JIPF-Bladet 2011-1
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Nr 1, Febr. 2011 Mellanöstern är i uppror. Tunisiens och Egyptens diktatorer har redan fallit. Libyen är på god väg. Medan allt detta pågår visar vår utrikesminister prov på sin diplomatiska talang genom att inte ta ställning för någon sida och be om stabilitet - inte rättvisa, demokrati eller frihet utan stabilitet. Och i Israel hotar regeringen med att demokratiseringen av arabvärlden kommer att leda till islamisering. Den risken är inte obefintlig och den ökar ju längre demokratiseringen dröjer. Det är ytterligare en anledning till att stödja demokratiseringen av arabvärlden. För övrigt pågår ockupationen som om inget hänt: USA lägger in ett veto mot en resolution om bosättningar, sedan förra JIPF-bladet har 21 palestinier dödats och 244 sårats av israeliska soldater och bosättare och Knesset inför nya yttrandebegränsande lagar riktade mot den inhemska fredsrörelsen. Här hemma ska vi ha årsmöte snart. Chefredaktör Jakub Srebro Kallelse till JIPF’s årsmöte 2011 tid: 26 mars, klockan 14.00 till senast 17.30 plats:Folklore Centrum, Wollmar Yxkullsgatan 2 Väl mött! Redaktion: Jakub Srebro, Jorge Buzaglo, Ilan Cohen, Jonatan Stanczak, Lisa Granér I detta nr: Anden är ur flaskan, Uri Avneri (2), En villa i djungeln?, Uri Avneri (4), Egypt’s revolution and Israel, Ilan Pappe (7), Uttalande, JIPF (10), När Israels tyranniska skyddsnät rivs sönder, Amira Hass (11), En pyrrhusseger i FNs säkerhetsråd, Adam Keller (12), En framväxande fascism i Israel, Zeev Stern (13), Det jag inte kommer att säga till Kirshenbaum-kommittén, Mikhael Manekin (16), Goldstones moraliska testamente för Israel, Naomi Klein (17), Palmepriset 2010, Anja Emsheimer (21), And no one wants to know, David Schulman (22), Breaking the silance (25) The freedom flotilla II will sail to Gaza, Dror Feiler (26), JIPFs handlingsprogram (28) Anden är ur flaskan etta är en berättelse direkt ur folk som återvänder till sitt hemland, som ”1001 Natt”. Anden rymde från arvingar av den semitiska världens Dflaskan, och ingen makt på politiska och kulturella traditioner, redo jorden kan få in den igen. att delta i befrielsekriget från europeisk exploatering tillsammans med de andra När det hände i Tunisien, kunde det ha folken i regionen. sagts: OK, ett arabiskt land, men ett obetydligt. Det var alltid lite mer Jag skrev dessa ord för 64 år sedan, i en progressivt än de andra. Bara en isolerad broschyr som kom ut bara två månader händelse. Och sedan hände det i Egypten. före utbrottet av kriget 1948. Jag står fast Ett viktigt land, arabvärldens hjärta. vid dessa ord än idag. I dessa dagar har Sunniislams andliga center. Men det jag en växande känsla av att vi återigen kunde ha sagts: Egypten är ett specialfall. står vid ett historiskt vägskäl. Riktningen Faraoernas land. Tusentals år av historia vi väljer under de närmaste dagarna innan araberna överhuvudtaget kom dit. kommer att avgöra staten Israels öde i många år framöver, kanske oåterkalleligt. Men nu har det spridits över hela Om vi väljer fel väg, kommer vi att ”gråta arabvärlden. Till Algeriet, Bahrain, i generationer”, som det hebreiska Yemen. Jordanien, Libyen, och även ordspråket säger. Marocko. Och till det icke-arabiska, icke- sunnitiska Iran också. Revolutionens, Och kanske är den största faran att vi inte förnyelsens och föryngringens ande gör något val alls, att vi inte ens är hemsöker nu alla regimer i regionen. medvetna om behovet av att fatta ett Invånarna i ”Villan i djungeln” riskerar beslut, att vi bara fortsätter på den vägen att vakna upp en morgon och upptäcka som har fört oss där vi är idag. Att vi är att djungeln är borta, att vi är omgivna av upptagna med trivialiteter - striden mellan ett nytt landskap. försvarsministern och den avgående stabschefen, kampen mellan Netanyahu När våra zionistiska fäder beslutade att och Lieberman om utnämningen av en inrätta en fristad i Palestina, hade de att ambassadör, icke-händelserna av ”Big välja mellan två alternativ: De kunde Brother” och liknande TV menings- framträda i västra Asien som europeiska lösheter - att vi inte ens märker att erövrare, som ser sig själva som bro- historien går förbi oss, och lämnar oss huvud för den ”vita” mannen och som bakom. ”infödingarnas” herre, liksom de spanska konquistadorerna och de anglosaxiska När våra politiker och förståsigpåare fann kolonialisterna i Amerika. Detta är vad tillräckligt med tid - mitt i alla dagliga korsfararna gjorde på sin tid. Det andra distraktioner - för att ta itu med sättet var att se sig själva som ett asiatiskt händelserna runt omkring oss, så var det 2 på det gamla och (tyvärr) välbekanta judiska staten skulle utgöra ”en del av sättet. Även i de få halvvägs intelligenta civilisationens mur” mot asiatiskt (vill talkshowerna, möttes idén att ”araber” säga arabiskt) barbari. Herzl beundrade skulle kunna bygga upp demokratier med Cecil Rhodes, fanbäraren av den brittiska mycket munterhet. Lärda professorer och imperialismen. Han och hans anhängare mediakommentatorer ”bevisade” att delade den dåtida europäiska kulturella något sådant bara inte kunde hända - attityden, som Eduard Said senare Islam var ”av naturen” anti-demokratisk betecknade som ”Orientalism”. och bakåtsträvande, arabiska samhällen saknade den protestantiska kristna etiken Sett i efterhand, var det kanske naturligt som är nödvändig för demokratin, eller med tanke på att den sionistiska rörelsen den kapitalistiska basen för en sund föddes i Europa mot slutet av den medelklass, etc. I bästa fall skulle en typ imperialistiska eran, och att man av despotism ersättas med en annan. planerade att skapa ett judiskt hemland i ett land där ett annat folk - ett arabiskt Den vanligaste slutsatsen var att folk - levde. Det tragiska är att denna demokratiska val oundvikligen skulle inställning inte har förändrats på 120 år, leda till seger för ”islamistiska” fanatiker, och att det är starkare idag än någonsin. som skulle inrätta brutala teokratier av De av oss som föreslår en annan kurs - taliban typ, eller värre. En del av detta är och det har alltid funnits några – förblir naturligtvis medveten propaganda, som röster i öknen. Detta är tydligt i dessa syftar till att övertyga de naiva dagar i den israeliska inställningen till de amerikanerna och européerna att de händelserna som skakar arabvärlden och måste stödja regionens Mubaraks eller därutöver. Bland vanliga israeler fanns andra militära härskare. Men det mesta det en hel del spontan sympati för var ganska uppriktig: de flesta israeler egyptierna, som konfronterade sina tror verkligen att araberna, när de tillåts plågoandar på Tahrir plats - men allt blev att välja sitt öde, kommer att upprätta betraktat utifrån, på avstånd, som om det mordiska ”islamistiska” regimer, vars ägde rum på månen. främsta syfte skulle vara att utplåna Israel från kartan. Vanliga israeler vet nästan Den enda praktiska frågan var: kommer ingenting om islam och arabvärlden. Som det israelisk-egyptiska fredsfördraget att en (vänster) israelisk general svarade för hålla? Eller behöver vi sätta upp nya 65 år sedan, då han tillfrågades om hur armédivisioner för ett eventuellt krig med han såg arabvärlden: ”Genom siktet av Egypten? När nästan alla ”säkerhets- mitt gevär.” Allt reduceras till ”säkerhet”, experter” försäkrade oss att fördraget var och otrygghet förhindrar naturligtvis säkert, förlorade folk intresset för det hela. allvarliga eftertankar. Men fördraget – i verklighet en vapenvila Denna inställning går tillbaka till början mellan regimer och arméer - bör endast av den sionistiska rörelsen. Dess grundare vara av sekundär betydelse för oss. Den - Theodor Herzl - skrev som bekant i sin viktigaste frågan är: hur kommer den nya historiska avhandling att den framtida arabvärlden att se ut? Kommer över- 3 gången till demokrati vara relativt lugn till det palestinska folket. Det är därför och fredlig, eller inte? Kommer det att fred med palestinierna nu, på en gång, är hända alls, och kommer det att innebära ett livsvillkor för Israel. att en mer radikal islamisk region träder fram - vilket är en klar möjlighet? Kan vi Vår framtid är inte med Europa eller ha någon inverkan på händelseförloppet? Amerika. Vår framtid är i denna region, som vår stat tillhör, på gott och ont. Det Naturligtvis är ingen av dagens arabiska är inte bara vår politik som måste för- rörelser angelägen om en israelisk om- ändras, utan vår grundsyn, vår geogra- famning. Det skulle vara en björnkram. fiska orientering. Vi måste förstå att vi Israel ses idag av praktiskt taget alla araber inte är ett brohuvud från någonstans långt som en kolonialmakt, en anti-arabisk stat bort, utan en del av en region som nu - som förtrycker palestinierna och är ute äntligen - ansluter sig till den mänskliga efter att fördriva så många araber som marschen mot frihet. möjligt - även om det finns, tror jag, även en hel del tyst beundran för Israels teknis- Det arabiska uppvaknandet är inte en ka och andra gärningar. Men när hela folk fråga om månader eller några år. Det kan står upp och revolutionen skakar om alla mycket väl bli en utdragen kamp, med inrotade föreställningar, finns det möjlig- många misslyckanden och nederlag, men het att ändra gamla idéer. Om israeliska anden kommer inte att återvända till politiska och intellektuella ledare skulle flaskan. Bilderna av de 18 dagarna på stå upp idag och öppet deklarera sin Tahrir plats kommer att hållas vid liv i solidaritet med de arabiska massorna i hjärtat hos en hel ny generation från deras kamp för frihet, rättvisa och Marakesh till Mosul, och varje ny diktatur värdighet, kunde de plantera ett frö som som träder fram här och där kommer inte skulle bära frukt under kommande år. att kunna radera bort dem. Naturligtvis måste sådana uttalanden I mina varmaste drömmar skulle jag inte kommer verkligen från hjärtat. Som ett kunna föreställa mig en klokare och mer ytligt politiskt ploj, skulle de bli verkligen attraktiv kurs för oss israeler, än att ansluta föraktade. De måste åtföljas av en oss till marschen med kropp och själ. djupgående förändring i vår inställning 2011/2/19, Uri Avnery Översättning Ilan Cohen En villa i djungeln? i är mitt uppe i en geologisk Folk är rädda för förändring.