Att Hitta Hen Ickebinära Personers Upplevelser Av Ett Könsneutralt Pronomen
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Att hitta hen Ickebinära personers upplevelser av ett könsneutralt pronomen Liv Andersson Psykologiska institutionen/Department of Psychology Examensarbete 30 hp /Degree 30 HE credits Psykologi/Psychology Psykologprogrammet (300 hp)/ Psychologist program (300 HE credits) Höst-/Vårterminen/Autumn/Spring term 2020 Handledare/Supervisor: Marie Gustafsson Sendén English title: Experiences of a gender neutral pronoun 1 ATT HITTA HEN Ickebinära personers upplevelser av ett könsneutralt pronomen Liv Andersson Ordet hen har introducerats i det svenska språket som ett könsneutralt pronomen. Tidigare forskning har berört den allmänna betydelsen av ordet och visar att människors attityd till ordet hen blir alltmer positiv. Denna studies syfte var att undersöka betydelsen av hen som självvalt pronomen hos personer med en ickebinär könsidentitet. Intervjuer genomfördes med åtta vuxna ickebinära personer och resultatet tolkades med en tematisk analys. Tre huvudteman framkom: att bli till genom språket, att felkönas samt att (inte) komma ut. I resultaten framkom att hen är viktigt för ickebinäras identitet och existens, samt att det förekommer ofta att ickebinära personer felkönas genom användande av fel pronomen. Ickebinära identiteter blir ofta osynliggjorda i vardagen. Detta ogiltigförklarande av könsidentiteten som ickebinära ofta upplever leder till negativa konsekvenser för existensen och välbefinnandet. Då forskningsfältet är tidigare obeforskat utgör studien en del i att fylla en kunskapslucka på området. Hen som könsneutralt pronomen föreslogs första gången år 1966 av Rolf Dunås i en språkspalt i Uppsala Nya Tidning (Milles, 2013). Ordet har framförallt diskuterats bland språkvetare som ett pragmatiskt begrepp och ett alternativ till hon/han men det dröjde innan det slog igenom på bred front. I början av 2000-talet började ordet användas i queera sammanhang för att referera till personer som hade en annan könsidentitet än kvinna eller man. Runt 2012 var hen-debatten i media som livligast, bland annat med anledning av barnboken Kivi och monsterhunden (Lundqvist & Johansson 2012) som använde ordet hen om huvudpersonen och således skapade kontroverser (Milles, 2013). Hen som pronomen kan anses vara betydligt mer etablerat i det svenska språket sedan ordet hen kom in i Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) år 2015 (Svenska Akademien, 2015). Så trots att det inte rör sig om ett nytt ord så har ordet kommit in i allmänhetens vokabulär under de senaste decenniet. Att ett könsneutralt pronomen, som alternativ till hon och han, lagts till i ordlistan och på kort tid blivit allmänt etablerat är anmärkningsvärt (Gustafsson Sendén, Bäck & Lindqvist, 2015). I Sverige har ett binärt könssystem tidigare avspeglats i våra personliga pronomen, till skillnad från exempelvis vårt grannland Finland där endast ett personligt pronomen (hän) används. 2 Pronomen klassificeras som en stängd ordklass, vilket innebär en ordklass där det i regel inte införs nya ord (Milles, 2013). Även det är något som gör förloppet till en speciell händelse. Enligt Gustafsson Sendén och kollegor (2015) visade i sin studie att attityden till ordet hen blivit mer positiv i allmänhet och användandet av ordet ökade mellan år 2012 och 2015. Även om hen varit kontroversiellt, exempelvis i media så uppmanar myndigheter som Språkrådet (2013) och Socialstyrelsen (2015) människor att använda hen om personer som vill bli omnämnda med det pronomenet. Hen är ett könsneutralt pronomen med två skilda betydelser och användningsområden. Det första användningsområdet är att hänvisa till en person där kön inte är betydelsefullt, så som i myndighetstexter där det hänvisas till en medborgare. Exempelvis “när lägenhetsinnehavaren fått hem blanketten måste hen skriva under och skicka tillbaka den inom en vecka”. Det andra användningsområdet för ordet är att beteckna en specifik person som själv identifierar sig med hen som pronomen. Exempelvis “hen som står där borta med röd tröja är min chef” (Språkrådet, 2013). Befintlig forskning på hur ordet hen upplevs har främst undersökt den förstnämnda betydelsen. Denna studie har för avsikt att undersöka begreppet hen ur den andra betydelsen, det vill säga som identitetsmarkör och självvalt personligt pronomen för den enskilda individen. Ickebinära transpersoner Ordet hen används av personer som inte identifierar sig med enbart hon eller han, ofta personer som har en ickebinär könsidentitet. Ickebinär är ett paraplybegrepp som används av personer som identifierar sig utanför det binära könssystemet (kvinna/man). Ickebinära könsidentiteter tycks vara mer tillgängliga och vanligt förekommande bland ungdomar och unga vuxna (Yeadon-Lee, 2016). Inom begreppet ickebinär ryms exempelvis personer som identifierar sig som genderfluid, androgyn, genderqueer, non-gender och agender (Burgwal m.fl., 2019). Personer som identifierar sig utanför det binära könssystemet har existerat genom historien och i olika kulturer (Richards m.fl., 2016), men har i stor utsträckning förbisetts i psykologisk forskning (Hyde, Bigler, Joel, Tate & Van Anders, 2019). Studier visar att ickebinära transpersoner har sämre psykisk hälsa både jämfört med binära transpersoner och cispersoner (Burgwal m.fl., 2019; Lefevor, Boyd-Rogers Sprague & Janis, 2019; Zeluf m.fl., 2016). Trots det finns det alltså mycket lite forskning på ickebinära som grupp inom psykologin. Istället grupperas de ofta under begreppet trans och ickebinäras specifika livsvillkor tenderar därför att förbises (Johnson, LeBlanc, Deardorff & Bockting, 2019; Matsuno & Budge, 2017; Zeluf m.fl., 2016). Trans är ett begrepp som beskriver personer vars könsidentitet inte ligger i linje med det kön som tillskrivits dem vid födseln (Hendricks & Testa, 2012). Personer som inte är transpersoner benämns som cispersoner. Begreppet trans har historiskt sett kopplats till ett medicinskt narrativ som förutsätter att någon transitionerar från det ena binära könet till det andra. Föreställningarna om vad trans förväntas vara riskerar att drabba ickebinära transpersoner negativt då de inte stämmer in på dem (Matsuno & Budge, 2017; Darwin, 2017). Transpersoner är en utsatt grupp i samhället, studier visar dessutom att ickebinäras livsvillkor skiljer sig betydande från binära transpersoners (Burgwal m.fl., 2019, Bradford & Catalpa, 2019, Zeluf m.fl., 2016). RFSL visar i sin rapport att ickebinära transpersoner har sämre psykisk hälsa än binära transpersoner, och är mindre nöjda med bemötandet i samhället (Orre, 2017). Endast 3,5 % av de ickebinära som svarande på enkäten uppgav att de kan leva 3 i enlighet med sin könsidentitet i alla sammanhang, 42 % uppgav att de “nästan alltid” kan leva i enlighet med sin könsidentitet, men majoriteten upplever alltså inte att de har möjlighet att göra det. Arbetsplatsen är ett sammanhang där marginaliserade grupper inte alltid kan vara öppna med sin minoritetsgruppsidentitet (Madera, King, Hebl, 2012) vilket är kopplat till sämre generellt mående (Hakanen & Schaufeli, 2012). Att särbehandla människor på grund av könsöverskridande identitet eller uttryck är olagligt enligt diskrimineringslagen (2008). Ett stort problem för ickebinära transpersoner är att de mer sällan uppfattas som sitt upplevda kön än personer med en binär könsidentitet. Det gör att de har svårare att känna sig accepterade för sin könsidentitet än binära transpersoner (Orre, 2017) . Forskningsläget Tidigare forskning om könsidentitet har huvudsakligen handlat om att undersöka binära könsidentiteter, alltså hur det är att vara kvinna respektive man (Budge, Rossman & Howard, 2014). Hyde och kollegor (2019) lyfter fram forskning som avfärdar det binära könssystemet på ett antal grunder. Genom forskning inom neurovetenskap, utvecklingspsykologi, neuroendokrinologi och övrig psykologisk forskning drar de slutsatsen att det binära könssystemet är en samhällelig konstruktion som är alltför dogmatisk i sin uppdelning. De lyfter bland annat fram att existensen av ickebinära personer i sig är ett motbevis till det binära könssystemet, som förutsätter att kön utgår från biologi. De lyfter även fram ett antal forskningsområden där kön har visat sig vara mer mångfacetterat än vad tidigare gjorts gällande inom psykologin. Ett exempel är hur det som beskrivs som “ickebinära könsupplevelser” finns även hos cisperson. Sådana upplevelser innefattar hur nöjd någon är med sin könstillhörighet, i vilken mån någon känner sig som det andra binära könet, som båda binära könen eller som inget av dem (Joel, Tarrasch, Berman, Mukamel, & Ziv, 2014). Könsnormativitet och transfientlighet har lyfts fram som problem inom den psykologiska forskningen, då metodologin tenderar att utgå från endast två förutbestämda kön, och bortse från människors egen uppfattning om kön. Ansara och Hegarty (2014) beskrev att kategoriseringen av kön inom psykologisk forskning behöver ses över för att forskningsmetoderna i sig inte ska vara osynliggörande och transfientliga. De ansåg att när kön är en parameter som undersöks så bör det vara fritextsvar, och inte begränsas till två förtryckta alternativ. Att tillåta fritextsvar har lyfts fram som det bästa sättet att efterfråga kön i forskningen, för att inte diskriminera deltagarna, samt för att mäta det som avses (Lindqvist, Gustafsson Sendén & Renström, 2020). Identitet och språk En grundläggande aspekt av de problem som ickebinära upplever ligger alltså i samhällets förståelse för och bemötande av deras könsidentiteter. Identitet i sig är ett grundläggande begrepp inom psykologin som beskriver människors självbild,