Översikter och meddelanden

Berör ytterligheterna I denna artikel avser jag att närmare belysa hur två politiska ytterligheter i denna mening varandra? berör varandra. De två rörelser vars berörings­ Om renegater/överlöpare från punkter jag vill studera är kommunism/socia­ kommunism/socialism till lism och fascism. Den övergripande frågan är: fascismAollaboration 1920-1945: Är det så att skillnaderna är större än likheter­ En jämförande analys na dessa rörelser emellan (den traditionella hypotesen)? Eller är det så att likheterna dem emellan överskuggar de skillnader som finns dem emellan (den totalitära hypotesen)? Vil­ ken av dessa hypoteser är mest trovärdig? 1. Inledning Detta problem kan tänkas belysas på en Ett vanligt förekommande och samtidigt klar­ mängd olika sätt. Man kan se på rörelsernas görande sätt att skilja mellan olika politiska ideologi: har fascismen i en ursprunglig me­ grupperingar är att utgå från deras inplacering ning sina rötter i socialismen (jfr Hayek 1944 på en höger-vänsterskala. Längst till vänster kap. 12; Blot 1985)? Man kan se på rörelsernas med värden nära 1 har man brukat placera sociala bas: tenderar dessa politiska rörelser kommunistpartier och längst till höger inte att rekrytera medlemmar och sympatisörer långt från värdet 10 kan man finna extrema hö­ inom liknande sociala skikt (jfr Lipset 1966 gergrupper av typ nyf fascistiska partier. Denna kap 4 och 5)? Man kan se på deras politiska klyvning efter en höger-vänsterdimension har agerande under vissa kritiska skeden: visade åtminstone i flertalet västeuropeiska politiska kommunisterna sitt rätta ansikte under den s k system utgjort ett meningsfullt sätt att struktu­ paktperioden genom att samarbeta med nazis­ ter (jfr Rossi 1951)? Man kan också se på hur rera partier och politiska konflikter. Accepte­ kommunister som politiska aktörer har förhål­ rar man denna strukturering framstår därvid lit sig till fascistiska rörelser: har det varit van­ också den extrema vänstern som den direkta ligt förekommande att kommunister lämnat motpolen till den extrema högern. den kommunistiska rörelsen för att till sist Denna traditionella syn brukar man dock hamna i närheten av fascistiska rörelser? Det ibland vända på. I stället för att se politiskt ex­ är denna sista aspekt som jag vill ta upp till trema rörelser som ytterligheter som skiljer sig behandling i denna artikel för att belysa frågan från varandra i de flesta avgörande hänseen­ om ytterligheter som kommunism/socialism den betonar man deras likheter. Det är med och facsism/kollaboration berör varandra. andra ord ytterligheterna som berör varandra och de särskiljer sig från de demokratiska par­ Vad jag syftar på är i första hand företeelser tierna. En populär bild som illustrerar detta som uppmärksammade avhopp från ledande synsätt är att se de politiska rörelserna/ ideolo­ positioner inom ett kommunistparti som sena­ gierna inplacerade i en cirkel eller längs en re följdes av medverkan eller samarbete med hästsko där avståndet är minst inom gruppen fascistiska rörelser eller regimer; men även extrema partier respektive gruppen demokra­ andra exempel på övergångar från vänster till tiska partier medan avståndet mellan dessa två höger kommer att beröras. Vanligen utmynna­ grupper av partier är betydande (jfr analoga de dessa övergångar under andra världskriget resonemang hos Levine 1963:48 f och Laver - i tillämpliga fall - i ett samarbete med den ÄHunter 1992:11-15). tyska ockupationsmakten eller ett ställningsta-

Statsvetenskaplig Tidskrift 1993, årg 96 nr 2 154 översikter och meddelanden gande för den tyska krigsinsatsen. Den tidspe­ göra vilket av olika motiv som sannolikt domi­ riod som avses är därför från 1920-talets bör­ nerade över andra motiv. jan och fram till krigsslutet. Bland de personer Ser man till de politiska partier för vilka dy­ (och med dem förbundna rörelser) som för­ lika övergångar var en realitet är det intres­ knippas med dylika övergångar kan nämnas santa i första hand att konstatera vilken omfatt­ Nils Flyg (Sverige), Jacques Doriot (Frankri­ ning detta fenomen hade. Var övergångar van­ ke), Niccola Bombacci (Italien) och Hendrik ligare i vissa partier än i andra? Förelåg därtill de Man (Belgien). skillnader i förekomst av övergångar mellan Dessa övergångar kan betraktas utifrån så­ olika nivåer inom partierna, som mellan ledar­ väl ett individuellt perspektiv som något som skap (elit), medlemmar och väljare (massa)? drabbade politiska partier som kollektiv. Vil­ Vad gjorde det vanligare i vissa partier? Spe­ ka var drivkrafterna som fick människor att lade skilda former för ledarskap någon roll? göra dylika övergångar? Här kan det möjligen Kan det i stället ha varit uttryck för skilda na­ vara relevant att med utgångspunkt från We- tionella politiska kulturer eller en konsekvens bers karaktäristik av olika handlingsmotiv av varierande samhälleliga skiljelinjer? skilja mellan värderationellt (ideologi) och Hur skall den följande analysen relateras till måLrationellt (strategi) handlande å ena sidan en prövning av de ovan relaterade hypoteser­ och å andra sidan ett traditionellt handlande na? Vad krävs m.a.o. för att den totalitära hy­ som kan ses som grundat i en rad individuella potesen skall accepteras och inte förkastas? karaktärsdrag som ibland kan föras tillbaka på Sett till det individuella planet bör de ideolo­ erfarenheter av en specifik social omgivning giska övervägandena dominera över strategis­ (Weber 1978:24-26). ka och andra motiv. Det är bara om man kan I denna kontext - övergång från vänster till påvisa en ideologisk samsyn som det är me­ höger - bör ideologiska motiv innebära ele­ ningsfullt att se dessa rörelser som ideologiskt ment-av en-ideologisk samsyn(socialism, re­ varandra närstående. Dessa övergångar bör volutionär syndikalism, antikapitalism); det även ha varit mer markerade inom partiernas kan också finnas andra ideologiska motiv som ledarskap än bland medlemmar och väljare. inte innebär en ideologisk samsyn, men som Det är endast på en sådan nivå som man kan ändå leder till en orientering från vänster till förvänta sig att en eventuell medvetenhet om höger (antikommunism, men ibland också pa­ en ideologisk samsyn är mer allmänt utbredd. cifism). Det strategiska motivet får reserveras Skillnaderna mellan partierna bör också ha va­ för motiv som innebär att överlöparen för sig rit små så att ett generellt mönster kan identi­ själv gjort det troligt att en övergång skulle för­ fieras. Frånvaron av mellan partier starkt va­ bättra den egna ställningen; ofta förknippas rierande övergångar kan då tolkas som uttryck det med ett opportunistiskt agerande i form av för att icke länderspecifika faktorer opererar. att "göra det bästa möjliga av situationen" eller Kan dylika förhållanden påvisas, då bör hypo­ - under krigsåren - ett antagande att den tyska tesen om att ytterligheterna berör varandra ges sidan sannolikt skulle vinna kriget. Det som ett visst stöd. här kallas det traditionella handlandet avser motiv som kan förknippas med olika individu­ ella egenskaper som är svåra att placera in i ett sammanhang som kräver överväganden rö­ 2. Renegat/överlöpare som fenomen rande mål och medel. Hit kan också räknas in Själva uttrycket renegat kan väl närmast be­ förhållanden som att vissa individer kan ses traktas som ett skällsord, som ofta använts i som bärare av auktoritära personligheter och polemiska sammanhang inom den socialistis­ därför dras till politiskt auktoritära rörelser. I ka och senare den kommunistiska traditionen. någon mening är det naturligtvis omöjligt att Ändå fångar det in ett fenomen som man kan särskilja dessa motiv, men det bör däremot iaktta inom denna rörelse allt från sekelskiftet vara möjligt att på det individuella planet av­ fram till våra dagar. Vad det handlar om är att ""Översikter och meddelanden 155 man hoppar av från en rörelse eller överger en av typer av mycket speciella politiska utveck­ viss övertygelse (vänstern) för att i stället när­ lingslinjer. ma sig ibland rakt motsatta idéer eller ansluta Utgångsläget är att man varit knuten till sig till en tidigare fientlig rörelse (högern). vänstern, d.v.s att man någon gång varit med­ Som ett av de första exemplen på ett övergi­ lem av eller stått nära ett socialistparti eller vande av en helig princip inom den socialistis­ kommunistparti. Efter brytningen med väns­ ka rörelsen brukar anges Alexandre Mille- tern har så en vandring inletts som slutat i vad rands accepterande av en ministerpost i Wal- som nedan kallas "renegatrörelse": dech-Rosseaus republikanska regering som­ maren 1899. En vidare spridning gavs begrep­ Från Till pet renegat i samband med den polemik som Land Socialist­ Kommu­ Renegat­ fördes mellan Lenin och Kautsky rörande den parti nistparti rörelse ryska oktoberrevolutionen i Lenins skrift Den Sverige SAP SKP-SP SP proletära revolutionen och renegaten Kaut­ Danmark SD DKP DNSAP sky (1918). Norge DNA NKP NS Man bör alltså notera att detta fenomen avser Tyskland SPD KPD NSDAP Belgien POB PCB L'UTMI övergångar från vänster till höger. (Motsatta Storbritannien Labour CPGB BUF vägen som Richard Scheringer från NSDAP Österrike SPÖ KPÖ NSDAP till KPD räknas inte som renegat.) För att kva­ Italien PSI PCI PNF lificeras som överlöpare eller renegat bör man Frankrike SFIO PCF PPF.RNP, Vichy ha varit verksam i den socialistiska rörelsen (socialist eller kommunist) och lämnat den för att i ett senare skede hamna i en ickesocialis­ Beteckningen renegatrörelse är något oegent­ tisk rörelse som kan karaktäriseras som fascis­ lig eftersom den rörelse man söker sig till som men eller nazismen närstående. Vidare bör slutstation i flertalet fall är en redan existeran­ man ha haft en ledande ställning inom väns­ de fascistisk rörelse. De enda partier som i tern - medlem av partiets högsta organ (typ egentlig mening kan kallas renegatrörelser ar partistyrelse) eller medlem av parlaments­ de franska partier som grundades av en avhop­ grupp - eller av samtiden mycket tydligt kopp­ pad kommunist (PPF: Doriot) eller en avhop­ lats samman med ett vänsterparti. Som ett typ­ pad socialist efter Frankrikes fall (RNP: Déat). exempel på en renegat i denna mening brukar Vad som ändå i detta sammanhang motiverar nämnas Jacques Doriot (Dreyfus 1990:57; jfr uttrycket renegatrörelse är att det var hit den Sörensen 1983:11; Brandt 1983:240-44; jfr avhoppade vänstern till sist kom. också Sartre 1977). Detta var en process som inleddes som en övergång från vänstern. Brytningen med vänstern innebar samtidigt att man sökte sig 3. Renegater/överlöpare: ett antal fall till rörelser som kan sägas vara fascismen eller I detta avsnitt görs ett försök att beskriva en rad nazismen närstående. De länder från vilka ex­ individers väg från socialism/kommunism till emplen hämtats är följande: Sverige, Dan­ fascism/kollaboration, d.v.s. de som svarar mark, Norge, Tyskland, Belgien, Storbritan­ mot karaktäristiken av att vara renegater eller nien, Österrike samt Italien och Frankrike. överlöpare. Vid dessa beskrivningar tas fasta Liknande fenomen fanns också i andra länder, på tidpunkter och omständigheter för deras or­ men sannolikt i mycket liten omfattning (Ned­ ganisering i den socialistiska rörelsen och i fö­ erländerna, Finland, Schweiz, Portugal, Spa­ rekommande fall övergång till kommunis­ nien). Det bör också klart framhållas att de ex­ men. Brytningen med kommunismen/socia­ emplifieringar som görs knappast är uttöm­ lismen och övergången till fascismen/kollabo- mande utan snarare får ses som illustrationer rationen och ställningen i den nya rörelsen be­ skrivs också. Det förs även en diskussion om 156 Översikter och meddelanden vilka faktorer som i de enskilda fallen kan ha lämnade Zeth Höglund posten som partiordfö­ legat bakom övergångarna. rande, dvs ordförande i partiets centralkom­ Till grund för dessa vanligen kortfattade be­ mitté. Som Höglunds efterträdare valdes Nils skrivningar ligger en ofta biografiskt oriente­ Flyg. Denna position behöll han fram till nästa rad litteratur. För länder som Italien och partisplittring 1929 när Flyg tillsammans med Frankrike finns omfattande biografiska sam­ Karl Kilbom bröt med Komintern. Det icke lingsverk som tjänar som komplement till den kominterntrogna partiet bytte 1934 namn till övriga litteraturen på området. För Frankrikes Socialistiska partiet (SP). Efter en intern upp­ del är det "Maitron", dvs den av Jean Maitron görelse inom partiet 1937 gick flertalet - med initierade Dictionaire biographique du mou­ Karl Kilbom i spetsen - tillbaka till socialde­ vement ouvrier français. Det italienska // mo- mokratin. Nils Flyg blev ny partiledare för det vimento operaio italiano har redigerats av snabbt tillbakagående partiet; riksdagsgrup­ Franco Anderucci Och Tommaso Detti; detta pen bestod förutom Ryg endast av Arvid Ols­ arbete kan också kompletteras med den av son och Victor Herou (anslöt sig 1940 till BO Philip Cannistraro utgivna Historical dictio­ samtidigt som medlemstalet mer än halvera­ nary of fascist Italy. En brittisk motsvarighet des. Förutom att han åter var ordförande i SP:s är den av John Saville initierade Dictionary of centralkommitté var han chefredaktör för par­ labour biography. För den tyska kommunis­ tiets tidning Folkets Dagblad åren 1937-40 men har Hermann Weber åstadkommit en om­ och 1942 fram till sin död i januari 1943. Vid fattande biografisk sammanställning. Det för­ tiden för Flygs död förknippades såväl partiet tjänar också ett påpekande att litteraturen på (SP) som tidningen (FD) med en tyskvänlig detta område är mycket omfattande och att hållning och en politisk orientering som stod min kartläggning av litteratur för vissa länder den tyska nationalsocialismen nära (Lundberg fortfarande är bristfällig. 1963; Grimlund 1975; Nilsson 1985; Tännsjö 1988:36-39; Norberg 4 990).T-rots atttidning­ De individuella fall som kommer att beröras en FD finansierades med tyska pengar är det i det följande avser personer på ledande poster oklart om Flyg själv på det ideologiska planet inom de rörelser de tillhör. Dispositionen görs utvecklats till en nationalsocialist Det är möj­ ländervis, men den är godtycklig så till vida att ligt att denna utvecklingslinje fullföljdes först framställningen inleds med de svenska erfa­ efter Flygs död; tydligt är att stödet för den tys­ renheterna och avslutas med Frankrike, det ka saken var helt förbehållslöst under valrörel­ land där detta fenomen torde ha varit mest ut­ sen 1944 (Lund 1982:59; Nilsson 1985:49). brett. Efter kriget dömdes också ledande personer inom SP för olovlig underrättelseverksamhet Sverige och tagande av olovligt understöd (Nilsson Om man för svensk del vill personifiera rene- 1985:46). gatbegreppet är Nils Flyg det självklara valet. Alla andra svenska exempel som man skulle Hur var denna utveckling möjlig? Den kan­ kunna peka på är i hög grad en konsekvens av ske vanligaste förklaringen brukar vara att dessa personers anknytning till och påverkan peka på personen Nils Flyg och dennes egen­ av Nils Flyg. Utah beroendet av honom skulle skaper. Han hade alltid haft "dåliga affärer" många sannolikt aldrig ha fullföljt den väg och i och med att han hade sökt ekonomiskt man en gång slog in på. stöd hos tyskvänliga grupper hade han mer Nils Flyg (1891^1943) kom redan i unga år eller mindre förvandlats till ett verktyg i deras med i den socialdemokratiska ungdomsrörel­ händer (Kilbom 1955:273). Nära förknippat sen och han hörde till dem som från första med detta är uppfattningen att Flygs person­ stund anslöt sig till Sveriges socialdemokratis­ lighet genomgick förändringar som gjorde ka vänsterparti 1917. Han fick tidigt en ledan­ hans politiska agerande allt svårare att förutsä­ de position i det kommunistiska ungdomsför­ ga, och som en konsekvens därav kunde ta den bundet. I samband med partisplittringen 1924 riktning den gjorde (Kilbom 1955:263). En Översikter och meddelanden 157 annan synpunkt som också knyts till personen fackmannaregering under ledning av Erik Flyg är den betydelse som hans internationella Scavenius. Scavenius regering lämnade reellt kontaktnät hade, varvid hans kontakter med regeringsmakten den 29 augusti 1943 även om Jacques Doriot framhålls (Kilbom 1955:272; denna avgång aldrig accepterades formellt av Almén i Hermansson 1977:92-93). den danske monarken. Detta gör att man i En annan typ av förklaring fokuseras mot de Danmark inte kan beteckna socialister som överensstämmelser man menar finns mellan satt i regeringsställning under denna period en socialistisk och fascistisk eller nationalso­ som hårdföra samarbetsmän eller renegater. cialistisk ideologi. Med Flygs bakgrund i leni­ Denna beteckning måste i stället reserveras så­ nistisk teori var det inte omöjligt att orientera dana som valde att närma sig det danska na­ sig mot socialistiska element i den nationalso­ zistpartiet (DNSAP) som klart och entydigt cialistiska rörelsen: gemensamma drag var tog ställning för den tyska ockupationsmak­ kritiken av den brittiska imperialismen och tens politik. dess bundsförvant Nationernas Förbund; kriti­ Med denna avgränsning är det bara ett fåtal ken av stalinismen i Sovjetunionen; kritiken exempel på en utveckling från socialism till av den inhemska socialdemokratin (Lundberg fascism som kan påvisas (jfr Bertholt et al. 1963:302). Om man ser denna utveckling som 1955:182). Jag har egentligen bara hittat två en sakta men kontinuerlig förändring där vissa klara exempel på en dylik utvecklingsgång: parametrar är desamma - mot kommunism, Aage Jörgensen (från kommunist till national­ socialdemokrati, storfinans, imperialism - socialist) och Harald Bergstedt (från socialde­ kan den vara lättare att förstå (Nilsson mokrat till nationalsocialist). Ingen av dessa 1985:49). Kombineras dessa faktorer - en be­ två hade haft någon ledande ställning inom stämd ideologisk utveckling, speciella person­ respektive parti även om de var kända som liga egenskaper - framstår inte längre Nils kommunist respektive socialdemokrat; > inte Flygs förvandling som oförklarlig (Grimlund heller kom de att spela någon viktig roll inom 1975:225; Sörensen 1983:145-49). DNSAP eller dansk nationalsocialism. Nils Flyg var inte ensam att följa denna ut­ Aage Jörgensen som föddes 1890 anslöt sig vecklingsväg, men skaran krympte efterhand 1910 eller 1911 till Socialdemokratisk ung­ kraftigt. Vid valet 1944 fick partiet drygt fem domsförbund vars vänsterflygel han kom att tusen röster. Bland de ledande inom partiet i tillhöra (Pedersen 1990:43). Under första maj 1945 fanns personer som medverkat i den världskriget var han aktiv inom den socialis­ socialistiska rörelsen allt från dess början tiska vänstern samtidigt som han knöt kontak­ 1917.1 de allra flesta fall torde beroendet av ter med den nya regimen i Ryssland genom att Nils Flyg ha varit förklaringen till att sådana få en anställning på dess telegrambyrå (ROS­ som Agaton Blom, Arvid Olsson, Herman Jo­ TA). Han var medlem i Socialistisk Arbejder- hansson, Uno Modin och Paul Almén valt parti och redaktör vid dess tidning Klassekam­ denna väg. Personlighetens roll måste här ha pen. Han var en av dem som ledde försöken att spelat den avgörande rollen för en rad indivi­ ena den socialistiska vänstern i Danmark i ett ders val av politisk väg. kommunistparti. Han följde med in i det Väns­ tersocialistiska partiet 1919 och anslöt sig till­ Danmark sammans med bl a Aksel Larsen till den frak­ Situationen i Danmark under kriget var speci­ tion som gick under benämningen Enhetspar­ ell. Den av Thorvald Stauning ledda koalitio­ tiet. Genom sina kontakter med Sovjetstaten nen mellan socialdemokrater och radikaler gjorde han ett flertal resor till Moskva och fun­ ombildades den 10 april 1940 men satt sedan gerade därvid som representant för de danska kvar till Staunings död den 4 maj 1942. Wil­ kommunisterna vid Kominterns 2:a kongress helm Buhl tog över posten som statsminister och deltog även vid några av EKKLs plenum och ledde en bredare koalitionsregering fram därstädes (Jakobsen 1989:64). Betecknande till november samma år då han ersattes av en nog kallades han av en av sina meningsmot- 158 Översikter och meddelanden ståndare (Marie Nielsen) för en resande i kom­ hur man skulle förhålla sig till ett samarbete munism (Pedersen 1990:46). Utan att inta med ockupationsmakten. I och med denna någon formellt ledande position inom den övergång framstod Bergstedt som en klar na­ kommunistiska rörelsen i Danmark var han tionalsocialist och han dömdes därför 1947 till ändå vid denna tidpunkt ett av dess mer kända två års fängelse för sitt agerande under ocku­ ansikten. pationsåren. Aage Jörgensen drog sig tillbaka från den Gemensamt för dessa överlöpare är att ingen aktiva partipolitiken 1923 i och med att han av dem hade någon ledande position inom re­ fick anställning som legationssekreterare vid spektive DKP eller SD. Den övergång till na­ den sovjetiska ambassaden. Denna post inne­ tionalsocialismen som de gjorde skedde under hade han fram till 1935. Strax efter att han slu­ ockupationsåren och var delvis konsekvensen tat sin anställning vid ambassaden bröt han av personliga motgångar, men kan också ses upp från det kommunistiska partiet. Han sökte som ett utslag av opportunism: genom att ta sig i stället till socialdemokratin och blev med ställning för den tyska saken hoppades man hjälp av Hartvig Frisch medlem av partiet. vinna fördelar och revanschera sig för person­ Därvid medverkade han som skriftställare i liga misslyckanden man upplevt partiets huvudorgan Social Demokraten. Efter ockupationen knöts han till en tidskrift Globus Norge - han var redaktör för denna från maj 1941 till Vad som främst skiljer den norska erfarenhe­ januari 1944 - som delvis hade socialdemo­ ten under ockupationsåren från den danska er­ kratiska utgångspunkter men efterhand allt farenheten är att såväl den lagliga regeringen klarare tog ställning för Hitlers Tyskland. (Nygaardsvold) som monarken (Haakon V) Någon gång i början av 1943 lämnade han so­ lämnade landet (den 7 juni 1940) för att under cialdemokratin utan att formellt gå in i resten av kriget befinna sig i London. Detta DNSAP. Aage Jörgensen Kom doclfefter kri­ inhebar att alla förmerav medverkanTstyrél- get att jämställas med de sam arbetsman som sen av norska institutioner - Administrations­ funnits inom DNSAP och blev av denna an­ råd såväl som Kommissarisk ledning av LO - ledning utesluten ur Danmarks Forfatterfore- kunde betraktas som mer eller mindre långt ning (Pedersen 1990:52). gående samarbete med den tyska ockupations­ Det andra exemplet på en överlöpare är Ha­ makten eller med dess norska stödtrupp Na- rald Bergstedt (1877-1965). Han var i första sjonal Samling (NS). De som gick längst i sitt hand författare och det var som sådan han spe­ samarbete med tyskarna valde vanligen att lade en viss politisk roll. Han räknades som en manifestera detta genom att bli medlem i NS. av Danmarks främsta författare med en social I och med detta finns en klar avgränsning om orientering. Från slutet av 1920-talet medver­ man vill identifiera renegater i den norska kon­ kade han regelbundet i socialdemokratins hu­ texten. vudorgan Social Demokraten. Ett uttryck för I sin bok Fra Marx til Quisling har öysten hans starka ställning inom rörelsen var att han Sörensen (1983) redogjort för fem fall av i anslutning till sin 60-årsdag 1937 beteckna­ övergångar från socialism till mer eller mindre des som socialdemokratins mest framträdande aktivt stöd för NS under ockupationsåren. diktare (Ravn 1979:206). Det väckte därför Därtill ägnar Tore Pryser (1988) ett kapitel åt stor uppmärksamhet när Bergstedt i december nazifieringen av arbetarrörelsen i sin studie av 1942 lämnade Social Demokraten för att med­ arbetarrörelsen under krigsåren; detta kapitel arbeta i det nationalsocialistiska Faedrelandet utvidgade han senare till en bökArbeiderbeve- och samtidigt begärde inträde i DNSAP. Bak­ gelsen og Nasjonal samling (1991). Därför grunden till hans agerande var delvis en följd finns en bredare överblick av renegatfenome- äv motsättningar mellan Bergstedt och Social net i Norge än i många andra länder. Demokratens redaktionsledning, men berod­ Det gemensamma för de fem renegater - de sannolikt också på skilda uppfattningarom Sverre Krogh, Albin Eines, Halvard Oisen, översikter och meddelanden 159

Eugène Olaussen, Håkon Meyer - Sörensen 1923 tog Eines och Ny Tid ställning för NKP. behandlar är att de i sin ungdom alla var aktiva År 1927 avancerade han till att bli redaktör för i den socialistiska ungdomsrörelsen eller "fag- NKP:s huvudorgan Norges Kommunistblad, opposisjonen". Fyra av de fem valde att för en en post som samtidigt gjorde honom till med­ kort period stanna kvar inom NKP efter parti­ lem av NKP:s sentralstyrelse. Det väckte där­ splittringen 1923. Innan 1920-talets utgång för stor förvåning när han vid nyåret 1927 be­ hade man lämnat NKP för DNA eller någon gärde utträde ur NKP för att bara några dagar borgerlig gruppering och hade delvis passivi- senare inleda ett längre medarbetarskap i den serats under senare delen av 1930-talet. Ocku­ högerinriktade tidningen Tidens Tegn som pationen innebar att de åter aktiverades och att stod Frisinnade Venstre nära. Under hela de i några fall gick in som medlemmar i NS. 1930-talet fortsattes detta medarbetarskap och Sverre Krogh (1883-1957) var den äldste i efter ockupationen knöts han till Fritt Folk kretsen och kom efter studier i Tyskland att som var NS huvudorgan. I början av 1942blev räknas som en av introduktörerna av marxis­ han redaktör för Norsk Arbeidsliv som var den men i Norge. 1907 kom han med i Norges So­ tidskrift som tydligast profilerade NS sociala cialdemokratiske Ungdomslag (NSU) och orientering. Eines gick aldrig in i NS som med­ spelade där en central roll i den debatt som för­ lem. des om socialismens teori och praktik. Poli­ En tredje överlöpare som Sörensen tar upp tiskt hörde han till vänsterflygeln och från är Halvard Oisen (1886-1966). Han var i förs­ 1918 kom Bergen att utgöra hans hemmabas. ta hand en facklig ledare som tidigt kom med i Detta år blev han redaktör för DNA:s tidning i Fagopposisjonen av 1911 (ordförande 1914— Bergen Arbeidet. Han blev några år senare 1916) trots att han i olika sammanhang kom i 1921 invald i Stortinget. Vid partisplittringen motsatsställning till Martin Tranmael. 1919 valde han NKP och lyckades bli återvald 1924 valdes han till ordförande i norska Jern og Me­ och han var under en kortare period ledamot av tall. Politiskt valde han sida för NKP och blev NKP: s sentralstyrel se (1925) och dess politby­ vald till partiets förste vice ordförande. Han rå (1926). Krogh misslyckades med att bli stannade dock inte länge i partiet utan blev återvald 1927. Hans ställning inom NKP för­ redan i maj 1924 utesluten ur partiet. Året där­ svagades därmed varför han 1928 valde att gå efter valdes han till ordförande för LO och tillbaka till det åter förenade DNA utan att spe­ kunde behålla den posten fram till 1934 trots la någon ledande roll där. Kroghs återkomst på motstånd från kretsen kring Tranmael. Under den politiska scenen daterar sig till tiden för sin period som LO-ordförande spelade han en ockupationen då Krogh användes som kon­ betydelsefull roll i samband med återförenan­ taktman mellan NS och företrädare för arbe­ det av DNA 1927. Efter att ha suttit som LO- tarrörelsen (Fagopposisjonen 1940); skälet till ordförande i nio år upplevdes det som krän­ detta var antagligen att Krogh var studiekam­ kande att som reträttpost bli ordförande för rat med en av de ledande inom NS Björn Mei- Oslo Arbeidsnemnd. Oisens besvikelse över dell. Krogh knöts på detta sätt allt närmare till LO-ledningen gjorde honom till ett lättfångat NS och ett samarbete med ockupationsmakten byte när NS sökte knyta kontakter med ledare vilket fick som konsekvens att han i oktober inom arbetarrörelsen. Från och med december 1940 gick in som medlem av NS. 1940 var Halvard Oisen medlem av NS. För­ Albin Eines (1886-1947) var i första hand slag om att åter välja Oisen till LO-ordförande en tidningsman och knöts tidigt till den socia­ lades fram, men accepterades ej av tyskarna. listiska pressen i Norge. I början av 1910-talet Han kom i stället att verka som sakkunnig i blev han redaktör för den dåvarande Fagoppo- socialdepartementet. sisjonens tidskrift Direkte Aktion. Några år se­ Eugène Olaussen (1887-1962) var också nare knöts han till NSU:s organ Klassekampen han i första hand tidningsman. I sin ungdom och 1923 blev han redaktör för DNA:s tidning hade han brottats med religiösa problem men i Trondheim Ny Tid. Vid partisplittringen blev starkt engagerad i socialismen och gick 160 Översikter och meddelanden

1906 med i NSU. Han blev en av redaktörerna LO-ledningen kritiska roll gjorde att han sågs för Ungsocialisten och mellan 1911 och 1921 som en förhandlingspart av ockupationsmak­ var han redaktör för organisationens tidskrift ten. Detta fick till följd att många som var ak­ Klassekampen. Hans engagemang inom den tiva inom Fagopposisjonen rekryterades som socialistiska vänstern förde honom 1916 till ledare till LO av tyskarna när den gamla LO- Zimmerwald och 1921 var han en av DNA:s ledningen avsattes. Ledande ideolog inom representanter vid Kominterns 3:e kongress. Fagopposisjonen var Håkon Meyer även om Vid partisplittringen valde han att ansluta sig han inte fick någon ledande ställning inom det till NKP och representerade åren 1923-1924 centrala LO; däremot utsågs han 1941 till ungdomsförbundet i NKP:s sentralstyrelse. kommisarisk ledare för Kommuneforbundet, Efter hand gled han allt mer från NKP och en post som han fick lämna i slutet av 1942. under år 1927 kan man säga att han ställde sig Han hade varit medlem av NS sedan december utanför partiet. Han publicerade sig i Arbei- 1940 men aldrig varit aktiv inom partiet Res­ derbladet men kom 1928ikontaktmed Fedre- ten av kriget innehade han en tjänst som sek­ landslaget och dess nationellt orienterade pro­ reterare i Folkteaterföreningen, en post han gram som han snart gjorde till sitt eget. Under hade innehaft före kriget. 1930-talet levde han framför allt på översätt­ Alla dessa fem dömdes efter kriget för ningar och journalistisk verksamhet i tidning­ landssvik. Det längsta straffet fick Håkon en VestOppland. Han var inte längre politiskt Meyer (10 år) och Halvard Oisen (7 år) som aktiv och det dröjde till slutet av år 1940 innan dömdes redan 1946 medan de som fick sina han blev väckt för Quisling och NS. Trots att domar senare fick kortare straff: Albin Eines han utvecklades till en glödande nationalso­ (4 år), Eugène Olaussen (2 år) och Sverre cialist blev han aldrig accepterad som medlem Krogh (2 år). Vid sidan av dem fanns andra och fick nöja sig med ett jobb som tidningsbud som följt en liknande utveckling. Där fanns de och tidningsvärvare på Fritt Folk: Skälet till" som hört hemnia på vänsterflygeln under detta var de uppenbara problem han hade med 1930-talet - medlemmar av Mot Dag, NKP alkoholen; detta delade han med andra överlö­ närstående - och som efter ockupationen slöt pare som Sverre Krogh och Halvard Oisen. sig till Fagopposisjonen och därefter knöts till Den femte och siste överlöparen - Håkon ockupationsmakten (Kåre Rein, Erling Oisen, Meyer (1896-1989) - var såväl teoretiker, tid­ Birger Aamodt). Där fanns också DNA-politi- ningsman som kontaktman med fackföre­ ker som av övertygelse eller upplevt tvång slöt ningsfolk. Han gick med i DNA 1915 och följ­ sig till NS som Olav Steinnes (minister i de majoriteten som stannade kvar vid par­ Hornsrudregeringen) och Peter Vorum (stor­ tisprängningen. Efter sprängningen utsågs tingsman för DNA 1936) (Pryser 1988:425- Meyer till ordförande för partiets ungdomsför­ 54; Pryser: 1991). bund (Venstrekommunistisk Ungdomsfyl- De förklaringar som anges till dessa över­ king). Håkon Meyer var även aktiv inom Mot gångar betonar olika faktorer. En sådan är att Dagrörelsen och åren 1929 till 1934 var han många såg sig som revolutionärer och socia­ redaktör för DNA:s teoretiska tidskrift Det 20. lister såväl före som efter övergången (Sören- Aarhundrade. Han betraktades som en ledan­ sen 1983:155). Det fanns alltså en ideologisk de vänsterman inom DNA och hade olika or­ dimension som betonade kontinuitet och ganisatoriska uppdrag inom partiets centrala bland de norska överlöparna var detta kanske apparat. Håkon Meyer kom också att spela den tydligast hos Eugène Olaussen. För andra ledande rollen när "Fagopposisjonen av 1940" handlade det om överväganden att göra det bildades efter ockupationen. Ett av syftena bästa möjliga i en situation där man förutsätter med Fagopposisjonen var att skapa en organi­ att Tyskland redan 1940 vunnit kriget (Håkon sation som kunde ta till vara fackföreningsrö­ Meyer, Kåre Rein). Men det fanns också relsens intressen gentemot såväl den tyska mycket individuella betingelser som underlät­ ockupationsmakten som NS. Denna visavi tat övergången: en religiös fanatism (Olaus- Översikter och meddelanden 161 sen), personliga besvikelser visavi arbetarrö­ man betona socialismens idéer om ett mänsk­ relsen (Oisen, Krogh), psykiska problem ligt samhälle och inte förlita sig på att arbetar­ (Steinnes) eller alkoholproblem (Krogh, 01- klassen kan vinnas för socialismen genom att sen, Olaussen). För åter andra kan det ha varit den blir medveten om sin historiska roll som en fråga om opportunism (Vorum, Eines). man föreställt sig i den klassiska marxismen. De Man kom därmed att framträda som en av Belgien de ledande socialdemokratiska revisionisterna Belgiens situation under kriget var mycket av marxismen under mellankrigstiden. speciell. I likhet med Norge lämnade den lag­ Socialdemokratins fall i Tyskland tvingade liga regeringen landet, medan däremot monar­ de Man att återvända till Belgien. Där fick han ken Leopold m valde att stanna kvar och verka i uppdrag av partiet att utarbeta ett program för under ockupationsmakten. Denna kluvenhet att bekämpa den ekonomiska krisen. Program­ måste ha medfört problem för medborgare i met som gick under namnet "Plan du travail" Belgien när det gällde deras agerande i förhål­ fick starkt stöd inom partiet och hans idéer fick lande till den tyska ockupationsmakten: ett be­ stor genomslagskraft även utanför Belgien, gränsat samarbete i likhet med monarken eller inte minst i Frankrike. De idéer som förknip­ ett begränsat motstånd om man skulle försöka pades med "planisme" gick ut på att satsa of­ följa den lagliga regeringens intentioner? Fler­ fentliga medel för att skapa nya arbeten samt talet ledande politiker valde ändå att följa re­ att det offentliga skulle ges kontroll över de geringens linje varför man efter kriget kunde dominerande kreditinstitutionema inom lan­ se varje försök till samarbete med den tyska det; en viktig förutsättning för att genomföra ockupationsmakten som landsförräderi. dessa program var att vinna stöd från alla vik­ Den som i ett belgiskt sammanhang bäst tiga samhällsgrupper. Dessa planer kunde ald­ skulle svara mot en karaktäristik av överlöpare rig realiseras, men i och med att de Man från är Hendrik de Man (1885-1953). Redan tidigt och med våren 1935 kom i regeringsställning gick han med i den socialistiska ungdomsrö­ - som arbetsminister, finansmininster - gavs relsen (1902) och blev snart redaktör för deras möjligheter att i praktiken pröva vissa av idé­ tidskrift De Vrijheid. Han fanns också repre­ erna i planen. De Mans starka ställning i det senterad i de belgiska delegationer som deltog belgiska partiet och samhället illustrerades yt­ vid Andra Internationalens kongresser i Stutt­ terligare av att han vid Vanderveldes död 1938 gart (1907) och Köpenhamn (1910). Samma valdes till partiets ordförande. år utsågs han att leda den bildningsverksamhet Belgiens nederlag och den tyska segern vå­ bland arbetare som socialistpartiet (POB) or­ ren 1 940 tolkades av de Man som ett tecken på ganiserade i form av Centrale d'Education att det etablerade systemet spelat ut sin roll. Ouvrière (Dodge 1966). Den tyska segern ansågs också som säker var­ Efter första världskriget framstod de Man för han som ansvarig belgisk medborgare mås­ som en av de ledande teoretikerna inom bel­ te försöka finna en lämplig form av samverkan gisk socialism. Under 1920-talet var han hu­ med den tyska ockupationsmakten. Detta syn­ vudsakligen verksam i Tyskland - han fick en sätt var de Man tämligen ensam om bland le­ professur i socialpsykologi 1929 - och han dande politiker, men det sammanföll rätt väl publicerade sina stora arbeten på tyska: Zur med vad monarken Leopold Hl stod för. Det Psychologie des Sozialismus (1926) och Die var i denna anda av samverkan med tyskarna Sozialistische Idée (1933). I dessa skrifter trä­ som de Man i juli 1940 författade ett manifest der han fram som en kritiker av ortodoxa ut- till medlemmarna i POB där han uppmanade tolkningar av marxism och socialism. En av till samarbete med tyskarna och skapandet av hans grundidéer var att socialismens idéer en ny organisation där alla belgier skulle vara måste anpassas till de förändrade villkor som medlemmar (Dodge 1966:196-98). Han med­ det moderna samhället uppvisar. För att socia­ verkade aktivt vid skapandet av en sådan orga­ lismen skall kunna vinna anhängare måste nisation i form av U.T.M.I. - Union des Tra- 162 Översikter och meddelanden vailleurs Manuels et Intellectuels - i november Storbritannien 1940 (Gerard-Libois & Gotovitch 1971:277). I och med att Storbritannien stod på den allie­ Under denna period såg han också den tyska rade sidan gentemot Tyskland och deras för­ nationalsocialismen som en form av socialism bundna axelmakter rådde det inga oklarheter som han - en flamländare - inte gjorde till sin, om vad som skulle karaktäriseras som ett men ändå kunde samarbeta med (Dodge landsförrädiskt handlande under kriget. De 1966:202). Denna positiva hållning till den grupper för vilka det fanns en förståelse för tyska ockupationsmakten ersattes emellertid den tyska krigsinsatsen var få och utgjordes av av en alltmer kritisk hållning som fick till följd små fascistiska grupper där British Union of att han i juli 1941 förbjöds att uppträda offent­ Fascists (BUF) var den största. För att i en brit­ ligt. Inför hot om arrestering valde han i no­ tisk kontext identifiera renegater eller överlö­ vember 1941 att lämna Belgien för att ta sin pare bör man ha vandrat från vänster till i förs­ tillflykt till Frankrike (Haute-Savoie) där han ta hand BUF. Det visar sig att man kan hitta ett med korta undantag levde fram till krigsslutet. antal övergångar av detta slag varav den mest För att undkomma att utlämnas till Belgien omtalade är förknippad med grundaren av efter kriget sökte han sig till Schweiz där han BUF Sir Oswald Mosley (1896-1980). kvarstannade till sin död. I sin frånvaro döm­ Mosley hade sitt ursprung i den brittiska des de Man 1946 för landsförräderi på grund aristokratin (Skidelsky 1975, 1981; Cross av sitt handlande åren 1940 och 1941. 1961; Benewick 1972). Ett uttryck för detta Vid sidan av de Man är det inte många exem­ var att kungaparet medverkade vid hans bröl­ pel på överlöpare som man finner i litteraturen lop när han gifte sig med Cynthia Curzon, dot­ (jfr Gotovitch 1992; Willequet 1986). Det ter till dåvarande utrikesministern. Hans poli­ finns några som följde de Man i spåren. En tiska kariär inleddes följdriktigt genom att han sådan är Edgar Delvo som före kriget stod i 1918 blev invald för de konservativa från val­ ledningen: för" déti socialistiska ÉcölS ouvriéu- kretsen Härröw. Fyräaf senare bröt hän med re superieure men efter den 10 maj 1940 gick de konservativa för att vid valet 1922 bli åter­ in i det flamländska nationalistpartiet VNV för vald som oberoende konservativ, och året att senare i april 1942 utses till ledare för efter som enbart oberoende kandidat Han 1'U.T.M.I. Det finns också enstaka exempel på fortsatte sin väg mot vänster och i april 1924 kommunister som efter sammanbrottet gick blev han medlem av Labour Party. Vid valet över till de med tyskarna samarbetande rexis- samma år ställde han upp mot Neville Cham- terna som en John Hagemans (GerardLibois & berlain men förlorade med ett fåtal röster; han Gotovich 1971: 275,297). återkom dock till Parlamentet via ett fyll­ Varför tog de Man den ställning han gjorde nadsval 1926. Mosley hörde hemma på La­ 1940? En förklaring som ligger nära till hands bours vänsterflygel och var medlem av den är den tilltro han trots allt hade under en period kommitté som formulerade partiets valmani­ för nationalsocialismen som grunden för en ny fest 1929. Efter att ha bli vit återvald utsågs han samhällsordning. Denna tilltro kan ha under­ av MacDonald till "Chancellor of the Duchy lättats av hans egen syn på utvecklingen av den of Lancaster", en regeringspost som inte inne­ socialistiska idéen. Avgörande torde ändå ha bar medlemskap av kabinettet. Inom regering­ varit hans djupt rotade pacifism och den be­ en profilerade sig Mosley som en kritiker av dömning han gjorde att den tyska krigsmakten den försiktiga ekonomiska politik som fram­ var oövervinnerlig. Därför var det nödvändigt för allt finansminister Snowden representera­ att göra det bästa möjliga i en svår situation de. För att få bukt med den ökande arbetslös­ och denna bedömning förde honom för en tid heten krävde Mosley i en serie förslag fram­ in i ett långt gående samarbete med den tyska lagda i början av 1930 - Mosleys memoran­ ockupationsmakten. dum - ökade offentliga utgifter. När regering­ en efter överväganden avslog Mosleys förslag avgick han i maj 1930. Mosley försökte i stäl- översikter och meddelanden 163 let vinna stöd för sina förslag i partiet men men inom partiet gjorde att han bröt med det lyckades inte få majoritet vid partiets årskon­ hösten 1934. ferens. Mosleys förslag formulerades på nytt - En annan före detta MP för Labour som an­ The Mosley Manifesto, A national policy - slöt sig till BUF är John Beckett (1894-1965). kring årsskiftet 1930-31 och det kom att utgö­ Beckett anslöt sig till ILP1917 och han funge­ ra den programmatiska grunden för en ny par­ rade under några år i början av 1920-talet som tibildning, The New Party (NP), i mars 1931. Clement Atlees privatsekreterare. Han valdes Mosley åtföljdes till det nya partiet av en rad in i parlamentet första gången 1924 och lyck­ meningsfränder från Labour av vilka John ades 1929 bli omvald. Beckett visade tidigt Strachey var den namnkunnigaste. Partiet tecken på en misstro gentemot det parlamenta­ misslyckades i april 1931 med att vinna ett riska arbetet. Ett uttryck för detta var hans age­ fyllnadsval i Ashton-under-Lyne och den rande under en debatt i parlamentet 1930 om enda konsekvensen av deras deltagande var att politiska fångar i Indien när han som protest ett tidigare labourmandat tillföll de konserva­ förde ut talmannens spira (The Mace) ur huset. tiva. Oenighet om partiets agerande och pro­ Efter att ha förlorat sin plats vid valet 1931 res­ gram - synen på fascismen - gjorde att Stra­ te han till Italien och kom där i kontakt med chey drog sig tillbaka från partiet sommaren fascismen. Dessa erfarenheter var en orsak till 1931. Partiet misslyckades också vid valet i att han 1934 gick in som medlem i BUF och oktober samma år i och med att ingen av parti­ där fick ansvar för partiets propaganda. Beck­ ets kandidater valdes in i parlamentet Partiet ett utvecklades efterhand - vid sidan av Wil­ stod inför ett sammanbrott och i syfte att vinna liam Joyce eller Lord HawHaw - till en av den nya impulser gjorde Mosley under slutet av brittiska fascismens ledande antisemiter (Hol- 1931 en resa till såväl Tyskland och Italien där mesl982). han bland annat mötte Mussolini. Framför allt Det fanns också andra ledande medlemmar intrycken från Italien gjorde att Mosley allt inom BUF som varit aktiva inom Labour eller mer orienterade sig i en fascistisk riktning. HP. Wilfred Risdon och W.J. Leaper hade Hösten 1932 tog han därför initiativ till att båda under 1920-talet ställt upp som parla­ grunda vad som skulle bli den brittiska fascis­ mentskandidater utan att bli invalda. En av mens förgrundsrörelse, The British Union of BUF:s ledande ideologer Alexander Räven Fascists (BUF). Därmed hade Sir Oswald Thomsen skall också under en kortare tid ha Mosley på ett tidigt stadium tagit steget från varit medlem av det brittiska kommunistparti­ socialism till fascism. Han var framgent den et (Benewick 1972:112-18; Cross 1961:104- obestridde ledaren för brittisk fascism vilket 05; Lewis 1987:75; Thurlow 1987: 27, 98, fick till följd att han internerades av regeringen 143; Griffiths 1983:55). åren 1940-1943. Efter kriget höll han fast vid Tydligt tycks i det brittiska fallet vara att sin orientering och framstod som en av den eu­ Mosley politiska utvecklingsbana varit avgö­ ropeiska nyfascismens ledande gestalter. rande för andra vänstermän. Ser man då till Vid sidan av Mosley finns andra vänstermän förklaringar av Mosleys utveckling tycks två som under kortare eller längre tid knöts till typer av förklaringar vara vanligare än andra. BUF. I flertalet fall är det troligt att bindningar Den ena hänger samman med att steget från att till Mosley gjorde att man följde denna över­ förespråka satsningar på ökade offentliga ut­ gång från socialism till fascism. Robert For- gifter till att plädera för korporatistiska lös­ gan - född 1891 - och verksam som läkare i ningar i en fascistisk anda inledningsvis inte Glasgow invaldes som MP för Labour 1929. var så stort. Det andra är förknippat med Han kom därvid under Mosleys inflytande och Mosleys levnadsbana som kantats av miss­ följde honom först till New Party och därefter lyckanden parat med bitterhet. Detråder knap­ till BUF där han utsågs till partiets Deputy past någon tvekan om att Mosley var en av sin Leader. Den alltmer framträdande antisemitis­ samtids stora politiska begåvningar med bety­ dande oratoriska talanger. När Mosley miss- 164 Översikter och meddelanden lyckades i sina föresatser att Labour i rege­ mer eller mindre lämna politiken (Laurat ringsställning skulle föra en annan ekonomisk 1965:94). Vad som gjort att han räknats som politik och hans idéer ej vann tillräckligt gen­ en renegat är att han efter Anschluss accepte­ svar inom partiet valde han att gå sin egen väg. rade en utnämning som borgmästare i staden Hans förhoppningar att The New Party skulle Eichgraben och det förhållandet art han avgav betyda ett politiskt genombrott uppfylldes ej en lojalitetsförklaring för den nya regimen och den väg han sedan valde visade sig vara (Meisel 1986:14). Hans öde efter krigsslutet är början på en ökenvandring. okänt, men antagligen tillfångatogs han av sovjetiska trupper som gjorde processen kort Österrike Det finns inte mycket skrivet om Karl To­ När Österrike i mars 1938 anslöts till det Tys­ man och det är svårt att avgöra grunderna för ka riket var den Första republikens saga all. hans stöd till den tyska regimen. Tydligt är i Österrike existerade ej längre utan utgjorde alla fall att detta handlande var mycket ovan­ som Ostmark en del av det nya Tyskland. Ett ligt samtidigt som en post som borgmästare i mer eller mindre uttalat stöd för den nya ord­ en liten stad knappast kan ha inneburit någon ningen kan därför tas som ett kriterium för en speciellt aktiv form av samarbete med regi­ acceptans av den tyska nationalsocialismen. men. När Josef Meisel berör fallet Toman an­ Österrikiska socialister eller kommunister tyder han att personlig maktlystnad var en som valde att ställa upp för den nya regimen drivkraft för hans handlande, men i så fall var skulle därför kunna räknas in som renegater en borgmästarpost i Eichgraben knappast ett eller överlöpare. Denna skiljelinje mellan so­ uttryck för framgång i det avseendet. Lika tro­ cialism och fascism måste ha varit mycket tyd­ ligt är att opportunism eller en strävan att göra lig i Österrike varför en övergång av en sådan det bästa möjliga av situationen dikterat hans art rimligtvis kan karaktäriseras i termer av re­ handlande. negater eller överlöpare. övérgånga? ffåfi KPÖ till nationalsocialis­ Såvitt jag kunnat utröna finns bara ett fåtal men var ovanliga och i litteraturen finner man sådana fall dokumenterade i litteraturen. En bara enstaka exempel därpå. En av NSDAP:s del av dem är sådana, som efter att ha gripits "rikstalare" hade tidigare varit funktionär hos av Gestapo, under tortyr tvingats till samarbe­ kommunistpartiet (McLoughlin 1990:50) och te (Meisel 1986:12-3). Som jag ser det kan de Theo Habicht som fungerade som NSDAP:s inte räknas till gruppen renegater med den be­ "Landsinspekteur" i Österrike hade tidigare stämning som gjorts i detta sammanhang. För varit medlem av det tyska kommunistpartiet att räknas in hit bör övergången i någon me­ (Schafranek 1990:97). ning ha varit ett fritt och medvetet val. Med Det finns skäl anta att detta också gällde le­ den kvalificeringen är det egentligen bara en darskapet inom den österrikiska socialdemo­ f.d. kommunist som skulle kunna betecknas kratin. I litteraturen har jag bara hittat enstaka som renegat nämligen Karl Toman. Karl To- fall där en ledande socialdemokrat för en kor­ man hörde till den grupp av kommunister (lo­ tare tid visat intresse för nationalsocialismen. hann Kopienig våren annan) som vid krigsslu­ Ledaren för Sehutzbund i Oberösterreich tet återvände från rysk fångenskap. Under en (Innsbruck) Richard Bernascheck sökte under kort period kring 1920 fungerade han som par­ några månader skydd i Tyskland efter februa­ tiets generalsekreterare och tillhörde partiled­ rihändelserna 1934 men anslöt sig aldrig till ningen fram till 1924. På grund av interna mot­ NSDAP. Två av hans närmaste medarbetare sättningar inom KPÖ uteslöts han en kort pe­ Franz Schlagin och Otto Huschka gick dock riod för att återigen komma in i partiet som senare över till NSDAP (Konrad 1989; jfr ansvarig för det fackliga arbetet (Haupt Fleck 1988). 1971:308-9). Under resten av 1920-talet tycks han ha kvarstått i partiet för att 1931 gå över till socialdemokratin och efter februari 1934 » Översikter och meddelanden 165

Tyskland Det rör sig om Ernst Torgler (1893-1963) och Även om man kan peka på enskilda undantag hans privatsekreterare Maria Reese. Torgler (Fischer 1991) så är det genomgående mönst­ gick med i SPD 1911 och hörde till dem som ret i Tyskland att nationalsocialister och kom­ anslöt sig till USPD1919 och dess vänsterfly­ munister på det politiska planet såg varandra gel som 1920 förenade sig med KPD. Inom som huvudmotståndare. Därför var det också KPD verkade Torgler i första hand som parla­ som den nya nazistregimen under våren 1933 mentariker efter att ha blivit invald till riksda­ riktade sina första slag mot KPD. Tiden efter gen 1924; från 1929 var han KPD:s parlamen­ Hitlers makttillträde var den politiska skilje­ tariske ledare. Torgler hörde tillsammans med linjen mellan NSDAP och KPD mycket tydlig. Georgi Dimitrov till dem som ställdes till an­ Därför möttes också varje form av försök till svar under den s k Riksdagsbrandsprocessen i övergång från vänster (SPD, KPD) till natio­ Leipzig (september-december 1933). Det är nalsocialism med stort förakt. Även i Tysk­ framför allt Torglers agerande under denna land kan man hitta exempel på dylika över­ process som väckte missnöje inom KPD-led- gångar, men de tycks i likhet med vad som var ningen eftersom man ansåg att han där förråd­ fallet i Österrike vara få till antalet. de partiet (Grau et al. 1970:463). Till följd av Ett av de första fallen är en Georg Schwarz detta agerande uteslöts han ur KPD vid dess (eller Max Schierling) som utifrån sitt tidigare s.k. Brysselkonferens i oktober 1935. Efter sin medlemskap och därigenom vunna kunskap frigivning utnyttjades Torgler av det tyska om KPD i boken Völker horet die Zentrale propagandaministeriet och mycket tyder på att (Berlin 1933) avslöjade obehagliga sanningar han därvid mer eller mindre aktivt arbetade för om partiet Denna bok använde NSDAP i sitt den tyska nationalsocialismen. Efter kriget an­ propagandakrig mot KPD. Såvitt man kan be­ slöt han sig till SPD (Grau et al. 1970:463; We­ döma var det här fråga om en frivillig över­ ber 1969:325). gång. Det finns andra exempel på övergångar Än mindre är känt om Maria Reeses öde. bland personer högre upp i partihierarkin, men Tydligt är i alla fall att hon bland många räk­ här är det många gånger osäkert om det hand­ nades in som en överlöpare från kommunism lar om spontana övergångar eller av poli­ till fascism (jfr Nerman 1949:234). Efter det sen/nazisterna i KPD placerade agenter (jfr nazistiska maktövertagandet tog hon sin till­ Wachtler 1983:185). Uppgifterna varierar i flykt till Paris och bröt därvid med KPD för att några fall, men klart är att övergången från ansluta sig till tyska trotskister. Efter ett tag KPD till NSDAP tycks ha varit okomplicerad vände hon dock åter till Tyskland beredd att i följande två fall: Werner Kraus (1898-1964) samarbeta med nazisterna. Bland annat skall och Wilhelm Hein (1889-1958). Kraus hade hon tillsammans med Ernst Torgler ha arbetat varit verksam på olika nivåer inom KPD:s ap­ på en avslöjande bok om KPD som dock aldrig parat och varit Polleiter i Ostpreussen, leda­ publicerades (Duhnke 1972:111-2). mot av den preussiska Lantdagen samt 1933 S om framgår är det mycket som är oklart vad valts in i riksdagen för KPD; redan samma år gäller Torglers och Reeses övergång från hade han dock anslutit sig till SA och utnämnts kommunism till fascism. Rimligen finns ett till SA-Sturmfuhrer (Weber 1969:194; jfr samband dem emellan, och för Torglers del är Wachtler 1983:210). Hein hade valts in i det nog inte osannolikt att påtryckningar från KPD:s ZK1927 och året efterkommit in i riks­ polisen i samband med riksdagsbrandsproces­ dagen; 1929 avancerade han till kandidat till sen underlättat övergången. Det finns med Politbyrån. Efter riksdagshusbranden släpptes andra ord skäl att ifrågasätta hur genomgri­ han oväntat tidigt och misstänktes medarbeta pande dessa övergångar var, något som också med Gestapo varför han uteslöts ur partiet styrks av att Torgler efter kriget gick in i SPD. (Weber 1969:157-158; Bahne 1979:693). Graden av frivillighet är däremot osäker i två Genomgående gäller att det är svårt att finna andra fall av övergång från KPD till NSDAP. klara exempel på övergångar från socialism till nazism i Tyskland. Det enda exempel jag 166 Översikter och meddelanden således hittat på att någon ledande företrädare Några av den italienska fascismens ledande för SPD gått över till NSDAP är Henning Du- teoretiker hade denna bakgrund (Roberts derstadt. Denne var journalist vid SPD:s hu­ 1979; Cannistraro 1982). Sergio Panunzio vudorgan Vorwärts och han valde efter makt­ (1886-1944) var akademiker och en av syndi- övertagandet att samarbeta med nazisterna kalismens teoretiker, men gled efter krigsut­ (Matthias 1979:173; von Freyberg & Hebel- brottet allt mer över i interventionistisk rikt­ Kunze 1975:199). ning och medarbetade i II Popolo d'Italia. Efter att 1921 ha tagit ställning för fascismen Italien fick han 1927 den prestigefyllda professuren i Italien är det land i Europa där en fascistisk statsvetenskap vid Roms universiet. Angelo regim först fick fotfäste. Marschen mot Rom Olivetti (1874-1931) kom in i den socialistis­ den 27-28 oktober 1922 skapade förutsätt­ ka rörelsen på 1890-talet och räknades in i ningar för att Mussolini kunde utses till premi­ PSI:s revolutionära flygel. 1906 grundade han ärminister den 31 oktober. Successivt stärktes en av den italienska syndikalismens ledande fascismens ställning fram till det att diktaturen teoretiska tidskrifter Pagine Libre som han re­ proklamerades i början åv januari 1925. De digerade i olika omgångar fram till 1922. Efter som vid denna tidpunkt fortfarande stödde re­ krigsutbrottet kom han med i Fasci di Azione gimen eller framgent kom att verka till stöd för Rivoluzionaria som samlade den interventio- den och samtidigt hade ett förflutet i det itali­ nistiska vänstern. Det dröjde dock till 1924 in­ enska socialistpartiet (PSI) eller kommunist­ nan han öppet tog ställning för fascistregimen genom att inleda ett medarbetarskap i // Popo­ partiet (PCI) bör således kunna klassificeras lo d'Italia. Det bör dock påpekas att andra syn- som överlöpare eller renegater i en italiensk dikalistiska teoretiker eller organisatörer som kontext. Arturo Labriola (1873-1959) och Aliceste De Detärettkänt faktum att många som kom att Ambris-(1874—-1934) utvecklades tUL-anti-fa- spela en ledande rolli den fascistiska regimen scister. hade en bakgrund i italiensk socialism (Ro­ berts 1979:10; Sternhell et al. 1989). Bland Benito Mussolini (1883-1945) är givetvis dem med en dylik bakgrund kan det vara me­ det mest kända exemplet på en övergång från ningsfullt att skilja mellan sådana som tidigt socialism till fascism (Gregor 1979; Mack (omkring 1907) bröt med PSI, andra som bröt Smith 1985; Scheuer 1985). Hans brytning med partiet i samband med krigsutbrotet (om­ med socialistpartiet kom dock i ett senare ske­ kring 1914—15) och de som hunnit organisera de, några månader efter krigsutbrottet i no­ sig i kommunistpartiet (PCI). vember 1914. Mussolini växte upp i en familj Inom det italienska socialistpartiet fanns vid där fadern var socialist För att undgå militär­ sekelskiftet en rätt stor grupp som orienterade tjänst tog han 1902-04 sin tillflykt till Schweiz sig i en revolutionärt syndikalistisk riktning. och kom där i kontakt med en revolutinär miljö Man var kritisk till partiets reformistiska led­ som inspirerats av teoretiker som Sorel, Blan- ning (Turati, Bissolati) och krävde en ökad qui och Pareto. När han återvände till Italien utomparlamentarisk aktivitet. Misstron till det anslöt han sig till PSI:s revolutionära flygel parlamentariska arbetet gjorde att många läm­ och verkade vid sidan av sitt arbete som lärare nade partiet omkring 1907 för att i stället ägna som redaktör för olika socialisttidningar. Han sig åt en facklig verksamhet. Bland de revolu­ kom att framstå som en ledare för vänstern vil­ tionära syndikalisterna var det många som såg ket bekräftades vid PSI:s kongress i Reggio kriget 1914 som inledningen till ett revolutio­ Emilia sommaren 1912 där Mussolini inval­ närt krig varför flertalet var interventionister, des i partistyrelsen och något senare utsågs till redaktör för partiets huvudorgan A vanti. Mus- dvs man förespråkade Italiens inträde i kriget. solinis brytning med PSI kom i anslutning till Efter kriget anslöt sig många - men inte alla - krigsutbrottet där han i motsats till partimajo­ till den fascistiska rörelsen. riteten förespråkade italiensk intervention i Översikter,och meddelanden 167 kriget. En följd av motsättningen blev att Mus­ av de tongivande bakom det socialistiskt fär­ solini fick avgå som redaktör för Avanti, och gade politiska program som formulerades för när han i november 1914 grundade // Popolo republiken i den s k Carta di Verona (Bocca d'Italia uteslöts han ur partiet. Noterbart är 1977). Bombacci fick också under denna peri­ alltså att Mussolini hade en stark ställning od ställning som Mussolinis kanske närmaste inom italiensk socialism fram till första världs­ rådgivare. Följdenligt hörde Bombacci till kriget och att han därvid räknades som en fö­ dem som togs till fånga och senare arkebuse­ reträdare för dess vänsterflygel. Mussolinis rades tillsammans med Mussolini. vidare utveckling behöver bara antydas: i mars Det finns några andra exempel som också 1919 på Piazza San Sepolcro i Milano grunda­ kan nämnas. Ett mycket speciellt fall utgör des den första Fascio di Combattimento; i ok­ Angelo Tasca (1892-1960) eftersom han hör­ tober 1922 bildades Mussolinis första regering de till kretsen kring Gramsci, Terracini och som han ledde fram till att han avsattes av Sto­ Togliatti som kom att utgöra PCI:s ledande ra Rådet den 24-25 juli 1943; 14-15 septem­ kärna (De Grand 1986). Tasca innehade höga ber 1943 utropades Italiens Sociala Republik positioner inom PCI och representerade parti­ (eller Sälorepubliken) där den verkliga fascis­ et inom Komintern ända fram till 1929 när han men skulle utövas; den 28 april 1945 arkebu­ på grund av politiska motsättningar bröt med serades Mussolini av partisaner. partiet. Han sökte sig till Frankrike och Paris Det finns inte många exempel på den tredje där han gick in i socialistpartiet och sökte sig utvecklingslinjen - från kommunism till fasc­ till dess antikommunistiska fraktion. Efter ism. Ett exempel på en tidigare ledande kom­ Frankrikes nederlag arbetade han inom munist som går över till fascismen är Niccola Vichyregimens propagandaapparat med att Bombacci (1879-1945). Han var före kriget framför allt kartlägga de franska kommunis­ verksam inom såväl den fackliga rörelsen som ternas verksamhet Hans samarbete med inom socialistpartiet vars vänsterflygel han Vichyregimen har diskuterats, men klart torde räknades in i (Andreucci & Detti 1976; Can- vara att han i ett inledningsskede stod för en nistraro 1982; Santarelli 1969). Vid valetl919 samarbetslinje (De Grand 1986:163-166; se blev han invald i deputeradekammaren. Sam­ även Peschanski 1986); Ezio Riboldi-(1878- tidigt utsågs han till ledamot av PSI:s sekreta­ 1965) skulle vara ett annat exempel eftersom riat och var en av dem som representerade PSI han hörde till gruppen av socialister kring Ser- vid Komintems U:a kongress 1920. Vid parti­ rati som anslöt sig till PCI först 1923. Riboldi kongressen i Livorno januari 1921 anslöt han valdes till deputerad för PCI vid valet i april sig till det nya PCI och Bombacci valdes sam­ 1924 men uteslöts ur partiet 1930 och hörde tidigt in i PCI:s centralkommitté. Inom PCI till dem som samarbetade med regimen genom kom han att inta olika politiska positioner. Till att medverka i tidskriften La Verita mellan att börja med stödde han Bördigas vänsterlinje 1940 och 1943 (Andreucci & Detti 1977). för att senare orientera sig mot den högerflygel I flertalet av de fall som berörts ovan tycks som leddes av Angelo Tasca. I samband med övergången från socialism ha varit successiv en partiuppgörelse efter partikongressen i och inte förenad med några direkta betänklig­ Lyon lämnade Bombacci partiet 1927. Han heter. Tvärtom har nog hos många den revolu­ lämnade därmed politiken för en tid och det tionära syndikalismen rätt väl kunnat förenas var först 1936 som han åter aktiverades i och med fascistiskkorporativism. Den aktivistiska med att han accepterade att redigera en tid­ orientering som Mussolini gav uttryck för skrift La Verità som skulle vara uttryck för en redan som socialist blev än mer accentuerad i vänsterströmning inom fascismen. Därmed den fascism han företrädde. Den som faller hade Bombacci också tagit klar ställning för utanför denna bild är Niccola Bombacci och den fascistiska regimen. Ännu tydligare blev för hans del kan övergången möjligen förknip­ detta ställningstagande i och med hans enga­ pas med en politisk vilsenhet som gjorde tvära gemang för Salorepubliken. Han anses vara en kast mellan vänster och höger möjlig. Ändå 168 översikter och meddelanden bör man komma ihåg att hans engagemang för te, den tidskrift som utvecklades till den revo­ Salörepubliken i stor utsträckning torde ha lutionära syndikalismens främsta teoretiska haft dess programmatiskt socialistiska orien­ organ (Sternhell 1985). Lagardelle var före tering som grund. Vägledande för Tascas po­ första världskriget medlem av SFIO och knöt litiska utveckling efter brytningen med PCI under denna tid kontakter med Mussolini. Kri­ var sannolikt hans växande antikommunism. get innebar en brytning med socialistpartiet och under 1920-talet hade han vissa kontakter Frankrike med de första franska fascistpartierna. Hans Frankrikes ställning under andra världskriget kunskap om och bekantskap med den italien­ var komplicerad. Efter Frankrikes fall i juni ska fascismen gjorde att han under 1930-talet 1940 delades landet i en av tyskarna direkt knöts till den franska ambassaden i Rom för att ockuperad zon där Paris utgjorde centrum och följa den politiska utvecklingen i landet. Efter en icke ockuperad zon där franska myndighe­ det tysk-franska vapenstilleståndet 1940 åter­ ter styrde. Denna icke ockuperade zon styrdes vände han till Vichy och framträdde där som från Vichy - därför beteckningen Vichyregi- en av den "nationella revolutionens" teoreti­ men - och dess författning hade accepterats av ker; han innehade också posten som arbetsmi­ den tyska ockupationsmakten likaväl som av nister från april 1942 till november 1943. En den franska nationalförsamlingen. Samarbete delvis annorlunda livsbana följde Georges Va- med Vichyregimen eller den tyska ockupa­ lois (1878-1945). I sin ungdom attraherades tionsmakten har ändå i eftervärldens dom setts han av en elitistiskt inspirerad anarkism (Pel- som uttryck för en acceptans av ett auktoritärt loutier) som för en tid förde honom in i väns^ styrelsesätt Människor som före kriget varit tern. Så räknade han sig som dreyfusard vid aktiva inom vänstern och aktivt medverkat sekelskiftet för att några år senare gå över till inom Vichyregimen eller samarbetat med den att bli katolik. Religionen och den starka natio­ tyska ockupationsmakten har därför betraktats nalismen drog honom allt närmare Action som överlöpare eller renegäter. Flertalet indi­ Française. Valois gick in som medlem 1907 vider som tas upp nedan dömdes också efter och räknades under lång tid som en av AF:s kriget till varierande straff på grund av sitt främsta publicister, men intresset för den itali­ samarbete. enska fascismen fick honom efter kriget att Det är ett stort antal individer som i Frankri­ bryta med AF för att 1925 bilda den första kes fall kan räknas som renegäter eller överlö­ fascistiska rörelsen i Frankrike, le Fascieau. pare, antagligen större än i de länder som Den fascistiska perioden blev dock inte lång­ redan behandlats i det föregående. Flertalet av varig utan han återvände till sin ungdomsanar- dem skulle sannolikt inte ha hamnat i detta kosyndikalism. Han gjorde därvid försök på predikament om inte landet ockuperats av tys­ 1930-talet att bli medlem av såväl SFIO som karna. Ändå kan man skilja mellan ett antal PCF men vägrades inträde. Valois hade sålun­ olika former av övergångar från vänster till da vandrat mellan socialism - fascism - socia­ fascism. Utgångspunkterna kunde variera från lism. Han inlät sig emellertid aldrig till samar­ en revolutionär syndikalism till oppositionella bete med den tyska ockupationsmakten utan kommunister eller pacifistiska strömningar gick i stället in i motståndsrörelsen men greps inom socialistpartiet till vad som närmast skul­ 1941 av Gestapo och slutade sina dagar i Ber- le svara mot en opportunistisk anpassning gen-Belsen 1945 (Soucy 1986:126-73). gentemot ockupationsmakten (Ory 1976: En annan, till numeraren större, grupp ut­ 128-45; Ruosso 1987). görs av sådana som varit medlemmar av det Även i Frankrike finner man att människor franska kommunistpartiet (PCF), men som som knöts till den av Georges Sorel inspirera­ brutit med partiet senast under mitten av 1930- de revolutionära syndikalismen senare drogs talet för att efter kriget dömas för kollabora- till fascismen. Hubert Lagardelle (1874— tion. Den dominerande gestalten bland dessa 1958) grundade 1898 Le Mouvement Socialis- utgörs av Jacques Doriot (1898-1945). Han Översikter och.meddelanden 169 organiserade sig tidigt i den socialistiska ung­ stark nedgång vid tiden för krigsutbrottet domsrörelsen och han följde majoriteten in i 1939. Det var den tyska ockupationen som kommunistpartiet (Brunet 1986; Maitron; skapade ett nytt spelrum för PPF och Doriot. Robrieux 1984).Där fick han tidigt en ledande Han grundade i oktober 1940 en dagstidning position i Jeunesse Communiste och den ung- Le cri du peuple som klart tog ställning för kommunistiskä internationalen. Han deltog samarbete med tyskarna och Doriot eftersträ­ aktivt i den kommunistiska rörelsens aktioner vade också att framstå som en av marskalkens och framför allt i den antikoloniala kampen män i det ockuperade Frankrike. Från och med som t ex. mot franskt deltagande i det s.k. Rif- maj 1941 fick PPF tillstånd av ockupa­ kriget (1924-25). Under denna period dömdes tionsmyndigheterna att verka som ett politiskt han till ett flertal fängelsestraff för sin agita­ parti. Det var bland dess medlemmar som de tion. Vid valet i maj 1924 valdes han för första hårda samarbetsmännen stod att finna; Doriot gången in i deputeradekammaren som repre­ var en av dem som ett flertal gånger åkte till sentant för staden Saint Denis. Han ställning i östfronten för att kämpa på tyskarnas sida. partiet stärktes efterhand och vid Kominterns Han valde också i augusti 1944 att lämna Paris V:e kongress 1924 utsågs han till suppleant i för att följa de tyska truppemas tillbakadra­ dess exekutivkommittée. I denna roll utsändes gande. Tillsammans med den franska exilre­ han söm representant till Kina 1927. Samtidigt geringen tog man sin tillflykt till Mainau där stärktes hans ställning i Saint Denis genom att Doriot i början av 1945 var med om att bilda han valdes till borgmästare för första gången i en kommitté för att befria Frankrike från den februari 1931. Vid sidan av Maurice Thorez allierade ockupationen. Det var i anslutning framstod därför Jacques Doriot som "nummer till denna verksamhet som han den 22 februari två" i det franska kommunistpartiet i början av 1945 skulle resa med bil från Mainau till 1930-talet. Mellan dem fanns antagligen såväl Mengen varvid bilen blev attackerad av främ^ personliga motsättningar som delvis skilda mande flygplan och Doriot dödades. politiska uppfattningar. Något märkligt var Många av de kommunister söm bröt med det dock synen på hur man skulle utveckla den partiet kom förr eller senare att ansluta sig till antifascistiska enhetskampen som utgjorde Doriots PPF. En av dem var Simon Sabiani början till brytningen dem emellan. Doriot (1887-1956) som hade Marseille och dess bröt mot partiets linje när han på det lokala pla­ Fjärde kanton som sin politiska bas (Jan- net i Saint Denis arbetade för vänsterenhet in­ kowski 1989). Sabiani lämnade i unga år Kor- för hotet från den extrema högern i början av sika för Marseille och kom där att bygga upp februari 1934. Motsättningarna mellan Doriot en lokal maktposition. Politiskt organiserade och partiet skärptes och slutade med att Doriot han sig i socialistpartiet men följde vid parti­ uteslöts ur PCF den 27 juni 1934 med motive­ splittringen med till PCF. Han hade dock svårt ringen att han brutit mot partidisciplinen. Do^ att acceptera partiets bindningar till Komhv riot behöll sin starka ställning i Saint Denis tern och bröt i april 1923 med partiet I stället efter brytningen med PCF och omvaldes till anslöt han sig till ett nybildat parti Parti socia^ såväl borgmästare i maj 1935 som till depute­ listecommuniste som efter något år bara fanns rad i maj 1936. Med SaintDenis som politisk kvar i Marseille. Sabiani var i första hand en bas tog Doriot initiativ till att bilda ett nytt par­ lokal politiker men vid valet 1928 blev han in­ ti, Parti Populaire Francais (PPF), den 28 juni vald till deputeradekammaren, en plats som 1936. Det nya partiet har ibland karaktärise­ han behöll fram till valen 1936. Politiskt hade rats som ett genuint franskt fascistiskt parti han till en början fortsatt som vänsterman, (Brunet 1983). Politiskt förlorade det i infly­ men efterhand blev hans antikommunism allt tande och på det lokala planet kunde kommu­ tydligare vilket gjorde att han 1936 tog ställ­ nisterna ta över makten i SaintDenis under år ning mot folkfronten, något som kostade ho­ nom posten som deputerad. För att distansera 1937. Interna motsättningar inom PPF gjorde sig från kommunisterna bytte hans parti namn att partiet förlorade medlemmar och var på 170 översikter och meddelanden till Parti d'action socialiste i mars 1935. Under Barbé tillhörde grundarna av PPF och fick sin period i Paris hade Sabiani återknutit kon­ posten som dess generalsekreterare. Personli­ takterna med Doriot och anslöt sig därför till ga motsättningar mellan de två ledde till en PPF i juli 1936. Sabiani förblev Doriot trogen brytning i oktober 1939 och detta förklarar att och följde honom vid krigsslutet till Sigma- Barbé under kriget i stället anslöt sig till Déats ringen och Mainau. Rassemblement National Populaire (RNP) där Några andra forna kommunister som följde han för en tid knöts till dess sekretariat. Pierre en liknande bana var Paul Marion (1899— Célor anslöt sig också till att börja med till 1954), Pierre Célor (1902-1957) och Henri RNP men gick 1942 över till Doriots PPF vars Barbé (1902-1966). Paul Marion var verksam politbyrå han blev medlem av. Både Barbé och som journalist vid l'Humanité och undervisa­ Célor stannade kvar i Paris efter det tyska till­ de vid PCF:s skola i Bobigny (Maitron). Han bakadragandet i augusti 1944. Efter att de av­ var ansvarig för partiets propaganda och var tjänat sina straff återförenades de genom sitt medlem av centralkommittéen från 1926 och medarbetarskap i den starkt antikommunistis- fram till sin brytning med partiet i september ka tidskriften Est et ouest; mer än något annat 1929; skälet till brytningen var misstro mot torde antikommunismen ha varit drivkraften den ultravänsterlinje partiet slog in på vid bakom deras samarbete med ockupationsmak­ denna tid. Politiskt vandrade han vidare från ten under kriget. PCF över SFIO och det neosocialistiska parti­ Den politiska linje som PCF slog in på under et till Doriots PPF där han några år var ansva­ slutet av 1920-talet under ledning av bland rig för partiets propaganda. Meningsmotsätt­ andra B arbe och Célor var en ultravänsterlinje. ningar ledde till en brytning i januari 1939 och Den nya linjen mötte opposition och delar av Marion kom inte att spela någon politisk roll denna slöt sig för en kort tid samman i ett Parti förrän en bit in på 1941. Han knöts då till Ouvrier et Paysan (POP). Till denna grupp Yicnyregimen.och fick där ansvar för propa­ hörde Francois Chasseigne. (1902-197J7).och gandafrågor för att i april 1942 utses till infor­ Louis Sellier(1885-1978). Sellier hade redan mationsminister. Marion hörde till dem som 1909 anslutit sig till SFIO och i det nya PCF följde marsalk Pétain till Sigmaringen. hörde han till politbyrån och var för en tid Barbé och Célor ingick i den grupp av unga medlem av Kominterns exekutivkommitté. kommunister som tidigt intog ledande positio­ Chasseigne var journalist på VHumanité, sek­ ner inom PCF (Maitron; Robrieux 1984). De reterare för Jeunesse communistes, medlem kom in i centralkommitéen 1925 och blev av centralkommittén och en tid sekreterare åt medlemmar av politbyrån 1927 och tillhörde PCF:s dåvarande generalsekreterare Pierre 1930 och 1931 dess sekretariat. De utgjorde Semard. Båda lämnade/uteslöts ur PCF i slutet alltså partiets högsta ledning och de var också av 1929 och gick därifrån över till POP och med och utformade partiets politiska linje vidare till SFIO. Båda var deputerade från mit­ under den s k tredje perioden där klass stod ten av 1930-talet och de hörde till dem som den mot klass. Den s k Barbé-Célor-affaren var 10 juli 1940 röstade för Pétain. Chasseigne emellertid början till deras brytning med PCF. knöts till Vichyregimen och dess informa­ Anklagelserna handlade om fraktionsverk­ tionsministerium för att mot slutet i mars 1944 samhet riktad mot partiet och brister i partiets ha avancerat till minister för hushållning. Sel- politik åren kring 1930. Efter självkritik togs liers samarbete skedde på det lokala planet i båda två åter till nåder, men affären fick de två Paris och han utsågs i början av 1944 till leda­ att ompröva sin inställning till kommunismen. mot av stadens kommunstyrelse. Célor bröt redan i oktober 1932 med PCF och Ytterligare ett fall kan placeras in i denna ka­ lämnade all politisk verksamhet fram till kri­ tegori även om det i många avseenden är spe­ get; Barbé som hade sin bas i Saint Denis stod ciellt Detgäjler Charles Hueber (1883-1943) Doriot nära och uteslöts därför ur PCF nära som under en period var den ledande kommu­ nog samtidigt med denne i september 1934. nisten i Alsace och Strasbourg (Goodfellow -översikter och-meddelanden 171

1992). Vid partisphttringen 1920 valde han att till flygminister i Sarrauts center-vänsterrege­ följa med in i PCF. Han fick en stark ställning ring. Han var fortsatt journalistiskt verksam lokalt och regionalt i Alsace och blev invald i och hans antikommunism och pacifism blev partiets centralkommitté. Hueber företrädde allt mer markerad. När han återvaldes som de­ framför allt den tysktalande befolkningens in­ puterad i april 1939 hade han som samlande tressen i Alsace och det var avvägningen mel­ paroll haft "Rassemblement Anticommunis- lan vilken vikt som skulle läggas vid klass och te". Det var också vid denna tidpunkt som han nation som utgjorde grunden för Huebers bryt­ i tidningen L'Oeuvre den 4 maj 1939 publice­ ning med PCF 1929; hans främste vedersakare rade sin famösa artikel med rubriken "Mourir inom PCF var då Jacques Doriot Till en början po ur Danzig?". Déat hörde därför till dem som anslöt sig Huebers grupp till den kommunis­ den 10 juli 1940 röstade för Pétains maktbefo­ tiska oppositionen - hit räknades det tyska genheter. Därmed hade hans bana som samar­ KPDO - men succesivt närmade man sig and­ betsman inletts. När tidningen L'Oeuvre åter­ ra tysktalande partier för att 1939 gå samman upptog sin utgivning den 21 september 1940 med det pronazistiska Landespartei. Efter den fortsatte Déat sitt journalistiska medarbetar- tyska ockupationen insattes Hueber ånyo som skap varvid han förespråkade samarbete med borgmästare i Strasbourg åren 1942 till sin död den tyska ockupationsmakten. Ett konkret ut­ i augusti 1943; han hade tidigare innehaft sam­ tryck för detta samarbete var bildandet av RNP i februari 1941 där Déat först utsågs till dess ma ämbete åren 1924—36. generalsekreterare och senare dess president. En tredje grupp av renegater eller överlöpare I mars 1944 utnämndes han till arbetsminister utgörs av dem som under 1930-talet hörde utan att ta säte i Vichy. Han hörde till dem som hemma inom socialistpartiet (SFIO) och efter lämnade Paris för att söka sin tillflykt i Sigma- kriget dömdes som kollaboratörer. Gruppen ringen. Efter det tyska sammanbrottet lyck­ av kollaboratörer bestod alltså av såväl forna ades Déat hålla sig gömd i Italien där han 1947 kommunister som forna socialister (Han- till sist under falskt namn antogs till ett kloster dourtzel & Buffet 1989; Sadoun 1978,1982). (Brender 1992). Den mest framträdande bland de forna socia­ listerna är Marcel Déat (1894-1955). Han Bland ledande medlemmar av RNP fanns hade i sin ungdom kommit i kontakt med den förutom Déat några som hade varit aktiva socialistiska ungdomsrörelsen och dessa kon­ inom såväl SFIO som den närstående fackliga takter återupptogs efter kriget i och med att centralorganisationen CGT (Sadoun 1982: han avslutat sina studier vid l'École Normale 101 ). Georges Albertini (1911-1983) hade va­ Supérieur. Hans pacifism och starka antikom- rit medlem i SFIO sedan 1932 och anslutit sig munism gjorde att han stannade kvar inom till deras pacifistiska fraktion där antikommu- SFIO. 1926 invaldes han första gången som nismen var starkt förankrad. Han innehade deputerad för SFIO och räknades som en av inte någon ledande position inom partiet men partiets mer framstående yngre intellektuella. räknades som en framtidsman. Efter Frankri­ När han inte blev omvald 1928 utsågs han att kes fall knöt han åter kontakt med Déat och ansvara för parlamentsgruppens sekretariat. kom att bli en av hans närmaste män inom Vid denna tid kom Déat allt mer att hamna i RNP. När partiet reorganiserades 1942 fick motsatsställning till partiledningen under Albertini posten som partiets generalsekrete­ Léon Blum. Déat framträdde som ledare för rare vilken han behöll fram till Paris befrielse; den neosocialistiska strömningen inom SFIO han utsågs också till Déats statssekreterare den som representerade klassamarbete, antikom- period denne satt som arbetsminister. Till skillnad från Déat stannade Albertini kvar i munism, pacifism och den av de Man inspire­ Paris och arresterades i september 1944. Fyra rade "planismen". Motsättningarna ledde till år senare blev han fri och kunde inleda den en brytning och i november 1933 bildades Par­ publicistiska bana som var knuten till tidskrif­ ti socialiste de France. Déat hörde fortfarande ten Est & Ouest och vars huvudlinje var en hemma på vänsterkanten och utsågs i januari 172 Översikter och meddelanden

stark antikommunism som samtidigt visade tiska nonaggressionspakten eller senare - bröt sympati för den socialism som Guy Mollets med partiet för att efter den 10 juli 1940 på ett socialistparti representerade (Lemarie 1989). eller annat sätt verka för ett samarbete med Georges Dumoulin (1877-1963) hade också ockupationsmakten. Högst placerad i partihie­ knutits till Déats RNP under ockupationsåren. rarkin bland dessa var Marcel Giroux eller Dumoulin företrädde dock närmast den fack­ "Gitton" (1903-1941) som gick in i partiet liga kollaborationen vars huvudorgan L'Ateli­ 1923; redan 1932 hade han invalts i såväl cen­ er han var redaktör för. Dumoulin var gruvar­ tralkommitté som politbyrå och efter den 8:e betare som organiserat sig i CGT och stannat partikongressen i Villeurbanne januari 1936 kvar inom SFIO. Under 1930-talet utsågs han räknades Gitton som nummer tre inom partiet till generalsekreterare för CGT i departemen­ efter Maurice Thorez och Jacques Duclos. tet Nord och var således en av de ledande fack­ Icke-angreppspakten var den fråga som gjorde liga företrädarna som ställde upp på att samar­ att han brötmed partiet i september 1939. Han beta med ockupationsmakten. Många av dessa var också en av dem som tog initiativ till bil­ företrädare fick ansvar för Vichyregimens po­ dandet av ett nytt parti Parti Ouvrier et Pay sans litik på det sociala området, dvs socialpolitik, Francais (POPF) som fick en klart antikom- relationer på arbetsplatser, löner m.m. Grup­ munistisk profil. Det är mycket som är oklart pen kring L'Atelier utgjorde antagligen den om Gittons roll - om han var polisspion, om grupp som samlade det starkaste stödet för han aktivt samarbetade med tyskarna - men Vichyregimen bland fackligt aktiva (Durrle- kommunistpartiet fördömde hans agerande män 1975; jfr Péchanski 1986). och låg sannolikt bakom det attentat som än­ Det fanns också många som varit verksam­ dade hans liv i september 1941. Andra som i ma inom socialistpartiet (SFIO) eller fackföre­ likhet med Gitton och med likartade skäl bröt ningsrörelsen (CGT) som valde en samarbets­ med partiet vid tiden september-oktober 1939 linje utan atLengagera sig. i Déats RNP eller var Albert Vassart (1898-1958), Marcel Brout Doriots PPF. De var sådana som stödde (1887-1957) och Jean-Marie Clamamus Vichyregimen till en början utan att räknas till (1879-1972)(jfr Pryce-Jones 1981). Vassart dess hårda kärna. Paul Faure (1878-1960) hade invalts i centralkommittén 1926 och var hade varit en av SFIO:s ledande parlamentari­ under något år i mitten av 1930-talet PCF:s ker och var medlem av Blums folkfrontsrege­ representant vid Komintern. Vid sin återkomst ringar åren 1936 till 1938. Han röstade för till Frankrike 1935 valdes han till borgmästare Pétain den 10 juli 1940 och valdes även in i i Maisons Alfort utanför Paris och var huvud­ dess Conseil National, men vägrade att ta den sakligen aktiv i den kommunala politiken. ministerpost som han 1943 erbjöds av Lavai. Efter brottet med PCF anslöt han sig till POPF Till denna grupp kan också räknas René Belin och återupptog i september 1941 sin post som (1898-1977) som åren 1933 till 1940 våren av borgmästare. Brout hade bakom sig en verk­ CGT:s sekreterare. Han accepterade den 14 samhet inom den kommunistpartiet närståen­ juli 1940 ett ebjudande att bli Vichyregimens de fackliga centralorganisationen CGTU och arbetsminister, en post som han behöll till och valdes 1936 in som deputerad för det 20:e ar- med april 1942, varefter han drog sig tillbaka rondissementet i Paris. Clamamus, slutligen, från det politiska livet. Motivet till att accepte­ hade varit aktiv inom vänstern sedan början av ra ministerposten var för hans del att han däri­ seklet. Vid partisplittringen följde han med till genom menade sig kunna försvara den fackli­ PCF och han var den som mer än någon annan ga rörelsen och dess värderingar på bästa sätt i bidrog till att bygga upp partiets starka ställ­ en svår tid. Både Faure och Belin bestraffades ning i Bobigny i Paris röda bälte. Clamamus efter kriget på olika sätt för sitt samarbete. valdes till borgmästare första gången 1919, en Som en sista grupp av renegater eller över­ post som han behöll fram till 1944. Han var löpare skall här räknas in de kommunister som också en av PCF:s ledande parlamentariker i ett sent skede - vid tiden för den tysk-sovje­ efter att ha valts in som deputerad 1924; 1936 Översikter och meddelanden 173 valdes han in som senator. Bobigny utgjorde A. Individuella jämförelser dock hans maktbas. Pakten i augusti 1939 fick honom att bryta med PCF och gå in i POPF. Det är framför allt aspekter som rör tidpunkter Clamamus hörde också till dem som den 10 för anslutning till respektive brytning med den juli 1940 röstade för Pétain. Utan att på ett socialistiska/kommunistiska rörelsen samt direkt aktivt sätt samarbeta med ockupations­ övergång till fascism eller koUaboratign som makten betraktade man dock inom motstånds­ är möjliga att systematisera. Är det så att det rörelsen hans kvarstannande vid borgmästar­ föreligger några samband mellan tidpunkt för posten i Bobigny som ett uttryck för samarbete brytning med socialism/kommunism och (Stovall 1990). Clamamus och de övriga av­ övergång till fascism/kollaboration? Det är hopparna sågs av PCF som överlöpare och även möjligt att - låt vara på ett mycket grovt dömdes som sådana efter landets befrielse sätt - försöka peka på olika bevekelsegrunder vanligtvis till kortare frihetsberövanden. som tycks ha underlättat eller kan förklara övergången från kommunism/socialism till fascism/kollaboration. Kan det vara ideologi som förklarar övergången? Är det en ideolo­ 4. Jämförande analyser gisk samsyn (revolutionär syndikalism, anti­ De individuella fall som redovisats har som kapitalism) eller andra ideologiska motiv (pa­ minsta gemensamma nämnare att de handlar cifism, antikommunsim) som ligger bakom? om renegater eller överlöpare. Dessa genom­ Eller är det strategiska överväganden (oppor­ gångar får nu ligga till grund för en rad jämfö­ tunism, att göra det bästa möjliga av en situa­ relser. En avsikt är att försöka se om det är tion) som har haft betydelse? Kanske det är möjligt att identifiera bestämda mönster som fråga om icke rationella handlingsmönster förenar denna grupp. För det första kan man se (speciella personliga egenskaper, en auktori­ till det individuella planet: är det en homogen tärpersonlighet, politiska misslyckanden, per­ eller en heterogen grupp? Väljer man i stället sonliga problem som alkoholism) som spelat att se till partinivån blir frågan: är vissa partier roll? Låt oss ändå med alla dessa reservationer i större utsträckning förknippade med överlö- i minnet försöka göra en sammanställning av parfenomenet än andra partier, och vad är i så merparten av de fall vi tidigare redogjort för; fall utmärkande för dessa partier? Slutligen den följer på nästa sida. kan man också ställa frågan om det inte i vissa Vissa mönster framträder. En tidig brytning länder i större utsträckning än i andra har fun­ med vänstern innebär en mer succesiv över­ nits överlöpare, och vad beror det i så fall på? gång till fascism/kollaboration. Den tidiga Det är givetvis så att de fall som redovisats övergången är ofta förknippad med en anknyt­ som överlöpare eller renegater i det föregåen­ ning till den revolutionära syndikalismen, vil­ de inte representerar vare sig ett totalt urval av ket är detsamma som den italienska erfarenhe­ mängden överlöpare/renegater eller ens ett ten. På samma sätt tycks det vara så att ju se­ systematiskt urval av samma mängd. Å andra nare brytningen med vänstern är desto mer ab­ sidan får man hålla i minnet att mängden av rupt blir övergången. De motiv som ligger överlöpare/renegater som den här bestämts är bakom en sådan sen övergång tycks vanligen ändlig och att antalet personer som tidigare in­ vara förknippad med vad jag valt att kalla stra­ nehaft ledande positioner inom ett socialist­ tegiskt handlande eller opportunism, dvs ett parti eller kommunistparti och senare gått över försök att handla på bästa möjliga sätt i en svår till fascism/nazism eller aktivt kollaborerat situation. Det är i stort de generaliseringar ma­ med den tyska ockupationsmakten under kri­ terialet medger, och som sådana förefaller de get är relativt begränsat till antalet. Detta inne­ vara rimliga. Däremot tycks det vara svårt att bär att de systematiseringar som görs i det föl­ påvisa några andra tydliga mönster: ålder, tid­ jande ändå bör ha en viss bärkraft rörande vad punkt för organisering i den socialistiska rö­ som är utmärkande för detta fenomen. relsen, tidpunkt för brytning med vänstern och 174 Översikter och meddelanden

Tidpunkter för. Motiv för övergång: Födel- Socialist. Kommunist Bryt- Över- Ideolog. Ideolog. Strateg. Tradit. seär organis. organis. ning gång samsyn motiv motiv

Fiyg [S] 1891 190? 1917 1929 194? X X Jörgensen[DK] 1890 1910 1919 1935 1943 X Bergstedt [DK] 1877 192? 1942 1942 X Krogh [N] 1883 1907 192-3 1928 1940 X Eines [N] 1886 191? 1923 1927 194? X Olsen [N] 1886 191? 1923 1924 1940 X X Olaussen [Nl 1887 1906 1923 1927 1940 X Meyer [N] 1896 1915 1940 1940 X de Man [B] 1885 1902 - 1940 1940 X X X Mosley [GB] 1896 1924 - 1930 1932 X X Becker! [GB] 1894 1917 - 1930 1934 X X Toman [AI 189? 1918 192-0 1931 1938 X Torgier [D] 1893 1911 1920 1933 1934 X Panunzio Hl 1886 190? - 1914 1921 X Olivetti dl 1874 189? - 1907 1921 X Mussolini [1] 1883 190? - 1914 1919 X Bombacci [1] 1879 191? 1921 1927 1936 X X Tasca [LR 1892 1909 1921 1929 194? X X Lagardelle [F] 1874 1893 1914 192? X Valois [Fl 1878 189? - 1907 1925 X Doriot [Fl 1898 1917 192-1 1934 1938 X X X Sabiani [F] 1887 191? 1921 1923 1938 X Marion [Fl 1899 191? 1921 1929 1941 X X Célor [R 1902 191? 1921 1932 1941 X Barbé [Fl 1902 191? 1921 1934 1938 X X Chasseigne [F] 1902 192? 1921 1929 1940 X Sellier [F] 1885 1909 1921 1929 1941 X Hueber [F] 1883 1900 1920 1929 1939 X Déat [FJ 1894 191? - 1933 1941 X X X Albertlni in 1911 1932 - 1940 1942 X X Dumoulin [Fl 1877 189? - 1940 1940 X X Faure [Fl 1878 1904 1940 1940 X X Bélin [Fl 1898 192? - 1940 1940 X X Gitton [F] 1903 1921 192-1 1939 1940 X X Vassart [Fl 1898 192? 1921 1939 1941 X X Clamamus [F] 1879 190? 1921 1939 1940 X

Förklaringar: Ideologisk samsyn (revolutionär syndikalism, antikapitalism) Ideologiska motiv = andra ideologiska motiv (pacifism, antikommunism) Strateg motiv = strategiska motiv (opportunism i olika former) Tradit handl = traditionellt handlande (speciella personliga egenskaper, auktoritär personlighet) tidpunkt för övergång till fascism/kollabora- munismen eller speciella personliga egenska­ tion visar annars ingen inbördes samvariation. per har varit avgörande för deras agerande. Inte heller tycks dessa övergångar vara förena­ Med andra ord tycks gruppen av renega- de med bestämda motiv. För vissa fall av över­ ter/överlöpare som vi tittat på vara rätt så hete­ gångar har säkert en antikapitalistisk oriente­ rogen till sin karaktär. Intressant att notera är ring haft betydelse, medan för andra antikom- ändå att ideologiska motiv (ideologisk samsyn översikter och meddelanden 175 eller andra ideologiska motiv) tycks vara un­ SKP:s 7:e kongress i juni 1927 så bestod den gefär lika vanliga som andra motiv (strategis­ av 42 ledamöter (Nerman 1949:173). Bland ka motiv eller traditionellt handlande) bland dessa var det inte mindre än sex - Nils Flyg, överlöparna. Bland de ideologiska motiven Arvid Olsson, Herman Johansson, Anna Stina tycks dock den ideologiska samsynen ej domi­ Pripp, Carl Bergström och Paul Almén - som nera, utan andra ideologiska motiv, strategiska höll fast vid SP en bit in på 1940-talet. Det är motiv och traditionellt handlande har sanno­ med andra ord en rätt stor andel (ungefär var likt varit viktigare bevekelsegrunder för över­ sjunde) i den ledande kadern inom dåvarande gångarna från socialism/kommunism till fasc- SKP som kan betecknas som blivande renega­ ism/kollaboration. I detta avseende är det såle­ ter. Bilden blir något annorlunda om man ser des svårt att hitta stöd för den totalitära hypo­ till kommunisternas parlamentariska repre­ tesen . På det individuella planet är det svårt att sentation. Bland dem som under 1920-talet var påvisa några specifika drag hos dem som räk­ medlemmar av SKP:s riksdagsgrupp var Nils nas som renegater/överlöpare. Hur ser bilden Flyg ensam om att stanna kvar i SP på 1940- ut om man ser till de partier/rörelser som dessa talet. Ett annat sätt att se på renegaternas stor­ renegater var knutna till? Vilken ställning lek är att försöka uppskatta stödet för SP i re­ hade man haft och vilken ställning fick man? lation till stödet för SKP. Ett lämpligt jämfö- Utgjorde renegaterna typiska inslag i dessa rö­ relseår kan vara 1944 eftersom SP då otvety­ relser? digt är att klassificera som ett nazistiskt parti. Några uppgifter om medlemstal finns inte för SP vid denna tidpunkt varför det måste bli B. Partivisa jämförelser gissningar. Medlemstalet för SP vid tidpunk­ Vid de parti visa jämförelserna riktas intresset ten för Kilboms utträde ur partiet låg vid 11- mot två aspekter, nämligen dels att se till väns­ 12 000; i början av 1938 uppskattar Kenner- tern och andelen överlöpare inom denna ström siffran till mellan 5-6 000 (Kenner- grupp, dels att se till de grupper dit överlöpar­ ström 1974:207). Därför kan medlemssiffran na sökte sig: hur stor andel av dem som kan 1944 knappast ha legat över 1 000, kanske räknas som fascister/kollaboratörer hörde ur­ kring 500. Detta kan jämföras med SKP:s sprungligen hemma inom vänstern? Inte heller medlemstal vid denna tid som var i stigande här är det möjligt att göra en systematisk ge­ och kanske uppgick till 19-20 000. Ser man i nomgång parti för parti beroende på att lämp­ stället till väljarstödet för de två partierna är liga data i stor utsträckning saknas. Vad som skillnaderna ännu mer markerade. SP erhöll vid valet 1944 5 279 röster att jämföras med presenteras ger ändå en indikation om inom 318 466 för SKP. vilka partier överlöparfenomenet var mer eller mindre omfattande samt inom vilka fa- Låt oss i stället vända på frågan: hur stor an­ scist/samarbetspartier vänsterinslaget var del av den nazistiska rörelsen i Sverige utgjor­ starkast. Ett försök görs att särskilja genomsla­ des av dem som betecknats som renegater? get på tre olika nivåer: en elitnivå eller inom Återigen gäller att alla uppskattningar om den ledarskapet, en medlemsnivå och slutligen en nazistiska rörelsens medlemsstyrka är osäker. massnivå (väljarna). Presentationen dispone­ Helene Lööw anger att de vid mitten av 1930- ras även här ländervis. talet hade cirka 30 000 medlemmar (Lööw 1990:266); under kriget minskade antalet Sverige medlemmar sannolikt till hälften. Underlaget De som följde med Nils Flyg och stannade är säkrare om man ser till nazistpartiernas väl- kvar inom Socialistiska partiet fram till krigs­ jarstöd 1944. De tre partier som Lööw räknar slutet har betecknats som renegater i den sven­ in - Svensk socialistisk samling, Sveriges na­ ska kontexten. Hur stor andel utgjorde denna tionella ungdomsförbund och Sveriges socia­ grupp av den svenska kommunismen? Ser listiska parti-erhöll tillsammans 13 533 röster man till den centralkommitté som valdes vid 176 Översikter och meddelanden av vilka SP:s andel utgjorde 39% (Lööw dande kommunister under perioden 1923- 1990:268). 1931. Av dessa är det fyra som kan betecknas Sammantaget tycks alltså renegatfenomenet som blivande renegater (Lorenz 1983). Vidare ha utgjort ett inte obetydligt inslag inom den redovisar Lorenz i ett annat arbete ledamöter­ ledande kadern i den svenska kommunismen. na i NKP:s sentralstyrelse respektive politby­ Däremot har stödet för den på medlemsnivån rå. Fördelningen antal ledamöter i sentralsty- och massnivån varit marginellt. Trots detta relsen och blivande renegater är för några år marginella stöd tycks ändå renegatema ha ut­ följande: 16/2 (1923), 22/1 (1925), 25/1 gjort en betydande del av den svenska nazistis­ (1927) och 16/0 (1929); inom politbyrån var ka rörelsen. motsvarande siffror: 11/0(1925), 13/1 (1927) och 17/0 (1928) (Lorenz 1978:428^129). De Danmark blivande renegatema fanns alltså repre­ Det kan knappast råda någon tvivel om att an­ senterade i NKP:s ledande organ fram till talet renegater som gick över till den danska 1927, men de var enstaka fall. De hade också nazistiska rörelsen var begränsat. De fall som en svagare förankring inom politbyrån än illustrerar fenomenet kunde under 1930-talet inom sentralstyrelsen. Inte heller inom DNA inte hänföras till någon formellt ledande posi­ är det många inom det ledande skiktet som an­ tion inom vare sig SD eller DKP. Inte heller sluter sig till NS eller solidariserar sig med tycks den f d vänstern ha utgjort någon domi­ dess politik. Av de 70 ledamöter som 1936 nerande del inom den danska nationalsocialis­ representerade DNA i Stortinget var det en - men. Om man utgår från de sammanställning­ Peter Vorum - som gick in i NS (Pryser ar Malene Djursaa gjort av uppgifter om dan­ 1988:449). Bland gruppen tidningsredaktörer ska nazisters tidigare partihemvist så tycks med DN A-anknytning var det däremot 8 av 44 bland medlemmar ungefar 28% ha hört hem­ som valde att stanna kvar vid tidningen och ma inom SD eller DKP ätt järrtföfä" rried eifkä föra en NS-värilig politik; som jämförelse var 41%somvarit medlemmar av något borgerligt motsvarande fördelning bland redaktörer med parti (Djursaa 1981:137). Bland DNSAP:s le­ anknytning till Bondepartiet 9 av 24 (Pryser dare är personer med vänsterbakgrund än 1988:451). mindre företrädd: 1.5% anger DKP som tidi­ Trots att många uppgifter insamlats om NS- gare parti medan 22.6% uppger sig ha tillhört medlemmar utifrån partiarkiv och intervjuer Socialdemokratiet (Djursaa 1981:162). med f d medlemmar har jag inte kunnat hitta Sammanfattningsvis utgör renegatema en data över dessa medlemmars tidigare parti- obetydlig del av vänstern; man kan finna att medlemskap (Larsen 1980). Ser man till de so­ bland DNSAP:s medlemmar fanns tidigare ciala karaktäristika medlemmarna uppvisar så vänstersympatisörer, men att andelen tidigare tycks medelklassen vara överrepresenterad, DKP-medlemmar tycks ha varit liten. Rene­ vilket skulle kunna tolkas som så att andelen gatfenomenet var inte omfattande i Danmark. f d vänstermedlemmar (DNA, NKP) knappast kan ha utgjort ett flertal (Larsen 1980:612). Norge Pryser refererar (1991:160) uppgifter från rät­ De fall som illustrerade renegatfenomenet i tegångar med frontkämpar flertalet av dem Norge utgjordes av personer som en gång i ti­ var NS-medlemmar- som visar att fyra tidiga­ den haft ledande positioner i NKP men brutit re varit medlemmar av DNA, medan ingen med partiet under 1920-talet. För NKP:s räk­ tidigare tillhört NKP. Däremot finns det anled­ ning finns vissa uppgifter tillgängliga som gör ning anta att relativt många med bakgrund i det möjligt att säga något om hur stark ställ­ NKP och DNA:s vänsterflygel anslöt sig till ning de blivande renegatema hade inom fagopposisjonen 1940 och senare stannade NKP:s ledande organ. Einhart Lorenz har som kvar i den av ockupationsmakten påbjudna kommissariatiske LO. Samtidigt måste man bilaga till sin bok Det er ingen sak åfå partiet komma ihåg att gränsen mellan vad som var lite sammanställt 51 kortare biografier över le­ översikteF och meddelanden 177 kollaboration och motståndsarbete många skulle kunna klassificeras som renegater eller gånger kunde vara hårfin (jfr fallet Viggo överlöpare. Karl Toman hade suttit i KPÖ:s Hansteen). centralkommitté och under en kortare tid fun­ Trots att man kan finna exempel på renega- gerat som partiets generalsekreterare. Men ter inom den norska vänstern var deras antal dels tycks han ha varit ensam om sin politiska rätt begränsat. Det enda område där de torde bana, dels var hans anknytning till den österri­ ha spelat en betydelsefull roll är inom fackfö­ kiska nazismen svag. Således tycks andelen reningsrörelsen under krigsåren. renegater ha varit litet bland de ledande kad­ rerna. Däremot finns det indikationer som ty­ Belgien der på att fenomenet varit mer omfattande på Hendrik de Man var en av ett fåtal parlamen­ medlems- och massplanet. Konrad (1989: tariker som var beredd att gå in i förhandlingar 118) gör uppskattningen att efter februarihän­ med den tyska ockupationsmakten. Flertalet delserna 1934 en tredjedel av medlemmarna i parlamentariker följde regeringen i dess flykt Schutzbund sökte sig till NSDAP; det gällde till Frankrike och sedemera Storbritannien. dock inte i Wien. Även om man vid analyser Vid ett möte i Limoges den 31 maj 1940 skall av NSDAP:s medlemsdata saknar uppgifter mellan 113 och 160 av 202 ha uttryckt sitt stöd om tidigare politisk tillhörighet (Botz 1980) för regeringen (Höjer 1946:310). Trots att de och inte heller har gjort några studier av väljar- Man var socialistpartiets ordförande tycks han vandringar för denna period (Botz 1987) är det inte ha fått många efterföljare, dock osäkert sannolikt att nazisterna gjorde rätt stora inbryt­ hur många. Det är lika svårt att avgöra hur stor ningar i den österrikiska socialdemokratin på andel som renegaterna utgjorde bland belgiska massnivån efter 1938 (Konrad 1989:111). fascister/kollaboratörer. Det är klart att sådana fanns, men deras antal torde ha varit ringa. Tyskland Bland personer i ledande befattning inom SPD Storbritannien och KPD var det bara ett fåtal som öppet och Mosley valdes till det brittiska Underhuset sis­ frivilligt gick över till NSDAP. Ser man till ta gången 1929. Han representerade dåLabour den ledande kadern kan man med hjälp av och sammantaget utgjordes partiets parla­ sammanställningar som bygger på uppgifter mentsgrupp av 287 medlemmar. Inom denna hos Weber (1969) teckna en bild av dess om­ grupp var det tre ledamöter - Mosley, Forgan fattning. Av 504 biograferade ledande tyska och Beckett - som några år senare tog steget kommunister från mellankrigstiden är det un­ till att bli medlemmar av BUF. Andelen rene- gefar 15 som går över till NSDAP; bland dessa gater var liten, men den fanns dock repre­ är det kanske nio som gör det frivilligt medan senterad. Däremot är det svårare att uttala sig fem eller sex gör det efter påtryckningar under om den fd vänsterns ställning inom BUF. I de vistelser i koncentrationsläger. Ser man i stäl­ studier som gjorts av BUF:s medlemmar sak­ let till sammansättningen av formella organ nas data om deras tidigare politiska tillhörig• från år 1929 är det fråga om enstaka fall. het. Tydligt är ändock att rätt många av dem KPD:s parlamentsgrupp uppgick då till 54 som utgjorde BUF:s ledande kadrer hade haft medlemmar av vilka två möjligen kan räknas en bakgrund inom Labour eller Independent som blivande renegater (Torgler och Hein). Labour. När detta konstateras bör man dock Partiets centralkommitté (ZK) bestod av 63 le­ damöter av vilka två kan räknas som renegater vara medveten om att BUF både på det med- (Hein och Max Opitz), medan Hein var den lemsmässiga planet och det väljarmässiga pla­ ende i den 15 man starka politbyrån. Inte net var en mycket liten rörelse. någon av dessa tre kan räknas som något tyd­ ligt exempel på frivillig övergång till NSDÄP. Österrike Trots att en stor mängd studier ägnats Även för Österrike gäller att man bara kan fin­ NSDAP:s och SA:s medlemsstruktur har data na några enstaka exempel på elitnivå som 178 Översikter och meddelanden

över medlemmarnas tidigare politiska hemort bland 66 av deltagarna av vilka han kunde saknats varför slutsatser om övergångar på identifiera 58; av dessa 58 var 9 syndikalister, medlemsplanet ej är möjliga att dra. Dock 3 socialistiska interventionister, medan 6 varit finns indikationer av olika slag om inte obe­ verksamma i den interventionistiska rörelsen tydliga övergångar av medlemmar från KPD (Lyttelton 1987:457). Vad Lytteltons sam­ närstående RGO till NSBO eller från RFB till manställning antyder är att runt en femtedel SA (Duhnke 1972:101; Peukert 1980:107). I eller mer hade sina rötter i någon av den socia­ stället får man gå till de analyser av väljar- listiska vänsterns olika grupperingar, överlö­ vandringar som Jtirgen Falter och medarbeta­ pare eller renegater har alltså relativt sett varit re presenterat Av dem framgår att vid novem­ vanliga i Italien. bervalet 1932 gick ungefar 4% av KPD:s tidi­ gare väljare (juni 1932) över till NSDAP me­ Frankrike dan 2% av NSDAP:s väljare (november 1932) Om man bara ser till de fall som redovisades i kom från KPD. För SPD var motsvarande an­ det föregående avsnittet förefaller antalet re­ delar 6% respektive 4% (Falter & Zintl negater vara flest i Frankrike. Stämmer detta 1988:79). Sammantaget indikerar dessa data även om man försöker hitta några mått för att att renegatfenoment hade en begränsad om­ beskriva fenomenet? Det är framför allt bland fattning i Tyskland på såväl ledarplan som ledande kadrer som man kan göra vissa jämfö­ massplan före maktövertagandet 1933. relser rörande hur stor andel renegater och överlöpare utgjorde. På massplanet är det svå­ Italien rare att hitta data bland annat därför att de fran­ Både Mussolini och Bombacci hade innehaft ska fascistpartierna knappast figurerar i val- ledande positioner inom PSI (redaktör för statistiken under 1930-talet och därmed omöj­ Avanti) respektive PCI (medlem av central­ liggör skattningar av väljarvandringar. Man kommittén). Ändå-var det intcmånga sonv bör också hålla i minnetatt de partier och grup­ följde dem från dessa positioner till fascismen. per som under ockupationsåren stödde Vichy- Bland dem som innehade formellt ledande po­ regimen aldrig blev stora till numeraren. Par­ sitioner inom PSI och PCI var andelen renega- tier som PPF och RNP samlade tillsammans ter förhållandevis liten. Bombacci hade vid kanske 30 000 medlemmar när de var som kongressen i Livomo 1921 invalts i central­ störst omkring år 1942 (Gordon 1980). Den kommittén som då utgjordes av femton med­ hårda kärnan av samarbetsmän som följde det lemmar. Däremot var han ej ledamot av den tyska återtåget från Paris och Vichy till Sigma- fem man starka direktionen, och han kvarstod ringen kan ha uppgått till 4-5 000 personer ej heller i den nya till tjugo ledamöter utvidga­ (Sweets 1988:752). de centralkommitté som valts vid PCI:s kon­ Låt oss till att börja med se på några indika­ gress i Lyon 1926; i denna ingick dock Angelo torer som ger en bild av hur stor andel renega­ Tasca denna gång (Martinelli 1982:365-68). ter och samarbetsmän utgjorde av vänstern. Däremot är det svårare att uttala sig om över­ PCF:s 5:ekongress hölls i Lille juni 1926. Den gångar bland medlemmar och väljare. Det är centralkommitté (CC) som utsågs då bestod av rimligt att anta att många revolutionära syndi- 81 medlemmar som inom sig utsåg en politby­ k al is ter sökte sig till den fascistiska rörelsen, rå (BP) bestående av 15 ledamöter (Robrieux men det är svårt att klart belägga detta. En in­ 1984:626). Bland medlemmarna av CC är det dikation om detta får man när man i stället ser 8 (10%) som kan betecknas som renegater: till den fascistiska kärnan och dess politiska Barbé, Désphélippon, Doriot Gaillard, Hue- ursprung. Den fascistiska rörelsen grundades ber, Marion, Sellier och Vassart. Inom polit­ ju vid mötet på Piazza San Sepolcro i mars byrån är andelen högre (20%): Doriot Sellier 1919 och deltagarna där räknas till rörelsens och Barbé. Drygt 10 år senare vid den 9:e par­ grundare och kallades också för "sansepol- tikongressen i Arles december 1937 nomine­ cristi". Adrian Lyttelton har gjort ett urval ras 55 personer till partiets ledande organ av Översikter och meddelanden 179 vilka 4 (7%) kan betecknas som renegater: svarande andel för PCF var sannolikt inte stör­ Gitton, Vassart, Soupé och Clamamus (Cour­ re. tois 1980:59). Som synes utgör de blivande re- Spelade överlöparna från vänster en central negaterna en klar minoritet inom PCF:s ledan­ roll i de fascistiska eller de samarbetsinriktade de organ vid de två tidpunkterna, men det är partier som fanns i Frankrike under denna pe­ ändå noterbart att så många som runt 10% riod? Låt oss se på i första hand Doriots PPF, inom denna begränsade grupp bröt med kom­ men också Déats RNP. Om vi börjar med att munismen för att bli mer eller mindre aktiva se på PPF:s ledarkader så finns vissa data om samarbetsmän/fascister. dess tidigare politiska orientering, dels i an­ Ett annatmåttpå hur man inom vänstern för­ slutning till det nybildade partiet 1936, dels i höll sig till samarbetet med ockupationsmak­ anslutning till partiet under ockupationsåren. ten är att se till fördelningen av röster när de Doriot övertog från kommunistpartiet de be­ franska parlamentarikerna den 10 juli 1940 teckningar som där användes för partiledning­ skulle ta ställning till om Pétain skulle ges ex­ en (politbyrå, centralkommitté). PPF:s första traordinära befogenheter eller ej. Av 670 när­ politbyrå bestod av åtta medlemmar av vilka varande deputerade och senatorer avstod 21 sex var f d kommunister (Doriot, B arbe, Mar­ (3.1%) från att rösta, medan 569 (84.9%) rös­ schall, Marion, Teulade och Arrighi); dessa tade för och 80 (11.9%) emot. Bland de 80 som var vanligt förekommande även inom andra röstade nej kan 62 - eller 78% - betecknas som delar av PPF:s partiapparat (Wolf 1967:137; hörande till vänstern (Handourtzel & Buffet jfr Sternhell, 1980). Under kriget var Doriots 1989:70); detta kan jämföras med att väns­ ställning inom partiet än starkare vilket skapa­ terns andel av deputeradekammarens ledamö­ de problem när han vid några tillfällen lämna­ ter som valts in 1936 utgjorde 63%, dvs under de landet för att kämpa på östfronten. Vid ett förutsättning att radikalsocialisterna räknas av dessa tillfällen i mars 1943 utsågs en ställ­ till vänstern. Detta tyder på att vänstern var företrädande partiledning bestående av nio något starkare företrädd bland dem som rösta­ personer av vilka tre var f d kommunister de nej, men likafullt var det en majoritet inom (Barthélemy, Marschall och Sabiani) (Wolf vänstern som röstade för Pétains extraordinära 1967:270). Under krigsåren minskade således maktbefogenheter. Ser man till kommunister­ andelen f d kommunisten partiledningen. Vad nas agerande så var de som stannat kvar inom gäller medlemsplanet så rapporteras från PCF på grund av partiförbudet som gällde allt­ PPF:s första kongress i november 1936 data sedan september 1939 förhindrade att delta. om kongressdeltagarnas tidigare politiska an­ De som under september/oktober 1939 bröt slutning; 38.7% saknade politisk tillhörighet med partiet fanns dock samlade i en parla­ medan 33.1 % hade hört hemma inom vänstern mentsgrupp Union Populaire Française (UPF) (PCF 21.3%, SHO 8.6%) och 23.7% hade va­ av vilka 12 var närvarande vid omröstningen; rit verksamma inom den extrema högern. Res­ deras ställningstaganden fördelade sig så att terande 4.5% hade haft sin bakgrund i en krist­ två (17%) avstod, tre (25%) röstade mot me­ demokratiskt orienterad grupp JOC (Wolf dan sju (58%) röstade för, bland dem Cla­ 1967:140). Dessa siffror kan jämföras med mamus och Capron (Handourtzel & Buffet vad som rapporterades i anslutning till partiets 1989:185). Även bland de forna kommunis­ kongress i Paris Gaumont Palace november terna var det en majoritet som röstade för 1942:41.8% utan parti, 31 % hade hört hemma Pétain, men majoriteten var inte lika kraftig inom vänstern (21.6% PCF, SFIO 8.1% och som inom den parlamentariska församlingen radikaler 1.3%), medan högern hade varit tidi­ som helhet. Data på medlems- eller massnivå gare hemvist för 27% av kongressdeltagarna är svårare att få tag på. Sadoun (1982 105) re­ (Brunet 1986:392; Handourtzel & Buffet fererar uppskattningar som visar att övergång­ 1989:198). en från SFIO till kollaborationspartierna var mycket begränsad, kanske en på tusen; mot­ Ser man till motsvarande sammanställning­ ar för RNP så framgår att det är ett mycket 180 Översikter och meddelanden starkt inslag som har sina rötter i den reformis­ ster man en gång tillhört respektive deras ställ­ tiska vänstern, dvs SFIO. Av de tretton perso­ ning i den fascism/kollaboration man sökte sig ner som 1943 utgjorde partiets styrande "com- till. Till sist är det också viktigt att skilja mel­ mission permanente" kom fem från SFIO (Al- lan vilken del av vänstern man varit lierad bertini, Dumoulin, Désphélippon, Zoretti, med, vänstern i form av socialism eller social­ Silly) och sex hade hört hemma bland neoso- demokrati respektive kommunism. De jämfö­ cialisterna (Déat, Favier, Guionnet, Levillain, relser som görs är mycket ungefärliga och in­ Montagnon, Lafaye) (Ruosso 1987:156). För­ nebär ett försök att påvisa betydelsen från att delningen är motsvarande för det 30-tal ledan­ vara ringa eller obefintlig betydelse till att vara de RNP-medlemmar Brender identifierar: tre av relativt stor betydelse. Låt oss börja med att har haft en tidigare bakgrund i PCF (Barbé, se på ledarplanet. Desphelippon, Fontenoy) och tre har hört Det underlag som ligger till grund för jämfö­ hemma inom högern (Brille, Deloncle, Goy) relser av renegatemas ställning bland de le­ medan övrigas bakgrund har varit SFIO eller dande kadrerna är relativt tillfredsställande. neosocialismen (Brender 1992:200, 214, Bestämningen av fenomenet renegat eller 230). Bilden är likartad om man ser till parti­ överlöpare svarar ju också bäst mot denna medlemmarnas politiska bakgrund. I Nord grupp. Här tycks det vara så att det är i Italien skall som exempel 60% äv medlemmarna ha och Frankrike som deras ställning varit star­ haft sitt ursprung i vänstern, av vilka 3/4 skall kast, men man får inte heller glömma det sven­ ha hört hemma inom SFIO (Handourtzel & ska fallet Skälen till att Italien och Frankrike Buffet 1989:203). Vad dessa exempel visar är avviker kan vara skilda politiska kulturer där att inom vissa av de grupper som samarbetade partiskiften och övergångar är vanligt före­ med den tyska ockupationsmakten spelade re- kommande (jfr Nolte 1969:592; Brandt negater eller överlöpare en inte obetydlig roll 1983:48). Till detta kan antagligen också läg­ även på medlemsplanet. Sannoliktutgjorde de gas ett element av politisk klientilism så tillvi­ ej en majoritet inom PPF - och kanske inte hel­ da att när ledande politiska personligheter tog ler i RNP - men de svarade för en stor minori­ steget från vänster till fascism/kollaboration tet. var det många av deras medarbetare och sym­ Varje försök att antyda skillnader mellan patisörer som slog följe. Detta måste ha spelat länder med avseende på vilken roll som rene- en viktig roll för fall som Mussolini, Doriot gater spelat inom den vänster man kom ifrån och Déat men även Flyg. och den fascism/det samarbete med ockupa­ Går man från ledarplanet till medlemsnivån tionsmakten man sökte sig till är förenad med blir underlaget för jämförelser mer bristfälligt. stora svårigheter. De jämförelser som kan gö­ Trots detta kan man ändå antyda vissa skillna­ ras är högst relativa samtidigt som man måste der mellan länder. De renegatpartier som i komma ihåg att - med undantag för Tyskland mycket var en skapelse av tidigare kommu­ och Italien - de fascistiska rörelserna och de nist- eller socialistledare lyckades också be­ grupper som samarbetade med ockupations­ hålla en skara av gamla medlemmar; ju längre makten under kriget var mycket begränsade tid som gått från brytningen med vänstern des­ till numerären. Med detta i minnet skall ändå to svagare tycks dock den fd vänsterns ställ­ ett försök göras att bestämma renegatemas va­ ning ha blivit inom renegatpartierna. Detta är rierande ställning i de europeiska länder som speciellt tydligt för de partier som förknippas behandlats i det föregående. Några distinktio­ med Flyg, Doriot och Déat För övriga partier ner kan därvid tjäna som underlag. Först avses (och länder) förefaller inslaget av renegater ha vilken ställning man hade på olika nivåer, varit högst begränsat. I länder som Österrike, bland ledare eller elit, medlemmar samt "mas­ Tyskland och Italien är det skillnad om man sa", vilket i detta sammanhang kan jämställas ser till tiden före eller efter maktövertagandet med väljare eller befolkningen i stort En and­ Låt oss till sist se på massplanet I några få ra aspekt avser deras ställning inom den vän­ fall finns möjlighet att göra bedömningar uti- översikter och meddelanden 181 från analyser av väljarv andringar (Tyskland) detta fenomen varierar också över tid och mel­ medan i andra fall grova jämförelser utifrån lan länder. I ett land som Frankrike är det tyd­ valstatistik eller rena gissningar kommer ifrå­ ligt att såväl fd kommunister som fd socialister ga. Det mönster som därvid avspeglas är att i spelade en viktig roll i den kollaboration som de länder där fascistpartierna blev statsbäran­ etablerades med den tyska ockupationsmak­ de fanns sannolikt en överströmning från ten. Inte i något annat land spelade renegater vänstern på massplanet. I de länder som ocku­ en så stor roll. Samtidigt bör man då hålla i perades våren sådan överströmning sannolikt minnet att även om man bara ser till de ledande helt obetydlig, möjligen med undantag för kadrerna så utgjorde de blivande renegaterna Frankrike. Att kommunismen i Sverige svarar en mycket begränsad minoritet bland de fran­ för en viss överströmning på massplanet är en ska kommunisterna och socialisterna. konsekvens av att Socialistiska partiet trots sin Hur skall detta tolkas i relation till den över­ litenhet ändå kom att utgöra en betydande an­ gripande frågan om ytterligheterna berör var­ del av den fascistiska rörelsen i Sverige. andra? Kan renegatfenomenet tas till intäkt för Det förefaller som om renegatfenomenet att socialism/kommunism står fascismen framför allt berörde ledarplanet och i mindre nära? Svaret kan inte bli något entydigt ja eller utsträckning medlems- och massplan, och det­ nej. Om socialism/kommunism vore fascis­ ta är något som skulle tala för den totalitära men fjärran borde renegatfenomenet vara hypotesen. I det stora hela var detta fenomen högst ovanligt, medan om det omvända skulle till sin omfattning rätt begränsat, men i vissa gälla detta fenomen borde vara vanligt före­ länder var den tydligare än i andra. Framför kommande. Nu tycks det vara varken det ena allt kan man i ett land som Frankrike notera att eller andra. Det har funnits renegater, men de renegaterna utgjorde en betydande andel av har inte i något fall utgjort majoriteter vare sig den fascistiska rörelsen eller kollaborationen. inom den vänster man kommit/hän eller inom I de länder där fascistpartierna var statsbäran­ den fascism/kollaboration man sökt sig till. de var förhållandena omvända eftersom feno­ Det som talar för den totalitära hypotesen är att menet där var mindre på elitplanet än på mass- övergångarna var vanligare på elitplanet än planet. Tydliga länderskillnader skulle således bland medlemmar och på massplanet Mot hy­ närmast tala emot den totalitära hypotesen. potesen talar däremot såväl att ideologisk samsyn ej var något dominerande motiv för övergångarna, som att det fanns betydande skillnader mellan olika partier vad gäller rene- 5. Avslutning gatfenomenets utbredning. För mig förefaller Renegater eller överlöpare är sådana som en det därför vara rimligt att hävda att man utifrån gång hört hemma inom vänstern men sedan en studie av renegatfenomenet ej kan hävda att brutit med denna för att gå över till fascismen ytterligheter som socialism/kommunism och eller under kriget samarbeta med en främman­ fascism på ett entydigt sätt berör varandra. de ockupationsmakt. Med denna innebörd kan Med detta är inte sagt att ytterligheterna ej be­ man visa att detta fenomen existerade i Europa rör varandra. Det kan förhålla sig så. Däremot under den tidsperiod som sträcker sig från ger inte en analys som avgränsas till renegat­ första världskrigets slut till andra världskrigets fenomenet stöd för ett sådant påstående. Det slut. De individer som konstituerade denna hindrar inte att det kan finnas andra omstän­ grupp var inte homogen till sin karaktär. Mo­ digheter som gör tesen om ytterligheters öm­ tiven till dessa övergångar synes ha varit varie­ sesidiga beroende trolig. rande. Ibland kan det ha varit fråga om en ideo­ logisk samstämmighet i synen på det kapitalis­ tiska systemet, men torde oftare ha hängt sam­ Svante Ersson man med antikommunism eller någon form av opportunistiskt agerande. Omfattningen av 182 Översikter och meddelanden

Denna artikel presenterades som uppsats vid Cannistraro, P.V. (ed) (1982) Historical dictio­ arbetsgruppen Komparativ politik vid Statsve­ nary of fascist Italy. Westpoit, Conn.: Gre­ tenskapliga förbundets årsmöte 5-7 oktober enwood Press. 1992 i Köpenhamn. Jag är tacksam för syn­ Cross, C. (1961) The fascists in Britain. London: punkter som där framfördes och då tänker jag Barrie & Rockliff. speciellt på förslag till förändringar från Hans Coston, H. (1967) Dictionaire de la politique Hegeland och Anders Sannerstedt. Kvarståen­ française. Paris: Coston. de brister är som alltid författarens ansvar. Courtois, S. (1980) Le PCF dans la guerre: de Gaulle, la résistance, Staline... Paris: Ed. Ram­ say. Dahl, O. (1991) "Sosialradikalisme i Salörepubli- Litteratur ken 1943-1945." Historisk tidskrift, 392^*05. Andreucci, F. & T. Detti (eds) (1975-79) // movi- De Grand, A. J. (1986) In Stalin 's shadow: Angelo mento opéralo italiano. Roma: Riuniti. Tasca and the crisis of the left in Italy and Fran­ Bahne, S. (1979) "Die Kommunistische Partei ce, 1910-1945. DeKalb: Northern Illinois U.P. Deutschlands." Ingår i: Matthias, E. & R. Mor- Djursaa, M. (1981) DNSAP: danske nazister sey (Hrsg.) Das Ende der Parteien 1933: 1930-45:dell. K0benhavn: Gyldendal. Darstellungen und Dokumente. Königstein/Ts: Dodge, P. (1966) Beyond marxism: the faith and Athenäum, 653-722- works of Hendrik de Man. The Hague: Martinus Bertolt, O. et al. (1955) En bygning vi rejser: den Nijhoff. politiske arbejderbevcegelsens historie i Dan­ Dreyfus, M. (1990) PCF: crises et dissidences. mark: del 3. K0benhavn: Fremad. Bruxelles: Ed. Complexe. Benewick, R. (1972) The fascist movement in Bri­ Duhnke, H. (1972) Die KPD von 1933 bis 1945. tain. London: Allen Lane. Köln: Kipenheuer & Witsch. Blot, Y. (red) (1985) Socialismoch fascism-sam- Durrleman, D. (1975) "Des syndicalistes dans la mafamilj. Stockholm: Timbro. collaboration (1940-1944)." Cahiers d'histoire Bocea, G. (1977) Lä república di Mussolini. Ban: de l'Institut Maurice Thorez, no 14; 117-159. Laterza. Falter, J. & R. Zintl (1988) "The economic crisis Botz, G. (1980) "The changing patterns of social of the 1930s and the nazi vote." Journal of inter­ support for Austrian National socialism (1918- disciplinary history, 19,55-85. 1945)." Ingår i: Larsen, S.U. et al. (eds) Who Fischer, C. (1991) The German communists and were the fascists ?: Social roots of European the rise of nazism. Basingstoke: Macmillan. fascism. Bergen: Universitetsförlaget, 202- Fleck, C. (1988) "Wie aus einem Sozi ein Nazi 225. wurde." Ingår i: Maimann, H. (Hrsg.) Die ersten Botz, G. (1987) "Austria." Ingår i: Mühlberger, D. 100 Jahre: Österreichische Sozialdemokratie (ed) The social basis of European fascist move­ 1888-1988. Wien: Christian Brandstätter, 227- ments. London: Croom Helm, 242-280. 232. Brandt, W. (1983) Att ta partiför friheten: min von Freyberg, J. & B. Hebel-Kunze (1975) "Die väg 1930-1950. Stockholm: Norstedt. deutsche Sozialdemokratie in der Zeit des Brender, R. (1992) Kollaboration in Frankreich Faschismus." Ingår i: von Freyberg, J. et al. Ge­ im Zweiten Weltkrieg: Marcel Déat und das schichte der deutschen Sozialdemokratie 1863- Rassemblement national populaire. München: 1975. Köln: Pahl-Rugenstein, 180-241. Oldenburg. Gérard-Libois, J. & J. Gotovich (1971) L'an 40: Brunet, J.P. (1983) "Une fascisme français: le Par­ la Belgique occupée. Bruxelles: CRISP. ti populaire français de Doriot (1936-1939)." Goodfellow, S. (1992) "From communism to na­ Revue française de science politique, 33, 255- zism: the transformation of Akacian commu­ 280. nists." Journal of contemporary history, 27, Brunet, J.P. (1986) Jacques Doriot: du commu­ 231-258. nisme au fascisme. Paris: Balland. Gordon, B.M. (1980) Collaborationism in France Burrin, P. (1986) La dérivefasciste: Doriot, Déat, during the second world war. Ithaca: Cornell Bergery 1933-1945. Paris: Seuil. U.P. Översikter och meddelanden 183

Gotovitch, J. (1992) Du rouge au tricolore: les Lewis, D.S. (1987) Illusions of grandeur: Mosley, communistes belges de 1939 à 1944. Bruxelles: fascism and British society, 1931-81. Manches­ Labor. ter: Manchester U.P. Grau, R. et al. (1970) Geschichte der deutschen Lemire, L. (1990) L'homme de l'ombre: Georges Arbeiterbewegung: biographisches Lexikon. Albertini 1911-1983. Paris: Balland. Berlin: Dietz. Levine, R.A. (1963) 77ie arms debate. Cambrid­ Gregor, A.J. (1979) Young Mussolini and the in­ ge: Harvard U.P. tellectual origins of fascism. Berkeley: Univer­ Lipset, S.M. (1966) Den politiska människan: stu­ sity of California Press. dier i politikens sociologi. Stockholm: Aldus. Griffiths, R. (1983) Fellow travellers of the right: Lorenz, E. (1978) Norwegische Arbeiterbewe­ British enthusiasts for Nazi Germany 1933- gung und Kommunistische Internationale 1939. Oxford: Oxford U.P. 1919-1930: Untersuchung zur Politik der nor­ Grimlund, O. (1966) "Flyg, Nils." Ingår i: Svenskt wegische Sektion der Kommunistischen Inter­ biografiskt lexikon, 16,223-226. nationale. Oslo: Pax. Handourtzel, R. & C. Buffet (1989) La collabora­ Lorenz, E. (1983) Det er ingen sak åfåpartiet lite: tion ... à gauche aussi. Paris: Perrin. NKP1923-1931. Oslo: Pax. Haupt, G. (ed) (1971) Dictionaire biographique Lundberg, E. (1963) "Nils Flygs väg till nazis­ du mouvement ouvrier international: l'Aut­ men." Svensk tidskrift, 50, 292-302. riche. Paris: Ed. Ouvrières. Lundh, P.A. (1982) Socialistiska partiet: från so• Hermansson, CH. (1977) Kommunister: en inter- cialism till politisk bankrutt 1929-1945. Stock­ vjubok fors ta boken. Stockholm: Arbetarkultur. holm: Röda Rummet. Holmes, C. (1982) "Beckett, John." Ingår i: Dic­ Lyttelton, A. (1987) 77ie seizure of power: fascism tionary of labour biography. Vol. VI. London: in Italy 1919-1929. 2nd ed. London: Weiden­ Macmillan, 24-29. feld & Nicolson. Höjer, CH. (1946) Le régime parlementaire Bel­ Lööw, H. (1990) Hakkorset och Wasakärven: en ge de 1918 à 1940. Uppsala: Universitetet. studie av nationalsocialismen 1924—1950. Gö­ Jakobsen, K. (1989) Mellem K0benhavn og Mosk­ teborg: Universitetet. va. K0benhavn: Tiden. McLoughlin, B. (1990) '"Das intensive Gefühl, Jankowski, P. (1989) Communism and collabora­ sich das nicht gefallen lassen zu dürfen': Arbei­ tion: Simon Sabiani and politics in Marseille, terschaft und die Gewaltpraxis der NSDAP, 1919-1944. New Haven: Yale U.P. 1932-1933." Ingår i: R.G. Ardelt & H. Haut­ Kennerström, B. (1974) Mellan två internationa- mann (Hrsg.) Arbeiterschaft und Nationalso­ ler: Socialistiska partiet 1929-37. Lund: Arkiv. zialismus in Österreich. Wien: Europaverlag, Kilbom, K. (1955) Cirkeln slutes. Stockholm: Ti­ 49-72. den. Mack Smith, D. (1985) Mussolini. London: Pala­ Konrad, H. (1989) "Social democracy's drift din. toward nazism before 1938." Ingår i: Parkinson, Maitron, J. (ed) (1970—) Dictionaire biographi­ F. (ed) Conquering the past: Austrian nazism que du mouvement ouvrier français. Paris: Ed. yesterday & today. Detroit: Wayne State U.P., Ouvrières. 110-124. Martineiii. R. (1982) "II gruppo dirigente naziona- Laver, M. & B.W. Hunt (1992) Policy and party le: composizione, meccanismi di formazione e competition. London: Routledge. di evoluzione: 1921/1943." Ingår i: Dardi, M. & Larsen, S.U. (1980) "The social foundations of A. Accomero (eds) // partito communist italia- Norwegian fascism 1933-1945: an analysis of no. Milano: Feltrinelli, 363-385. membership data." Ingår i: Larsen, S.U. et al. Matthias, E. (1979) "Die Sozialdemokratische (eds) Who were the fascists?: social roots of Eu­ Partei Deutschlands." Ingår i: Matthias, E. & R. ropean fascism. Bergen: Universitetsförlaget, Morsey (JIrsg.) Das Ende der Parteien 1933: 595-620. Darstellungen und Dokumente. Königstein/Ts: Laurat, L. (1965) "Le parti communiste auutrichi- Athenäum, 99-202. en." Ingår i: Freymond J. (ed) Contributions à Meisel, J. (1986) Die Mauer im Kopf: Erin­ l'histoire du Comintern. Geneve: Droz, 67-95. nerungen eines ausgeschlossenen Kommunis- 184 Översikter och meddelanden

ten 1945-1970. Wien: Verlag für Gesell­ Sadoun, M. (1982) Les socialistes sous ['occupa­ schaftskritik. tion: resistance et collaboration. Paris: Presses Nerman, T. (1949) Kommunisterna: från Komin­ delaFNSP. tern till Kominform. Stockholm: Tiden. Santarelli, E. (1969) "Bombacci, Nicola." Dizio- Nilsson, T. (1985) "Från internationell socialism nario biografica degli italiani. Vol. 11. Roma: till nationell folkgemenskap: Socialistiska par­ Istituto della enciclopedia italiana, 370-373. tiet 1938-45." Historisk tidskrift, 26-51. Sartre, J.P. (1977) "Qu'est-ce qu'un collabora- Nolte, E. (1969) Three faces of fascism: Action teur?" Ingår i: Situations, III: lendemains de française, Italioti fascism, national socialism. guerre. Paris: Gallimard, 43-61. New York: New American Library. Schafranek, H. (1990) "NSDAP und Soziaüsten Norberg, A. et al. (1988) Tvåkammarriksdagen nach dem Februar 1934." Ingår i: R.G. Ardelt & 1867-1970. Stockholm: Riksdagen. H. Hautmann (Hrsg.) Arbeiterschaft und Natio­ Ory, P. (1980) Les collaborateurs 1940-1945. Pa­ nalsozialismus in Österreich. Wien: Europa­ ris: Seuil. verlag, 91-128. Peschanski, D. (ed) (1986) Vichy 1940-1944: Scheuer, G. (1985) Genosse Mussolini: Wurzeln Quaderni e documenti inediti di Angelo Tasca: und Wege des Ur-Faschismus. Wien: Verlag für Archives de guerre d'Angelo Tasca. Paris: Edi­ Gesellschaftskritik. tions du CNRS. Skidelsky, R. (1975) Oswald Mosley. London: Pedersen, J.K. (1990) "Kommunist, socialdemo­ Macmillan. krat og nazist: Aage Jörgensens rolle i dansk ar- Skidelsky, R. (1981) "Reflections on Mosley and bejderbevaegelse." Arbejderhistorie, no 34,43- British fascism." Ingår i: Lunn, K. & R.C. Thur- 53, low (eds) British fascism: essays on the radical Peukert, D. (1980) Die KPD im Widerstand: Ver­ right in inter-war Britain. London: Croom folgung und Untergrundsarbeit an Rhein und Helm, 78-99. Ruhr 1933 bis 1945. Wuppertal: Peter Hammer. Soucy, R. (1986) French fascism: the first wave, Pryce-Jones, D. (1981) Paris in the Third Reich: 1924-1933. New Haven: Yale U.P. a history of'the German occupation, 1940-" Sternhell, Z. (1980) "Strands of French fascism." 1944. New York: Holt, Rinehart and Winston. Ingår i: Larsen, S.U. et al. (eds) Who were the Pryser, T. (1988) Klassen og nasjonen: 1935- fascists?: social roots of European fascism 1946. (Arbeiderbevegelsens historié i Norge; Bergen: Universitetsförlaget, 479-500. 4). Oslo: Tiden. Sternhell, Z. (1987) Nidroite, ni gauche: Vidéo- Pryser, T. (1991) Arbeiderbevegelsen og Nasjo- logie fas eiste en France. Nouv. ed. Bruxelles: nal samling: om venstreströmningen i Quis- Ed. Complexe. lings parti. Oslo: Tiden. Sternhell, Z. et al. (1989) Naissance de Vidéologie Ravn, O. (1979) Dansk nationalsocialistisk litte­ fasciste. Paris: Fayard. ratur 1930-1945. K0benhavn: Berlingske. Sto vall, T. (1990) The rise of the Paris red belt. Roberts, D.D. (1979) The syndicalist tradition Berkeley: University of California Press. and ltaüan fascism. Manchester: Manchester Sweets, J.F. (1988) "Hold that pendulum!: redefi­ U.P. ning fascism, collaborationism and resistance in Robrieux, P. (1984) Histoire intérieure du parti France." French historical studies, 15, 731- communiste. Tome 4: biographies, chronolo­ 758. gie, bibliographie. Paris: Fayard. Sörensen, Ö. (1983) Fra Marx till Quisling: fern Rossi, A. (1951) Les communistes français pen­ sosialisters vei tilNS. Oslo: Aventura. dant la drôle du guerre. Paris: Editions d'histoi­ Thurlow, R. (1987) Fascism in Britain: a history, re et d'art. 1918-1985. Oxford: Blackwell. Rousso, H. (1987) La collaboration. Paris: MA Tännsjö, T. (1988) Det röda Nacka: en historik. Editions. Stockholm: Författares bokmaskin. Sadoun, M. (1978) "Les facteurs de la conversion Wachtier, J. (1983) Zwischen Revolutionserwar­ au socialisme collaborateur." Revue française tung und Untergang: die Vorbereitung der de science politique, 28,459-486. KPD auf die Illegalität in den Jahren 1929- 1933. Frankfurt am Main: Peter Lang. Översikter och meddelanden 185

Weber, H. (1969) Die Wandlung des deutschen Wülequet,J. (19%6) LaBelgique sous labotte.ri- Kommunismus: die Stalinisierung der KPD in sistances et collaborations 1940-1945. Paris: der Weimarer Republik. Band 2. Frankfurt am Ed. Univörsitaires. Main: Europäische Verlagsanstalt, Wolf, D. (1967) Die Doriot-Bewegung: ein Weber, M. (1978) Economy and society: an outli- Beitrag zur Geschichte des französischen ne of interpretive sociology. Vol 1. Berkeley: Faschismus. Stuttgart: DVA. University of California Press.,

Kommunerna och samhetens inriktning. Vid handläggningen av en persons ansökan om socialbidrag används socialbidraget socialbidragsnormer. En förenklad bild av normernas roll är följande: Socialarbetarna undersöker den sökandes inkomster (före so­ cialbidrag) och om försörjningen inte kan ord­ Inledning nas på annat sätt. Om försörjningen inte kan Socialbidraget har via sina föregångare social­ ordnas på annat sätt, och dessutom inkomster­ hjälpen och fattigvårdsunderstödet en lång na är lägre än normerna blir beslutet att bistånd historia. Bidraget skiljer sig från de flesta and­ beviljas med ett belopp stort som skillnaden ra överföringar från offentlig sektor till hus­ mellan norm och inkomst (före socialbidrag). hållen på olika sätt. För det första: Bidraget Bilden är förenklad eftersom individuella hän­ utgår efter individuell behovsprövning. All­ syn skall tas. Normerna ses som ett arbetsverk­ mänt anses socialbidrag som något hushållen tyg och socialbidrag kan beviljas även om in­ bör utnyttja endast som en sista möjlighet. komsterna (före socialbidrag) överstiger nor­ Därför kan socialbidragets omfattning i en merna. stadsdel, kommun eller i riket ses som en indi­ Våra forskningsfrågor är: kator på allvarliga försörjningsproblem. Detta 1. Vad påverkar kommunpolitikernas beslut leder till ett större allmänt intresse för överför­ om normernas nivå? Varför har vissa kommu­ ingen än vad dess ekonomiska roll ensamt mo­ ner höga normer, medan andra har låga? tiverar. För det andra: Socialbidraget admi­ 2. Påverkar normernas nivåer socialbidra­ nistreras och finansieras kommunalt. Det gens omfattning? Om normerna har effekt in­ finns en lokal variation i generositet över riket nebär det att kommunpolitikerna genom be­ som har få motsvarigheter bland de överfö­ slut om normernas nivåer kan påverka de tota­ ringar från offentlig sektor som går till hushål­ la utgifterna för socialbidraget. Resultat om len. socialbidragets känslighet för socialbidrags­ Att studera lokala variationer i socialbidra­ normernas nivå kan utnyttjas för att konstruera gets omfattning motiveras alltså dels av soci­ räkneexempel som anger konsekvenser av oli­ albidragets sociala betydelse, dels av att det ka ändringar i normerna, t ex av att införa för här är frågan om decentraliserat beslutsfattan­ riket enhetliga normer. I Socialstyrelsen de inom den offentliga sektorn. I denna artikel (1985) finns förslag om lämpliga normer. Vi skall vi redogöra för en studie av kommuner­ söker besvara frågan: Antag att alla kommu­ nas socialbidragsnormer, andelen socialbi- ner med normer under den föreslagna nivån dragstagare samt kostnaderna för socialbidra­ hade höjt sina normer upp till denna, vilka blir get. konsekvenserna för socialbidragets omfatt­ Socialbidraget regleras av socialtjänstlagen ning för hela riket? från 1982 som är allmänt hallen vad gäller rät­ 3. Vad annat än normer påverkar socialbi­ ten till ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen är dragets omfattning? För att belysa denna fråga den centrala instans som lämnar råd om verk­ måste andra faktorer än normernas nivåer be-

ÇtaKvptpnçkanlio Tidskrift 1993. års 96 nr 2