Nummer 1 • 2003 Sveriges största musiktidning

TLC Johnny Marr Thomas Rusiak Motorpsycho Schneider TM

Blindside • Fingathing Kajsa Grytt • Kaah Groove 1 • 2003 Ledare Omslag Nick Cave av Polly Borland

Groove Musik som fyller Box 112 91 Blindside sidan 5 404 26 Göteborg Fyra frågor till Kaah sidan 5 tomrum Telefon 031–833 855 Nödvändigheten i att dansa sidan 5 Elpost [email protected] http://www.groove.st Thomas Rusiak sidan 6 Att söka mening i det meningslösa öppnar sig men nånstans därute och uppenbart orättvisa är ett finns värme. Det måste ju vara så. Länge leve Joe Strummer sidan 6 Chefredaktör & ansvarig utgivare Sisyfosarbete. Jag vet inte vad jag Att vi inte kommer ses igen är Gary Andersson, [email protected] Schneider TM sidan 7 ska göra, eller vad jag överhuvud- ofattbart, men åtminstone behö- taget kan göra. Istället stirrar jag ver vi inte skiljas igen. Skivredaktör Ett subjektivt alfabet sidan 7 på gatuljusets spel i taket och vän- ”And no more shall we part/ Björn Magnusson, [email protected] tar på att skivan ska börja snurra. it will no longer be necessary/ Johnny Marr sidan 8 Skivan som ska få mig att gå vida- …/I'll never be free if I'm not free Mediaredaktör Dan Andersson, [email protected] Fingathing sidan 10 re, låten som jag alltid nynnar på – now” No More Shall We Part. Tack för hjälpen Nick Kajsa Grytt sidan 11 Layout Med hjälp av den kommer jag Farväl Sara Henrik Strömberg, [email protected] TLC sidan 12 närmre än annars. Jag är inte lika tom. Dessa toner, denna spröda Redigering Nick Cave sidan 14 Nick Cave-sång väcker upp mitt Gary Andersson, Henrik Strömberg paralyserade hjärta. Jag blir Motorpsycho sidan 18 mänsklig och räcker ut handen Annonser över rymden i förhoppningen att Per Lundberg G.B., [email protected], du hör det jag sjunger. Bråddjupet 0706–44 13 79 Mediarecensioner sidan 20 Distribution Albumrecensioner sidan 23 Karin Stenmar, [email protected]

Demorecensioner sidan 24 Web Ann-Sofie Henricson, [email protected] Vinylrecensioner sidan 26 Gary Andersson [email protected] För icke beställt material ansvaras ej.

Tryckt på miljömärkt papper.

Tryck Adargo Press AB

ISSN 1401-7091 Åsikter? Skriv till v [email protected] Bre Groovearbetare Mats Almegård Per Kårehed Angående stillastående popnördar Maker och Billboard. Mitt eget exemplar out any time you like, but you can never Hej Moa.Idag läste jag ditt inlägg i Groove pressades i Tyskland och omslaget innehål- leave”.Du är fri att göra vad du vill men du Dan Andersson Robert Lagerström om musikmänniskor på konsert och jag ler inte den bild som påstås vara Anton kommer aldrig härifrån = du kommer inte Gary Andersson Per Lundberg G.B. vill bara säga att jag håller helt med dig! LaVey utan visar istället en märkligt lång- över begäret. Johan Björkegren Björn Magnusson När jag och min kompis Hanna var uppe i armad kvinnlig varelse. I Europa spreds vill- Vad sägs om den tolkningen? För Therese Bohman Thomas Nilson Stockholm för att se Junior Senior och farelsen att texten var propaganda för nar- övrigt håller jag självfallet med författa- Jonas Elgemark Mia Olsson Superheroes så pratade vi just om detta. kotika medan rockfolket envisades med att ren om dennes åsikter om rocklåten som Mattias Elgemark Johanna Paulsson Det är svårt att inte låta bli att dansa när texten i stället innehöll ett intensivt sådan – den är fortfarande Number 1. (Jag man hör dem. Så vi satsade på att bli skrämselbudskap mot narkotika – ”.. but förmodar att placeringen av inslaget om Andreas Eriksson Daniel Severinsson dansdrottningar! Men vi fick ju en hel del you can never leave”.Personligen har jag heroin var en ren tillfällighet....) Fredrik Eriksson Magnus Sjöberg sura miner och arga blickar ifrån männi- alltid hävdat den senare ståndpunkten, Med vänliga hälsningar! Moa Eriksson Mathias Skeppstedt skor runt omkring. Detta var inte inte alls bland annat baserat på föjande iakttagel- Lennart Klereskog, Radio FM Johannes Giotas Henrik Strömberg accepterat! Jag tror de tänkte ungefär ser: ”then she lit up a candle and she sho- Torbjörn Hallgren Peter Westrup ”vem tror de att de är?”Det är ju väldigt wed me the way”= jungfrusilen, det är ju Hej Lennart, Annica Henriksson Evalisa Wallin synd. Jag tror att band som Superheroes tydligt. Sen kommer ruset, det blir fest: Intressant tolkning. Jag tror liksom du på och Junior Senior vill ha glada dansande ”such a lovely place, such a lovely face, ... atttexten har vissa drag åt anti narkotika. Therese Karlsson människor i publiken. Det är ju sådan plenty of room..., ... how they dance in the Men den är precis som du skriver inte ensi- musik de spelar! Att hänga med i musi- courtyard ...”Men nu vill man ha sig ett dig i sitt budskap med ruset som en positiv Groove görs i samarbete med: ken, le och dansa kallar jag för publikstöd järn, en Jack Daniels skulle sitta fint: ”So I grej. Den Satanist-tes som jag beskrev tror och det är viktigt! Tänk att stå på scen och called up the Captain, please bring me my jag inte alls på själv. Det var de kristna som se ett dansade hav av människor! Det wine”,men se, det går inte alls för sig i det såg sin chans att försöka sätta åt rockmusi- måste vara fantastiskt och höja bandets här sällskapet: ”We haven’t had that spirit ken ännu en gång. Men som sagt, en fasci- självförtroende enormt! here since nineteen sixty nine”(sex år tidi- nerande text som inbjuder till tolkningar. mvh Karin Borggren, Laholm gare). Avtändningen och insikten kommer Hälsningar Jonas Elgemark så sakteliga: ”Mirrors on the ceiling... , ... we Hotel California are all just prisoners here, on our own devi- Stefan Larsson Min bästa Dam/Herre! Följande fundering- ce...”,det är man själv som bestämt att I en insändare i Groove #9, 2002 undrar ar föranledda av betraktelsen över Hotel prova på och värre skall det ju bli ”they signaturen Mija om vi kände till musikern California på sid 9; ”ett subjektivt alfabet”, stab it with their steely knives”.Nu har Stefan Larsson som spelat på Island nyli- signaturen JE, Groove 8 2002:Vid tiden då situationen blivit rent obehaglig: ”Last gen, och visst damp det ned ett brev från rubricerade skapelse drabbade världen thing I remember, I was running for the Reykjavik härom veckan. Stefan ville berät- jobbade jag som diskjockey på ärevördiga door. I had to find the passage back to the ta att han åkt hem till Sverige för att fort- Hunters Pub på Gustav Adolfs torg i Göte- place I was before”.Överlevnadsinstinkten sätta spela in sin lågbudget-CD-serie Room borg och jag vill minnas att jag läste om tar nu överhanden men så kommer natt- 101. De två första 3-spårs-plattorna andas uppståndelsen i USA i den tidens bransch- portieren: ”Relax”,said the night man, ”we Tom Waits och glädje. Han nås på ilblondi- tidningar, New Musical Express, Melody are programmed to receive.You can check [email protected]. /chefred

2 Groove 1 • 2003 www.ahlens.com

Ry Cooder & Manuel Galbán Mambo Sinuendo CD 185·

Zwan Mary Star Of The Sea CD 185·

Du hittar dem på Åhléns skivavdelning. Välkommen in!

Priserna gäller t o m 26/2, så länge lagret räcker. Ett hus, tusen möjligheter. 4 Groove 1 • 2003 Blindside

text:Torbjörn Hallgren Fyra FråGor TiLL... bild: Henrik Strömberg Precis på marginalen

Den stökiga hardcore-kvartetten Blindside har nästan gjort jetlag till ett allmäntillstånd i sin jakt på turnéer och skivkontrakt. Och på köpet fick de en plats i NHL. herese Karlsson herese T

Kaah som är aktuell med sitt fjärde album Jideblasko International.

Hur har du tänkt inför nya skivan? – Det som blir allt viktigare är att ha roligt och inte ta det för allvarligt.Vissa saker kan vara jätteallvarliga, men jag skulle bli galen om jag bara gjorde seriös musik. Jag försöker ha roligt och göra sjuka grejer. Din nya skiva är ganska modig och okommersiell. – Jag tror att det finns ett par låtar som folk kan ta åt sig, dels singeln och Innan du går, men som album är det nog så. Du har startat ett eget skivbolag, varför? Under sitt allra första besök i USA stötte och fick till slut ihop tillräckligt med publiken att ”om ni inte gillar det här – Det är lättare att bara göra som man Blindside på Project 86 och det lite större pengar till flygbiljetterna. bandet så kan ni dra på en gång”. känner för och man kan släppa saker undergroundbandet P.O.D. som hade – Det var ganska kul, vi körde i en van Blindsides senaste album Silence är när man vill, sedan kostar det mer och är ett större ansvar. Det är inte den lätta köpt deras skiva. P.O.D. gillade svens- och sov allihop i samma hotellrum. hardcore polerad med femmans sand- vägen att välja men det kändes som den karnas taggiga hardcore och ville kon- Budgeten var på 39 000, och när vi väl papper – skränigt och catchigt, men all- nödvändiga. traktera Blindside på sitt independent- hade gjort hela turnén och räknade tid precis lagom för en vanlig radiolyss- Hur ser framtiden ut? bolag. pengarna efteråt hade vi fått in ungefär nare. Är du en flitig lirare av NHL – Jag vill producera mer och vill vänta – Grejen var den att dom e-mailade mig, 39 300. Det var helt otroligt, precis på Hockey 2003 finns det stor chans att med att göra ett eget album några år. men jag lyckades inte svara på det innan marginalen! Vi sålde tröjor och lite du förlyssnar dig på Blindside. I spelet Jag håller på med en skiva med Jeppe vi var signade i USA. Deras sångare annat, det var det vi levde av. varvas nämligen deras låt Pitiful till- Körsbär som är med i mitt band och så Sonny ville signa oss redan 1997, säger I USA har Blindside turnerat sju sammans med bland andra Queens of ska jag göra en skiva med Ramjac från Simon Grenehed, gitarrist i Blindside. gånger redan. Ofta med många band the Stone Age. Göteborg. Men jag är intresserad av att hitta rappare och man måste hitta rap- Men banden höll kontakten och när som spelar så kallad spirit filled hard- – Det pinsamma var att vi inte ens visste attityden i den som sjunger. Sångare P.O.D. för två år sedan var på väg att core, vars kristna budskap inte alltid är om det förrän det var klart. Managern och sångerskor överlag är väldigt slå i USA erbjöd de Blindside en plats accepterat av alla i hardcorepubliken. sa bara ”ni är med på det här spelet”, självupptagna och tror att bara dom som förband på deras turné. Något Det har till och med förekommit tegel- säger Simon Grenehed. sjunger så blir det bra. Man måste lära stort var på väg att hända. Simon Gre- stenskastning på köande publik, även – Det var tur att det var en sån grej som sig att det är helheten som är det viktiga nehed, Christian Lindskog, Marcus om det snarare är undantag än regel. hockey, det är liksom schysst, men och personligen ger jag inte så mycket Dahlström och Tomas Näslund stod – De stora banden inom spirit filled annars så vet jag inte vad jag hade för musik där sången står i centrum. barskrapade men ville inte missa chan- hardcore har varit ute med band som tyckt. Men det hade dom säkert frågat Björn Magnusson sen till ännu en USA-turné. De bad om Hatebreed och de största hardcoreban- oss om. Vi sa ju att det skulle vara kul ekonomisk hjälp på alla möjliga ställen den, som då backat upp och sagt till att vara med på nåt sånt nån gång.

Nödvändigheten i att dansa

Första gången jag hörde Ladytrons Seventeen serade i allmänhet, kanske mycket tack vare tid- you when you’re seventeen, when you’re twenty- släppa hämningar och pretentioner.Thorvall var det klichéigt nog som att bli kär. Musik är ningen SEX-redaktören Ika Johannesson. Som one you’re no fun”lyckas precis fånga cynismen skriver att dans är det absolut bästa botemed- som kärlek. Om man inte älskar någon glömmer kulturjournalist i DN, medverkande i SVT:s med löpandeband-processen där unga model- let mot ångest och att om folk förstod hur man lätt bort hur det känns att ha ett förhål- Studio Pop och redaktör för nämnda tidning ler utnyttjas för att sedan kasseras. Även Chicks mycket dansen verkligen kunde göra för vårt lande men när man väl träffar någon faller allt har hon haft en hel del makt över Sveriges on Speed ställer sig kritiska till modebranchen välbefinnande så skulle inte läkemedel som på plats direkt. Man kan inte förstå hur man musikliv på sistone. Att Ika är en ung tjej gör (vilket inte hindrar modeeliten från att spela Prozac behövas. kunnat klara sig utan just den personen. På kanske sitt till varför band som Miss Kitten, deras musik på sina visningar). Överhuvudta- Jag tror det ligger samma sätt var det när jag hörde Seventeen. Peaches, Ladytron och Chicks on Speed har bör- get finns det ett ställningstagande och ett någonting i det. Det var precis sådan sexig, cynisk musik som jat nå vidare kretsar än förut. Sveriges gubb- engagemang under den glammiga discoytan jag längtat efter att få dansa till. maffia är alldeles för upptagen med att hylla som gör musiken ännu bättre. Jag läste Kerstin Thorvalls Nödvändigheten i Bruce Springsteen för att ha tid att bry sig. För att återvända till Kerstin Thorvalls Nöd- att dansa strax före nyår och mitt nyårslöfte Electroclashbanden har ofta ett tydligt vändigheten i att dansa så fick den mig att blev därav att dansa ofta och länge. Med tanke feministiskt anslag, känns punkiga och glam- komma ihåg hur underbart kul det kan vara att på hur mycket bra dansmusik som kommit på miga på samma gång och vågar vrida och dansa. Jag har tidigare dansat såväl klassisk sista tiden ser det ut som om jag för en gångs vända på konventioner. Ladytrons fantastiska balett som jazzdans i flera år, men prestations- skull kommer att hålla mitt löfte. Electroclash- Seventeen handlar om den vidriga sidan av ångesten tog något av glädjen ifrån mig. Otro- Moa Eriksson genren håller på att leta sig ut till musikintres- modebranschen.Textraden ”They only want ligt dumt, eftersom dansens själva essens är att [email protected]

www.groove.st 5 Thomas Rusiak

text: Andreas Eriksson bild: Mattias Elgemark Ännu mer rock i påsen

För tre år sedan utnämnde vi honom till Sveriges skönaste smygrocker. På sitt andra album har Thomas Rusiak på allvar gått ner sig bland strängar och distpedaler.

– De som gillade mig för min rap och mina beats tycker kanske att den nya stilen är trist. Men det är ett pris jag är beredd att betala, säger en öppen och avslappnad Thomas Rusiak. På debuten Magic Villa var det hiphop med rockinslag. Med den nya singeln Spinning är rollerna ombytta. Nu är det amerikansk rock med hiphopinslag. – Jag har hämtat inspiration från många olika håll. Oftast har det landat i flummiga låtar med långa arrangemang. Man kan likna det med ett gammalt Beatles som möter Spiritualized blandat med blues och country. Han säger att förändringen beror på honom själv och ingen annan. En utveck- ling som går långt tillbaka. Det tog lång tid att hitta dit han ville. – Jag är mer utvecklad nu och är inte lika intresserad av att göra rap längre. Jag var yngre på förra skivan och kände mig fast i en speciell ram. Har man rappat sedan fjorton-års-åldern är det inte så konstigt att det blir en hiphopskiva. Texterna har också genomgått en för- artister som förtjänar uppmärksamhet Den nya skivan In the Sun är ett verk – Arbetet med Sofia har påverkat mig vandling. I dag är Rusiaks musiklyrik mer men som aldrig kommer upp till ytan. grundat i kärlek. Tillsammans med hust- enormt. Det finns inget bättre sätt att abstrakt med ett filosofiskt och poetiskt Eye n’ I och Spotrunnaz är exempel på run Sofia isolerade han sig i deras egna jobba på. innehåll. några som länge har varit stora i under- studio The Elephant. Rusiak har producerat Som producent till bland annat Titiyo, – Texterna på den nya skiva handlar om groundkretsar men inte mycket mer. grunderna men skisserna har kommit Petter och Raekwon från Wu Tang Clan vardagens alla konstiga händelser. Jag för- – Tillsammans med Timbuktu är de Sveriges fram i en äktenskaplig symbios. Ett speci- var arbetssättet ett annat. Det gick inte att söker förmedla en känsla hellre än ett bästa. Eye n’ I släppte en skiva för något ellt samarbete. Eller som att ha ”ett vara insnöad på sig själv. budskap. Det känns viktigt att lyssnaren år sedan som blev helt bortglömd. Hip- bollplank i sig själv” som Rusiak förklarar – Det är inte lika kul att producera andra. kommer i en speciell stämning. Men tolk- hopscenen kommer aldrig att bli vad den det. Äktenskapet har även förändrat Rusiak Jag måste anpassa mig vilket är ett moment ningarna är fria. har varit. Det finns inte mycket i den nya som människa. Större självförtroende, som försvinner när jag arbetar med min Hans intresse har även minskat för den hiphopen som jag blir förtjust i. Samtidigt mognare syn på livet och att våga satsa på egen musik. Det finns planer på att samar- svenska hiphopscenen i stort. Skivbolagen vet jag inte vad som bubblar under ytan. nya saker i skaparprocessen är insättning- beta med andra i framtiden, men just nu och publiken har missat många godbitar, arna som tillkommit på själskontot. koncentrerar jag mig på mina egna låtar.

Joe Strummer är död, länge leve Joe Strummer!

Jag måste bara göra det, det finns ingen annan Och han började gå gatan ner.Vi småprata- pekade på Gangsterville och han sa att han allt detta som gjorde honom mänsklig, som utväg. Denna krönika måste handla om Joe de, han frågade var jag bodde och vad jag tyckte skulle prata med bandet om det. Efter det så gjorde att han var en av oss? Var det inte så att Strummer. Jag vet att det är sent och att han om konserten, jag frågade var jag kunde få tag satt vi där ensamma på en trottoarkant under punken levde som mest i Joe Strummer, i allt dog för över en månads sen. Men Joe Strummer på soundtracket till Walker och Joe sa att jag Brooklynbron och tittade på ljusen i downtown han gjorde och sa? var den störste i min värld, och lyckligtvis så skulle bränna den om jag kunde. Manhattan och snackade hela natten. Jag Spelade han Gangsterville kvällen efter? hann jag träffa honom i våras. Till slut kom vi fram till hans bil och han menar, hur många rockstjärnor skulle överhu- Självklart! Hos Joe Strummer fanns inget som Joe Strummer & The Mescaleros skulle bad mig att hålla hans kostym när han öppnade vudtaget göra det? Finns det nån annan än Joe inte var äkta. spela fem kvällar i ett lagerhus under Brooklyn- resväskan och rotade runt lite, sen packade han Strummer som brydde sig så mycket om sina bron. Jag hade biljett till tredje kvällen. Och alla in den i bilen, tog kostymen, packade in den fans, som vägrade att sätta sig på en piedestal. var där: Paul Simonon, Mick Jones, Jim Jarmusch, med, stängde bakluckan och satte sig ner på Jag vet då ingen annan. Bob Gruen, Lou Reed, Bono och som alltid Mick trottoarkanten. Men Joe Strummer var inte perfekt, han Jones mamma. Efter konserten väntade jag – Så vad ville du, sa han. hade en väldigt grumlig politisk övertygelse utanför och efter ett tag kom Joe ut ensam med Jag gav honom mina omslag till hans tre som ändrades efter behov men där ledstjärnan en kostym i ena handen och en resväska i den soloplattor, och han signerade med dedikation alltid var en hundraprocentig passion. Han pra- Mathias andra. Jag frågade artigt om han ville signera till mig, datum och New York City. Han tittade tade gärna utan att riktigt tänka igenom vad några skivor och han tittade på mig. på Earthquake Weather och frågade mig vilka han sa, och även om det gör ont att erkänna så Skeppstedt – Gå med mig, sa han. låtar jag tyckte att han skulle spela live. Jag var hans soloplattor ojämna. Men var det inte [email protected]

6 Groove 1 • 2003 Schneider TM text: Johanna Paulsson Ett bild: Mia Olsson Elektronik och punk subjektivt alfabet

Aphex Twin möter Jonathan Richman och Daniel Johnston jane’s addiction i en matberedare För första gången på tretton år kommer en på full effekt.Tyska studioplatta från Hollywoodkvartetten. Ski- van Hypersonic förväntas dimpa ner i skivhyl- Schneider TM:s lorna under sommaren. En platta som produ- elektroniska singer/ cerats av Bob Ezrin (Aerosmith och Kiss). Men songwritercocktail det är inte alla som ser fram emot galenskaps- innehåller lika rockarnas kommande skiva. Matt Mernagh delar hjärta, hjärna från tidningen SonicMonk skriver i en gam- mal artikel att de var tvungna att lämna en och halverade gro- jubileumsspelning med Jane’s Addiction för dor. att inte riskera arrestering. De funderade nämligen på att slå ner sångaren Perry Far- rell ”Jello Biafra style”med motiveringen att spelningen var en katastrof. ”Det var en total avsaknad av den karismatiska och självde- struktiva energin som tidigare gjorde Jane’s Addiction så bra. Idag läser vi på MTV att de jävlarna ska spela in en ny skiva.Vi skulle definitivt bankat lite vett i dem”. AE joan jett I september 1958 föddes en tjej i Philadelphia vid namn Joan Marie Larkin som senare skul- le bli känd över hela världen som Joan Jett. Det var med bandet The Runaways som hon först slog igenom.The Runaways var fem skit- tuffa tjejer som lirade hård rock. Joan spelade gitarr och var allra hårdast. Efter The Runaways gick hon solo med sitt band The Blackhearts, som även de blev ganska så stora. Men det som man förknippar mest med Joan Jett kommer alltid att vara låten I Love Rock’n’roll, som många gjort cover på. Britney har gjort den, och till och med Joan själv, för det var The Arrows som gjorde originalet. Enkelt gitarriff, enkelt komp och en text som berättar att om du bara lägger en slant till i jukeboxen Ungefär så skulle man kunna beskriva en av orsakerna är att andra männi- en fantasivärld och blundar för skiten. så har du chansen på mig. PLGB Schneider TM:s lite ovanliga blandning skors musik på något sätt räddade livet Det viktigaste är att öppna ögonen och daniel johnston av experimentell electronica och annor- på honom. Det gav honom energi och sinnet och försöka förstå vad det är som lunda pop. Bakom namnet döljer sig Dirk den energin vill han lägga i sin musik pågår även om det är svårt. Media berät- Det är en välbekant historia, närapå en saga. Pojke möter flicka. Flickan inspirerar pojkens Dresselhaus. Han har ett förflutet som som han ser som ett bra verktyg. Hans tar inte sanningen, säger han och drar första trevande försök att skriva låtar men trummis, sångare och gitarrist i olika musik är en reflektion över livet och paralleller till nyhetsrapporteringen av gifter sig i slutändan med en dödgrävare, tyska band som exempelvis Hip Young även om han inte har något speciellt terrorattacken mot USA förra året. varpå pojken spenderar nästföljande 20 år åt Things. Men för några år sedan tog den budskap, har den definitivt med frihet Mest känd har kanske Schneider att i musik och konst återskapa de stunder av elektroniska musiken överhanden. och punk att göra. TM ändå blivit tack vare låten The lycka och förtvivlan han upplevde med flickan. Debutalbumet Moist var helt instru- – Fast inte punkrock som stil, för pun- Light 3000, en cover på The Smiths Idag erkänner många honom som geni. mentalt men på senaste plattan Zoomer ken som ligger på listorna är inte punk, gamla klassiker There is a Light That Flickan i sagan har idag två vuxna barn. behandlar han alltifrån drömmar om den är kommersiell bullshit, konstaterar Never Goes Out. Låten fanns ursprung- Hon jobbar inom dataindustrin. hybrider mellan grodor och sköldpad- Dirk och tänder cigaretten han suttit ligen med på minialbumet Binokular – För bara något år sedan pratade jag med henne på telefon och vi kom överens alldeles dor till det märkliga samhälle vi lever i. och rullat omsorgsfullt. som han spelat in tillsammans med kol- utmärkt, säger Daniel när Groove intervjuar Dirk betraktar låtarna som organismer – Jag gillar att vända upp och ned på folks legan KPT Michi.Gan alias Michael honom. Jag bara ringde upp henne och prata- där varje enskilt ljud har sin egen plats förväntningar. Det är en lek – konstruk- Beckett. Låten gav dem också en plats de med henne och det går bra för henne. Hon och han kan berätta saker genom såväl tion och dekonstruktion. Men i slutän- på Rough Trade-samlingen Electronic har till och med skilt sig från dödgrävaren. ljud som ord och röst, förklarar han när dan handlar det rätt och slätt om under- 01, där de samsas med storheter som Daniel gör en kort paus för ett av sina jag träffar honom på klubben Debaser i hållning precis som konst eller film. Kraftwerk och John Cage. Men valet att djupa bloss. Stockholm några timmar innan hans Samtidigt verkar en låt som Reality tolka en Smiths-låt var mest en slump. – Så det går bra för henne. DA enda Sverigespelning. Check vara samhällsengagerad. Raderna De skulle ut på turné och Dirk hade just joy division – När jag skriver texter inspireras jag av ”Beware of the matrix/and keep a warm flyttat till Berlin så det mesta låg ner- Undra hur det hade gått om inte sångaren ljuden och musikens struktur. Men heart inside” syftar på systemet vi alla packat i flyttkartonger. Det enda han Ian Curtis hade hängt sig. För det var efter ibland är det tvärtom, som med Frogtoise. tvingas rätta oss efter. Låten är politisk fick tag på var ett par gamla kassett- självmordet som bandet fick kultstatus och Jag hade en dröm som jag sen skrev ner men erbjuder ingen lösning på proble- band och på ett av dem stod det The därtill sitt stora genombrott med Love Will när jag drack kaffe på morgonen. I bak- men. Den enda lösningen är att inte bli Queen is Dead. Både han och Michael Tear Us Apart. Det var också då som de reste- grunden gick en loop och så spelade jag alltför frustrerad över situationen förkla- var tidigare jättestora Smiths-fans men rande medlemmarna fortsatte som New bara in sången. Sen tänkte jag ”Vad kan rar Dirk som alltid försöker se det positiva de hade inte lyssnat på dem på tio år. De Order och fick en egen plats i musikhistorien. jag göra med det här? Det måste finnas även i den största ”skitsituationen”. blev så djupt berörda att de bestämde Men Joy Division lät som inga andra och den nån funky poäng annars blir historien – Det blir inte bättre av att man låter sig sig för att spela in en cover, berättar mörka musiken och texterna om smärta och för sorglig.” slås ner, det blir bara värre. Det finns Dirk, men tillägger att de också ville skuld blev stilbildande. Och fortsätter att vara det än i dag. RL Dirk kan inte svara på varför han folk som försöker leva politiskt korrekt reta folk lite genom att göra just en valt att uttrycka sig genom musik men men det blir så overkligt. De bygger upp elektronisk version av låten.

www.groove.st 7 Johnny Marr

text: Johanna Paulsson bild: Johanna Paulsson Veteran i full frihet

Popstjärneglansen kring Johnny Marr har avtagit i styrka, men nu är han till- baka. Dessutom spelar han inte bara gitarr, nu är han sångare också.

Iklädd en småblommig skjorta kliver den göra karriär under eget namn. Att solo- dism och scientologi. I slutändan tror jag Det är svårt att bortse från The Smiths forne Smiths-gitarristen in i sviten på ett plattan Boomslang dröjt beror främst på att alltihop är samma sak, förklarar Johnny inflytande på dagens gitarrpopscen och av Londons stora lyxhotell. Det har gått att Johnny efter Smithstiden spelade med som föredrar facklitteratur framför skön- det finns gott om band som frossar i femton år sedan gruppen splittrades och andra band han trivdes bra i – Matt John- litteratur. 80-talsnostalgin. Var och varannan talar referenserna till Manchesterfängelset sons The The och Electronic. – Jag känner mig alltid skyldig när jag om att The Smiths räddat deras liv och det Strangeways på avskedsplattan Strange- – Jag ville helt enkelt inte vara soloartist läser en roman. Livet är så kort att jag refereras inte sällan till ”Smithsgitarrer”. ways Here We Come känns avlägsna. eftersom jag tycker om att samarbeta med borde utnyttja tiden till att lära mig nya Mest uppmärksammade är väl Håkan Johnny Marrs popstjärneaura har bleknat andra, tillägger han. saker, skriva något eller umgås med mina Hellströms skivor där såväl en och annan en aning. Men han ser ut att vilja hålla fast Under årens lopp har han jobbat med barn. Därför gillar jag Aldous Huxley. gitarrslinga som textrad slunkit med. Men vid den trots att svartfärgad popfrilla kan allt ifrån Pet Shop Boys och Talking Heads Inte romaner som Brave New World utan att folk försöker kopiera The Smiths gitarr- tyckas aningen patetisk på någon som till Oasis och Beth Orton. Skivorna han mer hans essäer. sound ser Johnny bara som den ultimata närmar sig fyrtio. Däremot verkar sinnet medverkat på är så många att han inte Johnny klagar lite över dagens popmu- komplimangen. Han upplever det inte hel- för popmelodier fortfarande vara i behåll. minns vilka de är. sik som han inte tycker är tillräckligt sexig ler längre som ett hinder för en fortsatt Det första han gör är att rekommendera – Jag börjar bli som dom gamla blues- och ”stygg” i jämförelse med musiken på musikalisk utveckling eftersom det trots senaste Lemon Jelly-plattan. Han säger sig snubbarna, konstaterar han med glimten i David Bowies och T.Rex storhetstid. allt alltid dyker upp nya progressiva band för tillfället vara inne på ”spooky electro- ögat. – Då visste man dessutom att den som som Aphex Twin och Godspeed You nic stuff”. skrev texter faktiskt hade läst en bok eller Black Emperor. – Jag var lite för ung för Kraftwerk när Tonåring på nytt sett en film. Nuförtiden är det mest ett dom slog igenom men har alltid gillat Men raden av samarbeten har inte föränd- gäng ölgrabbar som skriver låtar, säger Vilda protester vid radion elektronisk musik. rat honom alls som musiker. Det viktiga är han något fördomsfullt. Johnny själv kom tidigt i kontakt med Det kan tyckas förvånande med tanke istället vänskapsbanden han knutit. Samti- Men trots att intresset för litteratur har musik tack vare föräldrarnas intresse. på att The Smiths, med Marrs distinkta digt brukar han i stort sett aldrig jobba stor betydelse för Johnnys eget låtskrivan- Hans mamma brukade göra sina egna gitarrslingor i kombination med Morris- med folk han inte känner med undantag de ser han inga direkta likheter mellan topplistor för att sen sitta bänkad framför seys säregna texter, på något sätt personi- för Talking Heads och Beck. sina och The Smiths texter. radion på söndagarna. När placeringarna fierade popmusiken själv. Samtidigt bör – Men jag kanske borde börja med det, – Morrissey hade en speciell agenda och han inte stämde överens med hennes åsikter man kanske inte glömma att gruppen en säger han och skrattar. Jag skulle vilja är en ovanlig kille. Jag tycker inte att det blev det vilda protester. Som femåring gång föddes i klubbkulturens Mecka, samarbeta med Air för deras musik är väl- finns några likheter mellan hans texter och brukade han släpa iväg föräldrarna till en Manchester. Johnny brukade hänga på digt tankeväckande. Den är intellektuell någon annans texter. Det finns folk som affär som hade en gitarr i skyltfönstret. den då okända, men senare legendariska, men samtidigt känslomässig. försökt ta efter men de missar poängen. Trots att han inte ens visste hur en gitarr klubben Hacienda. Hans rumskompis var Egna bandet The Healers är resultatet Samtidigt berättar han att flera av lät ville han ha den. DJ och fick massvis av electroplattor från av ett slumpartat möte med Zak Starkey, låtarna på Boomslang handlar om person- – Det måste ha något med ett tidigare liv New York som de brukade lyssna på till- Beatles-trummisen Ringo Starrs son tillika lig frihet och om att frigöra sig från sam- att göra, säger han skämtsamt. sammans. The Whos nuvarande trummis, i en hiss i hällets restriktioner, vilket också var ett av Till sist fick han sin gitarr och lärde sig – Så när The Smiths bildades visste jag New York. The Smiths budskap. InBetweens handlar spela på egen hand genom att lyssna på precis hur vi inte skulle låta. Den scenen – Vi tog en kopp te tillsammans och exempelvis om hur vi alla placeras i olika föräldrarnas skivor med Mott The Hoople, gjorde sin grej och vi vår. Dessutom var bestämde att vi skulle vara vänner för fack – man eller kvinna, straight eller gay, Sweet och T. Rex. jag ju gitarrist, förklarar Johnny. livet. När vi kom tillbaka till Manchester gitarrmusik eller dansmusik. – Marc Bolan förändrade verkligen mitt Men ett par år efter att The Smiths möttes vi upp och jammade vilket jag säl- – Jag hatar att definieras som någon stereo- liv. Det var som att kliva in i en helt ny splittrats stötte han ihop med New Orders lan gör numera, berättar Johnny och för- typ, påpekar Johnny. ljudvärld, säger han och börjar berätta om Bernard Sumner. klarar att det kändes precis som att vara när han cyklade runt en hel natt sjungan- – Han ville vara The Kinks och jag ville tonåring på nytt. Allerstädes närvarande des på Marc Bolan-låtar. vara S’Express. Alonza Bevan från Kula Shaker till- Men visst känner man som Smithsfan igen Men det är svårt att släppa att många Tillsammans bildade de den löst sam- kom och The Healers var komplett sånär sig även i soundet på Johnny Marr & The av Johnnys idylliska små anekdoter låter mansatta duon Electronic som i dagsläget som på en sångare. Johnny hade nämligen Healers Boomslang. Spåret Need it får, ganska tillrättalagda. Det märks också att gett ut tre album med dansorienterad pop- inte alls tänkt sjunga själv från början. med sitt hetsiga gitarrkomp och skrikande han är van att ge intervjuer och rapa upp musik. Men då resten av bandet, till hans stora munspel, en Smithsklassiker som London ett antal standardsvar. Men samtidigt – Det var ingen reaktion mot The Smiths förvåning, ville att han skulle sjunga fick att inte kännas alltför långt borta. Samma glömmer han aldrig bort att vara lite men efter sju album med gitarrmusik ville det bli så, förklarar han med illa dold för- sak är det med Down on the Corner. lagom personlig, charmig och ödmjuk. jag helt enkelt göra något annorlunda. tjusning. För ett och ett halvt år sen släpp- Annars har gitarrerna blivit rivigare och i Han underskattar definitivt inte vare sig Men orsaken till att Johnny den här tes gruppens första EP, The Last Ride, på vissa stunder ekar 90-talets lite acid- sin egen förmåga eller sin betydelse i The dagen avverkar journalister på löpande Johnnys egna etikett Pacific. Namnet The housiga ”Madchestersound”. Men fak- Smiths men är inte heller den som kastar band är varken en ny Electronic-platta Healers är inspirerat av Madame Bla- tum kvarstår – The Smiths var som ett skit på andra. Hans inställning känns eller en återförening av The Smiths. Snart vatskys texter som han kommit i kontakt äktenskap mellan Marr och Morrissey onekligen sund: släpper han, tillsammans med sitt band med via Carl Jungs verk. och vid skilsmässan fick den ene vårdna- – Jag bara lever mitt eget liv. Sen kallar The Healers, soloplattan många väntat på – Hon kombinerade massor av olika filo- den om melodierna och den andre om tex- någon annan det för karriär. ända sen Morrissey bestämde sig för att sofier som spiritualism, hinduism, bud- terna.

8 Groove 1 • 2003 Svenska gitarrister om Jari Haapalainen, Bear Quartet Annika Mellin, Paris Martin Aagård alias Stålispojken, Doktor Kosmos – Herregud, jag är ju uppvuxen med The Smit- – Absolut, det har han ju helt klart gjort! Han – Jag har nog aldrig suttit och plockat ut Smith- Johnny Marr: hs! Han är väl en av få som jag verkligen har har ju i sin tur inspirerat Suedegitarrister och slåtar, men han är förmodligen en av de abso- inspirerats av. Han spelar liksom aldrig solo sånt som kanske har betytt ännu mer för mig. lut viktigaste gitarristerna även om jag kanske 1. Har Marr betytt mycket för dig som gitarrist? eller någonting. Hans sätt var ju att göra komp- Jag har aldrig suttit och övat för att låta så, men lyssnade mer på John Squire. Fast han har väl 2. Hur mycket tror du han påverkat popmusi- gitarren så himla mer melodiös med sitt spel i det är ändå den typen av gitarrspel som jag lärt sig allt av Johnny Marr… Naturligtvis snor ken i allmänhet? ackorden, plocken och allt det där. Ibland kan tycker mest om. man kanske små figurer men det är ju liksom man ju nästan höra en blandning av 60-tals- – Sjukt mycket! Det är nog otroligt mycket folk öset och flödet som är hemligheten. Timo Räisänen, Her Majesty och Håkan Hell- rockgrejer och nästan afrikanska tongångar som både omedvetet och medvetet blivit inspi- – Han har ju haft ett enormt inflytande. Hela ströms band som är helt fantastisk. rerade av honom, just för att det är ett så karak- indievågen var väl ett stort Johnny Marr-plock- – Säkert har han påverkat mig på något sätt – Säkert ganska mycket, åtminstone vid den täristiskt spel. ade men det är kanske över nu. men inte så att jag är skyldig honom ett stort tiden. Idag är det väl kanske andra saker som tack. influerar människor men för dom som växte – Det finns andra gitarrister som jag i så fall upp då och började spela, tror jag han har tycker betytt mer både för mig och för popsce- betytt väldigt mycket. nen i allmänhet.

www.groove.st 9 Fingathing

text: Björn Magnusson bild: Björn Magnusson Levande seriefigurer

Groove åkte till Holland för att upptäcka inhemska band men blev knäckta av en brittiskt duo.Två klå- fingriga Manchester-söner som maler ner allt mot- stånd med scratch och ståbas.

Vi sveper våra sista Heineken och åker tio och Sneak kvar och började jamma. De från Rocksteady Crew och Mix Master minuter med taxi. I den lilla holländska blev exalterade av soundet de fick fram Mike på en spelning 1994. Ett tag var han staden Groningen är det Noorderslagfesti- och tänkte ”shit”. Det var 1997. 1999 med på tävlingar och battles. val mitt i vintern och utanför i princip blev de Fingathing. Första skivan kom ut – Jag tröttnade för en kompis som är helt varenda ställe ringlar sig köer. 2000, sedan dess har de bara fortsatt. De grym ställde upp och det gick inte alls bra, I en sliten lokal har de som tröttnat på säger sig aldrig velat göra hiphop utan är nu har han vunnit lite tävlingar på senaste blodfattiga gitarrband samlats. Stämningen mer besläktade med artister som DJ Sha- tiden men han får fortfarande inte den är avslappnad och några uppklädda b-boys dow, men eftersom de använder turn- uppmärksamheten han förtjänar och jag med guldkedjor vankar oroligt fram och tables och basgångar vill folk gärna kalla kände likadant 1998 när jag träffade tillbaka. Lokalen är halvfull och vi utmärker deras musik för hiphop, vilket är okej för Sneak. oss med våra illgula pressband. dem. Namnet Fingathing passar bra in på I somras gav de ut sitt andra album Fingathing har rest från norra England deras flinka basspel och scratchande, men Super Hero Music på den lilla etiketten till norra Holland för att sprida sitt bud- kom mer till av en slump. Grand Central och i höstas spelade de in skap. Två killar som gör musik med skiv- – Vi var fulla och satt längst bak i en buss en livespelning för BBC 1. Att de skulle spelare och ståbas, attityden är ”du får på väg hem från en festival och tänkte att vara ett utpräglat liveband håller de inte kalla det hiphop eller vad du vill – hoppas om vi ska skriva ett skivkontrakt är det med om. att du gillar det”. Efter en timmes atmos- nog bäst att har ett namn också, säger – Våra låtar lever hela tiden, vi ger ut skivor färiska lappkast börjar publiken bli omätt- Peter. men de görs i princip med öppna slut och lig, ståbasen byter skepnad mellan distad Båda har gått på musikcollege innan förändras hela tiden när vi spelar live, funkig rock och stråkpartier, medan skiv- de lärde känna varandra. Sneaks föräldrar säger Sneak. nålarna skapar snirkliga och ettriga figu- spelar klassisk musik och när han var fyra När jag undrar vad deras mål är med rer. Vid sidan av visas animerade filmer år fick han en cello. Givetvis valde han att sina instrument lutar sig Sneak tillbaka som skapar en nästan Warholsk helhet. bilda ett rockband istället för att fortsätta och drar ett djupt bloss på sin holländska – Vi har inspirerats av funk, jazzrock och med cellon men senare fastande han för tobak. Peter tycker att det är en väldigt hiphop, men Chris som sköter det visuella jazz som han studerade på college. djup fråga klockan halv två på natten. är minst lika viktig. Idén är att skapa en – Min pappa gillar Stan Getz. Mina för- – Jag skulle vilja beskriva min stil som levande seriefigur, säger DJ:n Peter när de äldrar har alltid stöttat mig, jag fick fak- scratchande utan att scratcha och mitt mål gått av scenen. tiskt pappa att spela basklarinett på en av är att förändras hela tiden, men det är väl Peter Parker och Sneaky som spelar våra låtar som kommer snart och heter vad alla musiker vill. Det skulle också bas träffades när de spelade live med Rae Drunken Master Two. vara kul om vi kunde fortsätta till vi blir & Christian. Vid ett tillfälle när de andra i Peter insåg att skivspelare kan använ- sextio. bandet gick och drack te stannade Peter das som ett instrument när han såg DJ:s

10 Groove 1 • 2003 Kajsa Grytt

text: Evalisa Wallin bild: Mattias Elgemark Utan tillåtelse

– Jag har inte givit ut något på åtta år och är väldigt glad över att göra den här skivan. Jag har brutit något slags mönster och jobbar med människor i min egen värld. Daniel Zqaty och Mats Andersson från Bob hund istället för ”proffs” som kommer om man betalar och går när det är slut. Det blir en enorm kvalitetsskillnad när människor lägger in hela sig i det dom gör.

Det är alltså rejält länge sedan Kajsa Grytt bara handlar om kvalitet på musiken utan senast släppte något nytt. Men hon har att man inte kan marknadsföra två medel- skrivit material, jobbat med Malena Jöns- ålders damer som gör musik. I Sverige är son och spelat live. Nya skivan släpps den man ju väldigt ungdomsfixerad, det finns tredje mars men är ett soloprojekt. inte så många medelålders tjejer som spe- – När man ska försöka förmedla något till lar rockmusik. Det är en otraditionell bild människor som inte är i ens egen begrepps- och jag tror att man är lite skraj för det. att bli artister. När det egentligen bara är form och tappar originalitet. värld så blir det alltid en kompromiss. Hon tror att om en kvinna, som hon, att göra – vill man vara artist så är man – Man blir drillad till stereotyper och sen Kajsa Grytt har samarbetat med Malena ger ut en skiva är det enklare att placera det. När jag pratar med min son så försö- så måste man vara på knä nånstans inför Jönsson efter Tant Struls upplösning den i ett fack som en slags personlig rock- ker jag få honom att undra varför man ska en jury. 1985, ett band som de båda var med i. musik men att två medelålders kvinnor fråga om lov. För Kajsa personligen har sättet att Under 90-talet har hon även jobbat med inte går att kategorisera in under någon – Det handlar så himla mycket om att få använda musiken på förändrats sedan hon Johan Johansson (KSMB med mera) och slags musikstereotyp hur tuffa de än är. tillåtelse genom att skicka demosar när började med Tant Strul i slutet av 70-talet. givit ut två egna CD-skivor. Kajsa vänder sej också mot musik- det ändå finns så många ställen att spela – Jag var mycket mer utsatt i rollen att gå Låtarna de jobbat med under de senaste branschen som hon anser passivisera den på, säger hon och tror att hon nog släppt upp scenen och ganska sexuellt utlämnad. åren finns till viss del med på Kajsas nya kreativa lusten hos människor. sin skiva på ett eget skivbolag om hon inte Nu är musiken mer ett verktyg och jag har skiva, men med annorlunda arrangemang. – När jag var ung så spelade man ju utan fått något kontrakt. Se på Marit Bergman, kontroll över uttrycket. Jag har mer själv- – Direkt när jag var själv fick jag två skiv- att be om lov och så kom någon och ville har hon frågat om lov? känsla och är mycket mindre rädd än vad bolag som var intresserade, berättar spela in det. Det var mer på våra villkor. Ett annat problem med branschens jag var då. Kajsa. Jag har en misstanke om att det inte Idag så ger branschen tillåtelse till artister krav på tillåtelse är att alla stöps i samma

www.groove.st 11 TLC

text: Mathias Skeppstedt bild: Johan Björkegren T-Boz och Chilli dansar och ler

Jag är tidig till intervjun på Four Seasons Hotel i Atlanta. Sittandes i lobbyn ser jag T-Boz komma ingåendes. Jag går fram och presenterar mig. Hon tittar på mig. – Du är tidig. – Jag vet. – Kom med upp på rummet, vi har mat och dricka. Var var du ifrån? – Sverige. – Sverige! Jag såg en älg när vi var i Sverige. En enormt stor älg sprang fram mitt i vägen när vi var där. Jag hade aldrig sett en älg förut och där bara sprang den fritt. Helt otroligt. Jag kommer aldrig att glömma Sverige för vi hade fått bedrövlig mat hela tiden i Europa och så kommer vi till Sverige och får potatisgratäng, bland det godaste jag nånsin ätit!

TLC var en gång världens största tjej- komma. Jag tittar över mina frågor och du vet... jag känner att den typ av låtskri- Har det påverkat ert sound att ni inte finns grupp, men nånting gick väldigt snett. börjar stryka. vare jag är, är mer som Lenny Kravitz, i New York eller Los Angeles? Under inspelningen av deras senaste skiva, I USA har TLC gjort reklam för säker säger Chilli. Du vet vad som pågår i hans – Att vi är från södern spelar stor roll. Det 3D, dog Lisa ”Left-Eye” Lopez i en bil- sex, de har skrivit låtar om plastik-kirurgi liv genom att lyssna på hans skivor. Du finns så många ställen här med olika sce- olycka i Honduras. Livet hade aldrig varit och om killar som inte kan tillfredsställa lyssnar på varje skiva och vet att han går ner. Som Nelly, det hörs att han är från St enkelt för TLC, förföljda av otur hade sina tjejer. igenom det och det nu. Jag är likadan, så Louis. Och vi har ett visst sound här fast konkurser, nedbrända hus, solo-skivor – Alla våra sånger har ett budskap, säger det är väldigt svårt för mig att skriva på en jag tror inte alla kan höra det. Det är och en illasinnad press försökt sätta käp- T-Boz. Det är viktigt att folk kan relatera till nivå där jag skriver om nåt jag såg på TV, annorlunda mot Miami, Trick Daddy och par i hjulen genom hela deras karriär. Men vad man sjunger om. Vi står på fansens sida, för mig måste det vara personligt. Och det sånt. Det är fortfarande från södern men de landade alltid på fötterna, och även när man måsta påpeka att tjejer kan klä sig så har alltid varit så. det har en annan smak. Lisa dog vägrade T-Boz och Chilli ge upp. här [både två har på sig träningsoveraller – Jag bara observerar och suger upp, för- Vad influeras ni av? De slutförde 3D på det enda sätt de visste, och hattar] de behöver inte vara sexiga. klarar T-Boz. Jag har övat genom åren att – Gud och familjen, svarar T-Boz. Att leva som en upp-tempo hyllning till Lisa pro- – Vi pratar inte om folk som blivit skön- skriva om allt möjligt tills jag kände att jag ett normalt liv, att se till att allt är på en ducerat av de bästa branschen. hetsopererade utom om folk som tror att hade avancerat till ett område och blivit lagom nivå. Vi lagar vår egen mat och stä- I början på december flög jag ner till dom måste för att vara vackra, fyller Chilli bra nog att skriva melodi och text. Jag har dar och ser till att ha båda fötterna på jor- Atlanta för att intervjua T-Boz och Chilli, i. Det betyder oftast bara att dom dejtar en skrivit saker som ingen nånsin får höra. den. och det är en intervju jag sent kommer att idiot som inte förstår hur vackra dom är. Men jag känner att jag har låtar på den – Det är viktigt, för det ser till att vi gör glömma. De är två av de roligaste och Efter detta pratar vi om andra artister. här skivan som visar att jag vuxit som låt- detta jobb på ett vettigt sätt för då förblir mest positiva människor jag mött. De – Vi jämför oss inte med nån, menar Chilli. skrivare. du ödmjuk. dansade, sjöng och rappade för mig i sof- Det finns plats för oss alla. – I början visste vi inte ens om vi kunde för – Det är så mycket enklare för oss. Vi gil- fan under 25 minuter. När jag senare lyss- – Man förlorar sig själv, går helt vilse när vi fick inte. Man vet inte vad man kan lar sånt i alla fall. Vissa människor an- nade på bandet hade jag svårt att höra vad man håller koll på, tävlar eller jämför sig innan man är tillåten. Man måste tvinga stränger sig för att vara ödmjuka. För oss de sa och vem som sa vad, för de pratade med nån annan. Koncentrera dig på vem sig in genom vissa dörrar. Men det är lät- är det naturligt. konstant i munnen på varandra, avslutade du är och hur du vill låta och oroa dig för tare att skriva nu. – Fast på ett annat plan är Usher en stor eller påbörjade varandras meningar. De alla andra. Trots alla rykten om vilka divor TLC influens på mig när det gäller arbete och var högljudda och skrattade hela tiden. – För du driver dig själv till vansinne. Det är och hur svåra de är att intervjua märk- etik. Jag har aldrig sett nån i hela mitt liv Vissa svar fick jag ta helt från minnet för finns en kvinnlig artist som vi känner som tes jag inget av detta. När jag innan inter- som jobbar så hårt. Han är så fokuserad. bandet var ingen hjälp mitt i allt kaoset. är så orolig för vad andra kvinnliga artis- vjun över en enormt god vitlöksdip med – Många säger att pengar och framgång – Vi är otroligt fåniga, säger Chilli, det ter gör att hon nu är helt vilse. munnen full med majschips, frågade Chilli förändrar människor. Jag tror inte du kan spelar ingen roll vem vi jobbat med i studi- – Det är inte därför vi gillar henne. Det är om det var sant att hon dejtade Usher sva- bli nånting som inte redan fanns där. Det on – vi tar fram det fåniga hos dom med när hon är sig själv som hon är bra. rade hon mig inte. Hon bara ropade på är så att pengar och framgång visar vem en gång. Det är det enda sättet vi kan fun- – Det finns inga trendsättare i branschen Usher som släntrade in från ett annat rum, du egentligen är. gera. Och vi dansar hela tiden, jag tror att längre. De nya Madonna, Janet och tog i hand och presenterade sig. – Beter du dig som en idiot, så är du en dom flesta TLC-danser har uppfunnits i Michael finns inte längre. Den unga gene- De var genuint intresserade av vad jag idiot. studion. rationen gör bara vad alla redan gjort. tyckte om Atlanta och frågade hur jag När jag efter att intervjutiden är över I hissen upp sjunger T-Boz på en – TLC har sin egen musik, sin egen stil, hamnat i New York, ingen av dem verkade frågar om detta är slutet för TLC säger de Tupac-sång hela vägen. Vi går in i sviten som bara är vår. Det spelar ingen roll vem gilla den staden. tvekande att det är det nog, det kommer som inte är ett eller två utan tre enorma vi jobbar med eller var dom är ifrån. Dom – Vi älskar södern, man kan inte fejka nog att komma en Greatest Hits eller nåt rum. En assistent är redan där och hon är våra röster, våra låtar, det låter inte som södern, menar Chilli. New York är för liknande. Men de ser ingen fortsättning på och T-Boz dukar fram chips, dip och salsa nån annan. Det är väldigt speciellt. fort, det är för fult, för mycket byggnader bandet utan Lisa. Personligen har jag ald- och annat smått och gott. De säger åt mig Det knackar på dörren och Chillis jord- och det är för kallt. rig varit något större fan, men jag kan att de har ett par telefonintervjuer att göra gubbsmilkshake och T-Boz chai-te med – Det är inte bra att föda upp barn där, höra talang när det presenteras för mig men att jag kan sitta där och äta och ha äppelsmak anländer. Jag frågar om hur de finns inga träd eller gräs, för mycket tra- och TLC hade talang. Och med den pas- det bra under tiden. Chilli kommer instor- utvecklats som låtskrivare, en svår fråga fik, svarar T-Boz. sion och glädje som de visade upp vore det mandes och telefonerna börjar ringa, verkar det som. För första och sista gången – Kalifornien är underbart och vackert en stor förlust om det inte kom något gott medan T-Boz intervjuas av radion i Nya under intervjun verkar de ha svårt att hitta men jordbävningarna, jag kan inte hands- ur tragedin som Lisas död innebar. Jag Zealand pratar Chilli med en annan radio- orden. kas med dom. tycker ett nytt namn och en ny skiva som kanal i Sydafrika. Jag hör standardsvaren – (lång tystnad) Vet du vad... när det gäller – Folket är mitt problem. Alla är fejkade inte tittar bakåt vore vad den allt mer stag- komma, nästan alla frågor är om Left-Eye det... uhm... har jag upptäckt... uhm... och plastiga. nerande r’n’b-scenen i USA behöver just och svaren är identiska ner till minsta (tystnad)... vad gäller... att... skriva... för nu.

12 Groove 1 • 2003 www.groove.st 13 ly Borland l Po

14 Groove 1 • 2003 Hänger fortfarande med nattdjuren

Flyttar man till en annan stad eller ett annat land förändras ens liv. Det verkar även stämma på Nick Cave som verkar lyckligare än någonsin. Grooves Mats Almegård träffar honom för en afternoon tea och ett samtal om nya skivan.

I nitton år har Nick Cave & the Bad Seeds tar Nick emot med ett brett leende och ett bilar som stör. Det är en härlig värld när för att spela in ett helt album håller inte försett världen med vackert mörka demo- fast handslag. Han är elegant klädd i ljus det inte finns några människor runt Nick med. niska sånger om liv, död, kärlek och hat. I skjorta och grå byxor. Över soffan ligger omkring tycker jag. – Varför skulle det ta längre tid? Det är dagarna släpper de sitt nya album, det hans gigantiska bruna päls slängd. Han är En fast tid på morgonen är inte så vik- bara tio låtar och dom är i genomsnitt fyra tolfte om man bortser från live- och best kortklippt och ser yngre och fräschare ut tig, men att sluta klockan fem på eftermid- minuter långa. Det är bara att repa in dom of-skivor. Musikaliskt och tematiskt har än någonsin. Det är mil ifrån den trasige dagen är lag. Nick berättar att han ibland och sen spela in. Cave och hans band hållit sig ganska trogna man som gjorde Tender Prey eller rebellen ställer en väckarklocka så att han ska Men många band ägnar månader i studi- konceptet: mörk, bluesångande rockmu- som iklädd en ”I hate every cop in this komma ihåg att gå hem i tid. Och när den on. sik med texter som hämtat inspiration town”-t-shirt spottade ur sig svavel och ringer avbryter han sitt arbete tvärt. – Ja och jag förstår inte vad dom gör. Tänk från Gamla Testamentet. Men på Noctu- eld i The Birthday Party. Ibland mitt i en låt eller en textrad. Peter Gabriel som lade ner åtta år eller vad rama har stämningen lättats upp. Det är inte bara till det yttre som Nick På kontoret skriver Nick Cave alla det nu var på sitt senaste album. Han Musiken är mer lättåtkomlig och lite Cave har förändrats. Han är lyckligt gift låtar och texter. De tider då han konstant måste ha så förbannat höga föreställning- mer positiv än tidigare. I texterna märks sedan tre år tillbaka. Paret har fått tvil- skrev ner textfragment i sina otaliga ar om vad det är han gör. Det är ju för fan detta också. Nocturama inleds med Won- lingar och bor i Chelsea i London. Han anteckningsböcker, på servetter och pap- bara rock’n’roll! derful Life – en sång som hyllar det under- berättar att faktumet att han perslappar, är förbi. Hans tid har Nick säger att medlemmarna i Bad bara livet som finns där bara man inser det gifte sig haft en avgörande blivit mycket mer schema- Seeds känner och respekterar varandra så själv. There is a Town är en nostalgisk betydelse för hans sätt att lagd och nu är det viktigare pass mycket att det inte är några problem betraktelse av hur det är att längta hem arbeta. att hålla isär arbete och när de är i studion. De litar på varandra när man är långt borta, på andra sidan – Jag visste att jag inte fritid tycker han. Till och alla vet att inte Blixa till exempel ska oceanen. I Caves fall handlar det natur- kunde vara ifred ”Det är en härlig förra skivan No köra igång ett vrålande gitarrsolo på fel ligtvis om Australien. Rock of Gibraltar hemma och jag visste More Shall We Part ställe. är en solid kärleksförklaring till Caves att jag inte ville låta värld när det inte finns gjorde han minutiösa – Om det skulle hända skulle alla bara hustru Susie. Bring it On är en svängig låt det gå ut över min några människor runt förberedelser för titta på varandra och säga ”what the fuck med ett skönt rockgroove och i Babe, I’m hustru eller våra arrangemanget på is that”?, skrattar Nick. on Fire öppnar Cave sin dörr och släpper barn. Jag tycker inte omkring.” varje låt. Allt var helt Nocturama är inspelad på ett sätt som in Bill Gates, flickor i burkor, USA:s presi- att en artist ska utsätta färdigt redan på kon- ändå är ovant för honom och för Bad dent och andra figurer från dagens sam- sin omgivning för den toret och sen var det Seeds. På Boatsman’s Call och No More hälle. Cave rör sig alltså inte längre i ett kreativa processen. Den bara för Bad Seeds att i Shall We Part ville Nick göra sorgsna, landskap befolkat med bibliska figurer är inte värdig, den stjäl all studion utföra vad Nick dik- vackra och klassiska kärlekssånger, vilket och myter, skuld och synd. Nocturama är uppmärksamhet och suger upp en terade. Låtarna på Nocturama medförde att bandet kom lite i skymun- mer öppen för den omgivande världen. totalt. Den ska ske när man är inlåst har medvetet gjorts på ett annat sätt. dan. Det ville han ändra på inför nya ski- Jag träffar Nick Cave på The Milestone ensam någonstans. – Jag provsjöng låtarna på kontoret och van och därför provade han och bandet Hotel i Kensington, London – av en eng- Detta resulterade i att Nick Cave skaf- sen la jag alla papper i en hög bredvid mig. att bli mer direkta i studion. Det skulle bli elsk designtidning utnämnd till ett av värl- fade sig ett kontor som det tar cirka två Efter det tittade jag inte på dom igen. Så så nära en livesituation som möjligt. Där- dens bästa hotell. Det ligger i ett tjusigt minuter att gå till hemifrån, vilket Nick när vi kom till studion kändes dom nya för för finns det knappast några pålägg på område i närheten av Kensington Gardens. tycker är en lagom lång promenad. På mig också. Jag hade dom, men jag visste Nocturama. Allt är liveinspelat och det I loungen sitter överklassdamerna och kontoret finns ett piano och ett skrivbord, inte riktigt hur dom lät längre och det var gör att små fel har följt med, men det är dricker sitt eftermiddagste, julgranen pyn- några böcker, ett par askfat och en säng. spännande. På så sätt fick Bad Seeds mer inte något som stör Nick. Han vill snarare tas och överallt vimlar oklanderliga butlers Men sängen använder han inte. När han svängrum i studion också och det hade visa hur saker och ting låter på riktigt. som förser gästerna med kakor och påtår. sitter på kontoret är det hårt arbete som dom inte på The Boatman’s Call eller No Endast orgeln är pålagd i efterhand. Och Jag tar hissen upp med skivbolagets agent. gäller. Han vandrar mellan skrivbordet More Shall We Part. det för att Nick själv spelar både piano Hon berättar att Nick har gjort intervjuer och pianot. Nocturama spelades in i SingSing Stu- och orgel. hela dagen, men hon tillägger kvickt att Du har alltså blivit precis som vilken nio dios i Melbourne under sju dagar. Skivan – Jag tycker det blir mer äkta och auten- Nick fortfarande är pigg. Myten om Nick till fem-jobbare som helst? producerades av Nick Launay som arbetat tiskt när vi bara sätter oss ner och spelar som en ganska så tjurskallig typ är alltså – Nej, faktiskt mer fem till fem, skrattar tillsammans med Nick Cave för många år tillsammans. Det blir mer äventyrligt, för känd även på Mute Records. han. Jag går upp väldigt tidigt nuförtiden. sedan, när han producerade Birthday vi vet inte vad som kommer att hända. På Men det är långt ifrån en svårpratad Det är skönt när det är mörkt, när alla Party-singeln Release the Bats. När jag och introvert artist jag träffar. I en lyxsvit sover. Det finns inga TV-apparater eller tycker att sju dagar är en ganska kort tid

www.groove.st 15 Let Love In har vi hundratals pålägg, små Nick berättar att han aldrig haft en ger mig den nya, häller upp och frågar om semester för länge. Då blir hon avundsjuk jävla klockljud och allt vad det nu är. Det intention att berätta något särskilt när han jag tar socker eller mjölk. Sen petar han och sur. Jag är rädd att hon ska lämna var spännande då, men nu är jag inte satt sig för att skriva. Han tror att det till det gigantiska kakfatet, ler snett och mig, så jag gör som hon säger. Fast å andra intresserad av det längre. måste vara ovanligt om någon författare frågar om jag är hungrig. sidan är hon så gammal, pessimistisk och Men Nick Cave & the Bad Seeds är för eller låtskrivare har det. För honom kan Efter det korta avbrottet frågar jag ful så jag tror inte att någon annan skulle den skull inget demokratiskt band. Det det vara så att han skriver ner en rad eller Nick vad titeln på nya skivan betyder. vilja jobba med henne. finns ett litet utrymme för diskussioner, en titel och utifrån det växer sången fram – Nocturama är den platsen på zoo där Är det hon som styr allt eller händer det men i slutändan är det ändå Nick som på pappret. Först efteråt kan han se vad nattdjuren håller till. Du vet dom där små att du influeras av något? bestämmer. den handlar om och vad den säger. Han luddiga djuren med stora ögon. Det är en – Ja visst, det som influerar mig är nog lit- – Demokrati är ett bra, men väldigt tids- hade dock en intention med nya skivan. plats jag gillar. teratur, film, musik, engelska trädgårdar, krävande, koncept. Jag har inte tålamod – Jag sa till en vän att jag skulle göra en Ursprungligen var Nocturama en sång, pingviner, alla djurungar och gamla män- för det. skiva utan att använda ordet ”jag” en som Nick tyckte var väldigt vacker. Men, niskor. Han är ändå inte någon diktator som enda gång och att den skulle vara helt i som han uttrycker det, så dog den i studion Inom litteraturen är det de gamla säger åt alla exakt vad de ska göra. Olika dur. Givetvis misslyckades jag. eftersom bandet inte tyckte om den. kanoniserade engelska poeterna Nick bandmedlemmar har sina fundamentala Han säger detta med ett ironiskt skratt. – Bandet manglar alltid skiten ur en låt på nämner: W.H. Auden, Thomas Hardy och uppgifter och de utför dem utan att man Frågan är om det var tänkt som ett seriöst varje skivinspelning. Dom gillar väl att Philip Larkin. Vid sidan av dessa ser han behöver spilla tid på att diskutera hur försök. Redan första låten Wonderful Life spänna sina kollektiva muskler för att visa Bibeln och engelska, skotska och irländska saker och ting ska genomföras. Mick Har- bryter ju mot båda dessa regler. Den är att dom har medbestämmanderätt. folksånger som sina stora litterära influen- vey är exempelvis den som kliver fram när skivans vackraste sång. Den börjar med en Nick liknar det vid en historia han hört ser. det är dags att mixa skivan. Då svänger inbjudan att ta del av det under- i Brasilien. Om man vill korsa en På Babe, I’m on Fire nämner du även balansen i bandet över lite och Nick träder bara livet: ”Come in Babe”. flod där det simmar pirayor Federico García Lorca och Walt Whitman. tillbaka. – Jag gillar den starten! kastar man i en ko som – Ja, eh, Whitman rimmar på hitman. – Mick har lite av en pappa-roll i bandet Kom in allihop! fiskarna får mumsa i sig Men Lorca gillar jag. Jag tycker om hans också. Han hatar den rollen, men det slutar Nick breder ut ”Känslor är en medan man själv tar poesi, men framför allt den essä han skrev ändå alltid med att han tar på sig den. armarna där han sit- lyx för människor som sig över till andra om ”duende” (sorg) som jag refererade till Mick Harvey strukturerar alltså upp ter i soffan och vin- sidan. i mitt föredrag vid Wiens poesifestival medlemmarna när det blir flamsigt i studi- kar tänkta lyssnare inte gör något. Sorg är – Så har jag också 1998 [Nicks föredrag är utgivet på CD on. Detta beror enligt Nick på att Mick är till sig med ett varmt en lyx för de rika och gjort ibland. Jag har som The Secret Life of the Love Song]. den som varit med från början. Redan i leende. Nick Cave skrivit en dålig låt Han berättar att han regelbundet ser skolan hade han och Nick ett band. Sen verkar idag vara en för konstnärer och som bandet får slita i på film, minst en om dagen. Han stirrar har de följts åt i Boys Next Door, Birthday lycklig man. Och jag artister.” stycken och så får jag allvarligt in i mina ögon när han säger att Party och Bad Seeds. Eftersom de aldrig ser Nocturama som den ändå med dom låtar jag hans favoritgenre är romantiska komedi- haft en manager, så behövs denna roll. mest positiva skiva han tänkt mig. er, som om jag inte skulle tro honom om – Ursprungligen beror det nog på att Mick någonsin gjort. Men då sät- Men den här gången klarade han inte pressade ner mig i stolen med sin var den som kunde spela över huvud ter han sig på tvären. sig en del av kon över floden? barska blick. Dessutom ser han väldigt taget. Han hade tagit lektioner, medan jag – Positiv? Jag vet inte vad det betyder. – Ja, det kan man säga, skrattar Nick och mycket politiska thrillers och har en svag- inte kunde spela. Jag fick sjunga melodier Positiv som vad? tittar finurligt på mig som om han gillar het för filmer i domstolsmiljö. Annat som för honom och säga hur jag ville att gitarren Du verkar lyckligare – texterna och musi- att jag leker vidare med hans liknelse. går varmt i Caves video är Ingmar Berg- skulle låta. Sen översatte han det till ken andas positiva känslor. Han tyckte så mycket om titeln att han man och Pier Paolo Pasolini. Dagen innan instrumenten. – Jag tror inte att jag är lyckligare nu än bestämde sig för att behålla den. Dessu- vi träffas har han sett om Pasolinis Oedi- Nuförtiden är läget annorlunda. Nu vad jag varit tidigare. Jag har aldrig stan- tom visar den ju att han trots positiva pus Rex och tycker att den är helt fantas- gör Nick alla låtar på pianot, som han lärt nat upp för att fundera på om jag är lyck- stämningar fortfarande gillar att hänga tisk. sig att behärska. Men rollen som musika- lig eller inte. Jag är ett arbetsbi, jag jobbar med nattens djur. Någon skiva helt i dur Vad är det som fascinerar dig med engels- lisk ledare har till viss del ändå förblivit och funderar inte. Skulle jag tänka på hur lär aldrig bli aktuellt, hur harmonisk Nick ka trädgårdar? Mick Harveys. jag mådde skulle det nog sluta med att jag än blir. – Jag gillar att man försöker organisera Det är inte bara inspelningstekniken inte gjorde någonting alls. Att arbetet gått så fort och att Nick till- naturen. Göra den ordnad, inhägnad och som är ny på Nocturama. Även textskri- Han menar att människor under de bringar hela dagarna inlåst på sitt kontor tillrättalagd. Jag är skrämd av den vilda vandet har genomgått en förändring. Tex- senaste trettio åren varit alldeles för upp- har medfört att han redan innan Nocturama ovårdade naturen som man finner i terna har blivit enklare och mer rättfram- tagna med hur de mår och han ser det som är släppt redan börjat samla material inför bushen eller i djungeln. ma. Både språkligt och strukturellt är de psykoanalysens förbannelse över vårt nästa skiva. Hans beskrivning av sig själv Naturen är ett viktigt tema i låtarna på mer kommunicerande. Nu finns det oftast samhälle. som arbetsbi verkar stämma, för det är Nocturama och det har det alltid varit för en början, en dramatisk höjdpunkt och en – Känslor är en lyx för människor som hårt jobb som gäller. Inget tal om den Nick Cave. Rent geografiskt kan man avslutning. Ibland även en slags sensmo- inte gör något. Sorg är en lyx för de rika konstnärliga inspirationen. dock säga att han gått från att beskriva ral. När Nick skrev texterna försökte han och för konstnärer och artister. Så där ja, – Inspiration är en annan sak som jag inte träskmarkerna på de första skivorna till att göra det så snabbt och effektivt som där har du dagens Nick Cave-citat! har tid över för. Jag jobbar och sliter på snöiga, nästintill folk- och djurtomma möjligt. Han försökte fånga låtens kärna Han lutar sig tillbaka i soffan och kontoret och där får jag bra idéer, men landskap. och sen skriva ner texten, lägga den ifrån sträcker ut handen för att rulla en cigarett, inspiration? Nej, snarare disciplin. – Jag gillar vintern. Jag gillar årstidernas sig utan att omarbeta den. Och det hand- men ångrar sig och tittar sedan surt på I många intervjuer har Nick pratat om växling och det är väl därför jag trivs så lar mer om innehåll än ordlekar nu. mig. Att insinuera att Nick Cave verkar sin musa. Den gudomliga kraft som förser bra i England. Det förutsägbara med – Jag gillade verkligen att leka med ord lycklig är vanskligt visar det sig. honom med konstnärliga idéer. Och det denna cirkulära växling tilltalar mig. förr. Ett ord gav ett annat och jag tyckte Plötsligt knackar det på dörren och en var för att hon inte skulle lämna honom Vilken musik influerar dig då? om deras klang och att försöka förvrida butler kliver in. Han har med sig det störs- som Nick vägrade att delta i MTV:s pris- – Folksånger och klassikerna: Johnny den när jag sjöng. Skulle jag läsa texterna ta och mest varierade utbud av kakor jag tävling om bästa manliga artist för några Cash och Bob Dylan för att nämna några. till mina gamla låtar skulle jag ärligt talat någonsin sett på ett fat. Till detta en kanna år sedan. Hon och Nick tycker inte att Redan på Kicking Against the Pricks inte kunna beskriva för någon vad dom te och en kopp. Nick ser förbryllad ut och man kan tävla med musik. gjorde Nick Cave en cover på Johnny handlar om. Jag ville få bort det där. Att frågar om jag inte vill ha. Butlern blir Hur är din musa? Cashs The Singer. Han har vid flertalet musiken jämrar sig under en tung börda generad och vill genast hämta en ny kopp. – Hon är en jävla bitch. En riktig gammal tillfällen uttalat sin beundran för den ame- av ord. Men Nick reser sig och hämtar sin gamla, hagga. Jag får aldrig ha kul och aldrig ta rikanske countrysångaren. Och han säger

16 Groove 1 • 2003 ly Borland l Po

att det var underbart när Cash på sin förra skiva valde att tolka The Mercy Seat. Inte utan stolthet i rösten frågar han om jag hört nya Johnny Cash-skivan, där Nick Cave sjunger duett med sin idol. Jag sva- rar att det har jag och undrar hur det kom sig att det blev en duett. Nick berättar att han var i Los Angeles och spelade när Cashs producent Rick Rubin ringde och frågade om Nick ville komma och sjunga. Han skyndade dit och valde själv Hank Williams-låten I’m So Lonesome I Could Cry. – Vi bara körde igång. Cash har ett helt lexikon av låtar i sitt huvud och han kan allt utantill. Han är helt fantastisk. Det var en sån sak som jag alltid kommer att minnas. Ett ögonblick då allt är helt per- fekt och som jag kommer att vara stolt över i resten av mitt liv. Men Cash är verk- ligen skör nu och när han försvinner kom- mer det att bli ett stort hål efter honom. Han tillhör verkligen de där speciella rös- terna som inte går att ersätta. Du har själv gjort covers, hur väljer du ut dom? – Det varierar lite. Ibland gör jag bara det som jag gillar och ibland finns det en anledning. The Beatles Here Comes the Sun för jag blev tillfrågad för soundtrack- et till I am Sam. Jag tror i och för sig inte att den någonsin användes i filmen, men jag gillade att göra den, det är en riktigt bra låt. Pulps Disco 2000 gjorde jag för att Jarvis Cocker undrade om jag inte kunde göra en cover på den, så det gjorde jag. Under tiden har skivbolagsagenten smugit sig tillbaka in i rummet. Hon hark- lar sig och meddelar att tiden är slut. Nick frågar vem som ska äta upp alla kakorna. Sen vänder han sig till mig, vi skakar hand och likt en omsorgsfull förälder undrar han om jag ändå inte är lite hungrig och vill ha med mig några kakor ut i Londons snålblåst. Jag hinner knappt tacka nej förrän skivbolagsagenten föser mig mot dörren. Och jag hinner inte säga kaka förrän jag är på andra sidan dörren. I dörröppningen ser jag en jäktad agent och en leende Nick Cave som vinkar till mig bakom världens största kakfat.

text: Mats Almegård [email protected]

www.groove.st 17 Motorpsycho

text: Jonas Elgemark bild: Per Kårehed Är du psycho eller?

De kallas för psychonauts och kommer från Norge, USA, Holland, Italien och Schweiz. De följer slaviskt turnébussen, de flesta på motorcykel. Några har barn ihop. De är fanatiska fans som vägrar missa en enda konsert.

När man kallar Motorpsycho för Norges – Gamla instrument svar på Grateful Dead handlar det inte har en sonisk kvalitet enbart om musikstil utan mer känslan av och de känns med medvetenhet och en inställning till musik hjärtat, inte bara öro- som är fri och helt oberoende av trender. nen, säger Bent. Man vet aldrig vad som kan hända på en Det handlar mycket konsert och man vet heller aldrig hur lång om nyanser och har- den blir. Motorpsycho är i Göteborg på monier och en låt kan besök och basisten och sångaren Bent vara tyst och akustisk Saether berättar. för att i nästa sekund – En del låtar är helt öppna och när man vibrera och skära kommer till en viss punkt är det ögonkon- genom ben och märg. takt som gäller. Det kan bli tio minuter Med senaste plat- eller en halvtimme, det beror på. tan It’s a Love Cult På så vis blir aldrig konserterna lika går bandet mot mer och det kommer alltid något nytt, säger harmonier och ibland Bent och liknar det vid ett cirkusnummer. mot en mer orkestral Bent och jag försöker komma på något riktning. Bent menar annat band med den inställningen men att det blivit mer hittar bara två, Mogwai och Acid Mot- ackord och harmoni- hers Temple. fokuserade än tidiga- Motorpsychos inställning är ett nytt år re. Men han säger att – en ny skiva. Och med över tio skivsläpp de olika stadierna bakom sig har Motorpsycho pendlat mel- som Motorpsycho går lan olika stilar, allt från det hårt mangliga igenom musikaliskt till det experimentella, jazzrock och pop. inte på något sätt är Nya plattan heter It’s a Love Cult och planerade. känns som en perfekt summering av det – Vad som händer Motorpsycho gjort hittills. Bent förklarar musikaliskt är inte hur de kom på titeln. uttänkt. det finns – Det var strax innan inspelningen som ingen marketing plan. vår ljudtekniker fick för sig att sluta, Det bara kommer. hoppa av. Han sa att han var för gammal Man vill inte styra, då och orkade inte mer. Eftersom han är hol- blir det bara självdestruktivt. och är dramaturgiskt snygg som ett verk. förallt utan lyckliga slut. Last Picture ländare fick jag förklara på engelska: Det finns inga gränser för vad Motor- Den är over the top på alla sätt och vis Show och Vanishing Point är två favoriter. ”You can’t quit man. It’s a love cult. There’s psycho kan hitta på men Bent menar men den har ett par tre låtar som är mina Oslo är något av utgångspunkt för den no way out of this shit!” också att de kommit till en insikt eftersom absoluta favoriter. norska rocken men det är Trondheim som Att vara ljudtekniker i Motorpsycho är de har den inställningen. När Bent använder ordet dramaturgisk är hemma för Motorpsycho. Där lever de inte världens lättaste jobb om man säger – När man jobbar mycket med specifika så kommer man osökt in på film och och verkar och mitt ibland konservin- så. Risken att bli utbränd finns. På scenen ting inom musik är det som en paradox. Ju Motorpsycho nöjer sig inte med att plocka dustrierna och skeppsvarven ligger den. hittar man en mängd prylar och instru- djupare du tränger in i specifika ting, ju gruppnamnet från en Russ Meyer-film, de Den gamla tyska ubåtsbunkern från andra ment, allt från diverse stränginstrument mer ser du att du inte kan. Jag har aldrig har fler cinematiska kopplingar. världskriget. Bakom de sex meter murade som banjo, mandolin och akustiska gitarrer känt mig så kunskapslös som nu. Det – Vi har ackompanjerat filmer på cinema- väggarna kan man hitta Motorpsychos till klaviaturer och en imponerande sam- handlar om nyanser och man inser att det teket i Oslo men också spelat improvisa- replokal. ling förstärkare. Väg in att de flesta prylar är mer som vi inte har gjort än det vi gjort. tionsmusik till en film av Joe Coleman. – Den kallas Dora och efter kriget ville är från 60- och 70-talen och lätt kan trils- För mig är Motorpsychos höjdpunkter Han kallar sin konst för outsider-art och dom spränga den men det skulle inneburit kas. Glapp och spräckta rör hör till varda- förutom den nya plattan även liveserien målar små ikonbilder som han sedan zoo- att halva stan följde med, så den fick stå gen. Men med de magiska orden ”It’s a Roadworks. Men det är svårt att bortse mar in och filmar. En del riktigt stygga kvar. love cult” kunde ljudkillen övertalas och från de två mäktiga opusen Trust Us och hardcore-grejer. Vi såg filmen en gång Där har Motorpsycho sin egen sol och han är fortfarande kvar på sin post. Timothy’s Monster. När Bent ser tillbaka först. Sen satte vi oss ner och bara spelade. det är där nya mästerverk kommer att ska- Att få det rätta soundet är viktigt för på de gamla plattorna så är det allt mindre Bent menar också att deras musik på pas. Skynda på, psychonauterna väntar Motorpsycho och en lösning på detta är han känner igen. sätt och vis är inspirerade av filmer. otåligt på nästa drag. just deras vintage-utrustning. – Det finns en slags attityd som man tap- – Det är mer attitydsmässigt. Vi är svaga pat. Timothy’s Monster står där den står för filmer utan något direkt slut och fram-

18 Groove 1 • 2003

Nej, årets första bok- och mediasida till trots, vi är inga gnäll- Media spikar. Men varför finns det knappt ett ord nedtecknat till förmån för någon av de tre böcker som utgör huvuddelen av numrets recensioner? Är inte det gnälligt? Tvärtom – vi väg- rar bara acceptera den undermåliga kvalitet som utmärker många av böckerna som skickas till Groove. Inte för att musikjournalistik skulle vara sämre än annan journalistik. Det är bara lättare att komma undan med mindre om man fokuserar på ett tillräckligt spännande (läs: säljande) ämnesområde. Det accepteras inte i någon annan form av undersökande journalistisk verksamhet och det kommer inte längre att accepteras här. Dan Andersson/mediaredaktör

BÖCKER DVD ”Madcap – The Half-life of Syd Barrett, Pink ”Documents of Doom” Floyd’s Lost Genius” CANDLEMASS TIM WILLIS Twoheaded Dog/Escapi Short Books Documents of Doom innehåller två skivor – en Det vilar något snudd på obscent bakom myten – livekonsert från Fryshuset 1990 och en doku- kulten, till och med – om Roger ”Syd” Barrett. mentär filmad med bandmedlemmarnas egna Inte sällan påminner fantasternas engagemang handkameror.Den förstnämnda visar ett Cand- för grundaren tillika hjärnan bakom Pink Floyd lemass i sitt esse. Messiah Marcolin och hans om den hängivelse Ripperologerna uppvisat mannar framför tretton låtar ”of Doom” och gång efter annan ända sedan 1929, när det förs- konserten är inspelad med åtminstone tre ta försöket till en lösning på de berömda morden kameror,varav kameran mellan scenen och i East End presenterades. Ordet ”hängivelse” publiken sitter på en kran som rullar på räls – kanske till och med är lite svagt med tanke på mycket imponerande. Färgerna är också bra. att någon ny avgörande information om mörda- Det enda man egentligen kan anmärka på är att ren, som var verksam 1888, knappast finns att ljudet har tankats in direkt från mixerbordet vänta vid det här laget. Detsamma gäller ordet vilket gör att publikens vrål hörs lite väl svagt. ”engagemang”, i fråga om Barretts alltjämt En eller två mikrofoner extra hade lätt kunnat växande beundrarskara. För trots att det inte fånga upp publikens bröl. heller i fråga om Barrett tillförts något nytt på Men det är ändå dokumentären som är höjd-

flera decennier – själv har han sedan 1971 ald- Erik Rosén punkten. Här får vi se en hotellvärdinna leta rig kommenterat något han gjort eller sagt vare efter Candlemass i hotellets dator,Messiah Mar- sig som soloartist eller medlem i Pink Floyd – colin tappa hakan när en bootleg från USA har inte mindre än tre böcker om mannen publi- ”LAbyrinth” ”Rock’n’roll Babylon” dyker upp och trummisen Matz Ekström löpa cerats de senaste 18 månaderna. Den senaste i RANDALL SULLIVAN GARY HERMAN amok inne i logen. Alla dessa bilder varvas med raden, Madcap – The Half-life of Syd Barrett, Canongate Books Plexus Publishing livekonserter från bland annat England, Polen, ger sig dessutom ut på djupare vatten än någon- Norge och Grekland. Den enda som har tråkigt sin tidigare och gör anspråk på att återge Detta 300 sidor långa reportage, underbetitlat När undergroundregissören Kenneth Anger i under dessa 80 minuter är Messiahs fru Moni- endast, så långt som möjligt, fakta. Givetvis Corruption and vice in the L.A.P.D.: The truth slutet av 1950-talet samlade skandalerna som ka. Hon ser rejält trött ut när hennes man pratar resulterar det i den antagligen tunnaste boken behind the murders of Tupac Shakur and Big- så småningom skulle utgöra den första delen av om sin hundraprocentiga inställning till livet på som skrivits i ämnet. Men vad vore väl en bio- gie Smalls, är en godisbutik för den rättrogne Hollywood Babylon,var de nyheter för hans scenen. Candlemass fans kommer däremot att grafi om den mytomspunne galenpannan utan en konspirationsteoretikern. Här finns alla ingredi- nyvunna kamrater i Paris. Ingen av dem hade älska allt – hull, hår och sjuarmade ljusstakar. teori om varför han vände ryggen åt framgång- enser – kändismord, poliskorruption, knark, hört talas om den dekadens och de tragedier Torbjörn Hallgren arna och flyttade hem till mamma? Jodå, mellan pengar och skrupellösa gangsters. Problemet är som skakade filmstaden under dess storhetstid alla fakta driver faktiskt författaren och journa- bara att det hela egentligen bygger på en enda mellan 1920- och 1950-talet. Det hade varit ”Touring Band 2000” listen Tim Willis tesen att, hör och häpna, Bar- mans utsaga. Los Angeles-polisen Russell Poole lätt för honom att presentera enbart de officiel- PEARL JAM rett INTE blev knäpp av ett i det närmaste över- framstår som den ende rättrådige i en annars la versionerna, de som stod att läsa i tidningar- Sony mänskligt intag av såväl LSD som marijuana. smutsig organisation – han ensam vill gå vidare na han samlat sedan barnsben. Men Anger gick Istället är det ett hektiskt och sällan särskilt sti- med utredningar och alla andra vill istället (av steget längre. Med hjälp av mutor och kontak- Några av medlemmarna i turnégänget lät mulerande schema av konserter och skivinspel- politiska skäl) sopa saker under mattan. Och ter lyckades han köpa loss fotografier ur polis- kamerorna rulla under Pearl Jams resa igenom ningar som får skulden för det lovande unga visst, kanske är det sant. I så fall får vi aldrig utredningar och verifiera ett flertal rykten, så Nordamerika år 2000. Resultatet är en applå- geniets beslut att dra sig tillbaka. reda på vem eller vilka som låg bakom morden långt det gick, som florerat om flera av de vid dåskande och svettig konsert-DVD som aldrig Men knäpp? Nej då. på öst- och västkustens mest lysande rapstjär- det laget bedagade eller avlidna filmdivorna. verkar ta slut. Det börjar med en skäggprydd Istället menar Willis att Barretts minst sagt nor i mitten av 1990-talet. Resultatet var inget mindre än ett konst- Eddie Vedder vid micken och en återhållen speciella beteende inte var ovanligt för tiden, Rolling Stone-skribenten Randall Sullivan verk, om än av den lägsta tänkbara formen. Long Road från Phoenix, Arizona och avslutas möjligen till och med normalt. Normalt, det vill pekar i LAbyrinth ut Death Row Records-bos- Det är,å andra sidan, mer än vad man kan med en fyrkantig version av Rocking in the Free säga, för narkomaner,självutnämnda beatniks sen Marion ”Suge” Knight som storskurken säga om journalisten Gary Hermans försök att World från Albuquerque, New Mexico. Desse- och kvinnor som av olika anledningar har svårt som möjligen mördade både Biggie och Tupac. tillämpa Angers koncept på den onekligen mellan visar bandet upp hur stabila och inspire- att förlika sig med behovet av underkläder – Suges gangsterkontakter med lokala gänget dekadenta världen av rockmusik. Inte för att rade ett gammalt grungeband kan vara drygt Barretts umgänge. Flickvänner,lägenhetskam- Bloods sätts i relief mot hans vana att anställa det saknas skandaler.Nej, precis som i Holly- tio år efter storhetstiden. Intensiteten trappas rater och andra bekanta som tidigare vittnat poliser som livvakter för sig och sina artister, wood löper såväl narkomaner som vällustingar upp allt eftersom. Gitarriffen och drivet från om vilken certifierad fruktkaka han blev med och hans metoder för att kontraktera rapartis- amok i rockvärlden, det vet alla som någon trummorna skiftar från konsert till konsert. tiden, har plötsligt reviderat sina utsagor.Floyd- ter – för att sedan mjölka pengar ur dem – är gång de senaste 30 åren slagit upp en kvällstid- Bandet gör vad som förväntas av dem – och medlemmarna Roger Waters och Dave Gilmour, ökända, även om få vittnat mot honom. Speci- ning. Däri vilar också problemet: Herman tar ingen förväntar väl sig att de ska vara särskilt intervjuade om Barrett för första gången på ellt kopplingen mellan påstått ohederliga poli- aldrig steget förbi rubrikerna – han gömmer sig ”farliga” eller angelägna år 2003. många år,likaså.Varför kan man ju undra, men ser och gangsterhiphopkretsar verkar känslig bakom dem. Så gott som allt rapporteras, De rockar på som ett framgångsrikt arena- Willis är i alla fall originell – andra journalister bland politiska makthavare som efter Rodney åtminstone i fråga om de som fortfarande är rockband ska göra. har sedan ryktena om hans mentala tillstånd King-debaclet och upploppen påstås ha svårt vid liv, med en namngiven källa, antagligen uti- Det passar bra – deras låtar alltid haft en drog igång spätt på dem genom att ordagrant att utreda fall som kunde leda till att polis- fall någon av artisternas juridiska ombud skulle klädsam svulstighet över sig. citera honom, en teknik som får nästan vem kåren uppfattades som rasistisk. Enligt Russell höra av sig. Och vad som står i tidningarna vet Touring Band 2000 ska med sitt enkla upp- som helst att framstå som förvirrad. Samtidigt Poole en slags omvänd rasism, alltså. ju redan, som sagt, alla som kan ha intresse av lägg och odramatiska foto fungera som en slags illustrerar det med all önskvärd tydlighet pro- Materialet är omfattande och noggrant att tränga in i Rock’n’roll Babylon.Problemet officiell bootlegfilm. Det enda bandet kräver av blemet med all litteratur som skrivits om man- framlagt men ändå är läsningen stundom fanns där redan i den första upplagan (1982) tittaren är att man spelar den på hög volym. nen, eller med Ripperologi för den delen. Kan underhållande, inte sällan skrämmande. Den och när nu den tredje, uppdaterad för andra Gary Andersson Willis, med samma material som i stort sätt brutala verkligheten bakom hitsinglarna och gången, ligger klar kvarstår det alltjämt – till- samtliga före honom, dra en slutsats som mer pengabuntarna framträder med all önskvärd sammans med att stora delar av boken nu är eller mindre är motsatsen av vad alla tidigare tydlighet, speciellt i Suge Knights närhet verkar hopplöst daterade. Ärligt talat, är det inte lite kommit fram till, då är det kanske dags att våld och hot vara vardagsmat. Och korruptionen väl optimistiskt att skriva om Frank Zappa och sluta sparka på den här hästen och begrava den verkar fortfarande härja som en skogsbrand i Linda McCartney i presens? en gång för alla. den amerikanska drömmen. Dan Andersson Dan Andersson Gary Andersson

20 Groove 1 • 2003 WWW.RUSIAK.COM THOMAS RUSIAK | IN THE SUN SINGLE ”SPINNING” OUT ON JANUARY 27TH ALBUM ”IN THE SUN” OUT ON FEBRUARY 17TH ALSO AVAILABLE IN STRICTLY LIMITED EDITION

ON TOUR MARCH - APRIL SPINNING IN THE SUN

www.s56.se www.ledrecordings.com 22 Groove 1 • 2003 Såg nyligen dokumentären MC5 A True Testimo- nial på Göteborg Film Festival. Ett band som Album tänjde gränser för vad som idag kallas rock. Fler- talet artister fortsätter att göra musikaliska resor. I det här numrets skivrecensioner kan du läsa om tre svenskar som vägrar stå stilla:Tho- mas Rusiak, Kaah och Håkan Lidbo. Om du läser noga hittar du fler. Björn Magnusson/skivredaktör

ANTHRAX Efter konserten går Robert Plant ner i logen och Även om man lärt sig att förvänta sig över- CONSOLE ”We’ve Come for You All” frågar Bob om han vill agera förband på kom- raskningar,så blir de ändå av det oväntade slaget. ”Reset the Preset” Nuclear Blast/MNW mande USA-turnén. Bob tappade också hakan. Här finns låtar som i arrangemang och stil när- Capitol ”Anthraxblippen försvann från Elektras radar- Bob Log III är verkligen en produktiv kille. mast påminner om tidig brittisk nittiotalspop, Console återuppfinner sig själva som electronica- skärm”. Med de krassa orden lär Scott Ian ha När han inte är ute på turné så spelar han in med mer folkliga än ödsligt countryinspirerade popband. Reset the Preset är två album i ett. förklarat hur skivbolaget droppade bandet. Men låtar och tvärtom. Har alltid tyckt att Bob Log fioler.Bad Seeds får lite mer utrymme än de fått Första CD:n Reset är åtta finurliga poplåtar, helt uträknade var de inte. Bandet knöt nävarna III funkat ganska dåligt på skiva. Man ledsnar på de senaste albumen. I ett par av spåren brötar inte helt olikt vad The Notwist gjorde på Neon och byggde egen studio.Två år senare var de ganska snabbt på hans speed metal-blues. På det loss riktigt bra, som att alla äntligen både Golden för ett år sedan. Miriam Osterreider tillbaka. Idag har det gått nästan sju år och Log Bomb har han äntligen skruvat ned tempot. kan och vill få utlopp för den återhållna energin pratsjunger med lätt tysk brytning om proble- Anthrax, nu återigen med två gitarrister,släpper Om än bara en aning så märks tydlig skillnad. från tidigare album. Och även om jag sitter och matisk kärlek. Andra CD:n Preset är åtta låg- ännu en platta. Låtarna får en helt annan tyngd och ett helt känner ett litet sting av besvikelse när jag lyssnar mälda instrumentala stycken (egentligen fyra Det är långt ifrån samma känsla som 1987 annat djup. Får du chansen att se Bob Log III på Nocturama, så vet jag att den framför allt låtar i två versioner vardera), bra elektronisk års mästerverk Among the Living. We’ve Come så missa det för guds skull inte. Det är mycket kommer sig av att jag någonstans hoppats på det lyssningsmusik. Plus några musikvideor och lite for You All är dock en stabil thrashplatta med möjligt att du får se en och annan legend i orimliga, och kanske också oönskade; att Noc- annat multimediatjafs.Väl värt pengarna. Superhero, Safe Home och nostalgiska Strap it publiken förutom en grym konsert. turama skulle vara en ny No More Shall We Part. Henrik Strömberg On som bästa representanter.Trots dåligt låtma- Per Lundberg G.B. Jag inser också att Nocturama är Nocturama,och DIVERSE ARTISTER terial ibland kan det vara svårt att inte gilla BURNING BRIDES att det räcker långt. Nick Cave i sig står för så ”Invasion” Anthrax. De har en härlig inställning till livet och ”Fall of the Plastic Bride” hög kvalitet att man inte behöver begära mer. Shady/Interscope sköna glimtar i alla tio ögon. Lyssna bara på V2 Magnus Sjöberg Eminem ligger inte på latsidan. Förutom att flörten till turnépolarna Judas Priest i slutet på Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från den COMMON spela in film, rappa, producera och driva egna Strap it On.Helkul! totala upplevelsen som Hot Snakes mästerverk ”Electric Circus” labeln Shady Records ägnar han kraft på sin Torbjörn Hallgren från förra året innebar.Precis när känningarna MCA/Universal beef med Ray Benzino. Som bekant kan Eminem, BONNIE ”PRINCE” BILLY börjat släppa ser jag att Snakestrummisen Jason Electric Circus är nog den flummigaste och mest till skillnad från Benzino, rappa så förmodligen ”Master and Everyone” Kourkounis är med och bankar på den här plat- psykedeliska hiphop-platta jag hört. Några kommer hade jag inte orkat engagera mig om det inte vore Domino/MNW tan. Lite förvånande eftersom Burning Brides att hata den, andra kommer att älska den och för att USA:s ledande hiphoptidningar The Source Det är kanske lite orättvist att lägga så stor vikt inte ofta närmar sig Hot Snakes förträfflighet. många kommer att undra vad Common egentligen respektive XXL dragits med på varsin sida i bråket. vid ett enda album. Under en eller annan pseu- Men Philadelphias Burning Brides har pysslar med. På osannolika men lyckade Electric Min gissning är att Eminems utredning om spelet donym hade han ju många års skivproduktion andra begåvningar.De går ut stenhårt på sitt Wire Hustler Flower tillsammans med Sonny under täcket mellan legendariska The Source bakom sig redan då. Men ingenting Will Oldham andra album och droppar namn som Pixies, från P.O.D.förklarar mannen själv att han helt och Benzino i The Sauce kommer att påverka gjort vare sig före eller efter har nått samma Stooges och Sabbath men hamnar ändå i ett sonika gått från att skriva ”shit to please niggas” tidningens trovärdighet för en lång tid framöver. svindlande höjder som I See a Darkness (1999). eget område och det fungerar nästan hela vägen. till att skriva ”shit to freeze niggas”. Fast vad Mix-CD:n Invasion är sammanställd av DJ Det var Oldhams mästerverk tillika enkelbiljett Lite flirtar åt metal är bara kul, särskilt när de Common än säger är så klart låtar som Neptunes- Green Lantern och verkar ha som främsta syfte till den högre divisionen – inte ens Johnny Cash väver in det i snygga melodiösa låtar som Arctic producerade Come Close med Mary J. Blige att samla Eminem & Co:s Benzino-dissar på ett kunde längre värja sig utan spelade in sin egen Show.Jag gillar speciellt när de får till det som skrivna direkt för topplistorna. ställe. Övrigt material är utfyllnad i form av lite version av titelspåret. För första gången levde i 77-punkiga See You Empty eller Plastic Common Sense, eller Common Sensitive freestyles och lite riktiga låtar med 50 Cent, Obie den folkskygge sångaren upp till alla de löften Empire som är hänsynslöst hård men full av som hans belackare kallar honom, rappar som Trice, D12 och några utomstående artister. hans tidigare album endast antytt.Visst, han hade fantasi. När de är som bäst gör Burning Brides vanligt om ämnen som andra rappare inte skulle Invasion är alltså ingen viktig platta men det är länge varit en av sin tids största låtskrivare men musik som utmanar andra band som påstås ta i med tång. Bara i Between Me, You & Libe- däremot väldigt viktigt att gå in på www.petiti- han hade konsekvent dolt det bakom skramliga, vara hårda och farliga. ration hinner han med sexuella övergrepp, när- ononline.com/benzino och skriva på petitionen i det närmaste kaotiska, inspelningar. I See a Jonas Elgemark stående som dör av sjukdom och att acceptera mot Benzino och The Source. Darkness,å andra sidan, förde upp de vagt folk- MIRA CALIX att en vän är bög. Men Common är heller inte Daniel Severinsson doftande countrymelodierna till ytan – de som ”Skimskitta” rädd att dissa somliga kollegor som han menar DIVERSE ARTISTER antagligen alltid hade funnits där.De finns där Warp/Border ”…ain’t supposed to rhyme/you better off with ”Mosebacke Klubbscen vol. 1” även på Master and Everyone,Oldhams tredje Sedan debuten har Mira Calix utvecklats och a clothing line”. Tangent Beats/MNW album som Bonnie ”Prince” Billy, den här gången definitivt skapat sig ett eget uttryckssätt. På One Electric Circus är bra och kanske framför Det lilla skivbolaget Tangent Beats har gjort sig tydligare än någonsin tidigare tack vare Mark on One kändes influenserna från Aphex Twin rätt allt intressant, men vi som inte orkar lyssna på kända för sina högoktaniga samlingar X-Marks Nevers (Lambchop) sparsamma produktion. uppenbara, medan det på Skimskitta är svårare hela Like Water for Chocolate i ett svep måste the Spot 1 & 2 och Music for Every Soul.På Sällan ackompanjerad av mer än en stilla plock- att hitta referenspunkter – det låter inte som avnjuta den i små, små doser. dessa handlade det om den svenska housens ande akustisk gitarr och Marty Slaytons smak- något annat. Att lyssna på Skimskitta är som att Daniel Severinsson främsta producenter och artister.Nu vidgas fulla stämsång mumlar Oldham fram tio av sina besöka en alternativ verklighet, mitt inne i en perspektivet och rymmer hiphop, r’n’b, soul, mest hjärtskärande melodier hittills. Och visst gigantisk uppdragbar leksak.Omgiven av knäppande finns det många superlativ som skulle passa att kugghjul, pysande bälgar och annat rytmiskt beskriva vad Master and Everyone är. maskineri kan man ibland höra Mira Calix THE GO-BETWEENS Vad den emellertid inte är,är en ny I See a mumlandes sjunga för sig själv någonstans i ”Bright Yellow Bright Orange” Darkness. närheten, stundtals plinkande på ett piano. Clearspot/Border Det kan tyckas orimligt för en artist att Surrealistiskt. Definitivt inte lättlyssnat. behöva leva upp till sina egna meriter – men för Kanske inte ett album man sätter på när man Go-Betweens fortsätter som om inget hade någon med Oldhams begåvning och originalitet vill koppla av efter en tröttsam arbetsdag. hänt sedan 1987. Och det tackar vi för.Det finns egentligen inget annat sätt att bedöma hans Henrik Strömberg var 24 år sedan som Robert Forster och Grant musik. Och det är menat som en komplimang. NICK CAVE McLennan upplöste bandet och tre år sedan Dan Andersson ”Nocturama” de gjorde comeback med starka The Friends BOB LOG III Mute/Playground of Rachel Worth. I kölvattnet av återutgiv- ”Log Bomb” Låt oss slå fast med en gång: Nocturama är en ningarna som släpptes för ett tag sedan passar Fat Possum/MNW mycket bra skiva. Men den lider av att den måste de nu på att släppa ett pinfärskt album. låt, men är också bara en av många Go- Vet inte hur många gånger jag sett Bob Log III. jämföras med den senaste, både i stil och i tid, Go-Betweens har gått igenom en del Betweens låtar som borde få medaljer och En tre-fyra gånger har det i alla fall blivit under plattan No More Shall We Part från förra året. musikaliska stadier med start i postpunken belöningar.Men det handlar inte om den mest årens lopp. Starkaste konsertminnet var en kväll En, tyvärr,alldeles för ouppmärksammad skiva. och vidare mot det alldeles ojämförliga band omedelbara sortens pop, inte heller på Bright i Göteborg då jag hade den stora äran att få Där denna var,i Caveska mått mätt, nästan som de är än idag. Allvaret och den konstnär- Yellow Bright Orange. Det tar några lyssningar agera DJ. Bob kliver upp på scenen i sin skiddräkt, onaturligt lyrisk och romantisk, är Nocturama liga tyngden finns alltid där samtidigt som det för att inse hur bedårande Caroline and I är. rymdhjälm och gitarr.Spelningen börjar och jag ett steg tillbaka till den normala stigen. Det låter framförs väldigt lätt. Forsters röst har antagit Eller att In Her Diary är ren njutning. En sån står alldeles perfekt i mitt DJ-bås. Efter ett tag mer som man förväntar sig att en genomsnittlig en snäppet mer raspig stämma och det slår låt som Lou Reed en gång i tiden skrev och märker jag att jag inte är ensam. Det står någon Cave-platta ska göra, även om det fortfarande mig att det finns en del likheter med Robyn önskar att han fortfarande kunde skriva. Det bakom mig. Jag vänder mig om och tappar anas lyriska stråk här och där. Hitchcock. är så skönt att ha pop-poeterna i Go-Betweens hakan. Där står ingen mindre än Robert Plant i Ofta finns just det anslaget kvar i de lunkan- Nyligen fick Go-Betweens utmärkelsen tillbaka nu när så mycket i genren bara är egen hög person. Givetvis tappar man hakan. de verserna och de sakta flytande mellanspelen, att ha skrivit en av de tio bästa australiska lättviktigt och ytligt. Han nickar ett tjenare-grabben-är-det-OK-om- ett anslag som däremot sällan får blomma ut låtarna någonsin, Cattle and Cane från 1987. Jonas Elgemark jag-står-här-och-kollar-in-galningen-på-scen- ordentligt, utan gärna fastnar i ibland oprovo- Den har faktiskt allt man kan begära av en ett-tag? Vad svarar man på en sån nickning? cerat simpla, men bra, refränger.

www.groove.st 23 Demo

Det våras långsamt men obevekligt för ny musik. reggae och house. På skivan trängs det bästa levererar ett och annat litet stänk av vemod. miste på vem som signerat de tio låtar Gonson Det är tyvärr så att mycket av det som lämnar från fyra av Stockholms bästa klubbar.Gemen- Här finns de båda singellåtarna Old House framför med självsäker arrogans på Eternal begåvade instrumentalister och sångares händer sam nämnare är att alla residerar på Mose- och Walk Me Home och ytterligare åtta starka Youth. För om Ewens arrangemang är tråden inte når längre än hit till en marginal fylld av backe och att alla ser till att få till skönt sväng spår.Med andra ord inget dåligt material så som håller ihop halsbandet, så är det Merritt många intetsägande adjektiv. Men det finns, inom sina olika genrer.Låtvalet är det verkligen långt örat räcker.Låt vara att bandet någon som stått för pärlorna. som jag tidigare påpekat, inget som hindrar att inget fel på: Majestic 3 förser oss med skönt gång kan låta lite väl influerat av The Specials Dan Andersson ni läsare kringgår den stora sladdriga och illa- avslappnad hiphop, Kaah visar att han är en men det överlever man lätt. GRAMOPHONE doftande distributionsapparat som kallas skiv- Sveriges funkigaste artister och Blacknuss Robert Lagerström ”Gramophone” industri. Skriv själva till grupperna och beställ befäster sin ställning som säkra kort när det ERASURE Artisan/Universal ett ex eller två eller provlyssna på det senaste gäller soul och r’n’b. Mina absoluta favoriter är ”Other People’s Songs” Trion från England för tankarna till Tori Amos, av det nya på www.groove.st. Låt därför måna- Eerik & Arvids dimmiga deephouse i Shimmer, Mute/Playground om hon hade lämnat pianot och grundat med dens omgång av fräscht doftande ungdomlighet Freddy Cruger feat ADL:s smäktande dubreg- Egentligen hade Erasures sångare Andy Bell stråkinstrument istället. Men på Gramophone sprida lite hoppfullhet även i ditt hem. gaeanthem Running from Love och Baires skru- tänkt att göra en soloskiva med enbart Phil saknas den spänning som Cornflakesflickan är I Malmö sprudlar det kanske mer än någon vade tangohouse i Temporal. Men hela skivan är Spector-tolkningar (vilket i så fall hade blivit kapabel till. En stämningsfull och välproducerad annanstans av supertrevliga musikaliska ett enda stort glädjeskutt.Vill man ha en perfekt det andra albumet i genren ”åttiotalsfjollor pophistoria, med den lysande sångerskan Penny utflykter.Ett av stadens stoltheter borde heta partysamling är det den här man ska äga. hyllar sina idoler”, som nu fortfarande uteslu- McConnel i spetsen, som jag egentligen gillar. Emerald som på ett oerhört smakfullt sätt för- Mats Almegård tande består av Marc Almonds Jaques Brel-skiva). Men efter ett par låtar tappar jag mitt fulla valtar det svårbehärskade arvet ifrån Neil Young DIVERSE ARTISTER Men när duons andra halva Vince Clarke klam- intresse och skivan blir till slut en sövande upp- och REM. Givetvis står säkert även en hoper ”Nothing Left to Lose: A Tribute to Kris pade in i studion förvandlades projektet till ett repning. Jag väntar på något som ska ändra altcountryartister och dammar i Emeralds skiv- Kristofferson” blandat coveralbum med Erasure.Vince prackade tempot och göra en reva i det kompakta bomulls- backar.Emerald är,till skillnad från många Incidental Music/ på Andy bland annat Peter Gabriel och The molnet men jag väntar förgäves. I några ögon- andra, alltid förtjusande, stilrena och klart Kan någon nämna en hyllningsplatta som är allt Buggles. Och lyckades i alla fall delvis rädda blick blir det lite mer tyngd i trumslagaren David befriade från gubbighet. igenom bra? Nä, jag tänkte väl det. Samma sak resultatet från att bli riktigt, riktigt pinsamt – för Pickings händer och i Home, Lonely Machine I Malmö bor också Jan Lundgren som med gäller den här som prisar ärrade gamle kämpen naturligtvis är det mycket mer tacksamt att och You Care too Much skapar elgitarrer en till- sitt enmansprojekt Happy Go Lucky bidrar med Kristofferson. Positivt är dock att albumet ger göra covers på låtar som inte är så fulländade i fällig råhet men det lyckas inte fullt ut. Debuten en stor portion charm men även ett blödande ett genomtänkt intryck och vinner på en avslapp- sina originalversioner. You’ve Lost That Lovin’ är fylld med behaglig bakgrundsmusik men inte hjärta och fulländad hemmaestetik. Inte för inte nad attityd och ett opretentiöst förhållningssätt. Feelin i händerna på Andy Bell är som att göra mycket mer.En skön lyssning som kittlar mina har han också varit med att backa The Michrop- Här samsas högklassiga artister som Gran- Sebastian Henriksson till forward i Serie A. öron efter mer. hones för ett tag sedan, släktskapet dem emellan daddy, Radar Brothers, Calexico och Richard Thomas Nilson Gramophone gör sällan eller aldrig några är tydligt och smickrande. Det glimrar också av Buckner med mer okända förmågor.Som vanligt EYES ADRIFT konserter,vilket är lika bra. Deras låtar fungerar engelsk mesighet vilket säkert bara är ett plus när det gäller hyllningar förlorar några på att ”Eyes Adrift” bättre i skivspelaren med ljuset släckt än på utifall nu Calvin Johnson skulle ha vägen förbi. ha för stor respekt för originalmaterialet samtidigt Cooking Vinyl/VME scenen i skenet av strålkastarna. Möjligtvis med Även hos The Manor kan jag spåra musika- som andra vågar göra någonting personligt. I Meat Puppets var ett sånt där band som man en sittande, rödvinsberusad publik. Fast då finns liska anor till den amerikanska nordvästkusten. och med att det nästan är omöjligt att sjunga verkligen ville gilla men det gick inte riktigt. Jag risken att de somnar innan konserten är slut. En hemlig och säregen korsbefruktning av lant- med lika mörk röst som mannen själv känns det var helt inne på Curt Kirkwoods sång men de Andreas Eriksson lig ödslighet och vacker småtidsmonotoni. Det onödigt att somliga ens försöker.Hur som helst Talking Headsliknande låtarna var ibland för THE HAUNTED hade inte förvånat om David Pajo varit inblandad, finns här ovanligt nog inga lågvattenmärken vilket mycket.Tack och lov känns det mycket bättre ”One Kill Wonder” lite av samma anspråksfulla lågmäldhet och till- torde bero på att artisterna valts med omsorg. nu med Eyes Adrift. Det är Kirkwood som till- Earache/MNW bakadragna riffande finns här.I bland rör sig The Aldrig har väl Handsome Family varit så lite sammans med gamle Nirvanabasisten Krist Göteborgs bästa band efter Broder Daniel är Manor också i Silverbullits post-Spacemen 3- ironiska som i Sunday Morning Comin’ Down Novoselic och trummisen Bud Gaugh släpper tillbaka.The Haunted spelar brutal post mortem- landskap och i all sin hemlighet är det så vackert. medan Howe Gelb gör en riktigt kul The Pilgrim sitt debutalbum. metal. De har oberörda gått vidare där andra Betydligt mer direkta och nåbara är kvar- (Chapter 33). Nirvana nämnde ofta Meat Puppets som en dödsmetallare står kvar på samma utslitna tetten ed.Ibland fullkomligen stinker det slacker- Robert Lagerström stor inspirationskälla och kanske kan man förstå slätter och gräver grav. pop á la Guided by Voices men oftast landar de DOZER detta ännu mer nu när man hör Eyes Adrift. Förutom en obehagligt stämningsfull utsida på betydligt klatschigare marker.Mysigt orgel- ”Call it Conspiracy” Men likheterna handlar inte om rå energi eller innehåller One Kill Wonder elva benhårda spår. spel och superenkla popkaskader leder mig Molten Universe stök utan istället om Kirkwoods melodier och Det finns klara kopplingar till Slayers milstolpe oftare till Caesars Palaces trygga folkhemsretro- Du är på en förfest för de tuffa grabbarna. sätt att sjunga. I hans nedtonade och hängivna Reign in Blood, både i tempo och gitarriff. Fram- pop än till krystade indieövningar.Ibland så Kompisar med Hellacoptersfrisyrer,The Misfits- sång hörs ekon från både Michael Stipe och Gene förallt händer det något hela tiden. Det är aldrig vinner snärtighet framför originalitet och ed är sminkning och Soundgardentröjor sitter med Clarke. Lägg till ett hårt, disciplinerat men tråkigt,The Haunted är en aldrigstannande berg- många gånger en hitapparat av oanade mått. starkköl och gungar sina huvuden i takt med stundtals luftigt komp och resultatet blir alldeles ochdalbana, full av mörka tunnlar och branta Visst är också The Movements vänliga musiken. Pek-och lillfingret är uppsträckta mot eget. Ibland lite släpigt, men charmigt och med stup. Deras gitarrsnideri är en lisa för stressade garagerock en singelkälla att ösa ur.Speciellt taket. Ur högtalarna dunkar Dozers tredje fantastiska popmelodier.Eyes Adrift prövar sig själar. öppningspåret I Don’t Wanna Be Like You välter fullängdare Call it Conspiracy. En blytung stoner- fram självsäkert och det blir varierat utan några Torbjörn Hallgren säkert vilken svettig rockklubb som helst.Visst rock som rusar fram likt en bulldozer på van- svaga ögonblick. Sista låten Pasted är drygt en JOHNNY MARR + THE HEALERS doftar de lite väl mycket tidens anda men har sinnesfärd. Ingen lo-fi-pop här inte. Sångaren kvart lång och en sån som etsar sig fast länge. ”Boomslang” man bara mycket energi, attityd och ett överskott Fredrik Nordins röst är en mix av Chris Cornell Sleight of Hand fångar mig direkt med blås och Playground av frasiga orglar som The Movements så klarar och James Hetfield blandad med domedagsvrål, stämsång. Solid är en annan låt som bara är Det är ganska fantastiskt att Johnny Marr som man sig. Det är synd bara att marknaden för uppbackad av fingerblödande gitarriff och hård- sådär löjligt bra. Det har hänt flera gånger i rock- finnig 18-åring tillsammans med den fyra år retrogarageslammer känns otroligt rundbukad bankande trumpinnar.I låten A Matter of Time historien att rätt människor sammanstrålar i äldre Stephen Morrissey bildade ett av världens vilket säkert stänger många dörrar. ligger riffet från Nirvanas Territorial Pissings rätt sammanhang. Eyes Adrift är en sådan hän- bästa och mest inflytelserika band. Arton år? Till sist ett undantag i denna spalt i form av och river i bakgrunden. delse. Musikåret 2003 kunde inte börjat bättre. Var var man själv då i livet? Kanske hade man ännu ett kommersiellt kamikazeprojekt. Days En skiva som lyfter fram dina destruktiva Jonas Elgemark upptäckt världens bästa band, men knappast må älska Smiths över allting annat och deras sidor.En skiva som får dig att skrika rakt ut, eller FUTURE BIBLE HEROES var man med i det. försök att ta på sig samma vackra kostym är svettas framför scenen på en överfull rockklubb. ”Eternal Youth” Johnny Marr har åtskilliga gånger fått kärleksfull. En fantastisk Marr-entusiast trak- Andreas Eriksson Instinct Records utmärkelsen ”världens bästa gitarrist” och efter terar gitarrer och den behagliga stompigheten i DUB SWEDEN Produktiv – det är ordet som kanske bäst tiden i The Smiths har han varit upptagen med rytmsektionen sitter som den ska. Det är oerhört ”Welcome to Our World” beskriver låtskrivaren och sångaren Stephin The The, Electronic, Beth Orton och massor av fin popmusik gjord med extremt stort hjärta – men Silence Merritt. De senaste åren har han hunnit med producentprojekt till höger och vänster. vem vill lyssna på Days istället för Smiths? Det är inte varje dag man blir överraskad. Men inte bara mastodontprojektet 69 Love Songs Det första jag tänker på när jag sätter på min Fredrik Eriksson när det flitigt turnerande sexmannabandet vågar under pseudonymen The Magnetic Fields, utan odetaljerade förhandsutgåva av Boomslang är För kontakt: sig på att albumdebutera blir resultatet förvå- även filmmusiken till James Boltons Eban & sången.Vem sjunger? Vänta få se här,bandet Emerald: [email protected] nansvärt fräscht, upplyftande och egensinnigt. Charley och den briljanta bagatellen The 6ths. består av Zak Starkey (japp, Ringo Starrs grabb Happy Go Lucky: Det här svänger helt enkelt. Och kanske är det När han nu återvänder till sina forna jaktmarker och tillika trumslagare i The Who nuförtiden… [email protected] genom medlemmarnas helt olika musikalisk – elektronisk discopop – gör han det under ehum) och Kula Shakers Alonsa Bevan. Johnny The Manor: [email protected] bakgrund som Dub Sweden blandar så friskt och ytterligare ett av sina många alias, den här Marr är gitarrvirtuosen såklart. Även The Smiths ed: [email protected] ändå lyckas skapa ett eget sound. Det är baktakt, gången tillsammans med Claudia Gonson och gamla manager Joe Moss har blivit indragen i The Movements:[email protected] synt och pop, techno och dubinfluenser i en och Chris Ewen som Future Bible Heroes. Men oav- detta projekt. Men vem sjunger? Det låter ju som Days: [email protected] samma kostym. Perfekt partymusik som ändå sett vad det står på etiketten går det inte att ta Tim Burgess. Resonansen, fraseringen… Men

24 Groove 1 • 2003 Album

icke sa nicke, Johnny Marr,som i oktober blir han samtidigt på att övertala bandets obestrid- sammanhållet, och under de första genomlyss- 40 år,har denna gång tagit på sig rollen som lige ledare Jeff Tweedy och slagverkaren Glenn ningarna reagerar man på att musiken låter så frontfigur och det inkluderar framförandet av Kotche att hjälpa honom spela in några av hans oförblommerat 60-talspoppig utan att ge några det vokala. Karln sjunger riktigt bra, eller ja, egna låtar.Innan någon visste ordet av hade Loose omedelbara referenser.Men efter hand upptäcker åtminstone så bra som Tim Burgess, så visst Fur bildats, en trio med två av den amerikanska man små, små subtila stölder,och resten av undrar man varför han inte gjort detta tidigare. kontinentens bästa låtskrivare i laguppställningen. tiden sitter man och uppmärksamt letar,och Hela Johnny Marr + the healers genomsyras av På pappret ser det nästan för bra ut för att hittar,de referenspunkter man tidigare saknat, det vi känner till som Manchestersoundet. Inle- vara sant – det är det också. dock är de alldeles för många för att man ska Hiphop, Elektro, House, Reggae & Pop på LP, 12" och 7". Levereras första vardagen efter du beställt. dande The Last Ride med den metalliska sången Och det är,som sagt, det där om att göra hinna med. Oavsett om man vill leta referenser och det sugande groovet kan vilket popsnöre som något ordentligt de verkar ha missat. För av de eller bara lyssna på bra pop, är Down with Wilco helst svinga sina lurviga till. Det är inget nytt sex låtar de samlat på sin självbetitlade debut definitivt något att låta sig förföras av. under solen, men det är ju Johnny Marr.Det är åtminstone Elegant Transaction och So Magnus Sjöberg räcker för att ge plattan en chans. Long små mästarprov i smäktande melodier. MORPHINE Annica Henriksson Nej, det är i fråga om inramningen det brister – ”The Best Of” KAAH eller snarare bristen på inramning, tillika arrange- RYKO/MNW TÄVLING ”Jideblasko International” mang. Obegripligt utdragna transportsträckor Greil Marcus listade en gång sjuttiotalets alla Jideblasko International/Capitol fylls ut med, i bästa fall, gnisslade gitarrer eller, dödsfall med rockanknytning. Det kan tyckas Kan fortfarande inte motstå Kaahs funkexcesser i värsta fall, ingenting alls. Åtskilda gör både morbitt men man frestas ändå att göra en liknade på skiva, speciellt hans explicita Prince-flirtar Wilco och O’Rourke alldeles utsökta små epos lista över nittiotalet, eller i alla fall över döds- Vinn t-shirts, cd-case, som i avskalade och lagom plastiga Stick upp av genomarbetad popmusik – och att döma av fallen de senaste tio åren. Kanske kommer då eller i balladen Innan du går får mig att kapitulera resultatet av deras samarbete gör de kanske Morphines saxofonist Marc Sandman att kamma soundtracks och biobiljetter totalt (men det är klart, tycker man av någon bäst i att förbli åtskilda. hem maximala tio poäng i kategorin ”manner anledning att Princeskivorna Dirty Mind och Dan Andersson of rock death”. För att på scen, under en konsert, till filmen Controversy är olyssningsbara är detta inte rätt MERLE HAGGARD & THE STRANGERS dö av en hjärtattack är antagligen den mesta väg att färdas). ”The Legend of Bonnie & Clyde/Pride in What död man kan ha. Nej, det är obehagligt rått att Med en självklarhet och frifräsarmentalitet I Am” lockas till sådana perversa rankningar. utan motsvarighet flyter Kaahs musik ut ur hög- Beat Goes On/Border Fyra egentliga skivor hann gruppen med talarna och rakt in i cocktailpartyts epicentrum. För att bli en gigantisk countrystjärna bör man innan den tragiska spelningen i Rom 1999. Sitt 24 HOURTY PEOPLE Jideblasko International är underhållande utan antingen ha: stora kommersiella genombrott fick de med PAR att vara flamsig, den är cool utan att kännas 1. haft en tuff barndom, helst en avliden förälder Cure for Pain i mitten av nittiotalet och många skitnödig. Den framstår som ett fritt svävande 2. varit kriminellt inblandad och suttit inne var de som lockades av gruppens lågfrekventa www.groove.st musikverk. Som ett rykte, en anekdot, eller som 3. lärt sig spela gitarr och skriva egna låtar grooveblues. För det var just soundet och den ett möte vid en bardisk på en svartklubb. Här innan tonåren finns electro, D’Angelo-svett, antydningar till 4. haft trassliga äktenskap hiphop men mest av allt relaxade Studio Monica- 5. hamnat i ett missbruk rytmer och tillhörande –kvidanden. Men till och Helst en kombination av alla dessa. med jag tycker dock att Kaah slarvar bort sin Hank Williams, Johnny Cash och Waylon talang lite väl mycket genom att fylla halva Jennings kan plocka flera poäng. Merle Haggard, plattan med bagatellartade låtskisser.Om han född 1937 i Kalifornien, äger samtliga kriterier. bara bestämmer sig tror jag nämligen att han Som 14-åring rymde han till Texas, åkte in och kan sätta ihop den soulplatta som alla andra ut från ungdomsanstalter och stränga pojkskolor. jämförs med i framtiden. Du kan få mig, remixen Några år senare syddes han in efter ett miss- på Spånkas Work och Kom å bind mig är fler lyckat rånförsök. Flera gånger försökte han bevis på det uttalandet. rymma. På kåken fick han reda på att frugan Gary Andersson väntade barn med en annan karl och började HÅKAN LIDBO, SCANNER, SI-CUT.DB,TONNE tillsammans med cellkamraten brygga öl och ”Tonne Soundtoy” hålla i olagliga spelkvällar.Men hans liv tog en Bip-hop/www.bip-hop.com ny vändning när han i isoleringscellen blev Soundtoy är ett enkelt och lekfullt musikprogram bekant med en tjomme vars enda transport ur som Tonne (Paul Farrington) skapade för att fängelset skulle bli en likbil. Efter fängelsetiden han inte hade något annat. Det har ingen tradi- försonades han med sin fru, tog ett hederligt tionell tidslinje, ingen volymkontroll, ingen takt- jobb och plockade upp musiken igen. Snart blev hjälp, ingen ångra eller spara och det kan bara han upptäckt av lokala band i Bakersfield och hantera tolv olika samplingar samtidigt – med resten är countryhistoria. andra ord ett väldigt begränsat program. Å andra Denna platta är en sammanslagning av två sidan kan man snabbt skapa okonventionella album från 1968 och 1969. Inte hans bästa men och överraskande ljudkombinationer.Tonne och ändå fyllda av vackra kärlekslåtar: You Still tre andra musiker har använt programmet för Have A Place in My Heart, Is This the Beginning att skapa två låtar vardera, elektronisk lyssnings- of the End och den egna I Started Loving You musik av varierande kvalitet. Och även om både Again och även några outlaw-kompositioner Håkan Lidbo och Scanner gjort bättre låtar så som Will You Visit Me On Sundays?, Somewhere är inte skivan utan intresseväckande komposi- On Skidrow, I Can’t Hold Myself in Line. Hag- tioner.Riktigt roligt blir det kanske först när man gards eget nedplitade titelspår The Legend of sätter skivan i datorn, eftersom en version av Bonnie And Clyde och I Take a Lot of Pride in programmet medföljer.Man kan använda artis- What I Am är dock mina personliga favoriter. ternas samplingar för att skapa egna låtar,eller Missa inte heller de andra ”dubbelplattorna” bara allmänt leka lite. med Haggard som Beat Goes On utgivit. Henrik Strömberg Annica Henriksson LOOSE FUR THE MINUS 5 ”Loose Fur” ”Down with Wilco (A ’Tragedy’ in Three Halfs)” Domino/MNW Cooking Vinyl/VME ”Om något är värt att göra så är det värt att Säga vad man vill om Scott McCaughey, men göra ordentligt”, det är väl nästan någon slags han verkar ha ett aldrig sinande förråd av musi- ordspråk numer.Den läxan verkar emellertid ha kaliska idéer och infall. Många av hans projekt, undgått det svårmodiga och motvilliga popgeniet inklusive The Minus 5, har ofta varit ojämna och Jim O’Rourke, till vardags det femte hjulet i lite ofokuserade, men alltid fulla av klockrena Sonic Youth. När han ombads se över inspelning- melodier och charm. På Down with Wilco känns arna av Wilcos Yankee Foxtrot Hotel passade allt för första gången på länge enhetligt och

www.groove.st 25 Vinyl

Just när alla MBMA-kloner står mig som mest speciella sättningen av trummor,stora saxar och debut, brutna vänskapsband med Petter,boots hemma är mindre självklart. upp i halsen kommer Organism 12 in med buller elbas som pockade på uppmärksamhet. Den och ett skägg var nog inget han kunde föreställa Kännarnas ståndpunkt överraskar ingen – och bång och visar hur det egentligen ska gå intima, lätt noir-aktiga, känslan kört genom ett sig. På debuten Magic Villa levererade Thomas Rev-Olas återutgivning av Wanna Meet The till. På tolvan Diamanttårar (JuJu/Playground) boostat lågpassfilter var teoretiskt svårt att hits och ingen tvivlade på hans förmåga att Scruffs? (1977) är den andra på fem år.Och testar Herr Ågren att jobba med nya producenter motstå. Förutom smakprov från deras samtliga appellera till massorna. visst är det en charmerande samling powerpop- vilket är kul. Superscientifikus Arka och Erik L skivor,utom liveskivan Bootleg Detroit,innehål- Uppföljaren In the Sun är en modig skiva, den melodier,gott och väl lika mycket ur tiden som har gjort ett tillbakalutat beat komplett med ler denna skiva också hela fyra outgivna spår. har inga omedelbara hits och uppenbarligen är storebröderna Big Star och inte hälften så nöd- akustisk gitarrslinga till titelspåret. Jävligt Låtar som faktiskt varken gör till eller från, för den gjord i en fri anda där Thomas och frun Sofia tvunget smarta.Vem kan annat än älska ett band Fräscht är röjig bounce av El-Sheriffo, och en när nu gruppens relativt korta karriär summeras sållat bland idéerna. Där de skulle kunna vara som rimmar ”All I want to do is play guitar” av få MBMA-låtar som skulle funka på ett på en sådan här samling slås jag ändå av hur lätt svensk hiphops John Lennon och Yoko Ono faller med ”Play so loud you notice who I are”? Men dansgolv. På avslutande Varsågod (Tack man!) fattiga låtar de ändå gjorde. Eller låtar,det samarbetet till stora delar i god jord. Att In the någon klassiker är det knappast fråga om, även får Organism 12 och Chords till sitt kanske handlar för det mesta om ett groove och en ljud- Sun inte är speciellt nyskapande spelar inte någon om den onekligen försummats genom åren. Om bästa samarbete hittills med benäget bistånd bild. De må vara ganska mysiga och småstökiga större roll. Beats blandas med gitarrer likt The tio år kommer knappt ens medelålders män med av Masse. men så mycket mer berör inte Morphine, utan Jesus and Mary Chain, Curve eller Spiritualized hästsvans att kunna dra sig till minnes första Det verkar inte bli någon fullängdare från kvalar lätt in bland en hoper andra lagom alter- som kanske är den allra största beröringspunkten. gången de hörde The Scruffs – och det räcker Promoe & Timbuktu, men så länge de fortsätter nativa amerikanska grupper man fångar upp och Thomas Rusiak hypnotiserar på ett sätt som helt enkelt inte. släppa tolvor som Blind Justice/Vertigo glömmer bort inom ett års tid. gör det nästan omöjligt att stänga av, låtarna Dan Andersson (DvsG/JuJu/Playground) är i alla fall jag nöjd. Trots allt var Morphine inte alls särskilt är stämningsfullt uppbyggda med en udd som SOMERLAHT Blind Justice är mer ragga än hiphop och det dåliga utan bara ganska ointressanta under ett luktar festivaler och stagediving på samma ”They Speak so Differently” hörs att Tasty Jason och Sporty Morty har kul kamouflage av en originell sättning.Varför gång som de tål att granskas i ett par hörlurar. Zebra Art Records även om de inte låter lika tighta som de brukar. frestas av en medioker halvmesyr när vi kan Och om nu inte Thomas Rusiak vill kategori- Göteborgskvartetten Somerlahts debutalbum Vertigo har ett ”vanligt” BreakMecanix-beat hitta det så mycket bättre alternativet Jack sera sin musik (vilket han givetvis inte vill) vill är den snyggaste skiva jag sett på länge. Konvo- som P & T förgyller med skön skryt- och battle- Brothers här hemma? jag kalla In the Sun ett rockalbum med en kraft lutet ger känslan av en resa från Göteborg till rap. Det svenska hiphopåret 2003 kunde knap- Fredrik Eriksson som, likt fågeln Rock i de arabiska sagorna, kan Asien,Tyskland,Frankrike och hem igen, och past börjat bättre. MURS lyfta en elefant i sina klor. även om musiken inte alls tar en med på samma Daniel Severinsson ”The End of the Beginning” Björn Magnusson geografiska färd som omslaget har den en collage- Definitive Jux/MNW THE SCRUFFS liknande känsla, som en oplanerad tågluff där För de som alltjämt blickar tillbaka med ett Los Angeles-veteranen ligger på Def Jux men ”Wanna Meet The Scruffs?” vad som helst kan hända. visst mått av nostalgi på tiden när Expressen har inte mycket gemensamt med labelkamrater Rev-Ola När manlig rockjournalistiks ständiga längtan Fredag dikterade villkoren för den svenska som Cannibal Ox och The Weathermen. Musiken Begreppet förlorad klassiker i pop- och rock- efter referenser till Män Med Gitarrer Som indiepopen har Stockholmskvintetten Tommy på The End of the Beginning är,trots beats från sammanhang används idag lite väl oförsiktigt. Menar Allvar liknat Somerlaht vid både Pink Wong pressat upp en liten tidskapsel i orange RJD2 och El-P,förvånansvärt konventionell Kriterierna består i stort sett bara av att albumet Floyd, Jeff Buckley och The Cure är den enda sjutumsvinyl. Debutsingeln Lovelife/Rasa Part och det förekommer till och med upp-pitchade i fråga som bäst ska ha ignorerats av samtiden riktigt angelägna referens jag kan komma på 2 (Dumpling Beat) bjuder på oantastligt char- soulsamplingar.Murs själv kör inga sjustaviga och sedan omvärderats efter att det fått en andra Flaming Lips – Somerlahts låtar är lika ostyrigt merande syntmättad gitarrpop med blicken fäst rim och obskyra metaforer utan har en enkel chans på ett av de många skivbolag som så gott storslagna; sammanlänkade fragment med en i backspegeln utan att för den saken flirta med och rak stil. Ändå sitter jag på helspänn när som uteslutande ägnar sig åt återutgivningar. melankolisk underton.Vill man göra det lätt för det parodiska – till skillnad från Melody Clubs han levererar sina vardagsbetraktelser. Naturligtvis är det inte så enkelt – det finns för- sig låter det 70-tal, vill man göra det lite svårare andefattiga imitation av Pulp. Ett album lär Murs närvaro är total och texterna oftast lorade klassiker och sedan finns det förlorade känns den enkla och uppriktiga skönheten i de vara inplanerat till hösten och håller det lika ypperliga vilka ämnen de än tar upp. Bästa klassiker.Till de sistnämnda sällar sig bortom mer eftertänksamma spåren snarare tidlösa än hög kvalitet är det sannolikt värt att vänta på. berättelsen är Last Night som handlar om olika alla tvivel de mer än måttligt Beatlesinfluerade tillbakablickande. Och den inledande kvinnorösten Dan Andersson situationer där Murs varit nära att bli skjuten. Big Stars #1 Record (1972) och Radio City som talar ett vackert språk jag inte förstår pla- Men Murs är ingen gangster och istället för att (1973), två mästerliga anakronismer från en cerar tankarna både i det modernt urbana och Det skall visst gå långsamt denna månaden. råna folk eller sälja crack för att få stålar rappar tid när rocken regerade och popmusik var går- någonstans långt därifrån, såväl tidsmässigt Låga värden på BPM-mätaren. Plod återkom- han i God’s Work över ett G-funkigt beat signerat dagens nyheter. som geografiskt. mer efter tre år med den paradoxalt namngivna Belief om att slita i serviceyrken för att få tak Var Memphiskollegorna The Scruffs hör Therese Bohman EP:n FFWD (Worm Interface/SRD), fyra så över huvudet. I fina Brotherly Love uppmanar meditativa spår att man är frestad att köra Murs också sin lillebror att ”Keep it gangsta in dem på 78 varv. Skir och finurlig elektronisk your CD-changer/not your residence”. HÅKAN LIDBO musik att stressa av till. Eftertänksam får man The End of the Beginning är först och främst ”Finest Selection” också kalla Sixtoo, kanadensisk rappare/pro- ett fint album, men det innehåller en potentiell Tangent Beats/MNW ducent vars snygga första tolva på engelska hit: Risky Business där Murs och Shock G/ Vertical Form har fått namnet Outremont Humpty Hump från Digital Underground målar Håkan Lidbos Finest Selection.Sug på det. Mainline Runs Across the Sunset. Det är poetisk upp en föräldrafri fest som går överstyr. Titeln säger allt om kvalitén på den här ski- och genomtänkt alternativ hiphop av det slag Daniel Severinsson van. Jag håller Håkan för Sveriges främsta som tycks vara så populär hos brittiska inde- KELLY OSBOURNE producent inom dansmusik. Men för den pendentbolag. Sixtoo är för övrigt utsedd till ”Shut Up” skull ligger inte fokus uteslutande på det ”the sexiest” på hiphophunks.com… Sony dansanta. Det ges utrymme för mer variation FatCat, bolaget man aldrig vet var man har, Lagom till att tv-serien The Osbournes sänds i och det gör att skivan verkligen är en glädje- påbörjar en ny serie tolvor kallad Remix svensk TV släpper dottern Kelly sitt första solo- full upptäcktsresa genom olika musikaliska utfyllnad (vilket skulle kunna vara fallet, om Series. Först ut är HIM omtolkad av tre japaner: album med begåvade titeln Shut Up. Förmodligen landskap.Tillsammans med en räcka gäst- de inte var så bra), utan som en nödvändig Nobukazu Takemura, Ultra Living och Susumu hade Kelly velat kalla skivan Shut the Fuck Up sångare har Håkan gjort sitt hittills mest andhämtning mellan dansgolvsattackerna. Yokota. Den sistnämndas svängiga house-övning men ni vet ju hur det är med f-ordet i USA. helgjutna album. Mina två absoluta favoriter på skivan är känns fräschast, de andra två försöker alltför Där TV-serien är fullkomligt oberäknelig är Skivan rivstartar med The Bottle – en Shame med Lisa Shaw på sång och Madras mycket vara experimentellt nyskapande, och Shut Up helt enligt mina förväntningar.Pekoral- studsande vocalhouselåt som man inte kan Madness med sångerskan Geeta Chawla. glömmer att också låta någorlunda intressan- riff och karaokesång blandat med lyrik skriven stå stilla till. Man måste dansa.Tempot Shame är en fullkomligt oemotståndlig pop- ta… med ett illa vässat rosa läppstift. Men det finns behålls i dansgolvsfyllare som Everybody låt som borde spelas på radio varje dag. I samband med sin DJ Kicks-samling släpper ett par mindre dåliga spår. On the Run är effektiv Dance, More Than a Secretary och It’s a Madras Madness får mig att tänka på Yellos Tiga en tolva med Man Hrdina [DJ-Kicks]. muskulös rock med harmonier som smittar och Shame.I den sistnämnda är det Frosche gamla Crash Dance och det är en lysande Intressantast är väl b-sidan, en cover på Hot in inledande Disconnected med Kim Wilde-gnällig från Spånka som håller i mikrofonen och influens. Herre.Kul idé, med halvlyckat resultat.Tiga sång funkar i denna nödtorftiga soppa. det gör han med glans. Hotel d`Amour är Min enda invändning är nog Howard gör snyggt sval musik som saknar något. Det Björn Magnusson mer loungig. Den är skriven av den mytom- Jones-covern What is Love?, som jag inte finns ingen nerv, ingen kraft eller känsla. Och THOMAS RUSIAK spunne kompositören Bobby Trafalgar.Helt tycker når upp till samma höga nivå som utan det blir Hot in Herre rätt poänglös. Också ”In the Sun” följdriktigt låter det mycket sextio- och resten. Den är inte direkt dålig, bara inte på !K7 ligger Spacek som på Motion Contol/ LED/Warner sjuttiotal. Men i Håkans mix klaffar det lika bra som de andra spåren. Ett riktigt It’s not Gonna Happen kombinerar smörig Redan när Thomas Rusiak var en av skallarna som perfekt tillsammans med ett nutida sound. kanonalbum alltså. r’n’b med modern electronica-produktion. Den satte ljuset på svenskt hiphop snurrade förmod- Ambienta spår som Moog City och From Mats Almegård nya D’Angelo? Njae… ligen tankar på att göra något utanför mallar Stockholm with Love känns inte som någon Henrik Strömberg och regler.Att det sedan krävde en något ojämn

26 Groove 1 • 2003 Album

SON OF CLAY of filth-refräng. De två lugnare My Bitter Over- THE TORBJÖRN ZETTERBERG HOT FIVE seriöst genomförd. En hejdlös flört med den ”Face Takes Shape” strain och titelspåret Tunes of Despondency ”Hela Sveriges lilla fästmö” elektroniska musiken från 80-talet i allmänhet Komplott visar att Thalarion är ett av de bättre moderna LUDVIG BERGHE TRIO och Kraftwerk i synnerhet. Det finns många i Andreas Bertilsson, som döljer sig bakom nam- death metalbanden. ”Ludvig Berghe Trio” landet som under sommaren intog dansgolven net Son of Clay, är utbildad konstnär.Han bor i Men så händer något. Från och med spår Moserobie till tonerna av Global Fussball OK eller glömde Berlin där han jobbar med ljudinstallationer och sex håller låtarna sämre kvalitet och euforin Jonas Kullhammars lilla skivbolag fortsätter julstressen med Achtung X-mas. Leonard Cohen ljudskulpturer.Och det hörs verkligen på Face försvinner sakta bort vid horisonten. Å andra att hjärtligt främja ny svensk jazz. De gemen- och Scorpions hyllas av Lunds bidrag till electro- Takes Shape. Det är en slags dovt hackande sidan, att göra dåliga låtar då och då tillhör samma nämnarna på dessa skivsläppen är pia- musiken med varsin cover och en skrämmande monoton ljudskiss som skulle passa utmärkt i allemansrätten, så what the fuck. En än värre nisten Ludvig Berghe och trumslagaren Daniel lik Erasureröst hörs i låten Metalburg.Minima- ett galleri. Eller i ett par hörlurar för den delen. detalj som tynger Thalarion är det faktum att Fredriksson, men också traditionalism. Låtmäs- listiskt in i minsta plippljud. För trots att musiken är ganska störande ljudkvalitén i Juraj Grezdos keyboard ibland är sigt handlar det om strikt traditionell bop med Personligen är det en fröjd att syntmusiken och krävande lyckas Bertilsson ändå med riktigt kass. När en cello låter mer tangentklamp väl bibehållen swingtouch. Det som skiljer nuet äntligen spelas med lite självdistans. En genre konststycket att få allt att låta harmoniskt och och handsvett än stråkdrag, då är ljudet kasst, från fyrtio- och femtiotalet är själva utförandet. som annars varit förpestad med allvarlig fram- vilsamt. Mitt i de sönderhackade ljuden skapas hur mycket man än vill att det ska låta snyggt. Basisten Torbjörn Zetterbergs Hot Five, som toning. Metamorphobia är en oas, börjar med en bräcklig skönhet. Skivan består av ljud som Men för att åberopa andra sidan igen, att ha de båda toppenblåsarna Per ”Texas” Johansson en uppkopplingssignal till låten Internet och sen Bertilsson spelat in i sin lägenhet och ska ge ett dåliga ljud tillhör också allemansrätten, men då och Kullhammar ingår i, känns befriande råa, är det svårt att koppla ner. porträtt av konstnären/musikern själv. Det är kan det också låta lite fuckt ibland. slamriga och oslipade trots låtmaterialets all- Andreas Eriksson kanske hans ansikte som ska ta form för lyssna- Torbjörn Hallgren dagliga karaktär.Kring Zetterbergs neostandards U-ROY & VARIOUS ARTISTS ren. Huruvida detta är möjligt är svårt att säga. THERESE till melodier sveper soloinsatserna runt i alla ”Version Galore” Det som kan sägas är dock att dessa vardags- ”Acapulco” jazzens guldåldrar och spelar på till synes slitna Trojan/Border ljud fascinerar och lockar. Det är ett ljudexperi- Tretiak/Universal klichéer men på ett hjärtligt skönt och respekt- Äntligen! Nu finns det ett enkelt sätt att få tag ment som jag njuter av mycket. Therese Grankvist är nog för de flesta känd som löst sätt. Plötsligt vandrar neobopen från ett på U-Roys fantastiska album, få mängder av Mats Almegård tjejen i Drömhus. En överraskning väntar för den tråkigt förvaltande av museikaraktär till att bli extramaterial och på samma gång komma över SUPERSUCKERS som köper Acapulco.Om man väntar sig Drömhus mer levande och spännande. Det händer också den originalmusik som toastarlegenden hade ”Must’ve Been Live” del 2 vill säga. Men inte ens då kan man bli många spännande saker på Hela Sveriges lilla som plattform. Och den här CD-dubbeln är värd Lunasound Recording besviken, för kvalitet är något man inte kan bli fästmö,framförallt dansas det otroligt skönt pengarna! Det finns nog ingen platta från Jamaica På Supersuckers officiella bootleg står det Play besviken över.Och kvalitet är precis vad Acapulco uppå pianoklaviaturen, både i balladerna och som jag spelat lika mycket som Version Galore. Loud!!!! med fyra utropstecken efter.Och det har,kombinerat med personlighet, vacker sång upptempolåtarna. Därför känns det extra roligt Redan som tonåring började U-Roy, alias hjälper till när man ska försöka att inte tröttna och kompetent produktion.Therese har gjort en att ta del av Ludvig Berghes egna kompositioner Ewart Beckford, extraknäcka som DJ på olika på deras ”safe rock”. Fina slidegitarrer med riktig kanonskiva som imponerar på mig genom med en traditionell pianotrio. Berghe drar om soundsystems. När han i slutet av 60-talet bör- cowboyhatten på och cigaretten i mungipan. Det sin bredd och variation. möjligt ännu längre åt swingen än vad som kan jade jobba för King Tubby’s föddes den moderna fungerar säkert live med ett gäng fulla cowboys Redan inledningen får mig på fall. Dubby är tyckas vara hälsosamt idag men mest handlar diskjockeyn. U-Roy pratsjöng och skrek på i saloonen.Vet inte om Supersuckers egentligen en rak bigbeathöger i mellangärdet. Sen följer det om ett grymt sväng på en ganska primal nivå mycket personligt vis till andras låtar och fick nöjer sig med detta. Hur som helst vill man helst househitten Monkey som alla borde ha hört vid á la femtiotals-hardbop. Det stannar tyvärr snart börja ge ut egna skivor.I dag är han ansedd minnas dem för ett par förträffliga singlar i det här laget. Andra dansgolvserövrare är Domino också där vid hårdsvänget. För så mycket annat som föregångaren nummer ett till både toastare mitten av 90-talet. En del är tack och lov med och alldeles suveräna I Need Somebody. Kan intressant hittar jag tyvärr inte i hos Berghe. I och rappare. på Must’ve Been Live. man sitta still till den har man förmodligen balladerna blir det bitvis ganska såsigt och På det här dubbelalbumet samsas massor av Jonas Elgemark drabbats av likstelhet. Men skivan innehåller ointressant och harmoniken och tematiken är fina Duke Reid-produktioner från 1970 och -71 THALARION inte bara partyglitter.Vemodigt eftertänksamma väl generellt inte heller så där skitspännande. med originallåtarna av artister som The Paragons, ”Tunes of Despondency” ballader som This Street och Without Pleasure Men, det viktigaste av allt, svänget, är uppfyllt The Melodians och Tommy McCook & The Super- Mighty Music/MNW trängs med galna experimentlåtar som Me and och försatt med guldstjärna.Vilket kanske leder sonics. Otroligt bra material det också. Med tre värstelåtar i början på nya CD:n visar My Cowboy och Tony the Tiger. Applåder! oss in på den egentliga minsta gemensamma Robert Lagerström slovakiska Thalarion var metallskåpet ska stå. Mats Almegård nämnaren för dessa utgivningar.Låt vara att ZWAN 911 – as the War Raged har en klockren cradle Moserobies skivor inte ligger i framtidens mest ”Mary Star of the Sea” utskjutande avantgardistiska utpost men på dem Warner hittar man alltid grymma instrumentalister och Först så blir jag besviken. Sen känner jag mig THE KNIFE ett skönt bejakande av det enkla ursvänget. rätt så nöjd. Och efter det blir jag obeslutsam. ”Deep Cuts” Fredrik Eriksson Det musikaliska livet för Billy Corgan efter Rabid/Border RICHARD THOMPSON Smashing Pumpkins kallas Zwan och jag inser ”The Old Kit Bag” att han ännu inte vaskat färdigt i sin svulstiga Back to Mono! tror jag en Phil Spectorbox Cooking Vinyl/VME alternativrock-bäck (som jag för övrigt trodde hette. Märkligt nog är stridsropet även Det tar numer några år mellan skivsläppen för såg sin guldålder för sisådär åtta-tio år sedan). talande för Deep Cuts.I motsats till Spectors Richard Thompson, men de senaste albumen Bredbent står han för att orka kasta iväg gitarr- ljudvägg skapar syskonen Dreijer en karg har också varit mer jämna än tidigare. The Old salvor åt olika håll i rummet på känt manér och tillvaro med mycket få delar,men likväl lyckas Kit Bag innehåller både traditionella Thompson- med sin gnälliga röst utforskar han åter ångest de få ljuden att snarare trängas än att gotta melodier,men också inslag som ändå tyder på att och kärlekstörst – och jag som trodde att han sig i något utrymme. Svaret är mono som den gamle fortfarande vill syna nya marker.Här skulle överraska mig på något sätt! Vet inte rik- alstrar en konstig och underlig känsla av finns mer statiska och malande inslag än på tigt vad jag ska tycka och tro. vänlig klaustrofobi. För trots det eländiga, Heartbeats, förra årets kanske bästa länge, exempelvis inledande Gethsemane som Nåväl, har man Pumpkins-abstinens är Mary vinddrivna, ljudlandskapet är Deep Cuts singel, är fortfarande så bra att man vill nästan låter David Byrne, eller I’ll Tag Along. Star of the Sea (vilken typisk Billy-titel) en all- ömsint vacker i sin låtsasfuturistiska klädnad. gråta, och det bästa av allt är att den inte Men naturligtvis finns det gitarrbaserade hant- deles given kompanjon. Singeln Honestly skulle Blöta Oberheimexcesser i Scooters anda alls är ensam i sin egendomliga kombination verket kvar,det sound Thompson gjort till sitt med lätthet passa in på mästerverket Mellon lägger sig kantigt tillrätta ibland stumma av tysk techno och svart porlande superpop. under åren. Och visst finns det folkdominerade Collie and the Infinite Sadness och tragiska oljefatssamplingar och torra små beats. Men Nästan varje spår innehåller den perfekta anslaget kvar,även om det kanske inte dominerar balladen Of a Broken Heart kittlar nackhåren framför allt: rösten. Karin använder sin på samlingen underligheter och självklarheter. som det kunnat göra tidigare. The Old Kit Bag mer än en gång. Baby Let’s Rock är istället en ett väldigt oortodoxt sätt. Hänsynslöst pitchad Vore det inte för First Floor Powersångers- är inte lika ojämnt som en del av Thompsons tidi- charmig poprockdänga men bottennappet Yeah! och i lager på lager med kluriga stämmor kans korta inpass som tar ner mig till en gare album, men här finns heller inte deras höj- får mig att stirra tomt rakt in i väggen.Vad fan tillsammans med ett säreget engelskt uttal jordisk nivå (och leda) så skulle jag lätt dare. Stabilt och lyssningsvärt utan att vara hit- är detta för trams? Inte ens banden på den som snarast låter som de kom ur en japansk föreslå utomkroppsliga förklaringsmodeller betonat. Men det har väl egentligen aldrig lokala irländska puben skulle få för sig att testa finskas mun. Men det är så enastående till varför Deep Cuts är bland det bästa som heller Richard Thompson varit som soloartist? detta på sin öltörstande publik. Som den bakåt- vackert. släpps i Sverige. För det är sällan som en Magnus Sjöberg strävare jag är bestämmer jag mig istället för Deep Cuts är det bästa Karin Dreijer skiva premiärgräver så djupt i så helt nya TYSKARNA FRÅN LUND att premiärsyna Vieuphoria-DVD:n som släpptes gjort. Det säger väldigt mycket henne då spännande musikaliska marker och samtidigt ”Metamorphobia” nyligen. Energin och dynamiken hos Pumpkins nästan allt hon rört vid har varit runt 24 faktiskt hittar något värdefullt där.Det kan Playground från början av 1990-talet (Siamese Dream) är karat. Fulländad i all sin säregenhet och bara vara The Knife som gör något sådant Det är svårt att få ett grepp om Varanteaterns överväldigande, tyvärr är det sånt som verkar betydligt längre bort i originalitet än den idag, igår och imorgon. syntprojekt. Samtidigt som texterna flödar över tyna bort med tiden. ganska Suicideinfluerade debuten. Fredrik Eriksson av ironi och skrattretande humor,är musiken Gary Andersson

www.groove.st 27 www.sl.se

www.gazoline.se foto: Erik Lindwall www.gazoline.se

Vi gör storstan lite mindre – helt enkelt

Med hela 12 000 hållplatser och stationer utspridda över länet kommer kärleken, nöjena, plugget och jobbet dig lite närmare. När resan är ordnad är det lätt att se målet, även om du bor i en storstad med långa avstånd. Med flera sorters kort och biljetter att välja på behöver du bara hitta det som passar dig bäst. Resten sköter vi, helt enkelt!

Mer information får du på tel. 08-600 10 00 eller www.sl.se Groove 1 • 2003 / övriga recensioner / sida 1

AALIYAH och det ges utrymme för små detaljer är praktiken (ja, okej, det var en tveksam ”I Care 4 U” det spännande. När de högfrekventa gnis- översättning). Skivan låter lite som om man Blackground/Edel selljuden skär sönder allt annat är det bett en sån där intelligent dator från en 50- Aaliyah var en extremt begåvad sångerska ganska trist och oinspirerat. talsfilm att göra easy-listening, men bara med stark vilja som kunde gått vidare och Mats Almegård gett den skum ambient-musik som referens- blivit en av de riktigt stora underhållarna. I THE ANOMOANON material. Nej, förresten, det låter ju nästan Care 4 U är också ett utmärkt bevis för ”Asleep Many Years in the Wood” intressant, och det är inte Susanne Bro- detta. Hon sjunger som en gudinna och Temporary/Border kesch skiva.Tvärt om. Men omslaget känns kompas av producenter som vässat beatsen Ett amerikanskt landskap på hösten. En i alla fall genomarbetat. till det yttersta. Det är en lisa för själen att jeep stannar och ut stiger en man med Henrik Strömberg höra skivans 16 utmärkta soulspår,jag rödrutig skjorta och jeans. Han tar av kep- THE BRUCES använder repeat när tanken på vad vi gått sen, torkar sig i pannan och spottar på ”The War of the Bruces” miste om blir för påträngande. marken. Han har kört i flera timmar på Misra/ Gary Andersson måfå för att låta tankarna klarna. Det är Idag, när begreppet ”alternativ country” AIRLINER sen eftermiddag, himlen är röd precis som börjar omfatta det mesta som innehåller ”The Last Days of August” trädens löv. En pungråtta springer förbi, i akustiska gitarrer och amerikansk sång, är Labrador övrigt är det tomt på levande varelser.Bil- väl risken att The War of the Bruces kom- När Kristian Rosengren inte leker söt och rutan är nedvevad och stereon spelar The mer att försvinna helt i det mediala bruset. glad indiegitarrist i solskenspopbandet Aero- Anomoanon. Det är vackert och stillsamt, Det är lite synd, för det här är en charmig space, är han en ledsen pojke med brustet men samtidigt skrämmande ensamt. liten skiva. I det stora hela är det inget revo- hjärta och gitarr som kallar sig Airliner.Och Det finns fler Bonnie ”Prince” Billys så lutionerande, det är precis som urtypen för i normala fall skulle undertecknad rysa av att säga. Förutom Will Oldham finns en just ovan nämnda alternativa country. Lite välbehag, men inte riktigt så mycket denna Paul och en Ned. Sistnämnde bildade The Clem Snide och lite Jay Farrar,sådär.Men gång.Tyvärr har inaveln lyckats sätta sin Anomoanon 1997. Efter att mestadels kon- här finns också lite mer originella inslag, lite stämpel. Killen bakom Labrador Records, centrerat låtarna kring mörk barnpoesi är fantasifulla arrangemang, lite klackspark i Johan Angergård, har för många fingrar den fjärde fullängdaren mer i stil med det förhållningssättet. Utan tvekan en av de mer med i detta projekt. Inget ont om honom, självbetitlade albumet från 2001. Ned Old- intressanta bidragen till americanaflödet. men Airliner får förmodligen på grund av hams röst är vacker,gnällig och med en Magnus Sjöberg honom ett sound som är alldeles för snar- märkbar countrydoft, inte helt skild från BUCK likt Club 8, den lågmälda duon som Anger- Neil Youngs. Musiken leder även tankarna ”Rock Dream” gård har tillsammans med Karolina Koms- till Harvest och After the Goldrush. Känslo- Startracks/V2 tedt. Och det är inte bara ljudväggen som samt så det förslår.Det är vackert och still- Svenska Buck gör ett rejält magplask ner i är liknande, Komstedt råkar även vara med samt, men samtidigt känner man sig skräm- samma gyttjepöl som Oasis och Suede tar och köra på Airliners debutplatta. Sedan mande ensam. kallsupar ur,lägg till ett uns emo-core och har Komstedt och Rosengren ett liknade Annica Henriksson bilden klarnar.Låter rätt så intet sägande i sätt att sjunga på. Luftigt, svalt och låg- BIG BROVAZ mina öron. mält. Jag gillar verkligen Club 8, men det ”Nu Flow” Per Lundberg G.B. räcker med ett Club 8. Däremot finns det Epic/Sony CAMPER VAN BEETHOVEN kvalitéer i Rosengrens låtskrivande. Och när Outkast är en av hiphop-världens mest ”Tusk” jag går runt på Konsum med md:n och I’m innovativa grupper.Att sno Outkasts sound Cooking Vinyl/ Not Trying to Be Clever kommer,kan jag rakt av är däremot inte särskilt innovativt. Våren 1986 åkte medlemmarna i Camper inte annat än njuta. Men jag hoppas att Men att skapa ett eget uttryck har knap- van Beethoven med följe till en kompis för- nästa Airliner-platta har ett mer unikt past varit av någon högre prioritet för med- äldrars stuga i skidorten Mammoth. Mest sound och mer variation i tempo. lemmarna i hiphop/r’n’b-kollektivet Big för att ha kul men också för att göra musik. Annica Henriksson Brovaz. Nu Flow är snarare ett ambitiöst De hade med sig lite instrument, en fyraka- BERNARD ALLISON försök att låta exakt sina amerikanska nals bandspelare och en trummaskin. Det ”Storms of Life” förebilder – Outkast på titelspåret, annars blev en ganska kaotisk vistelse med Cooking Vinyl/VME ganska mycket City High – trots att man snöstorm och bråk med flickvänner.I stugan Det är inte speciellt kul när man läser att kommer från södra London. hittade de fem LP-plattor,en av dem var Bernard Allison jämförs med gitarrister I England har de hånfullt kallats för Fleetwood Macs ganska ökända Tusk.En som Mark Knopfler,Johnny Winter och Popstars-band. Fast deras karbonkopior av förvirrad och paranoid historia med intres- Anders Osborne. Då vet man att det hand- amerikansk hiphop och r’n’b är egentligen sant bakgrund. Det var logiskt att Camper lar trist pubblues. I min bok platsar det inte ganska okej, om än helt onödiga. van Beethoven nu ansåg sig ha fött sin egen ens efter en flaska Jäger. Thomas Nilson Tusk.Originalbanden var försvunna i flera Per Lundberg G.B. BIOHAZARD år men i februari 2000 hittades de och man AMORPHOUS ANDROGYNOUS ”Kill or Be Killed” bestämde sig för att ge ut det på en dubbel- ”The Mello Hippo Disco Show” Steamhammer/Playground CD.Tyvärr är Tusk roligare i teorin än det Artful/Border På något sätt så känns det väldigt fräscht som faktiskt blev det musikaliska resultatet. Future Sound of London ger ut sin nytolk- att höra småbarnsfarsorna i Biohazard skri- Det låter charmigt hemmainspelat och ning av psykedelisk rock, The Mello Hippo ka ”heads kicked in”, ”body torture” och trummaskinen gör att det blir en extra Disco Show,i åtta mer eller mindre olika ”make my stand”. Efter något svaga Unci- atmosfär över vissa låtar,men överlag blir tolkningar.En låt som skapades redan vilization från 2001 så är Biohazard tillba- det för stelt för att låtarna ska få leva ut. 1996 har legat och skvalpat i FSOLs studio ka på allvar.De är argare och mer fokusera- Det är faktiskt ett ganska trött Camper vi och förökat sig till ett 34 minuter långt de. Kill or Be Killed är ett pekfinger till alla hör utan några riktigt minnesvärda låtar. minialbum. Och visst är det en av de bättre nya band som försöker slå sig fram som Endast några få kommer upp i normal låtarna från albumet The Isness,komplett hardcoreband med rapinslag. Ett pekfinger Camperstandard. Speciellt den rörande och med mellotron, farfisa och bombastiska som säger ”kolla in hur man gör,snorung- spröda Beautiful Child med fiolen och tre- orkesterarrangemang, men åtta snarlika ar”. Soundet är stenhårt och avskalat. mologitarren på plats. Men för att få en versioner känns rätt så mycket overkill. Det Inspelat i egna studion i Brooklyn. Låtarna mer rättvis bild av bandet är det bättre att är egentligen bara Jacknife Lees mix som är korta och koncisa, inga krusiduller,bara kolla upp alla gamla återutgåvor som är på låter vidare annorlunda – resten är mest ett pang på. Billy och Evan menar varje ord de gång, eller varför inte testa deras absoluta exempel på vad som händer om man har för skriker fram. Samtidigt som Biohazard går höjdare Key Lime Pie direkt. mycket studiotid och inga idéer till nya minst tre steg bakåt i tiden så tar man ett Jonas Elgemark låtar.Då är The Isness ett bättre köp. rejält kliv fram då vissa låtar växer till rena C.A.P. Henrik Strömberg death metal-slagdängor.Tänker då främst ”Statement” ANGEL på inledande World on Fire.Biohazard var Memento Materia ”Angel” uträknade men reser sig på nio. Hoppas När Leif Holm står bakom maskinerna i Bip-hop/import bara att man kan ta pappaledigt och åka ut Pouppée Fabrikk handlar det om tung For- Varje år träffas Ilpo Väisänen från Pan på turné i Skandinavien, eller varför inte till mel 1-synt.Tillsammans med Christiaan Sonic och Dirk Dresselhaus, mer känd som någon festival i sommar. Riemslag bromsas hastigheten rejält. För- Schneider TM, för en improvisationsspel- Per Lundberg G.B. kortningen står för Controlled Analogue ning i Berlin. Angel är dokumentationen av SUSANNE BROKESCH Programming och det är en passande för- en sådan sammankomst. Konserten är ”So Easy – Hard to Practice” klaring till musiken på Statement. Utan att inspelad rakt av, utan pålägg eller efterfix- Disco B/Goldhead tappa tyngden från PF tar Holm oss ige- ningar.Rundgångsgitarrer trängs om Jag kan inte annat än hålla med om titeln nom ett monotont men svängigt electro- utrymmet med vitt brus och analoga synt- på skivan: det verkar så enkelt att göra landskap med vibrerande basgångar och en hesizers. När det är dovt bakgrundsmuller easy listening-musik, men det är så svårt i sång som känns hämtad från underjorden. Groove 1 • 2003 / övriga recensioner / sida 2

Andra hade säkert kallat det EBM och CRAZYTOWN DIVERSE ARTISTER frossat i namn som Nitzer Ebb och D.A.F. ”Darkhorse” ”Playground vol. 6” Jag nöjer mig med att konstatera att det Sony Ecco Chamber funkar alldeles utmärkt i sin enkelhet. Detta list-nu-metalband återkommer med en Ytterligare ett mixalbum i Playgroundseri- Andreas Eriksson bedrövlig samling låtar som är så uppblåsta en. Konceptet är detsamma. Det handlar THE CELIBATE RIFLES och ospontana att Darkhorse blir olyssnings- om nu-jazz som mixas med snäll electroni- ”A Mid-stream of Consciousness” bar.Jag skulle kunna använda fler ord som ca av välbekanta namn. Denna gången är Munster/Border börjar på o- men avstår i tyst protest. det det finska kollektivet Nuspirit Helsinki De australiensiska rockveteranerna lyckas Gary Andersson som står bakom skivtallrikarna. Och det låta lika unga och virila som vilket nytt frä- DIVERSE ARTISTER sköter de givetvis bra. Rent tekniskt har jag scht garagerockband som helst. Man skulle ”Back to Mine – The Orb” inga invändningar på den här mixen. Men lätt kunna tro att de är det senaste från DMC/Goldhead låtvalet kan invändas emot. Det är inte hel- Australien tillsammans med The Vines. Men Alex Paterson har satt ihop sin version av ler dåligt, bara lite för självklart. Allt glider gubbarna har hållit på sedan 1982.The en skön efterfest i Back to Mine-serien,och ihop till en ganska seg och intetsägande väv Celibate Rifles tillhör ett av Australiens jag skulle inte ha något emot att bevista av jazzig klubbmusik. största band även om de inte har fått allt- denna natt. Här finns Julee Cruises spröda Mats Almegård för stort utrymme i utländskt press. De var Twin Peaks-tema och Creatures totaltokiga DIVERSE ARTISTER ett av de första punkbanden efter Radio Ow Much!. Andra sköna spår inkluderar ”Reggae Love Songs – 50 Jamaican Birdman och The Saints-eran. Steedman Juno Reactors undervattniga Nitrogen Pt. Lovers Classics” och Morris sopar undan allt gammalt 1 och Schneider ™ vs. KPT. michi.gans all- Sanctuary/Border damm med sina snabba gitarrer.Fortfaran- deles underbara Smithsomgörning i The Det är synd att slösa bort det här.Men vad de drar de åt MC5 och Stooges-hållet, men Light 3000. Dessutom bidrar Aphex Twin kan man annars kalla det när förpackning- det gör det riktigt bra och det finns ingen med två spår. en är dödstråkig och informationen om anledning till varför de skulle byta bana. På Gary Andersson musiken noll? Detta handlar ju ändå om första pressen av A Mid-stream of Consci- DIVERSE ARTISTER massor av kanonmaterial från Jamaicas ousness återfinns även tre bonuslåtar: Child ”DJ-Kicks – Tiga” nästan oändliga låtskatt – kärlekslåtar av of the Moon, I Will Dare och Journey by !K7/Border kända artister som Gregory Isaacs, Sugar Sledge, det vill säga en hatten av för Sto- Androgyne new romantic-killen Tiga har Minott och John Holt men också av mer nes, Replacements och Deniz Tek (Radio behagat mixa ihop 25 spår electro/techno obekanta såsom Audrey Hall, Bruce Ruffin Birdman, senare The Visitors). till !K7s DJ-Kicks-serie. Mixningen låter helt och Lorna Bennett. Det allra mesta håller Annica Henriksson okej, men urvalet känns lite urvattnat. Sär- hög klass även om loversprylar från 60- CLEARLAKE skilt skivans första hälft har svårt att enga- talet lätt överglänser några väl smörigt ”Cedars” gera, det blir bättre och bättre ju längre ski- producerade grejor från senare tider. Domino/MNW van pågår.Allt leder upp till skivans bästa Robert Lagerström Textrader som ”When I’m angry or bitter spår,avslutande Madame Hollywood (Mis- DIVERSE ARTISTER it’s never my fault but nobody seems to beli- ter Hollywood vers.), en av Tigas egna låtar. “Swizz Beatz Presents Ghetto Stories” eve me” belyser problemet med önskvärd Det infinner sig en naggande misstanke om Dreamworks/Universal skärpa. Jodå, visst är det fråga om ännu en att han valt tråkigare spår för att framstäl- Kring millenieskiftet var det en vanlig upp- av de där hopplöst självupptagna brittiska la sina egna alster i bättre dager,Tiga ser fattning att Ruff Ryderz var den tuffaste indiepopexporterna som har svårt att skilja ut kunna vara just så självupptagen. clicken och Swizz Beatz förutspåddes bli Morrissey från Strangeloves Patrick Duff – Henrik Strömberg tvåtusentalets hetaste producent.Tyvärr eller bara inte kan begripa varför någon av DIVERSE ARTISTER dröjde det bara till 2001 innan Jadakiss dem skulle vara viktigare än den andre. ”Jakten på under-orden IV och V” släppte sömnpillret Kiss tha Game Goodbye Tyvärr kommer Cedars,den Brightonbasera- Streetzone/Border och Swizz var en av de medverkande som de kvartetten Clearlakes andra fullängdsski- Del IV och V i serien med det fåniga namnet fick bära hundhuvudet för det fiaskot. För- va,aldrig i närheten av att bestiga ens den är en uppryckning jämfört med trean. Dels senade Ghetto Stories har därför känts lite sistnämndes formtoppar.Inte ens avslutande är det lite fler halvetablerade namn som som upp till bevis för Kasseem ”Swizz uppryckningen Trees in the City förmår höjer nivån och dels medföljer info om artis- Beatz” Dean. Jag gillade Guilty med Boun- växa till något utöver undantaget som terna och vilka konstellationer de ingår i så ty Killer när den kom i höstas, men det var bekräftar regeln – det hinner de bevisa tio man kan hålla koll på eller undvika dem i nog mest för att jag blev positivt överras- gånger om dessförinnan. framtiden. En hel del av de bästa bidragen kad av Swizz rap. Andra positiva överrask- Dan Andersson finns redan på vinyl men man får osläppta ningar är det dessvärre ont om på Ghetto COBOLT låtar med till exempel Mr Noun och Glaci- Stories. Beatsen är för snälla, syntarna inte ”Passoã” uz. Dessutom finns bra grejer med (för mig) tillräckligt hysteriska och rappare som BCore Disc/Border okända artister.Pennybridge Kingz tunga Busta Rhymes, LL Cool J och Noreaga Trodde att Cobolt sorgligt nog hade insom- Buck Buck!! har en eurotechnoslinga som 2 låter gamla och trötta. Jadakiss får i alla nat efter suveräna Spirit on parole från Unlimited hade varit stolta över,Kingsfarm fall en liten revansch med Big Business till- 1998. En platta som fortfarande växer. Guerilla från Göteborg gör snäll men sväng- sammans med Ron Isley som är plattans Passoã har samma tema som Spirit on ig ragga med inslag av rap, och hårda Red- bästa spår och Swizz egna titelspår är parole. Utsatthet, nakenhet eller om man så E 4 Wut representerar Rosengård på bästa ganska tungt. Remixen på Nas Salute Me vill vemod. Cobolt slår an en sträng av sätt. Sämst, och det är riktigt illa i det här funkar också även om originalet är bättre. stort norrländskt vemod. Ljudbilden är öds- sammanhanget, är Snook i hård konkurrens Ghetto Stories hade nog kunnat få god- lig men ändå varm. Som att åka bil i norr- med Apman & Nojja. känt betyg om det inte var för We Did it lands inland där det är långt mellan husen Bottennappen till trots är båda plattor- Again där Metallica, Ja Rule och Swizz och det enda du vid första anblicken lägger na värda att ha, men ska du bara köpa den åstadkommer en av de kanske tio jobbigas- märke till är träd och blåa berg. Men efter ena måste det bli fyran. Anledningen är det te låtarna någonsin. ett tag ser du helheten. Att bergen faktiskt geniala öppningsrimmet på låten Klart! Daniel Severinsson skiftar i nyans och att himlen tillsammans med Kenta och Frondas nya grupp Favete DIVERSE ARTISTER med träd och berg visar en bild som inget i Linguis: ”Vem fan var hallick innan du ens ”Äggröran 5” hela världen kan slå i fråga om skönhet. hade hånglat? Pimp muthafuckin’ Fronda!” Ägg Tapes & Records/Border Cobolt är ett band som verkligen klarar av Daniel Severinsson Kan inte låta bli att bli lite imponerad av att låta tystnad och pauser tala i ett effek- DIVERSE ARTISTER ett skivbolag som Ägg Tapes & Records tivt bildspråk. Magnus Björklunds sång bin- ”Kanzleramt 3” som styvnackat kör sitt race. Sen att inte der samman musiken till en luftig och varm Kanzleramt/Border kvalitén på de artister som är med på väv av ljuva toner. Passoã är som gjord för Förvirrande nog recenserade jag en samling Äggröran 5 ens håller korpnivå är en annan dig som gillar band som Logh och Grand från Kanzleramt för några år sedan som femma. Roligast här är Loks bidrag, annars Tone Music eller ni som bara tycker om att hette Five. Men Kanzleramt 3 är en ny var det väldigt tunt. ligga på rygg och stirra på himlen. samling, 13 exempel på melodiös techno, Per Lundberg G.B. Per Lundberg G.B. med en remix på Heiko Laux Man With the ECHOBOY COUNT THE STARS Red Face-rip-off, Ornaments, i spetsen. Det ”Giraffe” ”Never Be Taken Alive” är trevliga låtar,om än inte överdrivet inno- Mute/Playground Victory Records/Border vativa. Personligen har jag märkt att om Att lyssna på musik är att känna. Kroppen Blir osäker på vilka nedvärderande ord jag inte samlingen är exceptionellt bra så slutar fylls med glädje, ilska eller sorg. Du vill ska använda om Count the Stars. Dom vill jag lyssna på den inom kort. Kanzleramt 3 skratta, slå sönder eller gråta. I Echoboys helt enkelt inte komma. Melodiös punkrock är definitivt en som snart kommer samla fall vill jag bara stänga in mig i min ensam- lockar inte fram sarkasm-musan inom mig. damm i hyllan. het. Mörka kvällar när regnet smattrar mot Per Lundberg G.B. Henrik Strömberg fönsterrutan. Det finns inte mycket muntert Groove 1 • 2003 / övriga recensioner / sida 3

på Giraffe även om hoppet hela tiden finns Scream-pumpande Tuning In funkar till- I storbandssektionerna, där Jimi tagit runt hörnet. Malande trummaskiner och fredsställande. Avslutande But I Feel Good hjälp av UMO Big Band, kan det ibland bli basgångar driver på i en enformig takt och har en plastighet som man inte bryr sig om så att alla galna infall till sist tar död på endast vid några få tillfällen ändras tempot för det svänger ändå.Tråkigast låter fak- sig själva. Det blir lite för mycket av det av technobeats, akustiska gitarrer och tiskt Neneh Cherrys inhopp. goda helt enkelt. melodiösa syntslingor.I Summer Rhythm är Gary Andersson Mats Almegård liknelsen slående med Björks plottriga tak- GUITAR WOLF JUNIOR SENIOR ter,utan att lyckas fånga samma känsla ”Ufo Romantics” ”D-d-don´t Stop the Beat” som hos isländskan. Skydog/Border Crunchy Frog/Stockholm Records Bakom namnet Echoboy döljer sig Har nog inte riktigt vant mig ännu med att Gamla hårdsyntarna Ludo X kommer väl Richard Warren, en multimusiker i stil med se asiater i lädermundering spela tuff rock, inte många ihåg? Gott så. Nu kommer två av Trent Reznor.Tillsammans med producen- då mestandelen av den rockmusik man hör medlemmarna ut med en skiva som inte är ten Flood skapas en dov syntmatta, stund- utförs av europeiska eller amerikanska hårdsynt. Vad det är? Någon slags vi-vill- tals inte långt ifrån Nine Inch Nails kvinnor/män, och trots att jag har lyssnat köra rock-men-ändå-gå-att-dansa-till-musik. industrirock, som i några enstaka låtar en del på bandets förra Jet Generation som Om man försöker vara snällast i världen säkert kan fylla dansgolven. Men ni lär inte är riktigt bra. På Ufo Romantics kör så ja. Det finns en halvokej låt på den här ski- möta mig där.Då passar musiken bättre i japanska Guitar Wolf vidare på konceptet van. Hitten Move Your Feet är en flirt med min ensamhet. rock ska komma från pungen och inte från sjuttiotalsdiscon som fungerar ganska bra. Andreas Eriksson hjärnan. Att höra Seiji räkna in á la Ramo- Vill man fortsätta vara snäll kan man med EVERYTHING BUT THE GIRL nes på knackig engelska är en fröjd för mycket välvilja säga att det låter lite Primal ”Like the Desert Miss the Rain” örat. Då Jet Generation var punkig så är Scream, Devo och B52’s på sina ställen. Virgin Ufo Romantics fortfarande skränigt punkig Men jag orkar inte vara snäll. Den här 20 år med Everything But the Girl har med en gnutta blues. Låtarna är enkla och skivan suger faktiskt rejält. Dålig bonnig onekligen medfört ett brett arkiv att ösa ur tempot högt.Texterna handlar om rock- rockabilly på programmerade beats med till den här ”Best of”-samlingen. Best of ’n’roll-attributen brudar och bärs. Eller trumljud som är bland det burkigaste jag enligt Ben och Tracey själva, det här är som i Nagasaki jet, hur det är att vara sista hört.Tänk er Markoolios Rocka på med ingen ”Greatest Hits”. Skivan pendlar mel- generationen barn som föddes av strålska- den sämsta produktion du hört. Det är näs- lan akustisk pop och högteknologisk dans- dade mödrar.Guitar Wolf bör vara alla tan så att man längtar tillbaka till Ludo X. musik, och som lyssnare pendlar jag mellan konsertarrangörers våta dröm. Men nej förresten, de var också svindåliga. att tycka det är jättebra och att slänga mig Per Lundberg G.B. Mats Almegård på nästa spår-knappen. På plussidan har vi BEN HARPER KELLY 8 Walking Wounded,Todd Terry-mixen av ”Diamonds On the Inside” ”The Setup” Missing, Massive Attacks Protection, Pho- Virgin Bombed Out Records tek-mixen av Single och EbtG/Soul Vision- Ben Harper påminner väldigt mycket om Kul med nya som försöker låta eget. Kelly 8 collaget Tracey in My Room. På minussi- Lenny Kravitz, en lågmäld och mer nyfiken blandar och ger från den hårdare rocksko- dan samsas en bunt 80-talsproduktioner Lenny som han lät på sina tidiga plattor, lan. Kvinnlig sångerska som för tankarna jag helst programmerar bort. och jag gillar det. Diamonds On the Inside lite åt Souls. Kelly 8 är ett band jag gärna För den riktige EBtG-fanatikern finns är en hudnära platta som grabbar tag i dig följer.Nästa platta kan bli riktigt bra. det även en DVD-version av samlingen att utan att använda yviga gester.Låtarna Per Lundberg G.B. tillgå. Nio pretentiösa musikvideor och tre känns genuina och Bens sång släpper in THE KLERKS tveksamma live-tagningar,rena julafton. lyssnaren i den närmsta kretsen vilket är en ”The Klerks” Henrik Strömberg fantastisk känsla. Ibland rockar han lite Trampolene/Stockholm Records FOUR STAR MARY mer men just de finstämda låtarna som Bandnamnet är hämtat från Kevin Smiths ”Welcome Home” When She Believes,bluesiga When it’s independentfilm Clerks. och visst finns det Spitfire/Playground Good och även inledande reggae/ska-däng- inslag av gammal indiepop på The Klerks Amnesi. Syrebrist. Vinterkräksjuka. Four an With My Own Two Hands ger mig men alldeles för mycket Andreas Johnson- Star Marys största ”framgång” är att de gåshud. Ben är riktigt bra, hoppas bara han refränger gör att namnet ljuger.Det är till- agerat husband i Buffy tonårsvampyren. inte blir arenarockare… rättalagd pop som skräddarsytts för Tracks Muskelgrunge utan allt. Gary Andersson av producenten Johan Nilsson (This Perfect Per Lundberg G.B. HELLRIDE Day) och singlarna Let it Out och She, She, FRIENDS OF DEAN MARTINEZ ”…and Then the Earth Moved…” She har redan snurrat på radion. Och det är “Under the Waves” White Jazz/MNW just singlarna som, tillsammans med ett Glitterhouse/Bonnier En stor gäspning infinner sig redan efter ett fåtal andra låtar,fungerar.Resten är Jag har aldrig riktigt fått något rätsida på par tre låtar.Det är egentligen inga större ointressant och intetsägande. Att det dyker Friends of Dean Martinez. Å ena sidan fel på norska Hellride men det saknas upp en hemlig låt som formats i samma tycker jag att de är fantastiska med sin något väsentligt i deras rock’n’roll. Kan inte mall är enbart frustrerande. Någon borde blandning av Venturesk instrumentalpop sätta fingret på vad det är.Det är bara ha berättat för pojkarna att det behövs mer och mellanamerikanska westernstämningar. något väldigt avslaget över de här pojkarna än ett häftigt namn och välmeriterade Å andra sidan händer det ingenting i låtar- och avsaknaden av låtar är tydlig. De har medarbetare med rötter i den gamla Skel- na på en skiva. En enda lång väntan på ett visserligen tyngden och en del skarpa gitar- lefteåpopen. Det behövs bra låtar för att klimax som aldrig kommer. Under the rer men det är musik som förmodligen sticka ut i den kompakta musikdjungeln. Waves innehåller,naturligtvis båda sidor. ingen kommer att hata men heller ingen Andreas Eriksson Man kan låta sig föras bort på de ökendof- kommer att älska – och det är ett stort KVLR tande musikaliska vägarna, alltid lika problem. Det är tomt, skickligt framfört ”On Planted Streets” behagligt avslappnad, som en 45 minuter och lika ointressant som en svensk dokuså- Sticksister Records lång siesta att njuta när man vill. Eller så pa. Jag börjar ställa mig starkt tveksam till Vid första anblicken av On planted streets kan man sitta och irritera sig på det faktum den enorma mängd av rockband som White tänkte jag att 18 låtar kommer att bli mas- att det händer mer på en tågresa mellan Jazz pumpar ut. Hur var det nu det där tigt att lyssna igenom och få ett grepp om. Gävle och Storvik. Hittills har jag nog med kvantitet och kvalitet? Märker att jag har fel redan någon sekund ägnat mig åt det förra alternativet. Jonas Elgemark inne i första spåret. Måste skriva det fast Magnus Sjöberg JIMI TENOR jag knappt vill ta ordet i min mun, KVLR GROOVE ARMADA ”Higher Planes” låter norrland, eller norrbotten/västerbot- ”Lovebox” Kitty-Yo ten. Aningen Fireside och aningen Carp JiveElectro/Zomba Jimi Tenor är tillbaka med en äventyrlig Wade och en massa eget sound. KVLR styr- Efter varsamt funkiga fullängdsdebuten färd genom storbandsjazz, sjuttiotalsfusion, ka ligger helt klart i att dom kan skriva bra Vertigo från 1999 och 2001:s tyngre och funk och programmerade beats. På sina låtar.Fina verser och gnistrande refränger. mer tempostarka Goodbye Country (Hello ställen blir det lite för mycket av flöjt- och Sen att kanske inte alla arrangemang är Nightclub) landar brittiska duon Groove saxofonsolon för mig. Men på andra håll är klockrena spelar inte så stor roll. Det Armada nu i Lovebox som känns som deras detta mörkt suggestiv musik som skulle svänger och det är viktigast. Vill höra starkaste skiva hittills. Låtarna är variera- passa utmärkt i vilken sjuttiotalsdeckarfilm mycket mer av KVLR. de och omväxlande kitschiga och eftertänk- som helst.Tydligast blir detta i Dirty Jimi. Per Lundberg G.B. samma. En galen, eller snarare upprymd, Tenors egen version av Dirty Harry kan LEADFOOT känsla vilar över de bästa spåren: bigbeati- man förmoda. Det är när musiken skalas av ”We Drink for Free” ga Purple Haze, luddiga Groove is On, rätt- något och de enstaka instrumenten får Playground framma Madder och partysugna Final Sha- chans att höras som det tänder till. Då Ofattbart vad tråkig musik kan vara ibland. kedown med Red Rat. Även släpigt souliga påminner det en hel del om Barry Adam- Leadfoot är ett praktexempel på hur det kan Hands of Time har en skön vibb och Primal sons skitigt urbana jazz. låta.Töntig pubrock, typ som när sångaren Groove 1 • 2003 / övriga recensioner / sida 4

har gitarren alldeles för högt upp på magen MIDNIGHT CHOIR helst omständigheter bort sig.Tvärtom och fortfarande står och gör rockposer. We ”Waiting for the Bricks to Fall” känns det uppdaterat och eget. Orsaken till Drink for Free är en ytterst dålig skiva. S2/Bonnier det heter Henrik Wind som spelar orgel och Per Lundberg G.B. Det är något speciellt med Midnight Choir.De piano så att det står härliga till. Refuge for LOST HORIZON kändes som en frisk fläkt när de slog igenom Degenerates är en trevlig skiva från ett bra ”A Flame to the Ground Beneath” för några år sedan, med sin lite egna variant svenskt rockband. Music For Nations/Zomba av Walkabouts-pop.Tyvärr är det kanske Per Lundberg G.B. Kan inte sluta lyssna. Det är svårt att för- också det som tynger dem just nu, när Wal- ROD PIAZZA & THE MIGHTY FLYERS klara men Lost Horizons metal går inte rik- kabouts Chris Eckman återigen producerar ”Beyond the Source” tigt att stänga av. Inte för att jag är upp bandet. De senaste gångerna jag hört Mid- Cooking Vinyl/VME över öronen galen i genren. Inte heller för night Choir kommer jag inte ifrån känslan Blues ska låta som ett pumpande hjärta, att jag tycker den suger.Känner samma av att bandet inte kan bryta sig ur de allt inte som en dator med 500 gigabyte i som när jag lyssnar på Hammerfall och starkare och högt växande Walkaboutsmu- internminne. Så tråkigt och intetsägande Blind Guardian. Det är något annat. Något rar som riskerar hägna in dem. Bortsett att inte ens orden räcker till. djupare kanske. Produktionen som är gnist- från den nästan Townes Van Zandt-doftande Per Lundberg G.B. rande och klinisk. Skickligheten hos musi- Will You Carry Me Across the Water och THE PIONEERS kerna som är oklanderligt duktiga. Eller de försöket till ångestladdad version av Mot- ”Give and Take – The Best of The Pione- perfekt uppbyggda låtarna som innehåller herless Child, känns det som att jag hört ers” alla ingredienser en heavy metal-låt ska ha. detta förut. Alldeles för många gånger. Trojan/Border Intro, vers, refräng, gitarrsolo eller syntso- Magnus Sjöberg Det var faktiskt en olycka på en travbana lo, brygga med en passage in till sista MISC. som gjorde att The Pioneers slog igenom refrängen eller till outrot. Givetvis så gene- ”In Between” ordentligt. Den jamaicanska gruppen gav raliserar jag, men det känns verkligen som Resopal/Border helt enkelt ut en låt om ett par förolyckade om Lost Horizon inte gör ett enda fel. Och Förra året myntades genren microhouse. hästar och fick en stor hit med Long Shot det är väl det som jag har invändningar Vad som var microhouse var lite mer oklart, (Kick the Bucket) 1969. emot. Jag saknar det organiska. Det kirur- men Misc känns definitivt som de passar in i Dessförinnan hade bandet gjort en del giska och rena soundet saknar blod. Jag vill definitionen. Eller så är de deephouse. Nån fina rocksteady-låtar och på den här sam- höra ett felslag på trummorna eller en mis- slags subsubkategori av house i alla fall. lingen ryms bitar från hela karriären fram sad ton på gitarren. Det ska svänga lite i Det låter ganska torrt, det svänger men det till 70-talets slut. Allra bäst var The Pione- tempot för att det få liv i låtarna. Live låter tar lite tid innan man märker det. Många ers under de första åren och skivan visar det förhoppningsvis annorlunda, ser fram små små samplingar,gärna fragment av rös- vilken stark vokalgrupp grabbarna utgjorde. emot att höra sångaren inte komma upp i ter,repeteras i det oändliga och skapar en Robert Lagerström rätt falsett. Det är då musiken blir levande. dansbar helhet. Några låtar i taget är Misc PISSING RAZORS Det är då som musiken blir en egen orga- bra, men eftar att ha lyssnat igenom hela In ”Live in the Devils Triangle” nism. Kan ändå inte sluta att fascineras av Between är man trött på att höra samma Spitfire/Playground att A Flame to the Ground Beneath är en låtidéer återanvändas gång på gång. – Fan! Karriären liknar en svensk rodelåka- perfekt skiva fast på ett sätt som jag inte Henrik Strömberg re. På arslet rätt ut i intet. Vad ska vi göra? alltid uppskattar. NIGHTINGALE – Öh?! Kan vi få spela hos Jerry Springer? Per Lundberg G.B. ”Alive Again: the Breathing Shadow Part – Helt kört. Den gubbhardcore vi lirar pas- CLIVE FIELD MARSHALL IV” sar inte där. ”Poor House Rockers” Black Mark – Doh! Wackies/Border Nightingale är medelåldershårdrock när – Vid Archimedes skägg! Vi spelar in en När den här skivan gavs ut 1981 såldes den den är som mest perfekt. Nya skivan Alive liveplatta där vi bjuder in alla polare, fyller slut så snabbt att den aldrig fick distribution Again låter som något Michael Schenkers dom med Bud och får dom att skrika efter utanför New York. Kanske var upplagan i okände äldre bror,inte Rudolf, och Whi- extranummer redan efter första låten. minsta laget eftersom Clive Field Marshalls tesnakes lika okända äldre bröder skulle –Perfa! platta inte visar sig vara något att springa knåpa ihop. Det är en skiva Loket vill göra – Schysst krystat polarn. Det kör vi på. Sen benen av sig för.Däremot gör mannen ett reklam för på TV 4. spelar vi in det och kränger det till samma gott hantverk, toastar i tidstypisk stil till Samtidigt är det en ärlig och genomar- pris som för en vanlig platta. fett komp och behandlar ämnen som turism, betad produktion. Det är så långt ifrån kom- – Doh! banker och amerikanska presidenter.Han mersialism och topplistor man kan komma. Per Lundberg G.B. är hyfsat rapp och tajt i käften men når De som gillar hård, klinisk, basbefriad rock PRAM inte upp till dåtida kollegor som Lone från 1984 till 1987 kommer att föra Nigh- ”Dark Island” Ranger,Clint Eastwood och General Saint. tingales skiva tätt till sitt bröst och tacka Domino/ Robert Lagerström bröderna Swanö för att de existerar. De var visserligen väldigt hypade i mitten av THE MISSION Torbjörn Hallgren nittiotalet men så mycket har faktiskt inte ”Aural Delight” THE PAPER CHASE hänt med Pram. Deras fascination för som- XIII Bis Records/Playground ”Hide the Kitchen Knives” marsval femtiotalsestetik och årgångsmoo- Att höra Wayne väsa fram Amelia räcker Southern/Border gar fortsätter oförtrutet och de låter fortfa- för mig. Det spelar ingen roll att MIssion För att ta till klichéer:Texastrion The Paper rande, precis som när de glimtade till på en gång i tiden var ett stilbildande band och Chase låter som en långhårig upplaga av NME:s sidor,lika nonchalant retrofuturis- att dom fortfarande drar en massa folk till Bright Eyes. John Congletons röst är despe- tiska. Lågmält och saktmodigt, färgat av sina konserter.Ridån åker definitivt igen rat, skrikig och opolerad, men inte lika små trumpeter och gräddiga samplingar när Wayne Hussey och co. gör pepparkaks- skrämmande uppriktig och nära till att bry- från Hollywoods guldålder.Morricone, Alice deg av Depeche Mode-låten Never let me tas av gråt som den Conor Oberst besitter. Coltrane, lättkrautrock och cocktailestetik. down again. Musiken är kaosartad – från skriiikiga Rosie Cucktstons torra brittiska stäm- Bu för The Mission! gitarrer till ljudet av knivar som täljs mot ma tassar omkring i hemliga melodier som Per Lundberg G.B. varandra, ett obestämt pianoklinkande och även den fint matchar det kolorerade ljud- MICHAEL MONROE hårdrockstrummor – och ramar in despera- landskapet. Det handlar om små, små ges- ”Watcha want” tionen och ilskan perfekt. Ibland låter The ter som trots vibrafoner,stråkar och pukor Steamhammer/SPV Paper Chase dock som det mest förskräck- förblir ett stillsamt prasslande i hörsel- Han må vara 40+ men kickar fortfarande liga rockband man någonsin hört i en käl- gången. De är få som är lika konsekventa lika mycket rumpa som under glansdagarna larlokal och man funderar om de alla är som Pram och håller fast vid samma este- i Hanoi Rocks. Det fullkomligt sprutar kon- tondöva. Kanske influeras de av Bowies tik som de gjorde när de startade. Pram fetti, paljetter och färgglada fjädrar ur hög- konstigaste och mest experimentella period. förfinar sin åter och åter igen och jag und- talarna när Watcha Want snurrar i CD- Okej,The Paper Chase i små doser,men inte rar om inte Dark Island äntligen kan vara spelaren. ett helt album tack. den ultimata rumsmusiken för det minima- Även om det är enkelt uppbyggt och Annica Henriksson listiska designhemmet med rätta blandning- långt ifrån nydanande så är det kul lyssning THE PEEPSHOWS en av supertrendigt och yllemysigt. och nästan svårt att inte glatt tjoa med i ”Refuge for Degenrates” Fredrik Eriksson texterna. Han gör vad han alltid gjort – Burning Heart Records PUFFBALL spelar rock’n’roll med en sleazig glasyr – The Peepshows har i och med nya plattan ”Leave Them all Behind” och gör det bra. Stranded är plattans klara skaffat sig ordentligt på fötterna. För det Burning Heart etta, en låt där Michael Monroe klarar av behöver man som band om man ska vandra Vill minnas att jag gillade Puffballs action- den svåra konsten att kombinera saxofon längs redan upptrampade stigar.Peepshows rock. Den kändes tuff och hård. Nu är det med rock utan att det låter töntigt. stig heter Nomads-gjorde-det-först-i-Sveri- mindre kul. Efter framförallt alla svenska Torbjörn Hallgren ge-rocken. Peepshows gör under inga som framgångsrika band i den genren och en Groove 1 • 2003 / övriga recensioner / sida 5

uppsjö av utländska så känns Leave Them SOLE än kalla handen torde Philadelphiatrion all Behind nästan efterbliven. Inte för att ”Selling Live Water” inte ha att vänta av alla som slutligen Puffball är ett tråkigt band, snarare att det Southern/Border insett hur bra The Monkees verkligen var i känns för mycket. Det är svårt att krama Sole från Anticon-kollektivet gör teknisk förhållande till The Hollies. vatten ur en sten. och svår hiphop och han bryr sig inte alltid New Radiant Storm King har det inte Per Lundberg G.B. om att rimma. Låtarna på Selling Live bättre förspänt. Förutom att de – i hård PULSEPROGRAMMING Water är politiska och/eller poetiska och konkurrens med skivbolagskollegorna Three ”Tulsa for One Second” texter och kommentarer följer med plattan. 4 Tens – har ett av rockhistoriens anskräm- Aesthetics/import Jag gillar kompromisslösheten och ambi- ligaste bandnamn, kan de inte längre skylla Med risk för att upprepa mig, men jag häv- tionsnivån på både texter och beats, även på ungdomligt oförstånd. Medan Change is dar definitivt att folk som missbrukar auto- om Sole i likhet med sina stallkamrater On it’s Way markerar Three 4 Tens fulläng- tunern är de första som ställs mot väggen ibland anstränger sig så mycket att det blir dsdebut så är Winter’s Kill Massachusetts- när revolutionen kommer.Pulseprogram- jobbigt. Han lyckas i alla fall oftast undvi- gruppens inte mindre än sjätte album av ming gör det bara i första låten, men det ka de ultrapretentiösa fallgroparna och hopplöst intetsägande indiepop – och det räcker för att jag ska få en negativ bild av kostar i Da Baddest Poet på sig att driva krävs lite mer än så för att ta sig an The dem. I övrigt gör Pulseprogramming sånger med bilden av sig själv som konstnärlig vit Byrds. ackompanjerade av mjuk och fin elektronisk rappare. Det tar lite tid att lyssna in sig Dan Andersson musik. Det som gör att Tulsa for One men Selling Live Water är bra att kunna ta THE TRANSISTORS Second i viss mån står ut ifrån annan fram när man blir sugen på något med lite ”Atelier” elektronisk lyssningsmusik är den manliga mer substans än Beatnuts. Temposphere och den kvinnliga vokalisten, vars sångstil är Daniel Severinsson Kan någon hjälpa mig? Jag har förtvivlat tillräckligt osäker att man i viss mån förstår SOLEDAD BROTHERS försökt komma på ett enda bra band eller varför autotunern kom in i bilden. Inte för ”Live” bra artist från Italien. Utan att lyckas. Jag att det förlåter missbruket, men ändå. Allt- Sweet Nothing/Border har frågat vänner och bekanta, men deras så: snäll elektronisk musik som varken irri- Ett av mina favorit band på senare tid. förslag har inte övertygat mig. Italien – terar eller imponerar,och diverse pratsång Tycker att Soledad Brothers är mycket landet som är så tongivande på andra som man snabbt glömmer bort.Vad som är bättre än till exempel Jon Spencer Blues områden: design, matlagning, vin, fotboll. roligast med skivan är nog att man kan vika Explosion på att förmedla bluesgospel. Fast Men musik? Nej. Jag har ingen aning.Tran- ihop omslaget till ett litet sött hus. å andra sidan har jag inte till övers för live- sistors får absolut inte min snäva uppfatt- Henrik Strömberg plattor.Inte heller denna faller mig riktigt ning om Italien som ett musikens katastro- QEBO på läppen fastän den rent logiskt borde fområde att ändras. Vi pratar easy listening ”Flopper” göra det.Tycker att det är svårt att fånga med lite sökt femtio-/sextiotalskänsla. Fil- Vibrant Music/Border magin allra helst när det bara rör sig om minfluenser som lyser igenom och en hyll- Och vad har vi här,om inte ännu en skiva sju låtar. Teenage heart attack svänger ning till det ljuva livet i låtar som Cocktail med elektronisk lyssningsmusik som med kopiöst medan andra står helt stilla. Sole- di Neve in Oro. Det här är riktigt geggigt. alldeles för uppenbara influenser.Band- dad skall avnjutas på en trång klubb eller Mats Almegård namn som Plaid, Autechre och Aphex Twin hemma i soffan. UGK är alltför lätta att nämna när man snackar Per Lundberg G.B. “Side Hustles” om Qebos musik. Det hade givetvis varit SVARTEPAN Jive/Zomba helt okej om Flopper hade varit lite mer än ”Sov Gott” Pimp C och Bun B har släppt plattor från som mest halvbra. Det finns en bit i låten Ant Nest Records den amerikanska södern i ett decennium Polyrtet där Qebo introducerar ett nytt bas- Att behärska det svenska språket är ganska utan att det riktigt har lossnat. Närmast ett tema som är helt sublimt. I övrigt är det svårt. Det finns bara ett fåtal som fixar det. genombrott var väl när de gästade på Jay- inte mycket på skivan som är minnesvärt. SvartePan gör det inte. Det känns som om Z:s Big Pimpin´. Den låten är tyvärr inte Och det är definitivt för lite. Björn Holmdén, som har en bra röst, tänkt med på Side Hustles som är en tråkig sam- Henrik Strömberg på engelska för att sedan översätta det till ling med några av Underground Kingz REUNION svenska. Det tappar fart och det försvinner samarbeten med andra artister genom ”Re:” en massa känslor och små nyanser.Rent åren. Boogie Down Productions-pastichen Sonar Kollektiv musikaliskt så låter SvartePan intressant. They Down With Us tillsammans med Scar- Svenska Reunion befinner sig i ett musika- Grunden är sjuttiotals hårdrock typ Budgie face är rolig men annars är Side Hustles en liskt landskap som ibland påminner lite om och kanske fram för allt Black Sabbath. seg sörja, och det förmår inte polare som det som Tortoise och Squarepusher (i de Men här får även lite svensk progg plats i Too Short, E-40 och Eightball ändra på. mer jazziga utflykterna) utmätt. Det som en luftig ljudbild.Tillsammans låter de Daniel Severinsson skiljer svenskarna från de två nämnda kombinationerna som ett lyckat drag. WOVEN HAND artisterna är att det inte finns någon skit Föredrar hellre SvartePan som instrumen- ”Blush Music” under naglarna på Reunion. Och det är talt band. I alla fall om Holmdén ska fort- Glitterhouse/BonnierAmigo synd.Tortoise och Squarepusher får alltid sätta att skriva texter på det här viset. 16 Horsepowers sångare David Eugene sin urbant nutida jazz att kännas farlig och Per Lundberg G.B. Edwards soloprojekt Woven Hand stod för angelägen. Reunion drar å sin sida lite väl AOKI TAKAMASA en av förra årets starkaste album. När nu, mycket åt reklambyråhållet. Lite trivsamt, ”Indigo Rose” mindre än ett år senare, ytterligare ett snyggt programmerat, kompetent spel. Men Progressive Form/import album släpps, handlar det inte i egentlig inte så utmanande som jag hoppats på. Det Det här är andra plattan jag fått att recen- mening om en uppföljare. Blush Music är är ingen dålig skiva, men den känns helt sera av Aoki Takamasa, och precis som med musik som Edwards skrivit åt den belgiska enkelt inte så inspirerande. Det råder ju inte förra plattan är min hjärna blank. Jag minns dansteatern Ultima Vez, och har därför precis brist på slick nu-jazz. ingenting. När skivan snurrar i CD-spelaren också mindre konkreta låtar än ett ”van- Mats Almegård hör jag att det är elektronisk lyssningsmu- ligt” studioalbum. Ofta handlar det här mer SINNER sik av totalt traditionell art. Diverse ”crun- om stämningar,lika mörka som både förra ”There Will be Execution” chy” beats kombinerat med harmoniska albumet och 16 Horsepower ofta kan måla Nuclear Blast/MNW små melodier.Lite lätt melankolisk känsla. upp. Här finns ett par låtar med text och de Ni som vänder upponer på Hammerfalls Vi har hört det förr.Sedan tar jag ut albu- traditionella countryfolkliga arrangemang platta i syfte att klämma ur lite mer 80- met ur spelaren, och jag har redan glömt det. som man väntar sig, men också bearbet- talsriff får här ert lystmäte.Tyska Sinner Henrik Strömberg ningar av låtar från förra albumet, utan spelar metal i mint condition, med original- THREE 4 TENS sång. Blush Music är mer som ett sound- förpackningen kvar.De gav ut sin debutskiva ”Change is On it’s Way” track än en ny Woven Hand-platta. Det är redan på vinyltiden men stod alltid i skug- NEW RADIANT STORM KING intressant, men jag rekommenderar hellre gan av landsbanden Scorpions och Accept. ”Winter’s Kill” det självbetitlade debutalbumet från ifjol. Och på hårdrockens skuggsida lär de förbli. Rainbow Quartz Och väntar med spänning på vad som Hursomhelst så har Sinner gjort en Med endast ett fåtal lysande undantag har komma skall. rökare med hela skalans hårdrocksknep, det gått utför med amerikansk gitarrpop Magnus Sjöberg allt från fotbollskörer och dubbelsolon till sedan David Crosby lämnade The Byrds, diddeli-diddeli-diddeli och vassa övertoner. och något ljus går inte att skymta i hori- Faktum är att Sinner låter exakt som alla sonten. Särskilt mycket ljus bidrar inte hel- de där banden Gene Simmons producerade ler Three 4 Tens eller New Radiant Storm i slutet av 80-talet; EZO, Keel och Doro. En King med. De förstnämndas skamlösa flir- sak är alltså säker – Gene Simmons kom- tande med brittisk psykedelia á la Swinging mer att älska There Will be Execution. London charmar måhända de grånade tur- Torbjörn Hallgren nékamraterna i The Who. Men något annat