UPPSATSER Rut Wallensteen-Jaeger: Mat och dryck när seklet var ungt. - Anna Lorentz: Mattradi­ Intendent Gunnel Hazelius-Berg, Stockholm: Artur Hazelius, "gamle Doktorn" ...... tioner och landskapsrätter. Anmälda av pro­ fessor Gösta Berg, Stockholm ...... 28 Professor Mats R ehnberg, Stockholm: Kom­ Roar Hauglid: Norske stavkirker. Anmäld av munsammanslagningarna - anledningar, fi l.dr. Erik Andrtin, Stockholm ...... 29 avsikter, följder ...... 5 Ed i t Fel & Tamas Hofer: Bäuerliche · Denk­ The amalgamations of municipalities - rea­ weise in Wirtschaft und Haushalt. Anmäld sons, aims and consequences ...... 14 av docent Matyas Szab6, Stockholm ...... 31 Gyula Ortutay: Rungarian folklore. Anmäld av STRODDA MEDDELANDEN OCH M cityas Szab6 ...... 33 AKTSTYCKEN Lily Weiser-Aall : Omkring de nyfecltes stel!. Förste intendenten Gunnar Pipping, Stock­ Anmäld av lektorn mag.art. Ronald Grambo, holm, och fiLkand Göran Gudmundsson, Kongsvinger ...... 34 Uppsala: Marmorering eller kineseri. . . . . 16 Birger Bergh m.fl. : Den levande antiken. An­ Redaktionellt meddelande ...... l 7 mäld av professor Hilding Pleijel, Lund . . . . 35 Nordiska museets och Skansens publikationer. OVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR Anmäld av prof. Sigfrid Svensson, Lund 36 Professor Sture Lagercrantz, Uppsala: Om fäl- lor och fångst ...... 18 KORTA BOKNOTISER Monika Minnhagen : Bondens bostad. Anmäld Olaus Magnus: Historia de gentibus ... : . . 37 av docent Sven B. Ek, Landskrona ...... 24 Erik Andren: Gammalt svenskt tenn ...... 37 Sigfrid Svensson ( utg.) : Nordisk folkkonst. Alan Gailey & Alexander Fenton: The spade 37 Anmäld av fil. kand. Göran Gudmundsson, Daedalus 1973 ...... 38 Uppsala ...... 26 N:ersamfundet i historisk lys ...... 38 Mats Hellspong & Orvar Löfgren: Land och Kulturen 1973 ...... 39 stad. Anmäld av docent Börje H anssen, Mats Westerberg: Lefvernes Beskrifning. 39 Hallsberg ...... 27 Knut Linelerson: Båtsmännen i Själevad . . . . 40

RIG·ÅRGÅNG57·HÄFTE 1 1974 Föreningen för svensk kulturhistoria

Ordförande: Presidenten Sture Petren Sekreterare: Fil. dr M arshall Lagerquist Bitr. sekreterare: Fil. kand. H ans M edelius

REDAKTION: Professor Gösta Berg Fil. dr M arshall Lagerquist Professor Sigfrid Svensson, Rigs redaktör Ansvarig utgivare: Professor Gösta Berg Redaktionens adress: Folklivsarkivet, 223 62 Lund.

Föreningens och tidskriftens expedition:

Nordiskil. museet, 115 21 Stockholm Telefon 08/ 63 05 00 Års- och prenumerationsavgift 15 kr Postgiro 193958

Tidskriften utkommer med 4 häften årligen

Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1974

RIG är ett annat namn på guden Heimdall, som enligt den fornisländska "Sången om Rig" gav upphov till de olika samhällsklasserna. Denna dikt innehåller den äldsta kulturhistoriska skildring vi äger från Norden. Föreningen för svensk kultur­ historia valde detta namn som symbol för sin verksamhet, när den stiftades år 1918 Artur Hazelius, "gamle Doktorn" Av Gunnel Hazelius-Berg Tal vid invigningen av Nordiska museets jubileumsår 1 januari 1973

Artur Hazelius, "gamle Doktorn", en liten taffeln som underlag. Det var direktiv och man med stora visioner. Hans livsverk Nor­ uppmuntran och ett stöd i hela arbetsryt­ diska museet fyller i år hundra år. August men, Doktorn höll alla trådarna i sin egen Strindberg nämner hans namn i Midsom­ hand. Alla hade de fått dessa personliga mar: Lille Hazelius, som byggt Skansen och kontakter som inte glömdes. När Selma "Nog är han liten men han har byggt det Ström, den pedantiskt noggranna kamrern, största huset i Stockholm". Många är de tappade sin nyckelknippa, fick omedelbart som skrivit, forskat och talat om olika sidor nya lås sättas på Skansens port, i Röda av dessa institutioners historia och framtid. längan, i kassaskåpet - ja i kassavalv och Jag är hans sondotter, men har aldrig upp­ bankfack! Men själv satt hon gråtande levt mannen som var min farfar, knappast över den enkla nyckelringen, som hon fått ens i familjetraditionen. Man har bett mig av Doktorn på sin första arbetsdag, den tala. Vad kan jag säga som ej andra sagt skulle alltid bära museets nycklar, hade - bättre. Men jag har alltid undrat över han sagt. mannen som med brinnande håg orkade Hans styrka var att kunna välja sina förverkliga sina djärva planer. Hur var det medarbetare och göra dem till ett med ar­ möjligt? betet - nej kallet. Man skulle skicka in Jag kom till museet som tonåring 1924 sitt fotografi både om man var tjänste• och det var i sanning en märklig plats. Där kvinna, som det heter i Finland om ama­ arbetade ännu en stab av Doktorns egna nuenserna, och kulla. Doktorn sa: "mina medarbetare, där levde hans entusiasm och kullor ska vara vackra, välklädda och är• arbetsglädje oförminskat kvar. Jag fick bara." Kring Kerstin från Färnäs berät• en bunt gamla papper från 1890-talet att tade om hur det gick till, när hon 1896 sortera. Där stod: månne detta är klart? reste från Mora till Stockholm och upp­ och det var det inte. När jag försynt vå• sökte "sin" riksdagsman, som gick med till gade fråga, hur ett ärende borde handläg• Skansen. Där tittade de på Morastugan, gas, kom svaret: "gör som vi gjorde 1897!" innan de skulle gå in till Doktorn och sö• - Gamle Doktorn fanns med i diskussio­ ka plats, men så mötte de honom. Och ner och beslut. Doktorn tyckte! En gång riksdagsmannen sa: "Jag har tagit porträt• var det något modernt tilltag som hänt tet med mig!" Så fick hon platsen. Dagen och det skulle inte gått an på Doktorns tid. innan hade en annan kulla sökt plats men Jag försiktigt: men han fann ju också nya se hon hade köpt nya moderna handskar vägar! I andanom cirkulerade fortfarande på vägen till Skansen, och det gick inte bra. de berömda PM-lapparna från Doktorn, Doktorn såg allt, inga moderna blusar, utan de som skrevs varje natt med den gamla en ren och oförfalskad bygdedräkt skulle 2 Gunnel Hazelius-Berg

det vara. Och så hade de hans fulla för• återfanns han lugnt insomnad med Dok­ troende i arbetet och han fick tillgivenhet torns dedicerade fotografi under huvudgär• och trohet tillbaka i rikt mått. "Se det var den. en mäktig gubbe, han var riktigt duktig", Doktorn varnade sina kullor för falska sa en gammal kulla. Men det var ändå inte Stockholmsherrar, men gladdes åt lekar så lätt att tillfredsställa Doktorn alla gång• och dans på Skansen. Där skulle alla vara er. Det kom in så mycket pengar en vårfest, med, men hade man religiösa betänklig• så Doktorn sa, att det är nog bäst att en heter slapp man dansa. Även de yngre ama­ kulla flyttar ner och sover bredvid kassa­ nuenserna fick order att uppträda på vår• skåpet i Röda längan. Laura Stridsberg har fester och annars. Liksom hans vänner berättat att det krävdes åtskillig övertal• "ståndsfruarna" med fru Anna Wallenberg ningsförmåga att få en villig nattvakt den i spetsen. De skaffade själva varorna och gången. de medverkade i stånden ti.ll vårfesterna. Många hade sommararbete. De kom Ingen fick säga nej, när Doktorn bad om gärna när Doktorn kallade och stannade hjälp. En ung amanuens fick order att ringa in på hösten. Det gick ju an för den som efter ett antal soldater för en hedersvakt hade ett hem att resa till mellan säsonger• på en av de nationella högtidsdagarna. Hon na, värre var det för en av diversearbetar­ gruvade sig - hur skulle hon säga? Men na på Skansen, han låg mest till sängs un­ när hon sagt "Det är från Skansen", kom der vintern, om han inte fick arbete, ty repliken omedelbart: "'Hur många man då behövde man äta mindre och elda behöver ni?" mindre. Till våren kom han igen till Skan­ * sen, det var alldeles självklart. Och Doktorn vakade över dem alla och över pågående Doktorn kuskade runt i Sveriges land. Hans arbeten. På kvällsturen klockan 10 då Has­ lilla kappsäck stod alltid packad och fär• selbacksporten stängdes kollade han att dig. Och man glömde inte där man fick kullorna var hemma. (Man kunde planka besök: "i denna byn var han i två gårdar", in på Skansen, men det var nära hundgår• hette det i Dalarna. Gamla vänner och nya den och då kunde hundarna skälla och och hur gick det för fadderbarnet och vad Doktorn höra det.) På morgonen gick han hade man samlat in, det var frågan. sin runda. Han hade uppmanat kullorna En dag stod en liten fru i kansliet och att gå ut i det daggvåta gräset - barfota ville överlämna en gåva. J ag skulle ta emot - det skulle vara så nyttigt. En gång vi­ och hon sa: "Nu kommer jag som vi har sade sig detta vara helt riktigt - två kul­ lovat!" Det var ett utsökt 1500-talsbroderi lor hade övernattat i stan olovandes och och jag tackade och frågade vem som hade fick syn på Doktorn, då de skulle smita in besökt dem. Jo, för 40 år sedan hade Dr på morgonen. Av med skorna och en be­ Hazelius varit hemma och velat ha brode­ römmande nick från gamle Doktorn, be­ riet till museet, men familjen sa nej. Då fick rättade Kaj Brita senare i livet litet ge­ mormor lova, att när familjen en gång nerad. var beredd att överlämna det, så skulle Doktorn var sina medarbetares vän och Nordiska museet ha broderiet. Och "det stöd i livet, ja för gamle Kruse in i dö• löftet måste vi ju hålla och därför är jag den. Kruse dog en natt och på morgonen här i dag". Artur Hazelius, "gamle Doktorn" 3

Artur Hazelius. Blyertsteck­ ning av P. L. Hjalmar Ene­ roth. Kungl. Biblioteket. Foto Nordiska museet.

I Värmland i en liten gård mot norska de ej bevarats åtminstone dokumentariskt gränsen kom jag 1938 på besök. Gubben med namn på förebilderna. Nu försvann sa: "Det är inte första gången, som jag mycket och som Andreas Lindblom sa: har haft att göra med Nordiska. Förra "Hazelius huvuden, Salins huvuden och gången var 1869 på hösten. Jag vet väl, mina huvuden" har avlöst varandra. Någ• att inte museet fanns då, men vänta, skall ra av de äldsta vandrade över till museet hon få höra. På den tiden hade vi en han­ på Abo slott. delsman här i socknen, som hette Henrik * Söderman och hans bror August kom ner här och ritade av folk i socknen. Han ri­ Doktorn blev så småningom en utarbetad tade av min gummas faster i en ritbok. och trött man, han hade givit sig själv helt Sen visade han den där ritboken för Artur till sin stora sak och själv blev han en en­ Hazelius, när han skulle ha värmlandsfi• störing. Hans första medhjälperska, som gurer till sina interiörer på Drottningga­ fick dela glädjeämnen och svårigheter bara tan. Och då kom August tillbaka hit och till våren 1874, var hans hustru, som då göt av gummans faster, så det är allt hon, dog i barnsäng. Då hade hemmet belam­ som har stått i Etnografiska samlingen på rats med föremål och det var knappt om Drottninggatan." mynt. Doktorn glömde att köpa julklapp Så noga studerades och valdes folktyper­ till henne sägs det, men på julaftonen kom na till dessa fint modellerade ansikten från två stadsbud upp med en stor klädkorg, olika svenska bygder. Det är bra synd att adresserad till Sofi Hazelius. Och i kläd- 4 Gunnel Hazelius-Berg

korgen låg farfar själv! - Hennes minne rustmästare, men stannade hemma och gif­ stod alltid levande och varje år bjöds det te sig. G. J :son Karlin har själv vittnat, på kafferep för personalen den 31 oktober hur nära det var, att han blev tjänsteman - hennes födelsedag. Även om Doktorn hos Doktorn, men så fick han litet pengar inte själv deltog, så kom det hälsningar att starta Kulturen i Lund. från honom och när något skulle firas kom Doktorns vänkrets var stor redan i sko­ order om ett glas vin och en chokladba­ lan, där han var förste ordningsvakt. I kelse. Doktorn gav julklappar till kullorna Uppsala, där han förde bok över sina du­ och man delade ännu på 1920-talet ut på• bröder och där fadern skulle komma upp sar med julbröd till alla som arbetade i för ett kalas för de närmaste vännerna, vi­ museet. sade de sig vara ett par hundra. Hans för• Gerda Cederblom, som kom från en an­ måga att vinna vänner sträckte sig ut över nan institution och fick behålla den lön hela landet och bokstavligt från slott till hon tidigare haft även på museet, pressade koja. Utan dessa mänskliga kontakter hade indirekt upp lönen för de andra kvinnliga hans verk ej varit möjligt och på den goda amanuenserna. Nog så välbehövligt om traditionen av "good will" lever verket vi­ man bara hade pengar i kassan. Gerda dare. kände nog en liten tagg att hon varit" dyr", En vårnatt somnade Doktorn in på sitt men det betalade hon igen genom hängivet kära Skansen. Arbetsdagen var slut och arbete och hjälpaktioner. Hazeliushuset man unnade honom vila efter fullgjort var flyttat till Skansen - men pengarna värv. Den lille Wilhelm Kåge, som lekte tog slut - taket saknades och vintern var på Skansen varje dag, togs i handen aven i antågande. Gerda reste sig från skrivbor­ kulla och leddes in i Gula villan till Dok­ det: "Det måste vi ordna." Hon gick runt torns öppna kista för att ta farväl. "Dok­ i museet och samlade ihop alla sparbanks­ torn var så stilla och högtidlig, så jag glöm• böcker som säkerhet för den äskade sum­ de det aldrig och jag blev inte rädd", be­ man. Doktorns födelsehus var räddat! rättade han senare i livet. Den sorg som Så har hans medarbetare och vänner Doktorns medarbetare kände delades av reagerat i olika kritiska situationer. Doktorn svenska folket. var en man som hade gåvan att få goda Doktorns verk förs vidare och vi kan vänner och låta dem dela hans glädje och säga som den lilla nigande gumman pate­ möda. Somliga drogs in i arbetet på mu­ tiskt och högtidligt uttryckte sig då hon seet och Skansen. Torjus Leifson Balkesjö, överlämnat en gåva till museet: den norske vännen som samlat så mycket Tack för att ni hedrar fädrens minnen material till museet, var erbjuden att bli genom att bevara deras händers verk.

I ett separattryck har talet tidigare utgivits av Nor­ diska museet i samband med museets 1 OO-års• jubileum den 24 oktober 1973. 5 Kommunsammanslagningarna - anledningar, avsikter och följder Av Mats Rehnberg

Flertalet medelålders och äldre personer liga församlingen. Detta markerades bl. a. minns säkerligen, hur det ända till de allra av att församlingsprästen var sockenstäm• senaste åren nästan varje nyår "föddes" nya mans ordförande eller ledare ända till 1862, städer såsom Boden 1942, Sandviken 1943, då sockenstämman efterträddes av dels den Borlänge 1944, Nynäshamn 1946, Kram­ profana kommunalstämman och dels kyr­ fors 1947 etc. Av praktiska skäl förlades kostämman. Därmed försvann även präs• kommunens upphöjelse i städernas krets till tens formellt ledande kommunala ställning. årsskiftet. Mindre uppmärksamhet tilldrog Socknarna som geografisk-kyrklig-admi­ sig nyåret 1974 trots att en viktig sista etapp nistrativ hemort har genom århundradens i kommunsammanslagningarnas historia då existens av dess innevånare kommit att upp­ avverkades. Möjligen har den stora allmän• levas som en hörnsten i tillvaron. Genom heten och dess upplysare i skilda massme­ att landsbygdens uppodling och nybebyg­ dia nu så länge upplevt kommunsamman­ gelse i stort sett avslutats redan för omkring slagningar, att olika milstolpar på vägen ett århundrade sedan, har de senaste gene­ ansetts sakna tillbörligt nyhetsvärde. Även rationerna undgått att märka, att den av om data för olika reformers ikraftträdande dem upplevda sockenindelningen ingalun­ är av mindre vikt än reformen och skälen da utgjort något evigt bestående utan en­ härför, kommer dessa formella data att i dast slutfasen i en lång utveckling. Det är framtiden bli av betydelse, eftersom djup­ ett välkänt förhållande, hur den successiva gående förändringar då trätt i kraft. folkökningen och därmed nybebyggelsen Att många människor är en smula okla­ genom tiderna givit upphov till kapell- och ra över vad som äger rum beträffande kom­ annexförsamlingar, vilka slutligen avsönd• munhopläggningar är förklarligt, då den­ rats till självständiga socknar. För att välja na reform i olika etapper kan sägas ha på• ett åskådligt exempel från en bygd, som gått i drygt två årtionden. För att förstå kanske kan anses välkänd för de flesta, skall dess innebörd kan en ytterst kort redogö• det erinras om hur Mora socken vid norra relse vara upplysande. ändan av Siljan i Dalarna avsöndrat i tur och ordning följande socknar: Älvdalen på 1500-talet, Venjan på 1600-talet, Sollerön Kommunsammanslagningarna i Sverige på 1700-talet och Våmhus på 1800-talet. Alltsedan en fastare lokal organisation un­ Då våra dagars kommunsammanslagningar der medeltiden framväxte, har den lokala genomföres, är det ofta socknar, vilka en administrationen utgjorts av socknen. Ge­ gång tidigare utgjort en enhet, som på nytt nom kyrkans dominerande roll vid socken­ återförs till detta tillstånd. bildningen kom den profana eller borgerliga Men om utvecklingen tidigare merendels kommunen att sammanfalla med den kyrk- ledde till att fjärdingar och kapellförsam- 6 Mats Rehnberg

lingar lossgjordes från moderförsamlingen kompanier. På vissa håll fanns dessutom och bildade egna socknar, har det äventi• ekonomisk gemenskap evad det gällde hä• digare - ehuru i mindre utsträckning - radsallmänningar m. m. förekommit en förändring i motsatt rikt­ Förhoppningarna att 1862 års kommu­ ning, nämligen att smärre socknar samman­ nallagars möjligheter till frivilligt interkom­ slagits. Detta framgår bl. a. av sådana namn munalt samarbete skulle utnyttjas blev som Össeby-Garn i Uppland, där två sock­ knappast infriade. Eftersom samtidigt de nar sammanslogs 1838. nya landstingen inrättades såsom någon De svenska socknar, som vid 1900-talets slags ny överkommunal instans för vissa mitt blev föremål för sammanläggning till gemensamma angelägenheter, är det möjligt storkommuner, hade fått sin status som att man satte sin tro till dessa organ. kommunalt organ genom kommunallags­ Det konstituerades 1862 ca 2400 sock­ reformen 1862, då man efter livliga dis­ nar, vartill kom 89 städer samt 10 kö• kussioner om hur de nya kommunerna pingar. Genom att de nybildade landskom­ skulle utformas till sist beslöt att "lämpa munerna följde de gamla församlingsgrän• sig efter de gamla häfdvunna förhållan• serna, blev de synnerligen olika till storlek dena". Detta innebar, att de borgerliga pri­ och yta. Rikets största kommun var sålunda märkommunerna även i fortsättningen an­ i yta 40 000 gånger större än den minsta knöts till den tidigare kyrkliga indelningen, och befolkningsmängden kunde komma att dock med möjlighet för två eller flera sock­ växla så att Skeglinge i Skåne 1951 räk• nar att förena sig om gemensam kommunal nade 67 invånare och Skellefteå landskom­ förvaltning, om så skulle befinnas lämpligt. mun samtidigt över 25 000. Redan 1859 vid förberedelserna till kom­ Utvecklingen från 1862 års kommunal­ munallagsreformen, hade man emellertid lagsreform till 1950-talets storkommunre­ funnit, att en del av de nya socknarna må• form präglades starkt av den stora folkom­ hända skulle bli för små. Att man trots flyttningen till städer och tätorter. 1860 detta följde den tidigare kyrkliga indelning­ bodde 85 % av landets innevånare i de en synes bl. a. ha berott på att folk då 2 400 landsbygdskommunerna, medan det icke kände någon annan territoriell sam­ 1950 blott var 34 %. Ar 1951 fanns det hörighetskänsla. Ett förslag framfördes, att 1 223 kommuner som inte ens ägde 1 000 låta de nya kommungränserna sammanfal­ innevånare. la med häradsgränserna. Häraderna utgjor­ Under det senaste århundradet har kom­ de vid denna tid en betydligt mer levande munernas åtaganden eller åligganden märk• realitet på landsbygden än senare. Detta bart ökat. Med minskande befolkning sjönk var märkbart inom rättskipningen, varmed landskommunernas skatteinkomster och på sammanhängde lagfarande av jord, inregist­ 1940-talet uppgick statsbidragen till en rering av byordningar m. m. Även inom tredjedel av landskommunernas samtliga militärväsendet, som var dåtidens kanske inkomster. I många kommuner var statsbi­ mest märkbara statliga pålaga, utgjorde dragen t. o. m. större än kommunens egna häradet en överorganisation, som berörde skatteinkomster. både rotebönder och värnpliktiga. Lands­ För att stödja svagare kommuner tillkom bygdens ungdom sammanfördes nämligen 1919 en lag om kommunalförbund i syfte liksom indelningsverkets knektar i härads- att stimulera kommunerna till ökad sam- Kommunsammanslagningarna - anledningar, avsikter och följder 7 verkan vid mer kostnadskrävande åtagan• kring en fjärdedel av landets befolkning den. Då småkommunernas växande svårig• på ren landsbygd. Mindre tätorter började heter blivit allt mer framträdande diskute­ även stagnera, medan de större fortsatte rade man, om vissa av primärkommunernas att växa. 43 % av kommunerna understeg uppgifter istället skulle kunna överflyttas till vid 1960-talets början den storlek man an­ landsting och stat. Mot detta talade främst sett önskvärd vid storkommunreformen 10 att ortsborna därigenom skulle förlora varje år tidigare. "Småkommunproblematiken" lokalt bestämmande över viktiga frågor. hade alltså blivit aktuell på nytt. Som för• Den s. k. storkommunreformen, som sök till botemedel reformerades 1957 kom­ trädde i kraft 1952 var inriktad på att om munalförbundslagen i avsikt att underlätta möjligt ingen kommun borde ha mindre mellankommunalt samarbete i de fall, där än 3000 innevånare. Då sammanslagning­ de enskilda kommunerna icke själva kunde en skapade nya kommungränser, borde des­ åtaga sig alltför kostsamma projekt. Detta sa såvitt möjligt ej korsa några äldre kyrk­ räckte emellertid inte, utan ett par hundra liga, judiciella eller andra gränser och man kommuner umgicks med planer på att an­ skulle så mycket som möjligt sträva efter söka om att få uppgå i större enheter. "naturlig samhörighet" dvs. en av grann­ Riksdagen ansåg sig därför tvungen att skapsförhållanden betingad gemenskap. planera för ytterligare kommunsamman­ Storkommunreformen 1952 medförde, slagningar. Ett mål var därvid ett innevå• att antalet landskommuner minskade från nartai på mellan 5 000 och 10 000 per 2281 till 816 och medelfolkmängden per kommun. Dessutom önskades så naturliga kommun steg härigenom från 1 500 till gränser som möjligt. Vidare bedömdes det 4 100 samtidigt som skatteunderlaget mer som värdefullt med någon centralort som än fördubblades. Av skilda skäl kom 69 centrum för kommunal och merkantil ser­ kommuner 1952 att understiga minimi­ vice m. m. Om inte en ytterligare kommun­ gränsen 2 000 och 228 att bli mindre än sammanslagning kunde komma till stånd, den önskvärda normalstorleken 3000. skulle exempelvis en sådan fråga som I län där kommunerna var exceptionellt grundskolans högstadium i 85 % av de folkfattiga, blev förändringarna särskilt ge­ befintliga kommunerna behöva lösas ge­ nomgripande. Gotlands landskommuner nom interkommunala överenskommelser minskade från 90 till 12 och Skaraborgs av ej sällan besvärlig art, särskilt för de läns från 254 till 45. I trakter, där sock­ svagare förhandlingspartnerna. narna både var folkrikare och vidsträck• Den planerade reformen med ytterligare tare, blev förändringarna helt naturligt kommunsammanslagningar föregicks av in­ mindre. Norrbotten och Västerbotten ställ• tressanta undersökningar bl. a. rörande cen­ des sålunda utanför reformen. tralorter och omland m. m. Geografiska av­ Den befolkningsomflyttning, som utgjort stånd hade på grund av den snabbt fram­ en viktig anledning till 1952 års storkom­ vuxna bilismen fått mindre betydelse än munreform, gjorde sig gällande även i fort­ tidigare. Medan det 1945 hade funnits sättningen. Reformen hade ju inte heller 95 967 bilar och bussar, hade antalet dy­ tillkommit för att minska den inre migra­ lika fordon 1970 stigit till ett antal av tionen utan blott för att eliminera sviterna 2446484. Icke minst för landsbygdens del av den. Omkring 1960 bodde endast om- tillkom ytterligare en viktig form av moto- 8 Mats Rehnberg

risering, nämligen mopeder och scooters etc. Den svenska kommunsammanslagningen De kommunala grupperingarna fick be­ har som här redovisats skett i två omgång• tckningen kommunblock och deras antal ar och är tills vidare i det närmaste avslu­ fastställdes till 282. 37 av dessa bestod av tad med ingången av år 1974. Liksom på endast en tidigare kommun (storkommun). 1860-talet kommunreformen skedde paral­ På Gotland ingick de 14 nyligen tillskapa­ lellt med ståndsriksdagens avskaffande och de storkommunerna i ett enda block. Länet tvåkammarriksdagens införande, har kom­ och kommunen blev alltså identiska. 120 munreformerna vid mitten av detta sekel block fick städer som centralort, 69 fick skett ungefär samtidigt med den parIa­ köpingar och 93 blev landskommuner med mentsreform som resulterade i en enkam­ annan form av tätort som centralort. En­ marriksdag. dast 24 kommunblock erhöll så utpräglad Kring dessa reformer har det givetvis glesortsprägel att mindre än 30 % av inne­ uppstått åtskilliga diskussioner. Däremot vånarna bodde i någon form av tätort. Om­ kan det icke sägas ha utgjort någon egent­ kring hälften av kommunblocken räknade lig politisk stridsfråga partierna eller de sto­ ett innevånartal av mellan 7 000 och 15 000 ra partigrupperingarna emellan. Riksdags­ innevånare. politikerna har i vä:x;lande utsträckning Kommunblocken var tänkta som ett slags även varit lokalpolitiker eller i sådan ut­ samarbetsområden, som längre fram skul­ sträckning haft nära förbindelse med sina le kunna utvecklas till enhetliga kommu­ lokalpolitiskt verksamma kollegor att det ner. Vid ingången av år 1974 beräknas merendels varit i enstaka särfall som det antalet blockkommuner ha nått ca 270. blivit rikspolitiska ekon. Det är alltså omkring 1/10 av det antal Från svenskt håll föreligger tyvärr inga kommuner som existerade 20 år tidigare. samlade undersökningar eller sammanställ• En för de beslutande politikerna grund­ ningar rörande konsekvenserna av dessa läggande bakgrund för dessa reformer har förändringar. I allmänhet synes de största varit samhällsomvandlingen, varvid inte i kommunerna i en tilltänkt sammanläggning första hand avses sådana ting som indu­ varit mindre negativa, medan de mindre strialiseringen eller urbaniseringen utan de och svagare oftare anmält missnöje. I vissa krav som människor kommit att ställa på fall kan det ha varit fråga om konkurrens­ samhället i form av primärkommuner. situationer, där en socken genom indu­ Dessa krav har framförts lokalt men kanske strialisering, järnvägsstation eller annat skäl i ännu högre grad rikspolitiskt genom att till tätortsbildning blivit mer "emancipe­ man genom val uttryckt sin önskan att få rad" än grannsocknen och därför blivit genomförda olika reformer, som traditio­ föremål för viss "avund". I detta samman­ nellt skulle lösas kommunalt. Det kan ha hang anmäler sig även så välkända etno­ gällt sådana områden som socialvård, ren­ centriska förhållanden som grannbygdsan­ hållning, vatten, avlopp, vägväsen, skol­ tagonismen, spefullt uttryckt i sockenboök• väsen etc. Bättre än genom uppräkning namn, handgripligt prövad i dansbane- el­ av detta slag framgår det ökade kommu­ ler beväringsslagsmål etc. nala engagemanget av att de sammanlagda Att dessa äldre antagonistiska förhållan• kommunala utgifterna ökat från 203 mil­ den alltmer försvunnit hör till bilden av joner 1913 till 7 685 miljoner 1958. landsbygdens förändringar och är avläs- Kommunsammanslagningarna - anledningar, avsikter och följder 9 bar genom större mobilitet, vidgade äkten• innevånarna, dels vid det aktuella samman­ skapsfält, m. m. slagningstillfället och dels senare med des­ Det gemensamma socken- och förs am­ sa händelser på ett allt längre avstånd. Med lingsnamnets traditionella hävd har för• hänsyn till att detta på vissa håll upplevdes modligen i hög grad bidragit till en lokal såsom lika genomgripande som en gång by­ identitet av mycket stor psykologisk bety­ arnas skiften, är bristen på undersökningar delse genom att hemhörigheten som en del att beklaga. av identiteten varit knuten till det geogra­ Det är därför så mycket mer glädjande fiska begrepp, som uppbars av sockennam­ att det från danskt håll föreligger en dylik net. Sammanslagningen har därför ej säl• undersökning: K ommunesammenl{Bgning. lan vållat svårigheter just ur namnsyn­ En undersögelse af sammenl{Bgningen om­ punkt. kring Sk{Blskör 1.4.1966, dens foruds{Bt­ Då dessa kommunsammanslagningar vid ninger og dens konsekvenser. (Redaktion: mitten av 1900-talet började genomföras, G. Nellemann och Jon Sundbo. Under hade äldre tiders kyrksamhet sedan länge medverkan dessutom av Ejler Koch, Johs. övergivits och endast några få procent av Lyshjelm, 10m Pi0, Christian H. Rasmus­ befolkningen brukade på söndagarna be­ sen. Utgiven av Dansk Historisk Fcellesfor­ söka ortskyrkan. Sedan socknen som be­ ening 1972.) grepp försvunnit genom reformen, kom den Det undersökta området är beläget vid gamla sockenkyrkan med den försvunna kusten av sydvästra Själland, där 7 tidigare socknens namn mångenstädes att bli före• självständiga kommuner sammanslogs till mål för ökat intresse som monument över en storkommun tillsammans med småstaden den tidigare lokala enheten. Det är också Skcelskör. Den forskargrupp, som genom­ på sina håll mycket betydande belopp som fört undersökningen utgick från National­ en sekulariserad befolkning anslår till sin museet och Dansk Folkemindesamling men ortskyrkas restaurering och underhåll. kompletterades senare med fackmän från Kommunsammanslagningarna på 1950- andra områden. Undersökningen startade talet fick sekundärt en historisk-topografisk 2 1/2 år efter själva sammanläggningen, betydelse genom att de kommuner, som varför omständigheterna dessförinnan och skulle ingå i större enheter, dessförinnan därunder främst kunnat bedömas med en ofta anslog icke obetydliga medel till en viss tidsdistans. Avsikten med undersök• historik över den egna socknens historia. ningen var att utröna vilka konsekvenser Detta medförde att det vid mitten av den administrativa reformen medfört för 1900-talet utgavs flera sockenmonografier innevånarnas liv och uppfattning av den än någonsin förut på så kort tid. förändrade situationen. Den lokala självstyrelsen i Danmark uppges av författarna i hög grad ha fram­ En dansk undersökning om kommunsam­ vuxit under 1700- och 1800-talen i sam­ manslagningarnas följder band med olika föreskrifter om socialvår• Från svenskt håll föreligger veterligen än• den, alltså en gemensam ansvarsfråga. Själ• nu icke några vetenskapliga undersökning• va sockenindelningen återgår liksom i Sve­ ar av kommunsammanslagningarnas reella rige på tidig medeltida kyrklig administra­ betydelse eller hur de har upplevats av tion. 10 Mats Rehnberg

Det är påfallande, hur de danska kom­ Liksom i Sverige utgjorde i agrarsodmar­ munallagarna av 1867-68 i tid nära följde na den borgerliga kommunen och den kyrk­ de svenska förändringarna av kommunal­ liga församlingen en enhet. Frikyrkorörel• lagarna 1862. Omgrupperingen till stor­ sen har varit relativt svag och blott med­ kommuner skedde i Danmark likaledes få fört ett par missionshus inom området. Lik­ år efter motsvarande reform i Sverige. som i svenska herrgårdsbygder verkade Bakgrunden till kommunsammanslag­ godsägarna även här tidigt för skolväsen• ningen i Danmark erinrade nära om mot­ dets införande. Genom 1958 års skollag svarande förhållanden i Sverige. I det ak­ med förlängd skolgång m. m. ställdes de tuella undersökningsområdet var den störs• små kommunerna inför så betungande upp­ ta orten en småstad med 3398 innevånare gifter, att man ofta löste dem över kom­ (i storlek motsvarande Skänninge eller La­ mungränserna medelst mellankommunala holm). De två största landskommunerna avtal, en företeelse som på sätt och vis be­ hade omkring 1 350 innevånare och 4 kom­ rett väg för kommunsammanslagningarna muner mindre än 1 000, av vilka två var samtidigt som det borde varit ett alternativ öar med 321 respektive 241 innevånare. i fråga om samarbete i stället för formell Det gällde alltså icke några folkrika orter. sammanslagning. Då under 1900-talets Sedan århundraden uppges bygden ha va­ första hälft de nya centralskolorna började rit ganska stillastående. Den lilla central­ uppföras, uppstod ej sällan tvister om deras orten Skcelskör hade på medeltiden ägt viss placering och benämning. betydelse som överfartsort över Bälten men Undersökningen kring kommunsamman­ redan på 1600-talet i detta avseende kon­ slagningen hade till syfte att bringa klar­ kurrerats ut av Korsör. het i vad åtgärden erhöll för betydelse in­ Inom landsbygdsdelen av området hade om det politiska systemet och de därav utvecklingen mot agrar stordrift tidigare följande förändringarna i befolkningens ak­ tagit sig uttryck i att ett antal lantbyar tiviteter och hållning. Beträffande den lo­ nedlagts som bondebruk och herrgårdar kala administrationen har man önskat ve­ uppstått i stället. Hoveribönderna hade som ta, om den vuxit, blivit mer byråkratisk arbetskraft till godsen utbytts mot en obe­ och givit innevånarna bättre service efter sutten fattigbefolkning, s. k. husmän. Herr­ sammanslagningen. gårdarna och deras ägare har i utredning­ Liksom det svenska har det danska sam­ en utpekats såsom "på ncesten alle områder hället i stort genomgått avsevärda föränd• gennem hundreder af år alt-dominerende ringar, sedan de äldre socknarna tillkom. for hele området". Storjordbruken var allt­ Denna utveckling har inneburit oavbrutet så en betydligt större maktfaktor än köp• ökade krav på primärkommunernas pres­ staden. tationer för sina innevånare. Många av de Den decentralisation i handel och annan olika reformer, som eftersträvades av med­ service som under slutet av 1800-talet och borgarna blev beslutade genom. lag, men början på 1900-talet framträtt i form av deras genomförande kunde ej finansieras små landsvägscentra etc. har med bilismen av små ochfolkfattiga primärkommuner nästan helt försvunnit och den gamla köp• utan fordrade någon form av mellankom­ staden återfått sin betydelse som handels­ munalt samarbete, vilket efter olika över• centrum. väganden slutligen resulterade i kommun- Kommunsammanslagningarna - anledningar, avsikter och följder 11 sammanslagningarna även i Danmark. Det industriella inslaget var förhållandevis Ett exempel på en frivillig samverkan ut­ ringa i Skxlskör: ett brännvinsbränneri, ett över de formella sockengränserna uppvisade gjuteri, ett bryggeri och en fruktodling, se­ olika nya organ såsom de olika andelsför• nare kompletterat med ytterligare några fö• eningar, vilka växte fram under 1800-ta­ retag. Den industriella sektorns begräns• lets slut för mejerier, slakterier etc. liksom ning framgår av att ortens små sjukhus ut­ gödningsföreningar, jordbrukskassor m. m. gjorde de största arbetsplatserna. Efter Områdets vägsystem var främst av lokal andra världskriget har emellertid några fler karaktär, enär större genomfartsleder ej företag etablerats i staden. Äldre industrier behövs. Järnväg tillkom först strax före som mejerier blev genom koncentrationsut­ sekelskiftet, men redan 1950 upphörde vecklingen i denna bransch nedlagda. De persontrafiken och endast godstrafik kvar­ stora förändringarna sammanhängde med stod. Den lokala busstrafiken hade 1930 uppförandet av ett oljeraffinaderi och ett kommit i gång på allvar och därmed till­ elverk inom området. sammans med privatbilismen tagit död på Förslaget om kommunsammanslagning järnvägens persontrafik. utgick just från den landsbygdskommun, Det rika, gruppbildande föreningslivet som på kort tid erhöll de stora industrierna uppstod under 1800-talets senare hälft men men knappast kunde administrera denna har efter andra världskriget liksom i Sve­ lokala börda, bl. a. av nyinflyttad befolk­ rige varit på tillbakagång, bland annat be­ nmg. roende på ökad rörlighet och minskad Den ökade inflyttningen från agrarbyg­ bundenhet till den lokala miljön, där för• den till tätorten har skett oberoende av eningen tidigare utgjorde ett viktigt aktions­ kommunsammanslagningen som följd av fält. specialisering i arbetslivet samt större rör• Befolkningens storlek har varit påfallan• lighet mellan bostad och arbete. Utredning­ de konstant hela 1900-talet, omkring 8 000 en antar att de nyinflyttade i denna små• inom hela området men med den skillnaden stad kommer att anlägga stadsvanor, som att landsbygden har minskat till vinst för avviker från landsbygdsvanor men några köpstaden och dess grannskap. iakttagelser härvidlag har ännu icke kunnat U ndersökningen har visat, att de sam­ göras. manslagna kommunerna på sätt och vis En tredjedel av arbetsplatserna var be­ ur flera synpunkter utgjort en enhet, geo­ lägna i landsbygdsdelen av området och grafiskt genom att österut begränsas av 2/3 i den urbana delen. Vissa industrier Rude skov och sedan gammalt genom att kan placeras på landsbygdsområdet men innevånarna fått sina skilda urbana behov arbetskraften trots detta bosätta sig i tät• fyllda i Ska~lskör. orten. Av de i staden arbetande är en icke Vid undersökningen kring sammanslag­ ringa del pendlare med bostäder i lands­ ningen inriktades intresset särskilt mot in­ bygdsområdet. Till det märkligaste hör att dustrialiserings- och urbaniseringsfaktorer­ 40 % av storkommunens arbetskraft är bo­ na, som i och för sig icke varit särskilt på• satt utanför storkommunen. Det är alltså fallande i detta område med ringa äldre tillkomsten av de nya storindustrierna, som industri och mycket långsam tiilväxt av krävt en myckenhet arbetskraft från andra den urbana habitationen inom området. håll på Själland. Det bör även erinras om 12 Mats Rehnberg att många innevånare i Skxlskör har sitt parna". Icke minst den oavbrutna kritiken arbete utanför kommunen. De är alltså som folkvalda kommunalmän liksom för• pendlare åt andra hållet. troendemän i folkrörelserna i allt högre grad Eftersom kommunsammanslagningar blivit utsatta för under senare tid kan ha främst utgör en administrativ förändring, bidragit till minskat intresse för dylika in­ är det naturligt att vänta sig följder på satser. De professionella tjänstemännen är detta område. Undersökningshypotesen var på ett helt annat sätt skyddade av sina därför, att administrationen skulle växa ef­ yrkeskorporationer, arbetstidslagstiftning ter sammanslagningen, att den skulle bli m.m. byråkratiserad, att den skulle bli profes­ Det visade sig i den danska undersök• sionaliserad, att professionaliseringsproces­ ningen att övergången från småkommun till sen skulle gå långsammare än byråkratise• storkommun medförde en ökning med ca ringen och att en del avgöranden av prak­ 20 % av administrativ personal, något som tiska skäl skulle komma att överflyttas från var avsikten för att avlasta de förtroende• de folkvalda till yrkesadministratörerna. valda deras stigande extra bördor. Slutligen förväntades byråkratiseringen Eftersom skatten stigit generellt under medföra ett mer opersonligt förhållande för senare tid, har det varit svårt att mäta, om den enskilde medborgaren i kontakter med kommunsammanslagningen påverkat detta. kommunen. Av intresse bedömdes det även Någon höjning på grund därav uppges ej vara att undersöka, om skatterna steg på ha kunnat konstateras. Att däremot icke grund av sammanslagningen. sällan folk föreställt sig, att den pågående Före sammanslagningen var det främst i skattehöjningen sammanhängt med kom­ staden som det fanns ett embryo till kom­ munsammanslagningen har varit märkbart, munal administration. I de små landsbygds­ särskilt på landsbygden inom området. Ett kommunerna handhades dessa frågor av av de tyngst vägande skälen för kommun­ kommunalmännen på fritid. På ungefär lik­ sammanslagningar har ju varit att förhind• nande sätt har det varit i Sverige. Det har ra skatteökningar genom att bredda befolk­ därvid sällan framhållits, vilket ofta otack­ ningsunderlaget för olika nödvändiga in­ samt och merendels ringa honorerat arbete, satser. som i otaliga småkommuner utförts av kom­ Landsbygdsområdets innevånare ansåg munalmännen. Då detta arbete tenderat till även att den kommunala servicen blivit oavbruten ökning, har det mångenstädes sämre, något som förmodligen beror på att ej varit möjligt att förena med vederbö• den tidigare personliga kontakten med randes yrkesarbete utan krävt specialper­ "kommunalgubbarna" försvunnit. Man är sonal. Vad dessa insatser betytt för fram­ vidare missnöjd med den ökade byråkratin växten och uppehållandet av den kommu­ hos kommunaltjänstemännen, som ingriper, nala självstyrelsen vore även för Sveriges då folk släpper ut kloakvatten på otillåtet del värt en egen undersökning, medan den­ sätt eller att ändringar i bebyggelsen måste na epok ännu ligger nära i tiden. Då des­ godkännas enligt gällande förordningar etc. sa kommunalmän utövade sina uppdrag, På detta område synes de största spänning• kallades de ofta för "storgubbarna" eller arna ha uppstått efter reformen. Även mel­ "kommunalgubbarna" - eller som i Sve­ lan lokalpolitiker och kommunaltjänstemän rige skällsordet under senare år varit, "pam- uppges vissa konflikter kunnat uppstå, Kommunsammanslagningarna - anledningar) avsikter och följder 13 kuriöst nog påstås detta bl. a. bero på att dets kandidater fått oförtjänt stöd av väl• politikerna ej kan genomdriva beslut i strid jare i staden. Den obestridliga dissonansen mot gällande bestämmelser. mellan landsbygd och stad har inom den Ett av de områden, där sammanslag­ nya kommunkonstellationen gjort sig märk• ningen märktes mest var biblioteken, där bar i denna liksom i många andra frågor. huvudbiblioteket expanderade 100 % på Liksom fallet var i Sverige har den första 5 år. Anslagen har höjts, biblioteken för• epoken av den nya storkommunens liv mer bättrats men också boklånen ökat högst eller mindre tydligt bevarat de ingående märkbart. Särskilt har de tidigare vikande delkommunerna som en bakgrundsfaktor. boklånen för vuxna ändrats och övergått Man har många gånger inte agerat efter till ökning. partilinjer utan efter hemort i delkommu­ På skolornrådet märkes tendensen till fär• nerna. I Sk

kat fortsätta med de gamla förbjudna sop­ het. högarna och skräphålen. Särskilt starka har tvisterna blivit vid Ett intressant drag är att valdeltagandet omläggningar inom skolväsendet, något som sjönk efter sammanslagningen, vilket är känt även från Sverige. Samma former kanske kan uppfattas som utslag av mins­ av namnlistor, demonstrationer etc. har kat intresse för personligt engagemang. härvidlag funnits i bägge länderna. Stadsborna har vid val visat större intresse Då ett större område på detta sätt om­ för lokala kandidater än landsbygdsborna bildats till en enda kommunal enhet, kan men trots detta blev det övervikt för de det märkas tendenser till nya mer lokalt senare. inriktade sammanslutningar, i Sverige på Inflyttande ortsbor har haft mer förståel• sina håll kallade "byalag", i Danmark be­ se för sammanslagningen än de infödda, boerforeningar m. m. Det är ännu för ti­ som varit mer vana vid den äldre indel­ digt att bedöma, hur denna form för opi­ ningen. Men i stort har innevånarna inte nionsbildning skall kunna påverka "över• ansett att kommunalpolitiken i större grad styrelsen" för den större kommunenheten. påverkar deras dagliga liv. Undersökningen Den föreliggande undersökningen har tycks visa på att möjligheterna till person­ gripit sig an med en viktig problematik. ligt inflytande på kommunalpolitiken var­ Jämfört med vad som i övrigt brukar er­ ken ökat eller minskat genom reformen. Att bjudas i hithörande frågor - vanligen oli­ det nya skulle innebära vissa spänningar ka typer av partsinlagor med anspråk på att mellan stads- och lantbor har man blivit omfatta den enda sanningen - är det en klar över. föredömligt objektiv redogörelse. Utredarna har valt att försöka analysera Eftersom kommunsammanslagningarna, verkningarna genom att anlägga en funk­ ofta utan närmare bevis, utpekas som an­ tionalistisk syn, främst för att söka finna ledning till olika företeelser, torde det även följdrubbningar var som helst i den lokala på svenskt håll så småningom växa fram organismen som följd av ingreppet. Man ett behov av att i stället för allmänna orda­ har därvid trots att initiativet kommit från lag genom utförda undersökningar få ny­ orten betecknat skeendet som centraldiri­ anserad kunskap om kommunreformernas gerat, något som ju på sin tid gällde även följder i olika avseenden. Den danska un­ kyrkans sockenindelning liksom senare lag­ dersökningen utgör därvid något av ett stiftning om primär kommunal verksam- pionjärarbete.

Summary

The amalgamations qf municipalities - reasons, aims and consequences

In the first part of the present article, the author was a geographical as weil as an ecclesiastical unit. gives an account of the amalgamations of muni­ The forms of the parish council had been firmly cipalities (kommuner)- earlier independent-, the established through the Municipal Administration last phase of which was completed at the tum of Act of 1862, by which the municipalities hence­ the year 1974. Since medieval times, local ad­ forth, too, were affiliated to the earlier parishes. ministration in Sweden has been the parish, which In consequence, the rural municipalities-about Kommunsammanslagningarna - anledningar, avsikter och följder 15

2400-becaJTIe very unequai : in 1951 population have not really become a matter of political con­ varied from 67 inhabitants in some up to ab ove troversy. Having existed for centuries, however, 25,000 in others. the parish has been regarded by its inhabitants as The development after 1862 was greatly charac­ a place of security in life. As part of their identity, terized by the rapid migration from rural to urban their feeling of belonging to a certain parish has areas. At the same time as the population of rural been linked to the name of that parish. Thus, the municipalities and, in consequence, tax revenues question of the name of the new municipality has decreased, municipal commitments and undertak­ not seldom caused difficulties. ings increased. A change proved necessary. By the introduction, in 1952, of "Iarge municipalities" There has been no scientific investigation of the (storkommuner), the number of rural municipali­ actual importance of the Swedish municipal amal­ ties was reduced from 2281 to 816, resulting in an gamations or of the reactions of the inhabitants. increase of the average population per municipality There is, however, such an investigation (see p. from 1500 to 4100 and a doubling of the basis of 9) from Denmark presented in the latter part of taxation. the article and furnished with Swedish references. But migration continued and the "Iarge munic­ It concerns an area in south-western Zealand ipalities" formed in 1952 turned out to be too where 7, earlier independent, rural municipalities, small. Further municipal amalgamations had to be in 1966, were amalgamated into a "!arge muni­ carried out. The increasingly heavy motorization cipality" along with the small town of Skaelskör. made geographic distances less important than be­ The purpose of the investigation was to find out fore. The new groups were called "co-operating the consequences and what the inhabitants thought municipalities" (kommunblock ) and we re, at the of the change. And further, among other things: beginning of 1974, about 270. Thus, the reason for In what way did the reform affect the political these amalgamations were the structural changes system? Has local administration become more of society demanding reforms in terms of social bureaucratic? The part played by professionai ad­ welfare, cleansing, refuse collection and disposal, ministrators? Better service? Taxes? water, sewerage, roads, schoois, etc. This is an important set of problems. The Danish There has, of course, been much discussion account is exemplarily unbiased and a pioneer work around these municipal amalgamations, but they worthy of imitation. 16

STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN Marmorering eller kineseri

En kommentar till )) Möbelmåleriet i Järvsö))

Av Gunnar Pipping

Det är med intresse man tar del av Göran Gud­ talets mitt, urfoder, målade tapeter och liknan­ mundssons artikel i föregående nummer av Rig de. Ser man till formerna, exempelvis bilderna om möbelmåleriet i Järvsö. Säkert har, som 1 och 3 men i synnerhet bild 5 b, förefaller författaren framhåller, målningen av allmoge­ släktskapen betydligt närmare till molnen i ki­ möbler påverkats av marmoreringen i slotts- och neserierna än till ådrorna i kalla marmorn. Färg• kyrkoinredningar. Vad som dock frapperar då valet talar väl också för kinesiska förebilder, då man ser dessa i svart-vitt tryck återgivna bilder marmoreringar väl vanligen gjordes i olika grå är ju likheten med kinesiska lackarbeten, fram­ schatteringar. för allt kineserierna i svart och guld från 1700-

Replik

Av Göran Gudmundsson

Det är alltid uppmuntrande att bli bemött när det nära sambandet mellan bondehemmens och man presenterar en teori och det känns alltid kyrkornas inredning. Till detta samband har jag tillfredsställande när någon intresserar sig och även räknat marmoreringen av möblerna från ställer upp med alternativa tolkningar till ett Järvsö och jag skall i ett kommande arbete mång• problem. På samma sätt gläder mig Gunnar faldiga exemplen på att bönderna i Hälsingland Pippings kommentar, men jag måste nog också anlitat samma hantverkare som kyrkorna, eller påstå att den är något svävande på målet. att deras gärningsmän i utomordentligt hög grad Pipping inleder med att konstatera att "säkert hämtat inspiration från sina sockenkyrkor. När har, som författaren framhåller, målningen av man så ofta ser detta samband mellan kyrka och allmogemöbler påverkats av marmoreringen i bondehem i möblernas arkitektur och målning, slotts- och kyrkoinredningar", för att avsluta sitt ligger det nära till hands att även tolka stil I-VI inlägg med att något oklart antyda att målningen i Järvsö som en typ av marmorering, närbesläk• av dessa möbler troligen inte alls har med just tad med kyrkornas dito. denna marmorering att göra. lYlen, tolkar jag Att jag inte funnit någon direkt förlaga till kommentaren rätt, om jag ser teorin med en den aktuella målningstypen måste jag emellertid inspiration från kinesiska lackarbeten som ett erkänna inte precis styrker mina teorier. Men alternativ till den tolkning jag själv förfäktat? i detta sammanhang bör påpekas att det inte Var och en som sysselsatt sig med folkkonst finns någon 1700-talsinteriör bevarad vare sig i inom det norrländska området är medveten om Järvsös eller grannsocknarnas kyrkor. Och det är Strödda meddelanden och aktstycken 17 ju på 1700-talet vi bör inrikta sökandet, dels för sig över Dalälven. Och till Järvsö har den inte att det aktuella möbelmåleriet har sin början då kommit än. och dels för att det är då som den målade Teorin blir också orimlig genom att möbel• marmorimitationen blir så vanlig i de norrländska marmoreringen i övriga Hälsingland uppenbarli­ kyrkorna över huvud taget. Ett faktum som gen är en form av marmorimiterande målning. kanske borde redovisas i samband med detta är Skulle då bara målningen i Järvsö vara inspire­ också att Järvsö fick en helt ny sockenkyrka år rad av kinesiska lackarbeten? Nej, det kan jag 1838. Då denna uppfördes jämnades den gamla inte gå med på. korskyrkan från 1780 med marken. Det skulle Hänvisningen till likheten med "i synnerhet varit av största intresse att veta hur snickerierna bild 5 b" gör mig inte heller mer övertygad. var målade i denna äldre kyrka, emedan det Dels för att den avsedda kistan är målad i en finns anledning att misstänka att de kan ha stil av "huvudrnålning" som endast finns daterad inspirerat till möbelmåleriet. Vi vet bara att de till 1814 och 1816, dvs. i mitten av serien med var utförda med oljefärg. målade möbler, och dels för att den stilen finns En annan grund till den tolkning jag anfört bara i sex exemplar, dvs. är ganska ovanlig. är att det i landskapet i övrigt är vanligt med Att till sist färgvalet skulle mer tala för möbler målade i marmorimitation. Naturligtvis kineserier än för marmor som förebild vill jag med stora variationer och med olika stor trohet inte heller hålla med om. I detta kan jag även till "förlagan". Men att det är fråga om marmo­ stödja mig på Erik Lundberg som i Sexton­ reringar står fullt klart. hundratalets kyrkorum (Svenska kulturbilder. ~,1ed detta som bakgrund har det fallit sig Ny följd. 3: 5, Stockholm 1936) just tar upp de naturligt att jag även räknat målningen av möb• förändringar i färg och form som inträder då lerna från Järvsö som en typ av marmorering och marmoreringen lösgörs från förebilderna i och då i betydelsen marmorimiterande målning som med att den blir en komponent inom den norr­ genom stilisering och symmetrisering genomgått ländska kyrkoinredningskonsten. en utveckling mot rent dekorativt måleri. Inför Marmorering behöver alltså inte vara grå till Gunnar Pippings teori om att inspirationen till färgen utan finns i ett otal färgställningar och måleriet skulle komma från kinesiska lackarbeten här har vi kanske närmat oss pudelns kärna. Vi står jag med andra ord helt främmande. Hur måste nämligen räkna med möjligheten att skulle allmogemålare från Järvsö kunnat komma målaren från början hade en sådan fantasifull i kontakt med dylika arbeten? Den samhällsklass marmorering till förlaga inom sitt möbelmåleri. som kunde hålla sig med kineserier hade, så vitt Och kanhända är detta svaret på gåtan med det jag förstår, fortfarande vid denna tid inte tagit originella svart-vita måleriet i Järvsö.

Redaktionellt meddelande

Genom ett missförstånd från min sida kom sionen (samma årg. s. 31). Dr Arens har bett docent Bengt Ankarloos genmäle Etnologi och red. meddela att detta var orsaken till att han trolldomsprocesser i Rigs årgång 1973 (s. 76 H.) ej kom med någon replik samtidigt med recen­ ej att tillställas dr. jur. Ilmar Arens, författare senten C.-H. Tillhagen. till den "bilaga" som åtföljde den aktuella recen- Rigs redaktör 18 ÖVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Om fällor och fångst

Av Sture Lagercrantz

James A. Bateman: Animal traps and Tre metoder kunna urskiljas nämligen användan• trapping. Devon 1971. 286 S., 80 ill. + det av gropar, lim eller ljus. Eftersom de anförda 17 pI. redskapen mestadels äro moderna och egentligen endast användas av insektsforskare saknas vanligen Som zoolog har J. A. Bateman intresserat sig för etnologiskt jämförelsematerial. En lus bräda från djurfångst och han framlägger sitt material i den Poona (Indien) utgör dock ett undantag (s. 47- typografiskt tilltalande boken Animal traps and 48 och pI. s. 32). Bateman erinrar om den för trapping som redan efter två år utkommit i en ny jaktforskare numera så välkända verkstaden på upplaga. Arbetet har betydande intresse för en et­ Merode-altaret samt gör gällande, och möjligen nolog även om vissa kapitel äro mindre givande. med rätta, att den brädbit som St. Josef sitter Hit höra de som behandla insektsfångande väx• och borrar hål i egentligen skulle vara en lusbräda. ter, spindlar och myrlejon (s. 71-88), "fångstens I Sverige synes lusbrädan framför allt vara känd etik" (s. 248-253) och jaktfälle-lagstiftningen (s. från Uppland och Småland där den ännu använ• 254-267). Beträffande den sistnämnda jämför des under 1920- resp 1890-talen. Uppgifter före• förf. förhållandena i England och Nordamerika. ligga bl a från Dalarna (Mora), Värmland (Bjur­ Det anförda materialet är emellertid alltför ofull­ tjärn) , Uppland (Väddö, Västland och Tierp), ständigt för att kunna stödja antydda men föga Östergötland (Svinhult ), Småland (Ingatorp, Älg­ övertygande historiska perspektiv. Det förhåller sig hult, Tveta, Söderåkra och Gäddeviksås), Hal­ väl dock snarast så att Bateman huvudsakligen en­ land (mangelbräde inköpt 1893 "hos guldsmeden dast velat informera om vissa under 1900-talet in­ C. A. Svensson i Varberg") samt Gotland (Ek­ om de ovan angivna områdena gällande bestäm• stad).2 I vad mån apotekaren J. J. Salbergs ak­ melser. tion för lusbrädan (mitten av 1700-talet) ledde till Avsnitten om fisk- och insektsfällor (s. 107-120 framgång eller ej låter sig väl knappast avgöras.3 resp 89-106) skola här endast beaktas mera i för• Beträffande utbredningen i våra grannländer har bigående. Förf. redogör t ex rätt utförligt för i förfrågningar till Dansk Folkemuseum, Museiver­ England förekommande typer av hummertinor och ket (Helsingfors) och Norsk Folkemuseum givit ne­ påpekar bl a att man här och var på Wales och gativa svar; däremot omtalas lusbrädor 1922 som Sydenglands kuster även kan iakttaga franska in­ slag. Rätt kuriös är den av W. Hamilton Gibson 2 Nordiska museet nr 15.544, 15.924, 16.373-4, uppfunna och som spränkla gillrade fisksnaran 19.137, 20.321-2, 26.034, 31.218, 40.481, 50.557, (s. 117-119 och fig. 28). Konstruktionen återfin• 59.409,63.239, 115.648, 132.752 och 161.189; Nor­ nes f ö som "dubbel lådsnara" (för vesslor etc, s. diska museet, Etnologiska undersökningen nr 12.056. 179-180 och fig. 60) och har sannolikt samma Uppgifterna från Nordiska museet samt den avse­ upphovsman. Med tanke på spränklans betydande ende Varberg genom vänliga meddelanden av inten­ denten Marianne Erikson den 16.5 och 5.6.1973 utbredning i Nordamerikal blir fiskjvesselsnaran resp antikvarie Nils Nilsson den 25.6.1973. Jfr vi­ åtminstone förklarlig. dare E. Rosander, Loppor och löss, råttor och möss, Insektsfångsten skildras med stor sakkännedom. Fataburen 1970, s. 106-7. 1 S. Lagercrantz, Spring-pole snares and their me­ 3 Et nytt påfund och rön at döda wägglös och deras chanisms, Studia Ethnographica Upsaliensia 26 ägg ofruktbara göra, Kungl. Swenska Wetenskaps­ (Varia 2), s. 98. akademiens Handlingar 1745, s. 21-2. Översikter och granskningar 19

"underlag vid kamning" från Estland (Runö).4 (de nämnas emellertid vid åtskilliga tillfällen i tex­ Bateman nämner också "flugfångarna" dvs de ten) samt att sprättsnaror och saxar sammanföras välkända framförallt i kökstaken upphängda, klib­ så låter sig den sista gruppen, i vilken det även in­ biga och något sötaktigt luktande flugpapperen går "fälliknande fångstmetoder", knappast definie­ (s. 99). Under 1940-talet ersattes flugpapperen av ras. En typologi bör emellertid grundas på de prin­ Flytox som ungefär 20 år senare började giva vika ciper enligt vilka fällorna funktionera. Detta har för andra kemiska preparat. Alltjämt saluföres J. Lips iakttagit i sin en gång mycket upprrlärk• emellertid Tomtens flugpapper i lanthandeln och sammade systematik.8 Denna är dock i dagens efterfrågan synes faktiskt öka något (Laxarby). läge inte längre helt tillfredsställande. Han förbi• Man kan även erinra om de björkkvastar med såg nämligen att olika fälletyper (t ex fallharpu­ färskt, ganska tjockt löv som hängdes upp i köken. ner, stockar/flakar, bås/burar och sprättsnaror När det skymde mot kvällen satte sig flugorna i eller stång- och sprättsnaror) kurrna gillras med löven. Så småningom träddes en säck över kvasten, samma system.9 Eftersom detta och fällan då kan flugorna skakades ur denna och sedan slog man utgöra en sekundär kombination får gillringssyste­ säcken mot en vägg eller något dylikt (Risinge, met inte ligga till grund för en jaktfällesystematik. Hällestad ).5 Ingen begär att Bateman skulle följa Lips men ef­ De för jaktfälleforskningen viktigaste partierna i tersom R. U. Sayce uttryckligen framhållit skillna­ Batemans arbete utgöras av inledningen, kap. 1 den mellan fälliknande fångstmetoder och fällor i och 2 samt 6 till 9. I inledningen (s. 11-23) redo­ sin goda inventering över engelska jakt- och fångst• göres för huru materialet systematiserats. Man ob­ metoder1 är det överraskande att detta förbigått serverar med en viss förvåning att förf inte gjort Bateman. Dennes indelning är nu nnder alla om­ klart för sig vad en fälla är - ett redskap som i ständigheter mindre tillfredsställande än Lips och fångstmannens frånvaro avgillras av viltet. U. T. leder därför tyvärr också till oklarheter samt en, Sirelius talar om aktiv och passiv jakt (andra in­ minst sagt, överraskande terminologi. delningsgrunder finnes givetvis också), fällorna Om man frånser den moderna insekts- och mössj tillhöra den senare kategorien.6 Om en jägare råttfångsten är Batemans litteraturkännedom högst däremot gillrar upp en sten med en pinne och bristfällig. Asien företrädes sålunda endast a:v ett knyter ett snöre om denna för att sedan rycka i arbete, en engelsk översättning av E. W. Pfizen­ snöret när viltet äter av åteln då rör det sig om mayers Mammutleiche und Urwaldmenschen in aktiv jakt. Stenen är nu ett jaktredskap och jäga• Nordost-Sibirien (Leipzig 1926). Han anför där• ren använder sig, för att använda J. Lips termino­ emot förtjänstfullt nog en del svåråtkomlig eng­ logi, aven "fälliknande fångstmetod".7 I kombi­ elsk och nordamerikansk handbokslitteratur. Det nation med olika nättyper torde dylika f ö vara framstår som angeläget att den sistnämnda gjor­ särskilt vanliga vid fågeljakt. des till föremål för en ingående granskning. Eng­ Bateman indelar sitt material i 1. gropar, 2. elska och franska inslag äro påtagliga. I texterna "sprättfällor" , 3. snaror, 4. trampfällor, 5. bur­ fällor och 6. "omsorgsfullt utarbetade" - eller om 8 Lips 1926, s. SH (Ethnologica 3, s. 8H). Med en man så vill "genomtänkta" fällesystem (s. 13- del modifikationer återfinnes detta system hos S. 17). Frånsett att stockar/flakar bl a bliva hemlösa Lagercrantz, Beiträge zur J agdfallensystematik, Eth­ nos 2, s. 361-6. 4 Nordiska museet nr 144.977. Benägna svar från fil. 9 Så t ex representera Lips' plattforms- och "släd" - kand Sirkku Dölle, förstekonservator Jorunn Fors­ gillringar (1926, s. 64-66 resp 67-70; Ethnologi­ berg och overinspektor Holger Rasmussen de. 18.5, ca 3, s. 67-69 resp 70-73) inte några speciella 18.5 och 15.5.1973. gillringsmetoder. I det förstnämnda fallet rör det sig 5 I Risinge och Hällestad synes flugpapperet hava endast om en med en eller flera gillerstickor kom­ varit vanligt från ca 1900-talets början till omkring pletterad tramps ticka, i det sistnämnda åter om en 1920, även här blev Flytox modernt under 1940- gillerramjbåge med sidodragen trampsticka. Det kan talet. Personligt meddelande av prof. em. Efraim tilläggas att de lösa gillerstickorna vanligen kombi­ Andersson. neras på samma sätt med ramen (såväl den lösa som 6 Suomen kansanornaista kulttuuria 1, Helsingfors den fasta) och bågen (jfr Lagercrantz, Spring-pole, 1919, s. 61, 83. s. 60-90). 7 Fallensysterne der Naturvölker, Leipzig 1926, s. 12 1 Traps and snares, The Montgomeryshire collec­ (med samma titel även i Ethnologica 3, s. 15). tions 49 :1, s. 37-73. 20 Översikter och granskningar kunna därjämte drag från föreuropeisk kultur, dvs kurrenskraftig balansbrädefälla (s. 66-68 och fig. "förbättrade" indianfällor, påvisas. Det kan väl 12). Förutom från England är balanssystemet bl a knappast hava ålegat Bateman att företaga denna belagt från Tyskland, Sverige, Finland, Ryssland granskning även om han borde ha antytt de an­ (Batemans "arctic fox trap" - s. 157-158 och förda handböckernas inbördes förhållande till var­ fig. 45 - är, liksom hans övriga nordasiatiska ma­ andra. Det hade emellertid underlättat för andra terial, hämtad från Pfizenmayer), Ungern, Slova­ om han angivet käll- och lokaluppgifter, sådana kiet och sydöstra Europa. Metoden har under 1930- saknas nästan genomgående, i text och bildunder­ talets mitt tillika prövats i Labrador. Eftersom ba­ skrifter. Denna underlåtenhet har måhända en lanstekniken också är kännetecknande för orrtrat­ naturlig förklaring. Bateman är nämligen mest tama (jfr s. 128) - utbredningen i Sverige en­ road av industriellt tillverkade fällor - dvs alle­ dast lokal, i Finland allmän men begränsad till handa, även för export avsedda, metalltråds- och landets södra delar och i Ryssland sannolikt bety­ saxkonstruktioner. En lokaluppgift har därför dess­ dande - bör dess ålder dock inte underskattas.3 värre synts honom mindre väsentlig allrahelst som Balansgillrade gropar, ehuru i ett helt annat utfö• han inte är etnolog. rande, förekomma också som råttfällor på N ya Zea­ Om kap. 1 och 2 (en historisk redogörelse över land.4 De kaninfällor ("tip traps") som Bate­ fällors utveckling resp industriell tillverkning av man anför från England och Australien kunna fångstredskap, s. 24-70) inarbetats i kap. 6 till 8 möjligen vara likartade. (s. 121-236), där det "moderna" materialet är Eftersom Bateman känner till Pfizenmayer fin­ ganska dominerande, hade större översiktlighet ner han det skäligt att nämna dennes koncentriska vunnits. Att diskutera huru och när de äldsta fäl• varggård (s. 233-234 och fig. 79, bilden lätt be­ lorna uppstått (jfr t ex s. 161) kan väl vara roligt arbetad). Det är en fälla som omtalas i fransk men knappast givande. Batemans åsikt att gropar och svensk jaktlitteratur och framför allt förekom• och andra fällor funnits under förhistorisk tid är mer i östra Europa (från Finland - här införd naturligtvis riktig även om intet kan sägas om gill­ under början av 1800-talet - till Polen och Bal­ ringssystemen. Vid tolkningen av hällristningar/ kanhalvön). Utbredningen i Ryssland inklusive Si­ målningar bör väl städse största försiktighet iakt­ birien är betydande. Det är däremot tveksamt om tagas. Att det återgivna materialet från Malaga "Sonninis varggård" , som fällan med orätt kallas i och Val Camonica (s. 29, 31) skulle representera svensk litteratur, någonsin använts här i landet." nät och fällor kan synas ovisst men klarhet häri lär heller knappast kunna vinnas. Man tycker måhän.. 3 R. Bednarik, L'udove pol'ovnictvo na Slovensku, da att en hänvisning till J. Lips och K. Lindner, U.t. 1943, s. 28 och fig. 8; S. Lagercrantz, Zur Kul­ som gjort betydande insatser inom jaktens förhisto• turgeschichte des schwedischen Gruben-und Zäune• ria, kunde ha varit skälig.2 fanges, Zeitschrift fUr Ethnologie 74, s. 145-149; G. Swederus, Skandinaviens jagt, djurfänge och Fallgropens utveckling skisseras och som ett se­ vildafvel, Stockholm 1832, s. 350. Tunnvarianten nare led betecknas de typer som karakteriseras av omtalas också i amerikanska handböcker, t ex S. en kring sin mittaxel balanserad platta (s. 14). I Harding, The amateur trapper and trap-makers' Europa är dessa inte minst kända som vatten­ Guide, Chicago 1903, s. 36-40 och 2 fig. kattor. En av de vanligaste är väl tunnan med på• 4 B. Anell, Hunting and trapping methods in Austra­ limmat eller fastbundet papperslock (s. 158) i lia and Oceania, Studia Ethnographica Upsaliensia vilket det skurits två varandra korsande skåror. En 18, s. 89-90 och fig. 18. annan välkänd modell avbildas från Monmouth­ 5 Lagercrantz, Zur Kulturgeschichte, s. 152-153; shire (pI. s. 85). Det kan tilläggas att C. Pullingers K. Moszynski, Kultura ludova Slowian 1. Krakow 1929, s.55-56. Genom ett översättningsfel blev den lustiga "repeter-mössfälla" i själva verket är en svenska beskrivningen av Sonninis varggård rätt "modern", industritillverkad och på sin tid kon- obegriplig - såväl C. U. Ekström som Th. Hahr 2 J. Lips, Paläolithische Fallenzeichnungen und das funno därför konstruktionen föga övertygande och ethnologische Vergleichsmaterial, Tagungsberichte Hahr tar inte heller med den i andra upplagan av der deutschen anthropologischen Gesellschaft vom sin handbok. Ännu 1832 är det emellertid obekant 11. bis 17. September 1927, Leipzig 1928, s. 80-89 för Ekström (Varg-jagt, Tidskrift för jägare och na­ (jfr även Lips 1926, s. 132-145 samt Ethnologica turforskare 1832, s. 523-524) huruvida varggår• 3, s. 135-148); K. Lindner, Geschichte des deut­ den ifråga prövats eller inte, senare litteratur ger schen Weidwerks 1, Berlin/Leipzig 1937. veterligen inga upplysningar härom. Översikter och granskningar 21

Bateman ägnar åtskilligt utrymme åt de europeiska ler) -stickan men andra system förekomma givet­ tidigast från sen bronsålder belagda tramp fällorna vis även. 1 Inget kan emellertid vara mera sekun­ av trä (s. 31-39). Det är onekligen anmärknings• därt och sämre än det som Bateman angiver. Den värt att han inte observerat G. Bergs grundläggan• bärbara sprättsnaran -liksom pyramidburen åter• de studie i ämnet6 och tagit del av dennas givan­ finnes denna i huvudsak hos S. Harding (s. 29-32 de resultat. Förf visar, i förbigående sagt, samma och fig. resp s. 51-53 och fig.) - har fått de brist på uppmärksamhet när han skisserar musfäl• amplaste lovord av såväl Harding som Batesman. lans utveckling genom tiderna (s. 43-48) . Även Den förstnämnde betecknar t o m konstruktionen här förbigås en av Bergs tungt vägande forsknings­ som "ingenious" men man kan svårligen tänka sig prestationer.7 Eftersom de ovan nämnda tramp­ att en fångstman skulle trava omkring i skogarna fällorna ännu i sen tid använts i östra Europa (t ex med en fullkomligt onödig utrustning när det räc• i Polen, Ungern och Rumänien) kan det vara av ker med kniv och snartråd. Uppfinningen är helt ett visst intresse att en variant, låt vara avsevärt enkelt opraktisk. Detsamma gäller i än högre grad förenklad, också "överlevat" i Spanien (Gali­ för de upphängda stenarna som skulle kunna er­ cien).8 Den intressanta, av engelsmännen under sättas aven fallharpun (s. 165).2 Att en dylik första världskriget använda, "portabla" trampfäl• skulle ha använts som björnfälla i Nordamerika lan för människor (s. 137, 188, 191) har en nära synes helt uteslutet eftersom fallharpunerna endast motsvarighet i en "fast" djurfälla från Slovakiet äro kända från Afrika och Indonesien. (Bednarik 1943, s. 26-30 och fig. 10). I detta Avbildningen aven sannolikt "kompletterad" sammanhang kan det erinras om att den runda nordamerikansk stock (s. 162-163 och fig 47) är trampfällan - Bateman (s. 232 och pI. s. 208) rätt obegriplig. Uppenbart avses emellertid, för att anför typbelägg från shilluk och "nuco" (måste använda J. Coopers terminologi, en "combined vara nuer) - har en betydande utbredning och samson post and lever deadfall", dvs ett gillrings­ ålder i både Afrika och Asien, den förekommer systern som består av tre gillerstickor - två lösa härjämte även i Europa (Ungern och Dobrud­ och en fast varvid den sistnämnda utformats som ja) .9 en krok.3 Batemans beskrivningar av stockar/flakar, bås/ Klumpfällan omnämnes (s. 166-167 och fig. burar och snaror äro ibland missvisande. Detta 49-50) men rätteligen borde dock hänvisningar beror till någon del därpå att han ej sällan okri­ ha gjorts till Sayces ovan anförda arbete (s. 62-63 tiskt övertager material från amerikanska jakt­ och fig. 28) samt till J. Hornells ingående forsk­ handböcker. Den 4-gillrade flaken (s. 161-162 ningar över engelska slagfällor.4 R. Adcocks un­ och fig 46) , stenfällorna (s. 165 och fig. 48) , "pyra­ der förra århundradet patenterade (!) "Mortis­ midburen" (s. 123-124 och fig. 30) samt den fälla" är endast en dålig variant av den konven- bärbara sprättsnaran (s. 178-179 och fig. 59) kunna förtydliga detta. I det förstnämnda fallet 1 Jfr t ex S. Ryden, A study of South American hun­ har konstruktionen helt missförståtts och Batemans ting traps, Revista do Museu Paulista 4, s. 272- version är följaktligen fullkomligt obrukbar. Py­ 274 och fig. 11 : 1-3. ramidburen åter gillras i Europa och Sydamerika 2 Det bör kanske nämnas att B. Gunda (Keilfalle in vanligen med den trappstegsformigt tudelade (gil- den Karpaten und auf der Balkan-Halbinsel, Et multum et multa, Festgabe fur Kurt Lindner zum 6 G. Berg, Wooden traps, Folk-Liv 14-15, s. 31- 27. November 1971, Berlin/New York 1971, s. 98) 59 samt Wooden traps, and addendum, Folk-Liv anser sig finna en principiell likhet mellan fallhar­ 17-18, s. 139-140. punerna och de i Central- och Östeuropa samt på 7 G. Berg, Medieval mouse traps, Studia Ethnogra­ Balkan-halvön förekommande kilfällorna. J ag kan phica U psaliensia 26 (Varia 2), s. 1-13. inte finna att så är fallet. 8 K. L. Femandez, Historia de Galiza 2, Buenos 3 J. M. Cooper, Snares, deadfalls, and traps of the Aires 1962, s. 457 och fig. 3. - Om trampfällor Northern Algonquians and Northem Athapaskans, från Navarra se G. Berg, Folk-Liv 17-18, s. 140. The Catholic University of America, Anthropologi­ 9 B. Gunda, J agdverfahren und J agdgeräte bei den cal Series 5, s. 84-86, fig. 41-42 och pI. 3 :b. Tataren in der Dobrudscha, Baessler-Archiv, Neue 4 J. HomelI, Two types of old rat-traps from Car­ Folge 15, s. 148-149 och fig. 13-14; S. Lager­ marthenshire, The Carmarthen Antiquary 1942, s. crantz, Contribution to the ethnography of Africa, 3--4 och fig. 1-2; Old English de ad-fall traps, An­ Studia Ethnographica Upsaliensia 1, s. 98-103. tiquity 1940, s. 395-403 och fig. a-c med pI. 1-7. 22 Översikter och granskningar tionella och i Europa vida spridda klumpfällan.5 ning till åtskilliga reflektioner allrahelst som Två, låt vara, moderna flakar (en byggd i låda och konstruktionernas "uppfinnare" och tillverkare ej en med tyngden glidande längs en metalltråd) har sällan angivas. Det behöver bara erinras om att ett visst intresse (s. 168-169 och fig. 51-52), den av W. M. M. Chapman ändrade "Potter­ den sistnämnda återfinnes f ö i ett mera industria­ fällan" (s. 129 och fig. 31) har direkta och liserat utförande under benämningen "tramp­ bättre förebilder på kontinenten (Merite, s. 72- fälla" (treadle trap) hos S. Harding (s. 20-22 73 och fig. 15). Som ett tidens tecken kan man och fig.).6 också notera att burfällor numera även tillverkas Fågelburen från cokwe (s. 124-125 och pI. s. av plast (s. 224 och fig. 74). 51) och lerburen från Djerba (s. 217-218 och pI. Bateman framhåller utan närmare motivering s. 190) giva båda anledning till eftertanke. Den att "we have seen how the same patterns in traps förra har en betydande utbredning i Afrika (be­ reappear repe at ed ly and independently among lägg finnas t ex från Toga och Sundi)7 men utgör peoples all over the world and over many centu­ trots detta en novation. Om den införts från Euro­ ries" (s. 128). Detta bör emellertid tagas med viss pa eller genom från Östern återvändande europeer reservation för förf ser inte ens någon principiell (fällan är t ex väl känd från Kina) kan endast skillnad mellan stång- och sprättsnaror (s. 176). framtida forskningar avgöra. Den senare åter till­ Olokaliserade äro tyvärr den gnaggillrade 3-håls• hör en grupp fällor som inte endast har en bety­ snaran (s. 185 och pI. s. 104) samt de s k "halv­ dande ålder (från det tredje årtusendet f Kr) utan och heltunnefällorna" (s. 182-183 och pI. s. 103), också en anmärkningsvärd utbredning (från Alge­ de sistnämnda spränkle-gillrade snaror för mull­ riet till gränstrakterna mellan Iran, Afghanistan vadsfångst. En variant av dessa, modellen "Per­ och Indien).8 fection", var mycket populär bland skotska mull­ Bateman antyder med rätta att vissa burfällor vadsfängare intill tiden för det andra världskrigets kunna beläggas från medeltiden till våra dagar utbrott. Beträffande den gnaggillrade snaran med­ (s. 44, 216). I och för sig är det knappast något delas att sådana vara allmänt brukade i USA och problem om fällorna ifråga har en eller två in­ Europa under 1800-talet samt att "essentially si­ gångar och om falldörrarna är raka eller vinkel­ milar types have been manufactured until campa­ formade, för gillringsvariationerna synas ändå ha ratively recently" (s. 185). Även här hade en hän• varit relativt begränsade. Det hade emellertid visning till Sayce (s. 67-69 med fig. 34-35, 39) varit förtjänstfullt om förf åtminstone något be­ och dennes lokaliserade uppgifter synts önskvärd. aktat den omfattande centraleuropeiska litteratu­ Beträffande Indriga-jakuternas (och Orinoco­ ren i ämnet. Man hade då möjligen kunnat se i indianernas) "snaröar" bör det anmärkas att upp­ vad mån tidigare erfarenheter utnyttjades när en gifterna hämtats från Pfizenmayer men att illu­ mångfald typer av metalltrådsburar började mass­ strationen (s. 151-152 och fig. 44) är en ovan­ produceras industriellt. Batemans synnerligen ligt fri bearbetning av dennes. Måhända borde det värdefulla material beträffande moderna ameri­ utrönas i vad mån snaröar och -uddar förekom• kansk-engelska burfällor (mjärdtyperna inberäk• ma på nordeurasiskt område och om det finnes nade), som ibland f ö utarbetats med officiella något samband mellan dessa och de bl a från myndigheters medverkan, giva nämligen anled- norra Skandinavien, från Ungern och Balkanhalv­ ön kända snarflottarna eller inte. Med några exempel skall Batemans terminologi 5 S. Lagercrantz, Observations on block traps, Orien­ och hans, ur etnologisk synpunkt, oklara och där• talia Suecana 9, s. 154-168. igenom missvisande formuleringar belysas. Under 6 Bateman citerar (s. 162) A. R. Harding, Dead­ benämningen "giljotin-fälla" sammanföres två helt falls and snares, Chicago 1907. Denne synes återgiva skilda typer av fångstredskap (s. 184-185 och ungefär samma fällor som S. Harding men gillrings­ pI. s. 86 samt s. 104). Ett av dessa är den även systemen äro något ändrade. i Sverige - t ex Småland (Skirö), Västergötland 7 E. Manker, Bland Kristallbergens folk, Stockholm 1929, s. 106 och fig. 88; Ed. Merite, Les pieges, (Tengene och Rackeby), Dalsland (Brålanda), Paris 1942, pI. 9 :2, 7. Värmland (Mangskog och Dalby), Dalarna (Sto­ 8 S. Lagercrantz, Observations on same day traps, ra Tuna, Grangärde, Gagnef och Rättvik), Härje• Ethnos 37, s. 48-52. dalen (Linsell) och Norrbotten (Nedertorneå) - Översikter och granskningar 23 väl kända slagfjäderfällan9 vilken ingalunda är fällor" av L. Mascalls typ till Nordamerika samt en giljotin utan, som namnet anger, en slagfälla. att huvudparten av de första här tillverkade saxar­ Flera terminologiexempel skulle kunna anföras na också utgingo från dennes modell (s. 188). Un­ men detta får räcka. Man kan bibringas uppfatt­ der 1850-talet börjar den "moderna" fabrikatio­ ningen att "råttryssjan" är karakteristisk för Tan­ nen. Atskilliga av de nu konstruerade modellerna zania (s. 231-233 och fig. 77) och torsions fällan nämnas och så till vida är Newhouse-fällan an­ för Syrien (s. 125). Så är inte fallet. Den förra är märkningsvärd som det är den första serietillver­ inte endast känd från huvudparten av Negerafrika kade (jfr s. 63-66). I anslutning till redogörelsen öster om Biafrabukten utan också från betydande för saxarnas historia i Nordamerika (s. 191) hade delar av sydöstra Asien, Indonesien, Philippinerna, en hänvisning till A. W. Schorgers grundliga mo­ Nya Guinea och Melanesien.1 Den senare åter nografi varit önskvärd.3 Det behöver knappast (vanligast äro ju kombinationerna med båge, nät nämnas att nutida modeller av saxar med torsions-, eller snara) är vida spridd i Europa, Asien och drag- eller tramp gillring uppvisa smärre skillna­ norra Afrika (Lagercrantz, Contribution, s. 103 der. Det finnes emellertid ingen anledning att be­ -112).2 Den avbildning som Bateman återgiver röra dessa i en anmälan. efter Mashal ha-Kadmoni som en "German steel U r etnologisk synpunkt är det förenat med vissa trap" (s. 44 och fig. 5) är f ö en vanlig torsions­ svårigheter att använda Batemans arbete. För att fälla. lokalisera de anförda redskapen måste man nämli• Betydande utrymme ägnas metalltråds fällor gen antingen taga kontakt med de institutioner med torsionsprincip och saxar med trampgillring. som ställt bildmaterial till förfogande eller söka De sistnämndas utveckling skildras ingående var­ rätt på den litteratur han använt. Intetdera är vid berättigad hänsyn tages till den nordamerikan­ omöjligt men vad litteraturen beträffar blir det ska pälshandeln. Överskådligheten försvåras dock sannolikt ett tidsödande företag att undersöka i vad i någon mån därigenom att materialet inte fram­ mån de anförda handböckerna äro beroende av lägges i ett sammanhang. Det är emellertid san­ tidigare källor eller inte. Den etnologiska littera­ nolikt att de första invandrarna medfört "järn- turen har väl dessvärre närmast helt förbisetts av förf och det är också anmärkningsvärt att man kan 9 Nordiska museet nr 8.706,12.303, 14.730, 14.732- skriva ett "översiktsarbete" utan beaktande av 3, 14.745, 15.115, 25.253, 87.313, 88.241, 155.408, fransk- eller tyskspråkig litteratur. Batemans stu­ 173.929, 176.642, 185.515, 195.392, 198.620, die uppvisar emellertid också påtagliga förtjäns• 206.130,206.986. Enligt vänligt meddelande av pro­ ter. Förf har av allt att döma i första hand tänkt fessor G. Berg den 13.10.1960. sig sitt arbete som en orientering eller snarare en 1 B. Anell, Contribution to the history of fishing in the Southern Seas, Studia Ethnographica Upsalien­ handbok över huru insekter, fåglar eller smärre sia 9, s. 4-11 och karta 1; S. Lagercrantz, Beiträge däggdjur skola fångas för att studeras i vetenskap­ zur Kulturgeschichte der afrikanischen J agdfallen, ligt syfte eller oskadliggöras. Så bedömt fyller nog The Ethnographical Museum of Sweden, New Series undersökningen skäliga krav. 5, s. 150-153 och karta 32. 2 S. Lagercrantz, The Nordo-Baltic torsion traps, Studia Ethnographica Upsaliensia 21 (Lapponica), 3 Wisconsin Academy of Science, Transactions 40 :2, s. 169-181. s. 171-199. 24 Översikter och granskningar

Monika Minnhagen: Bondens bostad. met enhet efter enhet med anteckningar om för• En studie rörande boningslängans form, ändringar samt först och främst om synemateria­ funktion och förändring i Sydöstra Skå• lets omnämnanden av respektive utrymmen från ne. Deutsches Ref. Skrifter från Folklivs­ 1700- och lS00-talen. En analys av de funktions­ arkivet i Lund 15. Diss. Lund 1973. 162 förändringar som uppkommit till följd av nya be­ s., ill. hov är det inte fråga om. Vad gäller t. ex. köksregionen har materialge­ Monika Minnhagens avhandling behandlar bond­ nomgången knappast tillfört vår kunskap några gårdarnas bostäder på Österlen med tyngdpunkten mer anmärkningsvärda nyheter. M. utgår från det på lS00-talet. För perspektivets skull har hon äg• tillstånd vid 1700-talets början då själva stugan - nat 1700-talet ett förhållandevis stort intresse me­ utan skorsten - också fyllde köksfunktionen och dan 1900-talet beaktats i betydligt mindre utsträck• följer utvecklingen över det särskilda förstugu• ning. köket vid århundradets slut fram till det moderna M. uppställer inledningsvis tre huvudfrågor: köket med plats för både matlagning och måltider vilka bostadstyper som fanns, vilka faktorer och vid 1900-talet början. Undersökningen bestyrker behov som formade bostaden, i vad mån bostaden tydligt den öster1enska eftersläpningen i moderni­ avspeglade de sociala och ekonomiska förhållan• seringsprocessen i förhållande till t. ex. Söderslätt. dena. Också gårdsanläggningen och byggnads­ M. skildrar även med beaktande av socialekono­ materialet tas emellertid upp till behandling. För miska faktorer utvecklingen av den s. k. folkastu­ att besvara sina frågor bygger M. på gängse mate­ gan och den gamla stugans nya roll samt utbildan­ rial vid denna typ av undersökningar, således syne­ det av bondgårdens finrum. protokoll av olika slag, uppmätningar och gårds• I ett särskilt kapitel går M. genom bostadsläng• beskrivningar, bildmaterial och uppteckningar. ans planlösningar. Gentemot den äldre längan med Bouppteckningar har bara kunnat utnyttjas i förstugukök och stuga i centrum (A) skiljer sig mindre utsträckning. en nyare (B) framför allt genom sin strängare M. har funnit att boningslängan under 1700- funktionsuppdelning i en vardags del med köks• talet som regel var placerad på gårdsanläggning• avdelning och stuga samt en representationsdel ens norrsida. När placeringen under lS00-talet allt med förstuga, kammare och sal. Den senare blev oftare blev söderorienterad med anknytning till vanlig under lS00-talets senare hälft liksom - på trädgården berodde detta på statustänkande enligt större gårdar - den breda, längsindelade längan M. Man ville ha boningslängan synlig från vägen. (G). Hennes material ger vidare en ytterligare konfir­ I samma kapitel diskuterar M. bl. a. möjliga mation av att bonings- och ekonomiutrymmen influenser från omvärlden. Detta sker i stort sett skildes åt under lS00-talet. I sin behandling av med utgångspunkt i tidigare kända resonemang gårdens förändring skjuter M. genomgående de utan att M. vare sig regionalt eller allmänt kan sociala aspekterna i förgrunden medan de funktio­ föra diskussionen vidare. Dock bör noteras att M. nella sammanhangen kommer i bakgrunden. har exemplifierat hur murare vid kyrkobyggen Sambanden mellan bostadens planlösningar och uppenbarligen har förmedlat kyrkodekorer till de förekommande byggnadsmaterialen blir hos M. bondgården. mest en dunkel antydan; de fanns men vilka de I kapitlet VI - Förändringens bakgrund - tar var analyseras inte. M. iakttar emellertid vad gäl• M. upp vissa tänkbara faktorer som inverkat på ler byggnadsmaterialen samma utveckling på Ös• förändringarna av bostadsskicket. Detta sker dock terlen som har belagts i andra skånska slättbygder. i en allmänt hållen form som enligt min mening Korsvirke med lerfyllda fack dominerade fram till alltför litet har satts i direkt relation till bostaden. lS00-talets mitt, därefter kom det brända teglet Huvuddelen av resultaten sammanfattas slutligen och det s. k. råteglet. En ekologiskt betingad skill­ i bokens Syntes. nad är trävirkets rikligare användning i undersök• ningsområdets norra del. Med sin undersökning har Minnhagen på ett lätt• I det fjärde kapitlet är M. framme vid själva läst sätt kunnat presentera ett ämne som utan tvi­ bostaden. Rubriceringen Rumsenheter avspeglar vel kan räkna med ett tämligen brett intresse. En innehållet; här ges en genomgång av bostadsutrym- sådan lyhördhet för kunskapsbehovet också utan- Översikter och granskningar 25 för fackkretsen saknar inte värde. En materialsam­ sammanställande metoden behöver därför inte a manställning om bostadsskicket på Österlen kan priori tillmätas ett lägre vetenskapligt värde. Men inte heller vara förgäves, särskilt som det ger säk• när den tillämpas på områden som är förhållande• rare underlag för jämförelser. vis väl kända kan den knappast leda till mer frukt­ Avhandlingen går emellertid inte fri från kritik. bärande resultat och är alltså därför förkastlig. Vid min opposition framförde jag negativa syn­ Minnhagens objekt var ganska väl känt på för• punkter bl. a. på insamling och behandling av fak­ hand. Det förefaller mig därför onödigt att en kva­ tamaterialet. Dessa och liknande frågor skall emel­ lificerad forskarmöda inriktats på vad som måste lertid här lämnas därhän. Betydligt viktigare är bli en deskription. Alternativen är både många principfrågorna hring metodik och forsknings­ och goda, delvis har Minnhagen själv antytt dem. uppläggning, särskilt som Minnhagens avhandling En tänkbar modell vore att undersökningen hade är den första enligt den nya ordningen inom ämnet byggts upp som en systematiserad punktundersök• etnologi. ning. Utgångspunkterna kunde då väljas med hän• Generaliserande skulle man kunna indela all syn till forskning i tre huvudtyper: a) ekologiska grundbetingelser 1: en som koncentrerar sig till definierade pro­ b) orternas näringsinriktning blem. c) gårdsstorleken 2: en inventerande forskning med huvudinrikt­ d) den kamerala naturen ning på efterhand framkomna eller tidigare e) relationen till Simrishamn och andra tätor• kända problem. ter. 3: den enbart inventerande och faktasamman­ f) kommunikations- och influenstätheten (t ex ställande forskningen. i samband med järnvägstillkomsten) . Det ska medges att gränserna i verkligheten inte Med en sådan uppläggning skulle undersökning• alltid är så lätta att draga. Trots detta förefaller en vinna en större stringens. det mig finnas övertygande motiv för indelningen. Den skisserade modellen kan närmast sägas mot­ Det förekommer att dessa skilda forskningstyper, svara den andra av de tidigare nämnda forsknings­ som ofta korresponderar mot den individuella typerna. Det tycks mig emellertid också ha fun­ forskarpersonligheten, spelas ut mot varandra. I nits utmärkta möjligheter att lägga upp avhand­ viss mån kan en sådan konkurrens vara både moti­ lingen som en problemavhandling. Problem är re­ verad och nyttig men en odisputabel värdering är dan uppställda t ex av Sigfrid Svensson i Bygg­ svår att ernå. Väsentligare i detta sammanhang nadsnyheter i en hälsingesocken på 1850-talet än värderingsfrågan är emellertid en annan: när (Bygd och yttervärld 1942) eller i min egen Ny­ ska man använda sig av respektive forskningstyp. bildning och tradition (Arkiv för norrländsk hem­ Minnhagens avhandling kännetecknas i hög grad bygdsforskning 1959-60). Jag vill också gärna aven avsaknad på prononcerade problemställning• nämna Eva-Lis Forsby-Bjurmans, beklagligtvis än• ar. De insamlade data placeras i sina på förhand nu otryckta lic.avhandling Finrummet. En under­ uppgjorda fack efter välkända mönster. Härige• sökning av finrummet i bondgårdar på Söderslätt nom får vi en beskrivning av bostadsskicket på Ös• under l800-talet. Delvis anknyter Forsby-Bjurman terlen. M. har valt att använda det tredje forsk­ till de fältiakttagelser jag själv gjort tidigare om ningsalternativet; det enbart inventerande. Men en förborgerligad storbondegrupps relation till bå• är detta verkligen lämpligt i detta fallet? de det borgerliga samhället och det kollektivistiska Själv kan jag inte tycka det. En sådan forsk­ bondesamfundet. Men hon gör också intressanta ningsuppläggning har i allvarligt syftande sam­ försök att belysa generationsskiftets och ålderstill• manhang sin motivering främst då forskaren be­ hörighetens roll för innovationer inom bostads­ träder tidigare helt okända områden. Det är en skicket. metodik som är tillämplig vid en grundforskning Forsby har, förefaller det mig, riktigt väl kun­ utifrån vilken problemen kan formuleras först i nat följa bostadens funktionsförändringar tack ett senare skede. vare fylliga bouppteckningar. Det är väl också Frambringandet av nytt värdefullt basmaterial så att förekomsten av ett gott bouppteckningsma­ och en intelligent faktasammanställning av detta terial är förutsättningen för en funktionsstudie för är i sig ett stort problem. Den inventerande och de tider dit uppteckningsmaterialet inte når. Men 26 Översikter och granskningar

Minnhagen har int'e haft ett sådant material. Som leri. Även denna del presenterar idel säkra kort i jag ser det har vi i framtiden inte råd med att i ämnet, av vilka särskilt bör nämnas Håndverks• efterhand bara konstatera sådana kalamiteter. Vi bygden og bygdehåndverkeren av Robert Kloster, måste draga en konsekvens, nämligen att undersök• Vikingatids traditioner i nordiska bondemöbler och ningen måste inriktas på en annan tid där det nöd• Skånskt dräktsilver av Sigfrid Svensson, Arv, ny­ vändiga materialet finns. Minnhagens egen under­ bildning och degeneration i svenskt bonadsmåleri sökning visar på att möjligheten att iakttaga det av Sigurd Erixon och Rosrnålning och kurbits av komplexa i skeendet stiger avsevärt för Österlens Svante Svärdström. Boken Nordisk folkkonst be­ del ju längre fram i tiden (= uppteckningsmate­ står således av till övervägande del äldre uppsatser rialet) hon kommer. För att inte missförstås skyn­ och det tillkommer därför inte rec. att här närmare dar jag mig att tillägga att jag visst inte menar att gå in på det sakliga innehållet i dessa. man helt skall negligera materialfattiga tider eller Den långa uppsatsen Det sydsvenska folkliga bo­ problem. En stark angelägenhetsgrad kan ibland nadsmåleriet och dess utforskande av Nils Ström• tvinga forskaren att bortse från materialsvagheten, bom, är emellertid nyskriven. Framställningen är men denna situation har inte förelegat för 1800- genom sin metodiska uppläggning av största intresse talets Österlen. för dem som är sysselsatta med forskningar inom Det kan tyckas att detta är en förkrossande ne­ folkligt måleri i dess olika former, men den har gativ anmälan av Minnhagens avhandling. I själ• också genom sin uppläggning bevisat att en strikt va verket rör det sig emellertid mer om en prin­ vetenskaplig behandling av dylikt material knap­ cipdiskussion som har fått sin särskilda aktualitet past blir roligare än en telefonkatalog över någon genom att en ny typ av avhandlingar har kommit norrländsk avfolkningsbygd. till, vilken kräver en begrundan av de nya normer Som ovan anfördes är de flesta i boken ingående som skall gälla. Det är min förhoppning att både uppsatser av äldre snitt, många från 30- och 40- Minnhagens avhandling och min anmälan skall talen. Detta kan synas paradoxalt med tanke på lägga en bärkraftig grund för denna diskussion. det intresse som idag allmänt kommer allmoge­ Sven B. Ek kulturen till del. Men utgivaren har med antologin Nordisk folkkonst i första hand velat tillfredsställa den akademiska undervisningens behov (s. 10) och det är i detta som bokens verkligt stora för• Sigfrid Svensson (utg.): Nordisk folk. tjänst ligger. Sammanställningen och urvalet av konst. Gleerups. Lund 1972. 301 s., iII. uppsatser är mot denna bakgrund närmast skräd• darsydd och torde mottagas med största tacksam­ Serien Handböcker i etnologi har begåvats med het av alla studenter vilkas litteraturlistor så nära ännu ett nytillskott genom den av Sigfrid Svensson sammanfaller med bokens innehållsförteckning. utgivna Nordisk folkkonst. Som titeln anger har Att Gleerups förlag satsat på en säker häst står fullt framställningen en geografisk begränsning och bo­ klart, även om dragen av "gamle Svarten" inte kens första del upptas sålunda av uppsatser om de kan förnekas. nordiska ländernas folkliga konst plus samisk folk· På en bredare, "icke etnologisk" läsekrets torde konst. Vad som där presenteras är i sak inga nyhe­ emellertid Nordisk folkkonst ge ett mindre positivt ter för en etnolog. Sigurd Erixons, Hanne Pouls­ intryck, illustrationer och en i övrigt attraktiv sens, Niilo Valonens, Thor Magnussons, Robert layout till trots. Boken har enligt förordet "icke Klosters och Phebe Fjellströms forskningar torde sammanställts i syfte att lämna en samlad allsidig väl i en eller annan form ha kommit åtminstone översikt av nordisk folkkonst eller ge underlag för trebetygare i ämnet till del. Nyskrivna för boken jämförelser" (s. 11). Men kanske hade det, med är översikterna av finsk, isländsk och samisk folk­ tanke på en vidare spridning, varit lyckligare att konst. just ge en mer allsidig översikt än vad som blivit Den student som inriktat sig på sektorn folk­ fallet. Behöver det ena utesluta det andra? Etno­ konst, kläder och textilier i sina studier för högre log som icke etnolog skulle säkert uppskatta om betyg kan känna sig väl hemmastadd även i bo­ framställningen förmedlades i ett klarare samman­ kens andra del, vilken domineras av svenskt mate­ hang, om den uttryckte en närvaro av någon röd rial med betoning på möbelkonst och folkligt må- tråd. Översikter och granskningar 27

Och är nu tanken att boken i första hand skall en i vardagslivets manifestationer bland allmoge vända sig till studerande vid universiteten kan in­ och borgare, och deras bok blir därför också en te priset undgå att kommenteras. Måste verkligen uppfordran till nya forskningar. Det förtjänar även en sammanställning av i huvudsak äldre material beröm att författarna inte faller för frestelsen att betinga ett så högt pris? En jämförelse med överskyla den trasiga verkligheten med intetsä• Anna-Maja Nylens Hemslöjd, anmäld i Rig 1970, gande riksgiltiga statistiska tabeller. inställer sig osökt. (Nordisk folkkonst kostar i Upp­ I och för sig har etnologien naturligtvis länge salas största bokhandel 51 kr och Hemslöjd 91 kr. intresserat sig för bysamhällen eller arbetslivets Köps böckerna genom etnologiska institutionen i sociala organisation. Men det får ändå betraktas Stockholm får man som student betala 42 resp. 62 som ett genombrott för en ny problematik, när kr). Nylens bok innehåller n y s k r i ven text Hellspong och Löfgren starkt och medvetet kon­ och ett illustrationsmaterial som får Nordisk folk­ centrerar uppmärksamheten på sociala relatio­ konst att verkligen ge intryck av "kusinen från ner, t ex umgänges- och samarbetsformer, sociala landet". Men Hemslöjd vänder sig inte bara till processer, samhällsklasser eller ekologiska helheter. en kräsen krets av akademiker utan kan genom sin En sådan uppläggning, där etnologien lånar mate­ utformning även uppfylla ett kunskapsbehov hos rial från flera grannvetenskaper men samtidigt gemene man. Genom att man på så sätt kan räkna behandlar stoffet på ett nytt, fruktbart, specifikt med fler köpare kan priset också hållas lågt. Cir­ etnologiskt sätt, härrör inte närmast från den keln är sluten. angloamerikanska socialantropologien som man Göran Gudmundsson kanske först skulle vilja förmoda. Om det är rik­ tigt, att Svensk stad 1-3 har influerat på orien­ teringen av den etnologiska forskningen i vårt land, så måste man närmast följa tankelinjerna bakåt till den sociologiska Chicago-skolan på 1920-talet med dess förgrundsfigur Robert Ezra Park, som Mats Hellspong & Orvar Löfgren: doktorerade i Heidelberg. Parks föregångare, AI­ Land och stad. Svenska samhällstyper bion Small, som betraktas som Chicagoskolans och livsformer från medeltid till nutid. grundare, hade i sin tur assimilerat och utnyttjat Gleerups. Lund 1972. 350 s., ill. ideer från Ludwig Gumplowicz och Gustav Rat­ Serien Handböcker i etnologi under redaktion av zenhofer. Många uppsatser studerades också av den i Svensk stad engagerade Paulsson-gruppen i Ame­ Nils-Arvid Bringeus och Mats Rehnberg har beri­ rican journal of sociology, som Small grundade kats med en lärobok i vad de båda unga författar• 1895. Bland teoretiska författare hade Max We­ na kallar samhällsutforskande etnologi. De be­ ber och Franz Oppenheimer särskild betydelse. handlar de centrala sociala och ekologiska grup­ peringarna, familj, hushåll och släkt samt byar, Den sistnämnde erkände ju också direkt beroende av Gumplowicz liksom av den geniale araben Ibn städer och sådana specialiserade samhällen som Chaldoun. Dessa tänkare och forskare hade inte så bruk och fiskelägen ur synpunkterna social struk­ tur, social organisation, kulturell miljö och mycket gemensamt med den socialpsykologiskt orienterade positivism, som blev den nordiska historisk förändring. De konkretiserar sina mer teoretiska resonemang med ögonblicksbilder från sociologiens signum från 1950-talet. Däremot har säkert socialantropologien delvis utvecklats från den mikroskoperade verkligheten och gör på så vis en motsvarande grund. Dess arbeten var mindre framställningen fängslande för både de växande skarorna av etnologistuderande vid universiteten kända på 1940-talet av forskargruppen kring Gre­ gor Paulsson. och för alla intelligenta människor som känner behov aven frisk och annorlunda uppläggning av I fråga om fältforskning och olika metoder kan svensk historia. Det är uppenbart att författarna man nog säga att förarbetena till Svensk stad un­ har skaffat sig en djupgående insikt i det svenska der krigsåren 1942-1945 innebar nyheter, där vi samhällets historia: de vet så mycket att de så gott gick fram med en trial and error-teknik, experi­ som alltid visar fram dubbla aspekter på företeel• ment och misstag, och där det svenska materialet, serna och varnar för ensidiga betraktelsesätt. De t ex mantalslängder, blev betydelsefullt för meto­ vet också hur litet vi vet om gräsrotssammanhang- diken. 28 Översikter och granskningar

När Robert Redfield kom till Uppsala hösten med konfirmationen, och de vuxnas värld, när det 1953 slog det gnistor av samhörighet mellan oss vid 1600-talets mitt synes ha varit vanligt att bar­ från Svensk stad och Chicago-antropologen, som nen tog tjänst redan omkring 8 års ålder? var gift med Parks dotter. Då tillkom också The Ibland önskar man att författarna hade valt att little community. Motsättningen till den svenska ta sina exempel från den nordiska snarare än den positivistiska sociologien blev också klar vid olika svenska kulturen, så att vi finge en känsla av att seminariediskussioner. Men även Sigurd Erixon komma loss från den gamla nationella belastning­ ställde sig ganska kallsinnig till Robert Redfield. en. Författarna begränsar sig ju i själva verket inte Om Land och stad utgör ett berömligt arbete till kulturvariationen utan tar upp stora problem som lärobok, kan naturligtvis specialisten finna en och företeelser som gäller helheten Sverige i ka­ del att anmärka på. Författarna upprepar tesen pitel som Variation och förändring, Det administ­ att etnologien främst är inriktad på studiet av kul­ rativa ramverket eller Från bondesamhälle till in­ turell variation inom vårt land. Härmed torde av­ dustristat. Kombinationen av sociostrukturella, ses att etnologien bör komma verkligheten så nära, kulturologiska och processuella frågeställningar ut­ att man upptäcker de lokala särdragen. ag har J gör det för den jämförande etnologien specifika svårt att se detta som ett teoretiskt hållbart forsk­ synsättet. ningsprogram. I ett mikroskop med flera försto• Börje Hanssl3n ringsgrader kan jag givetvis ställa in den högsta för• storingsgraden och på så sätt upptäcka fler detal­ jer. Vilket inte hindrar att jag som etnolog också kan ha nytta av den minsta förstoringsgraden. Vid Rut Wallensteen-J aeger: Mat och komparativ forskning rörande de europeiska fol­ dryck när seklet var ungt. L Ts förlag. ken måste jag bortse från detaljer som ter sig be­ Stockholm 1973. 152 S., iiI. tydelsefulla när jag begränsar mig till Sverige. Anna Lorentz: Mattraditioner och Och i princip måste vi väl ha rätt att jämföra så landskapsrätter. L Ts förlag. Stockholm vitt skilda bondekulturer som möjligt, att ställa 1972. 137 s., iII. japanska sociala processer emot skandinaviska? Inte bara olikheterna utan också likformiga för• Den första av de angivna böckerna är, trots det ändringsprocesser under trycket av likartade fak­ lilla formatet, en högst aktningsvärd prestation. torer måste därvid vara angelägna att studera. Förf. har som hemkonsulent under 38 år i Etnologen kan studera byn, staden eller det ekolo­ Östergötlands län grundligt lärt kärma förhål• giska systemet med flera byar och städer, allt sett landena på detta område i ett landskap som till som en helhet. Men han kan förstås också försöka sina centrala delar kan betraktas som typisk ta reda på de gemensamma dragen hos den sven­ svensk slättbygd men som också inrymmer andra ska eller skandinaviska - eller japanska - kul­ landskapstyper med andra förutsättningar för turen, som helhet, under en viss tidsperiod. Ibland kosthållet. U tom på egna iakttagelser i samband tycker man att det där med kulturvariation leder med föredrag och tjänsteresor har förf. kunnat till ett plockande med exempel från skilda om­ bygga på en av henne själv initierad och genom­ råden, så att allting blir emotsagt och man blir för• förd mycket omfattande utfrågning med använ• virrad. Det som jag betraktar som etnologernas dande av särskilda formulär. I boken anföres skötesynd är också ibland märkbart: man får inte uppgifter från inte mindre än 64 av landskapets reda på exakta tidsangivelser för de behandlade socknar. företeelserna. Allting blir ibland inhöljt i "det Efter att i korthet ha berört kosthållets för• gamla bondesamhällets" rökridå. Det finns inget ändringar under detta århundrade genomgår gammalt bondesamhälle, inte ens om man kikar förf. systematiskt olika grupper av matvaror och genom mikroskopets minst förstorande linser! Si­ deras beredning: Bak och bröd, Mjölk och tuationen var starkt olikartad på 1500-talet, vid mjölkprodukter etc. Efter denna granskning be­ slutet av 1600-talet, vid slutet av 1700-talet och så handlas Måltidsvanor och vardagsrätter, Helg och vidare. Var julen verkligen bondesamhällets stora kalasmat, Kök och förrådsutrymmen samt Hus­ helg genom århundraden? Var det verkligen så lig utbildning. stark gräns mellan barndomen, som avslutades Vad som så fördelaktigt skiljer denna fram- Översikter och granskningar 29 ställning från många andra med liknande am­ J akobssons lilla receptbok Svenska landskaps­ bitioner är förf: s utpräglade känsla för de kon­ rätter. kreta detaljerna och hennes framgångsrika iver Det framgår av det anförda att förf. inte att registrera människornas egen uppfattning om känner till något om den rika litteratur både av de olika födoämnena och rätterna. Hennes ar­ vetenskaplig och mera populär karaktär som sär• bete har härigenom blivit en källskrift av be­ skilt under de senaste decennierna framkommit tydande värde. Samtidigt har hon emellertid en i vårt land på detta område. Detta konstateran­ förmåga att göra sin framställning levande och de bestyrkes ytterligare av den egendomliga, läsbar, tillgänglig för var och en som vill bilda osovrade litteraturförteckningen s. 130, upptagan­ sig en föreställning om levnadsvillkoren på lands­ de till större delen i detta sammanhang helt ir­ bygden under den skildrade tiden, ungefär 1900 relevanta arbeten. Den slutar med Ake Ohlmarks -1940, en period som ligger oss så nära men Grottmålningar. Jaktmagisk bildkonst från Euro­ som i själva verket nu ter sig som mycket av­ pas istid! Resten av alfabetet har uppenbarligen lägsen. tappats bort vid publiceringen. Varje biblioteks­ Arbetet kompletteras av ett antal bilagor med eller museiman hade säkerligen räckt förf. en uppgift om livsmedelspriser, löner samt en täm• stödjande hand i detta elände. ligen fyllig samling östgötska matrecept. Allra Bilderna, av vilka många i färg, av de s. k. sist följer en Timplan för studiecirklar, som ger landskapsrätterna, är ovanligt smaklöst arrange­ klara bevis för förf: s pedagogiska handlag. - rade. Övriga illustrationer är ett sammelsurium Boken är illustrerad dels med en serie fotografier som inledes med "Stenåldersfolket lagar sin mål• dels med ett antal instruktiva pennteckningar. tid. Bild av konstverk ur Iduns kokbok, 1914" Man hade gärna sett att förf. fått tillfälle att och som bl. a. även upptar en bild av "Sommar­ berätta ännu mera om sina rika erfarenheter. sysslor på Kamtjatka på 1700-talet". Men redan det som bjudes är av stort värde Man har anledning att uttala sin förvåning även ur den etnologiska forskningens synpunkt. över att samma ansedda förlag som utgivit Wal­ När framställningen dessutom är så intelligent lenstcen-J aegers sobra skrift kunnat bereda plats avfattad och så ägnad att tilltala även en bre­ i sin produktion också för denna underhaltiga dare publik, måste det kännas som en heder publikation. för ett förlag att stå som utgivare av denna bok. Gösta Berg

Det andra arbetet är av vida enklare slag. Förf. är enligt baksidans förlagsreklam "journalist och aktiv folkbildare", och bokens målsättning synes Roar Hauglid: Norske stavkirker, dekor framgå dels av i texten insprängda partier med og utstyr. Oslo 1973. 458 s. + 48 pI. Frågor och arbetsuppgifter, dels av några av­ (därav 9 i färg). slutande sidor med Förslag och kommentar till timplan för studiecirklar. Man får hoppas att Roar Hauglid utgav för fyra år sedan på samma den senare inte är kännetecknande för vad som förlag (Dreyer) en bok om de norska stav­ i andra sammanhang bjudes en bildningstörstan• kyrkorna med samma titel men med underrubri­ de allmänhet. Tvärtom får man väl anta att ken Opprinnelse, konstruksjon, ornamentikk (rec. arbetet markerar en bottennivå inom ifråga• i Rig 1970 s. 84). Den nu utkomna volymen är varande genre, präglat som det är av ytlighet, betydligt större till omfånget och dessutom mer slarv och allmän okunnighet. koncentrerad till sitt innehåll. Det har föl j­ Av ett uttalande s. 62 framgår att förf. funnit aktligen blivit en ännu utförligare och omsorgs­ "ämnesområdet stort och komplicerat. Någon fullare presentation av det rika materialet. övergripande och djuplodande forskning har Efter att på de 70 första sidorna ha redovisat knappast förekommit inom området". Hon anför de allmänna grunderna och förutsättningarna för därefter - utom Kerstin Eidlitz förträffliga stavkyrkobygge och utvecklingen från enskeppiga skrift om Föda och nödföda - arbeten av kyrkor till den basilikala typen med pelare av Troels-Lund, Tobias Norlind, Enoch Ingers och timmer, vilka fått övertaga den takbärande funk­ P. E. Lindorm! Härutöver nämner hon Oskar tion som väggpalissaderna tidigare haft, övergår 30 Översikter och granskningar

Hauglid till det som intresserar honom mest: omkring 1150, medan Roar Hauglid har stannat portalornamentiken. för 1200-talets förra hälft. Bilden tillhör emel­ Läsaren blir snart lika fascinerad som för• lertid inte Oldsaksamlingen som Hauglid uppger fattaren av den rikt varierade drak- och rank· utan Nordiska museet, där den är utställd bland ornamentik i finaste träskärning, som 1100- och andra prov på norsk folkkonst i gallerivåningen. 1200-talens norrmän med otrolig flit odlat. Det För Nordiska museet förvärvade Artur Haze­ är framför allt de breda stavplankor som in­ lius portalomfattningar från ytterligare fyra stav­ ramar väst- eller sydportal i stavkyrkan som kyrkor, nämligen Veum, Bödal, Tuddal och sirats med konstrik skärning i ofta hög relief. Öde. De tre sistnämnda är sedan 1971 depone­ Och det är lätt att följa författarens framställ• rade i Oldsaksamlingen i Oslo. Om de båda ning tack vare de många och goda bilderna på stavplankorna från Öde påstår Hauglid att de konsttryckpapper. kommit från den 1747 byggda timmerkyrkan i En portalomfattning är ofta det enda som Rön och att de ursprungligen tillhört en riven blivit bevarat aven för länge sedan nedriven stavkyrka i Fyrstrå, "om Nordiska museets pro­ stavkyrka. Och trots att det i Norge nu endast veniensuppgifter är riktiga". finns ca 30 stavkyrkor, kan författaren presente­ Nu förhåller det sig emellertid på följande ra ungefär 100 rikt sirade portaler. Detta är sätt. Under medeltiden var nuvarande Rön soc­ mindre än tiondelen av det som en gång funnits, ken delad i två socknar: väster om vattendraget men det är ändå tillräckligt många konstverk Öyjar eller Öde, öster därom Firistra eller Fyr­ för att därav bygga upp en åskådlig bild av strå, båda med stavkyrkor. Ar 1747 bestämde stilutvecklingen och av de lokala skolorna. man att de båda socknarna skulle sammanslås Skulpterade partier av nu försvunna stavkyrkor till en, att de då förfallna stavkyrkorna skulle har stundom hamnat på andra platser, inte bara rivas och att en ny timmerkyrka skulle byggas i museer utan även inbyggda i senare träkyrkor i Rön. En del av rivningsvirket kom sannolikt till - ibland t. o. m. använda såsom golvplankor i användning vid nybygget. bondens lada. Och det kan någon gång vara I september 1890 kom Artur Hazelius till svårt för en icke-norrman att finna sig till rätta trakten och inköpte två ornerade stavplankor i topografien. Så t. ex. har det tydligen redan av gårdsbrukaren Ole Olsen Röen d. y. för 20 under medeltiden funnits två socknar med nam­ kr. I Hazelius blyertsskrivna resejournal läser net Vinje, den ena i Telemark och den andra man följande: "1890 6/9 Kyrkportal fr. Kirke­ i Vossestrand i Hordaland, 15 mil längre åt volds nu nedrifna kyrka. De båda stolparna lågo nordnordväst. På båda platserna har det stått nu inlagda i golfvet i en lada med de utskurna stavkyrkor, den ena nedriven 1796, den andra sidorna nedåt. Så hade de legat i vid pass 50 år på 1670-talet. På bokens karta är endast den då Måns Gudbrandsen hade flyttat ladan ned förstnämnda angiven, och av ortsregistret fram­ från gården, där den förut stått. Sjelf sade han går inte att det är fråga om två olika stav­ sig ej ha sett på den i 20 år. Ladan var nu full kyrkor. På s. 198 avbildar Hauglid ett kapitäl• med hö, som måste uttagas innan man kom åt djur från Vinje i Hordaland, medan texten på stolparne ... Enligt dennes (Ole Olsens) far­ samma sida behandlar Vinje i Telemark, vars fader Måns Gudbrandsens bestämda mening kapitällejon i sin tur avbildas på s. 184. hade dessa stolpar kommit från Kirkevolds kirke, Lejonet - eller rättare sagt fabeldjuret - V. Slidre prestgj. Valdres." Kirkevold är en av från Hordaland är för övrigt det enda högklas• gårdarna i västra delen av Rön socken, dvs. den siga prov på de norska stavkyrkornas dekorativa forna Öde socken. konst som numera finns i något svenskt museum. Stundom har anmälaren svårt att följa med i Denna märkliga lilla träfigur, den s. k. Djevelen Hauglids resonemang, t. ex. då han förklarar den fra Vossestrand, är endast 30 cm hög, skuren på vissa stavkyrkor förekommande genombrutna i björk och med bevarade färgspår i mörkgrönt takkammen med avslutande drakhuvuden såsom och rött. Den har en gång krönt en portai­ en påverkan från helgonskrinen. De små relik­ flankerande halvkolonn. skrinen skulle ha varit formgivare till kyrkorna. Reidar Kjellberg, som skrev om djevelen fra För lekmannen synes det vara naturligare att Vossestrand i Fataburen 1946, daterar den till tänka sig en motsatt riktning av influensen. Det Översikter och granskningar 31 rektangulära skrinet med sitt lock i form av ett Det nu aktuella bandet innehåller 10 kapitel brant sadeltak kan knappast sägas ha en funk­ och skildrar arbetet och arbetsomständigheterna tionell utformning, det är snarare ett förrådshus vid de mest skilda sysslor både inom- och utomhus i miniatyr. Hauglids argument att de tidiga re­ i Atany. I tur och ordning beskrives marktyperna, likskrinen är äldre än de äldsta bevarade kyrk­ växtodlingen, boskapen, arbetet och dess indelning, taken av denna typ förefaller inte vara hållbart. kosthållet med rätterna och deras beredning, dräk• Och dessutom har Sune Lindqvist visat att hed­ ten och dess användning, bostaden och boendets natemplet i Gamla Uppsala, som beskrivits av system i hus och på gården, egendomen och dess Adam av Bremen omkring 1070, sannolikt haft förvärv, tiden och dess utnyttjande i dygns- och just en sådan genombruten takkam, liknande en årsrytmen. Indelningen förefaller inte alltid helt gyllene kedja. logisk för den som inte är helt insatt i materialet Det finns naturligtvis många detaljfrågor av men den ger författarna god möjlighet att ta med liknande art som skulle kunna diskuteras, när allt som de vill berätta om. Garantin för att de det gäller ett så stort och svåröverskådligt forsk­ skall lyckas är den analytiska metoden, som de ge­ ningsområde som de norska stavkyrkorna utgör. nomgående använder sig av i samtliga samman­ Men detta är endast krusningar på ytan. Det hang: hur mått och proportioner gör sig gällande väsentliga och det värdefulla är att detta ytter­ i bybornas alla förehavanden. Detta måste dock ligt intressanta och viktiga material kunnat pre­ förklaras närmare. senteras så utförligt och överflödande rikt illustre­ Försöket går ut på, skriver författarna, att arbe­ rat som här skett. tet och hushållningen skall betraktas genom bön• Boken avslutas med ett kapitel om interiörens dernas ögon, utifrån deras problem och beslut. utformning och dekor och en översikt av de från Ifrån detta betraktelsesätt visade det sig att för stavkyrkotiden bevarade kyrkliga föremålen. Käl-:' byborna var indelningen, beräkningen, kalkyle­ lo rna redovisas i en utförlig notapparat och litte­ ringen aven avgörande betydelse. Inom ett bonde­ raturförteckningen kräver tio sidor. samhälle finns nämligen en ofantligt stor känne• Erik Andren dom om "rätta" mängder, volymer, mått och mål samt deras proportioner både inbördes och i rela­ tion till miljöns olika omständigheter. Detta är ett viktigt drag i böndernas hushåll och tankesätt. För• Edit Fel und Tamas H o/er: Bäuerliche utom måttets absoluta värde, avslöjar detta myc­ Denkweise in Wirtschaft und Haushalt. ket om ett bestämt hushåll. De använda mjölk• (Veröffentlichungen des Instituts fiir kärlens volym och antal, för att ta ett exempel, be­ mitteleuropäische V olksforschung an rättar sålunda hur många kor som mjölkas i ladu­ der Philipps-Universität Marburg-Lahn.) gården. Verlag Otto Schwartz & Co, Göttingen I det ekonomiska livet fungerar det traditio­ 1972. 551 s., ill. nella måttsystemet som ett slags hushållslära. Ett vedertaget måttsystem behålles med en oerhörd I en tidigare rec. i denna tidskrift (Rig 1971:3, s. seghet. Iodlingssystemet har man t. ex. alltid haft 102-105) redogjordes för omständigheterna en viss tradition i inägornas utnyttjande. Vid slutet kring tillkomsten aven ungersk bymonografi och av 1950-talet var odlingsväxternas proportion i samtidigt tecknades en bild av den där behandla­ Atany, trots diverse förändringar i det ekonomiska de byn Atany. Det föreliggane bandet är en direkt livet, nästan densamma som under livegenskapens fortsättning fastän sedd från andra sidor och med tidevarv vid 1800-talets mitt. Förutom sin prak­ nya, spännande infallsvinklar. Med utgivandet av tiska betydelse har måtten - i deras vida bety­ andra bandet är publiceringen dock ej avslutad. delse - en genomgripande roll i människornas Det finns ytterligare ett band att vänta inom den moraliska mönster: "Måttet är inte bara en prak­ närmaste tiden - ett tredje band som behandlar tisk räknenyckel i ekonomiska ting, det bestämmer Atanys föremålskultur. Man kan utan överdrift samtidigt riktlinjen för strävanden och längtan och säga att dessa tre digra band kommer att utgöra ett föreskriver tillfredsställelsens grad. Det drar skil­ rekord ifråga om utförligheten i en lokalundersök• jelinjen mellan det 'måttfulla' och det 'måttlösa' ning inom modern etnologi. beteendet, det uttrycker föreställningen om det 32 Översikter och granskningar mänskliga livets möjligheter och gränser ..." Måt• normer bestämmer måttet för det uträttbara både tets accepterande och allmänna bruk är ett av de för människan och djuren, vilket inte hindrar att mest väsentliga dragen i det förindustriella bonde­ man gör individuella skillnader. samhället, skriver författarna. - Frågan är, om I särskild hög grad lyckas författarna med att inte samma förhållande gäller även den indu­ belysa förhållandena i mathushållningen genom striella människan trots all hennes strävan att kän• att med hjälp av måttets och proportionernas ko­ na sig fri i livets alla yttringar. ordinatsystem dra fram hittills föga beaktade fak­ Mängder av data från den undersökta byns eko­ torer vid utspisningen. Det "måttfullas" överträ• nomiska liv visar att en god hushållning var helt delse när det gäller föda hänvisar direkt till en beroende av användandet av de riktiga måtten. standard utöver den vanliga: att leva gott är näs• Det är inte tekniken som är avgörande, den är ju tan lika med att äta och dricka över det genom­ liknande i de flesta hushåll. Inte heller nyheterna snittliga. I viss mån gäller det även klädedräkten. är bestämmande för ett hushåll. En matmor be­ Denna berättar om människor på olika sätt. Det visar inte sin duglighet genom att fundera ut nya föreligger ett proportionssammanhang mellan ma­ rätter eller nya tillagningssätt, utan genom det terialets kvalite, dräktens utsmyckning m. m. och bästa, lämpligaste tillvaratagandet av de till buds denna proportion avslöjar bärarens plats i sam­ stående medlen: med andra ord genom att värna hället. De överallt existerande proportionerna ge­ de mått hon måste underordna sig. Vardagligt nomtränger hela den materiella tillvaron och för sagt: hon kommer att lyckas ifall hon "måttfullt" de i förhållandena insatta samhällsmedlemmarna håller sig inom ramen för sina egna möjligheter. ger de information om de enskilda individerna. I förordet säger författarna att de under insam­ Bokens innehåll är en demonstration av hur förfat• landet av materialet till boken inte hade en i för• tarna använder sin analytiska metodik. Genom att väg uppställd hypotes. Teorin om mått och pro­ dokumenteringen är rik - som så ofta är fallet i portioner är att betrakta som ett resultat vilket liknande lokalundersökningar - och strävan efter man kom fram till under materialets sovring. Så• exakthet och utförlighet är stor (det medför regel­ lunda är boken inte något metodologiskt experi­ bundet citat ordagrant direkt efter sagesmännen) ment. Den enkla målsättningen med det nu i över bör man under läsningen hålla infallsvinkeln i min­ 20 år pågående arbetet med At{my var att "skildra net. Jag tar ett exempel från det kapitel som be­ den folkliga kulturen och livsformen i sitt funktio­ handlar arbetet och dess indelning. Arbetet ställs nella sammanhang". Synsättet och metoden ut­ under samma måttkontroll som andra, mera exakt vecklades under arbetets gång. För att förstå denna mätbara varor när man planlägger hushållet. Även målsättning rätt måste man vara medveten om den om gränserna mellan arbete och vila eller mellan tidsförskjutning som finns mellan den nordiska och med och utan arbete förbrukad tid är mycket svår den östeuropeiska folkkulturen vilken enligt min att dra, är den planerande husbonden medveten bedömning kan uppskattas till 40 år mellan svensk om de resurser som familjens samlade arbetsinsats och ungersk folkkultur. Hur andra discipliner ar­ innebär. Man planerar på lång sikt, det utförda betar med liknande lokalundersökningar är väl• arbetets värde mätes inte med den omedelbara nyt­ känt för författarna - deras terminologi är ju lå• tan som en verksamhet åstadkommer. Arbetsupp­ nad från sociologin och socialantropologin och gifterna upprepas ej med samma exakthet inom en även notapparaten vittnar om ingående kännedom viss vegetationscykel : kalkyleringen över de till­ om den aktuella internationella forskningen röran• gängliga resurserna går ut på att upprätthålla den de lokalstudier. Metoden är utan tvekan svårdefi• harmoni mellan drift och arbetsorganisation som nierbar, någon forskningsinriktning åberopas ej. familjen säkerställer. Kvinnan är fysiskt svagare än Det säger dock en del att boken är tillägnad den mannen. Hon skall göra nytta där hon lämpar bortgångne schweiziska etnologen Richard W eiss sig bäst. Det förklarar t. ex. varför hackningen och denne framstående forskare citeras också på främst är ett kvinnogöra: kvinnokroppens böjlig• några ställen, bl. a. i samband med målsättningen: het och smidighet är en tillgång i detta arbete. "Den Menschen durch die Dinge und seiner Be­ Hushållning med den fysiska kraften är i det när• ziehung zu den Dingen zu erkennen, ist das An­ maste obligatorisk - kraftprov och tävlingslusta lie gen der Volkskunde." är ynglingarnas övergående privilegium. Otaliga Efter snart ett sekels systematiska forskning, da- Översikter och granskningar 33 tainsamling och systematisering kan man inom den av de två skilda undervisningsformerna hos bön• historiskt inriktade etnologin med en viss säkerhet derna: den organiserade i skolan och den orga­ säga hur folkkulturen är eller har varit, hur bön• niska i familjen. Vad som är kärnan i detta pro­ derna verkade och värderade. Nu är vi inne i be­ blem är sambandet mellan analfabetism och den arbetningens tidsskede då konkreta frågor ställs orala traditionen. Att i Sydosteuropa folkkultu­ och man sätter de kulturella variationerna i rela­ ren bevarat särskilt ålderdomliga drag berodde till tion till varandra. Nu gäller det främst att dra stor del på den tidsförskjutning i den obligatoriska fram dolda sammanhang och blottlägga koordinat­ skolgångens genomförande som förelegat mellan system. Edit Fel och Tamas Hofer har med sitt denna del av Europa och dess västliga och centrala bidrag kommit med ett nytt redskap att analysera delar. Det är att märka att någon systematisk un­ folkkulturen. Dessutom har deras material genom dersökning om sambandet mellan analfabetism sin precision och detaljrikedom ett egenvärde som och folkkultur alltjämt saknas inom europeisk kan vara underlag för analys enligt annan metodik etnologi. än författarnas. J ag hyser inget tvivel om att måt• Författarens specialområde är sagoforskningen tets och proportionens koordinatasystem med för• som upptar en tredjedel av bokens innehåll. Den i del kan användas även i samband med undersök• detta avsnitt ingående Hungarian folktale är en ningar av nutida samhällen. koncentrerad översikt av ämnet som med fördel Matyas Szab6 skulle kunna användas även i undervisning. I ka­ pitlet Mihaly Fedics relates tales möter vi en be­ römd sagoberättare som Ortutay 1941 ägnat ett monografiskt arbete. Uppsatsen har närmast forsk­ Gyula Ortutay: Hungarian Folklore. ningshistoriskt intresse genom att personlighetsstu­ Essays. Akademiai Kiad6. Budapest diet inom folkloristiken här fick ett tidigt bidrag. 1972. 430 s. Bokens tredje del med 13 porträtt av olika ung­ erska forskare meddelar lexikala informationer och Författaren, Gyula Ortutay, professor i folkloristik ställer de omtalade författarna in i ett större sam­ vid Budapest universitet, behöver inte närmare manhang. Man blir här bekant med Balazs Orban, presenteras för nordiskt fackfolk. Han är känd för den ungerska motsvarigheten till Gunnar Olof sin mångskiftade verksamhet förutom inom forsk­ Hylten-Cavallius, och med den stora folkloresam­ ningen även i Ungerns politiska och kulturella liv. Iaren i Siebenbiirgcn Janos Kriza. Även den finsk­ Den ovan angivna boken ger en tillbakablick av ugriska etnologins fader J anos J ank6 omnämnes författarens vetenskapliga aktivitet med högst olika liksom den ungerska etnologins föregångare poly­ bidrag från en 40-årsperiod och kan delvis uppfat­ historn Ott6 Herman. Likaså presenteras Lajos tas som en forskningshistorik inte bara över follc­ Kiss som redan vid början av seklet använde en loristisk utan också över sociologisk och materiell förfinad insamlingsmetod inom etnologin som när• etnologi. De i boken ingående uppsatserna kan in­ mast kan jämföras med dagens sociologers. delas i tre huvudavsnitt: ett allmänt med blandat Två av bokens uppsatser förtjänar att närmare innehåll, ett om folksagor och ett avsnitt om olika omtalas. Between East and West är delvis inspi­ författare som under de två senaste seklerna for­ rerad av Sigurd Erixons uppsats Regional skat om det ungerska folklivet. European etnology (Folkliv 1937) som översattes Ortutays främsta förtjänst inom forskningen har även till ungerska år 1944. Begreppet "mellan alltid varit en påfallande öppenhet för förnyelse. öst och väst" är mycket gammalt inom ungersk Han har tidigt insett betydelsen av samordnade historisk och etnologisk forskning. Det uttrycker faktorer inom etnologin och folkloristiken under en inte bara en geografisk position utan ger också ett period som i övrigt kännetecknades av insamlings­ historiskt perspektiv genom att det ungerska folket, och systematiseringsverksamhet. En principiellt såsom ett av de sista folkvandringsfolken, har va­ viktig undersökning har han företagit om de inter­ rit ett östligt folk för 1000 år sedan. Begreppet är na migrationernas betydelse för etnologisk forsk­ emellertid mångtydigt och även andra folk (fin­ ning och en annan om skolundervisningens bety­ ländare, balter, polacker, rumäner m. fl.) har an­ delse för folkkulturen. I den sistnämnda undersök• språk på att kallas för ett gränsfolk mellan öst och ningen försöker han finna de olika verkningarna väst. Det skall i samband med detta påpekas att 34 Översikter och granskningar denna omständighet har i mycket hög grad bestämt fra gamle antikke og senere legeboker. Det viser den etnologiska forskningens inriktning: hos de seg at i det gamle India mente en at kolostrum flesta av de berörda nationerna finner man etno­ var skadelig, slik at legene der anbefalte at en login som en mycket starkt historiskt inriktad dis­ gav den nyfodte f. eks. plantepuiver, smeltet ciplin. honning og smor å spise. I de nyere norske svar Ortutay försöker metodiskt analysera begreppet opptrer også denne oppfatningen, som godt kan komplexitet i den betydelse det har för etnologer­ va:re kommet til hos via renessansens mange na. I Ungern bör man skilja mellan två komplex jordmor- og legeboker. Men de norske svarene av kulturdrag : det ena är ursprungliga östliga tra­ er ikke på noen måte entydige i så henseende. ditioner (i folkmusiken, i' övertrons schamanis­ Noen svar går i retning av at moren straks skal tiska prägel, i östliga motiv i sagotraditionen, i öst• leg!';e barnet til sitt brys t, noe som vel kan ha liga motiv i häxväsendet m.m. men framför allt direkte forbindelse med middelalderoppfatninger. själva språket) medan det andra komplexet är av Den andre seksjonen av boken er viet det allmän europeisk härkomst och är ett resultat av megct komplis ert e sporsmålet om heksemelk (lac en försenad utveckling jämfört med Europas mel­ neonatorum). Det er melkeutsondringen hos ny­ lersta och västliga delar. Den korta uppsatsen är fodte som skyldes placental hormoninnvirkning. full med metodiska uppslag och kan sägas vara en Dr. Aall gjennomgår hva la:rde forfattere og arbetsdeklaration för etnologin när det gäller för• anonyme folkelige berettere har å si om fenome­ delningen mellan nationell och internationell net. Materialet er temmelig stort, og forf. trek­ forskning. ker inn ikke-nordisk material e også for å belyse I sitt akademiska inträdestal berörde Ortutay forholdet. Det viser seg at en i gammelnorsk två moment i traditionens fortlevande: variant­ tid press et ut denne melken med tanke på il. bildningen och den s. k. affiniteten, frändskapen. bruke den i magisk oyemed. Senere ble dette Dessa drag hör till den orala traditionens vikti­ aspektet demonisert. En forbandt fenomenet gaste lagmässighet och Ortutays analys blev i det med supranormale vesen ers melking av de ny­ närmaste skolbildande. Slutsatserna i detta kapitel fodte. Det dreide seg da i forste rekke om hekser är sannolikt det mest aktuella inom ungersk folk­ og vetter. Dette kan ha skjedd omkring 1400, da loristik. heksetro og demonfrykt dominerte Europa. Når Mdtyas Szab6 det gjelder melkens magiske kraft, viI jeg hen­ vise til at Wimberly nevner flere tilfeller av dette i engelske og skotske ballader (L. C. Wimberly: Folklore in the English and Scottish Ballads Lily W eiser-Aall: Omkring de nyfodtes Chicago 1928 s. 372~373). stell i nyere norsk overlevering. L Det At overnaturlige vesener skal melke gjetene, er nyfodte barnets forste fode. Deutsches et motiv som vel må ha opp stått utenfor Europa. Ref. II. Hexenmilch der Neugebore­ Forf. kommer her inn på begrepet Caprimulgus nen. Kildekritiske studier. Småskrifter (gjetemelker). For å nå til bu=s i saken, må fra Norsk etnologisk granskningg. Norsk VI fölge Olof Gjerdman og foreta en språklig folkemuseum. Oslo 1973. 110 s. granskning (Nattskärran och några andra spök• fåglar, i Arv 1945 s. 62 H.). Dr. Aall sier at Denne boken da=er en naturlig fortsettelse av caprimulgus (nattravn, nattskärra) ikke er for­ dr. Aalls tidligere verk Svangerskap og fodsel i bundet med denne melkingen i de skandinaviske nyere norsk tradisjon (rec. i Rig 1972). Også land (s. 63). Vi får fest e oss ved Caprimulgus denne boken er i stor utstrekning bygget over jotaka, som ikke fins i Europa. Denne fuglen har material er innhentet ved sporreiister fra Norsk tre låter. Vi retter oppmerksomheten mot den etnologisk gransking. lyd en som gjengis med totto. Hos ainufolket Den foyste delen av denne boken konsentrerer betyr totto brys t, die. Bryst, spene, heter på seg om forestillingene forbundet med kolostrum ainuspråket også to og toho. Vi kan tenl,e på (navn på sekret fra kvinnens brystkjertler som tyskens Zitze, brystvorte, bryst. Samme slags ord kan påvises fra svangerskapets 6. måned av). foreligger i forste stavelsen av vårt die, av san­ Til å b-:gynne med tar forf. for seg maieriale skrits dhayati, suger og det greske thele, brys t- Översikter och granskningar 35 vorte, samme ord som vi har å gjore med i det synpunkter på "den levande antiken". andre sammensetningsleddet i aigothelas, på I en klar och fängslande artikel om "reforma­ svensk kalt nattskärra. Språklig likskap må ha tions- och stormaktstidens svenska latin diktning" gitt stot et til denne spesielle folketro på Kon­ påvisar latindocenten i Uppsala Birger Bergh att tinentet. Senere er den altså kommet til oss. de litteraturhistoriska framställningarna om dessa Dr. Aalls avhandling er fylt til randen av perioder blir missvisande eller felaktiga om inte fruktbare kombinasjoner og givende innfall. Hen­ hänsyn tages till de dåtida författarnas hela pro­ nes skepsis er sunn, og hun tar intet for gitt. Det duktion, sålunda även till deras latinska diktning. er vel få eller ingen som besidder hennes uforlik­ Sveriges första diktsamling skrevs i själva verket nelige kunskap om kildematerialet. Hennes studie på latin, och Georg Stiernhielm, som lärde "sång• vii bli til meget stor nytte for alle dem som gudinnorna dikta och spela på svenska", hade arbeider med den nyfodtes folklore i Skandi­ författat dikter på latin i mer än 20 års tid, när naVla. han framträdde med den första versionen av sin Ronald Grambo berömda Hercules. "Stiernhielms snille som latin­ poet var i själva verket", skriver Bergh, "det som satte honom i stånd att lära Muserna sjunga Birger Bergh m. fl.: Den levande an­ också på svenska". tiken. Uppsatser om den klassiska tra­ Lärdomshistorikern Gunnar Eriksson klargör i ditionen i litteraturen. Prisma. Stock­ sitt bidrag "Den grekiska tanken och det romers­ holm 1973. 175 s. ka språket" den utomordentligt viktiga roll som latinet spelat som vetenskapens internationella I "de yttersta av dessa ohistoriska dagar" - som språk under seklernas lopp och därigenom kunnat det i förfjol stod i inbjudningsskriften vid den förmedla den antika forskningstraditionen fram Lundalärde Gerhard Bendz professorsinstallation till vår egen tid. Intressant är hans påpekande att - uttalas ofta förakt för antikstudiet. Detta är latinets gradvisa försvinnande inom forskarvärl• ingen ny företeelse. Redan i detta sekels början den mest berodde på sociala och ekonomiska för• var likgiltigheten för de klassiska studierna gans­ hållanden. De rön som de nya vetenskaperna - ka allmän. Den gymnasist som valt den helklas­ de ekonomiska och naturvetenskapliga - i rask siska linjen fick ofta höra att han "bara kunde bli takt gjorde måste beskrivas på modersmålet för präst". Vid universiteten var det likadant. När att bli tillgängliga för det praktiska livets män den redan då europeiskt berömde Einar Löfstedt och bli till nytta i deras verksamhet. Ävenledes började föreläsa i Lund, var vi endast två åhöra• kom ett nationalistiskt drag in i bilden, då man re, och vid den sedan världsberömde Martin P. ville framhäva det egna landets insatser. Slutligen Nilssons föreläsningar var jag ensam åhörare en kan påpekas att latinkunskapen på sina håll kom halv termin. J u mer föraktet ökades, desto större att uppfattas som ett överklassmärke. blev också okunnigheten. Inför den hotande kul­ Litteraturprofessorn Inge Jonsson redogör med turskymningen på detta område har emellertid stor lärdom och pedagogisk skicklighet i i"Medel­ målsmännen för antikstudiet börjat vakna. Redan tida renässansperioder" för den sekellånga debat­ Albert Wifstrand tröttnade aldrig att upprepa ten om renässans begreppets innebörd och visar att den västeuropeiska kulturen hade sina rötter därmed hur den antika kulturen i vidsträckt me­ i den grekiska. Och ovannämnde Gerhard Bendz ning varit ett levande problem för forskningen. har på sitt underfundiga maner sökt lära svenska De övriga uppsatserna behandlar flera intressanta folket att det latinska ordförrådet är grundläggan• frågor, men då de är av mera speciell art förbigås de för de moderna språken. de här. Som helhet utgör den lilla boken ett över• Nu har Svenska klassikerförbundet, som beva­ tygande vittnesbörd om att det alltjämt finns i kar antikintresset här i landet, gett ut en liten vårt land både framstående antikkännare och ett pocketbok som vill belysa den klassiska kulturens stort intresse att för nutiden levandegöra det betydelse även för nutiden. Det är nio föredrag omistliga arvet från antiken. - av lika många antikkännare - som hållits vid Hilding Pleijel. klassikerförbundets årsmöten under senare år. Särskilt tre av dessa bidrag äger ett mera allmänt kulturhistoriskt intresse, då de ger överblickande 36 Översikter och granskningar

Nordiska museets och Skansens publi­ ningen har också fogats en bilaga över på andra kationer under 100 år. Förteckning förlag utgivna arbeten av museets och Skansens sammanställd i Nordiska museets bib­ tjänstemän. Resultatrikt har varit att museet liotek. Stockholm 1973. 78 s., ill. övergick till att själv ombesörja distributionen av sina skrifter, varvid Mats Rehnberg som chef för undervisningsavdelningen gjorde en Av de många arbeten som Nordiska museet ut­ betydelsefull initialinsats. Avgörande för museets gett vid sitt WO-års jubileum anknyter inte nå• nuvarande publiceringsverksamhet är först och got, bortsett från Fataburen 1972, så direkt till främst de ökade möjligheterna att få anslag från jubileet som ovanstående. Att under ett sekel ha fonder och stiftelser. producerat ca 1 200 publikationer skulle för ett Den nu utgivna bibliografin, som bygger på en stort förlag inte varit någon anmärkningsvärd förteckning av Karin Ehrnborg upptar även alla prestation. Men den är högst märklig - även småtryck (ej stenciler). Den långa förteckningen, om skrifternas omfång skiftar starkt - för som är överskådligt uppdelad i sex olika grupper, att vara gjord aven museiinstitution, där dess­ lättas upp av tidstypiska omslagsbilder tyvärr utom de ekonomiska resurserna för publikations­ utan uppgifter om upphovsman och årtal. Tryck­ verksamhet varit ytterst knappa. Det har i forsk· åren kan visserligen i regel lätt identifieras, dock ningens intresse ofta krävts stora personliga offer inte alltid. av de olika författarna för att möjliggöra en I förordet framhålles att bibliografin är av­ publicering av detta slag. sedd "att bidraga till en historisk överblick över Nordiska museet har genom sin karaktär inte institutionens aktiviteter under de gångna ett· haft möjligheter att som förlag skaffa sig på• hundra åren". Men den utgör därtill ett forsk­ litliga långkörare, det må gälla bibel-, psalm-, ningshistoriskt hjälpmedel av allmän räckvidd lag- eller kokböcker, som genom upplaga efter för kulturhistoria, etnologi och museiväsen i upplaga kunnat finansiera övrig mindre inkomst­ Sverige. Den möda bibliografins sammanställ• bringande utgivning. Museet har heller inte haft ning måste ha krävt är alltså inte bara en gärd tillräckligt investeringskapital för dyrbara åt minnet. planschverk, som på sikt kanske skulle varit själv• Atskilligt skulle också kunna skrivas om svensk bärande eller rentav vinstgivande. Istället har bokkonst med utgångspunkt från de böcker som den ekonomiska situtionen varit sådan, att ej direkt eller indirekt utgått från Nordiska mu­ ens ett blygsamt fyrasidigt utställningstryck seet. Anders Billow och Nordisk Rotogravyr är ibland vågat utges förrän en baksidesannons varit därvid namn som främst är att minnas. Utveck­ säkrad. lingen återspeglas i bibliografins omslag med Sam Owen Jansson har i sin inledning antytt Nordiska museets ärevördiga av den unge I. G. något om hur de ekonomiska besvärligheterna Clason tecknade runstensprydda sigill från 1881 övervunnits: annons- och donationsanskaffning på framsidan och jubileumsårets av Martin (för föreliggande volym tackas Berlingska Bok­ Gavler elegant komponerade brev- och bok­ tryckeriet i Lund), fonduppläggning, förenings• emblem på baksidan. bildning (så tillkom tidskriften Rig 1918) och samarbete med privata bokförlag. Till förteck- Sig/rid Svensson 37

KORTA BOKNaT/SER

Olaus lviagnus: Historia de gentibus Erik Andrtfn: Gammalt svenskt tenn. septentrionalibus (Romae 1555). Photo­ Ieaförlaget. Västerås 1972. 112 s., ill. lithographic reprint. With introduction by John Granlund. Rosenkilde & Bag­ Ieaförlaget har sedan länge utgett en lång rad av ger, Copenhagen 1972 [1973]. 37, (86), rikt illustrerade små handböcker om konsthantverk, 815 sid. Pris inb. da.kr. 740:-. åtskilliga samlade i serien Ur Kulturens samlingar, andra helt fristående. Men i båda fallen har förla• Det danska förlaget Rosenkilde & Bagger har en get egendomligt nog avstått från att i böckerna ge längre tid ägnat en del av sin utgivningsverksamhet en fortlöpande förteckning över denna dock nära åt fotolitografiska faksimileupplagor av äldre svår• samhöriga produktion. åtkomliga standardverk. Här må nämnas de 1966- Erik Andren var tidigare föreståndare för Nordis­ 70 publicerade nyutgåvorna av Carl Gustaf Warm­ ka museets högreståndsavdelning - nu omorganise­ holtz historiska bibliografi Bibliotheca historica rad - och hans bok bygger först och främst på det­ Sveo-Gothica (orig. utg. 1782-1817 med register ta museums mycket stora föremåls- och fotosam­ 1889) och konung Christian IV:s brev 1589-1648 lingar av svenskt tenn. Efter en instruktiv inledning (orig. utg. 1878-1947), eftersom de är av speciellt om tennet och dess behandling följer huvuddelen intresse för svenska forskare. Det är synnerligen av framställningen. Denna är ägnad de svenska tenn­ glädjande att förlaget nu gör den första latinska upp­ föremålens stilutveckling, det gäller främst kannor, lagan av Olaus Magnus Historia om de nordiska fol­ skålar och ljusstakar, och vi får här en samman­ ken med samma metod mera tillgänglig för nuti­ hängande skildring, som tidigare saknats. Den är dens kulturhistoriker. Den som behärskar svenska åskådligt belyst med ett utmärkt bildmaterial, som språket har att tillgå den genom Mikaelisgillet pedagogiskt förebildligt är valt och inplacerat helt åstadkomna översättningen (i fyra volymer utg. i anslutning till texten. 1909-25), som 1951 kompletterades med profes­ Att tennet i sin formgivning följt silvret är lätt att sor John Granlunds utomordentliga kommentarl , iakttaga. Men Andren har också framhållit åtskil• men den nu avsevärt förbättrade möjligheten att liga avvikelser, som främst betingats av de helt olika studera denna jämsides med originaltexten kan ej tillverkningsmetoderna: silversmeden smider, tenn­ överskattas. Faksimileupplagans inledning är en lätt gjutaren gjuter. Gjuttekniken har hindrat alltför överarbetad version av John Granlunds efterskrift svåra överdrifter i dekor och den har också medfört till kommentarbandet, som professor Peter Foote, en större likformighet. Gjutformarna var dyrbara London, gett en kongenial engelsk språkdräkt. Be­ ting, de gick i arv eller kunde vara ett helt skråäm• klagligtvis har Granlund varit så diskret beträffande betes gemensamma egendom. Och någon gelbgjutare sina egna insatser att han ingenstädes i denna inled­ kan rentav ha levererat samma formar till olika plat­ ning omnämner sin kommentar. Även om denna när• ser. mast ansluter till den svenska översättningen och är Tennföremålen var också mer nationella i sin på svenska, borde den vara användbar även för den form än silversmidets produkter. Andren pekar på som källkritiskt studerar den latinska texten men ej åtskilligt "typiskt svenskt": kannan med bandorne­ behärskar svenska språket, ty kommentaren påvisar, ring, den låga kallskålen, ljusstaken med åttkantig vilka auktorer som Olaus Magnus citerar eller lätt fot och fasetterat skaft. Den vackra lilla boken av­ omskriver, och återger ofta in extenso ordalydelsen slutas med en redogörelse för tennstämplar och är hos dessa. försedd med ord- och litteraturlista samt en förteck• Bokmarknaden har på senare år begåvats med en ning över tenngjutare i Sverige fram till 1912. mängd faksimileupplagor av handskrifter och tryck­ S.S. ta arbeten. Atskilliga lämnar från teknisk synpunkt en hel del övrigt att önska. Den nya Olaus Magnus­ upplagan är emellertid från alla synpunkter synner­ ligen välgjord. En västtysk officin har utfört arbetet Alan Gailey & Alexander Fenton (utg.) : efter en uppenbarligen mycket vältryckt förlaga. The Spade in Northern and Atlantic Förlaget hade gott kunnat ange, var detta exemplar Europa. Belfast 1970. 257 s., iII. av originalupplagan befinner sig. S.O.]. Vilken stor roll kulturens små beståndsdelar har spelat och alltjämt spelar i vår tillvaro har man för länge sedan kommit underfund med inom etnolo­ l Anmäld i Rig 1952, s. 58-69 av G. Carlsson. gisk och kulturhistorisk forskning. Man visste detta 38 Korta Boknotiser

särskilt väl när det gällde spaden: redskapet är ju pa åt museet den yttre formen för en på en gång ett attribut för ett odlingssätt som man inom agrar­ vetenskaplig och populär årsbok, som samtidigt etnologin och arkeologin sedan gammalt med all också borde vara "en stilren grafisk produkt". rätta kallat för spadkultur. Steget har tagits fullt ut "Anders Billow lyckades med detta svåra upp­ när det gäller spadens ekonomisk-historiska betydel­ drag - över all rimlig förväntan. Den grafiska se i ett symposium i Belfast, 19-22 mars 1968, som gestaltning som Billow gav Dredalus i förstlings• bar samma titel som det föreliggande arbetet. Ti­ utgåvan 1931 var banbrytande och helt enkelt den kan nog sägas vara mogen för en sammanställ• långt före sin tid. Stram, skön och värdig - i ning av de många undersökningar som ägnats detta linje med årsbokens avhandlingar - har Dreda­ redskap i Europas nordvästra del. lus stått sig praktiskt taget oförändrad genom Det bör med en gång anges att med den engel­ dessa mer än 40 år. Trots alla nya påfund och ska termen spade menar man alla de formella och modenycker inom den grafiska formgivningen". funktionella varianter som den svenska termen spade Citatet ovan är visserligen annonstext, men an­ kan innebära (grävspadar av otaliga typer, grep, mälaren instämmer. Att en periodisk publikation skärejärn eller bröstplog, svärhacka, flåhacka, brän• decennier igenom kan bibehålla en yttre form ningshacka, pikhacka samt diverse former av torv­ som visat sig ändamålsenlig är förvisso en till­ beredningens redskapskultur ). Samlingsverkets upp­ gång jämförbar med ett inarbetat varumärke. satser grupperas enligt tre huvudtema: spadodling, Man vill också lätt kunna känna igen en tid­ brännodling och torvodling. Det är ingen tillfällig• skrifts- eller årsboksserie i bibliotekets läss al eller het att den geografiska utbredningen koncentrerar på de egna bokhyllorna. Beträffande Dredalus sig främst till Europas atlantiska del och Nord­ formgivning kan dock påtalas, att slöseriet med europa, ett visserligen geografiskt icke samman­ blanka sidor är föga funktionellt men beror kanske hängande område som dock genom sina geologiska, på generösa pappersleverantörer. klimatologiska, växtgeografiska och övriga ekolo­ Att just årgång 1973 här uppmärksammas är giska förutsättningar var centrum för detta säregna något slumpmässigt men kan dock motiveras ur redskapskomplex. De flesta av bidragsgivarnas un­ innehållssynpunkt. Föreningen för svensk kultur­ dersökningsområden kännetecknas av att det egent­ historia utgav 1925 i sin bokserie G. Indebetous liga jordbruket är underordnat boskapsskötseln, Svenska aktiebrev före 1880. Sent omsider har markerna utgjordes av stora utägor och sönderhac• denna i viss mån fått en fortsättning i Ernst kade, små inmarker. I samtliga undersökningar läg• N athorst-Böös uppsats Industrihistorien återspeg• ger man stor vikt vid det historiska (arkeologiska) lad i aktiebrev. Aktiebreven, vilkas dekorativa ut­ materialet och markerar indirekt stor oföränderlig• styrsel kulminerade vid sekelskiftet, har i sin illu­ het i de odlingssystem som har de omtalade redska­ strering såväl grafiskt som industrihistoriskt in­ pen till produktionsmedel. Man talar bl. a. om för• tresse. Fabriksanläggningar och maskinell utrust­ historiska "spadmarker" och neolitiska torvodlingar ning återges ofta. och konstaterar en 1 OOO-årig tradition för en hel del I årsboken ingår också en minnesartikel över typer av de behandlade föremålen. civilingenjören Kurt Lindmark som fick ett tra­ Bland samlingsverkets 18 uppsatser (bland vilka giskt livsslut efter att ha skapat bl. a. två anlägg• Irland intar en särställning med 4 bidrag) finner ningar välkända för varje äldre stockholmare och man norska, danska och svenska studier. Från Sve­ huvudstadsbesökare: Katarinahissen och Brunke­ rige skriver N.-A. Bringeus om skärejärnet. Förutom bergstunneln. Att särskilt nämna i övrigt är att E. Estyn Evans lärda och vidsynta introduktion Dredalus med vackra färgbilder fortsätter Sverige finner man inte något bidrag som behandlar sitt runt sin museiserie över teknikhistoriskt intressan­ ämne utöver sitt begränsade undersökningsområde. ta anläggningar. Man skulle gärna ha önskat någon samlad översikt S.S. (gärna med utbredningskartor) över de behandlade objekten samt över de slutsatser som detta verk Nrersamfunnet i historisk lys. Utvalde ar­ sin helhet innebär för olika historiska discipliner. tiklar frå "Heimen" i 50 år. Red. av M.Sz Halvard Bjerkvik, Knut Mykland, ](iJrn Sandnes, Hans Try, Harald Winge. Uni­ Dredalus. Tekniska museets årsbok 1973. versitetsforlaget. Oslo, Bergen, Troms0 Red.: Sigvard Strandh. 218 s., iII. (med 1973. 250 s. många färgbilder). Pris inb. kr 45:-. Landslaget for bygde- og byhistorie ble stiftet i Vid tiden för funktionalismens genombrott i Sve­ 1920. Denne begivenhet er blitt understreket ved rige vände sig Tekniska museet till Anders Billow 50-årsjubileet ved at en nedsatt redaksjonskomite vid Nordisk Rotogravyr med uppdraget att ska- har tatt på seg opgaven å gi ut på nytt i bokform Korta Boknatiser 39

en del representative artikiel' som tidligere har blitt turens egna samlingar. Medarbetarna utgöres i offentliggjort i Jagets eget tids skrift Heimen. Det stor utsträckning av museets tjänstemän, som er skjellig grunn til å gjore Rigs lesere oppmerk­ vid sitt handhavande och utställande av musei­ som på denne boken, ettersom den inneholder en föremålen även fått sätta sig in i tillverkningen. lang rekke artikler av stor prinsipiell verdi. Det De har därvid skaffat sig ett hantverksmässigt går ikke an å gj engi innholdet av alle disse ar­ kunnande som är en av förutsättningar för att tikiene her, men no en få med spesielI interesse for i dessa ting till läsekretsen kunna förmedla ett etnologer bor likevei nevnes. begripbart vetande. Härvid har förvisso musei­ Knut Liestols artikkel om gransking av norsk chefen själv varit förebildlig och inspirerande. rettetradisjon som forst blev publisert i 1925, har Vad som i denna årgång framställes för läsarna beholdt sin friskhet. Srerlig interessant er Knut är bl. a. syreetsning och brännförgyllning av stål, Kolsruds innlegg om forholdet mellom etnologi, gördelmakarnas gjutningsteknik, korgmakarnas sosiologi og lokalhistorie (trykt 1961-1963). Hal­ flätningsmetoder och en sadelmakares arbetsupp­ vard Bjorkviks artikkel om tradisjon og gardshis­ gifter. Men vid sidan om dessa företeelser, som torie (trykt 1958-60) retter sokelyset mot inn­ existerat i närmiljö och nästan i samtiden, be­ delingen av driftsområdene og hvilken roll e hvert handlas också i tid och rum så avlägsna ting som enkelt område kan ha spilt i gardsdriften som hel­ hur de medeltida krukmakarna arbetade och hur het. At nestoren blant skandinaviske historikere den japanska raku-tekniken åstadkoms, en avsikt­ Halvdan Koht er representert, er l1aturligvis rett lig krakelering av glasyren. og rimelig. Hans artikkel tar for seg rikshistorie Högst älskvärt berättar i övrigt Gunilla Eriks­ og lokalhistorie (trykt 1952-54). Han understre­ son om "willow" , det kinesiska porslinsmotivet ker verdien av rettsdokumenter av alle slag. med tårepilen. Bengt Bengtsson presenterar olika Det er ingen grunn til her å gå i detaljer eller hantverksemblem såsom de möter på föremål i forsoke å evaluere gehalten i hver artikkel. Like­ Kulturens samlingar. Barbro Åstrand skriver om vel må det nevnes at de norske etnologer og lokal­ Folkliv i silhuett, det gäller den märklige vagn­ historikere fremhever at det materialet de bear­ makaren Sigfrid Svensson i Höör, död 1968. Han beider på vitenskapelig vis, må sees ut fra et histo­ förmådde inte med pennan men väl med saxen risk perspektiv. U ansett om en velger å anlegge att på en gång träffande och stilsäkert illustrera moderne, sosiologiske, sosialantropologiske betrakt­ sina uppteckningar till Folklivsarkivet, ett exempel ningsmåter på stoffet en undersoker, må likevei til på den icke helt ovanliga företeelsen: hantver­ syvende og sist historisk metodikk anvendes, hvis karen som konstnär. Till årsbokens längsta och sikre resultater skal oppnåes. värdefullaste bidrag hör Elisabet Ehrnst-Bäck• Boken vii utvilsomt bli en inspirasjonskilde for strands uppsats Spånkorgar i Örkened, som byg­ både lokalhistorikere og etnologer. ger på egna ingående fältarbeten och som även Ro. Gr. behandlar produkternas långväga försäljning. Helt okända för sentida generationer torde vara de besvärligheter som var förenade med att få till Kulturen 1973 (Mera hantverk). En års• stånd den välkända fontänen på universitetsplatsen bok till medl. av Kulturhistoriska för• i Lund. eningen för Södra Sverige. Red.: Bengt Härom berättar Axel Törje, som slutar med att Bengtsson & Anders Mårtensson. 192 s., framhålla att även här gäller utförandet ett syn­ il!. + 16 färgpl. Pris inb. 35: - (med­ nerligen förnämt hantverksarbete. lemsavgift kr 25: -l. s.s. Hantverkets kulturhistoria är ett outtömligt ämne. Att det därtill har förmåga att dra till sig såväl forskare-författare som läsare framgår av Kultu­ Mats Westerberg: Lefvernes Beskrifning, rens båda senaste årsböcker. Bidragen till före• utgiven och kommenterad av Magdalena gående årgång (anmäld i Rig 1972 s. 113 f) blev Hellquist. Acta bibliothecre Arosiensis så många att även årgång 1973 kom att ägnas åt VII. Stifts- och landsbiblioteket, Väster• hantverket. Samtidigt har medlemsantalet fått en ås 1973. (4)+15 +(2) +56 s., ill. stark tillväxt (f. n. över 24 000). Den enastående betydelse som Kulturens årsbok haft för med­ Matthias Westherberg (så skriver han själv sitt lems anskaffningen inbjuder till en allmän reflek­ namn och så stavas det i universitetsmatrikeln ) hette tion över orsaken härtill. Och svaret blir: en väl• en Uppsalastudent från södra Dalarne som på 1730- anpassad balansgång mellan forskning och popu­ talet satte sig ner och författade sin "levernesbeskriv­ lärvetenskaplig framställningsform, vilka båda kon­ ning". Han var visserligen bara något över fyrtio år kretiseras genom att konsekvent anknyta till Kul- men han hade upplevat mer än de flesta av sina sam- 40 Korta Boknotiser tida kamrater. Hela hans brokiga liv hade varit ett möda som Själevads hembygdsförening på att publi­ stort äventyr. cera material med anknytning till sitt arbetsfält. Född 1691 hade han till en början försörjt sig Hittills mest uppmärksammad i den skriftserie som såsom dräng eller biträde i bondgårdar och ämbets• föreningen ger ut är väl Gertrud Grenander-Nybergs mannahem. Så tog han värvning som soldat, korn Linodling och linnevävning i Själevad och dess till Skåne och deltog som trosskarl i det bekanta grannsocknar (1967, rec. i Rig 1968). slaget vid Helsingborg 1710. Aret därpå begav han Nummer 8 i serien innehåller en kortfattad be­ sig till Västerås skola och fick inträde där 20 år skrivning av båtsmansväsendet i Sverige och dess gammal. Tio år senare korn han - nu trettioårig - lokala utformning i Västernorrland. Skriften ger en upp i gymnasiet, och vid 42 års ålder reste han till översikt över sjöförsvarets historia i landet, båts• Uppsala, där han "efter mycket kiältande, bugande manshållets uppkomst, organisation och utveckling, och löpande" lyckades bli inskriven som student. med särskild hänsyn till de lokala variationer som Under alla dessa år var han i ständigt klammeri med uppstått i socknarna kring Själevad. Största utrym­ skolmyndigheterna, som tydligen visade stort tåla• met, halva sidantalet, har ägnats åt en förteckning mod. Sitt uppehälle förtjänade han genom att driva över Själevads båtsmän 1689-1880 och det fram­ handel med olika ting och lämnade efter några år går tydligt att det även är här som författaren lagt akademien för att bli sin egen företagare. Det var ner det mesta av sin forskarmöda. troligen år 1734 som hans levnadsteckning korn till. Ett kapitel som ger mersmak är det som handlar Originalet till levernesbeskrivningen är borta, om namnskicket inom denna intressanta yrkesgrupp. men två avskrifter finns bevarade (i Uppsala och i Varje rote fick under 1700-talet som regel ett sär• Västerås). Nu har stifts- och landsbiblioteket i Väs• skilt familjenamn, vilket ärvdes från båtsman till terås låtit ombesörja en utgåva av den originella båtsman. Namnen kan, som Linderson observerar, skriften för sin värdefulla serie Acta bibliotheca: indelas i olika distinkta grupper, bl. a. i namn med Arosiensis. För utgivningen svarar M. Hellquist, som anknytning till djurriket (t. ex. Björn), till yrkeslivet även skrivit en på grundliga arkivstudier byggd in­ (t.ex. Rånock), till egenskaper (t. ex. Frimodig), ledning om författaren och hans verk samt bifogat till byar i roten (t. ex. Nyland) osv. Detta är utan noggranna och utförliga kommentarer. tvekan korrekta iakttagelser, men frågan är väl om Det kan tyckas svårt att bestämma den genre, inte författaren är ute på villovägar då han hela ti­ som Westherbergs opus tillhör. Utg. förmodar med den är fixerad i tron att båtsmännen själva tog sina rätta att förf. tagit intryck av Dalins Argus, som ut­ namn. I analogi med denna tolkning skriver han kom vid samma tid. Men det är nog inte i samhälls• också att namn som Höna, Blyg och Enfaldig troli­ satirens förfinade sällskap som denne plumpe förf. hör hemma. Viktigare är enligt min mening att ge gen är att hänföra till en namngrupp som bygger akt på vad förf. själv säger om sitt verk. Han kal­ på självironi (!). Dessa namn röjer istället att båts• lar det personalier att "vid min jordafärd ... up lä• männen fick sina namn av överordnade, inte själva sas och eljest inga andra osanne, utspridne och up­ tog sig dem. dichtade". Det var i dåtiden mycket vanligt att man I framställningen om Båtsmännens sociala och själv författade sina personalia till tjänst åt den bli­ ekonomiska ställning framgår tydligt under vilka vande tjänsteförrättande prästen. Det är dylika per­ andliga och materiella villkor denna yrkesgrupp sonalier som Westherberg här travesterar och paro­ levat. Som underlag för sina slutsatser har Linderson dierar. Man behöver bara till jämförelse läsa An­ byggt på, förutom bouppteckningar, även bl. a. på dreas Bolinus gudsnådeliga personalier (rec. i Rig uppgifter om båtsmännens placering i kyrkorna och 1973 :125 f.) för att finna hur Westherberg följer frekvensen av intagna båtsmän och båtsman sänkor det gängse schemat men förgrovar och försimplar på fattighusen. Men ända fram till kapitlet Båtsman texten genom vulgära vändningar och slippriga no­ Warg har författaren skildrat yrkeskårens medlem­ tiser. Som tidsdokument besitter Westherbergs me­ mar som ett opersonligt kollektiv, ett betraktelsesätt moarer stort värde. vars relevans verkligen kan ifrågasättas. "Båtsman Hg PI. Warg" räddar till en del den slätstrukenhet som annars hade blivit ett ofrånkomligt resultat aven sådan inställning. Om Warg får vi veta att han vid sidan av sitt egentliga yrke är verksam både som Knut Linderson : Båtsmännen i Själevad, målare och skomakare. Vi blir vidare även upplysta Örnsköldsvik, Mo, Björna. Själevads hem­ om hans boendemiljö, hur han betraktas av sin om­ bygdsförenings skriftserie 8. 1973. 67 S., givning etc. Kort sagt, här har vi även människan ill. båtsmannen, han som annars helt höll på att komma bort. De lokala hembygdsföreningarna arbetar under skif­ tande former. Få är de som enskilt lägger ner så stor G. G.S.