Riksdagens Protokoll 1936
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
RIKSDAGENS PROTOKOLL 1936. Andra kammaren. Nr 30. Tisdagen den 5 maj. Kl. 4 e. m. § 1. Justerades protokollen för den 28 och den 29 nästlidna april. § 2. Herr statsrådet Ekman avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 255, med förslag till lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg. Denna proposition bordlädes. § 3. Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :ts å kam marens bord vilande proposition, nr 250, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 4 § lagen örn förmynderskap m. m. Vid härpå skedd föredragning av propositionen, nr 252, med förslag till lag Vid remiss angående ändring i vissa delar av lagen den 8 mars 1889 (nr 2) om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål yttrade: Herr Skoglund: Herr talman! Vi skriva i dag den 5 maj, och riksdags- arbetet har i stort sett fortskridit så långt, att vi inte alltjämt borde behöva få en rad kungl, propositioner. I dag är det meningen, att vi skola remittera yt terligare sex, och vi veta, att det ännu inte är slut på propositionerna, utan att det kommer flera. Den proposition, som berör arbetslösheten, är t. ex. än nu inte avlämnad. Uttalanden, som tidigare gjorts från riksdagens sida och även av nuvarande medlemmar av Kungl. Maj:ts regering, borde förpliktiga regeringen att behandla riksdagen på ett, om jag så får säga, hyggligare sött. Den nuvarande justitieministern, som står för den proposition, vid vars remit terande jag nu begärt ordet, yttrade år 1930, när den då sittande högerrege ringen avlämnade sin sista proposition — vilken avlämnades inom den ordina rie propositionstiden -— i första kammaren följande: »Varken inom eller utom riksdagen lärer någon bestrida önskvärdheten av att icke blott riksdagstiden förkortas utan även arbetet inom riksdagen så tidigt som möjligt kommer i full gång, så att icke viktiga ärenden alltför mycket må hopas under de sista riks- dagsveckorna. Till de medel, som hitintills anlitats i syfte att främja dessa önskemål, hör först och främst den grundlagsstadgade begränsningen av mo tions- och propositionstiden. Ehuru propositionstiden så sent som år 1918 be stämdes till 70 dagar från riksdagens öppnande, sedan den kommitté, som haft frågan under utredning, föreslagit 60 dagar, torde den uppfattningen vara all män inom riksdagen, att propositionstiden utan olägenhet borde kunna ytter ligare förkortas.» Den sandlerska regeringen, som delade denna uppfattning, underkastade sig frivilligt en begränsning av propositionstiden till 50 dagar i stället för 70 och Andra kammarens protokoll 1986. Nr 80. 1 2 Nr 30. Tisdagen den 5 maj. Vid remiss av propositionen nr 252. (Forts.) utförde en verklig kraftprestation när det gäller avlämnande av propositioner na i god tid. Den lämnade endast 14 propositioner under mars månad, och des sa före den ordinarie propositionstidens utgång. I år uppleva vi det alldeles motsatta förhållandet. I dag är det, som jag nyss konstaterat, den 5 maj, och den proposition vi nu remittera bär numret 252. Jag tror,^ att örn vi se på de propositioner, som lämnats under januari och februari månader detta år, alltså under vad man skulle kunnna kalla för den normala tiden, skola vi finna, att det inte ens är hälften av alla proposi tionerna. Efter en sådan deklaration, som herr Schlyter gjorde för några år sedan, en deklaration som han borde komma ihåg även när han sitter i regeringen, må ingen förundra sig, örn många av oss i riksdagen känna oss litet illa berörda över att bli behandlade på detta sätt. Jag skall inte utfärda någon orlovssedel åt den nu sittande regeringen, men har den inte bättre förmåga att ordna andra angelägenheter för landet än den har, när det gäller att rationalisera arbetet i riksdagen, undrar jag, örn den av eftervärlden kan få särskilt högt betyg. Herr Ström: Herr talman! Det brukar talas örn i kammaren, när riksdags männen vilja diskutera olika frågor, att det är slöseri med tiden. Många gån ger kan det väl också hända, att diskussionerna dragas ut allt för långt, men detta är väl delvis beroende på att den grupp, som exempelvis jag företräder, och även andra smärre grupper inte äro representerade i utskotten och till följd därav måste framlägga sina synpunkter här i kammaren. Man måste väl än då säga, att örn man klagar på den saken, är det också anledning för rege ringen att intressera sig för att få fram sina propositioner till riksdagen på ett sådant sätt,. att det blir tid över till att behandla frågorna. Ännu har, såsom tidigare påpekats, propositionen angående hjälp åt de ar betslösa inte kommit. Den brukar ju föranleda rätt långa diskussioner, och följden blir, att man de allra sista dagarna under riksdagen måste behandla frågan under ett sådant tryck, att det kommer att heta: varför skall det be höva diskuteras? Örn man framlade propositionerna under den tid, inom vil ken de^ skola framläggas, hade riksdagen tid på sig att behandla och diskutera dem på det sätt, som är avsett. Nu måste det hela bli ett hastverk. Det är också en annan sak, som förvånar mig. När vi började denna diskus sion och framställde anmärkningar mot regeringen, fanns det en regeringsleda mot pa bänken därnere. När han hörde, att det började osa hett, försvann ock så han.. Det är nonchalans mot kammaren att uppträda på ett sådant sätt, och detta vill jag protestera mot. oHerr Anderson i Råstock: Herr talman! Jag tänRte verkligen inte säga någonting i denna fråga, men jag måste i alla fall konstatera, att herr Skog lunds utredning var ganska .bristfällig. Örn den skulle ha varit något så när fullständig, borde den ha visat, hur det varit under olika regeringar. Jag fäste mig särskilt vid att en förutvarande medarbetare i tredje avdelningen i statsutskottet, som. brukar handlägga frågan om arbetslösheten, anmälde visst missnöje med att icke arbetslöshetspropositionen kommit. Det är ju på det sättet, att i det fallet ha även andra regeringar brukat dröja så länge som möjligt, detta för.att kunna avväga de krav man skall ställa i propositionen i nära anslutning till det radande läget. Jag trodde, att åtminstone herr Skog lund fran sina utgångspunkter inte skulle vara alltför ointresserad av att man fortfarande tillämpar denna praxis. Vad beträffar herr Ströms inlägg och hans påstående, att regeringen upp trädde nonchalant mot kammaren -— jag minns inte riktigt hur orden folio — Tisdagen den 5 maj. Nr 30. 3 Vid remiss av propositionen nr 252. (Forts.) så borde herr Ström vara den siste att använda så starka ord i ett sådant sam manhang. Herr Johansson i Uppmälby: Herr talman! Jag begärde ordet, när herr Skoglund nämnde, att vi i dag hade att remittera sex propositioner. Jag vill framhålla, att en av dessa, nämligen den som rör anslag till släckning av skogs eld, bara upptager det anslag, som finns i huvudtiteln. Kungl. Majit bebå dade en proposition i ämnet, men när denna proposition nu framlägges, säger Kungl. Majit, att lagrådet inte hunnit avsluta sin granskning av förslaget. Det torde ligga så till beträffande en hel del av propositionerna, att de äro skrivna för lång tid sedan men att lagrådets ledamöter, som äro överhopade med arbete, inte hunnit avgiva sina utlåtanden. Detta är orsaken till att pro positionerna blivit försenade. Vad angår den nämnda propositionen, som endast innehåller, att det förut varande anslaget skall utgå, kan jag försäkra herr Skoglund, att den inte kommer att vålla riksdagen mycket besvär. Herr Skoglund: Herr talman! Till herr Anderson i Råstock vill jag säga, att jag bara nämnde i förbigående, att propositionen angående arbetslöshetens bekämpande inte hade kommit ännu. Jag bara konstaterade, att så var för hållandet, och gjorde ingen anmärkning på den punkten. Men jag har gjort en ganska belysande jämförelse mellan år 1931 och år 1936. Den frisinnade regering, som satt 1931, kom med sina propositioner i en helt annan ordning än den nuvarande regeringen gjort. Jag kan tala örn för herr Anderson i Råstock, att jag här har en liten utredning, som jag roat mig med att göra. Jag skall inte upptaga kammarens tid med att läsa upp den. Det framgår emellertid tydligt av densamma, hurusom den år 1931 sit tande regeringen hade möjlighet att komma fram med både stora och omfångs rika propositioner i någorlunda god tid och hurusom den nuvarande regeringen inte alls kunnat hålla samma takt. Och då är ändå att komma ihåg, att den nu sittande regeringen inte kom till under de sista höstmånaderna, och förden skull inte haft tid att planera riksdagsarbetet. Det är ju fjärde riksdagen den sitter. Herr Johansson i Uppmälby har velat påpeka, att propositionerna inte kom ma fram i tid på den grund att lagrådet inte hinner granska de framlagda förslagen. Det är dock fullt naturligt, att lagrådet får otillräckligt med tid, när förslagen remitteras långt fram under riksdagen, och icke kan avverka hur mycket som helst. Det vore naturligtvis skönast för regeringen många gånger, örn den inte behövde vare sig remittera förslagen eller underställa dem lagrådets granskning, men jag tror, att vi få vara tacksamma för att så måste ske. Ofta är det nog så med den kritik, som framkommer i pressen och som går ut på att lagrådet försinkat propositionerna, att kritiken inte har fog för sig. Det kanske inte ens är säkert, att förslagen lämnat departementen vid den tidpunkt, då lagrådet får skulden. Jag är övertygad om att med god vilja och hänsynstagande till riksdagen borde regeringen kunna ordna det hela på ett för riksdagen lämpligare sätt än som nu skett. Herr Ström: Herr talman! Herr Anderson i Råstock ansåg, att vi inte skulle använda starka ord och att jag borde vara den siste att använda sådana i detta sammanhang. Jag undrar, örn det är något monopol för herr Anderson i Råstock att ensam använda starka ord.