Tilda Maria Forselius God Dag, Min Läsare!
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
god dag, min läsare! tilda maria forselius God dag, min läsare! bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730–1773 Denna bok bygger på författarens doktorsavhandling i litteraturvetenskap, God dag, min läsare! Bland berättare, brevskrivare, boktryckare och andra bidragsgivare i tidig svensk veckopress 1730–1773, som lades fram vid Göte- borgs universitet 2013. Inför denna förlagsutgåva har skrivfel rättats och vissa resonemang utvecklats. Antalet illustrationer har också utökats. Projektets genomförande har biståtts med stipendier ur Ridderstads stiftelse för historisk grafisk forskning samt Karl och Betty Warburgs fond. Boken ges ut med ekonomiskt stöd av Ridderstads stiftelse för historisk gra- fisk forskning. eureka ellerströms akademiska nr. 42 © Tilda Maria Forselius och ellerströms förlag 2015 Omslagsbild Portrait de Mademoiselle Jacquet, pastell av Jean-Etienne Liotard omkring 1750 Omslag och grafisk form Erik Magntorn Tryck InPrint, Riga, Lettland 2015 isbn 978-91-7247-365-2 Innehåll 1. inledning 9 Genrens grogrund och brevmaterialet 12 Maktperspektiv på tiden och medierna 15 Remediering och diskurs 17 Tidigare forskning 19 Metod och uppläggning 22 2. tilltal med maktanspråk förorden i Sedolärande Mercurius och Then Swänska Argus 25 Sedolärande Mercurius företal 26 Spectator-genrens uppkomst 28 Spridningen i Europa 29 Pressammanhanget i Sverige 31 Then Swänska Argus ”Förspråk” 37 Arket kan liksom läsaren förbättras 39 Läsarkonstruktioner 41 Teorier om genren som politik 42 Makt som disciplinering 45 Normalisering av kön 48 Läsarens betydelse 49 3. ett maskineri av aktörer om tryckare, bokhandlare, läsare och skrivare 51 Tryckerier på en marknad 52 Schneiders tryckeri 54 Bokhandlare Lochner 55 Återhämtning i Stockholm 57 Gynnade läsare 60 Läskunnigheten i Sverige på 1700-talet 61 Riksdagsmötena i Stockholm 63 Konsten att skriva brev 64 Vittra idrotter 67 5 4. förklädda frispråkare reflektioner om anonymitetens och censurens betydelse 71 Censuren lika gammal som trycket 72 Ingen ändring av lagstiftningen på 1730-talet 74 Censorns dubbla roller 76 Ord från underjorden och andra exotiska platser 79 Dolda skribenter, främmande händer 82 Vad anonymiteten betyder för läsningen 84 Faktiska demaskeringar och fortsatta karriärer 87 5. lyx, bildning, struntprat och dryckenskap berättelser om kaffehusen 91 Habermas och den borgerliga ordningen 93 Kaffet kommer till Sverige 94 Kaffekokare och kaffehus 97 Politiska samtal och nyhetsspridning 98 Spelande och brännvinsdrickande 100 Kaffehusen i de moraliska veckoskrifterna 104 Kritik av slösaktig konsumtion 105 Talandets makt och tryckets 108 Avståndstagandet rymmer ett mått av fascination 111 6. nyheter med posten tryckta och handskrivna tidningar och deras läsare 113 Brevs betydelse som nyhetsförmedling 114 Handskrivna tidningar 115 Madame Insenstiernas tidningar 118 Skillnader och likheter 121 Läsarintresset 126 Ett bruksimperium i norra Uppland 128 7. ”…af en obekant hand” brev som artikelform i genren på 1730-talet 131 Brevens kontext och samtalets betydelse 132 Inbjudningar och svar 134 6 Problem i tidigare forskning 135 Tre paraplybegrepp 138 Huvuddrag i brevanvändningen 140 Leken med koderna 143 8. handel och vandel brev i Sedolärande Mercurius och Then Swänska Argus 145 Ett nationalekonomiskt tema växer fram 146 Talet om brev, avgränsningar och prioriteringar 148 Ekonomi och moral 150 En förändrad berättarroll 152 Argus och kvinnorna 153 Fru Kättia, Herr Tålamod och ”Jag förblifwer x.” 155 Brevets makt 157 En fru att skämmas för och Lisa Husbonde 159 Äktenskap på kryckor 162 Den föreställda gemenskapen 165 9. frågan om ”brefs gränsor” en skriftkamp i och kring Bref Om Blandade Ämnen 169 Seriöst och monologiskt 172 Satiriska svarsbrev 175 Retorikskiftet 178 Språkets naturlighet 180 Brev i det allmännas tjänst 182 Läsarintresset 184 10. i känslans tecken Brefwäxling 187 En komplicerad konstruktion 190 Välgörarens makt 192 Vänskap mellan kvinnor och breven till dottern 197 Att få något gjort genom att skriva 200 Subjektets uttryck 203 Kroppen i romanen 206 Tecken för tystnad och extas 208 7 11. avslutande ord 211 Förutsättningarna på 1730-talet 212 Brevmaterialets former och funktioner 214 Tendenser över tid 215 Några slutsatser 216 tackord 219 english summary 221 bibliografiska och biografiska notiser 237 noter 243 källor och litteratur 295 bildkällor 317 index över personnamn och periodiska publikationer 319 8 1. Inledning Den 9 juni 1730, en tisdag i början av en ovanligt varm sommar, kunde ny- fikna läsare i Stockholm stifta bekantskap med en ny företeelse. Det första numret av Sedolärande Mercurius fanns då till salu i Lochners boklåda på Stora Nygatan för ”2. öre Sölfwermynt”.1 Jämfört med många av de vackert inbundna böcker på tyska, franska och latin som salufördes i boklådan var det en oansenlig trycksak. Den var i så kallat kvartoformat – ungefär så stor som A5 – och saknade omslag. De åtta sidorna, gjorda av fint lumppapper, vägde inte mycket i handen.2 Titelbladet pryddes av ett träsnitt på en beving- ad Mercurius och textinnehållet bestod av en enda essä, satt i frakturstil, om ”den knorriga oförnöjsamheten”.3 I själva verket var det ett djärvt experiment som började här. Sedolärande Mercurius är det första exemplet på en svensk veckoskrift i den så kallade Spectator-genren. Med genren kom nya aspekter till svensk periodisk press: ett förbindligt tilltal, ett moraliskt vägledande innehåll och, framför allt, en ambition att roa och samspela med läsekretsen. I Sedolärande Mercurius 72 nummer, utgivna veckovis fram till oktober 1731, berättades det om laster och dygder, ofta satiriskt och utifrån ’fallstudier’ från vardagslivet. Läsaren tilltalades som ett ”du” och förväntades hjälpa till i det förbättrande uppsåtet. Förutom att läsa och lära av det sedelärande innehållet kunde läsaren bidra genom att själv bli skribent. Om någon ”af kiärlek til sine Landsmän wille ut- arbeta och i dagsliuset utgifwa någon Moralisk Discours” kunde denne sända sitt bidrag till Lochners boklåda, så skulle det ”wid tjänligit tilfälle införas”, heter det i en särskild inbjudan.4 Även om genren var ny på svenska, fanns det flera föregångare i andra länder. De mest kända är The Tatler och The Spectator som utkom i London 1709–1712. I dem formulerades avsikten att förändra de samtida sederna i civiliserande riktning och att göra det med kvickhet och humor. Läsarnas 9 Det första numret av Sedolärande Mercurius utkom 9 juni 1730. beteende skulle påverkas med skildringar i lättsam, satirisk form. Essäer med rapporter från olika London-miljöer och brev från läsarna fyllde numren. The Tatler och The Spectator fick redan under utgivningstiden en stor läsekrets, inte bara i England utan även i andra länder i Europa. Snart kom efterföljare på andra modersmål. 1730, när Sedolärande Mercurius anslöt sig till genrens föresatser och stil, fanns liknande publikationer redan i Holland, Frankrike, Tyskland, Italien.5 10 Vilka som stod bakom det svenska initiativet framgick inte av det första numret och inte heller av något av de följande. I linje med tidens sed och genrens konventioner publicerades Sedolärande Mercurius anonymt. Bakom masken dolde sig två unga kanslister, bröderna Carl Carlsson (1703–1761) och Edvard Carlsson (1704–1767) – båda senare adlade Carleson.6 De lånade, översatte och bearbetade essäer ur brittiska, holländska och tyska föregånga- re.7 Exempelvis hade essän i det första numret, om oförnöjsamhet, en förlaga i den tyska veckoskriften Der Patriot.8 Carl och Edvard Carlsson skrev också en del artiklar själva och fick så småningom, att döma av hur material presen- teras, in en del bidrag från läsekretsen. Sedolärande Mercurius tycks ha blivit ett lyckosamt åtagande.9 Hur stor upplagan var finns det inga bevarade uppgifter om, men utgivningstiden är ett tecken på framgång. Enligt redaktörerna blev den längre än de hade räknat med från början, och den förklaring som ges är att de ville ge plats åt läsarnas bidrag. Efter 48 nummer sägs det att det är de ”Correspondencer, som nu nyligen til [Mercurius] inkommit” som utgör skälet till att utgivning- en skulle fortsätta. Mercurius kunde inte, som det heter, låta detta material ”giömmas hos sig”; en sista del om 24 nummer var därför att vänta.10 Oavsett om denna förklaring överensstämde med verkliga omständigheter eller ej är det den bild som redaktörerna gav sina läsare. Att Sedolärande Mercurius blev uppskattad märks också på att den in- spirerade till efterföljd. Snart kom nya publikationer med liknande ambi- tioner och kännetecken. Från december 1732 och två år framåt publicerades Then Swänska Argus med Olof Dalin [senare: von Dalin] (1708–1763) som anonym huvudskribent och redaktör, och innan decenniet var över utgavs ytterligare sju periodiska skrifter i samma anda: Den Philosophiske Mercurius (1734), Den Swenske Patrioten (1735), Skuggan Af den döda Argus (1735), Samtal emellan Argi Skugga och en obekant Fruentimbers Skugga (1738), Thet Swenske Nitet (1738), Tanckar öfwer Den Swenska Œconomien (1738) och Then Swenska Sanningen (1739–40).11 Samtliga trycktes i Stockholm och publicerades utan att vare sig redaktörers eller skribenters namn angavs. Samtliga erbjöds för ”subskribering”, det vill säga prenumeration, och flera av dem salufördes även som lösnummer i någon lokal boklåda i Stockholm. Därtill utkom översätt- ningsarbetet Den Engelske Spectator (1734–1735), flera mindre följdskrifter och ett par snart avstannade utgivningsförsök.12 Så bildades en markant svensk sidogren