Vietnamkriget I Film Mottagandet I Sverige 1978–79 Av Den Första Vågen Av Filmer Efter Krigets Slut
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Magisteruppsats Vietnamkriget i film Mottagandet i Sverige 1978–79 av den första vågen av filmer efter krigets slut Författare: Björn Paulsson Handledare: Elisabet Björklund Examinator: Mariah Larsson Termin: VT20 Ämne: Filmvetenskap Nivå: Avancerad Kurskod: 4FV01E Abstrakt Denna uppsats undersöker relationen mellan amerikanska krigsfilmer om Vietnam och det samtida mottagandet av dessa i Sverige. Frågeställningen lyder: Hur mottogs den första vågen av filmer med anknytning till Vietnamkriget som nådde de svenska biograferna 1978–79? Den historiska receptionsstudien utgår från samtida tidningsartiklar och recensioner från Kungliga Bibliotekets arkiv för svenska dagstidningar som berör åtta utvalda filmer: Hjältar (Heroes, Jeremy Paul Kagan, 1977), Rolling Thunder (John Flynn, 1977), The Boys in Company C (Sidney J. Furie, 1978), Hemkomsten (Coming Home, Hal Ashby, 1978), Dog Soldiers (aka Who’ll Stop the Rain?, Karel Reisz, 1978), Deer Hunter (The Deer Hunter, Michael Cimino, 1978), Sista utposten (Go Tell the Spartans, Ted Post, 1978) och Apocalypse (Apocalypse Now, Francis Ford Coppola, 1979). Analysen genomförs utifrån tre specifika teman i receptionen: a) Den amerikanska krigsfilmsgenren i relation till nationell identitet, b) Krigsveteranernas möte med det civila samhället och c) Den etniska representationen av vietnameser. I resultaten framgår att samma film ofta bedömdes på olika sätt, vilket i många fall kan förklaras utifrån receptionsteoretiska begrepp. Skillnader i sociokulturell kontext och journalistisk ambition kan förklara viss variation. Det stundtals negativa mottagandet kan bero på att den svenska kontexten skiljde sig från den amerikanska, bland annat i synen på genre och nationell identitet, men även i fråga om representationen av vietnameserna i filmen. Att Vietnamkriget fortfarande var en infekterad fråga under slutet av 70-talet har en inverkan på alla tre tematiska analyser, där en generell tendens att politisera filmrecensioner tydligt framkommer i studien. Hur detta skiljer sig från mottagandet av senare decenniers vietnamfilmer, under ett annat politiskt samhällsklimat, är ett utmärkt ämne för fortsatta studier. Nyckelord Filmvetenskap, Vietnamkriget, receptionsteori, postkolonialism, filmgenre, nationell identitet Tack Tack till min handledare Elisabet Björklund. Innehållsförteckning 1 Inledning 1 1.1 Syfte och frågeställning 2 1.2 Bakgrund 2 1.2.1 Vietnamkriget och 70-talets samhällsklimat 2 1.2.2 Filmindustrin och kriget i Vietnam 4 1.3 Tidigare forskning 6 2 Teoretiska utgångspunkter 8 2.1 Receptionsteori 8 2.2 Nationell identitet och genreanalys 12 2.3 Postkolonialism 14 3 Metod och källmaterial 16 3.1 Metod 16 3.2 Filmer 16 3.3 Det svenska mottagandet 17 4 Analys 18 4.1 En ny våg av Vietnamfilmer 18 4.2 Amerikansk krigsfilmstradition och nationell identitet 20 4.2.1 The Boys in Company C 20 4.2.2 Sista utposten 23 4.2.3 Apocalypse 24 4.3 Krigsveteranernas möte med det civila samhället 28 4.3.1 Hjältar 29 4.3.2 Rolling Thunder 30 4.3.3 Dog Soldiers 32 4.3.4 Hemkomsten 33 4.3.5 Deer Hunter 34 4.4 Etnisk representation 36 5 Sammanfattande diskussion 42 6 Källförteckning 45 Bilagor Bilaga 1 Antal biobesökare och datum för svensk biopremiär 1978–79 Bilaga 2 Antal biobesökare i Sverige för amerikanska filmer med anknytning till Vietnam Bilaga 3 Annonser i Expressen (1979-03-16) och Aftonbladet (1979-03-20) av Aktionsgruppen BOJKOTTA FILMEN 1 Inledning Kriget i Vietnam var inte som tidigare amerikanska krig. Under andra världskriget hade fienden varit två väldefinierade fascistiska militärstater: Det ondsinta nazistiska tredje riket och det militaristiska kejserliga Japan. Under 50-talets Koreakrig handlade den amerikanska utrikespolitiken om att hålla världskommunismen stången, och direkta strider fördes med såväl nordkoreanska som kinesiska reguljära förband. Dessutom fanns ett FN- mandat som internationellt rättfärdigade deltagande i kriget. Situationen var annorlunda under kriget i Vietnam, som var långdraget och varierade i karaktär såväl som i intensitet. Den militära motståndaren var inte längre väldefinierad och insatserna var initialt inriktade på ett utnötningskrig där ”body count” var måttet på framgång.1 USA:s målsättning med krigföringen var heller inte uppenbar. Det politiska klimatet hade förändrats i grunden och kritiken mot den styrande administrationens utrikespolitik var väl spridd både inom det egna landet och i omvärlden.2 Kritiken omfattade flera områden. Ett gällde den amerikanska militära traditionen och landets ambition som världspolis. Ett annat var solidariteten med tredje världens folk och deras befrielsekamp mot kolonialism och förtryck. Även de amerikanska krigsveteranernas miserabla situation hade kommit upp på agendan. Dessa omständigheter påverkade även filmindustrins hållning till Vietnamkriget, vilket återspeglades i dess filmproduktion. Dessutom hade både biopublik och filmkritiker tagit intryck av den pågående samhällsdebatten, vilket skapade ytterligare förväntningar. Så hade skett också i det lilla landet Sverige i norra Europa, även om vi geografiskt befann oss långt bort ifrån både Vietnam och USA. 1 Marco Smedberg, Vietnamkriget 1965–73, Historiska Media, 2020, s, 74 2 Smedberg, ss. 130-132 1 (56) 1.1 Syfte och frågeställning Syftet med uppsatsen är att undersöka relationen mellan amerikanska krigsfilmer om Vietnam och det samtida mottagandet av dessa i Sverige. Den specifika frågeställningen som adresseras i denna filmhistoriska receptionsstudie lyder: Hur mottogs den första vågen av filmer med anknytning till Vietnamkriget som nådde de svenska biograferna 1978–79? Analysen fokuserar på tre specifika teman i receptionen: a) Den amerikanska krigsfilmsgenren i relation till nationell identitet b) Krigsveteranernas möte med det civila samhället c) Den etniska representationen av vietnameser 1.2 Bakgrund 1.2.1 Vietnamkriget och 70-talets samhällsklimat Vietnamkriget pågick egentligen under 20 år (1955–75), men genomgick under denna tid flera olika faser. Efter utropandet av den sydvietnamesiska republiken 1955, med amerikanskt stöd, uppstod en situation med två fientliga grannstater, Nord- och Sydvietnam, åtskilda av ett smalt gränsavsnitt. FNL (Front National pour la Libération du Sud Viêt-nam), även kallad för Viet Cong av amerikanerna, bildades 1960 som en paraplyorganisation för motståndet inom Sydvietnam och lydde direkt under den kommunistiska ledningen i Hanoi.3 USA:s engagemang baserades på den rådande dominoteorin, principen om fallande dominobrickor.4 En förlust av Sydvietnam skulle leda till en kaskad av kommunistiska övertaganden. Dessutom ville ledningen visa att USA inte överger sina allierade, inklusive den korrumperade regimen i Saigon. Även om amerikanska militära rådgivare stöttade de sydvietnamesiska militära styrkorna (ARVN) redan 3 Smedberg, s. 20 4 Smedberg, s. 31 2 (56) tidigt i konflikten brukar det amerikanska Vietnamkriget anses pågå 1965– 73, då USA hade en större mängd reguljära styrkor närvarande i landet.5 Under den vietnamesiska högtiden Tet 1968 genomförde Nordvietnam en större offensiv över hela Sydvietnam. Trots att de allierade styrkorna lyckades slå tillbaka aggressionen på alla fronter blev det uppenbart att nordsidan besatt både militär förmåga och stark motivation, och att det därför skulle bli mycket svårt att vinna detta krig.6 Vietnamkriget var det första kriget där media tilläts rapportera direkt från striderna. Med televisionens genombrott kunde kriget nu visas med all dess brutalitet direkt i medelklassens vardagsrum.7 Soldater rapporterade om övergrepp mot fiender och civilbefolkning, varav Son My-massakern (även kallad My Lai-massakern efter en av de två byar i orten Son My där massmordet skedde) 1968 var den mest uppmärksammade.8 Även om USA var obesegrat i de enskilda slagen var det till slut motsättningarna på hemmafronten som avgjorde kriget. Efter den amerikanska militära upptrappningen under våren 1965 svepte en våg av protester över de amerikanska universiteten.9 En ny ifrågasättande efterkrigsgeneration ledde den radikala vänstervåg som kulminerade under 1968. En omfattande proteströrelse växte fram, med bred förankring i studentrörelsen, medborgarrättsrörelsen, fredsrörelsen och motkulturella yttringar såsom hippierörelsen. Students for a Democratic Society (SDS) ledde Vietnamrörelsen och organiserandet av protestmarscher.10 I övriga världen hade synen på USA, som under 40- och 50-talen betraktades som Europas räddare, svärtats ordentligt i och med händelserna i Vietnam. 5 Smedberg, s. 8 6 Smedberg, s. 117 7 Smedberg, s. 130 8 Smedberg, s. 149 9 Kjell Östberg, 1968 – när allting var i rörelse, Bokförläggarna Röda Rummet 2018, s. 60 10 Håkan Thörn, 1968: Revolutionens rytmer, Bokförlaget Daidalos AB 2018, s. 114 3 (56) Uppfattningen om föregångslandet i väst hade blivit alltmer komplex. Dessutom var solidariteten med tredje världen en viktig fråga i Sverige, och i centrum för denna stod Vietnam.11 Den alltmer maoistiskt radikaliserade Clarté-rörelsen bidrog till bildande av lokala FNL-rörelser som 1967 utgjorde grunden för de förenade FNL-grupperna (DFFG). Med många tusen aktivister intog FNL-rörelsen rollen som den dominerande kraften i den nu mer explicita kritiken mot USA och dess utrikespolitik.12 I rörelsens krav på ställningstagande blev rätt ideologi viktigare än kunskap.13 Den från 1969 nya svenska tv-kanalen TV2, som kritiserades för vänstervridning, sände tidigt USA-kritiska dokumentärer om kriget, politiskt motstånd och solidaritetsarbete.14 Olof Palme kritiserade USA:s krig i Vietnam offentligt