Supergirl Vs. Superman

Supergirl vs. Superman

En genusanalys av tv-serien Supergirl

Madelene Lundgren & Lotta Sundin

Stockholms universitet, Institutionen för mediestudier JMK, Medie- och kommunikationsvetenskap Examensarbete för kandidatexamen 15hp V17 M Kand Handledare: Anja Hirdman

Sammanfattning Superhjältar har länge varit sinnebilden för hegemonisk maskulinitet, det manliga idealet, i den västerländska populärkulturen, vilket gör det svårt för kvinnor att ta sig in på området. Många kvinnliga hjältar som har försökt tillägna sig traditionellt maskulina karaktärsdrag har fått betala genom att istället bli sexualiserade. Det postfeministiska synsättet menar dock att kvinnliga hjältar kan få vara sexiga och bära traditionellt feminina markörer som smink och höga klackar om det är på deras egna villkor och om de samtidigt är tuffa och går sin egen väg. Tv-serien Supergirl har feministiska mål och producenterna säger sig ha skapat en ​ ​ kvinnlig hjälte som behandlas likadant som sina manliga motsvarigheter. Då karaktären Superman, som har samma krafter som Supergirl, förekommer i samma tv-serie ger det möjligheten att kunna jämföra de två karaktärerna på lika villkor. Genom att analysera narrativ och konstruktion har vi undersökt vilka skillnader som finns. Vi har även undersökt om, och i så fall hur, karaktären Supergirl tillägnar sig traditionellt maskulina drag. Resultaten visade att Supergirl, istället för att sexualiseras, framställdes som en ung och osäker flicka trots att hon är en vuxen kvinna. Det visade sig också vara tveksamt om Supergirl passar in på definitionen av en hjälte eftersom hon inte har de tuffa drag som hjältar traditionellt har. Hennes osäkerhet och brist på initiativförmåga är också det som gör att hon inte passar in på definitionen av den postfeministiska superhjälten. Narrativet i tv-serien placerade Supergirl i underläge från början genom att skicka henne till jorden långt senare än sin kusin. Både samhällsmedborgarna i tv-serien och Supergirl själv placerar Superman på en tron, medan hon själv oftast blir bemött som en ung flicka. Även kameravinklar och klippning hjälper till att förstärka denna bild. Vår slutsats blir att karaktären Supergirl inte hjälper den kvinnliga superhjälten att bryta ny mark. Hon har superkrafter, men hennes traditionellt feminina drag försvagar henne och hon framstår inte som intelligent eller som en ledare.

Nyckelord Superhjälte, Supergirl, Superman, feminism, könsroller, genusdualitet, femininitet, maskulinitet, hjältar

1 Innehållsförteckning

Sammanfattning ……………………………………………………………………………… 1 ​ Innehållsförteckning …………………………………………………………………………. 2 ​ 1. Inledning …………………………………………………………………………………..... 4 ​ 1.1 Syfte och frågeställningar …………………..………………………………………….... 5 ​ 1.2 Avgränsning och centrala begrepp ………………………………………………………. 5 1.3 Disposition …………………………………………………………………………….… 6 2. Bakgrund till Supergirl …………………………………………………………………... 7 ​ 3. Tidigare forskning ……………………………………………………………………….... 8 ​ 3.1 Utvecklingen av den kvinnliga superhjältens roll …….………………………………….. 9 3.2 Kroppar på film ...………….....………………………………………………………..... 10 3.3 Försvagande feminina drag …....…………………………………………………………11 3.4 Den manlige superhjältens två personligheter ………...…………………………………11 3.5 Uppsatsens förhållande till tidigare forskning ………….………………………………. 12 4. Teori …………………………………………………………………...……………. 13 4.1 Genus och dualitet…………………... ………………..………………………………... 13 4.2 Den kvinnliga hjältens hårdhet ……... ………………..………………………………... 14 4.3 Den postfeminina superhjälten ……...…....…………………………………………….. 16 4.4 Naturlig och hegemonisk maskulinitet ……………………………………………....…. 16 5. Metod och material …………………………………………………………………….… 17 ​ ​ 5.1 Narrativanalys ……………………………………………………………………….….. 18 5.2 Konstruktionsanalys .……..………………………………………………………….….. 18 5.3 Kommutationstest ……..………………………………………………………………... 19 5.4 Tillvägagångssätt, material och avgränsning ………………………………………….... 19 6. Analys och resultatredovisning ……………………………………………………. 22 6.1 Narrativanalys ………………..…………………………………………………………. 22 ​ 6.2 Konstruktionsanalys ……………………...……………………………………………... 27 6.3 Sammanfattning…………………………………………………………………………. 35

2 7. Slutsatser och diskussion ………………………………………………………….. 35 7.1 Skillnader mellan Supergirl och Superman …………………………………………….. 36 ​ 7.2 Supergirls appropriering av maskulina drag ……………….………...……………….… 37 7.3 Avslutande diskussion ……………………………………………………….……….... 38 7.4 Framtida studier ………………………………………………………………………… 39 Litteratur- och källförteckning ………….…..……………………………………….. 41 Bilagor …………………………………………………………………………………. 44

3 1. Inledning De kvinnliga superhjältarna förekommer mer frekvent i den västerländska populärkulturen nu än de senaste årtiondena. Samtidigt finns en ambivalens i hur porträtteringen kan ske mot bakgrund av de konventioner som finns angående könsroller. Vissa forskare menar att kvinnor betalar ett pris för att få spela de tuffa rollerna genom att istället förvandlas till sexobjekt. Andra menar att kvinnor kan behålla traditionellt feminina markörer som klackar och läppstift om de samtidigt är starka i sin attityd och självständiga i sina handlingar. Med tiden kommer de feminina markörerna då inte längre att ses som något försvagande. Dock finns en risk att de kvinnliga superhjältarna istället befäster traditionella könsroller om de utger sig för att vilja tillägna sig klassiskt manliga hjältedrag, men misslyckas. Den manlige hjälten har sin plats i populärkulturen sedan länge och förkroppsligar inte bara den hegemoniska maskuliniteten som alla män strävar efter, utan ses även som originalet, det naturliga, den som gör den kvinnliga superhjälten till uppföljaren eller undantaget. En hjältes egenskaper kan analyseras inom fyra områden som alla hänger ihop med begreppet tuffhet: kropp, attityd, agerande och auktoritet. En hjälte har en atletisk vältränad ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ ​ kropp, signalerar aldrig rädsla, är intelligent, en auktoritär ledare och klarar uppgifter som andra inte kan lösa (Inness, 1999). Tv-serien Supergirl är ett tydligt exempel på hur en kvinna kliver in i en manlig ​ ​ superhjältevärld där hon söker sin plats i skuggan av kusinen Superman. Seriens producenter har uttalat att de har velat skapa en feministisk superhjälte, någon som agerar på samma premisser som sin manliga motsvarighet. Detta gör att serien blir extra intressant att studera.

4 1.1 Syfte och frågeställningar Begreppet genusdualitet innebär att egenskaper ofta klassas som antingen feminina eller maskulina och tidigare forskning har konstaterat att kvinnliga superhjältar ofta får betala för sin hårdare attityd genom att framställas som sexobjekt. I denna uppsats vill vi jämföra den kvinnliga och den manliga superhjälten, Supergirl och Superman, för att se hur de framställs och hur de bemöts av andra karaktärer i tv-serien Supergirl. Vi vill även undersöka hur Supergirl balanserar sina hjälteegenskaper med sin femininitet.

● Hur framställs Supergirl i relation till Superman i tv-serien Supergirl inom områdena ​ ​ kropp, attityd, agerande och auktoritet? ​ ​ ​

● Approprierar Supergirl traditionellt maskulina hjältedrag och i så fall hur?

1.2 Avgränsning och centrala begrepp I analysen av tv-serien Supergirl avgränsar vi oss till att göra en jämförande analys mellan Superman och Supergirl inom temana kropp, attityd, agerande och auktoritet i de två avsnitt där ​ ​ ​ ​ de båda karaktärerna förekommer. Inom området kropp analyserar vi karaktärernas fysiska ​ ​ utseende och klädsel. Attityd innefattar de emotionella uttrycken, agerande återspeglar ​ ​ ​ ​ karaktärernas handlande i olika situationer och auktoritet behandlar egenskaper som förmågan ​ ​ att vara behärskad och kunna leda andra (Inness, 1999). I uppsatsen använder vi oss av begreppet hjälte som ett bredare begrepp som innefattar ​ ​ alla de karaktärer som utför heroiska dåd, medan begreppet superhjälte avser de hjältar som har ​ ​ övernaturliga krafter. De teman som nämns ovan kan appliceras på alla karaktärer som är tänkta som hjältar, oavsett vilka krafter de har. Då denna uppsats inriktar sig på att studera karaktären Supergirl anser vi det vara av vikt ​ ​ att även beröra innebörden i begreppet flicka. Girl är dock ett inkonsekvent begrepp. På grund av ​ ​ sin ungdom och sitt kön tilldelas flickor en lägre social status än män och pojkar. De förskjuts till en lägre stående plats i det amerikanska samhället på grund av den kulturella stereotypen att flickor och deras kultur är meningslös och obetydlig. Åldern på en flicka är också olika för olika

5 personer i olika sammanhang. Flickor kan vara barn, tonåringar eller kvinnor. Både yngre flickor och tonåringar delar samma egenskaper: de har relativt låg social makt, de kan inte rösta, de är beroende av sina föräldrar och de utgör en kultur där särskilda regler gäller för hur man ska uppföra sig. Flickors kultur kan indoktrinera dem i det beteende som samhället förväntar sig, men flickor kan också vara producenter av kultur eller använda den kultur som vuxna har skapat för dem på ett annat sätt än det som var tänkt från början (Inness, 1998.).

1.3 Disposition Uppsatsen går först igenom bakgrunden till tv-serien Supergirl. Därefter ges en överblick över tidigare forskning inom ämnet genus och hjältar där vi tar upp utvecklingen av den kvinnliga superhjältens roll, hur kvinnor har porträtterats på film genom tiderna, traditionellt feminina drag som anses vara försvagande och traditionellt maskulina drag som anses vara idealet och det naturliga. Även relevant teori behandlas och här står begreppet genusdualitet, att manliga och kvinnliga egenskaper ses som motsatser, i centrum. Vi fördjupar oss också i de två synsätt som finns när det gäller kvinnliga hjältar, där det ena säger att traditionellt feminina drag alltid är försvagande, medan det andra menar att vissa feminina markörer kan bäras upp av hjältar som är tuffa och självständiga i övrigt. Även begreppet hegemonisk maskulinitet behandlas eftersom superhjältar anses vara det maskulina idealet. Uppsatsen beskriver sedan de använda metoderna narrativanalys och konstruktionsanalys och landar slutligen i en genusanalys av de två karaktärernas hjälteegenskaper utifrån temana kropp, attityd, agerande och auktoritet. Vårt resultat visade att de två hjältarna, Supergirl och Superman, agerade ifrån olika förutsättningar redan i berättelsens uppbyggnad och genusdualiteten speglades också tydligt i karaktärernas framställning. Supergirl har tillägnat sig vissa maskulina drag, som styrka och mod, jämfört med den traditionella fördelningen mellan könsrollerna, men hon bär samtidigt många försvagande drag. Vi konstaterade att hon inte framställs som ett sexobjekt, men att hon istället framstår som en ung flicka fastän hon är vuxen.

6 2. Bakgrund till Supergirl Den kvinnliga superhjälten i tv-serien Supergirl, som hade premiär 2015, bygger på den karaktär ​ ​ som introducerades i serietidningsformat första gången 1959. Hennes berättelse blev även film 1984 (Cocca, 2016). Tv-serien håller kvar vid de grundförutsättningar som presenterades i serietidningarna, som till exempel vilka krafter Supergirl har, hennes släktskap med Superman och att hon kom till jorden efter honom, men producenterna menar att karaktären i tv-serien är mer jämställd manliga superhjältar. Tv-seriens första säsong sändes på CBS, en kanal med tittare i alla åldrar. Efter säsong ett bytte den kanal och går nu på ungdomskanalen The CW. I avsnitt ett och två i den andra säsongen dyker Superman upp för en gästroll. Tidigare i serien har han endast funnits med i bakgrunden genom den introduktion som spelas i början av varje avsnitt. Han nämns även mycket i början av serien för att introducera för tittaren att han var den som kom till jorden först och att Supergirl är hans kvinnliga motsvarighet. Tv-seriens handling startar i ett skede där Supergirl precis börjar använda sina krafter och vi får se hur den civila Kara Zor-El blir superhjälten Supergirl. Kara föddes på planeten Krypton tillsammans med sin kusin Kal-El, Superman. De båda lyckades fly Krypton innan planeten förstördes. Kara, som var några år äldre än sin kusin hade i uppgift att ta hand honom. Dock råkade deras rymdfarkoster komma ifrån varandra och Kara hamnade i en fantomzon där man inte åldras. När hon väl landade på jorden var hon fortfarande tolv år, medan hennes kusin som landade på jorden några år innan henne hade blivit äldre. Kara växer upp på jorden i en adoptivfamilj. Hon har samma krafter som sin kända kusin Superman, men dessa krafter håller hon gömda fram till dess att hon är 24 år. Då bestämmer hon sig för att omfamna sina egenskaper och bli den superhjälte hon alltid varit menad att bli (Andreeva, 2014). Supergirl har alltså, till skillnad från Superman, inte fötts till superhjälte utan blir det i ett senare skede. Eftersom hon lämnade sin planet vid tolv års ålder har hon inte fått tillfälle att använda sina krafter lika mycket som Superman som kom till jorden när han endast var något år gammal. Deras superkrafter fungerade nämligen inte på hemplaneten (Rosenberg, 2015). Sarah Schechter, som är en av seriens producenter, förklarar att Kara fått höra, som många andra unga

7 flickor, att hon ska förtränga det som gör henne annorlunda och att hennes krafter är en förbannelse. Superman fick däremot höra att han är extraordinär och att hans krafter är en gåva (Le Vine, 2015). En annan producent till tv-serien, Greg Berlanti, berättar i en intervju att riktlinjer skapades för att uppnå seriens feministiska mål och för att undvika att behandla Supergirl alltför beskyddande. Han menar att publiken accepterar att en manlig superhjälte blir nedslagen, men när det första avsnittet av Supergirl testvisades för en publik blev de illa till mods när även hon blev nedslagen. Trots detta ville producenterna fortsätta på samma spår och behandla Supergirl på samma sätt som en manlig superhjälte. Berlanti säger att han välkomnar möjligheterna med en kvinnlig superhjälte. Han anser att det måste vara svårare att vara kvinna i dagens samhälle och att detta ger möjligheter när det kommer till drama och djup hos karaktärer och relationer. Han menar nämligen att Supergirl har ett svårt jobb och en del av detta beror på att hon är kvinna. Till exempel kan detta ses i attityden hos medborgarna i tv-serien. Producenterna ville visa hur samhället reagerar på hjältens kön och få dem att acceptera henne. Först skulle invånarna i Supergirls stad säga ”Varför fick vi henne, ​ medan de fick Superman?” sedan skulle de ändra uppfattning och säga ”Vi skulle aldrig byta, vi ​ ​ vill ha henne”. ​

3. Tidigare forskning Tidigare forskning kring kvinnliga hjältar bekräftar att utvecklingen av kvinnans roll sker genom att kvinnor tillägnar sig traditionellt manliga drag som förknippas med tuffhet. Samtidigt blir de kvinnliga hjältarna ofta objektifierade och svårigheterna att hitta balansen mellan traditionellt maskulina och feminina drag märks allra tydligast i de fall då både en kvinnlig och en manlig hjälte uppträder tillsammans. Att de manliga superhjältarnas civila personligheter också ofta bär på traditionellt feminina markörer, för att markera förvandlingen till den hegemoniska supermaskuliniteten, bidrar till att nedvärdera dessa egenskaper.

8 3.1 Utvecklingen av den kvinnliga superhjältens roll De moderna superhjältarnas historia började i serietidningar, innan de gick vidare till att bli porträtterade på film och i tv-serier. De kvinnliga superhjältarnas utveckling speglar även kampen om kvinnans roll och makt i samhället (Cocca, 2016). Framställandet av kvinnliga superhjältar i kostym har dominerats av sexualisering sedan Wonder Woman gjorde sitt första framträdande under 1940-talet i sina högklackade stövlar, kjol och bustier. Brown (2011) påpekar att det nästan är omöjligt att hitta en kvinnlig superhjälte som inte är erotiserad och som inte definieras primärt genom sin sex appeal. Dock har, trots den fortsatta fetischeringen av den kvinnliga kroppen, en ökning skett av porträtteringar av kvinnor som är kraftfulla och legitimerade i sin egen rätt (ibid.). Under det tidiga 60-talet var de kvinnliga superhjältarna mindre hotfulla än männen, både när det kommer till krafter och namn. Flera superhjältar som skapades under denna tid hade ”girl” i sitt namn, såsom Marvel Girl, Invisible Girl och Batgirl. Supergirl sågs första gången i maj 1959 och Cocca beskriver henne som en mindre kraftfull kopia av den tidigare existerande manliga karaktären, Superman. Hon var lika stark som Superman och hade samma superkrafter, men var ändå begränsad av att han var kontrollerande och inte litade på henne fullt ut. De kvinnliga superhjältarna som skapades under 60-talet hade flera ”feminina” stereotypa svagheter och Supergirl blev i serietidningen även av med sina krafter 1965 och fick klara sig utan dem fram till 70-talet. Under detta årtionde ökade antalet kvinnliga superhjältar efter påtryckningar från feminist- och människorättsgrupper. På 70-talet kom dock de kvinnliga superhjältarnas utseende att bli än mer sexualiserat. De fick mer kurviga former, mindre kläder och poserade mer promiskuöst. Under det sena 70-talet och tidiga 80-talet började försäljningen av serietidningar att minska. Istället började material produceras för andra medier, såsom tv och bio, där de manliga superhjältarna fick stå i fokus. Detta på grund av uppfattningen att kvinnliga superhjältar i huvudroller inte säljer, vilket bekräftades bland annat av filmen Supergirl som kom 1984 och ​ ​ som blev ett misslyckande försäljningsmässigt (Mendelson, 2015). Under 2000-talet fick kvinnliga superhjältar en ny chans i och med starka kvinnliga karaktärer i tv-serier som Buffy the Vampire Slayer, Alias och Xena: Warrior Princess. Supergirl ​ ​ ​ ​ ​ ​

9 återlanserades också i serietidningsformat och tidningarna hamnade nu på topplistorna. I serietidningsvärlden i stort var dock de kvinnliga karaktärerna fortsatt underrepresenterade, sexualiserade och skadades eller dödades i narrativet. Idag finns det fler kvinnliga hjältar i populärkulturen i stort, men de är fortfarande inte så många som de borde vara, anser Cocca (2016).

3.2 Kroppar på film Som nämnts i inledningen till denna uppsats är kroppen en viktig faktor när det gäller framställningen av superhjältar och det är därför av vikt att undersöka hur kroppar har framställts i film och tv genom åren. Här är det inte bara skådespelarnas utseende, utan även hur de filmas som påverkar hur tittaren uppfattar karaktärerna. Vi har tidigare varit inne på hur de kvinnliga superhjältarna har utvecklats över tid och även kamerans blick och framställningen av kroppar har förändrats genom åren. Laura Mulvey (1975) talar om berättande och visuella moment i film. Traditionellt sett har det varit mannen som för händelserna framåt och kvinnan har i regel varit den som stoppar upp handlingen och har bara funnits där för sin skönhet. Mulveys forskning visade att de manliga karaktärerna i regel var aktiva och de kvinnliga passiva. Hon kunde också konstatera att kameran oftast tittade med den manliga karaktären, något som hon kallar “the male gaze”. Senare forskning visar dock att bilden av den passiva kvinnan har förändrats under de senaste decennierna eftersom Hollywood vill nå ut även till den kvinnliga publiken. En mer aktiv roll för den kvinnliga skådespelaren är idag möjlig och allt fler kvinnor får huvudrollen, även sådana som är våldsamma. Dock är bilden av en kvinnlig hjälte ambivalent. Som ett exempel nämns karaktären Lara Croft, en actionhjältinna som är stark och oövervinnerlig, men samtidigt objektifieras och erotiseras. Kropparna på film har också förändrats under de senaste decennierna på grund av träningskulturen. Skådespelarna förväntas inte bara vara vackra, utan även supersmala och vältränade. Samtidigt har utvecklingen gått mot att fenomenet “the male gaze” utvidgats till “the voyeuristic gaze” eftersom både män och kvinnor kan vara tittare. Man kan säga att den klassiska voyeurismen har förändrats då tittaren inte längre ser utifrån mannens perspektiv. Kamerans perspektiv har blivit mer neutralt och tillåter både den manliga och den

10 kvinnliga tittaren att njuta av att se båda könen på skärmen. Sedan 1990-talet kan även den manliga kroppen bli fragmenterad, objektifierad och erotiserad (Smelik, 2009).

3.3 Försvagande feminina drag Som vi tidigare har varit inne på kan vissa egenskaper hos en kvinnlig hjälte ses som försvagande, och detta framgår extra tydligt i de fall då även en manlig hjälte finns med i narrativet. Fine (2012) har konstaterat att utvecklingen av kvinnans roll i västerländsk action över tid har gått från att vara den manliga hjältens trofé, till att sedan få hjälpa den manlige hjälten ibland och på senare år till att vara den som själv bestämmer. Samtidigt som kvinnliga karaktärer har approprierat de klassiska hjältedragen frågar sig dock Fine om detta verkligen innebär att de är jämställda de manliga hjältarna. Kvinnorna har nämligen även drag som underminerar deras hjältekrafter, som att vara sexualiserade på traditionellt feminina sätt eller rädda för känslomässig intimitet på ett sätt som försvagar dem. Fine menar ändå att denna blandning av traditionellt feminina och maskulina drag undergräver den konstruerade man/kvinna-dikotomin. Fine har även undersökt maktfrågan genom att studera hur kvinnorna förhåller sig till männen i de serier hon studerat. I ett exempel visar hon hur den kvinnliga hjälten har en manlig kollega som approprierar feminina könsnormer och breddar maskulina könskonstruktioner medan kvinnan själv appropierar maskulina könsnormer. Hon berövar då inte den manlige kollegan på någon makt eftersom båda karaktärerna faller utanför ramen för de binära könsrollerna och utmanar konstruktionen som bara tillåter en av dem att vara maskulin och en att vara feminin. Genom att den manlige kollegan också är heterosexuell och har en attraktiv flickvän kan han komma undan med att gå in i mer feminina drag, som empati, utan att bli avmaskuliniserad (Fine, 2012).

3.4 Den manlige superhjältens två personligheter Ovan har konstaterats att den kvinnliga superhjälten inte utan vidare kan tillägna sig traditionellt maskulina drag. En superhjälte är inte bara maskulin, utan hegemoniskt maskulin, hårdare och tuffare än alla andra män. Trots att filmerna som görs idag har blivit uppdaterade sedan

11 serietidningshjältarna skapades på 1940-60-talet är berättelserna och porträtteringen av kön fortfarande väldigt traditionella, konstaterar Brown (2016). Skiftet från den svaga människan till superhjälten som görs i filmerna signalerar till tittaren att andra män också kan göra en resa och bli den maskulina hjälten som räddar oskyldiga och blir åtrådd av vackra kvinnor. Det är en slags rituell presentation där förändringen från svag till stark är både bokstavligt och symboliskt skriven på karaktärens kropp (ibid.). Även Friedrich Weltzien (2005) tar upp att många superhjältar, som till exempel Superman, Spiderman och Batman, har olika personligheter i form av ett hjälte-jag och ett civilt jag. Han påpekar att kontrasterna mellan de två personligheterna är stora om man utgår ifrån maskulinitet. Ingen av superhjältarna är gifta och ingen har några föräldrar eller annan nära släkting. De är ofrivilligt ensamma och saknar ett socialt liv. Weltzien påpekar att manlighet inom superhjältegenren tenderar att utesluta kärlek, familjeliv och känslosamhet. Att egenskaper tillskrivs ett visst kön gör att det är svårt för de kvinnliga superhjältarna att ta en plats i den traditionellt manliga superhjältevärlden, men den maskulina myten i populärkulturen tvingar även män att försöka vara enbart maskulina och därmed förneka sin feminina sida. Berättelser om till exempel Superman tvingar pojkar att välja mellan ett bättre jag som är maskulint och ett vardags-jag som framstår som feminint, menar Easthope (1990). Han pekar också på att det i berättelsen om Superman sägs att han har fått sina krafter av sin far, men det nämns inget om att hans mor har bidragit. Superman har sin andra sida, Clark Kent, och tillsammans bildar de ett motsatspar. Superman har röntgensyn, perfekt rörelsekontroll och ger kommandon, medan Clark Kent har glasögon, stammar och går in i saker. Clark Kent har många sociala attribut som är traditionellt feminina. Den här dominanta myten vill få pojkar att identifiera sig med Superman som det supermaskulina idealet och förkasta det feminina i sig, menar Easthope (1990).

3.5 Uppsatsens förhållande till tidigare forskning Den nya kvinnliga hjältens utveckling och framgång beror mycket på hur hon porträtteras i populärkulturen. Kvinnliga hjältar kan vara förebilder och påverka hur samhället ser på kvinnorollen även utanför fiktionen. Ändå har kvinnliga hjältar inte studerats alls i samma

12 utsträckning som manliga hjältar. Tv-serier som Supergirl, som utger sig för att ha ett feministiskt mål är extra viktiga att studera för att säkerställa att hjälten är den förebild producenterna påstår att hon ska vara. Denna uppsats vill granska föresatsen som tv-seriens producenter säger sig ha med att porträttera en kvinnlig hjälte som agerar på samma premisser som de manliga hjältarna. Tidigare forskning har konstaterat att kvinnliga hjältar som har approprierat maskulina drag ofta har fått betala ett pris genom att sexualiseras. Vi har inte kunnat hitta tidigare forskning som har studerat tv-serien Supergirl, vilket är naturligt då tv-serien är relativt ny. Därför ser vi ett extra intresse i att undersöka Supergirls drag närmare.

4. Teori I detta kapitel presenterar vi de teorier som säger att genus är något som är producerat. En kort historisk översikt anser vi också vara relevant för att få en bakgrund till begreppet genusdualitet ​ och vad som ligger i de roller som traditionellt betraktas som maskulina och feminina. Därefter fördjupar vi oss i ämnet genusdualitet inom området kvinnliga hjältar. Här finns två synsätt, där ​ ​ det ena säger att kvinnliga hjältar alltid försvagas genom att bära traditionellt feminina drag, medan det andra synsättet, det postfeministiska, menar att kvinnor kan komma undan med att ​ ​ bära en del traditionellt feminina markörer om de är tuffa och självständiga i övrigt. Vi tar även upp begreppet hegemonisk maskulinitet som vi anser vara av vikt, just för att ​ ​ superhjältar är själva sinnebilden av detta.

4.1 Genus och dualitet I kapitlet Tidigare forskning har vi konstaterat att det varit svårt för de kvinnliga hjältarna att tillägna sig drag som traditionellt tillhört manliga hjältar. Detta är ett exempel på fenomenet genusdualitet, något som vi anser vara en grundsten i en jämförande analys av kvinnliga och manliga hjältar. För att kunna få en förståelse för begreppet krävs först en viss kännedom om genushistoria. Enligt Yvonne Hirdman (2001) betraktades kvinnor under lång tid i västerländsk historia som vanskapta män. Filosofen Aristoteles framförde redan under antiken idén om att män alstrar liv medan kvinnor endast erbjuder växtplats och näring för livet. Att kvinnor bör vara passiva och vårdande är en föreställning som sedan dess har påverkat den västerländska kulturen.

13 Under upplysningen på 1700-talet skedde dock en förändring. Könen började då ses som två komplementära motpoler. Kvinnor och män ansågs passa till skilda uppgifter och maskulinitet och femininitet betraktades som motsatspar, som dikotomier. Det mannen gör har traditionellt betraktats som mer värdefullt och som norm, medan kvinnan är motsatsen och undantaget (Hirdman, 2001). Även Helena Josefsson (2007) understryker att kvinnans identitet definieras i förhållande till de män hon har omkring sig. Som exempel på manliga egenskaper nämner hon styrka, logik, självsäkerhet, auktoritet, muskelbyggande, initiativtagande, makt och status. I motsats till detta finns det kvinnliga, mindre värdefulla egenskaper och aktiviteter såsom att vara osäker, fnittrig, gråta, visa känslor, prata problem, samt vara svag generellt. Hirdman (2001) vill belysa rollfördelningen mellan könen genom begreppet genuskontrakt. Det ska vara ”ett fundament att teoretisera ifrån som inte hela tiden rör på sig”. I ​ det stereotypa idealtypiska kontraktet har mannen ansvaret, beskyddet och försörjningen på sin sida och kvinnan har födandet, uppfödandet och beroendet på sin. Den här bilden kan man undvika och förändra genom att förhandla fram en ny kontrakttext med andra fördelningar, skyldigheter och rättigheter. Forskare som Judith Butler (2007) anser att kön är performativt och från det ögonblick vi har blivit identifierade och etiketterade som pojke eller flicka lär vi oss att agera vårt kön utifrån samhällets regler. Dualiteten mellan kvinnligt och manligt har lett till kulturella könskonstruktioner som blir begränsade till dessa motsatser. Egenskaper ses som antingen kvinnliga eller manliga och om vi inte följer de regler som finns för genus i ett system så blir vi bestraffade. Genus är dock inte någon stabil identitet eller handlingsplan som vi utgår ifrån. Istället skapas genus löpande över tid genom upprepade handlingar (Butler, 2007).

4.2 Den kvinnliga hjältens hårdhet En plats i populärkulturen där dualiteten mellan könen blir påtaglig är området hjältar, just för att hjältar bär på alla de traditionellt maskulina dragen och det därför blir svårt för kvinnor att ta sig in på området. I denna uppsats står som bekant framställningen av den kvinnliga superhjälten

14 och hennes förmåga att tillägna sig traditionellt maskulina drag i centrum, men det är inte helt enkelt att avgöra om alla de maskulina dragen är åtråvärda för den kvinnliga superhjälten. En forskare som har ägnat sig åt utförliga studier i ämnet kvinnliga hjältar är Sherrie Inness (1999), vars definition av hjältars drag av tuffhet vi också använder oss av i denna uppsats och återkommer till i vårt metodkapitel. Inness menar att den nya kvinnliga hjältens hårdare och mer maskulina image innebär att ett bredare spektrum av roller har öppnats för kvinnor. På samma gång anser dock Inness att den kvinnliga hjältens hårdhet mildras av hennes femininitet, något som brukar förknippas med svaghet. Kvinnliga hjältar kan erbjuda nya förebilder, men deras hårdhet kan också knyta kvinnor hårdare till traditionella feminina roller, speciellt när kvinnan porträtteras som någon som låtsas ha maskulin kraft och auktoritet, men inte är tuff nog och ​ ​ istället straffas för att ha utmanat könsrollerna, antingen av narrativet genom att karaktären skadas eller dör, eller genom att publiken sviker. När media skildrar kvinnliga hjältar kan de också framställas som ett undantag från regeln att kvinnor inte är tuffa. Att tuffhet genom tiderna har framställts som en motsats till femininitet är något som har tvingat kvinnor att bli underordnade män och att kvinnor nu får ta de tuffa rollerna säger mycket om hur samhället har utvecklats. Rollerna i tv speglar inte bara samhället utan hjälper samhället att konceptualisera vad det innebär att vara kvinna, genom att vidga horisonter, men också genom att sätta begränsningar genom att skapa en standard som få verkliga kvinnor kan uppnå. Kvinnliga hjältar lockar många kvinnliga tittare, menar Inness, och hävdar att det beror på att de kvinnliga hjältarna är så få och att kvinnor i vanliga fall framställs som offer, samt att det är en motpol till ett samhälle där kvinnor alltför ofta blir antastade, våldtagna och mördade. Viktigt är dock att skilja på kvinnliga hjältar och kvinnliga pseudohjältar. Det finns karaktärer som först innefattas av det som definieras som tuffhet, men sedan inte lever upp till denna standard och istället befäster publikens bild av vad som är typiskt feminint hos kvinnor. Dessa karaktärer har erbjudit en illusion av frihet och makt men har samtidigt bidragit till att behålla de stereotypa könsrollerna (Inness, 1999).

15 4.3 Den postfeminina superhjälten En forskare som står för en annan åsikt är Stéphanie Genz (2009) som genom att introducera begreppet The postfeminist Supergirl ansluter sig till uppfattningen att det är fel att bara se den ​ ​ nya kvinnliga actionhjälten som någon som kläms mellan gamla och nya ideal. Istället bör hon ses som en helt ny företeelse. Hon antar inte en maskulin identitet i sin aktiva superhjälteroll utan fortsätter att bära tecken för stereotypt feminin attraktivitet. The postfeminist Supergirl sätter de ​ ​ dualistiska genuskoderna, som antar att kvinnan som tar actionrollen måste bli en man eftersom actionrollen alltid har uppfattats som maskulin, ur spel. Genz menar att postfeminismen inte ser femininitet som en svaghet utan som något som kan kombineras med styrka. Som ett exempel nämns karaktären Buffy i tv-serien Buffy the vampire slayer, en tjej som själv vill gå runt i ​ ​ klackar, vara girlie och sexig, men inte låter det stoppa henne från att slåss och döda vampyrer. ​ ​ Genz medger dock att det kan leva kvar föreställningar om vilka egenskaper som kopplas till det klassiskt feminina som gör att den nya kvinnliga hjälten kan stöta på problem (Genz, 2009). Jeffrey Brown har studerat unga tjejers roll som superhjältar och menar att deras ungdomliga livsstil numera får ta större plats i narrativet, vilket markerar en förändring i hur actionhjältar porträtteras inom populärkulturen. Den unga flickan som superhjälte representerar en postfeministisk karaktär som opererar i en värld där tidigare feministiska bekymmer anses föråldrade. Även i de mest seriösa situationer kan dessa hjältar roa sig samtidigt som de räddar världen och även hinner med nöjen som shopping och killar. Med dessa nya hjältar följer dock en risk, menar Brown, för även om de skickar ut signaler om ’girl power’ och är förebilder för unga tittare så slätar de också över de riktiga utmaningar som kvinnor möter i dag inom politik och genom problem med sexism i samhället (Brown, 2011).

4.4 Naturlig och hegemonisk maskulinitet Vi har tidigare nämnt att den manlige superhjälten ses som originalet medan den kvinnliga superhjälten ses som uppföljaren eller undantaget. En del av den kvinnliga superhjältens svårigheter kan alltså kopplas till en idé av det maskulina som något som uppfattas som det naturliga, något som förstås inte bara är närvarande i superhjältevärlden. Anthony Easthope talar om maskulinitet som något som nästan är osynligt, eftersom det säger sig vara det normala och

16 universella. Detta är också något som hjälper det maskulina att hålla fast vid sin makt. Om maskuliniteten ska kunna avslöjas måste den skiljas från rollen den vill spela genom att låtsas vara människan, det normala, det sociala (Easthope, 1990). Tidigare forskning har också kopplat samman den kvinnliga superhjältens svårigheter att jämföra sig med sina manliga motsvarigheter med begreppet hegemonisk maskulinitet, eftersom en manlig superhjälte inte bara har maskulina drag, utan är ett maskulint ideal. Begreppet ​ ​ myntades av R.W. Connell och innebär att olika maskuliniteter inte bör ses som jämlika, utan vissa är mer dominanta och kraftfulla än andra. Just hegemonisk maskulinitet är den som anses mest dominant i den bemärkelse att den har högt socialt och kulturellt värde. Denna maskulinitet är det normgivande idealet och den män strävar efter att uppnå (Gill, 2007). Vad som kännetecknar hegemonisk maskulinitet varierar. De “egenskaper” män måste förhålla sig till påverkas av rådande kulturella ideal, som Superman eller James Bond, i kombination med en given institutionell makt, det vill säga mäns generella dominans och kvinnors generella underordning. När förutsättningarna ändras, ändras också innehållet i det maskulina idealet (Josefson, 2007).

5. Metod och material Gillian Rose skriver i sin bok Visual methodologies (2016) om semiotik som metod. Semiotik ​ ​ betyder ”studerandet av tecken” och Rose inleder sitt kapitel med en grundläggande förklaring som forskarna Bal och Bryson bistår med: ”Mänsklig kultur består av tecken, där varje tecken ​ står för något annat än sig självt och människorna som bebor kulturen sysselsätter sig med att tolka dessa tecken” (Bal och Bryson, 1991, refererade i Rose, 2016). ​ Semiologi handlar även mycket om ideologi, att studera representationer som reflekterar orättvisor i sociala maktrelationer. Det handlar om att ”blotta fördomarna under den vackra ​ ytan” (Iversen, 1986, refererad i Rose, 2016). ​

De semiotiska metoder som utgör grunden för analysen i denna uppsats utgår från Selby och Cowderys bok How to study television (1995). Här identifieras fem huvudområden som kan ​ ​ analyseras när man studerar television: konstruktion, publik, narrativ, kategori och institution. ​ ​ ​ ​

17 Vilka områden man koncentrerar sig på beror på forskningsfrågan. I vårt fall finner vi områdena konstruktion och narrativ vara de mest givande att studera då de ger störst möjligheter att ​ ​ ​ jämföra den båda karaktärerna Supergirl och Superman. Nedan beskriver vi dessa båda semiotiska metoder och vi redogör även för begreppet kommutationstest, som kan användas i ​ ​ båda metoderna. Därefter beskrivs tillämpningen av metoderna i uppsatsen.

5.1 Narrativanalys Narrativet handlar om vilka val som har gjorts angående berättelsens handling och vid framställandet av karaktärerna. Det är något så fundamentalt i tv att vi ofta förbiser dess betydelse, menar Selby och Cowdery (1995). Sådant som kan verka logiskt och neutralt är egentligen en följd av narrativ konstruktion. Det är lätt att få intrycket att saker endast kan framställs på ett visst sätt, men narrativet är inte på något sätt naturligt utan det är ett resultat av manusförfattares och producenters val. I en narrativanalys bör man först studera den deskriptiva nivån: tid, rum, vilken slags berättelse det är och vad som händer i berättelsen. Därefter kan man börja tyda berättelsens explicita meningar och även se vilka implicita betydelser som antyds. På den implicita nivån måste forskaren sticka ut hakan och riskera att göra misstag, menar författarna, för det går bara att isolera de implicita meningarna genom att lägga fram preliminära idéer. Det är på den implicita nivån som teman identifieras, dolda meningar extraheras och man kan ställa sig frågor som: Varför representeras människor och saker på vissa sätt? Går det att relatera berättelsen till samhälleliga värderingar, till exempel om män och kvinnor? (Selby & Cowdery 1995).

5.2 Konstruktionsanalys Konstruktionen är en närläsning av narrativet. Medan en narrativanalys granskar berättelsens handling går en konstruktionsanalys in på djupet för att se hur berättelsen framställs, till exempel ​ ​ genom tekniska detaljer som klippning och inzoomningar, men också genom att se hur karaktärerna och miljön presenteras för tittaren. På vissa punkter sammanfaller narrativanalysen med konstruktionen, men den senare handlar mer om mediets språk - om vilka koder som har valts i presentationen och vad dessa står för. Koder bär på olika meningar och tolkningen av

18 dessa påverkas av tittarens kulturella bakgrund och erfarenheter (Selby & Cowdery, 1995). Ett exempel på detta kan vara att en kostym kan symbolisera manlighet eftersom den fungerar som en slags rustning, likt de som bars av till exempel romerska krigare förr i tiden eller nutida uniformer på polis och militär. En uniform signalerar att bäraren av denna är tillåten att göra saker andra personer inte är (Weltzien, 2005). Till konstruktionen räknas också hur människor framställs, till exempel om de är stereotypa eller mångfacetterade, men även hur deras framställning påverkas av tekniska faktorer som till exempel kameravinklar och ljus (Selby & Cowdery, 1995). Analysmetoderna ovan är semiotiska och det innebär att de behandlar hur tecken kommunicerar mening och vilka regler som styr teckens användning (ibid.). Även människor kan vara tecken och stå för olika saker. Genom att studera människors utseende, vad de gör och i vilka situationer de befinner sig i kan vi läsa ut olika betydelser ur en bild eller film. Det kräver dock att vi är bekanta med den kultur som dessa människor befinner sig i (Rose 2016). I rörliga bilder, som tv-serier, kan syntagmatiska tecken, alltså tecken som får sin mening av tecknen som omger dem, innebära att tecken i en scen får sin mening av tecken som visats i en tidigare scen (ibid.).

5.3 Kommutationstest För att se vilka tecken som är betydelsefulla för att etablera meningen och varför, kan ett kommutationstest användas. Detta går ut på att byta ut ett element i bilden/handlingen för att se hur betydelsen förändras. Till exempel kan en man bytas ut mot en kvinna. Om meningen förändras kan man fastställa att tecknet som blir utbytt bär på en specifik mening (Selby & Cowdery, 1995).

5.4 Tillvägagångssätt, material och avgränsning Vi kommer i denna uppsats att använda oss av metoderna ovan, narrativanalys och konstruktionsanalys, när vi tittar på de två första avsnitten ur säsong två i tv-serien Supergirl. Kombinationen av ansatser har valts för att få en så komplett bild som möjligt av de två karaktärernas förutsättningar och framställning. Narrativanalysen ger oss en möjlighet att studera

19 de val som har gjorts i berättelsens grunder och denna analys har gjorts på en översiktlig nivå. Konstruktionsanalysen ger oss möjlighet att gå på djupet i hur de båda karaktärerna framställs och hur de skiljer sig åt. Som tidigare nämnts kan dessa två ansatser ibland gå i varandra, men genom att använda metoderna olika, narrativet översiktligt och konstruktionen mer djupgående, menar vi att de tillsammans ger en bra helhetsbild. De två avsnitten från säsong två har valts eftersom det endast är i dessa avsnitt som karaktären Superman förekommer. Utöver dessa avsnitt finns ytterligare 20 avsnitt på säsong två som till dags datum, maj 2017, fortsatt sänds på kanalen The CW. Serien har även fått klartecken till en tredje säsong (IMDB, 2017). Superman har inte återkommit som gäst i dessa, men han nämns ibland vid namn och närvarar i introt som presenterar seriens bakgrund i början av varje avsnitt vilket gör att Superman som karaktär är fortsatt aktuell trots att han inte syns i bild. Avsnitten är 42 minuter långa och vi analyserar båda avsnittens narrativ övergripande och konstruktionen utifrån teman, men har även valt ut specifika scener vilket bidrar till en mer utförlig jämförande analys av Supergirl och Superman. För att få en bakgrundsförståelse och kunna uppfatta även syntagmatiska tecken har vi förutom de två utvalda avsnitten även sett samtliga avsnitt i säsong ett av serien som består av 20 avsnitt. Dessa kommer inte att analyseras, men kan användas som referenspunkter i aktuella fall.

Vårt analyskapitel börjar med en narrativanalys, som sker på en mer övergripande nivå och ​ ​ behandlar de grundläggande förutsättningarna och handlingen i de två utvalda avsnitten. Detta val har vi gjort för att kunna granska producenternas val av förutsättningar för de båda karaktärerna samt kunna sammanfatta vilken effekt dessa grundläggande val av vad tv-serien ska handla om har för betydelse. Narrativet sammanfattas först på en deskriptiv nivå för att ge läsaren en överblick av tv-seriens upplägg och handlingen i de två utvalda avsnitten. Därefter analyserar vi karaktärernas förutsättningar och tv-seriens handling genom att tyda berättelsens explicita meningar och även se vilka implicita betydelser som antyds.

Analysen av konstruktionen, det vill säga hur berättelsen presenteras, görs på en mer detaljerad ​ ​ nivå utifrån de fyra teman för hjältars tuffhet som Inness (1999) tar upp och som innefattar

20 kropp, attityd, agerande och auktoritet. Inom dessa områden jämför vi de båda superhjältarna för ​ ​ ​ att se hur de lever upp till de krav som ställs på en hjälte. För att tydliggöra för läsaren presenteras i analysen även ett antal exempel som visar på hur framställningen av de båda hjältarna ser ut inom de olika områdena. I vår kultur är den fysiska kroppen ofta ett tecken på tuffhet, både hos män och kvinnor. ​ ​ Den tuffa kroppen är en atletisk, vältränad kropp. Även olika typer av kläder kan signalera tuffhet. Här signalerar typiskt manliga kläder handlingskraft och ledarskap även när en kvinna bär dem, som till exempel kostym. Dock hjälper varken muskler eller kläder om inte hjälten har rätt attityd. Hjälten får inte ​ ​ signalera rädsla, eller om tecken på rädsla finns, får de inte stoppa agerandet. Ilska får visas, men bara om den inte hindrar hjälten från att utföra sitt uppdrag. Intelligens är också ett drag en hjälte bör ha, menar Inness (1999). När andra vill börja slåss stannar hjälten först upp och reflekterar, för det är inte säkert att våld alltid är den bästa lösningen, men när tiden är kommen är hjälten redo att slåss. Hjältens agerande visar på intelligens, uthållighet och att klara uppgifter som vanliga ​ ​ människor inte skulle kunna lösa. Slutligen måste hjälten utstråla auktoritet, för annars kommer ingen att lyssna på ​ ​ argumenten. I auktoritet ingår flera egenskaper, som till exempel att hålla sig lugn och samlad och att kunna disciplinera andra när det behövs (ibid.). De hjälteegenskaper som nu har nämnts är de som kommer att användas som teman i vår analys av konstruktionen av serien Supergirl.

Kommutationstester kommer att göras både i analysen av narrativet och konstruktionen för att ​ studera om Superman och Supergirl behandlas likadant eller om vissa narrativa grepp eller konstruktioner inte fungerar när de två karaktärerna byter plats.

De tolkningar som har gjorts är baserade på våra uppfattningar och erfarenheter. Någon annan skulle kanske få en annan bild genom samma analys. Vi vill därför poängtera att vi som analyserar är två kvinnor som har växt upp i ett svenskt samhälle. Tv-serien är amerikansk och vi

21 anser att den kulturella kontexten ligger nära den vi är vana vid i Sverige. Tidigare studier har gjorts där man granskat fenomen inom media och jämfört Sverige med USA. Resultaten visar att länderna är lika i många avseenden och befolkningen har samma syn på fritid, ungdomlighet, individualism och idealkropp. Gemensamt för Sverige och USA är även att de är två av de länder som har kommit längst i utvecklingen när det kommer till att låta kvinnor få ta plats inom politiken och arbetet (Wiles, Wiles & Tjernlund, 1996). Vi har försökt att ha i åtanke att hitta tecken utifrån flera synvinklar. Vi ville inte bli låsta i uppfattningen att Superman är överlägsen Supergirl, något som skulle kunna stämma baserat på tidigare erfarenheter av superhjältefilmer. Vi gick in med inställningen att även vara öppna för tecken som visar det motsatta eller något där emellan.

6. Analys och resultatredovisning Detta avsnitt är indelat i en övergripande narrativanalys och en tematisk konstruktionsanalys. Den senare är uppdelad utifrån de teman som Inness (1999) identifierat som de egenskaper hjältar bör besitta. De scener som lyfts som exempel är valda för att illustrera dessa teman.

6.1 Narrativanalys På den deskriptiva nivån sammanfattas först seriens handling och sedan de två utvalda avsnitten där både Supergirl och Superman finns med. På den tolkande nivån undersöks seriens upplägg utifrån karaktärerna och handlingen i de två avsnitten.

Deskriptiv sammanfattning av seriens narrativ I början av varje avsnitt av Supergirl spelas ett intro där vi får veta bakgrunden till berättelsen ​ ​ om Supergirl och Superman. Där berättar Supergirl att hennes kusin, babyn Kal-El och hon själv, den 13-åriga flickan Kara Zor-El skickades i små rymdskepp till jorden, för att deras egen planet, Krypton, var på väg att explodera. Kara får i uppdrag av sina föräldrar att ta hand om den lille pojken när de kommer fram, men hennes skepp fastnar i en tidlös fantomzon i flera årtionden innan hon till slut kommer fram till jorden och hittas av sin kusin, som då har växt upp och blivit Superman. Några år senare är Kara en ung kvinna som har samma krafter som sin kusin, men

22 hon arbetar som assistent på ett mediebolag och gömmer sina krafter för att passa in bland människorna. Hon menar att jorden inte behöver en till superhjälte. En dag håller dock hennes adoptivsysters flygplan på att krascha och hon måste rädda henne genom att ta ner flygplanet på marken. Därefter bestämmer hon sig för att bli en superhjälte hon med. Under den första säsongen utforskar Supergirl sina krafter och utför en rad hjältedåd. I säsong två träffar hon på sin kusin, Superman, och de utför för första gången ett hjältedåd tillsammans. Serien utspelar sig i nutid och till störst del i den uppdiktade storstaden National City där Supergirl bor och arbetar som assistent på ett mediebolag för att senare bli journalist på samma företag. Utöver detta har hon ett hemligt jobb hos D.E.O. där hon som superhjälte bland annat räddar stadens medborgare från onda fiender.

Deskriptiv sammanfattning av avsnitt 1, säsong 2 I det första avsnittet ska Kara gå på date med kollegan James när hon ser på tv att en rymdfärjas uppskjutning har misslyckats och att färjan håller på att störta ner mot jorden. Hon flyger dit och börjar försöka att rädda färjan, men orkar inte hålla emot själv. Då dyker Superman upp och frågar om hon behöver hjälp. Tillsammans får de ner färjan oskadd på marken. Strax därpå blir affärskvinnan Lena Luthor attackerad av en lönnmördare och någon spränger skyskrapan där hennes företag huserar. De båda superhjältarna hindrar byggnaden från att rasa och Lena Luthor skjuter lönnmördaren med en pistol. På sitt jobb har Kara det senaste året varit assistent åt mediamogulen Cat Grant, men nu har Cat beordrat henne att välja en ny roll inom företaget. Hon har tidigare varit osäker på vad hon ska välja, men efter dagens äventyr har hon fått insikten att hon vill bli journalist. När avsnitt ett slutar får vi se hur den skjutne lönnmördaren tas till en hemlig organisation där en kvinna förvandlar honom till en cyborg som hon kallar Metallo.

Deskriptiv sammanfattning av avsnitt 2, säsong 2 I avsnitt två möter superhjältarna Metallo, cyborgen som har en kärna av kryptonit. Han ger båda superhjältarna stryk innan Superman lyckas kasta iväg honom. Supergirl blir skadad och ligger

23 avsvimmad på marken. Superman lyfter upp henne i sina armar och tar henne tillbaka till högkvarteret. Samtidigt skapar den kvinnliga antagonisten en Metallo till, men med hjälp av en specialutrustning som D.E.O. bygger kan Superman och Supergirl besegra de båda cyborgerna. Superman lämnar sedan Kara och återvänder till sin hemstad Metropolis. Kara får problem med sin nye manlige chef som inte tycker att hon passar som journalist. Hon går till VD:n Cat Grant och ber om hjälp, men Cat säger att hon får rycka upp sig och fixa det själv. Till slut skriver Kara en artikel och kräver att chefen ska läsa den, vilket han gör, och bestämmer sig för att hon ska få en chans.

Tolkning av narrativet Som vi tidigare har nämnt är narrativet en följd av medvetna val och dessa kan identifieras och tolkas. Förutsättningarna som ges och seriens handling har beskrivits deskriptivt i tidigare stycken och i detta avsnitt tolkar vi innebörden i och följderna av dessa val. Analysen inriktar sig främst på vilka förutsättningar karaktärerna har givits och hur de behandlas av narrativet. Serien heter Supergirl och det är tydligt att det finns fler orsaker till detta än bara att ​ ​ varumärket Superwoman var upptaget. Kara är seriens huvudperson och hon har tillskrivits ​ ​ rollen som en osäker flicka i en vuxen värld. Hon ser upp till sin kusin, Superman, som om han vore en gud, trots att hon sägs ha samma krafter själv. Redan genom att döpa Kara till Supergirl, ​ ​ medan hennes kusin är en Superman har ett maktförhållande etablerats. Ordet girl har, som ​ ​ ​ ​ Inness (1998) tidigare påpekat, vissa inneboende konnotationer. En flicka har en lägre social status och om Supergirl hade varit en yngre person hade valet av namn kanske framstått som mer naturligt, men istället är hon 24 år gammal när hon tilldelas sitt namn. Den som ger henne namnet i narrativet är hennes chef på mediebolaget och Supergirl gör inget för att försöka förändra detta. Chefen försvarar också sitt val av ordet flicka genom att hävda att hon själv är en flicka och mäktig. I denna situation blir det tydligt för tittaren att chefens självsäkerhet och auktoritet faktiskt gör att hon skulle kunna bära upp epitetet flicka, medan Supergirl inte har den självsäkerheten. Karaktären Superman lever upp till bilden av den hegemoniske supermannen. Han framstår också som det naturliga originalet, medan Supergirl är kopian. Båda karaktärerna byter

24 kläder när de blir sitt super-jag, men skillnaden mellan personligheterna blir större för Superman eftersom även hans personlighet ändras. Supergirl behåller sin osäkerhet även efter att hon bytt kläder. Easthope (1990) menar att Superman lägger bort sitt feminina jag när han byter om och här märks den kvinnliga superhjältens svårigheter tydligt. Det är inte alls självklart vad det är hon ska lägga bort och vad som ska ingå i hennes superhjältepersonlighet. Seriens skapare har valt att göra Superman äldre än Supergirl och även att göra honom till den som har varit på jorden längst och som har kunnat utforska sina krafter längst. Vi får veta att Supergirl egentligen var äldre än Superman på hemplaneten, men när hon kom fram till jorden långt senare, efter att hon fastnat i fantomzonen, var rollerna ombytta. Hon står nu i underläge åldersmässigt och utvecklingsmässigt. Till detta kommer att hon under sin uppväxt blir tillsagd att hålla sina krafter hemliga, vilket hon lyder. Vi får möta henne i vuxen ålder, som en kuvad assistent till en framgångsrik affärskvinna och hon framstår varken som särskilt intelligent eller viljestark. En kvinnlig karaktär kan, enligt Genz (2009), komma undan med att vara girlie, om hon ​ ​ väger upp detta med att ha självförtroende, vara bestämd, ta initiativ, och inte låta någon säga åt henne vad hon ska göra. Dessa karaktärsdrag visar Supergirl sällan. Istället framstår hon som osäker, förvirrad och inte särskilt intelligent. Hennes positionering som barnslig flicka gör dock att hon undgår den sexualisering som många kvinnliga superhjältar utsätts för. Det är många olika faktorer som samverkar till att skapa denna bild av en osexualiserad flicka, bland annat Supergirls klädsel, hennes barnsliga beteende, hur andra karaktärer i tv-serien behandlar henne och hur kameran filmar henne. Allt detta signalerar till tittaren att Supergirl inte är någon som ska beundras och objektifieras, men samtidigt gör vissa av dessa markörer, främst hennes attityd och agerande, att hon uppfattas som svag. Som tidigare nämnts sågs Supergirl första gången i en serietidning och Cocca (2016) beskrev denna karaktär som en mindre kraftfull kopia av den tidigare existerande manliga karaktären, Superman. Det kan konstateras att detta maktförhållande lever kvar även i tv-serien. I seriealbumen begränsades Supergirl av Supermans brist på tillit och den kontroll han hade över henne. I tv-serien är det snarare så att Supergirl själv begränsar sig genom sitt dåliga självförtroende och sin brist på initiativförmåga. Superman ger henne inte några direkta order,

25 men allt annat i narrativet - hennes personliga egenskaper, hur omvärlden behandlar henne, förutsättningarna hon börjar med och även hur karaktärerna framställs - allt placerar henne i underläge.

I det första avsnittet utför de båda superhjältarna för första gången ett hjältedåd tillsammans, men det är Supergirl som försöker sig på att först rädda rymdfärjan själv, men inte klarar av det och får hjälp av Superman. Skulle man göra ett kommutationstest här känns det mindre sannolikt att Superman inte skulle klara av att utföra sitt hjältedåd i sin egna serie och få hjälp av Supergirl. Även i seriens andra avsnitt blir Supergirl räddad av Superman och han lyfter upp henne i sina armar där hon ligger medvetslös likt den klassiska kvinnan i nöd (se bilaga 1). Ett kommutationstest här visar också att det känns osannolikt att samma scen skulle kunna visas där Supergirl lyfter upp den avsvimmade Superman i sina armar. De båda karaktärerna är inte bara lika i att de har samma krafter, utan Supergirl försöker efterlikna Superman på flera olika områden, något som förstärker bilden av att hon är kopian medan han är originalet. Hon hade kunnat välja en annan dräkt, ett annat yrke och gå sin egen väg, men istället väljer hon att bli journalist som Clark Kent och hon funderar även på att flytta till Metropolis för att få vara med sin kusin. Hon har samma civila klädstil, döljer sitt superhjältejag med klumpighet och glasögon och hon har även en motsvarighet till Clarks Lois Lane i sin kollega James Olsen. Karas obeslutsamhet förstärks i scenerna där hennes chef först skäller ut henne för att hon säger att hon vill arbeta med marknadsföring. När de sedan möts igen i nästa kontorsscen har Kara insett att hon vill bli journalist och får godkänt för detta val av chefen. Vi som tittare vet dock att denna insikt kom för att hon har umgåtts med sin kusin, journalisten Clark, och även för att affärskvinnan Lena Luthor har misstagit henne för att vara journalist och att hon blev smickrad av detta. Även om Supergirl oftast är aktiv på det sättet att hon deltar i händelserna och räddar människor är det sällan hon som kommer med lösningarna och bestämmer vad som ska göras. Hon arbetar också tillsammans med ett team av andra människor medan Superman arbetar ensam i sin stad Metropolis. Även syntagmatiskt, om vi jämför med tidigare avsnitt i säsong 1 av

26 tv-serien kan vi se att detta mönster av brist på initiativ går igen, även om Supergirl får mer plats i narrativet då Superman inte är med. I tidigare avsnitt får hon slåss mer och även vara den som avslutar fighterna, vilket inte sker i de avsnitt där Superman är med.

6.2 Konstruktionsanalys Efter att ha gått igenom narrativet på en mer övergripande nivå går vi nu in på hur narrativet ​ ​ presenteras för tittaren. Konstruktionen handlar om mediets språk och koder och i detta avsnitt tar vi oss ett steg närmare de båda karaktärerna och analyserar dem utifrån de fyra områden, kropp, attityd, agerande och auktoritet som traditionellt förknippas med hjältars tuffhet (Inness, ​ ​ ​ 1999).

Kropp Det första område som Inness (1999) tar upp som ett tecken på hjältars tuffhet är den fysiska kroppen, som ska vara en atletisk, vältränad kropp. Även olika typer av kläder kan signalera ​ ​ tuffhet. I detta avsnitt studerar vi därför de båda karaktärernas kroppar och kläder för att se vilka skillnader som finns och vilken betydelse detta kan tänkas ha. För tittaren ser Superman och Supergirl ut att vara i samma ålder. Supermans kropp är muskulös både när han är Superman och Clark Kent. Supergirl är slank men konturer av armmuskler kan skönjas när hon har på sig sin superhjältedräkt. I civila kläder syns dock ingen antydan till muskler. Superman har kort mörkt hår och Supergirl har långt blont hår, utsläppt när hon är superhjälte och uppsatt när hon är civil. Han är även längre än henne. Genusdualiteten avspeglas i kropparna där hon inte kan vara något som han också är. Den kvinnliga kroppen filmas även mer i helbild och den manliga mer i närbild. När båda figurerna finns i bild står Superman ofta närmare kameran, vilket gör att han ser större ut (se bilaga 2).

Som tidigare nämnts är även kläderna en viktig aspekt i en tv-serie om superhjältar. En uniform signalerar att bäraren är tillåten att göra saker som andra inte är (Weltzien, 2005) och då både Supergirl och Superman har två roller, superhjältar och civila personer, anpassar tittaren sina förväntningar på vad som kan ske utifrån vad karaktärerna har på sig. När skådespelarna

27 gestaltar Superman och Supergirl bär de superhjältedräkter anpassade för sina karaktärer. När de gestaltar Kara och Clark bär de civila kläder. Karaktärernas superhjältedräkter finns endast i en utformning och de bär därför samma dräkt genomgående i de två avsnitten när de personifierar sina hjälte-jag. Som tittare blir det därför lättare att analysera och jämföra kläderna mellan de två karaktärerna. Vid första anblick tycks deras dräkter vara väldigt lika. De bär samma färger, material och dräkterna har nästan samma utformning. Det finns dock skillnader och den tydligaste är att Supergirl bär kjol medan Superman bär byxor. Enligt Inness (1999) signalerar typiskt manliga kläder handlingskraft och ledarskap. Att Supergirl bär kjol är därför något som försvagar henne. Hennes kjol utstrålar heller inte sexighet utan påminner snarare om den som en flicka har i sin skoluniform. När det kommer till skor bär båda karaktärerna röda knähöga skinnstövlar med låg klack. Klackens utformning skiljer sig dock åt då Supergirl har en blockklack medan Superman har en upphöjd sula som som sträcker längs hela stöveln likt en platå. Detta gör att Supergirls klack syns mer tydligt och vid första anblicken trodde vi att det endast var Supergirl som bar klack på sina skor. En ytterligare skillnad är att Supermans mantel är längre och bredare än Supergirls vilket gör att han ser större ut (se bilaga 3). Om man tittar på märket som är placerat på bröstet finns skillnader även där. Det är ett stort inramat ‘S’ på båda dräkterna men Supermans är större och utmärker sig mer tydligt då den röda bokstaven är placerad mot en gul bakgrund. Supergirl har en blå bakgrund vilket bidrar till att den röda bokstaven inte syns lika tydligt. De båda superhjältarna bär även ett bälte som skiljer sig åt i utformning. Superman har ett mörkrött, rakt bälte som går runt höften medan Supergirls är i guld och spetsig i mitten. Detta gör att Superman ser bredare ut och Supergirl får en mer markerad och smal midja (se bilaga 4). Som sina civila alteregon är de båda superhjältarna prydligt klädda för att smälta in i miljön på kontoret där de arbetar som journalister. De färgglada klänningarna Supergirl bär skulle dock lika gärna kunna bäras av en ung flicka. De är sällan sexiga eller utmanande. Hon bär bruna glasögon och har håret uppsatt i en tofs. Superman har svarta glasögon, skjorta och chinos.

28 Sammanfattningsvis kan konstateras att samtidigt som de båda karaktärerna har liknande klädstilar, både som superhjältar och civilt, finns också skillnader som tydligt pekar ut vem som är man och vem som är kvinna.

Attityd Det andra området som Inness (1999) tar upp är hjältens attityd, som ska utstråla målmedvetenhet, mod och intelligens. I det föregående stycket nämndes att Supergirls kläder gjorde att hon framstod som en yngre flicka och även när det gäller hennes attityd finns sådana konnotationer. Hennes rörelser är ofta överdrivna på så sätt att hon hoppar omkring när hon är glad, går extra snabbt när hon är ivrig eller förstärker ansiktsuttryck och gester med händerna för att visa vad hon känner. Hon håller aldrig tillbaka sina känslor utan fnittrar, skrattar och blir tydligt sårad när någon säger åt henne, vilket ofta händer eftersom hon är så naiv. Hennes fysiska ålder är 25 år i de två avsnitten som denna analys behandlar, men i attityden ger hon intrycket av att vara 10-13 år. Supergirls två alteregon har ungefär samma attityd. När Kara blir Supergirl är hon fortfarande fnittrig, flickig och oskuldsfull. Supermans attityd som superhjälte är mer dominant. Han tar kommandot, ger order till andra och har en beskyddande roll gentemot Supergirl. I sin roll som Superman skrattar han aldrig och han ler inte lika ofta som Supergirl. Inte heller som Clark Kent ser vi honom som en svag karaktär. När han kommer på besök på Karas kontor ser människor upp till honom som en känd journalist. När det gäller ansiktsuttryck och kroppsspråk kan man se att Supergirl mycket tydligt visar sina känslor medan Superman är mer behärskad. Till exempel skriker Supergirl av ansträngning när de två hjältarna ska rädda en rymdfärja som håller på att störta, medan Superman är tyst och ser koncentrerad ut där han håller emot i sin ände. När de har landat ler båda två. Supergirl är dock mer exalterad och hoppar runt och viftar med armarna. Superman står helt stilla med armarna utmed sidorna. Det manliga är behärskat medan det kvinnliga är känslomässigt, något som också blir tydligt i konversationen som följer:

29 Supergirl (exalterat): ”That was awesome!” ​ Superman (frågande, roat): What…? ​ Supergirl: I mean, that was terrible! But that was awesome! We never saved anything together! ​ Superman (skrockar åt hennes upprymdhet): I know. ​ Supergirl: I´ve dreamt of this moment! The two of us, teaming up! ​

Det är svårt att tänka sig scenen tvärtom, att Superman skulle hoppa runt och flaxa med armarna för att han är så exalterad och uttrycka hur ”awesome” det var att få rädda rymdfärjan. Supergirls beteende är sådant som man i västerländsk kultur förknippar med en yngre flicka och här blir det tydligt att hon är just en Supergirl. ​ ​

Att Supergirls attityd liknar en ung flickas märks tydligt av i scener där hon är sitt alterego Kara. I en scen innan hon ska gå på dejt med James Olsen befinner hon sig på sitt rum för att bestämma passande kläder att ha på sig. Hon springer ivrigt runt och provar klänningar. Det ligger kläder utspridda på golvet som hon snubblar på. Efter klänning nummer fem är hon nöjd. Detta stämmer överens med Browns (2011) bild av den nya flickhjälten. Supergirl har tid att ägna sig både åt kläder och killar. Även det stökiga rummet med kläder utspridda på golvet för tankarna till en tonårsflickas rum. När dejten knackar på dörren utspelar sig följande scen:

James Olsen: ”Hey, that dress is amazing”. ​ ​ Kara Zor-el: ”Oh the… this dress? It’s… hehe, I had this on all day”. ​ ​ Hon är nervös och kan inte ta emot en komplimang. Scenen fortsätter och hon är fortsatt osäker och blyg medan James är mer självsäker. Kara Zor-el: “Eh, ah… Do you? Umm…”. ​ ​ James Olsen: “I didn’t know if you wanted to stay in or go out so I…” ​ ​ Han tar upp en pizzakartong och en påse med dumplings. James Olsen: “Options… Eh, pizza and potstickers.” ​ ​ Kara grabbar ivrigt tag i pizzakartongen och blir som ett barn på julafton. Hon nästan springer in i köket med maten och ler stort när hon öppnar locket till pizzakartongen.

30 Kara Zor-el: “Mmm, pizza and potstickers is my most favourite meal!”. ​ ​

Scenen ovan illustrerar också relationen Supergirl har till det motsatta könet. Förhållandet är mer det som en flicka har till en pojke än det en kvinna har till en man. I scenen förekommer inga fysiska ömhetsbetygelser som kyssar eller liknande. Strax efter att denna scen har utspelat sig avbryts dejten på grund av rymdfärjan som håller på att störta och senare i avsnittet bestämmer sig Kara för att inte träffa James mer eftersom hon har “fullt upp med att lista ut vem hon själv är”. Relationen blir alltså aldrig mer än en flirt. Weltzien (2005) talar om att manliga superhjältar ofta får betala sin superhjältestatus genom avsaknad av social kompetens, men i Supergirl är det ​ ​ Kara som verkar ha problem med detta medan vi får veta att Clark Kent har ett förhållande med Lois Lane sedan flera år tillbaka.

Agerande En hjältes agerande ska visa på intelligens, uthållighet och förmåga att utföra handlingar som ​ ​ först kan verka omöjliga (Inness 1999). Både Superman och Supergirl har krafter utöver det vanliga och är båda kapabla att klara uppgifter som vanliga människor inte skulle kunna lösa. I den meningen besitter de makt och vi får veta att de båda har tillgång till samma krafter. Hjälten ska dock även ha andra egenskaper, som att hålla ut när andra ger upp och kunna lösa problem genom sin intelligens. Här går det att se skillnader i vem som löser de problem som karaktärerna ställs inför. Oftast är det Superman som bestämmer vad som ska göras, även om hjältarna sedan utför handlingen tillsammans. I vissa scener påbörjar Supergirl en handling, men misslyckas, så att Superman får rycka in och lösa situationen. Supergirl är inte heller den som hittar lösningarna på problemen, utan hon följer oftast andras uppmaningar. Ofta är hon bekymrad över olika problem och berättar om dem för olika personer, för Superman, för sin chef Cat, för sin syster, och dessa ger henne lösningarna. Uthållighet och intelligens är alltså inte egenskaper som tittaren förstår att Supergirl besitter. Supergirl står inte heller för initiativen. Det är en av hennes kollegor som bestämmer hur hennes superhjältedräkt ska se ut och det är hennes chef som ger henne namnet Supergirl. Hon agerar inte heller självständigt såsom Superman gör utan arbetar i lag för organisationen D.E.O.

31

I en scen i avsnitt två flyger Supergirl och Superman till en bro för att rädda vad de tror är en person som ska begå självmord. Han står med ryggen mot dem och Supergirl säger oroligt “Sir, ​ sir, you don’t wanna do this”. När personen vänder sig om och tittar på de två superhjältarna ​ upptäcker de att det är fienden, Metallo. Metallo tittar på Superman och Supergirl och hans första drag är att skjuta Superman med en laserstråle, något som får Superman att kastas bakåt och han landar skadad på marken. Istället för att sedan ta sig an sin andra motståndare, Supergirl, väljer Metallo att återigen skjuta Superman som fortfarande ligger kvar på marken. Supergirl står kvar framför Metallo och borde i detta fall utgöra ett större hot än Superman som ligger skadad flera meter bort. Vi får intrycket att Supergirl är så pass ofarlig att Metallo kan ignorera henne. Scenen fortsätter med att Supergirl slår till Metallo med knuten näve. Ingenting sker, utan Metallo står helt stilla utan att röra sig vilket tydligt visar att Supergirls styrka inte är tillräcklig. Som svar på hennes slag slår han tillbaka med öppen hand. Hon, till skillnad från honom, kastas iväg av kraften. Man kan utifrån dessa två slag, som Superman och Supergirl tilldelades av fienden, se en skillnad. Att slå någon med öppen hand gör mindre skada än att slå någon med knuten näve. När Metallo väljer att slå Supergirl på detta sätt visar det att hon är svagare än honom och svagare än Superman, som får ta emot knytnävsslag. Traditionellt anses det vara fult att slå en kvinna med knuten näve och här går producenterna emot sin föresats att behandla Supergirl likadant som om hon hade varit en manlig hjälte. Scenen fortsätter med att både Superman och Supergirl ligger skadade på marken. Metallo går då fram till Superman och fortsätter slåss. Supergirl hoppar då upp på en bil och står helt öppet utan skydd och tittar på Metallo. Som tittare reagerar man på detta drag som verkar mycket ointelligent eftersom Supergirl då återigen ger Metallo chansen att skjuta henne, vilket han gör, och hon faller skadad till marken. Kameran blickar från markperspektiv upp mot Metallo som står ovanför Supergirl och säger att hon ska dö. Ur detta perspektiv ser han väldigt stor och överlägsen ut. Innan han hinner göra något kommer dock Superman till sin kusins räddning. Han knuffar till Metallo som flyger iväg flera kilometer av kraften. Jämför vi denna handling med knytnävsslaget som Supergirl gav honom ser man också en tydlig skillnad. Metallo rörde sig inte en millimeter när Supergirl delade ut sitt slag, medan han flyger iväg flera

32 kilometer av Supermans knuff, något som kan tyckas märkligt eftersom deras krafter har påståtts vara desamma. Scenen avslutas med att den skadade Supergirl lyfts upp av Superman. De två karaktärerna centreras i bild och Superman står med en livlös Supergirl hängande i sina armar. Detta skickar tydliga signaler till tittaren att Supergirl inte klarar av att göra jobbet som superhjälte själv, utan måste räddas av Superman. Detta syntagmatiska tecken konnoterar även till alla hjältefilmer där den manliga hjälten räddar den värnlösa kvinnan. I denna scen får Supergirl spela den traditionellt kvinnliga offerrollen, vilket placerar henne farligt nära den pseudohjälte som Inness (1999) nämner, en kvinnlig hjälte som vill appropriera traditionellt manliga drag, men misslyckas.

Auktoritet Det sista området som Inness (1999) har identifierat som en egenskap en hjälte måste ha är auktoritet, förmågan att hålla sig lugn och samlad och att kunna disciplinera andra när det behövs. Det är tydligt att Superman är den karaktär människorna i tv-serien ser upp till och han är oftast den som tar kommandot i rollen som superhjälte. Han har ledarinstinkter och delegerar gärna uppgifter till Supergirl och hennes kollegor. Han är mer auktoritär än Supergirl, men det uppfattas inte som något negativt eftersom han även ger utrymme till de omkring honom. Dessa auktoritära egenskaper ses både i mer pressade situationer som vid fight-scenerna och i lugnare situationer där karaktärerna pratar med varandra i grupp. Han är den som tenderar att prata mest och skurkar väljer att starta slagsmål med Superman före Supergirl. Superman agerar på egen hand medan Supergirl arbetar för organisationen D.E.O och tar order från chefen samt från sin syster som också arbetar där. I flera scener kan vi se att Superman möts med stor respekt. Människor stammar och kan inte tro sina ögon när de står framför honom. Supergirl verkar inte inge samma respekt. Det kan konstateras att Supergirl bär på försvagande feminina drag av det slag som Fine (2012) nämner. Hennes attityd bestraffas genom att varken hennes fiktiva omvärld eller vi som tv-tittare ser henne som en auktoritet.

33 I en scen har en familj bestående av en pappa med två små flickor bevittnat hur Superman och Supergirl har räddat en rymdfärja från att krascha och de båda hjältarna kommer fram för att hälsa. Flickorna ler och säger till Kara: ”Way to go Supergirl!” Pappan i familjen ser chockad ut ​ ​ och stammar fram ”That´s Superman!” Man förstår här att Supergirl bara är till för flickorna och ​ ​ de har också ett mer vänskapligt förhållande, medan mannen i familjen tydligen enbart är tagen av åsynen av Superman och inte ens vågar tilltala honom. Av någon anledning är Superman mer respektingivande. Den vanlige mannen ställs inför sinnebilden av hegemonisk maskulinitet (Brown, 2016) samt inför en kvinna, vars krafter han inte heller kan mäta sig med, men att döma av reaktionen saknar hon ändå något som kunde ge henne den auktoritet som Superman åtnjuter.

Även i en scen där Supergirl tar med sig Superman tillbaka till sin organisation, D.E.O., kan man se skillnader i hur de två karaktärerna uppför sig och behandlas av sin omgivning. Supergirl skuttar flickaktigt ner för trapporna och ropar glatt till medarbetarna på D.E.O: ”Hey, everybody! I´m back! Listen up! När Superman landar, direkt nedanför trappan, istället för att gå/skutta ner för den som Supergirl, stannar allting upp och musiken i bakgrunden understryker detta. Kameran filmar honom underifrån. Han lyfter sakta huvudet, står still med ett seriöst ansiktsuttryck och nickar åt människorna han har framför sig. Människorna blir nervösa och stirrar andaktsfullt på honom. Han går runt och tar i hand. En anställd säger: “It’s an honor, sir”. ​ ​ En annan blir jättenervös och säger: “Oh. He´s coming towards me!” ​ Supergirl skrattar nervöst, men verkar även lite stolt när hon säger: ”Eh.. everyone, this is my cousin, Superman. But I guess you already know.” Vi förstår att även Supergirl ingår i beundrarskaran. Tecknen i denna scen är även syntagmatiska och måste tolkas mot tidigare scener i serien. Där kan man se att denna respektfulla vördnad inte brukar visas mot Supergirl, men samtidigt har Superman varit längre på jorden och hunnit utföra fler hjältedåd, så det går inte att säga att detta enbart beror på att han är man, utan även tiden kan medföra att han hunnit samla på sig en större hjältestatus, ett handikapp för Supergirl som tidigare nämnts i narrativanalysen.

34 6.3 Sammanfattning Vår analys har visat på flera skillnader i hur de båda karaktärerna framställs, både i narrativet och i konstruktionen. I upplägget av narrativet kunde vi konstatera att Supergirl tvingas in i rollen som en blek kopia av Superman på flera vis. Hon är en girl medan han är en man, han är ​ ​ ​ ​ äldre och kom till jorden först, han behandlas med respekt av sin omvärld, medan hon ofta motarbetas eller ignoreras. I konstruktionsanalysen av de fyra områdena, kropp, attityd, agerande och auktoritet, ​ ​ ​ som traditionellt förknippas med hjältars tuffhet, kunde vi finna fler olikheter mellan de två karaktärerna. Vi konstaterade att de båda har liknande klädstilar, men Supergirls kjol gör att hennes superhjältekostym mer liknar en skolflickas uniform. I kroppsbyggnad, hårlängd och -färg skiljer sig de båda karaktärerna åt mycket tydligt, där han är muskulös, mörk och kortklippt, medan hon är slankare och har långt blont hår. I attityden såg vi den största skillnaden mellan de två karaktärerna, där Supergirl inte bara visade sina känslor, utan dessutom gjorde det på ett övertydligt sätt, genom gester och ansiktsuttryck, medan Superman var lugn och behärskad. När det gällde förmågan att agera kunde vi se att både Superman och Supergirl har superkrafter, men Supergirl var sällan den som tog initiativet och löste problemen. Hon visade heller inte prov på intelligens och behövde ofta assistans för att klara sina uppdrag. Även inom det sista området, auktoritet, såg vi skillnader, då Superman instruerade andra, medan Supergirl inte ansåg sig vara den som skulle ta ledningen och inte heller bemöttes med samma respekt av sin omgivning.

7. Slutsatser och diskussion Syftet med denna uppsats var dels att jämföra hur de båda superhjältarna Supergirl och Superman framställs i tv-serien Supergirl och dels att ta reda på om och i så fall hur Supergirl tillägnar sig traditionellt maskulina drag.

35 7.1 Skillnader mellan Supergirl och Superman Vår första frågeställning handlade om vilka skillnader som finns mellan de två superhjältarna och vår analys visade att de behandlades olika av narrativet och att de skilde sig åt inom samtliga studerade områden kropp, attityd, agerande och auktoritet, i seriens konstruktion, trots att seriens ​ ​ ​ ​ producenter har uttalat att karaktärerna ska behandlas likadant. Supergirl motarbetas av narrativet eftersom hon sällan är den som löser problemen och måste få hjälp av Superman för att klara av sina uppdrag. Redan från början har hon hamnat i underläge genom att narrativet sänder henne till jorden när Superman redan funnits där i många år. Även Supergirls omgivning behandlar henne med mindre respekt. Motståndare ser Superman som ett större hot och den vanliga människan beundrar honom mer. Supermans muskulösa kropp, handlingskraft, återhållsamhet med att visa känslor och förmåga att leda andra stämmer väl överens med den traditionella bilden av den manliga hjälten. Supergirls personlighet däremot, visade på de problem som den nya kvinnliga hjälten ställs inför. Hon har, eller sägs ha, samma krafter som Superman, men det återspeglas inte i hennes kropp och hon har inte hans handlingskraft och auktoritet. Ett annat försvagande drag är att hon alltid öppet visar sina känslor och hon framstår ofta som en ung och osäker flicka som inte kan tas på allvar. När de båda karaktärerna granskas utifrån begreppet genusdualitet kan vi konstatera att tv-serien på flera sätt bevarar de traditionella dikotomierna. Hirdman (2001), Butler (2007) och Josefson (2007) nämner dualiteten som säger att egenskaper tillskrivs det ena könet och att de manliga egenskaperna ofta värderas högre. Supergirl bär på de egenskaper som är traditionellt feminina, som att vara osäker, visa känslor och prata om problem medan Superman bär på traditionellt maskulina egenskaper som självsäkerhet, auktoritet och initiativtagande. Vi kan även se egenskaper som de båda karaktärerna besitter, som mod, styrka och ett rättvisepatos. Easthope (1990) konstaterade att Superman har ett feminint vardags-jag och ett bättre jag som är maskulint. När vi analyserade den manliga och den kvinnliga hjälten tillsammans blev det tydligt vilka egenskaper som värderas lågt och när den kvinnliga hjälten inte lägger bort dessa egenskaper när hon byter till sitt super-jag framstår hon också som svagare än sin manliga motsvarighet.

36 Den voyeurism som Mulvey (1975) och Smelik (2009) tar upp är inte något som förekommer av betydande frekvens i Supergirl. Vid de tillfällen då kameran stannar upp och ​ ​ granskar en karaktär är det oftast Superman som står i fokus och då främst hans överkropp. Detta gör att han uppfattas som någon som kan beundras, medan Supergirl bär på konnotationer som framställer henne som en oskyldig flicka och heller inte filmas voyeuristiskt. Vid två tillfällen följer kameran också den kvinnliga VD:n Cat Grants blick, när hon tar in Clark Kents uppenbarelse. Han beundras och sexualiseras alltså även som sitt civila jag.

7.2 Supergirls appropriering av maskulina drag Svaret på vår andra frågeställning, om Supergirl har approprierat traditionellt maskulina drag, kan bli positivt om man utgår från det grundkontrakt som tillskriver män egenskaper som aktivitet, styrka och mod, men svaret blir mindre positivt om man utgår från den bild av kvinnliga hjältar som finns idag. De egenskaper som Supergirl har får anses vara grundläggande för att någon ens ska kunna kallas för hjälte och det skulle ha varit i sin attityd, i sin auktoritet och i sitt utseende som Supergirl hade kunnat göra framsteg och tillägna sig fler traditionellt maskulina drag än vad kvinnliga hjältar har gjort hittills. Av de teorier om kvinnliga hjältar som bland andra Inness (1999) har bidragit med framgår att om kvinnor vill vara tuffa, så tvingas de även framstå som extra kvinnliga, för de kan inte vara som män. Supergirls slanka figur, långa svallande hår och kjolen hon bär är tecken som i västvärlden förknippas med det traditionellt kvinnliga. Tillsammans med hennes känslighet och osäkerhet skapas bilden av en karaktär som trots sina superkrafter är mycket traditionell i sin könsroll. Tidigare forskning har visat att kvinnliga hjältar ofta framställs som sexobjekt när de försöker tillägna sig traditionellt manliga hjältedrag. Att Supergirl inte är en av dessa kan förklaras på flera sätt. En anledning kan tänkas vara att hon framstår som en barnslig flicka snarare än en vuxen kvinna, men även det som nämndes ovan: att Supergirl oftast inte försöker appropriera många traditionellt manliga drag. En hjälte ska vara tuff på det sättet att hon har auktoritet och intelligens, tar initiativ och är återhållsam med att visa känslor. Granskar man

37 dragen för hjältars tuffhet närmare faller Supergirl ofta utanför definitionen. Hon är mer Supergirl än superhero. ​ ​ ​ ​ Som tidigare nämnts menar Genz (2009) att den postfeministiska hjälten kan komma undan med att vara girlie och sexig om hon samtidigt är tuff och självständig. Det kan ​ ​ konstateras att Supergirl inte stämmer in heller på denna bild. Denna postfeministiska hjälte sägs kunna väga upp vissa traditionellt feminina drag med sin självsäkerhet och initiativförmåga, men även här måste det finnas en balans och Supergirl har alltför många svagheter jämfört med styrkor. Hon är inte någon självklar och målinriktad individ utan är oftast bortkommen och väntar på att någon annan ska berätta vad hon bör göra härnäst. Supergirl passar delvis in på den beskrivning som Brown (2011) ger av den postfeministiska flickhjälten, men som tidigare nämnts är Supergirl inte någon flicka, även om hon uppför sig som en. Hon har vissa likheter med denna hjälte i och med att hon ibland ser sina uppdrag mer som en rolig lek än något seriöst och viktigt, men även Brown förväntar sig en mer självsäker hjälte, medan Supergirl är svag och osäker på många områden. Genus skapas löpande över tid genom upprepade handlingar (Butler, 2007) och tv-serier som Supergirl bidrar till att skapa en bild av vad kvinnliga hjältar, och i förlängningen också kvinnor, får och inte får göra. Slutsatsen vi har kunnat dra är dock att Supergirl inte i någon större utsträckning bidrar till att ytterligare omförhandla den kvinnliga hjältens könskontrakt. Att kvinnor kan vara superhjältar är redan etablerat i västerländsk kultur och på det sättet är Supergirl inte någon ny företeelse. Karaktären kan anses uppfylla vissa grundläggande krav, som att ha superkrafter, vara modig och hjälpa människor i nöd, men hon har inte flyttat fram positionerna för vad en kvinnlig hjälte får göra och på vissa punkter kan hon till och med uppfattas som en pseudohjälte, eftersom de traditionellt maskulina drag hon bär, som styrka och mod, inte räcker till för att väga upp alla de traditionellt feminina drag som försvagar henne.

7.3 Avslutande diskussion Kvinnliga superhjältar är förebilder och sätter en standard för hur kvinnor ska vara. Vilka signaler sänder då en superhjälte som Supergirl till tittarna? Supergirl sänds numera på ​ ​ ​ ​ ungdomskanalen The CW, vilket kan tänkas innebära att hennes framställning som flicka kan

38 tilltala den nya publiken till skillnad från när den sändes på CBS som hade en mer blandad publik. Supergirl har inte har lyckats flytta fram den kvinnliga hjältens position inom området tuffhet gentemot den manlige hjälten eller jämfört med sina kvinnliga motsvarigheter. Samtidigt råder det fortfarande en brist på kvinnliga superhjältar i populärkulturen, vilket innebär att en serie som Supergirl fortfarande kan ha en viss positiv inverkan på utvecklingen enbart genom att ha en kvinnlig superhjälte som huvudperson. Även det faktum att Supergirl inte är en sexualiserad superhjälte kan ses som något positivt, eftersom övriga kvinnliga hjältar i vuxen ålder ofta bidrar till att sprida bilden av kvinnan som ett sexobjekt. Vi konstaterade att serien Supergirl än så länge inte har levt upp till sina feministiska mål, ​ ​ men serien sänds fortfarande och producenterna har presenterat ett narrativ där den kvinnliga superhjälten först ska stöta på problem, men sedan ska få bevisa sig och accepteras av sin omvärld. Seriens narrativ skulle i så fall kunna anses symbolisera hela den kamp som de kvinnliga hjältarna i populärkulturen för när de vill ge sig in på en traditionellt maskulin arena. I nuläget är det ovisst hur många säsonger av Supergirl som kommer att spelas in, men narrativet har än så länge inte låtit Supergirl bevisa att hon är en hjälte av samma standard som Superman. Det är inte bara hennes fiktiva omvärld som motarbetar henne, utan även hennes personlighetsdrag försvagar henne. I nuläget är det därför svårt att se hur narrativet ska kunna uppnå detta mål, men karaktären kan naturligtvis genomgå en mycket snabb personlig utveckling om producenterna väljer att göra så.

7.4 Framtida studier I denna uppsats studerades två avsnitt av serien Supergirl, men i framtida studier kan det vara intressant att undersöka hur Supergirl porträtteras och uppfattas även i de avsnitt där Superman inte är med. Att karaktären Superman är känd sedan tidigare gör att tittare kan ha förväntningar på att hans gästinhopp i tv-serien ska bekräfta den bild som redan finns. Annonsering skedde i media innan avsnitten sändes för att sprida att Superman skulle dyka upp som gäst. Detta kan påverka att Superman hamnar mer i centrum i berättelsen i dessa avsnitt. Det vore därför av intresse att studera om bilden av Supergirl förändras när hon inte behöver befinna sig i skuggan

39 av sin kusin på samma sätt. Går det att se fler traditionellt maskulina hjältedrag hos henne när inte Superman är med i tv-serien? Ett annat intressant område att studera skulle vara att undersöka hur tv-serien har tagits emot av sin publik. Hur uppfattar tittarna Supergirl? Då karaktären Supergirl först dök upp i en serietidning 1959 kan det även vara intressant att se vilka skillnader och likheter som finns mellan dagens tv-serie och dåtidens serietidning. Eftersom tv-seriens producenter har feministiska mål med Supergirl kan man se om och i så fall hur dessa visar sig genom att jämföra med hur karaktären porträtterades i serietidningarna.

40 Litteratur- och källförteckning

Tryckta källor

Brown, J., A (2011) Dangerous Curves: Action Heroines, Gender, Fetishism, and Popular ​ Culture. Jackson: University Press of Mississippi. ​

Brown, A. J. (2016) ”The Superhero Film Parody and Hegemonic Masculinity” i Quarterly ​ Review of Film and Video, Vol 33(2), s.131-150 ​ ​ ​

Butler, J. (2007) Genustrubbel – feminism och identitetens subversion. [Gender trouble] ​ ​ Göteborg: Daidalos

Cocca, C (2016) Superwomen: Gender, Power & Representation. New York:Bloomsbury ​ ​ Academic.

Dyer, G (1982) Advertising as Communication. London & New York:Methuen. ​ ​

Easthope, A (1990) What a Man's Gotta Do: The Masculine Myth in Popular Culture. New ​ ​ York: Routledge

Hirdman, Yvonne (2001) Genus – om det stabilas föränderliga former. 2 uppl. Malmö: Liber ​ ​

Fine, Kerry (2012) “She Hits Like a Man, but She Kisses Like a Girl: TV Heroines, Femininity, Violence, and Intimacy” i Western American Literature, Vol 47- 2: 152-173 ​ ​

Genz, S (2009) Postfemininities in Popular Culture. New York: Palgrave Macmillan. ​ ​

Gill, Rosalind (2007) Gender and the Media. Cambridge: Polity Press. ​ ​

41

Inness, S., A (1998) Delinquents and Debutantes: Twentieth-Century American Girls' Cultures. ​ New York & London: New York University Press.

Inness, S., A (1999) Tough Girls – Women Warriors and Wonder Women in Popular Culture. ​ ​ ​ Philadelphia: University of Pennsylvania Press

Josefson, H (2007) Genus - hur påverkar det dig? Stockholm: Natur och Kultur. ​ ​

Mulvey, L (1975) “Visual Pleasure and Narrative Cinema” i Screen, vol 16(3), s.6-18. ​ ​

Rose, Gillian (2016) Visual methodologies – an introduction to researching with visual ​ materials. SAGE Publications: London ​

Selby, K. & Cowdery, R (1995) How to Study Television. London:MACMILLAN PRESS LTD. ​ ​

Smelik, A (2009) “Lara Croft, Kill Bill, and the battle for theory in feminist film studies” i Buikema & van der Tuins (eds) Doing Gender in Media, Art and Culture. London & ​ ​ New York:Routhledge

Weltzien, F (2005) ”Masque-ulinities: Chaning Dress as a Display of Masculinity in the Superhero Genre” i Fashion Theory, vol 9(2), s. 229-250 ​ ​

Wiles, C, Wiles, J, Tjernlund, A (1996) “The ideology of advertising: The United States and Sweden” i Journal Of Advertising Research, vol 36(3), s. 57-66. ​ ​

42 Elektroniska källor

Andreeva, N (2014) “‘Supergirl’ Drama From Greg Berlanti & Ali Adler Lands CBS Series Commitment”. Deadline. ​ www.deadline.com/2014/09/supergirl-tv-series-cbs-dc-greg-berlati-ali-adler-836682/ (besökt den 20 april 2017).

IMDB (2017) “Supergirl Episode List”, IMDB. www.imdb.com/title/tt4016454/episodes?season=1&ref_=tt_eps_sn_1 (besökt den 15 maj 2017)

Le Vine, L (2015) “Will Supergirl Take Flight?” i Refinery29. ​ ​ ​ ​ www.refinery29.com/2015/10/96284/supergirl-female-superhero-franchise (besökt den ​ 20 april 2017).

Mendelson, S (2015) “Famous Flops: 'Supergirl' Doomed Girl-Powered Comic Book Movies” i Forbes. www.forbes.com/sites/scottmendelson/2015/05/08/famous-flops-supergirl- ​ ​ doomed-girl-powered-comic-book-movies/#2648ca426d4d (besökt den 15 maj 2017). ​ ​

Rosenberg, A (2015) “‘Supergirl’s’ creators lean into their show’s feminism” i Washington Post. ​ www.washingtonpost.com/news/act-four/wp/2015/10/26/supergirls-creators-lean- into-their-shows-feminism/?utm_term=.a2839fed16c1 (besökt den 20 april 2017). ​

Supergirl. Säsong 1, avsnitt 1 till 20. 2015-2016. CBS, 26 oktober - 18 april. ​

Supergirl. Säsong 2, avsnitt 1 och 2. 2016. The CW, 10 oktober och 17 oktober. ​

43 Bilagor Bilaga 1

Supergirl i Supermans armar

Bilaga 2

Superman syns mer i närbild än Supergirl.

44 Bilaga 3

Superman har större mantel än Supergirl.

45 Bilaga 4

Superman och Supergirl i sina superhjältedräkter.

46