cm). Blå sminkrot växer på sandig, kalkrik mark i mer naturliga miljöer. Arten finns idag i Skåne (Kåsebergaåsen), på Öland och Gotland (Stora & Lilla Karlsö). Arten kan på sikt hotas av igenväxning. Primärfynd på Öland gjordes enligt Sterner 1986 av August Edvard Goldkuhl & Carl Agardh Westerlund 1851 i Föra, belägg finns både i Lund, Uppsala och Göteborg. Men på Fytoteket i Uppsala finns också ett belägg från 1832 av Abraham Ahlqvist tagit på Öland (inte närmare specificerat) av blå sminkrot som därför torde vara det tidigaste fyndet från ön. Blå sminkrot har ett handfull gamla lokaler på Öland. Efter 1990 är den sedd på två varav endast den ena hyser arten i dagsläget. Besökslokal: Gettlinge gravfält, S. Möckleby socken. I västra delen av den nord- ligare delen av gravfältet växer arten mycket begränsat i en rasbrant. Det brukar finnas mellan 15-30 exemplar av arten så om du besöker lokalen så rör dig försiktigt. Gå helst inte ner i själva branten eftersom det är stor risk att du drar med dig några individer när du rutschar ner. Man kan se arten uppe vid fårstängslet och behöver inte gymnastisera ner i branten. Koordinater: 6251300/1538795. Årets resultat med 85 exemplar är det högsta antal som noterats sedan 1990-talet.

Hö-Mör-1503 Gettlinge gravfält, Södra Möckleby f:g 6251268 - 1538778 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 85 plantor 2009-04-24 Jan-Olof Petersson 19 plantor 2008-04-26 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 23 plantor 2007-04-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 22 plantor 2006-05-14 Ulla-Britt Andersson 0 2005-05-27 Ulla-Britt Andersson 24 plantor 2004-05-09 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 26 plantor 2003-05-04 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 32 plantor 2001-05-05 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 30 plantor 2000-05-01 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 7 plantor 1999-04-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 30 plantor 1993-05-12 Tommy Knutsson

Sandlusern Medicago minima EN Sandlusern är en ettårig art som blommar i maj-juni med gula blommor som sitter i små huvuden. Växten blir 5-20 cm hög. Den spiralvridna baljan är tätt kroktag- gig. Arten är svår att upptäcka bland andra gulblommiga ärtväxter som blommar samtidigt såsom humlelusern M. lupulina och jordklöver Trifolium campestre. Men sandlusern har en annan färg på blommor och blad som man med lite träning lär sig 17 Krutbrännaren 1 (19) 2010 skilja ut. Skåne, Öland och Gotland utgör huvudutbredningen för arten i Sverige. Den växer på kalkrik sandmark med gles vegetation men också på lokaler av mer ruderat- karaktär. Hot mor arten är igenväxning men också exploatering. Primärfynd av sandlusern på Öland gjordes av Ernst Adlerz 1873 söder om Borg- holms slottsruin. Arten finns ännu idag kvar på lokalen. Den varierar påtagligt i antal mellan åren, vissa år är den nästan omöjlig att hitta. Andra år kan den vara marktäck- ande över flera kvadratmeter stora områden. Vi har under de senaste 20 åren endast haft två kända lokaler för arten med några dellokaler. Den finns kvar i Räpplinge socken på alvartorräng söder Slottsruinen samt i Smedby socken där den växer nära ett sandtag och på en sandig ödeåker. I juni 2009 hittade Charlotte Wigermo, Bengt Nilsson och Åke Svensson två nya lokaler för arten vid den pågående inventeringen på Öland. Den växte ca 2 km VSV respektive NNV om Gösslunda gård på torrängs- ryggar på alvarmark. Besökslokal: Räpplinge socken, alvarmark söder Slottsruinen. Gå på höjdryggen norrut från drottning Victorias byst. På den lilla slänten åt öster brukar man kunna hitta sandlusern men bemärk att den vissa år är fåtalig och svår att hitta. Koordinater: 6304900/1550870.

Hö-Bor-1433 Borgholms alvar 1, Räpplinge f:g 6304902 - 1550872 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 0 plantor 2008-06-03 Crister Albinsson 10 plantor 2007-06-02 Ulla-Britt Andersson 300 plantor 2004-05-31 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10 plantor 2003-06-14 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10 plantor 2001-06-30 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2000-06-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 1998-06-27 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 0 1997-06-17 Karl-Göran Bringer - 1996-08-10 Karl-Göran Bringer 1000 plantor 1995-06-27 (Öland- Floraväktarna) 3 plantor 1994-06-11 Sven Johansson

Hö-Mör-1016 St. Smedby ödeåker, Smedby f:g 6252924 - 1537827 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 50 m2 2009-05-31 Jan-Olof Petersson 150 plantor 2008-09-13 Crister Albinsson 3000 plantor 2007-06-03 Tommy Knutsson 300 plantor 2005-06-12 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Klådris Myricaria germanica EN Klådris är en flerårig buske som kan bli 1-2 meter hög. Den tillhör familjen tamarisk- växter. Blommorna utbildas i grenspetsarna och är ljusrosa. Blomningen är ganska 18 Krutbrännaren 1 (19) 2010 utdragen då en del av blommor kommer på fjolårsskotten medan andra på årsskotten. Bladen är grågröna och något barrlika. Frukterna är försedda med hårtussar och kan spridas med vinden. Arten förekommer mycket sparsamt och tillfälligt i södra Sve- rige. Huvudutbredningen av arten finns i landskapen Medelpad, Ångermanland och Jämtland. Klådris växer på grusiga/sandiga älv- och sjöstränder. Den är beroende av att vatten och is ger upphov till ny, sandig och bar mark där fröna kan gro. Den om- fattande regleringen av älvarna i Norrland har lett till att de naturliga fluktuationerna i vattenståndet upphört. Detta har missgynnat klådris som försvunnit från många tidigare lokaler. I södra Sverige är det oftast tillfällig på sina lokaler som vanligen är belägna i grus/sandtag. Primärfynd på Öland gjorde Rikard Sterner 1916 vid Hornsjön, Högby socken. Gammal sandbotten torrlades när nivån i Hornsjön sänktes och där etablerade sig klådriset och fanns kvar ända in på 1980-talet. Arten är därefter funnen på ett 15-tal lokaler, de flesta tillfälliga i samband med utdikningar. I dagsläget finns klådris på två lokaler med 6 dellokaler dels i Böda socken (söder Byxelkrok) och Gärdslösa socken (Lindby grustag). Besökslokal: Söder Byxelkrok och strax väster om cykel/gångvägen drygt 150 meter norr avtaget mot Enerum växer klådris på grusig, bar mark. Här har den funnits sedan 1946. Koordinater: 6355330/1571700.

Hö-Bor-1476 Byxelkrok S. 2, Böda f:g 6355330 - 1571700 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) - 2009-06-23 Jan-Olof Petersson 10 plantor 2008-07-14 Vera Wendt - 2007-06-25 Jan-Olof Petersson 16 plantor 2004-06-29 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 28 plantor 2003-07-07 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 2000-07-19 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 1993-06-23 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Dvärgserradella Ornithopus perpusillus EN Dvärgserradella är en ettårig ört som tillhör familjen ärtväxter. Den är ofta nedliggande och mäter 5-30 cm. Blommorna är mycket små, färgen på kölen är gul och seglet är vitt med röd ådring. Bladen har många par småblad samt uddblad. Baljan är böjd, ledad och har som en fågelklo längst ut (därav det latinska namnet). Arten är inkommen till Sverige med gräsfrö. Den finns främst i Skåne och Blekinge samt mer sparsamt i övriga Sydsverige inklusive Öland. Dvärgserradella växer på sandiga marker såsom trädesåkrar, vägkanter, ruderatmark. Den hotas av igenväxning, exploatering (vägbygge) och trädplantering. Primärfynd på Öland gjordes av Kurt-Anders Johansson och Rolf-Göran Carlsson 1

19 Krutbrännaren 1 (19) 2010 juni 1995 väster Lilla Frö, Resmo socken. Arten växte i en sandig trädesåker tillsammans med bl.a. vittåtel Aira caryophyllea. Den finns fortfarande kvar på platsen men varierar en hel del i antal mellan åren. På sikt hotas arten av igenväxning av växtplat- sen. Intressant är att hårdsvingel Festuca brevipila också växer på lokalen. Dvärg- serradella lär ha inkommit med gräsfrö när åkrar blivit insådda med hårdsvingel. Tidigare finns en obekräftad uppgift om arten från Smedby socken, NNO Hammarby där den skulle ha växt i en grusgrop. Uppgiften anses osäker och är omnämnd under ”Floristiskt tillägg” i Sterner 1986. Besökslokal: Väster Lilla Frö, Resmo socken ett par hundra meter från havet. Koor- dinater 6270130/1536420. Den växer också på nästa åker norrut i kanten mot tallsko- gen 6270205/1536510.

Hö-Mör-1579 Lilla Frö V. 1, Resmo f:g 6270131 - 1536420 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 100 plantor 2009-05-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 20 plantor 2008-05-19 Ulla-Britt Andersson - 2007-06-06 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 200 plantor 2005-05-27 Ulla-Britt Andersson 500 plantor 2004-05-20 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hylsnejlika Petrorhagia prolifera EN Hylsnejlika är en ettårig nejlikväxt som blir mellan 10-40 cm hög. Bladen är smala och spetsiga, blommorna har rosa kronblad och är omgivna av ljusbruna hölsterblad. Oftast är endast en blomma utslagen åt gången men en enskild planta kan under juni- augusti ge upphov till ett stort antal blommor som avlöser varandra. Arten finns fram- för allt i Skåne samt på Öland och Gotland, i övriga Sverige är den tillfällig på sina lokaler. Den växer på torr, kalkrik sand, ibland på mer grusig hällmark. Sandstäpp, grustag, gamla strandvallar och alvarmark är några ställen där man kan finna hylsnejlika. Hot mot arten är igenväxning pga. minskad hävd genom bete. Kvävegödsling är också negativt för arten. Primärfynd på Öland gjordes av Th. C. Fornander troligen på 1820-talet. I Sterner 1986 finns fynd från främst västra Landborgen i Räpplinge och Högsrum socknar. I dagsläget har ett stort antal lokaler för arten hittats på främst Stora alvaret där den knappast tidigare har varit sedd. Den växer också i sandstäpp på östra Öland. Det är en av få rödlistade arter där vi har ökat på antalet kända lokaler under de senaste 20 åren. Vi har 103 floraväktarlokaler för arten. Under 2009 inkom 35 rapporter om arten varav sex var från nya lokaler. Besökslokal: Karums alvar, Högsrum socken har rika lokaler för hylsnejlika. Man kan lämpligen parkera i södra delen av gravfältet, nära Noaks ark. Gå över stättan så brukar beståndet med hylsnejlika börja direkt och fortsätter norrut. Koordinater: 6294475-900/1550000 20 Krutbrännaren 1 (19) 2010

Hö-Bor-0432 Karums alvar 2, Högsrum f:g 6294476 - 1549998 (50 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 100 plantor 2008-08-29 Jan-Olof Petersson 93 plantor 2003-07-30 Elna Hultqvist 300 plantor 2000-07-09 Helena Lager 100 plantor 1998-07-04 Per Ålind 15 plantor 1995-07-03 Karl-Göran Bringer, Lissbeth Bringer 100 plantor 1993-08-05 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10000 plantor 1993-07-01 Helena Lager, Honor Prentice

Hö-Mör-1242 Tornrör 9, Sandby f:g 6272806 - 1547339 (100 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 10 plantor 2009-08-09 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 2000 plantor 2007-07-06 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 2002-06-24 Thomas Gunnarsson 1000 plantor 1995-06-26 Thomas Gunnarsson

Sandtimotej Phleum arenarium VU Sandtimotej är ett kortvuxet, ettårigt gräs. Strået blir 3-15 cm högt och har en axlik vippa som smalnar av i båda ändarna. Färgen på plantan är först blekgrön, bladsli- dorna är ofta något violetta. Ganska snabbt gulnar hela växten allt mer men står kvar under lång tid. I Sverige finns arten i Skåne, på Öland och Gotland samt mer sparsamt i Halland, Bohuslän och tillfälligt i Småland. Sandtimotej växer på öppen sand på stränder, sandfält, banvallar, i sandtag, vägkanter och på annan störd mark med exponerad, bar sand. Växtplatserna är soliga och sanden värms snabbt upp och torkar upp tidigt på säsongen. Den hotas av igenväxning pga. minskad hävd eller gödsling med kväve. Ofta ser man arten växa på sandiga stigar där betesdjuren gått. Arten omnämns på Öland första gången av komministern i Gårdby Isaac Hulteen 1810 i hans Compendium botanicum. På Öland växer ofta arten på helt blottad sandmark i sandstäpp, täkter, på stränder och dylikt. Den verkar vara ganska stationär på sina lokaler som är i stort sett oförändrade jämfört med Sterner 1986. Vi har 27 floraväktarlokaler för arten. Under 2009 inkom sex rapporter av arten varav en gällde en ny lokal. Besökslokal: På sandstranden i Sandviks hamn, Persnäs socken växer arten på den lilla stranden alldeles söder om själva båthamnen. På den bara sanden brukar det år- ligen finnas några hundratal plantor av sandtimotej. Koordinater : 6327490/1563675. Några fåtaliga plantor av martorn Eryngium maritimum delar på växtplatsen.

Hö-Bor-1414 Sandvik 1, Persnäs f:g 6327488 - 1563673 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) finns 2008-06-03 Crister Albinsson 100 plantor 2003-05-29 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 21 Krutbrännaren 1 (19) 2010

10 plantor 2000-07-22 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 1993-06-22 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Bor-0425 Skedås 1, Bredsätra f:g 6301320 - 1558280 (10 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 50 strån 2009-01-25 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10 plantor 2001-06-10 Elna Hultqvist 100 plantor 2000-11-11 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-1641 Gårdby sandhed 1, Gårdby f:g 6277233 - 1551658 (25 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 100 strån 2009-06-25 Crister Albinsson 100 plantor 2005-05-29 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 300 plantor 2003-07-05 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 300 plantor 2002-06-23 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 75 plantor 1993-06-13 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Dvärglin Radiola linoides VU Dvärglin är en mycket liten växt med en tunn stjälk, plantan blir 1-8 cm hög. Blom- ställningen delar sig upprepat gaffelgrenigt. De små, vita blommorna är 4-taliga med tretandade foderblad. Kapseln är rund och innehåller 8 små, ljusbruna frön. Tillsammans med knutört är det en av våra minsta kärlväxter och således svårupp- täckt. Arten blommar i juni-september. Den växer främst i västra Sverige med flest fynd från Bohuslän. Den är också noterad i Skåne, Halland, Västergötland, Dalsland, Närke, Värmland, Småland, Blekinge samt på Öland och Gotland. Dvärglin växer på fuktig sand som ofta är mer kalkfattig. Många av växtplatserna är kulturskapade såsom sandtag, stigar och betesmarker. Den förekommer också på havsstränder där isskavning exponerat lämpliga miljöer. Sina växtplatser delar arten ofta med huvud- tåg Juncus capitatus och knutört Anagallis minima. Igenväxning pga. minskad hävd missgynnar arten. Primärfynd av dvärglin på Öland gjorde Abraham Ahlqvist på Grankullavikens stränder, Böda socken. Det publicerades 1821 i Anmärkningar om Ölands fysiska beskaffenhet och vegetation. Arten har minskat starkt under det senaste seklet och är efter 1990 endast funnen på två lokaler (Högby respektive Böda socknar) varav den ena inte längre hyser arten. På Öland växer den i dyngropar, fuktig traktorväg på sand eller stigar. Eftersom den är så ovanlig och svårfunnen på Öland ger vi inte någon besökslokal utan du får i stället åka närmast till Blekinge/södra Småland om du vill bekanta dig med dvärglin.

Fältnarv Sagina apetala EN Fätnarv är en ettårig nejlikväxt som blir 2-15 cm hög. Stjälken är kal och ofta grenad från den rödtonade basen. Blad är försedda med en uddspets. Blommorna är fyrtaliga 22 Krutbrännaren 1 (19) 2010 och saknar ofta kronblad. Kapseln har upprätta foderblad där de två yttre är något spetsiga. Den närstående arten hårnarv S. micropetala har fyra trubbiga foderblad som är utstående i frukt. Arten är sällsynt funnen i Skåne och nyligen också på Öland. Den växer på öppen, sandig mark såsom stigar, banvallar eller i sandtag. Lo- kalerna är något fuktiga på våren men torkar ut under sommaren. Fältnarv är mycket konkurrenssvag och hotas när växttäcket sluter sig något. Primärfynd på Öland gjorde Tommy Knutsson 17 juni 2007 vid Sandviks camping, S. Möckleby socken. Arten växte sparsamt på parkeringsplatsen vid campingen. Mar- ken består av grus med viss sandinblandning och saknar i stort sett annan vegetation. Även 2008 och 2009 fanns fältnarv kvar på lokalen. Arten kan vara svårfunnen då också krypnarv S. procumbens växer på parkeringen. Koordinater: 6250090/1537090.

Skevmaskros Taraxacum ruberulum EN Skevmaskros tillhör sektionen sandmaskrosor T. Sect. Erythrosperma. Arten har pol- len och korgen är ganska stor, 3-5 cm i diameter. Bladens flikar är något förskjutna i förhållande till varandra vilket gör att de ser speciella ut. Ändfliken är ganska stor. De yttre holkfjällen har en bred hinnkant och endast svagt utvecklade knölar. Arten är svår att bestämma utan expertkunskaper. I Sverige är den funnen i Göteborgstrakten samt på Öland och Gotland. Efter 1968 finns endast ett fynd av arten i Sverige näm- ligen från Öland där den hittades 19 maj 2006 av Hans Öllgaard och Håkan Witzell. Den växte i en hästbetesmark NNV bygdegården i Norra Möckleby socken. På lokalen finns ett stort antal jordstjärnorGeastrum sp. Underlaget består av kalkrik sand och är till stora delar bart utan någon sammanhängande vegetation. Av andra arter som är funna på lokalen kan nämnas sandglim Silene conica, grådådra Alyssum alyssoides samt klibbveronika Veronica triphyllos. Inga fynd finns efter 2006 för arten.

Klibbveronika Veronica triphyllos VU Klibbveronika är en ettårig växt som blir 5-15 cm hög. Stjälken är både hårig och glandelhårig. Bladen är handflikade med 3-7 flikar. Blommorna sitter i en gles klase och är intensivt blå. Kapseln är njurlik, glandelhårig och antar med tiden en blågrön färg. Arten blommar tidigt, redan i april, och torkar snabbt bort. Den är främst funnen i södra delen av Sverige: Skåne, Småland samt på Öland och Gotland. Klibbveronika växer på öppen gärna kalkrik sand och verkar vara beroende av hög värmeinstrålning på sina växtplatser. Den kan hittas i åkerkanter, sandiga betesmarker, grusgropar och på banvallar. Arten hotas av ökad ogräsbekämpning samt igenväxning. På Öland är arten känd sedan länge främst som åkerogräs i sandiga trakter. Den kan också växa i sandiga betesmarker där den uppträder på markblottor som kreaturen sparkat upp. Även sandtag, trädgårdsland, traktorvägar samt torrängar med gles vegetation kan hysa arten. De soliga växtplatserna torkar snabbt upp på våren och blomningen går snabbt över. Vi har 91 floraväktarlokaler för arten. Besökslokal: Söder Algutsrums kyrka finns en betesmark med bara fläckar av sand 23 Krutbrännaren 1 (19) 2010 där kreaturen trampat. Där brukar årligen ett 1000-tal plantor med klibbveronika kunna räknas in. Koordinater: 6283595/1544285

Hö-Mör-1826 Kyrkan S., Algutsrum f:g 6283593 - 1544283 (50 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 1000 plantor 2008-04-07 Jan-Olof Petersson 1000 plantor 2007-04-07 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 1000 plantor 2003-04-20 Ulla-Britt Andersson

Hö-Mör-1834 Bettorpsavtaget, Norra Möckleby f:g 6281672 - 1553677 Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 3 m2 2009-05-03 Jan-Olof Petersson 5 plantor 2007-03-17 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 10 plantor 2005-05-08 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 100 plantor 1999-04-16 Ulla-Britt Andersson 100 plantor 1995-05-09 Thomas Gunnarsson

Hö-Mör-1847 N. Sandby vägskäl 4, Sandby f:g 6273290 - 1550570 (50 m) Antal Enhet Datum Observatörer (Rapportör) 10 plantor 2009-04-24 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 50 plantor 2008-04-26 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson 2 plantor 2005-04-17 Ulla-Britt Andersson 30 plantor 1999-05-21 Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson

Klittviol Viola tricolor ssp. curtisii VU Klittviol är en underart till styvmorsviol V. tricolor ssp. tricolor. Till skillnad från styvmorsviol är klittviol flerårig med en väl utvecklad och förgrenad jordstam. Vanli- gen har den också något mindre blommor. Bladen kan vara något köttiga. Den växer längs våra kuster i södra delen av landet, från Bohuslän till Uppland samt på Öland och Gotland. Utbredningen av arten är dåligt känd då den först under senare tid tagits med i floror. Arten växer på sandig mark nära kusten såsom sanddyner och sandfält. Den kan hotas av igenväxning eller exploatering av strandnära mark. På Öland är underarten mycket dåligt känd. I Sterner 1986 nämns Viola tricolor som ojämnt spridd. Prickkartan visar en del förekomster på havsstränder på östra Öland i bland annat socknarna N. Möckleby, Runsten, Långlöt, Föra och Högby där klittviol bör eftersökas. Vi har endast ett fynd av klittviol från sandstranden söder Bläsinge hamn, N. Möckleby socken. Tommy Knutsson, Ulla-Britt Andersson och Mikael Jeppson fann arten 21 juli 2006 på sanddynerna där den fortfarande finns kvar. Koor- dinater: 6277085/1554765.

24 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Nya rödlistan för kärlväxter 2010 – från en öländsk horisont av Ulla-Britt Andersson

Den nya rödlistan presenterades av fortfarande vanliga arter har minskat och ArtDatabanken 28 april 2010 och gäller därmed uppfyller kriterierna för rödlist- 5 år framåt. Förändringar jämfört med ning. Detta gäller exempelvis arter som rödlistan 2005 är relativt små vad gäl- desmeknopp Adoxa moschatellina, mjuk- ler kärlväxter. I floravårdskommitté för dån Galeopsis ladanum och backklöver kärlväxter har följande personer deltagit: Trifolium montanum. Ny programvara har Ulla-Britt Andersson, Mora Aronsson tagits i bruk vilket gjort att beräkningar (ordf. och organismgruppsansvarig vid av utbredningsområde och förekomstarea ArtDatabanken), Anders Bertilsson, Mar- numera kan göras med större noggrannhet. gareta Edqvist, Stefan Ericsson, Göran Almsjukan som kraftigt minskat bestånden Mattiasson och Peter Ståhl (sekr.) De av främst alm Ulmus glabra har gjort att lokala botaniska föreningarna har lämnat detta fortfarande vanliga träd hamnat i värdefulla uppgifter för att rödlistan ska bli hotkategorin VU. Från Gotland rapporte- så bra som möjligt. Några kritiska grupper ras att lundalm U. minor också angripits har bedömts extra: Hans Rydberg Taraxa- av almsjuka. Huruvida vår ”egen” vresalm cum och Tomas Burén Rubus. U. laevis kan drabbas råder delade me- Rödlistade arter kan placeras i någon av ningar om. Den relativt nya sjukdomen följande kategorier: askskottsjuka har gjort att ask Fraxinus Försvunnen RE (finns ej längre i Sverige excelsior hamnat i kategori VU. Inte minst men på andra ställen i världen) på mellersta Öland har ett stort antal askar angripits och dött. Akut hotad CR Tallskog är en hotad biotop speciellt i Starkt hotad EN södra Sverige. Tyvärr betas unga tall- Sårbar VU plantor begärligt av älg vilket gjort att Nära hotad NT skogsägare i stället satsar på gran. Arter Kunskapsbrist DD som främst är knutna till tallskog kommer därför att bedömas ha en stor risk att Hotade arter hör hemma i kategorierna minska och kunna dö ut framöver. Detta CR, EN eller VU. gäller exempelvis knärot Goodyera repens Antalet rödlistade taxa har ökat något med som därför rödlistas. Ryl Chimaphila um- 9 % till 403. Ökningen har skett främst i bellata som ofta växer tillsammans med kategorin Nära hotad (NT, tidigare be- knärot i samma biotop har flyttats upp en nämning Missgynnad). De floraprojekt hotkategori från VU till EN. som nyligen avslutats har visat att många 25 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Alla varieteter har först till kategorin Ej Goodyera repens knärot (NT) 2009 tillämplig (NA). Införda arter måste vara Hyoscyamus niger bolmört (NT) 2009 naturaliserade före 1800 för att kunna Hypericum montanum bergjohannesört rödlistas. Detta gör att många ”ovanliga” (NT) 1985 arter hamnar i kategorin NA. Det gäller exempelvis svartnonnea Nonnea pulla Leontodon hispidus sommarfibbla (NT) som har sin enda kända svenska förekomst 1934 på Öland. Första fyndet är från 1906 vilket Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris backsippa gör att arten inte kan rödlistas trots att (VU) 2009 totala antalet individer växlar mellan 5-15. Serratula tinctoria ängsskära (NT) 2009 Följande listor tar enbart upp arter som Spergula arvensis ssp. arvensis sydspärgel är kända från Öland. De behöver inte (DD) 2009 ha några aktuella fynd för att hamna på Taraxacum isthmicola karelsk maskros listorna. (CR) ? Nya arter på rödlistan – årtalet efter Thalictrum simplex ssp. simplex vanlig syftar på när arten senast sågs på Öland backruta (NT) ? Adoxa moschatellina desmeknopp (NT) Trifolium montanum backklöver (NT) 2009 2009 Arnica montana slåttergubbe (NT) 1946 Ulmus glabra alm (VU) 2009 Atriplex rosea silvermålla (RE) 1880 Ulmus minor lundalm (NT) 2009 Blysmus compressus plattsäv (NT) 2009 Viola persicifolia strandviol (NT) 2009 Blysmus rufus rödsäv (NT) 2008 Viola rupestris ssp. rupestris sandviol Botrychium lunaria låsbräken (NT) 2009 (NT) 2009 Botrychium multifidum höstlåsbräken Livskraftiga LC, ej längre på rödlistan (NT) 2009 Aphanes australis småfruktig jungfrukam Brassica rapa ssp. campestris åkerkål Artemisia rupestris stenmalört (NT) 2008 Festuca polesica sandsvingel Carex hostiana ängsstarr (NT) 2009 Helianthemum oelandicum ölandssol- Carex praecox rysstarr (VU) 2009 vända Chenopodium bonus-henricus lungrot Juncus inflexus blåtåg (NT) 2009 Ranunculus illyricus ullranunkel Corydalis cava hålnunneört (NT) 2009 Rubus glauciformis daggbjörnbär Crepis praemorsa klasefibbla (NT) 2009 Silene uniflorassp . petraea alvarglim Fraxinus excelsior ask (VU) 2009 Sparganium erectum ssp. neglectum Gagea pomeranica (NT) 2009 glansigelknopp Galeopsis ladanum mjukdån (NT) 2009 Taxus baccata idegran 26 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Följande arter har ändrat kategori till hö- Euphrasia stricta ssp. suecica svensk gre, tidigare kategori efteråt inom parentes ögontröst EN (CR) Allium lineare klipplök CR (EN) Filago vulgaris klotullört VU (EN) Apera interrupta alvarkösa VU (NT) Hypochoeris glabra åkerfibbla VU (EN) Botrychium matricariifolium rutlåsbräken Milium vernale sandbrodd EN (CR) EN (VU) Montia minor vårkällört NT (VU) Chimaphila umbellata ryl EN (VU) Petrorhagia prolifera hylsnejlika VU (EN) Epipactis phyllanthes kal knipprot VU Plantago tenuiflora dvärgkämpar VU (NT) (EN) Galium rotundifolium gotlandsmåra VU Verbascum lychnitis grenigt kungsljus (NT) VU (EN) Gentianella campestris fältgentiana EN Viola uliginosa sumpviol NT (VU) (VU) Fyndförteckning för en del nya hotar- Koeleria glauca tofsäxing EN (VU) ter. Uppgifter hämtade från Artportalen, Leonurus cardiaca hjärtstilla VU (NT) ÖBF:s hotregister, Sterners liggare, Lund- Liparis loeselii gulyxne VU (NT) quist liggare samt Sterner 1986. De olika lokalerna i samma socken är åtskiljda Luzula divulgata backfryle NT (DD) med ; Neslia paniculata korndådra EN (VU) Backsippa Pulsatilla vulgaris ssp. vul- Phleum arenarium sandtimotej EN (VU) garis VU Pseudognaphalium luteo-album vitnoppa ”Gräshedar, mest på sand men även på CR (VU) alvarmark och lerskiffergrus. Täml. sälls.” Pulsatilla vernalis mosippa EN (VU) (Sterner 1986). Rhinanthus serotinus ssp. apterus åker- Backsippa har alltid varit en sällsynt art skallra CR (EN) på Öland. Vid något tillfälle kan arten Sherardia arvensis åkermadd EN (VU) bilda hybrider med fältsippa P. pratensis. Sådana hybrider har vi sett väster om Lilla Vicia dumetorum buskvicker VU (NT) Frö stugby där den är känd sedan 1917. Vicia villosa luddvicker VU (NT) Några lokaler för arten förefaller vara Följande arter har ändrat kategori till utgångna men nya har också hittats under lägre, tidigare kategori efteråt inom pa- det senaste decenniet. Den s.k. Skebacken rentes vid nerfarten till Haga Park är ett populärt besöksmål på våren i april-maj då backsip- Anthemis cotula kamomillkulla EN (CR) porna blommar. En grupp av sippor med Bromopsis benekenii strävlosta NT (VU) smala kronblad (f. schizantha) finns på Bromus arvensis renlosta VU (EN) torrbacken, något som redan noterades 1915. De enskilda plantorna av backsippor Carduus acanthoides piggtistel NT (VU) kan bli mycket långlivade men vid dålig Cerastium subtetrandrum östkustarv NT (VU) 27 Krutbrännaren 1 (19) 2010 hävd kan arten inte föröka sig. Bränning acre, Sagina nodosa, Hornungia petraea, tidigt på våren innan plantorna utvecklas Schistidium apocarpum, Thuidium abieti- kan vara ett sätt att gynna nyetablering. num, Tortella inclinata, Fulgensia fulgens Den endemiska underarten gotlandssippa och bracteata, Squamarina lentigera, P. vulgaris ssp. gotlandicus är endast känd Cladonia symphycarpia o a. På kultur- från en liten del av Gotland. Den skiljs mark endast sedda i Källa: NV om kyrkan genom att de basala bladen har något bre- gamla banvallen över alvaret, i sand ett dare flikar och kronbladen är något kortare smärre bestånd 1983! … Som ettåring i och bredare. vansklig miljö från år till år mycket ojämnt Lokalförteckning: Persnäs: NO om framkommande. Trots snäva ekologiska Knisa mosse (utan årtal). Föra: Lofta (utan förutsättningar täml. allm.” (Sterner 1986). årtal). Köping: Hörninge NO norra mos- Kan växtplatsen för alvarkösa beskrivas sen 2008. Borgholm: (utan lokal) 1883. bättre? Arten har i senare tid mest blivit Räpplinge: NO avtaget till Borgehage funnen på Stora alvaret. Den är svår att 1967; 400 m söder avfarten Borgehage få ögonen på varför den kan vara förbi- alvarets västra del 1979. Högsrum: mel- gången. Inget direkt hot föreligger mot lan norra änden Noaks ark och landsvägen arten i nuläget. 1982. Glömminge: övre Strandsko- Lokalförteckning: Böda: Lindreservatet gen (utan årtal). Runsten: 1815-17. N. Råsbergs alvar 1979. Högby: Vedby alvar Möckleby: Dörby skog 1977; 1 km SO V-ut 1979-81. Källa: S om Eskilslund Dörby tallskogens östra sida 1979-2007. på alvaret 1937; NV om kyrkan 1983. Torslunda: vägrenar 1838; Lenstad Persnäs: Stenninge alvar 1927. Föra: SV 1945; 500 m ONO Smedsgärde 1967; 4 om Grönslunda 1983; Uggletorp 2009. och 5 km söder Färjestaden strandvall Alböke: alvaren 1904-1922. Köping: al- 1968; Tingstadsbackarna i söder 1985. varet nära kyrkan 1925-1983. Räpplinge: Gårdby: 500 m ost Rosek 1976; 500 m Greby alvar 1935-2003; SO om Karås NV Ullevi 1976; Gårdby sandfält 1996- hällmark 1935. Högsrum: alvaret vid 2007. Vickleby: alvaret 500 m ost kyrkan Nyttorp 1933; alvaret mellan Vedby och 1979-2009; Skebacken vid nerfarten Karum 1933; alvarmark mellan kyrkan till Hagapark 1915-2009; Beijershamn och Nyttorp 1935; alvarmark strax N om 1915-2009; Sandbergen i NV 2008; Lilla Vedby 1945; Karums alvar 1933; OSO Vickleby 2007. Sandby: hasselkarsten Odins flisor 1983. Glömminge: alvaret SO 1969. Resmo: väster om Lilla Frö Ö om Gillsättra 1937. Runsten: Alversrör 1971; V-VNV Gynge tre förekomster 1983-2006. Algutsrum: Övetorp hällmar- 1966. Mörbylånga: Bårbyborg 2007. S. ken på N byn 1937; Lindsmossen väster Möckleby: mellan lerskifferbrottet och om Dammen 2006; 500 m S Kvarnbacken Sandviks badplats 1975. vid Jordtorp 1995. Torslunda: Kalkstad Alvarkösa Apera interrupta VU 1907; Skogsby och Eriksöre alvar 1924; Eriksöre alvar nära Fårgatan 2007; Eriksö- ”I allra grundaste jord på kalkhällmark, re alvar Hässelkärret söderut 2008; Blåsås tills. m. Poa bulbosa och alpina, Cerastia, ost på Eriksöre alvar ca 200 m öster om Bromus hordeuceus, Sedum album och landsvägen 1995-2002. Gårdby: alvaret 28 Krutbrännaren 1 (19) 2010

Alvarkösa Apera interrupta kan vara svårupptäckt på sina växtplatser

1924. Vickleby: Karlevi och Vickleby vid Möckelmossen 1950. Mörbylånga: alvar 1924; Stora Vickleby alvar 2008; Borgbyborg 1850; Möckelmossen syd Lilla Vickleby alvar ca 300 m norr gränsen 2008; Bårby borg-parkeringen 600 m OSO till Resmo 2002; på hällmark något 100 2007; Bårby alvar 1000 m SV om Södra m norr om muren till Stora Vickleby och baspunkten 2002; Södra baspunkten 1,1 ca 3,8 km från landsvägen 2001; Lilla km SV 2009; Hulterstad: väst om Skärlöv Vickleby alvar väster om Alvershorvan 1924; Gösslunda 1924; Gösslunda gård 2000; Storkarsten S 2000; Karlevi alvar 600 m NV 2007; Skärlöv 150 m NV gamla nära Sandby gränsen 1924; vid Storkar- järnvägsstationen 2003; Gösslunda, utan- sten 1925; flerstädes mellan Trindkärr och för själva reservatet på hällmark ganska Övre och Nedre Lindskärr 1996. Sandby: nära skogsranden 2002; alvaret c:a 2,5 km V Ekelunda 1924-2008; Ekelunda ca 2 S Gösslunda 1926; i kanten av alvaret V km SV 2009; Sjukällorna N 2007; Norra kyrkan 1927; Triberga borg ca 700 m SV Vället alvaret ca 300 m söder om vägen borgen 1998. Kastlösa: alvaret utanför till Ekelunda 2005; Ekelunda NO 2001; station. 1924; ml. St. Dalby o Bredinge VSV om skjutbanan i Sandby 1996. 1924; Ö om Lunda 1924; flerstädes på Resmo: (utan lokal) 1903; Mysinge hög Bjärby o Kastlösa alvar 1926; på båda 1905; nära Vicklebygränsen flrst 1925; sidor om gamla järnvägsvallen mellan V Möckelmossen flrst 1926-2009; norr Kastlösa och Penåsa 1996; Penåsa söder Möckelmossen 2006; Ö om Mysinge om dungen med p-platsen 1998; Parteby 1935. Stenåsa: SV Frösslunda 1925; alvar i öster 3,5 km öster väg 136 2004. 29 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Smedby: alvaret Ö Alvlösa 1926; Storåsen sjöbotten som i tallplantage. Med undan- väster om den uppodlade marken 2004; tag för de sju S-ligaste socknarna jämnt Storåsen 1,4-1,6 km väster om Storåsen spridd.” (Sterner 1986). 2004; Klinta alvar 2009. Segerstad: al- I Botaniska notiser 142:4 (2009) finns en varet utanför station 1926. S. Möckleby: sammanställning över släktet knipprötter alvaret Ö om Albrunna 1934. Gräsgård: Epipactis gjord av Sven Birkedal och alvaret V om Kvinsgröta 1933. Ventlinge: Karel Kreutz. Kal knipprot delas i arti- 1 km NV Seberneby 1927; alvaret mellan keln upp i tre underarter: ssp. arenaria Lunda och Seberneby 1932. sandknipprot (ined.), ssp. pendula engelsk Gotlandsmåra Galium rotundifolium VU knipprot och ssp. confusa dansk knipprot. Sandknipprot växer på sand i soliga lägen, ”Företrädesvis i ängstallskog men ofta nog växten är gulgrön och blommorna öppnar även i blandskog, hässlen och rentav bland sig helt. Arten uppträder gärna på havs- al; gärna vid skogsgator och stigar. I stort stränder med kalkrik sand och blommar sett föga spridningsbenägen men säkert mitten juli-början augusti, ungefär två rikligare nu än förr; sälls.” (Sterner 1986). veckor tidigare än de andra underarterna. Gotlandsmåra växer idag i Böda och Hög- by socknar. Modernt skogsbruk kan utgöra ett hot mot arten på en del av lokalerna. Lokalförteckning: Böda: Hälludden 1949; Rörstensudden 1932; från Hagud- den till Rörstensudden flerstädes 1939- 2008; storbjörkens O-sida 1970; Ramsnäs och även O därom 1891; Jungfrukullen 1897; Byrum, Bränsle och Byrums Sand- vik på många ställen ex. Myskekärrs S-sida 1892-2009; Stora Mossen 1999; Byrums Sandvik-kanalens S-sida O om landsvägen 1939; SV om Stensborgskär- ret 1982-1997; Ölanda flygplats SSV 1994. Högby: området Vedborms träsk- Hornsjön flerstädes bl.a. vid gårdarna Borg och Bäck 1818-1934; Vedby skog 1849; Hornsjöns O-sida flerstädes bl.a. VNV Bäckalund och S sjögatan 1961- 2009; restaurangen lammet & Grisen 50 m S 2008. Torslunda: Färjestaden 1894. Kal knipprot Epipactis phyllanthes VU ”Bördig löv- eller barrskogsmark, helst på sand; spridningsbenägen, såsom befunnen relativt snabbt etablerad såväl på frilagd Kal knipprot Epipactis phyllanthes - vilken underart? 30 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Då växtplatserna är torra vissnar arten bevuxen skogsväg i diket); Byerum SV om snabbt. Engelsk knipprot växer i mer byn 1916 (sandig barrskogsmark). Högby: fuktig, mullrik skog. Växten är grön, NO Jakobstorp 1979; 800 m S Bäckalund blommorna är hängande och öppnar sig 2008 (gles tallskog); öster Vedbormsträsk ofta inte alls. Fruktämnet sväller redan i 300 m S längs stigen norr ifrån 1993 knoppstadiet och de hängande blommorna (lövskog); Hornsjön O landvinningen bildar en vinkel på mindre än 45 grader 1966-69; OSO om öarna ned till ladan mot stjälken. Den blommar juli-augusti S om Vedby 1966-69 (al- och tallskog); och växer i Skåne ofta i bokskogar men Hornsjön på västra sidan från Klosterhol- också i vägkantsdiken. Dansk knipprot mens N kant till N sidan av Horns båtstad växer i mullrika skogar nära bäckar. Väx- 1966; sjöns västra del på de tre största ten är grön, blommorna ej så hängande holmarna från ögruppen till Horns båtstad som hos ssp. pendula, vinkeln mot stjälken 1966. Källa: Eskilsmossen 1500m NV överstiger 45 grader. Fruktämnet sväller Nyby 1964-1993 (ek /hassellund). Föra: inte upp i knoppstadiet och blommorna Lunderna 1998-2007 (naturtomt); Marsjö öppnar sig helt. Vilka underarter som finns längst i väst 1966 (skog); S. Greda SO- på Öland återstår att undersöka men vi har delen 1966 (ängsmark). Löt: 1 km väst sett kala knipprötter både på sandiga havs- om Torparehorva 1971 (tallplantering). stränder, i lövskogsbryn och vägkanter. Köping: Kolstad 1 km NO 1993 (hassel- Lokalförteckning, där det framgår av rap- lund); 1 km väst om prästgården (lokal 1) porten vilken biotop arten växer i noteras 1963 ( hassellund); ca 600 m ONO om detta också: Böda: Byrum Bränslevägen föregående lokal 1 1965 (al-hassellund); 2009 (vägkant); Böda kronopark strax 250 m SSV lokal 1 1965 (hassellund). SV om Venlinjens västra ände 1994-2008 Egby: Egby 300 m O östra gården i Öj (tallskog med visst kalkinslag); östra sidan 2001 (lövskog); 1400 m SV kyrkan östra av kustvägen 300 m norr om Byrum Sand- sidan markvägen 1981(lövdunge). Räpp- vik 2005; 425 m SV avtaget Skäftekärr linge: Greby stenbrott söder Sjöströms längs Byerumsvägen 1994-2001 (sandig stenförsäljning 2004 (f.d. stenbrott med vägren genom tallskog); 400 m S om Nab- buskvegetation); Borgehage NV ca 200 belund 1977 (vägkant); Plantskolelinjen m norr om vägen mot havet 2001 (löv- mellan Ö och V basen 1975 (skogskant); skogskant); Äpplerum 1 km SO 50 m väst Grankulla ytterligare 1 km S-ut 1974- 77; milstenen 1996 (lövskog); Äpplerum 400 300 m S om Hälluddsviken 1965 (fuktig m NO om milstenen vid P- platsen 1996 blandskog); S om nya vägen vid Hälludds- (lövskog). Gärdslösa: 800 m väst om viken 1966; 400 m SSO Hälluddsviken Jordsläta 1970 (vägkant); Störlinge Gran 1968 (skogsdike); NNV Rosendal L. Ot- i mittpartiet och vid infarten från söder telinjen 1984; Kolmilelinjen ost Ö. basen 1966 (granlund). Högsrum: Äpplerum 1984; gamla banvallen strax N Kolmile- ost 2009 (lövskog); Rönnerums fornby ost linjen 1980; NO kanten av Byrums gärde 2009 (lövskog); norr Vitlerskärret 1979; 1965 (sumpblandskog); Grankulla 550 Halltorp Norrhagen 1967; 500 m ost Glad- m S om avtaget till NO udden, 1964-68 vattnet 1979; mellan Halltorp och Ekerum (dikesren); nära Grankullavik 1947 (gräs- 1849-1883; nedanför branten ca 150 m S 31 Krutbrännaren 1 (19) 2010 om Stugbyns trappor 1968-1993 (fuktig Kastlösa: knappt 1 km N kyrkan 1968 granskog); Stugbyns trappor några hundra (dikesren i lundrest); Västerstad strax norr m N-ut 1968 (al-hassel lund); nedanför almskogen 1968 (hassellund). Halltorp i norra avenboksbeståndet 1967 Hjärtstilla Leonurus cardiaca VU (avenboksskog); 1 km ost om Mossberga 1969 (hassellund); Alversdal 1995 (natur- ”Vid gårdar, särskilt i kväverik jord (gärna tomt). Långlöt: 500 m norr Kvistorp 1991 hönsgårdar!), för övrigt i varjehanda (gräsbeväxt buskmark). Glömminge: vid skräpmark. En gång allmän, så ej längre, vägen mot Österskog ca 1300 m N om men ännu jämnt spridd” (Sterner 1986). landsvägen 1995 (skog); S Linsänkan 200 Primärfynd på Öland gjordes av själv- m väst om landborgen 1967. Runsten: aste Carl von Linné 1741. Denna gamla nordöstra vinkeln Glömmingevägen- gårdsväxt har också på Öland minskat i Björkerumsavtaget 1979 (tät barrskog); förekomst de senaste decennierna. Den Norra Bäck 500 m NO om ”Dammen” delas idag upp i två underarter: äkta hjärt- 1996 (hasselskog); Norra Bäck 900 m väst stilla ssp. cardiaca och ullig hjärtstilla ssp. bygatan1996 (hässle med gles björk); N. villosus. Den sistnämnda är mer östlig Bäck 1973 (naturtomt); 1,5 km VNV Van- i sin utbredning och är vid två tillfällen serum 1968 (hassellund); Bjärbybadet norr funnen på Öland. Den har en stjälk som är om bron över bäcken 2005-2009 (sandig tätt, utstående hårig. Även bladen är hårig havsstrand). Algutsrum: ost Jordtorps- speciellt dess undersida. lund 1975; nordöstra sockenhörnet 1984; Lokalförteckning: Böda: kyrkbyn 1919; 1,5 km ost Törnbotten (blandskog); 600 m Grankulla 1919; Sjöstorp 1916; Dykärr OSO St. Hult 1969 (dikad lövblandskog). 1919; Torp 1934; Stora Mossen 800-900 N. Möckleby: väst Skogslund 1985; NO m väst 2009. Högby: Högby 1889; Horn Gråborg 300 m norr Bettorpsmossen (utan årtal); Vedby 1926-1976; Gaxa 1972-1993(hasselskog). Torslunda: Tveta 1922; Gudesjö 1977. Källa: Hagelstad fritidsområde 2008 (ängsmark vid bäck); 1924-1976; Långerum 1932; ödekyrkan Igelmossen norr 2000-2009 (mosskant); 1932; Nyby 1935-1978; Högenäs 1993- Lenstad NO 2004 (lövskog); Torslunda i 2008; Möckelhorvan 1977; Vipåsa 1977; Tors lund 2000 (gles ädellövskog); Tveta Wij 1976. Persnäs: kyrkbyn 1918; Sand- stugby SO 1996 (tät lövskog vid stenmur); viken (utan årtal); Södvik 1918; Frönäs Tveta 700 m ost vattenverket 1995 (örtrik 1935; Gillberga Sörbyn 1978; Högenäs hassellund); Tveta S om landsvägen strax SO 1998; Gamleby norr om N-kanten av väst nya pumpstationen 1970 (skuggig Frönäs mosse 1995-2001; Rörbacken SO lund); Styrmanshagen 1968 (hassellund); Persnäs kyrka 2008. Föra: Lofta 1924; 400 m väst kyrkan 1968 (hassellund). Djupvik 1932; Marsjö 2007. Alböke: Sandby: Sandbymålet Hålnäsdungen i kyrkbyn 1932; Äleklinta 1946; Ormöga södra delen (sandig havsstrand) 1993- 1977. Löt: Arbelunda 1924-1977; Mörby 2009; Sandbymålets skjutfält 1995 (fuktig 1932; Valsnäs 1934; Torparehorva 1978. sandgrop vid havet). Stenåsa: norra sidan Köping: Köpings tall 1883; Lundegård norra avtaget till Frösslunda väst tall- 1919; Hörninge 1926; Kolstad 1933-1978; plantering 1971-1993 ( hassellundsrest). Kalleguta 1993; Stora Solberga 2001; 32 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Ramsättra vägkant vid avtaget till Amerika Norra Näsby öster byn 1993; Södra Näsby 1997; Köpinge väster om fotbollsplanen 1976. Resmo: kyrkbyn 1919; Gynge 1995. Egby: Sandby 1934; Ytterby 1935. 1932. Stenåsa: Slagerstad 1922-1978; Bredsättra: kyrkbyn 1924; Haglerum Norra Kvinneby 1932-2000; Frösslunda 1925; Övra Sandby 1934-2008; Skedstad 1932-1992; Lilla Brunneby 1932; Södra 1934; Mellösa 1934-1994; Långöre 1978. Kvinneby vägkant 2001. Mörbylånga: .Räpplinge: Borgholms slott (utan år); kyrkbyn 1924; Risinge 1924-1992; Norra Tryggestad 1935; Äpplerums gård 1993; Bårby 1933. Hulterstad: Alby 1918; Karås gård 1996. Gärdslösa: S Gärds- Skärlöv by och strand 1922-2006; Tri- lösa 1922; Tjusby 1934; Gräshaget 2008. berga ångkvarn 1978; Triberga sjöbodar Högsrum: St. Rör 1892; Västra Sörby 1933; söder kyrkan 1977; Hulterstad söder 1922; Karum S om byn 1924; Karum by byn 2009. Kastlösa: kyrkbyn 1903; St. 1993; 1 km ost kyrkan1978; Halltorps Dalby 1904; Lunda 2008; Övre Västerstad gård 1925-1977; Vipetorp 1934. Långlöt: 2005; Rösslösa 2008. Smedby: Ham- Folkeslunda 1933. Glömminge: kyrkbyn marby 1918-2002; Nedre Västerstad 1922; 1924; Isgärde byns södra ände 1922; Ryd Klinta 1934; Stora Smedby 750 m VSV 1933; Brostorp i NO 1978. Runsten: kyrkan 2007; Smedby väst 2007; Gås- kyrkbyn 1885; Lerkaka 1933; Norra Bäck sten Hammarby 2007. Segerstad: Mellby 1933; Lopperstad 2004; 800 m ONO 1922; Övre och Nedre Segerstad 1922; Aspelunda 2009. Algutsrum: Stora Hult Träby 1931-2008; Seby 1931; Segerstads 1918; Lilla Hult 1937; Törnbotten 1926- alvar 2009. S. Möckleby: Gårdstorp 1918- 2009. N. Möckleby: Dörby 1918; Bostorp 1932; Albrunna 1924. Gräsgård: kyrkbyn 1924; Norra Möckleby bygdegården NNV 1924; Össby 1931-2009; Gräsgård 1 km 2008; Hagby 1978. Torslunda: Björn- söder byn 2008; Solberga 1992-2004. hovda 1741-1918; Skogsby 1911-1978; Ventlinge: kykrbyn 1924; Grönhögen Eriksöre 1933-1978; Tävelsrum västerut 1998. Ås: kyrkan 1992-2008; Näsby 1921- i byn 1974; Skogsby Kalkstadgatan 2007; 1974; Enetri 1931. Skogsby öster byn 2007; Färjestadens Lokalförteckning för ullig hjärtstilla: industriområde 2004; Kalkstad hönsgård Vickleby: Vickleby 1929 (primärfynd av 1978; Kalkstad ca 1300 m öster om T. Nordström, Det. Thomas Karlsson). vägkors i Kalkstad på väg mot Lenstad Gräsgård: Gammalsby norra kanten av 1996. Gårdby: kyrkbyn 1918-2007; Övra byn östra landsvägsrenen 1992-1998. Ålebäck 1932-2003; Smedsgärde 1998. Vickleby: prästgården 1921; Stora Frö Luddvicker Vicia villosa ssp. villosa VU 1925-2008; St. Vickleby bygata (utan ”Gammal medlöpare i åkrar, mest bland årtal); Fröbygårda St. Frö 1916. Sandby: råg, och därjämte ibland förefintlig i Nedre Ålebäck 1918; Skarpa Alby 1925- skräpmark. Förr allest., nu uttunnad men 2009; Gårdby söderut väster landsvägen fortfarande vanlig.” (Sterner 1986). 2000-2008; Åby, ”Kvarnbacken” 2008; Vicia villosa har två underarter: ssp villosa på alvarmark väst Skarpa Alby 2006; luddvicker samt ssp. varia kvarnvicker, Ekelunda by 1976; Södra Sandby 1974; den sistnämnda är aldrig noterade från Södra Vället 1974; Ekelunda by syd 2005; Öland. Luddvicker påträffas mer sällan 33 Krutbrännaren 1 (19) 2010 idag men kan växa i sandiga åkrar och 600 m SV Kullen 1998; Ramsättra vägkant på mark av mer ruderatkaraktär. En orsak mitt emot byns sydligaste gård 1992; 400 till tillbakagången är att rågåkrar i dags- m ost Övra Vannborga 1991; Amerika läget blivit sällsynta, förr en viktig biotop 2007. Borgholm: Borgholm 1902; Ro- för arten. Luddvicker har blommor där senfors industriområde 2009. Bredsättra: seglets skaft är dubbelt så långt som dess Kapelludden 1916; SV om Övra Sandby skiva. Hos de snarlika arterna kråkvicker 1924; Kläppinge 1924; Ormöga 1924; V. cracca är seglets skaft och skiva lika mellan kyrkan och Kläppinge by 1996; långa medan hos luktvicker V. tenuifolia är 800 m öster om avtaget mot Kapelludden skivan nästan dubbelt så långt som skaftet. 1993; mellan Övre och Nedra Sandby Lokalförteckning: Böda: Grankulla 2005. Räpplinge: Borgholms fyr (utan 1916; Byerum 1922; Enerum 1922; Kyr- årtal); Bergdala 1892. Gärdslösa: kyrkbyn ketorp 1922; Melböda 1922; Byxelkrok 1918; Nedra Bägby 1918; Galltorp 1918; Mellby i norr 1991-2008; Böda samhälle Hagby 1918; Runsberga 1922; Jämjö väst vid väg 136 1995; Byrum 2008; Norrböda 2009; Sättra SO väg mot Runsberga 2008; ost 2008; viltåker norr om Svartvikskärret Granhorvan 2008; Lindby Tall grustaget 2006; Byxelkrok Häglevägen 2009; Stora 1992; 750 m syd Gärdslösa kyrka 1992. Mossen 800 m väst 2009; Norrböda 2009; Högsrum: Högsrum 1856; Ekerum 1860- Böda fd sågverk 2009. Högby: Löttorp 1925; nedanför Ekerum 1925; Stora Rör 1918; Gudesjö 1918; Dödevi 1922; Gaxa 1907; Rönnerum 1924; söder Karum 1924; 1922; väst Horn och Vedby 1924; 900 m Karum by 1999-2009; Ekerum NV delen SV Torp 2008; Löttorp strax norr Åker- av golfbanan 1998; Lindtorp NO Rönne- bybadet 1995; Bläsinge väst 1990-1995. rum 1996; norra kanten av golfbanan längs Källa: kyrkbyn 1924; Kvarnstad 1924; vägen mot Ekerumsbadet 1990-1995; 900 m SV Torp 2008. Persnäs: Stenninge mellan Karum och Åketorp 1992-2009. 1917-1997; Hallnäs 1922; Sandvik ost byn Långlöt: Ismanstorp 1918; Björkerum 1995; Lilla Horn 1977; Knisa 850 m OSO 1918; Folkeslunda 1993-2008; 500 m om väderkvarn 2009. Föra: kyrkbyn 1917; norr Långlöt Norrgård 1992; 250 m väst Föra järnvägsstation 1915; Östra Greda Gjusgrundet 1994. Glömminge: Isgärde 1918; Näsby 550 m VNV 2008; Vässby- 1877; norr Isgärde 1998-2002; Ryd 1924; lund 2009; Lofta stenbrott 2007; Lunderna Ispeudde söderut 2007; Strandskogen, 250 vägkant ca 450 m SO kvarnen 1994; SSO m syd vägen Röhälla-Glömminge 2009; Djurstad halvvägs till Karse 1993; 100 m Ryd SO vid Fridhem 2009; Brostorp syd SV Lunderna 2009; Näsby 550 m VNV Rylandergården 2009; Djurtorp mot Öst- 2008. Alböke: Haglunda 1922; Askelunda erskog 2009; Hjältäng väg västerut mot 1922. Löt: Arbelunda 1924; Valsnäs 1924; väg 136 2009. Runsten: Dyestad 1918; Lundby 2008; 500 m norr avtaget mot Kå- ost kyrkbyn 1918; Åkerby 1918-1966; rehamn 1990. Köping: Södra Äsa 1922; Södra Bäck 1922; ost östra landsvägen Pinnekulla 1922; mellan Övra och Nedra nära gränsen mot Norra Möckleby 1998; Vannborga 1923; Köpings tall 550 m VSV Lopperstad 1992; Dyestad. 200 m norr Ramsättra kvarn 2000; 300 m SO Ram- 1996. Algutsrum: Hässleby 1920; Ulri- sättra kvarn 2008; Ramsättra ”Treudden” cedal 1920; Borg 1922; Saxnäs golfbana 34 Krutbrännaren 1 (19) 2010 syd 2007; Fägatan 2007; Aledal 2007; nedanför Karlevi 1916; Stora Frö 1928; 500 m NO Björkelid 1996; trafikplats Vickleby 1919. Sandby: Ekelunda och Algutsrum 1990-2009; rastplats Idehultet Nedra Ålebäck 1922. 1916; 400 m norr 1998; korsningen Möllstorpsgatan och Södra Sandby 1991; 50 m SV om Gårdby vägen mot Röhälla 1996; Saxnäs 500 m skola 1995-2000; Nedre Ålebäck 600 NV Björkelid 1995; sandhed SO bilskro- m väst byn 1993; Norra Vället öster om ten i Algutsrum 1995; norr om Algutsrum vägen 2000; Södra Sandby norrut 1999; 1993; NV Hult nedanför landborgen 1992; Norra Sandby väst landsvägen 1999. Saxnäs norr 2009. N. Möckleby: Lång- Resmo: ? 1857-1885; på ancylusvallen rälla 1923; norr Bettorpsavtaget 2008; nedanför byn 1916; Kleva grustag 2000; syd vägen mot Bostorp 1997; Bostorp NV Lilla Frö 2004; Kleva 300 m NNV om ost 1990-2009; väg mot Bläsinge hamn grustaget 1995-2004; Kleva grustag 1995- 1990; 300 m SO Strandtorp 1993; Dörby 2000; Kulltorp 2000; väster om nedre ”Södra Sand” 1999-2007; Dörby norr landsvägen, nära gränsen mot Mörbylånga vägen till Bostorp 2007; Bläsinge syd 1999; norr kyrkan och väst landsvägen 1997-2007; ost landsvägen nära avtaget 1998; Gynge syd 1998; Lilla Frö väst mot Bäck 1997; längs vägen till Strand- 1997; 1 km väst Kleva by 1995. Stenåsa: torp 1999. Torslunda: Eriksöre 1884; Ebbelunda 1917; Norra Kvinneby 1918; Kalkstad 1917; Färjestaden 1938; Tveta Norra Kvinneby ost 2000; Frösslunda- 1924; väst Skogsby 1924; norr Runsbäck avtaget ost 1984-1998. Mörbylånga: 1924; Torslunda kyrka ost gula boden Bengtstorp 1918; Bårbyborg 250 m SV 2008; Färjestaden Paradisverkstaden väst 2007; Mörbylånga samhälle 1997; Bårby 2008; Skogsby, 500 m väst 2007; Färje- borg nedanför landborgen 2000. Hulter- staden söderut 2007; Eriksöre cykelleden stad: Skärlöv 1922; Skärlöv 1 km NV om 2007; Eriksöre 400 m väst Fridhem 2007; gamla järnvägsstationen 2003; Gösslunda Skogsby, Baldersgatan 2007; Färjestadens väst 1999; Gösslunda 1972; Triberga öster industriområde 1990-2004; Järnvägs- p-platsen vid mossen 2007. Kastlösa: gatans skräpmark 2004; Järnvägsgatan Rösslösa (utan årtal); Stora Dalby 1885; 200-300 m väst Lundtorpsgatan 1996; syd kyrkbyn 1903; Lilla Dalby 1903; Lunda om Norra Arontorpsgatan 1998; Busshåll- 1903; Bredinge 1903; Västerstad 1904; plats syd Ekologiska stationen 1998; syd Bjärby 1917; Rosengård 1930; Kvarnstad Kråketorpsavtaget 1997; 200 m syd norra 1924. Smedby: Hammarby 1922; nedan- avtaget mot Arontorp 1993; SV Ekolo- för Alvlösa 1922; Stora Smedby 2005. giska stationen 1991; Kråketorp 400-650 Segerstad: Seby 1922; söder Segerstads m syd 2009; Färjestaden Spinkhorvan järnvägsstation 1931. S. Möckleby: 2009. Gårdby: Övra Ålebäck 1922; Övre Albrunna 1918; Stora Smedby 1000 m Ålebäck ost byn 1996; Gårdby 300 m väst SV kyrkan 2007; Smedby SV 900m SV bygdegården 1994; norr Övre Ålebäck kyrkan 2007. Gräsgård: kyrkbyn 1924. 1993-2006; gamla banvallen förbi Gårdby Ventlinge: Parboäng 1931. Ås: Näsby sandfält; 800 m NV Övre Ålebäck 1991; 1918. Gårdby öster Snevägen 1993-2008; norr vägen till Gårdby hamn 1996. Vickleby: 35 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Klotstarr Carex globularis funnen på Öland av Tommy Knutsson

Under den pågående inventeringen av av Ölands kärlväxtflora. Ölands kärlväxtflora fortsätter upptäckter Vid årets inventeringshelg i Böda i början av nya arter för landskapet komma fram av juni 2009 hade vi fantastiska dagar med i strid ström. Det är många kunniga och långa artlistor och något av ”toppen på nyfikna ögon som nu riktas mot tidigare isberget” var den sällsynta hybriden mel- förbisedda småbiotoper och lokaler vilka lan Johannesnycklar och St. Pers nycklar allt som ofta visar sig hysa mer eller min- (Orchis mascula x militaris) i kanten av dre spännande, tidigare dåligt dokumen- alvarmarken NV. om Lindreservatet. terade arter. De flesta utgörs naturligtvis av sentida trädgårdsflyktingar och andra Ytterligare ett mycket fint fynd skulle visa former av kulturspridda taxa, men ibland sig ligga i pressen efter helgens vedermö- rör det sig om arter som under mycket lång dor. Belägget bestod av en märklig starr tid funnits närvarande (ofta kallade ”indi- som undertecknad samlade i en spännande gena” eller ”ursprungliga”) men som hit- miljö i Böda Kronoparks västra delar. I tills förbisetts av en eller annan anledning. fält noterades den som ”förmodlig pillerstarr men… den avvek, kändes inte Under helger spridda över året besöker riktigt rätt och satt i en spännande miljö!” medlemmar av ÖBF föreningens egna Växtplatsen är kanten på en av de finare inventeringsrutor och särskilt våra ”lång- bestånden av skvattramtallskog som Böda exkursioner” till norra delarna av ön kan uppvisa. Visserligen klart påverkad av brukar bli mycket givande. Speciellt lock- dikning men fortfarande med intakta delar. ande med dessa delar av Öland är de för oss ovanliga men på fastlandet vanligare Då Crister Albinsson gick igenom mina arterna och biotoperna. Rikard Sterner beläggsbuntar fick jag snart ett upphetsat och Åke Lundqvist kallade denna saknade sms angående ”en ny indigen kärlväxt för grupp växtarter ”Floristiska minusposter” Öland…” varefter historien rullade på. och gav många exempel och gjorde en del Något om arten klotstarr Carex glo- växtgeografiska analyser (Sterner 1986). bularis De nämner bland annat att det finns ca. Klotstarr skiljer sig från de närstående ge- 250 kärlväxtarter på sydsvenska fastlan- nom sitt annorlunda ekologi samt på bland det som saknas på Öland och Gotland. annat följande morfologiska karaktärer: Klotstarr nämns inte som en av de mera anmärkningsvärda av de saknade arterna • röda bladslidor och har nog ansetts alltför osannolik för att • spensligt strå vara aktuell vid en växtgeografisk analys • smala, upprätta blad 36 Krutbrännaren 1 (19) 2010 • 1 hanax samt 2-3 honax där det Det är kanske dags att granska belägg av översta är rundat medan det nedersta pillerstarr från Böda? något långsträckt Tack Crister Albinsson för bestämnings- • håriga frukter som är jämnt tillspet- hjälp och till den entusiastiska skaran sade. medexkuranter i Bödaskogarna!! Ekologi och utbredning Fynd: Klotstarren uppvisar en starkt östlig, bore- Böda: Böda kronopark, 1.300m ONO al utbredningsbild. De svenska och norska Haget. Tall/skvattramskog med Sphagnum förekomsterna bildar västgräns för arten etc. I närheten även tuvull 5/6 2009 (leg. som i ett brett bälte förekommer genom Tommy Knutsson; det. Crister Albinsson). hela den barrskogsdominerade delen av 6349730-1570710 Sibirien hela vägen till Ryssland och norra Kinas östligaste delar vid Stilla havet. Litteratur: Utbredningen är i Sverige nordlig och den Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands tycks inte vara speciellt ovanlig i Norrland flora. SBF-förlaget, Uppsala. Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North Euro- med en sammanhängande förekomst ner pean Vascular Plants. Koeltz, Königstein. till Närke och norra Uppland. Vidare söde- Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. Andra rev. rut avtar dock klotstarren snabbt i frekvens uppl. av Åke Lundqvist. SBT, Lund. och får en fragmenterad utbredningsbild. De sydligaste fynden finns i Småland där den är tämligen allmän i nordvästra delen av landskapet men mycket ovanligare längre söder och österut. Klotstarr växer i olika typer av fuktiga och näringsfattiga barrskogar där den ibland kan bilda stora bestånd. I Småland beskrivs den föredragna biotopen som ”där tuvig och risrik barrskog övergår i vitmos- skärr” vilket mycket väl överensstämmer med den öländska växtplatsen (Edqvist & Karlsson 2007). Bestånd av klotstarr är uppenbarligen också ofta sterila och är då mycket svåra att upptäcka. Att klotstarr nu är funnen på Öland var mycket oväntat med tanke på den hittills kända utbredningsbilden och inspirerar till vidare eftersök på norra Öland (och kanske också i östra delarna av Småland?) för att klargöra om dessa tuvor är de enda eller Klotstarr Carex globularis - scannat belägg om den i själva verket finns mera spridd. 37 Krutbrännaren 1 (19) 2010 Upprop om floraväkteri Floraväkteriet utgör en viktig del av föreningens verksamhet. Genom att besöka lokaler för rödlistade arter med jämna mellanrum kan vi upptäcka negativa tendenser för en art. Vid floraväktarbesöket kan ock- så olika hot, aktuella eller framtida, upptäckas. Du behöver inte besitta en stor botanisk kunskap för att kunna övervaka en art, det finns många arter som är lätta att känna igen. Framöver kommer du att kunna lägga in dina uppgifter direkt på Artportalen vilket sparar mycket arbete för föreningens floraväktaransvarige. Våra rapporter kan olika myndighe- ter ta del av vid sin planering. Du behöver inte åta dig många lokaler, det räcker med en. Så tveka inte att göra en insats för floran och kom- binera nytta med nöje. Din skogspromenad/alvarpromenad blir än mer meningsfull när du har ett mål. Om du är intresserad kan du kontakta Thomas Gunnarsson för att diskutera lämplig art/lokal och få inlogg- ningsuppgifter till Artportalens floraväkteridel.

Thomas Gunnarsson [email protected] 0485-33224

ÖBF:s bibliotek ÖBF äger en del böcker med inriktning på floran. Böckerna finns hos Thomas Gunnarsson (kärlväxter) och Tommy Knutsson (lavar och svampar). Några böcker finns långtidsutlånade hos våra medlemmar. En förteckning över vilka böcker vi har i vårt bibliotek finns på vår hemsida www.botanist.se Vill du nå sidorna med speciell medlems- information är lösenordet ”floradisk”. Vill du låna någon bok kan du kontakta Thomas Gunnarsson [email protected] Sista tiden har några böcker inköpts: E.J. Clement & M.C. Foster: Alien Plants of the British Isles E.J. Clement m.fl.:Illustrations of Alien Plants of the British Isles Tom Cope & Alan Gray: Grasses of the British Isles John Pland & Eric Clement: The Vegetative Key to the British Flora

38 Ölands Botaniska Förening Program maj-september 2010

Lördag 22/5 Internationella dagen för biologisk mångfald Biodiversitetsdag i Ottenby med guidade turer. Samling vid södra lundparkeringen 10.00 och vid norra lundparkeringen 14.00. Ledare: Ulla-Britt Andersson, Håkan Lundkvist & Tommy Knuts- son Helgen 4-6 Inventeringsläger på norra Öland del 1 juni Vi åker till norra delen av Öland och gör två övernattningar vid Grankullavik. Anmäl ditt intresse senast 15 maj till Ulla-Britt Andersson 0485-33224 eller [email protected] OBS! Begränsat antal platser. Söndag 20/6 De vilda blommornas dag Vi exkurerar vid Rälla Tall. Samling vid begravningsplatsen i rällaskogen kl. 9.30. Kör västerut vid ”lågprisaffären” 1,3 km norr avtaget till Stora Rör (om du kommer söderifrån) eller 1,2 km söder ICA-affären i Rälla (om du kommer norrifrån). Ledare: Ulla-Britt Andersson Söndag 25/7 Brandfältsexkursion Exkursion till brandfälten i Påryd tillsammans med entomolo- gerna. Samling vid Preem-nacken i Påryd kl. 9.00. Ledare och kontaktperson: Håkan Lundkvist Helgen 27-29 Inventeringsläger på norra Öland del 2 augusti Vi åker till norra delen av Öland och gör två övernattningar vid Grankullavik. Anmäl ditt intresse senast 1 augusti till Ulla-Britt Andersson 0485-33224 eller [email protected] OBS! Begränsat antal platser Lördag 4/9 Exkursion och inventering Exkursion och inventering av Ottenbyrutan och sandreveln SO om schäferiängen. Samling vid fyrparkeringen 9.30. Lång promenad, ta med matsäck och stövlar! Ledare Håkan Lundkvist Vill du delta i ”spontana” exkursioner eller få reda på vad som händer i naturen? Anmäl dig till vår mail-lista genom att skicka e-post till: [email protected] Krutbrännaren nr. 1 / 2010 Floraväkteri 2009 av Ulla-Britt Andersson...... sid 3 Nya rödlistan för kärlväxter 2010 - från en öländsk horisont av Ulla-Britt Andersson...... sid 25 Klotstarr Carex globularis funnen på Öland av Tommy Knutsson...... sid 36 Program...... sid 39