Den Snälla Lastbilen DKW F89 L52 1953 Seth Valfridsson Hade Aldrig Renoverat En Bil Och Inte Tänkte Han Göra Det Heller
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Renoveringen DEN SNÄLLA LASTBILEN DKW F89 L52 1953 Seth Valfridsson hade aldrig renoverat en bil och inte tänkte han göra det heller. Men i samma ögonblick han råkade stirra in i ett skelande ögonpar på en bilmodell han aldrig någonsin sett (stående under en gran) fanns det liksom inget annat att göra. TEXT & FOTO CLAES JOHANSSON et ljud en tvåcylindrig DKW 700-ku- bikare frambringar kan bäst beskri- vas som småputtrigt. Tomgången är ett smörigt smatterband av vänliga Ddurtoner, ett medryckande sväng mellan glad takt och lycklig baktakt. Grisarna i trakten kring Alfta var nog av en annan åsikt. Från och med vårbrytningen 1953 inpränta- des en något allvarsammare magkänsla i små- gårdarnas bestånd. När det karaktäristiska puttrandet hördes på gårdsplanen. När slaktare Erik Persson svängde in med sin DKW F89 L52 1953 med skållkar på flaket. Persson gjorde en betydande ekonomisk satsning när han beslutade sig för att köpa fab- riksnytt genom Bollnäs Sport & Maskin. DKW:n kostade hela 9 600 kr, inbytet var en tvådörrars Chevrolet 1937, värderad till 3 050 kr. Handpen- ningen, 1 500 kr, fördelades på 500 kr vid order- skrivning och en tusenlapp vid leverans. Resten löpte som avbetalning 300 kr i månaden. De blev ett samspelt lag, ett välbekant inslag i vardagen. Fart och komfort kan inte ha varit avgörande, snarare en stryktålig natur och ett kapabelt flak. Erik Persson lastade sin sista gris 1970. Då parke- rades den blekröda västtysken intill en medel- späd gran i Gäddvik. I den hög med dokument som sjutton års bilägande medförde framskym- tar inte bara detaljer kring inköpet, här står att läsa om en rostskadad tvärbalk 1966, brustna bromsar 1967 och glappa styrspindlar 1968. Hur en 25-hästars tvåtaktare med en något trulig uppsyn uppfattades i slutet av 1960-talet kan vi ganska enkelt föreställa oss, när Volkswagens världsherravälde även omfattade Alfta. 74 KLASSIKER 6/12 KLASSIKER 6/12 75 Renoveringen DKW F89 L52 1953 Blickar utväxlas. Gnistan blir till eld. Sedan två års intimt umgänge, fem dagar i veckan. Startpunkten för DKW:s transportbilsprogram innerbelysningen i hyttens bakvägg hade dubbel Av de 3 727 pickuper och skåpbilar som tillverka- sammanföll med återuppbyggnaden av Volks- funktion med ljusutsläpp både in i hytten och ut des 1953 stod en, år 2009, fortfarande kvarglömd wagenverk. Medan VW fick massiv hjälp från de mot flaket. Självcirkulation och dynastart höll vid en hälsingegran som i ett granliv kommit till allierade hade Auto Union att i högre grad lita på ner antalet aggregat. mansgrov omkrets men knappast mer än till gra- sina egna resurser. Kort efter krigsslutet flyttades Det mest utmärkande var bilens ögon, något nars målbrott. verksamheten från Chemnitz, som nu låg i den annat kan man inte kalla dem. Man gissar på ett – Det var min kompis Ingemar Bergqvist som sovjetiska zonen, till Ingolstadt. Folkmotorcykel lågt styckepris på glasen med tanke på att de skulle hämta en Thames Trader i Gäddvik. Jag och en enkel, rambyggd transportbil i olika ka- köptes från samma underleverantör som Volks- skulle hjälpa honom och gick och tittade runt rossutföranden, så såg planen ut. Som ansvarig wagen. Funktionen var tittgluggar. De riktiga lite, hann räkna till åtta Fordsontraktorer innan sattes karosskonstruktören Kurt Schwenk som strålkastarna av 1930-talsmodell satt på stag i jag såg en pick up jag aldrig någonsin sett, säger arbetat för Horch och som kom att göra en gedi- motorutrymmet. Seth Valfridsson. gen karriär inom Volkswagen. Inblandningen av Vi kan alla förstå vad som hände. Det var ren formgivare var blygsam och de knappa omstän- I augusti 1949 började produktionen i verkstäder- och skär beskyddarinstinkt och – blicken. Den digheterna gjorde att ingenjörerna fick ta med na – fabrik är ett överord – på garnisonsområdet där blicken. sig bakbord hemifrån som ritbord. Kanske är det i Ingolstadt. Det gav ett två månaders försprång – Ingemar sa att jag kunde låna hans garage hemligheten bakom den funktionellt präglade före tvåtaktskonkurrenten Matador och sju må- och renovera den. Och så blev det. elegansen i F89L? Två rambalkar smalnades av nader gentemot Volkswagen. Det hjälpte inte att Prisförhandlingen med Erik Perssons barn- i framkant för att knipa åt om en tvärställd två- F89L tre år senare fick längre hjulbas, bredare barn såg Seth till att hantera på det raka bilhand- taktare som drev framhjulen. Framvagnen var spårvidd och fyrväxlad låda, Volkswagen Trans- larmanér som präglat hans yrkesliv. Idén att an- individuell med en tvärställd bladfjäder. De höga porter hade redan frälst Europa och skulle snart vända valutan ”veteranmotorsåg” övergavs till och smala hjulen placerades långt ut i hörnen omfamnas av resten av världen. förmån för reda pengar – 1 500 kronor. Men då och bakvagnen fick längsliggande fjäderarmar Vid nästa utvecklingssteg, med namnbyte ingick att kontakta en man i Rättvik som ”lovats” och torsionsstavar. Enkla pressningar och tillver- till Typ 30, blev motorn trecylindrig, monterad bilen många år tidigare. karvänliga former var nödvändigt för att snabbt på längden. 1955 gjordes en sista uppgradering – Jag sa till honom att han fick bestämma om få igång produktionen med minimalt material- med 32-hästars 3=6-motorn från Sonderklasse han eller jag skulle göra jobbet och lägga alla spill. Simpla pressveck styvade upp plåtytorna, och först då fick den namnet som hela serien för- pengar som krävdes för att få den tillbaka på vä- på hyttens baksida högst subtilt i form av en knippas med: Schnellastwagen. Tillverkningen gen. Han funderade lite och sa att det var bättre EFTER GROVRENGÖRING GICK deT ATT BILDA SIG EN UppFATTNING DKW-sköld. En vindrutetorkare fick räcka och fasades ut 1962, efter knappt 60 000 byggda bilar. att jag gjorde det. Vid hämtningen räckte bilens ägare Vidar OM INSATSENS STORLEK. DET VAR ROSTIGT, MEN KOMPLETT. Persson över inte bara en rikhaltig dokumenta- DKW ”Schnellaster” tion utan också ett gummi. Det hade plockats är en förtjusande bort nästan 40 år tidigare och förvarats inomhus. personlighet. Lykt- Det skulle sitta ovanför vindrutan som stöd för glasen är samma Så gick det till som VW – fast utan motorhuven i öppet läge. VW-logotypen. Bara några dagar senare var det igång. Efter grovrengöring med avfettning och hetvatten gick det att bilda sig en uppfattning om insatsens storlek. Det var rostigt, men komplett. Motorn gick runt och loppen saknade vändkanter. Hytt och flak lyftes väck. Till slut stod en rostangripen ram på betonggolvet och på den en ännu mer rostanfrätt hjälpram. – Svets har jag sedan många år, men jag hade aldrig använt den. Nu fick jag anledning, vem 1. När skruvar vrids åt vänster tar 2. Ventilationsgallret blev en pillig 3. Flott garage gör underverk för 4. Arbetsveckorna avbröts av en och som helst kan lära sig. det bara någon dag eller två och man historia där varje lamell ska vara vridbar arbetslusten. Med karossen avskalad annan marknadshelg. På en lokal Antalet ingående komponenter i en DKW hamnar här. Hyttgolvet består av och fäst i en spänstig liten gummitutt. blir det liksom inte mycket kvar, några prylmarknad hittade Seth en verkstads- F89L är litet. Ändå tog det Seth nästan två år att träskivor. Backspegeln ersattes av en Seth gjorde nya av slagbitar. Vad hände balkar och en tuff liten motor. Tack vare handbok, det måste ha varit meningen. genomföra arbetet, med strikt arbetsschema fem nästan på pricken lik. Seth köpte den i egentligen den där gången då fram- tvåtaktarens slabbiga matvanor hade Dörrarna fick halvsulas med ny frisk dagar i veckan, kontorstid. Den stora fördelen var mopedaffären! skärmen blev bucklig? En sugga med främre delen av ramen fått ett extra plåt, men hytten hade klarat åren utom- kontinuiteten. Inget föll ur systemet och detalj dödsångest? välbehövligt rostskyddslager. hus förvånansvärt bra. efter detalj kunde efter blästring, rostlagning 76 KLASSIKER 6/12 KLASSIKER 6/12 77 DÄCKEN ÄR SÅ VACKRA ATT deT GÖR Renoveringen DKW F89 L52 1953 ONT ATT TITTA PÅ deM, de URSPRUNGLIGA VISAR DET SIG! och målning läggas i hyllan. Varje liten skruv har Jag kliver upp. Man får en känsla av att stå och återanvänts och satts tillbaka på sin givna plats. köra. Dörrarnas skärning och hyttens utform- Flaket är helt nytt och här märks Seths noggranna ning ligger nära Bauhausrörelsens skönhets- läggning. Efter att beslagen renoverats har de för- ideal, man sitter i ett minimalistiskt burspråk till sänkts i träet med precision och elegans. en funktionell villa. När förlorade ordet enkel sin Inredningen är inget mer än lite masonit och vackra klang? en galonsoffa, några gummimattor. En del gick Växlarna ligger på sniskan men springer inte att såpskrubba till liv igen, annat fick bli nytt. En och gömmer sig. Åtta av tio skulle kalla körupp- tapetserare tog sig an soffan. levelsen rå, obekväm och skulle genast flacka En plåtverkstad hjälpte till att bocka nya täck- med blicken och snacka om dussinannorlunda plåtar under flaket och ytterskinn till dörrarna. saker som Folka, MGB och Amazon. Vi två i hyt- Efter blästring tog en hängiven lackerare sig an ten sitter bara och ler brett, som DKW-grillar. uppdraget och resultatet är vad engelsmannen Känner oss lite mer upplysta. Seth Valfridsson får fyra hjuldollies som renove- skulle kalla spot on. En Audiröd kulör ansluter Den är helt enkelt underbar. ringsbelöning. Det är så vi gör. perfekt till originalets nyans och stötfångarna Ett omotiverat gnissel från flaket är en provo- fick bli svarta som ursprunget. Däcken är så vack- kation menar Seth, jag tänker knappt på saken, VI VILL SKRIVA ra att det gör ont att titta på dem, de ursprungliga medan vi klättrar upp på en lämplig marschfart, visar det sig! Hårdheten var inte mycket att tjata en liten bit från 70 knutar. Det är ett litet pyssel. OM DITT PROJEKT! om tyckte gummihandlaren, med tanke på fart Kraftutvecklingen är precis som förväntat mild Vi behöver tips om renoveringar.