DOCSLIB.ORG

LIR.Skrifter

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
LIR.Skrifter LIR.skrifter Rikard Hoogland (red.) I avantgardets skugga Brytpunkter och kontinuitet i svensk teater kring 1900 LIR.skrifter.8 Rikard Hoogland (red.) I avantgardets skugga. Brytpunkter och kontinuitet i svensk teater kring 1900 LIR.skrifter.8 © LIR.skrifter & författarna 2019 Tryck: BrandFactory AB, Kållered 2019 Isbn: 978-91-88348-92-0 Innehåll Rikard Hoogland: Inledning – 7 DEL 1 Willmar Sauter: Perioder och protagonister. Sekelskiftet 1900 i nyare forskning – 15 Karin Helander: Barn i dramatiken, på scenen och i publiken – 47 Lovisa Näslund: Teaterkungen och skådespelarrepubliken. Anställningsförhallanden i Stockholm, 1886–1926 – 75 Lena Hammergren: Fran balettkår till danspionjär. Dansaryrkets förändringar kring sekelskiftet – 91 Mikael Strömberg: Förflyttningar och förskjutningar. Den dynamiska operetten – 115 DEL 2 Birgitta Johansson Lindh: Sanna kvinnor, Emil Hillbergs Pontus Bark och recensenterna. Receptionen av Anne-Charlotte Lefflers pjäs Sanna kvinnor (1883) i några nordiska uppsättningar via dagstidningarnas recensioner – 143 Hélène Ohlsson: När Dramatens diva smittade Helsingfors med feber. En undersökning av Ellen Hartmans gästspel i Finland 1889 – 169 Astrid von Rosen: Radikal empati i dansarkivet. Omsorg om den ryska dansaren Anna Robenne – 203 Rikard Hoogland: Attacken på Albert Ranfts teaterimperium. Fältstrider inom svensk teater 1921 – 243 Referenser – 271 Personregister – 283 InlednIng går det att sätta ljus på avantgardets skugga? Vad är det som kommer bestå i scenkonsthistorien och vilka proces- ser är det som gör att majoriteten av scenkonsthändelserna och de ut- tryck som de representerar sorteras undan till förmån för en central och mer begränsad utvecklingsberättelse? Teaterhistorien gällande perioden omkring sekelskiftet 1900 är beskriven som perioden när teater blev teaterkonst och de stora (manliga) teaterregissörerna blev de centrala agenterna. Detta konstituerade teateravantgarde har förpassat den or- dinarie teatern i skuggan. Detta val som en gång har etablerats tenderar att ärvas utan att i grunden ifrågasättas. Att de utvalda regissörerna, exempelvis Per Lindberg, Alf Sjöberg, och Olof Molander har haft en stor inverkan på teaterutvecklingen i Sverige är inte ifrågasatt, men de framställs oftast som varande utan konkurrens. Sällan har det lyfts fram att de många gånger gjorde upp- sättningar baserade på material från det populärkulturella området. Den dikotomi mellan populär- och finkulturell scenkonst som många teaterhistoriker försökt upprätthålla gällde förmodligen inte för majori- teten av dåtidens publik. Historieskrivningen ger en bild av att teatern ständigt når nya nivåer, vilket kan ge intrycket av att 1900-talets teater är bättre än den under tidigare århundrandens. Ett exempel är Gösta M Bergman, professor i Teatervetenskap i Stockholm, som 1966 beskrev modernismens utveck- ling på teaterområdet som en trestegsraket, en bild som väl passade med den tidens utvecklingsoptimism.1 Det här är också en historieskrivning som sätter individen framför kollektivet, det är de få geniförklarade 7 konstnärerna som är vägröjare och skriver historia. I inledningen till en antologi om det nordiska avantgardet hävdar Hubert van den Berg att denna utvecklingsoptimism (exemplifierat av Georg Brandes etablering av begreppet det moderna genombrottet) fortfarande dominerar histo- rieskrivningen inom det estetiska området: Brandes combines this with the notion of a linear, progressive, ’up- ward’ cultural movement – a common feature of nineteenth-century cultural teleology echoed in the label ”avant-garde” which endures to this day, despite all postmodern doubt.2 Skulle en annan teaterhistoria vara möjlig? Att presentera en all- omfattan de teaterhistoria är naturligtvis en omöjlighet men om det var möjligt skulle det i så fall vara tvunget att ha vägvisare genom land- skapet. Urvalet kommer vi inte undan, men urvalet borde kunna ske efter andra premisser. Jag kan villigt erkänna att jag själv ofta riskerar att hamna i den traditionella historieskrivningen när jag stöter på kända namn eller pjäser när jag går igenom arkivmaterial och ska organisera det. Risken är också uppenbar att försöken slutar i ett antal komplet- teringar till det stora narrativet istället för att visa på alternativa sätt att skriva historia med utgångspunkt i ett omfattande arkivmaterial. Vad som sparas i arkiven är en bråkdel av de material som en tea- terforskare skulle önska. I en del fall har lagar reglerat vad som måste arkiveras och de institutioner som fortlever idag har en arkivtradition; nedlagda nöjesetablissemang kan riskera att aldrig ha hamnat i något arkiv. Scenkonst är ett flyktigt medium och arkivet står knappast i centrum. Som forskare ställs man både inför materialluckor men också svårigheten att förstå hur en dåtida publik upplevde det som skedde på scenen. Bilder är exempelvis ett viktigt arkivmaterial men merparten av teaterfotografierna från den här tidsperioden är skådespelare i scen- kostym, tagna i ateljé. Skälet är inte enbart att det var stora svårigheter att ta scenfoton utan att den privata marknaden efterfrågade visitkorts- bilder på skådespelarna som samlarobjekt och de kunde även användas av skådespelarna som tackkort.3 Det handlar också om vår uppfattning av uttryck, en skådespelare som i sin samtid betraktades som modern och naturlig, skulle idag för- modligen uppfattas som konstlad och ålderdomlig (lyssna exempelvis på inspelningar av Anders de Wahl). Genom recensioner och privata berättelser kan vi komma lite närmare själva upplevelsen. Den tids- period som behandlas rymmer en stor förändring inom den visuella kulturens fält, (stum)filmens genombrott, från experiment och korta filmsnuttar till helaftonsfilmer med flera framstående skådespelare och 8 regissörer som arbetar både med film och teater (exv. Mauritz Stiller, Gustaf Muck Lindén, Anna Hofmann-Uddgren, Per Lindberg, Johan V. Brunius, Victor Sjöström). Detta både förändrade publikens vanor och skådespelarnas arbetsmöjligheter. Dock var teatrarnas inställning till skådespelarnas medverkan i film till en början mycket restriktiv och dryga böter hotade den som spelade in film under teatersäsongen. Här finns en av orsakerna till att teatern fick subventioner och att dessa teatrar blev mer specialiserade på en ”finkulturell” teaterform. Trots det var de fortfarande starkt beroende av höga publiksiffror och konkurrerade delvis om samma publik som den privat drivna teatern. En ytterligare inverkan på publikens förändrade besöksvanor var det sk. varietéförbudet 1896, ett förbud mot att servera alkohol under sce- niska framträdanden. 1919 infördes en nöjesskatt som beskattade fram- trädanden av nöjeskaraktär (dit räknades även dansföreställningar) medan teaterföreställningar (förutom revy) var skattebefriade. Samma år infördes det s.k. brattsystemet som innebar stora restriktioner gällan- de servering och försäljning av alkohol. Här blir det tydligt hur samhäl- let genom lagar lade en åtskillnad mellan opera och drama å ena sidan och övriga sceniska framträdanden. Tidsperioden slutar med att Svenska teatern i Stockholm brinner ner 1925. Ett symboliskt exempel på den sk. teaterkungen Albert Ranfts fall. I tre decennier hade han varit den dominerande svenska teater- producenten och hade genom att ekonomiskt framgångsrikt driva sina teatrar varit ett argument mot statliga subventioner. Den påbörjade åtskillnaden mellan nöjesteater och ”konstnärlig”teater stämde inte överens med Ranfts teatersyn (trots att han gärna talade om det högre dramat). I forskningsprojektet Brytningspunkter och kontinuitet. Scenkon- sternas förändrade roller i samhället 1880–1925 har vi inte fokuserat på den brytpunkt som tidigare forskning har satt i centrum, regissörer- nas intåg.4 Istället har vi kunnat upptäcka andra brytpunkter och också se en kontinuitet i historien, att inte allt förändrades genom regissörens tilltagande makt. Forskningsprojektet avslutas genom publiceringen av två volymer, dels den du håller i handen (eller ser på skärmen) och dels ett specialnummer av peer-review tidskriften Nordic Theatre Studies 29:1 Turning Points and Continuity. Reformulating Questions to the Archives (https://tidsskrift.dk/nts/issue/view/7154/showToc). Tid- skriftsnumret utgår ifrån teori och utifrån erfarenheterna av arkiv- forskningen analyseras och utvecklas de teoretiska angreppssätten. I avantgardets skugga utgår forskarna från arkiven och lyfter fram de frågor som arkiven ställer och hittar exempel på sådant som har varit dolt i teaterhistorien. Denna bok är inte är en alternativ teaterhistoria, 9 men exemplen visar på andra historier som kan hämtas ur arkiven. För- hoppningsvis kan vi också smitta läsaren med den upptäckarglädje som arkivforskning kan ge (och samtidigt besvikelse över försvunnet eller aldrig insamlat material). Kapitlen är uppdelade i två sektioner, varav den första skildrar längre tidssekvenser, medan den andra delen tar sin utgångspunkt i specifika händelser, verk eller konstnärskap. En utgångspunkt för forskningsprojektet är den hittillsvarande publi- cerade forskningen om svensk teaterhistoria. Willmar Sauter analyserar i sitt kapitel – ”Perioder och protagonister: Sekelskiftet 1900 i nyare forskning” – hur tre av de senaste utgivna teaterhistorierna har skildrat sekelskiftet. Han identifierar en rad generella problem i historieskriv- ningen såsom period- och genreindelningar, exponeringen av enskilda artister och verk och den frånvarande publiken Sauter diskuterar tre möjliga positioner för teaterforskaren, bakom kulissen, vid rampen och mitt
Load more

Recommended publications
  • Höstens Tema Är Ingrid Bergman
    Medlemsblad för Sällskapet Pilsnerfilmens vänner Nr 29 www.pilsnerfilm.se Augusti 2015 Höstens tema är Ingrid Bergman Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 i år. Det ska vi förstås uppmärksamma och det gör vi genom att låta temat för höstens filmer vara Ingrid Bergman, den på sin tid både nationellt och internationellt så berömda och ivrigt omskrivna aktrisen. Den första filmen vi åker till Bestorp för att se är Munkbrogreven, som också var hennes första film. Där har hon en biroll, men efter den blev det mest huvudroller både här i Sverige och utomlands. 2004 hade vi den härliga Swedenhielms på programmet och i den spelade hon fästmön till Bo Swedenhielm sonen i huset. Alla höstens tre filmer är digitaliserade versioner av de gamla celluloidrullarna, så vi kan förvänta oss hög kvalitet på bilderna. Resor Vår reseledare, Peder, ligger som vanligt i startgroparna för att kunna erbjuda oss någon intressant resa och när han hittar en sådan skickar han information om den till alla, som har anmält sig till hans ”reselista”. Är du inte med på den, så skicka en anmälan till Peder, e-post [email protected], tel 013-132959. Information kommer naturligtvis också på hemsidan. FÖR AGENDAN 16 september 12 oktober 17 november MUNKBROGREVEN DOLLAR VALBORGSMÄSSOAFTON 2 Garantens ruta Ingrid fyller hundra Ja, det gör hon faktiskt. Visserligen får man aldrig syfta på rubriken men i det här fallet gör jag så och menar att Ingrid Bergman verkligen skulle ha fyllt 100 år detta år om hon hade levat. Hon var alltså född 1915 och filmdebuterade tjugo år gammal 1935 i ”Munkbrogreven” som vi ska se som första film i höst.
    [Show full text]
  • När Byggdes »Spelhuset»? Textkritiska Anteckningar Till Ett Drama Av Hjalmar Bergman
    Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 94 1973 Svenska Litteratursällskapet Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel. REDAKTIONSKOMMITTÉ Göteborg: Lennart Breitholtz Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman Stockholm: Örjan Lindberger, Inge Jonsson Umeå: Magnus von Platen Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström Redaktör: Docent Ulf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Villa vägen 752 36 Uppsala Printed in Sweden by Almqvist & Wiksell, Uppsala 1974 När byggdes »Spelhuset»? Textkritiska anteckningar till ett drama av Hjalmar Bergman Av SVEN DELBLANC I en recension av Margareta Wirmarks avhandling Spelhuset. En monografi över Hjalmar Bergmans drama gör Erik Hjalmar Linder följande sammanfattning av några till synes betydelsefulla forskningsresultat, uppnådda i detta verk, och jag citerar. »Mot tidigare antaganden lyckas hon visa att Bergman med största sannolikhet skrivit stycket redan på hösten 1916. Det sker bl. a. med stöd av Dramatiska teaterns diarium. [— ] Dateringen medger två slutsatser. Med Pär Lagerkvists expressionistiska dramer i volymen Teater (1918) har pjäsen inget samband. Bergman är tydligen tidig med sitt försök i denna anda. Vidare: han kan vid den tidpunkten omöjligen känna till de tyska experiment (Sorge, Hasenclever) som ännu inte har uppförts. Det tycks helt enkelt vara så, att Bergman fullt s jälvständigt [— ] drog vad man kan kalla den litterära slutsatsen av en för många gemensam upplevelse av världseländet. [— ] En annan konklusion av den nya dateringen gäller Bergman själv och hans sätt att arbeta: eftersom idéinnehållet i Spelhuset i flera avseenden slående liknar En döds memoarer (1918), måste han ha burit på sin,a idébilder i åratal.»1 Till detta kan anmärkas, att Wirmarks datering knappast kan kallas ny eller i strid med »tidigare antaganden».
    [Show full text]
  • Margareta Wirmark, Narrens Bjällror. Hjalmar Bergmans Kammarspel
    Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 25 2004 I distribution: Swedish Science Press Svenska Litteratursällskapet REDAKTIONSKOMMITTÉ: Göteborg: Stina Hansson, Lisbeth Larsson Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius, Per Rydén Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal Redaktörer: Anna Williams (uppsatser) och Conny Svensson (recensioner) Inlagans typografi: Anders Svedin Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Box 632, 75 26 Upp- sala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word för Windows eller Word Perfect. Sista inlämningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är juni 2005 och för recensioner september 2005. Sedan årgång 2002 av Samlaren erhåller uppsatsförfattarna ett digitalt underlag för sär- tryck. Det består av uppsatsen i form av en pdf-fil, lagrad på en diskett. Abstracts har språkgranskats av Sharon Rider om inget annat anges. Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till förfo- gande som bedömare av inkomna manuskript. Svenska Litteratursällskapet Pg: 5367–8. ISBN 9–87666–22–7 ISSN 0348–633 Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2004 Övriga recensioner · 411 skoningslöst men ändå varsamt blotta de veder- ser på samma fält. Inledningsvis förklarar Wir- värdiga sidorna i Célines personlighet samtidigt mark att hon bygger ”vidare på andras arbete” som han med takt och finkänslighet ger hans lit- och att ”Sverker R. Eks, Bengt Forslunds, Ulla- terära verk den hedersplats de otvivelaktigt är be- Britta Lagerroths och Gösta Werners forskning rättigade till.
    [Show full text]
  • Ingmar Bergman – His Autobiography the Magic
    INGMAR BERGMAN – HIS AUTOBIOGRAPHY THE MAGIC LANTERN Ingmar Bergman is considered by many to be the world’s greatest living film director and is also internationally well known as a theatre, television and opera director. He was born in 1918 in Uppsala, Sweden, and studied at Stockholm University. From 1943 to 1946 he was a producer and scriptwriter for Svensk Filmindustri and, later, Artistic Adviser. He has directed at theatres throughout Sweden as well as abroad and was Head of the Royal Dramatic Theatre in Stockholm from 1963 to 1966. His many films include The Seventh Seal, Smiles of a Summer Night, Persona, The Virgin Spring, Through a Glass Darkly, Cries and Whispers, Scenes from a Marriage, Face to Face, Autumn Sonata, The Serpent’s Egg, From the Life of the Marionettes and Fanny and Alexander, winner of four Academy Awards. Ingmar Bergman has received many international awards and prizes for his films, including the Goethe Prize in 1976 and the Swedish Gold Medal in 1977. I When I was born in 1918, my mother had Spanish influenza. I was in a bad way and was baptized as a precaution at the hospital. One day the family was visited by the old house doctor, who looked at me and said: ‘He’s dying of under nourishment.’ My maternal grandmother took me with her to her summer house in Dalarna, and on the train journey, which in those days took a whole day; she fed me with sponge cake soaked in water. By the time we finally arrived, I was practically dead, but Grandmother managed to find a wet nurse — a kindly, fair-haired girl from a neighbouring village.
    [Show full text]
  • Retrospektive Ingrid Bergman N a M G R E B
    Retrospektive Ingrid Bergman n a m g r e B d i r g n I 11 A C N A L B A S A C Es mag der Mythos eines einzigen Filmes sein, dessen in dieser Besetzung mit ihr und Humphrey Bogart über - schwarzweiße klare Strahlkraft ungebrochen bis in die haupt nie gedreht worden wäre –, zeit ihres Lebens Gegenwart hinein wirkt und gemeinhin noch heute als immer sehr verwundert: »Während der Dreharbeiten erstes mit ihrem Namen verbunden wird: CASA - hatten wir absolut kein Vertrauen in den Film, weil das BLANCA (1942). Diese weltumspannende, zeitlos wir - Drehbuch so schlecht war. Es wurde ja auch Tag für Tag kende Liebesgeschichte um Rick und Ilsa, die sich in geschrieben. Nichts daran war klar, und wir wussten den Wirren des Zweiten Weltkriegs in der Stadt an der überhaupt nicht, wo es hinging. Ich wusste nicht ein - Nordküste Marokkos wiederbegegnen, hat längt selbst mal, welchen Mann ich wirklich lieben sollte. Bis zum ikonographischen Charakter erlangt. Das tröstliche Schluss wusste also niemand, wie der Film werden »Wir haben immer noch Paris« ist ebenso zum allbe - würde. Und dann, als alles geschnitten war, nach all kannten geflügelten Wort geworden wie das falsch den Schwierigkeiten und den Streitereien und dem Um - übersetzte »Ich seh dir in die Augen, Kleines!« (im Origi - schreiben – da kommt dieser absolut wunderschöne nal klingt das natürlich etwas anders: »Here’s looking at Film dabei heraus«, sagt sie einmal in einem ihrer selte - you, kid!«) und nicht zuletzt »Das ist der Beginn einer neren Fernsehinterviews der CBC im Jahr 1971, selbst wunderbaren Freundschaft«.
    [Show full text]
  • Fredrik Gustafsson Phd Thesis
    HASSE EKMAN : A QUESTION OF AUTHORSHIP IN A NATIONAL CONTEXT Fredrik Gustafsson A Thesis Submitted for the Degree of PhD at the University of St Andrews 2013 Full metadata for this item is available in St Andrews Research Repository at: http://research-repository.st-andrews.ac.uk/ Please use this identifier to cite or link to this item: http://hdl.handle.net/10023/3421 This item is protected by original copyright Hasse Ekman – a Question of Authorship in a National Context Fredrik Gustafsson 1. Candidate’s declarations: I, Fredrik Gustafsson, hereby certify that this thesis, which is approximately 70 000 words in length, has been written by me, that it is the record of work carried out by me and that it has not been submitted in any previous application for a higher degree. I was admitted as a research student in September, 2009 and as a candidate for the degree of PhD in September, 2009; the higher study for which this is a record was carried out in the University of St Andrews between 2009 and 2012. (If you received assistance in writing from anyone other than your supervisor/s): I, …..., received assistance in the writing of this thesis in respect of [language, grammar, spelling or syntax], which was provided by …… Date ……… signature of candidate ……… 2. Supervisor’s declaration: I hereby certify that the candidate has fulfilled the conditions of the Resolution and Regulations appropriate for the degree of PhD in the University of St Andrews and that the candidate is qualified to submit this thesis in application for that degree.
    [Show full text]
  • Tore Svennberg Han Kom Till August Lindbergs Resande Tea- Statens Musikverk Tersällskap
    svennberg, tore 567 småningom bli en modell även för andra konferensbidrag av honom tryckt 1982. Via LIBRIS länder. har påträffats en rapport av honom från en konfe- Vid 65 års ålder avgick S som VD för rens om atomenergins fredliga användning i Genève SKBF. Han hade då först spelat en avgö- i augusti 1955 (publicerad i Svenska vattenkraftför- eningens publikationer 457=1956:1). rande roll för att utvinna svenskt uran, därefter haft ett övergripande ansvar för Källor o litt: W Agrell, Svenska förintelsevapen landets uranimport och slutligen samord- (2002); J Anshelm, Från energiresurs till kvittbliv- nat arbetet med att utveckla ett system för ningsproblem: frågan om kärnavfallets hantering i slutförvaring av det utbrända kärnbränslet. det offentliga samtalet i Sverige, 1950–2002 (2006); B Berglund, Nytt förslag i energidebatten (DN 16 jan Tryckta arbeten (egna verk): Råvaror för framtida 1975); T Jonter, Kärnvapenforskning i Sverige: sam- atomkraft. Föredrag av E S. [Omslag.] Uppsala arbetet mellan civil och militär forskning, 1947–1972 1956. (Almqvist & Wiksell). S [16]–42, ill. (Med- (2002); S Leijonhufvud, (Parentes?: en historia om delanden från Svenska gruvföreningen, 76). [Ingår svensk kärnkraft (1994); E Strandell, Uran ur skif- även i: Aktuellt om atomkraft. Föredrag av H Bry- fer: Ranstadverket: 40 års utveckling av processer nielsson. Råvaror för framtida atomkraft. Föredrag för utvinning av uran ur mellansvenska alunskiffrar av E S. Jämte diskussionsinlägg vid Svenska gruv- (1998); Väd. – Nekr i SvD 22 okt 2014. föreningens årssammanträde. [Omslag.] Uppsala 1956. (Almqvist & Wiksell). 52 s, ill. (Meddelanden Arne Kaijser från Svenska gruvföreningen, 76). S:s föredrag åter- ges även i denna version på s [16]–42.
    [Show full text]