Artur Hazelius Utländska Museistudier

Total Page:16

File Type:pdf, Size:1020Kb

Artur Hazelius Utländska Museistudier ■>Ti K S - Ö2 c p3 W CT\ ii fis fipfi^ m ^ H"rWL,-'.M-, . ‘":siS«ft6B'v- ■ fataburen Nordiska museets och Skansens årsbok1967 FATABUREN NORDISKA MUSEETS OCH SKANSENS ÅRSBOK 1967 Redaktion; Gösta Berg • Sam Owen Jansson ■ Skans Torsten Nilsson Redigerad av Ernst-Folke Lindberg Layout: Torsten Stääf Tryck: Ivar Hasggströms Tryckeri AB 1967 Pärmens färgbild; Hagaberg pa Svartsjölandets sydligaste udde. Detalj frän mfdning av Emil Wallenstråle 1887. På den högra villans balkong står v. häradshövd. Eugene Westin, som bodde här på sommarnöje. Stället äges nu av hans barnbarn. Tavlan tillhör fil. dr Hans Hansson och hans maka Ingrid, född Westin. Gösta Berg Artur Hazelius utländska museistudier Artur Hazelius, Nordiska museets och t. ex. det etnografiska museet i Hanno­ Skansens skapare, var redan i unga ver, där man fann »vackra saker men år en inom landets gränser mycket för mycket att på en gång öfverses, ur­ berest man. I september 1863 skrev nor — flintsaker äfven från Sverige».2 han, att han »såsom uppfödd på landet En ny sådan resa företog makarna Ha­ och allt sedan älskande att vandra om­ zelius på hösten 1871, då utom Tysk­ kring i aflägsna bygder och bland de­ land också Schweiz och Österrike be ­ ras befolkning» hade svårt att förlika söktes. Fredrik Böök har påpekat att sig med vistelsen på familjens sommar­ det även denna gång gällde en vanlig ställe vid Haga utanför Stockholm. 1 turistresa men att redan av kassaboken Dessa färder fortsatte även senare och framgår att museibesöken spelade en fick, sedan samlingsverksamheten bör­ stor roll. 3 jat 1872, en mycket betydande omfatt­ När den samlingsverksamhet satt ning, så att i många landskap praktiskt igång som skulle leda fram till Nor­ taget varje socken blev besökt. På diska museet koncentrerade sig Haze­ samma sätt genomströvades stora delar lius resor åter till Sverige, Norge och av Norge, varjämte resor företogs även Danmark. I samband med det upp­ i Danmark, dock mest till städerna. märksammade deltagandet i den stora Finland förefaller märkvärdigt nog världsutställningen i Paris 1878 besök­ Artur Hazelius själv inte ha besökt, te han emellertid tillsammans med de- trots att hans maka på mödernet här­ korationsmålaren Fritz Ahlgrensson stammade därifrån — under sina vid­ denna stad.* Det är ovisst om tiden lyftiga strövtåg på den europeiska kon­ denna gång medgav några besök i tinenten kom han inte heller till någon museerna. annan del av det stora ryska riket. I den mån det egna museet växte Utanför Skandinaviens gränser sy­ fram och planerna på större och ända- nes Artur Hazelius ha kommit första målsenligare lokaler klarnade måste gången 1866, när han den 14 juni till­ Hazelius emellertid ha känt ett ökat sammans med sin maka Sofi inledde behov att ta del av vad som hittills bli ­ en mer än två månader lång kombine ­ vit gjort på det museala området ute i rad studie- och turistresa i Tyskland. Europa. Den första av dessa resor, som En dagbok förd av den kvinnliga del­ startades 1882, sammanhänger troli­ tagaren visar att man jämte andra se­ gen med det följande år framlagda pro­ värdheter även besökte de stora städer­ grammet för ny museibyggnad:' Denna nas antik- och konstmuseer liksom resa kom emellertid att följas av andra 23 Berg: i en omfattning som sannolikt gjorde ter är framställningen belyst av små Hazelius utländska museistudier Hazelius till en av sin tids mest fram­ anspråkslösa skisser av museala arran­ stående kännare av museibyggnader gemang, monterkonstruktioner etc. och museiteknik. Det torde vara ända­ Även från flera av de andra resorna målsenligt att göra en kortfattad över­ är ett liknande, ehuru inte renskrivet sikt över dessa resor (datauppgifterna material bevarat, ibland kompletterat inkluderar inte vistelse i Danmark i med uttalanden av de museimän som samband med utresa och hemresa). Hazelius sammanträffade med. 1882, 31/8—15/11: England, Sammantaget visar redan reseanteck­ Frankrike, Tyskland och Österrike. — ningarna att Hazelius snabbt hade fått Sammanlagt besöktes 109 museer; ett konkret grepp på sina arbetsupp ­ 1883, 3/8—24/9: Belgien, Frank­ gifter och att han nu medvetet strävade rike, Holland, Schweiz och Tyskland; vidare mot det mål han uppsatt: att 1886, 2/5—12/5: Berlin och Ham­ pedagogiskt nyttiggöra de rika sam­ burg; lingar han hopbragt, genom utställ­ 1887, 28/9—7/10: Berlin, Ham­ ning, genom publicering och på andra burg och Schleswig; sätt. 1889, 20/7 —21/9: Belgien, Frank­ Det var ett annat Europa än vad vi rike, Holland, Italien, Schweiz, Tysk­ är vana vid som mötte Artur Hazelius land, Ungern och Österrike. — Sam­ under dessa omfattande resor och detta manlagt besöktes 118 museer; gäller även den museala sektorn. Åt­ 1892, 28/5—15/6: Tyskland; skilliga av de stora museerna, särskilt 1896, 11/8—24/9: Tyskland, Ung ­ i huvudstäderna, hade emellertid inte ern och Österrike. så långt dessförinnan blivit grundade Några av de mera kortvariga resor­ eller hade vuxit ur sin gamla ram av na avsåg närmast besök hos antikvi- hovmuseum eller kuriosakabinett. Det tetshandlare eller som resan 1892 be ­ gavs därför goda tillfällen att studera vakning av de stora Hammerska auk­ ett urval av museibyggnader i skilda tionerna i Köln. Men Hazelius försum­ stilarter och mer eller mindre lämpade made inte heller då att begagna lediga för sina uppgifter. Ännu har tyvärr stunder för besök i museer och andra den museala utvecklingen under 1800- anläggningar som hade beröring med talets andra hälft inte funnit sin skild­ hans egen dagliga gärning. De långa rare, en omständighet som försvårar resorna var omsorgsfullt planerade och utnyttjandet av Hazelius reseanteck­ mycket noggrant förberedda. Från ningar. Här kan bara ges några glim­ 1882 och 1889 finns i Nordiska mu­ tar av deras mångfacetterade innehåll. seets arkiv bevarade listor över alla be ­ De nya museibyggnaderna hade alla sökta institutioner, uppförda stad för det gemensamt att de genom placering stad, liksom även med blyerts förda och utformning var mycket domine­ reseanteckningar. För resan 1882 har rande i stadsbilden. Både byggherrar han själv excerperat ett stort antal no­ och arkitekter lade en huvudvikt vid tiser och sammanfört dessa i renskri- deras representativa uppgift. Redan vet skick under olika rubriker i en sär­ byggnadens storlek i förhållande till skild anteckningsbok. På många punk­ andra offentliga sådana blev av bety- 24 om Hazelius hade någon bestämd este­ tisk uppfattning ifråga om en musei- \ u Å byggnads yttre arkitektur. När Isak Gustaf Clason i slutet av 1880-talet var sysselsatt med de definitiva ritningarna till Nordiska museet fick han från s~J~* \ byggherren till ledning några fotogra ­ fier av byggnadsverk på andra håll i världen av rätt skiftande art, bland dem Rijksmuseum i Amsterdam och Frede- , T* .. riksborgs slott i Danmark.” I sina an­ teckningar riktar Hazelius en viss kri­ <r* tik mot den holländska museibyggna ­ den för att entrén och trappuppgången r/ t^jL <* Ä^i- 7'- inte är tillräckligt monumentalt utfor­ mad. Det är en ödets ironi att samma r f- C, Q t(4v kritik av senare granskare skulle drab ­ '.< i! t 0 t »• ba även Clasons verk.T Samma syfte som de nämnda fotografierna tjänade de utländska arkitekturtidskrifter som inköptes under resorna, t. ex. en tysk sådan med reproduktion av ritningar ­ na till riksdagshuset i Berlin. nfn Större uppmärksamhet ägnades emellertid planläggningen av den bli ­ ( vande byggnaden, d. v. s. det program som skulle föreläggas arkitekterna. X Man kan se, hur Hazelius brottas med hithörande problem och söker finna -V, JjrW*#** f*?f tu*^*/* /,’t en ändamålsenlig och logisk fördel­ &J Ju». f*♦*£-*•*••#; # V’ nr i>- ' or fcbHc**. J yr*/ti< *. ning av utställningsutrymmena. Inte minst kommer detta fram vid besöket 1. Ur Artur Haze- i Kunstgewerbemuseum i Berlin, den lius anteckningar från resan 1882: delse. Så ser vi också att Hazelius nog ­ gången inrymt i den 1881 uppförda uppsättning av vapen i Tpjhusmu- grant antecknar längd och bredd och byggnaden vid Prinz Albrecht-Strasse. seet i Köpenhamn. höjd för dessa anläggningar. Den läng ­ I detta som i andra hänseenden ville sta egentliga museibyggnaden i hans Hazelius tillämpa den maxim som han tablå, där också andra lokaler ingår, är gav uttryck åt med orden: »Byggna­ Alte Pinakothek i Miinchen, som mä­ dens praktiska användning får ej un­ ter 152 m. Det är roande att kunna derordnas dekorativa uppgifter.» Den konstatera att detta blev det totala disparata och i många fall egenartade längdmåttet, när Nordiska museets karaktären hos de samlingar Hazelius egen byggnad uppfördes! avsåg att utställa i Stockholm medför­ Det framgår inte av anteckningarna de självfallet särskilda problem. Nå- 25 *1 m-- >r- »wit ni! <ww#;yiiifggt äg#I|j h >•■ ai' -is-HJ ;|BI i#4i <4MT$jPi ••:<*:. ,• »{»H^öäji*. r...^ J*. *, & v. ■ h 2. Rijksmuseum i Amsterdam, ritat av C. J. H. Cuypers och uppfört 1877— 85. UUOLl B R M I »ii imm 'ÄVtij y«!» " 3. Frederikshorgs slott på Själland. Efter en teckning från 1800-talets mitt av C. F. Chris ­ tensen. jgggjäg T* 4'? 26 Berg: gon lust att kompromissa hade inte hel­ ten att uppsätta flyttbara väggar och Hazelius utländska museistudier ler Nordiska museets skapare, som att de täckta ljusgårdarna ger dåligt 1884 skriver: »Sky icke de tyngsta och ljus. Däremot hade han intet att erinra mest skrymmande saker.» Vad han såg mot överljus som sådant och antecknar i de europeiska museerna gav honom 1883: »Så mycket takbelysning som ständigt uppslag att vidga samlingsom- möjligt.» — »Kanske farligt att i alla rådet till nya fält, vid den tiden ännu rummen ha stengolf (för kallt i vårt så gott som helt försummade hemma klimat) men väl i förstugor — eller hos oss: taktegel, leksaker, tekniska ock med mattor. (Märk att det klaga ­ modeller (vävstolar m. m.), gamla pro­ des i Amsterdam, men man kunde kan­ klamationer, föreningars fanor, även ske teckna mosaikmärken så att plats nyare, åkerbruksredskap etc.
Recommended publications
  • Re-Mapping Runic Landscapes. an Introduction
    STUDIA HISTORYCZNE R. LVI, 2013, Z. 3 (223) PL ISSN 0025-1429 ARTYKUŁY I ROZPRAWY Jan Balbierz RE-MAPPING RUNIC LANDSCAPES. AN INTRODUCTION In his long essay on cinema, “Ballaciner” (2007), French Nobel laureate Jean Marie Le Clezio recalls his fi rst impressions of the fi lm Tales of Moonlight and Rain by Japanese director Kenji Mizoguchi. As a teenager in 1953, the French writer found the newly released fi lm in an art cinema. Later, he rented it from video-stores; the copies were such that, as he recalls, sometimes one could not see any pictures at all. The magic of the fi lm, Le Clezio continues, begins with the text of the title and the names of the actors – all in Japanese kanji signs.1 The reception of non-Latin alphabets and cultures is one of the great currents in European Modernist culture. Often Scandinavian, Chinese or Japanese signs are interpreted as vessels for certain powers that have been lost in European letters. Unlike the arbitrary signs the Latin alphabet uses, runic or oriental sym- bols are supposed to be visual representations of material objects. From August Strindberg to Herman Hesse, who was a keen amateur sinologist and whose lifelong interest in Asian culture can be easily traced in works like Siddharta, to Roland Barthes whose Empire of Signs presents a phantasmagorical description of Japanese letters as empty signs, non-Latin letters were subjects of exegetical practices that often had nothing to do with proper philology, but rather were used as tools for a critique of Western reason, logocentrism, and the supposed corruption of Western thinking.
    [Show full text]
  • The Image of the Peasant Within National Museums in the Nordic Countries
    The Image of the Peasant within National Museums in the Nordic Countries Peter Aronsson National narratives are crucial to the construction of legitimate citizenship: who belongs to what community, what qualifies inclusion and exclusion, what virtues are celebrated and what vices are refuted? These questions do not have arbitrary answers, but instead are connected to rather stable ideas of states and nation, and are continuously changing alongside the emergence of new ideals and new territorial boundaries. The new ideas, which restructured earlier sets of feudal relationships at the turns of 18th and 19th centuries, show a remarkable resemblance, at least superficially, to those appearing in many parts of the world where social and political conditions might instead imply a greater variety of ideals. Cultural transfer and the creation of narratives of uniqueness appear hand in hand. The idea of citizenship itself might be seen as an infusion of aristocratic ideas of individual rights into a bourgeois setting, a Bürgerlische Öffentlich- keit, developing an independent sphere of equality, freedom of speech, toler- ance, and mutual respect. But at the same time as rapid change and turmoil, historical vision imagery was transformed from an earlier construction of a glorious past with Biblical and classical references into a national history where the persistence of an independent peasant culture that supposedly thrived before the development of a stratified society and the state created a decisive starting point. This is true for 19th century cultural Swedish heroes such as E.G. Geijer and E. Tegnér – but also for Karl Marx. This is the case for Sweden, which had a large number of historical free-owning peasantry within 18th and 19th C societies, but also for Denmark, which had just created a class of that standard, and for Iceland, which was more dominated by fish- ing than by toiling the soil, and finally for Romania.
    [Show full text]
  • RIG·ÅRGÅNG57·HÄFTE 1 1974 Föreningen För Svensk Kulturhistoria
    UPPSATSER Rut Wallensteen-Jaeger: Mat och dryck när seklet var ungt. - Anna Lorentz: Mattradi­ Intendent Gunnel Hazelius-Berg, Stockholm: Artur Hazelius, "gamle Doktorn" . ..... tioner och landskapsrätter. Anmälda av pro­ fessor Gösta Berg, Stockholm . 28 Professor Mats R ehnberg, Stockholm: Kom­ Roar Hauglid: Norske stavkirker. Anmäld av munsammanslagningarna - anledningar, fi l.dr. Erik Andrtin, Stockholm . 29 avsikter, följder . 5 Ed i t Fel & Tamas Hofer: Bäuerliche · Denk­ The amalgamations of municipalities - rea­ weise in Wirtschaft und Haushalt. Anmäld sons, aims and consequences . 14 av docent Matyas Szab6, Stockholm . 31 Gyula Ortutay: Rungarian folklore. Anmäld av STRODDA MEDDELANDEN OCH M cityas Szab6 . 33 AKTSTYCKEN Lily Weiser-Aall : Omkring de nyfecltes stel!. Förste intendenten Gunnar Pipping, Stock­ Anmäld av lektorn mag.art. Ronald Grambo, holm, och fiLkand Göran Gudmundsson, Kongsvinger . 34 Uppsala: Marmorering eller kineseri. 16 Birger Bergh m.fl. : Den levande antiken. An­ Redaktionellt meddelande . l 7 mäld av professor Hilding Pleijel, Lund . 35 Nordiska museets och Skansens publikationer. OVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR Anmäld av prof. Sigfrid Svensson, Lund 36 Professor Sture Lagercrantz, Uppsala: Om fäl- lor och fångst . 18 KORTA BOKNOTISER Monika Minnhagen : Bondens bostad. Anmäld Olaus Magnus: Historia de gentibus ... : . 37 av docent Sven B. Ek, Landskrona . 24 Erik Andren: Gammalt svenskt tenn . 37 Sigfrid Svensson ( utg.) : Nordisk folkkonst. Alan Gailey & Alexander Fenton: The spade 37 Anmäld av fil. kand. Göran Gudmundsson, Daedalus 1973 . 38 Uppsala . 26 N:ersamfundet i historisk lys . 38 Mats Hellspong & Orvar Löfgren: Land och Kulturen 1973 . 39 stad. Anmäld av docent Börje H anssen, Mats Westerberg: Lefvernes Beskrifning. 39 Hallsberg . 27 Knut Linelerson: Båtsmännen i Själevad .
    [Show full text]
  • Cultural Heritage, the Swedish Folklife Sphere, and the Others1
    Cultural Heritage, The Swedish Folklife Sphere, and the Others Cultural Heritage, as the 1970s, Swedes regarded them- the Swedish Folklife Sphere, selves as exceedingly homogeneous with 1 respect to culture, religion, and language. and the Others However, it has become increasingly dif- ficult to maintain such a self-image: dur- Barbro Klein ing the past twenty or thirty years Swe- den has received refugees and immi- Swedish Collegium for grants from all over the globe to such an Advanced Studies (SCAS) extent that now almost one fourth of the Uppsala, Sweden 9 million inhabitants were born outside the country or are children of recent ar- rivals from afar. e are in the midst of a global On the next few pages I will discuss "cult of heritage," asserts the rise of the Swedish word for cultural English geographer, historian W heritage, kulturarv, in a fairly long histori- and professor of heritage studies, David cal perspective. I will concentrate on an Lowenthal (1998, 1–30). Indeed, cultural area of public culture that might be called heritage (or simply heritage) and its the "sphere of the vernacular" or the many equivalents or near equivalents, "folklife sphere" (Klein 2000a). Included such as kulturarv (Swedish, Danish, Nor- in this sphere are a variety of "folk" mu- wegian), Erbgut (German), patrimoine seums and "folk" disciplines, such as and héritage culturel (French), folklore, folklife studies, and ethnology, menningararfur (Icelandic), turath (Ara- and such activities and phenomena as bic), and the recent Chinese coinage the homecraft and folk music move- wenhua yichan, are becoming increas- ments. I will pay particular attention to ingly dominant in cultural politics the the relationship between kulturarv and a world over.
    [Show full text]
  • Viewed the Estonian-Swedish Leaders As Political
    ISLAND PEOPLE: TRANSNATIONAL IDENTIFICATION, MINORITY POLITICS, AND ESTONIA‟S SWEDISH POPULATION DISSERTATION Presented in Partial Fulfillment of the Requirements for the Degree Doctor of Philosophy in the Graduate School of The Ohio State University By Glenn Eric Kranking, M.A. * * * * * Dissertation Committee: Nicholas Breyfogle, Adviser Approved By: David Hoffmann Robin Judd ________________________________ Adviser, Birgitte Søland History Graduate Program Copyright by Glenn Eric Kranking 2009 ABSTRACT Changes in borders and political jurisdictions in the Baltic region over the centuries have transformed the national and communal identities of the many different communities who call the region home. Nowhere was national identity more influenced by these geopolitical shifts than in the case of a small group of Swedes who lived in relative isolation for roughly 700 years along the eastern coast of the Baltic Sea in what is now Estonia. They were on the periphery of society in almost every aspect – geographically, economically, politically, linguistically, and culturally. Through tsarist Russian, independent Estonian, Soviet, and Nazi German rule, the Estonian-Swedes sought to define their community identification amidst each successive government‟s minority policies. The arrival of missionaries from Sweden in the 1870s reconnected these scattered Swedish-speaking communities with their ancient homeland and established new links between the various towns and islands. While religion provided a foundation for the communities, the missionaries also brought the promise of education and further contacts with Sweden. In the following 60 years, the Estonian-Swedes developed increased connections with Sweden, established cultural and political organizations, founded schools, and regularly published newspapers and calendars until the arrival of the Second ii World War and the occupations by the Soviet Union and Nazi Germany.
    [Show full text]
  • Modern Swedish Design
    Creagh Kåberg Modern Swedish Design Lane Three Founding Texts Lucy Creagh (coauthor and coeditor) is an architect and PhD candidate in Architectural History and Theory at Columbia University, specializing in twentieth- century Swedish architecture and consumer culture. Her dissertation on the archi- tecture of Kooperativa Förbundet was awarded the Graham Foundation’s Carter Manny Award for 2004. Her work has been published in Domus M, Transitions, and Architecture Australia, and her essay on Asger Jorn and Swedish architectural debate in the 1940s is included in Art + Architecture: New Visions, New Strategies (Alvar Aalto Foundation, 2007). Modern Swedish Design: Three Founding Texts Modern Swedish Design: Three Founding Texts Helena Kåberg (coauthor and coeditor) is a curator at the National Museum of Edited and with introductions by Lucy Creagh, Fine Arts, Stockholm. She holds a PhD in Art History from Uppsala University, which Edited and with introductions by Lucy Creagh, Helena Kåberg, and Barbara Miller Lane Helena Kåberg, and Barbara Miller Lane published her dissertation, Rationell arkitektur: Företagskontor för massproduktion och Modern Swedish Design masskommunikation (Rational Architecture: Corporate Offices for Mass Production Essay by Kenneth Frampton and Mass Communication), in 2003. She has lectured on the history of architecture Essay by Kenneth Frampton and design at institutions including Uppsala University, Konstfack, and the Cooper- 352 pages; 14 color and 246 black-and-white illustrations Hewitt National Design Museum.
    [Show full text]
  • Nord Ic Museology
    NORDI S K MU S EOLO G I 1995•2, S . 1 - 4 NORD IC MUSEOLOGY The five Nordic countries - Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden - share a common cultural history. Four of them are closely related linguistically. Through the ages they have also been politically linked in a variety of combina­ tions, causing both dramatic confrontations and inspiring nationalistic move­ ments not without bearing on the museum history of the countries. The most las­ ting political unions were those between Denmark, Iceland and Norway (1380- 1814; Iceland stayed with Denmark until 1944) and between Finland and Sweden (1323-1809). In times of aggression from the 'outside' a loyalty between the Nordic countries based on the common history has also appeared and in the years after 1945 formal organisations have been established to promote coopera­ tion in various fields of common interest. Denmark, being situated on the Continent, has served through the ages as the mediator of European cultural influences. Thus the first proper museum ideas were undoubtedly introduced by Ole Worm (1588-1654) in Copenhagen who had adopted them during his years of peregrination as a student at Italian universities and visitor to other European centres of learning. Worm carried on a lively corres­ pondence not only with scholars all over the continent, but also with the clergy in the Nordic countries inspiring.them to collect, observe and take notes. The cata­ logue of his collection, Museum Wormianum, was published in 16 5 5 and stands out as one of the earliest museological handbooks, which was eagerly studied and, with its distinction between artificalia and naturalia, was used for the ordering of collections for many years to come.
    [Show full text]