DOCSLIB.ORG

RIG·ÅRGÅNG57·HÄFTE 1 1974 Föreningen För Svensk Kulturhistoria

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
RIG·ÅRGÅNG57·HÄFTE 1 1974 Föreningen För Svensk Kulturhistoria UPPSATSER Rut Wallensteen-Jaeger: Mat och dryck när seklet var ungt. - Anna Lorentz: Mattradi­ Intendent Gunnel Hazelius-Berg, Stockholm: Artur Hazelius, "gamle Doktorn" . ..... tioner och landskapsrätter. Anmälda av pro­ fessor Gösta Berg, Stockholm . 28 Professor Mats R ehnberg, Stockholm: Kom­ Roar Hauglid: Norske stavkirker. Anmäld av munsammanslagningarna - anledningar, fi l.dr. Erik Andrtin, Stockholm . 29 avsikter, följder . 5 Ed i t Fel & Tamas Hofer: Bäuerliche · Denk­ The amalgamations of municipalities - rea­ weise in Wirtschaft und Haushalt. Anmäld sons, aims and consequences . 14 av docent Matyas Szab6, Stockholm . 31 Gyula Ortutay: Rungarian folklore. Anmäld av STRODDA MEDDELANDEN OCH M cityas Szab6 . 33 AKTSTYCKEN Lily Weiser-Aall : Omkring de nyfecltes stel!. Förste intendenten Gunnar Pipping, Stock­ Anmäld av lektorn mag.art. Ronald Grambo, holm, och fiLkand Göran Gudmundsson, Kongsvinger . 34 Uppsala: Marmorering eller kineseri. 16 Birger Bergh m.fl. : Den levande antiken. An­ Redaktionellt meddelande . l 7 mäld av professor Hilding Pleijel, Lund . 35 Nordiska museets och Skansens publikationer. OVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR Anmäld av prof. Sigfrid Svensson, Lund 36 Professor Sture Lagercrantz, Uppsala: Om fäl- lor och fångst . 18 KORTA BOKNOTISER Monika Minnhagen : Bondens bostad. Anmäld Olaus Magnus: Historia de gentibus ... : . 37 av docent Sven B. Ek, Landskrona . 24 Erik Andren: Gammalt svenskt tenn . 37 Sigfrid Svensson ( utg.) : Nordisk folkkonst. Alan Gailey & Alexander Fenton: The spade 37 Anmäld av fil. kand. Göran Gudmundsson, Daedalus 1973 . 38 Uppsala . 26 N:ersamfundet i historisk lys . 38 Mats Hellspong & Orvar Löfgren: Land och Kulturen 1973 . 39 stad. Anmäld av docent Börje H anssen, Mats Westerberg: Lefvernes Beskrifning. 39 Hallsberg . 27 Knut Linelerson: Båtsmännen i Själevad . 40 RIG·ÅRGÅNG57·HÄFTE 1 1974 Föreningen för svensk kulturhistoria Ordförande: Presidenten Sture Petren Sekreterare: Fil. dr M arshall Lagerquist Bitr. sekreterare: Fil. kand. H ans M edelius REDAKTION: Professor Gösta Berg Fil. dr M arshall Lagerquist Professor Sigfrid Svensson, Rigs redaktör Ansvarig utgivare: Professor Gösta Berg Redaktionens adress: Folklivsarkivet, 223 62 Lund. Föreningens och tidskriftens expedition: Nordiskil. museet, 115 21 Stockholm Telefon 08/ 63 05 00 Års- och prenumerationsavgift 15 kr Postgiro 193958 Tidskriften utkommer med 4 häften årligen Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1974 RIG är ett annat namn på guden Heimdall, som enligt den fornisländska "Sången om Rig" gav upphov till de olika samhällsklasserna. Denna dikt innehåller den äldsta kulturhistoriska skildring vi äger från Norden. Föreningen för svensk kultur­ historia valde detta namn som symbol för sin verksamhet, när den stiftades år 1918 Artur Hazelius, "gamle Doktorn" Av Gunnel Hazelius-Berg Tal vid invigningen av Nordiska museets jubileumsår 1 januari 1973 Artur Hazelius, "gamle Doktorn", en liten taffeln som underlag. Det var direktiv och man med stora visioner. Hans livsverk Nor­ uppmuntran och ett stöd i hela arbetsryt­ diska museet fyller i år hundra år. August men, Doktorn höll alla trådarna i sin egen Strindberg nämner hans namn i Midsom­ hand. Alla hade de fått dessa personliga mar: Lille Hazelius, som byggt Skansen och kontakter som inte glömdes. När Selma "Nog är han liten men han har byggt det Ström, den pedantiskt noggranna kamrern, största huset i Stockholm". Många är de tappade sin nyckelknippa, fick omedelbart som skrivit, forskat och talat om olika sidor nya lås sättas på Skansens port, i Röda av dessa institutioners historia och framtid. längan, i kassaskåpet - ja i kassavalv och Jag är hans sondotter, men har aldrig upp­ bankfack! Men själv satt hon gråtande levt mannen som var min farfar, knappast över den enkla nyckelringen, som hon fått ens i familjetraditionen. Man har bett mig av Doktorn på sin första arbetsdag, den tala. Vad kan jag säga som ej andra sagt skulle alltid bära museets nycklar, hade - bättre. Men jag har alltid undrat över han sagt. mannen som med brinnande håg orkade Hans styrka var att kunna välja sina förverkliga sina djärva planer. Hur var det medarbetare och göra dem till ett med ar­ möjligt? betet - nej kallet. Man skulle skicka in Jag kom till museet som tonåring 1924 sitt fotografi både om man var tjänste• och det var i sanning en märklig plats. Där kvinna, som det heter i Finland om ama­ arbetade ännu en stab av Doktorns egna nuenserna, och kulla. Doktorn sa: "mina medarbetare, där levde hans entusiasm och kullor ska vara vackra, välklädda och är• arbetsglädje oförminskat kvar. Jag fick bara." Kring Kerstin från Färnäs berät• en bunt gamla papper från 1890-talet att tade om hur det gick till, när hon 1896 sortera. Där stod: månne detta är klart? reste från Mora till Stockholm och upp­ och det var det inte. När jag försynt vå• sökte "sin" riksdagsman, som gick med till gade fråga, hur ett ärende borde handläg• Skansen. Där tittade de på Morastugan, gas, kom svaret: "gör som vi gjorde 1897!" innan de skulle gå in till Doktorn och sö• - Gamle Doktorn fanns med i diskussio­ ka plats, men så mötte de honom. Och ner och beslut. Doktorn tyckte! En gång riksdagsmannen sa: "Jag har tagit porträt• var det något modernt tilltag som hänt tet med mig!" Så fick hon platsen. Dagen och det skulle inte gått an på Doktorns tid. innan hade en annan kulla sökt plats men Jag försiktigt: men han fann ju också nya se hon hade köpt nya moderna handskar vägar! I andanom cirkulerade fortfarande på vägen till Skansen, och det gick inte bra. de berömda PM-lapparna från Doktorn, Doktorn såg allt, inga moderna blusar, utan de som skrevs varje natt med den gamla en ren och oförfalskad bygdedräkt skulle 2 Gunnel Hazelius-Berg det vara. Och så hade de hans fulla för• återfanns han lugnt insomnad med Dok­ troende i arbetet och han fick tillgivenhet torns dedicerade fotografi under huvudgär• och trohet tillbaka i rikt mått. "Se det var den. en mäktig gubbe, han var riktigt duktig", Doktorn varnade sina kullor för falska sa en gammal kulla. Men det var ändå inte Stockholmsherrar, men gladdes åt lekar så lätt att tillfredsställa Doktorn alla gång• och dans på Skansen. Där skulle alla vara er. Det kom in så mycket pengar en vårfest, med, men hade man religiösa betänklig• så Doktorn sa, att det är nog bäst att en heter slapp man dansa. Även de yngre ama­ kulla flyttar ner och sover bredvid kassa­ nuenserna fick order att uppträda på vår• skåpet i Röda längan. Laura Stridsberg har fester och annars. Liksom hans vänner berättat att det krävdes åtskillig övertal• "ståndsfruarna" med fru Anna Wallenberg ningsförmåga att få en villig nattvakt den i spetsen. De skaffade själva varorna och gången. de medverkade i stånden ti.ll vårfesterna. Många hade sommararbete. De kom Ingen fick säga nej, när Doktorn bad om gärna när Doktorn kallade och stannade hjälp. En ung amanuens fick order att ringa in på hösten. Det gick ju an för den som efter ett antal soldater för en hedersvakt hade ett hem att resa till mellan säsonger• på en av de nationella högtidsdagarna. Hon na, värre var det för en av diversearbetar­ gruvade sig - hur skulle hon säga? Men na på Skansen, han låg mest till sängs un­ när hon sagt "Det är från Skansen", kom der vintern, om han inte fick arbete, ty repliken omedelbart: "'Hur många man då behövde man äta mindre och elda behöver ni?" mindre. Till våren kom han igen till Skan­ * sen, det var alldeles självklart. Och Doktorn vakade över dem alla och över pågående Doktorn kuskade runt i Sveriges land. Hans arbeten. På kvällsturen klockan 10 då Has­ lilla kappsäck stod alltid packad och fär• selbacksporten stängdes kollade han att dig. Och man glömde inte där man fick kullorna var hemma. (Man kunde planka besök: "i denna byn var han i två gårdar", in på Skansen, men det var nära hundgår• hette det i Dalarna. Gamla vänner och nya den och då kunde hundarna skälla och och hur gick det för fadderbarnet och vad Doktorn höra det.) På morgonen gick han hade man samlat in, det var frågan. sin runda. Han hade uppmanat kullorna En dag stod en liten fru i kansliet och att gå ut i det daggvåta gräset - barfota ville överlämna en gåva. J ag skulle ta emot - det skulle vara så nyttigt. En gång vi­ och hon sa: "Nu kommer jag som vi har sade sig detta vara helt riktigt - två kul­ lovat!" Det var ett utsökt 1500-talsbroderi lor hade övernattat i stan olovandes och och jag tackade och frågade vem som hade fick syn på Doktorn, då de skulle smita in besökt dem. Jo, för 40 år sedan hade Dr på morgonen. Av med skorna och en be­ Hazelius varit hemma och velat ha brode­ römmande nick från gamle Doktorn, be­ riet till museet, men familjen sa nej. Då fick rättade Kaj Brita senare i livet litet ge­ mormor lova, att när familjen en gång nerad. var beredd att överlämna det, så skulle Doktorn var sina medarbetares vän och Nordiska museet ha broderiet. Och "det stöd i livet, ja för gamle Kruse in i dö• löftet måste vi ju hålla och därför är jag den. Kruse dog en natt och på morgonen här i dag". Artur Hazelius, "gamle Doktorn" 3 Artur Hazelius. Blyertsteck­ ning av P. L. Hjalmar Ene­ roth. Kungl. Biblioteket. Foto Nordiska museet. I Värmland i en liten gård mot norska de ej bevarats åtminstone dokumentariskt gränsen kom jag 1938 på besök. Gubben med namn på förebilderna. Nu försvann sa: "Det är inte första gången, som jag mycket och som Andreas Lindblom sa: har haft att göra med Nordiska. Förra "Hazelius huvuden, Salins huvuden och gången var 1869 på hösten. Jag vet väl, mina huvuden" har avlöst varandra. Någ• att inte museet fanns då, men vänta, skall ra av de äldsta vandrade över till museet hon få höra.
Load more

Recommended publications
  • Re-Mapping Runic Landscapes. an Introduction
    STUDIA HISTORYCZNE R. LVI, 2013, Z. 3 (223) PL ISSN 0025-1429 ARTYKUŁY I ROZPRAWY Jan Balbierz RE-MAPPING RUNIC LANDSCAPES. AN INTRODUCTION In his long essay on cinema, “Ballaciner” (2007), French Nobel laureate Jean Marie Le Clezio recalls his fi rst impressions of the fi lm Tales of Moonlight and Rain by Japanese director Kenji Mizoguchi. As a teenager in 1953, the French writer found the newly released fi lm in an art cinema. Later, he rented it from video-stores; the copies were such that, as he recalls, sometimes one could not see any pictures at all. The magic of the fi lm, Le Clezio continues, begins with the text of the title and the names of the actors – all in Japanese kanji signs.1 The reception of non-Latin alphabets and cultures is one of the great currents in European Modernist culture. Often Scandinavian, Chinese or Japanese signs are interpreted as vessels for certain powers that have been lost in European letters. Unlike the arbitrary signs the Latin alphabet uses, runic or oriental sym- bols are supposed to be visual representations of material objects. From August Strindberg to Herman Hesse, who was a keen amateur sinologist and whose lifelong interest in Asian culture can be easily traced in works like Siddharta, to Roland Barthes whose Empire of Signs presents a phantasmagorical description of Japanese letters as empty signs, non-Latin letters were subjects of exegetical practices that often had nothing to do with proper philology, but rather were used as tools for a critique of Western reason, logocentrism, and the supposed corruption of Western thinking.
    [Show full text]
  • The Image of the Peasant Within National Museums in the Nordic Countries
    The Image of the Peasant within National Museums in the Nordic Countries Peter Aronsson National narratives are crucial to the construction of legitimate citizenship: who belongs to what community, what qualifies inclusion and exclusion, what virtues are celebrated and what vices are refuted? These questions do not have arbitrary answers, but instead are connected to rather stable ideas of states and nation, and are continuously changing alongside the emergence of new ideals and new territorial boundaries. The new ideas, which restructured earlier sets of feudal relationships at the turns of 18th and 19th centuries, show a remarkable resemblance, at least superficially, to those appearing in many parts of the world where social and political conditions might instead imply a greater variety of ideals. Cultural transfer and the creation of narratives of uniqueness appear hand in hand. The idea of citizenship itself might be seen as an infusion of aristocratic ideas of individual rights into a bourgeois setting, a Bürgerlische Öffentlich- keit, developing an independent sphere of equality, freedom of speech, toler- ance, and mutual respect. But at the same time as rapid change and turmoil, historical vision imagery was transformed from an earlier construction of a glorious past with Biblical and classical references into a national history where the persistence of an independent peasant culture that supposedly thrived before the development of a stratified society and the state created a decisive starting point. This is true for 19th century cultural Swedish heroes such as E.G. Geijer and E. Tegnér – but also for Karl Marx. This is the case for Sweden, which had a large number of historical free-owning peasantry within 18th and 19th C societies, but also for Denmark, which had just created a class of that standard, and for Iceland, which was more dominated by fish- ing than by toiling the soil, and finally for Romania.
    [Show full text]
  • Cultural Heritage, the Swedish Folklife Sphere, and the Others1
    Cultural Heritage, The Swedish Folklife Sphere, and the Others Cultural Heritage, as the 1970s, Swedes regarded them- the Swedish Folklife Sphere, selves as exceedingly homogeneous with 1 respect to culture, religion, and language. and the Others However, it has become increasingly dif- ficult to maintain such a self-image: dur- Barbro Klein ing the past twenty or thirty years Swe- den has received refugees and immi- Swedish Collegium for grants from all over the globe to such an Advanced Studies (SCAS) extent that now almost one fourth of the Uppsala, Sweden 9 million inhabitants were born outside the country or are children of recent ar- rivals from afar. e are in the midst of a global On the next few pages I will discuss "cult of heritage," asserts the rise of the Swedish word for cultural English geographer, historian W heritage, kulturarv, in a fairly long histori- and professor of heritage studies, David cal perspective. I will concentrate on an Lowenthal (1998, 1–30). Indeed, cultural area of public culture that might be called heritage (or simply heritage) and its the "sphere of the vernacular" or the many equivalents or near equivalents, "folklife sphere" (Klein 2000a). Included such as kulturarv (Swedish, Danish, Nor- in this sphere are a variety of "folk" mu- wegian), Erbgut (German), patrimoine seums and "folk" disciplines, such as and héritage culturel (French), folklore, folklife studies, and ethnology, menningararfur (Icelandic), turath (Ara- and such activities and phenomena as bic), and the recent Chinese coinage the homecraft and folk music move- wenhua yichan, are becoming increas- ments. I will pay particular attention to ingly dominant in cultural politics the the relationship between kulturarv and a world over.
    [Show full text]
  • Artur Hazelius Utländska Museistudier
    ■>Ti K S - Ö2 c p3 W CT\ ii fis fipfi^ m ^ H"rWL,-'.M-, . ‘":siS«ft6B'v- ■ fataburen Nordiska museets och Skansens årsbok1967 FATABUREN NORDISKA MUSEETS OCH SKANSENS ÅRSBOK 1967 Redaktion; Gösta Berg • Sam Owen Jansson ■ Skans Torsten Nilsson Redigerad av Ernst-Folke Lindberg Layout: Torsten Stääf Tryck: Ivar Hasggströms Tryckeri AB 1967 Pärmens färgbild; Hagaberg pa Svartsjölandets sydligaste udde. Detalj frän mfdning av Emil Wallenstråle 1887. På den högra villans balkong står v. häradshövd. Eugene Westin, som bodde här på sommarnöje. Stället äges nu av hans barnbarn. Tavlan tillhör fil. dr Hans Hansson och hans maka Ingrid, född Westin. Gösta Berg Artur Hazelius utländska museistudier Artur Hazelius, Nordiska museets och t. ex. det etnografiska museet i Hanno­ Skansens skapare, var redan i unga ver, där man fann »vackra saker men år en inom landets gränser mycket för mycket att på en gång öfverses, ur­ berest man. I september 1863 skrev nor — flintsaker äfven från Sverige».2 han, att han »såsom uppfödd på landet En ny sådan resa företog makarna Ha­ och allt sedan älskande att vandra om­ zelius på hösten 1871, då utom Tysk­ kring i aflägsna bygder och bland de­ land också Schweiz och Österrike be ­ ras befolkning» hade svårt att förlika söktes. Fredrik Böök har påpekat att sig med vistelsen på familjens sommar­ det även denna gång gällde en vanlig ställe vid Haga utanför Stockholm. 1 turistresa men att redan av kassaboken Dessa färder fortsatte även senare och framgår att museibesöken spelade en fick, sedan samlingsverksamheten bör­ stor roll. 3 jat 1872, en mycket betydande omfatt­ När den samlingsverksamhet satt ning, så att i många landskap praktiskt igång som skulle leda fram till Nor­ taget varje socken blev besökt.
    [Show full text]
  • Viewed the Estonian-Swedish Leaders As Political
    ISLAND PEOPLE: TRANSNATIONAL IDENTIFICATION, MINORITY POLITICS, AND ESTONIA‟S SWEDISH POPULATION DISSERTATION Presented in Partial Fulfillment of the Requirements for the Degree Doctor of Philosophy in the Graduate School of The Ohio State University By Glenn Eric Kranking, M.A. * * * * * Dissertation Committee: Nicholas Breyfogle, Adviser Approved By: David Hoffmann Robin Judd ________________________________ Adviser, Birgitte Søland History Graduate Program Copyright by Glenn Eric Kranking 2009 ABSTRACT Changes in borders and political jurisdictions in the Baltic region over the centuries have transformed the national and communal identities of the many different communities who call the region home. Nowhere was national identity more influenced by these geopolitical shifts than in the case of a small group of Swedes who lived in relative isolation for roughly 700 years along the eastern coast of the Baltic Sea in what is now Estonia. They were on the periphery of society in almost every aspect – geographically, economically, politically, linguistically, and culturally. Through tsarist Russian, independent Estonian, Soviet, and Nazi German rule, the Estonian-Swedes sought to define their community identification amidst each successive government‟s minority policies. The arrival of missionaries from Sweden in the 1870s reconnected these scattered Swedish-speaking communities with their ancient homeland and established new links between the various towns and islands. While religion provided a foundation for the communities, the missionaries also brought the promise of education and further contacts with Sweden. In the following 60 years, the Estonian-Swedes developed increased connections with Sweden, established cultural and political organizations, founded schools, and regularly published newspapers and calendars until the arrival of the Second ii World War and the occupations by the Soviet Union and Nazi Germany.
    [Show full text]
  • Modern Swedish Design
    Creagh Kåberg Modern Swedish Design Lane Three Founding Texts Lucy Creagh (coauthor and coeditor) is an architect and PhD candidate in Architectural History and Theory at Columbia University, specializing in twentieth- century Swedish architecture and consumer culture. Her dissertation on the archi- tecture of Kooperativa Förbundet was awarded the Graham Foundation’s Carter Manny Award for 2004. Her work has been published in Domus M, Transitions, and Architecture Australia, and her essay on Asger Jorn and Swedish architectural debate in the 1940s is included in Art + Architecture: New Visions, New Strategies (Alvar Aalto Foundation, 2007). Modern Swedish Design: Three Founding Texts Modern Swedish Design: Three Founding Texts Helena Kåberg (coauthor and coeditor) is a curator at the National Museum of Edited and with introductions by Lucy Creagh, Fine Arts, Stockholm. She holds a PhD in Art History from Uppsala University, which Edited and with introductions by Lucy Creagh, Helena Kåberg, and Barbara Miller Lane Helena Kåberg, and Barbara Miller Lane published her dissertation, Rationell arkitektur: Företagskontor för massproduktion och Modern Swedish Design masskommunikation (Rational Architecture: Corporate Offices for Mass Production Essay by Kenneth Frampton and Mass Communication), in 2003. She has lectured on the history of architecture Essay by Kenneth Frampton and design at institutions including Uppsala University, Konstfack, and the Cooper- 352 pages; 14 color and 246 black-and-white illustrations Hewitt National Design Museum.
    [Show full text]
  • Nord Ic Museology
    NORDI S K MU S EOLO G I 1995•2, S . 1 - 4 NORD IC MUSEOLOGY The five Nordic countries - Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden - share a common cultural history. Four of them are closely related linguistically. Through the ages they have also been politically linked in a variety of combina­ tions, causing both dramatic confrontations and inspiring nationalistic move­ ments not without bearing on the museum history of the countries. The most las­ ting political unions were those between Denmark, Iceland and Norway (1380- 1814; Iceland stayed with Denmark until 1944) and between Finland and Sweden (1323-1809). In times of aggression from the 'outside' a loyalty between the Nordic countries based on the common history has also appeared and in the years after 1945 formal organisations have been established to promote coopera­ tion in various fields of common interest. Denmark, being situated on the Continent, has served through the ages as the mediator of European cultural influences. Thus the first proper museum ideas were undoubtedly introduced by Ole Worm (1588-1654) in Copenhagen who had adopted them during his years of peregrination as a student at Italian universities and visitor to other European centres of learning. Worm carried on a lively corres­ pondence not only with scholars all over the continent, but also with the clergy in the Nordic countries inspiring.them to collect, observe and take notes. The cata­ logue of his collection, Museum Wormianum, was published in 16 5 5 and stands out as one of the earliest museological handbooks, which was eagerly studied and, with its distinction between artificalia and naturalia, was used for the ordering of collections for many years to come.
    [Show full text]