Hantverkarsvärd Mot Gentlemannaklinga En Komparativ Studie Av Fäktningsmanualer, Fäktningsmästare Och Folkgrupper Från Sent 1500- Tal

Kandidatuppsats

Hantverkarsvärd mot gentlemannaklinga En komparativ studie av fäktningsmanualer, fäktningsmästare och folkgrupper från sent 1500- tal

Författare: Pugh Eskelin-Milton Handledare: Steffen Hope Examinator: Johannes Ljungberg Termin: HT19 Ämne: Historia

Nivå: G2E

Kurskod: 2HI33E

The Sword of a Cutler Against the Blade of a Gentleman A comparative study about fencingmanuals, the masters of defence, and ethnic groups in the 1500s

Abstract The study compares fencingmanuals written 1599 by George Silver and by Joachim Meyer, most likely written 1568 and 1570 and the way they write about other countries and ethnic groups. This is interesting since it may give us a good picture of the difference in opinion between two fencingmasters with different cultures. George Silver is from England and calls himself a gentleman, while Joachim Meyer operates in Strasbourg and is a cutler by trade. It is also interesting because H.E.M.A practitioners still uses these manuals for practice and thereby may be influenced by the old master’s opinions. The conclusion is that both Silver and Meyer uses other ethnic groups and countries to advertise themselves. Silver does this by trying to sully the reputation of fencingmasters from other countries and therefore increase his own reputation. Meyer on the other hand tells people that he has learned fencing from different countries and that diverseness is a good thing. All in all, Silver writes more about other countries and ethnic groups than Meyer.

Nyckelord

Tysk-romerska riket, fäktning, Italien

Tack Här vill jag tacka Steffen Hope, min handledare som svarat på alla mina frågor och hjälpt mig mycket framåt i arbetet. Jag vill även tacka Dr. Caitlin Green och Dr. Catherine Hanley som hjälpte mig att få tag på material som annars hade varit svåråtkomligt. Jag vill även tacka Kim Råberg som lånade ut det ena svärdet i bilaga 1 och sist men inte minst Tilda Karlsson som hjälpte mig att tolka svårförståeliga delar av materialet och dessutom gladeligen hjälpte mig att förstå de fäktningstekniker jag läste om med svärdet i hand.

Författare: Pugh Eskelin-Milton Handledare: Steffen Hope Examinator: Johannes Ljungberg Termin: HT19 Ämne: Historia Nivå: G2E Kurskod: 2HI33E

Innehållsförteckning 1 Inledning 1 1.1 Syfte 2 1.2 Frågeställning 2 1.3 Bakgrund – länder 3 1.3.1 England 3 1.3.2 Tysk-romerska riket 4 1.4 Bakgrund - Fäktmästarna 5 1.4.1 Joachim Meyer 5 1.4.2 George Silver 6 1.5 Vapendefinitioner 8 1.6 Källmaterial 9 1.6.1 Avgränsningar 11 1.6.2 Teknisk information om källorna 12 2 Forskningsläge 12 3 Metod och teori 14 4 Analys 16 4.1 Silvers Syfte och kontext 16 4.2 Meyers Syfte och kontext 24 4.3 Silvers åsikter 28 4.4 Meyers åsikter 31 4.5 Jämförelse 33 5 Sammanfattning och slutdiskussion 35 Källor 39 Litteratur 39 Internetkällor 40 Tabell och diagramförtäckning 41

Bilagor

• Bilaga 1 – bilder på långsvärd. • Bilaga 2 – tabell 1: tabell över Silvers benämningar av länder och folkgrupper. • Bilaga 3 – tabell 2: tabell över Meyers benämningar av länder och folkgrupper. • Bilaga 4 – Diagram 1: jämförande diagram över informationen i tabell 1 och tabell 2.

1 Inledning Fäktningsmästare: en titel som jag tror många associerar till ädel strid och ridderlighet. Kanske ser man framför sig fäktningsscener från filmer som The Princess Bride eller tv-serier som Game of Thrones. Har man, som jag studerat Historical European Marshall Arts (H.E.M.A) så kan de första tankarna hamna på träning och tekniker. Man kanske även kan erinra sig namnet på en eller två mästare från förr och vilka tekniker som kommer från vems manual då dessa manualer fortfarande används för utlärning av fäktning. Något jag inte tror att många har som första tanke är att i dessa manualer så kan man hitta mer eller mindre väl dolda åsikter om andra ämnen. Det gör att fäktningsmästarnas åsikter kan leta sig in i det moderna samhället på gott och ont. Åsikter med till exempel rasistiska toner krockar med vår moderna världssyn men de kan ha varit helt normala då. Jag har därmed valt att studera två fäktningsmästare från sent 1500-tal, vilka åsikter spred de och därmed fortfarande har chans att sprida angående andra länder och folkgrupper, och varför de skrev ner dessa åsikter? Fäktningsmästarna jag har valt för det här arbetet är George Silver, en gentleman från England som skrev och tryckte sin manual Paradoxes of Defence 1599 och skrev manualen Bref Instructions1 samma år. Den verkar dock inte ha tryckts under hans livstid. Den andra mästaren är Joachim Meyer en hantverkare som bodde i Strasbourg. Han skrev första utgåvan av sin manual, i uppsatsen kallad Lundmanualen, någon gång på

1 Fullständig titel Bref Instructions Vpõ My Paradoxes of Defence; for the true handling om all mann[r] of weapons together w[t] the fower grownds & the fower gou[r]nors w[ch] gouernours are left out in my paradoxes w[t]out the knowledge of w[ch] no Man can fight [s]af.

1(45)

1560-talet, förmodligen 1568. Manualen trycktes i en något ändrad form 1570. Han skrev även delar av Rostockmanualen 1570.

1.1 Syfte

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka åsikter angående olika folkgrupper och länder fäktningsmästare från sent 1500-tal försökte kommunicera till sina läsare. Det är intressant både för att det kan ge en inblick i de samhälle dessa fäktningsmästare levde i. Detta ifrån ett perspektiv från förmodligen väl ansedda och bildade personer som ändå inte nödvändigtvis var adliga eller ens rika. Det är även intressant ur ett modernt perspektiv då H.E.M.A, såvitt jag förstått det, är en växande sport som utövas i stor del av världen. Därmed trycks historiska manualer upp på nytt och sprids över världen. De får en helt ny läsarskara och nya chanser att sprida sina budskap. Jag har själv hört folk i olika H.E.M.A-sammanhang som till exempel har läst Silvers manualer och sedan påstått att italiensk fäktning är lite ”töntig”. Här ska påpekas att jag uppfattat dessa kommentarer som skämtsamma men trots det så är det ett tecken på att Silvers kommentarer om en annan folkgrupp har satt sig, om än inte på ett seriöst sätt.

1.2 Frågeställning

Uppsatsens frågeställning lyder: Hur skriver 1500-talets fäktningsmästare om andra länder och folkgrupper och varför? Arbetet har visat att George Silver till stor del talar ner andra länder och folkgrupper medan Joachim Meyer är betydligt mer positiv. De har även flera potentiella syften men det tydligaste är samma för båda. De marknadsför sig själva som fäktningsmästare. Silver genom att smutskasta andra och Meyer genom att visa på sin breda kunskap hämtad från olika delar av Europa. Det här har jag kommit fram till med

2(45)

hjälp av dessa hjälpfrågor: Är det vissa länder och folkgrupper som blir upp eller nertalade och vad kan det i så fall finnas för anledning till det? Påverkas fäktningsmästarna av förhållanden till andra fäktningsmästare och av sina sociala och kulturella bakgrunder? Utgår fäktningsmästarna från ämnet fäktning i sina kommentarer eller varierar ämnet? Slutligen var det även intressant att se ifall fäktningsmästarna nämner var de har lärt sig sina egna kunskaper om fäktning och om man kan utläsa något av det.

1.3 Bakgrund – länder

1.3.1 England Under Henrik VIII Tudors regeringstid, 1509-1547, blev det religiöst oroligt då kungen bröt med den katolska kyrkan. Henrik VIII upplöste även många kloster och sålde deras mark till överklassen. Efter Henrik VIII tog hans son Edvard VI över, Edvard VI var starkt troende protestant men regerade bara en kort period innan han dog och hans syster Maria som var starkt katolskt troende, tog över tronen. Även hennes regeringstid var kort. Efter henne kom hennes halvsyster Elisabet till tronen och då hon var protestant så vann den tron sin plats i England. Dock blev den engelska kyrkan en form av medelväg mellan protestantism och katolicism.2 Under den elisabetanska eran fans det en hotbild mot England från bland annat Spanien, Skottland och Frankrike.3 Då Elisabets legitimitet var ifrågasatt av många katoliker så sökte hon sig till protestantismen.4 Speciellt orolig var hon för Katolska makter som Spanien och Skottland.5 Det spanska hotet visade sig vara grundat i sanning då den spanska armadan anföll 1588 det sjöslaget slutade i engelsk seger och ledde till ett krig som pågick till 16046

2 Wiesner-Hanks [red.] 2018 s. 426. 3 Rystad 2004 s. 133 – 134. 4 Rystad 2004 s. 130 – 132. 5 Rystad 2004 s. 132. 6 Rystad 2004 s. 133 – 134.

3(45)

1.3.2 Tysk-romerska riket 1517 skrev Martin Luther sina 95 teser och i mitten på 1500-talet så anslöt sig tyskar från alla samhällsklasser till protestantismen. På 1520-talet började även regenter i vissa områden konvertera.7 I början på 1500-talet uppstod även oroligheter bland bönderna vilket resulterade i det tyska bondekriget 1525 som adelsmännen snabbt krossade.8 Det Tysk-romerska riket låg i mitten av Europa och hade nära relation med vissa andra länder i Europa.9 Kejsare Karl V hade i sin besittning landområden från Österrike till Spanien och även utanför Europa.10 På 1550-talet så har Tysk-romerska riket även nära kontakt med Ungern då deras regent och Karl V båda kommer från den Habsburgska släkten.11 Men då Tysk-romerska riket var en samling av mer eller mindre självständiga områden och inte var enat på samma sätt som många andra kungariken så hade kejsaren svårt att sätta upp en enad front mot reformationen och under Karl V:s tid som kejsare utbröt det religiöst krig i kejsardömet. Då de Habsburgska trupperna redan var upptagna med att strida mot Osmaner och franska kungahuset så kunde de inte stå emot de protestantiska styrkorna och 1555 skrevs den Augsburgska freden på som tillät de olika områdena i kejsardömet att själva välja, mellan Luthers kristendom och katolicism.12 1556 abdikerade Karl V, han gav sin makt i Nederländerna och Spanien till sin son och Kejsarmakten till sin bror.13 Bland de självstyrande områdena i Tysk-romerska riket fans stora landområden som äges av de sju kurfurstarna, därtill kom även runt 100

7 Wiesner-Hanks [red.] 2018 s. 421 – 424. 8 Wiesner-Hanks [red.] 2018 s. 424. 9 Weston Evans [red.] 2012 s. 3. 10 Rystad 2004 s. 155. 11 Weston Evans [red.] 2012 s. 261 – 262. 12 Wiesner-Hanks [red.] 2018 s. 425. 13 Wiesner-Hanks [red.] 2018 s. 425.

4(45)

områden som ägdes av landsfurstar och några hundra mindre områden som även de var praktiskt taget självständiga,14 däribland fristaden Strasbourg som var en viktig protestantisk stad.15 Strasbourg räknades till den ledande staden i sydvästra Tyskland och var en handelsstad längs med Rhen floden. På grund av sin förhållandevis avlägsna position kunde staden, förutom att vara självständig även, behålla ett antiimperialistiskt förhållningssätt tills det Schmalkaldiska förbundet föll 1546-1547.och staden blev tvungen att ta imperiskt parti16 Schmalkaldiska förbundet var ett protestantiskt försvarsförbund inom Tysk-romerska riket.17 Strasbourg höll trots allt kvar vid sin vikt under hela Karl V:s regeringstid men efter 1555 började staden tappa sin betydelse.18

1.4 Bakgrund - Fäktmästarna

1.4.1 Joachim Meyer Eftersom Joachim Meyer inte är ett unikt namn så är hundraprocentigt säker fakta om hans tidiga liv omöjlig att få fram. Risken finns alltid att man blandar ihop honom med någon annan. Men av allt att döma så föddes Joachim Meyer i Basel 1537. Han var son till bokförsäljaren Jacob Meyer och Anna Freund. Joachim Meyer bör ha tillhört högre medelklassen och var välutbildad, man kan även anta att han var protestantiskt kristen.19 1560 gifter sig Joachim Meyer med änkan Apollina Rülmann och vid det här laget har han flyttat till Strasbourg, en fri stad under Tysk- romerska riket, där han genom sitt giftermål fick medborgarskap. I Strasbourg arbetade Joachim Meyer som knivsmed och var medlem i det allmänna gillet för metalhantverk.20

14 Rystad 2004 s. 155. 15 Forgeng i Meyer 2018 s. 3. 16 Koeningsberger, mosse och Bowler 1989 s. 108 – 109. 17 Nationalencyklopedin www.ne.se ”schmalkaldiska förbundet” (avläst 07.01.2020). 18 Koeningsberger, mosse och Bowler 1989 s. 108 – 109. 19 Forgeng i Meyer 2018 s. 2 – 3. 20 Forgeng i Meyer 2018 s. 2 – 4.

5(45)

Utöver sitt hantverksarbete studerade Joachim Meyer fäktkonst och det finns ett flertal dokumenterade fall där han ansökte om tillstånd om att hålla fäktningstävlingar.21 1561 hade Meyer minst en dokumenterad elev vid namn Christoph Elias. Bland högt uppsatta människor med koppling till Meyer finns bland andra greve Otto von Solms-Sonnewald som bör ha varit elev till Meyer och även har fått Lundmanualen dedikerad till sig.22 1570 Tryckte Meyer upp ” Kunst des Fechtens” ett vackert skrivet och illustrerat verk som krävde ett lån på 300 av dåtidens kronor, vilket representerade flera årsinkomster för en man i Meyers ställning. Trotts den höga risken det var för Meyer så fungerade det bra som ett sätt att göra reklam för sig och Meyer drog till sig blicken av hertig Johann-Albrecht I av Mecklenburg-Schwerin. Meyer blev kallad till hertigens hov för att arbeta som fäktningsmästare. I januari 1571 begav sig Meyer på den långa resan till hertigens hov, denna resa blev förmodligen Meyers död då han bara någon månad senare, den 24 februari, dog förmodligen av sjukdom.23

1.4.2 George Silver Det är inte mycket känt om Silvers liv och släkt men det vi vet tyder på att han var en uppstående gentleman från England med släkt med fin historia, viktiga kontakter och förmodligen ingen brist på pengar. Han var släkt med Sir Bartholomew Silver. Bartholomew hade blivit dubbad till riddare av Edvard II.24 Därmed ser vi att George Silver kommer från en, i alla fall tidigare, fin familj med långtgående rötter i England, även om det inte förtäljer vilken status familjen hade på George Silvers tid. George Silver hade även någon form av ekonomiskt partnerskap med en Sir Arthur Aston.25 Med andra ord hade familjen fortfarande fina kontakter. Det finns två personer med detta namn som skulle kunna vara Silvers ekonomiska partner,

21 Forgeng i Meyer 2018 s. 5. 22 Forgeng i Meyer 2018 s. 5. 23 Forgeng i Meyer 2018 s. 6 – 7. 24 Turner och Soper 2016 s. 79. 25 Turner och Soper 2016 s. 79.

6(45)

dessa personer är av allt att döma far och son. Fadern, som är den mindre kända av dessa, passar bättre in i tiden, han var soldat från Fulham, Middlesex,26 han blev guvernör över provinsen Avalon någon gång mellan 1625-1627. Vissa källor nämner att han återvände till England 1627 för att medverka i en militär kampanj i Frankrike och dog samma år.27 Hans son med samma namn, är något ung för att vara Silvers ekonomiska partner då han föddes någon gång mellan 1590-1593.28 Utöver det så passar han bra in. Även han var soldat, officerare i kungliga armén, reste runt i Europa och medverkade i militära kampanjer för ett flertal olika länder och slogs till exempel både med och mot både Polen och Sverige vid olika tillfällen. 1640 blev han utnämnd till greve av Northumberland och 1641 blev han dubbad till riddare, men fick ändå inte slåss för kungen i inbördeskriget då han var katolik.29 Några saker som man med säkerhet kan säga om George Silver är att han levde på slutet av 1500-talet, något senare än Meyer. Han släppte sin manual Paradoxes of Defence 1599. I sin manual Bref Instructions benämner sig George Silver som en gentleman.30 Av det kan vi inte med säkerhet säga vilken status han hade i samhället, men att han kommer från de högre klasserna vågar jag ändå anta. Jag vågar även anta att Silver här vill beskriva sig som en bildad och lite finare person. Att vara skrivkunnig är även det en fjäder i hatten i antagandet om social status.

26 Basil, Morgan ”Aston, Sir Arthur (1590x93–1649)” Oxford Dictionary of National Biography, 23.09.2004, hämtad 22.12.2019. 27 https://www.heritage.nf.ca/articles/politics/proprietary-arthur-aston.php, Memorial University of Newfoundland, hämtad 29.12.2019. 28Basil, Morgan ”Aston, Sir Arthur (1590x93–1649)” Oxford Dictionary of National Biography, 23.09.2004, hämtad 22.12.2019. 29 Basil, Morgan ”Aston, Sir Arthur (1590x93–1649)” Oxford Dictionary of National Biography, 23.09.2004, hämtad 22.12.2019. 30 Silver 1898 s. 72 – 73.

7(45)

Silver riktar sitt förbrev till Paradoxes of Defence till Lord Robert greve av Essex och Ewe, en man med sju rader värt av titlar.31 Det gör han för att hans text ska få beskydd av denna högt uppsatta person då hans text skiljer sig en del från den rådande fäktningsnormen.32 Dedikationen kan även potentiellt vara för att se till att bli i god nåder hos denna adelsman, vilket såklart är positivt om man säljer in sig själv som fäktningsmästare. George Silver kan ha omkommit på Irland samma år som han släppte sin manual. Där han potentiellt slogs som svärdsman i greve Roberts armé,33 men hans exakta öde är inte känt. Annan intressanta fakta om George Silver är att han anser sig ha perfekt kunnande i alla sorters vapen.34 Och sätter kunskapen om fäktning som den högsta konsten efter gudomligheten.35

1.5 Vapendefinitioner

Här kommer en kortare förklaring av vapnen som nämns för att tydliggöra skillnaden mellan dem. Jag har till stor del använt Olle Cederlöfs definitioner från boken Vapnens historia. Enhandssvärd, ofta bara kallat Svärd ska hållas i en hand. Det har ofta en parerstång som skyddar handen från hugg och får svärdet att anta en korsliknande form. Parerstången är ofta lätt böjd upp mot klingan.36 Svärdet kan vid civilt försvar användas tillsammans med en liten sköld, en så kallad bucklare. Rapir är ett Långt smalt svärd med italienskt och spanskt ursprung som huvudsakligen är ett duellvapen. 37 Cederlöf påstår att de

31 Silver 1898 onumrerad sida 1 The Epistle. 32 Silver 1898 The Epistle. 33 Wright, Stephen ”Silver, George (fl.1580-99)” Oxford Dictionary of National Biography, 23.09.2004, hämtad 22.12.2019. 34 Silver 1898 s. 1. 35 Silver 1898 s. 2. 36 Cederlöf 1965 s. 29. 37 Cederlöf 1965 s. 37 – 38.

8(45)

endast kan användas till stick, 38 vilket är en kommentar jag inte håller med om, både då jag personligen har sett personer hugga sönder saker med moderna reproduktioner av rapirer. Dessutom skriver Silver att traditionen/förbudet mot att hugga med rapirer är en dålig tradition/förbud39. Det tyder på att de hade hugg kapacitet men att den inte skulle användas på det sättet utan i huvudsak var ett stickvapen. Långsvärdet även kallat en och en halv hands svärd är som namnet antyder ett långt svärd som kunde användas antingen med en eller två händer.40 För att se skillnad på vanliga långsvärd och modellen av träningslångsvärd Meyer skriver om se bilaga 1 Dusack/dusagg/tesak är en form av Enhandssvärd med svagt böjt blad. Istället för parerskydd så var handtaget väldigt brett och hade ett hål i mitten för fingrarna så att andra halvan av handtaget skyddade dem.41 Vapnet är vanligtvis tillverkat i trä eller läder och endast till för sportfäktning42

1.6 Källmaterial

Arbetets källor är två manualer av George Silver vid namn Paradoxes of Defence tryckt 1599. Originalet finns i arkiven på British Museums bibliotek med nummer 34,192 och Bref Instructions43 med nummer sloane MS. No. 376. av allt att döma skriven 1599 men inte tryckt fören 1898. Då den trycktes tillsammans med Paradoxs of Defence i en samling som heter The Works of George Silver; Comprising ”paradoxes of Defence” [printed in

38 Cederlöf 1965 s. 37 – 38. 39 Silver 1898 s. 23 – 24. 40 Cederlöf 1965 s. 30. 41 Cederlöf 1965 s. 42. 42 Forgeng i Meyer 2018 s. 19 – 20. 43 Den fullständiga titeln är Bref Instructions Vpõ My Paradoxes of Defence; for the true handling om all mann[r] of weapons together w[t] the fower grownds & the fower gou[r]nors w[ch] gouernours are left out in my paradoxes w[t]out the knowledge of w[ch] no Man can fight [s]af. Jag har valt att använda en förkortad version av titeln i arbetet för att spara tid och plats.

9(45)

1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the British Museum]. Det är ur det samlingsverket jag har hämtat mina källor. Denna utgåva har även ett förord av Cyril G. R. Matthey och även marginalanteckningar som antas vara av Cyril G. R. Matthey. Matthey är personen som har sammanställt den här utgåvan av Silvers verk. Till hjälp hade han, förutom originalen, en tidigare transkription av Bref Instructions gjord av en ”mister London”, som hittade Bref Instructions i arkivet och med tillåtelse och uppmuntran av Kapten Hutton. Hutton i sin tur hade fått transkriptionen vid ”mister Londons” död, ska även ha varit en mycket duglig fäktare och författare av fäktningstexter själv. Även en Kapten Thimm blev konsulterad, han ska ha uppmuntrat arbetet.44 Matthey är inte historiker i första hand utan är kapten i engelska armén och fäktare. Hans syfte med att sammanställa de gamla manualerna är i första hand att ge fäktningstips till armén. Jag har valt att använda mig av båda Silvers manualer då det är uppenbart att de var menade att läsas tillsammans. Att bara läsa den ena hade därmed kunnat göra att man missat vital information för korrekt tolkning. Ifrån Meyer har jag undersökt en manual och ett manualfragment. Manualen jag har använt är delvis som en tidig version av manualen Kunst des Fechtens (the Art of Combat) som trycktes 1570 men skiljer sig också markant på vissa ställen.45 Manualen finns i original i Lunds universitetsbiblioteks specialsamlingar och har, såvitt jag kan se inget bestämt namn. Här ska nämnas att jag endast har haft tillgång till originalet digitalt och det inte finns någon digital bild av manualens pärm. Det närmsta jag kan se som en titel på originalet är ”Joachim Meyer fäktbok” eftersom denna titel är på svenska är det uppenbarligen inte originaltiteln. Lunds universitetsbibliotek verkar ha valt att kalla manualen för ” Gründtliche

44 Matthey i Silver 1898 s. v – x. 45 Forgeng i Meyer 2018 s. 1 – 2.

10(45)

Beschreibung des Fechtens”. Den har vad arkivet kallar ”tidigare signum” B. N. Msc. N. 37 (G. J. Sommelius). Msc. A 4o 2 (P. Wieselgren), och nuvarande hyllsignum Ämnesordnade handlingar: Gymnastik [Meyer] men inget utskrivet arkivnummer. Jag har i huvudsak arbetat med versionen av manualen som är översatt till engelska av Jefferey L. Forgeng i boken The Art of Sword Combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship och kallas i boken för antingen The Art of Sword Combat eller för The Lund manuscript Jag kommer att använda uttrycket ”Lundmanualen” varje gång jag nämner den för att minimera förvirringen. Av Meyer har jag även använt ett kortare fragment som även det finns publicerat och översatt i boken The Art of Svord Combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship Även detta manualfragment går under många namn, men jag kommer för enkelhetens skull använda namnet Rostockmanualen efter platsen där originalet är förvarat, Rostock universitetsbibliotek, mss. Var. 82 Jag valde just dessa två arbeten av Meyer istället för hans färdigställda manual från 1570 i hopp om att hitta mer rena åsikter och andra kommentarer som potentiellt skulle ha redigerats bort inför tryck av den färdiga manualen.

1.6.1 Avgränsningar Jag valde Silver och Meyers manualer då de levde förhållandevis nära varandra i tiden men ändå hade väldigt olika utgångspunkter för att skriva sina manualer. Jag valde dem även då de är två av de fäktningsmästare vars verk fortfarande används inom H.E.M.A och därmed fortfarande är väldigt aktuella. Då uppsatsens ämne går att diskutera betydligt mer än vad det finns utrymme för här så valde jag att begränsa mig till endast två fäktningsmästare. Att analysera fler hade inte varit görbart på den tid och med de avgränsningar jag har arbetat med och man måste tyvärr även räkna med potentiella språkbarriären när man avgränsar sitt material.

11(45)

1.6.2 Teknisk information om källorna Källmaterialet av Silver är tryckt 1898 vilket leder till att vissa tecken och förkortningar används som inte används i dagens språk och därav har behövt tolkas. Dessa tolkningar är mina egna och även om jag är förhållandevis säker på korrektheten av mina tolkningar så skriver jag ändå den här kommentaren som en förklaring vid potentiella funderingar hos läsaren. Det ålderdomliga trycket gör även att vissa tecken inte går att skriva på en modern dator. När jag har citerat källan så har jag så långt som möjligt använt de exakta tecken som använts. När jag av tekniska skäl har varit tvungen att ändra ett tecken till en modern bokstav så har jag satt ändringen inom [hakparentes], för att tydliggöra vad jag har gjort. Källan från Meyer är översatt till modern engelska från 1500- tals tyska av Jeffrey L. Forgeng, adjungerad professor i humaniora på Worcester Polytechnic Institute och kurator över vapen, rustningar och medeltida konst på Worcester Art Museum. Han är tydlig med sin översättningsproses och har dessutom fler översättningar från samma tidsperiod inom samma ämne i bältet.

2 Forskningsläge När jag tittade på tidigare forskning så försökte jag lägga ett brett nät. Jag läste tidigare forskning angående både specifika fäktningsmästare och fäktning, men även mer bred forskning som tog upp mer allmänna sociala och kulturella förhållanden i Tyskland och England och även större sociala förhållanden i Europa. Detta för att få en bild och förståelse för tiden och platserna mitt källmaterial kommer från och på det sättet kunna sätta in källorna i ett större sammanhang, något som var nödvändigt för att kunna besvara delar av min frågeställning. Som överblickande litteratur över tidsperioden har jag använt Europa i världen ca 1500-1700; Expansion och integration av Göran Rystad. Ett mycket övergripande verk som i korthet tar upp bland annat England och

12(45)

Det heliga romerska riket av tysk nation eller som jag föredrar det Tysk- romerska riket. The Italian Encounter with Tudor England: A Cultural Politics of Translation av Michael Wyatt har använts då den talar om just hur man såg på främlingar i England. Då speciellt på italienare, men den tar även i korthet upp andra så kallade främlingar. En annan bok som även den har använts för att få en bra bild av det engelska samhället är England in Shakespear´s days av G. B. Harrison. Denna bok är en samling av texter från den elisabetanska tiden som har blivit utvalda just för att de visar på det engelska samhället under den perioden. The Holy Roman Empire, 1495-1806: a European perspective av Robert John Weston Evans har använts för att ge en bild av den tyska eller tysk-romerska kulturen på 1500-talet. För att få en närmare bild av Joachim Meyer har jag använt tidigare forskning som gjorts av Jeffrey L Forgeng och Olivier Dupuis, respektive, från boken The Art of Sword Combat: a 1568 German Treatise on Swordsmanship båda forskarna har sammanfattat den något knapphändiga fakta som finns om Joachim Meyer. För fakta angående George Silver har jag i första hand använt introduktionen i The Works of George Silver. Introduktionen är skriven av Cyril G. R. Matthey för tryckningen 1898. Även boken ”Methods and practice of Elizabethan swordplay” av Craig Turner och Tony Soper och artikeln om George Silver från Oxford Dictunary of National Biography har använts. För att få inblick i den allmänna fäktningskulturen på sent 1500 tal så har jag använt boken ”Methods and practice of Elizabethan swordplay” av Craig Turner och Tony Soper. boken verkar i första hand vara tänkt att hjälpa artister och scensättare att lyckas få till fäktning i sina uppträdande på ett korrekt sätt. Men den ger även en bra historisk bild och var speciellt hjälpsam då en av de fäktningsmästare den tar upp är George Silver.

13(45)

För allmän information om vapen har jag använt Vapnens historia av Olle Cederlöf. Boken ger korta beskrivningar av historiska vapensorter. Blad annat tar han upp 1500-talets vapen: både visuella och skrivna förklaringar om hur olika vapen såg ut och användes.

3 Metod och teori Det här arbetet har utförts med hjälp av hermeneutisk argumentationsanalys. Jag har tagit alla argument angående olika länder och folkgrupper och tolkat dem utifrån sin samtid. För att det skulle vara möjligt läste jag in mig på tidigare forskning angående tiden och de länder de olika fäktningsmästarna kom från för att på det sättet göra tolkningar av materialet med så stor säkerhet som möjligt. Det här är alltså till större delen en kvalitativ undersökning. Först läste jag igenom allt källmaterial jag hade till förfogande för att få en helhetsbild. Därefter gick jag in på detaljnivå och riktade in mig på intressanta detaljer och argument som sedan analyserades närmare. För att göra undersökningen lättare och tydligare både för mig och för läsare valde jag även att ha en kvantitativ del i min undersökning. Varje relevant argument har räknats, analyserats och sedan sats in i diagram. Kommentarerna hamnar i olika staplar i diagrammet beroende på vilken folkgrupp eller land de talar om och ifall de är negativa, positiva eller neutrala kommentarer. Det här arbetssättet har både positiva och negativa sidor. På den positiva sidan är att det är ett mycket noggrant arbetssätt som genom tolkning låter mig komma nära fäktmästarna och förstå mig på texterna bättre. Att ha både kvalitativ och kvantitativ metod gav mig en tydlig bild av materialet. På den negativa sidan finns problemet som finns med alla tolkningstunga metoder. Olika personer kan tolka materialet olika då man alltid färgas av sin egen samtid. Därför försökte jag att noggrant gå igenom mitt tankesätt vid

14(45)

tolkningar så att i de fall jag kan ha blivit färgad så bör man kunna se det i arbetet. Jag har även använt mig av en kulturhistorisk inriktning för att komma ännu närmare mitt ämne. Jag har i stora drag utgått från Robert Darntons teori om kulturchock, där man ska försöka trycka undan sin känsla av närhet och förståelse för hur historiens människor tänker och sedan undersöka det som känns oförståeligt.46 I det här fallet är till exempel Silvers uppenbara ogillande av italienare en av dessa oförståeliga faktorer som jag har valt att dyka djupare i eftersom England under perioden hade andra, närliggande länder som man hade större anledning att vara mer fientlig emot. Utöver detta har jag även undersökt manualernas syfte och kontext ut ett textanalytiskt perspektiv. Det har hjälpt mig att besvara frågan om varför de skriver som de gör med anledning av deras bakgrund andra förhållanden som påverkade texterna. En text färgas alltid av sin tid vilket kallas kulturkontext. Jag kommer i detta läge utgå från Hellspong och Ledins metoder.47 De är språkvetare men i boken jag använder beskriver de endast metoder för textanalys och de tar bland annat exempel i historiska texter. De talar bland annat om vad de kallar ”den sociala organisationen” vilket handlar om handlingsmönster i olika samhällen: Som till exempel att vissa lär sig läsa och att det finns ett intresse för fäktning. De talar även om den ”andliga kulturen” vilket är tankar och åsikter med mera som folk i samhället har.48 Denna undersökningsmetod har varit mycket hjälpsam i min undersökning.

46 Darnton 1987 [1984] s. 7 – 9. 47 Hellspong och Ledin 1997 s. 58 – 59. 48 Hellspong och Ledin 1997 s. 58 – 59.

15(45)

4 Analys En av många stora skillnaderna mellan Meyer och Silver är vad de skriver angående olika länder och folkgrupper. Innan man ens börjar tolka innebörden av deras kommentarer så ser man tydligt att George Silver genom sina två texter nämner olika länder och folkgrupper betydligt oftare än vad Joachim Meyer gör. Silver har 98 kommentarer som rakt ur talar om olika länder och folkgrupper medan Meyer endast har sju rena kommentarer angående samma sak och två bilder som är intressanta i sammanhanget. Jag har undersökt 134 sidor av Silver och 108 av Meyer så det finns en liten skillnad på mängden text, men inte tillräckligt för att på det sättet förklara bort den stora skillnaden i mängd kommentarer.

4.1 Silvers Syfte och kontext

Silver nämner aldrig var han har lärt sig att fäktas. Men han vill uppenbarligen att hans fäktning ska kopplas till England och långa, stolta traditioner då han är mycket tydlig med att han anser att förfädernas stridskonst var den rätta.49 Även om Silver skriver en hel del angående olika länder och folkgrupper så håller han sig hela tiden till ämnet fäktning på ett eller annat sätt. Något Silver påpekar ofta är att rapiren är ett bristfälligt vapen. Bland problemen finns att rapiern helt enkelt är för lång,50 och att med ett bristfälligt vapen går det inte att strida med perfekt försvar. Något Silver anse är det viktigaste i strid.51 Paradoxes of Defence har två delar som fungerar som förbrev. I det första förbrevet förklarar Silver att han anser att folk tidigare i historien hade anskaffat sig det perfekta försvaret med hjälp av korta vapen och att det

49 Silver 1898 onumrerad sida 3 The Epistle. 50 Silver 1898 s. 3 – 4. 51 Silver 1898 onumrerad sida 2 – 3 The Epistle.

16(45)

är dumdristigt att överge dessa korta vapen till fördel för längre vapen, som till exempel rapiren som han anser att många gjorde under tiden han skev sina manualer. Han påpekar även att rapiren är som en leksak för barn och inte ett vapen för vuxna. Det sägs tillsammans med fler nervärderande kommentarer angående rapiren. Tillsammans med dessa kommentarer om rapirer och andra långa vapen nämner han italienska, spanska och franska fäktare, då det är dem han beskyller för att lära ut dessa vapen.52 Som ett exempel på det kan vi ta citatet,

[…] while we like degenerate [s]onnes, haue for[s]aken our forefathers vertues with their weapons, and haue lu[s]ted like men [s]icke of a [s]trange ague, after the [s]trange vices and deui[s]es of Italian, French and Spani[s]h Fencers, litle remembring, that the[s]e Api[s]h toyes could not free Rome from Brennius [s]acke, nor Fraunce from King Henrie the fift his conquest.53

Silvers syn på främlingar ser ut att ligga i tiden i det engelska samhället i stort. Kungahuset verkar visserligen gladeligen tagit in kunskap utifrån men det vanliga folket var till stor del av annan uppfattning. Stämningen mellan engelsmän och så kallade främlingar kunde vara rent hotfull och vid tillfällen ledde det till rena upplopp då folket tyckte att dessa främlingar hade det priviligierat ställt. Även bland främlingarna var italienarna en liten grupp, men en liten grupp med förhållandevis mycket inflytande och mycket privilegier.54 Ifall dessa privilegier gjorde att italienare hade lätt att nå höga positioner och ha det bättre ställt än vissa engelsmän så är det troligt att det är något som hade retat Silver och ytterligare försämrat hans bild av just italienare.

52 Silver 1898 The Epistle. 53 Silver 1898 onumrerad sida 4 The Epistle. 54 Wyatt 2005 s. 137 – 139.

17(45)

På grund av sin egen syn på sin status, familj och högt uppsatta kontakter verkar Silver ha satt sig själv på en hög piedestal. Han verkar till exempel ha satt sig högre än andra fäktningstränare och försvarsmästare.55 Silver ser dessa priviligierade italienska fäktningsmästare sätta upp populära fäktningsskolor och därmed sätta sig på samma piedestal som Silver själv. Detta gör att Silver förmodligen kände ett tvång att dedicera en så pass stor del av sina manualer till att tala om italienare. Lägger vi dessutom till att Silvers fäktningsstil var utdöende och rapirfäktningen som italienarna utövade var på uppgång56 ger det oss en ännu klarare bild av situationen. Det bör dock även påpekas att situationen för främlingar inte var endast priviligierad. Det fans många lagar som styrde över dem och dessa lagar sa delvis emot varandra. Så vad som faktiskt gällde är svårt att veta med säkerhet. En säker negativ aspekt av att vara en så kallad främling är att man hade högre skatt.57 Det är omöjligt att säga ifall Silver kände till eller brydde sig om dessa mer negativa aspekterna av främlingarnas liv. Ännu ett exempel på den engelska bilden av italienare som stärker tanken att Silvers syn på italienarna till stor del kan vara ett uttryck för den kultur han levde i hittar jag i samlingsboken England in Shakespeare´s day av G. B Harrison. En text i samlingen är The Schoolmaster av Roger Ascham från 1570. Denna text talar visserligen i första hand om engelsmän som åker till Italien och sedan kommer tillbaka påverkade av den italienska kulturen. Men därigenom berättas ju även vad man tycker om just denna italienska kultur. Han skriver att de som kommer tillbaka från Italien är bland annat papister, eller värre, att de vill lägga sig i alla andras affärer och att de är upproriska.58

55 Turner och Soper 2016 s. 79. 56 Turner och Soper 2016 s. 78 – 79. 57 Turner och Soper 2016 s. 79. 58 Ascham i Harrison 1928 s. 216.

18(45)

En kommentar som Ascham gör som uppenbart är menat som negativt mot italienarna, men som även kan ses om ganska positivt är att deras böcker säljs i alla butiker i London och att de med makt inte väljer att censurera dessa böcker. Detta anser Ascham är mycket skadligt.59 Att böckerna säljs överallt borde betyda att de var ganska omtyckta och att de inte blir censurerade skulle kunna vara ett tecken på det jag nämnt tidigare, att italienarna inte var så illa omtyckta av de högst upp i den sociala stegen. Att den elisabetanska eran var en turbulent tid för England kan såklart även det ha påverkat Silvers syn på folk från andra länder. Det hjälper oss inte att förstå hans inriktning på just italienare men det kan vara en förklaring på den negativa synen på främlingar, som Silver uppenbart uppvisar genom sina manualer. Då speciellt främlingar från katolska länder, vilket är en grupp som italienare tillhörde. Att öppet klaga på katoliker för att de är just katoliker borde vara lätt för Silver då han levde efter reformationen.60 Det är något som Silver har valt att undvika, han nämner Gud och kristendom vid några tillfällen, men inte vilken gren av kristendom han talar om. Det kan finnas många anledningar till att han undviker detta ämne. Han kanske inte känner att han behöver ta upp det för att visa sin poäng, han kanske inte är allt för troende själv, vilket det finns ett litet stycke i texten som kan tyda på, där han nämner att kunskap om fäktning står på nästan samma nivå som gudomlighet.61 Men den enligt mig mest troliga hypotesen är att Silver i alla lägen skriver om fäktning. För att kunna rättfärdiga att skriva illa om, till exempel katoliker, hade han även i så fall varit tvungen att påstå att man blev bättre på fäktning genom att tillhöra den engelska kyrkan. Det är ett påstående jag inte tror han skulle vilja göra eftersom det hade underminerat hans egen status som skicklig fäktare som har övat sig till sin kunskap.

59 Ascham i Harrison 1928 s. 217. 60 Nationalencyklopedin www.ne.se ”reformationen” (avläst12.12.2019). 61 Silver 1898 s. 2.

19(45)

Såvitt jag kan se skriver Silver inte ett ont ord om någon utan att också nämna fäktning och i stort sett alltid rapirfäktning. Det kan tolkas som att det egentligen inte är folkgrupperna han tycker illa om utan rapirfäktning i allmänhet och läromästarna som lär ut rapirfäktningen. Det är något han är öppen med vid flera tillfällen. Men om så vore fallet så finns fortfarande den obesvarade frågan om varför italienare får så mycket plats i hans manualer. De är långt ifrån de enda som använder rapir och som jag nämner tidigare i uppsatsen så var italienarna i England en liten grupp människor på Silvers tid. Silvers manualer kan dock tolkas som att han hade mer personlig kontakt med de italienska fäktarna än med fäktare från andra länder. Potentiellt kan det ha funnits ett rivaliserande förhållande mellan Silver och någon eller några italienska fäktningsmästare. Silver skriver till exempel om att han och hans bror Toby Silver utmanade de italienska fäktningstränarna Vincentio och Ieroniom på duell i en mängd olika vapen, men att italienarna aldrig vågade dyka upp.62 Det styrker Cyril G. R. Matthey tankar, att Silver i stor del skrev sina manualer på grund av frustration på just en Vincentio.63 Jag nämner mer om det här längre ner. Silver skriver på första sidan av Paradoxes of Defence att han anser det som sin plikt att få folk att tänka efter innan de tar lärdom av de italienska lärarna eller andra främlingar, eftersom han anser att de lär ut felaktigt försvar. Silver uttrycker här att det är på grund av kärlek till folket han varnar dem, inte på grund av något egentligt hat mot främlingar. Även om han på samma sida även skriver att han känner sig tvingad att skriva sin bok på grund av den situationen som har skapats av italienarna. Silver skriver även att folket har övergett sin ”naturliga strid”.64 Det tolkar jag som att de har försökt lära sig strida som italienarna och därmed tappat bort den kunskap de hade i engelsk och därmed enligt Silver naturlig stridskonst.

62 Silver 1898 s. 66 – 67. 63 Matthey i Silver 1898 s. xvii. 64 Silver 1898 s. 1.

20(45)

Silver påstår även att vanliga plöjare vinner strider mot de fäktare som har lärt sig denna form av fäktning som han kallar för ”Schooletrickes”.65 Med hjälp av kontexten tolkar jag detta uttryck till att mena fäktning med mycket onödiga rörelser som måhända ser bra ut men inte är särskilt effektiv. Det ska enligt Silver till och med ha funnits ett talesätt hos de som bodde på landet som följer ”[…] Bring me to a Fencer, I will bring him out of his fence trickes with good downe right blowes, I will make him forget his fence trickes I will warrant him”.66 Då Silver sedan skriver att han hedrar fäktning och fäktningskunskap67 så är det klart att detta är en blid av fäktare han inte vill ska spridas. I sitt första förbrev nämner Silver att han skriver boken för att kunna berätta sanningen som har blivit bortglömd: Att de utländska vapnen inte hjälpte Romarriket eller Frankrike när de blev anfallna. Silver hoppas även på att kunna återställa den storhet som England förlorar på grund av denna bristfälliga strid.68 På de första sidorna av Bref Instructions nämner Silver att han ännu en gång känner sig tvungen att ta upp pennan eftersom det finns folk som har skrivit böcker om anfall istället för försvar. Vilket Silver anser kommer resultera i folks död då de inte kan försvara sig ordentligt. Han skriver återigen om kärleken han känner för sina landsmän som kommer att dö om de fortsätter strida med bristfälliga vapen som rapirer.69 Silver går så pass långt som att säga att det finns en sanning, som han själv känner till, och han önskar att alla kunde lära sig den. Om alla förstod sig på den brittiska fäktningsstilen så skulle de italienska rapirfäktarna inte längre ha nått att säga till om. Därav har han nu valt att skriva en simplare förklaring på det som står i Paradoxes of Defence så att

65 Silver 1898 s. 1 – 2. 66 Silver 1898 s. 2. 67 Silver 1898 s. 2. 68 Silver 1898 onumrerad sida 4 The Epistle. 69 Silver 1898 s. 73 – 74.

21(45)

även folk som inte är skickliga med svärd ska kunna förstå vad han har skrivit.70 Med andra ord så är syftet med Bref Instructions enligt Silver själv att göra Paradoxese of Defence mer lättförståelig och därmed nå ut till den stora massan. Cyril G. R. Matthey föreslår att Silver skrev i alla fall delar av sitt verk på grund av frustration på en italiensk fäktningsmästare vid namn Vincentio Saviolo som släppte två manualer 1595. Men Matthey påpekar även att Silvers fäktsystem är välutvecklat.71 En Vincentio nämns även vid namn ett fåtal tillfällen i Silvers manualer. därför anser jag att denna teori inte är helt utan merit, men det utskrivna fäktningssystemet i Silvers manualer är som Matthey också påpekar välutvecklat. Detta får mig att tro att Silver varken skapade eller lärde sig systemet på de fyra år som är mellan Vincentio Saviolos manualer och Silvers. Det kan alltså potentiellt vara anledningen till boken, men systemet boken bygger på måste Silver redan varit berest inom. Jag är inte heller helt övertygad om att irritation på en person är tillräcklig motivation för att skriva två hela manualer. Detta är dock ren spekulation från min sida. Det är troligare att Silver kände att han var tvungen att skriva sina manualer för att Saviolos manualer drog mer folk bort från Silvers stil av fäktning och därmed även bort från Silver själv. Det skulle vara en bra förklaring till varför stor del av Silvers text går ut på att smutskasta italienare och rapirfäktning i stort. På det sättet så kan Silver öka sitt eget anseende samtidigt som han talar ner sina rivaliserande fäktningsmästare. Silver påpekar även att han refererar till Paradoxes of Defence i Bref Instructions och att man då måste ha tillgång till båda för att förstå vad han skriver.72 Det tillsammans med kommentarer som att det finns en

70 Silver 1898 s. 74 – 75. 71 Matthey i Silver 1898 s. xvii. 72 Silver 1898 s. 75.

22(45)

sanning och han känner till den73 och att han påbörjar Paradoxes of defence med meningen ”GEorge Siluer hauing the perfe[ct] knowledge of all maner of weapõs and being experi[en]ced in all maner of fights, […]”74 tyder på ett starkt marknadssyfte med Silver texter. Om manualerna är skrivna i ett marknadsförande syfte så faller många av pusselbitarna på plats. Det skulle förklara varför han sätter engelska försvarsmästare högt och sig själv ännu högre. Det skulle även förklara i stort sett alla negativa kommentarer angående andra länder, rapirfäktning och utländska rapirfäktare. De här personerna är Silvers rivaler och raprifäktning är en rivaliserande teknik som håller på att ta över Silvers fäktnings roll i samhället. Än mer förklarar det varför Silver ger sig på just italienare till den grad han gör och till och med specifika italienska mästare. Dessa personer är framgångsrika som till exempel Vincentio Saviolo som skrev två manualer bara några år innan Silver släpper sina. De är därmed ett stort hot till Silvers egen prestige. Silver skriver även om historiska personer och folkgrupper som till exempel lakonier och Akilles.75 Det görs för att visa att han är välutbildad och därmed vet om dessa folkgrupper och personer och kan dra lärdom av dem, även det faller bra in i reklamsyftet. För att avsluta denna del om Silvers syfte med sina texter bör det även påpekas att Silver på ett antal ställen skriver om dödlig strid, ett bra exempel är i början på Bref Instructions där han skriver att hundratals personer skulle kunna räddas från slagfälten om de använde, och kunde slåss med, rätt vapen.76 Något senare skriver han även att hans manualer är skrivna med modiga britter som vill försvara sig i åtanke men även vinna på slagfältet och få ära med hjälp av vapen och dueller.77 Manualerna är alltså i

73 Silver 1898 s. 74. 74 Silver 1898 s. 1. 75 Silver 1898 onumrerad sida 5 The Epistle. 76 Silver 1898 s. 74. 77 Silver 1898 s. 75.

23(45)

första hand skrivna till soldater som behöver veta hur man slåss på slagfältet och till personer som har risk att hamna i dödliga dueller.

4.2 Meyers Syfte och kontext

Som jag har skrivit tidigare i uppgiften så var Joachim Meyer en hantverkare från den övre medelklassen. Han lär visserligen inte ha varit fattig men det finns inte heller något som tyder på någon vidare rikedom. Han var till exempel tvungen att ta ett stort lån för att kunna trycka sin manual. Meyer verkar av allt att döma ha flyttat från Basel till Strasbourg och fick ett nytt medborgarskap där genom att gifta sig med en änka i staden.78 Precis som Silver levde Meyer i en religiöst turbulent tid. Som jag skrivit tidigare så kan man anta att Meyer var protestant då alla hans kända sponsorer var protestanter.79 Sin tro nämner Meyer knappt i sina manualer även om Gud nämns. Meyer skriver i stort sett inget om religion utan bara om fäktning och därmed finns inte heller här något att tolka för att hjälpa oss att se hans djupare åsikter om religion. Ett annat problem med att försöka se om Meyers åsikter beror på kulturen i landet han bor i är att när han skriver sina manualer så bor han i Strasbourg, en fri stad i det Tysk-romerska riket. Tysk-romerska riket var inte ett sammanbundet land som till exempel England utan var en sammansättning av många olika mer eller mindre självständiga områden och städer.80 I bakgrundsdelen har jag ändå försökt göra ett nedslag i historien för att försöka komma åt tysk kultur för att få en bild av kontexten Meyer skrev sina manualer i. Förhållandet mellan Tysk-romerska riket och andra länder kan potentiellt ge en bild av Meyers syn på andra länder eller i alla fall vad för influenser han kan ha fått. Man ser tydligt att Tysk-romerska

78 Forgeng i Meyer 2018 s. 3 – 4. 79 Forgeng i Meyer 2018 s. 3. 80 Rystad 2004 s. 155.

24(45)

riket hade en hel del nära kontakt med olika länder, vilket skulle kunna hjälpa till att förklara Meyers mer öppna syn på andra kulturer och deras fäktning. Joachim Meyer skriver inte något tydligt uttalat syfte i sina manualer. Lundmanualen tillägnar han i sitt förord till Lord Otto, greve av Solms, som verkar ha varit elev till Meyer. Meyer hoppas att manualen ska hjälpa greven att hålla uppe sina kunskaper och förhoppningsvis till och med utveckla dem, även utan hjälp av en fäktningsmästare på plats.81 Rostockmanualen har inget uttalat syfte utöver utlärningen av fäktning. Jeffrey L. Forgeng påpekar att det är troligt att Lundmanualen var en del av den reklam som Meyer gjorde för sig själv för att bli känd som en mästare inom stridskonst.82 Det skulle även kunna vara en förklaring för varför Meyer talar om att han lär ut fäktning med grund i många olika länder så som han skriver i början av Rostockmanualen.83 Kan han lära ut fäktningskunskaper från många olika länder så kan det vara ett tecken på att han är mycket kunnig inom fäktning och har en stor brädd i sitt kunnande. Även bilderna i Lundmanualen och hans senare manual Kunst des Fechtens tyder på att han vill visa sin mångsidiga kunskap inom fäkning. I Lundmanualen finns det bilder på fäktare med klart östeuropeiska kläder och i Kunst des Fechtens visar bilderna italienska miljöer.84 Meyer gör alltså medvetet informationen om att hans fäktkonst kommer från många delar av Europa tydlig för att kunna visa sin egen legitimitet som en skicklig och mångsidig fäktningsmästare. På samma sätt kan det vara för att visa sin kunskap och bildning som han i sitt förbrev väljer att nämna romerska och grekiska historiker och deras åsikter på duellämmnet.85 Något en obildad person förmodligen inte förväntades veta om.

81 Meyer 2018 s. 38 – 39. 82 Forgeng i Meyer 2018 s. 6. 83 Meyer 2018 s. 167. 84 Forgeng i Meyer 2018 s. 11, s. 20. 85 Meyer 2018 s. 38.

25(45)

Under tiden Meyer skriver sina manualer så har det så kallade långsvärdet inte någon vidare militär funktion längre. 86 Ändå ägnar Meyer runt en tredjedel av sin manual åt just långsvärd. Det är förmodligen för att långsvärdsfäktning med specialgjorda svärd hade blivit en sport. Dessa specialsvärd börjar dyka upp redan på 1400 talet.87 Bilderna i Lundmanualens kapitel om långsvärd visar uteslutande den sortens svärd. För tydligare beskrivning av svärden se bilaga 1. Om inte bilderna på dessa specialsvärd tillsammans med faktumet att långsvärd inte längre användes militärt hade varit nog för att bevisa att, i alla fall delen om långsvärd, är skriven för sportfäktare och inte för folk som faktiskt skulle försvara sitt liv så finns det ett mycket tydligt exempel. En bild på en fäktare som slår med bredsidan av sitt svärd så pass hårt att det böjer sig runt motståndarens svärd och ökar chansen att träffa. Till bilden hör texten, ”[…] Strike with the outside flat from your left […]”.88 Lite längre ner på sidan fortsätter han med […] and strike a strong Clashing Cut with the outside flat and overhand at his left,[…]”.89 Jag kan med hjälp av viss egen erfarenhet säga att slag med bredsidan gör ont, men att du ska ha otur om du får mer än småsår och blåmärken. Det här visar alltså på tekniker som inte gjort mycket nytta i riktig strid men säkerligen fungerade bra i sportsammanhang. Även Forgeng har uppmärksammat det här, han lägger även till att det är dessa specialsvärds uppbyggnad som gör det möjligt att böja dem runt motståndarens svärd och även att en träff på det här sättet absolut skulle fungera i tävligsstrid.90 I manualen Meyer tryckte 1570 skriver han ut att det då har blivit förbjudet att sticka med svärdet, något som inte skrivs i

86 Forgeng i Meyer 2018 s. 16. 87 Forgeng i Meyer 2018 s. 16. 88 Meyer 2018 s. 62. 89 Meyer 2018 s. 62. 90 Forgeng i Meyer 2018 s. 16 – 17.

26(45)

Lundmanualen.91 Det gör att manualen från 1570 har ett ännu tydligare tränings syfte än vad Lundmanualen har. Nästa tredjedel i Lundmanualen behandlar dusack, en form av enhandssvärd som är tillverkat av trä eller läder och som endast användes för sport även om Meyer skriver att man i teorin kan använda teknikerna han beskriver till vilket enhandssvärd som helst.92 Men även detta kapitel behandlar som sagt uppenbart sportfäktning. Sista tredjedelen är tillägnad rapirfäktning. Till skillnad från de andra vapensorterna i Lundmanualen så är rapir ett vapen som användes i försvarssyfte under Meyers tid, då oftast av civila. Men rapirfäktning var även en sport och rapirerna på Lundmanualens bilder ser ut att vara sportfäktningsrapirer.93 Det är dock inte fullt så uppenbart här som i de tidigare kapitlen, dessutom finns här rena självförsvars tekniker som inte kan vara tänkta att använda i sportfäktning. Till exempel hur man ska försvara sig om någon anfaller med en bardisan, eller hur du kan använda en kappa som ett improviserat armskydd eller till och med för att fånga motståndarens vapen.94 Även Forgeng har uppmärksammat denna avvikande del i manualen.95 Allt som allt så känns det mycket troligt att Meyer i första hand avsåg att lära ut sportfäktning snarare än dödlig strid vilket även passar in med att Meyer vid flera tillfällen ansökte om tillstånd att anhålla fäktningstävlingar. En intressant observation är att på alla sidor Meyer skriver om rapirfäktning så nämns inga av de, enligt Silver, väldigt uppenbara bristerna med vapnet.

91 Forgeng i Meyer 2018 s. 19. 92 Forgeng i Meyer 2018 s. 19 – 20. 93 Forgeng i Meyer 2018 s. 23 – 24. 94 Meyer 2018 s. 141 – 142. 95 Forgeng i Meyer 2018 s. 23.

27(45)

4.3 Silvers åsikter

För exakta nummer på benämningar av länder och folkgrupper se bilaga 2. Till att börja med så har nästan alla länder Silver talar om en stor andel av neutrala benämningar. Dessa finns det inte mycket att läsa in i. De neutrala benämningarna är nästintill enbart utskrivna vid tillfällen där länderna nämns på ett sätt som inte kräver eller tillåter att man lägger in värderingar i det. Ett bra exempel är på sidorna 20-22 där Silver beskriver en argumentation mellan en engelsman och en italienare. Varje gång italienaren säjer något så skriver Silver ”Italian.” innan kommentaren, engelsmannen får samma behandling. Detta för att visa vem som pratar, men det ligger inga djupare meningar i det. Däremot är argumentationen utskriven på ett sådant sätt att engelsmannen får sista ordet. Även argumentationens överskrift tar samma ställning som engelsmannen.96 De positiva kommentarerna i Silvers texter är förhållandevis få. Det är endast tre länder som har kommit undan med fler positiva än negativa kommentarer Dessa tre länderna är England och något mer förvånande Spanien, även Romarriket får en positiv kommentar, dock bara i förbifarten då han använder uttrycket romersk disciplin som en positiv del av en förklaring av något helt annat.97 England tillskriver han gärna kommentarer som till exempel ”[…] THE NOBEL, ANCIENT, VICTORIOVS, VALIAND, AND MOST BRAVE NATION OF ENGLISHMEN.”98, ”[…] [s]hall come whith all gladne[ss] to the valiant and mo[s]t braue Engli[s]h masters of Defence”99, ”[…] thou that take[s]t vpon thee to come ouer the [s]eas, to teach the valiant Noblemen and Gentlemen of England to fight,[…]”100. De flesta positiva kommentarerna om England nämner

96 Silver 1898 s. 20 – 22. 97 Silver 1898 onumrerad sida 7 The Epistle. 98 Silver 1898 s. 1. 99 Silver 1898 s. 26. 100 Silver 1898 s. 65.

28(45)

antingen ”valiant” eller ”brave” och man får en känsla av att det är de egenskaper Silver tillskriver engelsmän i största allmänhet. Det är endast en kommentar jag har uppfattat som negativ angående engelsmän och England och de är. ”Of euill order or cu[s]tome in our English F[en]ce-[s]chooles, & of the old or anchient teaching of weapons, […]”.101 Den här kommentaren är en del av en rubrik till ett stycke som diskuterar ett förbud eller, mer korrekt kanske, en tradition mot att sticka med enhandssvärd eller svärd och buklare och att det är förbjudet eller tradition mot att slå med rapir eller rapir och dolk. För att uppnå perfekt strid så behövs både slag och stick enligt Silver och därav borde denna tradition försvinna.102 Det här är alltså en negativ kommentar om en framvuxen tradition i England, som inte sammanfaller med Silvers syn på saken utan snarare den italienska synen, alltså inte en negativ kommentar om England i sig. Vid kommentaren är det också ett förslag på hur det bör ändras. Spanien är i en annan sits. Trotts att det enligt tabellen i bilaga 2 ser ut som att Silver har förhållandevis höga tankar om Spanien och spanjorer så visar en djupare analys av de positiva kommentarerna att de i det närmaste är ironiska. Kommentarerna går från att säga att spanjorerna ses som att de är bättre på att fäktas med rapir än många andra länder103 till att till och med säga att den spanska rapirfäktningen är prefekt.104 Silver beskriver den spanska fäktningen som simpel och lättlärd, vilket är bra och så länge spanjoren lyckas hålla sin rapir rakt mot motståndaren så kommer den spanska fäktningen vara perfekt. Men sen går han vidare och jämför den spanska fäktningen med en sjösjuk person som har blivit lovad att så länge han har en sten i munnen så kommer han inte spy. Personen står med sin sten i munnen på ett skepp och känner sig sjukare och sjukare och till slut spyr.

101 Silver 1898 s. 23. 102 Silver 1898 s. 23 – 24. 103 Silver 1898 s. 13. 104 Silver 1898 s. 14 – 15.

29(45)

Men det första som kommer ut ur munnen är ju stenen med andra ord ljög inte personen som berättade om stenen, men ändå hjälpte det inte mot sjösjukan. På samma sätt är den spanska fäktningen perfekt så länge fäktaren kan hålla sin rapir riktad rakt mot sin motståndare. Men det är inte lätt att göra i en strid.105 Så med en djupare läsning så ändrar dessa positiva kommentarer till att ha en minst sagt negativ känsla och hamnar därmed tillsammans med den mest tydliga negativa kommentaren Silver har om spanjorer och det är att de lätt blir skadade under sina strider trotts sin perfekta strid.106 Den överhängande känsla man får angående spanjorer är att Silver tycker de är lite för simpla i sin fäktning. Resten av länderna Silver talar om förutom Italien finns det alldeles för få benämningar om för att ge en tydlig bild av hans åsikter. Silvers benämning av italienare och Italien är många och överhängande negativa med endast tre kommentarer jag har uppfattat som positiva. Den ena är en kommentar om att det fanns en skicklig italiensk fäktare i Silvers dagar.107 Alltså en kommentar om en enskild person. Det kanske inte säjer så mycket om Silvers åsikt om italienare förutom att man alltså inte är automatiskt dålig genom att vara från Italien. De andra två positiva kommentarerna kommer från en berättelse Silver återger där de engelska försvarsmästarna vill slåss mot de italienska. I berättelsen visar det sig att det finns folk som älskar italienarna och att många i efterhand trodde att italienarna vann striden. Men samma berättelse säger även att italienarna var fega och inte vågade åta sig utmaningar från de engelska mästarna och dessutom i slutändan var tvungen att räddas av folket runtomkring.108 Med andra ord, de positiva kommentarerna säger inte mycket positivt om italienarna i allmänhet och är kanske snarare där för att kunna motbevisas av

105 Silver 1898 s. 13 – 16. 106 Silver 1898 s. 15. 107 Silver 1898 s. 16. 108 Silver 1898 s. 67.

30(45)

Silver senare i stycket. Det är alltså positiva vid första anblick men blir nerbrutna och överbevisade med hjälp av kommande kommentarer. De kommentarer jag har uppfattat som negativa har ett betydande numerärt överläge. Silver sammanfattar sina kommentarer väldigt bra på en tidig sida i Bref Instructions ”WHere I have declaired in my pradoxes of defence of the fal[s]e teachinge of the nobel [s]cyence of defence v[s]ed here by the Italyon fencers willing men therin to take heed how they tru[s]ted ther vnto w[t] [s]uffytient rea[s]ons & profs why.”109 Silver har fler olika negativa uppfattningar angående italienare men de tre som återkommer mest är att de har bristfällig stridsteknik, att de lurar folk att lära sig denna bristfälliga stridsteknik och att de är fega.

4.4 Meyers åsikter

För exakta nummer på benämningar av länder och folkgrupper se bilaga 3. Meyer nämner i början på sin del av Rostockmanualen att hans text om rapirer är en sammansättning av källor från Italien, Spanien, Neapel, Frankrike och Tyskland.110 Han nämner länderna i den ordning som jag skrivit dem, man skulle kunna tänka att Tyskland borde stått först för att representera området Meyer själv bor i, men så är alltså inte fallet. Meyer har istället valt att nämna de andra länderna först, kanske för att tydliggöra hans långväga kunskap. Meyer nämner inte heller ifall han har rest till de olika länderna för att lära sig deras fäktningstekniker eller om han har tagit tillfället till akt när fäktningsmästare från de länderna har befunnit sig i hans hemområden.111 Jeffrey L. Forgeng påpekar även några intressanta observationer från Meyers manualer som han har hittat då han tittat på bilderna som tillhör texterna. Två bilder i Lundmanualen, som har med

109 Silver 1898 s. 78. 110 Meyer 2018 s. 167. 111 Dupuis i Meyer 2018 s. 182 – 183.

31(45)

vapnet vid namn dusack att göra, som korresponderar till bladen 53r och 57r i original manualen, visar folk i uppenbart östeuropeiska kläder. Vapennamnet skulle även kunna ha tjeckiska influenser.112 Ett vapen med bland annat namnen dusagg och tesak ska ha uppkommit i Böhmen på 1400- talet. Vapnet ska ha sätt ut som en skäktkniv,113 Beskrivningen på det vapnet passar in bra på de bilder som Meyer har på det han kallar dusack. Forgeng har även tesák som ett potentiellt ursprungsord för dusack,114 även om Meyer ska ha påstått att vapnet är tyskt i sin senare manual Kunst des Fechtens. Att Meyer valt att avbilda några av fäktarna i östeuropeiska kläder skulle kunna vara ett tecken på att han vetat om ett östeuropeiskt ursprung för vapnet. 115 I den översatta versionen av manualen jag har använt mig av är bilderna jag skriver om korresponderade till texten på sida 106 och 109. Att Meyer har valt att avbilda dessa fäktare i så pass distinkta och annorlunda kläder från resten av personerna på bilderna skulle kunna vara ett mycket medvetet försök att visa vapnets potentiella ursprung utan att behöva lägga ner extra plats i texten för att förklara det. Det kan även vara för att visa att Meyer var bevandrad även i fäktkonst från den delen av Europa. Forgeng påpekar även att i sin senare manual så använder Meyer sig av många av bilderna från Lundmanualen men har då satt i dem i större italienska miljöer.116 Så även om Meyer inte skriver mycket alls angående sin syn på andra länder och folkgrupper så känns det tydligt när man tittar på hans bildspråk att han är öppen för influenser från olika platser, något han även nämner i Rostockmanualen. Meyer har tagit inspiration från olika delar av Europa för att utveckla sin fäktningsstil han skriver inte heller något negativt om något enskilt land, de flesta benämningar han gör är helt enkelt för att säga att han lärt sig delar

112 Forgeng i Meyer 2018 s. 20. 113 Cederlöf 1965 s. 42. 114 Forgeng i Meyer 2018 s. 20. 115 Forgeng i Meyer 2018 s. 20. 116 Forgeng i Meyer 2018 s. 11.

32(45)

av sin fäktning från länderna.117 Det verkar som att benämningar och bilder på folk från andra länder, trotts att de är få, är viktiga för Meyer då det är ett bevis på att han har stor och bred kunskap.

4.5 Jämförelse

Ett jämförande diagram finns i bilaga 4. Med hjälp av diagrammet i bilaga 4 och tabellerna i bilaga 2 och 3 ser vi att de olika författarna skriver om delvis samma länder och delvis olika länder. Vi ser även att Silver i allmänhet har mer att säga om ämnet och även att han är speciellt glad i att tala om England och Italien. Meyers texter är mer rena läroverk medan Silver två texter har lite olika karaktär även om de uppenbart är menade att läsas tillsammans. Paradoxes of Defence känns mer som en varning för att man inte ska låta sig luras av utländska fäktningsmästare, speciellt när de lär ut rapir, medan Bref Instructions syftar mer till att förtydliga de utbildande delarna som ändå finns med i Paradoxes of Defence. Så trotts att vi senare i Silvers arbeten ser mycket kommentarer riktade mot länder och folkgrupper så ser det i förbrevet ut som att han egentligen vill ge sig på det enligt honom dåliga vapnet rapiren och dess utlärning i England. Dock bör det påpekas att kommentarerna angående rapiren och kommentarerna angående olika främlingar hamnar i samma kategori, båda är kommentarer om rivaliserande fäktning som konkurrerar med Silvers egen fäktning. Både Silver och Meyer dedicerar varsitt verk till adelsmän, Silver dedicerar Paradoxes of Defence till Lord Robert greve av Essex och Ewe. Det gör han för att han tror att Lord Robert kommer att hålla med om vad som står i manualen och samtidigt ber han Lord Robert om beskydd, då han vet att hans åsikter skiljer sig från den rådande normen hos

117 Meyer 2018 s. 167.

33(45)

fäktningsmästare.118 Meyer dedicerar Lundmanualen till greve Otto von Solms-Sonnewald, då greven varit hans elev och manualen är skriven som en fortsättning i grevens träning när han inte längre tränar direkt under Meyer. Silver kommer från en engelsk familj med fin historia och djupa rötter medan Meyer kommer från en hantverkarfamilj i högre medelklassen, flyttar från Basel till Strasbourg och får medborgarskap genom att gifta sig med en änka. Då det finns förhållandevis lite information om de två personerna jag undersöker så är dessa saker tillsammans med att de bodde i helt olika länder och hade olika konkurrensförhållanden till andra fäktningsmästare de fyra största skillnaderna jag har hittat, som skulle kunna förklara deras olika syn på folk från olika delar av Europa. Vi kan med ganska stor säkerhet alltså säga att deras sociala bakgrund gör en viss skillnad här. Silver som kommer från en fin engelsk familj och har djupa rötter på en plats är betydligt mer negativ till influenser utifrån och tar mycket hellre sin inspiration från förfäder och äldre tider, medan Meyer som kommer från en högre medelklassfamilj i Basel, flyttar till Strasbourg och arbetar som hantverkare vid sidan om sin fäktning gladeligen verkar ta inspiration från olika platser för att göra sig till en bra och välkänd fäktningsmästare. Ännu tydligare är dock att de attackerar manualskrivandet på två väldigt olika sätt på grund av hur de förhåller sig till andra länders fäktare. Såvitt man kan se så har Silver en homogen engelsk grund i sin fäktning medan Meyer hämtat delar av sin fäktning från olika delar av Europa och har inte heller några negativa kommentarer angående något land, Silver å andra sidan har i allmänhet mer negativt att säga än positivt. Denna insikt passar bra in med den bild av de två fäktmästarna som man får med hjälp av diagrammet i bilaga 4. Det kan förklaras med att medan Meyer väljer att integrera andra länders fäktning i sin egen och framhäver det som

118 Silver 1898 The Epistle.

34(45)

något positivt och något som gör att man borde lära sig fäktning av just honom, då han har bred kunskap. Har Silver valt det motsatta tillvägagångssättet, försökt bevisa att engelsk fäktning och speciellt hans fäktning är överlägsen alla andra. Och att fäktare från andra länder är dåliga, speciellt italienarna. Detta är förmodligen för att Silver hade konkurrens från utländska fäktningsmästare, ett problem Meyer inte verkar ha haft.

5 Sammanfattning och slutdiskussion Arbetet har undersökt två fäktningsmästare från 1500-talet vid namn George Silver från England som skrev sina manualer 1599 och Joachim Meyer från Basel men verksam i Strasbourg som skrev en av sina manualer på 1560- talet, förmodligen 1568 och den andra 1570, och deras syn på andra länder och folkgrupper som den är utskriven i deras fäktningsmanualer. Det är intressant ur ett historiskt perspektiv för att få en klarare bild på hur man tänkte och vad man skrev ner på deras tid, det är även intressant ur ett modernt syfte då Historical European Marshall Arts (H.E.M.A) är en sport som använder dessa manualer och försöker återskapa och träna historisk fäktning från dem. Eftersom manualerna används i sin helhet så utsätts läsaren inte endast för teknikerna man försöker komma åt utan även allt annat som står i manualen som därmed får chans att påverka personer än idag. Jag har i min undersökning utgått från frågeställningen: hur skriver 1500-talets fäktningsmästare om andra länder och folkgrupper och varför? Svaren på denna fråga är utskrivna i sammanfattningen här under. Jag hittade svaren med hjälp av följande hjälpfrågor: Är det vissa länder och folkgrupper som blir upp eller nertalade och vad kan det i så fall finnas för anledning till det? Påverkas fäktningsmästarna av förhållanden till andra fäktningsmästare och av sina sociala och kulturella bakgrunder? Utgår fäktningsmästarna från ämnet fäktning i sina kommentarer eller varierar

35(45)

ämnet? Slutligen är det även intressant att se ifall fäktningsmästarna nämner var de har lärt sig sina egna kunskaper om fäktning och om man kan utläsa något av det. Genom läsning av manualerna och med hjälp av tidigare forskning om fäktning och de specifika fäktningsmästarna och även om Europa i stort på 1500-talet har jag kunnat besvara min frågeställning. I sina manualer lägger Silver stor vikt vid att skriva att engelsk fäktning och speciellt hans egen fäktning är överlägsen fäktning från andra länder. Speciellt fokus lägger han på italienare och rapirfäktning och hur engelsmän bör vara försiktiga och inte dras till den formen av fäktning. Silvers syn på främlingar verkar ligga i tiden hos det vanliga folket, men inte alltid hos kungahuset som gladeligen tog in specialkunskap från andra länder. Silvers utskrivna syfte med manualerna är att varna folk från att tro på främlingars fäktning och att få folk att komma tillbaka till den engelska stilen av fäktning som var utförd av deras förfäder. Analyserar man texten något djupare hittar man flera potentiella syften varav i alla fall ett sticker ut som det huvudsakliga syftet som förklarar alla Silvers kommentarer och utskrivna åsikter. Det är att göra reklam för sig själv som den ultimata fäktningsmästaren i England och att säga att hans fäktningsstil är överlägsen den utländska rapirfäktningen. Silver väljer att göra detta både genom att höja sig själv över alla andra med kommentarer om att han har perfekt vapenkunskap och vet sanningen om försvar, men en större del av hans marknadsföringskampanj går ut på att smutskasta sina motståndare och deras valda vapen. Silver nämner ett antal olika länder och folkgrupper i koppling till rapirfäktning däribland Frankrike, Spanien och Tyskland. Men de som utan tvekan får störst plats i Silvers texter och även mest kritik är italienarna som han bland annat benämner som fega och att de har bristfällig stridsteknik. Att Silver ger så pass stor plats åt att smutskasta italienarna i sitt

36(45)

arbete tyder på att de är hans enligt honom största rivaler, han går så pass långt som att nämna två italienare vid namn i sina manualer. Silver beskriver sig själv som en bildad gentleman. Han kommer från en familj med fin historia och har högt uppsatta kontakter och verkar ha sett sig själv som en högt uppsatt och fin person. Italienarnas framgång i England kan även det ha stört honom och ökat på hans känsla av rivalitet till dem. Det är även värt att nämna att Silver i första hand har skrivit sina manualer som hjälp till personer som strider i dödlig strid. Meyer har inget utskrivet syfte med sina manualer, men även dessa har ett ganska uppenbart marknadsföringssyfte. Han har dock valt en helt annan strategi än vad Silver har gjort. Istället för att försöka beskriva sig själv som bättre än alla från andra länder och smutskasta dem så har Meyer både i bild och text valt att tydligt visa att hans kunskap kommer inte bara från tyska områden utan från flera olika delar av Europa. Meyer väljer alltså att framhäva sin mångsidiga kunskap som något positivt istället för att försöka smutskasta alla som lär ut andra stilar än han. Meyers kommentarer i sig själva är oftast neutrala men de är skrivna och visade på ett tydligt sätt, det är alltså tydligt att Meyer vill berätta var kunskapen ursprungligen kommer ifrån. Det bör påpekas här att Meyer såvitt man kan se inte har några problem med rivaliserande fäktningsmästare från andra länder på det sättet som Silver hade. Detta är såklart något som påverkade hur han skrev. Meyer har också själv bara några år innan han skrev sina manualer invandrat till Strasbourg från Basel och kan därmed antas ha haft en annan syn på folk från andra områden än vad Silver hade, då Silvers släkt kan spåras inom England i alla fall tillbaka till kung Edvard II av Englands tid. En annan skillnad mellan Meyer och Silver som är värd att nämna är att medan Silver lärde ut fäktning för dödlig strid så lärde Meyer i första hand ut sportfäktning.

37(45)

Vi vet att Meyers marknadsföring fungerade bra då han blev ombedd att bli hovfäktningsmästare hos hertig Johann-Albrecht I av Mecklenburg-Schwerin. Hur Silvers marknadsföring gick i slutändan är svårt att säga då han potentiellt dog samma år som han skrev sina manualer och det därmed inte är något känt om honom senare i historien.

38(45)

Källor

Meyer, Joachim, The Art of Sword Combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

Silver, George, The Works of George Silver; Comprising ”Paradoxes of Defence” [printed in 1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the British Museum], Bell, London, 1898.

Litteratur

Cederlöf, Olle Vapnenes historia: i sammandrag från antiken till 1800-talets slut, Prisma Stockholm, 1965.

Darnton, Robert. Stora kattmassakern och andra kulturhistoriska bilder från fransk upplysningstid, Ordfront Stockholm 1987 [1984].

Dupuis i Meyer, Joachim, The art of sword combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

Forgeng i Meyer, Joachim, The Art of Sword Combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

[selected by] G.B. Harrison England in Shakespeare's Day [Elektronisk resurs], Routledg 1928.

Hellspong, Lennart och Ledin Per, Vägar genom texten; handbok i brukstextanalys, Studentlitteratur Lund 1997.

39(45)

Koenigsberger, Helmut Georg, Mosse, George L. & Bowler, G. Q, Europe in the Sixteenth Century, 2. ed., Longman, London, 1989.

Matthey i Silver, George. The Works of George Silver; Comprising ”Paradoxes of Defence” [printed in 1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the British Museum, Bell, London, 1898.

Rystad, Göran, Europa i världen 1500-1700: expansion och integration, 2. uppl., Liber, Stockholm, 2004.

Turner, Craig & Soper, Tony, Methods and Practice of Elizabethan Swordplay, Paperback edition, Southern Illinois University Press, Carbondale, 2016.

Weston Evans, Robert John., The Holy Roman Empire, 1495-1806: A European Perspective [Elektronisk resurs], Brill, Boston 2012.

Wyatt, Michael, The Italian Encounter with Tudor England: a Cultural Politics of Translation, Cambridge University Press, New York, 2005.

Wiesner-Hanks, Merry E., Ebrey, Patricia Buckley, Beck, Roger B., Dávila, Jerry, Crowston, Clare Haru & McKay, John P., A History of world societies, Eleventh edition, value edition, Bedford / St. Martins, Macmillan Learning, Boston, MA, 2018.

Internetkällor

Basil, Morgan ”Aston, Sir Arthur (1590x93–1649)” Oxford Dictionary of National Biography, 23.09.2004, hämtad 22.12.2019.

40(45)

Wright, Stephen ”Silver, George (fl.1580-99)” Oxford Dictionary of National Biography, 23.09.2004, hämtad 22.12.2019. https://www.heritage.nf.ca/articles/politics/proprietary-arthur-aston.php, heritage.nf.ca, Heritage Newfoundland & Labrador, Aston, Sir Arthur Memorial University of Newfoundland augusti 2000, Hämtad 29.12.2019.

Tabell och diagramförtäckning

Tabell 1. Innehåller alla benämningar på länder och folkgrupper i de arbeten av Silver som har undersökts. Uttrycken har här tolkats simpelt som positiva, negativa eller neutrala med hjälp av närliggande meningar och argument utan hänsyn till helhetsbilden. Källa: Silver, George. The Works of George Silver; Comprising ”Paradoxes of Defence” [printed in 1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the British Museum, Bell, London, 1898.

Tabell 2. Innehåller alla benämningar på länder och folkgrupper i de arbeten av Meyer som har undersökts. Uttrycken har här tolkats simpelt som positiva, negativa eller neutrala med hjälp av närliggande meningar och argument utan hänsyn till helhetsbilden. Även bilder har tolkats med hjälp av Forgengs forskning och tas upp i tabellen. Källa: Meyer, Joachim, The art of sword combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

Diagram 1: sammanställer data från tabell 1 och tabell 2 Källa: Silver, George. The Works of George Silver; Comprising ”Paradoxes of Defence” [printed in 1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the

41(45)

British Museum, Bell, London, 1898 och Meyer, Joachim, The art of sword combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

Bilagor

Bilaga 1. Bilder av två icke vassa moderna reproduktioner av långsvärd.

Moderna icke vassa reproduktioner av långsvärd. Det vänstra (ur författarens egen samling) är ett vanligt långsvärd, (många variationer fans). Det högra (tillhörande Kim Råbergs samling) är av sport och träningsmodellen Meyer har avbildat. observera de rundade formerna och tunna bladet på det högra svärdet, även den så kallade skölden (de utstickande bitarna efter parerskyddet). Alla dessa detaljer är förmodligen där för att göra sport och träningsfäktning säkrare.

42(45)

Bilaga 2

LAND/FOLKGRUPP POSITIV NEGATIV NEUTRAL TOTAL OSPECIFICERAT 1 2 6 9 LAND/FOLKGRUPP ENGLAND/ 9 1 28 38 ENGELSMÄN FRANKRIKE/ FRANSMÄN 0 2 1 3 ITALIEN/ 3 22 19 44 ITALIENARE SPANIEN/ 3 2 3 8 SPANJORER TYSKAR/TYSKLAND 0 1 0 1 PYGMÉER (HISTORISKT 0 1 0 1 BEGREPP) LAKONIEN/LAKONIER 0 0 1 1 (HISTORISKT BEGREPP) ROM/ROMERSK 1 0 1 2 (HISTORISKT BEGREPP) Källa: Silver, George. The Works of George Silver; Comprising ”Paradoxes of Defence” [printed in 1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the British Museum, Bell, London, 1898.

43(45)

Billaga 3

LAND/FOLKGRUPP POSITIV NEGATIV NEUTRAL TOTAL GREKER (HISTORISKT 1 0 0 1 BEGREPP) ROMARE (HISTORISKT 1 0 0 1 BEGREPP) ITALIEN/ 0 0 1 1 ITALIENARE NEAPEL 0 0 1 1 FRANKRIKE/ 0 0 1 1 FRANSMÄN TYSKLAND/ 0 0 1 1 TYSKAR SPANIEN/ 0 0 1 1 SPANJORER ÖSTEUROPA (BILD) 0 0 2 2 Källa: Meyer, Joachim, The art of sword combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

44(45)

Bilaga 4

Diagram 1: sammanställer data från tabell 1 och tabell 2

Sammanställning länder/folkgrupper

30 28

25 22

20 19

10 9 6 5 3 3 3 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 000 000 0 00 00 00 0 000 000 00 0 00 00000 0 0000 00 000 00000 0

Positivt Enligt Silver Negativt enligt Silver Neutralt enligt Silver Positivt enligt Meyer Negativt Enligt Meyer Neutralt enligt Meyer

Källa: Silver, George. The Works of George Silver; Comprising ”Paradoxes of Defence” [printed in 1599 and now Reprinted] and ”Bref Instructions Vpo My Paradoxes of Defence” [Printed for thr First Time From the Ms. In the British Museum, Bell, London, 1898 och Meyer, Joachim, The art of sword combat; A 1568 German Treatise on Swordmanship, Frontline Books, Barnsley, S. Yorkshire, 2018.

45(45)

1(1)