T E S B I L D ! Where Did This Begin? is about Testbild! from Malmö T E S T B I L D ! and tells the story of more than a decade of progressive pop music, abstract ideas and artistic collectivism. W H E R E D I D T H I S B E G I N ? The book consists of a long interview in both Swedish and English, documentation of the projects Proof of Life, Imagine a Balloon and A Second Sun as well as a detailed discography. W H E R D I T S B G N ? B L Ä C K C H A R M N O S T A L G I V A S S A T Ä N D E R W H E R E D I D T H I S B E G I N ? 1 2 T E S T B I L D ! 3 WHERE DID THIS BEGIN? B L Ä C K C H A R M N O S T A L G I V A S S A T Ä N D E R 4 C O N T E N T S 5 Testbild! P R E L U D E 7 Where Did This Begin? © 2013 Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder by Louis Philippe Text: Joakim Norling Design: Rikard Heberling Photo sections: Moa Andersdotter O R D E T S O M S Å D A N T 9 Copy editing: Chris Evans Band photos: Moa Andersdotter (97), Michael Björn (105), Petter Herbertsson intervjuad av Joakim Norling Rikard Heberling (cover, 29, 87), Andrea Hofmann (39), Jonas Isfält (17), Nils Kullberg (23, 108), Andreas Wagner (13) Thanks: Lisa Fahlgren, Henrik Kihlberg, Louis Philippe, P R O O F O F L I F E 43 Rikard Turban, Stefan Wesley, Stefan Zachrisson ISBN 978-91-980738-0-5 I M A G I N E A B A L L O O N 53 A S E C O N D S U N 61 T H E W O R D I N I T S E L F 83 Petter Herbertsson interviewed by Joakim Norling D I S C O G R A P H Y 117 6 P R E L U D E 7 NO-ONE KNOWS what the members of Testbild! look like. Almost no-one: I do. But one of the things that drew me to them was that element of uncertainty. Their music, which is suffused with this rarest of qualities – lightness, which is so precious – was anything but anonymous, however. I remem- EHUP\ÀUVWUHDFWLRQWRLWZKLFKZDVDOVRP\VHFRQGDQGP\ third, and so on. That music had a way of startling you that was quite unlike anything I’d hoped for. It had elegance, a remote but vibrant kind of sensuality, complexity of the most appealing kind; most importantly, it had mystery. What is a testbild? Nothing. A hertzian quiver on a screen. Perhaps it was an attraction towards a void, as so much in their music draws you to a blissful emptiness; or a half- remembered memory of an old Young Marble Giants EP. But the melodies were anything but static, and the harmo nies chiselled with so much care that, to my ear, they sounded as water-washed stone would if it could sing. Music is made in the mind, and in dreams before strings are plucked and drums beaten. So we met, at my instigation, worked together, drank wine, and port, and other things, looked at old stones and exchanged secrets. It was glorious, and painful too. It takes a lot of effort and pain to conquer lightness. This is how The Ocean Tango was born, my highest watermark, the JUDQGÁRRGRI,ZLVKLWFRXOGHQJXOIWKHZKROHZRUOG Louis Philippe 8 Petter Herbertsson intervjuad av Joakim Norling 9 Malmö, 2012 ORDET SOM SADANT DEN HÄR INTERVJUN ska börja med utgivningen av The Double Life of Testbild! är det sagt, men när jag läser om Mattias Holmbergs utmärkta intervju med dig i Twisterella OlJJHUMDJPlUNHWLOODWWGXVlJHUDWWUHIUlQJHQWLOOʮ)URP Forgotten Power Station on the Moon” är skriven redan 1994. 'HWInUPLJDWWWlQNDDWWGHWPnVWHÀQQDVHQI|UKLVWRULDVRP borde vara intressant att ta del av. Jag vet ju att du gick på musik linjen på Fridhems folkhögskola och tidigt spelade i band, men när började du skriva egen musik på allvar? Skrivit låtar och små konstiga sånger har jag väl gjort sen jag var liten, typ sju då jag började gå hos pianolärare, men det var kanske inte så mycket på allvar på den tiden. Jag började VSHODLSXQNEDQGVRPGHÁHVWDQnQJnQJLnUVnOGHUQRFK då var jag nog den enda som skrev egna låtar. Svenska texter skulle det vara, något slags Ebba Grön och KSMB-ideal, eller Lädernunnan som var mitt absoluta favoritband på den tiden. Men jag kan inte påstå att vi var så seriösa. Vi repade knappt, spelade mest upp våra låtar för varandra i musiksalen på UDVWHUQDRFKVn0HQMDJÀFNQnJRWVODJVNRQVWQlUOLJWXSSYDN- nande när jag började intressera mig för industri- och kassett- scenen, måste ha varit runt 1987, då jag började göra egna ljudcollage och dessutom startade ett fanzine och ett kassett- bolag, allt i mycket blygsam skala förstås! Industrimusik var något mycket positivt och utvecklande för mig på den tiden, kopplat till kreativt arbete och experimentlusta, punk och DIY. Jag hade inga som helst associationer till den hemska syntscenen som var samtida, Front 242 och Nitzer Ebb och sån skit. Att jag började skriva poplåtar så småningom var nog någonting som växte fram, dels på grund av att jag ungefär samtidigt som jag höll på med industri blev introducerad för Biljardakademien av Stefan Wesley, och dels att jag började lyssna på Monica Zetterlund ett par år senare. Ytterligare en grej som gjorde stort intryck på mig var att jag upptäckte 10 fanzinen Id och, framför allt, Grimsby Fishmarket. Jag hade 11 samma gång. Parallellt med allt det här har jag naturligtvis ju inte hört talas om ett enda namn där, men jag svalde spelat i ett otal andra band, med olika inriktningar. Ingenting allting, det kändes som en hemkomst. Här fanns några som som ingår i det här sammanhanget tycker jag. kunde skriva om musik på ett sätt jag bara kunnat drömma om innan, som snarare gick igång på känslorna och poesin Testbild! har ju mer eller mindre genomgående jobbat med runt omkring istället för att koncentrera sig på anekdoter och teman, koncept och i projektform men The Double Life of … musikjournalistiskt korrekta hyllningar. Jag hittade aldrig är den kanske tydligast sammanhängande historien och någon av skivorna dom skrev om, förutom Louis Philippes introducerar också två motiv som du kommer att återkomma Yuri Gagarin, fortfarande en av de tio bästa skivor jag någon- till senare, rymden och havens djup. En känsla av oändlighet sin hört, så jag brevväxlade lite med Marcus Törncrantz som präglar båda. Kan du säga något om din fascination? gjorde den, och bad honom spela in blandband till mig istället. Ungefär samtidigt, d.v.s. någon gång i slutet av gymnasiet, Hm, kanske något jag borde ta upp med min psykolog? Ärligt upptäckte jag att jag hade fallenhet för att skriva egna låtar, talat vet jag inte, inte mer än att det är teman som fascinerat fastän jag inte alls visste hur man gjorde eller vad man ska mig så länge jag kan minnas. Jag har försökt analysera det jag säga, jag bara slängde in alla intryck jag samlat på mig och håller på med ganska mycket, och det jag kommit fram till är hoppades på att det skulle bli något som någon skulle vilja nog att jag utgår från bilder och sinnesintryck som jag upp- lyssna på i slutändan. Jag och några kompisar bildade ett levt som mycket liten. Gamla bilderböcker, lukter och smaker, EDQGVRPYLG|SWHWLOO*UHWD*DUERLQÁXHUDGHDYpOUHFRUGV färger och ljusförhållanden inte minst. Känslan av att titta upp XTC, Prefab Sprout, Bacharach och andra, men förutom ett på stjärnhimlen varma sommarnätter, eller den bottenlösa tiotal demolåtar gjorde vi ingenting av värde. Vi hann inte skräcken jag upplevde i valskelettrummet på Natur historiska ens börja repa ordentligt förrän allt plötsligt hade runnit ut i 5LNVPXVHHW-DJYHWLQWHRPGHWÀQQVNYDUPHQGHWYDUOLNVRP 1 1. Stefan Wesley: sanden. Gjorde ett tappert försök att sätta ihop ett nytt band en stor sal som jag minns det, man gick ut på en långsmal ʮ7YnDY*UHWD*DUEROnWDUQDJDYMDJRFK Magnus Häglund ut på kassetten Power-Play kring -92, då jag dessutom hade upptäckt j-pop, Mancini- brygga. Runt omkring en hängde valskelett, och i högtalarna 1992. Vi hade då startat kassettbolaget Mate soundtracks, bossa nova och soul, men det blev heller aldrig spelades valsång … som tog över där mina tidigare etiketter CA och Enjoy slutat, och där Petter varit någonting. En världsomsegling under havet av Jules Verne var min trogen kund. Power-Play var en 90 minuters samling med bl.a. Kjell Häglunds Biljard- Sen började jag på musiklinjen på Fridhems folkhögskola favoritbok, och min favoritfärg var djupblå som sommar- akademien (som då hette Biljard), Karparna, i Svalöv, men det första som slog mig där var hur usel, eller KLPOHQ2FK0XPLQWUROOHQMDJYDUSHULRGYLVKHOWÀ[HUDGYLG Doubleheader och Henry Moore-Selders Dartanjangs. När jag för några år sedan i värsta fall ickeexisterande musiksmak folk hade. Det fanns Mumintrollen. Finns mycket tematik jag burit med mig där- startade Bendi Records var huvudsyftet att många trevliga typer, och vi hade väldigt roligt, men om jag ifrån: kometer, översvämningar, fyrar i havsbandet o.s.v. När återutge gamla kassetter och undrade då om jag kanske kunde få ha med ena låten, ska generalisera så lyssnade alla mest på Toto, Tower of Power, jag började i skolan lånade jag jämt hem en massa böcker ’Smulpaj’, på en ny CD-samling. ’Smulpaj’ består av ett antal små, trevliga melodier David Sanborn och horribel västkustfusion.