ERIK LINDEGREN lig spleen, som mera för tankarna till den unge än till livsglädjen hos den unge Lundkvist (1910–1968) eller till den desperata livsledan hos den unge Ekelöf. Sverker Göransson De följande fem åren innebar för Lindegren ett sökande i olika riktningar. Han grundlade en aktnings- värd beläsenhet i modern litteratur och skrev sannolikt också mycket, både poesi och prosa, men han publice- rade bara få dikter och recensioner. Erik Lindegrens diktsamlingar är fyra: Posthum ung- Viktigare var hans översättningar: av T.S. Eliots dom (1935), mannen utan väg (1942), Sviter (1947) och ”Askonsdag” och Mordet i katedralen (den senare i Vinteroffer (1954). Av dessa är mannen utan väg den samarbete med Karl Vennberg, som var gift med hans märkligaste. Nästan alla dikterna där är tillkomna syster) och av Graham Greenes roman Brighton Rock. under det mörka krigsåret 1940. De är 40 till antalet, Under 1940-talet översatte han ytterligare ett tiotal ro- och man skulle kunna säga att de ger uttryck åt det maner (flera av dem i samarbete med Vennberg). 1944 Lindegren en gång benämnde ”den individuella mys- publicerades hans tolkning av William Faulkners Ljus i tiska upplevelsen av årgång 1940”. Det man kallar det augusti, som han hade arbetat med sedan 1930-talet och svenska litterära 40-talet började också med publice- som kom att bli en av 1940-talets mest betydelsefulla ringen av dessa dikter, och mannen utan väg kom att svenska romanöversättningar. bli 1940-talets mest inflytelserika svenska diktsamling. För Lindegren kom dikterna i Posthum ungdom Direkt efterbildad har den sällan blivit, men dess po- snart att representera ett övervunnet stadium. Hans ut- etiska stil och ideologiska hållning har utövat ett vid- veckling gick i mera modernistisk riktning och därför sträckt inflytande. var det betydelsefullt att han sommaren 1937 tillbringade några månader på Karelska näset i östra Finland och där Erik Lindegren föddes 1910 i Luleå, där fadern var in- lärde känna en rad finlandssvenska författare, bland dem genjör vid Statens Järnvägar. 1916 flyttade familjen till Elmer Diktonius, Gunnar Björling och Rabbe Enckell. Malmö och några år senare till Kiruna. Eftersom man Ännu viktigare var att han några år senare fick kontakt där saknade gymnasium, studerade Lindegren vid hö- med , som han också hade som nära gre allmänna läroverket i Östersund och tog studentex- granne och umgängesvän från hösten 1939 och några år amen där våren 1930. Efter militärtjänstgöring var han in på 1940-talet. Under de första krigsmånaderna bör- några år inskriven vid Stockholms högskola, där han jade han skriva de dikter som skulle bli mannen utan väg, följde undervisningen i framför allt litteraturhistoria en diktsamling som han i april 1942 på egen bekostnad och filosofi samtidigt som han på olika sätt förberedde gav ut i en mycket begränsad upplaga efter att förgäves sig för författarskapet. 1941-1949 var han gift med Laila ha försökt få något förlag intresserat. Berger och från 1950 med Karin Bergqvist. Han blev Trots att mannen utan väg, som presenteras ut- ledamot av Svenska Akademien 1962 och dog 1968. förligare längre fram, i sin första upplaga fick endast Dikter hade han skrivit redan som gymnasist, ett fåtal recensioner, blev den ganska snart uppmärk- men före debuten med Posthum ungdom publicerade sammad i litteraturintresserade kretsar. Publiceringen han endast ett fåtal. Även om han redan i början av av den tycks också ha frigjort Lindegrens kreativitet. 1930-talet intresserade sig för den lyriska modernismen, Från och med hösten 1942 medverkade han flitigt är debutsamlingen påfallande traditionell. Dikterna med både dikter, artiklar och översättningar i tidning- bär snarare spår av Birger Sjöberg, Pär Lagerkvist och ar och tidskrifter. Han var en regelbunden recensent Hjalmar Gullberg än av 30-talsmodernister som Artur i Aftontidningen 1942-1944 och sedan i Stockholms- Lundkvist och Gunnar Ekelöf. Flertalet av dikterna är Tidningen 1945-1950. Dessutom medverkade han flitigt rytmiskt bundna och rimmade. Inte mindre än fyra av i olika tidskrifter, framför allt Bonniers litterära maga- dem är sonetter, däribland den motiviskt intressanta sin. I början av 1946 kom mannen utan väg i en andra ”Jazz-uvertyr”. Endast ett fåtal dikter är på fri vers. upplaga (med tryckåret 1945), nu på Bonniers, och blev Tematiskt kännetecknas samlingen av en trött ungdom- en av det årets mest uppmärksammade och omdebat- terade böcker. 1 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

Att det svenska litterära 40-talet kom att uppfat- Sviter är en heterogen diktsamling som innehål- tas som en gruppbildning och att man talade om 40-ta- ler dikter tillkomna från slutet av 1930-talet och fram lism och 40-talister på ett helt annat sätt än man hade till utgivningsåret 1947. En del av de äldsta (exempel- gjort beträffande de närmast föregående decenniernas vis ”Hamlets himmelsfärd”, ”Altaret”, ”Hölderlin”) har författare sammanhänger dels med att decennienamnet samma förtätade bildspråk som präglade mannen utan också var namnet på årtiondets ledande litterära tidskrift, väg. Två andra dikter är orimmade sonetter, dock utan 40-tal (1944-1947), dels med den häftiga diskussion om strofindelning. En tredje, den originella ”Dagens dikt? den moderna diktens förmenta obegriplighet som följde eller den trasiga grammofonplattan”, är med sina tolv på publiceringen av andra upplagan av mannen utan väg rader en i hög grad ”söndersprängd sonett” (Lindegrens 1910 –

och som innebar en stark polarisering mellan modernis- egen benämning på diktformen i mannen utan väg). 1968

ter och estetiskt konservativa. En bidragande orsak var Större delen av Sviter är dock av ett ljusare kynne. ) | litteraturbanken.se också att Lindegren och Vennberg tidigt framstod inte Framför allt gäller detta kärlekslyriken i avdelningen bara som de mest betydande diktarna i 40-talistkretsen ”Amoroso”, som innehåller några av Lindegrens mest utan också som gruppens viktigaste och mest inflytelse- lästa dikter (”Arioso”, ”Promenad i vinterskymning”, rika talesmän. Som litteraturkritiker och debattörer var ”Döende vår”, ”De fem sinnenas dans”), och den vir- de själva med om att utforma bilden av den så kallade tuosa ”Pastoralsvit”. 2010 40-talismen och om att lyfta fram modernistisk dikt Redan i samtiden betraktades Sviter som höjd- över huvud taget. Det var också de som med sin antologi punkten i den svenska 40-talslyriken. Den innebar 40-talslyrik (1946) gjorde en första bestämning av vilka också Lindegrens definitiva genombrott hos kritiken. I som skulle räknas till gruppen fyrtiotalistiska lyriker. mannen utan väg hade spänningen mellan den rigorösa Som kritiker och essäist tillhörde Lindegren de formen och det disharmoniska bildspråket hela tiden främsta. Han var i sina recensioner nästan alltid gene- upprätthållits. I många av dikterna i Sviter eftersträvas rös och positiv och skrev företrädesvis om författare och i stället ett slags klassicistisk balans, som både formellt verk som han uppskattade, vare sig det gällde klassiker, och tematiskt gestaltas i dikten ”Gammal indian”, där utländska modernister eller svenska generationskamra- det heter att ”vingar / ej är till att stiga högre än att ögat ter. Några av hans bästa essäer och recensioner förelig- skådar / i mäktigt sammandrag, i obarmhärtighetens ger i Karin Lindegrens urvalsvolym Tangenter (1974), klara ljus / vår ungdoms jakt och landskap”. som innehåller artiklar om flera av hans valfrändskaper, Lindegren hade ingått i redaktionen för kalen- bland dem Charles Baudelaire, Henrik Ibsen, Ernst dern Horisont (1941-1944) under dess sista år. Mot slutet Josephson, , Virginia Woolf, W. av 1940-talet blev han huvudredaktör för en ny tidskrift H. Auden, Stephen Spender, Gunnar Ekelöf, Nordahl i stort format, Prisma (1948-1950), som kom ut med sex Grieg och Rabbe Enckell. nummer per år och som var den kanske mest ambitiösa Sommaren 1946 inledde Lindegren ett samar- kulturtidskrift som dittills utkommit på svenska. Den bete med de surrealistiskt orienterade konstnärerna i den var inte ensidigt litterär utan ägnade uppmärksamhet så kallade Halmstadgruppen. Resultatet blev ett fyrtiotal också åt bland annat bildkonst, musik, teater, dans och dikter som i boken Halmstadgruppen (1947) publicera- arkitektur. Lindegren bidrog framför allt med översätt- des tillsammans med fotografier av de konstverk de gav ningar av både poesi och prosa men också med essäer ord åt. En del av dikterna är ekfraser i den meningen att och inledande kommentarer. de i ord gestaltar bildernas motiv, andra har en mera lös 1954 utkom hans fjärde och sista diktsamling, anknytning till målningarna och försöker mera återge ett Vinteroffer. Medan många av dikterna i Sviter stod un- stämningsläge. Alla dessa dikter är mycket intressanta, der inflytande av Paul Eluard, kan flera av dikterna i både som poesi och för förståelsen av Lindegrens utveck- Vinteroffer föra tankarna till en annan fransk mästare: ling. Själv fann han dock endast tre av dem värdiga att Stéphane Mallarmé. Problematiken är ofta den aliene- ingå i hans nästa diktsamling Sviter, som kom ut på hös- rade diktarens, tydligast kanske i inledningsdikten, där ten samma år: ”Sökaren”, ”Ecce homo” och ”Kosmisk Ikaros ensam stiger ”mot en allt klarare och klarare sol, moder”, skrivna till målningar av i tur och ordning Erik / som blir allt svalare, allt kallare”, tills han till slut bry- Olsson, Sven Jonsson och Waldemar Lorentzon. ter igenom den yttersta himlen och i stället för att som i den klassiska myten störta i havet föds till ett slags 2 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

overklig existens. Detta blir en bild av diktarens strävan Som kritiker, essäist, librettist och översättare tillhörde att uttrycka det aldrig tidigare sagda men också av hans han periodens främsta, men sin största insats gjorde tragik, ensamhet och isolering. Tydligare än någon an- han givetvis som diktare. Tre av hans fyra diktsamlingar nan av hans dikter visar ”Ikaros” på det som utgör nå- är utan tvivel några av de mest betydande i svensk poesi got av dilemmat i en del av Lindegrens poesi: diktaren från decennierna kring 1900-talets mitt. Karl Vennberg pressar språket mot det omöjliga, försöker uttrycka det har velat gå ännu längre och ser en av dem, mannen som egentligen inte går att uttrycka. Den fulländade utan väg, som 1900-talets viktigaste svenska diktsam- dikten kommer att innebära tystnad – eller som det he- ling över huvud taget. ter i slutraderna: ”Verklighet störtad / utan Verklighet 1910 –

född”. Uttryckstvånget är för diktaren Lindegren näs- 1968

tan alltid större än meddelelsebehovet. ) | litteraturbanken.se Tiden efter Vinteroffer var Lindegren till stor del sysselsatt med översättningsarbeten. Som översät- mannen utan väg – stil, struktur, tematik tare, framför allt av poesi och dramatik, var har en av de främsta i sin generation. Redan på 1930-talet översatte mannen utan väg utkom i april 1942, men redan vå- han Eliot och 1941 tolkade han i samarbete med Artur ren 1941 hade fjorton av dikterna tryckts i det första 2010 Lundkvist Rilkes Duinoelegier. Tillsammans med numret av den litterära kalendern Horisont under ti- Ilmar Laaban utgav han 1948 antologin 19 moderna teln Limbo. Under Lindegrens livstid trycktes diktsam- franska poeter, som genom tolkningarna av bland annat lingen i sin helhet ytterligare tre gånger: 1945, 1953 och Eluards dikter kom att få stor betydelse för det närmast 1962. Dessutom läste författaren sistnämnda år in hela följande decenniets svenska lyrik. På 1950-talet fortsatte diktsamlingen på grammofonskiva. han med en volym dikter av Saint-John Perse och på Dikterna i Horisont står i en helt annan ord- 1960-talet med en av Nelly Sachs – båda författarna ning än i diktsamlingen. Med diktsamlingens numre- snart därefter nobelpristagare. Tillsammans med Erik ring blir ordningsföljden III, XIV, V, XXV, XXVIII, IX, Mesterton, som han tidigare samarbetat med i tolk- XXIV, XXII, XIII, IV, XVIII, XXXIII, XXXII, XXXV. I ningar av dikter av Eliot, översatte han på 1960-talet sex av raderna finns avvikelser från motsvarande dikter också Shakespeares Hamlet och en volym dikter av den i första upplagan av mannen utan väg. Av dessa innebär polske lyrikern Zbigniew Herbert. Han översatte också endast två en ändring av betydelsen. Båda återfinns i under 1950- och 1960-talen Porträtt av dikt XXXII, där första raden i Limboversionen lyder konstnären som valp, Stephen Spenders självbiografi och ”o önskekramp med swingmusik och rövade händer” åtskillig modern dramatik av bland andra Eliot, Jean (medan mannen utan väg har ”rövande”) och där den Giraudoux, , Jean Anouilh och Auden. fjärde raden lyder ”med fasorna i förskott och förenk- Till detta kommer en lång rad dikter översatta från lingens bagage” (i mannen utan väg har ”bagage” änd- flera språk och publicerade i tidningar och tidskrifter. rats till ”bandage”). Det mest anmärkningsvärda från det sista de- Mellan 1942 och 1945 års upplagor föreligger cenniet är emellertid hans operatexter. 1958 kom hans inga som helst skillnader i fråga om texten. Också ty- originella och mycket fria tolkning till svenska av li- pografiskt är de ytterst lika varandra.1953 års upplaga brettot till Verdis Maskeradbalen, där han lät svenska skiljer sig från de tidigare på ett ställe: näst sista raden i 1700-talsdikter, bland annat av Bellman, Kellgren och XXI, som i de tidigare upplagorna lyder ”att skjuta sin Franzén, fungera som intertexter. Redan i första scenen önskan framför sig på väl smorda hjul”, har ändrats till låter han Gustaf III citera Kellgrens ”Den nya skapel- ”att skjuta sin önskan framför sig som en vårens mur”. sen” och en kör av sammansvurna anspela på kungens 1962 års upplaga skiljer sig från 1953 års i fyra och Kellgrens opera Gustav Vasa. Året efter skrev han rader. I rad nio i XV har ”bebåder” ändrats till ”bebå- libretton till Karl-Birger Blomdahls byggd på dar”, och i rad tre i XXIV har ”springar upp” ändrats Harry Martinsons versepos och 1965 till Blomdahls till ”springer upp”. I båda fallen rör det sig sannolikt Herr von Hancken efter Hjalmar Bergmans roman. om korrekturfel i första upplagan, som märkligt nog Erik Lindegrens författarskap är betydligt mera har fått stå kvar i ytterligare två upplagor. Rad elva i omfattande än man kanske vanligtvis föreställer sig. XXIV har ändrats från ”om uppåt eller nedåt ty det 3 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

fanns ingen riktning” till ”och uppåt eller nedåt ty det flyttlass”); personifiering av abstrakta begrepp (”diade fanns ingen riktning”, vilket sannolikt är ett nytt kor- evigheten med en grimas”); levandegörande av döda rekturfel, eftersom det ger klart sämre mening. I näst ting, isolerade kroppsdelar, naturföreteelser etc. (”or- sista raden i XXXIX har ”så att jag tvingar det mörka det begår harakiri”, ”ögonbrynet ryckte på de mullfär- till långt och befriande famntag” ändrats till ”tills jag gade axlarna”); synestesier (”trumpeten smakar krossat tvingar det mörka till långt och befriande famntag”. porslin”). Redan den tidiga kritiken observerade också Inga korrekturavdrag till första upplagan är be- något som man sökte beskriva med uttryck som ”lyrisk varade, däremot ett stort antal manuskriptblad, de flesta atomsprängning” och ”bildspråkets intensiva söndersli- sannolikt från 1940. Roland Lysell har i Dokumentation tenhet”. Detta intryck av disharmoni sammanhänger 1910 –

till Erik Lindegrens mannen utan väg (1982) gjort en med att avståndet mellan sakled och bildled liksom i 1968

omsorgsfull genomgång av samtliga manuskript. surrealistisk poesi ofta är ovanligt stort och att bilderna ) | litteraturbanken.se Texten i mannen utan väg består av ett fyrra- därigenom blir extremt svåra att översätta. digt inledande motto och fyrtio fjortonradiga dikter, En annan svårighet kommer av att de enskilda numrerade från I till XL, var och en bestående av sju bilderna ofta ingår i en större bildsekvens. I exempelvis tvåradiga strofer. Grafiskt intar 1942 och 1945 års upp- raden ”rabieshunden dricker ur den sjunkna stormens lagor en särställning: varje dikt täcker ett helt uppslag, strupe” är ”stormens strupe” ingen isolerad metafor i 2010 varvid vänstersidan upptas av de två första stroferna vanlig mening, eftersom ordet ”strupe” är genererat och högersidan av de fem följande. Interpunktion före- av att ”rabieshunden dricker” (genom att bita någon kommer mycket sparsamt. Versaler förekommer endast i strupen). Ordet ”strupe” refererar inte till något an- i början av tre namn (Narkissos, Orestes, Medusa). nat som har konnotationer till det ”stormens strupe” De substantiv som förekommer nio gånger el- betecknar. Hela versraden blir en enda bild: det rabies- ler mer och på så sätt är något av nyckelord är öga, död, hunden symboliserar drar nytta av att det som stormen hand, hjärta, ljus, spegel, sten, dröm, jord, minne, sol, betecknar har bedarrat. liv, vatten, blod, sanning, tro. Av de 65 vanligaste sub- Kännetecknande för syntaxen i mannen utan stantiven är drygt en tredjedel abstrakta. Inslaget av i väg är att den är sträng och logisk. I många av dikterna språket ovanliga substantiv är inte mycket större i man- bildar strofen en syntaktisk enhet. Manuskripten visar nen utan väg än i annan svensk modernistisk poesi från också att dikterna vanligtvis tillkommit strofvis, men 1930- och 1940-talen. att författaren ibland tvekat om var i en dikt en viss Ett karakteristiskt inslag är dock de samman- strof skulle placeras. Också för de dikter, där hela dikten sättningar som ibland har karaktär av förtätade metafo- består av en eller två meningar, är det syntaktiska sam- rer och oftast är nybildningar (exempelvis dödgångare, manhanget en sekundär fråga i förhållande till själva evighetsrök, evighetsskog, framtidsjord, furieklippt, få- strofernas konception. Detta innebär att konjunktio- geltält, humlekropp, isglans, läderkött, magmasmärta, nerna kan ändras från ett stadium av diktens tillblivelse månskenssolo, småljud, sorgbandsrock, standardbröst, till ett annat och att strofernas poetiska bilder genom tabusommar, ökensvedd, önskekramp). Denna ordtyp det växlande syntaktiska sammanhanget kan komma är betydligt mera vanlig i mannen utan väg än i exem- att få olika innebörder i dikternas olika versioner. pelvis Ekelöfs och Lundkvists diktsamlingar från sent Slutrim förekommer inte i mannen utan väg. 1930-tal och tidigt 1940-tal. Till en början är den ovan- När Lindegren 1946 deklarerade att dikternas form är lig även hos Lindegren. I Posthum ungdom finns endast ”söndersprängd sonett”, avsåg han sannolikt inte i för- ett fåtal exempel, men i och med mannen utan väg blir sta hand att stroferna till skillnad från i traditionell so- ordtypen något karakteristiskt för Lindegrens diktning. nett är tvåradiga utan snarare att han tagit bort rimmet I Sviter finns nästan lika många exempel som i man- och därmed gjort strofindelningen ohörbar. nen utan väg och i Vinteroffer är de mer än dubbelt så Även om slutrim alltså inte förekommer, görs många. dock ett flitigt bruk av allitteration: ”i speglarnas sal där Det mest egenartade i mannen utan väg är bild- fulländningen stansas i plåt / och bärs som en fånge i språket. Flertalet bilder i mannen utan väg kan hän- standardbröstet”, ”i speglarnas sal där en blir de mycket föras till en eller flera av följande kategorier: abstrakt för många / och dock ville falla som dagg i tidens grav”, sakled och konkret bildled (”tidens grav”, ”eländets ”men den som har vandrat vilse på vattnet / fröjdas ej 4 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

mer över livets förlust”. Ibland förekommer assonans vid koncipierandet av dikterna. Också numrering med tillsammans med allitteration: ”förvandlade luften till romerska siffror förekommer tidigt i manuskripten. löfte och mull”. Manuskripten visar tydligt hur förfat- Förebilden är med all sannolikhet en svit dikter av taren arbetat sig fram mot den mest klangfulla formu- Lawrence Durrell publicerad våren 1939 som består av leringen men också att han använt sig av allitteration fjorton dikter numrerade med romerska siffror och där och andra fonetiska effekter redan i de allra första ut- varje dikt består av sju tvåradiga strofer. kasten. I Posthum ungdom förekommer fyra rimmade I en tidig version av XI heter det: ”och medan sonetter och ytterligare en fjortonradig men orim- jag vilade trygg under stenarnas börda / skrev jag ro- mad dikt. Detta Lindegrens primära intresse för den 1910 –

ande formler om fukt och frid”. I en något senare ver- traditionella sonetten har vid hans möte med moder- 1968

sion har strofen ändrats till: ”och jag vilade trygg under nismen inte försvunnit utan har i stället resulterat i en ) | litteraturbanken.se stenarnas börda / ty bördor ger skydd för blickar och förändring av sonettformen, så att något av dess slutna spjut”. Den definitiva versionen lyder: ”och jag vilade och givna form kombineras med ett modernistiskt ut- trygg under stenarnas börda / under bördornas skydd tryckssätt. Vissa element behålls – det fixerade radanta- i skymningens blödande vår”. Inte så sällan har man let och uppdelningen i strofer – medan andra element som här intryck av att dikternas betydelsesida har fått slopas: rimmet, den regelbundna rytmen, indelningen i 2010 stå tillbaka för skapandet av så poetiskt effektfulla for- två quatriner och två terziner. Det blir en sonett endast muleringar som möjligt. för ögat och inte för örat. mannen utan väg är inte som det ibland har Den formella regelbundenheten i förening med påståtts skriven på något slags rytmisk prosa utan obe- det surrealistiskt färgade bildspråket gör mannen utan stridligen på vers, vilken dock i hög grad är oschema- väg till ett i den samtida svenska litteraturen mycket tisk. Antalet stavelser i versraden varierar från 10 till 19. avvikande verk. Medan bildspråket definitivt placerar Det avgörande för intrycket av rytm är antalet betona- samlingen i det modernistiska lägret, skapar sonettfor- de stavelser. Grundrytmen i samtliga dikter utom en är men distans till den lyriska stil, för vilken Lundkvist i femtaktig, det vill säga det är i allmänhet möjligt att läsa samtiden var den främste svenske företrädaren. Redan versen så att fem betonade stavelser framträder. Antalet den tidiga kritiken iakttog denna motsättning mellan undantag är dock relativt stort: cirka en fjärdedel av den stränga strofformen och bildspråket: man talade raderna låter sig inte läsas med fem betonade stavelser exempelvis om ”ett fast räddningsgaller åt störtande, utan i stället med fyra eller sex. Regelbundenheten i sjuka bilder” och om ”en stark spänning mellan sön- fråga om både radlängd och rytm är betydligt större i dersprängning och regelstränghet”. diktsamlingens andra hälft än i den första. En möjlig En vanlig föreställning är att Lindegren i man- förklaring är att flertalet dikter i den senare hälften av nen utan väg i stor utsträckning arbetar med allusio- diktsamlingen skrivits under relativt kort tid och i ett ner på annan litteratur ungefär som Eliot i The Waste sent skede, då dikternas versrytm har stabiliserats. Land och att detta skulle vara en bidragande orsak till Den femtaktiga grundrytmen är ett viktigt in- dikternas ovanligt höga grad av komplikation. Denna slag redan i Posthum ungdom. Mellan denna samling uppfattning går i mycket tillbaka på presentationen av och Limbo publicerade Lindegren endast fyra dikter. mannen utan väg i sommarnumret av Bonniers litterära Den längsta av dessa, ”Prolog till en ny Hamlet” (1937), magasin 1946, i första hand Karl Vennbergs analys av är på blankvers, alltså femtaktig jambisk vers. I Sviter är sonett IV och K. G. Walls grundläggande essä om hela den femtaktiga rytmen helt genomförd i några av sam- diktsamlingen. Också Lindegrens egen analys av so- lingens äldsta dikter. Denna rytm tycks alltså ha varit nett XXXIII i samma tidskriftsnummer kan på några näraliggande för Lindegren redan vid debuten för att ställen leda tankarna i en sådan riktning. Men i jämfö- bli den helt dominerande under åren kring 1940. relse med en del av den svenska poesi som skulle skrivas Det inledande mottot har omväxlande fyra och senare under 1940-talet måste mannen utan väg sägas tre höjningar och därmed en helt annan rytmisk fasthet använda sig av allusioner i mycket liten utsträckning. än de fyrtio sonetterna. De senares säregna strofform Lindegren använder sig heller inte av allusionerna på finns redan i de tidigaste och mest ofullständiga ma- samma inomlitterära sätt som Eliot, för vilken det i nuskripten och tycks ha varit en av utgångspunkterna första hand blir fråga om att läsaren skall aktualisera 5 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

en annan litterär text som skall ge hans egen text den något sätt godtycklig. Vid närmare betraktande är det önskade sidobelysningen. Lindegren anspelar snarare uppenbart att Lindegren ordnat dikterna i Limbosviten liksom Lundkvist på de stora arketypiska gestalterna så att de bildar en sammanhängande och överblickbar och situationerna. Därav kommer sig övervikten för helhetsstruktur och så att en episk linje framträder. På ett tämligen traditionellt bildningsstoff: Bibeln, den samma sätt förhåller det sig med diktsamlingen, vilken grekisk-romerska antiken, Dante, Shakespeare. författaren själv karakteriserat som en symfoni i ord. En annan missuppfattning är att Lindegren i Intrycket av sammanhang och episk utveckling be- mannen utan väg skulle använda sig av det Eliot en gång stäms av sådant som diktjagets förekomst, uppträdan- kallade mytisk metod, det vill säga användandet av en det av gestalter fristående från diktjaget och av olika 1910 –

fortlöpande parallell mellan samtid och forntid sådan tematas växlingar och variationer. 1968

som den Eliot iakttog i Joyces Ulysses och som kriti- Orden ”jag”, ”mig” eller ”min” förekommer i ) | litteraturbanken.se ken inte var sen att tillskriva hans egen The Waste Land. femton dikter. Orden ”vi”, ”oss” eller ”vår” uppträder Ingen sådan parallell mellan samtid och forntid finns i också i femton dikter, medan ”du”, ”dig” eller ”din” mannen utan väg. Det ”mytiska” yttrar sig där endast i uppträder i sju dikter. Det är uppenbart att det finns form av anspelningar på tidigare texter, föreställningar ett diktjag i samlingen, och det förefaller rimligt att och företeelser, medan hos Joyce och delvis också hos bokens titel syftar på detta jag. I de tre första dikterna 2010 Eliot gestalter och situationer i diktens nu har motsva- uppträder inte detta jag, och det är därför naturligt att righeter i det mytiska eller historiska förflutna. I själva se dem som ett slags inledningsdikter. De två första dik- verket använder sig Lindegren i mannen utan väg inte terna är dessutom satta inom parentes, varför man kan av ”mytisk metod” i större utsträckning än exempel- uppfatta dem som berättartekniskt skilda från resten av vis Ekelöf, Lundkvist, Edfelt eller Malmberg gör i sina boken. De ingår inte i den monolog som börjar i III, diktsamlingar från 1930- och 1940-talen. Den beskriv- utan liksom de inom parentes satta scenanvisningarna i ning Lindegren 1942 gav av Lundkvists Korsväg skulle ett drama anger de lokalitet och förutsättningar för det nästan lika gärna kunna gälla mannen utan väg: som sedan skall komma. Diktjaget använder ömsom ”jag” och ömsom [Författaren försöker] ge sin dikt mytens djupdimen- ”vi”. Det är rimligt att anta att han, när han skriver ”vi” sion. Det är dock inte fråga om någon mytisk metod (i de fall ”vi” inte helt enkelt betyder ”jag” och ”du” i Joyces och Eliots mening, alltså användandet av en tillsammans), uppträder som talesman för ett kollektiv, fortlöpande parallell mellan samtid och forntid, som samtidens människor eller mänskligheten i alla tider. utnyttjar de primitiva riterna och den klassiska lit- teraturen som kontrasterande mytiska element. […] Det är alldeles tydligt att diktjaget dominerar samlingen det [är] snarare fråga om ett mytiskt medvetande som och att det är han som för ordet. Vissa gestalter, exem- transponerar den nutida tillvarons elementära natur- pelvis ”den flyende” och ”den oberörde”, är varierande och vardagsscenerier till någonting uråldrigt; den benämningar på diktjaget, medan berättarperspektivet moderna tillvaron ses i ljuset av en nomadiserande, gör att ”segraren”, den döde i XV, ”dödgångaren” och namnlös myt och får därigenom en stark prägel av den gestalt som uppträder i XVII-XVIII måste ses som återupprepningens och de elementära livsvillkorens gestalter utanför diktjaget. Den som tilltalas med du evighet. är i några dikter en kvinna, någon gång diktjaget självt

och ibland ett abstrakt begrepp. Sjutalet var från början en bärande princip i det som Det viktigaste för att skapa intryck av en ge- skulle bli mannen utan väg. Sommaren 1940 tänkte sig nomkomponerad helhet är den tematiska utvecklingen. Lindegren att den diktsvit han planerade skulle bestå Denna rör sig samtidigt på tre nivåer, där vanligtvis en av 7x7=49 dikter, vilka var och en skulle bestå av sju dominerar över de båda andra: en samtidshistorisk, där tvåradiga strofer. Det blev dock aldrig mer än 42 dikter, dikterna uttrycker känslor av vanmakt och uppdämd och två av dem utgick inför tryckningen 1942. aggressivitet hos ett kollektiv; en privatpsykologisk och Limbosviten 1941 består av 7x2=14 dikter, vil- existentiell, där det gäller mannens utan väg hållning ket alltså är en tredjedel av diktsamlingens dåvarande till kärleken och hatet, handlingen och vanmakten, li- omfång. Dikternas inbördes ordning i Limbosviten av- vet och döden; en universell, där mannen utan väg blir viker visserligen starkt från ordningsföljden för mot- den moderna människan, som famlar efter en tro och svarande dikter i samlingen, men den är därför inte på 6 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

en framkomlig väg i en värld som lagt sitt förflutna i utan väg” är bland mycket annat den man som upp- ruiner. På var och en av dessa nivåer sker en utveckling, levt den molotov-ribbentropska handskakningen och varigenom boken ger uttryck för ett slags handling. dragit konsekvenserna därav för sin dikt. mannen utan väg är alltså inte en diktsamling i van- lig mening (en samling av dikter) utan snarare en enda I det förord som Lindegren skrev sommaren 1940 och dikt, som består av fyrtio olika mindre dikter vilka alla som han hade tänkt sig skulle inleda samlingen men som var och en för sig utgör ett avslutat helt. Också i detta aldrig trycktes framhålls mycket tydligt dikternas bero- avseende är mannen utan väg något av ett unikum i ende av den kaotiska tid under vilken de tillkommit: svensk poesi från första hälften av 1900-talet. 1910 Tidens språk är hårt och brutalt, och de realiteter det –

Samtidsskildringen är det skikt i dikterna som 1968 täcker urskiljer vi endast med svårighet genom själv-

är lättast att observera. I den utförligaste framställning- ) | litteraturbanken.se bevarelsedriftens dunkla flöden. Idéer och allmänna en om mannen utan väg, Anders Cullheds avhandling ideal har komprometterats och orsakat en förvirring ”Tiden söker sin röst”. Studier kring Erik Lindegrens man- utan like i det inofficiella mänskliga psyket. Striden nen utan väg (1982), klarläggs omständigheterna kring om själarna har tillspetsats; den är både mer påträng- dikternas tillkomst och placeras dikterna in i sitt tids- ande och starkare strategiskt betingad än någonsin. sammanhang. Redan på 1930-talet var Lindegren starkt Denna strategi må vara ett nödvändigt ont, i sig själv 2010 antifascistisk. Som många andra diktare engagerade han är den dock alltid en förolämpning mot människan. För dikten gäller det att bereda framtiden genom att sig för regeringssidan i det spanska inbördeskriget. Han vägra förvanska nuet, att ge uttryck åt kanske inte medverkade till exempel med en dikt i antologin I dag önskvärda men starka känslor. Och poesins speciella Spanien (1939) som gavs ut av Svenska hjälpkommittén uppgift nu är att uppleva och uttrycka tidens avgrun- för Spanien. Den storpolitiska utvecklingen under de der, dess svindlande nivåskillnader med en så fysiskt sista åren av trettiotalet såg han som en serie svek mot påträngande påtaglighet som möjligt. de demokratiska idealen: västmakternas noninterven- För diktaren känns det också som ett krav, tionspolitik beträffande kriget i Spanien vilken verk- att hans förhållande till det egna jaget skärpes och blir hårdare, och att han tvingar sig att uppleva de samt bidrog till Francos seger, deras eftergifter gente- väldiga destruktiva krafter som behärskar skeendet. mot Tyskland vid uppgörelsen i München vilket ledde Såväl inom oss som utom oss försiggår en dödskamp. till Tjeckoslovakiens undergång och slutligen ickean- De gamla illusionerna är förbrukade; det primära greppspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen som handlandet dikteras av den absoluta cynismen, det gav Hitler möjlighet att anfalla Polen utan att riskera absoluta genomskådandet och missbruket av alla kul- ett tvåfrontskrig. Redan recensenterna av första upp- turvärden och av den mekaniska, dödsbundna viljan, lagan uppfattade formspråket och tematiken i mannen som tagit den moderna psykologin i sin tjänst och därmed lyckats förnedra mänskligheten på ett mer utan väg som produkter av den kaotiska tid under vil- iögonenfallande sätt än under någon annan epok i ken dikterna kommit till. Mest tydlig är Stig Ahlgren, världshistorien. Människan har blivit ett ting, som som framför allt betonar de vänsterintellektuellas besvi- väntar på sin förlösning, en pjäs i ett spel, vars regler kelse över cynismen i det maktpolitiska spelet: hon aldrig får veta och inte ens frågar efter. Ty den verkliga fienden bär hon inom sig själv: fruktan. Bakom mycket som skrivits efter 1939 och som kan Dessa dikter vill ingenting annat vara än verka splittrat och förkonstlat bör man tänka sig bil- en demonstration av någras belägenhet, ett bidrag till den av den flygplats utanför Moskva, där Ribbentrop det moderna medvetandets tragedi så som den ge- landade, hälsad av blodröda flaggdukar med påsöm- staltas under det brutala yttre skeendets tryck. Deras made hakkors. Denna pakt kom, innan den genom- form är helt betingad av den motsägelsernas oför- skådats, den demokratiska intelligentian att känna medlade mångstämmighet, som blivit ett av vår tids tillvaron som ett enda stort förräderi och blev på utmärkande drag, och som här känslomässigt omsatts många håll orsaken till att splittringen bejakades med i en symbolernas dialektik. De är musikaliska i den vällust och eftertryck. Lautréamonts excentriska afo- meningen att de i första hand är avsedda att vädja till rism fick nu både mening och betydelse, ty hade man känslan, den kaotiska känslan, och att de arbetar med inte med egna ögon bevittnat hur symaskinen och nyanser oåtkomliga för det vanliga logiska språket. paraplyet mötts på det europeiska operationsbordet? Undvikandet av skiljetecken motiveras med att käns- Och även om synen inte kunde taxeras som skön så lans ”genomföring” därigenom uttrycks med större var den i alla fall både skakande och lärorik. ”Mannen sannfärdighet och konsekvens. 7 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

I sin presentation av diktsamlingen inför utgivningen Den andra raden parallelliserar den första. av andra upplagan framhöll Lindegren också tydligt Syntaktiskt är satserna identiskt uppbyggda. Ordet hur beroende av tidsbakgrunden dikterna är: ”trogna” i rad ett genererar begreppet ”hund” och där- efter genom konversion ”rabieshunden”, den hund ”Mannen utan väg” skrevs – med undantag av de fem som är allt annat än trogen. Den ”sjunkna stormen” första dikterna som kom till i november 1939 – under parallelliserar ”den skrumpnade rosen” (i båda fallen 1940 våren och sommaren , en tid då våldet, förräde- rör det sig om något som har sin storhetstid bakom riet och brutaliteten firade orgier, då ideologiernas sig). Mot biets fredliga surrande för rosen står rabies- karaktär av kuliss och överbyggnad blev synlig för alla som ville se, då det mänskliga handlandet förvisades hundens drickande ur ”den sjunkna stormens strupe”. 1910

Den andra strofen gestaltar en kärleksupple- – till ett marionettplan och det elementärt mänskliga 1968 till en skamvrå i världsrymden. velse. Den ”flygande holländaren” är en av mannens ) | litteraturbanken.se utan väg många uppenbarelseformer: den som aldrig får söka hamn, aldrig slå sig till ro. Han finner en tillfäl- lig vilopunkt i kärleksupplevelsen (”halar ombord sin brud”), men kvinnans hår är klippt så att hon liknar Sonett XXV en furie. De skuldkänslor som beskrivits exempelvis i 2010 VIII (där diktjaget mindes ”kamrat Orestes) aktuali- Den första anspelningen på krig möter redan i den för- seras nu på nytt. Lika litet som sommarnaturen i den sta sonetten (”krevadernas sken”) och motivet aktuali- första strofen är alltså kärleksupplevelsen i den andra seras i flera av de följande dikterna, framför allt i XXV- någon harmonisk idyll. XXXI. Ett tydligt exempel ger dikt XXV: Det olycksbådande fortsätter i den tredje stro- fen. Den svarte riddaren har övertaget i den kraftmät- det trogna biet surrar för den skrumpnade rosen ning som pågår (hans lans ”växer”). Den sjätte raden rabieshunden dricker ur den sjunkna stormens strupe är syntaktiskt parallellställd men semantiskt motställd den femte: skurgumman, som är socialt lågtstående och och den flygande holländaren halar ombord sin brud därmed riddarens direkta motsats, förses med tragisk för att begrava sig i hennes furieklippta hår mask (annars förbehållen de socialt högtstående hjäl- på rännarbanan växer den svarte riddarens lans tarna i den klassiska tragedin) och denna försätts i en och i luften glittrar skurgummans tragiska mask upphöjd position (”i luften”) och dessutom ”glittrar” den. Om rännarbanan är en bild för kriget, blir inne- på maskrosvallen brister nu även tjärans bubblor börden i rad sex: civilbefolkningen kommer att utgöra och fjärilarnas skygglappar ber nu sin sista bön offren.

Stroferna tre och fyra knyts samman genom att på himlar från verandor stackas ökensvedda moln och pulsens tamburin får vildvinet att darra slutet av rad sex återkommer i början av rad sju (”tra- giska mask / på maskrosvallen”). Ordet ”maskrosval- en tabusommar vrider sig oroligt på glasklara nej len” sammanhänger med sommarskildringen; det kan tigerliljans gap sjunker sakta in i det förflutna sägas sammanfatta bilden av sommaridyllen (så som den möter exempelvis i svensk 30-talsdikt). På denna från tidens släpvagn slungas hurrarop mot döden maskrosvall brister nu inte bara maskrosbollarna utan dovt vilar garnisoner under regnets tysta språng ”även tjärans bubblor”. Bakom raden ligger klichén ’en bubbla som brast’, och det som visar sig vara en illu- Temat för den här dikten är sommaridyllens falskhet. sion är den sommaridyll som ”maskrosvallen” refererar Den första raden konkretiserar detta. Här framstår idyl- till. Tjäran, som egentligen inte alls hör hemma i detta len som endast skenbar eller åtminstone högst diskuta- sammanhang, genereras av ordet ’bubbla’ men bidrar bel. Hela raden är en konversion av ett slitet poetiskt också till att förstärka intrycket av sommarhetta. motiv: biet intar samma position i förhållande till rosen Fjärilarna i den åttonde raden har direkt sam- som näktergalen i den romantiska poesin, men den po- band med den för dikten grundläggande sommarbil- etiska näktergalen har bytts ut mot det mera prosaiska den. Deras vingar liknas vid skygglappar. Väsentligt för biet och rosen är inte blomstrande utan vissnande. 8 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

uttrycket ”fjärilarnas skygglappar” är dock inte enbart en tabusommar där försöken vilar på fjärilarnas postament den visuella likheten utan också den andra innebörden där fjunen alltför lätt glider in i glasklara nej av ”skygg”: fjärilarna är skygga. De ”ber nu sin sista sömnlös va[n]drar mordet i hallen med spegeln i hand bön”: sommaren är snart slut och fjärilarna kommer och en skugga leker på godstågens station att dö; den sommaridyll, som fjärilarna metonymiskt representerar, är dödsdömd och kommer att krossas av jag lyfter en dryck med allt som vanligt bistrare realiteter; inriktningen på det idylliska inne- och låter den rinna ut över verandastackars moln bär ett slags skygglappar, ett slags verklighetsflykt, men också denna kommer att krossas. de tysta garninsionerna [!] sover under regnets språng 1910

och pulsens tamburin får vildvinet att darra –

Den femte strofen fortsätter variationerna av 1968

temat. I den nionde raden bryts idyllen i betraktandet ) | litteraturbanken.se känslorna viger sig med den flygande holländaren av stackmolnen på himlen från den behagliga utsikts- omöjligt att finna hamn i den cyniska stormen punkten på sommarverandan genom att molnen kallas ”ökensvedda”, och i den tionde raden projiceras män- framtiden blinkar på blankslipad räls niskans oro (”pulsens tamburin”) på den omgivande och gräver sig ned under nuets svarta gruva sommargrönskan (”får vildvinet att darra”). 2010 Den elfte raden sammanfattar bättre än någon tigerliljans gap sjunker sakta igen med knäckt ryggrad och tårar över utebliven kamning annan enskild rad hela dikten. En ”tabusommar” är en sommar då mycket är tabu, är förbjudet. Och den ”vrider sig oroligt på glasklara nej” – den präglas av oro (något Påfallande många detaljer i den färdiga dikten finns re- som i föregående rad uttrycktes genom ”pulsens tambu- dan här. Ordningsföljden mellan de olika motiven är rin”). Uttrycket ”glasklara nej” skulle å ena sidan kunna dock helt annorlunda. innebära detsamma som ”tabu”, nämligen förbud, här yt- Första strofens ”tabusommar” och ”glasklara terligare stegrat genom adjektivet ”glasklara”, vilket skulle nej” har i slutversionen komprimerats till en och sam- innebära att förbuden vore entydiga. Raden skulle i så fall ma rad, medan ”fjärilarnas postament” har flyttats till vara exempel på en i stort sett tautologisk konstruktion. Å en annan strof och blivit ”fjärilarnas skygglappar”. andra sidan skulle man kunna se en motsättning mellan Andra och sjätte strofen har ingen motsvarighet sommarens många tabun och de glasklara nejen: protes- i den färdiga dikten. Uttrycken ”godstågens station” terna mot förbuden är allmänna och entydiga. och ”blankslipad räls” har samband med ett järnvägs- Tigerliljans gap i rad tolv korresponderar med motiv, som dominerar en av de två dikter som förfat- stormen i rad två. Liksom stormen har sjunkit undan så taren uteslöt men som i diktsamlingen endast svagt sjunker tigerliljans gap ”sakta in i det förflutna” och pa- skymtar i XXXIV: ”bland ögonblicken som glider på rallelliserar därmed liksom den sjunkna stormen ”den tortyrens skenor / och med en knyck försvinner i det skrumpnade rosen” i rad ett. overkligas hålgång”. Slutstrofen avviker delvis från den sommarskild- Den tredje strofen har komprimerats till en enda ring som präglat större delen av dikten. Här ges förkla- rad: ”på himlar från verandor stackas ökensvedda moln”. ringen till den oro som präglat den tidigare skildring- Första raden i den fjärde strofen är utgångs- en och till att den sommaridyll som skildrats är falsk. punkten för den färdiga diktens slutrad: ”dovt vilar garnisoner under regnets tysta språng”. Som ofta låter Medlöparna, the fellow travellers på ”tidens släpvagn”, hurrar för dödens triumfer, hyllar den i kriget fram- diktaren här ett adjektiv byta plats: ”tysta” är först be- gångsrika parten. Och av slutraden framgår att det till- stämning till garnisonerna men blir sedan bestämning stånd som råder är en dov väntan under en sommar, en till ”språng”. Strofens andra rad – ”och pulsens tambu- tillfällig paus i ett krig, som snart kan skjuta fart igen. rin får vildvinet att darra” – är den enda från detta ma- En bild av Lindegrens sätt att arbeta kan man nuskript som ordagrant återkommer i slutversionen. få genom att studera de bevarade manuskripten, som Den ”flygande holländaren” i den femte stro- beträffande denna dikt är sju stycken (sannolikt har det fen återkommer i den färdiga dikten, men ”känslorna funnits betydligt fler). Det äldsta bevarade manuskrip- som viger sig” med honom har där konkretiserats till tet lyder: den ”brud” som han halar ombord. Den ”cyniska stor- 9 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

men” har flyttats till den färdiga diktens andra rad: ”ra- bar både på ett individuellt (psykologiskt) plan och på bieshunden dricker ur den sjunkna stormens strupe”. ett allmänt (politiskt). Ett tydligt exempel ger sonett Sjunde strofen komprimeras i den färdiga dikten till en XXIX: rad: ”tigerliljans gap sjunker sakta in i det förflutna”. I nästa manuskript introduceras en rad mo- långt ute i oceanen gungar Medusas huvud tiv som kommer att ingå i diktens slutgiltiga version med grånade ormar och mastkorg av evig sorg (”glasklara nej”, ”fjärilarnas skygglappar”, ”maskros- vi minns det vi känner igen våra bröders blod vallen”, ”tidens släpvagn”, ”den svarte riddarens lans”, deras svepning i kvinnors brinnande gråt

”skurgummans tragiska mask”), men ordningsföljden 1910 – för raderna är ännu inte den definitiva och den sjätte deras borttappade ögon i dödens tiggande hand 1968 vi känner igen det vi vet och vi väntar strofen saknar motsvarighet i den färdiga dikten: ) | litteraturbanken.se

tigerliljans gap sjunker sakta in i det förflutna väntar på befrielsens vingslag över vårt huvud en tabusommar vrider sig oroligt på glasklara nej på förnedringens slut och vårt eget liv –

fjärilarnas skygglappar fladdrar kring stråkens spets o virvelvind av hat som sliter upp vårt bröst

och på maskrosvallen brister även tjärans bubblor genomborra oss med liv när vi måste blöda 2010

från tidens släpvagn slungas hurrarop mot döden lyft oss som en trofé i din flykt mot solen och garnisoner vilar tyst under regnets språng rista oss en blodörn med skymningens spjut

på himlen stackas verandornas ökensvedda moln ty djupt i vårt bröst bor Medusas huvud och pulsens tamburin får vildvinet att darra med grånade ormar och tårar av stenad sorg

en galen hund springer i kapp med den cyniska stormen Utgångspunkten för den här dikten är första strofens den flygande holländaren halar ombord sin brud dubbelexponering av två bilder: den antika mytens Medusa, som hade ormar till hår och blick som för- allt väl ombord endast kaptenen saknas och mördaren som vilar på demantehällen stenade, och Théodore Géricaults målning ”Medusas flotte” (Louvren), som föreställer en grupp skeppsbrut- på rännarbanan trevar den svarte riddarens lans na på en flotte efter fartyget Medusas förlisning utanför i luften glittrar skurgummans tragiska mask Afrikas västkust. Från Medusas huvud genereras ”grå- nade ormar” och från Medusas flotte ”mastkorg av evig I det tredje manuskriptet introduceras biet: ”det sorgs- sorg” och belägenheten ”långt ute i oceanen”. Bilderna i na biets klagan vid den vissnade rosen”, vilket sedan de närmast följande stroferna skapas huvudsakligen ge- ändrats till ”det trogna biet tillber än den sönderfallna nom expansion av bilden av de nödställda på Medusas rosen”. Först i det fjärde manuskriptet heter det: ”men flotte till att omfatta plågade, lidande och oskyldigt dö- det trogna biet surrar för den skrumpnade rosen”. Och dade över huvud taget. Undantaget är uttrycket ”bort- först här får den flygande holländaren begrava sig i bru- tappade ögon”, som kan ses som genererat av Medusas dens ”furieklippta hår”. Den definitiva ordningsföljden huvud, där ju de petrifierande ögonen är det viktigaste på raderna kommer mycket sent. inslaget: de ögon som mött Medusas är för evigt förlo- rade, är ”borttappade ögon i dödens tiggande hand”. Stroferna fem och sex innebär inversion av några centrala element i föreställningen om Medusa och de från associationen till Medusas flotte genere- Sonett XXIX rade beskrivningarna av ”våra bröders” belägenhet. Mot Medusas huvud ställs den ”virvelvind av hat” som Den viktigaste av de oppositioner som strukturerar diktjaget bejakar: där Medusas blick förstelnar till döds samlingen är polariseringen mellan å ena sidan van- genomborrar hatet med liv. Medan ”våra bröders blod” makt, förstelning, passivitet och å andra sidan aggres- i rad fyra förknippas med död, hör blodet i rad tio sam- sivitet, liv och aktivitet. Denna polarisering är avläs- man med liv. Mot andra strofens ”svepning” står fem- 10 Sverker Göransson | Erik Lindegren ( te och sjätte strofens sönderslitande (”sliter upp vårt Några centrala motiv bröst”, ”rista oss en blodörn”). Mot den passiva väntan ”på befrielsens vingslag över vårt huvud” står uppma- Den privatpsykologiska nivån är endast undantagsvis ningen till hatet: ”lyft oss som en trofé i din flykt mot så framträdande att den dominerar enskilda dikter, solen”. och mycket få dikter i mannen utan väg är jaglyrik i Slutstrofen ger med sin variation av inlednings- vanlig mening. I första hand gäller det sviten VIII- strofen nyckeln till hela dikten. Det som i diktens två XIV och kanske ännu mera de två kärleksdikterna i första avdelningar ter sig som något yttre – en mot män- samlingens mitt, där man finner ett tonfall som visar niskan fientlig makt, ”långt ute i oceanen” – och som fram mot Amoroso-dikterna i Sviter. Den universel- 1910 –

något evigt och därigenom nästan ofrånkomligt (”evig la nivån – ”mannen utan väg” som Människan eller 1968

sorg”, ”vi minns det vi känner igen”), har vid diktens Mänskligheten – aktualiseras däremot i många dikter. ) | litteraturbanken.se slut övergått till något inre, ett psykologiskt förhåll- Tematiskt struktureras samlingen av en rad op- ningssätt ”djupt i vårt bröst”. I stället för ”mastkorg av positioner: exempelvis ljus – mörker, medvetet – omed- evig sorg” har nu Medusas huvud försetts med ”tårar av vetet, yta – djup, uppe – nere, öken – vatten, vanmakt stenad sorg” – ”stenad” inte i betydelsen ”dödad genom – handling, död – liv, förstelning – känsla, gam – hind. stenkastning” utan i betydelsen ”förstelnad”. De tårar, Hela detta komplex har beröringspunkter med mycket 2010 som i ”kvinnors brinnande gråt” i andra strofen var ett i 1930-talets diktning. Både motiviskt och tematiskt är uttryck för stark känsla, har i slutstrofen förvandlats till mannen utan väg ett mycket tidstypiskt verk. Dess ori- förstelnade stalaktiter. ginalitet ligger i den höga abstraktionsnivå på vilken Konjunktionen ”ty” som inleder slutstrofen är tematiken gestaltas och i den poetiska kraften i det sti- följaktligen i denna dikt av central betydelse. Diktens listiska uttrycket. idémässiga centrum är invokationen till hatet i stro- Mottots surrealistiska ökenlandskap anger dik- ferna fem och sex. Eftersom faran för resignation och tens rum och är liksom de inom parentes placerade emotionell förstelning alltid finns, är det väsentligt att dikterna I och II ett slags scenanvisning. III består helt känna starkt, att i den bemärkelsen verkligen leva, även av frågor. Den egentliga handlingen börjar först i sista om livet är förbundet med plåga och lidande. strofen i IV, där en jagperson för första gången uppträ- Strukturellt beskriver diktens text en rörelse der. IV-XII skildrar ett tillstånd som pendlar mellan å från något långt borta (”långt ute i oceanen”) via min- ena sidan vanmakt, förstelning och passivitet och å den net, igenkännandet och beskrivningen av ett nuläge till andra handling, liv och aggressivitet. I XIII introduce- något mycket nära (”djupt i vårt bröst”). Det som är ras ”segraren”, följd av den döde i XV, dödgångaren i utanför jaget visar sig korrespondera med något inne XVI och den drunknade i XVII, XVIII och XIX. i jaget, och i samband därmed förändrar bilden av I XX avvisas den lockelse som döden utövar, Medusas huvud betydelse. och i de följande fyra dikterna dominerar kärlekste- Också denna dikt har en samtidshistorisk inne- mat. I XXV-XXX står krigstematiken i centrum följd börd. Lindegren har själv uppgivit att dikten avspeg- av ytterligare två kärleksdikter. I samlingens sista dikter lar ”Sveriges läge pingst 1940”, alltså en månad efter introduceras ett paradoxalt hopp trots allt, som kulmi- den tyska ockupationen av Danmark och Norge och nerar i slutdikten. alldeles i början av den tyska blixtoffensiven på väst- Ett av de viktigaste motiven i samlingen är vad fronten som mycket snart skulle leda till ockupation av man skulle kunna kalla väg- eller vandringsmotivet. Nederländerna och Belgien, till de brittiska styrkornas Detta antyds redan i bokens titel och i mottots ”miss- evakuering till England och till Frankrikes kapitula- tagens väg” och återkommer i ”den som har vandrat tion. vilse på vattnet” i II och kombineras i VIII med öken- motivet. Det uppträder i XIII och XXVII men åter- kommer sedan först i XXXV (”sedan vi vandrat ge- nom dödens tunnlar”), XXXVI (”där ingen vandrar”), XXXVII (”de många resfärdiga måste vänta på klarare sikt”), XXXVIII (”vandraren som vandrar allt djupare in i världen”). 11 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

I både XXXVIII och XL (i bokens näst sista rad) endast få har skådat / men som jag tillägnar denna vår talas om ”labyrinten”, och detta ord är ekvivalent med sanning inför döden / […] denna splittrade tro vars skär- uttrycket ”misstagens väg” i bokens näst första rad (om vor dock skall multna och gro / till framtidens dröm och man räknar titeln som den första). Labyrintmotivet har till hindens dröm i labyrinten / och den oberördes ord naturligtvis sitt ursprung i berättelsen om Thesevs och till det som räddat hans liv”. labyrinten på Kreta (långt senare använt av Lindegren I mannen utan väg förenas en symbolistisk este- i dikten ”Ikaros” i Vinteroffer). En viktig intertext är tik med ett surrealistiskt uttryckssätt. Dikterna är vis- Dantes Divina commedia, där ju utgångspunkten är att serligen rika på bilder som för tanken till surrealistisk protagonisten kommit vilse och förlorat den rätta vä- poesi, film och bildkonst (exempelvis öknar, speglar, 1910 –

gen och där han kommer till insikt först när han ”vand- ögon i egenartade positioner), men dikterna är därför i 1968

rat igenom dödens tunnlar”. Mera ofta går dock i man- sig inte surrealistiska. Den automatiska skriftens metod ) | litteraturbanken.se nen utan väg vandringen genom en öken, så exempelvis är inte Lindegrens. Möjligen har enstaka rader kommit i VIII, i XII-XIV och i XVI. Denna öken har myck- till på det sättet. De många manuskriptvarianterna vitt- et litet att göra med Eliots öde land utan mera med nar om att inte bara de enskilda sonetterna utan också Salvador Dalís och andra surrealisters förkärlek för ök- diktsamlingen som helhet är resultatet av ett noga över- nar. På vissa ställen finns anknytningar också till Viktor vägt arbete. Betydelsefullare än den franska surrealis- 2010 Rydbergs ”Kantat vid jubelfestpromotionen i Uppsala men har sannolikt Dylan Thomas surrealistinfluerade 1877” med dess bild av mänsklighetens ökenvandring poesi varit. Den karakteristik av Thomas diktning som ”emot ett mål, fördolt för dig” (en dikt som Lindegren Lindegren ger i en artikel några år in på 1940-talet skul- senare skulle komma att anspela på i sin mest kända le kunna ses som en karakteristik av hans egen poetiska dikt: ”Arioso” i Sviter). Men det motiv som Rydberg metod i mannen utan väg: ”Hans formella strävan är att använde sig av i sin kantat aktualiseras också: Moses skapa ett vattentätt rum av ord […] Att skriva poesi är och hans folks kringirrande i öknen efter utvandringen för honom snarare att upptäcka än att uttrycka känslor. från Egypten. Han erbjuder läsarna upptäcktsprocessen själv och inte Det är sannolikt ingen slump att författaren vid dess resultat. […] Hans mål är snarare att känna än att slutredigeringen av diktsamlingen har låtit talet 7 ersättas tänka klart”. av talet 40 som bärande princip: Moses ökenvandring mannen utan väg är ett i alla avseenden modernt pågick i 40 år, Jesus vistades i öknen i 40 dagar och lika diktverk, som uttrycker samtidskänslan på ett språk som länge varar den långa fastan före påsk. Det viktigaste är är nytt och oförbrukat. Där finns den strävan bort från kanske ändå att en normal mänsklig graviditet varar i det privata till det universella och representativa som 40 veckor. Födelsemotivet är nämligen centralt för sam- gjorde att man vid 1940-talets mitt kunde påstå att den lingens sista dikter. Efter krigsskildringarnas apokalyps nya dikten var ”på väg mot en ny klassicism”. Det är kommer hoppet om en pånyttfödelse till något bättre. I betecknande att det trots att många av dikterna handlar XXXVII heter det exempelvis att ”födelsen väntar oss nu om krig inte finns någonting i texten som nödvändigtvis vid de seende stenarnas vad” och i XXXVIII att ”kanske förknippar dem med det pågående världskriget. dagarnas fötter vandrar / på sanningens trumma fram Där finns vidare den psykoanalytiskt präglade med en ljusning för oss” och att protagonisten ”vandrar bilden av människan, spänningen mellan medvetet och allt djupare in i världen / och söker sin talisman av mör- omedvetet, mellan kärleksupplevelse och dödsdrift, ker och ljus”. I XXXIX finns den avgörande vändpunk- mellan skapande och destruktion. Där finns vidare ge- ten, det som Lindegren i andra sammanhang benämnt staltningen av den politiska vanmakten, känslan av att kärleksmötet med Intet och som här kallas ”kampen i det gäller att via en yttersta nollpunkt trevande söka mörkret”, där ”jag tvingar det mörka till långt och befri- sig fram till ett slags framtidstro. I denna den första ande famntag / når den lycka som förestavas av allt och och enligt mångas mening främsta fyrtiotalistiska dikt- ingenting”. Också här är natten dagens mor, och i slut- samlingen sammansmälter en symbolistisk estetik, en dikten som är en av de bildfattigaste i samlingen finner avantgardistisk bildteknik, en surrealistisk motivvärld mannen utan väg till sist sin väg: ”den som färdas skall och en existentiell tematik. Det var i den syntesens inte ha något annat mål / än att upptäcka den stjärna tecken som det svenska 40-talet skulle utveckla sig till som väntar sin upptäckt / den nya skapelsens stjärna som ett ovanligt vitalt skede i svensk 1900-talslitteratur. 12 Sverker Göransson | Erik Lindegren (

Bibliografi av Erik Lindegren och Erik Mesterton (1965) Rainer Maria Rilke, Duinoelegierna, i tolkning av Erik Lindegren Av Erik Lindegren (1967) (endast viktigare eller citerade arbeten) William Shakespeare, Hamlet, tolkning av Erik Lindegren och Erik Mesterton (1967) W.H. Auden och Christopher Isherwood, Bestigningen av F6, Posthum ungdom (1935) övers. av Erik Lindegren (1969) ”Prolog till en ny Hamlet”, Nya Argus 1937:15, s. 204-206 Tangenter. Recensioner och essäer i urval av Karin Lindegren T.S. Eliot, ”Askonsdag”, övers. av Erik Lindegren, Presens 1938:3/4, (1974) s. 103-112

Operakritik, redigerad av Johan Stenström (1994) 1910 T.S. Eliot, Mordet i katedralen, övers. av Erik Lindegren och Karl –

Vennberg (1939) 1968 ”Limbo (urval ur en diktsamling)”, Horisont 1941: våren, s. 101-110 ) | litteraturbanken.se Rainer Maria Rilke, ”Duinoelegierna”, övers. av Erik Lindegren Om Erik Lindegren och Artur Lundkvist, Horisont 1941: hösten, s. 38-67 (endast viktigare eller citerade arbeten) mannen utan väg (1942 [ny upplaga 1945]) ”Artur Lundkvists nya dikter”, Aftontidningen 12/11 1942 Ahlgren, Stig, Obehagliga stycken (1944) ”Lyrisk förtrupp”, Aftontidningen 8/5 1943 Algulin, Ingemar, Den orfiska reträtten. Studier i svensk 40-talslyrik

”Gunnar Ekelöf – en modern mystiker”, Tiden 1943, s. 479-493 2010 och dess litterära bakgrund (1977) , Ljus i augusti, övers. av Erik Lindegren (1944) Algulin, Ingemar, ”Lindegren, Johan Erik”, Svenskt biografiskt lexi- 40-talslyrik utgiven av Erik Lindegren och Karl Vennberg (1946) kon 23 (1980-81), s. 359-365 ”Erik Lindegren presenterar ’mannen utan väg’”, Bonniers nyheter Algulin, Ingemar, Traditioner i förvandling (1998) 1946:2, s. 15 Bäckström, Lars, Erik Lindegren. Ny upplaga med ett tillägg om ”Tal i egen sak”, Stockholms-Tidningen 20/5 1946 de sista åren ([1962] 1979) ”Lyrisk modernism. En enquête”, Bonniers litterära magasin 1946, Cullhed, Anders, ”Tiden söker sin röst”. Studier kring Erik Lindegrens s. 463-465 ”mannen utan väg” [diss.] (1982) Folke Holmér, Erik Lindegren och Egon Östlund, Halmstadgruppen Espmark, Kjell, ”Att tänka i bilder”, Ord och Bild nr 4 1970, s. (1947) 273-279 Sviter (1947) Espmark, Kjell, Själen i bild. En huvudlinje i modern svensk poesi 19 moderna franska poeter tolkade av Erik Lindegren och Ilmar (1977) Laaban (1948) Forssell, Lars, ”Mannen utan väg: barock och humanism”, Femtital Prisma, utgivare och redaktör Erik Lindegren (1948-1950) 1951:5, s. 5-11 T.S. Eliot, Cocktailpartyt och Sweeney agonistes, övers. av Erik Hallberg, Peter, Diktens bildspråk. Teori. Metodik. Historik (1982) Lindegren och Erik Mesterton (1950) Hallind, Kristina, Tavlor och deviser. Studier i Erik Lindegrens dikt- Dikter 1942-1947 (1953) ning till Halmstadgruppens måleri [diss.] (1978) Vinteroffer (1954) Hermelin, Carola, Vinteroffer och Sisyfos. En studie i Erik Lindegrens T.S. Eliot, Privatsekreteraren, övers. av Erik Lindegren (1954) senare diktning [diss.] (1976) Jean Giraudoux, Trojanska kriget blir inte av, övers. av Erik Isaksson, Bernice, Erik Lindegrens mannen utan väg. Motiv Lindegren (1954) och metaforer, otryckt licentiatavhandling framlagd 1965 Dylan Thomas, Porträtt av konstnären som valp, övers. av Erik (Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund) Lindegren (1954) Liffner, Axel, ”Ruiner och källsprång”, 40-tal 1945:3, s. 1-10 Paul Claudel, När dagen vänder, övers. av Erik Lindegren (1955) Lysell, Roland, Dokumentation till Erik Lindegrens mannen utan Saint-John Perse, Jord Vindar Hav, tolkningar av Erik Lindegren väg (1982) (1956) Lysell, Roland, Dokumentation till Erik Lindegrens Sviter (1982) Antonio Somma, Maskeradbalen, libretto till Verdis opera, svensk Lysell, Roland, Dokumentation till Erik Lindegrens Vinteroffer bearbetning av Erik Lindegren (1958) (1985) Aniara. En revy om människan i tid och rum, libretto till Karl- Lysell, Roland, Erik Lindegrens imaginära universum [diss.] (1983) Birger Blomdahls opera efter Harry Martinsons versepos (1959) Olsson, Bernt, Vid språkets gränser (1995) Lorenzo da Ponte, Don Juan, libretto till Mozarts opera, svensk Printz-Påhlson, Solen i spegeln. Essäer om lyrisk modernism ([1958] text av Erik Lindegren (1961) 1996) Dikter 1940-1954 (1962) Sandgren, Folke, Erik Lindegren. En bibliografi (1971) Nelly Sachs, Än hyllar döden livet, övers. Erik Lindegren (1964) Stenström, Johan, Aniara: från versepos till opera [diss.] (1994) Herr von Hancken. Opera i tre akter efter Hjalmar Bergmans ro- Wall, K-G, ”’mannen utan väg‘. Kommentarer av en oinvigd”, man. Libretto (1965) Bonniers litterära magasin nr 6 1946, s. 475-484 Zbigniew Herbert, I stridsvagnens spår. Dikter 1956-1965 tolkade 13