Kandidatuppsats Rwanda – ett land med stora utmaningar med etniska motsättningar En fallstudie om Rwanda och subkulturell pluralism
Författare: Lina Hedberg Handledare: Patric Lindgren Examinator: Martin Nilsson Termin: VT20 Ämne: Statsvetenskap Nivå: Kandidat Kurskod: 2SK31E
Abstract
The purpose of the study is to investigate if the presence of subcultural pluralism has affected Rwanda’s democratisation negatively. The study’s question is therefore: Are subcultural pluralism an explanation of Rwanda’s low degree of democracy? To answer this, I have chosen to do an explanatory case study and the study is theory consuming. The study’s theoretical framework consists of Robert A Dahls part theory about subcultural pluralism from his work Polyarchy. Other materials used in the study is secondary material which is used to describe Rwanda’s political history. Another important source is Freedom House “Freedom in the world”- reports about Rwanda from the period 1995-2019. The analysis shows that Rwanda do not meet Robert A Dahls three criteria’s about subcultural pluralism. If a country meets his criteria’s they have a good chance of democratization even though they have a high degree of subcultural pluralism. If the country does not meet his criteria’s they have a low chance to democratize. The study shows that Rwanda's leading party RPF has adopted several measures that have complicated the oppositions situation to operate in the country and Rwanda's subcultural groups hutu and twa are excluded from political processes. The result shows that Rwanda has low chances of democratisation. It also shows that subcultural pluralism is one explanation to the country’s low degree of democracy.
Nyckelord: Rwanda, demokratisering, etnicitet, folkmord, subkulturell pluralism, Polyarchy, Robert Dahl.
Innehållsförteckning Abstract ...... 2 1. Introduktion ...... 4 1.1 Problemformulering ...... 4 1.2 Syfte och frågeställning ...... 5 1.3 Disposition...... 5 2. Teori ...... 6 2.1 Robert A. Dahl ...... 6 2.2 Subkulturer, splittringsmönster och statlig effektivitet ...... 6 2.3 Operationella kriterier ...... 10 3 Metod, material och avgränsning ...... 10 3.3 Fallstudie som metod ...... 10 3.2 Material ...... 12 3.3 Avgränsning ...... 12 4. Rwandas historia ...... 13 4.1 Rwanda som koloni 1889–1961 ...... 13 4.2 Rwandas självständighet fram till folkmordet 1961–1994 ...... 13 4.3 Första perioden 1995–2002 ...... 15 4.4 Andra perioden 2003–2009 ...... 16 4.5 Tredje perioden 2010–2014 ...... 19 4.6 Fjärde perioden 2015–2019 ...... 22 5. Analys ...... 24 5.1 Subkulturer, splittringsmönster och statlig effektivitet ...... 24 5.1.1 Varje subkultur har möjlighet att delta i politiska processer ...... 24 5.1.2 Subkulturerna har överenskommelser med andra subkulturer samt med landets politiska institutioner med syftet att öka säkerheten för respektive subkultur ...... 26 5.1.3 Om medborgarna anser att landets politiska system kan lösa landets problem ...... 28 5.2 Sammanfattning av det operationella kriterierna...... 32 6. Slutsats och avslutande diskussion ...... 32 Referenslista ...... 34
1. Introduktion Historiskt är det komplicerat att tala om Rwandas befolknings olika ursprung. Detta beror på att tutsier ofta har använts som en beteckning för en högre klass som var boskapsskötare medans hutuerna var jordbrukare. Detta gjorde hutuerna ekonomiskt beroende av tutsierna genom att de behövde hyra ut boskap. Detta beroende gav upphov till ett feodalt system där tutsierna stod över hutuerna. Detta blir mer komplicerat eftersom blandäktenskap var vanligt och en tutsier kunde ”nedklassas” till en hutuer om den förlorade sitt boskap samtidigt som en hutuer på samma sätt kunde ”upphöjas” till en tutsier om denne belönats med boskap.1
Rwandas konstitution från 2003, med tillhörande ändringar 2005, framhåller att staten är sekulär och landet har religionsfrihet. Detta efterföljs vilket innebär att det är fritt att utöva alla religioner och det är förbjudet att diskriminera någon på grund av deras religion. Med anledning av folkmordet 1994, är det numera förbjudet att på pass eller liknande ange vilken etnicitet man har eller att ha på sig huvudbonader på foton då man visar vilken religion man tillhör. Detta är på grund av landets tidigare historia när Belgien införde dessa typer av uppgifter vilket senare underlättade för att identifiera vilka som var tutsier under folkmordet.2
Landets president Paul Kagame är ledare för den tidigare tutsidominerade gerillarörelsen Front patriotique rwandais som idag är ett politiskt parti med förkortningen FPR. Presidenten är statschef, överbefälhavare och den högsta representanten för den verkställande makten. Presidenten utses i allmänna val för fem år, tidigare satt presidenten vid makten sju år. Tidigare fick en president bli omvald en gång men 2015 anordnades en folkomröstning om en ändring av grundlagen som gick igenom vilket innebar att Kagame kunde kandidera en tredje mandatperiod i presidentvalet 2017. Kagame är populär hos folket då han har bidragit till landets stabilitet och ekonomiska tillväxt efter den totala samhällskollapsen som folkmordet orsakade.3
1.1 Problemformulering Denna uppsats handlar om demokratisering och hur landets politiska situation påverkas av etniska motsättningar. Jag vill undersöka om förekomsten av subkulturell pluralism har varit en bidragande faktor till varför landet inte har demokratiserats. Subkulturell pluralism är en
1 Landguiden. Befolkning och språk. https://www-ui-se.proxy.lnu.se/landguiden/lander-och- omraden/afrika/rwanda/befolkning-och-sprak/ hämtad 20 april 2020 2 Nationalencyklopedin. Religion. https://www-ne- se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda hämtad 2 Maj 2020 3 Nationalencyklopedin. Statsskick. https://www-ne- se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda hämtad 2 Maj 2020 delteori från Robert A Dahls verk ”Polyarchy- participation and opposition” (1971) och innebär kortfattat att en hög grad av subkulturell pluralism innebär att det finns stora splittringar som försvårar den politiska situationen i landet. Jag har valt att studera Rwanda som fall eftersom det är särskilt intressant med landets historia av folkmordet som inträffade 1994 där ca 1 miljon tutsier mördades eftersom det är ett extrem fall på hur våldsamma dessa typer av konflikter kan bli.
Uppsatsens forskningsproblem har sin utgångspunkt över demokratiutvecklingen i Rwanda efter folkmordet som ägde rum 1994. Freedom House rankar Rwanda som icke-fritt både vad gäller de politiska som civila rättigheterna.4 Freedom in the World 2015, rapporterar om en global trend där ledarna i Uganda, Burundi, Kenya och Rwanda tar till mer antidemokratiska åtgärder med syftet att bevara politiska kontroll. Dessa taktiker försvaras med hänsyn till att stärka landets säkerhet, bekämpa terroristhot samt att bevara nationell enighet.5
1.2 Syfte och frågeställning Syftet med uppsatsen är att undersöka om huruvida förekomsten av etniska grupper och etniska konflikter har försvårat Rwandas demokratisering. För att besvara syftet samt min forskningsfråga kommer jag utgå ifrån Robert A Dahls delteori om subkulturer. Min förhoppning är att denna uppsats ska bidra till en fördjupad kunskap om Rwanda som fall där det huvudsakliga fokuset är på etniska grupper och deras motsättningar. Jag hoppas att denna undersökning ska bidra med ett nytt perspektiv eller ytterligare kunskap för framtida studier kring demokratin i länder som tidigare varit koloniserade och som kämpar med etniska motsättningar.
För att kunna besvara syftet kommer studien att svara på frågeställningen:
- Kan subkulturell pluralism vara en förklaring till Rwandas svårigheter att demokratiseras?
1.3 Disposition Uppsatsens disposition kommer att bestå av ett introduktionskapitel. Sedan presenteras uppsatsens teoridel där Dahls teori om subkulturell pluralism diskuteras och de operationella kriterierna. Därefter presenteras metodval, material och avgränsningar. Kapitel 4 kommer att
4 Freedom House. Rwanda. https://freedomhouse.org/country/rwanda/freedom-world/2019 Hämtad 20 april 2020. 5 Freedom House. East Africa’s Authoritarian Drift. https://freedomhouse.org/article/east-africas-authoritarian- drift#main-content hämtad 20 april 2020 vara empiridelen och bestå av en bakgrund för Rwanda där landets politiska historia diskuteras. Det är denna del som sedan kommer att ställas mot Dahls teori. Kapitel 5 kommer att bestå av en analys där informationen från tidigare kapitel ställs emot uppsatsens operationella kriterier. Kapitel 6 är det avslutande kapitlet där slutsatserna diskuteras.
2. Teori I följande kapitel kommer den valda teoretiska ansatsen presenteras. Den är tänkt att vara till stöd för att kunna besvara studiens forskningsfråga samt syfte. Efter presentationen kommer teorin operationaliseras.
2.1 Robert A. Dahl Robert A. Dahls verk Polyarchy från 1971 behandlar hans teori om demokratisering. Dahl kommer fram till sju egenskaper som är viktiga för länder som ska demokratiseras och där är subkulturell pluralism en av dessa. Förutom de sju egenskaperna finns det omständigheter som kan vara mer gynnsamma respektive ogynnsamma för varje egenskap. Om ett land har flera gynnsamma alternativ bland hans sju egenskaper så har landet stora förutsättningar att demokratiseras.6
Dahl har en normativ syn på demokratibegreppet och anser att det finns en viktig skillnad mellan demokratin som ett normativt ideal och demokratin i praktiken. Av denna anledning bör vi inte använda begreppet demokrati i empiriska studier utan istället använda polyarki eller flerstyre vilket har som syfte att bättre beskriva det politiska systemet. Begreppet polyarki är enligt Dahl till skillnad från demokrati inte något ideal utan en empirisk regimtyp. Demokratisering är vägen till ett mer demokratiskt styre.7
Jag kommer dock att använda demokrati som begrepp i denna studie då det är ett mer väletablerat utryck. Jag anser att Dahls polyarki begrepp kan likställas med demokrati då dessa har stora likheter så för enkelhetens skull har jag valt att använda mig av demokrati som begrepp istället för polyarki.
2.2 Subkulturer, splittringsmönster och statlig effektivitet Alla system som polariseras till antagonistiska grupper är i fara. Denna polarisering kan utvecklas till konflikter som sedan utmynnar i inbördeskrig. Denna problematik kan ge olika
6 Dahl, Robert A. Polyarchy.1971. s.202-203 7 Linde & Ekman, Demokratiseringsprocesser – teoretiska ansatser och empiriska studier, Studentlitteratur. 2006. s.17–18 utfall, i USA ledde inbördeskriget till att slavsystemet avskaffades men i många andra fall kan detta resultera i att antidemokratiska rörelser segrar vilket skapar nya förutsättningar för en hegemonisk regim. Det kan finnas konflikter som är så pass stora och komplexa att de är svåra för det politiska systemet att lösa. Alla konflikter som innebär att en stor del av befolkningen upplever att deras sätt att leva på utsätts för stort hot av en annan del av befolkningen skapar en stor kris i det konkurrerande systemet. Historiskt sett så har dessa typer av konflikter ofta resulterat i inbördeskrig och/eller ersatts av en hegemoni.8
Av denna anledning är alla skillnader inom ett samhälle som polariserar människor till fientliga grupper ett stort hot som skapar klyftor i samhället. Det finns en del teorier som menar att vissa länder har en större risk att utveckla dessa typer av konflikter. En vanlig teori återkommer till marxistiska argument, att det är klasskillnader i ett samhälle som skapar dessa typer av konflikter, där det finns en högre klass och en arbetarklass som upplever förtryck. Dahl anser dock att det vanligtvis inte är klasskillnader som skapar dessa typer av konflikter utan istället skillnader i subkulturer. Dessa typer av skillnader kan vara skillnader i religion, ras, etnicitet, region eller språk. Dahl anser även att det han kallar för subkultur eller subkulturell pluralism även kan innefatta konflikter som motiveras av ekonomiska eller sociala klasser, social status, utbildningsnivå eller yrkesnivå men att dessa oftast inkluderar etniska, religiösa eller regionala kännetecken. 9
Subkulturer är viktiga för individers liv och är ofta djupt rotade i deras liv som påverkar individers hela framtidsutsikter, normer, lojaliteter, identifikationer, organisationer och sociala strukturer.10 Eftersom etniska eller religiösa identiteter är så djupt rotade i människors personligheter och liv är dessa särskilt drivna av ilska eftersom dessa hot anses vara direkta hot mot individers sätt att leva. Detta resulterar i ett farligt tankesätt där motståndare från sin egen subkultur ses som inhumana och blir fienden som måste utplånas till varje pris. Att omänskliggöra fienden innebär att det blir lättare att rättfärdiga våldet som är vanligt i dessa typer av konflikter. Ett argument som härstammar från John Stuart Mill innebär att alla länder som har en representativ regering även måste sammanfalla med nationalitetens gränser. Dahl anser att en rad betydande exempel från multinationella stater ger stöd för detta argument.
8 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.105 9 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.106 10 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.107 Demokrati är mer vanligt förekommande i länder som är mer homogena än i länder som har en stor andel av subkulturell pluralism.11
Länder med en hög andel av subkulturell pluralism är oftast mindre utvecklade länder.12 Länder med en extrem andel av subkulturell pluralism är främst nya länder.13 Dahl betonar dock att konkurrenskraftig politik kan existera i ett heterogent samhälle. Ett exempel han tar upp är Nederländerna som är en fungerande demokrati trots att det är ett heterogent samhälle.14 Detta innebär att en land som har existerande subkulturer kan vara en inkluderande demokrati.
Dahl har med denna bakgrund fastställt tre villkor för länder med subkulturell pluralism. Om dessa tre villkor uppfylls så har dessa länder goda förutsättningar för att demokratiseras.15
1. Konflikter kan motverkas om ingen etnisk, religiös eller regional subkultur nekas möjlighet att delta i regeringen
Detta innebär att det måste finnas en önskan om samarbete hos varje subkultur utanför subgruppens gränser. Det måste finnas en önskan om att bevara nationen, dess självständighet och politiska institutioner. En annan viktig insikt för varje subkultur är att den är i minoritet och inte själv kan forma en majoritet vilket kräver att subkulturen ingår i en koalition som representeras av andra subgrupper. Detta villkor uppfylls om varje subkultur är i en minoritet. Detta blir mer komplicerat för länder som endast har två subkulturer än dem med flera subkulturer. Om ett land har två subkulturer kommer den ena subkulturen ha en majoritetsroll och den andra vara i minoritet vilket innebär att subkulturen som är i majoritet inte har något behov av samarbete eller koalition.16 Dahl framhäver två villkor som garanterar att ingen subkultur kan nekas möjligheten att ingå i regeringen. Det ena är ett system som är baserat på enighet som i Schweiz där alla stora partier är representerade i regeringen, kantonen och federationen. Det andra är ett system som används i Belgien och Nederländerna där skiftande koalitioner tillåter varje grupp att med tiden att gå från oppositionen till regeringen.17
11 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S. 108 12 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.111 13 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.112 14 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.113 15 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S. 114 16 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.115-116 17 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.118 2. Om det existerar åtaganden och överenskommelser som innebär en relativt hög grad av säkerhet för olika subkulturella grupper
De vanligaste formerna innebär att varje subkulturella grupp får möjlighet att representeras i parlamentet. Denna typ av säkerhet kan vara grundlagsbindande men den behöver inte vara det för att ge varje subkultur en viss säkerhet av representation. En vanlig åtgärd är att varje subgrupp får proportionell representation för val av kandidater i parlamentet. En annan åtgärd kan vara att varje subgrupp får vetorätt när det gäller beslut som påverkar subkulturella problem. Detta kan även innebära att varje subkultur får andra typer av garantier i form av konstitutionella bestämmelser eller andra löften som sätter gränser för vilka områden eller frågor som parlamentet inte får besluta om eftersom dessa är av särskild vikt för en eller flera subkulturer.18
3. Om landets befolkning tror att en demokrati fungerar på ett korrekt sätt och på ett effektivt sätt kan lösa stora problem i landet
Dahl menar att detta villkor skiljer sig från de två första då detta krav inte endast gäller länder med subkulturell pluralism utan alla demokratiska länder bör bestå av en befolkning som litar på och stöttar det demokratiska systemet. För att befolkningen ska stötta den sittande regeringen krävs det att befolkningen anser att den lyckas lösa svåra problem i samhället. Om det existerar stora problem med inflation, en hög arbetslöshet, diskriminering, fattigdom eller ett orättvist skolsystem kommer befolkningen ha en låg tillit för det demokratiska systemet. Anledningen till att han tar upp detta villkor är att det tredje villkoret i vissa fall kan påverkas negativt av de andra villkoren. Detta kan resultera i att regeringen inte kan arbeta emot större problem i samhället om en subkultur missbrukar sin vetorätt vilket försvårar regeringens arbete. Länder med en hög subkulturell pluralism kan i vissa fall tvingas välja mellan dessa tragiska val; a) garantera minoriteter deras rätt men med priset att inte kunna lösa svåra problem i landet; b) utveckla en hegemoni som lyckas lösa dessa problem genom tvång av en eller fler subgrupper; c) genom att splittra landet. Dahl menar att i vissa fall kan endast en splittring av ett land innebär att både minoriteten får behålla sin säkerhet samtidigt som det demokratiska systemet upprätthålls om ett land har för stora problem som inte kan lösas genom samarbete mellan olika subkulturer.19
18 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.118-119 19 Dahl, Robert A. Polyarchy. 1971. S.120–121 2.3 Operationella kriterier Dahls tre villkor kommer att vara de operationella kriterierna som används som analysverktyg i undersökningen för att besvara undersökningens frågeställning om den subkulturella pluralismen har försvårat demokratiseringen i Rwanda. Varje påstående har en kort förklaring för att beskriva vad det innebär att kriteriet uppfylls respektive inte uppfylls. Senare kommer det en presentation över vilka påståenden som uppfylls respektive inte uppfylls.
1. Varje subkultur har möjlighet att delta i politiska processer
Om landets alla subkulturer har möjlighet att delta i politiska processer i form av olika koalitioner eller samarbeten så uppfylls detta kriterium. Om vissa subkulturer nekas detta så uppfylls inte detta kriterium.
2. Subkulturerna har överenskommelser med andra subkulturer samt med landets politiska institutioner med syftet att öka säkerheten för respektive subkultur
Om det finns olika typer av överenskommelser vilka innebär att varje subkultur representeras proportionellt i parlamentet eller att subkulturerna har vetorätt inom vissa områden så uppfylls detta kriterium. Om det inte existerar sådana typer av överenskommelser uppfylls ej kriteriet.
3. Om medborgarna anser att landets politiska system kan lösa landets problem
Detta kriterium uppfylls om landets regering lyckas lösa landets problem på ett effektivt sätt. Syftet med detta kriterium är att om landets problem löser sig så ökar det medborgares åsikt att demokrati är ett effektivt styrelseskick. Om landets problem inte lösts så har detta kriterium inte uppfyllts.
3 Metod, material och avgränsning Detta kapitel kommer att behandla en motivering av metodval och en beskrivning av materialval samt studiens avgränsning.
3.3 Fallstudie som metod Undersökningens metod kommer att bestå av en fallstudie. Fallstudier är en användbar metod när syftet är att undersöka ett specifikt land eller fall. Metoden kan användas för att undersöka varför ett fenomen inträffat som är koncentrerat i ett reellt samhällsfenomen. Fallstudier kan användas för att ge mer djupgående och detaljerad information samt förklaringar till komplexa samhällsfenomen. En fördel med den valda metoden är att man kan begränsa området som studeras och därigenom ge en översiktlig bild över det valda fallet.20
Metodvalet motiveras med att syftet med undersökningen är att genom att studera teorier om demokratisering och Dahls teori om subkulturell pluralism försvårat Rwandas demokratisering. Den valda metoden är tänkt att ge undersökningen struktur i form av en operationalisering för att redovisa en tydlig slutsats. Det är av stor vikt att det insamlade materialet analyseras grundligt för få fram en så tillförlitlig slutsats som möjligt när fallstudie används som metod. Fallstudiedesign är en användbar metod eftersom den tillåter forskare att uppnå höga nivåer av begreppsmässig giltighet på grund av att man identifierar och mäter indikationer som representerar de teoretiska begrepp man avser att mäta. I denna uppsats kommer demokrati att studeras som en variabel vilket är ett begrepp som kan vara svårt att mäta. Detta innebär att man som forskare måste använda sig av en ”kontextualiserad jämförelse” när man söker efter analytiska fenomen.21
Fallstudie är en forskningsmetod som ofta kritiseras och ifrågasätts då den inte anses vara lika önskvärd som andra forskningsmetoder. En anledning till denna kritik kan vara att forskare under forskningsprocessen använder tveksamma bevis, partiska källor eller inte följt systematiska tillvägagångssätt som sedan kan påverka undersökningens resultat negativt. En förklaring till varför dessa problem kan tänkas uppstå är att det finns mindre läroböcker som på ett systematiskt sätt förklarar hur en korrekt fallstudie kan genomföras till skillnad från andra forskningsmetoder som snarare har en uppsjö av läroböcker som behandlar andra forskningsmetoder. Ett annat problem med fallstudier är frågan hur man ska kunna generalisera då man endast studerar ett fall. Ett tänkbart svar på denna fråga är att man istället kan uppfylla syftet att man genom en fallstudie kan bidra med att generalisera teorier samt bidra med en mer fördjupad kunskap inom ett visst område.22 För att försöka undvika dessa typer av forskningsmisstag har jag valt att noggrant studera litteratur som behandlar fallstudie som forskningsmetod för att få en ökad förståelse för hur man på bästa sätt kan utföra en korrekt fallstudie.
Undersökningen kommer att bestå av teorikonsumerande metod när det insamlade materialet analyseras. Teorikonsumerande metod är användbart när studien undersöker ett enskilt fall.
20 Yin, Robert K. Fallstudier, design och genomförande, 1.uppl. Malmö: Liber. 2007. s.17–18. 21 George & Bennett. Case studies and theory development in the social sciences, s.19. 22 Yin, Robert K. Fallstudier, design och genomförande. 1.uppl. Malmö: Liber. 2007. S.27–28 Detta innebär att undersökningen består av flera teorier som används för att studera forskningsproblemet och dessa används sedan för att förklara undersökningens resultat.23
3.2 Material Undersökningens kommer till stor del att baseras på de årliga rapporterna från Freedom House. Denna källa är viktig i studiens operationalisering i form att jag kommer att utgå från deras mått när det kommer till hur demokrati mäts. Denna operationalisering är det mest centrala i uppsatsen. Det är viktigt att påpeka att frågor kring hur demokrati som begrepp tolkas samt kan mätas är frågor som är omdiskuterade och där olika forskare har olika definitioner. Freedom House egna demokratidefinition har brister. Trots detta har jag valt att använda mig av deras index då Freedom House är en oberoende organisation som arbetar med dessa frågor samt ändå har ett relativt starkt vetenskapligt erkännande. Deras index är användbart när det gäller mitt forskningsämne och är ett lättillgängligt mätverktyg. Undersökningen kommer även att bestå av andra sekundärkällor i form av böcker och vetenskapliga artiklar. Detta innebär att den kvalitativa textanalysen ingår i studien. Materialet kommer att granskas kritiskt och objektivitet användas i den mån det går. Vid analys av källor kommer jag att använda mig av de fyra källkritiska kriterierna: äkthet, oberoende, samtidighet och tendens.24
3.3 Avgränsning Studiens avgränsning kommer att bestå i av att det endast är ett fall som studeras och det är Rwanda som är fallstudiens forskningsområde. En annan viktig avgränsning är att det är Rwandas demokrati på nationell nivå som studeras i uppsatsen, andra typer av frågor eller teman kommer inte att behandlas. Detta är på grund av att både Dahls teori samt Freedom House utgår från och mäter demokrati på en nationell nivå. Den sista avgränsningen utgår från tidsavgränsningen då uppsatsen kommer att utgå från 1994 då folkmordet ägde rum fram till 2019. Jag kommer inte att ta med 2020 i uppsatsen då dessa uppgifter fortfarande pågår och kan tänkas ändras samt att Freedom House inte har publicerat någon årlig rapport för 2020.
23 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängnerud. Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad, s.42. 24 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängnerud. Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad, s. 288. 4. Rwandas historia Detta kapitel kommer att behandla en kort bakgrund av Rwandas historia. De senare tidsperioderna som avhandlar tiden efter folkmordet fram till idag är avsedda att användas som material för den nästkommande analysen och innehåller material från Freedom House rapporter om Rwanda.
4.1 Rwanda som koloni 1889–1961 Kolonialperioden förstärkte de rasistiska stereotyperna vilka var att tutsierna var långa och smala medans hutuer var korta och med en mer kraftig kroppsbyggnad. Rwandas maktbalans var tidigare byggd på hövdingar och underhövdingar där alla hade skyldigheter och rättigheter. Under kolonialperioden rubbades maktbalansen och baserades på skyldigheter utifrån etnicitet eller vilken klass man hade. Ras- och klasskillnaderna demonstrerades även i identitetskort där ens etnicitet skulle framgå. Under denna period ökade klassklyftorna då tutsierna fick fördelar i utbildningsväsendet och fick administrativa tjänster. En annan stor anledning till klyftorna var kyrkan. Kristendomen spreds i landet med hjälp av katolska missionärer. Den katolska kyrkan hade stor makt i landet och tutsierna blev tidigt anhängare av den katolska kyrkan.
Från 1946 administrerades Rwanda av Belgien som förvaltarskapsområde vilket initierades av FN. På 1950-talet påbörjades en modernisering av Rwanda vilket medförde att tvångsarbete förbjöds och en ny jordreform introducerades. Efter andra världskriget förändrades missionärernas syn på befolkningen. En ny generation av missionärer började sympatisera mer med hutubefolkningen och det växte fram en ny intellektuell hutuelit som ville dela på makten. Grégoire Kayibanda var ledare för hutupartiet Parti du mouvement de l’émancipation du peuple Hutu (PARMEHUTU) och blev en frontfigur för den nya hutueliten. 1959 var ett år som kantades av etniska oroligheter vilket medförde att hutubefolkningen gjorde revolt och avsatte Kung Kigeri V. Detta blev slutet för tutsiernas tidigare makt. Huturevolutionen medförde att ca 20 000 tutsier dödades och många tutsier fick fly landet.25
4.2 Rwandas självständighet fram till folkmordet 1961–1994 1961 organiserades en folkomröstning vilket satte ett stopp för det tidigare kungadömet i Rwanda. 1962 blev Rwanda självständigt och fick en president vid namn Kayibanda. Detta ledde till att tutsierna som levt i exil gick över landsgränsen med målet att återta makten i
25 Nationalencyklopedin. Tysk och belgisk koloni. https://www-ne- se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda hämtad 9 Maj 2020 landet. Den dåvarande huturegimen organiserade sig och mördade mer än 10 000 tutsier, vilket medförde att ännu fler tutsier flydde landet. Juvénal Habyarimana övertog makten 1973 i en militärkupp och utropade sig till president på grund av det oroliga läget i landet. Han bildade ett nytt parti vid namn Mouvement révolutionnaire national pour le développement (MRND) som skulle representera alla medborgare oavsett etnicitet och försökte reparera relationen med Burundi som styrdes av tutsierna. 1987 bildades partiet Front patriotique rwandaise (FPR) av tutsier och andra medborgare som gått i exil. 1990 arrangerades ett försök att invadera Rwanda men det misslyckades då den rwandiska armén fick stöd av soldater från Frankrike och Belgien. Denna period blossade upp ett gerillakrig som ledde till ett stort missnöje hos befolkningen. Rwanda hade stora inrikespolitiska problem och landet hade stora ekonomiska problem vilket medförde att den styrande regeringen till slut tvingades att börja förhandla. Rwanda fick efter detta ett flerpartisystem och en samlingsregering skapades med syftet att försöka få ett slut på inbördeskriget.26
1993 antogs ett avtal om att FPR skulle få ingå i regeringen. Detta motsattes av en rad hutunationalister som försökte förhala regeringsombildningen. FN skapade en internationell fredsstyrka United Nations Assistence Mission to Rwanda (UNAMIR) med syftet att se till att avtalet hölls. Hutunationalister startade extrema propagandakampanjer i massmedierna emot FPR och tutsier som grupp. President Habyarimana undertecknade ett nytt löfte om att FPR skulle få ingå i regeringen vilket skapade stor frustration och när hans plan skulle landa på Kigalis flygplats så sköts hans plan ner. Det har ännu inte avslöjats vem som stod bakom attacken. Presidentens död anses vara startskottet för folkmordet.
De nästkommande månaderna dödades minst 800 000 civila, i alla åldersgrupper och både tutsier samt hutuer som motsatte sig extremisterna miste sitt liv under denna korta men blodiga period. Identitetshandlingarna som var en kvarleva från den belgiska kolonialperioden användes för att lättare identifiera vilka som var tutsier. FN-trupperna kallades hem och Rwanda blev lämnade själva utan någon direkt hjälp från FN eller omvärlden. En provisorisk huturegering tog över makten vilket FPR vägrade erkänna och de beslöt att avbryta vapenvilan. Tutsigerillan drev hutuextremisterna ut från landet och cirka 2 miljoner hutuer flydde från FPR. En fransk elitstyrka bosatte sig i landet för att försöka skydda de civila. Folkmordet upphörde i juli 1994 när FPR lyckades besegra huturegimen och bildade en ny
26 Nationalencyklopedin. Självständighet. https://www-ne- se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda hämtad 10 Maj 2020 regering som bestod av representanter från båda folkgrupperna. Paul Kagame fick rollen som vicepresident och försvarsminister.27
4.3 Första perioden 1995–2002 Fem år efter folkmordet tog regeringen beslutet att landet var i en övergångsperiod till demokrati och det beslutades att det nationella valet tidigast skulle hållas 2003. Den dåvarande regeringen dominerades av RPF men den inkluderade även andra politiska partier. Rwandas rättsväsende hade krossats av folkmordet vilket innebar att de som var misstänkta för deltagandet i folkmordet inte fick någon rättslig prövning. FN anordnade en internationell tribunal i Tanzania för att hjälpa till med rättegångarna för folkmordet. Denna tribunal hade många likheter med den internationella tribunalen i Haag som hjälpte till att fälla människor för folkmord i Jugoslavien. FN assisterade Rwanda i denna process eftersom landet inte skulle kunna återbyggas utan att först ställa de skyldiga till rätta. Detta påskyndade processen vilken gav landet en chans att återhämta sig efter den totala förstörelsen som folkmordet orsakat hela landets institutioner. Press- och organisationsfriheten var begränsad under denna period. Det existerade en viss organisationsfrihet främst för internationella hjälporganisationer och andra organisationer som arbetade med mänskliga rättigheter.28
2000 skedde det några viktiga förändringar i landets ledarskap. Den tidigare presidenten Pasteur Bizimungu avgick och ersattes av vice presidenten Paul Kagame. Landets nya premiärminister blev Bernard Makuza. 2001 skedde det planerade kommunalvalet. Kandidaterna blev framröstade och fick välja 106 borgmästare som regeringen tillsatte. Politiska partier var dock förbjudna så kandidaterna fick representera sig själva. Det uppskattas att ca tre miljoner människor röstade i valet under fredliga processer. Självständiga observatörer med stöd från Human Rights Watch och the International Crisis Group (ICG) ställde sig kritiska till avsaknaden av pluralism. ICG var kritiska inför RPF och menade att deras stränga förhållningsregler samt avsaknad av politisk pluralism som motiveras med nationell enighet så riskerar dem att underminera deras egen policys vilket allvarligt kan skada landets återuppbyggnad. Det fanns dock viss representation av hutu-befolkningen,
27 Nationalencyklopedin. Folkmordet 1994. https://www-ne- se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda hämtad 10 Maj 2020 28 Freedom House, Freedom in the World 1999 - Rwanda, 1999, available at: https://www.refworld.org/docid/5278c6efb.html hämtad 11 Maj 2020 däribland Premiärministern Makuza från Republican Democratic Movement (MDR) som är ett parti som består av främst hutuer.29
2001 var flera regimkritiker tvungna att fly landet. Många var högt uppsatta, däribland den tidigare premiärministern och den före detta justitieministern. Det skedde även ett mycket uppmärksammat mord på den tidigare inrikesministern Seth Sendashonga och man valde att sätta den tidigare presidenten Bizimungu i husarrest när han ville starta ett oberoende politiskt parti. Journalisternas situation var fortsatt orolig i landet och de fick motstå hot. Många journalister hävdade att de var tvungna att censurera sig eftersom regeringen hade gjort det klart att det fanns vissa ämnen som inte fick diskuteras. Detta innebar att Rwandas nyheter är starkt påverkade av regeringen.30
2002 var ett bra år för landets rättsväsende. Det traditionella rättssystemet Gacca återinfördes vilket innebar att människor som inte var huvudpersoner i folkmordet också kunde dömas. Detta innebar att landet nu kunde döma fall som tidigare inte hade gått. Det existerade dock en oro inför detta system, att de var partiska och arbetade under andra normer. Den internationella tribunalen i Tanzania och Rwandas egen domstol började få svårigheter att samarbeta. Den internationella domstolen ansåg att Rwanda inte samarbetade när det gällde att döma krigsförbrytelser av dess egna armé. Rwandas domstol var kritiska inför den internationella domstolen och ansåg att dem var inkompetenta.31
4.4 Andra perioden 2003–2009 Innan valen 2003 så förbjöds den tidigare premiärministern Faustin Twagiramungu att registrera sitt nya parti the Alliance for Democracy, Equity and Progress. Detta motiverades med att hans tidigare parti MDR anklagades för att främja delande ideologi. Han blev tvingad att avbryta sin kampanj innan presidentvalet eftersom hans medarbetare fick motstå dödshot.32
Den officiella övergångsperioden från folkmordet ska avslutas I juli 2003. Denna period har the Rwandan Patriotic Front (RPF) och dess allierade styrt landet. De fortsätter att hålla diskussioner om den nya konstitutionen. RPF har fortsatt kontroll över regeringens arbete.
29 Freedom House, Freedom in the World 2002 - Rwanda, 18 December 2001, available at: https://www.refworld.org/docid/473c53eac.html hämtad 11 Maj 2020 30 Ibid 31 Freedom House, Freedom in the World 2003 - Rwanda, 19 December 2002, available at: https://www.refworld.org/docid/473c544ec.html hämtad 11 Maj 2020 32 Amnesty International. Rwanda’s repressive tactics silence dissent before elections. https://www.amnesty.org/en/latest/campaigns/2017/08/rwandas-repressive-tactics-silence-dissent-before- elections/ hämtad 11 Maj 2020 Politiska partier som har en koppling till folkmordet är förbjuda samt partier som är baserade på religion eller etnicitet. Flera partier deltar i regeringen även om deras arbete begränsas och de får inte anordna kampanjer. Det finns till viss del representation av hutuer i regeringen.33
Konstitutions utdraget förutspår att landet skulle bli en semi-president regim som ger presidenten stora maktbefogenheter. Presidenten har ensam rätt att utse premiärministern och han kan upplösa parlamentet en gång under en femårsperiod. Hans maktbefogenheter skulle vara något begränsade då han inte har rätt att starta eller stoppa krig och underteckna internationella fördrag utan parlamentets godkännande. Presidenten är tillåten att fullfölja två mandatperioder. Partier måste få minst fyra procent av rösterna i parlamentsval för att få ingå. International Crisis Group (ICG) utfärdade en rapport om förslaget och menar att det finns flera begränsningar av politisk frihet och det finns inga tecken på att den politiska oppositionen kommer att få delta i val på lika villkor med RPF.34
Den nya konstitutionen från 2003 anger att politiska partier får verka men det finns vissa restriktioner. Den anger ocksa att landets president, premiärminister och presidenten för underhuset inte får tillhöra samma politiska parti. Konstitutionen förbjuder politiskt kampanjande på lokal nivå vilket skapar oro inför att RPF inte kommer att behöva motstå politiskt motstånd. Konstitutionens främsta mål med nationell enighet med syftet att arbeta emot etniska motsättningar kan tolkas som att man försöker förhindra politisk pluralism. Den inkluderar även ett förslag om ett forum där alla partier ska medverka och kommunicera med varandra vilket skapar oro inför att det styrande partiet försöker kontrollera partiernas handlingar.35
President- och parlamentsval hölls 2003. RPF vann med stor marginal eftersom det inte fanns någon egentlig opposition eftersom det stora Hutubaserade partiet Democratic Republican Movement (MDR) förbjöds att delta samtidigt som att kampanjperioden förkortades vilket gav RFP stora fördelar i valet. Hutuer har fortsatt viss representation i regeringen och premiärminister Bernard Makuza representerade MDR innan det förbjöds.36
2004 utfärdade parlamentet en rapport som kritiserade en mängd NGO:s för att propagera ”folkmordsideologi”. Detta medförde att organisationernas arbete begränsades då de hotades
33 Freedom House, Freedom in the World 2003 - Rwanda, 19 December 2002, available at: https://www.refworld.org/docid/473c544ec.html hämtad 12 Maj 2020 34 Ibid 35 Freedom House, Freedom in the World 2004 - Rwanda, 18 December 2003, available at: https://www.refworld.org/docid/473c54bbc.html hämtad 12 Maj 2020 36 Ibid att stängas. Detta inkluderar grupper som CARE International och Norwegian People's Aid. Human Rights Watch och Amnesty International gick ut och utryckte oro inför dessa beslut. 2005 antogs åtgärder i syfte för att förbättra landets rättsväsende som tidigare blivit kritiserat för att vara orättvist.37
Landets regering antog en del åtgärder för att motverka korruption. 2005 sparkade presidenten flera ledare på grund av anklagelser om korruption. Rwanda blev rankad på plats 83 av 159 länder av Transparency International korruptionsindex 2005. I reportrar utan gränsers rapport från 2005 framgick det att de ansåg att regeringen behandlar landets journalister mycket dåligt. Flera av landets journalister fortsatte att hållas fängslade. Det sker dock förbättringar när det kommer till lika rättigheter. Rwandas konstitution kräver att minst 30 procent av platserna i nationalförsamlingen och senaten ska representeras av kvinnor.38
FN:s internationella tribunal fortsätter sitt arbete med att fälla de som misstänkts för deltagandet i folkmordet. Rwandas eget rättsväsende utvecklas med bättre tränade domare och de mänskliga rättigheterna respekteras bättre med det nya systemet. Civilsamhällets organisationer arbetar för det mesta utan regeringens inblandning. Det sker en ökning i organisationer som verkar för kvinnor och barns rättigheter, arbetares rättigheter, mänskliga rättigheter, bistånd för HIV/AIDS och ekonomisk tillväxt. I 2006 framkommer det i en internationell rapport att Rwanda har tagit stora steg framåt när det kommer till lika behandling för tjejer och killar när det kommer till landets utbildning.39
2007 skedde en del förbättringar när det kommer till Rwandas politiska rättigheter. Det tidigare förbudet mot partikontor på lokal nivå upphörde vilket gav flera partier rätt att börja organisera sig. I april blev Bizimungus släppt. Regeringen har börjat delta mer i media och det organiserar evenemang som liknar presskonferenser där kritiska frågor tillåts. Landets rättssystem har tidigare varit mycket kritiserat men har förbättrats och det finns nu ett lagligt skydd emot diskriminering.40
RPF vann stort i parlamentsvalet 2008. Partiet ingick i en koalition som leddes av RPF själva. De fick 78 procent av rösterna vilket gav dem 42 av 52 platser i underhuset.
37 Freedom House, Freedom in the World 2005 - Rwanda, 20 December 2004, available at: https://www.refworld.org/docid/473c551e23.html hämtad 12 Maj 2020 38 Freedom House, Freedom in the World 2006 - Rwanda, 19 December 2005, available at: https://www.refworld.org/docid/473c558949.html hämtad 12 Maj 2020 39 Freedom House, Freedom in the World 2007 - Rwanda, 16 April 2007, available at: https://www.refworld.org/docid/473c55f01f.html hämtad 12 Maj 2020 40 Freedom House, Freedom in the World 2008 - Rwanda, 2 July 2008, available at: https://www.refworld.org/docid/487ca2534441.html hämtad 12 Maj 2020 Oppositionspartiet Social Democratic Party fick sju platser och the Liberal Party fyra av platserna. I juli förlängde den internationella tribunalen sitt mandat med ett år för att hinna avsluta sitt arbete. En domare dömde 40 rwandiska militärer för krigsförbrytelser och anklagade även presidenten för felaktigt agerande men som sittande president är han immun mot åtal. Internationella observatörer menade att parlamentsvalen 2003 och 2008 inte gav befolkningen nog med politisk variation. Denna problematik återkommer till konstitutionen från 2003 som begränsar politiska partier vilket förhindrar politisk pluralism. Forumet som alla partier måste ingå i vilket handlar efter konsensus fungerar som en kontroll för RPF.41
4.5 Tredje perioden 2010–2014 2009 slutade gacaca domstolarna att döma folkmordsmålen. Det uppskattas att landet har prövat närmare 1,5 miljoner brottsmål efter folkmordet. Det sprids dock planer på att fortsätta använda detta system. 42
Rwandas ekonomi växer, mycket tack vare stort utländskt bistånd och ökande intäkter från kaffeexport och en växande jordbruksproduktion. Landet visar på en ekonomisk tillväxt på nästan 8 procent. Kvinnornas rätt att ärva mark har stärkts tack vare ny lagstiftning. 43
Det ledande partiet RPF fortsätter att kontrollera media- och pressfriheten i landet. Flera fall av att journalister hotas eller fälls för brott som har politiska grunder. Många fristående medier stängs ner under året. En ny medialag innehåller en rad begränsande krav vilket allvarligt försvårar journalisternas frihet. Rwanda har tillgång till internet även om dess omfång är begränsat. Flera organisationer har förbjudits, främst organisationer som arbetar med känsliga ämnen som politik och mänskliga rättigheter. Andra organisationer får verka utan regeringens inblandning.44
Partier som har en koppling till folkmordet är fortsatt bannlysta. Detta används ofta som ursäkt för att kunna förbjuda vissa politiska partier från att registrera sig vilket ger RPF stor kontroll över Rwandas politiska liv.
Före presidentvalet 2010 så förhindrade regeringen två politiska partier the Democratic Green Party of Rwanda (DGPR) samt the United Democratic Forces-Inkingi (FDU-Inkingi) från att
41 Freedom House, Freedom in the World 2009 - Rwanda, 16 July 2009, available at: https://www.refworld.org/docid/4a64528bc.html hämtad 12 Maj 2020 42 Freedom House, Freedom in the World 2010 - Rwanda, 24 June 2010, available at: https://www.refworld.org/docid/4c23123ac.html hämtad 12 Maj 2020 43 Ibid 44 Ibid registrera sig vilket höll dem utanför röstningen. FDU-Inkingis presidentkandidat Victoire Ingabire blev arresterad. Ett annat parti vid namn The Social Party-Imberakuri fick registrera sig men partiets president och generalsekreterare arresterades också kort innan valet. En annan suspekt händelse var att DGPR:s vice president André Kagwa Rwisereka blev mördad en månad innan presidentvalet. Detta medförde att Paul Kagame inte hade något egentligt hot inför presidentvalet och vann en stor seger med 93 procent av rösterna.45
Bernard Ntaganda från the Social Party-Imberakuri fick ett fyra årigt fängelsestraff för att hota landets säkerhet samt för att planera demonstrationer som inte godkänts. Ingabires rättegång hölls samma år och hon fick ett åttaårigt straff där hon anklagades för att försöka skada landet genom att samarbeta med terroristgrupper samt genom förminskning av folkmordet. Rwandas fängelser har fått en högre standard och de har varit tvungna att upprätta fler fängelser eftersom landet har fått ett ökande tillskott av fångar på grund av alla folkmordsåtal. Trots detta uppmärksammade Amnesty International i en rapport 45 åtal med olagligt fångenskap och många fall av tortyr, misshandel, och försvinnanden i hemliga fångläger som administrerades av Rwandas militära underrättelsetjänst.46
Ett parlamentsval hölls 2013 och koalitionen som styrs av RPF vann över 76 procent av rösterna vilket gav dem 40 av 53 platser i underhuset. 11 politiska partier var registrerade inför valet. Oppositionspartiet DGP fick registrera sig en månad innan valet men de hoppade ur på grund av den korta kampanjperioden. Av de kvarvarande 10 partierna ingick fem i RPF:s koalition. Självständiga observatörer observerade att valet var fritt även om rösträkningen till viss del saknade transparens. Det fanns en avsaknad av oppositionen vid många röstningslokaler. 47
Det ryktas om att Paul Kagame kommer att ansöka om att få kandidera till president i presidentvalet 2017 en tredje mandatperiod vilket skulle kräva en förändring i konstitutionen. En ny lag som antogs 2013 medförde att man fick en bättre insyn i regeringens arbete. 2013 röstade parlamentet för att ge the Rwanda Governance Board rättigheter när det gäller registrering av politiska partier. Det finns en växande oro hos landets opposition att RPF infiltrerar deras partier i syfte att upprätthålla politisk kontroll samt för att kunna sabotera
45 Freedom House, Freedom in the World 2011 - Rwanda, 8 August 2011, available at: https://www.refworld.org/docid/4e3fa949c.html hämtad 12 Maj 2020 46 Freedom House, Freedom in the World 2013 - Rwanda, 20 May 2013, available at: https://www.refworld.org/docid/51a316f74f.html hämtad 12 Maj 2020 47 Freedom House, Freedom in the World 2014 - Rwanda, 26 June 2014, available at: https://www.refworld.org/docid/53b2b8b0b.html hämtad 12 Maj 2020 deras möjligheter. Ett exempel på detta är att 2010 ersattes Bernard Ntaganda ledare för Social Party-Imberakuri med en mer sammarbetsvänlig ledare. Ntaganda arresterades några veckor innan presidentvalet 2010. 48
Regeringen har gjort framstående steg för att minska korruptionen i landet. Många framstående personer i regeringen har sparkats och arresterats för korruptionsanklagelser. Rwanda hamnade på plats 49 av 185 länder Transparecy Internationals korruptionsindex 2013 vilket gör det till ett av de minst korrupta länderna i Afrika. Rwanda fick också en bra rankning i Världsbankens index över länder som det är lätt att göra affärer med och hamnade på plats 52 av 185 länder. Detta visar på att Rwandas ekonomi växer och regeringen tar åtgärder för att stärka landets ekonomi. En annan rapport från 2013–2014 av the World Economic Forum's Global Competitiveness rankar Rwanda på plats 66 av 148 ekonomier. Detta visar att landets institutioner gör framsteg och regeringen inte har för hård kontroll över ekonomin.49
Det finns inga tydliga restriktioner eller diskriminering vad gäller äganderätt, arbete eller utbildning. Det sker dock indirekt diskriminering av hutuer och twa-befolkningen när det kommer till att få högre uppsatta positioner.50
Under denna period tog landet stora framsteg när det gäller fattigdom, där den har minskat med 12 procent på fyra år vilket innebär att en miljon mindre i befolkningen lever i fattigdom. Landet har även uppfyllt milleniemålet nummer 4 vilket innebär att man ska minska barnadödligheten med två tredjedelar. Ett annat område som har förbättrats är behandling och provtagning av hiv. Siffror visar att cirka 90 procent av landets befolkning har tillgång till provtagning och behandling av sjukdomen.51
En annan lag som avsåg att förbättra journalisters rättigheter antogs även om den innehöll en del restriktioner. Rwanda fick under detta år större yttrandefrihet på social medier. Regeringen fortsatte att kontrollera många organisationer som verkar för de mänskliga rättigheterna. En organisation vid namn the Rwandan League for the Promotion and Defense of Human Rights (LIPRODHOR) förlorade sin tidigare självständighet och många i ledningen ersattes av individer med ett närmare band till regeringen. Det blev förbjudet för politiska
48 Ibid 49 Freedom House, Freedom in the World 2014 - Rwanda, 26 June 2014, available at: https://www.refworld.org/docid/53b2b8b0b.html hämtad 12 Maj 2020 50 Ibid 51 UNDP.http://www.millenniemalen.nu/blog/rwanda-ett-land-pa-uppgang/ hämtad 12 Maj 2020 organisationer att ta emot utländskt bistånd. Individer som var i exil blev fortsatt hotade och i vissa fall mördade under året. Patrick Karegeya tidigare chef för Rwandas underrättelsetjänst hittades död på ett hotellrum i Johannesburg.52
4.6 Fjärde perioden 2015–2019 I april 2014 var 20-årsjubileumet för folkmordet. Under denna period så arresterades många journalister och vissa flydde landet på grund av hot. Den internationella tribunalen som arbetat med folkmordåtalen avslutade sitt arbete under samma år. Regeringens kontroll över kommunikationen samt media ökade under hela denna period. Rwandas lag tillåter kontroll och övervakning av kommunikation mellan individer som anses vara hot mot landets säkerhet. Flera internetbaserade nyhetssajter censurerades.53
I december 2015 godkändes en ändring av konstitutionen vilken tillåter Paul Kagame att kandidera en till mandatperiod på sju år samt två till femårs perioder vilket innebär att han skulle kunna behålla sin position som president fram till 2034. Förslaget gick igenom med hänvisning till en insamling av underskrifter där 3,7 miljoner underskrifter stöttade förslaget. Det hölls även en folkomröstning där 98 procent godkände ändringarna. Det finns dock rapporter om att befolkningen blev starkt pressade att underteckna förslaget och folkomröstningen bevakades inte av några internationella observatörsgrupper. Oppositionsgrupper som var emot förslaget begränsades starkt av regeringen. Kagame meddelade i januari 2016 att han skulle ställa upp i omvalet 2017.54
Den enda presidentkandidaten som hittills trätt fram inför presidentvalet 2017 för att utmana Kagame är Frank Habineza från oppositionspartiet DGPR. I nuläget har partiet inga platser i parlamentet. Många menar att DGPR är det enda egentliga oppositionella partiet som erbjuder motstånd då många andra partier stöttar många av RPF och Kagames förslag. Rwandas parlament saknar självständighet då de i princip alltid stöttar presidentens initiativ. Victoire Ingabire sitter fortfarande fängslad med politiskt grundade anklagelser. Rwandas människorättsorganisationer är fortsatt starkt kontrollerade av regeringen. Det finns en
52 Freedom House, Freedom in the World 2014 - Rwanda, 26 June 2014, available at: https://www.refworld.org/docid/53b2b8b0b.html hämtad 12 Maj 2020 53 Freedom House, Freedom in the World 2015 - Rwanda, 2 June 2015, available at: https://www.refworld.org/docid/556efe2454.html hämtad 12 Maj 2020 54 Freedom House, Freedom in the World 2016 - Rwanda, 12 August 2016, available at: https://www.refworld.org/docid/57b1ad471b.html hämtad 12 Maj 2020 växande oro att regeringen infiltrera dessa organisationer med liknande taktiker som de använder för oppositionspartier.55
Ett flertal som kan kopplas till partiet FDU-Inkingi och Ingabire blev arresterade, torterade samt gick i framtvingat exil under 2016. En aktivist vid namn Illuminée Iragena försvann i mars och misstänkts ha dött i fängelse på grund av tortyr.56
Kagame vann en stor seger i presidentvalet 2017 och fick 98,8 procent av rösterna. Frank Habineza och en självständig kandidat vid namn Philippe Mpayimana delade på de resterande rösterna. Den nationella valkommittén förbjöd en självständig kandidat vid namn Diane Rwigara från att kandidera med förklaringen att vissa av hennes signaturer var felaktiga. Valprocessen kan kritiseras med anledning att den kantades av hot och förtryck mot andra kandidater samt en orättvis registreringsprocess. De andra partiernas kampanjande var starkt kontrollerat. Det rapporterades om att delar av befolkningen blev tvingade att närvara vid RPF samlingar där de fick lyssna på RPF propaganda. Mediabevakningen var starkt partisk till RPF. Observatörer under valdagen rapporterade om en rösträkningen inte gick korrekt till där de inte fick tillgång till rösträkningen på alla vallokaler. 57
Det finns en fortsatt avsaknad av subkulturell pluralism i regeringen och förbudet mot etniska diskussioner gör det i princip omöjligt för utsatta grupper att organisera sig för deras egna intressen. Särskilt den inhemska folkgruppen Twa är extra utsatta för diskriminering när det kommer till arbete, utbildning och vård. Hutuer är också underrepresenterade och diskrimineras när det kommer till högre uppsatta positioner. Tutsierna är generellt favoriserade när det kommer till högre uppsatta positioner.58
I valet 2018 vann RPF stort och fick 40 av 53 platser i underhuset. DGPR fick två platser vilket är första gången som oppositionen blev representerade i parlamentet. The Social Democratic Party fick fem platser, the Liberal Party fyra platser och the Social Party två platser. I likhet med andra val så kontrollerades landets media vilket gav RPF möjlighet till en så stor vinst. Detta år så minskade förtrycket mot oppositionella individer. Kagame släppte ut 2140 fångar, däribland Ingabire som nu suttit på ett 15-årigt fängelsestraff släpptes men efter
55 Ibid 56 Freedom House, Freedom in the World 2017 - Rwanda, 12 July 2017, available at: https://www.refworld.org/docid/59831e802c.html hämtad 12 Maj 2020 57 Freedom House, Freedom in the World 2018 - Rwanda, 1 August 2018, available at: https://www.refworld.org/docid/5b7bcc516.html hämtad 12 Maj 2020 58 Freedom House. Freedom in the world 2019 Rwanda. https://freedomhouse.org/country/rwanda/freedom- world/2019 hämtad 12 Maj 2020 hon deltog i en intervju så hotade Kagame att återigen fängsla henne och de resterande som blivit frisläppta. 59
Rwanda som tidigare har respekterat religionsfriheten började ta åtgärder som starkt hotade den. Regeringen stängde ner mer än 8000 kyrkor, främst pingstkyrkor och en mängd moskéer med förklaringen att de inte uppfyllde byggnadssäkerhetsstandard. I juli samma år så antogs en lag som kräver att alla religiösa ledare måste ha en teologiexamen innan de får upprätta kyrkor, religiösa organisationer måste rapportera alla bidrag till Rwanda Governance Board och alla donationer måste deponeras hos Rwandiska banker. Jehovas vittnen hotas att arresteras för att de vägrar att delta i säkerhetsuppgifter samt att ta en ed med den nationella flaggan.60
5. Analys I detta kapitel kommer materialet analyseras utifrån Dahls delteori om subkulturell pluralism utifrån de operationella kriterierna. Vardera tidsperiod kommer antingen att möta Dahls kriterier eller inte vilket kommer att diskuteras utförligare i slutsatsen.
5.1 Subkulturer, splittringsmönster och statlig effektivitet 5.1.1 Varje subkultur har möjlighet att delta i politiska processer Första perioden 1995–2002
Denna period präglas av den totala förstörelsen av landet som folkmordet 1994 orsakat. Alla politiska partier fick delta i den temporära regeringsbildning och de enades om att samarbeta för landets enighet. Dem enda som uteslöts var de hutu-extremistiska partier som hade deltagit i folkmordet. RPF som hade en avgörande roll i att folkmordet och inbördeskriget tog slut fick en ledande roll i regeringen. Till en början var Bizimungu president som var hutuer medan Paul Kagame var vice president och han är tutsier. Detta visar på att det till en början fanns en vilja till samarbete mellan de olika subgrupperna. När Paul Kagame tog över presidentrollen så gav han en hutuer rollen som premiärminister. Även om de båda subgrupperna var representerade och samarbetade så var tutsierna överrepresenterade medans hutuer var underrepresenterade.
I det kommunala valet så förbjöd RPF politiska partier att kandidera utan kandidaterna fick ensamt representera sig själva. Detta medförde att de subkulturella grupperna inte fick chans
59 Ibid 60 Ibid att organisera sig och därför inte kunde verka för deras intressen. RPF stärkte deras kontroll under perioden och valde att arrestera Bizimungu när han ville starta ett nytt parti. Dessa handlingar gav inte subgrupper möjlighet till deltagande utan det gav istället RPF en starkare ställning där de kunde styra villkoren utifrån deras egna intressen. Att RPF som parti vilket är ett tutsi-parti får styra villkoren ger inte subgrupperna möjligheter att verka för deras intressen. Dahls första kriterium är inte uppfyllt då subgrupperna inte har samma villkor till deltagande och resultatet blir att tutsierna som är i minoritet styr över hutuerna som är i majoritet.
Andra perioden 2003–2009
Det finns positiv samt negativa aspekter som genomsyrar denna period. Rwandas konstitution från 2003 innehåller en rad positiva löften som att politisk pluralism ska garanteras. Den fokuserar också på nationell enighet vilket ett land som Rwanda behöver med tanke på landets historia. Det som dock motsäger detta är parlamentsvalet 2003 när MDR förbjöds att delta som då var ett stort oppositionsparti till RPF. Att RPF med Kagame i spetsen använder sig av odemokratiska strategier för att stärka sin makt och därigenom försvåra det för oppositionen att verka på lika villkor visar på att hur lovande än konstitution var så efterföljs inte dess löften om politisk pluralism.
Det blir tydligt att just nationell enighet används som en strategi att förhindra politisk pluralism. Detta innebär att det i verkligen gör att subkulturer utesluts från det politiska livet. Jag anser inte att Dahls första kriterium uppfylls eftersom det politiska livet inte respekterar konstitutionen och att RPF använder nationell enighet som en ursäkt för att motverka politisk pluralism vilket inte ger varje subkulturell grupp möjlighet att delta i politiska processer.
Tredje perioden 2010–2014
Konstitutionen från 2003 tillåter politisk pluralism och alla politiska partier har rätt att delta i de politiska processerna. Det är dock förbjudet att uppmana till splittring och man får inte upprätta ett parti utifrån etnicitet. RPF vann stort i parlamentsvalet 2013 och de förbjöd oppositionspartierna från att delta. Detta är ett stort problem att RPF utövar stark kontroll över på vilka villkor politiken får bedrivas. Konsekvensen blir att man får delta så länge man följer deras linje vilket inte innebär att de subkulturella grupperna får möjlighet att delta på deras egna villkor. Det innebär att förutsättningarna för att delta i de politiska processerna är orättvisa och till stark fördel för RPF. En stark målsättning i Rwandas politiska liv är nationell enighet och i verkligheten används detta som ursäkt för RPF att stärka deras egen maktposition. Denna målsättning är inte fel, utan snarare berättigad för ett land som Rwanda med dess historia av folkmord. Men ett stort problem är att nationell enighet används som en ursäkt för att motverka politisk pluralism. Detta ger inte subgrupperna en rättvis chans att organisera sig och verka på samma villkor som RPF. Denna period uppfyller inte Dahls kriterium.
Fjärde perioden 2015–2019
Rwanda är fortsatt starkt styrd av Kagame och hans politiska parti RPF som är tutsi- dominerat. Eftersom hänvisning till etnicitet och religion är förbjudet så är det svårt för de subkulturella grupperna att organisera sig. Det är ännu svårare för de politiska partierna som är i opposition eftersom RPF tar till åtgärder som medför att oppositionen inte kan verka på samma villkor. Det finns flera exempel på hur RPF kontrollerar politiken i form att upprätta nya lagar, ändra konstitutionen, infiltrera oppositionen, försvåra deras kampanjande samt registrering av kandidater och politiska partier.
Ett framsteg var dock att DGPR fick två platser i underhuset så det finns nu ett oppositionsparti i underhuset. Trots detta så är det en fortsatt avsaknad av subkulturell pluralism i politiken. Diskriminering av subkulturella grupper existerar fortfarande och både hutuer samt twa upplever diskriminering när det kommer till att få arbete i högre uppsatta positioner. Presidentvalet 2017 innehöll en rad upprörande händelser. Diane Rwigara förbjöds att kandidera av den nationella valkommittén med förklaringen att det var otillräckliga signaturer. Rösträkningsprocessen saknade transparens vilket är ett stort problem. Jag anser inte att Dahls första kriterium uppfylls under denna period då det fortfarande finns en avsaknad av subkulturell pluralism i politiken, oppositionen kontrolleras och de två subkulturella grupperna hutuer samt twa fortfarande diskrimineras i arbetslivet.
5.1.2 Subkulturerna har överenskommelser med andra subkulturer samt med landets politiska institutioner med syftet att öka säkerheten för respektive subkultur Första perioden 1995–2002
Tiden efter folkmordet handlade om att bygga upp landet igen och att alla politiska partier skulle samarbeta för att hålla landet enat efter den stora katastrofen som folkmordet var. Att de valde att utesluta två hutuextremistiska partier var bra både för landets säkerhet men också för att alla subkulturella grupper skulle känna sig trygga. Det behövdes nån form av trygghet i en period som var otrygg eftersom folkmordet fortfarande var färskt och man hade inte kommit långt med att börja döma de som var ansvariga för folkmordet. Utanför politiken var avsaknaden av trygghet fortfarande stor för de olika subkulturella grupperna. Många högt uppsatta individer blev tvingade att fly i exil, det skedde ett uppmärksammat mord och man satte den tidigare presidenten i husarrest.
RPF hade en mycket ledande roll i parlamentet även om det fanns en liten representation av hutuer i parlamentet. Det fanns subkulturell pluralism i parlamentet men i en liten skala och den var inte representativ. Dahl framhäver att det borde finnas proportionellt system när man ska rösta för kandidater i parlamentet och det fanns inte under denna period. Det största argumentet för att detta kriterium inte uppfylls är att ingen subkultur hade vetorätt i några frågor och de fick inte organisera sig för att verka för deras intressen. Förbudet mot etniska konversioner försvårar den subkulturella pluralismen vilket ger en avsaknad av trygghet och säkerhet. Eftersom parlamentet till stört del bestod av tutsier borde hutuer och den inhemska gruppen twa ha vetorätt i frågor som berör dem för att genera mer trygghet men ett sådant löfte existerade inte. Jag anser inte att Dahls andra kriterium är uppfyllt eftersom det inte fanns någon proportionell representation i parlamentet eller löfte om vetorätt för de olika subkulturella grupperna.
Andra perioden 2003–2009
En positiv händelse som genomsyrar denna period är konstitutionen som tillkom 2003. Detta kriterium handlar om att det ska finnas en ömsesidig trygghet för varje subkultur att bli representerad i parlamentet. Problemet med Rwanda är att det är förbjudet att kandidera eller bilda ett politiskt parti som baseras på etnicitet vilket gör att det blir svårt för de olika subgrupperna att organisera sig samt representeras i parlamentet. Eftersom förbudet mot etniska diskussioner existerar innebär det att i verkligheten så är det svårt för både hutuer och Twa att verka för deras egna rättigheter och intressen. Parlamentsvalet 2003 visar på att RPF inte visar något intresse av politisk pluralism då de eliminerade det stora oppositionspartiet MDR strax innan valet.
En positiv aspekt på konstitutionen är att den garanterar att det ska finnas minst 30 procent representation av kvinnor i parlamentet och senaten vilket gör att jämställdheten får ett ordentligt lyft under denna period. Hade det existerat ett liknande löfte om representation för subkulturerna så hade detta kriterium uppfyllts bättre. Det finns inte heller någon vetorätt för subgrupperna vilket Dahl betonar är en viktig åtgärd för att generera trygghet såväl som säkerhet för subkulturerna. Jag anser inte att denna period uppfyller Dahls kriterium då subkulturerna inte har några överenskommelser som garanterar deras rättigheter att representeras i det politiska livet.
Tredje perioden 2010–2014
Denna period innehåller en rad likheter med den andra perioden vad gäller detta kriterium. Konstitutionen från 2003 gäller fortfarande och lovar en del positiva aspekter vad gäller demokrati och att politisk pluralism tillåts. Dahls andra kriterium handlar om att det ska finnas överenskommelser om representation i parlamentet som ska generera trygghet för respektive subkultur. Problemet med Rwandas politiska liv är att det ledande partiet RPF styr det politiska livet och tar till åtgärder för att stärka sin maktposition. I Rwanda är det också förbjudet att bilda partier som baserar på etnicitet vilket gör att det blir svårt för subkulturerna att organisera sig och verka för deras egna intressen och rättigheter. Det existerar fortfarande ingen vetorätt för subgrupperna vilket Dahl tar upp som en viktig åtgärd för att generera trygghet för respektive subgrupp. Denna period uppfyller inte Dahls kriterium då det inte existerar några överenskommelser som garanterar säkerhet för subgrupperna.
Fjärde perioden 2015–2019
Denna period innehåller även likheter med den andra och tredje perioden vad gäller Dahls andra kriterium. Det skedde dock en ändring av konstitutionen 2015 som gav Kagame rätt att kandidera en tredje mandatperiod för presidentposten. Det existerar fortfarande inga garantier för subkulturer att representeras i parlamentet. En positiv aspekt med parlamentsvalet 2018 var att oppositionspartiet DGPR vann två platser i underhuset. Tidigare har oppositionspartier hindrats från att delta eftersom RPF har vidtagit olika åtgärder som har eliminerat deras motståndare. Det existerar inte heller någon vetorätt för subkulturerna i frågor som berör deras intressen och subgrupperna hutuer samt twa upplever fortfarande diskriminering. Denna period uppfyller inte Dahls kriterium eftersom det inte finns någon garanti för representation av subkulturerna eller någon vetorätt i frågor som berör subgrupperna.
5.1.3 Om medborgarna anser att landets politiska system kan lösa landets problem Första perioden 1995–2002
Denna period stod Rwanda inför stora utmaningar då landet behövde byggas upp efter folkmordet. Rwanda har en historia av diskriminering och det var inte så att det tog slut direkt efter folkmordet. Tiden efter folkmordet var definitivt en förbättring än hur det var innan men bara för att det blev bättre så betyder det inte att landets problem med diskriminering inte fanns även under denna period. Hutuer blev diskriminerade då många hutuer sågs som medskyldiga till folkmordet bara för att de var hutuer. Det fanns även en mer indirekt diskriminering då hutuer och den inhemska folkgruppen twa var underrepresenterade i parlamentet. Den tillfälliga samlingsregeringen, som alla politiska partier ingick i, var tutsier kraftigt överrepresenterade i. Det skedde även diskriminering av journalister och andra personer som var kritiska inför regimen. Konsekvensen av folkmordet blev att RPF som var ledande i att folkmordet fick ett stopp hade stor makt under denna period och tog till en rad handlingar för att ytterligare stärka sin maktposition.
Ett stort nationellt problem som man tog tag i var att döma de som medverkat i folkmordet. Den internationella tribunalen som dömde individer för grova folkmordsbrott var upprättad av FN vilket startade processen. Rwanda upprättade dock sin egen Gacaca domstol som blev ett stort framsteg när det kommer till att få rättvisa för hela befolkningen som blivit drabbad av folkmordet. Detta måste ses som ett framsteg och ett nationellt problem som regeringen försökte lösa. Denna period bestod av en del framsteg när det kommer till rättsväsendet men andra nationella problem särskilt när det gäller diskriminering av olika subkulturella grupper kvarstod. Jag anser inte att Dahls kriterium uppfylls då det för det fortfarande fanns allt för stora nationella problem med diskriminering vilket borde ha haft större prioritet än vad det fick. Jag tycker heller inte att ett land är välfungerande när de som är regimkritiska tvingas fly i exil och journalister diskrimineras. Detta visar på att det inte existerade någon pressfrihet. Därför anser jag att Dahls tredje kriterium inte uppfylls under den första perioden.
Andra perioden 2003–2009
Denna period innehåller både positiva samt negativa aspekter. Rwanda har tagit stora steg mot ett mer jämställt samhälle. Det finns lagstadgat att minst 30 procent av platserna i underhuset och senaten måste representeras av kvinnor. Det blev även mer jämlikt mellan könen vad gäller utbildning. En annan positiv åtgärd är gacaca som fungerat på ett mycket effektivt sätt att döma människor som deltagit i folkmordet. Det skedde åtgärder som förbättrade systemet bland annat att man anställde nya tjänstemän samt tillsatte nya lagar som stärkte skyddet mot diskriminering och de mänskliga rättigheterna. Att regeringen så snabbt fick igenom Gacaca systemet och kunde börja döma folkmordsåtalen är ett stort nationellt problem som dom såg till att lösa vilket är positiv då det var mycket viktigt för landet med tanke på dess historia.
Ett stort problem som regeringen inte vidtagit åtgärder för att lösa är förtrycket mot organisationsfriheten och pressfriheten. Journalisternas situation är mycket allvarlig och många lever i exil eller under hot. Dessa två områden använder regeringen för att stärka dess makt vilket är mycket problematiskt. Dessa problem har också funnits i landet länge vilket endast går att tolka som att regeringen inte har någon avsikt att lösa dessa problem. Denna period är som sagt en period där det både sker stora framsteg vad gäller att lösa nationella problem men det går också att se att vissa problem lämnas olösta år efter år. Jag anser inte att denna period uppfyller Dahls tredje kriterium då det fortfarande existerar allvarliga problem som inte regeringen löser.
Tredje perioden 2010–2014
Denna period har det både skett stora framsteg och motgångar inom olika områden. Rwandas ekonomi växer vilket visar på att regeringen har vidtagit en del åtgärder som har hjälp till med denna positiva utveckling. Landet visar på en ekonomisk tillväxt på 8 procent. Internationellt bistånd har bidragit till att kaffe exporten och att jordbruksproduktionen har ökat. Ytterligare ett bevis på landets ekonomiska framsteg är att de fick en hög rankning av både världsbanken och World Economic Forums Global Competitiveness Report. Den sistnämnda ansåg också att landet hade låg statlig inblandning i ekonomin och att deras institutioner var välfungerande.
Rwanda tog också stora framsteg vad gäller milleniemålen, fattigdomen minskade, barnadödligheten minskade och de som är hiv-positiva får den hjälp de behöver vilket hjälper till att minska spridningen av sjukdomen. Under denna period gjorde Rwanda även stora framsteg vad gäller landets korruption och fick en bra rankning av Transparency internationals korruptionsindex. Regeringen sparkade flera ledande personer på grund av korruptionsanklagelser vilket visar på att dem vidtog åtgärder för detta problem. Framstegen inom ekonomin, korruption och milleniemålen är exempel på nationella problem som Dahl tar upp i sitt kriterium för att befolkningen ska anse att landet politiska system fungerar.
Det finns dock andra problem som förblir olösta. Medie-och pressfriheten är starkt kontrollerad av regeringen och detta är ett stort problem som länge har funnits i landet. Det är problematiskt att det finns problem som ett lands regering inte verkar uppmärksamma, då får man tolka det som att det saknas en vilja hos politikerna att lösa detta problem. Hot, framtvingat exil, misshandel, fängelsedomar och mord är något som fortfarande sker vilket gör regimkritiskas situation i landet osäkert. Detta visar på att landet fortfarande är starkt kontrollerat av regeringen. Ett annat problem som kvarstår är den indirekta diskrimineringen av hutuer och Twa-befolkningen. Trots att landet har stora problem och att regeringen inom många områden utför stark kontroll så vill jag även framhäva de stora framstegen som skedde under denna period. Dahl framhäver i hans tredje kriterium att minskad fattigdom, förbättrad levnadsstandard och att regeringen löser andra stora nationella problem bidrar till att befolkningen får en större tillit till det politiska systemet. Jag tycker att Rwanda uppfyller Dahls tredje kriterium under denna period även om det fortfarande finns stora nationella problem som måste åtgärdas. Förbättringarna inom ekonomin och korruption samt en minskad barnadödlighet och minskad spridning av hiv är dock en lösning av tidigare nationella problem.
Fjärde perioden 2015–2019
Kagame har ett starkt stöd hos befolkningen och fick 98,8 procent av rösterna i presidentvalet 2017. Detta skulle kunna tolkas som att befolkningen är nöjd över hur han har lett landet och anser att han är rätt man för att lösa nationella problem. Det finns dock flera problem som motsäger att befolkningen frivilligt stöttar honom. Det rapporterades om att befolkningen blev tvingade att signera förslaget om att en förändring av konstitutionen så han skulle få kandidera flera gånger till presidentposten. Ett annat bevis på detta är att en del av befolkningen blev tvingade att närvara vid RPF samlingar där de fick lyssna på RPF propaganda. Dessa exempel gör att det är svårt att veta hur frivilligt befolkningen stöttar honom och hans parti RPF då de främst får tillgång av deras information eftersom RPF starkt kontrollerar andra partier och kandidater samt mediabevakningen.
Ett stort nationellt problem som fortfarande inte har åtgärdats är diskrimineringen av de subkulturella grupperna Twa och hutuer. Diskriminering i arbete och utbildning var något som Dahl tog upp som ett problem som måste åtgärdas för att befolkningen ska anse att det politiska systemet fungerar. Detta problem är fortfarande inte åtgärdat då hutuer fortfarande diskrimineras i arbetslivet och Twa upplever ännu mer diskriminering. Denna period uppkom ett problem som tidigare inte har funnits i samma utsträckning nämligen religionsfriheten. Rwanda har tidigare respekterat religionsfriheten men regeringen vidtog flera åtgärder som kraftigt påverkade den negativt. Ett annat problem som har existerat länge är pressfriheten och journalisternas situation är fortsatt mycket utsatt vilket visar på att regeringen inte verkar ha någon vilja att lösa detta problem. Jag tolkar det därför som att Dahls tredje kriterium inte är uppfyllt eftersom landet fortfarande har stora problem med diskriminering, censur och kontroll av media samt inskränkningar av religionsfriheten. 5.2 Sammanfattning av det operationella kriterierna
Operationalisering Första perioden Andra perioden Tredje perioden Fjärde perioden av Dahls tre 1995–2002 2003–2009 2010–2014 2015–2019 kriterier Varje subkultur Uppfylls inte Uppfylls inte Uppfylls inte Uppfylls inte har möjlighet att delta i politiska processer Subkulturerna har Uppfylls inte Uppfylls inte Uppfylls inte Uppfylls inte överenskommelser med andra subkulturer samt med landets politiska institutioner med syftet att öka säkerheten för respektive subkultur Om medborgarna Uppfylls inte Uppfylls inte Uppfylls Uppfylls inte anser att landets politiska system kan lösa landets problem
6. Slutsats och avslutande diskussion Denna uppsats har behandlat Rwanda som fall och utgått från Robert A Dahls delteori om subkulturell pluralism. Uppsatsens frågeställning är om subkulturell pluralism har försvårat Rwandas demokratisering. Rwanda är först och främst ett extremfall som visar på vilka svåra förutsättningar ett land har om den består av en heterogen befolkning och det existerar en hög grad av subkulturell pluralism vilket blir tydligt av Rwandas historia av folkmordet som inträffade 1994. När landet sedan efter folkmordet påbörjade sin demokratiseringsprocess blir det tydligt att folkmordet har påverkat landet starkt. Det finns en målsättning om att behålla nationell enighet vilket är förståeligt med tanke på dess historia. Konstitutionen som antogs 2003 lovar dock att det ska finnas en politisk pluralism. Om man använder Dahls tre kriterier för att bedöma hur Rwandas förutsättningar för att demokratiseras ser ut blir det tydligt att Rwanda inte uppfyller något av Dahls tre kriterier.
Dahls första kriterium handlar om att varje subkultur ska ha möjlighet att delta i politiska processer. Uppsatsens analys visar att Rwanda inte uppfyller detta kriterium. Detta beror på att RPF har lyckats säkra sin makt och använder sig av en rad odemokratiska åtgärder som allvarligt försvårar det för oppositionen att verka och kandidera på samma villkor som RPF. De förbjuds ofta att registrera sig, kandidera och föra kampanj för deras politik. Det finns också en genuin oro för att arresteras, mördas eller tvingas gå i exil om man motsäger sig RPF och deras politik. Det är också förbjudet att bilda ett parti som baseras på etnicitet vilket gör att de två subkulturerna hutuer och twa inte kan organisera sig och verka för deras rättigheter. Dessa två subgrupper diskrimineras till tutsiernas fördel.
Dahls andra kriterium handlar om att det ska existera överenskommelser som garanterar säkerhet för respektive subgrupp. Dessa överenskommelser kan vara löften om representation eller vetorätt i frågor som berör deras intressen. Några sådana överenskommelser existerar inte. Nationell enighet kommer före och subgruppernas rättigheter respekteras inte.
Dahls tredje kriterium handlar om att befolkningen ska anse att det politiska systemet kan lösa nationella problem. Detta kriterium uppfyller inte Rwanda. Det verkade lovande under den tredje perioden då landet tog en del åtgärder som förbättrade befolkningens levnadsstandard. Ett stort problem som dock inte åtgärdats är den starka kontrollen över oppositionen, media- och pressfriheten samt organisationsfriheten. Av denna anledning så uppfyller inte Rwanda detta kriterium.
Uppsatsen visar att Rwandas låga grad av demokrati kan förklaras med subkulturell pluralism. Eftersom Rwanda inte uppfyller något av Dahls kriterium så innebär det att det inte existerar någon politisk pluralism och att de subkulturella grupperna exkluderas från det politiska systemet. Det är dock viktigt att påpeka att subkulturell pluralism endast är en aspekt och det finns andra orsaker som också har påverkat Rwandas låga grad av demokrati. Det denna uppsats svarar på är att subkulturell pluralism har påverkat Rwandas demokratiska situation men det är inte den enda förklaringen.
Referenslista Amnesty International. Rwanda’s repressive tactics silence dissent before elections. https://www.amnesty.org/en/latest/campaigns/2017/08/rwandas-repressive-tactics-silence- dissent-before-elections/ hämtad 11 maj 2020
Dahl, A. (1971) Polyarchy: participation and opposition. New Haven and London: Yale University Press
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A. & Wängnerud, L. (2017) Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad. 5.uppl. Stockholm: Wolters kluwer
Freedom House. East Africa’s Authoritarian Drift. https://freedomhouse.org/article/east- africas-authoritarian-drift#main-content hämtad 20 april 2020
Freedom House (1995-2019). Freedom in the world: Rwanda https://freedomhouse.org/country/rwanda/freedom-world/2019 och https://www.refworld.org/publisher,FREEHOU,ANNUALREPORT,RWA,,,0.html#SRTop11 hämtad 12 Maj 2020
George, A & Bennett, A. (2005) Case studies and theory development in the social sciences. Cambridge, Mass.; London: MIT
Landguiden. Rwanda. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/rwanda/ hämtad 20 april 2020
Linde, J & Ekman, J. (2006) Demokratiseringsprocesser – teoretiska ansatser och empiriska studier. Studentlitteratur.
Nationalencyklopedin. Rwanda. https://www-ne- se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rwanda hämtad 10 maj 2020
SO-rummet. Rwandas historia. https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/varldens-lander- historia/afrika-historia/rwandas-historia hämtad 20 april 2020
UNDP. Rwanda- ett land på uppgång. http://www.millenniemalen.nu/blog/rwanda-ett-land- pa-uppgang/ hämtad 12 Maj 2020 Yin, R.K. (2007) Fallstudier: design och genomförande. 1.uppl. Malmö: Liber