FYNDEN PÅ VITÖN: *

En PRESSHISTORIA Huvudkonkurrenter i förmedlingen av nyheten om Lotta Lotass fynden på Vitön är från första stund Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Men det blir Stockholms- Tidningen som till synes tar ledningen i kapplöpning- en mot Bratvaag. Tidningen förvärvar ishavsångaren Heimland, känd i polarkretsar efter att 1928 ha agerat Lördagen den 23 augusti 1930 ropar tidningsrubrikerna: spaningsfartyg i sökandet efter den försvunne Roald ”Andrée funnen i polarisen”, ”Andrées sista läger påträf- Amundsen. Den 26 augusti skriver St-T: ”Heimland fat”, ”Polarisen ger igen sitt rov”. Fångstfartyget Terningen har radio ombord, och såväl magister Svensson som har inkommit till Tromsö och dess kapten Gustav Jensen vår medarbetares iakttagelser komma att omedelbart har en fantastisk historia att berätta. Den 8 augusti har befordras till Stockholms-Tidningen. Även på annat sätt han blivit prejad av M/S Bratvaag från Aalesund som om- är det sörjt för att den enastående tilldragelsen på snab- bord haft en vetenskaplig expedition, utsänd av Norges bast möjliga sätt kommer tidningens läsare till del, med Svalbard- og Ishavsundersökelser och ledd av den norske särskilt ordnade flygförbindelser kommer en skildring i geologen Gunnar Horn. Bratvaags fångstmän har varit i ord och bild av det enastående tillfället att överbringas land på Vitön, på dess sydvästsida, och omkring etthund- till Stockholm.” Svenska Dagbladet vill inte vara säm- rafemtio meter från stranden hittat den sedan 1897 för- re. Den 27 augusti meddelas läsarna att man hyrt ett svunna Andréexpeditionens sista lägerplats. Horn har för av ”Aerotransports bästa och snabbaste flygplan” och Jensen berättat att man återfunnit observationsböcker, städslat den erfarne flygaren Ernst Roll. Denne skall i instrument, kokkärl och även expeditionsmedlemmarnas Tromsö invänta Bratvaags ankomst för att därefter på kvarlevor. Trettiotre års väntan är över. ”snabbaste sätt föra bildmaterialet till Stockholm”. SvD Tidningarna fylls genast av den sensationella har också hyrt ishavsfartyget Heimen, ”det snabbaste nyheten. Osäkerheten är stor och tillgången på tillför- av alla de fartyg, vilka ge sig ut på den osäkra jakten”. litliga fakta är liten, för att inte säga obefintlig. Horns Samma dag meddelar även Dagens Nyheter att man ut- eget telegram, avsänt till konsul Saether i Tromsö på rustat en egen expedition. Tidningen har hyrt fångst- söndagen den 24:e och citerat i tidningarna dagen där- fartyget Isbjörn, ”ett bland de största, snabbaste och på, är i sammanhanget kortfattat: bästa fartygen däruppe” och som korrespondent sänt redaktör Knut Stubbendorff, ”bekant från skildringar- Vi ha den 6 augusti på sydvästsidan av Vita ön funnit na om Nobiles räddning”. Stubbendorffs första rapport polarfararen Andrées läger. Det låg c:a 150 m. från färgas av den inledda kapplöpningen. Han skriver: stranden på sydvästsidan av en fjällhöjd. Båt med släde låg under, delvis nedisad vid sidan av en annan Tre, fyra ishavsskutor, hyrda av tidningsmän samlas släde. I båten möjligen människoskelett. Dessutom på startlinjen till tävlan att hitta ett litet fartyg på ett observationsbok, instrument och annan utrustning, område, stort som tre gånger Skandinaviska halvön märkt ’Andrées polarexpedition 1896’. Två meter – lågt räknat. Och detta område är för närvarande från båten låg Andrée själv med olika slags utrustning höljt i tjocka, som sträcker sig söder om Tromsö. vid sin sida. I innerfickan dagbok, blyertspenna, steg- Från Alfheim, högsta punkten ovanför staden, har jag mätare. Ett stycke väster därom i en bergsklyfta låg en i kväll sökt pejla ovissheten i ett väder som trotsar alla deltagare. Lägret är till en del härjat av björn. Andrée linssystem. (DN, 27.8.1930) har synbarligen levat längst. Har bragt de döda och deras utrustning ombord på ’Bratvaag’. Då mycket Jakten på Bratvaag, och tidningarnas försök att överträf- låg nedisat, var upptagningen förenad med svårighe- ter. Expeditionen antages ankomma till Norge i bör- fa varandra i utrustandet av expeditioner och på snabbast jan av september. möjliga sätt få text och bilder till trycket blir nyheter i sig. I Stockholms-Tidningen den 27 augusti meddelas att man Bratvaag har ingen radio ombord och befinner sig i införskaffat ytterligare en flygmaskin i syfte att bedriva ensliga farvatten. Att vänta på dess ankomst blir, för de ständig spaning över Ishavet. Genom överenskommelse ivriga nyhetsmännen, omöjligt. Jakten tar sin början. med finska Aero O. Y. har man hyrt den för polarintres- 1 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

serade väl kända maskinen K-SALG, vilken 1928 delta- Detta kap tillkommer Stockholms-Tidningen:s expe- git i undsättningen av Nobile-expeditionen. ”Det torde”, dition i ”en djärv flygarbragd”. Tidningens reporter skriver St-T hoppfullt, ”ännu vara i friskt minne, hur bra ”Danilo” (Daniel Berg) har lyckats ta sig ombord på den finska maskinen skötte sig”. Expeditionsfartyget Bratvaag genom en fintlig manöver där den norska Heimland går samtidigt i svårt väder mot Björnön. flygarhjältinnan Gidsken Jacobsen agerar maskot och Sjögången är hög och kaptenen lugnar med att lä vän- banar väg bland beundrande sjömän. Danilo kan nu tar under öns klippor. Det hade, skriver signaturen ”Big som förste skribent rapportera om hur det ser ut på Ben”, ”varit mera välkommet för en timme sedan, när Bratvaag. Han skriver: frukostbordet behagade dansa charleston och de stekta makrillarna sökte sig ut till sitt rätta element”. Den stora frågan ombord på Bratvaag: I vilket till- Under den olidligt långa väntan på Bratvaag blir stånd befinna sig Andrées och hans kamraters lik och det Svenska Dagbladet som ror hem den största vinsten. de tillvaratagna utrustningsföremålen? fick jag snart nog besvarad. Liken äro dessvärre redan stadda i stark Den 28 augusti tillkännages i storstilad rubrik: ”’Hur upplösning, där de ligga under presenningar på däck. jag fann Andrée.’ Dr Horns berättelse inköpt av Sv. Isen kring dem har smält, och icke ens Andrées lik är Dagbladet.” Norska Aftenposten har, heter det, ”för en så väl bibehållet som man antagit. Det uppgavs, att

mycket betydande summa” förvärvat publiceringsrätten hans huvud icke anträffats, men väl en del av hjärn- 2010 för hela världen till Gunnar Horns officiella berättelse skålen, som legat bredvid liket. (St-T, 1.9.1930) om fynden på Vitön. SvD har, i sin tur, köpt den svenska ensamrätten av Aftenposten. Nu gäller det att så snart som Tisdagen den 2 september blir en kritisk dag i nyhets- möjligt få kontakt med Horn och den 30 augusti citerar rapporteringen. SvD publicerar nu Gunnar Horns egen SvD det anrop som kvällen innan sänts över svenska och skildring av fynden på Vitön. Tonen i hans berättelse är norska rundradiostationer: skör, vördnadsfull och allvarsam.

Hallå, Bratvaag! Ett meddelande från docent Hoel Havet låg som en spegel, och runt omkring på under- och skeppsredare Leite till dr Horn och kapten vattensgrunden lågo strandade isberg. Vitöns tunga Eliassen på Bratvaag: Sätt genast kurs på Norge. iskupol hävde sig majestätiskt upp från det låga kust- Angör först någon plats mellan Tromsö och Vardö landet. Överallt härskade den mest absoluta stillhet. med linjetelegraf och sänd genast statsiltelegram Endast då och då hördes ett dån från glaciären i norr, Svalis för närmare order. Dr Horn skriver skildring där den med sin stupbranta front gick ned i havet. av hur fyndet gjordes. Minst 3 000 ord. Innan far- […] Här härskade i sanning den ’stora vita stillhe- tyget anlöpt Norge, får innehållet i Andrées dagbok ten’. Det var omöjligt att inte känna sig litet tryckt av icke beröras. Tystnadsplikt. Ingen ovidkommande får denna dödens upphöjda ro. Dånet från glaciären för- borda fartyget. stärkte ännu mer denna overkliga stillhet. [- - -] Det [Adolf Hoel var norsk ishavsexpert och ordinarie chef var med underliga känslor vi stodo på den strand, där för Norges Svalbards- och Ishavsundersökelser (med den tappre Andrée och hans män för 33 år sedan hade telegramadress Svalis).] företagit sin sista vandring. Under djup tystnad gingo vi upp mot lägerplatsen, som alldeles tydligt vittnade Söndagen den 31 augusti får man så äntligen kontakt om vad som hade skett. [- - -] Den 7 augusti lämnade vi Vitön och satte kurs österut mot Viktoriaön. Hela med Bratvaag som anländer till Skervöy kl. 23.15 på tiden förblev öns vita hjässa synlig, och åter och åter kvällen. SvD:s utsände talar nu själv med Gunnar Horn sökte vår blick den ö, som nu i 33 år har dolt Andrée som säger att han ”har en känsla av att man spänt för- och hans följeslagare för den bidande och undrande väntningarna för högt”. Även Dagens Nyheter:s utsände världen. Ännu då vi kommit till Viktoriaön, sågo vi har fått ett samtal med Horn och kan rapportera att från dess topp fortfarande Vitön. Det föreföll, som Andréemännens lik är svårt deformerade och att dag- om den icke ville släppa oss ur synhåll, utan alltjämt boken är en isklump. Horn tror att det finns fler fynd vredgad blickade efter oss, som hade frånryckt den en av Ishavets största hemligheter. (SvD, 2.9.1930) att göra på Vitön och rekommenderar en ny expedition snarast möjligt. Denna är, honom och många andra Samma dag meddelar Dagens Nyheter att dess expedi- ovetandes, redan på väg. tionsfartyg Isbjörn har nått fram till Vitön där man Varken Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet ämnar söka efter nya fynd. Dagen därpå är den stora har dock, visar det sig, varit först att möta Bratvaag. 2 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

nyheten att kroppen av en av polarfararna – Frænkel – betraktat expeditionen som en ren statsexpedition och ännu saknas. ”Den tredje av polarflygarna” skriverSvD , har i och med detta ansett sig oförhindrad att ”ekono- ”synes sålunda hava omkommit under marschen på miskt utnyttja rätten till dr Horns artikel på sätt som isen.” Detta antagande skall Knut Stubbendorff snart i nu skett”. Stockholms-Tidningen:s medarbetare har av sensationsstil vederlägga. SvD ställer sig i samma ande- en tillfällighet på hemresa från Oslo ombord på nat�- tag kritiska till en ny (läs Dagens Nyheter:s) expedition tåget råkat statsrådet L. Oftedal, chef för norska han- till Vitön. ”Det har säkert”, skriver man, ”redan fallit så delsdepartementet. Oftedal säger sig vara överraskad mycket snö där uppe, att möjligheten att finna enstaka över Svalbardkontorets handlande, men menar att andra rester därför är mycket problematisk.” denna institutions ställning missuppfattats och att den ”Frænkels lik ej funnet” ropar samma dag rub- inte skall ses som en statsinstitution utan mera som ”en riken på Dagens Nyheter:s första sida. ”Kvar på Vitön?” central för docenten Hoels verksamhet, som praktiskt frågar underrubriken. Tidningen har talat med pro- taget oinskränkt leds av honom, men får statsunder- fessorn i meteorologi Filip Åkerblom (som varit med stöd”. Oftedal menar vidare att Horns redogörelse Nathorst på dennes expedition 1899) och han menar borde stått ”dr Horn fritt att skriva och sälja till vem att man på Vitön även bör kunna finna Strindbergs och han själv ville” och han har, säger han, hela tiden utgått

Frænkels dagböcker. ”När han hör att Dagens Nyheter ifrån att honoraret skulle tillfalla Horn själv och inte 2010 har en expedition vid ön”, fortsätter reportern, ”ut- Svalbardkontoret. Samma dag publicerar SvD Gunnar talar han sin förhoppning att man skall finna ytterli- Horns bilder från lägret på Vitön – ”gripande doku- gare material, i synnerhet som isen kan ha smält ned ment från den bragdrika polarfärdens epilog på den ytterligare efter d:r Horns besök”. Den snö som faller otillgängliga ishavsön”. Man poängterar att detta bild- i Svenska Dagbladet smälter alltså raskt ner i Dagens material är ”fullständigt unikt för svensk press och åter- Nyheter. I Stockholms-Tidningen upprörs Danilo över ges av Svenska Dagbladet med ensamrätt för Sverige”. hur Svalbardkontoret förfarit med Gunnar Horns be- Tidningarna återger nu även den vetenskapliga rättelse. Han skriver: kommissionens första kortfattade kommuniké som avgivits den 3 september. Där sägs att man har säkra Under samtalet i går med docenten Hoel bekräftade lämningar efter två män, starkt förtärda, och att man denne, att Svalbardsundersökningen sålt ensamrätten till av initialer insydda i kläderna slutit sig till att det är res- Horns 3,000-ordsrapport, och att det var hans ställföre- terna av Andrée och Strindberg som hemförts. Man har trädare på kontoret, som ordnat denna affär, medan Hoel också i en hoprullad ylletröja inlagd i en vaxduk åter- befann sig på Island. Dr Hoel hade sedan telegrafiskt god- känt ställföreträdarens åtgärder beträffande försäljningen. funnit Andrées stora dagbok, ”huvuddokumentet över Samtalet, som fördes i närvaro av ett 50-tal journalister, expeditionen”. Kommunikén orsakar ”kapplöpning representerande tidningar och syndikat över hela världen, till telegrafen” i Tromsö, skriver SvD och fortsätter: slutade med en uttrycklig protest från min sida mot förfa- ”Skrivmaskinerna slamrade som kulsprutor då berät- ringssättet med dr Horns rapport, varvid instämmanden telsen lästes, tidningsfotografernas magnesiumfacklor gjordes från såväl svenska som utländska journalister. och vacuumlampor avfyrades och efteråt blev det full- ständig kapplöpning till telegrafstationen för att sprida Danilo har talat med Gunnar Horn som själv menar innehållet i kommunikén jorden runt.” I den stora dag- att det hela är ”ytterst beklagligt”. På den direkta frågan boken finns, heter det, ”nyckeln till Andréegåtans lös- om han inte varit med om uppgörelsen svarar Horn ning” och ”expeditionens sista ord innan döden gjorde att denna har skett utan hans vetskap. ”Jag trodde”, sin skörd”. säger han, ”att mina 3,000 ord skulle gå ut till all- Den 5 september domineras nyhetsrapporte- mänheten och icke voro sålda.” Dagen därpå fortsät- ringen av bilder från Bratvaags ankomst till Tromsö och ter Stockholms-Tidningen i en längre notis sin kritik av ilandförandet av de återfunna männen. SvD publicerar Svalbardkontorets försäljning av ensamrätten till publi- fler bilder från Vitölägret och fortsätter att spekulera ceringen av Horns rapport. Svalbardkontoret förklarar kring den ännu saknade Frænkels öde: ”Det anses så- sitt agerande med att Horns expedition till en del be- lunda högst sannolikt att Frænkel omkommit under kostats med ”enskilda medel skänkta av en mecenat, marschen över isen, men de finnas även dem som hålla grosshandlare Christophersen”. Man har därför inte före att man vid närmare efterforskningar på Vitön 3 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

skall kunna finna rester även av Frænkels lik.” Samma Andrées läger, funnit och frigjort infrusna skelettdelar dag börjar även Dagens Nyheter, i linje med vad som samt ett kranium av en människa, bärgat kälke, åror, tidigare meddelats av Stockholms-Tidningen, att disku- ankardrag, kläder, skodon, mängder av ballongduk, tera turerna kring publiceringen av Horns berättelse. instrument, anteckningsböcker, brev, ammunition, DN tar fasta på den tystnad som omgärdar fynden och bränsledunkar, kokkärl, konservburkar och mycket an- som man alltmer skall komma att kritisera: nat.” ”Lägret är”, fortsätter Stubbendorff, ”mönstergillt ordnat med särskild materialdepå och särskilt boställe Sedan visade det sig att skildringen skulle tillställas ett med djurresterna utanför. […] En noggrann undersök- privat konsortium, och docenten Hoel förbjöd alla ning av föremålen har tills vidare måst uppskjutas. Vi utanför detta att komma ombord på ’Bratvaag’. Han arbeta med utgrävning, uthuggning och utmejsling ur gav order om detta i många norrmäns ögon egen- domliga kringgärdande av fartyget och fyndet för att stålisen. Det är ett mycket påkostande och tidskrävan- han skulle bli i tillfälle att för Svalbardsinstitutionens de arbete.” räkning sälja ensamrätten till publiceringen och fo- Isbjörnsexpeditionens fynd slår, som Svenska tograferingen av fyndet för 40,000 kr. Då Dagens Dagbladet skriver dagen därpå, ”ned som en bomb”. Nyheters medarbetare samma natt ’Bratvaag’ anlände SvD har som expertskribent anlitat professor J. G. till norska kusten vid Skjervö med motorracer lade Andersson (”Kina-Gunnar”) och denne skriver att 2010 till vid ishavsskutans sida, kastades trossen vänligt ut ”De underrättelser, som Dagens Nyheter i går bring- av vakten ombord, och d:r Sörensen förde medarbe- taren ned i kajutan till d:r Horn och kapten Eliassen. ade från sin expedition till Vita ön, synas ha bringat Sedan upplysningar erhållits av d:r Horn och foto- Andréefyndet i en helt ny belysning.” Med en storsint- grafering företagits anlände konsortiets ångare. Dess het och generositet som är sällsynt för rapporteringen representant företedde docenten Hoels kontrakt och kring Andréefynden fortsätter Andersson: ”Jag är också sedan dess har ’Bratvaag’ varit stängd och dess folk viss, att jag gör mig till språkrör för de svenska geogra- tysta som muren. fernas enhälliga mening, då jag bringar Dagens Nyheter ett hjärtligt tack för denna åtgärd, vilken samlar hela Dagen därpå meddelar SvD att man bestämt avvisat fyndmaterialet i den svenska expertkommissionens ett erbjudande om att, med ensamrätt för Sverige, få hand. Som medarbetare i Svenska Dagbladet betrak- förhandspublicera detaljer ur Andréexpeditionens ob- tar jag det också som en heder att få till en påpasslig servationsbok. Man vill inte, säger man, ”föregripa och energisk kollega framföra vår tidnings lycköns- den vetenskapliga kommissionens arbete”. SvD kom- kan till den utförda bragden.” I SvD i övrigt kan man mer, i motsats till DN, att huvudsakligen ställa sig på skönja en viss tveksamhet och skepsis inför Isbjörns kommissionens sida i den debatt som skall följa. Man fynd. Docent Hoel menar att Isbjörn snarast bör gå till berättar också att dr Horn föreslagit kommissionen Tromsö och låta fynden undergå sakkunnig prepare- att Sverige skall sända en ny expedition till Vitön för ring. Dr Dybwad-Holmboe är inte övertygad om att att söka efter fler fynd.SvD skriver: ”Doktor Horn är de nya fynden ens härrör från Andréexpeditionen. Det nu sysselsatt med att söka rekonstruera Frænkels öde. kan, säger han, ”lika väl vara resterna av ’Italia’”. Dr I loggboken säges intet om, huruvida det var två el- Horn beviljar ett samtal ”oaktat han är trött och förbi ler tre, som marscherade över isen. Doktor Horn an- efter alla angrepp, allt bråk och väsen i Andréesakens ser att Frænkel kan finnas på samma ställe, där man släptåg” och oaktat hans läkare ”bestämt avråder ho- fann Andrée och Strindberg, fast längre ned i isen.” På nom från att utsätta sig för nya ansträngningar”. Man Dagens Nyheter råder denna dag närmast ett lugn före kan inte, säger han, säga något exakt om de nya fynden stormen. Man rapporterar om förberedelserna för mot- förrän de undersökts av vetenskapsmän. tagandet av Andréemännen i Stockholm och berättar I Dagens Nyheter är triumfen total. ”Dagens att Andrées överdragskostym var sydd av samma siden Nyheters expedition har säkerligen funnit Frænkels som ballongen. stoft” ropar förstasidan i rapporteringens dittills största Sensationen möter DN:s läsare morgonen där- rubrik. Stubbendorff skriver: på, den 7 september, i stolta rubriker: ”Stora fynd på Vitön av Dagens Nyheters expedition med ’Isbjörn’.” Från klockan 11-16 blottade vi liket tills vi sågo att un- Knut Stubbendorff kan nu rapportera: ”Under freda- derkroppen saknades. Den döde låg på sin vänstra sida gen har jag med hjälp av ’Isbjörns’ besättning undersökt 4 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

och var iklädd mössa. Vänstra armen var böjd med han- ternas ilska. Och den 11 september ser så början av den under huvudet. Intill ansiktet låg en butelj och dess- det stora ordkrig mellan Dagens Nyheter och Svenska utom två icke öppnade konservburkar. Vid nacken låg en Dagbladet, vilket blir resultatet av publiceringen av orörd portion av Andrée-expeditionens specialproviant, det stubbendorffska sammandraget. SvD rubricerar: bestående av två kopparburkar samt en aluminiumbox, den senare innehållande choklad. Bakom nacken funnos ”Protest mot publiceringen av Nils Strindbergs dagbok. vidare ett par solglasögon samt en fickkniv och i en ficka Ingripande från regeringen.” Från Tromsö rapporteras en klump pappersmassa samt där höften skulle ha varit två att den svenske sakkunnige, professor Lithberg, fått te- anteckningsböcker, den ena väl bevarad sammanfrusen legrafisk order från svenska regeringen, att omedelbart samt ett tredje dokument ombundet med snören bakom efter Isbjörns ankomst till Tromsö ta hand om de funna skuldran. Den döde hade brunt hår och skägg. Inga tecken dagböckerna och att inget skall offentliggöras innan ex- visade skörbjugg. Handen saknade vante, den var knuten perterna haft tillfälle att gå igenom dem. Man återger i en ställning som ishavsfolket påstod vara symtomatisk vid förfrysningsdöd. Flera lager tyg täckte ansiktet. Denna även ett telegram som Nils Strindbergs bror Sven sänt man antar jag vara Frænkel, vars bäcken och rester av ben till statsminister Carl Gustaf Ekman: ”Meddelad om hittades under fredagen uppe i isens yta ovanför hyddan. att Dagens Nyheter publicerat utdrag ur min broder Överkroppen var hårt fastfrusen vid marken och dess väv- Nils’ dagbok, förd i samband med Andréexpeditionen, nader voro ganska väl bevarade. Fyndet skapar ett ohygg- anhåller jag vördsamt om Eders excellens’ medverkan 2010 ligt intryck av huru männen nåtts av döden. att stävja sådant orättmätigt tilltag, och jag förbehåller mig vidare rätt att vidtaga rättsliga åtgärder, påkallade Kanonbåten Svensksund som ankommit Tromsö för av förhållandena.” I en intervju SvD gjort med Sven att föra Andréemännen hem till Sverige får nu order Strindberg säger han: att invänta Isbjörn. Tidningen meddelar att expeditio- nen är på hemväg. Undersökningen på Vitön är slut Jag måste inlägga min bestämda protest mot varje för- och ”ishavsstormen tar åter ön i sitt våld”. ”Vi ha”, sök att ekonomiskt utnyttja den dagbok, som min bror skriver Stubbendorff, ”skottat igen fyndplatsen med skrivit under polflygningen. […] Det är uppenbart […] snö och tagit farväl av den ödsliga skådeplatsen för att en publicering i förhand av dagböckerna kommer att högst väsentligt minska det ekonomiska värdet hos dem. Andréemännens tragedi”. Huvudparten av deras värde ligger ju i det första offentlig- görandet och därnäst i den vetenskapliga bearbetningen av * det föreliggande materialet. Kommer man att ur vinnings- synpunkt publicera delar av dagböckerna, innebär detta att Den 10 september skall Dagens Nyheter och Knut de, som inneha all ägande- och nyttjanderätt och därmed Stubbendorff åter göra omsusad sensation. Svenska naturligtvis även publikationsrätten till dagböckerna från Dagbladet:s utsände medarbetare rapporterar om ett polflygningen, helt enkelt berövas en del av det värde som dagböckerna ha. rykte som genast skall visa sig vara sant. Han skriver:

Ett rykte i Tromsö vet förmäla, att innehållet i de dagböck- SvD har även varit i kontakt med flera advokater vilka er som ’Isbjörn’ påträffat på Vitön kommer att inom kort menar att rätten till dagböckerna måste tillfalla exped- publiceras. På norskt håll väcker det blandade känslor att tionsmedlemmarnas efterlevande. Innehållet bör inte, medan den norska expeditionen lojalt överlämnade hela skriver tidningen indignerat, ”kastas ut i sensationsvir- sitt fynd till den svenska regeringen den svenska expedi- veln” utan snarast undergå vetenskaplig granskning och tionen icke visar sig ha samma lojala uppfattning. [- - -] bearbetning så att uppgifterna ”under betryggande for- De fynd, som först gjorts, ha omgärdats med säkerhetsfö- mer” kan ”släppas ut till den väntande allmänheten”. reskrifter, avsedda att trygga fyndens överlämnande i rätta händer med hänsyn till äganderätt och med hänsyn till Dagens Nyheter:s försvar av sitt handlande består hu- deras bearbetning ur vetenskaplig synpunkt. Det borde ha vudsakligen i en kritik av det man ser som ”hemlighets- varit självklart att samma restriktioner gälla även för de nya makeriet” kring de återfunna dokumenten. Tidningen dagboksfynden. skriver:

Samma dag publicerar DN Stubbendorffs samman- Det långa dröjsmålet med offentliggörandet av innehållet i drag av Nils Strindbergs dagbok. Det är kortfattat och Andrées dagbok har väckt berättigad uppmärksamhet, och knapphändigt men tillräckligt för att väcka konkurren- man förstår mer än väl att bland annat norrmännen känt 5 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

sig föga belåtna med den sekretessordning som svenska att sjöförklaringen har avslutats. Här visas en större regeringen på kommissionens tillskyndan anlitat. Kulmen förståelse för den vetenskapliga kommissionens relativa nåddes på tisdagen med igångsättandet av sjöförklaring tystnad: med ’Bratvaags’ män inför lyckta dörrar. Så långt har man kommit i sina försök att hålla allmänheten på avstånd från Huvudsakliga anledningen till hemställan om förhör utan upplysningar vilka för länge sedan borde varit dess rätt- offentlig karaktär har varit fruktan för att under rättsför- mätiga egendom att man ser sig nödgad att använda för- handlingarnas gång ting skulle kunna röjas ur dagboken handlingsmetoder som eljest bruka anses lämpliga endast och loggboken, som icke borde komma till offentlighe- vid skandalaffärer av särskilt ömtålig natur. [- - -] Dagens ten. [- - -] Av samma skäl, som legat till grund för den Nyheter har för sin del föredragit att med ledning av de nyss avslutade rättsproceduren, håller man före, att varje fynd tidningen gjort ge allmänheten upplysning om vissa enskildhet beträffande ’Isbjörns’ expedition bör klarläggas avgörande fakta. Att denna beredvillighet att utföra en le- och fixeras under ansvar inför auktoritativt forum, detta så gitim nyhetstjänst ställt Tromsösystemet i mindre behaglig mycket mer som en partiell förtidspublicering av en del av belysning har framkallat en förklarlig misstämning på sina de av ’Isbjörn’ funna dokumenten skett. (SvD, 12.9.1930) håll. De uttryck som denna irritation tagit sig föranleder inga kommentarer från Dagens Nyheters sida. Man öns- kar för närvarande endast ha sagt att om mysteriespelet Tidningens utsände har även fått en intervju med den i Tromsö får tolkas som ett nytt försök att reservera alla av hälsoskäl till Oslo återvändande Gunnar Horn som 2010 väsentliga uppgifter rörande Andréemännens öde för att menar att ett offentliggörande av en resumé av Andrées därmed uppnå högsta möjliga saluvärde för en planerad dagbok vore önskvärt för att ”förebygga allt missför- kortare redogörelse för samma fakta så är man i färd med stånd och hindra rykten att sprida sig”. På frågan om att begå en oförsvarlig taktlöshet. (DN, 11.9.1930) han själv tänker förbereda föredrag om sina fynd svarar han nekande: ”Nej, jag tror icke att det kommer att bli Innehållet i dagböckerna är, menar DN, allmän egen- några föredrag av. Jag har mest lust att draga mig ut dom. Den advokat tidningen talat med säger att ägan- ur det hela och endast offra mig för mitt vetenskapliga derätten till dagböckerna självfallet måste tillfalla de ef- arbete, säger den blygsamme vetenskapsmannen, som terlevande, men att ”ingen kan hindra en upphittare att icke har trivts uppe i allt det bråk som fynden åstad- tala om vad han sett eller eljest inhämtat vid fyndet”. kommit.” Dagens Nyheter har även talat med Nils Strindbergs an- I Dagens Nyheter fortsätter Stubbendorff att dre bror, Tore Strindberg, som har en annan uppfatt- rapportera om sitt arbete med Andréefynden ombord ning än brodern Sven: på Isbjörn:

Hr Strindberg förklarade att han för sin del icke hade nå- Trots det oerhört ömtåliga arbetet med provisorisk kon- gon invändning att göra mot den publicering som skett. servering av hopknycklade, hopvikta, uppblötta, samman- En annan sak hade varit om hela dagboken med alla detal- frusna och åter upptinade papper ombord på en våldsamt jer framlagts för offentligheten på nuvarande stadium. Hr rullande ishavsskuta tror jag dock att jag lyckats väl be- Strindberg framhöll att expeditionen med ’Isbjörn’ gör en vara fynden till dess en utbildad konservator får hand om insats värd stort erkännande, då expeditionen från Vitön dem. Min hytt ter sig nästan som ett Andrée-museum, där hemför sina betydande fynd. förutom expeditionens kassa och dokument bland annat en kikare, en kronometer, ett trasigt fickur, kirurgbestick, Man noterar även kortfattat och i närmast avfärdande glasögon, fickkniv och, kuriöst nog, en förgylld fruktkniv ton Sven Strindbergs protest: ”Från hr Sven Strindberg, samt i en svart påse en rullfilm finnas.DN ( , 12.9.1930) som för närvarande vistas i Finland och som näppeli- gen haft tillfälle att själv läsa redaktör Stubbendorffs Tidningen fortsätter att uppröras över allt ’hemlighets- referat av Nils Strindbergs dagbok, har Dagens Nyheter makeri’ och citerar polarforskaren major S. A. Duse fått mottaga ett telegram, i vilket han protesterar mot som säger att publiceringen av dagboken och förbehåller sig rätt att vidtaga de rättsliga åtgärder som påkallas av förhållan- den uppseendeväckande sekretess som hela denna histo- dena.” ria omgivits med lämnar de märkligaste perspektiv öppna. Varför har man visat ut pressen vid de förhör som hållits Även dagen därpå går svallvågorna höga. SvD i saken? Det är ett förfarande som endast tillgripes i un- rapporterar att en kommission har tillsatts för att ut- dantagsfall vid vanlig domstol. Man kan göra sina reflex- reda vem som har äganderätten till Andréefynden och 6 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

ioner, och dessa föranledas i så fall av myndigheterna, som I Dagens Nyheter samma dag fortsätter omgiva det hela med en mystik som får en att komma på Stubbendorff oförskräckt att citera ur Strindbergs dag- de mest fantastiska tankar. Varför tiger man? Ligger det bok. Samtidigt svarar tidningen på kritiken vad gäller någonting bakom? Varför kan man inte ge svar på dessa publiceringen. Här heter det att Social-Demokraten frågor? lämnat oriktiga uppgifter. Sanningen är den, skriver DN, att tidningen av statsministern den 8 september Även i den dagliga spalten ”Hos pressgrannar” tar man fått meddelande om att Isbjörns fynd skall överlämnas tillfället i akt att ondgöra sig över tystnaden. Man väljer i den vetenskapliga kommissionens vård och att DN:s här att citera Aftonbladet som efterlyser påskyndad pu- chefredaktör inte ifrågasatt detta. ”Något tal om pu- blicering av dagboksmaterial, Stockholms Dagblad som bliceringsrätt förekom ej”, skriver man. Först på mor- menar att ”en summarisk officiell svensk kommuniké” gonen tisdagen den 9:e har publiceringsfrågan vid ett vore på sin plats och Handelstidningen som i hårdare möte med statsrådet Stadener kommit på tal. DN skri- ordalag fördömer svenska statens hantering av fynden. ver: Handelstidningen skriver: ”Vad man med allt skäl kan fordra, det är att ofördröjligen få besked om vad an- Statsrådet Stadener meddelade att planer voro uppe att sälja teckningarna förmäla om expeditionens öden. Det går publiceringsrätten till samtliga funna dokument och att av 2010 icke för sig i våra dagar att tjuvhålla nyheter på detta inkomsterna bilda en fond för arktisk forskning. Samtliga sätt. [- - -] Den akademiska byråkratism som kommit dokument skulle omhändertagas av utav regeringen utsedd till synes i hemlighetsmakeriet kring Andréefynden kommission, vilken först skulle utarbeta en serie artiklar sprider löje över vårt land. Skulle icke vederbörande nu om sammanlagt 30,000 à 40,000 ord, vilka artiklar skulle kunna ta sitt förnuft till fånga och göra slut på detta utan kostnad lämnas svensk och norsk press, men försäljas med ensamrätt till högstbjudande utländska press-syndi- spektaket?”. Detta är, kommenterar DN, den allmänna kat. […] Statsrådet hemställde att Dagens Nyheter skulle meningen i pressen. Då, tillägger man, ”med ett enda, sörja för att innehållet i de av ’Isbjörn’ funna dokumenten karaktäristiskt undantag”. Det undantaget är ärkekon- hemlighölles och först genom kommissionen offentliggjor- kurrenten Svenska Dagbladet. des och erbjöd Dagens Nyheter, som han ansåg rimligt och Den 13 september tar SvD till storkanonen och rättvist, en journalistisk kompensation för avståendet av utropar: ”Dagbokens publicering press-skandal”. Man eventuell publiceringsrätt till ’Isbjörns’-dokumenten. […] hänvisar till Social-Demokraten som dagen innan, som Dagens Nyheters chefredaktör, med vilken samtalet fördes, framhöll som sin personliga mening att han ansåg det ovär- man skriver, blottat ”de högst märkliga manipulationer digt Sverige att på sätt som tänkts sälja publiceringsrätten med de allra nyaste Andréefynden, som Dagens Nyheter till utländsk press – bokrätten vore en annan sak – och tillåtit sig – det hela en historia vilken kan karaktäriseras att kommissionen, som av redan funna dokument otvivel- som en av de bedrövligaste och för den svenska pressen aktigt visste Andrée-expeditionens närmare öden, omedel- mest komprometterande, som någonsin förekommit.” bart hade bort meddela allmänheten därom i en kommu- Social-Demokraten kan rapportera att statsministern niké som upptog alla huvuddrag, ett meddelande som utan avkrävt DN:s chefredaktör ett uttryckligt löfte om ”att schackrande skulle lämnas till all världens press. Vore re- geringen emellertid av annan åsikt, skulle Dagens Nyheter icke företaga någon publicering av Strindbergs dagbok likväl söka gå regeringen till mötes, ehuru det stred mot utan i det stycket förfara på samma sätt som den horn- allt vad journalistik heter att så länge hemlighålla nyheter ska expeditionen beträffande Andrées dagbok”. Endast och starka tvivel med skäl kunde hysas att det skulle lyckas ett par timmar efter att detta löfte givits, skriver S-D, fick att bevara av ’Isbjörn’ funna dokuments innehåll hemligt, DN:s chefredaktör meddela statsministern att löftet inte om innehållet nu vore känt av dess besättning, något som kunde infrias. ”Det hör till pjäsen”, avslutar man, att DN Dagens Nyheter ej visste. (DN, 13.9.1930) försökt att av den svenska regeringen ”tillskansa sig en- samrätten att publicera jämväl det dagboksmaterial, som På tisdagskvällen inkom så, skriver man, till tidningen den hornska expeditionen påträffat. […] Det skadar icke telegrammet från Isbjörn med referat av Strindbergs att allmänheten får sin uppmärksamhet inriktad på dessa dagbok. Omedelbart därefter ägde ett nytt möte djärva manövrar. Det vore en veritabel skandal, om D. rum med statsrådet Stadener och DN:s chefredaktör. N. och dess kompanjoner i denna affär skulle fortsätta ”Statsrådet förevisades då det av tidningen mottagna med sin uppenbara illojalitet och verkställa nya publice- telegrammet, och det ansågs att något hemlighållande ringar ur innehållet i Strindbergs dagbok.” nu längre knappast kunde äga rum, då så många perso- 7 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se ner kände till innehållet i den av ’Isbjörn’ funna dagbo- Tonen i debatten kommer nu att hårdna betyd- ken”. Man avslutar: ligt. I en redaktionell kommentar samma dag be- titlad ”Rönnbärsmoralister” slår sig DN kraftigt Detta är vad som rörande ’Isbjörns’-fynden förekommit för bröstet samtidigt som man skjuter en skarp kri- mellan regeringen och Dagens Nyheter. Tidningen kan tisk salva mot Svenska Dagbladet. Man kritiserar icke finna att den har något att förebrå sig. Trots att den Bratvaagexpeditionens tystnad och ’hemlighetsmakeri- ej gillat regeringens hemlighetsmakeri i frågan har den et’, vilket lett till att många frågor kring expeditionens sökt att vara fullt lojal. Och den skulle ingalunda lämnat dessa förhandlingar åt offentligheten, om den ej genom öde står obesvarade. Vidare heter det: Social-Demokratens på halva och oriktiga uppgifter och rykten baserade framställning ansett sig i sanningens in- Det var först genom Dagens Nyheters åtgärder som detta tresse tvingad därtill. Dagens Nyheter har i denna sak som egendomliga hemlighetsmakeri bröts och huvudkontu- i sin övriga publicistiska gärning sökt hävda allmänhetens rerna av Andrée-expeditionens historia tecknades med berättigade intressen och rättmätiga krav och synpunkter. utnyttjande av ett material vars bevisvärde ingen kunde bestrida. Om svenska folket, som i över tre decennier svä- Dagen därpå dementerar statsministern DN:s upp- vat i ovisshet om utgången, för närvarande fått de svar på sina frågor som det var berättigat att utan onödigt dröjsmål gifter om planerad försäljning av publiceringsrätten.

erhålla, så har det berott därpå att Dagens Nyheter gått 2010 Regeringen meddelar ”att statsministern under lop- rakt på sak och givit allmänheten vad den tillhör, utan att pet av gårdagen för tidningens redaktion uttryckligen beröva vetenskapen dess rättmätiga andel av fynden. förklarat att framställningen, vars innehåll då refere- rades för statsministern, var i väsentliga delar oriktig Man påpekar vidare att DN:s åtgärder ”rönt stor upp- samt att varken av statsrådet Stadener eller eljest från skattning inom fackmannakretsar” och att tidningens regeringshåll framställts förslag angående publicerings- expedition till eftervärlden räddat ett dyrbart material rättens ekonomiska utnyttjande.” Det sägs vidare att som annars skulle gått förlorat. I hårda ordalag går man förhandlingarna med Dagens Nyheter endast gällt över- till angrepp på Svenska Dagbladet: lämnandet av Isbjörns fynd och att regeringen anser att rättsliga spörsmål vad gäller de funna dokumenten bör En Stockholmstidning [läs SvD] hade genom sina för- utredas innan några publiceringsåtgärder vidtas. ”Att bindelser med en norsk kollega [läs Aftenposten] förvär- denna av omsorg om allmän och enskild rätt dikterade vat ensamrätten i Sverge till de första skildringarna från ståndpunkt på sina håll framkallat missnöje har icke den norska expeditionens ledare. En lycklig slump hade kunnat rubba denna regeringens övertygelse”, heter skänkt den denna godbit. Man förstår att det måste kännas smärtsamt att se denna tillgång övertrumfad ögonblicket det. DN vidhåller dock sin version av händelserna och efter sedan den tillmätts en så epokgörande betydelse. Men skriver: journalistiken har sina obehagliga överraskningar. Man får ta dem som de komma. Det förråder en viss brist på Ett faktum som statsrådet Stadener näppeligen kan bestri- jämvikt och takt att först skrodera och så lamentera, och da är att diskussionen och resonemanget om publicerings- disproportionen blir så mycket mera iögonenfallande som rätten och möjligheten att hemlighålla innehållet i de av tidningen i fråga huvudsakligen uppträtt som köpare och ’Isbjörn’ funna dokumenten togo så gott som hela den tid förmedlare av andras nyheter, medan konkurrenten [läs konferensen varade i anspråk. […] Dagens Nyheter vidhål- Dagens Nyheter], vars insatser framkallat så grymma lidan- ler också bestämt att dess redogörelse är ett riktigt referat den, för egen del tagit initiativet och handlat. Sanningen av de meningar, förslag och synpunkter som under kon- är helt enkelt den att Svenska Dagbladet ligger mer för att ferensen om publiceringsrätten framkommo. […] Dagens protestera än att prestera. Och då det uppträder i veten- Nyheter beklagar att det i samband med hemförandet av skapens namn och till dess fromma, därvid förskaffande Andrée-expeditionens reliker skall behöva förekomma dy- sig själv ädla förnimmelser, gör det sig skyldigt till en för- lika meningsutbyten, vilka ytterst bottna i skiljaktig upp- växling med egna privatintressen. [- - -] Den självständigt fattning om pressens uppgift, som icke enligt tidningens tänkande allmänheten får bilda sig en egen uppfattning i mening är att hemlighålla, utan att ge offentlighet åt bety- saken. Den har att välja. Å ena sidan en tidning som skaffar delsefulla nyheter, som den svenska allmänheten efter tret- vetenskapen ett fullständigt nytt, eljest ouppnått material, tiotre års väntan har all rätt att omedelbart få upplysning som överlämnar detta i bästa möjliga skick, men samtidigt om. (DN, 14.9.1930) skänker alla intresserade en allmän orientering rörande Andréemännens hittills förborgade öde. Å andra sidan en nyhetsförmedlare, framträdande som kineseriets och 8 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

munkorgssystemets försvarare, ett pressorgan som tror att Rubrikerna lyder: ”Ingen dagbok med Isbjörn, endast man tjänar vetenskapen genom att ställa den i en konstlad randanteckningar.”; ”Andrées dagbok, som var med motsättning till allmänhetens legitima upplysningsbehov. Bratvaag, den enda sammanhängande skildringen.” (DN, 14.9.1930) SvD citerar också det telegram statsminister Ekman mottagit från vetenskapskommissionen i Tromsö: Svenska Dagbladet är inte sena att svara på denna bred- sida. Man hade, skriver man, förväntat sig att Dagens ’Isbjörn’ har hemfört rester av Frænkels lik och ytterligare Nyheter:s expedition skulle handla på samma sätt som rester av Andrées lik, en kälke, ballongflaggan och diverse Bratvaag-expeditionen och utan vidare överlämna sina utrustning, guldmynt, silvermynt i rubel och dollar, hand- fynd till den vetenskapliga kommissionen. Man har, skriftsmaterial av meteorologiska observationer, almanack- skriver man, trott att DN skulle respektera de svenska or med randanteckningar, brev etc. Frånsett stenografiska uppteckningar av Strindberg 24 till 31 juli finnas inga och norska regeringarnas önskan om att de påträffade dagböcker. Fynden i förmiddags överlämnade till svenska dokumenten inte skulle röras utan överlämnas obesed- Andréekommissionen. da till vetenskapsmännen. Man hade väl ändå, menar man, tillräckligt med stoff för artiklar ”lika värdefulla Man citerar vidare professor Lithberg som noterar att som doktor Horns” efter det att man gjort sådana rika den ”omskrivna Strindbergska dagboken har visat sig 2010 fynd vid lägerplatsen. Men, fortsätter man, äran av en blott vara en almanack med vissa randanteckningar.” vetenskaplig bragd värdesattes av Dagens Nyheter inte så Också Dagens Nyheter citerar samma dag professor högt, att tidningen kunde avstå från att ”krama fynden Lithbergs uttalande om den strindbergska dagboken, till sista droppen av sensation”. Där den norska veten- men inleder med påpekandet: ”Det är ett mycket skapliga expeditionen ”ställde under honnör allt, som betydelsefullt material som ’Isbjörn’ hemfört, beto- den funnit, till svenskt förfogande” började Dagens nar professor Lithberg”. Man meddelar därtill att en Nyheter i stället ”schackra med vad den påträffat”. mängd ”telegrafiska lyckönskningar” inkommit till Dagen därpå fortsätter Stubbendorff oförtru- Stubbendorff, bland annat från Svenska sällskapet tet sitt referat av Strindbergs dagbok. I DN tecknas för antropologi och geografi som genom överdirektör nu också ett medvetet anspråkslöst hjälteporträtt av Wallén gratulerat till den resultatrika expeditionen och den, i dubbel bemärkelse, grävande journalisten Knut inbjudit Stubbendorff att hålla föredrag i Stockholm. Stubbendorff. Tidningsmannen skiljs här ut från de ve- I separat notis meddelas också att ”Docenten Hoel ut- tenskapsmän som, i Dagens Nyheter:s ögon, ägnat sig åt talar sig synnerligen erkännsamt om det arbete som hemlighetsmakeri och tystnadskonspirationer: utförts av ’Isbjörns’-expeditionen och understryker sär- skilt att anteckningarna och kartorna behandlats med Ett namn, som när historien om Andrée-expeditionens skicklighet och omsorg ombord.” återfinnande objektivt skall skrivas icke kan förbigås är Knut Stubbendorffs. Det har i dessa dagar nämnts över hela världen, ibland med titeln ’doktor’ framför. Men * Stubbendorff är inte doktor. Hans titel är journalistens, och som sådan har han gjort sin ledande insats i ’Isbjörns’- Dagarna därpå tystnar ordstriderna mellan de två kon- expeditionen. Det är också i den egenskapen han klart kurrenterna. Man ägnar sig nu i stället åt kortfattade fattat dess uppgift och ansvar, med full insikt om vad rapporteringar kring kommissionens arbete med fyn- räddningsarbetet krävt av såväl raskhet som noggrannhet, den och om planerna för mottagande och jordfästande försiktighet och omsorg, och hans rapporter, utarbetade ombord på en rullande ishavsskuta, ha till fyllest ådagalagt av de återfunna polarfararna på svensk mark. Den 19 den förmåga att snabbt uppfatta och meddela en saks vä- september citerar båda tidningarna kommissionens sentligheter som bör vara den skicklige och omdömesgille kommuniké om den avslutade undersökningen av tidningsmannens. Isbjörns hemförda fynd. Skillnaderna i tidningarnas rubriksättning och kommentarer är hårfina, men no- Den 17 september meddelas så att Isbjörn överlämnat terbara. I SvD är rubriken: ”Rapport: Isbjörns fynd fynden till vetenskapskommissionen. I SvD gottar man av högt värde.” Man citerar kommissionen som säger: sig nu åt att det material Isbjörn hemfört är av min- ”Fynden ge en förträfflig komplettering till den bild av dre omfattning än vad förhandsrykten kunnat antyda. Andréemännens läger, som erhölls vid ’Bratvaags’ upp- 9 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

täckt.” I DN är rubriken ”Vetenskapen prisar ’Isbjörns’ Nyheter märks knappt längre av. Man kan dock inte fynd”. ”Det kan förtjäna understrykas”, skriver man, avhålla sig från att framhäva den egna rapporteringen ”att professor Hedrén genom ’Isbjörns’ fynd för sin ve- kring fynden. Här kan nämnas tidningarnas kommen- tenskapliga bearbetning fått ett större material än med tarer från Andréeutställningen i Mässhallen i Göteborg ’Bratvaag’.” Den särskilda rubriken över återgivandet den 28 september. I SvD heter det: ”I stora salen klä- av kommissionens rapport lyder: ”’Isbjörns’-fynden das väggarna med de pressreferat, som under de senaste mycket värdefulla. Officiellt erkännande åt D. N:s ex- veckorna hållit den svenska allmänheten underkunnig pedition.” om det unika fyndet på Vitön. Hela ena väggen är an- Den 20 september publiceras de första offici- slagen åt Svenska Dagbladets skildringar, begynnande ella utdragen ur Andrées dagbok. Såväl SvD som DN med dr Gunnar Horns historiska berättelse, ’Hur jag menar att utdragen är väl kortfattade. SvD är dock be- fann Andrée’”. I DN heter det på likartat sätt: ”På den tydligt mer välvilligt inställda till det begränsade offen- ena långväggen ses bilder från d:r Horns expedition. liggörandet. Regeringen har, skriver man, ”ansett det Den andra är helt och hållet ägnad Dagens Nyheters och önskvärt att utan dröjsmål delgiva allmänheten huvud- Vecko-Journalens expedition. Bildmaterial här, som dragen av de viktigaste aktstycket för tydande av expe- Dagens Nyheter ställt till förfogande, ger utmärkta il-

ditionens historia”. DN är hårdare i sin kritik och tar lustrationer till ’Isbjörns’ färd”. 2010 även tillfället i akt att ånyo framhålla den egna rappor- Den 5 oktober ankommer så Svensksund till teringen kring fynden. Sammandraget är, heter det här, Stockholm och den samlade pressen förenas i samstäm- ”så kortfattat att man endast glimtvis får en aning om mig hyllning till de döda polarhjältarna. skildringens rikedom”. ”För Dagens Nyheters läsare”, påpekar man nogsamt, ”vilka genom utdragen ur de * Strindbergska anteckningarna kunnat följa ballongfär- den och vandringen över isen, äro de flesta fakta och Under dagarna efter den storslagna sorgehögtiden skall positioner kända.” Nu återkommer även den av DN det i tidningarna dröja kvar en svag eftersmak av den tidigare framförda kritiken av kommissionens tystnad. hårdordade konkurrensen. Huvudpersoner är åter Knut Den 21 september spekulerar man i om professorerna Stubbendorff och Gunnar Horn. Den 6 oktober håller J. G. Andersson och Hans W:son Ahlmann, vilka ar- Stubbendorff ett föredrag på konsertsalen Auditorium betat med dokumenten, i själva verket medvetet un- vid Norra Bantorget, i arrangemang av Svenska aero- danhåller material ur Andrées dagbok. DN citerar här klubben. Dagen därpå rapporterar såväl SvD som DN också Aftonbladet som vänt sig till professor Andersson från tillställningen. Rubriken i Svenska Dagbladet, där för att få reda på om Andrées dagbok verkligen slutar artikeln placerats på sista sidan, är ”Hr Stubbendorffs den 2 oktober. Andersson är, heter det, ”förtegen” och föredrag på Auditorium” med underrubriken ”Polemik lämnar ”icke något direkt svar”. mot ’den hemlighetsfulla regeringskommissionen’”. I Den 24 september citerar tidningarna en ny DN publiceras redogörelsen för Stubbendorffs föredrag rapport från de sakkunniga. Uttalanden om vad som på första sidan, med tecknad bild av redaktören. Här hänt expeditionen på Vitön måste anstå, säger man, i är rubriken ”Stubbendorff firar triumf i Auditorium”. avvaktan på ”den ytterligare belysning som Andrées an- Föredraget blev, heter det, ”en stor succès”. dra dagbok kan komma att lämna” och på eventuell råd- Dagen därpå märks liknande nyansskillnader frågning av vana polarfarare med erfarenhet av isvand- i de båda tidningarnas skildringar av den minnesfest ringar och övervintring. DN påpekar att kommunikén som den 7 oktober hållits av Svenska sällskapet för an- meddelat ”att den av d:r Horn funna Andréedagboken tropologi och geografi. I Svenska Dagbladet heter det i sitt nuvarande tillstånd är oläslig, men genom sakkun- att tillställningen blev en upplevelse framför all ”tack nig behandling torde kunna göras läsbar. De av Dagens vare dr Gunnar Horns föredrag”. Vidare heter det (och Nyheters expedition funna dokumenten synas befinna man kan här notera Stubbendorffs subtilt underordna- sig i gott skick.” de ställning): ”Särskilt varma klingade också applåder- Under dagarna som följer fylls tidningarna av na honom till mötes, när professor Lithberg vid sam- rapporter kring hemförandet av Andréemännen och mankomstens slut till honom överlämnade Sällskapets konkurrensen mellan Svenska Dagbladet och Dagens Andréeplakett – den första, som utdelats sedan Nobile 10 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

mottog densamma. Även redaktör Knut Stubbendorff En tid av tystnad följer så innan den sista akten i dra- fick sin beskärda del av bifallet, när samma plakett mat tar sin början. Huvudnumret är nu publiceringen överlämnades till honom – han är den förste svensk av boken Med Örnen mot polen som ges ut av Bonniers som mottagit denna sällsynta utmärkelse.” SvD presen- förlag den 25 november och ligger på bokhandelsdis- terar även ett sammandrag av Horns föredrag för att se- karna samtidigt i tolv länder, samt i en esperantoupp- dan, i slutet av artikeln, närmast avfärda Stubbendorff laga. I bokverket ingår biografiska porträtt av Andrée, med följande rader: ”Så följde redaktör Stubbendorff Strindberg och Frænkel, redogörelser för expeditionen, och gjorde i sammanträngd form reda för ’Isbjörns’- ballongtekniska kommentarer, eftertryck av det åter- expeditionens fynd på Vitön – i allt väsentligt var hans funna dokumentmaterialet samt mycket annat, då inte anförande ett utdrag ur vad han yttrat dagen förut på minst de gripande fotografier man lyckats framkalla. I Auditorium.” boken återfinns även Horns och Stubbendorffs skild- I Dagens Nyheter är föga förvånande ordningen ringar av sina respektive fynd på Vitön. en annan. ”Stubbendorff och Horn få Andréeplakett” Gunnar Horn lägger i sin skildring stor vikt vid upplyser första sidans rubrik. Man kan dock även här landskapsbeskrivning, naturligt nog då han är geolog. notera Stubbendorffs underordnade ställning i det sätt Här, som i den tidigare i SvD publicerade berättelsen,

på vilket plaketterna delas ut. Utdelaren, professor noterar han den ostörda tystnaden, ”den stora vita tyst- 2010 Lithberg, vänder sig först till Gunnar Horn. DN skri- naden”, ”denna dödens stillhet” och den känsla av hög- ver: tidlighet som griper männen. Horns ton är solenn och allvarsam. Det skall också noteras att det i hans historia D:r Gunnar Horn! Som en erinran av denna afton i vårt inte existerar något ”jag”, endast ett ”vi”. sällskap har dess styrelse beslutat att till Eder överlämna Stubbendorffs skildring präglas av hans jour- dess Andrée-plakett. Den som närmast före Eder emot- nalistiska arbete. Ämnet angrips raskt på rapp repor- tog samma minnestecken var Umberto Nobile. Då detta terprosa och stor vikt läggs vid den egna rollen som skedde i januari i år yttrade jag bl. a.: ’Ni kan bättre än någon annan förstå djärvheten i Andrées bragd 30 år före undersökande reporter. Den egna insatsen framhålls på ”Italias” färd’. Omöjligt kunde någon då ana att nästa gång ett sätt som skall leda till avsevärd kritik. Den spring- plaketten bortgavs det skulle bli åt den som var ledare för ande punkten är troligen att Stubbendorffs litterära den vetenskapliga expedition genom vilken Andrée och stil, reportaget, något faller utanför den vetenskapliga hans kamrater skulle återföras till fosterjorden. Så över- ram som fanns för boken. Stubbendorff går också i sitt lämnade professor Lithberg plaketten till d:r Horn under bidrag till försvar för sitt eget handlande vad gäller fyn- det att auditoriet reste sig och applåderade. Därefter vände den och för ’Journalisten’ som sådan, gentemot veten- sig professor Lithberg till hr Stubbendorff. Jag ber, yttrade han, att även till Eder få som en erinring av denna afton skapssamhället. ”Det borde vara mig förlåtet”, skriver från sällskapet överlämna samma minnestecken. Därtill han, ”att jag fattade de försök att hämma mina under vill jag foga en annan bemärkning, den nämligen, att Ni personligt ansvar inför de döde gjorda skildringar som torde vara den förste svensk som någonsin mottagit vårt oriktiga inblandningar i en tidningsmans klara rät- sällskaps Andrée-plakett. tighet att fungera.” Vid det här laget anser sig Knut Stubbendorff också minst sagt felaktigt och styvmoder- Där Horn får plaketten i egenskap av att ha varit den ligt behandlad av det akademiska samhället; ett faktum som återförde Andrée till fosterjorden får Stubbendorff som längre fram skall stå brännande klart. den således närmast som ett minne av kvällen. Motsättningen mellan vetenskapsmannen Lithberg * och journalisten Stubbendorff skall också snart starkt gå i dagen. Boken Med Örnen mot polen utkommer således den Dramatiken ebbar ut. Den 10 oktober medde- 25 november 1930. Även utgivningen omges av hård lar tidningarna att ett grått oktoberregn faller när de tre konkurrens och hårda ord. Anledningen därtill är att Andréemännen kremeras. Dagens Nyheter redan den 24:e förhandspublicerar någ- ra av Andréemännens fotografier. Återigen är presskan- * dalen ett faktum. Och den 25:e, på utgivningsdagen, får DN publicera ett uttalande från Albert Bonniers 11 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

förlag som sänts till tidningen. Detta lyder: Andréekommittén mottagit ”ett uppseendeväckande telegram” vilket citeras in extenso: Med anledning av att Dagens Nyheter i dag, den 24 no- vember, publicerat ett antal av de fotografier som tagits Med djupaste beklagande av Andréebildernas offentliggö- av Andrée och hans kamrater, ber undertecknade förlag rande förklarar kommittén att detta skett mot vetskapen få meddela följande: Genom de kontrakt om den offici- av kommittén, firman Bonnier och släktingarna med un- ella Andréeboken som förlaget avslutat å ena sidan med dantag för en mindre grupp. Tidens Tegns uppgifter om Svenska sällskapet för antropologi och geografi och å an- överenskommelse med kommittén är sålunda oriktig. dra sidan med ett antal utländska förläggare har förlaget förbundit sig att ansvara för att intet offentliggörande av I en kommentar säger SvD vidare att: ”Det är beklag- vare sig text eller bilder finge ske före den internationel- liga förhållanden som ligga bakom dessa telegram, när- la publiceringsdagen, som är tisdagen den 25 november. Vid avfattande av dessa kontrakt var emellertid ingenting mast föranledda av att Oslotidningen Tidens Tegn och känt om möjligheten att framkalla de filmer som tillva- Köpenhamnstidningen Politiken på måndagsmorgo- ratogos på Vitön av ’Isbjörns’-expeditionen, och någon nen, liksom också Dagens Nyheter i Stockholm, återgå- bestämmelse rörande dessa bilder inrymdes därför häller vo vissa av de av Andrée-expeditionen efter ballongens ej i kontrakten. Då Dagens Nyheter efter ’Isbjörns’ åter- nedslag på isen tagna bilderna.” Man redogör för den komst till Tromsö överlämnade de ifrågavarande filmerna förpliktelse samtliga huvudstadstidningar avgivit till 2010 till Andréekommittén hemställde tidningen om rätt att få Bonniers förlag; att ”icke före bokens utgivningsdag, publicera dessa bilder före någon annan tidning för den händelse det vore möjligt att över huvud taget erhålla bil- den 25 november, i någon som helst form offentlig- der. Sedan det sedermera visat sig att filmerna gåvo fullt göra något ur eller om volymen i fråga”. Man fortsätter: användbara bilder, har denna förmånsrätt bestridits av ”Med samma brytande av de förbindelser, mot vilka andra parter, och en diskussion därom har pågått mellan förhandsexemplar av boken bekommits, publicerade Antropologiska sällskapets, de tre polarmännens arvingars även Politiken i Köpenhamn och Tidens Tegn i Oslo, och Dagens Nyheters jurister. Förlaget har emellertid av båda medlemmar av den s. k. Isbjörnkoncernen, lik- Antropologiska sällskapets jurist bibringats den uppfatt- nande bilder. Det är denna illojalitet som framkallat ningen att man icke kunnat enas och att någon förhands- publicering icke skulle få förekomma. Då Dagens Nyheter Andréekommitténs skarpa uttalande i meddelandet till i dag publicerar fyra av de ifrågavarande bilderna, stöder Aftenposten.” Återigen är således ”Isbjörnkoncernens” tidningen sig sålunda på en rätt som den i varje fall icke lojalitet på tapeten. erhållit från förlaget. Icke häller har förlaget haft någon Den 26 november citeras i pressen DN:s (svars) kännedom om att en sådan publicering skulle komma till kommuniké angående förhandspubliceringen: stånd. Stockholm den 24 november 1930. Albert Bonniers Förlag. Med anledning av vissa uppgifter i pressen rörande Dagens Nyheters förhandspublicering av 4 fotografier från Andrées DN svarar genom sin jurist: polarexpedition vill Dagens Nyheter meddela, att löfte gi- vits Bonniers förlag att icke recensera Andréeboken för- Undertecknad, som varit juridiskt biträde åt Dagens rän i upplagorna, daterade den 25 november. Beträffande Nyheter och övriga ’Isbjörns’-expeditionens intressenter reproduktionen av de 4 bilderna ansågs av kommissionen, vid förhandlingar om förhandspublicering av visst antal sedan arvingarna gjort gällande att denna rätt tillkom dem, fotografier från Andrées Polarexpedition 1897, får härmed att förlaget icke ägde bestämmanderätt, utan erhöll Dagens på begäran meddela att dessa intressenter – i enlighet med Nyheter tillåtelse till reproduktionen av den part, som un- anvisning från kommitterade för Andréeboken – utverkat der förda förhandlingar ansetts som rättsinnehavare till så- sig tillstånd till publiceringen efter förhandlingar med om- dan förhandspublicering. bud för de Andrées arvingar, som på tidigare stadium vid av kommitterade härom förda underhandlingar av princi- Social-Demokraten, som under dramats gång inte va- piella skäl motsatt sig förhandspublicering. Stockholm den rit sena att kritisera Isbjörnsexpeditionen och Dagens 24 november 1930. Emil Heijne. Advokat. Nyheter, publicerar samma dag en nidteckning av en raskt löpande DN-märkt man, vilken med svettpärlor i Svenska Dagbladet är inte sena att beklaga DN:s pu- pannan och fotografier i handen bryter ”Löftes-band” blicering av bilderna. Den 25:e meddelar man att och lämnar Karl Otto Bonnier långt bakom sig. norska Aftenposten och danska Berlingske Tidende av 12 Lotta Lotass | Fynden på Vitön: en presshistoria | litteraturbanken.se

Med Örnen mot polen recenseras flitigt och Den 26 november publicerar Dagens Nyheter en inter- recensenterna är eniga om dess tyngd och unicitet. I vju med professor Ahlmann om hur redigeringen av Dagens Nyheter heter det att ”Andréemännens berät- Andréeboken tillgått. Här finns insmuget en formule- telse” är ”ett oförlikneligt dokument”. Det som griper ring vars betydelse inte skall stå klar förrän långt senare. starkast i boken, skriver recensenten, är det ”som hand- Ahlmann säger: lar om forskningsarbetets vedermödor, men också om tre mäns kamp mot ödet, döden och deras tjänarskara: Redan den omständigheten att medarbetarna i boken upp- tystnaden, dimman, isen, kölden, stormen, det är na- gått till ett antal av tretton stycken måste naturligtvis också turligtvis de okommenterade dagböckerna i original, ha vållat åtskilligt arbete när det gällt att åstadkomma ett bokverk som kunde göra anspråk på en viss enhetlighet. inte minst Andrées andra, där fukt och väta utplånat Jag vill därvidlag framhålla samtliga vetenskapliga medar- sammanhanget så att orden komma stötvis med korta betares utomordentligt lojala samarbete. Deras personliga andedrag som ur strupen på en man, som kämpar för inställning har helt underordnats redaktionens önskningar. sitt liv, sin bragd, sin själ.” Boken är ”mer än ett ve- Man måste betänka att det särskilt på grund av utlandets tenskapligt dokument, ett documentum humane om intressen var nödvändigt att redan på ett tidigt stadium motståndskraft, fruktan, hopp och dödsberedelse”. fixera bokens pris och följaktligen också dess omfång. Redaktionen fick därför ofta med ganska hård hand forma Också Svenska Dagbladet:s recensent ser dag- 2010 de olika medarbetarnas bidrag till den storlek som var nöd- boksanteckningarna som ett ”document humaine”, ett vändig. ”oförgängligt dokument över Andrée och hans kamra- ter”. Men recensenten hittar också svagare stycken i bo- Att notera är formuleringen ”samtliga vetenskapliga ken: ”Andra pennor ha visserligen nu måst fylla ut vad medarbetares”. I denna skara räknas knappast journa- de kunnat av det, som de själva [Andrée, Strindberg, listen Knut Stubbendorff in och hans reaktioner inför Frænkel] sparade till hemkomsten. Och ännu andra ha den hårda hand med vilken redaktionen format bidra- skrivit dramats epilog och kommentarer. Men detta har gen är skarpa, men ännu outtalade. Man kan nu också – med ett enda beklagligt undantag – gjorts med en så- meddela att Andréeboken första utgivningsdagen sålt dan pietetsfullhet och förståelse, att huvudpersonerna slut sin första upplaga om 30,000 exemplar och att den icke ett ögonblick skymmas.” Det beklagliga undan- därmed är ”en av de största succèser som den svenska taget är, skall det visa sig, Knut Stubbendorff. Längre bokmarknaden någonsin kunnat inregistrera, om inte fram i recensionen heter det: rentav den största”.

Vid genomläsandet av Andrée-boken konstaterar man med * tillfredsställelse den grannlagenhet och skicklighet, med vilka så gott som alla dess medarbetare löst sina uppgifter. Men det finnes ett kapitel, som betänkligt skorrar mot den Bland Knut Stubbendorffs efterlämnade papper åter- förnäma och sakliga tonen i de övriga. Det är redogörelsen finns ett utkast till en artikel betitlad ”Vetenskap och för ’Isbjörns’ expedition. Gunnar Horns vackra skildring journalistik kring Andrée-fynden”, skriven i anslutning av den första upptäckten efterlämnar intrycket av en man, till publiceringen av Med Örnen mot polen (originalet som drog skorna av sina fötter, ty han visste sig vara på finns hos Polarmuseet i Gränna). Först här får hans bit- heligt rum. Och man står vid ’Bratvaag’-männens sida, gri- terhet och ilska sitt fulla uttryck. Det handlar om vad pen och andaktsfullt stum, liksom de, inför minnets helgd. Men i nästa kapitel klampar herr Stubbendorff in, ännu som närmast kan ses som en skarp motsättning mot flåsande efter kapplöpningens hets, med sjöstövlarna på, professor Lithberg. Det rör sig om detaljer kring likfyn- med intervjublocket i högsta hugg och radion i beredskap. den och spekulationer om vad som hänt männen. En Hans JAG skjuts i förgrunden till den grad, att han t. o. m. av tvistefrågorna är den vid tiden för fynden omskrivna ursäktande diskuterar sin egen eventuella ovärdighet! Inför osäkerheten kring huruvida Frænkel fanns på Vitön el- herr Stubbendorffs synpunkter och genom Lithbergs små ler inte. Stubbendorff skriver: antydningar om reporterarmén i Tromsö förstår man den hemlighetsfullhet, med vilken regeringskommissionen, låt Bratvaag hade funnit rester av alla tre, men tidningarna vara kanske väl hermetiskt, omgav sig. Detta var helt en- och allmänheten lockades att tro på extra förvecklingar un- kelt en oundgänglig förutsättning för den arbetsro, som ut- der Andréedramats slutscener, så att Frænkel icke skulle ha redningsmännen behövde för att kunna lägga samman det kommit i land på ön. Man frågar sig helt naturligt varför, puzzle, som Andrée-expeditionens kvarlåtenskap utgjorde. 13 och jag tog mig en gång friheten ställa spörsmålet direkt till förryckte deras planer, dels av det faktum, att den s.k. vederbörande. Professor Lithberg svarade: Andréekommissionen på ett visst skede uppträdde som – Jag ansåg, att det angick inte allmänheten. konkurrent till Isbjörnsexpeditionens presskoncern Man spårar skadeglädje och högfärd. Isbjörns expedition beträffande det ekonomiska utbytet av berättelsen om lyckades skingra mysteriet i några detaljer. Men var icke professor Lithberg redan då besluten att ignorera den rätts- polardramat.” Utifrån detta hade Stubbendorff, skri- medicinska expertens utlåtande och förneka förekomsten ver han, i sin text givit uttryck för en förhoppning att av likfynd från tre man? Hade han månne icke redan byggt Isbjörns besättning skulle få ett officiellt erkännande upp en teori med förbigående av professor Hedrens sak- och även på ett ställe talat om ”vetenskapsmännens kunskap? Och skulle man icke månne i ett sådant förhål- recett”. ”Detta hade”, skriver han nu, ”alltsammans lande se upprinningen till den förargelse, som Isbjörns fynd strukits, censuren var en uppenbart avsiktlig åtgärd att till äventyrs vållat professorn? Den föraktade journalistiken förstöra”. Efter ett samtal med professor Lithberg och tog sig friheten att nära nog skaffa bevis för en viss grad av ovederhäftighet hos en vetenskapsman! För undertecknad andra tvingades, skriver Stubbendorff, ”censorn […] blir professor Lithbergs i ögonenfallande brist på hövlighet ta tillbaka en del detaljer och jag å min sida i fridens vid vårt första sammanträffande i Tromsö rätt förklarlig[t], namn gav mig beträffande ovan förstnämnda två mo- och likaså hans iver att i fortsättningen breda nya slöjor ment”. Han fortsätter: ”Däremot medgavs icke av oss av hemlighetsfullhet över kommissionens arbete – det var journalister, att professor Lithberg ägde en påstådd rätt måhända icke bara fråga om att bevara monopolet för bo- att förfara med bidrag till Andrée-boken hur han beha- ken utan det gällde också att dölja en uraktlåtenhet, som gade, utan det förklarades från ömse sidor till slut, att kunnat dra vissa följder över vetenskapsmännens anseende. sådant kapitlet nu var efter överenskommelsen, så skul- le det inflyta i boken”. När boken så kommer ut finner Stubbendorff fortsätter: ”Jag skall icke trötta ytterligare Stubbendorff att censorn, som han skriver, brutit avta- med detaljer. Det förefaller, som om professor Lithberg let. Stycken där Stubbendorff framhåller Isbjörns be- varit rov för ett heroiskt beslut att på vinst och för- sättnings ”duktighet och rådsnarhet” och att hans egen lust gå på sidan av de detaljer, vilka Isbjörns expedition framgång berott av deras insats har strukits och därige- fastställt, och påstå någonting annat. Är detta ett led nom fungerar, skriver han, ”det kollegiala maskineriet”. i en strävan att hävda ’en vetenskapsmans oavhäng- Genom den företagna strykningen kommer han alltså ighet’ av den profana journalistiken!” Stubbendorff att framstå som jagcentrerad och som framhållande sin går så vidare till det av Hans W:son Ahlmann omta- egen insats – ”jag” och inte ”vi” – just det som han lade redaktionsarbete som föregått publikationen av sedan kritiseras för av Svenska Dagbladet:s recensent. Med Örnen mot polen. Även här är känslorna heta. Stubbendorff spekulerar kring huruvida recensionen Överenskommelsen var, skriver Stubbendorff, att hans skrivits ”efter överenskommelse med hr Lithberg el- bidrag om Isbjörns färd skulle omfatta femtio sidor. ler någon annan i den s.k. Andréekommissionen”. Här Professor Lithberg kom senare att ändra detta påbud visar sig tydligt den motsättning mellan ’vetenskapen’ till tjugofem sidor; en kortning som Stubbendorff går och ’journalistiken’ som hela tiden skymtat i rappor- med på och försöker efterleva. Han lämnar till förlaget teringen kring Andréefynden. ”I varje fall vittnar”, något över tjugo sidor. Han fortsätter: ”När jag sedan fortsätter han, ”detta angrepp om fördomar mot den skulle läsa korrektur, fick jag på tryckeriet veta, icke modärna press, förutan vars resurser och organisation blott att professor Lithberg befallt korrekturet hem åtminstone icke bilden av de tre hjältarna i polarisen till sig, utan också att han på ett mot framställningen kunnat rekonstrueras så som skett, fördomar, som det hänsynslöst sätt och synnerligen klumpigt strukit ner sannerligen vore på tiden att förnämiteten i professor- kapitlet om Isbjörnsfärden till omkring 15 sidor.” (Här skatedern vande sig av med.” skall noteras att Horns framställning i boken omfat- Först 1952 får Stubbendorff möjlighet att med tar 23 sidor, Stubbendorffs 15.) Stubbendorff menar egna ord berätta sin historia kring Andréefynden. Det sig vara tystad och censurerad. Han skriver att hans sker i en serie artiklar publicerade i Lektyr, där repor- framställning varit betingad och färgad av ”dels den terns tävlingslusta kommer till sin fulla rätt samtidigt arrogans, med vilken Isbjörns expedition betraktats av som anblicken av Andréelägret skildras i en annan, de rättrogna vetenskapsmän, vilka funno sig störda i högtidligare ton. sin ensamrätt till behandling av Andrée-fynd, när det gjordes nya och kompletterande sådana, vilka måhända 14 Stubbendorff berättar om kapplöpningen om nyheterna. På väg till Tromsö finner han sig dela tåg med konkurrenterna Einar Fors Bergström och Kalle Ransell från Svenska Dagbladet. De tre leker, skriver han, ”kurragömma med vilka uppdrag vi var ute på”. I Narvik gör han ”ett utbrytningsförsök” för att bilvägen och med färja hinna före till Tromsö. Han skriver: ”Men på rakstugan fick herrarna frånSvenska Dagbladet höra talas om samma möjlighet och rusade upp och ut, hop- pade i en bil och hann i sista sekunden till färjan, och trodde så, att det var de som hade lagt ett dygn mellan sig och mig. Återseendet blev muntert. Ransell hade servetten kvar under hakan. Einar Fors hade glömt torka tvållöddret från sina blomstrande kinder.” Det är Stubbendorff själv, berättar han nu, som först fattar beslutet att ta sig till Vitön i stället för att med osäkert resultat jaga Gunnar Horn och Bratvaag. Om landstig- ningen på Vitön skriver han: ”Jag väntade inte att finna någonting sensationellt. För mig var uppdraget krönt med framgång bara jag hade kunnat sätta foten på ön. För mig betydde det en framgång att ens kunna beskri- va detta ödsliga, okända land.” Här framställs också, i ett annat ljus än i Med Örnen mot polen, ankomsten till Andréelägret. Isbjörns besättning vill röva souvenirer från den frusna marken och det blir Stubbendorff som får sätta den högtidliga tonen: ”Det brann i karlarna efter att få springa fram och lägga vantarna på ’minnen’. Jag såg mig om på dem och tog mössan av mig. Då blev de allvarliga och stillade sin rovlystnad och strök flagg alla sju. Där stod vi så ett litet tag, lagom länge.” Och med denna lagom långa tystnad kommer så rapporteringen kring Andréefynden efter tjugotvå år till sitt slut.

15