Och Memorial

STADSKOLLEGIETS UTLÅTANDEN OCH MEMORIAL

BIHANG

1 9 () () Nr 43

BERÄTTELSE ÖVER MUSEINÄMNDENS

VERKSAMHET UNDER ÅR 1959.

Stockholms stads museinämnd får härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1959. Nämnden har under året hållit tre sammanträden. Stadsantikv.arien deltog som medlem av svenska nationella kommittén av ICOM (International Council of Museums) i organiserandet av den femte internationella museikongressen, vilken öppnades i Stora Börssalen den 1 juli och avslutades med en mottagning i Stadshuset den 8 juli. I kongress- lokalen, Liljevalchs konsthall, hade stadsmuseet jämte några andra av Stockholmsmuseerna anordnat en utställning, varom vidare på sid. 13. Under tiden 15-31 oktober beviljades stadsantikvarien tjänstledighet för forskningar i samband med av stadskollegiet lämnat författaruppdrag. Under tjänstledigheten förordnades förste antikvarien Tord Nordberg som stadsantikvarie samt därefter i succession antikvarierna Hans Hansson och Brita Englund. Som vikarie å tjänsten som antikvarie (19) förordnades fil. kand. Margareta Cramér. Vid kansliet ha tjänstgjort förste kontorsskrivaren fru Anna-Lisa Koff- man och kanslibiträdet fru Maud Petzold.

Byggnadsavdelningen. I samband med ombyggnader och rivningar ha undersökningar, upp- mätningar och fotografering utförts samt byggnadsdetaljer och andra före- mål av kulturhistoriskt värde tillvaratagits för museets samlingar. Anvis- ningar och förslag till framtagande och restaurering av äldre inredningar, dekorerade tak och väggar eller andra detaljer ha lämnats. Restaurerings- och konserveringsarbeten ha följts och kontrollerats.

1-1670 60 2 Bih. nr 43 år 1960 Rivningarna i samband med omdaningen av Nedre Norrmalm ha fortsatts. Av fastigheten kvarteret Fyrmörsaren .8 ha de återstående husen, Malmskillnadsgatan 3 a och b, rivits. De uppfördes under 1700-talet men förändrades kraftigt vid ombyggnad på 18.00-talet, och endast obetydliga rester från byggnadstiden påträffades. I kvarteret Hästryggen stodo fastigheterna Malmskillnadsgatan 7 och 9 kvar, sedan övriga delar av kvarteret försvunnit. Under året ha även de rivits. Malmskillnadsgatan 7 var ett fyra- våningshus uppfört 1847 av gelbgjutareåldermannen J. W. Boström. Malm- skillnadsgatan 9 uppfördes av revisor M. A. Sjöberg 1852 som ett tvilling- hus till nr 11. Sammanlagt blev fasaden hela 22 fönsteraxlar lång. Trapp- huset i 9:an hade till rivningen behållit sin ursprungliga magnifika karaktär med gjutjärnsbalustrar och gaslampor. 1887 lät J. G. Gylling ändra fasaden efter ritningar av W. Klemming. Malmskillnadsgatan 56 och 58 A i kvarteret Väderkvarnen 5, en av de få i ursprungligt skick bevarade gamla gårdarna på Norrmalm, inrymde mellan 1814 och 1900 Grevesmählska skolan. Den två våningar höga sten- byggnaden var gulputsad och hade rödmålat brutet plåttak. Gården var belagd med kullersten och kantad av uthus. Kvarteret har fått sitt namn av den gamla fotkvarnen »Erlandtskan», som från 1600-talet stod på tomten. Under 1700-talet ägdes tomten nästan uteslutande av mjölnare. »Tobaksplantören» Petter Cedergren lät 1797 bygga den södra delen av den tvåvåniga byggnaden utefter gatan. 1811 inköpte Jacobs och Johannes' för- samlingar huset till komministerboställe. Året därpå donerade grosshand- laren Carl Adolph Grevesmiihl och dennes maka Carin född Dahrelius en fond för en fri läro- och arbetsinrättning inom församlingen. Huset vid Malmskillnadsgatan förlängdes och där inrymdes 1814 den nya skolan. Skolans lokaler blevo med tiden alltmer otillräckliga och de sanitära olägenheterna stora. 1860 uppfördes ett nytt skolhus bredvid det gamla i hörnet av David Bagares gata och Malmskillnadsgatan. Denna byggnad står ännu kvar, men kommer även senare att rivas. År 1900 flyttade skolan åter till nya lokaler, Brunnsgatan 13. Vid Beridarbansgatan ha uris 19 och 21 (kvarteret Skansen 16 och 15) försvunnit. Det förra huset uppfördes år 1795 av kryddkrämaren Gustaf Johan Ericson. Det bestod av tre våningar och hade brutet tak. 1852 lät hyrkusken F. Hallqvist göra en om- och påbyggnad och i detta skick stod huset kvar till rivningen. Den andra byggnaden, Beridarbansgatan 21, hade större kulturhistoriskt intresse. Där bodde Anna Maria Lenngren vid 1700- talets slut och under början av 1800-talet. Huset bestod då endast av två våningar och den övre beboddes av Lenngrens. Mot gatan vette kommerse- rådet Lenngrens rum, salen och tvenne förmak; tambur, vardagsförmak, sängkammare, kök och jungfrukammare lågo mot gården. 1865 påbyggdes 1700-talshuset en våning av C. Klemming, och detta utseende behöll huset Bih. nr 43 år 1960 3 till rivningen. En minnesplatta och en porträttmedaljong av skaldinnan tillvaratogos av stadsmuseet. I anledning av den planerade saneringen vid Trädgårdsgatan i kvarteren Europa och Pygmalion i Staden Mellan Broarna ha undersökningar utförts. Beträffande dessa undersökningar och byggnadernas historia hänvisas till Tord Nordbergs utredning, tryckt som bilaga till museets årsberättelse för år 1958. Museinämnden har avgivit yttrande rörande förslag till reviderad stadsplan för området. På Södermalm ha under året flera ur kulturhistorisk synpunkt värde- fulla äldre byggnader försvunnit: De gamla 1700-talsbyggnaderna (kvarteret Oron 5 och 6), i vilka Åsö sjukhus senare inrymdes, ha skattat åt förgängelsen. Husen hade genom om- och tillbyggnader på 1840-talet och senare delvis förändrats. Några vackra 1700-tals kakelugnar ha bl.a. därifrån tillvaratagits av museet. Hörnhuset Mariagatan 12 och Södergatan 3, kvarteret Jupiter Större 5, och Mariagatan 10, kvarteret Jupiter Större 4, voro båda 1700-talshus. Det förra uppfördes år 1760 av Coopvardie Capitainen Sven Hagberg i tre våningar. Det andra byggdes 1751 två våningar högt av Mäster Johan Georg Kerker. Källaren härstammade delvis från ett äldre hus. År 1752 beslöt Kerk er bygga på huset med en våning. Senare, förmodligen under 1800- talet, förhöjdes byggnaden ytterligare med en våning. Vid rivningen av dessa byggnader ha bl.a. prov på värdefulla 1700-talstapeter tillvaratagits. Den i föregående årsberättelse omnämnda rivningen av de Böhlmarkska fastigheterna i kvarteret Pelarbacken 4 och 5, Högbergsgatan 19-25, har under året slutförts. Snett emot vid Högbergsgatan (30 A) i kvarteret Kejsaren 28 har ännu en anläggning från 1700-talet försvunnit. Redan 1739 uppfördes det äldsta lilla stenhuset med tre fönsteraxlar mot gatan för sidenfabrikören J. Efwer- ling. Sex år senare övertogs fastigheten och väveriet av fabrikör Anders Dahlmansson. Han byggde ut det två våningar höga gathuset samt för- längde det Efwerlingska huset utefter gården. År 1758 stod anläggningen klar i stort sett i det skick vari den förblev till rivningen. Vackra portar och inredningsdetaljer från 1700-talet ha tillvaratagits och av ägaren över- lämnats till museet. På vinden påträffades på väv målade överstycken från 1700-talets mitt av stort konstnärligt värde, som tillhört den ursprungliga inredningen. Från Wallmansk a teatern i kvarteret Höga Stigen Större nr 2 vid Lilla Glasbruksgatan 10 har hela den bevarade gamla teatersalongen från år 1865 av stadsmuseet nedmärkts och nedtagits samt deponerats hos Arena- teatern på Gröna Lund, där den vid årsskiftet är under uppsättande. På nyåret 1960 revs sedan hela den gamla byggnaden, i vilken teatern var inrymd.

2-1670 60 4 Bih. nr 43 år 1960 Bland enklare hus, som rivits på Södermalm, kunna nämnas kvarteret Bergsgruvan Mindre 15-17, Fatbursgatan 30-34; kvarteret Rabatten 8, Erstagatan 2-10; kvarteret Sandbacken Mindre 33, Tjärhovsgatan 25-27 och kvarteret Södersjukhuset 4, arbetarbostäder från 1890-talet. Inom övriga delar av Norrmalm samt Östermalm, Vasastaden och Kungsholmen ha flera fastigheter rivits. Av de båda byggnaderna kvarteret Rännilen 16, Smålandsgatan 14 och Biblioteksgatan 2 och 4, var det lägre huset vid Biblioteksgatan byggt år 1866, medan det påkostade eleganta hörnhuset uppfördes 1884. Från den rikt dekorerade portgången och trapp- huset ha några reliefer av god kvalitet tillvaratagits. Bland övriga rivningar kunna nämnas kvarteret Kadetten 27, Karlbergsvägen 77-81; hela bebyggelsen i kvarteret Ormträsket, som fått lämna plats för »Wenner- Gren center»; kvarteret Sleipner 15 och 14, Upplandsgatan 81 och 83, hus från sekelskiftet; lusthuset vid Parkvillan, Rörstrand; kvarteret Mullbärs- trädet 4, Kungsholmstorg 3-11. På Mariebergsområdet ha rivningarna börjat. Ridhuset i tegel, marketenteriet och andra barackbyggnader i trä utefter Rålambsvägen, uppförda för kungl. fälttelegrafkåren, ha försvunnit, likaså »Stenvillan» och de nyare fabriksbyggnaderna nere vid sjön, byggda för ammunitionsfabriken. Förhandlingar ha förts om att flytta den s.k. »Gröna stugan», nordost om huvudbyggnaden till området nere vid stranden, där den ännu kvarstående Triewaldska malmgården skulle bevaras. Hovjägmästarbostället Söderbrunn vid Albano, f.d. dj urgårdsvaktarbo- ställe, har försvunnit. På 1600-talet låg detta torp vid den gamla Roslags- vägen. Omkring år 1700 ändrades vägens sträckning och flyttades till sitt nuvarande läge närmare Brunnsviken, där Bellmansdiktens »Första torpet» låg. Vid rivningen befanns en del av byggnaden bestå av en knuttimrad stuga, förmodligen det ursprungliga torpet. Timmerhuset har sedan till- byggts, om- och påbyggts under olika skeden. Med anledning av förestående rivningar ha under året bl.a. följande fastigheter inom ytterområdena undersökts: Brännkyrka församling: Stadsägan 7299 Herrängsvägen 82; Visätra torp vid Älvsjö; eldhärjade ekonomibyggnader vid Älvsjö gård. Enskede församling: Östberga torp; Eklunds gård, Sköndal; Valla gård, Årsta; f.d. trädgårdsmästarbostaden, fabrikshus och bränneri vid Enskede gård. Hägerstens församling: Stadsägan 9148 Södertäljevägen 7; Årstadal 11, 12, 14, 15, Liljeholmsvägen; kvarteret Galjonsbilden, Gröndalsvägen 52; kvarteret Timotejen 16, Tellusborgsvägen 73•-75. Farsta församling: Stadsägan 2902, Fagersjövägen 227, Fagersjö; stads- ägan 3956, Magelungsvägen, Farsta; stadsägan 3948, Magelungsvägen, Farsta. Vantörs församling: Stadsägan 3011, Huddingevägen 353, Örby; kvarteret Trafikpolisen 2, Helgestavägen 151, Örby; Skönviksvägen 286. Bih. nr 43 år 1960 5 Spånga församling: Uthus vid Hässelby gård; stadsägan 4066, Nälsta; kvarteret Festpokalen, Kälvestavägen 34, Näls ta; stadsägan 3393-3394, Liljekungsvägen 180, Hässelby; Spångavägen 325--333. I Staden Mellan Broarna ha under året några restaureringsarbeten av stort kulturhistoriskt intresse utförts. Vid fasadrestaureringar ha murarna av ytterligare några medeltida byggnader kommit i dagen och blivit föremål för byggnadshistoriska undersök- ningar. I fastigheten kvarteret Ceres 5, Skomakargatan 9, visade det sig, att det medeltida murverket med fogstruket tegel var bevarat till tre våningars höjd. Fasaden hade ursprungligen varit dekorerad med en i tunn kalkfärg direkt på den medeltida tegelmuren utförd målning, senare ersatt av en målning med dekorativa växtornament, varav även fragmentariska rester påträffades. Vid renoveringen av fasaden österlånggatan 22, kvarteret Perseus 4, blottades medeltida fogstruket murverk, som sträckte sig ända upp till fjärde våningen, och i muren syntes blinderingar, rester av spetsbågs- fönster och stora rundbågiga nischer eller fönster. Intill det medeltida husets södra ända funnos spår av ett äldre medeltida tre våningar högt hus på granntomten (Österlånggatan 24), vars gavelmur använts som gemensam mur, när det nu undersökta huset uppfördes. Restaureringen av de ståtliga stucktaken från 1600-talet i Johannes- gränd 2, kvarteret Glaucus nr 5 har under året fortsatt och avslutats. Kopior ha utförts av de på väggarna påträffade resterna av kalkmålningar. Den i föregående årsberättelse omnämnda restaureringen av fastigheten kvarteret Iris 10-11, Västerlånggatan 31 har i stort sett slutförts under år 1959. De medeltida källarna ha uppmätts och undersökts. De omfattande restaurerings- och ombyggnadsarbeten i kvarteret lEolus, Skeppsbron 2, Slottsbacken, som av Telestyrelsen påbörjades år 1951, ha slutförts under år 1959. Den för Televerket år 1869 uppförda byggnaden, Skeppsbron 2, har befriats från den vid sekelskiftet gjorda förfulande på- byggnaden och byggnadens gamla proportioner återställts. Det Flemingska palatset, uppfört av riksrådet Erik Fleming omkring 1660, har genomgått en genomgripande restaurering och iståndsättning, varvid bl.a. de i samband med en ombyggnad år 1783 tillkomna förnämliga gustavianska in- redningarna, vilka nedtogos vid 1900-talets början, ha återuppsatts i två rum. Tord Nordberg har i tidskriften Tele nr 1 1960 lämnat en redogörelse för byggnadernas historia och restaureringsarbetet. Ett stort restaureringsarbete har börjat genomföras i Skeppsbron 10, kvarteret Orpheus 3. Huset uppfördes på 1670-talet och är ett av de få husen i Skeppsbroraden, vars fasad står kvar i så gott som orubbat skick från byggnadstiden. En fullständig grundförstärkning har utförts under 1959. 6 Bih. nr 43 år 1960 Förhandlingar ha förts om n möjligheten att bevara den kulturhistoriskt värdefulla huvudbyggnaden i den s.k. Malmqvistska gården i kvarteret Skjutsgossen, Torkel Knutssonsgatan 9, å Södermalm. Det timrade huset uppfördes vid början av 1700-talet, med för karolinsk stil så karakteristiska detaljer som utbyggd sal och säteritak. Byggnaden, som länge använts som barnhem — Malmqvistska uppfostringsanstalten — har till det inre upp- repade gånger reparerats och ombyggts och även utvändigt ha förändringar skett. Iståndsättningen och restaureringen av de gamla byggnaderna i kultur- reservaten på Åsöberget och Vita Berget ha under året fortsatt. Arbetena å Åsögatan 207, 209 och 213 ha fullbordats och husen ha åter kunnat tagas i bruk som bostäder. Restaurering av Åsögatan 195 och 203 samt Berg- sprängargränd 6 A har under året påbörjats. Byggnaderna Åsögatan 207 och 209 visade sig vara i mycket dåligt skick. Stora partier voro förstörda av husbock och röta och fingo bytas ut och förnyas. Beträffande Åsögatan 213 finns en utförligare beskrivning i förra årets redogörelse. Sämsta till- ståndet visade 195, där bit för bit praktiskt taget har fått ersättas med nytt material. Bergsprängargränd 6 A och Åsögatan 203 voro däremot i ganska gott skick. Under år 1959 ha omfattande sanerings- och restaureringsarbeten på- gått i Djurgårdsstaden både i fastigheter, som ägas av staten och av Stock- holms stad. För stadens del har början gjorts med Långa gatan 9. Även här voro en del hus i mycket dåligt skick. Den i föregående årsberättelse omnämnda restaureringen av Åkeshovs slott i Bromma har fortsatt. Huset skall disponeras av församlingen och byggnadsarbetet utföres av fastighetskontoret, vilket i fråga om istånd- sättandet av de äldre interiörerna samarbetat med stadsmuseet. En svit praktfulla väggfält i rokoko, som nedtogs, när slottet användes som sinnessjukhus, och som länge varit magasinerade i museet, har återuppsatts i övre våningen. Konserveringen av målningarna har utförts av konservator Sven DaMn. En blåmålad kakelugn från 1700-talet har av museet deponerats i ett av rummen i bottenvåningen. Vid Rånäs slott, som disponeras av sjukhusdirektionen, har en restaurering under året påbörjats. Bl.a. ha nya kopplade fönster insatts. Slottet byggdes efter ritningar av Axel Nyström på 1830-talet och den märkliga inredningen är i flera rum väl bevarad. En del av dessa inredningar har försetts med skydd av masonit och ett par väggfasta speglar bortflyttades, när slottet år 1931 apterades till sinnessjukhus. När byggnaden nu kommer att användas för ett lugnare klientel ha möjligheterna diskuterats att åter- uppsätta speglarna och borttaga masonitskivorna. Restaureringen av östra flygeln på Artillerigården har avslutats. Torpet Plaisiren i Spånga . församling har börjat iordningställas för MHF, och Skönstavik vid Sköndal har restaurerats för privat bruk. Bih. nr 43 år 1960 7 Den gamla 1700-talsbyggnaden från Lilla Nyckelviken har flyttats och satts upp vid Stora Skuggan på privat initiativ. Vid örby slott har restaureringen av den södra flygeln fullbordats. Restaureringsarbetena vid Herr- ängens gård ha under året fortsatts. Även vid restaureringen av Kevinge gård har stadsmuseet lämnat råd och anvisningar. Med anledning av förslag till restaureringar och förändringar ha under- sökningar gjorts och yttranden avgivits rörande följande fastigheter: Staden Mellan Broarna: Kvarteret Alcmene, Stora Nygatan 17; kvarteret Argus 6, österlånggatan 51; kvarteret Aurora 1, Lilla Nygatan 2; kvarteret iEsculapius 3, Stortorget 16; kvarteret Bootes 6, Skeppsbron 6; kvarteret Callisto 3, österlånggatan 37; kvarteret Cassiopea 7, 8, Kindstugatan 1; kvarteret Cepheus 2, 3, Svartmangatan 9; kvarteret Ceres 11, Stortorget 7; kvarteret Cupido 2, Själagårdsgatan 19; kvarteret Cybele 14, Stora Nygatan 27-29; kvarteret Ganymedes 3, 4, Gåsgränd 2; kvarteret Juno, Tyska kyrkan; kvarteret Kidskär 3, 4, Södra Riddarholmshamnen 11, 13; kvarteret Medusa 1, 2, 6, Järntorget 6; kvarteret Mercurius 6, 7, Stora Ny- gatan 1; kvarteret Midas 2, Mälartorget 15, Tyska Brinken 36; kvarteret Neptunus Större 4, 5, 6, 7, 10, Mynttorget 1; kvarteret Orpheus 5, Skeppar Karls Gränd 5, Bredgränd 4; kvarteret Perseus 1, Baggensgatan 27; kvarteret Perseus 6, Baggensgatan 17; kvarteret Perseus 11, Baggensgatan 11; kvarteret Phcebus 3, Johannesgränd 1; kvarteret Pyramus 2, Stora Ny- gatan 38; kvarteret Pyramus 9-10, Stora Nygatan 32-34, Lilla Nygatan 15, 17; kvarteret Python 2, Nygränd 8; kvarteret Thisbe 4, Lilla Nygatan 11; kvarteret Tritonia 9, Stora Nygatan 14-16. Södermalm: Kvarteret Dalsland 3, Södra Latin, Södergatan 14; kvarteret Ersta 23, Erstagatan 1; kvarteret Glasbruket Mindre 1, 2, Stadsgården 34 -36; kvarteret Glasbruket östra 9, Katarina Kyrkobacke 7; kvarteret Klinten 1, Högbergsgatan 9; kvarteret Källan 7, Sankt Paulsgatan 29; kvarteret Riset 2, Gaveliusgatan 5 B; kvarteret Schönborg 2, Götgatan 16; kvarteret Överkikaren 1, Södermalmstorg 4; kvarteret Tegelslagaren 11, Bonde- gatan 21. Norrmalm: Kvarteret Boken 1, 5, Vasagatan 42-44, Kungsgatan 61; kvarteret Klockstället 2, Klara Västra Kyrkogata 20; kvarteret Skansen 2, Drottninggatan 36. Östermalm: Kvarteret Forellen 7, Karlavägen 56; kvarteret Krejaren 17, Sibyllegatan 35; kvarteret Laxöringen 4, Sibyllegatan 43-45; kvarteret Sperlingens Backe 36, Stureplan 6. Djurgården: Alberget 6, Weylandts villa; Blockhusudden 10; Gröndal, Manillavägen 17-21. Ytterområdena: Sagatun, Hägersten; kvarteret Prästkammaren 1, Häs- selby gård; Skanskvarnen, Johanneshov; Väderkvarnen vid Farsta gård och Brännkyrka klockargård. 8 Bih. nr 43 år 1960 Yttranden ha avgivits beträffande förslag till uppsättande av nya ljus- skyltar eller andra skyltanordningar å bl.a. följande fastigheter: Kvarteret Achilles 1, Slussplan 9; kvarteret iEsculapius 3, Stortorget 16; kvarteret Aurora 2, Munkbron 17; kvarteret Bacchus 1, 2, 7, 8, 9, 10, Skeppsbron 20; kvarteret Bootes 51, Skeppsbron 4; kvarteret Cepheus 6, Kindstugatan 18; kvarteret Cerberus 3, Lilla Nygatan 25; kvarteret Ceres 11, Stortorget 7; kvarteret Cybele 6, 7, Västerlånggatan 40; kvarteret Erisichton 1, Stora Nygatan 7; kvarteret Iris 15, Västerlånggatan 39; kvarteret Marsyas 6, 7, Skeppsbron 12, 14; kvarteret Mercurius, Stora Nygatan 3; kvarteret Milon 1, Munkbron 3; kvarteret Milon 9, Munkbron 7; kvarteret Neptunus Större 4, 5, 6, 7, 10, Västerlånggatan 9; kvarteret Penelope 2, Kåkbrinken 18; kvarteret Pollux 1, 2, Skeppsbron 22; kvarteret Pyramus 9, Stora Nygatan 32; kvarteret Python 6, Nygränd 2; kvarteret Thisbe 4, Lilla Nygatan 11; kvarteret Typhon 15, Kornhamnstorg 47; kvarteret Ulysses 4, Västerlång- gatan 36; kvarteret överkikaren 20, Hornsgatan 4, Södermalmstorg 8. Yttranden ha avgivits och framställningar gjorts bl.a. till stadsbyggnads- kontoret rörande förslag till stadsplaner för kvarteret Europa; Fagersjö, radhus- och villaområde; Farsta fritidsområde; kvarteren Haren och Lepo- riden m.m., Södermalm; Hässelby Villastad, Spånga; kvarteret Kattan Större, Södermalm; Mariaberget, Södermalm; Nynäsvägen vid Sköndal; Orhem samt delar av Sköndal, Pungpinan, Flaten och Skrubba; kvarteret Azalean m.m., Solhem, Spånga; saneringsplan för Staden Mellan Broarna; Lilla Hornsberg, Stadshagen; kvarteret Tritonia; Sätra; Ulvsunda slotts- område. Vid avdelningen ha under året tjänstgjort förste antikvarien Tord Nord- berg (föreståndare), antikvarie Brita Englund (en tredjedel av tjänst- göringstiden), fil. lic. Henrik Ahnlund och assistenten fru Gärd Fogde, tid- vis biträdd av konstnären Sune Fogde. Museets fotograf Lennart af Petersens och fotograf Walter Wolfenstein ha utfört fotograferingsarbeten samt konservator Sven Dalffi undersök- nings- och framtagningsarbeten.

Arkeologiska avdelningen. Flera av de schaktningar, som omtalas i föregående årsberättelse, ha fortsatt under året, och många nya grävningar ha påbörjats och avslutats. Vid de fortsatta schaktningarna i kvarteret Tritonia 1, 2 och 7 har holmens orörda strand blottats. Vidare har ett antal fynd tillvaratagits i lager från medeltiden och 1500-talet, bl.a. en väl bevarad benkam från 1400-talet, kärl av stengods samt ölkranar av mässing från 1500-talet. Däremot ha inga spår anträffats av den timmer- och korsvirkesbebyggelse, som enligt källorna från samma tid funnits på platsen. Bih. nr 43 år 1960 9 I Riddarholmskanalen har gatukontoret utfört ledningsgrävningar omedelbart intill det stora schakt, som vattenverket grävde 1950. I Stora Nygatans förlängning påträffades därvid för första gången säkra läm- ningar av Draktornet, som uppfördes under 1300-talets senare del och revs 1636. Tornets sydvästra hörn visade sig ligga 3 m söder om den punkt, där man tidigare enligt samtida uppgifter förlagt det, och Storkyrkobrinken har fortsatt genom en smal port i stadsmuren omedelbart norr om tornet. Tornmurarna voro 1,35 in tjocka. Detta mått (2 1/4 alnar) har visat sig gälla alla äldre delar av strandmuren och dess torn norr om Draktornet. I samma schakt, 30 in väster om tornet, har i lager från 1500-talet an- träffats timmer från en trekantig byggnad. Den kan ha tillhört någon av de försvarsanläggningar, som i stor hast uppfördes under Dackeupproret 1543. Stockarna ha i så fall ingått i en förut okänd kivenäbb av samma slag som kivenäbben vid Kornhamn, avbildad på vädersolstavlan 1535 och riven 1552. Bland fynden i schaktet märkas skor, stengods, rödgods och nycklar från 1500-talet. Vid schaktningar för ett nytt fundament till Riddarhusets balustrad mot kanalen har blottats en mängd pålar, nedslagna till berget 6 m söder om Riddarhuset. De ha tillhört en äldre bro. I fyllningen över bron funnos kritpipor och fajans från 1700-talet. I Kornhamnstorg har gatukontoret schaktat för en avloppsledning från Triewaldsgränd till Stora Nygatan. Därvid blottades torgets äldsta sten- satta nivå (Åkaretorget) c:a 75 cm under det nuvarande och ytterligare ett stycke längre ner lämningar efter de tre igenstängda gränder, som på museets generalplan erhållit nris 32, 34 och 35. I ett annat schakt i Korn- hamnstorg har en liten stensatt härdgrop kommit i dagen. Andra grävningar ha förekommit i Lilla Nygatan, i Slottsbacken, i Munk- bron och i Helgeandsholmens västra del. I Lilla Nygatan ha två medeltida fältstensgator anträffats ett par meter under den nuvarande gatan. De ha tillhört föregångare till Yxsmedsgränd. Schaktningarna i Helgeandsholmen ha visat, att holmens ursprungliga västra udde inte på någon punkt nått fram till den nuvarande kajlinjen och att den gamla strandlinjen helt för- störts vid grävningarna för Riksbankshuset 1893-1897. Under de senaste åren ha undersökningar blivit allt vanligare i samband med förstärkning av pålade grunder till byggnader i Gamla Stans utfyllda ytterområden. Sättningar ha orsakats av landhöjningen och en motsvarande sänkning av grundvattenytan, varvid pålskallarna ruttnat. Sättningar av detta slag ha tidigt uppmärksammats i slottets båda östra flyglar. Här för- stärktes grunderna vid 1920-talets början: pålarna kapades drygt en meter under medelvattenytan, och en kraftig betongkaka (intill 1,5 m tjock) göts mellan pålskallarna och murfoten. Sättningarna ha emellertid fortsatt. Vid provundersökningar har det visat sig, att många pålar, särskilt i flyglarnas 10 Bih. nr 43 år 1960 östra delar, inte nått fast botten, vilket haft till följd att den tunga betong- kakan påskyndat i stället för att hindra sättningarna. Provundersök- ningarna utfördes av ingenjör G. Hammarlund, Göteborg, och stadsmuseet har därvid gjort vissa mätningar. Vid årets slut påbörjades grundförstärkningar av fastigheten Skepps- bron 10 (kvarteret Orpheus 3). Pålningen visade sig vara omsorgsfullt ut- förd. Pålskallarna voro förenade av rustvirke (plank), som hölls samman av träband, och rustbäddens överkant låg närmare 2 m under medelvattenytan omkring 1670, när huset byggdes, och 1/2 m under den nuvarande vattenytan. I detta fall ha sättningarna alltså inte orsakats av landhöj- ningen. Flera pålar ha emellertid inte slagits ner till fast botten, och rust- bädden har förskjutits genom horisontalt tryck från bebyggelsen i kvar- terets övre delar (närmare österlånggatan). Grundläggningen har också försvårats av en mängd äldre ännu kvarstående pålar till stadsmuren, som uppfördes under 1300-talets senare del. På Norrmalm ha fortsatta schaktningar i Centralplan givit nya fynd av krossade Mariebergstallrikar och buteljer, varor som de mäktiga sop- tipparna i denna trakt tydligen ha överflödat av. Vid schaktningar för nerfarten till Klara skyddsrum i kvarteret Duvan påträffades ett båtskrov på 3 in djup. Båten har kantrat och sjunkit under 1640-talet, och skrovet har med kölen i vädret huggit mot bottnen intill den dåvarande stranden tills den vid den stora stadsplaneregleringen täcktes med ett par meter Brunkebergsgrus. Den var omkring 10 m lång och klinkbyggd. I lagret över båten funnos lerkärl från 1600-talet. Fortsatta schaktningar för Norrmalms nya centrala torg ha blottat nya partier av det stora träsk mellan Kungsgatan och Hamngatan, som om- talades i föregående årsredogörelse. Det började bebyggas först omkring 1600. Då växte det ännu täta alsnår omkring de mest vattensjuka delarna och tallar närmare fastmarken. över ett smalt parti i förutvarande kvarteret Gropen har fört en vägbank (bro), som torde ha anlagts före Stock- holms tillkomst, och över en annan del av träsket ledde under 1500-talet en smal spång av grova plankor. I kanten av träsket har tillvaratagits ett antal .föremål huvudsakligen krukskärvor. Det äldsta myntet är en silver- slant slagen för hertig Johan antagligen 1617 och den yngsta krukskärvan har hamnat här senast 1642, då man fyllde igen träsket med ett fyra meter tjockt gruslager från Brunkeberg och jämnade marken för de gator, som nu få lämna plats för nya trafikleder i Stockholms city. Av den första bebyggelsen efter stadsplaneregleringen fanns ingenting annat bevarat än några timrade brunnar. Under året ha 4 stycken undersökts. Fortsatta schaktningar komma att blotta förut okända delar av det stora träsket, som inte finns angivet på någon karta och bara i förbigående omtalas i äldre handlingar. Bih. nr 43 år 1960 11 Tunnelbanans pågående utbyggnad med östermalmsleden och leden genom västra Södermalm har hittills inte givit stadsmuseet några möjlig- heter att göra undersökningar och fynd. Tunneln spränges nämligen i berg. För ett par av de planerade biljetthallarna och nedgångarna komma emellertid dagschakt att grävas i kulturhistoriskt intressanta lager, och på några få ställen ha ventilationshål öppnats. Vid grävningen av ett sådant »sänke» i kvarteret Torsken (Mäster Samuelsgatan 15) har det visat sig, att Ladugårdsvikens (Nybrovikens) orörda strand gick inemot hundra meter längre in i landet än vad som framgår av de äldsta kartorna från 1600-talets förra hälft. Här har betydligt större utfyllningar ägt rum under medeltiden och 1500-talet än vad man hittills antagit. Schaktningarna i kvarteret Torsken ha också blottat golvet till en byggnad från den tid »Norre förstad» var en självständig stad (1603-1635). Här funnos också verktyg och kakel, som hamnat i jorden vid stadsplaneregleringen några år senare. Kulturhistoriskt givande grävningar ha dessutom förekommit på flera platser. I kvarteret Näckström 26, Arsenalsgatan 10, ha tillvaratagits arki- tekturfragment (putti) av sandsten från Tungelska palatset, som uppfördes 1645-1651 och revs 1874; i Klara kyrkogård vid Klara Västra Kyrkogata ett portlås och delar av en sandstensportal; på Södermalm vid Bastugatan nr 7 (kvarteret Trappan) och utanför nr 40-42 kanonkulor möjligen från striderna 1518 1523. Vattenverket har förberett sitt 100-årsjubileum genom att byta ut de rör, som lades ner i Drottninggatan år 1860. En rör- del (av gjutjärn) med muff har tillvaratagits. På Stora Essingen ha glas och rödgods från värdshuset anträffats vid gatukontorets schaktningar, och från Evlinge på Ingarö kommer en liten hålmejsel, som möjligen kan ge anvisningar på en stenåldersboplats. De i föregående årsredogörelse omtalade undersökningarna för parti- handelscentralen på det s.k. Årstafältet ha fortsatt under året och varit förlagda till gravfältet vid Brunnby. 100 fornlämningar, varav flera stora gravhögar från 700-talet till medeltidens början, ha undersökts. För detta och föregående års undersökningar lämnar grävningsledaren, fil. lic. Henrik Ahnlund, en närmare redogörelse i bilaga till denna årsberättelse. I under- sökningarna ha även deltagit fil. kand. Sven Melin samt fil. stud. Sven Bengtsson, Margaret Björkeroth och Jonas Ferenius, samtliga under 7 månader. På gravfältet vid Norrby i Bromma ha 10 fornlämningar från vikingatiden undersökts av antikvarie Brita Englund. Den utvidgade byggnadsminnesinventering i Stockholmstrakten, som omnämndes i föregående årsredogörelse, har under året i huvudsak varit förlagd till Södertörn. Inventeringen har bekostats av regionplanenämnden och utförts av antikvarie Hansson och fil. stud. Jonas Berg.

3-1670 60 12 Bih. nr 43 år 1960 Yttranden ha avgivits rörande stadsplaner i Stockholms ytterområden. Vid avdelningen ha under året tjänstgjort antikvarierna Hans Hansson (föreståndare) och Brita Englund, den senare under två tredjedelar av tjänstgöringstiden. Under fru Englunds förordnande på museiavdelningen har fil. lic. Henrik Ahnlund varit anställd som vikarie. Dessutom ha de ovan nämnda arkeologerna tjänstgjort vid avdelningen under 7 månader. Analys av jordprov, som tagits vid museets undersökningar, har kost- nadsfritt utförts av fil. dr Olof Arrhenius.

Museiavdelningen. Museets permanenta avdelning har hållits öppen vardagar (utom lör- dagar) kl. 12-16, söndagar kl. 13--17 samt under tiden januari—maj och september—december avgiftsfritt onsdagar och fredagar kl. 19-21. Antalet besökande under året var 28 788. , Den tillfälliga utställningen »Utopia», som visade aldrig genomförda byggnadsprojekt, pågick mellan den 29 januari och den 2 juni; den var arrangerad av antikvarie Brita Englund och fil. kand. Sam Selling och be- söktes av 4 182 personer. »Utopias» material har, liksom föremål på permanenta utställningen, blivit föremål för TV-utsändningar. Utställningen »Det var år 1909» öppnades den 11 november och besöktes före årsskiftet av 1 669 personer. Vid anordnandet biträdde fil. kand. Sam Selling. Den under hösten 1958 förberedda vandringsutställningen till de s.k. långliggarsjukhusen genomfördes under början av året. Utst411nings- tanken hade väckts av överläkare Carl Sandström, ordförande i sjukhus- direktionens konstråd. Utställningen kallades »Stockholmsliv under tre sekler» med underrubriken »På gator och torg i fest och vardag» och om- fattade c:a fyrtiotalet konstverk. Den visades först på Långbro sjukhus, därefter på Söderby sjukhus. På begäran fick sedan det intilliggande läns- sanatoriet i Uttran övertaga utställningen. Det sista sjukhus där utställ- ningen visades var Beckomberga. Till utställningen hade antikvarie Martin A. Ohlsson sammanställt en av sjukhusdirektionen bekostad berättande katalog, som utdelades till de besökande, patienter såväl som personal. Vandringsutställningen besöktes av över 2 000 personer. Man kan kon- statera, att intresset var påtagbart störst i sjukhusen för mentalvård. Tanken var att utställningen skulle fortsätta till några av stadens pen- sionärshem. De till buds stående lokalerna visade sig dock mindre lämpliga. Stadsmuseet har anordnat en utställning av stockholmsmåleri i Bostads- förmedlingens nyrenoverade lokaler, där c:a 60 000 personer per år under väntetiden kunna titta på de utställda konstverken. En annan tillfällig utställning arrangerades i Galleri Brinken. Den gav en bild av Kungsträdgårdens öden genom tiderna och visade även några Bih. nr 43 år 1960 13 prisbelönade förslag från den tävlingli om dess utformande som avgjordes år 1952. Stadsmuseet arrangerade i Kungsträdgården i samarbete med Ren- hållningsverket en friluftsutställning med anledning av verkets 100-års- j ubileum. Museet ordnade även en för Stockholmsmuseerna gemensam reklam- monter i Kungsträdgården. Museet har konsulterats av Stockholms Fackliga Centralorganisation i samband med dess årliga fest på Skansen. En utställning kallad »1909, Storstrejkens år» arrangerades där med antikvarie Ohlsson som kommis- sarie. Materialet från denna utställning ställdes sedan till förfogande för den förutnämnda utställningen »Det var år 1909». Museet deltog i samband med 1959 års ICOM-konferens i en utställning på Liljevalchs konsthall. Stadsmuseets avdelning belyste dess verksamhet i samband med tunnelbanebygget och rivningarna på Nedre Norrmalm. Stadsmuseet har konsulterats i andra utställningsfrågor, bl.a. angående en planerad utställning i Farsta i samband med invigningen av Farsta centrum, vidare rörande ett Strindbergsmuseum i Blå tornet, till vilket Stockholms stad beviljat anslag. Antikvarie Ohlsson fick i uppdrag att sköta den museitekniska utformningen. Från museets samlingar ha föremål och fotografier ställts till förfogande i samband med TV-utsändningar samt skyltningar i några bank- och för- säkringsföretag. Även i samband med Mäster-Olof sgårdens höstfest ut- lånades föremål. I museets permanenta utställning ha en del förändringar företagits. Bl.a. har i ett av 1700-talsrummen uppställts en modell av Drottningholms- teaterns interiör, tidigare överlämnad som deposition av Drottningholms teatermuseum. Uppordning, märkning och katalogisering av museisamlingarna ha fort- gått och till stor del utförts som statskommunalt arkivarbete. Härvid ha bl.a. alla inramade akvareller, teckningar och kopparstick till skydd för- setts med plastduk mellan konstverket och den bakom stödjande kartongen. Delar av hantverkssamlingarna ha skyddats för damm med nyssnämnda material. Museets omfattande modellsamling är föremål för konservering och restaurering, bl.a. har en stor del av de av arkitekt Cyrillus Johanssons sterbhus överlämnade modellerna blivit genomgångna liksom de tidigare i museets ägo befintliga modeller, som utställdes i samband med utställ- ningen »Utopia». Uppordnandet av magasinen har dock ej kunnat verkställas i önskvärd omfattning, dels på grund av brist på lämplig arbetskraft, dels på grund av bristande utrymme. 14 Bih. nr 43 år 1960 Kladdhuvudliggaren har utskrivits från inventarienr 24397 till 25570. I samband därmed har adressregistret kompletterats och katalogregistret ut- ökats med c:a 650 st. katalogkort. 50 st. järnföremål utgörande jordfynd ha konserverats vid Statens Historiska Museums konserveringsavdelning. Genom byggnadsavdelningens försorg ha inrednings- och byggnadsdetaljer tillvaratagits vid rivning och ombyggnad av fastigheter, t.ex. 3 st. fönsterbågar med blyinfattade glas från Malmskillnadsgatan 9; 2 st. gips- reliefer, kvinnofigurer, från Smålandsgatan 14; takspira av konstsmide och gatlykta från Parkvillan, Rörstrand; kamin av gjutjärn från Adolf Fredriks folkskola, Kammakargatan 28; varmvattenberedare av gjutjärn och koppar och 4 st. dekorerade takbräder från Åsö sjukhus, Åsögatan 147; 2 st. gat- lyktor, s.k. vargögon, från Malmskillnadsgatan 56; balkongräcke och fönsterräcke av gjutjärn från Biblioteksgatan 32; väggfält, målning på väv, jämte tillhörande panel från Södermalmstorg 4; plafondmålning, tempera på duk från Högbergsgatan 19 (Böhlmarks fastighet) ; tapetprover från Årstadal, Ulriksborg, Stadshagen, Långa Gatan 9 i Djurgårdsstaden, Ersta sjukhus, Herrängens gård, Mariagatan 10, jägmästarebostaden vid Albano; takprydnad av plåt från Flemingska huset, Slottsbacken 8; kakelugnar: från Drottninggatan 64; 2 st. runda och 1 st. flat från Åkeshov; 2 st. flata från Åsö sjukhus; 3 st. runda från Malmskillnadsgatan 56 58; 1 st. flat från Lilla Sköndal. För arkeologiska fynd redovisas under arkeologiska avdelningen. Museiavdelningen har mottagit många gåvor, bland vilka kunna nämnas:

• takräcke av smidesjärn med portöverstycke av konstsmide från Smålands- gatan 14, gåva av Fastighets Aktiebolaget Hufvudstaden; 2 st. blyinfattade fönster, polykroma, från slottet Tre Kronor på utställningen 1897, gåva av fru Maria Selling, Djursholm; polisstationslykta från Johannes polisstation; Sigge Wulffs käpp (den han använde som Kalle P.) inköpt på auktion efter Sigge Wulff på 1890-talet, gåva av fru Anna Bergströms sterbhus; 4 st. stolar av björk 1800-talets mitt, från Rosengrens källare, Salviigränd, gåva av arkitekt Artur von Schmalensee; prydnadssaker, silver och smycken som tillhört Törnqvistska gården, Tjärhovsgatan 36-38; gåvor av fröken Blenda Melin; lamphållare av brons, puttofigur, diverse porslin, från Hotel Rydberg, gåva av fru Maria Blombergsson; Katarina kyrka, oljemålning av H. Harryan 1933, gåva av Stockholm Söder Rotary klubb; 3 st. oljemålningar utförda av Greta Lindgren-Rossander, gåva av doktor Gunhild Rossander; Gammal malmgård vid Karlbergsvägen, akvarell av Sophie Södergren 1907, gåva av fröken Eva Hamberg; diverse porslin av Rörstrands och Gustafsbergs fabrikat, gåva av fru Lilly Arrhenius; parm- mätarestav av furu med mässingsbeslag, gåva av revisor Sigurd Lindberg; »Tillståndspolett från Kungl. Slottet att hämta vatten ur Slottets brunnar, Bih. nr 43 år 1960 15 A. F. Skiöldebrand», gåva av fröken Ingegerd Paulson, Malmö; glasskylt från Frankes fotoateljé, gåva av herr Nils Trobäck, Bromma; 19 st. arki- tekturmodeller av gips och papp, gåva från Cyrillus Johanssons sterbhus; diverse textilier, gåva av fröken Eva Hamberg; porträtt av fru Catharina Thorell, oljemålning av Peter Lehman, gåva av majoren i Frälsningsarmén E. Henriksson; Saltmätaregatan 31, oljemålning av F. Larsson 1930, gåva av kapten Börje Ramsin; ett par portar och fyra källardörrar från Öster- långgatan 37, gåva av Aktiebolaget E. Bernstrand & Co. Bland inköpen märkas bland oljemålningar: Förslag till Nationalmu- seum på Kungsklippan av Carl Stefan Bennet 1845, inköpt från Bukowskis Konsthandel; Stadsgården från Slussen, av Jörgen Fogelqvist, inköpt från herr Arne Högström; Slussen en vinterdag av Kurt Lindon, inköpt från konstnären; Motiv från rivningen vid Klarabergsgatan av Anna Lindkvist, inköpt från konstnärinnan; Lilla Hasselbacken av T. Lindberg 1912, in- köpt från Erikssons Antiklager; Ryssviken, Djurgården av Jurgen Wrangel, inköpt från fru H. Friberg; Charlottenburg på Reimersholme av C. Hall- berg, inköpt från köpman Nils Nessle; »Den trogna hunden på Maria kyrko- gård» av Carl Stefan Bennet, inköpt från herr Bengt Beckman; Kungl. Slottet från Mynttorget, osignerad akvarell, inköpt från Aspingtons antik- variat; Birger Jarls passage, akvarell av Erik Wessel-Fougstedt, inköpt från Galleri Brinken; Stockholmsutställningen 1897, tusch-lavering av Axel Sjöberg, inköpt från Gamla Stans Konsthandel; skråkanna av driven koppar för Skräddareämbetet i Stockholm 1761, inköpt från Konst- och Antikvitetshandeln Varia, Göteborg; klaffbord av polerad mahogny, inköpt från E. Sjögrens Antikaffär; vällingklocka av malm från Farsta gård 1767, inköpt från bilinspektör Bengt Rune. Som föreståndare för avdelningen har tjänstgjort antikvarien Martin A. Ohlsson. Under tiden den 1 januari—den 31 januari har som hans vikarie tjänstgjort antikvarien Brita Englund. Herr Arthur Hellestedt har tjänst- gjort som rustmästare.

Undervisningsavdelningen och bildarkivet. De permanenta och tillfälliga utställningarna ha demonstrerats för ett stort antal grupper under året. Särskilt skolorna ha använt sig av museets visningar och enbart de museibesök för eleverna i folkskolans tredje klass, som ordnas i samarbete med folkskoledirektionen, uppgingo till ett antal av över 400 gruppvisningar. Äldre stadspartier ha i stor utsträckning demonstrerats, i första hand Staden Mellan Broarna. Ytterligare kontakt med allmänheten har vunnits genom de talrika föredrag, som under året hållits av tjänstemännen vid museet. Tillsammans med Kursverksamheten vid Stockholms högskola ordnades 16 Bih. nr 43 år 1960 i anslutning till museets stora vårutställning »Utopia, arkitektdrömmar om Stockholm» en serie av sex föreläsningar med ljusbilder, upptagande följande ämnen: »De la ValMes slottsprojekt och Sveavägens föregångare» (förste antikvarie Tord 0:son Nordberg), »Den Tessinska tanken — utopi och verklighet» (antikvarie Martin A. Ohlsson), »Gustav III :s Stockholm — byggnadsdrömmar och realiteter» (docent Stig Fogelmarck), »Kungs- trädgårdstrakten, en tummelplats för stadens arkitekter» (antikvarie Brita Englund), »Hotet mot holmarna — byggnadsprojekt under 1800-talet på Riddarholmen, Helgeandsholmen samt Skepps- och Kastellholmarna» (fil. kand. Sam Selling) samt »När Gamla stan skulle nydanas» (stadsantikvarie Gösta Selling). Fil. lic. Henrik Alm ledde under februari och mars en serie demonstrationer, denna gång berörande Strandvägens aktuella arkitekturmiljö, Fred- rikshov, Spökslottet, Bellevue, Stora Ängby och Sturehov. Hans sedvanliga visningar på tisdagkvällar av olika stadspartier i Gamla Stan pågingo från maj till september. I samarbete med Turisttrafikföreningen för Stockholms stad och län anordnades under våren ånyo en turistförarkurs i stadsmuseet. Härvid medverkade museilektor Olof Byström med två dubbelföreläsningar om Stockholms historia och äldre arkitektur samt visningar av Gamla Stan, Storkyrkan, Riddarholmen och Riddarholmskyrkan. I skolungdomens fritidsprogram under vinterlovet i februari ingingo visningar i museet av Loheskatten och Bellmans Stockholm samt ett besök i Riddarholmskyrkan med rundvandring på Riddarholmen. Vid Svenska Turistföreningens färdledarkurs i maj medverkade museilektor Byström som föreläsare i visningsteknik samt med demonstrationer av stadsmuseet och Gamla Stan. Museilektorn har även under våren lett pedagogiska dagar för lärarkårerna vid Djursholms och Stocksunds folkskolor, varvid Djurgårdsstaden, Tottieska malmgården och Skogaholm demonstrerats. Höstens utflykter med fil. lic. Alm berörde huvudsakligen slottsomgiv- ningen samt slottets exteriör och valda delar av interiören. I den av skoldirektionen under hösten anordnade hembygdskursen »Känn din stad» för lärare medverkade museilektor Byström med ett orienterande inledningsföredrag och, jämte fil. mag. Signe Lang, med flera visningar av Gamla Stan. Vid två av gatukontoret anordnade utbildnings- kurser för kvinnliga parkeringsvakter har museilektor Byström hållit sammanlagt sex dubbelföreläsningar om grunddragen av stadens historia och äldre trafikproblem och om viktigare kulturminnesmärken i innerstaden. I likhet med tidigare år ha museets tjänstemän i samråd med olika institutioner och föreningar hållit en mängd föredrag och demonstrationer av separat karaktär med ämnen berörande museets verksamhetsområde. Bildarkivet har hållits tillgängligt för forskare och under året mottagit Bih. nr 43 år 1960 17 ungefär tusen besök. Arkivet har genom gåvor och köp utökats med c:a 755 enstaka fotografier jämte en del större och mindre samlingar, album och dylikt, 614 enstaka fotografiska negativ, förutom större samlingar, och 75 skioptikonbilder. På museets fotografiateljé ha utförts ett mycket stort antal fotograferingar och kontaktkopieringar, därav för allmänheten 248 fotograferingar och 2 025 kontaktkopieringar och förstoringar. — Sam- lingarna ha dessutom tillförts 14 grafiska blad, 31 akvareller, 218 teckningar samt 104 arkeologiska, stadsplane- och andra kartor. Härtill kommer en hel del vykort, matsedlar, reklamtryck, tidningsurklipp och dylikt. Ritningssamlingen har under året ökats med 263 uppmätnings-, ändrings- och nybyggnadsritningar. Biblioteket har under året utökats med 226 volymer. Bland nyförvärv av märkligare art till bildarkivet må nämnas: en blyertsskiss av G. W. Palm från 1865 till senare oljemålning av Klara kyrka och östra kyrkogårdsportal; 63 originalteckningar av Hilding Nyman till bröderna Selanders Stockholmsminnen (gåva av professor 011e Nyman) ; 5 tuschteckningar och en lavering med stockholmsmotiv av Yngve Berg; 17 teckningar av Lasse Johnson (gåva av konstnären). Slutligen har Atelier Jaeger som gåva överlämnat en betydande del av sitt stora plåtarkiv med personbilder — en fortsättning på den äldre negativsvit från Jaegers, som museet tidigare mottagit. Uppordnandet av den separata porträttsamlingen har fullbordats, arbetet på ett sakregister för bildarkivet har fortsatts, likaså kopieringsarbetet av äldre, ogenomgångna plåtsamlingar. Den finare bildsamlingen i mindre format har delvis reviderats. Vid avdelningen ha under året tjänstgjort museilektor Olof Byström (arkivföreståndare), museiassistenterna fil. mag. Signe Lang, fil. lic. Hans Thoresen och fil. kand. Louise Tham-Ohlsson. Som vikarie för museiassistenterna Lang och Tham-Ohlsson har tjänstgjort fil. kand. Anna-Britt Sifversson. I fotoateljén har fotograf Lennart af Petersens tjänstgjort med biträde av fotograf Walter Wolfenstein. Skötseln av skioptikonsamlingen har omhänderhafts av greve Sven Lagerberg som frivillig kraft. Fil. stud. Gunnel Ström, fil. stud. Asa Wall och fil. stud. Britt-Marie Hamrin ha biträtt vid visningarna av museet för skolklasser. Gåvor har museet under året mottagit från följande: Herr Jan Ahnlund, Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, Västerås, musik- direktör Martin Andreason, typograf Olof Arnell, fru Lilly Arrhenius, skulptör Carl Oscar Aven, rektor Fredric Bagge, fröken Yvonne Bahrman, fru Hilma Barck- lind, konstnären Yngve Berg, fru Anna Bergströms sterbhus, Södertälje, konst- 18 Bih. nr 43 år 1960 nären Sigge Bergström, Bromma, Aktiebolaget E. Bernstrand & Co., redaktör Anders Billow, överbibliotekarie Carl Björkbom, fru Maria Blombergsson, kamrer Erik Brebäck, redaktör Dan Byström, docent Olof Byström, herr Otto Carlsson, herr Lars Cleve, redaktör Helge Cohn, Colonial Williamsburg, Virginia, fil. kand. Margareta Cramér, fru Ingeborg Dahlqvist, Dalarnas fornminnes- och hembygds- förbund, Falun, vaktmästare Gösta Edberg, herr G. Ekström, direktör Erik Elinder, antikvarie Brita Englund, fru Tora Floderus, tjänsteman Harald Forss- berg, Försäkrings Aktiebolaget Framtiden, direktör Erik GjethwoldAn, med. dr Ester Grönblad, Göteborgs Historiska Museum, fröken Eva Hamberg, antikvarie Hans Hansson, fotograf C. A. Harling, herr Olof Hedlund, professor Sven Heller- ström, arkivarie Gunnar Hellström, Sigtuna, museichef Helmi Helminen, Helsing- fors, frälsningsmajor E. Henriksson, Historisches Museum, Wien, Fastighets Aktiebolaget Hufvudstaden, fil. dr Tor Jerneman, Stocksund, teckningslärare L. Jerstorp, Johannes polisstation, arkitekt Cyrillus Johanssons sterbhus, konstnären Lasse Johnson, Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd, fotograf Staffan J. Kronberg, Kungl. Tekniska Högskolans bibliotek, Kunstindustrimuseet, Oslo, organist Gustaf Kusefelt, greve Sven Lagerberg, fru Ragnhild Lampa, herr Karl Lignell, fröken Anna Liljenstolpe, revisor Sigurd Lindberg, kapten Eric Lind- blad, herr Hugo Lindblad, fru Lilly Lindgren, redaktör Per-Erik Lindorm, herr Erik Lundvik, kamrer Georg Löfgren, rektor Gustaf Löfving, Arbrå, byråchef Fr. Malm, professor Nils Malmberg, Malmö Museum, fröken Blenda Melin, arkitekt Hj. Molins sterbhus, herr Giuseppe Mazzariol, Venedig, fil. dr Torsten Mårtens- son, Hälsingborg, direktör Nils Möller, tullöverkontrollör Fredrik Nerby, professor Birger Nerman, skriftställare Ture Nerman, fröken Ruth Nilsson, förste antikvarie Tord 0:son Nordberg, Aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, direktör Lennart Nor- ström, professor 011e Nyman, Saltsjö-Duvnäs, ingenjör Oscar Nyström, antikvarie Martin A. Ohlsson, arkitekt Torbjörn Olsson, fröken Ingegerd Paulsson, Rabén & Sjögrens förlag, disponent Oscar Rahl, Svalöv, kapten Börje Rarnsin, Kommandit- bolaget Rapps konsthandel, posttjänsteman Stig Reje, bibliotekarie Gunilla Rin- man, länsarkitekt Gösta Rollin, östersund, postmästare M. Rosin, med. dr Gunhild Rossander, Samfundet S:t Erik, fru Anna Sandberg, arkitekt Artur von Schmalen- see, stadsantikvarie Gösta Selling, fru Maria Selling, fil. kand. Sam Selling, fru Vivi Selling, fru Märta Selling-Widholm, fil. kand. Anna-Britt Sifversson, kapten Bengt Sjöholm, redaktör Uno Skarstedt, docent Erik Sköld, Slottsarkitektkon- toret, Statens Sjöhistoriska Museum, direktör R. Steenhoff, herr Adolf Stensiö, Stockholm Söder Rotaryklubb, direktör Gunnar Strandberg, herr Curt Strauss, ingenjör Agge Ståhlberg, inköpschef John Swensk, Svenska Esso Aktiebolag, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Svenska Tobaksmonopolet, Riksförbundet Sveriges Lottakårer, fru Esther Söderlund, Aktiebolaget Text och Bilder, fröken Mina Tottie, Göteborg, herr Nils Trobäck, köpman Gunnar Wahlström, direktör Eric Vasseur, fröken Elisabeth Wernander, arkitekt K. Martin Westerberg, musei- intendent Gösta Wibe, konstnären Harry Wichman, Victoria and Albert Museum, London, Wiener Stadtverwaltung, Wien, ryttmästare A. A. Vögel, fru Eva von Zweigbergk, arkitekt Gösta Åbergh. Stockholm den 16 september 1960.

Gunnar Dalgren G. Selling Hans T. Flo~

Bih. nr 43 år 1960 19

Fig. 1. Gravfältet väster om Ersta gård. Foto L. af Petersens, Stockholms stadsmuseum 1958.

20 Bih. nr 43 år 1960

Fig. 2. Några gravar i fältet väster om Ersta gård efter avtorvningen. Märk de kullfallna mittstenarna samt insjunkningen efter en kista i stensättningen längst ned t.h. Lodfoto Stockholms stadsmuseum 1958. Bih. nr 43 år 1960 21

Fig. 3. Gravfältet väster om Ersta gård. Stensättningar med resta mitt- och hörnstenar. Foto Stockholms stadsmuseum 1958. 22 Bih, nr 43 år 1960

1 2- 3

Fig. 4. Knivar och skäror av järn från gravfältet väster om Ersta gård. Foto L. af Petersens, Stockholms stadsmuseum 1958.

Fig. 5. Armringar av brons från gravfältet väster om Ersta gård. Foto L. af Petersens, Stockholms stadsmuseum 1959.

Bih. nr 43 år 1960 23

Fig. 6. Bronsbeslagen sköldbuckla av järn med rester av träsköld från en av gravarna väster om Ersta gård. Foto Stockholms stadsmuseum 1958.

Fig. 7. Järnsvärd med fästeknapp av brons och rester av träskida. Från rikt utrustad grav väster om Ersta gård. Foto L. af Petersens, Stockholms stadsmuseum 1959.

24 nr 43 år 1960

Fig. 8. Sköldbuckla och spjutspets av järn samt järnskodd sporre av brons. Fynd från gravfältet väster om Ersta gård. Foto L. af Petersens, Stockholms stadsmuseum 1958.

Fig. 9. Silverspänne med guldbleck från grav- fältet vid Brunnby. Foto Lagergren, Statens historiska museum.

Fig. 10. Hängen av brons med fågelfigurer från gravfältet vid Brunnby. Foto Lagergren, Statens historiska museum 1959. Bih. nr 43 år 1960 25

Bilaga.

UNDERSÖKNINGARNA PÅ ÅRSTAFÄLTET 1958-1959.

Av Henrik Ahnlund.

Det hör till sällsynthetgrna i våra dagar, att arkeologerna själva får välja undersökningsobjekt. De områden som var begärliga för våra för- fäder som boplatser och gravbackar utövar naturligt nog sin lockelse även på vår tids människor. Fornminneslagen skyddar dem emellertid från klå- fingrig exploatering. Ibland kan det dock ges övertygande skäl mot bibe- hållandet av ett fornminnesområde -- oftast av ekonomisk natur — och riksantikvarien kan då tillåta att det tages bort. Förutsättningen för detta är dock alltid, att en undersökning först utföres. När arkitekter och stads- planerare lagt sista handen vid sina ritningar och modeller, rycker därför den arkeologiska förtruppen ut på fältet, beväpnad med måttband och mur- slevar. Stadsmuseets verksamhet på det s.k. Årstafältet betingades av nödvän- digheten att taga bort tre stora gravfält för att ge plats åt den nya parti- handelscentralen, för vilket ändamål slakthus- och saluhallsstyrelsen vänt sig till museet. Under 1958 och 1959 undersöktes och borttogs de aktuella gravfälten. I runt tal 400 fornlämningar blottades under de elva månader, som fältarbetet bedrevs. Sammanlagt var elva yngre arkeologer och stude- rande engagerade. Arbetet bekostades genom medel, som ställts till arbets- löshetsnämndens förfogande. Den ovanligt långa tid, som undersökningen tog i anspråk, förklaras i första hand genom det stora antalet intressanta fornlämningar och undersökningens karaktär av beredskapsarbete. Fornminnesområdet ligger, som en blick på kartan visar, nästan i Stor- stockholms mitt. Söder om Sockenvägen vid Årsta centrum löper två parallella stickspår, som förbinder slakthuset vid Johanneshov med södra stambanan. Ett under 1959 undersökt gravfält, i huvudsak från vikingatiden och fordom tillhörigt Brunnby byl, låg närmast söder om spåren. Dessa hade avskurit några märkliga, på långt håll synliga högar från det övriga gravfältet. Nästan rakt söder om Brunnbygravfältet, skilt från detta genom ett c:a 200 m brett gärde och ungefär 150 till 450 m rakt väster om Ersta gård, låg två andra gravfält. Dessa undersöktes i huvudsak under 1958. Stadsmuseet hade önskat, att hela detta vackra område fått förbli orört. Här fanns fortfarande landsbygden kvar mitt inne i storstaden. Natur och växtlighet var mycket tilltalande. Brunnbygravfältet var bevuxet med vacker blandskog. De södra fälten var närmast av ängskaraktär med 26 Bih. nr 43 år 1960 spridda lövträd (fig. 1). De har säkerligen under generationer nyttjats som betesmarker. Gravfälten som låg på en höjd av c:a 20 m över havet, stack upp som öar över de betydligt lägre belägna gärdena och åkrarna. De två i huvudsak under 1958 undersökta fälten vid Ersta gård visade sig tillhöra vitt skilda epoker. Det östligaste var ett vikingatida bygrav- fält, som av allt att döma tillhört Aby, en by som ägde bestånd fram till 1500-talets början.' Här undersöktes ett fyrtiotal brand- och skelettgravar, alla med magert gravinventarium av mindre intresse. Var Åbyfältet mindre givande, var det andra c :a 150 m väster därom så mycket mer intresseväckande. När den decimetertjocka grästorven började avlägsnas, framträdde här en veritabel nekropol av säregen och gripande skönhet. Gravanläggningar av en mängd olika slag och storlekar blottades, till ett antal långt större än man kunnat ana. Här låg stora runda, fyllda stensättningar med en diameter upp till tio meter kantade med vackra stenkedjor omväxlande med trianglar, cirklar, rektanglar och små, ytterst obetydliga gravanläggningar med stenar små som grus. De flesta gravarna var omsorgsfullt byggda med utvalda stenar. Treuddarna t.ex. var lagda med jämnstora, äggformade stenar med rödaktig skiftning (fig. 2). Redan före avskalandet av grässvålen hade man kunnat iakttaga stenar, som stack upp ur marken, något som skvallrade om den sannolika förekomsten av gravar med resta mittstenar. Vid avtorvningen framträdde en mängd sådana s.k. bautastensgravar. Somliga hade varit kvadratiska, ofyllda stensättningar med små toppiga hörnstenar och med den mäktiga bautastenen i mitten, somliga långsträckta med två eller tre resta stenar (fig. 3). Dessa var nu omkullfallna, men då de stått upp, somliga över två meter höga, måste gravfältet ha erbjudit en ståtlig syn. De visade sig i många fall ha haft en omsorgsfullt utförd stenskoning som hållit dem för- ankrade i marken. De stora runda, fyllda stensättningarna hade ibland mitten markerad med runda s.k. gravklot vanligast av ungefär en fotbolls storlek. Karakteristiskt för gravarna var också förekomsten av sandstens- flisor — icke i övrigt förekommande i omgivningen — vilka ställts på kant ytterst i gravarna liksom inhägnande staket. Inalles visade sig gravfältet omfatta betydligt över 200 gravar. Två olika gravskick har praktiserats; både brand- och skelettgravar förekom sida vid sida, uppenbarligen anlagda under samma tidevarv. De flesta var brandgravar. En lerkruka eller ett träkärl innehållande den dödes brända ben har satts ned i en grop, över vilken sedan en stensättning byggts. En cen- tral bålplats för alla bränningar förefaller tänkbar. Den relativt sparsamma förekomsten av brandspår i gravarna gör detta antagligt. En skreva fylld med askblandad jord och skörbrända stenar kan ha varit denna bålplats; berggrunden var här ovanligt mycket söndersprängd. 1 Klockhoff, Danviks hospital. Dess rättsliga ställning. Uppsala 1935, sid. 78. Brunnby och Åby ägdes av Själagården från 1429. Bih. nr 43 år 1960 27 Skelettgravarna fanns i allmänhet i de stora runda stensättningar, vilka låg i ett stort öst-västlöpande stråk tvärs över gravfältets centrala delar. Dessa gravar var uppenbarligen placerade inbördes i en medveten strävan att uppnå en monumental och dekorativ verkan. De låg i grupper om n fyra, bildande mäktiga fyrväpplingar. Gruppens mittpunkt markerades av ett stenblock eller en mindre grav med rest mittsten. När de ofta dubbla lagren i dessa stensättningar avlägsnats, framträdde en stenfylld oval grop av kroppsstorlek. Den var med påfallande exakthet orienterad i nord-sydlig riktning. Förmodligen har de döda vid begravningen lagts i träkistor, vilka placerats i dessa halvmeterdjupa gropar. I de allra flesta gravarna saknades dock varje spår efter skelett eller träkista, om man undantager spridda förekomster av hartsbitar, vilka måhända ursprungligen tjänat som tätning för träkistorna. Stenfyllningarna i groparna hade uppstått i samband med att dessa träkistor förmultnat och sten från de övre delarna i gravarna intagit deras plats. Vad som skett på djupet återspeglades på ytan; i flera fall kunde man redan efter avtorvning och rensning av stensättningarna finna ovala nord-sydliga insjunkningar. Innanför den kantkedja som i all- mänhet avgränsade dessa gravar, fanns på den ursprungliga marken ibland partier med mörk ask- och kolblandad jord. I några gravar iakttogs även härdliknande bildningar, och i flera påträffades lerkärl norr om skelett- gropen. Det förefaller inte otänkbart, att detta återspeglar någon form av gravoffer eller gravmåltid. Fynden från gravfältet kan inte sägas vara särskilt rika. Men materialet erbjuder dock mycket av intresse och det ger ovanligt säkra hållpunkter för dateringar. Största frekvensen bland alla fynd hade knivar av järn (fig. 4). Dessa föremål låter sig emellertid icke så lätt dateras. Det rör sig ju här om enkla, funktionellt givna former. Knivarna förekom i två olika skepnader. Dels fanns raka typer, dels skäror liknande dem som långt in i vår tid använts som åkerbruksredskap. 2 Elva hela raka knivar hittades, därav flera mycket vackra. Särskilt må en nämnas. Den hade ett vackert, närmare tjugu centimeter långt blad och en c:a sju centimeter lång tånge, på vilken skaftet en gång varit uppträtt (fig. 4: 1). Kniven påträffades i ett lerkärl, som placerats på urberget under den ursprungliga marken. Tillsammans med den låg bitar av hartstätning — kanske resten av ett trälock som tillslutit kärlet. Knivens läge, som för övrigt hade motsvarigheter, lockar till spekulationer om magiska föreställningar. I folktron har ju eggjärns skyddande och helande förmåga varit allmänt aktad. De raka knivarna fanns i påfallande många fall i bautastensgravarna, vilka som nämnts var brandgravar. Blott ett exemplar tillvaratogs i en skelettgrav. Där var däremot skärorna desto

2 Erixon, Lantmannens lätta redskap. Svenska kulturbilder, del X, sid. 197 ff. 28 Bih. nr 43 år 1960 fler. Av nio tillvaratagna kom sex från sådana gravar. Under det att knivarna från brandgravarna ofta hade en vacker glödpatina och därför även motstått tiden väl, var de från skelettgravarna ofta ganska fragmentariska. En ovanligt vacker och välbevarad skära avbildas här (fig. 4: 4). Strax ovan tångens bas sitter en oval järnring, vilken tjänat som beslag till skaftet. Skäran låg i en skålformad c :a sjuttio centimeter djup grop tillsammans med brända ben samt en nål och en pryl av järn. Prylar och nålar tillhör således också gravinventarierna. Oftast påträffades de tillsammans med skärorna. Blott i ett fall förekom en nål och en pryl tillsammans med en rak kniv. I flera gravar fanns förutom skäror, prylar och nålar även pärlor. Att det här rör sig om kvinnogravar förefaller troligt. Är skäran ett kvinnligt attribut och den raka kniven ett manligt? Skäran är ju i många kulturer uppfattad som en fruktbarhetens symbol. Det för- tjänar även att nämnas, att skäran som jordbruksredskap under historisk tid så vitt man vet alltid varit ett typiskt kvinnligt redskap. Olaus Magnus har i sitt berömda arbete avbildat en man med en skära, något som knappast kan ha motsvarat det faktiska förhållandet. Skärorna från Årsta har en ganska obetydlig storlek. Längden är högst 20 cm. Fråga är därför, om de är att betrakta som verkliga redskap eller som symboler och kult- föremål. Trots den blygsamma storleken bör de dock med fördel ha dugt till t.ex. lövtäkt. De ganska rikt förekommande raka knivarna bör väl också i första hand ha fyllt ett praktiskt behov. Tanken att de i graven utgjort ett substitut för männens vapen bör dock inte helt avvisas. Där- emot bör man nog akta sig för att draga alltför vittgående slutsatser av det förhållandet, att skärorna i övervägande grad förekommer i skelettgravar och de raka knivarna i brandgravar. Konsekvensen av denna iakt- tagelse blir då lätt att de olika könen haft olika gravskick, en tanke som, ehuru bestickande, inte kan bestyrkas i övrigt. Pärlor nämndes nyss. I en grav fanns inte mindre än fjorton guldfolierade glaspärlor, därav två dubbla, ett för Stockholms breddgrad ganska sällsynt fynd. Pärlorna, vilka låg längst i gravens sydända, där den döde haft sina fötter, har säkert ursprungligen bildat ett halsband, vilket deras inbördes läge bestyrker. I samma grav låg även en starkt profilerad, för sin epok mycket typisk dräktnål. Dess läge i gropens mitt förklaras av dess uppgift att sammanhålla dräktflikarna på bröstpartiet. Till samma art föremål kan även tre bronsringar räknas (fig. 5). Av dessa var två i det närmaste intakta, den tredje, en bygel, tyvärr blott fragmentarisk. Den ena av de hela armringarna påträffades i norra delen av en skelettgrav i ett lerkärl. Denna ring liksom det andra hela exemplaret hade en enkel dekoration i form av punktrader. Ett bygelfragment, funnet tillsammans med en skära, en pryl och en nål i en brandgrav har likaledes haft ornering av samma art. Bih. nr 43 år 1960 29 I en annan skelettgrav gjordes ett ganska egenartat fynd. Det bestod av ett c:a 10 x 8 cm stort trästycke, på vilket låg en mycket förvittrad dubbel bronsring. Ringen är förmodligen en fingerring, ty den omger ett litet benfragment, som antagligen är resten av ett fingerben. Träet härröi väl från kistan. Bland de enstaka fynden må även nämnas en sölja av brons med vackert profilerad bronstorne. Fyra vapengravar påvisades vid undersökningen. Tre av dessa var skelettgravar och fanns i stora, ganska oregelbundna stensättningar i grav- fältets sydvästra del. Jorden var här starkt lerhaltig till skillnad från grav- fältets övriga delar. En av gravarna utgrävdes i december 1958. Av för- klarliga skäl måste undersökningen av de två återstående anstå till året därpå. Under stenpackningen i den först undersökta graven låg rester av ett kistlock av barrträ, förmodligen furu. Därunder frampreparerades en sköldbuckla av järn med beslag och nitar av brons och förgyllt silver (fig. 6). Bucklan var fäst på en sköld av alträ, av vilken ännu delar fanns kvar. En avsevärd del av kantbeslagen av brons var likaledes bevarad. Marken var frusen när undersökningen verkställdes, något som faktiskt var till nytta. Fråga är om skölden och bucklan i vanlig grävningstempe- ratur hade kunnat räddas. Marken var vid denna tid mycket vattenhaltig. Det hade under sådana förhållanden varit nära nog omöjligt att hålla den fri från vatten om inte kölden kommit till hjälp. Den c:a en halv meter djupa gravgropen frilades med hjälp av en tryckluftsborr, och ett jordparti från gropens botten fördes i fruset tillstånd till Historiska museets konser- veringsanstalt. Här kunde arbetet i lugn och ro fullföljas. Skölden som föl modligen varit oval, c:a en meter lång och en halv meter bred, har vid begravningen fått täcka den döde, av vilken ännu delar av skelettet återstod, nämligen bäcken, lår, underarmar och fingerben. Själva bucklan befann sig mitt över mannens bäckenparti. Förutom skölden med bucklan påträffades vid fotändan två spjutspetsar med uddarna riktade mot söder. De två återstående gravarna, som undersöktes i början av grävnings- perioden 1959, gav ganska märkliga fynd. I den ena fanns en ytterst väl bevarad kistbotten av furu, förmodligen en rundad urholkad stock. På denna kistbotten låg en träsköld i mitten krönt av en sköldbuckla. Av sköldträet fanns ännu ett några millimeter tjockt träskikt. Även sköldens kantbeslag fanns på vissa ställen bevarade. När träskiktet avlägsnats fram- trädde sköldens form tydligt som ett ljust ovalt c:a 125 cm långt avtryck mot den mörka kistbottnen. Omedelbart längs sköldens västra kant låg ett smalt trästycke med fibrerna i längsriktningen. Detta kan ha varit rester av ett spjutskaft. På kistbottnens östra sida påträffades ett avlångt järnfragment, som uppenbarligen var rester av ett svärd. Av skelettet åter- stod blott några tänder och tandskållor i gropens nordända. 1 den intill- 30 Bih. nr 43 år 1960 liggande graven fanns ett betydligt bättre bevarat skelett. Här torde det dock ursprungligen ha funnits två lik. I stensättningens centrum an- träffades fragment av tre revben från ett i övrigt förmultnat skelett. Omedelbart söder om dessa låg en sköldbuckla med sköldhandtag och något väster därom en spjutspets av järn. Väster om denna begravning men på lägre nivå anträffades ett tämligen väl bevarat skelett efter en c:a 160 cm lång yngre man, ovanligt nog med ryggsidan upp. Det krossade kraniet låg i gravgropens norra del. Den döde var rikt utrustad. På hans högra sida fanns ett tveeggat svärd (fig. 7). Ovan huvudet låg en spjutspets. Ungefär vid korsryggen låg bucklan till en nu förintad sköld. Vid höger lårben respektive höger knäskål anträffades två sporrar av järn. Vid vänster axel fanns ett rektangulärt dräktspänne av brons. I trakten av midjan fanns två remändebeslag av brons med spår av tillhörande remtungor av samma material. Dessa vapengravar innehöll alla obrända lik. Men även en brandgrav visade sig innehålla vapen. I utkanten av en rektangulär stensättning med flera resta mittstenar låg en brandskadad spjutspets och en sköldbuckla av järn (fig. 8). Spjutspetsens udd var böjd och sköldbucklans brätten något tillknycklade. Det är ej otroligt att spjutspetsen i gammal tid medvetet böjts i samband med begravningen, kanske såsom en del av begrav- ningsceremonien. I en krigares vapenutstyrsel ingick som tidigare framgått sporrar. En sådan av brons med järnskodd spets anträffades i en rund stensättning innehållande en brandgrav (fig. 8 t.h.). Till de mera ovanliga fynden hörde en liten tjocknackig stenyxa, må- hända i magiskt syfte lagd i den brandgrav vari den hittades, såsom man ännu fram till våra dagar deponerat stenyxor på vindar i nybyggen till husens skydd. Gravkärlen har antingen bestått av lerkrukor, på det hela taget av dålig keramisk kvalitet, även om några exemplar har vacker form, eller kärl av trä eller näver tätade med harts. Hartstätningsringar fanns i ganska stort antal. Bland fynden må även nämnas de ofta förekommande •stenkloten. Somliga av dessa är av naturligt rullstensursprung, under det att andra förefaller att ha rundats, då de nyttjats som löpare i kvarnar. En liggare till en kvarn påträffades också. Den täckte med sin konkava sida ben- gömman i en brandgrav. Till fynden måste också räknas en c:a 30 x 30 cm stor skålgropssten. Dess magiska uppgift står utom allt tvivel. Om den lagts dit medvetet eller om den tillhört ett äldre skede och av en händelse hamnat i den stora skelettgrav vari den anträffades, låter sig ej utröna. Vad säger nu oss dessa fynd om gravfältets ålder? Flera av dem ger möjligheter till en ovanligt fast fixerad datering. Det är dock inte möjligt att i detta sammanhang ge annat än några exempel. De märkligaste fynden Bih. nr 43 år 1960 31 på detta gravfält gjordes som redan nämnts i sydvästra delen. Sköldbucklan i den först utgrävda graven kan dateras till 100-talet efter Kristus. Den har en för denna tid karakteristisk utformning. På det relativt breda brättet sitter nio bronsnitar ordnade i grupper om tre. Nithuvudena är höga och fingerborgsliknande. På undersidan är nitarna profilerade. Mellan dem finns små beslag av förgylld och försilvrad brons. Sköldhandtaget på sköl- dens undersida, av vilket delar av det bronsbeslagna träet ännu fanns kvar, hade vackra beslag med en utformning och profilering påverkad av den vid denna tid normgivande markomannerkonsten i Böhmen.3 Blott få motsvarigheter finns till denna sköldbuckla och inte någon så långt upp i landet. Närmast torde den från Brostorp i Glömminge socken på Öland komma.4 Glömmingebucklan är dock mera utdragen. Likaledes öländsk och mycket snarlik är en buckla från övre Segerstad nr 4, Segerstads socken. 5 Ett gotländskt exemplar företer också likheter. Den dateras till 100-talets senare hälft genom de 3 x 3 ställda fingerborgsliknande nitarna och det markomanniskt påverkade sköldhandtaget. 6 Fynd av två snarlika sköld- bucklor har även gjorts i Finland. 7 De övriga fynden i graven — två spjutspetsar och en järnsölja — bekräftar dateringen till andra århundradet efter Kristus. Även den sköldbuckla som påträffades på kistbottnen i den intilliggande graven hör till denna tid. Den är mindre praktfull men är i huvudsak av samma typ och form med nio fingerborgslika bronsnitar ordnade i grupper om tre i varje. Flera av föremålen i den rikt utrustade skelettgraven har motsvarigheter som daterats till andra århundradet efter Kristus. Det tveeggade svärdet, som är c:a 70 cm långt, 5 cm brett, har delar av träskidan bevarad. Tången, som är c:a 15 cm lång, krönes av en närmast rombisk bronsknapp. Typen anses ha uppstått i Västeuropa. Den är ganska allmän i gravar från omkring 200 e. Kr. 8 Sköldbucklorna passar likaledes in i tids- schemat. De är i form något avvikande från de tidigare nämnda. Formen är närmast konisk. Den är också troligen något äldre som typ. I nordtyskt material är den vanligast under århundradet efter Kristus, men förekom- mer även under 100-talet)) De två spjutspetsarna, en mindre och en större, har likaledes tillkommit under tiden mellan Kristi födelse och år 200. Till samma tid har forskningen fört sporrar av den typ, s.k. knoppsporrar, vilka förekommer i graven.10 De smala, långsträckta byglarna har upp-

Åberg, Kalmar läns förhistoria, Kalmar 1923, sid. 98 f. 4 Stenberger, Öland under äldre Järnåldern, Stockholm 1932, sid. 19, fig. 10. 5 Åberg, a.a., sid. 95. Almgren & Nerman, Die ältere Eisenzeit Gotlands = (ÄEG), Stockholm 1923. Taf. 40, fig. 592. 7 Kivikoski, Eisenzeit in Finland, Helsingfors 1947-51. Taf. 6, fig. 49. 8 Jfr REG, Taf. 39, fig. 578, Taf. 41, fig. 595. A.EG, sid. 113. 10 Jahn, Der Reitersporn, seine Entstehung und frfiheste Entwicklung. Mannus-Biblio- thek 21. Wörzberg 1921. Abb. 49. 32 Bih. nr 43 år 1960 rullade ändknoppar. Typen förekommer i flera olika varianter. Knopp- sporrarna anses ha utvecklats ur äldre östliga former under markomannisk påverkan. De två remändebeslagen med tillhörande remtungor har motsvarigheter i tidigare fyndmaterial daterat till 100-talet, men finns redan hundra år tidigare.11 Till det rektangulära dräktspännet finns också paralleller från samma tid.12 Vapnen i brandgraven, en sköldbuckla och en tillböjd spjutspets, bör rimligtvis även de föras till äldre romersk järnålder. Möjligen kan de t.o.m. tillhöra skedets första period. Sköldbucklån påminner om dem från Glömminge och Segerstad på Öland och dess Årstaparallell, men den har kortare, tjockare stång. På grund av dess tillbucklade skick kan man inte avgöra brättets storlek, vilket i detta fall hade varit värdefullt. Till den enstaka bronssporre som påträffades i en brandgrav finns motsvarigheter från Resmo socken på Öland," från Tönnersjö kyrka" i Halland liksom i flera exemplar från Gotland. Årstasporren har till skillnad från de ovan berörda sporrarna en rätt kraftig bronsbygel. Ändarna är utåt- böjda och försedda med ändknoppar. Den kraftiga järnskodda spetsen har fyrsidigt tvärsnitt. Den enda fibulan från detta gravfält kan med rätt stor säkerhet dateras till 100-talet. Den tillhör den starkt profilerade typ, som utformats under markomannisk påverkan. Typen är allmänt förekommande över hela det germanska området. 15 Armringar liknande dem som förekom på gravfältet är däremot relativt sällsynta i vårt land. Oftare har de påträffats på andra sidan Östersjön, i Finland och Baltikum. Några svenska motsvarigheter till en av armringarna kan dock nämnas. Sålunda finns ett liknande exemplar från Brillinge nr 1, Vaksala socken, Uppland." Den andra armringen förefaller att vara mera sällsynt. Lettiska och finska exemplar företer dock vissa likheter." Bygelfragmentet tillhör en typ, som är mera spridd i Sverige och ej ovanlig under romersk järnålder. De vackert profilerade tornen på den ovannämnda bronssöljan har en för äldre romersk järnålder karakteristisk utformning. Typiska för den äldre romerska järnåldern är också de fjorton guldfolierade pärlorna.18 Till 100-talet kan också med rätt stor säkerhet tre rektangulära järnsöljor dateras. Mycket svårt är det däremot att tids-

" Jfr REG. Taf. 14, fig. 229. Taf. 15, fig. 239. 12 Jfr ÄEG. Taf. 15, fig. 247. 13 Åberg, a.a., sid. 98, fig. 155. 14 Arbman, Hallands forntid. Ur Hallands historia del I. Halmstad 1954, sid. 130. 15 Almgren, Studien 0.ber nordeuropäische Fibelformen. Mannus-Bibliothek 32, Wiirz- berg 1923. 16 TOR. Uppsala 1957, sid. 82. 17 Kivikoski, a.a. Taf. 5, fig. 38, Moora. Eisenzeit in Lettland, Dorpat 1929-1938, I pl. XXII, fig. 4, XIII, fig. 3, 7. 18 Holmqvist, Gravfältet vid Barkarby, Antikvariskt arkiv, Stockholm 1958, sid. 34. Bih. nr 43 år 1960 33 bestämma gravarna med hjälp av knivarna och skärorna. Dessa föremål finns under hela järnåldern i ungefär likartad utformning. De raka knivarna förefaller att ha varit enkla bruksföremål; somliga är kraftigt nedslipade. I en uppsats om ett uppländskt gravfält från romersk järn- ålder tror sig Gunnar Ekholm med ledning av tvärsnittet på tången hypo- tetiskt kunna uppdela skärorna i en äldre och en yngre typ; skäran med Långe med rektangulärt tvärsnitt och stark krumböjning skulle vara yngre än den med tresidig tånge." Det förefaller dock föga troligt, att något skulle kunna utläsas ur tångens form. Här måste rimligtvis tillfälligheter ha spelat in. Samtliga daterbara föremål på detta gravfält tillhör alltså med största sannolikhet den romerska järnåldern, troligen dess tidigare skede. De har anträffats på skilda delar av området. Att gravarnas flertal hör till denna tidsperiod är troligt. Detta utesluter naturligtvis ej möjligheten, att fynd- tomma gravar i periferin kan vara äldre. Men förekomsten av fynd i gravar på fältets centrala högst belägna delar gör detta mindre troligt. Gravfältet torde ej heller ha nyttjats längre fram i tiden än vad som här antagits. Fynd från folkvandringstid saknas helt. Det är emellertid möjligt att grav- fältet kan ha sträckt sig längre åt väster i äldre tider. Åkern här har kanske spolierat gravar, vilka kunde ha givit anledning till en annan uppfattning om längden av den tidsrymd, under vilken gravfältet varit i bruk. Gravfält från romersk tid är relativt sällsynta i Uppsverige. Blott några få har undersökts i stockholmstrakten, t.ex. vid Barkarby, Tureberg, Råcksta och på Mälaröarna. Vid sidan av gravfältet vid Råeksta, som var mindre, finns ej något av denna ålder inom Storstockholms hank och stör. Några kan givetvis ha förstörts i äldre tid. Ett berömt fynd från Hässelby är en bronskanna av samma typ, som i stort antal påträffats i Pompejis ruiner. Att Storstockholm varit bebyggt redan vid tiden kring Kristi födelse har länge stått klart. Det bekräftas nu ytterligare genom upptäckten av detta stora gravfält, vars förutsättning är en folkrik bygd, Tacitus' Svioners land. Gravfältet vid Brunnby med drygt 100 gravar, som undersöktes 1959, var i huvudsak av vikingatida karaktär. Tecken på en viss förbindelse med äldre epoker förekom dock, även om man ej kan tala om en fast konti- nuitet. I en liten flik i södra delen av gravfältet fanns sålunda c:a ett 20-tal fornlämningar — i både brand- och skelettgravar — av samma utseende och uppbyggnad som de på det romerska gravfältet. Blott i en av dessa gjordes ett daterbart fynd. I en stor rund stensättning krönt med ett klot påträffades nederdelen av en guldberlock av en typ som brukar dateras till

19 Ekholm, Vallox Säby logbacke. Ett uppländskt gravfält från 1:a århundradet e. Kr. Fornvännen 1939, sid. 1-34. 34 Bih. nr 43 år 1960 århundradena närmast efter Kristi födelse." Det är ej otroligt, att ursprungligen flera gravar från romersk tid funnits inom Brunnbygrav- fältets område. Dessa har i så fall förstörts vid senare begravningar. Det förefaller antagligt, att gravfältet under denna första tid varit i bruk fram till den romerska järnålderns slut. I en brandgrav, som låg ovanligt djupt ned under markytan, påträffades bygeln till ett silverspänne. Den kan förmodligen dateras till den romerska järnålderns sista skede eller folkvandringstidens början (fig. 9). Ovan foten sitter rester av guldbleck. Bygelns översida är platt och på dess mitt finns en nabb. Här har troligt- vis en plan utsirad silver- eller guldblecksskiva varit fastnitad. 21 Ytterligare en fibula av tidig folkvandringstidstyp framkom vid under- sökningarna. Förutom den ovan berörda gruppen fynd fanns ytterligare en av icke vikingatida karaktär. Dessa föremål tillhörde emellertid gravar från skedet omedelbart före vikingatiden. Viktigast i denna grupp är främst tre genombrutna bronshängen med fågelbilder (fig. 10). Motivet har antagligen persiskt-sassanidiskt ursprung. Ett av hängena, med två motställda fåglar, har en exakt finsk motsvarighet, som pryder ett toalettgarnityr be- stående av en bred bronspincett och en kam. 22 Liknande hängsmycken fastän i senare utvecklingsstadier är funna i Sörby i Åkers socken i Sörm- land och på Björkö.23 Till Brunnbygravfältet har också, som inledningsvis nämnts, räknats några stora högar. Särskilt en av dessa visade sig vara innehållsrik med spår efter sju olika begravningar. Högens botten bestod av ett flertal hop- byggda stensättningar innehållande gravar. Ovanpå dessa hade den stora högen byggts. Några daterbara fynd gav tyvärr icke de undre gravarna. Fynd från slutet av 600-talet och början på 700-talet gjordes emellertid på samma nivå i en hög av liknande uppbyggnad, som undersöktes 1937.24 Att även dessa stensättningar byggts vid denna tid förefaller troligt med hänsyn till att fynd från denna epok framkommit på andra delar av grav- fältet. Den sista begravningen i högen synes ha ägt rum i början av 900- talet. I toppen av högen påträffades nämligen ett stort lerkärl omgivet av två sköldbucklor25, en s.k. skäggyxa26, en spjutspets27 och ett långt svärd.24

20 Jfr Åberg, a.a., sid. 103, fig. 166. " Jfr ÄEG, Taf. 34, fig. 494. 22 Kivikoski, a.a., sid. 50, Taf. 52, fig. 451. 23 Arne, Sveriges förbindelser med Östern under Vikingatiden. Fornvännen 1911, sid. 32 ff. Jfr även Lindahl, Östergötlands och Linköpings stads Mus. Medd. 1948-50, sid. 1-15. 24 Hansson, En ättehög i Brännkyrka, Kulturhistoriska studier tillägnade Nils Åberg, Stockholm 1938, sid. 145-158. 26 Jfr Birka I, Die Gräber, Uppsala 1940, 1943, grav 544, sid. 544, Taf. 18, fig. 1. 26 Jfr a.a. grav 865, sid. 339, Taf. 14, fig. 1. " Jfr a.a. grav 542, sid. 167, Taf. 8, fig. 1. 28 Petersen, De norske vikinge sverd. Kristiania 1919, sid. 89-101 (H-typ). 29 Jfr a.a. grav 750, sid. 272. Abb. 218: 63. Taf. 32, fig. 1. Bih. nr 43 år 1960 35 Det sistnämnda stod rakt upp med klingan nedstucken i marken. Kring kärlet fanns dessutom fragment av beslag till en eller flera sköldar. Ler- kärlet innehöll förutom brända ben bl.a. två utsirade selbågskrön av brons29, ett stort ringspänne av brons", spelbrickor av ben, pilspetsar och diverse ringar och beslag till betsel och seldon.31 Alla dessa ting har mycket när- stående motsvarigheter funna i Birkas jord. Det märkligaste fyndet i högen utgjordes emellertid av några trådar av gediget guld32, som varit broderade eller invävda i textilier, vilka i någon form följt den döde i graven. Att den döde tillhört stormannaklassen står klart. När denne hövding och krigare gravsattes utrustad med rikliga grav- gåvor var vårt land ännu så gott som helt opåverkat av kristna strömningar. På Brunnby och Åby gravfält fanns emellertid skelettgravar, som genom nedgrävningens östvästliga orientering och fattigdomen på fynd klart röjer kristet inflytande. Det kan t.o.m. antagas, att de i vissa fall tillhört kristna, som jordats sida vid sida med hedniska fränder. Dessa gravar tillhör så- ledes vårt lands allra -sista förhistoriska skede, en tid då hedendom och kristendom kämpade om herraväldet. Nära ett årtusende har alltså denna undersökning berört. Det är ingen överdrift att säga, att den gett oss många nya bidrag till kännedomen om Stockholm före Stockholm.

30 Jfr a.a. grav 955, sid. 379. Taf. 55: 4. 31 Jfr a.a. Gravar 842, 977, 834, Taf. 27, fig. 2, 34. 32 Jfr Birka III. Die Textilfunde, Uppsala 1938. Grav 750, Taf. 34, 13, 9.

Sthlm 1961. K. L. Beckmans Boktr.