Vem Kan Bli Rockstjärna?

Vem kan bli rockstjärna?

- en kvalitativ innehållsanalys av genus inom musikjournalistik

Medie och kommunikationsvetenskap Kandidatkurs Examensarbete 15 HP Stockholms universitet, HT 18 Linn Koch-Emmery Handledare: Torbjörn Rolandsson

1 Abstract

Denna uppsats undersöker hur musikjournalistik framställer manliga och kvinnliga artister inom genren rockmusik i syfte att undersöka hur dessa representeras i förhållande till deras kön. Studiens material baseras på sammanlagt tio artiklar från magasinen Pitchfork och Rolling Stone Magazine. För att synliggöra maktrelationer kopplat till genus används en kritisk diskursanalys med tyngdpunkt i Norman Faircloughs tredimensionella modell och Roger Fowlers teori om kritisk lingvistik. Den teoretiska ramen innefattar studier om representation, språk och diskursteori samt genus, performativitet och populärkultur. Studiens resultat indikerar att kvinnor och män inom rockmusik beskrivs på olika sätt baserat på normativa föreställningar om deras kön.

Nyckelord: Kritisk diskursanalys, genus, musikjournalistik, populärmusik

2 Innehållsförteckning

1. Inledning………………………………………………………………….………………..….. 4

1.1 Syfte och frågeställningar……………………………………………………………….….… 5

2. Bakgrund……………………………………………………………………………………… 6

3. Tidigare forskning………………………………………………………………………….… 8

3.1 Könsperformativitet och populärmusik…………………………………………………….… 8

3.2 Musikjournalistik som maktverktyg………………………………………………………….. 9

4. Teoretiskt ramverk…………………………………………………………………………… 10

4.1 Representation, språk & diskursteori………………………………………………………….10

4.2 Genus och performativitet……………………………………………………………..…..…..12

4.3 Populärkultur………………………………………………………………………..…………13

5. Metod och material………………………….……………………………………..………….15

5.1 Metod………………………….………………………………………………………………15

5.2 Avgränsning………………………………………………………………………………….. 18

5.3 Urval…………………………………………………………………………………….…… 18

5.4 Material………………………………………………………………………….………..….. 20

5.5 Metoddiskussion………………………………………………………………………..….… 23

6. Analys och resultat…………………………………………………………………………… 24

7. Diskussion………………………………………………………………………………….…. 32

8. Källförteckning……………………………………………..……………………..…………. 34

3 1. Inledning

Patti Smith, Courtney Love, Janis Joplin, Stevie Nicks och Joan Jett är alla namn på inflytelserika ikoner inom musikgenren rock. Trots dessa inflytelserika kvinnor är epitetet rockmusiker något som stereotypiskt tillskrivits mannen längst fram på scenkanten. Historiskt har rockmusik skapats och framförts av i huvudsak män. Tidigare forskning inom ämnet har visat tendenser att feminina karaktärsdrag hos manliga musiker kan ha en negativ inverkan på deras popularitet (Laver, 2011) och att media spelar en betydande roll i skapandet av en estetisk diskurs inom musik (Widestedt, 2001). Undersökningar inom ämnet fokuserar ofta på den populärkulturella diskursen generellt och journalistens möjlighet att skapa opinion i vad som är musikaliskt eftersträvansvärt men jag upplever att det finns ett glapp i representationsforskningen på icke mainstream artister. Med den här uppsatsen hoppas jag kunna vidga perspektivet genom att undersöka genus i musikjournalistik och hur det medvetet eller omedvetet får läsaren att tolka musiken. I takt med utvecklingen av ett mer jämställt samhälle finns idag fler kvinnliga musiker inom rockgenren än någonsin och de senaste årens diskussion om jämställdhet i musikbranschen har föranlett en rad händelser och initiativ för att utjämna klyftorna mellan könen. Exempel på detta är bland annat den svenska festivalen Statement festival, Spotify’s podcast Equalizer och det internationella projektet Keychange, ett program bestående av sju festivaler som aktivt arbetar för att stärka kvinnors roll i musikbranschen. De senaste åren har antalet verksamma kvinnliga musiker inom genren ökat markant och kanske kommer vi om tjugo år ha en reviderad syn på vad begreppet rockmusiker är. Med bakgrund av tidigare forskning som antyder att media och genusuttryck spelar en roll för musikens mottagande och med de rådande förändringar i musikbranschen har jag valt att i den här uppsatsen undersöka hur musikjournalistik framställer genus inom genren rock.

4 1.1 Syfte och frågeställningar

Tidigare forskning indikerar att medias porträttering av musik styrs av generella diskurser i samhället. Detta motiverar tesen att maktrelationer gällande genus kan ha en betydelse för hur musik uppfattas. Syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av en kritisk diskursanalys undersöka hur manliga och kvinnliga rockmusiker representeras i musikmedia. Detta kommer jag göra genom att analysera artiklar från de två musiktidningarna Rolling Stone Magazine och Pitchfork.

Mina frågeställningar lyder: • Hur framställs manliga och kvinnliga rockmusiker i Rolling Stone Magazine och Pitchfork?

• Hur beskrivs deras musik? Kan detta kopplas till en eventuell diskurs om kön?

• Vilket läsartilltal används när man beskriver manliga respektive kvinnliga rockmusiker?

5 2. Bakgrund

Rolling Stone Magazine

Rolling Stone Magazine startades av den dåvarande studenten Jann Wenner och jazzkritikern Ralph Gleason 1967 i San Fransisco. Tanken var att tidningen skulle spegla den yngre generationens estetiska och politiska anda genom att kunna vara mer modern och icke-formell i sitt språk utan att förlora trovärdighet. Snabbt blev Rolling Stone Magazine signifikant med att att plocka upp nya trender inom populärkultur och erbjuda välskrivna artiklar med en modern touch. Tidningen har gjort sig känd för sitt varierande innehåll och ett typiskt nummer innehåller allt från recensioner av musik och film till nyheter om mode och politik. Rolling Stone har även gjort sig välkända genom sina listor på temat ”all-time greatest” som ansetts vara en viktig pekpinne inom modern populärkultur. Exempel på dessa inflytelserika listor är bland annat ”500 Greatest Albums of All Time” (Brittanica, 2018). Idag har tidningens nätutgåva och fysiska print en spridning på sammantaget 60 miljoner läsare i månaden och är vida känd för sina ikoniska omslag med välkända personer under den klassiska Rolling Stone Magazine logotypen (Petroff & Kludt, 2017).

Pitchfork Magazine

Pitchfork Magazine startades 1995 av den då nittonåriga Ryan Schreiber. Fokus var att skriva om indiemusik men utvecklades snabbt till att skriva om både nya och gamla artister inom genren. Idag är tidningen känd för att vara en ”tastemaker” inom musikbranchen och ha en god näsa för nya trender. Tidningen var en av de digitala pionjärerna inom sin genre och startade som en typ av blogg men över tid har konceptet utvecklats och idag ger man ut en fysisk upplaga per kvartal (Singer, 2014). Enligt tidningens grundare skapades Pitchfork ur vad som ansågs vara ett behov av musikaliska plattformar på internet där läsare kunde upptäcka och uppdatera sig om ny musik (Thomas, 2006). Tidningen är känd för att hitta och och lyfta fram nya och ibland helt okända artister inom rockgenren vilket ofta inneburit startskottet för deras karriär. Ett exempel på detta är när Pitchfork gav det då okända kanadensiska bandet Arcade Fires debutalbum toppbetyg och skivan kort därpå blev den snabbast säljande i skivbolaget Merge Records historia (J. Freedom du Lac, 2006).

Rockmusik

Termen rockmusik, även kallat rock’n’roll, är benämningen på en musikalisk genre som uppstod i USA på 1950 talet. Rockmusiken spreds senare från USA vidare till England och europeiska länder under 60 talet och var globalt erkänd som en populärmusikalisk genre på 90 talet. Musikaliskt 6 härleds rocken till amerikansk country och blues med inﬂuenser av afro amerikansk musik som exempelvis gospel. Pionjärer som anses varit tongivande för genren är bland annat Elvis Presley, The Beatles och Jimi Hendrix. Det som separerade rockmusiken från den musik som skapats tidigare var bland annat dess fokus på emotion och personlighet istället för skicklighet. Därav blev sångaren en mer framstående person än vad den varit tidigare inom exempelvis klassisk musik och jazz (Frith, uå).

7 3. Tidigare forskning 3.1 Könsperformativitet och populärmusik

Forskning om musiker och vad som påverkat deras framgång har kommit fram till olika saker över tid. Nedan kommer jag lyfta två exempel på liknande studier som gjorts under olika tidpunkter i populärkulturens historia och deras resultat.

Den forskning som jag ansett vara av intresse för denna undersökning har bland annat handlat om vilka karaktärsdrag som visat sig varit eftersträvansvärda hos de som historiskt klassats som rockartister. Mark Laver skriver i sin text Gender, genius and rock and roll om musikern Roy Orbison. Trots sitt stora inflytande på musikvärlden uppnådde Orbison aldrig en motsvarande kultstatus som andra framgångsrika musiker. Hans uteblivna popularitet menar Laver kan ha att göra med hans val att inte framhäva sin maskulinitet. I texten beskrivs Orbisons ljusa röst, smala kropp och emotionellt orienterade texter att kollidera med det då rådande idealet av ett manligt geni. Roy Orbison var mest musikaliskt verksam mellan slutet av 50-talet till början av 80-talet (Laver, 2001). En liknande teoretisk vinkel återfinns i Marion Leonards bok Gender in the Music Industry: Rock, Discourse and Girl Power. I studien utgår Leonard från termen rock och ifrågasätter hur den blivit så starkt förknippad med maskulinitet. I sin undersökning utgår hon från filosofen Michel Foucaults teorier om diskurs och applicerar denna på hur det manliga idealet om rockstjärnan reproduceras av olika aktörer inom musikbranschen, lyssnare och media. Likt Laver intresserar sig Leonard för hur artisters könsuttryck påverkar dess musiks popularitet men ger en mer nyanserad bild genom att belysa ett exempel med Kurt Cobain, frontman i bandet Nirvana, som fick sitt stora genombrott på 90 talet. Trots att Nirvana uppfyllde många av de maskulina attribut som kopplas till begreppet rock var den allmänna bilden av Cobains persona snarare som känslig, tystlåten och sårbar (Leonard, 2007).

Utifrån dessa två tidigare studier går det därför att anta att könsuttryck spelar en roll för rockmusikers popularitet men även att kriterierna för en rockstjärna har kommit att förändras med tidens gång. Det maskulina ideal som var eftersträvansvärt på 60 talet började luckras upp på 90 talet. Denna typ av förändring antyder att dessa ideal och föreställningar på rockartister är något som är förknippat med ideologiska förändringar generellt. Detta är en viktig utgångspunkt och motivering till varför jag anser det vara intressant att vidare undersöka representation av rockartister i media idag.

8 5.2 Musikjournalistik som maktverktyg

I Kristina Widestedts avhandling Ett tongivande förnuft lyfts frågor om journalistens roll att påverka estetisk makt. Den här studien är intressant då den likt min forskningsfråga rör frågor om journalistisk text som ett eventuellt maktredskap och hur media och kritiker skapar ett ideal inom genres. Widestedt anser att i samband med kritik och bedömande av musik utförs ofta automatiskt en värdering. Det är ofta värderingen som skapar ett intresse och gör informationen spännande för läsaren. Värderingen motiveras genom författarens val av beskrivning av musiken och artisten. Det som särskiljer estetiska bedömningar från andra typer av kritik är att det lätt skapas ett ideal för vad som anses önskvärt och det sedan kan vara svårt att ifrågasätta. Widestedt förklarar sin tes som att musikjournalistik riskerar att skapa ramar för hur betraktare och läsare i förväg kommer att tolka ny musik och på detta sätt styra dess åsikt. Med denna teori riskerar man att påverka helhetsbilden av begreppet musik och konst generellt. Relationen mellan textförfattarens känslor och kunskap blir svår att bedöma och journalistiken kan på så sätt riskera att bli ett maktredskap (Widestedt, 2001:15). Vidare diskuterar Widestedt att musikkritik syftar till att allmängöra och förenkla men ofta görs på bekostnad av att en ”av-estetisering”. Man försöker omvandla ett komplext ämne som musik till en vanlig nyhet för att göra det mer lättillgängligt för läsaren (Widestedt, 2001:93).

Widestedt diskuterar vidare hur journalistiska texter interagerar med det övriga samhället och använder ﬁlosofen Michel Foucaults teori om förhållanden mellan makt och kunskap för att genomföra en analys i hur musikkritik i media kan skapa bilden av musik som en allmängiltig kunskap. Relationen mellan musiken, publikens uppfattning och journalistiken spelar en central roll i hennes frågeställningar (Widestedt, 2001). Avhandlingens analys utgår från en tematisk diskursanalys där hon utgår från Foucaults deﬁnition av diskursteori. Denna teori utgår från att diskurs är något som skapas och reproduceras av samhället och dess institutioner. Detta leder till värderingar som i förlängningen anses allmängiltiga och sedan genomsyrar institutioner som i detta fall journalistik och media (Widestedt, 2001:31). Kristina Widestedts diskussion och tankar om samhällets makt över den estetiska diskursen är något jag funnit av stort värde för ett avstamp i min egen undersökning då även jag ämnar att undersöka bakomliggande strukturer som påverkar medias uttryck.

9 4. Teoretiskt ramverk

Denna studie ämnar undersöka representation av genus i musiktidningarna Rolling Stone Magazine och Pitchfork. Detta kapitel syftar att belysa centrala idéer och begrepp inom representation, genus och diskursteori som är av värde för studien och hur dessa samspelar med tidigare forskning på ämnet.

4.1 Representation, språk & diskursteori

Språkets centrala roll för hur maktstrukturer och representation av genus i press uttrycks är något tidigare forskning inom musik och media vittnat om. Det ﬁnns många deﬁnitioner av begreppet diskurs men då syftet är att undersöka maktrelationer kopplade till genus har jag valt att förklara begreppet utifrån Norman Faircloughs ideologibegrepp och Michel Foucaults teorier om makt och kunskap. Detta då jag anser att dessa på ett tydligt sätt går att applicera på min forskningsfråga.

Norman Fairclough diskuterar begreppet diskurs utifrån relation mellan ideologi, språk och hegemoni. Hegemoni kan förklaras som dominansrelationer i samhället som ter sig mellan två motpoler, exempelvis kvinnor och män. Fairclough anser att ideologi skapas och reproduceras när dessa maktrelationer vidmakthålls men understryker att ideologikonceptet även besitter möjlighet till förändring (Fairclough, 2010:56-61). Hegemoni skapar och vidmakthåller strukturer av maktfördelning snarare än att totalt dominera och utplåna. Systemet bygger på att en grupp är överordnad en annan och systematiskt gynnas mer av det ekonomiska och kulturella klimatet (Fairclough 2010:61-62). Utifrån detta synsätt går det att ana att konceptet av kön är format av vår kultur och används för att upprätthålla en social ordning.

I tidigare kapitel nämns Kristina Widestedts avhandling som ett exempel på hur journalistiken utövar makt på en estetisk genre. Widestedts forskning tar avstamp i ﬁlosofen Michel Foucaults teori om kunskap som ett redskap för att utöva makt. Nedan kommer jag diskutera denna teori ytterligare och varför den är en intressant utgångspunkt för min studie. Filosofen Michel Foucault förklarar begreppet diskurs som ett samband mellan kunskap och makt. Genom kunskap och idéer har människan skapat system och regler för hur tillvaron ska fungera utifrån vad som anses som rätt och fel. På detta sätt fungerar kunskap i förlängningen som ett maktredskap. Ett mer alldagligt sätt att förklara Faucoults diskursbegerepp är att beskriva det som en synonym till allmän åsikt, det normativa fundamentet i samhället och de åsikter som står till grund för vad vi anser rätt och fel. Den generella diskursen, eller åsikten, blir det som avgör fördelningen av makt (Storey, 2009:128). Foucaults teori om diskurs som ett maktredskap kan mer praktiskt förklaras via verktyg som

10 språkanvändning. Eftersom vi använder språk för att skapa mening genomsyrar diskurs allt vi gör. Våra normer och värderingar sätter agendan för våra val och handlande, den bestämmer hur och om vad vi pratar och vad vi aktivt inte pratar om. Foucaults forskning härstammar från konstruktionismen och teorin om att människor aktivt konstruerar sin verklighet men särskiljer sig i det faktum att han anser att mening skapas via diskurs och inte språket i sig självt (Hall, 1997:44). På ett liknande sätt diskuterar teoretikern Stuart Hall språkets meningsskapande i boken Representation- Cultural Representations and Signifying Practices. Hall utgår från premissen att språk konstruerar mening och möjliggör för människor att skapa sammanhang som kultur, känslor och värderingar. Språket bygger på tecken, symbolik och koder och kan innefatta allt från text, tal, toner, bilder och ljud. Beroende på hur vi tolkar och använder tecken kan vi lättare förstå och kommunicera vår omvärld. Därav menar Hall att språket spelar en viktig roll inom representation i media (Hall, 1997).

Även Peter Berglez diskuterar detta fenomen utifrån forskning som gjorts i sociolingvistik och språkvetenskap. Enligt hans teori uppstår diskurs i verbal och skriftlig kommunikation mellan människor. Språket skapar relationer och sammanhang och används på olika sätt beroende på social kontext och bakgrund. Diskursbegreppet används här för att påvisa skillnader i språkanvändning och hur detta relaterar till maktrelationer mellan människor. I boken ges ett exempel på över och underordning när två olika diskurser möts i exempelvis ett samtal mellan en läkare och dess patient. Likt Foucault menar Berglez att samhället i sig kan ses som en stor diskurs byggd på interaktioner mellan människor, rådande normer och gemensamma värderingar (Ekström & Larsson, 2010).

Representation handlar om hur vi tillskriver mening till fenomenen och tingen i våra liv. I Stuart Halls bok ges ett exempel på meningsskapande genom att tänka på ett vanligt förekommande objekt, exempelvis en gitarr. Vi vet att det är en gitarr när vi ser formen, ungefär hur den kommer låta när vi spelar på den och att den används för att spela musik. Men även om vi inte ser en gitarr just i detta nu kan vi föreställa oss en gitarr om vi hör eller ser ordet. Ordet gitarr representerar objektet gitarr och det möjliggör för oss att tänka och prata om den även när vi inte ser den framför oss. Denna form av tankeprocess är essensen i hur människor skapar mening genom språk (Hall, 1997). En sätt att förklara hur detta system fungerar är via semiotik och hur människor skapar en gemensam förståelse för ting. Enligt detta förhållningssätt ﬁnns ingen direkt relation mellan det tecken vi beskriver och dess mening. Det som tillskriver dess mening är de koder vi använder för att förstå ett tecken. Sättet vi läser av koder och förstår tecken på är ofta baserade på att vi sätter ett tecken i relation till ett annat, ett exempel på detta är systemet med traﬁkljus. Färgen röd kan betyda olika saker beroende på olika sammanhang i samhället. Ett rött hjärta signalerar för många kärlek

11 men ser vi den på ett traﬁkljus bredvid ett grönt ljus förstår vi att det betyder stopp. Relationen mellan det gröna ljuset och det röda skapar en mening (Hall, 1997:27). Det moderna samhället är idag ordnat och uppdelade i en rad olika system och kategorier som vi människor själva skapat. Exempel på denna organisering är till exempel grupperingar i bland annat nationalitet, ålder, kön, ras och klass. Denna gruppering medför dock en uppdelning av makt och privilegier beroende på grupptillhörighet. Den feministiska medieanalysen handlar om att representationen inom media spelar en roll i att bibehålla orättvisa maktstrukturer (Gill, 2007:7). Sammanfattningsvis vill jag använda teorin om konstruktionismen för att belysa möjligheter till diskursiv förändring och ideal. I det tidigare exemplet med Roy Orbison och Kurt Cobain förstärks denna teori då man ser att idealbilden av en rockmusiker förändrats i samband med samhällets övriga ideal. Utifrån denna teori och exempel är det alltså möjligt att påverka maktrelationer kopplade till kön.

Då många av mina valda diskursteorier härstammar från teoretiker med en unison forskningsbakgrund vill jag avslutningsvis nyansera begreppet genom att belysa en vinkel av teoretikerna Wodak och Meyer. Trots att diskurs kan ses som ett separerande maktredskap betonar dessa att diskurs i sig inte är individuellt. Ansvaret går inte att härleda till speciﬁka grupper i samhället som haft mer makt än andra. En diskurs skapas via historien och alla grupper och individer är en del i formandet av denna, oavsett över eller underordnad (Wodak & Meyer, 2001:37).

4.2 Genus och performativitet

För att enklare förstå relationen mellan media och genus kommer jag nedan diskutera begreppen genus och performativitet och hur teorier kring dessa är värdefulla för min studie. Precis som i tidigare forskning av Hall och Foucault diskuterar filosofen Judit Butler begreppet kön utifrån ett konstruktivistiskt synsätt. Utifrån hennes synvinkel är kön socialt skapat genom ord, symboliska beteenden och uppförande. Dessa handlingar konstruerar vår kultur, sociala verklighet och även begreppet kön. Ordet performativitet är besläktat med engelskans perform och betyder att uppträda eller framträda. Inom filosofin och genusforskningen handlar det dock inte om klassiskt uppträdande inom exempelvis teater och film utan syftar på de betydelsefulla dagliga handlingar människor utför som går att koppla till diskurs. Utifrån Butlers teori om kön och performativitet bygger fenomenet kön på de identitetsdrag vi socialt kommit att koppla till ett visst kön. Butler anser att fenomenet kvinnligt och manligt är något vi människor aktivt skapar genom våra handlingar och inte något vi föds till. Ur detta perspektiv är det därför även möjligt att ändra på dessa stereotyper genom att medvetet ändra våra handlingar och beteenden. Kvinnligt och manligt är något människan konstruerar och agerar beroende på vår förväntade sociala identitet. Enligt 12 Butler är kön inte ett facit- utan snarare ett resultat på vad vi lärt oss att göra (Butler, 1988). På ett liknande sätt diskuterar återigen Foucault sambandet mellan diskurs och sexualitet. Han menar att kunskap skapas ur diskurs och därför kommer vår uppfattning om sexualitet vara färgad av detta diskursiva maktförhållande (Storey, 2009:129-130). Utifrån dessa teorier går det att dra slutsatsen att kön är något som aktivt konstrueras och vidmakthålls av ideologiska maktförhållanden. Hur kön beskrivs och kommuniceras i samhällets olika instanser som till exempel media blir därför en viktig faktor för diskursen generellt.

4.3 Populärkultur

Media och musik är två fenomen som förknippas med begreppet populärkultur. Nedan kommer jag därför bena ut begreppet från ett teoretiskt perspektiv för att lättare placera min studie i ett sammanhang. Begreppet populärkultur är komplext och jag kommer därför inleda med John Storey’s definition som han själv beskriver som mångbottnad. Vi förstår ofta vad populärkultur är genom att vi vet vad det innebär i förhållande till en annan form av kultur och detta gör definitionen av ordet mer vag. Ett exempel på detta är arbetarklass-kultur eller ”finkultur” ofta benämnt som enbart kultur (Storey, 2009:1). Vidare menar Storey att ordet populär spelar en signifikant roll i formandet av begreppets mening. En enkel förklaring är på så sätt att något som uppfattas som populärkultur ska ha stor spridning och uppskattas av många. Ofta medför ordet en underförstådd mening om kommersiella intressen och masskultur (Storey, 2009:6).

Katie Milestone och Anneke Meyer beskriver begreppet populärkultur i sin bok Gender and popular culture på två sätt. Dels genom aktiviteter människor är delaktiga i och utför, till exempel att åka på semester eller gå till kyrkan varje söndag. Men menar även att begreppet innefattar det meningsbyggande som skapas genom information vi tar del av. Den vanligaste formen för kommunikation i modern kultur är genom språk och bilder men i det här sammanhanget innebär språk ytterligare en bredare kontext som till exempel symbolik och handling. Exempel på detta kan till exempel vara att pierca sig, studera på universitetet eller att gifta sig. Dessa handlingar skapar mening och är ofta rotade i vanor och traditioner (Meyer & Milestone, 2012:3-4). Begreppet populärkultur kan också beskrivas genom ett mått av kvantitet eftersom ordet populär indikerar att det är ett fenomen som uppskattas och brukas av många. Ofta när man diskuterar populärkultur sätts det i kontrast till ﬁnkultur. Populärkultur är ofta kopplat till masskultur och kapitalistiska intressen vilket värderats negativt medan ﬁnkultur ofta ses som en renare konstform och tillskrivs ett högre värde. Hur vi kommit att värdera konst är ett resultat av vår kultur och bakgrund. Milestone och Meyer menar dock att det är viktigt att notera att i dagens samhälle existerar nästan ingen form av

13 konst utanför en kommersiell kontext eftersom vi lever i ett ekonomiskt system byggt på kapitalism (Meyer & Milestone, 2012:4).

Jag har valt att basera min undersökning på material från två medier som har ett fokus på modern rockmusik och som anses vara tongivande för en stor publik. Därför blir Meyer och Milestones deﬁnition av populärkultur som ett meningsskapande fenomen som uppskattas av en bred mottagargrupp passande för mitt arbete.

14 5. Metod och material

I detta avsnitt kommer jag redogöra för undersökningens material och metod. Urval och avgränsningar kommer diskuteras och kapitlet avslutas med en reﬂektion kring studiens validitet och reliabilitet.

5.1 Metod

Då uppsatsens syfte är att undersöka hur genus porträtteras i musikmedia är har jag valt att använda mig av en kritisk diskusanalys med fokus på Norman Faircloughs 3D modell och Roger Fowlers teorier om kritisk lingvistik. Nedan kommer jag redogöra för huvuddragen i denna form av analys samt belysa de delar som jag anser relevanta att applicera på min studie.

Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys eller CDA som det ofta förkortas har historiskt använts som en effektiv metod för att undersöka och blottlägga maktrelationer och diskriminering inom ideologi. Begreppet myntades i början på nittiotalet och kända teoretiker som kopplas till teorin är bland annat Teun van Dijk, Norman Fairclough, Gunther Kress och Ruth Wodak (Wodak & Meyer, 2001:1-4). Syftet med en kritisk diskursanalys är att utvärdera användandet av tecken som ett maktredskap, i min undersöknings fall fokuserar jag på språk i media. Maktutövande inom lingvistik återﬁnns på olika plan i en text, dels genom grammatik men även genom förmågan att anpassa en texts stil efter sitt syfte. Desto mer väl inrättad en text är efter sin kontext desto enklare är det att som läsare ﬁnna den trovärdig (Wodak & Meyer, 2001).

Som grund i en kritisk diskursanalys måste man alltid utgå från typen av material man valt att analysera. Vad är det för typ av nyhet, vem läser den, vem skriver den, och vem har producerat den och varför? Detta är aspekter att ha i beaktning då det påverkar hur texten tolkas. Sättet som vi skapar och tolkar medieinnehåll antyder bland annat vad vi identiﬁerar oss med och tror på (Ekström & Larsson, 2010:273).

Faircloughs 3D modell

Norman Faircloughs modell inom CDA grundar sig i tankar om semiotik och användandet av tecken för att utrycka ideologi inom exempelvis text. Ytterligare betonar Fairclough metoden som en interdisciplinär form av analys eftersom dess syfte är att undersöka förhållandet mellan teorier och praktiker snarare än undersöka diskursen i sig självt. Modellen kallas för 3D modell utifrån att den är uppdelad i tre dimensioner som man utgår från vid en analys (Fairclough, 2010). Fairclough 15 motiverar denna typ av modell med att det är svårt att avläsa en texts diskurs enbart utifrån att undersöka dess språk. Det är kontexten och det sociala sammanhanget som skapar en ram för hur vi kan förstå hur språket konstruerar mening (Winter Jørgensen, & Phillips, 2000:70–72).

• Dimension 1 Den första och innersta dimensionen består av text och språk, helt enkelt det som sägs och beskrivs. På den här nivån försöker man hitta mening genom att studera hur språket används för att tillskriva värde genom till exempel ordval, grammatik, rubriker och användandet av metaforer (Fairclough, 2010:94-95). Denna dimension har jag tänkt kombinera med Fowlers teorier om kritisk lingvistik i tidigare stycke senare i min analys.

• Dimension 2 Den andra dimensionen är diskursiv praktik. Denna ämnar belysa i vilket diskursivt sammanhang texten har producerats och distribueras. Vem som är mottagaren och hur kan dess diskurs påverka innehållet? Fairclough belyser här värdet i att undersöka en texts interdiskursivitet, vilket innebär att man historiskt försöker kartlägga de olika typer av diskurser som kan ha påverkat just den här texten (Fairclough, 2010:94-95).

• Dimension 3 Den sista och yttersta dimensionen är social praktik. Denna dimension omsluter de båda tidigare dimensionerna och ger dem sitt övergripande sammanhang och kan beskrivas som den kultur och större sociala sammanhang som texten är en del av (Fairclough, 2010:94-95).

I min diskursanalys kommer jag utgå från Faircloughs teorier inom social och diskursiv praktik baserat på hans 3D modell och försöka applicera dessa på mitt textmaterial.

Kritisk lingvistik enligt Fowler

Roger Fowlers teorier inom kritisk diskursanalys berör likt Fairclough också språkets makt att påverka människans världsbild. Hans utgångspunkt är att journalistik inte kan vara helt oberoende och neutral, det finns alltid en bakgrund som styr hur och varför en person väljer att skriva om det dem gör. Utifrån denna synvinkel reflekterar nyheter och media en mer generell opinion och idé. Det finns inget facit för vad som kan kategoriseras som en nyhet eller vad som utgör ett allmänintresse utan det är skapat utifrån normer och värderingar i vårt samhälle (Fowler, 1991). Fowlers teori sammanfattas som kritisk lingvistik och är ett redskap för att hitta underliggande diskurs i det språk vi annars skulle tolka som normalt, det möjliggör helt enkelt en djupare analys en det synbara. Fowler menar att det är möjligt att finna ideologiska kopplingar i all typ av språkuppbyggnad men att vissa delar av strukturen är lättare att analysera än andra (Fowler 1991:67). Det är djupt kulturellt rotat att människor anpassar sitt språk beroende på kön, både det som används för att tala om kvinnor och män och det som är riktat till kvinnor och män. I denna 16 separation skapas en kategorisering som i förlängningen kan leda till diskriminering (Fowler, 1991:95). Nedan kommer jag belysa ett par av de verktyg i Fowlers kritiska lingvistik som jag anser relevanta att applicera på mitt textmaterial.

Modalitet är ett lingvistiskt verktyg som enligt Fowler med fördel används för att undersöka författarens personliga åsikt och ställningstaganden. Därav anser Fowler detta verktyg vara effektivt för att undersöka en texts sociala kontext och diskurs. Att undersöka en texts modalitet görs genom att undersöka vilken typ av modala verb som används och på så sätt kan man avgöra vilken ton en text har och på så sätt vad författaren vill förmedla. Fowler delar upp dessa hjälpverb i fyra grupper om sanning, skyldighet, tillåtelse och önskvärdhet. Beroende på vilken typ av hjälpverb som används i en text går det bland annat att avläsa en social diskurs och om det går att avgöra huruvida textförfattaren håller med, tror eller inte tror på det den skriver. Modalitet kan uttryckas i olika grader av sanning och trovärdighet beroende på valet av hjälpverb. Exempel på modala verb som indikerar olika starka åsikter är bland annat vill, kommer, ska, borde, få, måste, kan och vet (Fowler, 1991:85-86).

Inom kritisk lingvistik innebär begreppet lexikalisering språkets möjligheter till variation, det vill säga dess vokabulär. Fowler menar att det ﬁnns mer speciﬁka vokabulär för vissa områden, ord och uttryck som är vanligt förekommande om man till exempel pratar om politik eller musik (Fowler, 1991:80-85). Enligt Roger Fowler är det djupt rotat i vårt språk och kultur att referera till män och kvinnor på olika sätt. Ett exempel på detta är hur vi beskriver och tolkar yrkesroller som talman, brandman och sjuksköterska. Generellt kopplas kvinnor oftare till roller kring familj medan män oftare kopplas till syn yrkesroll (Fowler, 1991:92-101). Exempel på diskriminerande lexikalisering skulle kunna vara att benämna en musiker som just kvinnlig musiker.

Personalisering är ett begrepp som Fowler använder för att beskriva hur vi kan återﬁnna stereotypa uttryck inom språket. Han förklarar fenomenet som vanligt inom populärkulturell press där skribenten använder ord och uttryck som gör det enklare för läsaren att placera händelsen och personen i ett sen tidigare känt fack. När något nytt och okänt presenteras för oss försöker vi förstå detta genom att referera det till ett liknande koncept vi redan känner till. Ett tydligt exempel på detta skulle kunna vara om en journalist beskriver en ny artist genom att referera till en redan välkänd artist som gör liknande musik. Ett annat sätt skulle kunna vara genom att använda en typ av beskrivande ord när den beskriver den nya artisten som historiskt används för att beskriva liknande sammanhang och artister. Detta gör det enkelt för läsaren att förstå vilken typ av artist den nya artisten är. Personalisering är ett sätt att förenkla, sammanfatta och kategorisera men riskerar i förlängningen att diskriminera och reproducera stereotyper (Fowler, 1991:91-93). 17 Ett begrepp som gränsar till personalisering är namngivning. Hur en person namnges i text indikerar ofta ett socialt värde och därför är det ett effektivt sätt att avläsa maktstrukturer. En viktig aspekt att ha i åtanke vid undersökning av namngivning är textens kontext, om det är en formell text eller mer personlig men även huruvida texten är vinklad för eller emot personen i fråga. Att använda ett förnamn eller smeknamn i ett sammanhang kan påvisa förtroende och intimitet men i ett annat verka förminskande. Fowler menar att det är mindre vanligt förekommande att män tillskrivs smeknamn och förnamn än kvinnor inom press (Fowler, 1991:99-101).

5.2 Avgränsning

Med syftet att undersöka en generell diskurs inom musikjournalistik har jag valt att avgränsa studien till texter som innehåller en interaktion mellan artist och skribent, det vill säga frågor som ställs av skribenten och besvaras av artisten. Detta innebär att studien inte kommer behandla textformer som exempelvis recensioner. Uppsatens studie är även avgränsad till online-artiklar från de två amerikanska musikmagasinen The Rolling Stone och Pitchfork. Valet att endast undersöka digitala texter grundar sig att de fysiska utgåvorna av respektive tidning märkbart skiljer sig i frekvens av antal utgåvor per år och på så sätt skulle urvalet inte bli representativt tidningarna emellan. Valet av dessa två tidningar baserades på att de anses vara inflytelserika och tongivande inom musikgenren rock. Båda medierna har funnits med under en längre tid, besitter ett stort läsarantal och är förknippade med att bedriva kvalitativ journalistik med näsa för att plocka upp kommande trender inom populärkultur. Därav går det att ana att dessa två tidningar har ett stort inflytande på den allmänna opinionen och trender inom musik. Då syftet inte är att göra en komparativ analys kommer jag inte jämföra tidningarna emellan utan basera min analys utifrån generella mönster som återfinns i båda. Ytterligare är denna studie avgränsad till att analysera språkanvändningen i texterna och inte eventuellt tillhörande bilder. Detta av tidsmässiga skäl men även teoretiska då bilder i tidningar ofta kan vara artistens egna och på så sätt svårare att härleda till skapat av media. Jag har i den här studien valt att analysera texter skrivna mellan årtalen 2013 och 2018. Detta val grundar sig dels i förenklande avgränsning då antalet artiklar annars helt enkelt skulle bli för många men motiveras även med att syftet med min studie inte är att göra en jämförelse av representation i musikmedia över tid. Därför har jag valt att hålla tidsramen så pass snäv till dags datum som möjligt men med åtanke att få ett så brett urval som möjligt.

5.3 Urval

För att lättare kunna utröna skillnader och likheter har jag valt att analysera artiklar rörande artister som rör sig i samma musikaliska genre, i detta fall rockmusik men ibland även refererad till som

18 alternativ eller indie. Anledningen till att min undersökning är centrerad till texter relaterade till denna genre grundar sig i tesen att musik som inte är primärt skapat i kommersiellt syfte oftare frångår den klassiska bilden av manligt och kvinnligt. Utifrån detta synsätt går det att ana att representationen av kön inom rockgenren tydligare går att härleda till diskurser som genomsyrar press och media.

I den här uppsatsen är min deﬁnition av genren en typ av artist som:

• inte primärt är skapad av industrin som typisk manlig eller kvinnlig.

• skriver och utför sin egen musik.

Artister som faller under min definition av rockmusik är till exempel Sonic Youth, Nirvana och Bob Dylan. Exempel på artister som enligt denna definition kategoriseras som skapad av en industri är Backstreet Boys, Britney Spears och Miley Cyrus. Att vara skapad av en industri skulle utifrån denna definition innebära att artisten från början av sin karriär varit knutet till ett majorbolag som varit med och utformat musik och image. Mitt urval har baserats på ett ändamålsenligt urval med en bekvämlighetsteknik vilket innebär att jag anpassat urvalet efter syftet på min studie. Ett ändamålsenligt urval baseras inte på slump och kvantitet utan på vad som anses mest relevant för att få ut så specifik information som möjligt. Bekvämlighetsaspekt handlar om att praktiska orsaker som exempelvis tid och resurser har motiverat urvalet (Ekström & Larsson, 2013:61-63). Min urvalsmetod motiveras utifrån valet av metod samt kriterier som jag ansett varit relevanta och viktiga för min undersökning.

Mina kriterier för urval av artiklar har således varit följande:

• texten ska handla om en artist som är verksam inom ramen för den ovan nämnda deﬁnitionen av rockmusik.

• texten ska vara skriven och publicerad på respektive medias hemsida inom tidsspannet år 2013 och 2018.

• sammantaget måste de tio artiklarna ha en jämn fördelning av kvinnor och män, det vill säga fem texter med fokus på manlig artist och fem texter med fokus på en kvinnlig.

• texten ska innehålla en interaktion mellan skribent och artist, det vill säga inte vara en recension av exempelvis ett musikalbum.

19 Av det urval som sedan blev efter bearbetning av dessa kriterier över har jag valt att arbeta med de artiklar som publicerats närmast i tid.

5.4 Material

Pitchfork 1) Introducing Hatchie, the Dream-Pop Idol of Tomorrow, skriven av Quinn Moreland, publicerad 4 maj 2018. Hatchie är namnet på australienska Harriette Pilbeams soloprojekt. Musiken beskrivs som en blandning av pop, fuzz och shoegaze och paralleller dras ofta till mer välkända namn som Cocteau Twins, My Bloody Valentine och The Sundays. Hon debuterade 2017 med singeln Try och året därpå släppte hon sin debut EP Sugar & Spice. I denna intervju med Pitchfork från 4 maj 2018 introduceras läsaren till Hatchie och hennes musik i samband med hennes första USA turné (Yeung, uå). 2) Here Is the Scandalous Father John Misty Interview You’ve Been Waiting For, skriven av Jillian Mapes, publicerad 16 mars 2017. Father John Misty är aliaset på amerikanska Joshua Michael Tillmans musikaliska soloprojekt. Förutom att skriva egen musik har Tillman även varit verksam som producent och tidigare spelat trummor i bandet Fleet Foxes. 2012 släppte han den första skivan Fear Fun under Father John Misty och har fram till idag släppt ytterligare tre skivor varav den sista God’s Favorite Customer släpptes 2018 (Wikipedia, 2019). I denna intervju med Pitchfork diskuteras kändiskultur, låtskrivande och sociala medier. 3) Meet Chai, the Eclectic Japanese Rock Band Redeﬁning What It Means to Be Cute, skriven av Jenn Pelly, publicerad 17 oktober 2018. Chai startades 2012 i Nagoya i Japan av fyra tjejer som träffades sin skolgång. Efter att ha släppt två stycken EP’s signades bandet 2015 till Sony Music Entertainment i Japan. Efter en spelning på den amerikanska festivalen SXSW i Texas uppmärksammades bandet i USA och erbjöds ett skivkontrakt med amerikanska Burger Records 2017. Chais texter är ofta centrerade kring frågor rörande feminism och förtryck (www.chai-band.com, uå). I denna text introduceras bandet till Pitchforks läsare och ämnen som japansk kultur, feminism och deras USA turné diskuteras.

20 4) Don’t cry for Mitski, skriven av Matthew Schnipper, publicerad 12 juli 2018. Mitski är artistnamnet på amerikansk-japanska låtskrivaren och musikern Mitski Miyawaki. Hon är uppvuxen i ett musikaliskt hem och studerade senare musik på college i New York. Under sina år i skolan släppte hon sina två första album men ﬁck sitt riktiga genombrott 2014 i samband med albumet Bury Me at Makeout Creek (Battan, 2016). Denna artikel skrevs i samband med Mitskis släpp av skivan Be the Cowboy.

5) Life and Death on Manhattan Island: Fleet Foxes’ Robin Pecknold Returns, skriven av Amanda Petrusich, publicerad 5 juni 2017. Fleet Foxes startades av vännerna Skyler Skjelset och Robin Pecknold i Seattle 2008. Musiken har beskrivits som folk-inspirerad indiepop och bandet blev uppmärksammade när de släppte sin första EP Sun Giant via amerikanska skivbolaget Sub Pop 2008. Kort därpå släpptes gruppens debutalbum som hyllades av kritiker världen över och bandets internationella genombrott var ett faktum. Bandets tredje album Crack-Up släpptes år 2017 (Monger, uå). Artikeln i Pitchfork skrevs i samband med släppet av bandets tredje skiva.

Rolling Stone Magazine 1) The Last Word: Patti Smith on Performing With Her Kids and What William Burroughs Taught Her, skriven av Jerry Portwood, publicerad 7 december 2018.

Musikern och konstnären Patti Smith, född i Chicago 1946, ﬁck sitt musikaliska genombrott år 1975 i samband släppte det kritikerrosade debutalbumet Horses. Smith är känd för sitt unika konstnärsuttryck som kombinerade en blandning av poesi, punk och rock. Där till har hon rönt stora framgångar med memoaren Just Kids samt mottagit det svenska Polarpriset. Det senaste och elfte studioalbumet Bangla släpptes 2012 (Huey, uå). Artikeln som publiceras på Rolling Stone Magazines hemsida den 7 december 2018 tar avstamp i Smiths fyrtio år långa karriär och behandlar ämnen som liv, död, litteratur, konst och moderskap.

4) Marcus King’s Southern Soul, skriven av Joseph Hudak, publicerad 7 december 2018. Marcus King är en amerikansk musiker och artist som verkar i genren rock och soul. King har verkat inom musik i stor del av sitt liv och blev som nittonåring signerad till det amerikanska skivbolaget Evil Teen där han senare släppte sitt första album (marcuskingband.com, uå). Artikeln är en övergripande introduktion till honom som artist och musiker och skildrar hans resa fram till idag.

21 3) St. Nick: The Long, Strange and Wonderful Career of Nick Lowe, skriven av Mark Binelli, publicerad 29 november, 2018. Nick Lowe är en brittisk låtskrivare, musiker och producent. Han har bland annat producerat artister som Elvis Costello och The Pretenders och är känd för att haft stort inﬂytande inom punk genren. Lowe har varit delaktig i många band och musikaliska konstellationer men har genom sin karriär släppt sjutton stycken soloalbum (Erlewine, uå). Artikeln i Rolling Stone Magazine är en omfattande intervju med Lowe och ett djupdyk i hans personliga liv såväl som hans musikaliska karriär.

4) Florence Welch on Sobriety, Embracing Loneliness and Loving Patti Smith, skriven av Kory Grow, publicerad 8 november 2018 Florence Welch är sångare och låtskrivare i det brittiska bandet Florence and the Machine. Bandet ﬁck sitt genombrott 2009 i samband med debutalbumet Lungs som tog en topplacering på den brittiska albumlistan och senare även en hög placering på den amerikanska Billboardlistan. Flera av låtarna från Lungs användes även i soundtrack för tv-serier så som Gossip Girl, Grey’s Anatomy och So you think you can dance vilket bidrog till en ökad uppmärksamhet (Biography.com Editors, 2016). Denna intervju gjordes i samband med Florence and the Machines USA turné och senaste albumsläpp High as Hope.

5) The Rebirth of The 1975, skriven av Simon Vozick-Levinson, publicerad 28 november 2018. Medlemmarna i det brittiska bandet The 1975 träffades på gymnasiet under uppväxten i Manchester. Debut EP’n släpptes 2012 på det brittiska skivbolaget Dirty Hit och resulterade i ett växande intresse på diverse musikbloggar och i brittisk radio. Deras sound har beskrivits som en hybrid av äldre rock och modern dansmusik och bandet ﬁck sitt internationella genombrott år 2013 i samband med släppet av sitt första album som nådde topp 30 på den amerikanska Billboardlistan (Collar, uå). Artikeln med bandets sångare Matty Healy publicerades i samband med släppet av bandets tredje fullängdsalbum.

Bearbetning av material

Tillvägagångssättet i denna uppsats är baserat på en inläsning av det valda materialet där jag med utgångspunkt i mina frågeställningar kommer försöka lokalisera övergripande teman. Utifrån dessa kommer jag sedan disponera min analys.

22 5.5 Metoddiskussion

Kritisk diskursanalys nackdel är dess svårighet att avgöra objektivitet. Analysen utförs av människor och det är väldigt svårt vara helt neutral. Alla tillhör någon form av kultur och har en bakgrund av upplevelser som styr hur vi uppfattar vår omgivning. Det ﬁnns både för och nackdelar med att själv vara en del av ett sammanhang som man väljer att analysera. Det positiva är att man naturligt har större och bättre möjligheter att undersöka något när man är en del av det, gäller det nyheter vet man till exempel var man lämpligast hittar dessa. Svårigheten ligger i att samtidigt också trovärdigt kunna se situationen från ett utifrånperspektiv (Ekström & Larsson, 2010:274). Fördelarna med en kritisk diskursanalys är att den är djupgående och gör det möjligt att hitta bakomliggande strukturer till varför något tolkas på ett visst sätt vilket varit den främsta anledningen till att jag valt att arbeta just denna metod. Till dess nackdel hör dock att den automatiskt blir mer subjektiv och mindre konkret och tydlig. I motsats till en kvantitativ undersökning fås inga svar i siffror och statistik utan dess värde baseras helt på en delad förståelse av språkets nyanser. Diskursanalys bygger på tolkning av språk, mening och förståelse vilket problematiseras med argumentet att det aldrig med säkerhet går att dra en slutsats på samma sätt i en kvantitativ undersökning. Då mitt syfte varit att undersöka hur maktrelationer gällande kön kan uttryckas i media har jag valt att utgå från tesen att språket spelar en avgörande roll. Därav anser jag att en kritisk diskursalternativ varit det mest effektiva tillvägagångssättet för denna undersökning.

Validitet och reliabilitet

För att en vetenskaplig studie ska anses som tillförlitlig och trovärdig används begreppen validitet och reliabilitet. Fundamentet i empirisk vetenskap baseras på data och tillvägagångssättet när denna selekteras och bearbetas påverkar forskningens trovärdighet. En studies validitet baseras på om de argument som används för att styrka ett påstående anses relevant för det som undersöks. Om min tes är att kön representeras olika inom musikjournalistik och jag väljer att utföra min studie på Expressens sportbilaga blir detta irrelevant för min studie och validiteten blir låg. En studies reliabilitet handlar om dess tillförlitlighet och utförande. Exempel på detta är källor och dess sanningshalt (Larsson & Ekström, 2013:14-15). För att säkra denna studies tillförlitlighet och validitet har jag varit noggrann med att arbeta utifrån mina frågeställningar. Under arbetets gång har valt att ha dessa på ett separat ark bredvid mig då jag fann det underlättande, denna åtgärd gjorde det enklare att kontrollera att jag inte svarade på frågor jag inte ämnat svara på. Gällande studiens reliabilitet har jag försökt vara noggrann med valet av källor. Internetkällor är ofta svårare att härleda och då mitt arbete kretsat kring bland annat artiklar från nätet har jag varit noggrann med att ange när och var mina digitala källor är hämtade. 23 6. Analys och resultat

I detta avsnitt kommer studiens resultat redovisas och analyseras. Analysen bygger på Faircloughs 3D modell med fokus på diskursiv och social praktik och Roger Fowlers teorier och verktyg inom kritisk lingvistik. Vid en inläsning av materialet återkom tre teman som jag sedermera valt att strukturera analysen efter.

Avvikande kvinnlighet

Ett utmärkande drag som återfinns i både Pitchfork och Rolling Stone Magazine är att kvinnliga artister mer frekvent porträtterades som avvikande från sin könsnorm än manliga artister. Istället för att kvinnorna beskrevs med stereotypiskt feminina attribut återfanns flera exempel där kvinnans beteende beskrevs i kontrast mot detta och istället kom att uppfattas som annorlunda. Exempel på detta återfinns i artikeln med Patti Smith i Rolling Stone Magazine där det återfinns en beskrivning av Smiths persona som ”...has never shied away from life’s tragic side”(Portwood, 2018). Utifrån Roger Fowlers teori om lexikalisering och personifiering går det här att ana en social diskurs om kön. Genom att författaren antyder att Smith aldrig varit rädd för livets tragiska sida impliceras idén om att detta är en generell rädsla och ett beteende som människor har. I kontexten av att Patti Smith beskrivs som en kvinnlig pionjär inom rockmusik framstår det här som att Smith står ut från massan och separeras därav från den generella bilden av hur kvinnor beter sig. På samma sätt anspelar frågan ”How has being a mother affected your work?” (Portwood, 2018) på normativa könstrukturer och att författaren utgår från idén att moderskap automatiskt påverkar arbetet. Journalistens val att fråga hur och inte om moderskapet påverkar hennes arbete indikerar en förutbestämd mening om könsroller och hur kvinnor vanligtvis beter sig i vissa sammanhang. Ett liknande exempel återfinns i Pitchforks text om artisten Mitski. ”Her rootlessness, and the solitude it engendered, is what allowed her to focus on music, at the expense of most everything else.” och ”Her love of playing music stems from that lack of ability to connect with others; a relationship with music became the only one worth pursuing.”(Schnipper, 2018)

Mitskis relation till musik beskrivs här som ett substitut för personliga relationer. I första citatet återﬁnns också ett exempel på modalitet när hennes rotlöshet blir ett argument som tillåter henne att fokusera på musik. Även här motiveras alltså hennes musikaliska fokus och talang genom att hon besitter en egenskap som sticker ut från den klassiska bilden av kvinnor. På samma sätt motiveras även hennes kärlek till musik som något som tvingar henne att avstå från något annat, i detta fall personliga relationer. Ordet expense (på bekostnad) i detta sammanhang indikerar att det som

24 beskrivs som allt annat, i detta fall relationer, som något essentiellt och viktigt. På detta sätt framstår Mitskis beteende som avvikande.

Det framgår i flera exempel i båda tidningar att kvinnliga artister beskrivs på sätt som får dem att framstå som säregna mot den övriga gruppen kvinnor. Som visas i tidigare exempel används lexikala val av ord som normalt sett inte används i beskrivning av kvinnor. Denna typ av porträtterande placeras vid flertalet tillfällen i relation till en känsla av ensamhet och utsatthet. Kvinnornas mer manliga attribut blir på ett så sätt en ersättning för att något som normalt sett ska finnas där fattas. Resultatet blir att mindre feminina egenskaper som uppträder hos kvinnor måste motiveras av något. I denna struktur går det att avläsa en social diskurs om makt mellan kön där manliga egenskaper oftare knyts till yrkesframgång inom rockmusik. När dessa egenskaper appliceras på en kvinna tolkas de dock inte på samma sätt utan automatiskt impliceras även bilden av ett socialt misslyckande. En kvinna kan inte bara vara rotlös och framgångsrik- rotlösheten innebär att hon tvingas ta avkall på den trygghet som en kvinna normalt sätt ska eftersträva.

Ytterligare språkval som särskiljer kvinnor inom rockmusik från den övriga gruppen kvinnor återﬁnns i sättet vissa frågor ställs. När gruppen Chai får frågan om vad som inspirerat dem till att börja skapa musik under sin uppväxt ställs frågan istället om någon uppmuntrade de att spela musik, ”Did anyone encourage you to play music growing up?” och ”Where does your energy come from onstage?” (Penn, 2018). Detta typer av tilltal och frågor användes inte i någon av artiklarna med manliga artister och signalerar att frågorna ställts utifrån uppfattningen att detta är onormalt beteende och är nyﬁken på vad som föranlett. Återigen ses inte ett kvinnligt musikintresse som något självklart utan man söker en förklaring för det avvikande beteendet. När kvinnor inom rockgenren porträtteras som avvikande implicerar det även bilden av vad en kvinna normalt sätt är. Stuart Hall förklarar denna teori genom att förståelsen för tecken ofta skapas utifrån ett annat. Ett förenklat sätt att förstå kvinnligt utifrån detta förhållningssätt är exempelvis genom att sätta det i kontrast till manligt.

Teknisk terminologi och läsartilltal

Maktutövande via språkanvändning yttrar sig på olika sätt och hur människor skapar och tolkar medieinnehåll signalerar ofta grupptillhörighet och status (Ekström & Larsson, 2010:273). I undersökningen av mina valda artiklar återkom exempel på ett läsartilltal som jag anser går att koppla till en diskurs om kön och makt. Generellt användes ett mer emotionellt beskrivande vokabulär i artiklar rörande kvinnliga artister än vid beskrivandet av manliga. Manliga artister i sin 25 tur beskrevs ofta i kontext av mer avancerade tekniska termer än vad kvinnor gjorde. Ett exempel på hur en mer avancerad terminologi används återﬁnns i Rolling Stones artikel om Marcus King. Denna artikel är en överblick och introduktion till King som artist men trots detta krävs ett större mått av förkunskap hos läsaren än i exempelvis texten om Hatchie. Texten om King refererar regelbundet till tidigare artister som varit tongivande inom samma genre och namn på producenter och skivbolag nämns utan närmare förklaring. Musiken beskrivs med ett relativt tekniskt vokabulär genom smala referenser till låtar och album, ofta inom en viss tidsperiod och lokalt anknutna till den amerikanska södern.

”.... also nods to classic rock, evoking the horn-powered strut of the Rolling Stones’ Exile on Main Street and, in the speciﬁc case of lead track “Where I’m Headed,” Beggars Banquet‘s “Salt of the Earth.” (Hudak, 2018)

Trots att texten om Hatchie precis som texten om King syftar på att introducera en ny artist till tidningens läsare skiljer den sig i sättet den gör det på. I denna text är den tekniska terminologin inte lika framhävd och i kontrast till texten om King återﬁnns enbart en referens till liknande musik för att beskriva hur hennes sound. Det återﬁnns heller inga tekniska detaljer om produktion eller skivbolag och tonen är istället mer målande, berättande och visuell i sin närvaro.

”...she bursts through the venue’s doors, tosses her backpack aside, jumps on stage, slings on her bass, and launches into a song.” (Moreland, 2018)

Självklart kan detta bero på speciﬁkt dessa två journalisters personliga stil men ur ett diskursivt synsätt riktar sig texterna på olika sätt. Texten om King är snävare och baserat på dess språk tolkar jag textens avsändare som väl insatt i rockmusik och dess historia vilket gör att det krävs liknande kunskap hos mottagaren för att ömsesidig förståelse kan uppnås. I detta fall är texten skriven utifrån en synvinkel där det är självklart att veta vad amerikansk rock och soul-musik innebär. Det går naturligtvis att förstå textens huvuddrag även utan den typen av teoretisk förkunskap men läsarens upplevelse gynnas av att dela liknande erfarenhet som avsändaren. Ett liknande exempel återﬁnns i Pitchforks artikel med Fleet Foxes Robin Pecknold där albumet beskrivs i bland annat literära referenser:

”Crack-Up is full of allusions to ancient texts: names, places, ideas. One track is titled “Mearcstapa,” a nod to a character in Beowulf, the epic, Old English poem composed sometime in the late 10th century. Grendel, one of the poem’s villains, is referred to as a mearcstapa, or a march- stepper—a ﬁgure that walks or haunts the borderlands, something between man and monster, between here and there.” (Petrusich, 2017) 26 Samt i artikeln med Nick Lowe när hans arbetsrum beskrivs som följande;

”It’s decorated in a tasteful reformed-bachelor style: packed bookshelves (a biography of Karl Marx, a pictorial history of boxing, Willie Dixon’s I Am the Blues, a Hans Fallada novel called The Drinkers), a copy of Johnny Cash’s debut album (signed “To Nick”), chic zinc-top dining table.” (Binelli, 2018)

Exemplet med Nick Lowe blir intressant att jämföra med artikeln med Patti Smith då båda artister är födda samma årtionde. I båda artiklar refereras det till en mer snäv klassisk litteratur och politiska händelser som läsaren förväntas känna till. Dock är artikeln med Patti Smith mer nyanserad i terminologin än i Lowes fall. I fallet med Smith refereras det även till mer personliga händelser och mer allmänna intressen samt kommersiell populärkultur. Bland annat får Smith svara på frågan om vilken hennes favoritbok som barn var och om hon har en TV serie hon konsumerar regelbundet. Även om båda artiklar innehar ett refererande som kräver en viss kulturell kunnighet hos läsaren innehåller artikeln med Smith ett mer blandat språkbruk än artikeln med Lowes. En intressant aspekt i denna typ av av läsartilltal är att koppla detta exempel till Meyer & Milestone teori om låg och högkultur. Mer tekniska referenser inom dessa ämnen gör målgruppen mindre och vittnar om en högre social diskurs hos författaren vilket riskerar att utesluta grupper som inte har tillgång till denna kunskap. Även om det inte går att göra en direkt koppling till hög och låg kulturell diskurs angående genus i dessa exempel vittnar de olika tilltalen om en viss separering när det kommer till kön. Utifrån dessa två exempel används tekniska och mer faktabaserade referenser mer konsekvent i sammanhanget med en manlig artist än en kvinnlig. Genom att ytterligare applicera Faircloughs teori om förhållande mellan diskursiv och social praktik anser jag att det detta samband stärks. Utifrån begreppet om interdiskursivitet kan denna typ av läsartilltal vara ett resultat av att män mer frekvent har refererats till inom konst och kultursfären och att detta anses mer accepterat. Utifrån dessa teorier om populärkultur och interdiskursivitet skulle det eventuellt gå att härleda valet av en svårare teknisk terminologi i samband med beskrivandet av manliga artisters musik till en diskurs om indikerar ett generellt förhöjt värde av deras artisteri.

Personalisering

Valet av ord i beskrivandet spelar en roll för hur läsaren kommer tolka artisten och dess musik och utgör en grund för hur läsaren sedan kategoriserar den nya informationen efter tidigare erfarenheter. Som tidigare nämnt i Fowlers teorier om kritisk lingvistik är personalisering och kategorisering ett sätt för människor att kartlägga och förstå sin omgivning och placera ny information i relation till gammal. Med utgångspunkt i Stuart Halls teorier om språk, tecken och meningsskapande går det att förstå att personalisering inom populärkulturell press som ett grepp som är vanligt för att snabbt 27 kunna placera ny information i ett mer känt sammanhang. Detta beteende riskerar bli negativt när det förstärker och bibehåller negativa maktstrukturer. De generella mönster som återkommer i mitt textmaterial är att kvinnliga musiker ofta beskrivs med ett mjukare och personligt vokabulär kopplat till känslor och sinnesstämningar. Många av de ord som används för att beskriva musikern Hatchie och hennes musik anspelar på något drömskt, mjukt och skimrande som till exempel ”celestial dream pop”, ”...dreamed of ditching Brisbane” och ”..a twinkly number about a struggling relationship”(Moreland, 2018). Det är även i den här typen av lexikal struktur som det går att läsa av en typ av ordval som metaforiskt anspelar på stereotypiska kvinnliga attribut som sött, sexigt och intimt. Exempelvis beskrivs musiken som uppbyggd av ”..caramelized harmonies”, ”...a lush rumination on a precarious relationship”, ”sun-soaked teen romance" och ”sparkly pop melodies and sassy candor”(Moreland, 2018). Denna typ av ordval kan utifrån Fowlers teorier om personalisering baseras på en bild av hur kvinnor vanligtvis beskrivs i populärkultur och på så sätt vittna om en social diskurs hos författare och tänkt mottagare om att detta är normaliserat. Om man utgår från Faircloughs dimension om diskursiv praktik går det att ana att textförfattaren, med utgångspunkt från tidigare nämna exempel i den lingvistiska analysen, ibland valt att framhäva attribut som kan anses som klassiskt feminina för att beskriva känslan av Hatchies musik. Caramelized, sassy, teen romance och sparkly pop är ordval som ofta återﬁnns i beskrivningen av kvinnliga kommersiella popartister och hade likväl kunnat användas i beskrivningen av exempelvis Britney Spears. Det avgörande här blir om skribenten hade använt samma ordval vid beskrivningen av en manlig artist inom samma genre.

Att textförfattaren valt att använda sig av feminint kodade ord i sin beskrivning styrks av Faircloughs teori om diskursiv och social praktik. En mer allmän diskurs om könsnormer kan ha föranlett användandet av denna typ av uttryck i porträtterandet av kvinnor även i detta smalare sammanhang. Även om textförfattaren inte medvetet valt att förminska Hatchies musik är användandet av vissa karakteriserande uttryck ett tecken på det större sammanhang personen är delaktig i där kvinnor och män beskrivs på olika sätt. Liknande exempel på personalisering återkommer i princip alla de valda artiklarna med kvinnliga musiker och i artikeln med Florence Welsh återkommer även ett tema som rör sig mot moderligt, tryggt och lite andligt. Exempelvis används ord som embracing, loving, reﬂecting, emotional journey, ornate och intimate för att beskriva hennes musik. Intressant för denna just denna artikel är även det ibland högtidliga språket som sedvanligt ofta refererar till religiösa och högtravande ord vilket ibland får Welsh att framstå som nästan utomjordisk och en form av Moder Teresa-ﬁgur. Detta motiveras ytterligare av att hon i rubriken refereras till som nykterist. Vidare beskrivs hennes röst som ”.. a lilting soprano” och hennes skiva som ett ”intimate pop opus”(Grow, 2018). Både opus och soprano indikerar en typ av 28 lexikalisering och hör till vokabulär som vanligtvis används inom klassisk musik och opera, termerna i sig är inte helt ovanliga men indikerar att författaren gjort ett aktivt val att beskriva musiken i mer högtravande termer för att exempelvis indikera status och kvalité och något som står utanför det vanliga. Valet av detta vokabulär och tema skapar bilden av Welsh som något andligt, nästan magiskt och rent väsen, hon framstår som snudd på omänsklig.

Manliga artister refereras oftare till genom ett mer tekniskt vokabulär och inte sällan är det även kopplat till känslor som är mer fysiska i sin karaktär. De refererades även oftare till sin yrkesroll än kvinnorna. Ett exempel på denna form av namngivning återﬁnns i artikeln om King i Pitchfork. King beskrivs som en ”.. singer-guitarist who’s making his name as an electrifying rock performer” och refereras även ytterligare i artikeln till ”.. the 22-year-old guitarist” (Hudak, 2018). I dessa omskrivningar refereras King uppenbart till sin yrkesroll som gitarrist men även till sin roll som rockmusiker. Genom detta namngivande legitimerar textförfattaren King både som musiker men även att han fyller kraven för att vad som anses vara en rockartist. I Fowlers teori om kritisk lingvistik och lexikalisering antyds att kvinnor i deras yrkesroll mer frekvent benämns i sammanhang som anknyter till familj och relationer (Fowler, 1991). I i jämförelse med texten om Hatchie uppstår ett sådant exempel när skribenten väljer att belysa aspekten att hennes pojkvän också är hennes gitarrist, ”...a band composed of her boyfriend Joe Agius on the acoustic guitar..”(Moreland, 2018). Utifrån Fowlers teori kan detta språkval indikera en diskurs om underliggande stereotypa könsroller. Intressant i exemplet med King är även valet av ordet electrifying som en synonym på eld, energi och styrka för att på ett positivt sätt beskriva hans artistskap. Ytterligare återﬁnns tendenser inom lexikal struktur där maskulint kodade attribut som ”husky timbre”och ”frenetic guitar- solo”(Hudak, 2018) används för att förmedla känslan av musiken. Genom denna sammansättning av språkval går det att utröna en diskurs om kön där King beskrivs utifrån attribut som är manligt kodade. Ur ett genusperspektiv är denna text också genomsyrad av en stereotypisk maskulin bild på begreppet rockmusik. Att vi som läsare förstår att textförfattaren menar något positivt när den beskriver Kings musik som electrifying indikerar att denna typ av maskulint kodade ordval är något som vi gemensamt accepterat i vår kultur och bygger inte på individens kunskap om viss typ av musik.

Ytterligare exempel på hur språk används för att personalisera kön återﬁnns i rubriksättningen i Pitchforks artikel med Father John Misty. ”Here Is the Scandalous Father John Misty Interview You’ve Been Waiting For” med underrubriken som ett citat från artisten själv; “- If you take away my music from me, all you have left is a mustache and a bad attitude.”(Jillian, 2017). Detta exempel

29 är intressant att sätta i kontrast till rubriksättningen i artikeln med Florence Welsh: ”Florence Welch on Sobriety, Embracing Loneliness and Loving Patti Smith” (Grow, 2018).

Father John Misty framställs här som en typisk rockmusiker, rubriken avslöjar att något intresseväckande och kontroversiellt kommer avslöjas om artisten och legitimeras med bisatsen ”... you’ve been waiting for” (Jillian, 2017). Detta skallrar om att skandaler runt Father John Misty inte är otippade, tvärtom, det här är något läsaren väntat på. Ytterligare karakteristiska drag för en rockstjärna förstärks i underrubriken där manliga fysiska attribut som omnämnandet av hans mustasch används ihop med egenskap av dålig attityd. Den stereotypa bilden av en rockstjärna som skandalomsusad, ostädad och kontroversiell appliceras här med enkelhet på Father John Misty och motiveras inte med hans musik utan med hans klassiskt manliga attribut. Den allmänna bilden av en rockmusiker är så tydlig och accepterad att attribut som i andra sammanhang tolkats som negativa och ofördelaktiga i det här fallet ses som självklara och ibland även avgörande för en legitimering av konceptet. I personaliseringen av manliga rockmusiker återfanns ofta en koppling till egenskaper som underförstås som positiva men som i andra sammanhang skulle förstås som negativa. Exempelvis beskrivs bandet 1975 som ”English pop provocateurs” (Vozick-Levinson, 2018) och Nick Lowe’s yttre som ”... older than 40, puffy, slightly haggard, wearing a drab tweed jacket that might’ve been nicked from a boarding-school headmaster nearing retirement” (Binelli, 2018). Underförstått är dessa egenskaper positiva, att vara provocerande och ha ett slitet yttre ingår i rollen för en manlig musiker och därför uppfattar varken skribenten eller läsaren detta som stötande eller kränkande. Denna typ av lexalisering återﬁnns dock inte i artiklar med kvinnliga artister. Kvinnors negativa egenskaper tas generellt upp mer sällan och när det görs är det ofta i en emotionell kontext där läsaren lättare känner sympati för artisten: ”As her tea steeps, she talks somewhat sadly, if resignedly, about her difﬁculty with interpersonal relationships.” (Schnipper, 2018).

I de utmärkande exemplen där kvinnor och män inom samma genre beskrivs genom olika vokabulär och via personalisering blir det intressant att reﬂektera om den mer allmänna diskursen som dessa tidningar rör sig i och hur detta kan påverka. Även om exempel på personalisering, namngivning och lexikala strukturer indikerar tydliga skillnader i hur kvinnliga och manliga artister beskrivs i Rolling Stone och Pitchfork uppfattas inte dessa artiklar som direkt diskriminerande. Tvärtom har artiklarna i sin generella struktur varit positiva och respekterande oberoende artistens kön. Att det fortfarande förekommer stereotypa kopplingar och beskrivningar kan i detta fall indikera att den lokala diskursen hos dessa medier genomsyras av en större social diskurs där det råder hegemoni mellan kvinnor och män. Genom att applicera Faircloughs teorier om social och diskursiv praktik på dessa exempel går det att ana att både Pitchfork och Rolling Stone Magazines lokala diskurs kan

30 påverkas av en mer generell social diskurs. Dessa tidigare nämnda exempel av beskrivning av kön indikerar att Pitchfork och Rolling Stone Magazine är en del av en större social kontext där kvinnor och män beskrivs på olika sätt. Dessa medier blir i sammanhanget en synonym för en lokal diskurs där samhället de verkar inom är dess ram och måttstock.

31 7. Diskussion och sammanfattning

Med syftet att undersöka representationens betydelse inom musikjournalistik har jag genomfört en diskursanalys med utgångspunkt i teorier om kritisk lingvistik. Tidigare forskning inom ämnet som bland annat könsperformativitet och journalistikens roll som opinionsledare antydde att det ﬁnns ett samband mellan media och representation inom populärkultur. I resultatet av min undersökning återﬁnns tendenser att denna relation även existerar i framställandet av rockmusik i Pitchfork och Rolling Stone Magazine. Nedan kommer jag mer konkret svara på uppsatsens frågeställning för att sedan diskutera resultatet i ett bredare perspektiv.

• Hur framställs manliga och kvinnliga musiker i Rolling Stone Magazine och Pitchfork?

Analys av mitt material indikerar ett resultat där män och kvinnor inom rockmusik i dessa exempel framställs på ett sätt som går att härleda till stereotypa könsroller.

• Hur beskrivs deras musik? Kan detta kopplas till en eventuell diskurs om kön?

Musiken beskrivs generellt ingående och detaljrikt men exempel indikerar att författaren använder en typ av lexikalisering som går att koppla till artistens kön.

• Vilket läsartilltal används när man beskriver män / kvinnor?

Resultatet visar att manliga artister beskrivs med ett mer tekniskt läsartilltal medan kvinnor beskrivs via ett mer emotionellt orienterat läsartilltal i valda artiklar.

I båda tidningars artiklar återﬁnns exempel på lexikal struktur, läsartilltal och personalisering som indikerar en diskurs där kvinnor och mäns musik beskrivs olika beroende på kön. Även om de ﬂesta av fallen på en generell nivå inte skulle uppfattas som diskriminerande pekar dessa exempel på en social diskurs gällande könsroller som genomsyrar populärkultur, inom vilken rockmusiken verkar. Genom att beskriva en kvinnlig musiker med stereotypiskt feminina attribut särskiljer man automatiskt på musiker och kvinnliga musiker och där idealet automatiskt blir manligt. Med Pitchfork och Rolling Stone Magazines ställning som opinionsledare inom rockgenren går detta beteende att problematisera ytterligare. Att använda stereotypa grepp för att beskriva en rockmusiker som vild och oberäknelig och applicera denna på manliga musiker förstärks bilden av en rockmusiker som manlig. Den hegemoniska maktförskjutningen mellan kön i Pitchfork och Rolling Stone Magazine gör sig på så sätt uttryckt i att kvinnor inte ges samma sociala svängrum som manliga musiker. Detta motiveras via språkliga skillnader där manliga musiker beskrivs med

32 ett vokabulär mer fritt på tolkning än kvinnor, exempelvis genom att tillskriva män negativa attribut som underförstås som positiva. I förlängningen riskerar detta separerande meningsbyggande vidmakthålla stereotypa könsroller och i kontexten av Pitchfork och Rolling Stone Magazine som populärkulturella opinionsledare riskeras den stereotypa bilden av en rockmusiker som manlig att reproduceras. I samband med det mönster som anträffats med en ökad andel kvinnor inom genren kan denna diskurs innebära en ökad problematik av eventuell diskriminering då verksamma kvinnor inte ges samma grund för värdering som män.

Då min undersökning enbart innefattat analys av tio artiklar och två medier går det naturligtvis inte att dra några generella slutsatser på hur representation inom musikmedia ser ut i ett större sammanhang. Dock indikerar resultatet ett mönster där kvinnliga och manliga artister inom samma genre beskrivs på olika sätt kopplat till normer gällande kön. Med bakgrund av teorier om hegemoni och genus som socialt konstruerat kan denna separation inom rockmusik ses som ett resultat av en större social diskurs där män och kvinnor värderas olika beroende på sitt kön. Att kvinnor och män beskrivs på olika sätt inom populärkultur stöds av tidigare forskning men tidigare historiska exempel påvisar även att diskurser gällande könsideal kan förändras. Språkets förmåga att signalera mening ger det också styrkan att potentiellt förändra mening. Under arbetets gång slogs jag vid ﬂertalet tillfällen av journalistens makt i porträtterandet av nya artister och den inneboende styrkan i förändring. En intressant aspekt för fortsatt forskning skulle därför vara att bredda studien och kolla på hur artister inom genren beskrivs i andra typer av medier än skriftlig journalistik. De ﬂesta av de artister och musiker jag undersökt i denna uppsats är välkända och kommersiellt uppmärksammade och besitter själva en bred kommunikativ plattform via sociala medier och sin musik. Ytterligare en intressant aspekt att undersöka skulle därför vara att undersöka hur artister inom rockgenren väljer att själva kommunicera sin musik för att se om det skiljer sig från medias tillvägagångssätt.

33 8. Källförteckning

Digitala källor

Battan, Carrie, 2016-06-20 Reclaiming Rock https://www.newyorker.com/magazine/2016/06/20/ mitski-miyawaki-and-chicago-rappers (Hämtad 030119)

Biography.com Editors, 2016, Florence Welch Biography https://www.biography.com/people/ ﬂorence-welch-20883057 (Hämtad 030119)

Brittanica, uå, Rolling Stone https://www.britannica.com/topic/Rolling-Stone (Hämtad: 011218) Chai-band.com, uå, Biography https://chai-band.com/en/biography/ (Hämtad: 030119)

Collar, Matt, uå, The 1975 https://www.allmusic.com/artist/the-1975-mn0002986022/biography (Hämtad 030119)

Erlewine, Stephen Thomas, uå, Nick Lowe https://www.allmusic.com/artist/nick-lowe- mn0000866841/biography (Hämtad 030119)

Freedom du Lac, J, 2006-04-30, Givining Indie Acts A Plug, or Pulling It http:// www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/04/28/AR2006042800457.html?? noredirect=on (Hämtad 011218)

Frith, Simon, uå, Rock https://www.britannica.com/art/rock-music/Introduction (Hämtad: 210119)

Huey, Steve, uå, Artist Biography by Steve Huey - Patti Smith https://www.allmusic.com/artist/ patti-smith-mn0000747445/biography (Hämtad 111218)

Monger, Timothy, uå, Fleet Foxes https://www.allmusic.com/artist/ﬂeet-foxes-mn0000990366/ biography (Hämtad 030119)

Petroff, Alanna & Kludt, Tom, 2017-09-18, Rolling Stone magazine up for sale https:// money.cnn.com/2017/09/18/media/rolling-stone-magazine-sale-jann-wenner/index.html (Hämtad 011218)

Singer, Dan 2014-11-13. Music Critics See Their Role and Inﬂuence Waning in The Era of Digital Music http://ajr.org/2014/11/13/music-critics-role-changing/ (Hämtad: 281118)

Thomas, Lindsay, 2006-06-14, The Pitchfork Effect http://www.citypages.com/news/the-pitchfork- effect-6690578 (Hämtad: 011218) 34 Wikipedia, 2019, Josh Tillman https://en.wikipedia.org/wiki/Josh_Tillman (Hämtad: 030119) chai- band.com, uå, Biography https://chai-band.com/en/biography/ (Hämtad: 030119)

Internetartiklar

Binelli, Mark, 2018-11-29, St. Nick: The Long, Strange and Wonderful Career of Nick Lowe, https:// www.rollingstone.com/music/music-features/long-strange-wonderful-career-nick-lowe-755373/ (Hämtad 121218)

Grow, Kory, 2018-11-08, Florence Welch on Sobriety, Embracing Loneliness and Loving Patti Smith, https://www.rollingstone.com/music/music-features/ﬂorence-machine-tour-sobriety-patti- smith-752510/ (Hämtad 121218)

Hudak, Joseph, 2018-12-07, Marcus King’s Southern Soul https://www.rollingstone.com/music/ music-features/marcus-king-band-artist-you-need-to-know-763649/ (Hämtad 111218)

Mapes, Jillian, 2017-03-16, Here Is the Scandalous Father John Misty Interview You’ve Been Waiting For https://pitchfork.com/features/interview/10041-here-is-the-scandalous-father-john- misty-interview-youve-been-waiting-for/ (Hämtad 121218)

Moreland, Quinn, 2018-05-04, Introducing Hatchie, the Dream-Pop Idol of Tomorrow https:// pitchfork.com/features/rising/introducing-hatchie-the-dream-pop-idol-of-tomorrow/ (Hämtad 030119)

Penn, Jelly, 2018-10-17, Meet Chai, the Eclectic Japanese Rock Band Redeﬁning What It Means to Be Cute https://pitchfork.com/features/rising/meet-chai-the-eclectic-japanese-rock-band-redeﬁning- what-it-means-to-be-cute/ (Hämtad 121218)

Petrusich, Amanda, 2017-06-05, Life and Death on Manhattan Island: Fleet Foxes’ Robin Pecknold Returns, https://pitchfork.com/features/proﬁle/10088-life-and-death-on-manhattan-island-ﬂeet- foxes-robin-pecknold-returns/ (Hämtad 121218)

Portwood, Jerry, 2018-12-07, The Last Word: Patti Smith on Performing With Her Kids and What William Burroughs Taught Her https://www.rollingstone.com/music/music-features/patti-smith- performing- horses-william-burroughs-advice-758330/ (Hämtad 111218)

Schnipper, Matthew, 2018-07-12, Don't cry for Mitski https://pitchfork.com/features/proﬁle/dont- cry-for-mitski/ (Hämtad 121218)

35 Vozick-Levinson, Simon 2018-11-28, The Rebirth of the 1975 https://www.rollingstone.com/music/ music-features/the-1975-matty-healy-interview-brief-inquiry-760583/ (Hämtad 121218)

Litteratur och vetenskapliga artiklar

Ekström, Mats & Larsson, Larsåke, 2010, Metoder i kommunikationsvetenskap, Upplaga 2:4, Författarna och Studentlitteratur 2010, Lund

Fairclough, Norman, 2010, Critical Discourse Analysis- The Critical Study of Language, Routledge Fowler, Roger, 1991, Language in the news: Discourse and Ideology in the Press Leonard, Routledge

Gill, Rosalind, 2007, Gender and the media, Polity Press

Judith Butler, 1988, Performative Acts and Gender Constitution: An Essay in Phenomenology and FeministTheory Theatre Journal, Vol. 40, No. 4 (Dec., 1988) Published by: The Johns Hopkins University Press

Leonard, Marion, 2007, Gender in the Music Industry: Rock, Discourse and Girl Power Ashgate Publishing, Ltd.

Laver, Mark, 2011, Gender, genius and rock and roll in "'Roy Orbison and Friends: A Black and White Night’ Cambridge University Press, vol 30

Milestone, Katie & Meyer, Anneke, 2012 Gender and Popular Culture, Polity Press Hall, Stuart, 1997, Representation - Cultural Representation and Signifying Practices, SAGE Publications Ltd

Widestedt, Kristina, 2001 Ett tongivande förnuft- Musikkritik i dagspress under två sekler, JMK

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, 2010, Diskursanalys som teori och metod, Lund : Studentlitteratur