Hur Objektiv Är Den Svenska Storstadspressen?

Home , Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet

Hur objektiv är den svenska storstadspressen?

- En granskning av 2014 års valrörelse

Erik Elowsson

Institutionen för mediestudier

Examensarbete 15 hp Vårterminen 2015 Medie- och Kommunikationsvetenskap Handledare: Göran Leth Examinator: Anja Hirdman

Sammanfattning

I denna uppsats används kvantitativ innehållsanalys för att pröva storstadspressens objektivitet gällande rapporteringen om valrörelsen 2014. Storstadspressen definieras som de fyra stockholmstidningarna: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Syftet är att kartlägga hur dessa tidningar rapporterar om sammanhållningen inom de två politiska blocken, Alliansen och De rödgröna, vilka konkurrerar om att bilda regering efter valet. Objektivitet har operationaliserats som opartiskhet, vilket avser att medier balanserar uppmärksamheten och graden av positiv och negativ framställning mellan parterna i ett givet sammanhang. Resultaten indikerade att storstadspressens rapportering av valrörelsen, med avseende på sammanhållningen inom blocken, gynnade Alliansen mer än De rödgröna och att skillnaderna mellan tidningarna var betydande. För två av fyra tidningar kunde partiskhetsutlåtanden göras, där en bedöms som partisk och en som opartisk. Dagens Nyheters rapportering bedömdes som partisk, då Alliansens fick betydligt mer uppmärksamhet och nästan uteslutande positiv uppmärksamhet, samtidigt som De rödgröna fick avsevärt mindre utrymme och mestadels negativ uppmärksamhet. Svenska Dagbladet å andra sidan lyckades balansera sin rapportering mellan blocken, både i fråga om utrymme och behandling och bedömdes därför som opartisk i frågan. Aftonbladet och Expressens resultat var tvetydiga och tillät inte att utlåtanden gjordes, åt det ena eller andra hållet.

Nyckelord: objektivitet, partiskhet, valrörelse, storstadspressen, kvantitativ innehållsanalys

Innehållsförteckning

Kapitel 1. Introduktion 3 Bakgrund och problemdiskussion 4 Syfte 5 Problemställning 5 Material och avgränsningar 6

Kapitel 2. Tidigare forskning 8 Amerikanska objektivitetsmätningar 8 Objektivitetsmätningar av medievalrörelser 9

Kapitel 3. Teori 12 Objektivitet 12 Begreppsdefinition 13 Partiskhetsutlåtande 14

Kapitel 4. Metod 16 Studiens utformning 16 Ansats och forskningsstrategi 17 Studiedesign 17 Urval 17 Enheter 18 Urvalsenhet 18 Analysenhet 18 Kontextenhet 18 Kodningsprocessen 19 Variabler och datanivå 19 Operationaliseringar 19 Kodningsmanual 20 Beslutsschema 21 Kodbok 22 Analysmetod 23

Kapitel 5. Analys 25 Delstudiernas resultat 25 Expressen 26 Dagens Nyheter 27 Aftonbladet 27 Svenska Dagbladet Diskussion 29 Aktörsbehandlingsindex 29 Partiskhetsutlåtande 30 Konklusion 31 Slutsats 31 Studiens betydelse 33 Förslag på framtida forskning 33

Referenser 34 2

Kapitel 1. Introduktion

2014 års valrörelse kom i hög grad att präglas av den så kallade regeringsfrågan, d.v.s. hur politiska aktörer samarbetar för att kunna bilda regering (svt.se). Osäkerheten kring huruvida något av de politiska blocken skulle få tillräckligt många riksdagsmandat för att kunna bilda en stabil regering, tycks ha bidragit till att debatten till stor del kom att kretsa kring denna fråga. Att realpolitik hamnar högt upp på dagordningen i det svenska politiska livet är dock inte något nytt; Sverige har en lång tradition av att premiera pragmatism, förutsägbarhet och breda överenskommelser (Bergh, 2014; Bergh, 2009). Därför var det också under den socialdemokratiska hegemonin något av ett trumfkort för regeringspartiet, att ifrågasätta den borgerliga oppositionens förmåga att komma överens, hålla ihop och agera ansvarsfullt (Pihlblad 2014).

Inte minst före detta Statsminister Göran Persson hade för vana att kritisera sina politiska motståndare på basis av deras duglighet (Sveriges Television, SVT, 2015). I valrörelsen 2002 exempelvis, sade Persson följande till den dåvarande moderatledaren Bo Lundgren: ”Jag står mitt emot en person som körde sönder Sveriges finanser. Jag har rett upp dem; tillsammans med andra. Vi har betalat trehundra tjugotusen miljoner i skatt, på den statsskuld som du lät växa med nästan sexhundra miljarder. Så ser det ut.” (Valet 2002 – Duellen SVT, 9 sep 2002)

Förhållandet tycks nu vara det omvända. Argumentationslinjen har sedan dess anammats av den borgerliga regeringen vilken, inte olikt tidigare socialdemokratiska regeringar, har tagit varje chans att kritisera oppositionen för dess politiska splittring, ansvarslöshet och allmänna oförmåga. Statsminister Fredrik Reinfeldt utryckte sig bl.a. så här om De rödgröna, under valrörelsen 2014: ”Problemet är att De rödgröna bara finns när de presenterar opinionsmätningar, annars finns dem inte. De har inga gemensamma förslag, de pratar inte med varandra och presenterar ingen gemensam politik” (Gomorron Sverige, SVT, 21 aug, 2014.)

Att politiska motståndare ifrågasätter varandras duglighet, kunskap och integritet är dock inget märkvärdigt sig. Den här typen av kritik är nog snarast att betrakta som en naturlig del av varje politiks styrelseform. Vidare tycks berörd dynamik mellan regering och opposition, vara karakteristisk för parlamentariska demokratier.

Oaktat detta, pekar mycket på att det svenska politiska landskapets successiva rörelse mot mitten har bidragit till att föra debatten i en realpolitisk riktning (svd.se). När de politiska partiernas positioner ligger nära varandra, är det naturligt att diskussionen får en mer praktisk ”hur-prägel” och att mer övergripande idéfrågor får mindre utrymme.

Som beskrivits ovan tycks regeringsfrågan spela en än mer avgörande roll i svenska valrörelser. Därtill används denna fråga flitigt av båda blocken som politiskt vapen för att misskreditera motståndarsidan. Av nämnda anledningar uppfattas det som särskilt viktigt för den demokratiska processen att nyhetsmedier upprätthåller en objektiv och opartisk hållning i regeringsfrågan. Således kommer också opartiskhet i regeringsfrågan att tjäna som centralt tema för denna uppsats, vilken inriktas på storstadspressens bevakning av valrörelsen 2014.

1.2 Bakgrund och problemdiskussion Mycket talar för att medias rapportering om valrörelser har blivit allt mer objektiv och professionell över tid (Asp, 2011). Detta måste betraktas som ett gott betyg för svenska nyhetsmedier och som ett kvitto på att uppgiften i hög grad genomförs framgångsrikt. Dock indikerade medieforskaren Kent Asps (2011) studie av rapportering om valrörelsen 2010 att dagligpressen visade prov på betydande partiskhet, när det kom till hur sammanhållningen inom de båda blocken porträtterades. Detta då konflikter och splittring inom det rödgröna blocket fick ett oproportionerligt stort utrymme. Till detta hör att den interna sammanhållningen inom blocken har blivit allt viktigare för att vinna väljarnas förtroende i det nu rådande svenska politiska klimatet. I och med detta är det också särskilt viktigt att nyhetsmedier arbetar för att upprätthålla ett objektivt förhållningssätt när frågor om sammanhållning bevakas.

Denna studie ämnar kartlägga dagspressens objektivitet eller brist på objektivitet i rapportering rörande sammanhållningen inom den borgerliga alliansen respektive det Rödgröna blocket, inom ramen för valrörelsen som leder upp till 2014 års riksdagsval. Denna frågeställning anses motiverad då svensk rikspolitik i allt högre grad har kommit att präglas av den rådande blockindelningen. Följaktligen har sammanhållningen inom

blocken kommit att bli en allt viktigare egenskap för de konstellationer av politiska partier som söker gemensamt mandat för att bilda regering. Vidare bedöms sammanhållningen inom blocken som ett relevant forskningsområde, då en studie av Kent Asp (2011) kunde påvisa betydande skillnader i hur sammanhållningen inom de båda blocken porträtterades i valrörelsen 2010.

1.3 Syfte

Syftet med uppsatsen är att studera hur storstadspressen fullföljer sitt journalistikuppdrag som objektivt granskande aktörer i den demokratiska processen, inom den kontext som 2014 års valrörelse utgör. Mer specifikt är avsikten att studera dagligpressens rapportering av sammanhållningen inom de två politiska huvudgrupperingarna, som konkurrerar om att bilda regeringen efter valet. Studien motiveras av att just sammanhållningen inom blocken visade sig vara ett område där betydande opartiskhet har kunnat påvisas i en studie av förra riksdagsvalet 2010 (Asp, 2011) och då den egenskap har blivit allt viktigare för att uppfattas som ett trovärdigt regeringsalternativ av väljarna. Vidare är målsättningen att uppsatsen ska bidra till förståelsen av journalistikens roll i den demokratiska processen, satt i relation till den allt mer cementerade blockindelningen.

1.4 Problemställning

Denna studie ämnar besvara följande fråga:

I vilken utsträckning lyckas storstadspressen upprätthålla en objektiv hållning i frågan om sammanhållningen inom blocken vid rapporteringen av valrörelsen 2014?

Med utgångspunkt i Jörgen Westerståhls (1971) konceptualisering av objektivitet, operationaliseras begreppet till att i den här studien avse opartiskhet. Opartiskhet i sin tur åsyftar en hållning där media strävar efter att balansera sin rapportering av aktörerna i ett sammanhang, så att ingen gynnas eller missgynnas på ett oskäligt sätt. Med denna operationalisering i beaktan fördelas problemställningen på tre delfrågor:

Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen av sammanhållningen inom

blocken, i fråga om uppmärksamhetens karaktär (d.v.s. negativ eller positiv rapportering)?

Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen mellan blocken, i fråga om utrymme?

Kan någon av de fyra tidningarna sägas vara partisk eller opartisk i fråga om rapporteringen av sammanhållningen inom blocken?

1.5 Material och avgränsningar

De fyra tidningarna: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SVD), vilka ibland kallas storstadspressen, kommer att studeras i denna uppsats. Ned följer en kort presentation av varje tidning.

Kvällstidningen Aftonbladet grundades 1830 och är Sveriges största dagstidning, om web-räckvidd inberäknas (dagspress.se). Dess politiska beteckning är ”oberoende socialdemokratisk” och tidningen har historiskt starka kopplingar till arbetarrörelsen. 1956 förvärvades Aftonbladet av Landsorganisationen (LO), som dock i omgångar sålt stora aktieinnehav till den norska mediekoncernen Schibsted vilken nu är tidningens majoritetsägare. Trots att LO idag bara äger 9 % av Aftonbladet förbehåller sig fackförbundet genom avtal rätten att utse chefredaktörer inom politik-, debatt- och kulturområdena.

Kvällstidningen Expressen är Sveriges näststörsta dagstidning (dagspressen.se) och betecknar sig som ”obunden liberal”. Den grundades 1944 av Albert Bonnier och ingår sedan dess i mediekoncernen Bonnier AB (wikipedia.org).

Dagens Nyheter grundades 1864 och är Sveriges tredje största dagstidning (dagspress.se), den ges ut i hela landet men har ett huvudstadsfokus. DN förvärvades av Bonnier AB 1909 och har sedan dess förblivit i koncernens ägo. Dess politiska beteckning är ”obunden liberal” och därutöver säger sig tidningen ha ambitionen att vara en förvaltare av upplysningstraditionen (wikipedia.org).

Svenska Dagbladet är en stockholmsbaserad morgontidning som grundades 1884 och som sedan 1998 ingår i Schibstedkoncernen. Om web-räckvidd inberäknas är SVD Sveriges fjärde största dagstidning (dagspressen.se) och bär sedan 1977 den politiska beteckningen ”obunden moderat” (wikipedia.org).

De artiklar som uppfyller följande tre kriterier är av intresse för studien:

1. Artikeln är publicerad under den officiella valrörelsen, vilket definieras som de tre veckor som ledde upp till valet (Nord, Strömbäck 2009). 2. Artikeln berör valrörelsen. 3. Artikeln berör sammanhållningen inom något av blocken.

Vidare gör syftet gällande att hela den svenska dagstidningsmarknaden är relevant för frågeställningen. Studien kommer dock endast att omfatta de fyra storstadstidningarna, vilket kan öppna upp för oönskad snedvridning. Trots denna brist är det författarens bedömning att de centrala tendenserna i all väsentlighet blir detsamma som om studien skulle inkludera samtliga svenska dagstidningar. Denna uppfattning styrks av att sagda tidningar står för en väsentlig del av den totala marknaden (tns-sifo.se). Vidare motiverar storstadspressens status som tongivande journalistiska institutioner, antagandet att de tjänar som förebilder för mindre tidningar. Följaktligen bör tendenser i de större tidningarnas rapportering även återfinnas i de lokaltidningar som inte inkluderas i studien, vilket gör att slutsatser som dras i denna studie kan antas vara generella för hela den svenska tidningsmarknaden.

Kapitel 2. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer relevant forskning från Sverige och USA gällande objektivitet i nyhetsmedia att presenteras. Först görs en redogörelse av den amerikanska empiriska objektivitetsforskning, där tre artiklar avhandlas närmare. Därefter beskrivs och diskuteras Jörgen Westerståhls (1971) och Kent Asps (2011, 2007, 2003) studier av svenska valrörelser.

2.1 Amerikanska objektivitetsmätningar

USA anses vara det västland som har den starkaste journalistiska objektivitetsnormen och landet har givit upphov till merparten av den forskning som bedrivits på området under de senaste decennierna (Donsbach och Klett, 1993). Den amerikanska diskussionen har framförallt handlat om huruvida nationens nyhetsmedier kan sägas vara liberalt vinklade och orsakerna till denna eventuella vinkling. Det är dock endast ett fåtal artiklar, som likt denna, sökt att på ett systematiskt kvantitativt sätt mäta nyhetsrapporteringens objektivitet. Även om antalet studier är få, så är resultaten samstämmiga i att konstatera förekomsten av en generell vänstervinkling av amerikansk nyhetsmedia (Lott och Hassett 2004; Groseclose och Milyos, 2005; Duham 2010).

Ett viktigt bidrag till kunskapen om graden av politiskt oberoende i amerikanska nyhetsmedier gjordes av Groseclose och Milyo i och med publikationen av deras artikel ”A Measure Of Media Bias” (2005). I denna artikel kunde de genom en enkel och uppfinningsrik metod kvantifiera graden av vinkling i olika mediers nyhetsmaterial. Uträkningen gjordes genom att det antalet gånger som en tidning, TV- eller radiokanal citerade en tankesmedja eller annan politisk intresseorganisation jämfördes med det antalet gånger som samma organisation citerats i olika kongressanföranden. I denna uträkning sågs talarens partitillhörighet som en indikator på organisationens politiska hemvist. Groseclose och Milyos (2005) resultat vittnade om en kraftig vinkling av nyhetsmaterial i liberal riktning och de kunde konstatera att 17 av de 20 nyhetsredaktioner som studien inkluderade, var mer liberala än den genomsnittlige kongressledamoten under den aktuella perioden. 8

I artikeln ”Framing the Right Suspects: Measuring Media Bias” av Wayne Duham (2010) studerades ideologisk snedvridning i fyra framstående amerikanska dagstidningar. Studien kartlade skillnader i referenser till politiskt orienterade tankesmedjor. Duhams grundantagande var att om en tidning refererade till material publicerat av en tankesmedja, utan att samtidigt göra läsaren varse om dess politiska agenda, var detta att betrakta som partiskhet. På motsvarande sätt betraktades redovisningen av en tankesmedjas ideologiska etikett som ett utryck för opartiskhet. Resultatet kan sammanfattas som att påtaglig snedvridning i liberal riktningen gick att påvisa. Detta då samtliga av de sex framstående dagstidningarna, som studien avsåg, var mer benägna att ta upp den ideologiska kontexten i samband med att referens gjorts till en konservativ tankesmedja, än till en liberal (2010).

Lott och Hassett (2004) närmade sig frågan om hur objektiv den amerikanska pressen kan sägas vara, genom att empiriskt studera förekomsten av opartiskhet inom det ekonomiska nyhetsfältet. Studien tog i beaktan fyra variabler i form av artiklar rörande arbetslöshet, tillväxt, försäljning av sällanköpsvaror och detaljhandelsförsäljning. Den oberoende variabeln, som användes för att belägga eventuell partiskhet, var presidentens partitillhörighet vid den aktuella tidpunkten. Resultatet gav en stark indikation på att nyhetspressen var mer benägen att uppmärksamma gynnsam ekonomisk utveckling om en demokrat innehade presidentämbetet, än om denna tillhörde det republikanska partiet. Därtill tenderade samma makroekonomiska nyckeltal att beskrivas i mer positiva ordalag om presidenten var demokrat (Lott och Hassett, 2004).

2.2 Objektivitetsmätningar av medievalrörelser

Genom åren har ett flertal studier på ämnet ”nyhetsmediers objektivitet” genomförts av svenska forskare i en svensk kontext. Flertalet valrörelser sedan 60-talet har på ett eller annat sätt studerats inom ramen för ett forskningsprojekt av den här typen. Jag kommer att närmare beröra en studie av Jörgen Westerståhl, vilken avsåg 1968-års valrörelse, samt en serie studier under ledning av Kent Asp som berör 2002, 2006 och 2010 års valrörelser. 9

Westerståhls studie (1971) kring valrörelsen 1968, hade som syfte att undersöka hur väl SVT och Sveriges Radio (SR) uppfyllde kraven på objektiv rapportering i samband med valrörelsen inför riksdagsvalet. Mer precist studerades i vilken grad aktörerna inom public service uppfyllde ett antal objektivitetskrav. Dessa krav gällde balanserad rapportering, en nyhetsselektion som kännetecknas av relevans och en neutral presentation utan betydande inslag av normfärgat språkbruk. Westerståhls analys kan sammantaget återges som att SR och SVT generellt uppfyllde objektivitetskraven, men att dessa nyhetsredaktioner fokuserade sin rapporteringen kring vissa partier och ämnen. Denna styrning föreföll dock ha varit motiverad av vad som uppfattades som allmänintresse och inte av sympatier och/eller antipatier för någon part. Vidare tycks framförallt ett parti ha förfördelats av SR och SVT och detta är Folkpartiet, som fick ett oproportionerligt stort utrymme i rapportering. Denna fördel verkar dock ha varit motiverad av att Folkpartiet utsågs till det ledande oppositionspartiet och ställdes i kontrast mot regeringspartiet Socialdemokraterna (Westerståhls, 1971).

Kent Asp (2011, 2007, 2003) har inom ramen för forskningsprogrammet ”Journalistik och Demokrati” studerat mediernas bevakning av de tio senaste valrörelserna. Dessa studier har utgått från ett normativt demokratiskt perspektiv och har bland annat behandlat frågor rörande objektivitet, partiskhet och rättvis och/eller icke rättvis behandling av de politiska aktörerna. En central tendens, som journalistik- och demokratistudierna har kunnat påvisa, är att svenska dagstidningar har blivit allt mer professionella och opartiska över tid, samtidigt som banden mellan partierna och dagstidningarna har försvagats (Asp, 2011).

I 2002 års valrörelse gavs de borgerliga partierna generellt en mer fördelaktig bevakning (Asp, 2003). På det hela taget tycktes det som att mittenpartierna gynnades mest då Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet var vinnare i mediernas bevakning av valrörelsen. Socialdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet fick den minst gynnsamma behandlingen av media. Asp (2003) menade att anledningen till Folkpartiets framgångar i pressen berodde på att partiets huvudfrågor integrationen och skolan, där partiet tycks ha haft problemformuleringsföreträde, gavs omfattande

utrymme.

Moderaternas ofördelaktiga återgivning kunde delvis förklaras av den så kallade ”Valstugeskandalen” som inträffade mitt under valrörelsen. Valstugeskandalen har blivit benämningen på den intensiva debatt som följde efter att flera partiföreträdare filmats med dold kamera av SVT när de gjorde främlingsfientliga och rasistiska uttalanden, där det stora flertalet var moderater. Även beaktat denna händelse fick Moderaterna enligt Asp (2003) en signifikant mindre fördelaktig uppmärksamhet, än de tre andra borgerliga partierna.

Socialdemokraterna var enligt studien (Asps , 2003) den minst gynnade medieaktören av samtliga riksdagspartier. Detta kunde framförallt härledas till den, i relativa termer, begränsade exponeringen som partiet erhöll.

Asps studie av 2006 års valrörelse vittnade om att mönstret gällande behandlingen av regeringsalternativen i stor utsträckning liknande det från 2002. Detta då det borgerliga alternativet åtnjöt en genomgående mer fördelaktig behandling än De rödgröna. Dock tycks den övergripande tendensen ha varit att valbevakningen blivit mer opartisk i jämförelse med 2002. Denna utveckling kunde bland annat förklaras av att SVTs nyhetsprogram blivit avsevärt mer balanserade (Asp, 2007).

En tendens som Asp kunde påvisa i studien från 2010 var att när det gäller medias bild av sammanhållningen inom blocken, får De rödgröna en genomgående mindre fördelaktig porträttering. Tendensen skulle kunna beskrivas som måttlig men generell för de olika kanalerna. Den mest negativa bilden av sammanhållningen inom De rödgröna återgavs något förvånande i de socialdemokratiska tidningarna Aftonbladet och Norrländska Socialdemokraten, vilket primärt handlade om intern kritik mot samarbetet med MP och V (Asp, 2011).

Kapitel 3. Teori

Då denna uppsats ämnar granska nyhetspressens objektivitet, krävs det att begreppet ges en teoretisk förankring och att dess betydelse för uppsatsen diskuteras. I detta kapitel kommer en specifik operationell definition av objektivitet att presenteras. Således diskuteras begreppet från flera perspektiv med syfte att urskilja de aspekter som är mest tillämpliga för denna studie, varpå en operationell definition av objektivitet bestämmas.

3.1 Objektivitet Objektivitetsbegreppet har haft en något skiftande betydelse beroende på vilket land och vilken tidsepok som avses. Ett flertal definitioner har förkommit sedan begreppet började användas i journalistiska sammanhang under 1920-talet (Stroud & Reese, 2008). DeFleur & Dennis (1991) framställer att objektivitet är en sammansättning av tre ideal: 1) separerandet av fakta från åsikt, 2) att nyheter förmedlas befriat från känslomässiga inslag och 3) att alla intressenter får komma till tals på ett sätt som ger publiken en komplett bild av det aktuella förloppet. Stroud & Reese (2008) å andra sidan, företräder en något bredare syn på begreppet och beskriver objektivet som ett mångskiftande koncept som inbegriper en rad betydelser. Dessa kan vara att journalisten intar ett distanserat förhållningsätt i relation till det ämne som rapporteringen avser samt en uppsättning metoder avsedda att producera sanningsenliga nyheter.

Därtill menar Stroud & Reese (2008) att objektivitet avser ett normativitetsideal om närvaron av en faktisk sanning som journalisten kan nå. Trots att dessa två definitioner är adekvata och tydligt formulerade är de avsedda för amerikanska förhållanden och då denna studie berör svenska medier, gör författaren bedömningen att en europeisk definition av objektivitet antagligen passar bättre. Denna slutsats motiveras främst av att relevant forskning talar för att det alltjämt finns väsentliga skillnader i synen på begreppet i USA och i Europa (Donsbach & Klett, 1993).

3.2 Begreppsdefinition

Den främsta svenska auktoriteten på området ”objektiv nyhetsförmedling” kan sägas vara Jörgen Westerståhl, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet 1952-82 (sv.wikipedia.org). I Westerståhls bok Objektiv nyhetsförmedling (1971) presenteras en definition och ett teoretiskt ramverk kring begreppet. Att begreppet ibland uppfattas som komplicerat, har enligt Westerståhl (1971) att göra med att det rymmer en underliggande dubbelnatur. Å ena sidan handlar begreppet om återgivning av verkligheten och å andra sidan om förhållningsätt till de givna intressenterna i ett sammanhang. Westersthål (1971) gör därför en indelning av objektivitetsbegreppet i de aspekter som har med saklighet och de som har med opartiskhet att göra.

Saklighet är kopplat till återgivningen av verkligheten medan opartiskhet relaterar till balanseringen av olika intressen. Enligt denna definition av objektivitet kan begreppet ses som något av en samlingsterm, vilken verkar på olika semantiska nivåer. Förutom

den första nivån objektivitet, och den andra nivån, vilken består av saklighet och opartiskhet, så finns det en tredje nivå vilken utgörs av fyra delbegrepp. Dessa fyra är Sanning och relevans vilka är länkade till nivå tvås saklighet, medan balans/opartiskhet och neutral presentation är länkade till opartiskhet. Denna schematisering är tacksam för forskare som ämnar studera objektivitet, då den underlättar att en viss aspekt av konceptet isoleras och studeras.

Den dimension av objektivitetsbegreppet som enligt Westerståhl (1971) medför flest komplikationer och som ofta ger upphov till åsikter av typen ”objektivitet är omöjligt att uppnå”, är saklighetsaspekten. Westerståhl (1971) menar att saklighetsaspekten är länkad till epistemologiska frågeställningar om vilken kunskap som kan betraktas som tillförlitlig. Opartiskhetsaspekten å andra sidan är mindre komplex och lättare att pröva empiriskt, vilket kommer utvecklas vidare nedan. Därtill uppfattar författaren den sistnämnda aspekten av objektivitetsbegreppet som mest relevant för den aktuella problemställningen. Detta då en valrörelse inte rimligen kan ses som en enskild händelse vilken kan återges mer eller mindre exakt; utan beskrivs bättre som ett utdraget skeende där ett antal aktörer konkurrerar om uppmärksamhet och tolkningsföreträde. Objektivitet operationaliseras därför som opartiskhet och studien antar formen av en partiskhetsprövning.

3.3 Partiskhetsprövning Denna studie utformas som en partiskhetsprövning med en numerisk jämförelse mellan antalet positiva, negativa och neutrala artiklar om respektive block. Denna typ av objektivitetsprövning, där fokus är förlagt till hur media balanserar rapporteringen mellan parter i ett sammanhang, tenderar enligt Westerståhl (1971) att vara relativt tillförlitlig och okomplicerad, eftersom att jämförelser med verkligheten inte är nödvändiga.

Detta är framförallt relevant om det rör ”bakgrundsmaterial” såsom fristående reportage och andra typer av mer kommenterande texter, som berör en part men inte har som primärt syfte att upplysa om aktuella händelser. Dock fastslår Westerståhl

(1971) att även vid granskning av mer nyhetsorienterade texter är inte prövning av sannings- och relevansaspekten en nödvändighet. Kent Asp (2011, 2007, 2003) kan antas dela Westerståhls (1971) syn på att opartiskhetsprövningar inte också behöver pröva saklighet, även om det gäller nyhetsmaterial. Detta eftersom Asp (2011, 2007, 2003) i sina studier om mediernas bevakning av valrörelser göra en åtskillnad mellan mediers faktiska gynnande/missgynnande av aktörer och den normativt orienterade frågeställningen om huruvida rapportering om en aktör är rättvis eller inte. Att det finns en samsyn mellan dessa båda vad gäller den här typen av objektivitetsprövning gör att författaren till denna uppsats känner trygghet inför att använda ett liknande tillvägagångssätt. Därtill är det viktigt att understryka att denna typ av partiskhetsprövning inte handlar om att klassa enskilda skrivelser eller ens artiklar, som varandes partiska eller opartiska. I stället är det fråga om att jämföra den sammantagna rapporteringen av olika parter.

Hur en aktör behandlas av media styrs enligt Asp (2011) av tre parametrar: i vilken utsträckning aktören uppmärksammas, det sätt på vilket denne framställs och hur aktören relateras till andra aktörer. Vad som sedan guidar klassificeringen av nyhetsrapportering som positiv eller negativ är ”vardagliga antaganden” om vad som är att betrakta som fördelaktig rapportering av en politisk aktör. Exempelvis är det rimligen fördelaktigt att utmålas som varandes överens med ens samarbetspartners. Vidare kan det med samma logik antas vara negativt för en politisk konstellation, med ambition att bilda en gemensam regering, att beskrivas som varandes i konflikt. Asp (2011) benämner sammanvägning av dessa parametrar som aktörsbehandling, vilket ger en siffra på hur fördelaktigt/ ofördelaktig en aktör har porträtterats i en viss kanal. Konceptet med aktörsbehandling kommer även att användas i denna studie för att möjliggöra jämförelser mellan tidningarnas behandling av blocken.

Kapitel 4. Metod

Detta metodkapitel är indelat i fyra avsnitt. Det första behandlar studiens övergripande utformning och beskriver studiedesign, forskningsstrategi och epistemologisk ansats. I det andra avsnittet beskrivs den princip som tillämpas för att klassificera forskningsdata, närmare bestämt tematisk tillhörighet och därefter definieras enhetstyperna. Genomförandet av kodningsprocessen beskrivs i det tredje avsnittet och uttrycks i form av en kodningsmanual och ett beslutsschema. Det sista avsnittet avhandlar sedan hur data analyseras efter att den har identifierats och kodats.

4.1 Studiens utformning Kartläggningen av storstadspressen kommer att anta formen av en numerisk jämförelse över hur tidningarna i fråga balanserar valrörelserapporteringen mellan de två blocken. Hur studien ska utformas för att åstadkomma denna jämförelse beskrivs närmare i nästkommande paragraf.

4.1.1 Ansats och forskningsstrategi Då denna studie ämnar empiriskt pröva dagstidningars objektivitet genom innehållsanalys, kan det mest lämpliga angreppssättet antas vara abduktivt. Denna slutledningsmodell kan beskrivas som synteser baserade på den bästa förklaringen utifrån det aktuella problemområdet och frågeställningen (plato.stanford.edu). Att den abduktiva slutledningsmodellen ofta används vid innehållsanalyser beror bl.a. på att den möjliggör överbryggandet av gapet mellan texters deskriptiva utryck och dess semantiska mening, implicita kvaliteter, och/eller position inom vidare sammanhang (Krippendorff, 2004). Däremot kan studier som endast bygger på innehållsanalys inte direkt fastställa kausala orsakssamband (Riffe, Lact, Fico2005), eller som Bryman utrycker det: ”Det är svårt att utifrån en innehållsanalys få svar på varför-frågor” (Bryman, 2008:297). Principen om den bästa förklaringen tillåter istället analytikern att motivera sin tolkning av materialet och länka samman data till texter med konceptuell betydelse.

Denna studies övergripande forskningsstrategi kan klassas som kvantitativ då analysen utgörs av en numerisk jämförelse av hur de två politiska konstellationerna behandlas av storstadspressen. Trots denna övergripande inriktning kommer studien även att 16

inkludera ett visst mått av tolkning, då enheterna definieras efter tematiska distinktioner istället för exempelvis fysiska eller grammatiska (Krippendorff, 2004). Detta resonemang kommer att utvecklas vidare nedan.

4.1.2 Studiedesign Denna uppsats antar formen av en komparativ studie då enhetliga innehållsanalyser kommer att genomföras av Sveriges fyra största dagstidningars rapportering om 2014 års riksdagsval. Syftet är att empiriskt pröva dessa tidningars partiskhet vad gäller politisk rapportering och att föra en diskussion om de eventuella skillnader som återfinns dem emellan. Författaren gör bedömningen att en jämförande forskningsdesign är den mest ändamålsenliga givet detta syfte; då ”Grunden för en komparativ design är dess förmåga att få de särskiljande dragen i två eller flera fall att fungera som utgångspunkt för teoretiska reflektioner om kontrasterande resultat. ” [Bryman, 2008:83].

4.1.3 Urval Urvalet består av landets fyra ledande dagstidningar: Aftonbladet, Expressen, DN och SVD. Samtliga nyhetsartiklar som kan kopplas till valrörelsen och som berör sammanhållningen inom de två politiska blocken kommer att inkluderas i studien. De relevanta artiklarna kommer att kodas beroende på huruvida de ger en positiv, neutral eller negativ bild av sammanhållningen inom respektive block. Den aktuella perioden är de tre veckor som ledde upp till valet, vilket är en vanlig definition av begreppet valrörelse (Nord, Strömbäck 2009). I det här fallet betyder det att artiklar som publicerats mellan 2014-08-24 och 2014-09-13 (dagen före valdagen) kommer att inkluderas i analysen. För att hitta de relevanta artiklarna görs sökningar i mediearkivet Retriever på söksträngen: ”val”, ”valet”, ”supervalåret” och ”riksdagsval”.

4.2 Enheter

För att kunna kvantifiera forskningsdata krävs att det empiriska materialet kategoriseras på ett i sammanhanget rationellt sätt (Krippendorff, 2004). Genom denna

process delas observationerna upp i ett antal informationsbärande enheter vilka möjliggör en systematisk analys. I denna studie kommer enheterna att definieras efter tematisk tillhörighet, där temat är sammanhållningen inom något av de två politiska blocken. Vidare används normalt tre olika enhetstyper vid innehållsanalys och dessa kommer att definieras var för sig nedan (Krippendorff, 2004).

4.2.1 Urvalsenhet Urvalsenheter kommer i denna analys att operationellt definieras som nyhetsartiklar publicerade inom den för studien aktuella perioden och behandlar sammanhållningen inom något av de politiska blocken. Denna precisering uppfattar författaren som logisk och ändamålsenlig, då artikeln kan ses som en tidnings minsta sammanhängande beståndsdel med en uppenbar och naturlig avgränsning gentemot resten av innehållet (Krippendorff, 2004).

4.2.2 Analysenhet Det hade antagligen varit idealiskt att genomföra studien på artikelnivå, men då denna är problematisk med avseende på reliabilitet, valdes istället artikelrubriken som analysenhet. Då små analysenheter minimerar tvetydigheter och underlättar kodning kan detta val antas stärka studiens reliabilitet och replikerbarhet (Krippendorff, 2004). Att forskningsdesignen tar särskild hänsyn till dessa ideal anses vara av ännu större vikt vid innehållsanalyser där kodaren och analytikern är samma person, då risken annars är stor att denne förlitar sig mer till sin egen intuition än till kodningsmanualen (Krippendorff, 2004).

4.2.3 Kontextsenhet Slutligen återstår att definiera kontextenheternas omfång (Krippendorffs, 2004). Författaren gör bedömningen att artikelns ingress passar väl som kontextenhet, då den har som syfte att återge artikelns huvudsakliga poäng och att väcka läsarens intresse. Vid tveksamma fall, där informationen i analysenheten inte räcker för att denna ska kunna kodas tillförlitligt, kan ingressen tas till hjälp för att underlätta beslutsfattandet. I de fall där det inte finns någon ingress, eller där det är otydligt vad som kan klassas som ingress får i stället hela artikeln tjäna som kontextenhet.

4.3 Kodningsprocessen

För att kunna göra en numeriskt baserad analys av något så flyktigt och diffust som ett nyhetsflöde krävs det att materialet genomgår en kodningsprocess, vilken dikteras av explicit formulerade regler. Dessa regler baseras på operationaliseringen av centrala teoretiska begrepp och förtecknas i kodningsmanualen nedan (Krippendorff, 2004). Tanken är att detta formaliserade tillvägagångssätt ska minimera subjektiva inslag och underlätta förankringen av kodningsprocessen i konkreta vetenskapliga utgångspunkter.

4.3.1 Variabler och datanivå Studiens variabler kan definieras enligt följande; oberoende variabel – Dagstidning, och beroende variabel – Behandling av politisk aktör. Att tidningarna tjänar som oberoende variabel tycks naturligt, då de utgör den institutionella kontext inom vilka nyheter bearbetas och produceras. Dessutom ämnar studien kartlägga skillnader tidningarna emellan, vilket därmed gör valet givet. Vidare kommer studiens mätskala att förläggas på ordinalnivå, då mätenheterna fördelas på tre kategorier enligt en inbördes given ordning, där varje kategori är större och/eller mindre än den andra (Riffe, Lact, Fico, 2005).

4.3.2 Operationalisering Nu återstår att knyta studies design till det teoretiska ramverk som beskrivits och diskuterats i teoriavsnittet. Detta görs genom att de relevanta koncepten operationaliseras på ett sätt som guidar den kommande kodningsprocessen. Denna studies operationalisering utgår från vad som kallas en binär attributstruktur (Riffe, Lact, Fico2005). Enligt denna princip förläggs enheterna till en av två eller tre kategorier, där två utgör varandras motpoler, samt en mittenkategori för de enheter som inte passar in i någon av de övriga. Här infogas Asps (2011) koncept med aktörsbehandling i de tre kategorierna; vilket tar sig följande uttryck: ”gynnsam rapportering”, ”neutral rapportering” och ”ogynnsam rapportering”. Det som sedan guidar kodningen av artiklarna är likt i Asps studier (2003; 2007; 2011) vardagliga antaganden om vad som kan betraktas som fördelaktig, respektive ofördelaktig medial 19

återgivning för en politisk aktör. Exempelvis antas det vara fördelaktigt att ges utrymme åt presentation av gemensamma förslag och därigenom ges tillfälle att visa enad front; samtidigt kan det antas vara ofördelaktigt att porträtteras som varandes i konflikt med samarbetspartners (Asps 2011).

4.3.3 Kodningsmanual Det finns två grundkrav som måste uppfyllas för att data som genererats genom kodning ska kunna betraktas som valid. Dessa krav är att kodningskategorierna ska vara ömsesidigt uteslutande och uttömmande (Krippendorff, 2004). För att garantera att dessa krav följs har denna kodningsmanual utformats som ett beslutsschema, i vilket kodningsprocessen är organiserad som en sekvens av på förhand definierade beslutsalternativ. Denna kodningsmodell har även fördelen att den erbjuder kodaren en lättarbetad struktur att ”luta sig mot” vilket kan antas stärka processens intrabedömarreliablitet, dvs. att beslut fattas på ett konsekvent sätt (Bryman, 2008).

3.3.4 Beslutsschema

4.3.5 Kodbok

Kodbok&& ! Tidning&& & 1!=!Aftonbladet!! ! 2!=!Expressen! ! 3!=!Dagens!Nyheter!! ! 4!=!Metro! ! 5!=!Göteborgsposten!! ! 6!=!Svenska!Dagbladet!! ! Svar:! ! Datum&& ! Svar:! & Rubrik&& ! Svar:! ! Artikelnummer&& ! Svar:! & Kontextenhet&(Om&relevant)& & Svar:!&& & Variabler&&& ! Beslutsnivå&1&& ! Ja!=!1! ! Nej!=!0!! ! Svar:! ! Beslutsnivå&2&& ! Ja!=!1!! ! Nej=!0!! ! Svar:! !

4.4 Analysmetod 22

Efter att artiklarna genomgått kodningsprocessen kvarstår själva analysen. Analysmetod kommer att vara tabell- och indexbaserade (Krippendorff, 2004) och variablerna som användas för att mäta partiskhet är “aktörsbehandling” och ”totalutrymme”.

Relationen mellan en tidnings positiva, neutrala och negativa artiklar benämns ”aktörsbehandlingsvärde” (Asp, 2011) och är studiens primära variabel för att mäta partiskhet. Men då balans, i fråga om uppmärksamhet, också är av avgörande betydelse vid nyhetsrapportering av demokratiska processer (Asp, 2011) kompletteras aktörsbehandling med en variabel som benämns ”totalutrymme”. Denna variabel utgörs av det totala antalet artiklar som omnämner aktören, oavsett om dessa kodats som positiva, neutrala eller negativa.

Delstudierna analyseras först var och en för sig i syfte att fastställa balansen i tidningens rapportering mellan de två blocken. Denna analys görs med hjälp av frekvenstabeller över en tidnings aktörsbehandling och kompletteras med frekvenserna för blockens totalutrymme. För att därefter kunna jämföra de olika tidningarnas resultat på ett formaliserat sätt konstrueras ett index för aktörsbehandling. Detta index är baserat på så kallade direktindikationer där frekvensen av positiva, neutrala och negativa artiklar för respektive block, sammanställs i ett enklast möjligt ett-till-ett förhållande (Krippendorff, 2004).

Slutligen återstår att diskutera frånvaron av givna referenspunkter för hur nivåerna av partiskhet ska klassificeras. Det finns uppenbara problem med att exempelvis argumentera för att en slagsida på nio fördelaktiga artiklar för ett block är att betrakta som omfattande opartiskhet, medan 3 artiklar klassas som måttlig. Givet detta är det också svårt att göra definitiva uttalanden om vilka aktörer som kan sägas vara opartiska och vilka som inte är det, endast baserat på hur balanserad den egna rapporteringen är. Partiskhet har därför inom ramen för denna studie, definierats som en kontextuellt betingad kvalité, vilken först kan konstateras efter att de olika aktörernas rapportering har jämförts. Därefter förs en diskussion baserad på den sammantagna bilden, om vilka nivåer av opartiskhet som kan uppfattas som rimliga och vilka som kan ifrågasättas.

Kapitel 5. Analys

Följande analyskapitel är uppdelat i tre avsnitt. I det första presenteras de fyra delstudiernas resultat. I det andra avsnittet sammanförs sagda resultat i ett index över aktörsbehandling och den övergripande bilden av valrörelsens rapportering diskuteras. Därefter görs utlåtanden om hur väl varje enskild tidning lyckas balansera sin rapportering, i den för studien aktuella frågan. I det tredje avsnittet sammanfattas resultaten och slutsatser formuleras som svar på problemformuleringen. Slutligen resonerar författaren kring studiens forskningsbidrag och vidare betydelse.

5.1 Delstudiernas resultat Resultaten för varje delstudie redovisas var för sig nedan. Antalet positiva, neutrala och negativa artiklar för respektive block illustreras med hjälp av frekvensdiagram. Därefter diskuteras tidningarnas resultat var för sig, för att sedan jämföras längre fram i kapitlet.

5.1.1 Expressen

4 Alliansen 3 De rödgröna

0 Neutrala artiklar Fördelaktiga artiklar Ofördelaktiga artiklar

Expressen var den tidning som i minst antal artiklar berörde sammanhållningen inom blocken, vilka totalt uppgick till 15 st. Sammantaget fick Alliansen en mer gynnsam rapportering än De rödgröna, med ett aktörsbehandlingsindexvärde som uppgick till +5. Gällande totalt utrymme var rapporteringen i något så när balans, då Alliansen omnämndes i 8 artiklar och De rödgröna i 7 artiklar. Det som står ut i sammanhanget är

att De rödgröna endast får en positiv artikel, samtidigt som de sex negativa artiklarna utgör den enskilt största kategorin. Alliansen å andra sidan, får en balanserad rapportering med 4 negativa och 4 positiva artiklar. Expressens rapportering kan sägas ha viss slagsida till alliansen fördel, hur signifikant denna är kommer att diskuteras längre fram i kapitlet.

5.1.2 Dagens Nyheter

8 Alliansen 6 De rödgröna

0 Neutrala artiklar Fördelaktiga artiklar Ofördelaktiga artiklar

DN är den tidning som rapporterar klart mest om sammanhållningen inom blocken och det totala antalet artiklar uppgår till 29 st. Vidare är det den tidning som är mest ojämlik i sin rapportering, både i termer av aktörsbehandling och totalt utrymme. Som diagrammet indikerar står kolumnen ”Fördelaktiga artiklar: Alliansens” ut med en frekvens på 14 artiklar. Därtill omnämns sammanhållningen inom Alliansen på ett ofördelaktigt sätt i 6 artiklar. Sammanhållningen inom De rödgröna omnämns i neutrala ordalag i 1 artikel, fördelaktiga i 1 artikel och ofördelaktiga i 5 artiklar. Som diagrammet indikerar får alliansen en klart bättre aktörsbehandling med mer än dubbelt så många fördelaktiga som ofördelaktiga artiklar. De rödgrönas aktörsbehandling kan beskrivas som den omvända, med drygt dubbelt som många ofördelaktiga som fördelaktiga artiklar. Att skillnaden mellan de båda blockens aktörsbehandling är så stor, parat med att Alliansen dessutom får nästan dubbelt så mycket utrymme gör det svårt att tolka

DNs rapportering som annat än problematisk med avseende på balans. Partiskhetsutlåtanden om detta resultat kommer dock att göras i samband med diskussionen av samtliga tidningars resultat, vilken följer nedan.

5.1.3 Aftonbladet

4 Alliansen De rödgröna 3

0 Neutrala artiklar Fördelaktiga artiklar Ofördelaktiga artiklar

Aftonbladet berör ämnet i fråga i 15 artiklar och dess aktörsbehandlingsvärde uppgår till +5. Som kan utläsas ur diagrammet, så står kategorin ”Ofördelaktiga artiklar: De rödgröna” ut med en frekvens på 7 artiklar; de övriga kategorierna har alla en frekvens på 2 artiklar. Denna slagsida till Alliansens fördel när det gäller aktörsbehandling, vägs i någon mån upp av att De rödgröna får ett större totalutrymme, då de omnämns i 10 artiklar och Alliansen i 6. Trots De rödgrönas fördel i fråga om totalutrymme, förefaller den rimligaste tolkningen ändå vara att Alliansen får en något mer fördelaktigt rapportering. Detta då aktörsbehandling är denna studies primära mått på partiskhet. Obalansen i Aftonbladets aktörsbehandling tolkas av författaren som ett uttryck för kvällstidningsjournalistikens fallenhet för intriger och konflikt, snarare än ett medvetet gynnade av den borgerliga Alliansen. Vidare, bidrar Aftonbladets politiska beteckning och starka band till det socialdemokratiska partiet till att författaren når denna slutsats.

5.1.4 Svenska Dagbladet

4 Alliansen 3 De rödgröna

0 Neutrala artiklar Fördelaktiga artiklar Ofördelaktiga artiklar

SVD berör sammanhållningen inom blocken i sammanlagt 19 artiklar. SVD utmärker sig både vad gäller en balanserad aktörsbehandling och har även en i stort sett helt balanserad total rapportering. Artiklarna fördelar sig jämt både i termer av aktörsbehandling och något så när vad gäller totalt utrymme. Vidare är SVD den enda av de fyra tidningarna som tenderar att gynna De rödgröna. Detta då De rödgröna åtnjuter ett något större totalt utrymme, men i fråga om aktörsbehandling råder balans mellan blocken. Den mest rimliga slutsatsen är enligt författaren att SVD gör ett mycket bra arbete när det kommer till att balansera sin rapportering i denna fråga. Det aningen större totalutrymme som De rödgröna åtnjuter är intressant (även om skillnaden är liten), då SVDs politiska beteckning är obunden moderat. Denna skillnad kan naturligtvis ha sin förklaring i rena tillfälligheter, men skulle också kunna ses som ett utryck för att tidningen slår vakt om sin status som objektiv nyhetsförmedlare och därför hellre drar åt att gynna motståndarsidan, än tvärtom.

5.2 Diskussion

I detta avsnitt kommer först de samlade resultaten att diskuteras utifrån en indexering av tidningarnas aktörsbehandlingsvärden. Därefter görs ett slutgiltigt utlåtande om varje enskild tidning i ljuset av den sammantagna bilden av rapporteringen. Vidare kommer diskussionen att ta avstamp i jämförelser mellan delstudiernas resultat och utifrån dessa förs sedan ett resonemang om hur de empiriska observationerna bäst tolkas.

5.2.1 Aktörsbehandlingsindex Nedan följer en diskussion om den sammantagna rapporteringen, där resultaten från delstudierna sammanförs i en indextabell. Denna tabell är en sammanställning av antalet positiva, neutrala och negativa artiklar och grundar sig på enklast möjliga ett-till- ett förhållande (för en mer detaljerad beskrivning se metodkapitlet).

Som vi kan utläsa ur tabellen får Alliansen en mer fördelaktig aktörsbehandling än De rödgröna i tre av fyra dagstidningar. Båda Kvällstidningarna har ett Aktörsbehandlingsindex värde på +5. Morgontidningarna å andra sidan placerar sig med samma avstånd, på vardera sida om de förstnämnda. Det genomsnittliga aktörsbehandlingsvärdet för de fyra tidningarna uppgår till +5.

Indexet illustrerar att det finns betydande skillnader i hur blocken behandlas av media, men vad denna obalans beror på är inte lika uppenbart. Det går givetvis inte att utesluta att obalansen i aktörsbehandling är motiverad och har sin förklaring i redaktionella överväganden och nyhetsvärdering. Sanningen kanske är att motsättningarna inom De rödgröna var så omfattande att tidningarna inte kunde vara balanserade och samtidigt

återge händelseförloppet korrekt. Även om de exakta orsakssambanden förblir okända, kvarstår frågan om de variationer mellan tidningarna som studien faktiskt kunde påvisa. Faktumet att SVD upprätthöll balansen mellan parterna står i stark kontrast till DN som var påfallande obalanserad i sin rapportering. Att samma händelseförlopp återges på så pass olika sätt talar för att problemet, åtminstone delvis, står att finna i vissa mediers framställning.

5.2.2 Partiskhetsutlåtande När det kommer till utlåtanden om partiskhet/opartiskhet, är sådana enkla att göra i åtminstone ett av fallen. I ljuset av att SVD får ett när nog oklanderligt resultat och då övriga tidningar är jämförelsevis långt ifrån att lyckas lika väl, drar författaren slutsatsen att SVD gör ett fullgott arbete i fråga om opartiskhet.

Gällande Aftonbladets resultat är tolkningen inte lika given. Aktörsbehandlingsvärdet visar på en slagsida till Alliansens fördel och då aktörsbehandlingsvärdet är den viktigaste faktorn för partiskhetsbedömning, kan detta resultat inte avfärdas. Emellertid vägs Alliansens fördel, ifråga om aktörsbehandlingen, delvis upp av att De rödgröna ges ett större totalutrymme. Vidare uppfattas det som osannolikt att Aftonbladet medvetet skulle gynna Alliansen, när tidningens politiska beteckning, tradition och ägarförhållande beaktas. Det stora antalet negativa artiklar om De rödgröna antas snarare bero på kvällstidningsmässig orientering mot rubrikvänliga ämnen som konflikter och skandaler. Sammantaget gör författaren bedömningen att delstudiens resultat inte gav möjlighet till ett utlåtande åt det ena eller andra hållet.

Likt Aftonbladet, är Expressens resultat något tvetydigt och svårtolkat. Alliansen får en mer fördelaktig behandling, då aktörsbehandlingsvärdet uppgick till +5. Denna obalans vägdes inte heller upp av totalutrymmets fördelning, som var i ungefärlig balans. Trots denna skillnad gör författaren bedömningen att obalansen inte är tillräckligt stor, eller ensidig nog, för att rapportering ska kunna klassas som opartisk. Det kan inte uteslutas att den påvisade skillnaden har sin förklaring i legitima redaktionella avväganden. Trots att det inte finns tillräcklig grund för ett utlåtande, tolkas skillnaden i behandling som

problematisk. Därmed kan det antas finnas utrymme för förbättring, gällande upprätthållandet av en balanserad rapportering.

Slutligen återstår DNs resultat, vilket på grund av sin ensidighet och bristande balans tolkas som partiskt mot Alliansen. Det finns ett antal faktorer som gör att denna slutsats nås. Den viktigaste är att aktörsbehandlingsvärdet uppgår till +10, vilket är studiens högsta resultat. Därtill är även DN den tidning som uppvisar störst obalans ifråga om total utrymme, då Alliansen får mer än dubbelt så stort utrymme som De Rödgröna. Vidare är DN också den tidning som rapporterar klart mest om sammanhållningen inom blocken (26 artiklar), vilket talar för att sagda tendenser inte beror på slarv och/eller rena tillfälligheter. Sammantaget, är det författarens bedömning att den uppenbart obalanserade och utpräglat ensidiga rapporteringen är att betraktas som partisk.

5.3 Konklusion Avslutningsvis sammanfattas resultaten och frågeställningen besvaras, varefter studiens betydelse och framtida forskning diskuteras.

5.3.1 Slutsats Denna studie har kunnat påvisa betydande obalans i hur de två blocken behandlades av storstadspressen i valrörelsen 2014, både i fråga om utrymme och framställning. Den borgerliga Alliansen gynnades genomgående ifråga om aktörsbehandling, och fick ett något större totalutrymme. SVD skilde sig från de övriga tre tidningarna och var ensam om att lyckas uppnå jämvikt mellan blocken, med avseende på aktörsbehandling. Graden av obalans i fråga om aktörsbehandling varierade mellan de tre övriga tidningarna och kan sägas ha varit måttlig med avseende på Expressen och Aftonbladet, samtidigt som DN visade prov på betydande obalans. Vidare resulterade analysen i att utlåtanden baserade på aktörsbehandling och totalutrymme gjordes om SVD och DN, där den förstnämnda klassades som opartisk och den sistnämnda som partisk. För Aftonbladet och Expressen var resultaten inte entydiga nog för att motivera utlåtande åt ena eller andra hållet. Avslutningsvis återstår att besvara problemställningens delfrågor var för sig, vilket följer nedan.

I vilken utsträckning lyckas storstadspressen upprätthålla en objektiv hållning i frågan om sammanhållningen inom blocken vid rapporteringen av valrörelsen 2014?

Som aktörsbehandlingsindexet utvisar så finns betydande skillnad i hur blocken behandlas av storstadspressen, då Alliansen i detta avseende får en påtagligt mer gynnsam rapportering än De rödgröna. Även om det inte med säkerhet går att fastställa vad denna obalans beror på, kan det ändå konstateras att storstadspressen, av osagd anledning, inte lyckades balanserar rapporteringen i fråga om aktörsbehandling.

Hur väl lyckas storstadspressen balansera rapporteringen av sammanhållningen inom blocken, i fråga om uppmärksamhetens karaktär (d.v.s. negativ eller positiv rapportering)?

I fråga totalutrymme, till skillnad från aktörsbehandling, lyckas storstadspressen upprätthålla mer eller mindre balans mellan blocken, även om skillnaderna är stora mellan tidningarna.

Kan någon av de fyra tidningarna sägas vara partisk eller opartisk i frågan om rapporteringen av sammanhållningen inom blocken?

Efter att de fyra tidningarnas resultat har analyserats, indexerats och jämförts har författaren nått slutsatsen att partiskhetsutlåtanden kunde göras i två av fyra fall. DN visade prov på påtaglig obalans och ensidighet i hur sammanhållningen inom blocken porträtterades, vilket fick till följd att rapportering i denna fråga klassades som partisk till Alliansen. SVD å andra sidan visade prov på föredömligt balanserad rapportering och klassades därför som opartisk.

På det hela taget tolkas storstadspressens rapportering av sammanhållningen inom blocken, som problematisk med avseende på objektivitet. Detta då denna studie har kunnat påvisa en generell obalans mellan blocken, vilket också är i linje med resultaten av motsvarande studier av förra valet (Asp, 2011). Dock kan inte ett generellt utlåtande om hela storstadspressen göras, då skillnaderna mellan tidningarna bedöms som för stora.

5.3.2 Studiens betydelse Eftersom sammanhållningen inom de konstellationer som gör anspråk på regeringsmakten har fått en allt större politisk betydelse, är det särskilt viktigt att media aktivt anstränger sig för att upprätthålla en objektiv och opartisk hållning i denna fråga. Denna studie har kunnat visa att landets mest inflytelserika tidningar brister i detta avseende. Antagligen behövs ytterligare forskning och en mer dynamisk debatt om objektivitet och blockpolitik, för att medierna ska komma tillrätta med dessa problem.

5.3.3 Förslag på framtida forskning Lott och Hassett (2004) studerade hur olika makroekonomiska nyckeltal beskrivs av media beroende på regeringens sammansättning och detta hade även varit intressant att göra i en svensk kontext. Eventuella skillnader i hur Sveriges ekonomiska form beskrivs beroende på om det är borgerlig, socialdemokratisk eller Rödgrön koalitionsregering skulle potentiellt säga mycket om eventuell latent partiskhet i medierna och hur dessa har förändrats över tid.

6. Referenser

Asp, K. (2003). En studie av valrörelsens mediealisering. Arbetsrapport nr. 13. Göteborgs Universitet, institutionen för journalistik och masskommunikation: Göteborg.

Asp, K. (2007). Rättvisa nyhetsmedier – partiskhet under 2006 års medievalrörelse. Arbetsrapport nr. 42. Göteborgs Universitet, institutionen för journalistik och masskommunikation: Göteborg.

Asp, K. (2011). Mediernas presentationer och betydelse – valet 2010. Göteborgs Universitet, institutionen för journalistik och masskommunikation: Göteborg.

Bergh, A. (2014). What are the policy lessons from Sweden? On the rise, fall and revival of a capitalist welfare state. New Political Economy, 19(5), 662-694.

Bergh, A. (2009). Den kapitalistiska välfärdsstaten. Andra upplagan. Nordstedts Akademiska Förlag: Stockholm.

Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Liber: Malmö.

Donsbach, W & Klett, B. (1993). Subjectivity objectivity. How journalists in four countries define a key term of their profession. Lluwer Academic Publishers. Gazette 51: 53-83, 1993.

Groseclose, T. & Milyos, J. (2005). A MEASURE OF MEDIA BIAS. The Quarterly journal of economics. Issue nr. 4, (November), 1191- 1237.

Krippendorff, C. (2004). Content analysis : an introduction to Its methodology. University of pennsylvania. Sage publications, Inc. Thousand Oaks, California.

Lott, J. & Hassett, K (2014.) Is newspaper coverage of economic events politically biased?, Public Choice, Springer, vol. 160(1), pages 65-108, July.

Nord, L. & och Strömbäck, J. (red.). (2009). Väljarna, partierna och medierna - En studie av politisk kommunikation i valrörelsen 2006. Första upplagan. Författarna och SNS Förlag: Stockholm.

Pihlblad, A. (2014). Ett partis fall och uppgång – Berättelsen om de Nya Moderaterna. Natur & Kultur: Stockholm.

Riffe, D., Stephen, L. & Fico, G.F. (2005) Analysing media messages: using quantitiative content analysis in research. Lawrence Erlbaum Associates, Inc. New Jersey.

Stroud, J.S. & Reese, S. (2008). Objectivity & Balance: How Do Readers and Viewers of News and Information Reach Conclusions Regarding Objectivity and Balance? Corporation for Public Broadcast: Washington DC.

Wayne, R.D. (2010). Framing the Right Suspects: Measuring Media Bias. Dept. of Justice – Antitrust Division. Washington DC.

Westerståhl, J. (1971). Objektiv nyhetsförmedling. Akademiförlag: Göteborg.

Elektroniska källor

Dagspressen.se (2015). Hämtad 2015-06-08. http://www.dagspress.se/images/stories/Statistik/Dokument/dagspressindustri.pdf

Stanford Encyclopedia of Philosophy (2011). Abduction. Hämtades 2014-11-16 17:28. http://plato.stanford.edu/entries/abduction/

Svd.se (2011). Ledare – Johan Ingerö, Det blir trängre på Den enda vägen, 21 dec. Hämtad den 2015-05 - 20. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-blir-allt-trangre-pa-den-enda-vagen_6486374.svd

Svt.se (2002). Valet 2002 – duellen, 9 sep. Hämtad den 2015-05 -20. https://www.youtube.com/watch?v=I5yN-qc_RYg

Svt.se (2014). Gomorron Sverige, 21 aug. Hämtad 2015-05 -22. http://www.svt.se/nyheter/val2014/regeringsfragan-allt-hetare-infor-valet

Svt.se (2015). Nya Moderaterna, avsnitt 1: förvandlingen, 8 apr, Hämtad 2015-05 -21. http://www.svtplay.se/video/2818037/nya-moderaterna-avsnitt-1-forvandlingen/nya-moderaterna- avsnitt-1

Tns-sifo.se (2014) Orvest Konsument 2014:Helår, Hämtad 2014-09-17. http://www.tns-sifo.se/rapporter-undersokningar/rackviddsrapporter-orvesto/orvesto%C2%AE- konsument

Wikipedia.se (2015). Aftonbladet. Hämtad 2015-06-08. http://sv.wikipedia.org/wiki/Aftonbladet

Wikipedia.se (2015). Expressen. Hämtad 2015-06-08. http://sv.wikipedia.org/wiki/Expressen

Wikipedia.se (2015). Dagens Nyheter. Hämtad 2015-06-08. http://sv.wikipedia.org/wiki/DagensNyheter