Marcus ”Häradshövdingen” Wallenberg
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
MARCUS ”HÄRADSHÖVDINGEN” WALLENBERG Den 28 december 1902 bjöd den 38-årige Marcus ”Härads- hövdingen” Wallenberg (1864– 1943) hem den några år yngre civilingenjören och spårvägs- direktören i Göteborg, Sigfrid Edström, till sitt hem på Strand- vägen 27. Han hade bestämt sig, efter ett tidigare möte i Göteborg, för att det unga stjärnskottet Edström hade just de rätta egen- skaperna att kunna reda upp de svåra problemen i Allmänna Elektriska AB i Västerås. Edström, som förstod sitt värde, tvekade länge och förhand- lade upp sin lön. Bankens engage- mang i förlustföretaget blev Häradshövdingens viktigaste rekrytering, inte bara för att han räddade Asea, utan också för att han drog in ”bolagsdoktorn” Emil Lundqvist i sfären. Den senare medverkade inte bara i den tekniska omdaningen av Asea utan också i Scania-Vabis, Kopparfors och Stora Kopparberg. Att Edström aldrig mer var gäst hemma hos paret Wallenberg medan Lundqvist var det ofta har aldrig förklarats. Kanske betydde det något att den ene var säll- skaplig, självmedveten och fåfäng Sådan ville han vara. Helt utan och halvbrodern hade lagt och medan den andre var prestigelös, fåfänga var han dock inte. Att till- att ge de båda sönerna fast bohemisk och lite skygg. delas Serafimerorden var en mark under 1930-talets kriser. Det sades att Häradshövdingens stor sak för honom. För dem blev fadern en så hustru Amalia avskydde den ene Häradshövdingen kallades han stor auktoritet att den ene och älskade den andre. Kanske för att han, likt andra jurister i skämtsamt vid ett styrelsemöte hade maken, som ofta träffade sin tid, hade examenstiteln vice för Stora Kopparberg frågade Edström på jobbet, också ett häradshövding. I juristexamen den andre: ”Hörru du, när far finger med i spelet. ingick också en hel del praktisk dog år 1943, avgick han då ur Häradshövdingen var, vittnar ekonomi. Sjöofficersexamen fick den här styrelsen?” många från samtiden, en arbets- han däremot avstå från på grund myra som hatade yttre choser. av närsynthet. Fokuseringen var på arbetet och Han blev en av landets mäkti- familjen, möjligen lite bridge gaste män när han steg för steg som avkoppling. Pengar skulle tog över inflytandet efter den äldre inte spenderas på kläder och halvbrodern Knut i Stockholms konsumtion, utan på projekt. Till Enskilda Bank och blev en av de exempel syddes hans kostymer främsta när de stora projekten utan fickor för att kunna vändas. inom elektricitet och verkstad Sentensen Esse non videri, det drogs igång i Sverige och Norge valspråk som han antog när han under första världskriget och 1931 blev Serafimerriddare, beskrev mellankrigstiden. en man som inte ville synas utan i Det räckte långt för att stället lade all kraft på sin uppgift. för valta den grund som fadern VI JACOB WALLENBERG D.Ä. Jacob Wallenberg (1892–1980), blev en bankir av den traditionella brittiska sorten, driven i bank- affärer, kunnig i praktisk ekonomi och skicklig i spekulation på aktiemarknaderna. Intellektuell i sin strävan att se hela bilden. Att han gjorde sina första lärospån som bankman i den svåra efterkrigs- tiden och senare fick vara med och hantera Kreugerkraschen präglade honom resten av livet. När det gällde ägarrollen i stor- företagen var han en mer formalistisk sorts ordförande som lyssnade och styrde genom att till en början säga nej för att till slut godkänna affärerna såvida företagsledningen var tillräck- ligt övertygad för att komma tillbaka och envist driva frågan vidare. Att gå direkt in och driva företagets affärer låg inte för honom. Av människor som han arbetade med beskrivs han som formell och gammaldags, sa inte du ens till de närmaste medarbetarna. Nära vänner blev bara de gamla kamraterna från sjöofficersutbild- det Jacob eller Marcus Wallenberg? företagen och landet. Själv tog han ningen och havskappseglingarna. Formellt var saken solklar. Det inte sådana initiativ, även om han Hans segelbåt hade namn efter blev Jacob som större delen av tiden stödde läkemedelsföretaget Astras det förtrollade skeppet ”Refanut” i höll kontrollen över sfären, först långsiktiga satsning på forskning. Zacharias Topelius bok Adalminas under nitton år som vd för Stock- Minst en halv generation skilde pärla. Med ”Refanut” vann Jacob holms Enskilda Bank med sin fars bröderna åt. Jacob höll gärna på det Wallenberg Gotland Runt flera oreserverade stöd. I familje- gamla och beprövade medan Marcus gånger och visade där en annan stiftelserna tillsattes olika externa ville vara med sin tid. Troligen drevs sida när utmaningarna hopade sig. ordföranden efter faderns död fram Marcus av en viss avundsjuka mot sin Han var annars blyg och tillbaka- till 1966, men Jacob var med hela storebror ända från barndomen. Det dragen, närmast anspråkslös. Testa- tiden i styrelsen som tung och var ju honom föräldrarna lutade sig menterade en del av sin ansenliga erfaren medlem. Lägg till detta att mot, och att ta sig in i banken krävde förmögenhet till familjestiftelserna, han från 1950 var styrelseord förande ett extra hårt arbete för den yngre. inte i eget namn, utan i föräld- i banken ända fram till 77 års ålder Jacob bildade aldrig formellt rarnas. Pappa Marcus ”Härads- år 1969. I investmentbolagen någon egen familj, men hade en hövdingens” minne höll han högt Investor och Providentia var han nära relation till sin adoptivson ända till slutet. Mellan dem hade ordförande till 1978, då han var 86 år, Peder Sager Wallenberg, trots att rått ömsesidigt förtroende. Modern och som ordförande i Knut och Alice de aldrig bodde tillsammans. I släk- stod han närmare än någon annan Wallenbergs Stiftelse höll han ten Wallenberg var Jacob ”pater hela livet. Inte så få talar om hans greppet om hela systemet i ytter- familias” och höll hårt på familje- ordhållighet, ansvarskänsla och ligare två år. I drygt fyra decennier traditionerna. Bland annat blev sinneslugn. Han brusade aldrig upp var han formellt huvudmannen. Amaliadagen, firandet av moderns eller använde svordomar. Sparsam- Men den yngre och mer aktive födelsedag den 29 maj, en årlig heten gjorde att systrarna ibland brodern Marcus var inte lätt att rå familjeinstitution som utvecklades kallade honom ”Fattig-Jacob”. på, vare sig som vd, vice ord- från en liten tillställning med Jacobs Frågan om vem som utövade förande i banken eller som vice sjöofficerskamrater, som alltid varit den reella makten i Wallenberg- ordförande i Investor. Jacob fick välkomna hos mamma Amalia. familjen under den tredje genera- maka på sig när brodern drev sina tionen är inte lätt att svara på. Var stora omvandlingsprojekt i stor- VIII MARCUS ”DODDE” WALLENBERG Sveriges bästa var ett slags troslära för Marcus Wallenberg (1899–1982). Han brukade tala om förfädernas religiositet när saken kom på tal. Att förlora anseendet för att inte ha arbetat för landets bästa framstod för honom som det värsta som kunde hända. Kanske var det den gamla Boschaffären efter andra världskriget som spökade. Men det fanns också en annan förklaring till Marcus Wallenbergs ständiga betoning på vad som var bäst för landet Sverige – hans bakgrund i idrotten. Han växte upp med den breda idrottsrörelsen och blev landets bäste såväl tennis- spelare som kappseglare. Att få representera nationen var hans stolthet. Tävlingsmomentet i sporten ville han föra över i företagandet, kampen för laget och för nationen. I sin företagarverksamhet påminde han därför en hel del om en idrottsledare, ständigt och envist på jakt efter att vinna nästa boll, game, set och match. Hans ledargärning var full av goda råd till medarbetarna och det allra viktigaste kom från hans tredje Marcus Wallenberg spelar en match med sin son Peter som partner. sport, golfen. ”Bollen ska spelas där den årige statsministern Tage Erlander, I ett föredrag i Falun 1954 ligger.” Det betydde att företags- trots meningsskiljaktigheter. visionerade han om överljudsplan, ledarna fick acceptera läget som det Politiskt trodde han inte på kol- expressvägar, jättelika parkerings- var i Sverige och lämna politiken åt lektivistiska lösningar, men att driva områden i utkanten av städer, politikerna. Kanske var det därför företag var en lagsport. ”Kom ihåg transistorer på metallplattor som som han fick så goda kontakter att vi är ett lag, passa till varandra!” skulle möjliggöra ”ficktelefoner”, framför allt med finansminister Ett tredje handlade om informa- tre dimensionell färgteve, hel- Gunnar Sträng och med den mång- tionsflödet mellan lagmedlemmarna: automatiska fabriker, matematik- ”Det måste alltid spola!” Viktigt var maskiner, atomkraft, radioaktiv det till exempel att vd och vice vd sterilisering av färskvaror, synte- hade rummen bredvid varandra. tiska material och läkemedel. En tävlingsmänniska skulle, Sådan var han, Sveriges kanske enligt Marcus Wallenberg, träna mest aktiva projektmänniska i lagom mycket men varje dag, modern tid, involverad i så mycket alltid ta itu med det obehagliga av det som kännetecknade efter- först och hålla konstant press på krigstidens Sverige från civilflyget, sina lagmedlemmar: ”Ring gärna militärflyget, kärnkraften, data- utan anledning. Skäll gärna lite industrin och telekommunikationen omoti verat mycket om du vill att till omstruktureringen av bank- budskapet ska bli ihågkommet. sektorn och stålindustrin. Sverige Fråga på de minsta detaljerna och skulle vara främst i en tekniskt kolla så att det viktigaste kommer spännande framtid. först i alla dragningar. Använd dygnets timmar effektivt, såsa inte med påklädningen till exempel.” XII MARC WALLENBERG JR Marc hade utbildats för sitt finansavdelning för företag som arbete inom banken ända sedan Asea, Saab, Scania, L M Ericsson, 1946 med tre år på Harvard Univer- Separator (senare Alfa-Laval) och sity i Boston, först på college och Atlas Copco. Två tredjedelar av sedan med examen från Harvard inlåningen kom från dessa företag Business School. Han hade också och bankens roll var att ordna praktiserat enligt familjens tradi- finansieringslösningar för dem. tion på olika banker som Pictet i Det sågs som naturligt att Marc Genève, Crédit Lyonnais och Pari- tillsammans med sin lednings- bas i Paris, Hambros i London och grupp, bestående av släktingarna inte minst trion Morgan Stanley, Carl de Geer, Peder Bonde och National City och Brown Brothers Jacob Palmstierna, ägnade sig mer i New York.