Utmärkande Drag I Akira Kurosawas Filmskapande Teman, Rörelse Och Väder
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Kandidatuppsats Utmärkande drag i Akira Kurosawas filmskapande Teman, Rörelse och Väder Författare: Björn Paulsson Handledare: Mariah Larsson Examinator: Tommy Gustafsson Termin: VT19 Ämne: Filmvetenskap Nivå: Grundnivå Kurskod: 2FV30E Abstrakt Det övergripande syftet med uppsatsens är att belysa Akira Kurosawas unika färdigheter och utmärkande drag som filmskapare, vilket adresseras i tre frågeställningar: Vilka återkommande narrativa teman finns representerade i Kurosawas filmproduktion, och hur presenteras dessa i tre utvalda filmer? Hur använder sig regissören stilistiskt och filmtekniskt av rörelse i de tre filmerna? Hur tar sig väder och andra naturfenomen uttryck i de tre filmerna och vilken funktion har de där? Filmerna som analyseras är Drunken Angel (Yoidore tenshi/Den berusade ängeln, 1948), Stray Dog (Nora inu/ Revolvern, 1949) och The Hidden Fortress (Kakushi toride no san akunin/ Den vilda flykten, 1958). Analysen utgår från det neoformalistiska tillvägagångsätt som David Bordwell och Kristin Thompson beskriver. Genom främmandegörning identifieras och granskas återkommande teman, rörelse och väder och andra naturfenomen i filmerna, studerade i sina socio- historiska sammanhang. Rättfärdigandet av inslagen, dvs deras motivering, adresseras tillsammans med den funktion de intar i scenerna. I Kurosawas filmproduktion identifieras 17 återkommande teman, där två kluster av teman, regissörens förhållande till japansk tradition och hans humanistiska livssyn, är särskilt framträdande. Väder- och naturfenomen som regn, vind, hetta, eld och dimma förekommer ofta och intar speciella funktioner i filmerna, både estetiskt och narrativt. De interagerar även med karaktärerna. Rörelser i bildrutan åstadkoms filmtekniskt på olika sätt. De är viktiga visuella komponenter som skapar spänning och kontinuitet, men har även ett rent artistiskt värde. Genom variationer och kombinationer av återkommande teman, väderinslag och rörelse visar Kurosawas på en stilistisk särart som karakteriserar hans filmskapande. Nyckelord Kurosawa, väder, natur, rörelse, tema, humanism, samuraj, neoformalism Innehållsförteckning 1 INLEDNING 1 1.1 Syfte och frågeställning 1 1.2 Disposition och konventioner 2 1.3 Akira Kurosawa – en introduktion 2 1.4 Tidigare forskning 4 1.5 Avgränsning och urval 5 2 KÄLLMATERIAL 6 3 TEORI OCH METOD 7 4 ANALYS 11 4.1 Drunken Angel, Stray Dog och The Hidden Fortress 11 4.2 Återkommande narrativa teman 12 4.2.1 Teman i Drunken Angel 12 4.2.2 Teman i Stray Dog 15 4.2.3 Teman i The Hidden Fortress 18 4.3 Förekomsten av rörelse 22 4.3.1 Rörelse i Drunken Angel 22 4.3.2 Rörelse i Stray Dog 23 4.3.3 Rörelse i The Hidden Fortress 24 4.4 Förekomsten av väder och andra naturfenomen 25 4.4.1 Väder och andra naturfenomen i Drunken Angel 26 4.4.2 Väder och andra naturfenomen i Stray Dog 27 4.4.3 Väder och andra naturfenomen i The Hidden Fortress 29 5 DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING 30 6 KÄLLFÖRTECKNING 34 BILAGOR Bilaga A Akira Kurosawas filmografi Bilaga B Identifierade återkommande teman i Kurosawas filmer 1 INLEDNING När vi talar om en specifik regissör har vi oftast redan en idé om vad som gör honom speciell och vad som karakteriserar hans filmer. Så är fallet även med Akira Kurosawa som under 57 år regisserade 30 filmer. Vi kan idag konstatera att få regissörer har påverkat sin omvärld på samma sätt långt utanför sitt hemland och under flera generationer. Mitt intresse för Kurosawa började redan under 1970-talet med de relativt få filmer som då nådde svensk television och sedermera gavs ut på VHS. Denna tidiga nyfikenhet på hans produktion har idag lett till denna studie. Några av de komponenter som utmärker hans filmer adresseras därför i denna text som fokuserar på återkommande narrativa teman, hur regissören stilistiskt och filmtekniskt använder sig av rörelse i bild, och hur väder- och naturfenomen presenteras, samt vilken funktion de har. Med avsikt att exemplifiera detta analyseras tre av Kurosawas filmer: Drunken Angel (Yoidore tenshi/Den berusade ängeln, 1948), Stray Dog (Nora inu/Revolvern, 1949) och The Hidden Fortress (Kakushi toride no san akunin/Den vilda flykten, 1958). Det filmteoretiska avstamp som används i uppsatsen är neoformalism. 1.1 Syfte och frågeställning Det övergripande syftet med uppsatsen är att belysa Akira Kurosawas unika färdigheter och utmärkande drag som filmskapare. Detta genomförs genom att analysera ett fåtal områden på djupet: återkommande narrativa teman, rörelse och väder och andra naturfenomen. Dessa observationer exemplifieras i tre av Kurosawas filmer: Drunken Angel, Stray Dog, och The Hidden Fortress. Konkret utförs det genom att adressera tre frågeställningar: - Vilka återkommande narrativa teman finns representerade i Kurosawas filmproduktion, och hur presenteras dessa i de tre filmerna? - Hur använder sig regissören stilistiskt och filmtekniskt av rörelse i de tre filmerna? 1 (42) - Hur tar sig väder och andra naturfenomen uttryck i de tre filmerna och vilken funktion har de där? 1.2 Disposition och konventioner I det inledande kapitlet ges en kortfattad bakgrund om Akira Kurosawa och hans filmgärning, samt en översiktlig genomgång av tidigare forskning. Avsikten är att förse läsaren med ett sammanhang inför den kommande analysen av de utvalda filmerna. Hur urvalet av de tre filmerna har gjorts diskuteras i relation till en genomförd förstudie, vilken även har betydelse för valet av de studerade utmärkande dragen. I teori- och metodkapitlet redogörs för det neoformalistiska tillvägagångssätt som används i studien. Analysen är uppdelad efter respektive utmärkande drag (teman, rörelse och väder och andra naturfenomen) som avhandlas var för sig. Det innebär därför att det inte finns någon sammanhållen granskning av respektive film, vilket heller inte är avsikten med studien. Dess fokus ligger istället på att skapa en mer djuplodande analys av de utmärkande dragen. I det avslutande kapitlet diskuteras observationerna som ställs i relation till frågeställningar och teori. Då Kurosawas filmer oftast är kända under sina engelska titlar i västvärlden, och då originaltitlarna måste skrivas ut med latinska bokstäver och inte japanska tecken, har jag valt att genomgående använda de engelska titlarna i uppsatsen. I bilaga A återfinns en förteckning över samtliga filmer med deras engelska, japanska och svenska titlar. 1.3 Akira Kurosawa – en introduktion Under sin 57 år långa karriär (1936-1993) regisserade Akira Kurosawa (1910-1998) 30 filmer. Sitt internationella genombrott fick han först 1950 med Rashomon (Rashōmon/Demonernas port, 1950), som året därefter belönades med Guldlejonet på Venedigfestivalen. Hans filmproduktion har en stor bredd med såväl samtida som historiska filmer. Jidai-geki (period films) betecknar japansk historisk film med handlingen förlagd fram till slutet av Edo-perioden 1868. Chambara, eller ken-geki, är en underkategori av 2 (42) jidai-geki som används för filmer om samurajer. Kurosawas chambara omfattar skildringar av såväl ronin, såsom den cyniske ensamvargen i Yojimbo (Yōjinbō/Yojimbo - Livvakten, 1961), som feodala länsherrar och deras dramatiska öden under svek och våld, t ex i Ran (Ran/Ran, 1985). Dessa filmer, med deras extrema våld och polariserade karaktärer, innehåller liknande arketyper som återfinns i western- och gangsterfilmer, två genrer som fascinerade och inspirerade Kurosawa.1 En av hans idoler var John Wayne.2 Gendai-geki är en benämning på japansk film som utspelar sig i en modern samtid. Inom detta område experimenterade Kurosawa med crime och film noir. Shomin-geki, som tillhör gendai-geki, fokuserar däremot på vanligt folks vardagsliv, med sociala orättvisor och olika levnadsöden, t ex i One Wonderful Sunday (Subarashiki nichiyôbi, 1947). Kurosawas litterära influenser gör sig påminda i hans filmadaptioner, där tre filmer är baserade på Shakespearepjäser: The Bad Sleep Well (Warui yatsu hodo yoku nemuru/Onda män sover gott, 1960), Throne of Blood (Kumonosu-jō/Blodets tron, 1957) och Ran. Även flera ryska författares verk har transformerats till filmer: Fjodor Dostojevskij (The Idiot/Hakuchi/ Idioten, 1951, och Red Beard/Akahige/Rödskägg, 1965), Maxim Gorkij (The Lower Depths/Donzoko/Natthärbärget, 1957) och Leo Tolstoj (Ikiru/Ikiru/Att leva, 1952). I sin produktion använde Kurosawa sig av en uppsättning av återkommande medarbetare som gick under benämningen Kurosawa-gumi. Den skådespelare som oftast associeras med regissören är Toshiro Mifune. De gjorde 16 filmer tillsammans. Den aktör som var med i flest filmer var däremot Takashi Shimura (21 filmer). Kurosawa räknas som en av filmhistoriens stora auteurer, med ett tydligt personligt signum i sina filmer. Hans storhet ligger i hans förmåga att 1 Alain Silver. The Samurai Film, expanded and revised edition. Woodstock & New York: The Overlook Press, Peter Mayer Publishers Inc, 2005, s. 39. 2 Patrick Galloway. Warring Clans, lashing Blades: A Samuari Film Companion. Berkeley, CA: Stone Bridge Press, 2009, s. 16. 3 (42) kombinera teknisk virtuositet och narrativa färdigheter.3 Det finns i hans arbete en noggrannhet för detaljer och ett engagemang i alla filmskapandets moment; manus, foto, klippning mm. Han använde sig ofta av telefotolinser som ger perspektivförändringar och reducerar djupet i bilden för att skapa visuell närhet.4 Det får avlägsna karaktärer att framstå som större.5 Triangulära designarrangemang är en av hans visuella specialiteter, som ger stöd till filmens narrativ, t ex i triangeldramat Rashomon.6 Kurosawa experimenterade ofta med tid, framförallt i actionscener med slowmotion