Underklass Heterobranchia Stam Mollusca Klass Gastropoda Underklassen Heterobranchia Utgör En S.K
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
32 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna UNDERKLASS Heterobranchia STAM Mollusca KLASS Gastropoda Underklassen Heterobranchia utgör en s.k. mono Den traditionella indelningen av klassen snäckor, UNDERKLASS fyletisk grupp, dvs. den innehåller alla grupper som Gastropoda, i de tre underklasserna framgälade snäck INFRAKLASS SUBTERKLASS omfattas av den gemensamma stamformen, men inga or (Prosobranchia), bakgälade snäckor (Opistho ÖVERORDNING andra grupper. Heterobranchia omfattar den i sin tur branchia) och lungsnäckor (Pulmonata) baserades på ORDNING mono fyletiska infraklassen Euthyneura med omkring gälarnas placering eller frånvaro av gälar. Det har vi UNDERORDNING INFRAORDNING 365 arter i Sverige och ett par grupper som ligger utan sat sig att bland dessa är framgälade snäckor en poly ÖVERFAMILJ för Euthyneura. En av dessa är en infraklass som preli fyletisk grupp, dvs. den innehåller grupper som inte FAMILJ minärt kallas lägre Heterobranchia och som omfattar har en gemensam stamform. Såväl bakgälade snäckor SLÄKTE mestadels marina arter, varav fyra arter i svenska vat som lungsnäckor är i denna mening istället parafyle ten, men även familjen kamgälssnäckor, Valvatidae, tiska grupper, dvs. de innehåller inte alla grupper som med fyra svenska arter som främst lever i sötvatten. omfattas av den gemensamma stamformen. 1 2 3 4 Underklassen Heterobranchia kännetecknas främst av den inre anatomin (nervsystem, gälar, matsmältningssystem m.m.), och det är svårt att på den yttre morfologin avgöra om en art hör till Hetero branchia eller till någon annan grupp inom klassen snäckor, Gastropoda. Flera arter ser ut som typiska snäckor med ett omgivande, spiralvridet skal (1–6). Några har ett skal som helt eller delvis döljs av manteln (8–9). Slutligen finns det ganska många arter som helt saknar skal. Bland dessa finns de land levande sniglarna (7) och flera marina grupper, bl.a. naken- snäckor (10–12), mantelsköldssnäckor (13), säcktungesnäckor (14, 16) och simsnäckor (15). Bland nakensnäckor har en del arter långa ryggutskott (cerata) som innehåller giftförsedda näs- 5 6 selkapslar från bytesdjuren som utgörs av nässeldjur (12). Även vissa säcktungesnäckor, såsom skennudingar och gröngrening, har rygg utskott, vilka dock inte innehåller något gift. FOTO: MARC COCHU (1), NILS AUKAN (2), MANUEL ANTONIO E. MALAQUIAS (3), JONAS ROTH (4, 5, 6, 7), KLAS MALMBERG (8, 9, 12, 15), FREDRIK PLEIJEL (10, 11, 13, 14, 16) 7 8 9 gastropoda: heterobranchia • 33 1. Tandlösing Graphis albida (hav) – 2 mm 2. Toppvingsnäcka Limacina retroversa (hav) – 6 mm 3. Mindre träsnäcka Scaphander punctostriatus (hav) – 42 mm 4. Större kamgälssnäcka Valvata piscinalis (söt- och brackvatten) – 7 mm 5. Större sumpdammsnäcka Stagnicola corvus (sötvatten) – 30 mm 6. Fläcklundsnäcka Arianta arbustorum (land) – 20 mm 7. Spansk skogssnigel Arion vulgaris (land) – 140 mm 8. Fläckig manteldansare Akera bullata (hav) – skal 15 mm 9. Jättehavsmandel Philine quadripartita (hav) – kropp 70 mm 10. Långhornad sköldnuding Acanthodoris pilosa (hav) – 50 mm 11. Gulskäggsnuding Polycera faeroenis (hav) – 45 mm 12. Rödfläckig rygghorning Amphorina linensis (hav) – 20 mm 13. Dubbelvinge Pleurobranchus membranaceus (hav) – 120 mm 14. Svartvit skennuding Ercolania nigra (hav) – 8 mm 15. Änglavinge Clione limacina (hav) – 40 mm 16. Gröngrening Placida dendritica (hav) – 11 mm 10 11 12 10 13 14 13 15 15 16 16 34 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna Heterobranchia – en grupp med Mollusca) i landets fauna. Arterna i överordning stor mångfald säcktungesnäckor, Sacoglossa, lever oftast av alger. Underklassen Heterobranchia omfattar ca 33 200 ar Den vanliga arten blåprickig solbadare Elysia viridis ter, av vilka nästan 32 500 hör till infraklassen Euthy (bild nedan) har små skimrande blå prickar men kan i neura. I Sverige finns lite över 370 arter av vilka ca övrigt vara grön, röd eller gulaktig beroende på vilka 365 hör till Euthyneura medan åtta arter hör till grup alger den äter. Den har en extremt nära samverkan pen lägre Heterobranchia. Den senare innehåller någ med algerna, vilket har studerats i detalj särskilt hos ra marina arter (bl.a. tandlösing Graphis albida, bild 1 den närstående nordamerikanska arten Elysia chloro- föregående uppslag) och fyra sötvattenslevande arter tica. Det är ett triangeldrama som involverar snäckan, (bild 4); alla dessa är skalförsedda. Av ca 365 arter som algen och ett retrovirus. Snäckan tar upp kloroplaster hör till Euthyneura är ca 170 arter marina, fem arter (de organeller där fotosyntesen sker) från algcellerna är strikt brackvattenslevande medan de övriga ca 190 till sina egna celler. Ett retrovirus flyttar, med hjälp arterna är sötvattenseller landlevande lungsnäckor. av plasmider, de gener som reglerar fotosyntesen från Variation i form och levnadssätt är störst bland de kloroplasterna till cellkärnorna hos snäckan. Det gör marina arterna, även om de tävlar i artrikedom med att fotosyntesen kan styras av snäckan. Den är nu en de landlevande snäckorna. naturligt genmodifierad organism, som övergår från Den största marina gruppen inom Heterobranchia att äta alger till att sprida ut sina breda mantelflikar är nakensnäckor, ordning Nudibranchia, med 95 arter i solljuset och huvudsakligen vara soldriven. Snäckan i Sverige (bild 10, 11 och 12). Många nakensnäckor har förvandlats till ett så kallat plantimal, som kan ses har ett stort antal ryggutskott (cerata) i vilka de lagrar som både djur och växt (och virus) på samma gång. nässelkapslar från bytesdjuren, som utgörs av nässel Sjöharesnäckor, ordning Aplysiida, har bara två djur (bild 12). Andra saknar cerata och kan ha en platt representanter i svenska vatten. Vitprickig sjöhare mantel som täcker kroppen (bild 10). Dessa kan på Aplysia punctata är omisskänlig med sina långa, längs minna om den närstående ordningen mantelsköld rullade huvudtentakler som liknar haröron. Sjöharar näckor, Pleurobranchida (bild 13). kan bli storvuxna och arten svart sjöhare Aplysia vac- Av de övriga drygt 70 marina arterna i Sverige är caria från den amerikanska stillhavskusten kan bli ett 60tal skalförsedda (bild 3, 8 och 9), medan 13 nästan en meter lång och väga upp till 17 kg. Det gör arter saknar skal. De senare är i många fall mycket den till den i särklass största och tyngsta arten inom snarlika nakensnäckor (jfr bild 14 och 16 med bild Heterobranchia. 11 och 12), men de har annorlunda inre anatomi I det fria vattnet vid Bohuskusten kan man period och annat födoval och levnadssätt. Många av dem är vis under vinter och vår finna den pelagiskt levande mycket speciella och liknar inga andra blötdjur (stam arten änglavinge Clione limacina (bild 15 på före gående Blåprickig solbadare Elysia viridis, som hör till överordningen säcktungesnäckor, Sacoglossa, Änglavinge Clione limacina har tre par långa muntentakler äter alger och varierar i färg beroende på vilka alger den äter. Den tar upp de fotosyn- som kan krängas ut, som på denna bild, när den ska fånga tetiserande kloroplaster som finns i algerna till sina egna celler. Med hjälp av ett retrovirus byten. Bytesdjuren utgörs av toppvingsnäcka Limacina flyttas de gener som reglerar fotosyntesen från kloroplasterna till cellkärnorna hos snäckan. retroversa. När änglavingen inte fångar byten hålls mun- Det gör att fotosyntesen kan styras av snäckan, som har blivit en naturligt genmodifierad, tentaklerna indragna i kroppen som på bild 15 (föregående soldriven organism som är både djur och växt på samma gång. uppslag) och syns inte alls. FOTO: FREDRIK PLEIJEL FOTO: ALEXANDER SEMENOV / SCIENCE PHOTO LIBRARY gastropoda: heterobranchia • 35 uppslag), som placeras i ordningen simsnäckor, Ptero poda. Den har en spolformig kropp och simmar med slag av två plattade ”simfenor” som är utskott från manteln. Den ser skenbart änglalik ut men kan plöts ligt kränga ut sex långa tentakler ur munhålan för att fånga sitt byte, som utgörs av arten toppvingsnäcka Limacina retroversa (bild 2). Med tentaklerna håller änglavingen fast i toppvingsnäckans skal medan den sliter ut mjukdelarna med ett par knippen med kiti nösa krokar som sitter på sidorna av svalget. Ängla vinge och toppvingsnäcka finns i stora mängder som plankton ute i Nordatlanten och uppträder period vis vid svenska Bohuskusten. I Kosterfjordens djup vatten kan man finna en ännu märkligare simsnäcka som heter bläckfiskssnäckaPneumodermopsis paucidens. Den har framtill på huvudet en fångstarm med fem sugskålar, som hos en bläckfisk. I andra havsområ den finns arter med flera långa fångstarmar försedda med sugskålar. Det är därför inte så konstigt att man tidi gare trodde att bläckfiskarna utvecklats från dessa snäckor, men detta är i själva verket ett fall av s.k. pa Äggmassa från jättehavsman- rallell evolution. Sötvattenslungsnäckor, överordning Hygrophila del Philine quadripartita Jättehavsmandel Philine quadripartita (bild 9), som (bild 5), dvärglungsnäckor, ordning Ellobiida (bild som äts av flera små exemplar av gleshornad skennuding tillhör ordningen huvudsköldssnäckor, Cephala 6), och landlungsnäckor, ordning Stylommatophora Calliopaea bellula. spidea, lever grävande i mjuka lerbottnar vid bohus (bild 7), har avancerade ögon, vilka hos de två förra FOTO: KLAS MALMBERG kusten på grunt vatten och kommer bara upp till grupperna sitter vid basen av huvudtentaklerna och bottenytan under högsommaren. Plötsligt kan då hos den sistnämnda i spetsen av huvudtentaklerna. en mjukbotten på bara några få meters djup bli full Hos alla tre grupperna har gälarna tillbakabildats med upp