Gustaf Philip Creutz · Dikter Och Brev
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Gustav Philip Creutz Dikter och brev SVENSKA KLASSIKER utgivna av svenska akademien Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 1 gustav philip creutz dikter och brev Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 3 Gustav Philip Creutz Dikter och brev Under redaktion av Horace Engdahl och Marianne Molander Beyer, med brevöversättningar av Marianne Molander Beyer samt med inledning av Horace Engdahl SVENSKA KLASSIKER utgivna av svenska akademien i samverkan med bokförlaget atlantis Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 4 Gustav Philip Creutz Dikter och brev Atlantis, Stockholm © 2010 inledning: Horace Engdahl och Svenska Akademien textredigering och kommentarer (litterära arbeten): Horace Engdahl och Svenska Akademien brevöversättningar (brev från creutz), brevkommentarer: Marianne Molander Beyer och Svenska Akademien brevöversättningar (brev från gustaf iii): Gunnar von Proschwitz’ rättsinnehavare formgivning och typografi: Anders Ljungman och Johan Melbi pdf-generering: Megin Media 2011 Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 5 Innehåll Horace Engdahl: När poesin bodde i Arkadien . vii litterära arbeten Atis och Camilla................................................ 3 Herdakväde ................................................... 36 Ode över ängslan.............................................. 38 Hörslens verkan ............................................... 42 Elegi......................................................... 44 Fråga ........................................................ 47 Gudasaga ..................................................... 49 Den lenljudande poeten ........................................ 51 Sommarkväde ................................................. 52 Fabel ......................................................... 60 Över begärelsers bedräglighet .................................. 62 Saga ......................................................... 65 Svar på den frågan:Vad förnämligast utgör en hovmans karaktär? ... 71 Kärlekens nöje och kval ........................................ 72 Daphne ...................................................... 73 Lögnens försvar ............................................... 81 Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 6 brev Prolog ....................................................... 93 Brev ......................................................... 99 Epilog ...................................................... 321 Kommentarer och ordförklaringar................................. 323 Brevförteckning................................................ 415 Personregister ................................................. 423 Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 7 När poesin bodde i Arkadien av Horace Engdahl Namnet Gustav Philip Creutz är i eftervärldens tanke framför allt knutet till en enda dikt, herdeeposet Atis och Camilla. Den- na versberättelse om två unga älskande i Arkadien, ett land som inte finns, där de båda är verksamma i sedan länge försvunna yrken (tempelprästinna, lejonjägare), väckte då den utkom 1762 en entusiasm hos läsarna som bara kan jämföras med den storm av hänförelse som under nästa sekel mötte Frithiofs saga och Fän- rik Ståls sägner och som i våra dagar inte längre kommer litte- rära verk till del. Creutz överväldigade med en förut ohörd musik. Han skrev om känslor – det gör alla skalder – men han nöjde sig inte med de påståenden, smyckade av bilder, suckar och sentenser, som kärleksdiktare frambragt i alla tider. Nej, han lärde dikten att följa medvetandets ström. Han flyttade in den psykologiska ti- den i poesin, skapade spänning, målade rörliga tavlor, berätta- de så att läsaren måste läsa vidare för att få veta hur det skall gå för det känsliga hjärtat, om hopp eller förtvivlan skall segra. Han röjde bort de moraliska och religiösa uppsatsämnen som hade förelagts diktandet och lät poesin vara förälskad och beru- sad av skönhet. I postillornas och nyttoskrifternas land inredde han ett rum i litteraturen åt dagdrömmare som led under sam- hällskonventionernas makt. Likt den amerikanska oavhängig- hetsförklaringen några år senare försvarade han »the pursuit of happiness«. Han inledde kriget mot ledan, det moderna jagets dödsfiende. Gustav Philip Creutz (1731–1785) betraktades av sin samtid och av den närmast följande generationen som banbrytaren för ett nytt skede i svensk vitterhet. Hans ungdomsvän Gyllenborg skriver på äldre dagar: »Creutz skall i alla tider beundras och vii Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 8 horace engdahl älskas, och av upplysta domare erkännas för vår första verkliga Skald, den första som låtit gudaspråket med allt sitt behag hö- ras på Svenska.« Men redan femtio år efter hans död talade Tegnér om honom som glömd. Idag har Creutz knappast längre någon plats i det litterära medvetandet eller i skolundervisning- en. Hans dikter har inte utgetts på mycket länge, han skymtar endast flyktigt i läroböckerna och motas bort av antologiredak- törerna. Creutz’ produktiva period som poet var kort, ungefär tio år. Men hans fåtaliga dikter blev klassiska nästan i samma ögon- blick som de trycktes. Atis och Camilla utkom knappt tjugo år efter originalutgåvan i ett nytryck, en ovanlig åtgärd på 1700- talet, vilket vittnar om att dikten behöll greppet om läsarna. Creutz’ poesi lärde yngre diktare som Kellgren, Leopold, Oxen- stierna och Lidner att tala den ömma känslans språk, och han inspirerade Bellman att även försöka sig i det finstämda. Hans litterära meriter, hans adliga börd och hans lysande karriär, som efter åren som ambassadör i Paris kröntes med utnämningen till kanslipresident och titeln »en av rikets herrar«, skulle säker- ligen ha vunnit honom en stol i Svenska Akademien, om han inte då den instiftades 1786 sedan några månader hade vilat i jorden. Förlusten av denne mästare och ojämförlige kännare av litteratur, konst och musik kändes tung i den första akademi- kretsen. Vid tioårsminnet av hans död, alltså 1795, uppsatte man som ämne för Akademiens årliga poesitävling »ode över greve Gustav Philip Creutz«. Efter viss fördröjning, främst orsakad av Akademiens suspension efter ett politiskt bråk, hembars pri- set slutligen 1797 av en ung skald från Finland. Trettioåtta år senare var denna skald inte längre så ung men desto mera berömd och hade bakom sig tio år som ständig se- kreterare i Svenska Akademien. Sång öfver Grefve Gustaf Philip Creutz, hans genombrottsdikt från 1797, var då redan klassisk. Det hade 1835 gått jämnt femtio år sedan Creutz’ frånfälle, vil- viii Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 9 när poesin bodde i arkadien ket Frans Michael Franzén (ty det var förstås han) tog som ett skäl för att ägna föregångaren en minnesteckning att uppläsas vid Akademiens högtidssammankomst den 20 december. När man studerar detta aktstycke, märker man hur bekym- rad Franzén är när han skall skildra ett författarskap som han sätter mycket högt och vars berömmelse ännu i hans ungdom var självklar, men som han nu, 1835, befarar att många av åhö- rarna i Börssalen vet ganska litet om. Han talar försiktigt om »detta, ehuru åldriga, dock ej föråldrade […] Skaldeverk« och gör sitt bästa för att citera fördelaktigt ur Atis och Camilla, så att inte publiken skall tycka att alltsammans är hopplöst omo- dernt. I sitt prisvinnande tävlingsbidrag trettioåtta år tidigare hade Franzén beskrivit Creutz’ diktning som sånggudinnornas an- komst till Norden, som det första provet på äkta musiskt ska- pande i en trakt som förut varit hemvist för rå krigisk styrka, kulturlöshet och vidskepelse. Men sedan dess hade åtskilligt in- träffat i den svenska litteraturen, och den sköna myten om Creutz som musernas importör hade bleknat. Året efter Franzéns min- nesteckning, när Akademien firade sitt femtioårsjubileum, gick Esaias Tegnér rentav ett steg längre. I Sång Den 5 april 1836, under mönstringen av de snillen som satte sin stämpel på Gus- taf III: s epok, kommer Tegnér till Creutz omedelbart efter stro- fen om Gyllenborg, och då låter det så här: Bredvid hans sida, drömmande och stilla, satt Creutz och band på rosor utan tagg, och diktade om Atis och Camilla en sång av västanvind och morgondagg. Den sången är en dröm ur gyllne åren, en gång i livet av vart hjärta drömd, fast ej så skön, fast ej så himlaboren; en sång så ljuv som lärkornas om våren, öm, enkel, oskuldsfull – och därför är han glömd. ix Creutz inledning 10-06-22 14.49 Sida 10 horace engdahl I 1800-talets nationalromantiska historieskrivning blev det Stiernhielm som fick stå för bedriften att ha infört poesi i hög- re mening i Sverige. Så är det redan i Atterboms Svenska siare och skalder. Där framhävs Stiernhielm som »den svenska skal- dekonstens fader«, den förste hos vilken vitterheten var både svensk och konst. Efter ett lika generöst avsnitt om »Dalin och hans samtida« följer i Atterboms framställning ett kortare, gans- ka frostigt kapitel om »Gustaf den tredje och hans män«, som inleds med Creutz och Gyllenborg. Dessa beskrivs fortfarande som pionjärer – men för ett skadligt system. »Creutz och Gyl- lenborg voro de förste, som i Sveriges skaldekonst gjorde full- ständigt allvar av den fransyskt-romerska smaken och smak- läran.« Alltså den estetik som Atterbom hade ägnat hela sin kritiska och litterära gärning åt att bekämpa. Hans omdöme om Atis och Camilla är utpräglat tvetydigt: »Det ifrån fru Nor- denflycht ärvda herdakvädsmaneret, som jämväl anklingar hos Gyllenborg och till sist efterklingar hos Oxenstierna, visar sig i denna idyll såsom ett väsentligen fullkomnat, ja, såsom ägande sin högsta på svenskt språk uppnådda fullkomlighet; vadan ock följer, att det här framstår i allt det behag,