Bosse Johansson Historisk Roman
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Historisk roman KATTMAMMAN Bosse Johansson KATTMAMMAN Bosse Johansson Utgiven av Bokförlaget Stigfinnaren Copyright © Bosse Johansson 2018 Grafisk form: Robert Johansson, GJ Offsettryckeri AB, Kalix Tryck: Scandbook, Falun ISBN 978-91-639-7960-6 VARMT TACK till alla er som med goda råd, intressanta uppgifter och annat värdefullt stöd bidragit till min historiska roman. Bosse ”Jag är inte värd att ha ägt söner som så helt gett sina liv för rättvisan och bekämpat det orätta våldet. Jag är tacksam till Gud att ha ägt söner som offrat sina liv mot bolsjevismen, för Nordens frihet och Sveriges ära.” 6 7 1 Tysktåget ( juni 1941) Lilly ömsom småspringer och ömsom dansar sig fram på byavägen. Snett bakom till höger trippar storasyster Lovisa och till vänster lillasyster Anna-Lena, tillsammans bildar de en spontan formering som närmast liknar en spjutspets. Trion är på väg till stationen i Faraborg där ett efterlängtat tåg snart ska komma in. Engelbrechtdivisionen med tusentals fullt stridsutrustade tyska soldater ska korsa Sverige, från Charlottenberg i Värmland till Haparanda i Norrbotten. Samlingsregeringen har äntligen gett sitt tillstånd och Lilly är lyrisk - men grämer sig samtidigt över att hon inte kunde vara med i går kväll när det första historiska tysktåget passerade hembyn. Men det gäller att prioritera och plikterna kallade. Lilly har nämligen en nyckelposition som föreståndarinna för Telegraf & Telefonstationen i grannkommunen Brenn där hon numera bor och är gift. ”Hur såg det ut”, frågar hon för tredje gången men Lovisa fnyser och drar nonchalant på svaret, fullt medveten om att det inte blir populärt. ”Det var väl ungefär som ett svenskt tåg med militärer. Prydliga gossar som vinkade från neddragna kupéfönster.” ”Men nog var det väl skillnad”, envisas Lilly men får åter till svar att uniformerna faktiskt såg svenska ut. Midsommarhelgen var ovanligt fin i år med strålande sol och närmare trettio grader i skuggan. I dag, fredag den 27 juni, är det ännu varmare men Lilly envisas med att hålla stilen. Systrarna är finklädda alla tre men Lilly utmärker sig särskilt med svarta läder- stövlar, blankputsade och knähöga, brungul skjorta med matchande slips samt brunt läderkoppel och svarta ridbyxor. Uniformen full- 6 7 bordas med svastikan på klarröd armbindel. Lovisa kan som vanligt inte låta bli att retas lite: ”Hör du Bruna Bönan, är det inte svettigt? Jag är redan dyngblöt under armarna trots att jag har min svalaste sommarklänning. Du kan väl lossa på slipsknuten i alla fall och ha skärmmössan i handen tills vi är framme.” Lilly muttrar men lyder rådet beträffande mössan och tänka sig - det ger faktiskt extra schvung åt valsen. I andra handen har hon en grann bukett med nyplockade blomster från dikesrenen och rabatten hemmavid. Särskilt många vuxna bybor är inte i farten men ett och annat nyfiket ansikte skymtar bakom sommargardinerna. Dom försöker väl bota baksmällan genom att hålla sig i skuggan, tänker Lilly som själv trivs allra bäst i stråleglansen. Att inte särskilt många bybor kom till stationen i går kväll är svårt att förlåta. Men man kommer snart att få krypa till korset och det snabbare än någon kan tro. Särskilt kommunisterna, tänker Lilly belåtet. Vore det inte för vårt exemplariska samarbete med Oberleutnant Zindel i Luleå hade vi kanske missat denna stora händelse. Och det blir förstås många tågsätt, närmare bestämt fem- ton med tusen soldater i varje som ska se till att Barbarossa krossar det bolsjevikiska barbariet även längst i norr. Hemma i lägenheten i Brenn har Lilly en byst av Hitler - och en förstoring med Führern, Göring och Goebbels på salsväggen. Alla tre med ballongbyxor snarlika dem som Lilly har i dag. Det här blir succé och tänk om tåget stannar! I radion sas igår att samlingsregeringen bestämt att tågen bara får stanna på några få förutbestämda platser (bl a för utspisning och att soldaterna ska få sträcka på benen) men Faraborg är ingen sådan plats. ”Stannade verkligen tåget här i går? Då gör det säkert det i dag också och tänk vad vi ska bli beundrade! Jag ska hälsa varenda en med sträckt arm.” ”Bara du håller ihop benen så går det nog bra…” Lovisa kan vara riktigt plump och dryg i rollen som storasyster trots att det bara skiljer ett år mellan dem (hon fyller 45 på ett par 8 9 veckor). Lilly avbryter valsen, vänder sig mot Lovisa och utbrister med ovanligt mörka ögon: ”Varför är du så mallig? Du har ju sex barn men bara fyra med Edvin, de två första har väl fader okänd… Lovisa blir inte svaret skyldig. ”Man ska inte kasta sten i glashus. Du har ju också sex barn men alla med olika karlar, som det verkar åtminstone. Och var är alla barnen om jag får fråga? Nä, du är en riktig kattmamma, Lilly, precis som det stod i det där anonyma brevet..” ”Nu är du riktigt djävlig. Du vet ju…” Mer hinner Lilly inte säga förrän tågvisslan tjuter och nu är det bråttom. Småspringande så dammet får stövlarna att mista sin glans når systrarna fram till perrongen, precis lagom för att se ångloket pustande forcera sista backen i kurvan före stationen. Och medan bommarna fälls vid vägen mot Västra Bodträsk och klockorna plingar stryker Korv-Johan senap på sista slangen - från och med nu riktas all uppmärksamhet mot tågsättet som lär innehålla 150 elitsoldater. Lilly räknar med att samtliga är stridsberedda och hängivna den höga saken men hon blir snart besviken, dubbelt upp till och med. För tåget tuffar vidare i sakta mak utan att stanna helt och dessutom verkar soldaterna både ointresserade och yrvakna. Men några öppnar fönstren och vinkar och från en kupé singlar några chokladkakor i glansigt papper ned mot perrongen där några ton- årspojkar med vassa armbågar drar högsta vinsten. ”Blommorna Lilly - du glömmer väl inte blommorna!” Förlamningen släpper och nu springer hon ikapp med tåget, kastar blommorna en och en mot de öppna kupéfönstren. Mid- sommarblomstren når inte fram men några soldater lyckas lekfullt skrattande fånga en handfull gula daldockor som betvingat fart- vinden. Perfekt - men det viktigaste återstår! ”Blomster für mein sohn, Er heisst Per-Gustaf Johansson und ist ein held. Kämpfte an die kommunisten, verschwunden in Salla. Helf mir ihn zu finden, bitte, bitte!” 8 9 Vid det här laget är Lilly så andfådd att det är svårt att höra vad hon ropar. Men ett par soldater ler vänligt och en av dem lyckas till och med överräcka en chokladkaka. ”Mein sohn heisst Per-Gustaf! Er ist ein helt, bitte, bitte! Tot zu dem bolsjeviken!” Lilly söker ögonkontakt i det längsta men snart har det fullastade tåget segat sig ut ur stationsområdet. Riktning österut med målet Murmansk där ryssen ska bli en munsbit för tysken. I vart och vartannat hus trion passerar på väg mot hemgården skymtar man ansikten bakom gardinerna; bybor som nyfiket men även föraktfullt försöker värdera det som utspelar sig framför deras ögon denna vackra högsommardag. På övervåningen i ett av husen står ett fönster på glänt. Någon meter in i rummet har ett litet bord placerats och på bordet en grårutig soffkudde, ett arrangemang som inkluderar en krypskytt med osäkrat gevär. Men den medelålders mannen gör patron ur och stänger försiktigt fönstret - med en sista hatfull blick på kvinnan i tysk uniform… 10 11 2 Kattmamman ”Det där du sa på järnvägsstationen kommer jag aldrig att förlåta dig, Lovisa!” Lilly kokar fortfarande av ilska och förödmjukelse när hon och systrarna slår sig ned för att dricka kaffe. ”Sagt är sagt så varför ska man förlåta”, tillägger hon och blossar häftigt på sin cigarett. Det anonyma brevet fick hon med posten i mitten på 20-talet, någon månad efter att hon fött sitt sista barn och långt innan hon flyttade till Brenn och gifte sig. Brevet var maskinskrivet och undertecknat ”Hämnaren”: Med kattmamma menas ett djur, eller i extrema fall en människa, som gömmer sina ungar. Som bär bort dem, struntar i dem, överger dem för alltid och till och med dödar dem. För en katt är beteendet naturligt och det kan ibland, även för en människa, vara rent av nödvändigt för att i nödsituationer rädda sig själv och så många ungar som möjligt. Men i ditt fall har det handlat om ren och skär egoism och en vacker dag får du ditt straff, var så säker! Hämnaren Lillys föräldrar Johan och Hedvig Johansson tillät henne inte att gå till polisen och hotbrevet hade efter alla dessa år fallit i glömska. Ända tills i dag och nu får Lovisa en sko i huvudet av Lilly, som även följer upp med en giftig kommentar: ”Fy skäms, och du lämnade ju också bort ett barn! Dessutom ditt första, det skulle jag aldrig ha kunnat göra!” 10 11 Föräldrarna som hört att det bråkas i köket kommer ned från övervåningen för att höra vad som står på, men någon förklaring får de inte. I stället reser sig Lilly häftigt upp från bordet så att stolen välter och i nästa ögonblick är hon ute i bilen och far iväg med en rivstart så dammet yr. Med sidorutan nedvevad så ansiktet duschas med frisk luft har hon snart lugnat ned sig och väl hemma i Brenn ger hon maken Harald en riktig björnkram, den första på länge. ”Det var en fantastisk upplevelse att möta tåget och att få önska de hängivna soldaterna lycka till. Och daldockorna plockade man ur min hand, en efter en så hela buketten följde med till fronten!” ”Jag förstår, du gör verkligen allt du förmår för att försöka hjälpa Per-Gustaf. Men nu måste du vara väldigt trött, lägg dig i soffan du och vila en stund medan jag ordnar med maten.” Det är en bra idé även om Lilly inser att hon är för uppriven för att kunna slappna av.