Hur objektiv är den svenska storstadspressen? - En granskning av 2014 års valrörelse Erik Elowsson Institutionen för mediestudier Examensarbete 15 hp Vårterminen 2015 Medie- och Kommunikationsvetenskap Handledare: Göran Leth Examinator: Anja Hirdman Sammanfattning I denna uppsats används kvantitativ innehållsanalys för att pröva storstadspressens objektivitet gällande rapporteringen om valrörelsen 2014. Storstadspressen definieras som de fyra stockholmstidningarna: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Syftet är att kartlägga hur dessa tidningar rapporterar om sammanhållningen inom de två politiska blocken, Alliansen och De rödgröna, vilka konkurrerar om att bilda regering efter valet. Objektivitet har operationaliserats som opartiskhet, vilket avser att medier balanserar uppmärksamheten och graden av positiv och negativ framställning mellan parterna i ett givet sammanhang. Resultaten indikerade att storstadspressens rapportering av valrörelsen, med avseende på sammanhållningen inom blocken, gynnade Alliansen mer än De rödgröna och att skillnaderna mellan tidningarna var betydande. För två av fyra tidningar kunde partiskhetsutlåtanden göras, där en bedöms som partisk och en som opartisk. Dagens Nyheters rapportering bedömdes som partisk, då Alliansens fick betydligt mer uppmärksamhet och nästan uteslutande positiv uppmärksamhet, samtidigt som De rödgröna fick avsevärt mindre utrymme och mestadels negativ uppmärksamhet. Svenska Dagbladet å andra sidan lyckades balansera sin rapportering mellan blocken, både i fråga om utrymme och behandling och bedömdes därför som opartisk i frågan. Aftonbladet och Expressens resultat var tvetydiga och tillät inte att utlåtanden gjordes, åt det ena eller andra hållet. Nyckelord: objektivitet, partiskhet, valrörelse, storstadspressen, kvantitativ innehållsanalys Innehållsförteckning Kapitel 1. Introduktion 3 Bakgrund och problemdiskussion 4 Syfte 5 Problemställning 5 Material och avgränsningar 6 Kapitel 2. Tidigare forskning 8 Amerikanska objektivitetsmätningar 8 Objektivitetsmätningar av medievalrörelser 9 Kapitel 3. Teori 12 Objektivitet 12 Begreppsdefinition 13 Partiskhetsutlåtande 14 Kapitel 4. Metod 16 Studiens utformning 16 Ansats och forskningsstrategi 17 Studiedesign 17 Urval 17 Enheter 18 Urvalsenhet 18 Analysenhet 18 Kontextenhet 18 Kodningsprocessen 19 Variabler och datanivå 19 Operationaliseringar 19 Kodningsmanual 20 Beslutsschema 21 Kodbok 22 Analysmetod 23 Kapitel 5. Analys 25 Delstudiernas resultat 25 Expressen 26 Dagens Nyheter 27 Aftonbladet 27 Svenska Dagbladet Diskussion 29 Aktörsbehandlingsindex 29 Partiskhetsutlåtande 30 Konklusion 31 Slutsats 31 Studiens betydelse 33 Förslag på framtida forskning 33 Referenser 34 2 Kapitel 1. Introduktion 2014 års valrörelse kom i hög grad att präglas av den så kallade regeringsfrågan, d.v.s. hur politiska aktörer samarbetar för att kunna bilda regering (svt.se). Osäkerheten kring huruvida något av de politiska blocken skulle få tillräckligt många riksdagsmandat för att kunna bilda en stabil regering, tycks ha bidragit till att debatten till stor del kom att kretsa kring denna fråga. Att realpolitik hamnar högt upp på dagordningen i det svenska politiska livet är dock inte något nytt; Sverige har en lång tradition av att premiera pragmatism, förutsägbarhet och breda överenskommelser (Bergh, 2014; Bergh, 2009). Därför var det också under den socialdemokratiska hegemonin något av ett trumfkort för regeringspartiet, att ifrågasätta den borgerliga oppositionens förmåga att komma överens, hålla ihop och agera ansvarsfullt (Pihlblad 2014). Inte minst före detta Statsminister Göran Persson hade för vana att kritisera sina politiska motståndare på basis av deras duglighet (Sveriges Television, SVT, 2015). I valrörelsen 2002 exempelvis, sade Persson följande till den dåvarande moderatledaren Bo Lundgren: ”Jag står mitt emot en person som körde sönder Sveriges finanser. Jag har rett upp dem; tillsammans med andra. Vi har betalat trehundra tjugotusen miljoner i skatt, på den statsskuld som du lät växa med nästan sexhundra miljarder. Så ser det ut.” (Valet 2002 – Duellen SVT, 9 sep 2002) Förhållandet tycks nu vara det omvända. Argumentationslinjen har sedan dess anammats av den borgerliga regeringen vilken, inte olikt tidigare socialdemokratiska regeringar, har tagit varje chans att kritisera oppositionen för dess politiska splittring, ansvarslöshet och allmänna oförmåga. Statsminister Fredrik Reinfeldt utryckte sig bl.a. så här om De rödgröna, under valrörelsen 2014: ”Problemet är att De rödgröna bara finns när de presenterar opinionsmätningar, annars finns dem inte. De har inga gemensamma förslag, de pratar inte med varandra och presenterar ingen gemensam politik” (Gomorron Sverige, SVT, 21 aug, 2014.) Att politiska motståndare ifrågasätter varandras duglighet, kunskap och integritet är dock inget märkvärdigt sig. Den här typen av kritik är nog snarast att betrakta som en naturlig del av varje politiks styrelseform. Vidare tycks berörd dynamik mellan regering och opposition, vara karakteristisk för parlamentariska demokratier. 3 Oaktat detta, pekar mycket på att det svenska politiska landskapets successiva rörelse mot mitten har bidragit till att föra debatten i en realpolitisk riktning (svd.se). När de politiska partiernas positioner ligger nära varandra, är det naturligt att diskussionen får en mer praktisk ”hur-prägel” och att mer övergripande idéfrågor får mindre utrymme. Som beskrivits ovan tycks regeringsfrågan spela en än mer avgörande roll i svenska valrörelser. Därtill används denna fråga flitigt av båda blocken som politiskt vapen för att misskreditera motståndarsidan. Av nämnda anledningar uppfattas det som särskilt viktigt för den demokratiska processen att nyhetsmedier upprätthåller en objektiv och opartisk hållning i regeringsfrågan. Således kommer också opartiskhet i regeringsfrågan att tjäna som centralt tema för denna uppsats, vilken inriktas på storstadspressens bevakning av valrörelsen 2014. 1.2 Bakgrund och problemdiskussion Mycket talar för att medias rapportering om valrörelser har blivit allt mer objektiv och professionell över tid (Asp, 2011). Detta måste betraktas som ett gott betyg för svenska nyhetsmedier och som ett kvitto på att uppgiften i hög grad genomförs framgångsrikt. Dock indikerade medieforskaren Kent Asps (2011) studie av rapportering om valrörelsen 2010 att dagligpressen visade prov på betydande partiskhet, när det kom till hur sammanhållningen inom de båda blocken porträtterades. Detta då konflikter och splittring inom det rödgröna blocket fick ett oproportionerligt stort utrymme. Till detta hör att den interna sammanhållningen inom blocken har blivit allt viktigare för att vinna väljarnas förtroende i det nu rådande svenska politiska klimatet. I och med detta är det också särskilt viktigt att nyhetsmedier arbetar för att upprätthålla ett objektivt förhållningssätt när frågor om sammanhållning bevakas. Denna studie ämnar kartlägga dagspressens objektivitet eller brist på objektivitet i rapportering rörande sammanhållningen inom den borgerliga alliansen respektive det Rödgröna blocket, inom ramen för valrörelsen som leder upp till 2014 års riksdagsval. Denna frågeställning anses motiverad då svensk rikspolitik i allt högre grad har kommit att präglas av den rådande blockindelningen. Följaktligen har sammanhållningen inom 4 blocken kommit att bli en allt viktigare egenskap för de konstellationer av politiska partier som söker gemensamt mandat för att bilda regering. Vidare bedöms sammanhållningen inom blocken som ett relevant forskningsområde, då en studie av Kent Asp (2011) kunde påvisa betydande skillnader i hur sammanhållningen inom de båda blocken porträtterades i valrörelsen 2010. 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att studera hur storstadspressen fullföljer sitt journalistikuppdrag som objektivt granskande aktörer i den demokratiska processen, inom den kontext som 2014 års valrörelse utgör. Mer specifikt är avsikten att studera dagligpressens rapportering av sammanhållningen inom de två politiska huvudgrupperingarna, som konkurrerar om att bilda regeringen efter valet. Studien motiveras av att just sammanhållningen inom blocken visade sig vara ett område där betydande opartiskhet har kunnat påvisas i en studie av förra riksdagsvalet 2010 (Asp, 2011) och då den egenskap har blivit allt viktigare för att uppfattas som ett trovärdigt regeringsalternativ av väljarna. Vidare är målsättningen att uppsatsen ska bidra till förståelsen av journalistikens roll i den demokratiska processen, satt i relation till den allt mer cementerade blockindelningen. 1.4 Problemställning Denna studie ämnar besvara följande fråga: I vilken utsträckning lyckas storstadspressen upprätthålla en objektiv hållning i frågan om sammanhållningen inom blocken vid rapporteringen av valrörelsen 2014? Med utgångspunkt i Jörgen Westerståhls (1971) konceptualisering av objektivitet, operationaliseras begreppet till att i den här studien avse opartiskhet. Opartiskhet i sin tur åsyftar en hållning där media strävar efter att balansera sin rapportering av aktörerna i ett sammanhang, så att ingen gynnas eller missgynnas på ett oskäligt sätt. Med denna operationalisering i beaktan fördelas problemställningen på tre delfrågor: Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen av sammanhållningen inom 5 blocken, i fråga om uppmärksamhetens karaktär (d.v.s. negativ eller positiv rapportering)? Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen mellan blocken, i fråga om utrymme? Kan någon av de fyra tidningarna