180 Maria Schildt & Lars Berglund

­Fevrier 1701. Mis en Musique par M:r Andrées Düben Maitre de la Musique Du Roy, stockholm … Michel. Laurelio le 10 Avril 1701 [Stockholm, 1701]. 19. Maria Schildt, ”Hedwig Eleonora and Music at the Swedish Court, 1654–1726”, i Kristoffer Neville & Lisa Skogh (red.),Queen Hedwig Eleonora and the Arts: Court Culture in Seventeenth-Century Northern Europe, London: Routledge, 2017, s. 181–189. Skiffle – hemmagjord musik 20. UUB: Olof Hermelins brev till Samuel Bark 21 juli 1706, avskrift nr med kraft att förändra världen 445. Sven Olsson, Olof Hermelin: En karolinsk kulturpersonlighet och statsman, diss. Lund: Gleerup, 1953, s. 568–569. Mats Greiff 21. UUB: V 263, L 512. 22. Magnus Jacob Crusenstolpe, Huset Tessin under enväldet och ­frihetstiden: Romantiserad skildring, del 4, sista delen af enväldstiden, Stockholm: S. ­Magnus, Under 1950-talet i Storbritannien föddes det som kom att kallas skiffle,­ 1849, s. 257. Holst skriver: ”Crusenstolpes anseende som historisk författa­ en gör-det-själv musik före punken, som blandade svart och vit musik. re står ju icke högt i kurs. Men i ett avseende får han dock sägas intaga en Skifflen visar vilken kraft musiken besitter för att mobilisera människor­ stark ställning – han var i besittning av en avsevärd samling källmaterial.” Walfrid Holst, Carl Gustaf Tessin under rese-, riksdagsmanna- och de tidigare be­ politiskt. skickningsåren: Ett bidrag till hans ungdomshistoria och politiska biografi, Lund: Borelius, 1931, s. 20. Crusenstolpe har möjligtvis använt en beskrivning av detta tillfälle som fanns i Åkeröbiblioteket. En handskrift, ”Divertissement Den 13 juli 1954 befann sig ’s Band i skivbola- à Carlberg dans l’orangerie 1713” (84 sidor in 12o), fanns enligt Fredrik get Deccas studio i nordvästra London för att göra inspelningar. Sparre i bibliotektet på Åkerö (Holst, Carl Gustav Tessin, s. 9). Handskriften Barbers band tillhörde den våg av tradjazzband som hade etablerats bör vara identisk med den ”Fête en danse et musique representée au jour de i England efter andra världskrigets slut. Under en paus i inspelning- la naissance de S.A.R. la Princesse de Suède le 23. Janv: 1713, MS:er: en arna tog bandets banjospelare mikrofonen och 12o” som inkluderades i låda nr 189 i Åkerö-biblioteket. ”Förteckning över Kansli-Presidenten C G Tessins handskrifter”, UUB: U 269d. framförde ”” i en särpräglad stil som skilde sig 23. Maria Schildt, Karl XI:s kröning 1675: Musiken, musikerna och två ano­ betydligt från den mera kända versionen av den afroamerikanske nyma festkompositioner ur Dübensamlingen, diss. Uppsala: Uppsala universitet, bluesartisten Leadbelly. Den skilde sig också från den stil som 2004. ­Barbers band oftast förknippades med. Ackompanjemanget var 24. RA: Rydboholmssamlingen E8110. betydligt enklare och bestod av Donegan själv på gitarr, jazz­ sångerskan Beryl Bryden på tvättbräda och Chris Barber på bas.1 Samtidigt följde Donegan ett mönster som hade etablerats i bandet några år tidigare med inspiration från jazzmusikern Ken Colyer: att vid scenframträdanden mellan seten framföra musik som låg närmare blues och folkmusik för att visa dess anknytning till ­jazzen.2 Skivbolaget var inte särskilt förtjust i att saluföra inspel- 182 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 183 ningen av ”Rock Island Line”, men trots detta lanserades den skifflen som massrörelse ­följande år som singel. I januari 1956 hade den blivit så populär att Skifflemusiken i sig karakteriserades av en tydlig gör-det-själv- den nådde den brittiska topplistan, och samma vår gick den in på karaktär. Det var framför allt enkelheten i musiken som inspire- den amerikanska motsvarigheten. rade unga människor att själva försöka spela. Det handlade om tre Inspelningen har ofta betraktats som startpunkten för 1950- ackord på gitarr och en instrumentsättning med gitarr eller banjo, talets brittiska skifflevåg som hade sin höjdpunkt åren 1956 till tvättbräda och hemmabyggd bas. Enligt en mängd olika berättelser 1959. Skiffle var en ungdomsrörelse som överskred klassgränser och kunde de flesta delta i denna musikens första mera omfattande som hade musiken som kärna.3 Rörelsen växte snabbt, och redan i ­gör-det-själv-rörelse. John Steel, medlem i det under 1960-talet slutet av 1956 hade mer än 600 skiffleband bildats i Storlondon. År framgångsrika bandet The Animals, har berättat: 1957 fanns det enligt beräkningar mer än 50 000 band i hela Stor- britannien. Totalt var mer än 300 000 tonåringar på något sätt It seemed like a spontaneous thing. I’ve always said it was the skiffle­ involverade i skifflens musikgörande.4 Rörelsens explosionsartade that did it. When Lonnie Donegan recorded ”Rock Island Line” tillväxt innebar att gitarrförsäljningen i Storbritannien sprängde that’s when everybody realized that ”I can do that”. Three chords

alla tidigare gränser och ökade från cirka 6000 gitarrer år 1952 till on a cheap guitar. And when Elvis Presley came out with ”Heart- break Hotel” and sounded so black, that’s when everybody realized, en kvarts miljon fem år senare.5 ”Well fuckin’ hell why can’t us white kids play blues, play rock and Det finns, menar jag, alltid en dialektisk relation, det vill säga en roll?”7 ömsesidig påverkan, mellan populärmusik och samhälle i stort. Musiken inte bara reflekterar samhällsförhållanden, den kan ut- Dagspressen rapporterade frekvent om den nya ungdomsrörelsen. mana rådande hegemonier och bidra till förändring.6 Skiffle är ett I Times kunde man sommaren 1957 läsa hur skribenten avfärdade exempel på detta. Skifflerörelsen visar dessutom på en rad andra bilden av den moderna ungdomen som passiva konsumenter av fenomen, till exempel att musik sällan förändras revolutionärt med musik och nöjen via radio och television. Hen menade att detta var dramatiska och hastiga brott, utan i stället, för att travestera Marx, orättvist eftersom föds ur den tidigare musikens sköte. Men det gamla dör inte vid förlossningen, utan lever kvar och påverkar det nya under lång tid. the remarkable growth of ”skiffle groups” in England hasencouraged ­ Musik förändras dessutom genom transnationella processer. thousands of young men and women, hitherto musically illiterate, to play instruments and to sing – if not with great art, at any rate ­Genom att studera skiffle, en för många i dag okänd musikrörelse with gusto and delight.8 under 1950-talet, går det bland annat att påvisa konkreta sådana processer. Detta är med andra ord en historia om musikens sam- Slutligen pekar artikelförfattaren på en av de lärprocesser det inne- hällsförändrande kraft och hur samhällets förändringar speglas i bär för unga människor att musicera: musiken. At all events, even if skiffle is no more than a passing adolescent fancy, it has encouraged large numbers of young men and women to 184 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 185

create their own popular music – a phenomenon which, even as regular intervals, in order to meet socially, discuss and listen to folk ­recently as 10 years ago, few sociologists or musicians could have and skiffle music, form their own skiffle groups and dance, etc. […] foreseen.9 We have found that at all meetings subsequent to the Cardiff one, these suggestions [förslag till stadgar och bestämmelser] have been Skiffle handlade emellertid inte bara om musik i sig. Den själv- well governed and put into practice. The outcome of all this has been the formation of a string of Skiffle Clubs throughout Britain. styrda verksamheten bidrog till en demokratisk gräsrotsrörelse. The importance of this movement cannot be overemphasized.11 Detta speglades på flera sätt i skifflekretsar – det startades till exem­ pel många nya föreningar i skifflens fotspår, drivna av entusiaster Att inrätta skiffleklubbar kan ses som ett försök att inlemma en runt om i hela Storbritannien. Lonnie Donegan själv var en aktiv underifrån skapad gör-det-själv-rörelse i en nationell organisation inspiratör i denna verksamhet. och att utveckla en så kallad gräsrotsdemokratisk ansats till en mer Att göra musik på egen hand bidrar dessutom till en rad andra formalistisk verksamhet. Detta kan på många sätt jämföras med de erfarenheter och kunskaper. I dag vet vi att en central del i musik- tidiga svenska folkrörelserna, där unga människor genom förenings­ görande är de lärprocesser som utövare genomgår. Som medlem i livet lärde sig demokratiska förhållningssätt. I de olika anvisningar ett mindre band tvingas man att anpassa sig till gruppen både till föreningarna som spreds via medlemsbladet finns en tydlig ­musikaliskt och i andra frågor. Man lär sig inte bara att spela musik, ­demokratisk vilja. Klubbarna fick inte bli elitistiska, utan varje utan också att organisera bandets verksamhet, till exempel sådant medlem skulle få möjlighet att göra sin röst hörd. I anvisningarna som att ta emot bokningar, planera resor och transporter, ­arrangera för hur ett möte borde gå till betonas detta. Samtliga medlemmar konserter, marknadsföra sig, samordna med andra band, hantera skulle alltid bjudas in och samtliga skulle försöka närvara: ”When ny teknik för inspelning och framträdande, skaffa finansiering, all the members have arrived, call them together for a general dis- skriva musik och texter med mera. Sådana lärprocesser är viktiga cussion. Now this is very important in as much as every member såväl för musicerandet i sig som för förmågan att kunna forma sitt has the opportunity to put forward his or her views.”12 eget liv.10 Vad gäller musiken var det uttalat att olika band borde bjudas in Liknande inverkan hade musiken, musicerandet och organisa- att spela vid olika möten. Genom att alla som ville skulle få lov att tionen av verksamheten på många av de hundratusentals brittiska framträda breddades utbudet och mötena förmodades bli mera ungdomar som spelade i band under skiffle-epoken. ­intressanta.13 En första viktig del av lärandet i skifflerörelsen hade Ett exempel på detta är hur Lonnie Donegan och hans fanklubb med andra ord en demokratisk och organisatorisk dimension. försökte starta skiffleklubbar runt om i landet. Denna verksamhet En andra del i de lärprocesser som initierades i The Lonnie kunde man läsa om i fanklubbens medlemsblad: ­Donegan Club Bulletin var information om tidigare mindre kända amerikanska vänsterradikala folk- och bluesartister. Sålunda fanns As most of you know we have been making a point of holding Club Meetings in all the towns we have visited so far on our weekly det till exempel artiklar om Leadbelly, Woody Guthrie, Big Bill ­variety dates. At Cardiff on September 14th a suggestion was put Broonzy, Josh White, Lonnie Johnson och Jesse Fuller där deras forward by Club Members that they hold meetings of their own at liv och karriärer beskrevs. Här handlade det om en skolning i 186 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 187 ­musikhistoria. Genom att vara förtrogna med skifflens rötterskulle­ utövare kunna forma ny skifflemusik. Ett tredje moment var att lära sig spela. I fanklubbens medlems- blad kunde läsarna finna anvisningar både för hur de skulle spela Lonnie Donegans olika låtar och hur de skulle stämma sin gitarr.14 De tre lärprocesserna i den formella skifflerörelsen hade ett slags historiebruksdimension med syftet att skapa något nytt. I demo- kratisk anda skulle samtliga få möjlighet att uppträda inför andra. Genom lärande om musik i det förgångna skulle sedan banden kunna lära sig tolka och spela klassikerna på ett för publiken att- raktivt sätt.

skifflens musikaliska och politiska rötter

Ett av skifflemusikens viktigaste band var Londonbaserade The City Ramblers. Under huvuddelen av bandets karriär bestod det av Russell Quaye, oftast med fyrsträngad gitarr, Hylda Sims på gitarr, Pete Maynard på bas, Jimmie MacGregor på gitarr, Chris Bateson som spelade blåsinstrument och Shirley Bland på tvätt- bräda. Instrumentsättningen kunde skifta mellan olika turnéer och inspelningar, liksom medlemmarna. Vid några tillfällen med- verkade till exempel den vänsterradikale amerikanske folkmusi- kern Ramblin’ Jack Elliott.15 City Ramblers spelade ett varierat ­utbud av musik under sina framträdanden och på skiva. Den ­brittiske musikern Chas McDevitt, som själv var en känd skiffle- musiker, har berättat att bandet hade en repertoar med över 300 sånger som ­täckte ett brett spektrum av populärmusik: från blues till spirituals, från ekivoka kupletter till jazz, men också cockney- sånger och music hall-visor.16 Det centrala i skifflen var alltså att musiken, oavsett ursprung, framfördes i den karakteristiska skiffle­ stilen. Det var med andra ord inte vad man spelade som var viktigt, utan hur.

En enkel tvättbräda i träram var det typiska slagsverksinstrumentet i skifflemusiken. 188 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 189 Som framgick inledningsvis började den brittiska skifflen spelas ­London. De såg tradjazzen som mera autentisk ”svart musik” än av jazzmusiker som ett komplement till den mera avancerade den populära och dansvänliga kommersiella storbandsjazzen.19 Att jazzen. Musikerna anknöt i hög grad också till radikal amerikansk lyssna till eller framföra tradjazz blev därmed ett sätt för unga kom- folkmusik med rötter både i en afroamerikansk och angloamerikansk munistsympatisörer att visa stöd för underordnade och fattiga folkmusiktradition. En av City Ramblers medlemmar, Hylda Sims, afroamerikaner som levde i vad som betraktades som det mest har berättat om sin väg in i skifflemusiken. Hon personifierar ­utvecklade kapitalistiska landet i världen.20 Samtidigt var jazz­ skifflens dubbla rötter i jazz och folkmusik. musiken ett sätt att skapa såväl internationell solidaritet som klass- medvetande inom arbetarklassen. I en ledarartikel i Jazz Journal Why did I start playing? I came from the side of folk music. I have slog redaktören fast att always been interested in folk music, and, the reason I became inte- rested in folk music was initially that I was sent to a school called jazz is not the music of a race, black or white, but of a class – of a Summerhill […]. We had one or two people teaching there, that proletariat which is both black and white.21 was sort of refugees from Hitler and one of them was a quite eccent­ ric woman from Austria. She was a concert pianist and she used to När de unga radikala musikintresserade männen diskuterade och teach us music. We used to go to these singing classes and she had a analyserade jazzens rötter fann de bluesen. I kombination med det huge book of international folk songs. She taught us, and we sang. This was really where my first interest came from […]. I was about ökade intresset för inhemsk folkmusik omkring 1950 och folk­ twelve–thirteen [Sims är född 1932]. The other thing was what musikers allt större intresse för rural musik22 gjorde detta att fler ­happened in Britain after the war. It was the first jazz records that och fler blev intresserade av blues. Liksom jazz hade blues en stark came to the country. Kids in the school were very keen on collecting anknytning till afroamerikansk kultur och underordning. Hylda them, so, at a very young age I was learning something about the Sims berättade när jag intervjuade henne att folk music and something about the jazz. We used to have a dance party every Saturday night where we played jazz records, Louis people were sort of deeply moved and concerned about the plague Armstrong, Nellie Lutcher and early jazz musicians from America. of the black Americans. All kinds of ballads by Leadbelly and other It became familiar to us. I think that was part of it […].17 American singers were quite important to people. It was a whole culture that we wanted to learn about […]. The left had a big in­ Det var vid denna tid inte lätt för en brittisk publik att få lyssna till fluence and interest in that music.23 amerikanska jazzartister. De brittiska musikernas fackliga organisa- tion betraktade amerikanska turnerande musiker som ett hot mot Olika forskare har försökt förklara det växande intresset för blues inhemska musikers försörjningsmöjligheter. Organisationen satte i 1950-talets Storbritannien på olika sätt. Den brittiske historikern därför upp hinder som försvårade för utländska artister att turnera. Eric J. Hobsbawm har sett det som en följd av tradjazzens åter- Hindren fanns kvar fram till slutet av 1950-talet.18 komst, medan andra har ägnat mer uppmärksamhet åt folkmusi- Reglerna blev sannolikt en drivkraft för brittiska artister att kens allmänna expansion, som ledde till ett ökat intresse för såväl själva framföra amerikansk musik. Vid mitten av 1940-talet växte ”vit” som ”svart” amerikansk folkmusik.24 Min slutsats är att det i intresset för traditionell jazz bland unga vänsterradikala män i detta fall inte går att peka på antingen det ena eller det andra. I 190 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 191 stället måste det ökade intresset för både radikal vit folkmusik och brittiska folksånger, men också sånger av Woody Guthrie. Även blues hänföras till en kombination av intresse för såväl jazz som skifflegrupper framträdde i samband med andra världsungdoms- folkmusik i en kontext av en ökad politisk radikalisering i det brit- festivaler. Sålunda framträdde The City Ramblers under en sådan tiska samhället under tidigt 1950-tal. Denna kontext tydliggörs i Moskva 1957.28 Bandet deltog tillsammans med andra skiffle- också av Hylda Sims när hon fortsätter berätta om sin ungdom och och jazzband regelbundet i de engelska antikärnvapenmarscher hur intresset för att utöva musik växte fram: som ofta samlade tusentals deltagare.29

The left wing had a lot to do with it. Both of my parents were com- munists. When I left home, I came up to London studying dance. I personifierad transnationalism became friends with the local young communist league and then joined its youth choir […]. So we would sing lots of this stuff, folky Jag har visat betydelsen av vänsterradikala artister som Leadbelly stuff, leftish songs from the States […]. The youth choir I belong to och Woody Guthrie för skifflemusikens utveckling ­i Storbritannien had some links with Pete Seeger and the Weavers. Guthrie was under 1950-talet. Varken Leadbelly eller Guthrie hade möjlig­heter ­already getting a bit ill, but you know all those Guthrie songs and att själv komma till Europa, men deras radikala musik fördes hit other American folk songs and British as well. We were into that via andra. En av dessa var den ovan nämnda sångerskan och akade­ stuff and singing that stuff.25 mikern Jean Richie, som i usa hade varit medlem i samma­ band Sims fortsätter med att berätta om körens ledare, John Hasted, som som Pete Seeger och Woody Guthrie. En annan var Peggy Seeger. var kommunistpartimedlem och aktiv i freds- och antikärnvapen- Det fanns också andra aktörer som var direkt involverade i att rörelsen. Hasted hade varit med och startat en av de första folk­ popularisera och sprida radikal amerikansk folkmusik i Storbritan- musikgrupperna i efterkrigstidens London. Tillsammans med nien. En av dessa var musikantropologen Alan Lomax, som till­ bland andra A. L. (Bert) Lloyd och amerikanskan Jean Richie sammans med sin far John Lomax under lång tid arbetat med att ­bildade han 1950 The Ramblers. Namnet hade han tagit från den samla in amerikansk folkmusik för Library of Congress. Alan vänsterradikale amerikanen Woody Guthries sång ”Rambling Lomax var själv också aktiv som musiker och personlig bekant med Round Your City”. Gruppen var influerad av den amerikanske flera av 1940- och 1950-talets radikala amerikanska blues- och folk- kommunistiske protestsångaren Pete Seeger och hans grupp The musikartister. Redan 1936 hade han tillsammans med Burl Ives, Almanacs, i vilken såväl Jean Richie som Woody Guthrie hade ­varit Pete Seeger, Will Geer, Cisco Houston, Sonny Terry och Woody medlemmar.26 Parallellt med att leda kören arbetade Hasted med Guthrie startat ett band.30 folk- och skifflemusik. Flera av körens medlemmar, till stor del Alan Lomax publicerade också sociala rapporter om de urusla kvinnor som exempelvis Hylda Sims och Shirley Collins, kom ock- förhållanden under vilka fattiga afroamerikaner levde. Författar- så att rekryteras till skifflemusiken.27 skapet och umgänget med kommunister och fackföreningsaktiva, Körens – och skifflemusikens – anknytning till vänsterradikalism tillsammans med Lomax radioskildringar om fattigas livsvillkor, avspeglades också i att den deltog i världsungdomsfestivalen i gjorde att fbi uppmärksammade honom. Han omnämndes i en ­Bukarest 1953, där den bland annat bidrog till att sprida radikala rapport om kommunistisk infiltration. Rykten gick att det plane- 192 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 193 rades massarresteringar och som en konsekvens av detta flydde ­genom en resa till jazzens hemstad New Orleans, där han spelade Lomax till Europa hösten 1950.31 bbc kände till honom sedan tillsammans med den tidens stora tradjazzstjärnor. Colyer kände ­tidigare, och han fick snabbt uppdrag att göra insamlingar av folk- ett behov av att ta reda på mer om det han menade vara den auten- musik. Vintern 1951 gjorde han dessutom en programserie med tiska jazzen i New Orleans och tog sig till staden genom att arbeta omfattande inslag av bluesmusik, ”The Art of the Negro”, där han på fartyg.35 Enligt egen utsago smälte han snabbt in i stadens belyste den afroamerikanska befolkningens dåliga levnadsvillkor i ­musikliv och fick tillfälle att framträda tillsammans med bland framför allt usa:s sydstater. På så sätt introducerade han exem­ ­annat George Lewis Band.36 Den då 24-årige Colyer fick också pelvis Sister Rosetta Tharpe och Big Bill Broonzy för en brittisk spela med fler av stadens legendarer. De erfarenheter han skaffade publik.32 Bara några månader efter att Lomax radioserie sänts, be- sig såg han själv som omistliga: trädde den då 58-årige Big Bill Broonzy för första gången brittisk mark och framträdde vid en konsert i London.33 As I came off the S.S. United States, I felt I had just completed the Ingen av de personer jag intervjuat nämner radioseriens bety- most important phase of my life as a jazz player. That trip to New Orleans was something I had had to make. In delse för den växande uppmärksamhet bluesmusik och bluesartister England, owing to the unfortunate restrictions, the jazz musician fick i Storbritannien under 1950-talets första år. Eftersom bbc:s has no teachers to go to for the necessary tricks-of-the-trade […]. sändningar hade stora lyssnarskaror och serien i tid sammanföll I know I returned a wiser and more satisfied musician, with much med det växande intresset för blues i England talar detta ändå för learnt that will take time to put into practice. The experience gained­ att den kan ha inspirerat till att både lyssna på musiken och själv will be of great value to me in building a unit which I hope will be a credit to those who helped me so well. spela den. Den riktade också uppmärksamhet mot afroamerikaner- Here in England we have a long way to go in the making of jazz. nas levnadsförhållanden och blev på så sätt en mobiliserande poli- Tony Brown hit the nail smack on the head (MM March 14) when tisk kraft. I fotspåren av Lomax’ introduktion av bluesen för en he said, ”Individually and co-operatively, we just don’t swing like bredare ­publik öppnades också den brittiska scenen upp för artister the Americans. Too many of our jazz players are worrying about the som Lonnie Johnson, Muddy Waters, Champion Jack Dupree, notes, when the essence is how they are played.”37 Memphis Slim, Sonny Terry och Brownie McGhee.34 Dessa turne- rade liksom Big Bill Broonzy vid flera tillfällen i Storbritannien Genom att resa till New Orleans för att studera hur traditionell jazz ackompanjerade av brittiska jazzmusiker som Chris Barber, spelades blev Ken Colyer en musiker som brukade historia. Där Humphrey Lyttel­ton eller Ken Colyer. fanns musiker som enligt Colyer kunde undervisa honom i vad han Den sistnämnde kan också personifiera det transnationella fast såg som jazzens sanna natur. Resan markerade dessutom ett av- i omvänd riktning. Ken Colyer var med sitt Crane River Band – ståndstagande från vad Colyer sannolikt ansåg vara en kommer- tillsammans med bland andra Humphrey Lyttelton, Manchester sialiserad form av jazz, det vill säga den musik som spelades i dans- Saints och Freddie Randall – en betydelsefull del av tradjazzens palatsen och av storband i 1940-talets Storbritannien. På så sätt renässans i Storbritannien under efterkrigsåren. I början av blev resan också en solidaritetsmarkering gentemot tradjazzen och 1950-talet skaffade han sig en näst intill mytomspunnen status dess företrädare i såväl New Orleans som Storbritannien, detta i 194 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 195 synnerhet som det var förbjudet för vita och svarta musiker att slutord 38 uppträda tillsammans – ett förbud som Colyer trotsade. Skifflerörelsen i Storbritannien hade stor betydelse för det som Ken Colyer förknippades, liksom flera andra jazzmusiker, med några år senare kom att bli 1960-talets popvåg, då brittiska band en radikal politisk vänster. Han rörde sig frekvent i de vänster­ erövrade världen i något som kommit att kallas ”The British In­ politiska studentkretsar som såg jazzen som ett upproriskt utma- vasion”. Skifflen i sin tur föddes i sin brittiska kontext ur ett äkten- nande av hegemoniska ordningar, bland annat vad gällde relatio- skap mellan jazz och folkmusik, inkluderande afroamerikansk nen mellan svarta och vita i usa.39 Colyers vänsteranknytning var blues. Näringen tillfördes genom det politiska engagemanget och tydlig tidigt i karriären. Redan före resan till New Orleans hade han känslan för internationell solidaritet hos många av 1950-talets varit i Östberlin med Crane River Jazz Band och framträtt på en ­brittiska jazz- och folkmusiker, som därför utvecklade ett intresse ungdoms- och studentfestival för fred.40 för afroamerikansk musik. Näringsbärare var i hög grad trans­ För att kunna delta i politiska demonstrationer och vid stor­ nationella aktörer som exempelvis Alan Lomax och Ken Colyer, möten bildade Colyer senare, vid sidan om sitt reguljära jazzband men också alla de afroamerikanska bluesartister som turnerade och skifflebandet, ett marscherande brassband. Också detta var en inför en engelsk publik. frukt av tiden i New Orleans. Där spelade brassband frekvent, Skifflen är med andra ord ett utmärkt exempel på den påverkan ­särskilt vid gatufestligheter som Mardi Gras, men också i begrav- som musik kan utöva under rätt förutsättningar. Musiken påverkas ningsprocessioner. Colyers eget brassband, The Omega Brass Band, självklart av samhället i stort, men den påverkar också samhället framträdde ofta i samband med olika slags vänsterdemonstrationer och kan bidra till att förändra livet för musikgörande människor. 41 under 1950- och 60-talen. Efter The Omega Brass Band bildades Skifflen skapade förutsättningar för den brittiska popvågen, men flera andra brassband med syftet att kunna delta i politiska demon- lika viktigt är att skifflen speglar den fördjupade demokratisering 42 strationer. som det brittiska samhället genomgick under 1950-talet och som Genombrottet för denna typ av brassband rymmer en intressant kom tydligt till uttryck under det följande årtiondet, då unga männi­ aspekt. Brassband var sedan länge en levande del av engelsk arbe- skor drogs in i politiken och genom musiken inte bara formade sina tarkultur, särskilt i norra England.43 Denna kultur började emel- egna liv utan också lade grunden för ett socialt engagemang. Därtill lertid blekna bort ungefär samtidigt som de New Orleansinfluera- är skifflen ett utmärkt exempel på hur musiken förändras över grän- de brassbanden fick sitt genombrott. Jazzforskaren George McKay ser och genom möten med andra kulturer. ser detta som en ironi.44 Det är emellertid inte så enkelt. Det fanns hos traditionalisten * Ken Colyer och hans gelikar också ett outtalat intresse av att bygga vidare på en engelsk arbetarkultur och föra in ett nytt innehåll i 1. Patrick Humphries, Lonnie Donegan and the Birth of British Rock & Roll, den, skapa nya former för den och därmed också finna en ny och London: Biteback Publishing, 2012, s. 99ff. yngre publik för den. På så sätt föddes under 1950-talet en ny 2. Chris Barber, Jazz Me Blues: The Autobiography of Chris Barber, Shef- ­engelsk jazzorienterad brassbandsmusik ur den gamlas sköte. field: Equinox, 2014, s. 26f. Se också Mats Greiff, ”1950-talets engelska 196 Mats Greiff Skiffle – hemmagjord musik med kraft att förändra världen 197

skifflerörelse: Då amerikansk musik och brittisk arbetarkultur smälte sam- 21. Jazz Journal, vol. 3, nr 2, 1946. man”, i Mikael Askander, Johan A. Lundin & Johan Söderman (red.), Coda: 22. Judith Anne Murphy, Tyneside Culture and the Second Folk Revival, Andra antologin om musik och samhälle, Malmö: Kira, 2014. 1950–1975, diss., University of Northumbria, Newcastle, 2007, s. 125. 3. Se t.ex. Mike Dewe, The Skiffle Craze, Aberystwyth: Planet, 1998, kap. 23. Intervju med Hylda Sims, juli 2013. 4; Pete Frame, The Restless Generation: How Rock Music Changed the Face of 24. Eric J. Hobsbawm, ”Jazz since 1960”, i Uncommon People: Resistance, 1950s Britain, London: Rogan House, 2007. Rebellion, and Jazz, New York: New Press, 1998, s. 283; Murphy 2007, s. 125. 4. Humphries 2012, s. 167ff; Chas McDevitt,Skiffle: The Definitive Inside 25. Intervju med Hylda Sims, augusti 2013, Story, London: Robson, 2012, s. 8. 26. Dave Arthur, Bert. The Life and Times of A.L. Lloyd, London: Pluto 5. Humphries 2012, s. 172f. Press, 2012, s. 202; John Szwed, The Man who Recorded the World: A ­Biography 6. Lars Berggren, Mats Greiff & Björn Horgby (red.), Populärmusik, uppror of Alan Lomax, London: William Heinemann, 2010, s. 184ff. och samhälle, Malmö: Malmö University Press, 2009. 27. Intervju med Hylda Sims, juli 2013. Se också Arthur 2012, s. 204f. 7. Jonathan Paul Watson, ”Beats Apart”: A Comparative History of Youth 28. Intervju med Hylda Sims, juli 2013; Arthur 2012, s. 204. Culture and Popular Music in Liverpool and Newcastle upon Tyne, 1956–1965, 29. The Guardian 5 april 1958; Daily Telegraph 5 april 1958; McDevitt diss., University of Northumbria, Department of Arts and Social Sciences, 2012, s. 133f; McKay 2003, s. 269; McKay 2005, s. 57ff. 2009, s. 120; Sean Egan, Animal Tracks: The Story of the Animals: Newcastle’s 30. Szwed 2010, s. 207. Rising Sons, London: Helter Skelter, 2001. 31. Szwed 2010, s. 250. 8. The Times 17 juli 1957. 32. Szwed 2010, s. 257f. 9. The Times 17 juli 1957. 33. McDevitt 2012, s. 20f. 10. Ruth Finnegan, The Hidden Musicians: Music-Making in an English 34. Dewe 1998, s. 13. Town (1989), Middletown: Wesleyan University Press, 2007, kap. 19–20. 35. Humphries 2012, s 61f; McDevitt 2012, s. 5. För en jämförelse med ddr, se Mats Greiff, ”Rocken och muren: Rock- 36. Humphries 2012, s. 62. musikrörelser och den statliga kulturbyråkratin i ddr”, i Lars Berggren, 37. Melody Maker 28 mars 1953, www.kencolyer.org/jazz9.html. Mats Greiff & Björn Horgby (red.),Populärmusik, uppror och samhälle, 38. McDevitt 2012, s. 5; Melody Maker 28 mars 1953, www.kencolyer.org/ Malmö: Malmö University Press, 2009. jazz9.html; Berber 2014, s. 26. 11. The Lonnie Donegan Club Bulletin, vol. 2, nr 1 (Spring), 1958, s. 8. 39. Intervju med Sammy Rimington, augusti 2014 12. The Lonnie Donegan Club Bulletin, vol. 2, nr 2 (Summer), 1958, s. 8. 40. George McKay, Circular Breathing. The Cultural Politics of Jazz in Brit- 13. The Lonnie Donegan Club Bulletin, vol. 2, nr 2 (Summer), 1958, s. 8. ain, Durham 2005, s. 54. 14. The Lonnie Donegan Club Bulletin, vol. 2, nr 2 (Summer), 1958, s. 7. 41. George McKay, ”Just A Closer Walk with Thee: New Orleans-Style 15. McDevitt 2012, s. 48ff, 254f. Jazz and the Campaign for Nuclear Disarmament in 1950s Britain”, i Popu- 16. McDevitt 2012, s. 48. lar Music, vol. 22, nr 3, 2003, s. 263, 273. 17. Intervju med Hylda Sims, juli 2013. 42. McKay 2003, s. 274. 18. Michael Brocken, Other Voices: Hidden Histories of Liverpool’s Popular 43. Intervju med John Steel, mars 2018. Music Scenes, 1930s–1970s, Farnham: Ashgate, 2010, s. 59. 44. McKay 2003, s. 278. 19. Humphrey Lyttelton, It just Occurred to me… The Reminiscences & Thoughts of Chairman Humph, London: Anova, 2007, s. 29f. 20. Brocken 2010, s. 58ff.