I fablernas nät

En översättningsvetenskaplig uppsats om att undertexta nederländsk satir till svenska

Robin Lindqwister

Institutionen för svenska och flerspråkighet Tolk- och översättarinstitutet Examensarbete 15 hp Översättningsvetenskap Översättning – kandidatkurs 30 hp Vårterminen 2021 Handledare: Jan Pedersen Språkgranskare: Annika Johansson Examinator: Ulf Norberg English title: The online fable – a translation studies essay about subtitling Dutch satire into Swedish I fablernas nät

En översättningsvetenskaplig uppsats om att undertexta nederländsk satir till svenska

Robin Lindqwister

Sammanfattning

Denna kandidatuppsats består av en längre översättning i form av en undertextning från nederländska till svenska, samt en kommentar till översättningen. Källtexten utgörs av inslaget De online fabeltjesfuik (ordagrant ’fabelryssjan’) ur det nederländska satiriska nyhetsprogrammet . I kommentarsdelen beskrivs den teoretiska bakgrunden bakom den översättningsprincip och rangordning av översättningsprioriteringar som styrt undertextningsarbetet. Därefter behandlas ett urval av översättningsproblem samt strategierna för att lösa dem, med ett särskilt fokus på kulturella referenser och humor. Det största problemet utgörs dock i slutändan av översättningsformens egna begränsningar när det kommer till tid och utrymme, vilka styr alla andra översättningsval.

Abstract

This bachelor’s essay consists of a longer translation in the form of Dutch-to-Swedish subtitles, including a section commenting on the translation. The source text is made up of the segment De online fabeltjesfuik (literally ‘the fable fyke’) from the Dutch satirical news show Zondag met Lubach. The comment section describes the theoretical background behind the translation principle and the translation priorities which have guided the subtitling. Then a sample of translation problems along with the strategies used to solve them are presented, focusing on cultural references and humour. The largest issue remains the inherent limitations of subtitling as pertains to time and space, which influence all other translation choices made.

Nyckelord Översättning, undertexter, satir, humor, nederländska, svenska, kulturella referenser

Keywords Translation, subtitles, satire, humour, Dutch, Swedish, cultural references

Innehållsförteckning

1. Inledning ...... 1 1.1 Uppsatsens syfte ...... 1 1.2 Disposition ...... 2 2. Presentation av genre och källtext ...... 2 2.1 Programformat och historia ...... 2 2.2 De Fabeltjesfuik ...... 3 2.2.1 Sammanfattning av källtexten ...... 4 2.2.2 Översättningsproblem i källtexten ...... 5 3. Teori och metod ...... 5 3.1 Undertextning som översättningsform ...... 6 3.2 Normer och konventioner ...... 7 3.3 Kulturella referenser ...... 8 3.4 Undertextning av humor ...... 9 3.5 Översättningsprincip ...... 10 4. Källtext och måltext ...... 11 5. Kommentar ...... 12 5.1 Översättning av humor ...... 12 5.1.1 Intertextuell referens till skämt ...... 12 5.1.2 Humoristisk referens till känd person ...... 13 5.1.3 Komprimering av längre skämt ...... 14 5.2 Översättning av kulturella referenser ...... 15 5.2.1 Intertextuell referens ...... 15 5.2.2 Referens till känd person ...... 15 5.2.3 Referens till politiskt parti ...... 16 6. Avslutande diskussion ...... 17 Källförteckning ...... 19

1. Inledning

Denna kandidatuppsats består av en längre översättning i form av en undertextning samt en översättningsteoretisk kommentar och analys som behandlar de problem som uppstått under arbetets gång, samt strategierna för att lösa dem. Till uppsatsen hör också en presentation av källtexten och dess genre, kontext och bakgrund samt den översättningsprincip som själva översättningen har utgått ifrån. Denna uppsats riktar sig främst till översättare med ett intresse för problematiken som undertextning erbjuder, samt mer generellt de som är intresserade av översättning från nederländska till svenska och i synnerhet översättning av nederländsk populärkultur.

Källtexten (hädanefter KT) för uppsatsen utgörs av det ca. 23-minuter långa segmentet De Fabeltjesfuik (ordagrant ’fabelryssjan’), hämtat från avsnitt 5 av den 12:e säsongen av det nederländska satiriska nyhetsprogrammet Zondag met Lubach (’söndag med Lubach’, hädanefter ZML). Formatet är inte okänt i Sverige, med både inhemska och importerade motsvarigheter, men översatta tv-program från Nederländerna är knappast vanliga på svenska. Ett av mina syften med undertextningen är att försöka föra målgruppen (se avsnitt 1.1) närmare den nederländska kulturen. Valet av just ett avsnitt av ZML som KT beror på programmets av mig bedömda utmärkta funktion som inkörsport till den nederländska kulturen samt samhällets realia, vilket inte kan påstås höra till allmänbildningen i Sverige. ZML är dessutom flerfaldigt prisbelönt i sitt hemland och har haft höga tittarsiffror, vilket kan vara en indikation på att KT håller en viss kvalitetsnivå. Då formatet är bekant kan det även vara lättare för svenska tittare att ta till sig av innehållet.

1.1 Uppsatsens syfte

Målet med kandidatuppsatsen är att i enlighet med min valda översättningsprincip förse segmentet De Fabeltjesfuik med svensk undertextning, vilket inbegriper segmentering, tidkodning och översättning. På så sätt fördjupas mina kunskaper och färdigheter inom ämnet. I samband med detta analyserar jag de val jag gjort under själva översättningen och kategoriserar dem enligt Pedersens kategorier över strategier för överföring av kulturella referenser (se avsnitt 3.3), samt undersöker hur undertextningens inneboende begränsningar påverkat översättningsarbetet. Målgruppen för översättningen är en svensk tittare av public service-tv som intresserar sig för internationell politik, gärna paketerat på ett humoristiskt sätt. I och med att den tilltänkta målgruppen liknar den som tillhör KT så utgår översättningen ifrån en viss nivå av allmänbildning när det kommer till politiska och samhällsvetenskapliga termer.

1

Uppsatsen har även ett vetenskapligt utforskande syfte, då väldigt lite nederländsk media av det här slaget blir översatt till svenska. Därför kan min översättning hjälpa till att belysa de särskilda problem som undertextning av den här formen av tv-underhållning erbjuder och förhoppningsvis inspirera till vidare forskning och arbete på området.

1.2 Disposition

Efter detta inledande avsnitt 1 så presenteras i avsnitt 2 källtexten och dess bakgrund, inklusive skaparen , källkulturen och genren samt en genomgång av innehållet i KT. Avsnitt 3 beskriver undertextningen som översättningsform (avsnitt 3.1) inklusive den teoretiska grund uppsatsen vilar på, samt min genomgående översättningsprincip (avsnitt 3.5). Därefter följer avsnitt 4 som innehåller KT och MT. De översättningsproblem som uppstått under översättningen, samt de strategier som använts för att lösa dem, analyseras sedan i kommentarsdelen i avsnitt 5, med fokus på de etablerade problemområdena (se avsnitt 2.2.1) kring överföring av humor och kulturspecifika begrepp. Avslutningsvis sammanfattas och diskuteras resultatet av översättningen i avsnitt 6.

2. Presentation av genre och källtext

2.1 Programformat och historia

ZML är ett satiriskt nyhetsprogram som leds av programledaren Arjen Lubach, producerat av programbolaget VPRO (Vrijzinnig Protestantse Radio Omroep, ungefär ’frisinnat protestantiskt radio- och tv-bolag’) och sänt på public service-kanalen NPO 3 sedan 2014. Public service-tv i Nederländerna skiljer sig ifrån den svenska formen, där det traditionellt funnits två kanaler som båda legat under samma produktionsbolag, SVT. I Nederländerna produceras snarare programmen av olika intresseorganisationer som var och en riktar sig till specifika delar av befolkningen. Detta grundar sig i det historiska nederländska systemet verzuiling (’pelarisering’), där samhället delades upp i så kallade ”pelare” bestående av olika sociopolitiska och religiösa grupper (Nationalencyklopedin), med korresponderande radio- och tv-kanaler, tidningar och politiska partier för de olika grupperna. Ivo Nieuwenhuis argumenterar (2018:5–6) för att denna uppdelning i separata produktionsbolag med olika målgrupper gynnat satiren i Nederländerna. Detta då de nederländska bolagen inte behövde anpassa sig till en så bred och allmän publik som möjligt utan kunde istället vinna tittare genom att vara frispråkiga, vilket kan beskrivas som en tillåtande miljö för just satiriska nyhetsprogram.

2

Genren satiriskt nyhetsprogram fick sitt internationella genombrott med The Daily Show with Jon Stewart (1999–2015), som har beskrivits som ”both comic performance and sociopolitical critique that collapses the distinctions between news, politics, and entertainment.” (Morreale 2009: 105) ZML, och nutida motsvarigheter som Last Week Tonight with John Oliver, fungerar på samma sätt, där en programledare presenterar aktuella nyheter och driver sociopolitiska frågor på ett humoristiskt sätt. Formatet är heller inte okänt i Sverige, med SVT-sända Svenska nyheter. ZML var under sin 12:e säsong det femte mest sedda programmet på nederländsk tv (Stichting Kijkonderzoek 2020) och vann 2016 det prestigefyllda priset Zilveren Nipkowschijf, samt blev 2017 framröstat till årets bästa nederländska tv-program. Samma år nådde ZML även en global publik, då segmentet America First – The Second fick stor spridning på Internet med miljontals visningar.

2.2 De Fabeltjesfuik

Källtexten till översättningen är hämtad ifrån segmentet De Fabeltjesfuik ur det femte avsnittet av ZML:s 12:e säsong. I segmentet tar Lubach upp olika konspirationsteorier, kring huvudämnena politisk korruption och covid-19, samt driver en hypotes om att dessa teorier får större spridning med hjälp av sociala medier, i synnerhet YouTube och Facebook. Detta illustreras av titelns fabeltjesfuik, vilket består av orden fabeltje (’fabel’, något påhittat) och fuik (’ryssja’, en fälla bestående av nät). Konceptet representeras i avsnittet av en illustration av just en sådan ryssja, fylld med logotyperna till stora sociala medieplattformar (se bild 1). Utöver tidigare nämnda YouTube och Facebook syns även Twitter och Instagram, vilket ska illustrera hur användare av dessa plattformar, likt fiskar i en ryssja, luras in i en fälla som de sedan fastnar i. Titeln fungerar, utöver sin metaforiska funktion, även som en intertextuell kulturell referens till det populära nederländska barnprogrammet De Fabeltjeskrant (ungefär ’fabeltidningen’), som visades i Sverige under titeln ”Fablernas värld”. ZML förstärker också referensen med en logotyp formgiven på ett sätt som liknar den hos De Fabeltjeskrant. Båda logotyper har exempelvis blå text mot en vit bakgrund och med en orange kontur, samt orange färg på den inledande versalen i ordet fabeltje (se bild 1 och 2). Se avsnitt 5.2.1 för vidare kommentar på hur denna referens påverkade mina val som översättare i undertextningsarbetet.

3

Bild 1: logotypen till De Fabeltjesfuik (Zondag met Lubach 2020)

Bild 2: logotypen till De Fabeltjeskrant (www.defabeltjeskrant.com)

2.2.1 Sammanfattning av källtexten

Lubach inleder med att presentera hur myndigheter och politiker varnar för en ökande misstro mot auktoriteter som regeringen och forskare, vilket yttrar sig i konfrontationer med och dödshot mot politiker och journalister. Denna ökande misstro påstås vara kopplad till konspirationsteorier av amerikansk förlaga, som förstärkts eller åtminstone fått en ny dimension under den då pågående coronapandemin. Exempel på teman som lyfts är anklagelser om att en upplevd elit är djävulsdyrkande pedofiler, ifrågasättande av 11 september-attackerna, idéer om att coronapandemin utnyttjas för att kontrollera mänskligheten med hjälp av ett hjärntvättande chip i vaccinet samt spekulationer kring rimligheten i att mörda den nederländska premiärministern. Genomgående liknar Lubach utvecklingen med att människor börjar uppleva olika verkligheter.

4

Lubach fortsätter med att demonstrera hur dessa idéer dels blir grövre och grövre, dels får större och större spridning genom de stora sociala medieplattformarna, vilka han anklagar för att ha möjliggjort denna radikalisering genom sin reklamdrivna intäktsmodell. Avslutningsvis uppmanar han dem att lösa problemet (fiks de fuik, ordagrant ’fixa ryssjan’).

2.2.2 Översättningsproblem i källtexten

Efter en genomgång av källtexten kan man identifiera de särskilda problemområden som just denna KT erbjuder. Först och främst är KT ett humorprogram, det vill säga en huvudsaklig funktion hos KT är att vara rolig (se avsnitt 3.4). De humoristiska inslagen består i regel av verbala skämt, alltså inte endast fysisk (och därmed visuell) humor, vilken kräver mindre eller ingen översättning. Som Nieuwenhuis konstaterar (2018: 9) så kommer skämten tätt i ett avsnitt av ZML och den höga skämtdensiteten bidrar till en genomgående skämtsam stämning. Lubach pratar dessutom generellt väldigt fort, vilket är en utmaning när det kommer till teckenbegränsning (se avsnitt 3.2). Att skämten, som kan vara kopplade till flera nivåer av KT:s innehåll (se avsnitt 3.4), är så integrerade och kommer så tätt innebär att humorn sällan helt kan separeras ifrån resten av innehållet. På så sätt får varje uttalande i KT bedömas utifrån om dess huvudsakliga funktion är humor eller information, med anpassad undertextning därefter.

Utöver överföring av humor så är närvaron av ett stort antal kulturella referenser (se avsnitt 3.3) i KT påfallande. Några exempel är namn och titlar på nederländska offentliga personer, myndigheter och politiska partier, mer eller mindre explicita hänvisningar till nederländsk kultur som etablerade tv- program eller allmänt kända sketcher. Dessa måste på grund av undertextningens begränsningar (se avsnitt 3.1) vara begripliga för målgruppen under undertextens exponeringstid, samt bedömas utifrån om referensens funktion är huvudsakligen informativ eller humoristisk. Detta påverkar på vilket sätt referenserna bearbetas i undertexten, vilket tas upp i min översättningsprincip i avsnitt 3.5.

3. Teori och metod

I detta avsnitt går jag igenom uppsatsens teoretiska förankring. Inledningsvis presenteras själva översättningsformen undertextning, inklusive dess förutsättningar och begränsningar (se avsnitt 3.1), därefter de normer och konventioner som jag har förhållit mig till som undertextare (se avsnitt 3.2). I avsnitt 3.3 presenteras Pedersens kategorier och strategier kring översättning av kulturella referenser. Därefter följer en problematisering av humoröversättning inom undertextning (se avsnitt 3.4) och avslutningsvis sammanfattas hur den genomgångna teoretiska förankringen påverkat undertextningsarbetet i en presentation av min genomgående översättningsprincip (se avsnitt 3.5).

5

3.1 Undertextning som översättningsform

Undertextning kan generellt beskrivas som en översättningsform där en eller två rader av skriven text, positionerade längst ner i bild, presenterar innehållet i talad dialog, verbala element som syns i bild samt andra inslag på ljudspåret som sånger (Díaz Cintas & Remael 2014:8–9). Denna definition stämmer relativt väl ihop med den reellt existerande undertextningen som de flesta tittare kommer i kontakt med på film och tv men den kräver ett visst förtydligande. Undertexter behöver per definition inte vara en form av översättning, åtminstone inte en mellanspråklig sådan, då inomspråklig undertextning kan användas på olika sätt för bl.a. personer med nedsatt hörsel eller andraspråksinlärare. Mellanspråklig översättning behöver dessutom inte nödvändigtvis ske till ett målspråk (MS) utan två språk kan samsas om utrymmet, som hos exempelvis nederländska och franska i Belgien eller finska och svenska i Finland (2014: 16). Samtidigt behöver undertexten teoretiskt sett inte heller vara begränsad till vare sig en- eller tvåradingar eller till underdelen av bilden. Ett vanligt exempel är japanska undertexter som kan placeras i bildens högerkant (2014: 8–9). Gottlieb (2001: 16) använder en mer exakt definition:

A. Prepared communication B. using written language C. acting as an additive D. and synchronous semiotic channel, E. as part of a transient F. and polysemiotic text.

Här särskiljer Gottlieb undertextning från andra former av översättning. Undertextning är förberedd (A), vilket särskiljer den från simultantolkning. Den skiljer sig även från dubbning då den är både skriftlig (B) och additiv (C), vilket också särskiljer undertextning från skönlitterär översättning då undertextning aldrig ersätter källtexten utan fungerar parallellt med den. (D) och (E) beskriver hur undertextning är synkron och tidsbunden, vilket skiljer den från andra former av skriftlig översättning, och avslutningsvis arbetar undertextning alltid med en polysemiotisk källtext (F). Detta innebär med andra ord att undertextning, liksom dubbning och voice-over, klassas som medieöversättning (audiovisual translation, hädanefter AVT), det vill säga att ett stycke undertextad media kommunicerar genom både verbal och icke-verbal bild och ljud. Gottlieb utvecklar även beskrivningen ”diagonal översättning” (2001: 17) för att beskriva mellanspråklig undertextnings unika egenskap att inte endast byta språk utan även byta modus, från talad till skriftlig kommunikation. I Gottliebs modell rör sig både tolkning och litterär översättning endast längs x-axeln från källspråk (KS) till MS medan ren transkription håller sig till endast y-axeln, det vill säga från skriftligt till talat inom samma språk. Nämnas bör dock att punkt A i Gottliebs definition inte tar hänsyn till direkttextning (Pedersen 2011: 9), vilken inte är förberedd.

6

Dessa särskilda och i vissa fall unika egenskaper hos undertextning erbjuder på samma sätt egna förutsättningar och begränsningar. Först och främst beskriver Gottlieb (2001: 19) hur undertextning i en diagonal rörelse ifrån talad till skriftlig kommunikation måste omvandla det lösare talspråket till mer strikt skriftspråk. Kännetecknande för spontant tal är annars omtag, tvekljud, oavslutade meningar och pauser (2001: 18), vilka alla skulle försvåra läsningen avsevärt om de konsekvent överfördes i undertexter. En viss nivå av redigering är alltså nödvändig i och med den semiotiska växlingen mellan modus. Därutöver är de två största faktorerna att ha i åtanke som översättare vad gäller undertextning begränsningar inom tid och utrymme (Pedersen 2011: 19). Utrymmet har att göra med att en rad undertext har ett begränsat utrymme och normen är att endast använda maximalt två rader (se punkt 3.2). Därför är antalet tecken (inklusive skiljetecken och blanksteg) av större vikt inom undertextning än antalet ord i sig. Detta hör i sin tur ihop med tidsbegränsningen, som känns igen från Gottliebs punkter D och E, det vill säga att undertexten bör överensstämma i tid med uttalandet som undertextas. En undertext måste alltså vara tillräckligt kort för att få plats inom två rader och samtidigt ha en exponeringstid som stämmer med ljudspåret. Ännu en begränsande faktor är Gottliebs punkt C, det vill säga att undertextning endast lägger till, så att översättningen presenteras samtidigt som KT. Denna faktor har gjort att Díaz Cintas och Remael beskrivit undertextning som en ”sårbar” form av översättning (2014: 55). Till skillnad från litterär översättning, där MT helt ersätter KT, eller dubbning, där MT ersätter ljudspåret, så riskerar undertextningen alltid att ”krocka” med antingen det visuella innehållet eller dialogen i KT. En undertextare bör exempelvis inte översätta ett nekande svar med ett ”ja” om tittaren samtidigt kan se att talaren skakar på huvudet. På samma sätt kan en upplevd diskrepans infinna sig när tittaren förstår tillräckligt mycket av källspråket (KS) för att upptäcka avvikelser i undertexten. Detta problem kan förvärras när KS är engelska eller besläktat med målspråket (MS) (2014: 57), vilket är fallet med källtexten för denna uppsats, då båda språk är germanska språk.

3.2 Normer och konventioner

Inom undertextningen existerar en uppsjö av olika normer och konventioner, som ibland står i konflikt med varandra. Exempelvis kan standarden för vad som är en accepterad mängd tecken per rad skilja sig drastiskt mellan olika länder eller olika medier, som mellan film på bio, tv-program och media producerad för en streamingtjänst. På så sätt passar studiet av medieöversättning, inklusive undertextning, väl inom Tourys paradigm av deskriptiv översättningsvetenskap (DTS) och dess fokus på översättning som en normbaserad verksamhet (Toury 2012). Detta då DTS, som namnet antyder, inte arbetar preskriptivt eller efter förutfattade kvalitativa regler utan snarare genom att observera relationer mellan befintliga käll- och måltexter, ofta i parallellställda kombinationer. Utifrån relationen

7 däremellan kan översättarens strategier utrönas samt generaliseringar, och så småningom normer, formuleras (Pedersen 2011: 27).

I Sverige formulerade fackklubben Medietextarna, i samråd med bl.a. Språkrådet, privata språkföretag och forskare, dokumentet Riktlinjer för undertextning i Sverige. Med utgångspunkt från etablerade lösningar och normer är syftet att vägleda både yrkesverksamma undertextare som deras arbetsgivare och på så sätt upprätthålla en konsekvent standard (Medietextarna 2020). Som Pedersen poängterar (2011: 12) så behöver en undertextare i sitt yrkesutövande göra så mycket mer än ”endast” översätta, bland annat koda in- och uttider för varje textsegment i synkroni med den talade dialogen och redigera den översatta texten så att den passar sagda textsegment. Just detta undertextningshantverk försöker Medietextarnas riktlinjer etablera en standard för. I och med mitt val att utforma MT efter Medietextarnas riktlinjer så följer undertextningen deras standard med maximalt 36 tecken per rad (characters per line, hädanefter cpl) och maximalt 12 tecken per sekund (characters per second, hädanefter cps), inklusive blanksteg och skiljetecken.

3.3 Kulturella referenser

Pedersen presenterar i sin bok Subtitling Norms for Television (2011) en taxonomi över en särskild sorts översättningsproblem, nämligen ECR:s eller extralinguistic cultural references (utomspråkliga kulturella referenser, hädanefter endast kulturella referenser). Kort sagt hänvisar kulturella referenser till personer, platser, institutioner, m.m. som en översättare inte nödvändigtvis är medveten om trots sina kunskaper i det relevanta källspråket (2011: 44), därav begreppet ”utomspråklig”. Följaktligen är dylika termer snarare bundna till en viss kultur än ett visst språk. En person från USA kan exempelvis uppleva problem med att identifiera och förstå platsnamn, titlar eller maträtter i engelskspråkig media från Sydafrika. På grund av de större svårigheterna associerade med kulturella referenser för undertextare, då de till skillnad från litterära översättare i regel inte har möjligheten att göra förklarande inlägg eller fotnoter, så presenterar Pedersen förslag på strategier för att lösa dessa problem (2011: 75). De är generellt sorterade mellan källspråks- och målspråksorienterade strategier:

• Källspråksorienterade: • Bibehållande • Specificering • Direktöversättning

8

• Målspråksorienterade: • Generalisering • Ersättning • Utelämnande

Utöver ovanstående strategier, och deras understrategier och varieteter, presenterar Pedersen även den mer administrativa strategin officiell ekvivalent (2011: 97), i de fall då en specifik referens redan har ett officiellt namn på MS. Pedersen lyfter exempelvis Donald Ducks svenska namn Kalle Anka (ibid) men ett annat relevant exempel är det tidigare nämnda De Fabeltjeskrant, som i Sverige är känt som ”Fablernas värld”. I en svensk kontext finns därmed redan en given och allmänt accepterad översättning. Se avsnitt 5.2 för exempel på och vidare diskussion av Pedersens strategier.

3.4 Undertextning av humor

Som Díaz Cintas och Remael (2021: 217) tar upp så är humor svårdefinierat. På samma gång som det är något universellt som alla människor delar är det samtidigt väldigt kultur- och språkbundet. Inte ens att locka till skratt, vilket man kan tänka sig vara dess mest fundamentala egenskap, går att låsa fast som humorns huvudfunktion, då humor även kan ha som syfte att såra eller kränka. Samtidigt kan humor som har syftet att vara rolig misslyckas, medan uttalanden eller situationer som inte alls är menade att locka till skratt kan göra det. Denna problematik gör inte heller en översättares, och i synnerhet inte en undertextares, arbete enklare. Först och främst kan humor som sagt vara väldigt kulturbundet vad gäller exempelvis ordvitsar eller idiom av olika slag (2020: 224) vilka sällan överlever överföringen från KT till MT, eller när det kommer till kulturella referenser (se avsnitt 3.3) som är okända i målkulturen. Som Pelsmaekers och Van Besien poängterar (2002: 245–246) så påverkar även undertextningens sårbarhet överföringen av humor, då sådana inslag i KT kan markeras på ett icke-verbalt sätt, med exempelvis markerade gester, miner, pauser eller tonfall. Därutöver är ZML inspelat inför en levande publik vilket innebär att de humoristiska inslagen ofta markeras med skratt, vilket en undertextare måste förhålla sig till.

Med de här problemen i åtanke, i kombination med undertextningens redan genomgångna allmänna begränsningar vad gäller tid och utrymme, så argumenterar Pedersen (2017: 218) för att det bästa en undertextare kan göra under de förutsättningarna är att fokusera på pragmatisk ekvivalens. Det vill säga att fokus alltid bör ligga på att överföra vad det är som kommuniceras framför vad som faktiskt sägs. För att återknyta till ämnet humor så är det som undertextare följaktligen fokus på att ett humoristiskt uttalande i KT motsvaras av ett dylikt i MT, snarare än att KT:s specifika ordval eller ens den specifika formen av humor (exempelvis ordvits, referens, osv.) återfinns i MT.

9

3.5 Översättningsprincip

Principiellt är min undertextning inriktad mot översättningens tilltänkta målgrupp, alltså en hypotetisk svensk tv-tittare med intresse för samhälle och politik, snarare än mot KT. För att utveckla principen på de olika problemområden som identifierades i källtextanalysen presenteras här en rangordning:

• Först och främst så förhåller jag mig till Medietextarnas Riktlinjer för undertextning när det kommer till själva undertextningshantverket, det vill säga svensk standard kring i huvudsak cps och cpl samt tidkodning och radbrytning (se avsnitt 3.2). Detta då undertextningens begränsningar i tid och utrymme påverkar och styr alla andra översättningsval så till den grad att de i sin tur blir obegripliga utan dem i åtanke.

• Därefter kommer jag att fokusera på att uppnå en pragmatisk ekvivalens när det kommer till överföringen av humor i KT. Det vill säga ett fokus på att överföra den humoristiska andemeningen som kommuniceras framför det semantiska innehållet. Typen av humor behöver dock inte korrespondera exakt; en ordvits i KT behöver nödvändigtvis inte bli en ordvits i MT.

• Den tredje punkten i prioritetsordningen kommer att vara ett fokus på att, med hjälp av Pedersens ovannämnda strategier, anpassa kulturella referenser i KT till målspråket på ett lämpligt sätt. Följaktligen kommer de mer målspråksorienterade strategierna (som utelämning, generalisering, m.fl.) prioriteras för att hantera kulturella referenser, vilket är konsekvent med den mer pragmatiska ekvivalensen som presenterades i föregående punkt. Däremot kan de källspråksorienterade strategierna inte helt uteslutas då en del av undertextningens syfte är att introducera nederländsk kultur och realia till tittaren.

10

4. Källtext och måltext

Se bilaga A för en transkription av källtextens dialog och bilaga B för måltextens undertext.

11

5. Kommentar

I detta avsnitt presenterar jag mina kommentarer på utvalda översättningsproblem som funnits i undertextningsarbetet, sorterade i kategorierna som identifierades under källtextanalysen (se avsnitt 2.2.1), det vill säga humor respektive kulturella referenser. Då humorn till stor del är integrerad i KT:s innehåll, vilket gör det komplicerat att helt särskilja humor och kulturella referenser i distinkta kategorier, så kommer avsnitt 5.1 behandla problem som har en huvudsaklig humoristisk funktion oavsett om de också innehåller en kulturell referens eller ej. Avsnitt 5.2 kommer följaktligen främst behandla kulturella referenser som inte används i kontexten av ett skämt.

Under samtliga punkter presenteras själva översättningsproblemet från KT (med tidsangivelse), en direktöversättning (DÖ) för begriplighetens skull samt min lösning hämtad ifrån MT (med segmentnummer från bilaga B). Alla exempel från MT är även formaterade med samma radbrytning som i själva undertexterna.

5.1 Översättning av humor

5.1.1 Intertextuell referens till skämt

I detta första exempel presenteras ett exempel på ett översättningsproblem där humorn i ett skämt bygger på en intertextuell kulturell referens till ett i källkulturen välkänt skämt, vad Pedersen kallar en ”monocultural ECR” (2011: 107–108). Svårigheten blir följaktligen att, med pragmatisk ekvivalens som mål, överföra skämtet till målkulturen och samtidigt ha i åtanke att den kulturella referensen som skämtet bygger på är helt okänd i målgruppen.

Kontexten i KT är att Lubach just presenterat hur konspirationsteoretiker i den nederländska staden Almelo klottrat ”we worden geregeerd door satanische pedofielen” (’vi styrs av sataniska pedofiler’) på gatan utanför stadshuset, vilket samtidigt illustreras i bild. Skämtet som sedan hänvisas till kommer från den nederländske komikern och kabaréartisten Herman Finkers (Besselink 2015). Skämtet lyder i original: ”Eén stoplicht springt op rood, een ander weer op groen, in Almelo is altijd wat te doen.” (ordagrant ’ett trafikljus blir rött, ett annat blir grönt igen, i Almelo finns alltid något att göra.’). Humorn bygger alltså på den ironiska kontrasten (Pelsmaekers & Van Besien 2002: 243) mellan vad som uttrycks (att det skulle finnas mycket att göra i Almelo) och exemplet som ges (att trafikljusen byter färg).

KT: Dat is Almelo nu, hè. ”Eén stoplicht springt op rood, een ander weer op groen, we worden geregeerd door satanische pedofielen.” (0:03:33) DÖ: Det är Almelo nu, va. ”Ett trafikljus blir rött, ett annat blir grönt igen, vi styrs av sataniska pedofiler.” MT: Bra kommunslogan.

12

”Almelo, sataniskt pedofilstyre.” (segment 55)

Lubach ersätter alltså den avslutande delen av det välkända skämtet med den klottrade texten, vilket skapar en humoristisk kontrast med originalet dels genom stilskillnaden, dels genom att bryta upp det förväntade rimmönstret. Då referensen är okänd i målkulturen valde jag strategin ersättning för att försöka skapa ett motsvarande humoristiskt uttalande på svenska, som fortfarande relaterade till ortsnamn, och inkorporerade den klottrade texten som nämns i KT. Jag valde att använda mig av det svenska kulturella konceptet kommunslogans (Språktidningen), vilka ofta kan vara humoristiska, som ”I love Hjo” eller ”Full fräs i Sotenäs”. Där en normal kommunslogan har som mål att vara inbjudande skapas en kontrast när Almelo istället beskrivs som styrt av sataniska pedofiler, vilket bryter mot en etablerad norm på samma sätt som skämtet i KT. Den klottrade texten behövde dock på grund av cps och cpl omformuleras till resultatet ovan.

5.1.2 Humoristisk referens till känd person

Ett annat översättningsproblem som uppstod var referenser till i KT kända personer, där skämtet i stort består av kontrasten mellan att en person känd från en kontext placeras i en annan. Skämtet i detta exempel följer direkt efter en intervju med den nederländska politikern Khadija Arib, då talman i parlamentets underhus, där hon beskriver hur parlamentsledamöter på grund av en ökad hotbild ibland fått välja andra utgångar efter möten. Lubach väljer då att tolka formuleringen ”andra utgångar” med att beskriva en fiktiv händelse där han påstår sig ha sett politikern Wouter Koolmees åla sig ut ur ett provbås på underklädesbutikskedjan Hunkemöller.

KT: Andere uitgangen? Dat verklaart wel waarom ik laatst Wouter Koolmees uit een pashokje van de Hunkemöller zag tijgeren. (0:01:06) DÖ: Andra utgångar? Det förklarar varför jag nyligen såg Wouter Koolmees åla sig ur ett provbås på Hunkemöller. MT: Andra utgångar? Det förklarar varför- jag såg socialministern krypa ur Hunkemöller. (segment 17–18)

Här återfinns alltså två kulturella referenser: dels politikern Wouter Koolmees, dels butikskedjan Hunkemöller. Hunkemöller är en nederländsk butikskedja men finns också etablerad över hela Sverige (www.hunkemoller.se), varför namnet kunde bibehållas. Alternativa lösningar hade kunnat vara att ersätta med en svensk motsvarighet (exempelvis Twilfit), vilket på grund av undertextningens sårbarhet hade kunnat skapa en diskrepans med det tydligt uttalade Hunkemöller, eller generalisera till ”underklädesbutiken”, vilket hade brutit mot antalet cps. Wouter Koolmees i sin tur är en nederländsk

13 regeringspolitiker och minister för departementet för sociale zaken en werkgelegenheid (’sociala frågor och sysselsättning’). Jag valde att ersätta hans namn med en generalisering, då jag uppfattade att det viktigaste i skämtet var den normbrytande diskrepansen mellan att placera en manlig person i maktställning i den komiska situationen att krypa ut ur ett provbås på en underklädesbutik som främst riktar sig till kvinnor, medan Koolmees som person inte är en central kulturell referens (Pedersen 2011: 111–112). Officiellt är Koolmees titel på svenska social- och arbetsmarknadsminister (Sveriges ambassad i Haag 2020: 6) men då dessa uppdrag i Sverige är uppdelade på två olika statsråd så valde jag det kortare ”socialminister”. Nämnas bör även att jag behövde ta hänsyn till Lubachs kroppsrörelser när det kom till att välja ett lämpligt rörelseverb, i det här fallet ”krypa”.

5.1.3 Komprimering av längre skämt

Utöver skämt som bygger på olika sorters referenser återfinns i KT även andra sorters humor. Kontexten för nästa exempel är hur videor med uppmärksamhetsväckande eller kontroversiella titlar får fler visningar på YouTube, vilka i sin tur rekommenderas till fler potentiella tittare av en algoritm. I detta sammanhang presenterar Lubach sedan ett fiktivt motsatsexempel med en titel som på ett humoristiskt sätt snarare stöter bort potentiella tittare. En del av humorn återfinns även i den för stilen väldigt långa titeln som Lubach presenterar väldigt fort, vilket skapar ytterligare en svårighet i undertextningen.

KT: En dan klik je natuurlijk daarop en niet op het saaie filmpje met als titel: ”We weten nog weinig van het virus maar het is er helaas wel – in drie uur uitgelegd door een timide promovendus met een irritant accent.” (0:11:24) DÖ: Och då klickar du naturligtvis på den och inte på det tråkiga klippet med titeln: ”Vi vet fortfarande lite om viruset men det är tyvärr här ändå – förklarat på tre timmar av en timid doktorand med en irriterande accent.” MT: Inte på den tråkiga: ”Mesig doktorand med jobbig röst säger inget nytt i tre timmar.” (segment 152–153)

Egenskaper som används för att göra titeln mindre attraktiv att se på är i tur och ordning bristen på ny informationen, en avskräckande videolängd och avslutningsvis hur innehållet framförs av en person som inte är lockande att lyssna på. Detta både genom den beskrivna talarens mindre förtroendeingivande akademiska titel och dennes personliga egenskaper. Dessa beskrivna huvudpunkter valde jag att bevara i min undertextning. På grund av begränsningarna i cps och cpl var dock en mer källtextinriktad överföring av den avskräckande långa titeln i KT omöjlig. Därför valde jag att försöka kompensera med mer kortfattade omformuleringar, exempelvis där hela den första meningen i KT-titeln summeras till ”säger inget nytt”.

14

5.2 Översättning av kulturella referenser

5.2.1 Intertextuell referens

En intertextuell kulturell referens som återkommer ett flertal gånger i KT är själva titeln på avsnittet, De Fabeltjesfuik. Namnet fungerar som en referens till De Fabeltjeskrant (”Fablernas värld” på svenska, se avsnitt 2.2) och gestaltas även av en logotyp i KT (se bild 1), som är medvetet inspirerad av De Fabeltjeskrant i färgval och typsnitt (se avsnitt 2.2 och bild 2). I detta fall måste alltså översättaren förhålla sig till en officiell ekvivalent på målspråket.

KT: Maar in die fabeltjesfuik heeft iedereen het idee dat ‘ie helemaal zelf kiest welk filmpje die gaat kijken. (0:13:41) DÖ: Men i den där fabelryssjan har alla uppfattningen att han helt själv väljer vilket klipp han vill titta på. MT: Men inuti fablernas nät tror alla att de själva styr vad de kollar på. (segment 180)

Till skillnad från den intertextuella referensen i avsnitt 5.1.1 är detta exempel inte helt bundet till källkulturen. Här bedömde jag följaktligen att referensen var tillräckligt välkänd i målkulturen för att behöva tas i beaktande. På grund av detta var utgångspunkten i min strategi att utgå ifrån den officiella ekvivalenten ”Fablernas värld”. Förledet fabeltjes- motsvaras i den svenska versionen av ”fablernas” medan den andra delen av termen, fuik, ersätter förlagans krant (’tidning’). Fuik betyder ’ryssja’, en sorts fiskredskap bestående av en nätpåse (Svenska Akademiens ordbok). Här bedömde jag att det svenska ordet inte tillhörde allmänt språkbruk, vilket föranledde en generalisering till ”nät”, som i svenskan har tydligare konnotationer till att fastna än ”ryssja”. ”Nät” skapar även en vokalisk assonans (Nationalencyklopedin) med den svenska officiella ekvivalentens ”värld” och består dessutom av hälften så många tecken som det mer ordagranna alternativet ”ryssja”.

5.2.2 Referens till känd person

Ett återkommande problem i KT (se avsnitt 5.1.2) är referenser till kända personer från källkulturen, i detta exempel med en mindre renodlat humoristisk funktion. Kontexten är att Lubach just har beskrivit hur personer som endast tar del av information som de sociala medieföretagens algoritmer serverar får en väldigt ensidig bild av verkligheten. Han resonerar i nedanstående segment kring hur det egentligen inte är något nytt att konsumera media ensidigt och hur samma sak skedde med personer som fick all sin information ifrån en och samma dagstidning. Detta påstår han kunde leda till agg mot särskilda personer. I segmentet förekommer följaktligen två kulturella referenser: dels dagstidningen De Telegraaf, dels den nederländska politikern Femke Halsema. På samma sätt som Wouter Koolmees i avsnitt 5.1.2 nämns här ännu en nederländsk politiker utan någon kontext kring vem hen är.

15

KT: En dat was altijd al zo, als je jarenlang alleen maar De Telegraaf leest dan krijg je vroeg of laat een hekel aan Femke Halsema. (0:13:23) DÖ: Och så har det alltid varit, om du i flera års tid endast läste De Telegraaf så började du förr eller senare avsky Femke Halsema. MT: Visst, om du bara läser De Telegraaf börjar du hata miljöpartister. (segment 177)

Först och främst valde jag att bibehålla namnet på dagstidningen, framför allt i och med att Lubach därpå nämner en annan dagstidning som jämförelse, NRC (se segment 178 i bilaga B). Att det rör sig om en tidning blir ändå tydligt då verbet ”läste” förekommer. Det andra namnet, Femke Halsema, valde jag istället att generalisera. Halsema är en nederländsk politiker för miljöpartiet GroenLinks (ordagrant ’grön vänster’), som hon tidigare var partiledare för, och nuvarande borgmästare i huvudstaden . Hon är alltså relativt välkänd i källkulturen, men fungerar här liksom Koolmees i avsnitt 5.1.2 inte som en central kulturell referens. Detta till viss del på grund av att det utifrån sammanhanget inte är helt klart huruvida Lubach syftar på att tidningen i fråga i regel skriver ogillande om Halsema som person, eller om hon här får representera en viss sorts politiker eller möjligtvis hennes parti i bred bemärkelse. Jag valde det senare alternativet och generaliserade Halsema till den ideologiska tillhörigheten ”miljöpartister”, då fenomenet med ideologiskt vinklade dagstidningar fungerar lika väl i målkulturen.

5.2.3 Referens till politiskt parti

När det kommer till namn på politiska partier är det inte alltid tydligt eller konsekvent vilka namn som bör översättas och inte (Sveriges Television 2018). I detta exempel nämner Lubach den nederländske politikern Pieter Omtzigt, en parlamentsledamot för partiet Christen-Democratisch Appèl, här förkortat till CDA. Omtzigt tas i KT upp som ett exempel på politiker som utsätts för direkta hot och efter segmentet följer ett filmklipp med ett exempel. Hans parti CDA beskrivs i svensk media ibland med det direktöversatta namnet ”Kristdemokratisk appell” (ibid.) och ibland bara med beskrivningen att det är ett kristdemokratiskt parti (Sveriges ambassad i Haag 2020).

KT: Hij is er maar druk mee. Soms zijn de bedreigingen iets minder verkapt, zoals bij, we zagen hem net al, CDA-kamerlid Pieter Omtzigt. (0:01:49) DÖ: Han har fullt upp med det där. Ibland är hoten något mindre dolda, som hos, vi såg honom alldeles nyss, CDA-parlamentsledamoten Pieter Omtzigt. MT: Fullt upp där. Ibland är hoten mindre dolda- som hos kristdemokraten Pieter Omtzigt. (segment 30–31)

16

När det kommer till hänvisningen till Omtzigt valde jag att bibehålla hans namn, till skillnad från exemplen i avsnitten 5.1.2 och 5.2.2. Detta då Omtzigt till skillnad från de tidigare exemplen faktiskt syns i bild och nämns mer än en gång. Han är med andra ord en mer central referens på mikronivå (Pedersen 2011: 112). Själva partinamnet valde jag dock att generalisera då endast CDA, förvisso lämpligt ur hänseendet teckenmängd, inte är genomskinligt för målgruppen medan en utskrivning av hela partinamnet vore alltför långt. Istället beskrevs han som ”kristdemokraten”, vilket kommunicerar att han är en politiker för ett kristdemokratiskt parti. Hans yrkesroll som kamerlid (parlamentsledamot) utelämnas men kontexten i KT etablerar fortfarande att det är politiker som arbetar i parlamentets underhus som det rör sig om.

6. Avslutande diskussion

I denna uppsats bestående av en längre översättning med kommentar har jag försett inslaget De Fabeltjesfuik ifrån det nederländska satiriska nyhetsprogrammet Zondag met Lubach med svenska undertexter, samt kommenterat och analyserat ett urval av de översättningsproblem som jag stötte på under arbetets gång.

I min översättningsprincip (se avsnitt 3.5) beskrev jag hur jag ämnade översätta riktat mot min tilltänkta målgrupp, samt en rangordning över de olika problemområden som jag identifierat. Denna rangordning visade sig stämma väl med min upplevelse av översättningsarbetet, då min högst rangordnade prioritering, det vill säga att förhålla mig till Medietextarnas riktlinjer, visade sig vara det som faktiskt skapade störst svårigheter. Förutom tidkodning och segmentering föreskriver Medietextarna även vad som gäller när det kommer till exempelvis dialog, personbyte, radfall och kursivering, vilket också tog mycket tid. Även här skedde dock en prioritering då jag konsekvent satte cpl, cps och avstånd mellan segment främst. Vad gäller Pedersens strategier för kulturella referenser visade sig min princip stämma väl även där, då den enda källtextinriktade strategin som användes i mina exempel var bibehållande. Att aldrig bibehålla någon kulturell referens alls hade dessutom gått emot min målsättning om att försöka introducera delar av den nederländska kulturen till en svensk publik.

Att behöva reducera och anpassa översättningen av den talade dialogen i KT är något som berör all undertextning men jag upplevde att dessa begränsningar blev mer påtagliga i och med källtextens genre. Lubach talar mycket och med ett högt tempo, vilket innebär att mycket information ska förmedlas på kort tid med få pauser, ofta ihop med ironiska kommentarer. Väldigt mycket tid lades just på att försöka reducera och anpassa undertexterna till teckenbegränsningarna och ett flertal segment befann sig precis innanför gränsen. Somliga skämt var sedan komplicerade att översätta av

17 flera anledningar, som i exemplet avsnitt 5.1.2. Dels återfanns flera kulturella referenser som behövde tas hänsyn till på ett eller annat sätt, dels behövde den pragmatiska ekvivalensen i det humoristiska uttalandet uppnås. I just det exemplet fann jag det väldigt svårt att balansera alla aspekter och det blev ett av segmenten jag blev minst nöjd. Samtidigt var exemplet i avsnitt 5.1.3 ett av de skämt jag blev mest nöjd med, trots att begränsningarna krävde en reduktion i ordantal på över 50 %. Där upplevde jag snarare att begränsningarna bjöd in till mer kreativa lösningar, vilket jag kände att jag hade större frihet till när segmentet saknade explicita kulturella referenser. Sammanfattningsvis går det att konstatera att översättningsuppgiften var som svårast när principens samtliga problemområden återfanns i ett segment.

Utöver de problemområden som togs upp i principen så mötte jag under arbetets gång även mer allmänna översättningsproblem. På grund av det begränsade utrymmet i denna kandidatuppsats lades fokus på de beskrivna i principen men exempel på övriga problem är den vanligt förekommande kodväxlingen till engelska i KT samt de flera talspråkliga inslagen, främst funna i de mer spontana uttalandena hämtade från nyhetsinslag och sociala medier i KT. Avslutningsvis hoppas jag därför att denna uppsats kan inspirera till vidare arbete och forskning på ämnet, då undertextning av tv-program från nederländska till svenska är mycket ovanligt, i synnerhet inom den genre som ZML tillhör.

18

Källförteckning

Primärkälla:

Zondag met Lubach. 2020. Säsong 12: avsnitt 5. Arjen Lubach. Nederländerna: Human Factor TV

[Webbplats tillgänglig 2021-04-18 på < https://www.youtube.com/watch?v=FLoR2Spftwg >]

Sekundärkällor:

Besselink, Nicole. 2015. Herman Finkers bezingt Almelo, zonder een greintje ironie. . 1 maj. https://www.trouw.nl/nieuws/herman-finkers-bezingt-almelo-zonder-een-greintje-ironie~b7cf270e/ (Hämtad 2021-03-24).

The Daily Show with Jon Stewart. 1999–2015. Madeleine Smithberg & Lizz Winstead. USA: Comedy Partners

Díaz Cintas, Jorge & Remael, Aline. 2014. Audiovisual translation: Subtitling. New York: Routledge.

Díaz Cintas, Jorge & Remael, Aline. 2021. Subtitling: Concepts and practices. New York: Routledge

De Fabeltjeskrant (Fablernas värld) 1968–1974. Thijs Chanowski. Nederländerna: Chanowski Productions

De Fabeltjeskrant. 2019. [Webbplats tillgänglig 2021-04-11 på ]

Gottlieb, Henrik. 2001. Texts, translation and subtitling – in theory and in . I: Gottlieb, Henrik. Screen translation: Six studies in subtitling, dubbing and voice-over. Köpenhamn: University of Copenhagen

Hunkemöller. 2021. [Webbplats tillgänglig 2021-04-11 på ]

Justititedepartementet. 2014. [Webbplats tillgänglig 2021-04-12 på ]

19

Last Week Tonight with John Oliver. 2014–. John Oliver. USA: Avalon Television & Partially Important Productions

Medietextarna m.fl. 2020. Riktlinjer för undertextning i Sverige. https://www.medietextarna.se/wp- content/uploads/2020/03/Riktlinjer-f%C3%B6r-undertextning-i-Sverige-1-2020.pdf (Hämtad 2021-04-16)

Morreale, Joanne. 2009. Jon Stewart and the Daily Show. I thought you were going to be funny! I: J. Gray m.fl (red.). Satire TV – Politics and Comedy in the Post-Network Era. New York: New York University Press. S. 104–123

Nationalencyklopedin, ”assonans”. https://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/assonans (Hämtad 2021-05-04)

Nationalencyklopedin, ”Nederländerna”. https://www-ne- se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nederl%C3%A4nderna (Hämtad 2021-04-16)

Nieuwenhuis, Ivo. 2018. Televisual satire in the age of glocalization: The case of Zondag met Lubach. VIEW Journal of European television history & culture. 7: 13. S. 1–11.

Pedersen, Jan. 2011. Subtitling norms for television: an exploration focusing on extralinguistic cultural references. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins

Pedersen, Jan. 2017. The FAR model: assessing quality in interlingual subtitling. The Journal of Specialised Translation. 28, jul. S. 210–229

Pelsmaekers, Katja & Van Besien, Fred. 2002. Subtitling irony: Blackadder in Dutch. The Translator. 2002 (8): 2, nov. S. 241–266.

Språktidningen. u.å. [Webbplats tillgänglig 2021-04-8 på ]

Stichting Kijkonderzoek. 2020. [Webbplats tillgänglig 2021-03-23 på ]

20

Svenska Akademiens ordbok, ”ryssja”. u.å. [Webbplats tillgänglig 2021-04-16 på ]

Svenska nyheter. 2018–. Säsong 1–6. Michael Lindgren. Sverige: SVT.

Sveriges ambassad i Haag. 2020. Landpromemoria - Nederländerna. Haag: Sveriges ambassad. https://www.swedenabroad.se/globalassets/ambassader/nederlanderna-haag/documents/landpromemoria-nl-29- juli-2020.pdf (Hämtad 2021-04-11).

Sveriges Television. 2018. [Webbplats tillgänglig 2021-05-05 på ]

Sveriges Television. 2021. [Webbplats tillgänglig 2021-04-10 på ]

Toury, Gideon. 2012. Descriptive Translation Studies – and Beyond: Revised edition. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins

Stockholms universitet/Stockholm University

SE-106 91 Stockholm Telefon/Phone: 08 – 16 20 00 www.su.se

21