Fänad I Helgade Grifter Svensk Djurgravpoesi 1670–1760 Möller, Daniel
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Fänad i helgade grifter svensk djurgravpoesi 1670–1760 Möller, Daniel 2011 Document Version: Förlagets slutgiltiga version Link to publication Citation for published version (APA): Möller, D. (2011). Fänad i helgade grifter: svensk djurgravpoesi 1670–1760. Ellerströms förlag. Total number of authors: 1 General rights Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply: Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/ Take down policy If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim. LUND UNIVERSITY PO Box 117 221 00 Lund +46 46-222 00 00 fänad i helgade grifter daniel möller Fänad i helgade grifter Svensk djurgravpoesi 1670–1760 Copyright © Daniel Möller och ellerströms förlag 2011 Omslag Clara Möller Grafisk form inlaga Klara Rasmussen Omslagsbild tillskriven Jacob Philip Thelott d.y. Två hundar och två papegojor på en altan (1724). Foto © Åsa Lundén, Nationalmuseum. Tryck Pozkal, Inowrocław, Polen 2011 isbn 978 91 7247 260 0 Innehåll inledning 9 Utgångspunkter 9 Avhandlingens syfte, metod och material 11 Tillfälleslitteratur och retorik 15 Gravdiktning över människor 15 Begravningspoesins underarter 17 . Äkta och fingerade gravdikter 21 Tillfällespoeten som rollgestaltare 24 . Retoriken och läran om imitatio 25 Dialogicitet 26 . Principen om decorum 27 Tidigare forskning 29 Tidigare forskning om tillfällesdiktning 29 . Internationell forskning om djurgravpoesi 30 . Den outforskade svenska djurgravdiktningen 31 Poetikböckerna 32 Poetikböckernas anvisningar 32 . Gravdiktningens varierande beteckningar 35 Hypotes 36 Avhandlingens disposition 37 I. Lindschöld, Rosenfelt och Leijoncrona 1. erik lindschölds epitafier över änkedrottning hedvig eleonoras hundar 41 Lindschöld och hovkulturen 41 Anthologia Graeca 44 Den franska salongspoesin 46 Genren kommer till Sverige 48 Antikinfluerad poesi 50 2. werner von rosenfelts epicedium ”klagan öfwer en mächta artig papegoijas dödh” och dess antika förlagor 63 Rosenfelts poetiska samtal 63 Exotiska, talande fåglar 66 Diktens innehåll och uppbyggnad 69 Epitafiet 76 3. djurgravpoesi som ämbetsmeritering: christoffer leijoncronas björnepitafium till karl xi 81 Den unge skalden 81 Karl XI och björnjakten i Sickelsjö 83 Leijoncronas epitafium och dess funktion 86 II. Holmström och epitafiet över Pompe 4. den svenska djurgravpoesins magnum opus 99 Holmströms epitafium över Pompe 99 Pompe och Karl XII:s övriga hundar 104 Holmström och den burleska panegyriken 109 Karl XII, Pompe och antiken 111 Holmströms Pompe-epitafium som replik på Lindschöld 112 5. den erotiska djurgravpoesin 117 Frivola ordlekar 117 Holmström och det franska epigrammet 119 Djur, humor, erotik 121 Meleager och epitafiet över haren 125 Catullus’ gravdikt över Lesbias sparv 126 Imitationer av Catullus’ gravdikt 131 Svensk, erotisk djurgravpoesi före Dalin 136 Karl XII och la petite mort 138 6. pompedikter i dialog och på olika språk 143 Replikdikter 143 Pompe-epitafier på latin 145 Pompe-epitafiet iCelsius’ manuskriptsamling 145 . Bolle Willum Luxdorphs verser över Pompe 151 . Olof Hermelins epitafium över Pompe 152 Pompepoesi i arkiv och antologier 160 ”DEPLAISIR sur la mort de PLAISIR” av Runius 166 Germund Cederhielms gravdikt över Hedvig Sofias Orange 169 Poeten och ämbetsmannen 169 . Diktens idé och innehåll 172 Den fiktiva gravinskriptionen 176 . Kärlekshundar 178 . Cederhielm och Pompe- hundarnas antal 179 III. Brenner och Dalin 7. sophia elisabet brenners gravdikt över en liten fågel 185 8. djurgravdiktaren olof von dalin 193 Bakgrund 193 Textläget 193 . Awazu och Wallasis 194 . Tillfällesdiktningen 196 Avsiktliga pekoral och kritik av prästerskap och lärde 198 Gravdikterna över tiken Kersti Berg 198 . Ett pekoral av Salig Gubben 208 Den ’lärda’ gravdikten över Gasse 214 Poetiska lekar, testamenten och panegyrik 221 En diglott lek 221 . Gravdikt och testamente 222 . Ostindiska kompaniet 226 Markattorna på Drottningholm 231 . Panegyriker till Lovisa Ulrika 232 Dalins djurgravpoesi – en konkluderande översikt 237 avslutning 241 summary 253 exkurs 261 Holmströms gravdikt över björnen Ellan 261 noter 263 bilagor 355 Rosenfelt: ”Klagan öfwer en mächta artig Papegoijas dödh” 355 Pavillon: ”Lettre a Madame Damon…” 357 Hermelin: [Två epitafier över Karl XII:s hund Pompe] 361 Hesselgren: ”In mortem Galli Silvestris…” 363 Dalin: ”En Anonymi Rim, öfwer den Rara Kersti Berg…” 365 Dalin: ”anmärkningar och uttydelser” till dikten ”Graffskrifft” 369 förteckning över funna djurgravdikter 372 källor och litteratur 383 bildförteckning 422 personregister 425 Några allmänna anmärkningar I denna bok återges, på vedertaget sätt, frakturstilen med antikva och antikvan med kursiv. Fetstil och gradstorlek följer originalen, liksom frakturstilens komma- tecken ”/”, medan ”s” och ”∫” båda skrivs med ”s”. För att undvika oklarhet används lodstrecket ”|” för att markera radbrytning när dikter med frakturstil citeras. De dubbla bindestrecken återges med vanliga bindestreck. För ordförklaringarna, som står att finna inom hakparentes i de citerade dikterna och texterna, har framför allt A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850–1853), F. A. Dahlgren, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska språket (1914–1916) och Ordbok över svenska språket, utg. av Svenska Akademien, del I–XXXIV, Lund 1898–2004 (= SAOB), använts. Jag har strävat efter att återge texterna så som de ser ut i trycken och i hand- skrifterna. Således tillämpas ursprunglig stavning, även när den ser ut att vara (och kanske också är) felaktig. I Werner von Rosenfelts gravdikt över familjens papegoja, exempelvis, heter det på ett ställe: ”O Papken du war wärld at man din död bekla- gar” (rad 13). Här hade ett sic! kunnat ha satts ut efter ”wärld” eftersom det antingen rör sig om en ovanlig stavning av ordet ”wärd” (det vill säga ’värd’ på nutida svenska) eller om en felskrivning av detta ord. Det har jag alltså underlåtit att göra dels efter- som det hade medfört ett mycket flitigt användande av sic! som riskerat att störa läsningen, dels eftersom det under de tidsperioder som dessa studier anbelangar inte fanns några normaliserade stavningsregler. Vissa tryck- och skrivfel uppmärksam- mas dock ibland i brödtexten eller i fotnoterna. De översättningar av dikter och citat som ingår i boken är ibland mina egna och markeras då med ”Min översättning”; det gäller till exempel de tre latinska Pompe-epitafierna. Flera av dikterna har översatts tillsammans med Ulf Gran och markeras med ”Översättning Ulf Gran och Daniel Möller”. Ett stycke ur Pontanus’ poetik har översatts av Anders Piltz, som även översatt ett långt poem i avhand- lingens appendix (Joannes Hesselgrens latinska gravdikt över Johan Hinric Lidéns orrtupp). De utländska dikterna citeras i regel först och följs sedan av översättningar till svenska. Om det rör sig om översättningar som publicerats i böcker och dylikt, anges vanligen de svenska översättningarna i löptexten och de utländska origina- len i noterna. Vid några enstaka tillfällen har jag låtit bli att översätta kortare och enklare textpassager. 8 Inledning Utgångspunkter År 1651 lät poeten och läraren i Strängnäs Andreas Arvidi (ca 1620–1673) trycka epitafiet ”En Hönas Graffskrifft dödh bijten aff Mickel Räf” i sin poe- tikbok, Manuductio Ad Poesin Svecanam. Lektorns åttaradiga dikt lyder: Här ligger vnder Steen then Höna Mickel beet/ Ey skötte han om [brydde han sig om huruvida] hon war mager eller feet/ Hon nämpndes Skarpekloo/ och hennes Fader Kock/ Hoo hennes Moder war weet Läsaren fullnock [säkert]: Men thetta weete wij/ at Räfwen stodh på Luur/ Och henne greep ther hon gick jämpte Klåstermuur.1 Arvidis epitafium är det första kända exemplet på djurgravpoesi i Sverige. I poetikboken tjänstgör det som ett av flera prov på jambisk verskonst och är förmodligen fiktivt – något verkligt föremål, det vill säga en död höna, torde inte ha åsyftats. Dikten är i alla bemärkelser enkel och entydig: syftet har varit att på ett nöjsamt sätt visa hur man bör skriva jambisk vers. Epitafiets ålder kan sättas i relation till den äldsta kända gravdikten som skrivits i Sverige över en människa. Den författades år 1535 av latin- och humanistpoeten Johannes Magnus (1488–1544),2 bror till Olaus Magnus (1490–1557), upphovsmannen till den berömda Historia de gentibus septentri- onalibus (Historia om de nordiska folken, 1555). Efter att Arvidi låtit trycka sin dikt skulle det dröja omkring tjugo år innan någon i Sverige åter skrev djurgravpoesi – i varje fall sådan som be- varats till vår tid – och då var föremålen i stället faktiska, de hade existerat i verkligheten. Änkedrottning Hedvig Eleonoras hovpoet Erik Lindschöld (1634–1690) var den som skapade förutsättningarna för att denna diktart skulle få fäste i Sverige; hans epitafier över änkedrottningens tikar är san- nolikt skrivna på 1670-talet.