Munkbropressen - från Postgumman till Madam Andersson Ake Abrahamsson

Före Klara höll pressen till i , i närheten Folkets Röst 1849-, Storkyrkobrinken 8. av . Så hade den gjort sedan 1645 då den första avisan, Ordinari Post Tijdender, började utges av Posten startade I 778 i Holmbergs postmästaren i . Efterföljaren, Stockhol- boklåda vid Storkyrkobrinken. miske Post-Tidender, sedermera en del av Post- och In- rikes Tidningar, hade från I 7 20 sin bas i dåvarande Dagens Nyheter 1865-1 874, II O, Posthuset vid 6, en sambandscentral annonskontor vid Stora Nygatan 3z. for in- och utrikes underrättelser. Det var nu som pressen började att växa, främst på Dagligt Allehanda -184y, Munkbron 3. grund av ett ökande annons- och reklamutbud. I di- Bore I 849-1 85 I och Svenska Tidningen rekt anslutning till munkbrokommersen förmedlade 18ji-1859, samma adress. man varor och tjänster, bostäder och arbetstillfallen och annat som hade med livets nödtorft att göra. Dagens Nyheter 1864-186 j, Samtidigt utbjöds nyheter från nar och fjärran till- . sammans med mer lättsamt läsestoff. Snart hade de informativa och underhållande tidningsbladen - en Aftonbladet 183 3-1848, marknadsvara bland andra - gjort sig själva oum- Lilla Nygatan I 3 (nu 7), bärliga. efter en sejour vid Stora Annons- och prenumerationsintäkterna möjlig- Glasbruksgatan 14. gjorde i sin tur opinionsbildande verksamhet. Sär- Annonsblads-Comptoiret skilt efter tryckfrihetsreformen 1766, då den kom- låg fran i834 vid mersiellt framgångsrika DagligtAllehanda i insändare Stadssmedjegatan I 2 och artiklar kritiserade tidens makthavare och spred (nuv. Vasterlånggatan) nya, utmanande idéer. Framgent skulle pressen agera och flyttade I 842 mitt i spänningsfaltet mellan Munkbron och Riddarhus- över gatan till I an, torget - landets politiska centrum. Som den nya me- för att I 8 5 I flytta till Mynttorget. delklassens språkrör mobiliserade de oppositionella bladen en politisk medveten tidningspublik, en bära- Post- och Inrikes Tidningar (Stockholms re av den allmänna opinionen. Dubbelkaraktärens Post- Tidender) I 7 2 o-, Lilla Nygatan 6. dynamik ledde till att pressen redan på 1830-talet - med Aftonbladet i spetsen - hade etablerat sig som en Ny Illustrerad Tidning 1865- , Munkbrogatan 6. marknadsförankrad tredje statsmakt. belkaraktaren utjämnades i ett journalistiskt fram- Under 1840- och r8 jo-talet fick allt fler grupper, ställt, mer balanserat mediautbud. aven inom arbetarbefolkningen, sina egna stridbara och öppet publikfriande tidningsorgan. Men opi- nionskampen var snart över. Med tvåkammarriks- Pressen mellan broarna dagens införande 1866 hade medelklassen delvis uppnått sitt mål. Industrialiseringen satte igång och Munkbron, pressens närmiljö, var sedan gammalt ett det nya marknadssamhallet var på vag. Munkbro- av Stockholms livligaste salutorg, betydligt större an i pressen hade nu spelat ut sin roll. Tidningsföretagen våra dagar. Mot såldes blommor. De flyttade i stallet till Klara, dar verksamheten bedrevs i permanenta stånden på själva Munkbron utbjöd industriella former. Den politiskt-ekonomiska dub- grönsaker, bar, frukt, kött, fläsk, vilt och insjöfisk. Närmast Riddarholmskanalen stod matstånden på /Aftonbladet 1848-1862, Stora Nygatan 21. rad och på nedre Munkbron vid Våghuset brukade skärgårdsbor och Malarö-bönder packa upp sina 1;- Stockholms Dagblad I 82 3-1 878, dor, sackar och kontar. Munkbron var en naturlig Västra Tradgårdsgatan 7, med mötesplats, mellan hög och låg, stad och land. Vid annonskontor vid Storkyrkobrinken 14. lövmarknaden invaderade en armada av skargårds- båtar Riddarholmen för att klä Stockholm i grönt, en Fäderneslandet I 856-191 3, Köpmantorget 2. sed med medeltida anor. Munkbromadamerna var också kända for sin fri- Rudolf Walls tryckeri I 848-1 8 j i, språkighet och slagfardighet av det mer grovkorniga Skargårdsgatan I 3. (nuv. Sjalagårdsg.) slaget. Ibland anklagades tidningarna - i vissa fall Har tycktes bl a Friskytten, säkert med fog - for att ta efter. Posttidningen, eller Demokraten, Folkets Röst, Reform, Postgumman som den kom att kallas, höll dock på sin Budbäraren och Svenska Minerna. värdighet. Officiella underrättelser varvades med ut- valda nyheter ur in- och utländska avisor. Vore det in- Nya Dagligt Allehanda I 8 59-1 87 j, te för småannonserna som både betalade sig och Lilla Nygatan 19. fångade läsarnas intresse, så skulle man inte ha hållit Annonskontor vid Munkbron j. sig flytande. Ar 1791överläts bladet, som rapporterat alltför positivt från det revolutionära Frankrike, åt Aftonbladet I 8 jo, Johannisgrand. Svenska Akademien för att sedan på I 8 jo- och 1840- talet delta i opinionskampen under namnet Sveriges Söndagsbladet I 846-, Stats- Tidning. Tyska Prastgatan 2 7. Trots relativt höga prenumerationspriser nådde tidningarna aven gemene man. Lasexemplar fanns Post- och Inrikes Tidningar 1844-, tillhanda på kallare och krogar och ibland kunde man Lilla Nygatan 2 j. Annonskontoret slå sig samman om en prenumeration. Stående läs- låg vid Stora Nygatan I o. ning var platsannonserna, i synnerhet under augusti och september inför tjänsteavtalens upphörande vid Aftonbladet I 862-1 888, Munkbrogatan 8. Mikaeli flyttningsdag. An fler arbetssökande blev det i samband med I 760-talets manufakturkris och efter- Teckning: Lars-Göran LarssoniSSM. följande stagnationsperiod. Först att satsa på pressen .g J-s-

di4,-7,.,:. - , , . 1.1

Riddarhuset - maktens högborg. Abarellerad litograj av Ferdinand Ellin, 1841. Foto Francis Bruun/SSM. som arbetsförmedlingsinstans var Stockholmske Han- Weckobladet uppgifter om växelkurser, taxor och dels-Mercurius 173 1-1 7 37, som dessutom anvisade torgpriser, skepps- och resandelistor, meteorologiska rum till uthyrning och utbjöd billiga dagligvaror. I an- iakttagelser, underrättelser om nyfödda, döda och de slutning till tidningen drev utgivaren, Albert Giese, som gift sig jämte praktiska råd "till allmänhetens ett adresskontor som direkt förmedlade kontakter handledning och tjenst". mellan husbönder och tjänstefolk. Som särskild annonsbilaga började Momma 1767 En annan, lyckosammare lokaltidning med brett ge ut Dagligt Allehanda, som två år senare blev den annonsutbud var Stockholms Veckoblad 1745-1779, första dagliga tidningen i Stockholm. Officin och uppsatt av den driftige Peter Momma som till skillnad annonsbladskontor inrättades så småningom vid från föregångarna hade tillgång till ett eget tryckeri. I Munkbron 3 i hörnet av Stora Gråmunkegränd. Tre likhet med tidningsofficinerna låg de tiotal boktryck- fjärdedelar av tidningen bestod av tillkännagivanden erier som då var i bruk i Gamla stan, de flesta i trak- och annonser, resten av nyheter, uppsatser i upp- ten av Munkbron. Förutom annonser publicerade lysande ämnen, "plaisanterier" och kuriosa. Momma införde också det engelska sättet att med ningsutgivare som med eller utan ekonomisk tack- hjälp av kringvandrande kolportörer sälja lösnummer. ning satsade på att väcka opinion, att driva politik. Enligt belackarna rörde det sig om före detta tiggare Vanligaste vapen var anonyma stridsskrifter och pam- och kringstrykare, som under skrik och stoj genom- fletter, men dessa hade begränsad verkan. Man kun- sökte gator och grander i jakt på köpare. Man prång- de inte tala klarspråk utan måste uttrycka sig inlindat, lade samtidigt ut visor, skillingtryck, postillor och an- i liknelser och gåtor - något som inte hindrade att la- nan lättsåld litteratur. Dagligt Allehanda med sin sarna direkt förstod vad det handlade om. överlag borgerliga publik fick härigenom en vidare De politiserande tidningsbladen föddes med fri- spridning, så även dess samhällskritik och oroande hetstiden. Och flera av dem hade sin hemvist vid Rid- korrespondenser från ett jäsande Europa. darhustorget, ståndssamhällets politiska centrum. De vandrande boklådorna utbjöd dessutom det Strax intill, i gamla Rådhuset, hade Magistraten sitt Kellgrenska upplysningsorganet Stockholms Posten säte. Här fanns aven stadsvakten. Och bredvid, med 1778-1833, med sate vid Stora Nygatan. Det redak- adress Myntgatan 4, låg den fruktade Polisdom- tionella materialet var har större, endast en tredjedel stolen. Torget, som då gick anda fram till Riddar- av textutrymmet bestod av kungörelser och annonser. huset, var träffpunkten framför andra, ett demo- Trots sina mer välbeställda läsare var Stockholms Pos- kratiskt uterum. Mitt på den kullerstensbelagda ten på ett sätt radikalare an sin rival. Men gemene fyrkanten stod riksfadern Gustav Vasa, undanskuffad man föredrog det folkligare och mer vardagsnära Al- först 1917. Runt honom träffades folk för att utbyta lehanda. De kunde aven själva komma till tals, som politiska nyheter, för att demonstrera och uttrycka vid en skomakarstrejk 1770 då mästare och gesäller politiskt missnöje. gjorde upp med varandra i tidningens insändarspalt. Lika viktiga som samlings- och diskussionsplatser Under stående rubriker som "Spectakel", "Auc- var de trettiotal kaffehus och krogar som låg i torgets tioner", "Ankomne resande", "Afgående skeppare", närhet. Som mest, under 1700-talets senare hälft, "Astundas att köpa och hyra", "Till salu finnes", fanns i staden nara tusen näringsstallen, de flesta "Tjenstsökande", "I tjenst åstundas", "Bortstulne skumma kallare och spiskvarter. För hantverkare, ge- och förlorade saker", "Upphittat och i förvar tagit", säller och manufakturarbetare blev krogen en ersatt- kunde läsarna hämta värdefull information. Mycken ning för skråväsendets söndervittrande gemenskap. nyfikenhet och skadeglädje väckte "Concourser och På krogen byttes erfarenheter, pratades politik, er- Skuldfordringsmål", dar de inblandade fick schavot- bjöds anställningar och utbetalades löner - ibland i tera med namn och bli föremål för skvaller, inte minst form av alkohol. l bland Munkbrons stånd och bodar. Så här efteråt ter Störst politisk betydelse -åtminstone i början - ha- I sig det variationsrika utbudet som en tids- och sam- de dock kaffehusen, dar man aven kunde teckna pre- hallsspegel, som förutom av de politiska händelserna numerationer, köpa konsertbiljetter, återfå upphit- kastar ljus över stockholmarnas dagliga liv och le- tade saker etc. Ofta belägna en eller två trappor upp verne. var det stallen, dar man på nykter kaluv och relativt ostört kunde diskutera kulturella och politiska am- nen. En historiker - Magnus Nyman - har ställt frå- Torgets offentlighet gan om inte kaffeförbudet 1766-176ovar ett försök att dampa debattflödet, särskilt som åtgärden samman- Pressen fungerade inte bara som kunskapsförmed- faller med de första åren av pressfrihet. lare och kommunikationskanal, som underhållare Såväl i Stockholm som i andra europeiska huvud- och socialt kontrollinstrument. Det fanns också tid- städer kan kaffehusen ses som grogrund för den poli- "Huad n.ytt?" Pressen som skvallerspridare och social ordningsmakt. Litografi av C. A. Dahlstrijm, 1,855.

48 tiska pressen. Tidningarna var helt enkelt en för- langning av det politiska samtalet, en organisk utväxt Brobergskan gör entré från kaffehusen. Det var dar - just kring Riddar- hustorget - som Olof Dalin hämtade uppslag och Pressen lade nu sordin på kritiken. I Anmärkaren och idéer till sin Then Swänska Argus i7 32-1734, den Nya Argus granskades dagspolitiken i långa, om- första politiska tidskriften modellerad efter The Spec- ständliga artiklar som knappast upprörde några kans- tutor i London. Förutom inhemska kannstöperier dis- lor. För att vanda "de lägre klasserna" från det kuterades redan då Polens affarer. Argus behandlade alltjämt oppositionella Dagligt Allehanda stödde även moraliska och vittra ämnen i en politiskt laddad överståthållaren och polisen I 82 3 uppsattandet av det kulturkritik. både folkliga och officiösa annonsorganet Stockholms Tidskriften fick flera efterföljare, däribland Carl Dagblad. Med redaktion och tryckeri på Tradgårds- Christoffer Gjörwells Bref om Blandade ämnen 17 54, gatan 7 - f d Polisgrand - och annonskontor på Rid- vilka dock blev kortvariga till följd av dålig ekonomi. darhustorget lyckades också Dagbladet bli småfol- Gjörwell fortsatte senare sitt upplysningsverk i sin kets bibel, i stallet för som tidigare Allehanda. 1769öppnade boklåda, mitt emot Riddarhuset. Nära intill, i Storkyrkobrinken, låg från början den Holm- bergska boklådan, Stockholms Postens födelseplats. Ert ~irirrirtgscir-kelptl I~GI-~IIruntrrs~ci~~g. Den var också denna tidning, i par med Dagligt Alle- handa, som mer långsiktigt och effektivt uttryckte den nya tidens anda. I det inflammerade laget efter 1808- 1809 års krig fick de ovälkommen hjälp av Nya Posten r 810-1 812 och Allmänna Opinionens Organ 1810,bag- ge medskyldiga till den hätska folkstamning som led- de till Axel von Fersens gatlopp genom tidningskvar- teren och över Riddarhustorget till den väntande döden nedanför Rådhusets trappa. Myndigheterna hade nu fått nog. För att stävja den politiska agitationen i "skandalbladen" hade man på flera sätt inskränkt tryckfriheten. År r772 och 1774 förbjöds kritik mot kungahuset, riksdagen och tidens politiska partier. År 1777 blev Kungl. Maj:t avgöran- de i tryckfrihetsmål. År 1780 gjordes boktryckaren ansvarig. År i 783 blev det tryckeriägaren. År 178j in- fördes privilegietvång för tidningar och tidskrifter. Men ingenting hjälpte. Efter tryckfrihetens stadfas- tande i 1810 års grundlag tillkom därför i81 2 den så kallade indragningsmakten, som gav hovkanslern ratt att lagga beslag på misshagliga upplagor och dra in tidningarnas tillståndsbevis. Som sista åtgärd följde i 8 i 5 en förordning, vari den av Momma lanserade gatuförsäljningen förklarades som ordningsstörande och därmed tvingades att upphöra. Pressen som orosstiftare. Träsnitt ur Folkbladet 1849. Så kom revolutionsåret 1830 - och med det Lars utåt var annonsbladskontoret på Stadssmedjegatan Johan Hiertas Afonbladet. Orädd, spirituell, saklig (nuvarande Vasterlånggatan) I i - 1842 flyttade man och öppet polemisk låg den helt i linje med den nya till 12:an - där folk ibland köade för att köpa lös- medelklassens uppdämda önskningar och krav. Nu nummer. inleddes en politisk opinionskamp dar efterhand tid- Under tiden på Lilla Nygatan användes redak- ningar företrädande en rad sociala grupper blandade tionslokalerna även som ett slags partikansli, där den sig i leken. Vid Aftonbladets sida kampade det på- liberala oppositionen samordnade den parlamenta- nyttfödda Allehanda och det smått republikanska riska och publicistiska propagandan. Ovanpå bodde Stockholmsbladet i 8 3 8-1 8 39. Offensiven möttes av Hierta själv. Samma sak på Stora Nygatan, där för öv- de konservativa Sveriges Stats- Tidning I 8 34-1 844, rigt en av våningarna hyrdes av väninnan, Afton- Svenska Biet 1839-1844 och Svenska Minerva 1838- bladets socialreporter Vendela Hebbe. I huset bodde 1844, medan den kulturradikala Freja I 836-1 844 likaså Hiertas "onde genius" Carl Jonas Love Alm- slogs på två fronter och förde fram de åsidosatta hant- qvist, vars journalistiska brandfacklor tände både hat verkarnas talan. och intresse. Återigen skallade skandalropen. Det ta- , Den liberala pressen avgick som bekant med se- lades om tidningsskrivarna som "litterära hamnbu- gern. Indragningsmakten avskaffades och den bor- sar" i beröring med stadens tiggarproletariat. gerliga offentlighetens grundbult - pressmediet - er- I samband med pressfrihetsdemonstrationerna kändes som politiskt granskande maktinstans. Inte 1838, då arbetarbefolkningen i sin helhet utnämndes bara att den förutseende Hierta samlat tillståndsbevis till "hamnbusar", var det också den liberala pressen och "ansvaringar" på hög, varför Afonbladet, som en som fick skulden för de inträffade oroligheterna. Sant fågel Fenix, kunde återuppstå på nytt. Till skillnad eller inte så bidrog den onekligen till att piska upp en från de konservativa bladen hade tidningen en god hätsk stamning mot tidens makthavare. Vissa grup- ekonomi, tack vare en växande skara prenumeranter per, däribland de skråbundna hantverkarna, hade och annonsörer. I botten fanns dessutom Hiertas dessutom sin egen syn på Aftonbladets liberala fri- blomstrande bokförlag. hetskrav. Intressantare var som i tidigare fall småan- Satsningen på å ena sidan ett lockande nyhets- och nonserna - om anställningar, uthyresrum, avlagda underhållningsutbud och å den andra politisk agita- kläder, patentmediciner, lotterier etc. Förelöpare till tion i liberalismens och mänsklighetens namn väckte en arbetarpress var i stället den både mot börds- och också ont blod, i synnerhet som man använde humor börsaristokratin fientliga lilla Freja. och ironi som vapen. Tidningen fick namnet Bro- bergskan efter roddarmadammerna på Strömmen, kända för sitt grova och mustiga språk. Det ordades Grandernas eko även om falskhet och kluven tunga, att man gjorde "ljus och frihet till näringsfång", men i princip hand- År i845 utökades Munkbropressen med Söndagsbla- lade det om ett konsekvent utnyttjande av pressmedi- det, den första tidning som direkt riktade sig till och ets inneboende dubbelkaraktär. lästes av de "arbetande klasserna". Utgivaren Edvard Afonbladet trycktes på Hiertas eget tryckeri som Sjöberg - ibland benämnd "Vaniljdoggen" - hade först låg i Johannisgrand vid Skeppsbron, sedan å 1847 sitt tryckeri och sin byrå i huset Tyska Prast- Stora Glasbruksgatan r4 till vänster om Blå Slussen, gatan 27. Väl förtrogen med "populasens" syn på sa- för att 1836 flytta till Lilla Nygatan 13 % (nu 7) mitt ken som den kom till uttryck i stadens arbetarkrogar, emot Posthuset. År i 848 bytte tryckeri, redaktion och förordade Sjöberg i sin tidning en diffus socialism huvudkontor adress till Stora Nygatan 21. Fönstret med korporativa inslag - något som liknade en fram- Aftonbladets bureau ?id Stadssmedjegatan II (idag Vasterlii~ggatnn).Litografi efter3. A. Cronstedt, I 841. tida skråutopi. Eljest ägnade man sig främst åt per- och tryckeri vid Lilla Nygatan z-j, rasade. Och Hier- sonpåhopp med publika skamstraff av misshagliga ta, den kanske främsta måltavlan, lat sin adept Rudolf byråkrater och "penningpatroner". Särskilt utsatt var Wall -med eget tryckeri vid Skärgårdsgatan I; -satta stadens ordningsmakt. upp den nästan identiska Söndags-Tidningen, som Indignationsartiklarna, där fattiga kontrasterades dock förfelade sin verkan. Sölzdagsblndet drogs därtill mot rika, illustrerades med enkla träsnitt i kistebrevs- in för att Sjöberg överträtt förordningen från 1815 stil. Söndagsbladet innehöll aven förströelseläsning och sålt lösnummer på gator och i portgångar, men och ett fåtal annonser, men i huvudsak prioriterade inget hjälpte. man dubbelkaraktarens politiska sida. Tidningen I samband med marsdagarna 1848 var det Sön- mötte också gensvar, inte minst hos den konservativa dagsbladets tur att skyllas for oordningarna, allra- pressen. Den I X44 återfödda Posttidningen, med byrå helst som tidningsexemplar hittats i de ihjälskjutnas "Den stora ~Yyirs-inarknaden vfor tilltänkta prenumeranter. Under sin tronhimmel lockar Postgzlnzman med ordens- tecken och officiella notiser. Nya Dagligt Allehanda säljer skyddstullar och annat - till hemmamarknadens fromma. Stockholms Dagblad - i polisens ledband - utbjuder annonser och varor i kommission. Aftonbladet - vilande på fickor. Hovet skiftade nu taktik. Genom en bulvan lat ten så småningom varvades i hovets kampanj mot man satta upp konkurrerande, mer kungavanliga ar- Aftonbladet och Hierta. Likt kusinen Edvard gavs han betarblad, vilka dels gratisutdelades, dels utprångla- även insyn i polisens och domstolarnas arbete. Något des av ambulerande tidningspojkar och tidningsgum- som resulterade i helsidor med "Polis- och Rätte- mor. Samtidigt mutades Söndagsbladet med attraktivt gångssaker", dar de som kommit i klammeri med polis- och rattegångsmaterial. rättvisan passerade revy under egna namn i drama- Men snart - hösten I 849 - dök det upp en ny, be- tiskt eller komiskt arrangerade scener. Från början en tydligt farligare missnöjesmegafon. Det var den stör- förlängning av en informell social kontroll medelst re anlagda Folkets Röst, med "Vaniljdoggens" kusin ryktessprideri och publika skamstraff gjordes denna Franz Sjöberg, med adress Storkyrkobrinken X, vid schavottering i Folkrösten till ett lukrativt geschäft. rodret. Öppet statssocialistisk och än hätskare mot Oftast var det fabrikörer, grosshandlare och bank- "embetsmanna~~aldet"och "penningjudarna" friade man som drabbades i en häxjakt med starkt anti- den till stadens manufaktur- och fabriksarbetare. semitiska inslag. Mer konsekvent an tidigare använde Kort därefter följde den hantverkarsocialistiska, mer man också bilden som vapen. Tecknare och xylograf teoretiskt inriktade Reform. Bagge trycktes på Walls var Sveriges Daumier, den suveräne Gustav Wahl- tryckeri vid nuvarande Sjalagårdsgatan I 3. Där tryck- bom. Publiken bjöds dessutom på antikapitalistiskt tes aven den marxistiskt orienterade Deitrokraten präglade följetonger. Annonsutbudet, däremot, var I 8 50-1 85 I, liksom "lille Rulles" egen publikation ef- magert. Huvuduppgiften var den politiska mobilise- ter den misslyckade Söndags-Tidningen, den skämt- ringen av Stockholms - och helst hela landets - arbe- samt radikala Friskytten I 847-1 857. tarbefolkning. Refornz och De?nokraten tystades med hädelse- och Publiken var dock ombytlig och började snart trött- tryckfrihetsåtal, medan Franz Sjöberg och Folkrös- na på Hofrösten, som den ibland kallades, och Franz ekonomiskt liberal grund - söker stöd för en skandinavistisk politik. Hos Dagens Nyheter trumpetar 'Zilla Rulle" för ett lattsiizält läsegods, med några tidningsankor på köpet. Alltmedan Fäderneslandets samhällsomstörtande redaktion påtvingar arbetarbefikningen den franska revolutionens frygiska mössor. %snitt zuSöndags-Nisse 29112 1867.

Sjöberg. Anledningen var till en del ett nytt, an fri- gatan). Skvaller, ofta av illasinnat slag, blev också språkigare tidningsorgan med anspråk på att repre- tidningens specialitet, i särskilda krönikor som i sentera det arbetande folket. Det var det skandalom- avslöjande rattegångsreferat. Kunskapare i myndig- susade Fäderneslandet I 85 2-1026, uppsatt av den heter och verk bidrog med godbitar och i Gamla stans rabulistiske Nils Rudolf Munck af Rosenschöld. Som kallarkrogar fick redaktionsmedlemmarna inblick i en pressens gökunge kom det hösten I 85 3 till Stock- den undre världens mysterier. holm och tog snabbt över de tidigare arbetartidning- Stamlokus var källaren Riga vid Osterlånggatan arnas publik. Programmet var revolutionärt nationa- och en restauration vid Drakens Grand 4, bredvid listiskt och personangreppen våldsammare an Hagströms bostad. Det ryktades även - något som föregångarnas. Framför allt slog man mynt av Krim- dock ej ar belagt - att man dar tittade igenom Adress- krigets revanschistiska stämningar, där Nils Rudolf - kalendern efter tilltänkta offer, vilka sedan krävdes på som snabbt tog över stadens arbetareforening - bör- pengar for att slippa offentlig hudflängning. Sant är jade rekrytera en arbetararmé for att på eget bevåg att den illasedda "skandaltidningen" själv drabbades återerövra Finland. av förtal. Men Grandernas eko, som den kallades, lat Kriget mot "det yttre" och "det inre Ryssland" - sig inte nedslås. I decennier kampade man vidare for med det senare avsågs det svenska Överhetssamhället småfolkets och arbetarnas sak. Den politiska retori- -fortsatte i Fäderneslandets spalter aven efter det att ken antog en smått anarkosyndikalistisk karaktär. Munck af Rosenschöld 18 j6 tvingats lämna över tid- Något som i kombination med den publicistiska torg- ningen till Johan Fredrik Hagström. Redaktion och handeln ledde till utfrysning och politisk ökenvand- tryckeri låg vid Köpmantorget 2, i folkmun kallat ring. Inom kort skulle Fäderneslandet, likt sin stora ut- Skvallertorget (i sig en avledning av Skvaltorget efter rotningshotade publik med rötter i det förindustriella det slaskvatten som skvalade ned mot Osterlång- samhället, bli en levande anakronism. Munkbromarknaden i morgonsol - med spikskuggor. Foto Ernst Roesler, ca i 865, i SSM.

nöjescentrum, där den bolagiserade pressen utveck- Klara nästa lades till marknadsanpassad mediaindustri. Munkbropressens sista tillskott och samtidigt en Ty Munkbropressen var snart historia. Med stånds- tidning av helt nytt slag var Dagens Nyheter, Rudolf riksdagens upphörande I X6 j tappade Riddarhustor- L2'alls slutliga storhetsverk. I sin strävan att bygga upp get betydelse som politisk mötesplats. Pressen största möjliga publik försökte han redan från början behövde nu ej längre fungera vid sidan om, utan blev - iX6t - bryta sig in på Fäderneslandets marknad. tillsammans med det nya parlamentet och partisyste- Folklig till sin karaktär kallades tidningen föraktfullt met en etablerad del av det moderna samhället. Ar for Madam Andersson efter Munkbrons fiskmång- 1x67 ersatte den tyskorienterade Svenska Telepm- lerskor. Första året skrevs och trycktes den i Geijers- b-yrån Posten vid Lilla Nygatan som utrikes nyhetsför- ka huset på Riddarholmen. Men sammanbindnings- medlare. banan måste fram, förebådande nya tider. Huset revs 1 8.7 I invigdes Centralstationen vid Vasagatan vilket och 1865flyttade Dagens Nyheter till fastigheten Stora gjorde Klara till nytt kommunikations-, affars- och Nygatan 16. Fönster utåt var annonskontoren vid Stora Nygatan 32 och Drottninggatan II. År 1874 var det dags att flytta till Regeringsgatan 28, och 1901 Litteratur: etablerade man sig vid Klara Västra Kyrkogata 6. Madam Andersson undvek att driva politik. Den Abrahamsson, A, Ljus och Frihet till Näringsfang. Om tid- demokratiskt, liberala framtoningen tjänade snarare ningsvasendet, arbetarrörelsen och det sociala medvetan- som säljargument för ett välkomponerat smörgåsbord dets ekologi - exemplet Stockholm 1838-1 869 (1990). av farska nyheter, nyttig upplysning, lockande an- Elers, J, Stockholm, IV (1801). nonser och kryddande kuriosa - allt serverat i upp- Hasselberg G, Rudolf Wall - Dagens Nyheters skapare spaltade och snitsigt presenterade småportioner. An- ('945). rättningen levererades snabbt till prenumeranterna Jarrick, A, Mot det moderna förnuftet, Johan Hjerpe och och, via tidningspojkar, till hugade lösnummer- andra småborgare i Upplysningstidens Stockholm (1992). köpare. Kihlberg, L, Lars Hierta i heljigur (1968). Den övriga pressen fick nu maka åt sig. Afonbladet, Malmberg, S, Tidningarnas Klara. Esseltekalendern 1962. som 1851 övergått i "magistrarnasn händer och Nyman, M, Press mot friheten, Opinionsbildning i de svens- stundvis drabbats av skandinavistisk yra, hade redan ka tidningarna och åsikts6 ytningar om minoriteter I 77 2- sänkt sin politiska profil och börjat balansera sitt ut- 1786 (1988). bud för en allmänborgerlig publik. Ar 1862 flyttade Stockholms Adresskalender I 840-1 8 70. redaktion och tryckeri till Munkbrogatan 8, där man Sylwan, O, Svenska pressens historia till statshvalfningen stannade kvar anda till 1888 då det nya tidningshuset '772 ('896). vid Klara Västra Kyrkogata 7 stod fardigt. Wibling, J, Opinioner och stämningar i Sverige 1809-1810 Konkurrenten, den protektionistiskt sinnade Nya (1954). Dagligt Allehanda drevs redan från början på affars- mässiga grunder. Verksamheten startades 1859 vid Lilla Nygatan 19 med annonskontor vid Munkbron 3, och 1875 flyttade man som första tidning till Klara med adress Karduansmakargatan ro. Annonsorganet Stockholms Dagblad följde efter 1878 till hörnet Lilla Vattugatan och Klara Västra Kyrkogata. Kvar, nu vid Norra Riddarholmsholmshamnen I, var endast Post- och Inrikes Tidningar. Och förstås Fäderneslandet, som först 1913 installerade sig i Centralpalatset vid Tegel- backen. Stockholmspressen hade nu expanderat i takt med befolkningsökningen och stadens tillväxt. Till de fem gamla hade sju helt nya dagstidningar trängt sig in på marknaden: Svenska Dagbladet, Stockholmstidningen, Vårt Land, Socialdemokraten, Svenska Morgonbladet, Dagen och Morgontidningen. Av dessa ar det idag bara tre som finns kvar, två av dem -Aftonbladet och Dagens Nyheter - med anor från den historiskt förbisedda Munkbropressen.