Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 27 · Nummer 2 · 2006 Svensk Mykologisk Tidskrift Inkluderar Tidigare

Home , Agaricus pilatianus, Scutellinia umbrorum, Suillus collinitus, Volvariella bombycina

Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 27 · nummer 2 · 2006 Svensk Mykologisk Tidskrift inkluderar tidigare:

www.svampar.se

Svensk Mykologisk Tidskrift Sveriges Mykologiska Förening

Tidskriften publicerar originalartiklar med svamp- Föreningen verkar för anknytning och med svenskt och nordeuropeiskt - en bättre kännedom om Sveriges svampar och intresse. Tidskriften utkommer med två nummer svampars roll i naturen per år. Tidskriften ägs av Sveriges Mykologiska - skydd av naturen och att svampplockning och Förening och trycks med bidrag från Nathorst annat uppträdande i skog och mark sker under Windahls minnesfond. Instruktioner till författare iakttagande av gällande lagar finns på SMF:s hemsida www.svampar.se eller på - att kontakter mellan lokala svampföreningar sista sidan i tidskriften. Tidningen erhålls genom och svampintresserade i landet underlättas medlemskap i SMF. - att kontakt upprätthålls med mykologiska för- eningar i grannländer Redaktion - en samverkan med mykologisk forskning och Redaktör och ansvarig utgivare vetenskap. Mikael Jeppson Lilla Håjumsgatan 4, Medlemsskap erhålls genom insättning av med- 461 35 TROLLHÄTTAN lemsavgiften 200:- (familjemedlem 30:-, vilket ej 0520-82910 inkluderar Svensk Mykologisk Tidskrift) på postgi- [email protected] rokonto 443 92 02 - 5. Medlemsvgift inbetald från utlandet är 250:-. Hjalmar Croneborg Mattsarve Gammelgarn Ordförande: 620 16 LJUGARN Kerstin Bergelin 018-672557 Bovetevägen 10 [email protected] 260 40 VIKEN 042-238232 Jan Nilsson [email protected] Smultronvägen 4 457 31 TANUMSHEDE Kassör: 0525-20972 Arne Ryberg [email protected] Boafallsvägen 10 293 72 JÄMSHÖG Äldre nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift 0454-49208 (inkl. JORDSTJÄRNAN) kan beställas från SMF:s [email protected] hemsida www.svampar.se eller från föreningens kassör. Previous issues of Svensk Mykologisk Tidskrift (incl. JORDSTJÄRNAN) can be ordered from www.svampar.se

Omslagsbild: Tulostoma niveum Kers (vit stjälkröksvamp). Dalsland, Skållerud, Ryrs NR, 2005-11-06. Foto M. Jeppson. I detta nummer nr 2 2006

SVAMPPRESENTATIONER INTERNATIONELLT 2 Fynd av röksvampen Bovistella 70 Den europeiska svamporganisa- radicata i Sverige tionen EMA - the European Mikael Jeppson Mycological Association - en 7 Russula sublevispora, en sällsynt lägesrapport kremla funnen i Sverige Anders Bohlin Hans-Göran Toresson BÖCKER 11 Intressanta fynd av kamskivlingar 72 Bokrecension Franco Matli, Karl Soop & Hans-Göran Mikael Jeppson Toresson 17 Tillfälligheter eller symbios? - silkesslidskivling och stor varg- mjölk Hans von Eichwald 19 Vedlevande svampar på bok i Halland Jacob Heilmann-Clausen 29 Förekomst av agaritin i olika arter av champinjon Christer Andersson, Jan Borovicka & Vera Schulzová 40 Porträtt av en skålsvamp, Scutellinia umbrorum Tommy Knutsson 44 Långt hemifrån (Agaricus rotalis) Klas Jaederfeldt 47 Fynd av en sällsynt gelémussling - Hohenbuehelia auriscalpium Anita Stridvall & Leif Stridvall 51 Tulostoma-jakt i norra Bohuslän Jan Nilsson 58 Tulostoma niveum - en av världens sällsyntaste svampar Mikael Jeppson 64 Suillus collinitus, en doldis Irene Andersson 66 Mera om Suillus collinitus Mikael Jeppson Lepiota grangei (grönfjällig fjällskivling), Blekinge, Ringamåla, Loberget, 2004-09-23. Scanning Arne Ryberg.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 1 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 2-6, 2006 Fynd av röksvampen Bovistella radicata i Sverige

MIKAEL JEPPSON

Abstract The gasteromycete Bovistella radicata (Durieu & Mont.) Pat. is reported from two localities in southeast Sweden. It was first recorded in a grazed grassland at Munkarp (Skåne) in October 2004 and in July 2005 an overwintered fruitbody was found in a dry, sandy pasture at Mjällby (Blekinge).The species is briefly described and its distribution and habitat prefe- rences are commented. Photos of habitus and drawings showing microscopical characters are provided. B. radicata is a very rare species on a European scale and there are few recent records. In the official redlists of Finland, the UK and the Netherlands it is stated as regio- nally extinct (RE). In the German Bundesland Mecklenburg-Vorpommern and adjacent Poland it is considered critically endangered. Only on the Iberian peninsula, in Bavaria (Germany) and in Sweden there seem to be records made later than 2000.

Inledning Fruktkropp subglobos, något plattad upptill och I samband med en svampexkursion i en skånsk spetsigt hopdragen och rynkad mot basen, 3–4 naturbetesmark i Munkarp i oktober 2004 cm i diameter. I toppen finns en oregelbundet påträffades en för Sverige ny röksvamp, flikad, ganska vid por. Endoperidiet är koppar- Bovistella radicata (Durieu & Mont.) Pat. brunt, ganska hårt och blankt, resterna av exo- Fyndet publicerades av Carl-Gustav Bengtsson, peridiet visar sig som gråvita fläckar upptill, som också var den som gjorde det skånska fyn- nedtill som en tät yta av fina, gråvita, samman- det (Bengtsson 2004). Ytterligare ett fynd av B. böjda, knappt millimeterstora taggar. De skån- radicata gjordes i juli 2005 i en torr och sandig ska exemplaren har ingen tydlig pseudorhiza betesmark på Listerlandet (Blekinge). (vilket annars är typiskt för arten) men frukt- Här följer en morfologisk beskrivning och en kropparna har en tendens att vara något rotlikt sammanfattning av vad som hittills är känt om tillspetsade. Blekingefyndet däremot har en artens habitatval och utbredning. Arten är kraftig, spetsigt rotlik bas. mycket sällsynt i Europa och anses i några län- Subgleban är kamrad och det mogna sporpulvret der vara starkt hotad (CR) eller till och med gulbrunt-mörkbrunt. utgången (RE). Kapillitiet är gulbrunt och påminner om det hos släktet Bovista men är skörare och rikligare för- Beskrivning baserad på de svenska fynden grenat (täta, upprepade förgreningar av en typ Bovistella radicata (Durieu & Mont.) Pat. som man inte ser hos Bovista). Fig. 1, 2. Kapillitieväggarna är ganska tunna (<1 μm) och Skåne. MUNKARP, Munkarps fälad, i naturbe- är i allmänhet försedda med rikliga, oregelbun- tesmark, 2004-10-27, leg. C.-G. Bengtsson det formade, stora porer. Vissa hyfer är helt utan (herb. K. Bergelin, MJ). porer. Inga septeringar kunde observeras. Blekinge. MJÄLLBY, Rökegården SO, i torr, Sporerna är 3,5–5 μm, subglobosa – ellipsoida, sandig betesmark, intill stengärdsgård, 2005- släta till mycket fint prickade och försedda med 07-20, leg. A. Ryberg & M. Jeppson (MJ). en hyalin pedicell som ofta är kort (3–5 μm) men kan nå upp till 15 μm.

2 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 1. Bovistella radicata (Durieu & Mont.) Pat. Skåne, Munkarp, Munkarps fälad, 2004-10-27, i naturbetesmark, leg. C.-G. Bengtsson (herb. K. Bergelin, MJ). Scanning K. Bergelin.

Det svenska kollekterna visar god överensstäm- De flesta fynd på den europeiska kontinenten är melse med herbariematerial av B. radicata från gjorda under 1800-talet och första hälften av Sydspanien och Nordamerika i författarens her- 1900-talet och artens aktuella status är okänd. barium (MJ) och stämmer väl med beskrivningar Endast på den iberiska halvön, i Bayern och i av arten hos Calonge (1999), Calonge & Kreisel Sverige tycks fynd ha gjorts efter 2000. Fynden (1993), Kreisel (1962) och Pegler m. fl. (1995). i Grekland och Italien kan möjligen vara gjorda i sen tid men litteraturuppgifterna är mycket Ståndortsval, utbredning och fynd knapphändiga. I länder där arten inte setts på Det skånska fyndet gjordes i en naturbetesmark många år förs den upp på officiella rödlistor som i övrigt är rik på ängssvampar (Hygrocybe under kategorierna RE (regionalt utdöd; spp., Entoloma spp. etc.). På den europeiska Finland, Storbritannien, Nederländerna (Finnish kontinenten, där arten är sällsynt men har en vid Environment Institute 2004, BMS 2005, utbredning, uppträder den huvudsakligen i torr, Ministerie van LNV 2005) eller motsvarigheten sandig, hedartad mark på surt underlag. Det till CR (akut hotad - "wymierajace" = utrot- finns även rapporter från torra, sura och ningshotad) i Polen (Wojewoda & Lawrynowicz näringsfattiga tall-ekskogar på inlandssanddy- 1992) och det tyska förbundslandet Meck- ner (Kreisel 1987), i torr mediterran hedartad lenburg-Vorpommern (Schwik & Westphal buskvegetation (Calonge & Tellería 1980) och 1999: "bedroht von Aussterben"= utrotningsho- "på tundra" (Vasilkov 1954). Ett tidigare nor- tad). På en av de nordösttyska lokalerna helt diskt fynd föreligger, nämligen i Tammela i syd- nära den polska gränsen (Altwarp, Uecker- västra Finland i slutet av 1800-talet (leg. P. münde; senaste observation på 1980-talet) har Karsten; jfr Nyberg 1945; herbariematerial i H arten eftersökts av författaren vid två tillfällen och UPS). Den uppges ha vuxit i en bland- (1997 och 1998). Trots att lokalen inte visar skogsbacke. I Finland har inga återfynd gjorts tecken på att ha förändrats och alltså fortfarande och arten betraktas som utgången (Ulvinen hyser lämpliga betingelser för Bovistella har 1996). inga fruktkroppar påträffats.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 3 SVAMPPRESENTATION

Fig. 2. Bovistella radicata (Durieu & Mont.) Pat. Skåne, Munkarp, Munkarps fälad, 2004-10-27, i naturbetesmark, leg. C.-G. Bengtsson (herb. K. Bergelin, MJ). A. Kapillitium B. Sporer.Teckning M. Jeppson.

Utanför Europa är B. radicata känd från Asien Tack (Kazachstan, Kamtjatka), Nordafrika och Carl-Gustav Bengtsson (Eslöv) tackas för att ha Nordamerika. Ytterligare tre arter i släktet till- bidragit med herbariematerial och Kerstin kommer i Ostasien (Kreisel & Calonge 1993). Bergelin (Viken) för att ha haft vänligheten att bistå med en scanningbild. Hanns Kreisel Diskussion (Potthagen) tackas för att ha visat lokalen för Nyfynd för landet av en så pass stor röksvamp Bovistella radicata i Altwarp. som B. radicata är lite förvånande och visar att det fortfarande finns mycket att upptäcka i den svenska naturen. Troligen har arten hittills varit Litteratur förbisedd eller kanske i fält ihopblandad med Bengtsson, C.-G. 2004. En ny röksvamp för makroskopiskt liknande arter som uppträder i Norden. Puggehatten 17(2):27. samma miljöer, t ex. hedröksvampen (Lyco- Blaschke, M. 2005. Der Wurzelnde Stäubling, perdon ericaeum), skålröksvampen (Handkea Bovistella radicata (Durieu & Mont.) Pat. utriformis) eller ängsröksvampen (Vascellum Ein bayrischer Nachweis im heiss-trockenen pratense). Ingen av dessa har dock sporer som Jahr 2003. Mycologia Bavarica 7:21–26. är försedda med pediceller. Både sporer och BMS 2005: Fungi of the British Isles. Checklist. kapillitium hos B. radicata påminner i stället i [http://194.203.77.76/fieldmycology/GBCH hög grad om släktet Bovista. Ingen av de KLST/gbchklst.asp]. Bovista-arter som kan uppträda i torra betes- Calonge, F. D. 1998. Gasteromycetes I. Flora marker är dock rotlikt tillspetsad nedtill eller Mycologica Iberica vol. 3. Real Jardín har en kamrad, steril basaldel/subgleba av den Botanico Madrid. typ som finns hos Bovistella radicata. Calonge, F. D. 1999. Setas de Madrid (y aldre- Inför kommande säsonger gäller det att hålla dedores) 2. Gasteromycetes. Sociedad ögonen öppna för denna sällsynta och på ett Micológica de Madrid. europeiskt plan starkt hotade röksvamp. Calonge, F. D. & Tellería, M. T. 1980. Introducción al conocimiento de los hongos de Doñana (Huelva, España). Lazaroa 2:271–326. Finnish Environment Institute 2004. Extinct,

4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Tabell 1. Översikt över hittills kända europeiska fynd av Bovistella radicata.

Threatened and Near Threatened and the Middle East. Österreichische Gasteromycetes. Document 2/9/2004. Zeitschrift für Pilzkunde 10:213–313. [http://www.environment.fi/print.asp?con- Kreisel, H. & Calonge, F. D. 1993. Calvatiella tentid=60458&clan=en]. Chow, a synonym for Bovistella Morgan. Gross, G. Runge. A. & Winterhoff, W. 1980. Mycotaxon XLVII:13–25. Bauchpilze (Gasteromycetes s.l.) in der Ministerie van LNV 2005. Besluit Rode Lijsten Bundesrepublik und Westberlin. Beihefte zur flora en fauna. [http://www.regering.nl]. Zeitschrift für Mykologie 2:1–220. Minter, D. W. (red.). Electronic Distribution Kreisel, H. 1962. Die Lycoperdaceae der Maps of Ukrainian Fungi. Deutschen Demokratischen Republik. [http://www.cybertruffle.org.uk/ukramaps/in- Feddes Repertorium 64(2–3):89–201. dex.htm]. Kreisel, H. 1987. Pilzflora der Deutschen Mornand, J. 1990. Les Gastéromycètes de Demokratischen Republik. VEB Gustav France (6. Lycoperdales). Documents Fischer Verlag. Jena. Mycologiques XX:79:1–24. Kreisel, H. 2001. Checklist of the gasteral and Nyberg, W. 1945. Bovistella Karstenii n. sp. secotioid Basidiomycetes of Europe, Africa Memoranda Societas Fauna Flora Fennica

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 5 SVAMPPRESENTATION

20:135–155. Vasilkov, B. P. 1954. O nekatorych interesnych i Pegler, D. H., Læssøe, T. & Spooner, B. M. novych vidach gasteromitsetov v SSSR. 1995. British Puffballs, Earthstars and Trudy Bot. Inst. Komarova Akad. Nauk SSSR Stinkhorns. Royal Botanic Gardens, Kew. II. 9:447–469. Perdeck, A. C. 1950. Revision of the Wojewoda, W. & Lawrynowicz, M. 1992. Lycoperdaceae of the Netherlands. Blumea Czerwona lista grzybów wielkoowocniko- VI(2):480–516. wych zagrozonych w Polsce. Sarasini, M. 2005. Gasteromiceti epigei. [http://www.grzyby.pl/czerwona-lista- A.M.B. Trento. grzybow.htm]. Schwik, J. & Westphal, B. 1999. Rote Liste der gefährdeten Grosspilze in Mecklenburg- Vorpommern. [http://www.unigreifswald.de Mikael Jeppson /?mycology/rl-mv.htm]. Lilla Håjumsgatan 4 Ulvinen, T. 1996. Suomen uhanalaiset kupusie- 461 35 Trollhättan net. Sienilehti 46(3):69–89. [email protected]

Fototävling 2006

I samband med SMF:s årsmöte och föreläs- ningshelg i Stockholm i mars utlystes en foto- tävling.

Vinnande bidrag blev ett foto taget av Joachim Krumlinde. Med lite fantasi ser det ut som en “gammal gumma som blundar”.

På andra plats kom Herbert Kaufmann med “Nude in Winter” och på tredje plats kom Eva Björklund med “Tulpanskål”

Redaktionen gratulerar. Vinnande bidrag (här något beskuret). Foto J. Krumlinde.

6 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 7-10, 2006 SVAMPPRESENTATION Russula sublevispora, en sällsynt kremla funnen i Sverige

HANS-GÖRAN TORESSON

Abstract The rare Russula sublevispora (Romagn.) Kühner & Romagn. was recorded in 2003 in the vicinity of Stockholm (East Sweden).The fungus was found in a stand of oldgrowth Populus tremula. Although being a member of the difficult section Heterophyllae subsection Griseinae, R. sublevispora seems to present characters which make field determinations possible.The Swedish sample is described and a photo is provided. Inledning Beskrivning av fyndet Släktet Russula är känt för att erbjuda många Makroskopiska karaktärer svårigheter när det gäller att få rätt identitet på Hatten är upp till 11 cm i diameter, välvd, med det man hittar. Senare års intensifierade studier mitten lite trattaktigt nedsänkt. Unga exemplar av släktet har givit mer uttömmande litteratur har nedböjd kant som med åldern viker sig och nya spännande fynd. Således har flera arter uppåt. Den är ljust gråbrun, med inslag av ljust som tidigare varit okända i landet, eller kanske violetta toner. Färgerna varierar i styrka och är t.o.m. obeskrivna, kunnat presenteras i Jord- tydligast mot kanterna, medan vissa centrala stjärnan, framför allt i temanumret om kremlor partier kan var helt urblekta. I botten skönjer (Lindström m. fl. 2002), men också i artiklar av man tydligt den mångfärgstendens som är Söderberg (1999), Bohus Jensen (1999) och typisk för flera arter inom subsect. Griseinae. Stridvall & Stridvall (1991 & 1996). Hattytan är fuktig och klibbig hos unga exemplar Denna artikel handlar om Russula sublevispora, och hattkanten är svagt strimmig med en hatt- som ingår i den svåra grönkremle-gruppen hud som går att dra av ca 10 mm inåt, från kan- (Russula sect. Heterophyllae subsect. Gri- ten räknat. seinae). Denna art har, trots att den ingår i en Foten är 65 x 25 mm, avsmalnande nedåt med grupp med svårbestämda arter, karaktärer som tillspetsad bas, konstant vit utan färgförändringar. gör att en bestämning är möjlig redan i fält Skivorna är gräddfärgade och sköra. Köttet är förutsatt att man har viss erfarenhet av denna fast, på unga svampar hårt. FeSO4 ger ingen subsektion. Framträdande kännetecken är dess eller svagt rosa reaktion. Svampen saknar lukt storlek, köttets konsistens samt hattens yta och och smak. Sarnari (1998) uppger dock att sma- färger. Sannolikt är även artens livsmiljö en ken är bitter medan Carteret (2003) anger att användbar bestämningskaraktär smaken eventuellt är svagt bitter. Ett svenskt fynd av arten beskrivs nedan. Den Mikroskopiska karaktärer har inte tidigare rapporterats från Nordeuropa. Sporerna är subglobosa, 6,5–7,5 x 5–6,5 μm, svagt vårtiga eller punkterade (isolerade låga Fynd taggar, oftast 0,2–0,3 μm). Dermatocystiderna Russula sublevispora (Romagn.) Kühner & är 80–130 x 5–10 μm, ej rikligt förekommande. Romagn. - fig.1. Hatthudshår 2–5 μm breda, septerade och något Södermanland. FLEMINGSBERG, Flemingsberg grenade. Dermatocystidernas storlek hos mitt SO, 2003-08-24, i aspbestånd, leg. H.-G. Toresson. material överensstämmer med Carterets uppgifter men avviker något från Sarnaris mått. Båda

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 7 SVAMPPRESENTATION författarna anger att dermatocystiderna är frek- har kunnat bekräfta artbestämningen. venta. Från litteraturen kan min beskrivning av R. sublevispora kompletteras med uppgifter om att: Förväxlingsarter - hattytan ofta krackelerar (ingen tendens på Det finns två möjliga förväxlingsarter som mitt fynd) också är hårdköttiga. Den ena är R. medullata - hattens färg kan innehålla mer brunt än mitt Romagn., som bildar mykorrhiza med asp, men fynd; även ett fynd med helt brun hatt har har mörkare, ockrafärgat sporpulver och en grö- beskrivits, vilket givit associationer till R. nare hatt. Den andra är den allmänna, brun- vesca Fr. (kantkremla); likaså finns rapporter hattade R. vesca Fr., som har rent vitt sporpul- om hattar som går i grönt. ver. Den har dock mig veterligen inte setts växa - foten kan få bruna fläckar. under asp. - fotbasen inte alltid är tillspetsad. Utbredning Ekologi R. sublevispora är ursprungligen beskriven Mitt fynd gjordes på bar jord i ett bestånd med 1940 av Romagnesi som en varietet av R. ferreri äldre grov asp (Populus tremula) i tidigare kul- Singer. I Romagnesi (1967) beskrivs den som turmark som troligtvis varit betad. Idag karaktä- en egen art. Sarnari (1998) uppger fynd från riseras lokalen av halvöppen blandlövskog i en Italien, Marocko, Belgien och Frankrike. Galli svag ostsluttning, som övergår i en mindre våt- (1996) anger ett fynd från Italien. Carteret mark. En liten bäck ringlar genom aspbeståndet (2003) rapporterar den från tre lokaler i och gör att marken är relativt fuktig. Frankrike (varav den ena är Romagnesis typ- lokal från 1938, i en skog där kremlan återfanns Undersökning av fyndet 1998) och en lokal i Belgien (Ardennerna). De första identifieringsförsöken orsakade Dessa är de enda lokaluppgifter för arten som huvudbry. Min primära bestämningslitteratur jag kunnat hitta i litteraturen, vilket torde inne- (Sarnari 1998) behandlar dock subsektion bära att denna kremla ej tidigare rapporterats Griseinae utförligt, och jag hamnade efter ett norr om Belgien. tag på just R. sublevispora. Sarnaris beskrivning av arten, (hattdiameter 40–75 mm och symbios Kommentarer med ek, Quercus sp.), gjorde mig emellertid Intressanta är diskussionerna om svampens tveksam. Kollekten lades därför i malpåse. ekologi. Vilken/vilka symbiont(er) har R. suble- Runt årsskiftet stacks en regional fransk myko- vispora? Galli (1996) anger björk (Betula sp.) logisk tidskrift i min hand, Bulletin de la och hassel (Corylus avellana) medan Sarnari Féderation Mycologique Dauphiné-Savoie. I anger ek (Quercus cerris). Enligt Romagnesi det aktuella numret fanns utsökt vackra akva- (1967) växer den i lövskog. Carteret (2003), reller av två kremlor, varav den ena omedelbart som har funderat mycket kring detta, menar att tycktes mig bekant. I texten stod sedan att hatten den växer i lövskog med inslag av asp och drar är 70–150 mm i diameter och att svampen växer en slutsats han verkar övertygad om, nämligen i symbios med asp. Voilà! Artikelns författare att asp är kremlans enda mykorrhizapartner. (och tillika akvarellmålare), Xavier Carteret i Detta är i mina ögon rimligt, dels utifrån mitt Paris, hade sedan vänligheten att undersöka mitt fynd i ett aspbestånd, men även utifrån erfaren- material och kunde därvid bekräfta att det rörde heten att aspen är (fast ofta diskret) frekvent i sig om R. sublevispora. En del av min kollekt såväl triviallövskogar som ädellövskogar, samt har överlämnats till den kremleundersökning att kremlor som växer i symbios med asp oftast (Eberhardt & Taylor 2002) som bedrivs vid inte bildar mykorrhiza med andra trädslag. Om SLU i Uppsala av Ursula Eberhardt. Även hon det visar sig att Carteret har rätt i sina antagan-

8 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 1. Russula sublevispora (Romagn.) Kühner & Romagn. Södermanland, Flemingsberg, Flemingsberg SO, 2003-08-24, i aspbestånd, leg. H.-G.Toresson. Foto H.-G.Toresson. den att R. sublevispora bildar mykorrhiza med Lindström, H., Lundmark, H., Tedebrand, J.-O. enbart asp, skulle man kunna tänka sig det sven- & Wasstorp, B. 2002. Släktet Russula (krem- ska namnet "gråviolett aspkremla". lor) i Mittsverige. Jordstjärnan 23(3):4–39. Sannolikheten att R. sublevispora är förbisedd Santos, J.,Taylor, A. & Toresson, H.-G. 2004. skattar jag som liten, såväl för dess storlek som Cortinarius hinnuleo-armillatus Reum. fun- för dess övriga karaktärer. Mycket pekar alltså nen i Sverige. Jordstjärnan 25(3):10–12. mot att arten är extremt sällsynt. Fyndet av R. Romagnesi, H. 1967. Les Russules d´Europe et sublevispora i Flemingsberg, liksom rapporten av d´Afrique du Nord. Paris. den sällsynta Cortinarius hinnuleo-armillatus i Sarnari, M. 1998. Monographia illustrata del Nacka (Santos m. fl. 2004) indikerar att det i genere Russula in Europa. Tomo I. A.B.M. naturen kring Stockholm fortfarande finns Fondazione Centro Studi Micologici. mycket okänt att upptäcka om man beger sig Vicenza. utanför de vanliga exkursionsmarkerna. Stridvall, L. & A. 1991. Falsk sillkremla, Russula taigarum Ruotsalainen & Vauras, en Litteratur från Norden nybeskriven kremla. Jordstjär- Bohus Jensen, E. 1999. Myrkremla, Russula nan 12(1):23–26. helodes Melzer, funnen i Småland. Jordstjär- Stridvall, L. & A. 1996. Fynd av två för Sverige nan 20(3):3–8. nya skivlingar, Russula rutila Romagn. och Carteret, X. 2003. Note sur deux russulas à Stagnicola perplexa (Orton) Redhead & spores peu ornées: Russula tinctipes et Smith. Jordstjärnan 17(1):11–17. Russula sublevispora. Bulletin de la Söderberg, L. 1999. Kremlestudier. Jordstjär- Féderation Mycologique Dauphiné-Savoie nan 20(1):6-19. (169):33–48. Eberhardt, U. & Taylor, A. 2002. Russulales Hans-Göran Toresson (riskor och kremlor) i det svenska artprojek- Lundagatan 37, 4 tr tet. Jordstjärnan 23(3):40–42. 117 27 STOCKHOLM Galli, R. 1996. Le Russule. Edinatura. Milano. [email protected]

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 9 PUGGEHATTEN - SKÅNES MYKOLOGISKA FÖRENING I SAMARBETE MED FORENINGEN TIL SVAMPEKUNDSKABENS FREMME INBJUDER TILL DISCOMYCET-WORKSHOP PÅ SÖDERÅSEN I SKÅNE 2 - 6 JUNI 2006 med samling på kvällen fredagen den 2 juni och avresa på morgonen tisdagen den 6 juni (Sveriges Nationaldag).Vi får då tre hela dagar att arbeta med svamp.

Logi: Vandrarhemsstandard i 2-bäddsrum på Röstånga Gästgivaregård i Röstånga (toalett och dusch på varje rum). Sänglinne och handduk medföres. Mat: Gemensam frukost och middag på Gästgivaregården. Lunchpaket.Termos och matlåda medföres. Vägbeskrivn.: Röstånga är beläget ca 60 km NO om Malmö och 35 km Ö om Helsingborg. Medföres: Mikroskop m.m. och nödvändig bestämningslitteratur samt mugg för kaffe/te.

Kostnader: Resa: Puggehatten betalar deltagarnas resekostnader (max. 17:-/mil; samåkning!). Logi: 250:-/natt x 4 nätter = 1000:- men Puggehatten kommer att sponsra minst halva denna kostnad. För enkelrum tillkommer 150:-/natt. Mat: Lördag frukost - tisdag frukost inkl. lunchpaket 900:-

Anmälan: Senast den 1 maj till Sven-Åke Hanson, tel. 042-29 71 08; e-mail: [email protected] eller Kerstin Bergelin, tel. 042-23 82 32; e-mail: [email protected]

Preliminärt program: Fredag 2 juni på kvällen: Samling och inkvartering. Kvällskaffe kl. 21.00. Lördag 3 juni - måndag 4 juni: Kl. 08.00 Frukost. Lunchpaket packas av var och en från frukostbordet. Kl. 09.00 Insamlingsexkursioner. Em Artbestämning. Eftermiddagskaffe. Kl. 18.00 Gemensam middag. Kväll: Fortsatt artbestämning. Genomgång av dagens fynd. Kvällskaffe. Tisdag 6 juni: Kl. 08.00 Frukost. Hemresa.

Löser vi problemet med Mollisia kontra Tapesia? Foto K. Bergelin.

10 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 11-16, 2006 SVAMPPRESENTATION Intressanta fynd av kamskivlingar

FRANCO MATLI, KARL SOOP & HANS-GÖRAN TORESSON

Abstract Three interesting findings of Amanita subg. Amanitopsis in Sweden. Amanita islandica Melot, A. cf. ochraceomaculata Neville, Poumarat & Fraiture and A. cf. pachycolea D. E. Stuntz are reported from south and central Sweden. Only the first-mentioned species is fully identified, while the other two are provisionally determined. The collections are illustrated by colour photos. The need for a taxonomical study of subgenus Amanitopsis involving mole- cular data is emphasized.

Inledning 1. Amanita islandica Melot - fig. 1, 2. Flugsvamparna i Amanita subgenus Amani- topsis Roz. (kamskivlingar), eller i modern Beskrivning taxonomi sektion Vaginatæ (Fr.) Quél., är ett Makroskopi: Hatt 60–80 mm, smalt konisk, vanligt inslag i svensk natur under hela säsongen. sedan konvex-konisk, vit, svagt gulnande eller Vi är vana att ofta stöta på Amanita vaginata grånande i mitten med åldern, fuktig till vax- (Bull.) Vittad. (grå kamskivling) och A. fulva artad eller svagt klibbig, icke hygrofan, glatt, (Schaeff.) Fr. (brun kamskivling), kanske någon utan velumrester och med strimmig kant. gång den ovanligare A. crocea (Quél.) Sing. Lameller rent vita, täta. Fot 150–200 x 14–20 (orange kamskivling). mm, mycket lång, bräcklig, smalnande uppåt, Undersläktet är representerat av flera hundra delvis ihålig, helt vit, till största delen tätt täckt arter i alla världsdelar. Alla är vanligen bundna av vita fransar och noppor och försedd med en (via mykorrhiza) till specifika värdträd, i stor, vit, mycket tjock och seg, fristående, flikig Sverige oftast björk (Betula sp.) eller gran slida. Kött vitt. (Picea abies). Som det svenska släktnamnet Mikroskopi: sporer globosa, (9)10–10,5(11,5) x anger, kännetecknas arterna av en kammad eller (8,5)9–10(11) μm. Basidier 52–65 x 12–15 μm, strimmig hattkant. Foten är ofta lång och slank, sterila celler talrika, klubbformiga, 25–40 x utan tydlig ring. 10–13 μm. Velumhyfer 5–7 μm i diameter. Inga Det finns emellertid många sällsynta arter som söljor sedda. man bara hittar någon enstaka gång, och denna uppsats handlar om tre sådana. Två av dessa är Ekologi inte slutgiltigt bestämda, och det är typiskt i I blandskog med Betula och Picea abies, på denna svåra grupp, att till och med experterna marken, enstaka. Vårt huvudfynd växte i en kan gå bet. Vi tar ändå med dem för att stimule- myrstack i en medelåldrig, något gles blandskog ra läsarna att finna dem igen och kanske även dominerad av björk och gran, belägen i en något bidra till en slutlig identifiering. blockig västsluttning med ett litet mossigt sur- En taxonomisk analys av hela undersläktet hål nedanför. Ovanför fanns en tidigare brukad Amanitopsis med utgångspunkt i molekylära mark som planterats med gran runt 1970. data är en angelägen forskningsuppgift för Växtlokalen kan tidigare ha varit betad hag- framtiden. mark. Den är nu sedan 3–4 år tillbaka skogsav- verkad och flugsvampen har ej eftersökts efter

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 11 SVAMPPRESENTATION

Fig. 1. Amanita islandica Melot. Västergötland, Timmele, Fig. 2. Amanita islandica Melot. Västergötland, Blankared, 1988-08-17, leg. K. Soop & H. G.Toresson (S, Timmele, Blankared, 1988-08-17, leg. K. Soop & H. G. herb. KS-AA4). Foto K. Soop. Toresson (S, herb. KS-AA4). Foto K. Soop. avverkningen. Arten anges av J. Melot som Diskussion symbiont till björk. På vår fyndlokal var det Denna helvita, högresta flugsvamp skiljer sig omöjligt att skilja ut om den växte med björk från de två vanligare vita flugsvamparna i regio- eller gran. nen, Amanita virosa (Fr.) Bert. och A. vaginata var. alba (de Seynes) Gill., tydligast genom sin Fynd långa fot och sin kraftiga volva som för tan- Västergötland. TIMMELE, Blankared, 1988-08- karna till gruppen A. magnivolvata Aalto. Detta 17, leg. K. Soop & H.G. Toresson (S: F39658, är de första registrerade fynden av A. islandica herb. KS-AA4); dito,1989-09-08 (herb. KS- i Sverige, men arten är funnen, förutom i Island, AA4a); dito, 1994-08-14, leg. R. Pihl; MAR- också i Norge, nästan uteslutande vid björk. BÄCK, Korpebo berg, 1977-07-25 och 1978-09- Den bör sökas på andra platser i Sydsverige lik- 20, leg. S. Jacobsson; dito, 1998-07-20, leg. R. som i våra övriga grannländer. Genom sin stor- Pihl, Näsboholm, leg. S. Jacobsson, 1977-09-06 lek är svampen knappast förbisedd, utan måste (herb. SJ-77242); HÖSSNA, Önnarp NR, 1981- betraktas som mycket sällsynt. På grund av det 07-11, leg S. Jacobsson; KÖLINGARED, Askåsen, intensiva skogsbruk som bedrivs i Sverige torde 1995-08-10, leg. R. Pihl. A. islandica vara kandidat för en kommande rödlista. Vårt (HGT och KS) första fynd 1988 från Ulricehamnstrakten var från början ett myste-

12 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION rium. Det verkade klart att det inte kunde röra svenska problemfynd, bl. a. material av vår "A. sig om en form av våra vanliga kamskivlingar. vestis-nuptæ". Våren 2004 kom svaret. En Kontakter med Stig Jacobsson gav vid handen grundlig analys visade att vårt fynd var iden- att både han och Roger Pihl (i brev) funnit vad tiskt med A. islandica. Enligt Rod Tulloss (i som verkade vara samma art på olika lokaler i brev), som funnit arten i Norge tillsammans Västergötland (se fyndlistan ovan). Dessa är med Gro Gulden, är det troligt att den spritt sig samtliga belägna inom ett område öster om ån till Island med invandrare från Skandinavien, Ätran och dess utloppssjö Åsunden i där den så småningom hittats och beskrivits av Ulricehamns kommun. Koncentrationen av Melot. Vi föreslår att A. islandica får det sven- fyndlokaler, fem inom en radie av 30 km, är ska namnet björkkamskivling. anmärkningsvärd. Den enda kommentar vi för tillfället har till detta är att fyndlokalerna är 2. Amanita cf. ochraceomaculata Neville, såväl botaniskt som mykologiskt rika med flera Poumarat & Fraiture - fig. 3. intressanta svampfynd. Önnarp i Hössna socken är dessutom ett naturreservat, inrättat på grund- Beskrivning val av botaniska värden. När vi fann arten igen året därpå, tog vi (KS) Makroskopi: Hatt 40–80 mm, mörkt gråbrun till kontakt med vår belgiske vän och kollega André umbra, kant strimmig. Fot 80–130 x ca 10 mm, Fraiture vid Botaniska Trädgården i Meise. Han gråvit, med en tjock, vit slida, som snabbt är en ledande expert på subgenus Amanitopsis i mörknar till mörkbrunt med rödbrun ton. Europa. Han har doktorerat på ämnet, men hans Lameller vita, som torkade blekt brunröda. Kött avhandling (Fraiture 1993) tog inte upp A. vitt. islandica, som han inte själv kände till vid den Mikroskopi: Sporer subglobosa, 10–11,2 x tiden. Vi gav den okända arten arbetsnamnet 8,7–10,5 μm, inamyloida; basidier 4-sporiga, Amanita vestis-nuptæ ("brudklänning"). 50–60 x 14 μm; sterila celler klubbformiga, ca Under ett besök hos mykologen Camille 40 x 14 μm. Velumhyfer 5–7 μm i diameter. Mertens i Belgien 1999 sammanträffade vi Inga söljor sedda. (KS) återigen med André Fraiture och han före- slog då A. islandica som en möjlig kandidat. Vi Ekologi ringde till Jacques Melot i Reykjavík, auktor till Lövskog med ek (Quercus sp.) och hassel den isländska arten, och han lovade sända en (Corylus avellana). Gran inom 10 m. detaljerad beskrivning och bilder av sina fynd. När vi analyserade dessa framgick att de stäm- Fynd de bra med våra data, förutom att fruktkroppen Uppland. VÄRMDÖ, Orminge fritidsområde, skulle gråna starkt och att volvan skulle vara 1997-09-10, leg. F. Matli & K. Soop, (herb. KS- orange på insidan, karaktärer som vi inte obser- AA22). verat. Dessa kunde dock, enligt André Fraiture, utgöra naturliga variationer inom arten. Diskussion Åren gick och vid ett tillfälle korresponderade Även detta fynd har ingående diskuterats av vi (KS) med Rod Tulloss, Botaniska Trädgården experterna, främst via kontakter på internet. i New York, i samband med bestämningen av ett När vi (FM & KS) fann flugsvampen i antal flugsvampsfynd från USA. Rod Tulloss, Stockholmstrakten 1997 verkade det i första som är världsledande på släktet Amanita, under- hand röra sig om den vanliga A. fulva (brun håller en webbsida där han lagt in ett stort antal kamskivling), men vissa detaljer stämde inte, bilder av flugsvampar (se Litteratur), bl. a. en som den kraftigt brunfjälliga volvan. del av våra fynd från USA och Nya Zeeland. Vi En Amanita-expert som sysslat mycket med sände honom i det sammanhanget även ett antal komplexet av bruna arter är Pierre Neville, auk-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 13 SVAMPPRESENTATION

Fig. 3. Amanita cf. ochraceomaculata Neville, Poumarat & Fraiture. Uppland,Värmdö, Orminge fritidsområde, 1997- 09-10, leg. F. Matli & K. Soop, (herb. KS-AA22). Foto K. Soop. tor till A. ochraceomaculata. Han kommenterar av hans art, i vad han kallar "Vaginatæ-djungeln". (i brev) ingående den kanske intressantaste A. ochraceomaculata växer i kalkrik granskog, karaktären, d. v. s. de nämnda, bruna fjällen hos och i vårt fall växte gran bara en bit bort i löv- vårt fynd. Enligt Pierre Neville består velumet skogen, vilket kan antyda en ekologisk skillnad. av två lager, ett yttre, färgat och ganska sprött, Även Rod Tulloss har tittat på vårt fynd men och ett inre, mer elastiskt och vitt. Under svam- tror inte (i brev) att han sett arten och kan inte pens utveckling förlängs foten som bekant föreslå något lämpligt namn. Han anser för snabbt (genom uppsugning av vatten) och bara övrigt att A. ochraceomaculata är en synonym det inre, mer elastiska lagret hinner med. Det till A. fulva. yttre lagret spricker och lämnar färgade, ofta kantiga (polygona) fläckar och fjäll, vilket 3. Amanita cf. pachycolea D. E. Stuntz också syns tydligt på bilden. Enligt Pierre - fig. 4. Neville kännetecknas flera arter inom sektionen Vaginatæ av denna process. Vad som främst Beskrivning skiljer vår art från A. ochraceomaculata är hatt- Makroskopi: Hatt 110 x 80 mm, mörkt cho- färgen, vilken hos den senare ska vara betydligt kladbrun, kant strimmig. Fot 220 x 40 mm, bas ljusare, nötbrun, ibland med olivton, beige, eller x 60 mm, blekt brunrosa, rosaskimrande, utan t.o.m. vitaktig. Med en sådan variationsbredd ring men starkt vattrad utmed hela längden med kunde kanske vår art inlemmas i konceptet A. en ca 1 mm tjock, vit, ej uppsprickande slida ochraceomaculata, men Neville anser snarare som omsluter nedre 3/5 av foten. Kött vitt, utan att den kan vara ett obeskrivet taxon i närheten lukt.

14 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Mikroskopi: Sporer ovoida till lacrymiforma, 14–16,5(–17,5) x 11–14 μm, ej eller svagt amy- loida. Basidier 50–75 x 11–14 μm; sterila celler talrika, klubbformiga till subkapitata av samma storlek.Velumhyfer 7–10 μm i diameter, blan- dade med talrika sfärocyster. Inga söljor sedda.

Ekologi Bland mossa i granskog. Fyndet består av endast ett outvecklat exemplar, som sedan utvecklades till halv mognad efter plockningen.

Fynd Södermanland. HUDDINGE, Björnkulla, 2003- 09-18, leg. F. Matli, (herb. KS-AA38).

Diskussion Även detta fynd har gett oss en del huvudbry. När vi (FM) fann det enda exemplaret i ett skogsområde nära en Stockholmsförort, såg vi genast att det rörde sig om något extraordinärt. Bara storleken var anmärkningsvärd, trots att fruktkroppen var outvecklad, och under alla våra år av botaniserande i skog och mark har vi aldrig sett en så stor flugsvamp. Även de mikroskopiska måtten är betydande. Bland övriga intressanta drag kan man notera den rosa tonen på foten. Det finns några Vaginatæ-arter i Europa som utmärker sig genom sin storlek. Man noterar särskilt A. magnivolvata Aalto, A. pachyvolvata Bon, A. beckeri Huijsm. och A. battarræ Boud. André Fraiture, som vi diskuterat arten med, Fig. 4. Amanita cf. pachycolea D. E. Stuntz. Södermanland, Huddinge, Björnkulla, 2003-09-18, tror att den står nära A. pachyvolvata, men leg. F. Matli, (herb. KS-AA38). Foto K. Soop. denna skiljer sig främst genom att hattens färg är gråbrun till tobaksbrun med röd- och oliv- aktiga toner, att lamellerna är glesare, att foten vidare A. beckeri, vilken skiljer sig främst blir gråbeige och att den växer i ädellövskog. genom sina mindre sporer. Dessutom är hatten Han tror sig även själv ha sett arten flera gång- ljust rödbrun med en mörkare disk, täckt av er i Europa och kallar den provisoriskt A. bat- brunaktiga velumrester, foten är vitaktig med tarræ ss. Moser & Jülich (1988). De senares bruna vattringar och arten ska lukta gräs. Även bild av detta taxon är inte olik vår svamp, men denna växer i ädellövskog. Pierre Neville före- då det inte finns en motsvarande beskrivning, slår A. magnivolvata, men denna skiljer sig föredrar vi att inte i vår tur tolka deras tolkning. genom att hattens färg är gråvit med olivtoner A. battarræ s. str. (zonkamskivling) är en annan (påminnande om en ljus A. phalloides), att art, välkänd i Sverige. André Fraiture utesluter lamellerna är gräddfärgade och att den växer i lövskog. Rod Tulloss föreslår namnet A. cas-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 15 SVAMPPRESENTATION taneogrisea Contú nom. inval. (= A. submem- Franco Matli branacea (Bon) Gröger ss. Reid) som en möjlig Centralvägen 7 tolkning, men denna skiljer sig genom en grå- 132 41 Saltsjö-Boo nande volva, en karaktär som vi inte noterat. [email protected] Däremot tar han i sin opublicerade nyckel över sektionen Vaginatæ upp en liknande art, som Franco Matli härstammar verkar stämma betydligt bättre, nämligen A. från Piemonte i mykofa- pachycolea D. E. Stuntz, och hans foto av arten gernas land Italien. Han är (Tulloss 2004) är slående likt vårt taxon. Den bosatt i Saltsjö-Boo i beskrivning han gör på sin webbplats stämmer Stockholm, är till professionen elektrotekniker också bra. Han poängterar storleken och den men jobbar numera som naturkonsult. Detta ger kopiösa volvan, även om han anger något kor- honom möjlighet att ägna sig åt svamp på heltid. tare sporer. Arora (1979) ger också en beskrivning av arten som inte avviker i något väsentligt från vårt fynd, och även han betonar storleken och volvan. Hans Göran Toresson A. pachycolea är vanlig på den nordamerikan- Lundagatan 37 ska Stillahavskusten från södra Kanada till 117 27 Stockholm Kalifornien, där den växer i barr- och bland- [email protected] skog. Om vårt fynd är riktigt bestämt är detta troligtvis det första dokumenterade fyndet i Hans-Göran Toresson är Europa. Att vi endast funnit ett exemplar manar intresserad av alla stor- emellertid till försiktighet, och vi vill därför svampar, de senaste åren ännu inte betrakta bestämningen som definitiv. med tyngdpunkt på kremlor och svampar i Litteratur naturbetesmarker. Han har också sysslat mycket Arora, D. 1979. Mushrooms demystified. Ten med vedsvampar. Speed Press, Berkeley. Fraiture, A. 1993. Les Amanitopsis d'Europe. Opera Botanica Belgica 5. Karl Soop Moser, M. & Jülich, W. 1988. Farbatlas der Djustäppvägen 23 Basidiomyceten. Gustav Fischer Verlag. 792 90 Sollerön Stuttgart & New York. [email protected] Tulloss, R. 2004. The Genus Amanita Pers. (Agaricales). Karl Soop är IT-konsult [http://pluto.njcc.com/~ret/amanita/maina- och har inom mykologin man.html]. framför allt gjort sig känd som kännare av släktet Cortinarius. Hans böcker om spindlingar med bestämningsnycklar och beskrivningar har utkommit i flera upplagor. Genom åren har han också varit en återkommande skribent i Jordstjärnan där han presenterat fynd av intressanta svampar, främst skivlingar.

16 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 17-18, 2006 SVAMPPRESENTATION Tillfälligheter eller symbios? - silkesslidskivling och stor vargmjölk

HANS VON EICHWALD Abstract The author reports four Swedish localities where the basidiomycete Volvariella bombycina (Schaeff.) Singer was found growing together with the myxomycete Lycogala flavofuscum (Ehrenb.) Rostaf. on stems of living acorn (Acer platanoides) in urban parks. A symbiotic relationship is considered unlikely. The two species may however share their habitat requirements, a fact which can explain the observations.

Silkesslidskivlingen (Volvariella bombycina en observation gjordes när Söderorts (Schaeff.) Singer), som jag brukar kalla "is- Svampförening hade haft sin traditionella björnssvampen" på grund av dess vita "päls", svampexkursion till Drottningholms slottspark anses ju vara en sällsynt art. Man kan undra om 1998. När vi åkte därifrån såg vi från bilarna den dessutom är beroende av en annan raritet, några stora vita hattsvampar på ett träd alldeles myxomyceten stor vargmjölk (Lycogala flavofuscum (Ehrenb.) Rostaf.). Eller tvärtom? Jag har nämligen fyra exempel på att dessa två arter fruktificerar tillsammans på samma substrat vid olika tillfällen på olika lokaler. Alla observatio- ner har gjorts på levande stammar av lönn (Acer platanoides) i stadsparksmiljöer på sommaren.

Fynden På en lönn vid Strandvägen nära Djurgårds- brunns värdshus i Stockholm fanns nära nog varje år, från 1982 och fram till trädet sågades ner någon gång på 90-talet, fruktkroppar av silkesslidskivling. Ofta uppträdde de tillsammans med den stora vargmjölken. Djurgårdsflanörer rev då och då bort silkesslidskivlingen, som verkligen hade ett utsatt läge. Ryman & Holmåsens foto (1984:389) av silkeslidskivling är taget vid Djurgårdsbrunn och visar ett par gråvita aethalier av den stora vargmjölken tillsammans med silkesslidskivlingen. Klas Fig. 1. Lycogala flavofuscum (stor vargmjölk) och Jaederfeldt rapporterar att han sett samma art- Volvariella bombycina (silkesslidskivling). Uppland, kombination på en lönn på Järna kyrkogård Stockholm, Oscars församling, Djurgårdsbrunn, på lönn 1988-1990 liksom på ytterligare en lönn vid (Acer platanoides), 1983-07-07. På fotot syns ett aetha- Telgegymnasiet på Jakob Borgmästares väg i lium av den stora vargmjölken med sitt rödbruna Södertälje (Iseborg & Jaederfeldt 1994). Ännu slemspår. Runt omkring finns unga fruktkroppar av silkesslidskivling. Foto H. von Eichwald.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 17 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 18, 2006

bios, men att det kan förhålla sig så att de båda arterna har samma ekologiska krav eller/och att den stora vargmjölken är särskilt förtjust i Volvariella-sporer. När den stora vargmjölken först "rinner fram" ur trädet är den rödbrun till bärnstensfärgad. När plasmodiet sedan mognar till ett aethalium bildas ett gråvitt "skal" (peridium). På fig. 1 ses aethalier av Lycogala med rödbruna slemspår tillsammans med unga, outvecklade fruktkroppar av Volvariella. Den stora vargmjölken, som har en vid världs- utbredning, förekommer i södra och mellersta Sverige. Det är oklart huruvida den också före- kommer i norra Sverige.

Litteratur Iseborg, R. & Jaederfeldt, K. 1994. Svampar i Botkyrka, Salems och Södertälje kommuner. Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar - en fälthandbok. Interpublishing.

Hans von Eichwald Rimstaholmsvägen 11 Fig.2. Volvariella bombycina och Lycogala flavofuscum. 194 54 Upplands Väsby Uppland, Lovö, Drottningholm, 1998-07-22. Båda arterna fullt utvecklade. Foto H. von Eichwald. [email protected] i vägkanten. Vi stannade och undersökte saken. Det visade sig vara silkesslidskivling och min- Hans von Eichwald är till sann… där satt den stora vargmjölken också. yrket ljudtekniker på Sveriges Radio P1. På friti- Ej symbios den är han bl. a. jazzpianist, Vår myxomycetkännare, professor Uno Elias- släktforskare och mykolog med inriktning på dis- son i Göteborg, tror inte att det rör sig om sym- comyceter.

18 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 19-28, 2006 SVAMPPRESENTATION Vedlevande svampar på bok i Halland

JACOB HEILMANN-CLAUSEN

Abstract The paper presents the main results of a systematic inventory of wood-inhabiting fungi associated with decaying beech trees in forest reserves in the county of Halland in South Sweden. 200 fallen trees, distributed across seven localities were selected for the main study, while a further 13 localities were visited and inventoried for fungi following a more extensive approach. In the seven intensive sites a standardised inventory protocol was followed allowing a direct comparison with similar studies from several other European countries. The fungal species composition on beech wood in Halland was found to be very similar to that reported from Central Jutland, Denmark. Both areas are characterized by nutrient poor soils and a rather wet and cool climate. Both factors seem to affect the fungal species composition considerably. At the larger scale, the funga on beech wood in Slovenia and Halland appeared to be surprisingly similar considering the large geographical distance. Both areas are however characterized by a high annual precipitation which seems to have a marked influence on the competitive environment and hence the species composition in dead wood. In a conservation perspective the beech forests of Halland are concluded to be highly important for conservation of saproxylic fungi in a Swedish context and of mode- rate importance in a European perspective. Four species of conservation interest, viz. Dentipellis fragilis, Hericium coralloides, Multiclavula mucida and Pluteus umbrosus were recorded with higher frequency in Halland than in other investigated beech forest regions. In addition, two polypores, viz. Antrodiella fissiliformis and Skeletocutis vulgaris are unique to Halland, among the beech forest regions studied intensively so far.The first species is reported as new to North Europe, with previous records being restricted to Central and Eastern Europe. A further four species have not previously been published from Sweden, viz. Galerina pallida, G. pseudomniophila, G. vexans and Psathyrella larga.

Inledning sammanhängande lövskogar. Underlaget i Halland är sedan gammalt ett lövskogsområde. Halland domineras av sura bergarter, i synner- Ända fram till 1700-talet fanns där vidsträckta het granit, och jordmånen i skogarna är i all- ek- och bokskogar från Hallandsåsen i söder mänhet en välutvecklad sur råhumusjord med ända upp till Åkullaområdet öster om Varberg. en vegetation av blåbär, lingon och kruståtel. På Idag är situationen annorlunda. Avverkningar flera ställen är växtbetingelserna så dåliga för och kalhyggen har decimerat lövskogsarealen, bok och ek att det tydligt syns på träden, som samtidigt som granen i allt större utsträckning blir krokiga, långsamväxande och låga och bil- har blivit ett inslag i skogarna. I synnerhet har dar en ljusöppen skog. Eftersom klimatet samti- detta skett under de senaste 100 åren och digt präglas av hög nederbörd (många ställen Halland har på nytt blivit en skogsbygd, men nu mer än 1000 mm per år) är betingelserna för med dominans av gran. De resterande lövsko- epifytiska lavar och mossor optimala. Speciellt garna är i allmänhet små och isolerade, endast för de epifytiska lavarna på bok är de halländ- på några få platser finns fortfarande större ska bokskogarna av internationell klass. Utöver

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 19 SVAMPPRESENTATION lavarna har det varit mycket lite fokus på svam- flesta stammarna (100) valdes i Biskopstorp, parna i Halland. Hallandsåsen i söder har till- fördelade på fyra närliggande dellokaler medan dragit sig viss uppmärksamhet tack vare de rika Åkulla och Dömestorp vardera representerades förekomsterna där av sällsynta mykorrhizabil- av 50 stammar. Bokstammarna valdes så att de dare som lever med bok (Fritz 2001) men inom varje lokal så långt möjligt skulle vara för- annars har den fattiga jordmånen hållit de svam- delade enligt några fördefinierade storleks- och pintresserade, som inte bara tänker på kantareller, nedbrytningsklasser. Samtidigt skulle stam- borta. Det är ju välkänt att de rikaste svamp- marna ha en diameter i brösthöjd (dbh) av minst förekomsterna finns där det är kalk i marken 20 cm. Vi bestämde dessutom att jag mera och kalk saknas nästan helt i Halland. I sam- extensivt skulle undersöka en rad andra, intres- band med sitt arbete på Länsstyrelsen i santa gamla skogar med rikedom av död ved. Halmstad har dock Örjan Fritz besökt många gamla lövskogsområden i Halland och gjort en Sällsynta och ovanliga arter del fynd av sällsynta svampar, inte minst vedle- Undersökningarna i fält genomfördes vid tre vande arter. besök i Halland under loppet av sensommaren Ett av de största och mest spännande lövskogs- och hösten 2004. Hösten kännetecknades av ett områdena i Halland är Biskopstorp nära milt och ganska fuktigt väder och fungan var Halmstad. Området hyser en mycket hög kon- mycket välutvecklad vid de två sista besöken i centration av nyckelbiotoper och ett mycket oktober och november. Allt som allt kunde jag stort antal rödlistade organismer, i synnerhet därför indentifiera 284 olika svamparter, varav lavar, mossor och skalbaggar men även en del 40 var pyrenomyceter utan stroma eller bark- svampar (Fritz 2004). Ett ca 800 ha stort områ- svampar, som egentligen inte ingick i under- det är på väg att avsättas som naturreservat och sökningen enligt protokollen för Nat-Man. i samband härmed önskade man förbättra kun- Totalt 16 av de funna arterna är rödlistade i skapen om områdets värde för vedlevande Sverige enligt den nya rödlistan (Gärdenfors svampar. Under våren 2004 blev jag därför till- 2005) och flera av dessa fann jag på ganska frågad av Örjan Fritz huruvida jag kunde bistå många platser i Halland. Det gäller t. ex. ved- med en sådan undersökning på länsstyrelsens lavklubban (Multiclavula mucida), koralltagg- bekostnad. Jag var inte sen att tacka ja. svampen (Hericium coralloides), skinntaggingen Jag hade just avslutat mitt doktorsarbete om (Dentipellis fragilis), rosenporingen (Ceriporia vedlevande svampars diversitet i danska lövsko- excelsa), pulverklubban (Phleogena faginea) gar (Heilmann-Clausen 2003) men var fortfa- och gransotdynan (Camarops tabulina, på bok), rande involverad i EU-projektet Nat-Man vilka alla blev funna på minst hälften av de (http://www.flec.kvl.dk/natman) kring naturnä- besökta lokalerna (tabell 1). Speciellt intressant ra förvaltning av europeiska bokskogar. I pro- var fyndet av Ceraceomyces sulphurinus i jektet hade jag tillsammans med kolleger i Biskopstorp. Den är i Sverige bara funnen en utlandet undersökt förekomsten av svampar och gång tidigare (1940) i Femsjö i Småland och mossor på mer än 1000 fallna bokstammar i höll på att bli klassificerad som utdöd i den nya fem länder (Ódor m. fl. 2004). I Halland ville rödlistan. Lyckligtvis finns den alltså fortfa- man få en undersökning utförd baserad på prin- rande kvar i de svenska skogarna. ciperna i Nat-Man, för att på så sätt kunna jäm- Ett annat spännande fynd var bläcksvampen föra fungan på bokstammar i Halland med situ- Coprinus spelaiophilus (syn. C. extinctorius) ationen utomlands. I samråd med Örjan Fritz som står med ett frågetecken i den ekologiska valde jag därför ut 200 bokstammar till under- katalogen (Hallingbäck & Aronsson 1998). Den sökningen, inte bara i Biskopstorp utan också blev funnen i en ihålig, tidigare hamlad bok i längre söderut, i Dömestorp på Hallandsåsen Blåalt. Just ihåliga lövträd tycks vara ett habitat och i norr på två lokaler i Åkullaområdet. De som denna sällsynta art föredrar (Rald 1989).

20 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Slutligen finns det anledning att notera att de mycket sällsynt i Tjeckien där den bara är känd icke rödlistade arterna sydlig gräddporing från 5-10 lokaler, alla belägna i naturreservat. (Skeletocutis vulgaris) liksom två stromatiska Tillsammans med Örjan Fritz fann jag den i pyrenomyceter, Nemania atropurpurea och N. Halland på totalt sju bokstammar fördelade på chestersii befanns vara ganska utbredda i de fyra olika lokaler som alla har stora naturvär- halländska bokskogarna. Alla dessa tre är dåligt den. kända i Sverige på grund av sammanblandning Tre hättingar, Galerina pseudomniophila, G. med liknande arter (se Niemelä & Dai 1997 och vexans och G. pallida, som Gro Gulden i Oslo Læssøe m. fl. 2000) och Nemania chestersii är har haft vänligheten att hjälpa mig med, är heller rödlistad i Danmark. inte tidigare publicerade från Sverige. Av dessa står de två förstnämnda mycket nära andra arter Arter nya för Sverige i släktet (G. mniophila och G. pumila) och det Undersökningarna tillför dessutom några få kan mycket väl visa sig att de är vanliga i stora arter som tidigare inte varit kända i Sverige. delar av Sverige. Båda växer i mossa, både på Intressantast är fyndet av Antrodiella fissilifor- död ved och andra substrat. Den sista arten, G. mis som hittills bara varit känd från Central- pallida, är däremot vedlevande och en ganska och Sydeuropa (Polen, Tjeckien, fd Jugoslavien, iögonenfallande och karaktäristisk art. Den har Italien). A. fissiliformis är en stor, köttig, gul- nästan vita fruktkroppar som i form och storlek aktig ticka som Örjan Fritz känt till i flera år, påminner något om gifthättingen (G. margina- utan att kunna finna ett namn på den. Jag hade ta). Den är uppenbarligen sällsynt i hela själv stora problem att komma fram till vilken Europa. art det rörde sig om. Slutligen sände jag mate- En femte art som heller inte tidigare publicerats rialet till Jan Hólec i Tjeckien, som med hjälp av från Sverige är sprödingen Psathyrella larga tickspecialisten Zdenek Pouzar bestämde fyn- vilken Leif Örstadius, som tidigare kände arten det. Enligt Jan Hólec (pers. medd.) är arten från flera svenska fynd spridda över landet, har

Fig. 1. Hohenbuehelia auriscalpium (Maire) Singer är ny för Sverige. Den känns igen makroskopiskt på sina spatel- formade fruktkroppar och den ljusa, filtade hatten. Mikroskopiskt kan den skiljas från de andra arterna i släktet genom att den saknar tjockväggiga cystider i hatthuden. Halland,Varberg, Åkulla,Valaklitt, på en stor, medelrötad bokstam, 2004-09-30, leg. J. Heilmann-Clausen (JHC04-240, GB). Foto J. Heilmann-Clausen.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 21 SVAMPPRESENTATION

Fig. 2.Vit vedfingersvamp (Lentaria epichnoa (Fr.) Corner) är en sällsynt saprofyt på starkt rötad ved och sågspån. Den förekommer mest på asp i Mellansverige och är mycket sällsynt i Sydsverige och Danmark. Halland, Laholm, Vallåsen S om Våxtorp, bland mossa på en kraftigt nedbruten bokstam, 2004-10-05, leg. J. Heilmann-Clausen (JHC04-295, GB). Foto J. Heilmann-Clausen. haft vänligheten att bestämma. Den påminner om spånspröding (P. rostellata) men har annor- De halländska bokskogarna i ett europe- lunda sporer och cystider. P. larga är en mindre iskt perspektiv vanlig art som har påträffats på död ved och förna. Slutligen kan musslingen Hohenbuehelia Kopplingen mellan det europeiska Nat-Man- auriscalpium rapporteras som ny för Sverige. projektet och mina egna studier i Danmark ger Den påträffades på ett par bokstammar i Åkulla- en unik möjlighet att jämföra fungan på bok- området. Den räknas som sällsynt i Europa men stammar i Halland med den i andra europeiska förekommer ganska rikligt i Fontainbleau-sko- länder. Det visar sig att de halländska bokskogarna utanför Paris. Den har tidigare samlats i garna har en funga som mycket påminner om Maltesholm i Skåne av Morten Christensen, den i bokskogarna kring Silkeborg på centrala men fyndet har inte publicerats. I Sverige kan Jylland medan likheten med svampsamhällen den möjligen ha blivit sammanblandad med på Själland är begränsad. Både mellersta andra arter i släktet, t. ex. njurmussling (H. reni- Jylland och Halland karaktäriseras av en fattig formis), som dock inte är medtagen i den jordmån och ganska hög nederbörd och det är modernaste genomgången av släktet i Europa förmodligen i dessa faktorer vi har orsaken till (Elborne 1995). likheten. Bland de arter som är särskilt allmänna Jag fann också en art som jag inte kunnat finna i Halland och mellersta Jylland är åtskilliga namn till i litteraturen. Det rör sig om en mykorrhizabildare, bl. a. flera riskor (särskilt geléskål (Ascocoryne sp.) med mera brun än Lactarius subdulcis och L. tabidus), kremlor (i violett färg och parafyser med kulformiga synnerhet Russula mairei och R. ochroleuca), huvuden. Den är även känd från Danmark och ametist- och laxskivling (Laccaria amethystina material har översänts till Slovakien där en dok- och L. laccata) samt trattkantarellen (Cantha- torand håller på att arbeta med släktet. rellus tubaeformis). Dessa räknas normalt inte som vedlevande men är det mycket ofta i Halland. Det är möjligt att dessa arter är dukti-

22 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 3.Vedlavklubba (Multiclavula mucida (Pers.) R. H. Petersen) är en av de få basidiomyceter som lever tillsammans med alger och den är därför rent biologiskt att betrakta som en lav. Den är lokalt vanlig i Hallands bok- skogsreservat, som verkar ha de största och tätaste populationerna av arten i Sverige. Halland, Halmstad, Biskopstorp, Holkåsen, på medelrötade delar av en fallen bokstam, 2004-10-06, leg. J. Heilmann-Clausen (JHC04- 335, GB). Foto J. Heilmann-Clausen. ga på att uppta näringsämnen från död ved, som heten. Bland de arter som är särskilt vanliga i ju ofta representerar en stor del av det samlade Halland och Slovenien kan nämnas vedlav- näringsinnehållet i skogar på fattig mark. Andra klubba, dagghätta (Mycena pseudocorticola) arter som är mycket allmänna i Halland är tro- och blek mosshätting (Galerina mniophila s.l.), ligtvis anpassade till det synnerligen fuktiga kli- arter som alla kan tänkas sätta värde på en fuk- matet. Detta gäller eventuellt Nemania atropur- tig skogsmiljö. purea, flockfotssköldingen (Pluteus podospi- Av de vanliga arterna är det intressant att fnösk- leus) och kanske i ännu högre grad vedlav- tickan (Fomes fomentarius) är särskilt allmän i klubban, som inte är känd från Danmark. I ett Halland, där den har påträffats med levande större perspektiv, då fungan i Halland jämförs fruktkroppar på ca 65% av de undersökta bok- med fungan i andra Nat-Man-länder (Danmark, stammarna. Döda fruktkroppar sågs på ännu Holland, Belgien, Ungern och Slovenien), visar fler stammar och jag skulle förmoda att minst det sig inte överraskande att Halland har flest 90% av bokstammarna i de undersökta sko- gemensamma arter med Danmark, som ju ligger garna i Halland hyser fnöskticka under loppet närmare än de andra områdena. Mera över- av ett typiskt nedbrytningsförlopp. Tre andra raskande är det att Slovenien är det land där viktiga vednedbrytare i ett europeiskt perspek- fungan på bokstammar visar näst mest gemen- tiv, nämligen sprängnästing (Eutypa spinosa), samma drag med fungan i Halland. Slovenien är stubbdyna (Kretzschmaria deusta; syn. Ustu- det område som rent geografiskt ligger längst lina deusta) och platticka (Ganoderma appla- bort från Halland. Bägge områdena har dock ett natum) var däremot betydligt mindre vanliga i ganska fuktigt klimat och kalla vintrar och det Halland jämfört med de flesta andra Nat-Man- är antagligen detta som är anledningen till lik- länder. Sammantaget betyder det att fnösktick-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 23 SVAMPPRESENTATION an är osedvanligt dominerande i de halländska ett europeiskt plan (Heilmann-Clausen & bokskogarna. Christensen 2004, Christensen m. fl. 2005). Arten sätter faktiskt en mycket stark prägel på Båda systemen har utvecklats för att kunna många av bokskogsreservaten i Halland. Detta peka ut bokskogar med högt värde för vedle- beror på att den i synnerhet orsakar röta i den vande svampar. Medan det danska systemet är mellersta delen av stammen på de angripna trä- baserat på 42 arter med mycket olika ekologi den som därför ofta bryts av 3–10 meter upp. och olika typer av fruktkroppar är det euro- De halländska skogsreservaten är därför fulla av peiska systemet tills vidare uppbyggt kring 21 bokhögstubbar i en omfattning som jag inte sett arter, varav de flesta är porsvampar eller skiv- på andra ställen i Europa. Dessa högstubbar lingar. Åtskilliga av arterna bildar dessutom hyser svamparter som uppskattar detta tämligen kärnröta i gamla träd som har genomgått eller uttorkningskänsliga habitat, antingen medan håller på att genomgå en långsam nedbrytning. högstubbarna står stadigt eller när de efter några I tabell 1 visas förekomsten av rödlistade arter år välter. Detta gäller speciellt gransotdyna, samt signal- och indikatorarter för varje under- Nemania atropurpurea, Nemania chestersii och sökt lokal. grepoljeskinn (Sistotrema sernanderi). Den höga Det är ganska tydligt att Biskopstorpsområdet frekvensen av fnöskticka betyder också att de är det mest värdefulla, oavsett vilket kriterium fallna bokstammarna generellt bryts ned ovan- man använder vid sin värdering. Det är inte ligt snabbt i Halland eftersom denna art effek- överraskande eftersom området är stort och tivt håller andra, långsammare nedbrytare borta, varierat och har fler undersökta bokstammar än samtidigt som den orsakar en snabb rötnings- de andra områdena. Även Valaklitt (vid Åkulla), process. Marås, Råmebo och Dömestorp skiljer ut sig som värdefulla områden med hänsyn till både Skyddsvärde rödlistade arter och indikatorer. Dessutom bör Hur värdefulla för vedlevande svampar är då de Getbäcken och Skrockeberg framhävas som undersökta skogarna i ett naturskyddsperspek- värdefulla lokaler med anledning av förekom- tiv? Det är en intressant fråga som jag skall för- ster av Antrodiella fissiliformis på flera stammar söka att ge ett välgrundat svar på i det följande på varje lokal. Gemensamt för de värdefulla avsnittet. lokalerna är att de är ganska stora till ytan och Sverige har varit ledande i Europa när det gäller har tämligen goda växtbetingelser och därför att få svamparna in i naturförvaltningen. Detta hyser särskilt stora träd. Samtidigt har de höga har skett inte minst genom arbetet med signal- maximala trädåldrar, på de flesta håll upp emot arter som nådde sin kulmen när skogsstyrelsen 300 år, och en god balans mellan stammar i gav ut Johan Nitares bok med samma titel olika nedbrytningsklasser. De erbjuder med (Nitare 2000). Utöver de rödlistade svamparna andra ord en hög diversitet av växtplatser och en som redan berörts, är det därför relevant att se ganska lång fortlöpande tillgång till död ved av på förekomsten av signalarter i de undersökta lämplig kvalitet. På samma gång ligger de flesta skogarna. Urvalet av signalarter avspeglar dock i områden där det finns flera närliggande skogs- rätt tydligt att det generellt inte funnits mycket reservat som sannolikt representerar rester av fokus på vedlevande svampar på bok i Sverige bokens gamla kärnområden i Halland. Det inne- och jag har därför använt mig av ett annat indi- bär förmodligen att det har varit en kontinuitet katorsystem som primärt riktmärke i värdesätt- över många trädgenerationer vad beträffar före- ningen av de halländska skogarna. Detta system komst av mycket gamla träd och död ved på utvecklades och prövades i Danmark (Heil- landskapsnivå. Detta har hjälpt de mera krä- mann-Clausen & Christensen 2000b) men vande arterna att överleva. väckte så stort intresse utomlands att vi vidare- Dömestorp är dock något av ett undantag efter- utvecklade systemet till att kunna användas på som de äldsta träden här bara är omkring 200 år,

24 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 4 Antrodiella fissiliformis är en ganska karaktäristisk ticka som inte tidigare rapporterats från Skandinavien. Som namnet antyder kan den påminna om Tyromyces fissilis även om den skiljer sig genom sin gula färg och att dess yta inte känns så fet att röra vid. Dessutom har Antrodiella fissiliformis betydligt mindre sporer. Den har endast påträffats på stora, väl rötade boklå- gor och högstubbar på några få lokaler i den nederbördsrikaste delen av Halland. Halland, Halmstad, Skrockeberg, N om Oskarsström, på en stor, medelrötad bokstam, 2004-10-01, leg. J. Heilmann-Clausen (JHC04-268, C). Foto J. Heilmann-Clausen. samtidigt som området är förhållandevis isole- att de halländska bokskogarna har blivit hårt rat. Här spelar det nog in att jordmånen är lite huggna och utnyttjade genom tiderna och att det rikare än på de andra lokalerna. Detta gynnar därför har funnits perioder med mycket lite död troligen några av de rödlistade arterna som ved, vilket har fungerat som en flaskhals för skorpplätt (Dacrymyces enatus) och lövgrå- överlevnaden av de mest krävande vedlevande tagging (Stypella subgelatinosa; syn. Proto- arterna. I Centraleuropa har de otillgängliga dontia subgelatinosa), vilka inte påträffats på bergen genom tiderna erbjudit en betydligt någon av de andra lokalerna. högre grad av ekologisk kontinuitet för de ved- I ett svenskt perspektiv är det ingen tvekan om levande arterna och det är inte alls överraskande att de halländska bokskogarna har stor bety- att de värdefullaste svampsamhällena som är delse som refugium för sällsynta och hotade knutna till död bokved finns just här. Mer vedlevande svampar. Bl. a. koralltaggsvampen anmärkningsvärt är det dock att de bästa områ- och skinntaggingen har rätt täta populationer på dena i Danmark, England och Frankrike har så flera av de undersökta lokalerna. Vedlavkubban många indikatorarter. Detta kan vara en följd av och pulverklubban ser likaledes ut att ha tätare att dessa lokaler har haft en lång tradition som populationer i Halland än i andra delar av kungliga jaktskogar till vilka allmänheten inte Sverige. I ett europeiskt perspektiv är värdet haft tillträde. Detta gäller både Jægersborg hos de halländska bokskogarna mera begränsat Dyrehave i Danmark, Fontainbleau i Frankrike om man dömer utifrån förekomsten av europe- och Wood Crates i New Forest i England. I Nat- iska indikatorarter (tabell 2). Här kommer Man-sammanhang är det emellertid värt att Dömestorpsområdet högst på listan men det notera att koralltaggsvampen, skinntaggingen hamnar trots detta långt under de värdefullaste och vedlavklubban registrerades med högre fre- danska lokalerna belägna på Själland. Även kvens i Halland än i något av de andra under- Maltesholm i Skåne är värdefullare om man sökta länderna. Det är därför fel att påstå att de bedömer enligt detta system. Här spelar det halländska skogarna är utan värde i ett europe- säkert in att Halland är beläget på gränsen för iskt perspektiv. I detta sammanhang skall också bokens naturliga utbredning i Europa, vilket Antrodiella fissiliformis framhävas. Allt tyder kan göra det svårt för krävande specialister att på att den är mycket sällsynt i Europa och de upprätthålla stabila populationer. Samtidigt kan halländska skogarna har möjligen betydelse för det kyliga och regnrika klimatet göra det svårt artens fortlevnad på en internationell nivå. för värmekrävande, sydliga arter att klara sig. Slutligen spelar det förmodligen en viktig roll

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 25 SVAMPPRESENTATION

Tabell 1. Översikt över förekomsten av rödlistade arter och indikatorarter på de undersökta lokalerna. Kolumnen “Biskopstorp” sammanfattar fynd från de föregående sex dellokaler som alla är belägna i Biskopstorpsområdet.

26 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Avslutning Förutom att ge en inblick i mykologiska värden i gamla bokskogar i Halland hoppas jag att denna artikel kan inspirera till studier av vedlevande svampar på bok i andra delar av södra Sverige. Det finns fortfarande mycket att göra, både i Skåne, Blekinge och delar av Småland. Om man vill läsa mer om mina under- sökningar i Halland finns en illustre- rad rapport (Heilmann-Clausen 2005) som kan rekvireras från läns- styrelsen i Halland. Om man intres- serar sig för en kort introduktion i vedsvampars ekologi har jag skrivit en någorlunda lättillgänglig artikel i den danska systertidskriften Svampe (Heilmann-Clausen & Christensen 2000a). En mycket utförlig och intressant genomgång av vedlevande arters habitatpreferenser i Sverige finns hos Dahlberg & Stokland (2004). Rapporten kan köpas eller laddas ner gratis från Skogs- styrelsens hemsida (http://www.svo.se/forlag/enbok.asp ?Produkt=1733)

Avslutningsvis vill jag tacka Örjan Fritz för att han gav mig erbjudandet att undersöka Hallands bokskogar och för stor hjälp under projektets gång. Gro Gulden, Leif Örstadius och Jan Hólec tackas för hjälp med bestämning av några kritiska insamlingar och slutligen vill jag också tacka redaktionen för SMT för över- sättning av min artikel till svenska.

Tabell 2. Lista över kända bokskogar med högt naturvärde bedömt utifrån förekomsten av 21 vedlevande svampar som föreslagits som indikatorer för habitatkvalitet av Christensen m. fl. (2005). Svenska lokaler är markerade med grått.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 27 SVAMPPRESENTATION

Litteratur Læssøe, T., Heilmann-Clausen, J., Christensen, Christensen, M., Heilmann-Clausen, J., M. 2000. Slægterne Nemania, Euepixylon og Walleyn, R., Adamcik, S. 2005. Wood-inha- Kretzschmaria i Danmark. Svampe biting fungi as indicators of nature value in 42:17–29. European beech forests. EFI Proceedings Niemelä, T., Dai, Y.-C. 1997. Polypore 51:229–237. Skeletocutis lenis and its sib S. vulgaris. Dahlberg, A., Stokland, J. N. 2004. Vedlevande Annales Botanici Fennici 34:134–140. arters krav på substrat - sammanställning Niklasson, M. 2003. En undersökning av träd- och analys av 3 600 arter. Skogsstyrelsen, åldrar i halländska skogsreservat. Läns- rapport 7. 2004. styrelsen Halland, Meddelande 2002:28. Elborne, S. A. 1995. Genus Hohenbuehelia. - I Nitare, J. (red.) 2000 Signalarter. Indikatorer på Bas, C., Kuyper, T. W., Noordeloos, M. E., & skyddsvärd skog - flora över kryptogamer. Vellinga, E. C. (red.) Flora Agaricina Skogsstyrelsen. Neerlandica, Vol. 3. A. A. Balkema Pub- Ódor, P., Heilmann-Clausen, J., Christensen, lishers, Lisse. M., Aude, E., van Dort, K.W., Piltaver, A., Fritz, Ö. 2000. Hallandsåsens nordsluttningar - Siller, I., Veerkamp, M. T., Walleyn, R., ett eldorado för kantarellentusiasten. Standovár, T., van Hees, A. F. M., Kosec, J., Jordstjärnan 21 (1):8–15. Matocec, N., Kraigher, H., & Grebenc, T. Fritz, Ö. 2004. Uppföljning av biologisk mång- 2004. Diversity and composition of dead fald i Biskopstorp. Länsstyrelsen Halland, wood inhabiting fungal and bryophyte Meddelande 2004:1. communities in semi-natural beech forests in Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i Europe. NatMan project WP6. Working Sverige 2005. ArtDatabanken. Report 31 (kan laddas ner från: Hallingbäck, T., Aronsson, G. (ed.) 1998. http://www.flec.kvl.dk/natman/html/menu.as Ekologisk katalog over storsvampar och p?id=124). myxomyceter. Andra, reviderade och utökade Rald, E. 1989. To for Danmark nye træboende upplagen. ArtDatabanken, Uppsala. blækhatte: Coprinus extinctorius og Heilmann-Clausen, J. 2003. Wood-Inhabiting Coprinus lanii. Svampe 20:81–83. Fungi in Danish Deciduous Forests - Diversity, Habitat Requirements and Conservation. PhD-Thesis, Skov og Jacob Heilmann-Clausen Landskab (kan laddas ner från: HabitatVision http://www.flec.kvl.dk/personalprofile.asp?i Skælskørvej 22 d=jhc&p=engelsk) DK-4180 Sorø Heilmann-Clausen, J. 2005. Diversity of sapro- Danmark xylic fungi on decaying beech wood in protected forests in the county of Halland. [email protected] Länsstyrelsen Halland, Meddelande 2004:7. Heilmann-Clausen, J. & Christensen, M. 2000a. Jacob Heilmann-Clausen Introduktion til vedboende svampe. Svampe bor i Sorø på Själland i 41:13–25. Danmark och är biolog med skogsekologi, särskilt Heilmann-Clausen, J., Christensen, M. 2000b. vedlevande svampar, som specialitet. Efter att ha Svampe på bøgestammer - indikatorer for avslutat sitt doktorsarbete 2003 startade han værdifulde løvskovslokaliteter. Svampe 2004 konsultfirman HabitatVision tillsammans 42:35–47. med botanisten och mossexperten Erik Aude. Heilmann-Clausen, J., Christensen, M. 2004. På jagt efter urskovssvampe. Svampe 49:54–52.

28 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 29-39, 2006 SVAMPPRESENTATION Förekomst av agaritin i olika arter av champinjon

CHRISTER ANDERSSON, JAN BORIVICKA & VERA SCHULZOVÁ

Abstract During the period 1998-2001, an experienced mycologist collected and identified more than fifty different Agaricus species in the Czech Republic.The samples were analysed for their content of the suspected carcinogen agaritine.The average content of this compound varied from non-detectable levels to around 4.5 g/kg (Agaricus elvensis).These levels could be compared with the 200–500 mg/kg usually found in the cultivated mushroom. No less than 24 species contained above 1 000 mg/kg. Many of these species are held as excellent for consumption. Seventeen species contained intermediate levels (125–999 mg/kg) and twelve species below 125 mg/kg. Some of the low-producing species might be candidates for future strain development for cultivation.

Hydraziner är kemiska föreningar som innehåller ritin är ostabilt i vattenlösning (Hajšlová m. fl. två kväveatomer bundna till varandra. Bela Toth 2002) och mössen i cancerstudien fick agaritin har ägnat hela sitt liv till att studera dessa i dricksvattnet, misstänker vi att ämnet delvis ämnens giftighet. När han år 2000 samman- bröts ned och försöksdjuren därmed expone- fattade vårt vetande om hydraziner i en bok rades för betydligt lägre agaritinnivåer än vad konstaterade han att 82 av 96 testade hydrazin- som var planerat. Då cancerstudierna även kri- derivat ger upphov till tumörer i försöksdjur tiserats i andra avseenden (bland annat för den (Toth 2000). unika utfodringen med A. bisporus tre dagar i Det är därför inte överraskande att hydrazinde- veckan och vanlig musföda övriga fyra dagar i rivaten i stenmurkla (Gyromitra esculenta), veckan) råder ännu ingen enighet om hur stor bland annat gyromitrin, är tumörframkallande i risken är att konsumera den odlade champinjo- försöksdjur, samt att utfodring av möss med nen. En arbetsgrupp under det Nordiska färsk, frystorkad eller ugnsbakad odlad cham- ministerrådet har emellertid gått igenom den pinjon (Agaricus bisporus) leder till utveckling samlade sakkunskapen om A. bisporus och de av tumörer i flera av mössens organ och vävna- fenylhydraziner som finns i svampen. Arbets- der. Den odlade champinjonen innehåller näm- gruppen har dragit slutsatsen att konsumtion av ligen flera olika hydrazinderivat, av vilka agari- den odlade champinjonen sannolikt innebär en tin (N2-( -L-glutamyl)-4-hydroxymetylfenylhy- viss cancerrisk, men att den är låg (Andersson drazin) är vanligast. Halten av agaritin har i & Gry 2004). olika rapporter visats ligga mellan 80 och 1 700 Mot den bakgrunden ter det sig självklart att mg/kg färskvikt (Andersson & Gry 2004), men hålla exponeringen för fenylhydraziner vid så vanligen i området 200 – 500 mg/kg. låg nivå som möjligt. I samarbete med kemister Medan såväl prekursorer till agaritin som ned- vid det Tekniska universitetet i Prag, har en nor- brytningsprodukter av ämnet funna i svampen disk arbetsgrupp studerat nivån av agaritin i den givit positiva utslag i cancerstudier på möss, odlade champinjonen, samt hur nivån påverkas visade sig agaritin vara negativt. Eftersom aga- under lagring och tillagning av svampen.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 29 SVAMPPRESENTATION

Tabell1. Agaritininnehåll (medelvärde ±S.D.) hos olika Agaricus-arter insamlade i Tjeckien och uppgift om användbarhet som matsvamp (A=populär matsvamp, B=används sällan som matsvamp, C=olämplig som matsvamp).

30 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 31 SVAMPPRESENTATION

Resultaten från studierna har nyligen samman- gjorts av Henning Knudsen och Jørn Gry, båda fattats i Svensk Mykologisk Tidskrift (Anders- från Köpenhamn. I de fall centraleuropeisk och son m. fl. 2005). nordisk nomenklatur anger olika artnamn har vi Eftersom flera av de champinjonarter vi kan i tabell 1 angivit en referens som kvalificerar plocka i naturen har kulinariska kvaliteter i det centraleuropeiska artnamnet. paritet med den odlade champinjonen (Agaricus bisporus) har vi i de studier som redovisas Halten agaritin i olika Agaricus-arter nedan försökt att utreda, dels om phenylhydra- Tabell 1 redovisar halten av agaritin i de drygt zinhalten varierar mellan olika champinjonar- femtio Agaricus-arter som bestämdes av Jirí ter, dels om det är möjligt att identifiera en eller Hlavácek. Ju fler prover som analyserades för flera Agaricus-arter som kan rekommenderas en viss art, desto säkrare är det angivna medel- att ersätta A.bisporus som odlad champinjon. värdet. Om agaritin inte kunde påvisas i någon Agaritin har använts som en markör för phenyl- av de enskilda proven användes 50% av bestäm- hydrazinerna. ningsgränsen som agaritinnivån i detta prov. Endast ett fåtal exemplar analyserades för vissa Studerade arter arter. Vi insamlade 1998-2001 ett stort antal cham- Nivån av agaritin varierade från ingen eller obe- pinjonprov från centrala Tjeckien. Svamparna tydliga mängder i vissa arter, till flera gram per artbestämdes med hjälp av vedertagna kemiska kilo i andra. Inte mindre än 24 av de 53 arterna och mikroskopbaserade metoder av Jirí innehöll i medeltal mer än 1 000 mg/kg. Hlavácek som studerat släktet Agaricus i över femtio år. Den kemiska analysen av svamparnas Hög agaritinhalt agaritininnehåll utfördes som beskrivits tidigare Mest agaritin återfanns i A. elvensis (4 445 (Schulzová m. fl. 2002) vid det kemiskt- mg/kg) (fig. 1), A. purpurellus (4 100 mg/kg) tekniska universitetet i Prag, Tjeckien, inom tre (fig. 2), A. augustus (3 995 mg/kg) (fig. 3), A. dagar efter insamlingen. Svamparna förvarades fissuratus (3 526 mg/kg) och A. sagatus (3 479 innan analys i kylskåp. Tidigare studier av odlad mg/kg). Det högsta enskilda värdet, cirka 10 000 Agaricus hortensis inköpt i Prag, Tjeckien, hade mg/kg, återfanns i ett prov av A. elvensis. Ingen visat att agaritinnivån inte förändrades i svam- av arterna med mer än 1 000 mg/kg klassifice- pen under de tre första dagarna i kylskåp (5º C). ras i svampguider som giftig eller oätlig. Framställningen av den kemiska agaritinstan- Majoriteten anses vara läckra matsvampar. dard som användes vid analysen var bekostad av Eftersom den traditionellt odlade champinjo- ett anslag från det Nordiska Ministerrådet. nen, A. bisporus, visat sig ge upphov till tumö- Metodens bestämningsgräns låg vid 0,2 mg rer i möss som utfodrats med svampen, är det agaritin/kg färsk svamp. inte tillåtet att odla denna art i Tjeckien. I stället Släktet Agaricus har en snårig taxonomi. odlar man här stammar av A. bitorquis och A. Dessutom företräder taxonomerna olika skolor. hortensis. Odlad svamp av dessa arter, inhand- Många av de svampar som i Centraleuropa lad på marknaden i Prag, innehöll jämförbara betraktas som egna arter, betraktas i norra och halter av agaritin, i medeltal 272 mg/kg. nordvästra Europa som varianter av en art. Vi Variationen i olika prov låg mellan 165 och 457 har valt att ange dels artnamnet som det mg/kg (Schulzová m. fl. 2002). Som framgår av beskrevs av Jirí Hlavácek och bekräftades av en tabell 1 innehåller A. bitorquis insamlad från av författarna (J.B.), dels det artnamn som före- naturen 1 473 mg/kg och A. hortensis 746 dras i nordisk nomenklatur baserat på arbetena mg/kg. Detta antyder att de odlade stammarna Nordic Macromycetes (Knudsen 1992) och utsätts för ett mindre tryck från miljön och där- Flora Agaricina Neerlandica (Nauta 2001). med med tiden förlorar egenskapen att produce- Bedömningen av lämpligt nordiskt artnamn har

32 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Tabell 2. Agaritininnehåll (medelvärde) hos några svamparter insamlade i Tjeckien och inte tillhörande släktet Agaricus.

Figur 1. Agaricus elvensis Berk. & Broome. Tjeckien, Prag, Riegerparken, på lerig jord, 2002-06-07, leg. & det. J. Borovicka (PRM 900805). Foto J. Borovicka.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 33 SVAMPPRESENTATION

Figur 2. Agaricus purpurellus (F. H. Møller) F.H. Møller (purpurchampinjon). Tjeckien, Prag, i en park i Uhríneves, 2002-09-, leg & det. Jirí Burel. Foto Jirí Burel. ra större mängder agaritin. Ett stöd för denna som goda matsvampar. Hälften måste betraktas tolkning är att Speroni m. fl. (1983) vid en som giftiga eller oätliga. Bland dessa kan näm- genomgång av de olika odlade stammarna av A. nas A. pilatianus (fig. 4) och A. praeclaresqua- bisporus fann ovanligt höga halter agaritin i mosus (fig. 5). Av de övriga tycks A. caroli, A. stammen PSU-351. Till skillnad från de övriga maskae och A. silvaticus var. pallidus och A. undersökta odlingsstammarna isolerades PSU- squamulifer (fig. 6) vara bäst lämpade för pro- 351 först helt nyligen från naturen. duktion av nya odlingsstammar. Men för detta krävs naturligtvis även andra egenskaper än att Medelhög agaritinhalt de smakar bra och innehåller små mängder aga- Sjutton svamparter innehöll en intermediär halt ritin. Också de andra egenskaperna måste natur- av agaritin (125-999 mg/kg), inte alltför skild ligtvis utforskas innan svampen kan rekommen- från agaritininnehållet i den odlade champinjo- deras som odlingssvamp. nen (A. bisporus). I den här gruppen ingick till exempel snöbollschampinjon (A. arvensis), Ingen korrelation till varierande växtbe- ängschampinjon (A. campestris) och skogs- tingelser champinjon (A. silvaticus). Mer än tio prov analyserades från sju olika arter (A. arvensis, A. bitorquis, A. bisporus var. bis- Låg agaritinhalt porus (= A. brunnescens), A. campestris, A. Tolv arter innehöll en låg halt agaritin, mindre maleolens, A. silvaticus och A. xanthodermus). än 125 mg/kg. Någon av dessa svamparter I detta material undersöktes om det fanns något skulle kunna vara bra att utgå ifrån när nya samband mellan svampens innehåll av agaritin odlade champinjonstammar utvecklas. Tyvärr och (a) dess storlek, (b) veckan på året då den kvalificerar sig långt ifrån samtliga dessa arter plockades, (c) året den plockades, och (d) plat-

34 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Figur 3. Agaricus augustus Fr. (kungschampinjon). Tjeckien, Prag, under Larix decidua, 2002-07-15, leg. & det. Jan Borovicka, (PRM 896853). Foto Jan Borovicka. sen den plockades på. Med ett undantag kunde med de halter som uppmättes hos den odlade ingen korrelation påvisas mellan någon av de champinjonen (A. bisporus). Stijve och medar- studerade parametrarna och agaritininnehållet. betare analyserade en större kollektion av Den enda avvikelsen påvisades för A. maleolens svamp - 30 odlade arter (ej tillhörande släktet skördad olika år. 1998 och 1999 innehöll denna Agaricus) och 39 arter plockade i skogen (Stijve art mycket låga nivåer agaritin (51±90 respekti- m. fl. 1986, Stijve & Pittett 2000). Eftersom ve 25±54 mg/kg), huvudsakligen beroende på vissa svampprover var tämligen nyligen inför- att flera prov inte innehöll någon agaritin alls. skaffade och andra lagrats torkade under ett År 2000 återfanns agaritin i alla prov och halten stort antal år, var de inte säkra på att halterna låg då vid 165±50 mg/kg. Vi tror att slumpen är var representativa och angav därför inte några ansvarig för denna skillnad och inte att just precisa halter. De påpekade emellertid att de arten A. maleolens är speciellt känslig för de endast kunde återfinna agaritin i Agaricus-arter, variationer i växtbetingelserna som förekommer samt att vissa av dessa innehöll betydligt högre från år till år. halter av agaritin än vad man finner i den odlade champinjonen. Vi kan bekräfta det senare påstå- Agaritin i närstående svampsläkten endet med våra data. Två forskargrupper har tidigare studerat halten Däremot hade den schweiziska forskargruppen av agaritin i självplockad svamp. Levenberg fel vad gäller kemotaxonomin. Utöver det stora (1964) kunde endast påvisa agaritin i svampar Agaricus-materialet, analyserade vi ett fåtal tillhörande släktet Agaricus. Av 15 analyserade prov från fyra olika arter av vardera Agaricus-arter innehöll tio agaritin och nivå- Leucoagaricus och Macrolepiota. Båda dessa erna rapporterades hos samtliga ligga i paritet släkten är Agaricus närstående. Om agaritin

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 35 SVAMPPRESENTATION förekommer i svamp utanför släktet Agaricus är Tack det sannolikt här man har störst chans att åter- Vi vill tacka Jirí Hlavácek (†), Henning finna fenylhydraziner. I det schweiziska mate- Knudsen och Jørn Gry för hjälp med den taxo- rialet ingick Leucoagaricus pudicus, Macro- nomiska bestämning av svamparna, det lepiota procera och M. rhacodes men ingen av Nordiska Ministerrådet för ett anslag som möj- dessa arter rapporterades innehålla agaritin. Vi liggjorde syntesen av agaritin och Ministeriet fann emellertid att en av de fyra studerade för utbildning, ungdom och sport i Tjeckien Macrolepiota-arterna (M. konradii) och tre av som stödde den kemiska analysen via projek- de analyserade Leucoagaricus-arterna (L. bre- tanslag MSM 223300004. sadolae, L. cretaceus och L. naucinus) innehöll agaritin. Nivån var låg i M. konradii och L. nau- Litteratur cinus, men jämförbar med halterna i den odlade Andersson, H. C. & Gry, J. 2004. champinjonen i L. bresadolae och L. cretaceus Phenylhydrazines in the cultivated mush- (tabell 2). room (Agaricus bisporus) - occurrence, bio- logical properties, risk assessment and Med anledning av att vår medarbetare Jirí recommendations. TemaNord 2004:558. Hlavácek avled under studiens gång och han var [http://www.norden.org/pub/sk/showpub.asp ansvarig för artbestämningen av svamparna, har ?pubnr=2004:5589]. vi avstått från en djupare analys av om halten Andersson, H. C., Schulzová, V. & Hajšlová, J. agaritin har kemotaxonomisk betydelse. Vi kan 2004. Studier av lagringens och matbered- emellertid konstatera att arter tillhörande ningens betydelse för halten av agaritin i samma sektioner av Agaricus ofta innehåller odlade champinjoner. Svensk Mykologisk snarlika nivåer av agaritin. Tidskrift 26(1):37-42.

Figur 4. Agaricus pilatianus Bohus.Tjeckien, Prag, Albertov 6, nära Charles Universitetet, Naturvetenskapliga Fakulteten, 2002-06-06, leg. & det. Jan Borovicka, (PRM 896857). Foto Jan Borovicka.

36 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Figur 5. Agaricus praeclaresquamosus A. E. Freeman (pärlchampinjon).Tjeckien, Prag, i en park i Uhríneves, 2000- 06-, leg. & det. Jirí Burel. Foto Jirí Burel.

Figur 6. Agaricus squamulifer (F. H. Møller) Pilát. Tjeckien, Louny, Oblíkkullen, 2001-10-18, leg. Jan Zavrel, det. Jirí Hlavácek. (PRM 900801). Foto Václav Janda.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 37 SVAMPPRESENTATION

Berkeley, M. J. & Broome, C.E. 1865. Notices Møller, F. 1952. Danish Psalliota species. II. of British Fungi 34. The Annals and Friesia IV:135–220. Magazine of Natural History 15, 3rd seri- Nauta, M. M. 2001. Agaricus L. I: Noordeloos, es:316 (no 1009). M. E., Kuyper, T. W., Vellinga E. C. & van Bon, M. 1983. Novatites. I. Validations de tax- Os, J. (eds.): Flora Agaricina Neerlandica. ons et combinaisons nouvelles. Documents Volume 5: 23–61. A.A. Balkema Publishers, Mycologiques 13(49):38, 56. Lisse. Bon, M. and Cappelli, A. 1983. Documents Pilát, A. 1951. The Bohemian species of the Mycologiques 13(52):16. genus Agaricus. Acta Musei Nationalis Courtecuisse, R. 1985. Notes de nomenclature Pragae VII B(1). concernant les Hymenomycètes. III Pilát, A. 1954. Pecárka Moškova. Agaricus Documents Mycologiques 16(61):47–50. Maskae Pilát, nový druh z blizkého príbu- Freeman, A. E. H. 1979. Agaricus in the sout- zenstva pecárky velkovytrusé. Ceská heastern United States. Mycotaxon 8:90. Mykologie 8:165. Hlavácek, J. 1983. Systém rodu Agaricus L. - Schulzová, V., Hajšlová, J., Peroutka, R., Gry, J. pecárka - I. Mykologický sborník & Andersson, H.C. 2002. Influence of stora- 60:129–131. ge and household processing on the agaritine Hlavácek, J. 1984a. Systém rodu Agaricus L. - content of the cultivated Agaricus mush- pecárek - II. Mykologický sborník 61:4–12. room. Food Additives and Contaminants Hlavácek, J. 1984b. Systém rodu Agaricus L. - 19:853–862. pecárka - III. Mykologický sborník 61:65–68. Speroni, J. J., Beelman, R. B. & Schisler, L. S. Hlavácek, J. 1984c. Systém rodu Agaricus L. - 1983. Factors influencing the agaritine con- pecárek - IV. Mykologický sborník tent in cultivated mushrooms, Agaricus 61:145–148. bisporus. J. Food. Protec. 46:506–509. Hlavácek, J. 1987. Poznámky ke studiu zampió- Stijve, T. & Pillet, A. 2000. Absence of agariti- nu (Agaricus) II. Mykologický sborník ne in Pleurotus species and in other cultiva- 64:113–115. ted and wild-growing mushrooms not Hlavácek, J. 1999. Poznámky ke studiu zampio- belonging to the genus Agaricus. Deutsche nu (Agaricus) III. pecárky rostoucí trsnate 2. Lebensmittel-Rundschau 96:251–254. Mykologický sborník 76:49–53. Stijve, T., Fumeaux, R. & Philippossian, G. Hlavácek, J. 2000. Poznámky ke studiu zampio- 1986. Agaritine, a p-hydroxymethyl-phenyl- nu (Agaricus) III. Pecárky rostoucí trsnate 3. hydrazine derivative in cultivated mush- Mykologický sborník 77:97–102. rooms (Agaricus bisporus), and in some of Hlavácek, J. 2001. Vzácné, kritické a nové tax- its wild-growing relatives. Deutsche ony pecárek (Agaricus) I. Mykologický sbor- Lebensmittel-Rundschau 82:243–248. ník 78:113–120. Toth, B. 2000. Hydrazines and Cancer. A Hlavácek, J. 2002. Vzácné, kritické a nové tax- Guidebook on the Carcinogenic Activities of ony pecárek (Agaricus) II. Mykologický Hydrazines, Related Chemicals, and sborník 79:3–8. Hydrazine-Containing Natural Products. Knudsen, H. 1992. Agaricaceae Fr. I: Hansen, Harwood Academic Publ., Australia. 243 s. L. & Knudsen, H. (eds.). Nordic Macro- Wasser, S. P. 1977. (på ukrainska) Ukrainian mycetes Vol. 2: 205–214. Nordsvamp, Botanical Journal 34:85. Copenhagen. Levenberg, B. 1964. Isolation and structure of agaritine, a -glutamyl-substituted arylhydra- zine derivative from Agaricaceae. J. Biol. Chem. 239:2267–2273.

38 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Christer Andersson Christer Andersson är toxikolog vid Livsmedels- Statens Livsmedelsverk verket. Han är specialiserad på naturligt före- Box 622 kommande toxiner. 751 26 Uppsala [email protected]

Jan Borovicka Jan Borovicka är markkemist och amatörmyko- Czech Mycological Society log. Han är redaktör för det tjeckiska mykologiska Karmelitská 14 sällskapets officiella tidskrift Mykologický sborník 118 00 Prague 1 och forskar på svamptaxonomi och svampars Tjeckien innehåll av spårämnen. [email protected]

Vera Schulzová Vera Schulzová är livsmedelskemist som speciali- Institute of Chemical Technology serat sig på odlingsmetodernas och processning- Department of Food Chemistry ens betydelse för livsmedels sammansättning and Analysis Technická 3 166 28 Prague 6 Tjeckien [email protected]

Visste du att det finns mer än 10 000 olika svamparter i vårt land? Varje art har sina specifika miljökrav och många av dem är goda indikatorer på skyddsvärd natur. Vill du veta mer om svamp? - bli medlem i Sveriges Mykologiska Förening! Medlemsavgiften (200:- per år) inkluderar fyra nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift och ger möjlighet att delta i föreläsningshelger och mykologiveckor. Bli medlem genom att att betala in årsavgiften till föreningens plusgiro 443 92 02 - 5 Glöm inte att ange namn och adress! Det går också bra att kontakta föreningens kassör Arne Ryberg tel. 0454-492 08, e-post [email protected]

Välkommen som medlem i Sveriges Mykologiska Förening!

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 39 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 40-43, 2006 Porträtt av en skålsvamp, Scutellinia umbrorum

TOMMY KNUTSSON

Abstract Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte is reported from an old ash-elm grove (with domina- ting Ulmus minor) on the Baltic island of Öland (SE Sweden). A morphological description is provided and the species is illustrated both macro- and microscopically by photos.The author stresses the need for increased investigations into the Swedish ascomycetes.

Inledning minor), 2000-07-15, 2000-07-23 & 2002-07- Inom de stora ascomycetordningarna Pezizales 27, leg. & det. Tommy Knutsson (herb. ToK och Helotiales finns många dåligt kända släk- 2000-23, 2000-035, 2002-037). ten. Ett sådant är ögonskålarna, släktet Scutellinia (Pyronemataceae). De är lysande Beskrivning rödorange skålsvampar där hymeniet är vackert Apothecierna blir upp till 7 mm breda och är kringgärdat av en hårkrans av brunsvarta, styva gulbruna - brunorange med mörkbrun, hårig borst. Den enda någorlunda vanliga arten i släk- kant. Kanthåren är bruna med gaffelgrenad bas, tet är Scutellinia scutellata (L.) Lambotte, som upp till 600 (–900) μm långa. man kan finna på jord eller rutten ved i stora Asci är operculata (öppnas med lock). Sporer är delar av landet, särskilt under vår och försommar. ellipsoida, 17–22 x 12–15 μm och kraftigt orna- Släktet är dock stort och i Norden är åtminstone menterade med knaggliga, breda vårtor. 25 olika arter kända (Hansen & Knudsen 2000, Sporväggen är tjock (2 μm). Parafyserna har Schumacher 1990). Kunskapen om arternas klubblikt förtjockad spets som kan bli upp till 9 μm variation, taxonomi, ekologi och utbredning är bred. bristfällig och många väl dokumenterade insamlingar behövs innan vi kan anse släktet Ekologi tillfredställande känt i Sverige. Den ovan beskrivna förekomsten påträffades på Nedan presenteras en av arterna som får repre- bar, fuktig lerjord med högt kalkinnehåll i bör- sentera detta vackra och spännande skålsvamps- dig, gammal ädellövskog dominerad av lundalm släkte. Om texten och bilderna kan medverka och ask. I litteraturen anges "on soil and wood" till en ökad uppmärksamhet och nya spännande respektive "on damp bare ground, rotten wet insamlingar har artikeln uppnått sitt mål. wood and plant debris" (Knudsen & Hansen 2000, Breitenbach & Kränzlin 1984) medan Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte Schumacher (1990) anger den som enbart Fig. 1-4. "humus and herb saprotroph". Min egen erfa- Öland. KASTLÖSA, Övre Västerstad, Västerstads renhet är liksom Schumachers att S. umbrorum almlund (=Råkskogen), på bar, fuktig kalkrik alltid tycks växa direkt på jord medan den van- jord nära bäck genom rik, naturskogsartad ligare S. scutellata oftare växer på murken ved. alm/asklund dominerad av lundalm (Ulmus Ett fynd av S. umbrorum gjort i Blekinge i maj

40 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 1. Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte. Habitus. Öland, Kastlösa,Västerstads almlund, 2000-07-15, leg. & det. T. Knutsson (herb.ToK 2000-023). Foto T. Knutsson.

Fig. 2. Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte. Habitus, gyttrade fruktkroppar. Öland, Kastlösa, Västerstads almlund, 2002-07-27, leg. & det.T. Knutsson (herb.ToK 2000-037). Foto T. Knutsson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 41 SVAMPPRESENTATION

Fig. 4. Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte. En isolerad spor i hög förstoring. Man kan se den "knaggliga" kanten med grova men tämligen låga vårtor. Sporen är ellipsoid till formen. (herb.ToK 2000-023). Foto T. Knutsson.

Fig. 3. Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte. På bilden syns apothecie- kantens bruna, flersepterade kanthår (setae) som är relativt korta. I preparatet flyter även några sporsäckar med de åtta sporerna liggande på rad. (Herb.ToK 2000-023). Foto T. Knutsson.

2004 angavs dock ha gjorts på murken ved lägre ornament som delvis är sammanflytande (Eriksson 2005). Fruktkropparna växer oftast till åsar/ribbor. Även kanthåren skiljer sig solitärt i mer eller mindre glesa förband (fig. 1) genom att S. scutellata alltid har inblandning av men påträffas ibland aggregerade (fig. 2). långa hår (upp till 1,5 mm) medan S. umbrorum har hår som aldrig överstiger 0,9 mm. Diskussion S. umbrorum är i nordisk litteratur angiven för S. umbrorum är en variabel art som är besvärlig samtliga länder utom Sverige (Knudsen & att bestämma. På Öland tycks den börja bilda Hansen 2000) och från Norge, där stor upp- fruktkroppar i juli månad då den betydligt van- märksamhet givits släktet, finns ett 25-tal fynd ligare S. scutellata i allmänhet är försvunnen (Schumacher 1990). Anledningen till avsakna- efter att ha haft sin topp under maj–juni. Något den av fynd i Sverige torde enbart vara att den märkligt är att samtliga öländska fynd av S. varit förbisedd och sammanblandad med S. scu- umbrorum är gjorda i juli månad. tellata. S. umbrorum är förmodligen inte ovan- Vägledande för en korrekt bestämning av arten lig i lämpliga miljöer även i vårt land. Förutom är den ofta rödbruna tonen i apothecierna, de de ovan beskrivna kollekterna finns ytterligare ellipsoida och grovt ornamenterade sporerna ett äldre öländskt fynd från bar kalkrik jord i samt de relativt korta, "rotade" kanthåren. Det barrblandskog i Böda sn, Böda Kronopark finns dock flera närstående arter beskrivna i lit- 1984-07-21 (herb. ToK 84072101). teraturen (jfr Schumacher 1990 och Paal m. fl. 1998). Den vanliga S. scutellata har oftast mera Litteratur rent rött hymenium, växer oftare på murken ved Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 1984. Fungi of och har elliptiska sporer (till skillnad från den Switzerland Vol. 1. Luzern. mera ellipsoida formen hos S. umbrorum) med Eriksson, O. E. 2005. Myconet. New Notes No.6.

42 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

[www.umu.se/myconet/asco/litt/newNotes.html] Tommy Knutsson Knudsen, H. & Hansen, L. (eds). 2000. Nordic Ned.Västerstad 111 Macromycetes, Vol. 1. Copenhagen. 380 62 Mörbylånga Paal, J., Kullman, B. & Huijser, H. A. (1998). Multivariate analysis of the Scutellinia Tommy Knutsson är bio- umbrorum complex (Pezizales, Asco- log och bor på södra mycetes) from five ecotopes in the Öland. Han är ledamot i Netherlands. Persoonia 16(4):491–512. ArtDatabankens expert- Schumacher, T. 1990. The genus Scutellinia kommitte för svampar (Pyrenomataceae). Opera Botanica 101:1– och sedan många år en 107. drivande kraft bakom en pågående inventering av Ölands svampar.

[email protected]

Mykologiska notiser

Under denna rubrik planerar redaktionen att Ytterligare fynd av Leucoagaricus meleagris publicera korta notiser och eventuella tillägg till Åke Lindström i Örebro meddelar med anled- tidigare artiklar i SMT. Hör av dig om du har tips ning av Christian Langes artikel om släktet om någon användbar hemsida, ny litteratur, något Leucoagaricus (SMT 26(2):16–30) att han har trevligt fynd eller annat intressant som vi kan ytterligare en fynduppgift om Leucoagaricus flagga för! meleagris. Fyndet i fråga är presenterat med foto i Åkes artikel i Jordstjärnan 23(2):30–41 Funga Nordica men under namnet Leucocoprinus bresadolae. I Jan-Olof Tedebrands referat från Myko- Åke har varit i kontakt med Christian Lange logiveckan i Skåne i september 2005 (SMT som menar att det av bilden att döma inte råder 26(3):7–12) nämns en checklista över Nordens något tvivel om att det rör sig om Leuco- hattsvampar som är under utarbetande i sam- agaricus meleagris. band med att en ny upplaga av Nordic Macromycetes 2 skall skrivas. Projektet som Leucogaricus meleagris leds av Henning Knudsen och Jan Vesterholt har Närke. NIKOLAI, Adolfsberg, tuvad på stor döpts till "Funga Nordica" och man beräknar att komposthög, 2000-08-25, leg. Å. Lindström kunna presentera en ny nordisk hattsvampsflora (herb. S som Leucocoprinus bresadolae inom ett par år. (Schultz) Moser). Mer information och en aktuell nordisk checklista finns att tillgå på Internet på www.nordic- Deltagare i den skånska sandstäppsin- macromycetes.dk. venteringen Checklistan kan laddas ner i form av en excel-fil. I listan över deltagare i den skånska sandstäpps- inventeringen (Sven-Åke Hanson och Mikael European Mycological Association Jeppson i SMT 26(2):61–83) föll två deltagar- SMF är från och med 2006 medlem i EMA, den namn bort i den redaktionella hanteringen: europeiska mykologiska föreningen. Ta en titt Cecilia Wånge och Anders Kjellson. Redak- på EMA:s hemsida på www.euromold.org. tionen beklagar.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 43 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 44-46, 2006 Långt hemifrån (Agaricus rotalis)

KLAS JAEDERFELDT

Abstract A finding of the Hawaiian fungus Agaricus rotalis in the Zoological Garden in Tallinn,Estonia, is reported. In Hawaii it is known to occur in Casaurina-woods as well as in plantations and nurseries. In Tallinn the fungus appeared in a tropical environment in the aquarium building to where it must have been brought by imported tropical plants.

Besök i Tallinn den, men att hon mest höll på med lavar. Taimi, På andra sidan av Östersjön ligger ett land som som hon heter, ville också visa herbariet och jag och min fru brukar besöka, Estland. Många bjuda på kaffe. Det var verkligen skojigt att ha resor har bara varit kryssningar till Tallinn, fått en ny kontakt i Estland när det gäller svamp. ibland kombinerat med några hotellnätter för att uppleva nattlivet, och att äta och dricka gott, till Zoologiska Trädgården priser som man har råd med. Nästa stopp var Zoo och nu börjar vi närma oss Några gånger har vi tagit med bilen för att ta oss ämnet för denna artikel. Zoo hade vi besökt en ut på landsbygden och för att se något annat av gång tidigare, och nog satt ännu en del djur landet än Tallinn. Det är ju alltid roligt att upp- mycket trångt, även om de verkade vara i färd leva lite andra svampskogar än dem man är van vid. med att bygga ut till större. Bland annat fanns Även under 2005 skulle det bli en sådan resa, ett relativt nybyggt akvarium där vi gick in. men vad man kan missta sig! Estland var torrare Snacka om värme och luftfuktighet! Mauds än Södermanland. Detta märktes efter en rund- glasögon immade omdelbart igen. Vid dörren åkning med avhopp för att leta svamp på Dagö. fanns en värmefläkt för att få glasögon och Tillbaka på hotellet beslöt vi att nästa dag strunta kameralinser att funka, men den hittade vi först i skogen, och turista i staden. Första stället vi på utvägen. skulle till var Tallinns botaniska trädgård (Tallinna Botaanikaaed). Vi tittade lite på utom- Agaricus rotalis - The Brown Pinwheel husblommor och när vi sedan skulle gå in i Och det var vid värmefläkten de stod, en grupp orangeriet, så visade det sig att detta var stängt på fem svampar bland de tropiska växterna. De för rökning av ohyra, men utanför höll en såg ut som små zebror med sina svartvita hattar kvinna på att plocka ihop vad som hade varit en och eftersom ingen fanns i närheten att fråga svamputställning. Jag berättade för henne vem om jag fick ta dem, så tog jag för givet att jag jag var och att jag jobbade i svampherbariet på fick det. De åkte snabbt ner i en medhavd plast- Riksmuséet i Stockholm. Detta öppnade alla påse. Utanför huset blev de fotograferade och dörrar och nu ville hon visa allt som de haft jag tänkte att en så rolig svamp måste vara lätt med på utställningen. Stoltast var hon över att att få ett namn på. hon fått in några Mutinus ravenelii (rödfotad Väl hemma två dagar senare insåg jag att detta stinksvamp). Bland övriga arter som vi såg inte var någon lätt uppgift. Jag mikroskoperade fanns en felbestämd luddticka (den hette mitt fynd och fann att det hade hyalina sporer Coltricia perennis) och en grangråticka (vita i sporfällning) och att sporerna hade en (Boletopsis leucomelaena) som var en tallgrå- oljedroppe. De var något dextrinoida (röda i ticka (B. grisea). Hon berättade också att hon jod), inte metakromatiska men något cyanofila visserligen var kurator för herbariet i trädgår- (blåa i Cotton blue) .

44 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig.1 Agaricus rotalis K. R. Petersen, Desjardin & Hemmes. Estland,Tallinn, Zoologiska Trädgården 2005. Foto Klas Jaederfeldt.

Jag slog i de böcker som jag hade hemma. Lite Datorn gav dock inget svar på vad det var för önskade jag just då, att jag inte hade haft svamp. Det angavs bara ett folkligt namn på semester utan kunnat titta i muséets bibliotek. den, "The Brown Pinwheel", som jag skulle Hopplöst att känna sig dum och inte hitta något, kunna tänka mig betyder "det bruna ekerhjulet". inte ens veta vad det var för släkte! Jag berättade i ett nytt mail till mina utvalda Men det fanns kamrater som kanske kunde bätt- mykologkamrater att jag hittat något och Juan re. Jag sände ut min bild till några mykologer. Santos, som forskar på Riksmuséet, svarade att Leucoagaricus eller Macrolepiota blev svaren. han hittat den i en bok om hawaiiska svampar Jag beslöt mig för att mikroskopera en gång till. (Hemmes & Desjardin 2002). Han gav mig ett Och vad hände nu? Sporerna verkade ha mog- namn, Agaricus rotalis K. R. Petersen, Desjar- nat för nu var de bruna allihopa. Dessutom var din & Hemmes. Denna art hör hemma i sect. de dextrinoida och inte längre cyanofila. Jag Xanthodermatei och enligt beskrivningen i tid- skickade ett nytt mail till kamraterna. Thomas skriften Sydowia skall hattdiametern vara Læssøe var en av dem som svarade. Han trodd- 45–55 mm. Den skall lukta fenol och köttet är de att det skulle kunna vara en Agaricus, så jag vitt och gulnar i snitt. Enligt litteraturen skall sökte på Agaricus på Internet. Det blev många svampen växa i kustnära skogar av Casaurina bilder och plötsligt fanns den där! En svamp (Agaricales of the Hawaiian Islands 2006, från Hawaii! Den är långt hemifrån, när den Petersen m. fl. 2000). Casaurina är ett träd som dyker upp i Estland! kallas Australian pine (australisk tall) eller järn-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 45 SVAMPPRESENTATION träd eftersom det är så hårt och svårt att bearbe- Agaricus sp. [http://userwww.sfs.edu/Coas- ta. Kvistarna påminner mycket om fräken, och tal_Forests/Agaricus_sp.html]. trädet, som är snabbväxande, används till att Hemmes, D. E. & Desjardin, D. E. 2002. binda sand med. Casaurina importerades från Mushrooms of Hawaii. Ten Speed Press, Australien till Hawaii under den senare delen av Berkeley. 1800-talet. Enligt ett mail från Hawaii, som Peterson, K. R., Desjardin D. E. & Hemmes, D. mycket tjusigt började med "Aloha Klas", har E. 2000. Agaricales of the Hawaiian Islands. jag fått reda på att Agaricus rotalis också finns 6. Agaricaceae I. Agariceae: Agaricus and i komposthögar och i plantskolor, så då är det ju Melanophyllum. Sydowia 52(2):244–247. inte så otroligt att den kan ha spridits med plan- tor, och sedan, när temperatur och luftfuktighet Klas Jaederfeldt blev de rätta, har den tittat den fram i akvariet i Vadsbrovägen 16 den Zoologiska Trädgården i Tallinn. Jag har 15336 Järna meddelat professor Erast Parmasto på univer- [email protected] sitetet i Tartu vilken spännande svamp han har i landet och vi får väl se om han samlar in den Klas Jaederfeldt bor i Järna eller om jag skall dela med mig av min kollekt. och är ordförande i Sist men inte minst, ett stort tack till alla som på Södertälje Svampklubb. Han något sätt hjälpt mig, Tomas Læssøe, har i 15 år arbetat som Svengunnar Ryman, Juan Santos m. fl. herbarieskötare i Naturhistoriska Riksmuséets svampherbarium men är sedan i vintras pensio- Litteratur när. Han är författare till Tickboken och medlem i Agaricales of the Hawaiian Islands, 2006. ArtDatabankens Expertkommitté för svampar.

46 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 47-50, 2006 SVAMPPRESENTATION Fynd av en sällsynt gelémussling - Hohenbuehelia auriscalpium

ANITA STRIDVALL & LEIF STRIDVALL Abstract A short illustrated description of Hohenbuehelia auriscalpium (Maire) Singer is given, based on a finding from the plateau mountain of Halleberg in the province of Västergötland (Sweden), where it was found growing on a rottening log of Betula. Other known findings from Sweden are listed and its occurrence and frequency in other parts of Europe is tou- ched upon. Finally some closely related species are mentioned, which our species can be mistaken for in the field.There is also a photo of an allied species, Hohenbuehelia geogenia (DC.: Fr.) Pat.

Inledning flytande. Ingen art i släktet kan betraktas som Släktet gelémusslingar, Hohenbuehelia (upp- vanlig, vilket säkert har bidragit till att det är kallat efter den österrikiske baronen L. otillräckligt utforskat. Bland annat är inomarts- Hohenbuehel), ingår i den stora hattsvampsfa- variationen dåligt känd. Molekylära studier som miljen Tricholomataceae, som enbart består av komplement till traditionella taxonomiska vitsporiga arter. Tillsammans med släktet metoder vore önskvärda för att underlätta Resupinatus, dvärgmusslingar, utgör den en gränsdragningen mellan taxa. Det finns dock egen tribus (släktgrupp), Resupinatae, inom arter inom släktet som är jämförelsevis okri- familjen. Det är ganska enkelt att lära sig känna tiska. Ett exempel är Hohenbuehelia auriscal- igen en gelémussling. Hatten varierar visserli- pium, som vi fann i början av september 2004 gen ganska mycket i form. Den kan vara mus- vid en exkursion till Halleberg tillsammans med sellik, njurformig, spatelformad, uppslitsat tratt- Ragne Gustavsson, Herrljunga. formig eller likna en solfjäder, men som det svenska namnet antyder har hattarna hos släk- Beskrivning av fyndet tets arter ett gelatinöst ytterskikt, vilket dock Hohenbuehelia auriscalpium (Maire) Singer fig. 1. kan variera en hel del i tjocklek från art till art. Västergötland. VÄNERSNÄS, Halleberg, NV Mikroskopiskt avgränsas släktet lätt genom de Lindeklev, vid foten av Hallesnipen (8C6a 0d), typiska, tjockväggiga, kristallförsedda (se fig. 3) i blandskog på murken, mossbevuxen björklåga, lamellcystidierna, vilka hos många arter före- 2004-09-03, leg. Leif & Anita Stridvall & kommer även i hatthuden. Det finns några arter Ragne Gustavsson (herb. LAS 04/009 - ett tju- med gelatinös hatthud, t. ex. grönmussling, gotal fruktkroppar). Panellus serotinus, som i fält skulle kunna för- växlas med en gelémussling, men dessa arter Hatten är blekt gråbrun, spatelformad, upp till 1 saknar de för Hohenbuehelia släkttypiska cysti- cm bred och 2 cm lång, tunnköttig. Den känns dierna. fet men knappast klibbig vid beröring och är Även om det är enkelt att avgöra om ett fynd ofta helt eller delvis täckt av ett vitt, filtartat hör hemma i släktet Hohenbuehelia, är det överdrag. Lamellerna är vitaktiga, täta och långt många gånger desto svårare att göra en helt nedlöpande på den korta, sidoställda foten. säker bestämning, eftersom artgränserna ofta är Smaken är mjölaktig. Sporerna (fig. 2) är ellip-

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 47 SVAMPPRESENTATION

Fig. 1. Hohenbuehelia auriscalpium (Maire) Singer. Västergötland, Väners- näs, Halleberg, NV Lindeklev, vid foten av Halleberg, i blandskog på murken, mossbevuxen björklåga, 2004-09-03, leg. Leif & Anita Stridvall & Ragne Gustavsson (herb. LAS 04/009). Foto L. Stridvall.

soida - brett ellipsoida, 5–6,5 x 4–4,5 μm. På Utbredning, frekvens och ekologi lamellsidorna och även i skiveggen finns cysti- Elborne (1995) anger att Hohenbuehelia auris- dier (fig. 3) med de för släktet utmärkande calpium är mycket sällsynt i Nederländerna och egenskaperna, dvs tjockväggiga, ofta med en ovanlig i övriga Europa. Hos Ludwig (2001) krona av kristaller i toppen. Däremot finns inga betecknas den som ganska sällsynt. Kriegl- cystidier med detta utseende i hatthuden. Detta steiner (2001) känner bara två fynd från den är en viktig diagnostisk karaktär, eftersom möj- mykologiskt ganska välutforskade tyska delsta- liga förväxlingsarter (mera härom nedan) alla ten Baden-Würtemberg. I referenserna ovan har hatthudscystidier (dermatocystidier) av uppges det vanligaste substratet vara murkna samma typ som på lamellerna. Goda illustratio- lövträdsstammar eller lövvedsrester, särskilt av ner av H. auriscalpium finns i Ludwig (2000: bok, men svampen skall också, om än sällsynt, pl. 32.3), där de mittersta fruktkropparna (pl. kunna växa direkt på marken. Heilmann- 32.3.B) mest liknar vårt fynd. Bilden hos Clausen & Christensen (2000) har en artikel om Heilmann-Clausen (2006) är också rätt lik. svampar på bokstammar, där Hohenbuehelia auriscalpium finns med i en lista med förslag Andra kända fynd till indikatorarter för värdefulla lokaler med Västergötland. ÖSTERPLANA, SSV Österplana sådana svampar i Danmark. kyrka (8D9c 1b), på rik betesmark vid löv- skogsbryn, 1994-09-20, leg. & det. Roger Pihl, Förväxlingsmöjligheter conf. Leif Stridvall (herb. RP 94/085 - färgfoto Hohenbuehelia auriscalpium tycks enligt till- finns). Beläggmaterialet från denna lokal upp- gänglig litteratur vara en ganska variabel art visar en slående likhet med vårt eget (såväl foto både beträffande hattfärg och fruktkroppsstor- som torkat material) från föregående lokal. lek. Detta framgår tydligt vid en jämförelse Skåne. OSBY, Svanhalsen, på grova spån från mellan de tre hos Ludwig (2000) avmålade kol- ett sågverk, 1986-08-23 (enligt Ludwig 2001). lekterna, där färgen varierar från mycket blek Slutligen nämner Heilmann-Clausen (2006) ett (nästan vit) till mellanbrun. Elborne (1995) eget illustrerat nyfynd på bokstam från Åkulla i beskriver den som gulbrun till mörkbrun. Det södra Halland samt ett äldre opublicerat fynd torde därför vara fullt möjligt att förväxla mer (av Morten Christensen) från Maltesholm i storvuxna, brunfärgade exemplar av Hohen- Skåne, troligen på bok. buehelia auriscalpium med arterna kring spadmusslingen (Hohenbuehelia petaloides (Bull.:

48 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

32.3) former av H. auriscalpium. Vi har själva aldrig funnit spadmusslingen i den av Elborne och Ludwig använda meningen, men den finns upptagen i Ekologisk katalog (Hallingbäck & Aronson 1998). Däremot har vi några gånger på marken eller på vedavfall i barrskog funnit en art (fig. 4), för vilken Ludwig (2000, 2001) använder namnet Hohenbuehelia geogenia (stor gelémussling). Försöker man i stället bestämma våra fynd med hjälp av Flora Agaricina Neerlandica kommer man närmast till Hohenbuehelia tremula, som ju Elborne betecknar som en marklevande barr- Fig. 2. Hohenbuehelia auriscalpium (Maire) Singer. skogsart. Hans makroskopiska beskrivning Sporer (LAS 04/009). Foto L. Stridvall. stämmer bra liksom den akvarell (sub nomen Hohenbuehelia geogenius) i Michael, Hennig & Fr.) Schulzer), vilka har liknande hattform. Kreisel (1977: pl. 90), som han refererar till. Dessa har dock som nämnts ovan tjockväggiga Sporerna är dock för långa (längden skall varie- hatthudscystidier av samma typ som på lamell- ra mellan 7,5 och 9,5 μm, medan den hos våra sidorna. Hos Hohenbuehelia auriscalpium fynd ligger i underkant av 8 μm) och det gelati- däremot saknas de helt. Det kan nämnas, att nösa skiktet något för tjockt för att kunna artepitetet petaloides några gånger använts för använda detta namn. Det finns inte heller med i H. auriscalpium i här använd mening, t. ex. av Ekologisk katalog. Hos Ludwig (2001) finns Kühner & Romagnesi (1953) och av Singer & enbart en kompilerad beskrivning, som alltså Kuthán (1980), vilket understryker hur nära inte är baserad på egna fynd. Oss förefaller det dessa båda taxa står varandra. som om mycket fortfarande återstår att utreda Arter kring spadmusslingen beträffande marklevande gelémusslingar i barrskog. Två namn har på senare tid figurerat som beteckning på arter med liknande hattform som spadmusslingen (Hohenbuehelia petaloides), nämligen Hohenbuehelia geogenia (DC.: Fr.) Pat. och Hohenbuehelia tremula (Schaeff.: Fr.) Thorn & Barron (= H. rickenii Kühner ex P. D. Orton). Elborne (1995) har i Flora Agaricina Neerlandica synonymiserat H. petaloides med H. geogenia. Det första namnet har då prioritet, eftersom det är det äldsta. H. tremula definieras av Elborne som en barrskogsart medan H. petaloides skall växa i lövskog. Det gelatinösa skiktet hos den senare arten uppges också vara tjockare och sporerna mindre. Båda arterna beskrivs växa direkt på marken eller på vedavfall. Beträffande H. petaloides tycks Ludwig (2001) ha samma artuppfattning. Han avbildar (2000: pl. 32.14) en lövvedsart, som delvis Fig. 3. Hohenbuehelia auriscalpium (Maire) Singer. påminner om vissa i samma verk avbildade (pl. Cystidier (LAS 04/009). Foto L. Stridvall.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 49 SVAMPPRESENTATION

Fig. 4. Hohenbuehelia geogenia (DC.:Fr.) Pat. Dalarna, Rättvik sn., Rättviksheden, 2003-08-30. Svampen växte direkt på marken i lavrik, sandig tallskog med någon inblandning av gran men utan spår av lövinslag. Foto L. Stridvall.

Litteratur Anita & Leif Stridvall Elborne, S.A. 1995. Genus Hohenbuehelia. I: Lextorpsvägen 655 Bas, C., Kuyper, Th. W., Noordeloos, M. E. 46164 Trollhättan & Vellinga, E. C. Flora Agaricina Neerlandica 3:158–166. Rotterdam. [email protected] Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998. [email protected] Ekologisk katalog över storsvampar och myxomyceter. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Anita och Leif Stridvall är Heilmann-Clausen, J. & Christensen, M. 2000. amatörbotanister från Svampe på bøgestammer - indikatorer for Trollhättan som under værdifulde løvskogslokaliteter. Svampe årens lopp publicerat 42:35–47. åtskilliga artiklar om fram- Heilmann-Clausen, J. 2006. Vedlevande svam- för allt skivlingar i SMF:s par på bok i Halland. Svensk Mykologisk medlemstidskrift. Efter Tidskrift 27(2):19–28. pensioneringen har in- Krieglsteiner, G. J. (Herausg.). 2001. Die tresset för andra krypto- Grosspilze Baden-Würtembergs. Band 3. gamer, i synnerhet lavar, Kühner, R. & Romagnesi, H. 1953. Flore ana- tagit alltmer av deras tid i lytique des champignons supérieurs anspråk. De har under (Agarics, Bolets, Chanterelles). Paris. hela sitt liv också intresserat sig för de högre väx- Ludwig, E. 2000. Pilzkompendium. Band 1. terna och genom många resor bekantat sig med Abbildungen. Berchtesgaden. fanerogamfloran i olika delar av världen. En stor Ludwig, E. 2001. Pilzkompendium. Band 1. del av det senaste året har de ägnat sig åt att Beschreibungen. Berchtesgaden. bygga upp en botanisk hemsida (www.strid- Michael, E., Hennig, B. & Kreisel, H. 1977. vall.se/la), som förutom svampdatabaser innehåller Handbuch für Pilzfreunde 2: pl. 90. Auflage 3. omfattande fotogallerier med bilder på svampar, Singer, R. & Kuthán, J. 1980. Comparison of lavar och kärlväxter. some lignicolous white-spored American agarics with European species. Ceská Mykologie 34:57–73.

50 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 51-57, 2006 SVAMPPRESENTATION Tulostoma-jakt i norra Bohuslän

JAN NILSSON

Abstract The occurrence of Tulostoma spp. in sandy habitats in the province of Bohuslän on the Swedish west coast was monitored in early spring 2005. Tulostoma brumale was recorded from three islands in the Fjällbacka archipelago where it had previously been observed by a Swedish botanist in 1944. On the island Sydkoster, situated in Skagerack to the west of the town of Strömstad, T. brumale, T. kotlabae and T. fimbriatum were recorded. T. brumale was observed there already in 1947, whereas previous reports of the latter two dated back to 1988.

Tillhör du dem som tycker att det är för lite Eftersom öarna är belägna i min hemkommun svamputflykter under vinter och vår? Vill du ha (Tanum) ser jag det närmast som en skyldighet lite nya vinklingar på dina exkursioner? Mer att återbesöka fyndlokalerna. Starkt påhejad av spänning och äventyr? Då ska du läsa denna Mikael Jeppson (som är en riktig "Tulostoma- artikel. Här finns det mesta som saknas på tra- nisse") började planerna på en Tulostoma-jakt ditionella svamputflykter. Eller vad sägs om att ta form. På ett tidigt stadium insåg jag att det saltvatten, navigering till havs, snö, bergsklätt- behövdes en båt. En duktig skeppare kunde ring, argsinta öbor, lunch på akterdäck m.m. också vara på sin plats. Dessutom tyckte jag att Låt oss börja från början. Vi förflyttar oss till trevligt sällskap inte kunde vara i vägen. Jag krigets dagar. Året är 1944. började med att leta rätt på en fiskebåt med skeppare. Därefter planerade jag utflykten till "En dag i slutet av maj 1944 hade jag från dagen omedelbart efter SMF:s årsmöte, d.v.s. Fjällbacka, där jag tillbragte en del av somma- den 14 mars 2005. Min baktanke var att det ren, seglat ut till Långskär - en av de yttersta säkert skulle finnas trevliga mykologer närva- öarna i Fjällbacka-skärgården - för att bada rande vid årsmötet som kunde tänka sig att göra och sola mig och studera vegetationen. Jag ett stopp på hemvägen för att följa med ut på hade slagit mig ner i nedre kanten av en mindre havet. Lillemor Torkelsen och Gro Gulden gräsmark på den skyddade sidan av ön. ... hakade på eftersom de ändå passerade Tanums Plötsligt föll mina blickar på en liten märklig växt: en skaftad röksvamp. Det kunde inte vara någon tvekan; det var Tulostoma brumale." Lite fakta Släktet Tulostoma (stjälkröksvampar) omfattar i Sverige sex arter. Alla är sällsynta och hotade och Med dessa ord inleder Hugo Osvald sin artikel finns med på den senaste rödlistan. De arter som som publicerades i Svensk Botanisk Tidskrift omnämns i denna artikel är: 1967 (Osvald 1967). Jag fick ett särtryck av artikeln av Arne Ryberg som hade för avsikt att Tulostoma brumale Pers.:Pers., stjälkröksvamp, NT låta den gå under auktionsklubban vid SMF:s (Missgynnad) årsmöte. När jag läste artikeln föddes naturligt- Tulostoma kotlabae Pouzar, grå stjälkröksvamp, EN vis idén att återbesöka de öar som Osvald (Starkt hotad) beskriver för att se om Tulostoma brumale Tulostoma fimbriatum Fr., fransig stjälkröksvamp, EN (Starkt hotad) (stjälkröksvampen) fortfarande fanns kvar där.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 51 SVAMPPRESENTATION

Fig. 1. 15 mars 2005. Denna dag letade vi efter snöfria fläckar. I ren des- peration sökte vi bl. a. under båtar som var upptagna för vinterförvaring. Här är det Gro Gulden som med Mikael Jeppson kryper runt, ivrigt påhejad av Lillemor Torkelsen och Jan Nilsson (som gör grovjobbet). I bakgrunden Jan-Åke Lönqvist. Foto Ann-Sofie Karlsson.

kommun på sin hemresa i nordlig riktning. En kvällen planerade vi emellertid in en ny omväg blev det dock för Arne Ryberg och Jan- Tulostoma-jakt, en knapp månad senare, den 13 Åke Lönqvist som egentligen skulle till och 14 april. Blekinge. Självfallet fanns Ann-Sofie Karlsson med eftersom även hon har exkursionsmålen i 15 mars 2005 sin hemkommun. Mikael Jeppson var också han Följande dag gav vi oss, trots snön, iväg på självskriven eftersom han behärskar släktet Tulostoma-jakt. Jag hade aldrig sett så mycket Tulostoma bättre än vi andra. Nu var allt plane- snö tidigare denna vinter. rat och klart - in i minsta detalj. Båt, skeppare, Vi gav oss ut på strandnära lokaler som kunde besättning och kartor var klara. Det enda som tänkas hysa Tulostoma. Vi pulsade fram i snön nu kunde sätta käppar i hjulet var vädret. Men men insåg tämligen omgående att vi inte skulle den bohuslänska vintern hade varit synnerligen hitta några. Men vi försökte. Vi letade efter snö- snöfattig och mild så vi bekymrade oss inte sär- fria fläckar, exempelvis under upplagda båtar skilt mycket för det. Då var kraftig vind en (fig. 1). Men några Tulostoma-fynd gjorde vi större fiende. inte. Vi hade emellertid fint väder och lite blan- Efter avslutat årsmöte i Göteborg samlades vi i dade fynd av gelésvampar och tickor. Vädret var Grebbestad på söndagskvällen för att avnjuta de strålande och den medhavda lunchen smakade obligatoriska skaldjuren och samla kraft inför ovanligt bra i snödrivorna vid Ann-Sofie den planerade exkursionen dagen därpå. Men Karlssons lilla sjöbod. Resultatet var således för första gången denna vinter kom ett ordent- magert, men vi hade en trevlig dag. Framåt ligt snöfall. Under kvällen såg vi snötäcket eftermiddagen skildes vi för att samla krafter ständigt växa och när vi bröt upp för kvällen och återkomma i april. hade det kommit en dryg decimeter snö. Efter en snabb överläggning fick Tulostoma-planerna 13 april 2005 nu gå i stöpet, men skam den som ger sig. Vi Den andra dagen av vår Tulostoma-jakt inföll bestämde oss för att ändå försöka, men gav upp således den 13 april med i stort sett samma del- tanken på öar och båt. Innan vi skildes åt för tagare som förra gången. Jan-Åke Lönqvist och Gro Gulden hade avböjt men istället kom

52 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 2. 13 april 2005. Mikael Jeppson och Ann-Sofie Karlsson ombord på fiskebåten SD 481, Jenny. Under dagen besöktes ett flertal öar i Fjällbacka skärgård. Foto J. Nilsson.

Jörgen Jeppson med. Dagen började vid dock inte för att begrava gamla "dammiga" Fjällbacka hamn vid 10-tiden på förmiddagen. mykologer. När vi efter visst besvär lyckats ta Där äntrade vi fiskebåten SD 481, Jenny, med oss i land fann vi även här ett flertal T. bruma- skeppare Ove Leandersson och styrde kursen ut le. Jaktlyckan var således god. Vi fortsatte sedan mot de sex öar som beskrivits av Hugo Osvald. längre västerut mot de yttre skären och stannade Den första ö vi landsteg på var Bringebärs- till på Långeskär, den ö som Osvald nämner i holmen och där stod ett flertal T. brumale och inledningen på sin artikel. Här tog vår jaktlycka väntade på oss. Platsen var exakt densamma slut. Inte en Tulostoma så långt ögat kunde se. som Osvald beskrivit. Efter sedvanlig doku- Men man kan ju inte få allt, så snabbt i båten mentation med hjälp av kameror och GPS:er och vidare till nästa ö som var Norra Dyngö. klev vi åter ombord och fortsatte mot Rågö. Även här lyste Tulostoma med sin frånvaro. Vi Osvald hade här funnit T. brumale på en utskju- kunde då sammanfatta återbesöken på "Osvalds tande sandstrand som sträckte sig ut i ett sund. öar" med att återfinna arten på hälften av öarna, När vi närmade oss platsen såg vi att denna d.v.s. på 3 av 6 öar. Inte så dåligt. Öarna måste strand inte längre fanns kvar utan hade erode- naturligtvis besökas fler gånger eftersom det rats bort av havet. Vi gick inte iland eftersom vi kan finnas förekomster även på de öar som just bedömde det som lönlöst. Istället fortsatte vi denna dag saknade fynd. På återresan till mot Gluppö. Även här fann vi T. brumale enligt Fjällbacka gjordes ett flertal strandhugg på Osvalds anvisningar. Denna lokal såg bättre ut stränder som såg bra ut, men inga ytterligare än den på Bringebärsholmen och här fann vi fynd gjordes. också många fler fruktkroppar. Humöret var nu på topp. De flesta av oss hade aldrig sett så 14 april 2005 många stjälkröksvampar på en och samma Dagen efter vår utflykt i Fjällbacka skärgård var gång. Självfallet passade vi på att fira. Det blev vikt för ytterligare en sjötur. Denna dag hade kaffe och smörgås. jag ordnat en annan båt, en annan skeppare och Förr, på segelfartygens tid, brukade förbipasse- helt andra farvatten. Nu var det Koster- rande skepp göra stopp vid Kyrkogårdsö för att arkipelagen som gällde, närmare bestämt Syd- begrava döda som fanns ombord. Det var enkelt koster (eller Sör-Koster som det står i sjökortet). och praktiskt och man slapp segla inomskärs för Kosterarkipelagen är full av grynnor och syn- att angöra hamn. Denna ö var vår nästa anhalt, nerligen svår att navigera i om man avviker från

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 53 SVAMPPRESENTATION

Fig. 3. 14 april 2005. Flera strandhugg gjordes under dagen då Sydkoster besöktes. Vissa lokaler var besvärliga att ta sig fram till (om man som vi, kom sjövägen). Här en besvärlig landstigning på nordvästra sidan av ön. Foto Magnus Berg- strand.

farleden, vilket vi hade för avsikt att göra. Jag gick vi vidare till Ekenäs. Även här fann vi hade således valt skeppare med stor noggrannhet. enstaka exemplar av T. brumale. Vid Ekenäs Magnus Bergstand förde oss med stor skicklig- steg vi ombord på båten för att göra ytterligare het till de stränder vi pekade på. Vi gjorde först ett par strandhugg. Vid Långagärde och strax ett strandhugg vid Kyrkosund som ligger på söder därom gjordes ytterligare några fynd av södra Sydkoster. Där fann vi dock inga både T. brumale och T. kotlabae. Tulostoma, men däremot en argsint sommarstu- Besöket på Sydkoster var mycket framgångs- geägare som inte ville ha oss in på sin tomt. rikt. Inte minst med tanke på den rika förekom- Lyckligtvis hade vi en stor diplomat med oss i sten av T. kotlabae och fynden av T. fimbriatum. gänget, Ann-Sofie Karlsson, som vi skickade Kan detta möjligtvis vara Europas finaste lokal fram till fronten varvid lugnet lade sig över vår för T. kotlabae? sommarstugeägare och han tillät oss att okulär- besiktiga tomten efter intressanta svampar. Från Biotoper Kyrkosund följde vi sedan vägen (som bara får Gemensamt för de tre Tulostoma-arter vi fann är befaras av mopeder) till Kilesandsbukten som att de trivs i kalkrik sandmark, se fig. 7 och 8. är belägen på östsidan av ön. Kilesandsbukten Lokalerna vi besökte var strandnära med myc- är en drygt kilometerlång sandstrand där man ket skaluppblandad sand. Samtliga arter är säll- tidigare funnit tre olika stjälkröksvampar, T. synta och växer vanligtvis på sandgräshedar och brumale, T. kotlabae (grå stjälkröksvamp) och sanddyner. De gynnas av ett visst markslitage T. fimbriatum (fransig stjälkröksvamp) (Er- eftersom de behöver fläckar med bar sand för landsson 1948, Jeppson 1989). När vi kommit att bilda fruktkroppar. Alla stjälkröksvampar fram till den södra änden på bukten anslöt båt förmodas vara värmeälskande och föredrar och skeppare. Nu var det lunch. På den södra områden med ett relativt varmt och torrt klimat. delen av Kilesandsbukten fann vi ett område Kosteröarna och även skärgårdsöarna utanför med massförekomster av T. brumale och T. kot- Fjällbacka har normalt varma och torra somrar labae. Uppskattningsvis fann vi över hundra med mindre nederbörd än på fastlandet. fruktkroppar av T. kotlabae. Utspridda längs Samtliga fynd som gjordes var belägna på syd- hela Kilesandsbukten fann vi sedan lika många eller ostexponerade lokaler. Eftersom vindarna fruktkroppar till av såväl T. brumale som T. kot- vid Bohuskusten till största delen är västliga labae. Här fann vi också några exemplar av T. innebär det att syd- och ostexponerade lokaler fimbriatum. När vi betat av Kilesandsbukten är mer skyddade och varmare än de med nord-

54 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 4. Tulostoma brumale Pers.:Pers. (stjälkröksvamp). Bohuslän,Tanum, Gluppö, 2005-04-13. Observera den karak- täristiska bruna ringen runt mynningsporen. Foto J. Nilsson.

Fig. 5. Tulostoma kotlabae Pouzar (grå stjälkröksvamp). Bohuslän, Tjärnö, Sydkoster, Kilesand, 2005-04-14. Foto J. Nilsson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 55 SVAMPPRESENTATION

Fig. 6. Tulostoma fimbriatum Fr. (fransig stjälkröksvamp). Bohuslän, Tjärnö, Sydkoster, Kilesand, 2005-04-14. Foto J. Nilsson. lig eller västlig exponering. På fastlandet är Tulostoma-stränderna blir då badstränder. Man stränderna ofta västexponerade och vindutsatta. kan nog påstå att förhållandena har varit Detta kan vara en förklaring till att fyndlokaler liknande sedan Hugo Osvalds besök 1944. av Tulostoma i Bohuslän är mer frekventa på Ingen av de besökta öarna i Fjällbacka skärgård öar än på fastlandet. De öar som besöktes i är bebodd och det förekommer ej heller bete i Fjällbacka skärgård är tämligen isolerade och nämnvärd omfattning på öarna. Markslitaget är besöks sällan av människor under höst, vinter stort under sommarmånaderna men obefintligt och vår. På sommaren är förhållandet det rakt under resten av året. Allmänt är dessa lokaler motsatta. Båtfolk invaderar öarna och de fina karga, nästan stäppartade, torra och vindutsatta.

Fig. 7. Lokal med Tulostoma-arter. Kalkrik sandmark med gräsvegetation. Bilden är från södra delen av Kilesandsbukten på Sydkoster där den stora förekomsten av T. kotlabae noterades. Mikael Jeppson, Lillemor Torkelsen och Arne Ryberg undersöker lokalen. Längst bak Jörgen Jeppson i “skridsko”-pose. Foto J. Nilsson.

56 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 8. Den numera så berömda "skridsko-posen". Denna kroppsställning visade sig vara effektiv vid eftersök av de små "Tulostoma-rackarna". Ställningen kan lätt intas genom att "knäppa ihop västen med gylfen". Foto J. Nilsson.

Vegetationen är sparsam i de zoner där man mykologer. För ärligt talat - hur många mykolo- finner fruktkroppar av Tulostoma. ger ger sig ut på sjön under våren för att besöka Även på Sydkoster har båtlivet och antalet kalla, karga och hala klippöar för att i krumma besökare ökat men förhållandena skiljer sig kroppsställningar gå omkring och leta efter små markant mot 1940-talet eftersom bebyggelsen fruktkroppar som man ändå knappt kan se? ökat i omfattning. Tulostoma-arternas överlevnad i norra Litteratur Bohuslän är tveklöst beroende av markanvänd- Erlandsson, S. 1948. Tulostoma brumale fun- ningen. Markerna måste hållas öppna och får nen i Bohuslän. Svensk Botanisk Tidskrift naturligtvis inte upplåtas till annan användning 42:84. som husbyggnation eller liknande. Norra delen Jeppson, M. 1989. Svampar på Koster. Jord- av Kilesandsbukten omfattas av naturreservats- stjärnan 10(2):12–28. bestämmelser (Kosteröarnas NR), men den Osvald, H. 1967. Tulostoma brumale Pers. i södra delen, där de rikaste förekomsterna av mellersta Bohuslän. Svensk Botanisk Tid- stjälkröksvampar finns, ligger utanför naturre- skrift 61:185–192. servatet och omfattas således inte av några områdesföreskrifter, utöver det generella strandskyddet. Kanske kunde koncentrationen Jan Nilsson av rödlistade svamparter (jfr Jeppson 1989) Smultronvägen 4 motivera en utvidgning av naturreservatet till att 457 31 Tanumshede omfatta även det öppna strandområdet söderut till Kilesands brygga. [email protected]

Fler fynd... Jan Nilsson är IT-konsult Jag tror emellertid att det står många stjälkrök- och ingår i redaktionen svampar i Bohusläns skärgård och väntar på att för Svensk Mykologisk bli upptäckta. Problemet är att de växer på fel Tidskrift. Han har ett sär- plats och under fel tid för att upptäckas av skilt intresse för den bohuslänska svampfloran.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 57 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 58-63, 2006 Tulostoma niveum - en av världens sällsyntaste svampar MIKAEL JEPPSON

Abstract The white stilk puffball, Tulostoma niveum Kers, is presented and illustrated. It is a rare species occurring among mosses on calcareous rocks and boulders. It is currently known from south Sweden (about 30 localities), Finland (two localities) and Scotland (two localities). According to the Swedish Species Information Centre the Swedish population constitutes about 80 % of its world population and the Swedish nature conservancy bodies hence have responsibility for its conservation on a national as well as an international scene.The species was described as new to science in 1978. It was at the time known from about 25 localities in Sweden but records have since been very scarce and its current status is ambi- guous. In 2004 a National Action Plan for its conservation was initiated by the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket).The plan stated a national monito- ring scheme to be carried out during four years, the results of which would constitute a basis for an evaluation and revision of the Action plan in 2009.To date T. nievum has been rediscovered in 15 of its old Swedish localities and it has furthermore been recorded from 7 new sites. None of the Swedish localities visited so far are under immediate threat and studies carried out according to the Action plan will have to answer questions about a possible decline and what protective measures will prove necessary to preserve the species.

Inledning på andra mossor) på kalkhällar och kalkblock. Vit stjälkröksvamp (Tulostoma niveum) be- Olika typer av kalkhaltig berggrund tycks vara skrevs av Kers (1978) som ny för vetenskapen. lämplig. Fynd har gjorts på urkalk, kambrosi- Det rörde sig om en liten, vit - blekt ockrafärgad lurkalk och kalkhaltig skiffer. Svampen uppträ- stjälkröksvamp som var känd från mossrika der oftast uppe på, eller på sidorna av block, ståndorter på kalkhällar och kalkblock i eller på upphöjningar och ojämnheter i mera Stockholms skärgård och angränsande delar av plana hällmarksområden. Oftast står den i fastlandet, i bergsstupen mot Bråviken vid mossa som växer direkt på stenen, utan något Marmorbruket och på urkalkområdena i nämnvärt jordlager och mycelet kan ses breda Västmanland och Närke. Den påminde om den ut sig i mossans nedre delar. vanligare T. brumale (stjälkröksvamp) men skilde Lokalerna är nästan alltid halvöppna: glesa sko- sig makroskopiskt genom sina mindre frukt- gar och skogsbryn eller gles buskvegetation i kroppar, sina blekare färger, sin mer lökformade öppen terräng, gärna i alvarkarst eller på block sporboll och sina växtplatser i mossa direkt på och klippor i strandkanter. Påfallande ofta görs kalkhällar och block. fynd i nära anslutning till större vattenytor. Fynden hittills har gjorts i södra Sverige, norrut Var skall man leta efter vit stjälkrök- till Roslagen, men möjligheter finns sannolikt svamp? att hitta vit stjälkröksvamp i kalkmiljöer även längre norrut. I norra Norge finns ett par före- Vit stjälkröksvamp växer i mossa (ofta kalk- komster av en stjälkröksvamp som möjligen krusmossa, Tortella tortuosa, men ibland även kan vara identisk med vit stjälkröksvamp, men

58 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION materialet har ännu inte analyserats slutgiltigt. preparat ser man ofta rikligt av lösa, små, regel- bundet formade, rombiska kristaller. Hos den När skall man leta efter vit stjälkrök- närstående T. brumale har sporerna en svagare svamp? ornamentering, är i allmänhet något mindre och Fruktkropparna av vit stjälkröksvamp är små kapillitiet har kraftigt uppsvällda septeringar och oansenliga och verkar komma fram ganska och trådar som är försedda med rikliga, oregel- sent på säsongen (slutet av september-novem- bundet formade, ofta spetsiga kristaller. T. bru- ber). Eftersom fruktkropparna är mycket sköra, male kan liksom T. niveum förekomma i mossa tycks de ganska snabbt brytas ner och försvinna på kalkhällar men den växer då, till skillnad och vinterns snötäcke verkar i allmänhet utplå- från T. niveum, oftast i ett mosstäcke som har ett na alla spår av dem. tydligt jordlager under sig. I övrigt förekommer T. brumale oftast på sandiga ståndorter, från Hur känner man igen vit stjälkröksvamp? vilka T. niveum hittills inte är känd. Ytterligare beskrivningar och illustrationer av Vit stjälkröksvamp är en liten, skaftad rök- vit stjälkröksvamp finns hos Kers (1978), svamp med påfallande bleka färger. Sporbollen Fleming m. fl. (1998), Pegler m. fl. (1995) och ("huvudet") blir 0,3–1,0 cm i diameter, är ofta Naturvårdsverket (2005). lökkupolformat med en tydligt utdragen pip med en cirkelrund, jämn mynningskant, genom Utbredning och status vilken sporerna kan puffa ut. Till skillnad från den närstående stjälkröksvampen (T. brumale) Kers (1978) redovisade ett antal fynduppgifter saknas hos vit stjälkröksvamp i allmänhet en från 1940–50-talen (främst gjorda av stock- brun ringzon runt mynningsporen (jfr foto av T. holmsmykologen Ragnar Rydberg) och kunde brumale i Jan Nilssons artikel i detta nummer). själv komplettera med ett antal återfynd och Stjälken är tunn och kort, ca 0,5–1,5 cm, blekt några nyfynd inom samma geografiska område. ockra till nästan vit. Den mogna spormassan är 1978 rörde det sig totalt om ca 25 kända växt- orangebrun-tegelbrun. Sporerna är rundade, platser i Sverige. I början av 1980-talet upp- 4–6 μm och försedda med låga vårtor. täcktes den av Johan Nitare och Karin Kapillitiet består av tunna trådar med ej eller Martinsson på Öland och Johan Nitare gjorde svagt uppsvällda septeringar. I mikroskopiska 1986 också återfynd av den på en lokal på

Fig. 2. Tulostoma niveum Kers (vit stjälkröksvamp). Mogna fruktkroppar i kalkkrusmossa (Tortella tortuosa) på kalk- häll nära havet. Uppland, Dalarö sn., Utö, Kroka, 2005-10-14. Foto M. Jeppson.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 59 SVAMPPRESENTATION

Väddö i Roslagen där den observerats av L. E. ansågs föreligga i trampslitage av betesdjur och Kers 14 år tidigare. Från Finland rapporterade människor som kan skada mosstäcket på kalk- Ulvinen (1996) två fynd, det ena gjort 1962 på hällmarker där svampen växer. ön Hummelskär i Åbo skärgård, det andra på en En konsekvens av det bristande kunskapsläget inlandslokal vid Vehersalmi i sydöstra delen av om artens aktuella förekomststatus i landet blev landet 1987. dock att åtgärdsprogrammet i första hand Under 1990-talet tillkom ytterligare ett par fynd rekommenderade en rikstäckande inventering. av vit stjälkröksvamp, nämligen i Skottland där Denna skulle omfatta alla tidigare kända lokaler den, liksom i Sverige, rapporterades växa på för arten och ligga till grund för en bedömning mossklädda kalkblock (Fleming m. fl. 1998, beträffande förekomst i landet och eventuella BMS 2006). Den norska mykologiska databa- hot mot respektive lokal. Vidare skulle invente- sen (NMD 2006) rapporterar dessutom ett ännu ringen utökas till att också omfatta presumtiva icke bekräftat fynd av vit stjälkröksvamp i lokaler, d.v.s. nya lokaler som kunde bedömas Oslotrakten. ha lämpliga habitatbetingelser. I de svenska rödlistorna 2000 och 2005 Inventeringsarbetet inleddes av författaren (Gärdenfors 2000, 2005) klassades vit stjälk- under hösten 2004 och fortsatte under 2005. röksvamp som starkt hotad (EN). Den togs även Hittills har ca 60 % av de gamla förekomsterna upp i listan över de 33 hotade svamparter som besökts och vit stjälkröksvamp har konstaterats kandiderade för att inkluderas i Bernkon- på 15 av dessa. Dessutom har både antalet loka- ventionen (Dahlberg & Croneborg 2003). ler och artens förekomstarea ökat i och med att Enligt ArtDatabankens beräkningar omfattade fynd gjorts på sju nya platser. Resultatet av de den svenska populationen ca 80% av artens två första säsongerna av riksinventeringen blev världspopulation varför ett speciellt ansvar alltså att arten påträffades på totalt 22 lokaler. vilade på svenska myndigheter för att upprätt- hålla en god bevarandestatus för arten. I Riksinventeringens två första år Storbritannien var den redan föremål för en 2004 omfattande åtgärdsplan (BAP 2005) och i Under 2004 genomfördes etapp 1 av riksinven- Finland betecknades den i den officiella röd- teringen. Utifrån gamla fynduppgifter besöktes listan (Finnish Environment Institute 2004) som ett antal kända växtplatser, främst i stockholms- akut hotad (CR). trakten, i området kring Glanshammar (Närke), På grund av att ytterst få svenska fynd gjorts av vid sjön Älvlången i Västmanland samt på vit stjälkröksvamp sedan Kers intensiva efter- Öland. Dessutom besöktes ett antal presumtiva sök i början av 1970-talet ansågs artens svenska lokaler på Gotland. Det var inte förrän ganska status oklar. I detta sammanhang pekades vit sent på säsongen (andra halvan av september) stjälkröksvamp ut som en av de hotklassade som växtbetingelserna verkade vara de rätta och arter för vilka ett nationellt åtgärdsprogram fruktkroppar började visa sig. Återfynd gjordes skulle utarbetas av Naturvårdsverket. Detta på Runmarö och Utö i Stockholms södra skär- arbete inleddes av Länsstyrelsen i Örebro län gård liksom på en fastlandslokal vid Tunaberg, 2004 och ett färdigt åtgärdsprogram fastställdes strax väster om Oxelösund. På den tidigare av Naturvårdsverket i oktober 2005. kända lokalen i Noratrakten, där artens senast setts 1999, gjordes ett återfynd och på ett stort Åtgärdsprogrammet urkalkblock beläget i en åkerkant i I åtgärdsprogrammet (Naturvårdsverket 2005) Glanshammar i Närke hade en enda, ca 5 mm konstateras ett antal möjliga hot mot vit stjälk- stor fruktkropp kommit fram. Senare samma röksvamp, bl. a. drastiskt förändrade ljus- och höst gjorde Inger Holst (Länsstyrelsen i Örebro fuktighetsförhållanden orsakade av såväl kal- län) ytterligare fynd i Glanshammar och vid huggning som igenväxning. Ett annat hot författarens besök på Öland i slutet av septem-

60 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Fig. 3. Jakt på vit stjälkröksvamp på Utö i Stockholms skärgård, 2005-10- 14. Från vänster Mats Gothnier, Bengt Söderlund, Inger Holst och Lena Almqvist. Foto M. Jeppson.

ber 2004 kunde återfynd göras på Borgholms (pers. medd. & Artportalen). slottsalvar varifrån den hade rapporterats av I samarbete med Stockholms Svampvänner Johan Nitare i mitten av 80-talet. I ett kalkkarst- genomförde författaren den 15 oktober en hel- område i Högsrum på Öland och i kalkklintarna dagsexkursion i strålande höstsol på Runmarö i vid Brucebo naturreservat på Gotland gjordes Stockholms skärgård. Ön är klassisk mark för nyfynd. stockholmsmykologer och har besökts av bl. a. Vid ett besök i naturreservatet Österplana Hed Ragnar Rydberg, Gustav Haglund och Seth och Vall på platåberget Kinnekulle i Väster- Lundell. Återfynd av vit stjälkröksvamp kunde götland kunde dessutom ytterligare ett nyfynd göras på kalkhällarna väster och nordväst om göras i början av november 2004. Vitträsk, just i de områden där Rydberg och Kers tidigare sett den. 2005 Senhösten 2005 visade sig bjuda på synnerligen Etapp 2 av riksinventeringen omfattade ytterli- goda betingelser för vit stjälkröksvamp. En gare eftersök i Stockholms skärgård, vid Brå- massförekomst (ca 110 fruktkroppar) och minst vikens sydbranter i Östergötland liksom på 15 olika förekomster (mycel) kunde noteras på Öland och i kalkområdena i Västergötland och en av Kers lokaler vid Usta i Vårdinge socken i Dalsland. Sörmland. Detta var en lokal där svampen Tillsammans med några av länsstyrelsernas under 2004 helt lyst med sin frånvaro. Likaså koordinatorer för åtgärdsprogram, Inger Holst gjordes återfynd på ytterligare en av Kers loka- (Örebro län), Mats Gothnier (Stockholms län) ler, nämligen i bergsstupet mot Bråviken vid och Lena Almqvist (Gotlands län) genomfördes Marmorbruket i Östergötland. I anslutning till en intensiv inventeringsdag i Stockholms södra den tidigare kända lokalen vid sjön Älvlången i skärgård den 14 oktober då man, assisterad av Västmanland rapporterade dessutom Inger Skärgårdsstiftelsens navigeringskunnige tillsy- Holst och Johan Nitare några nyfynd. ningsman Bengt Söderlund kunde konstatera På initiativ av Ölands Botaniska Förening rikliga förekomster av vit stjälkröksvamp på genomfördes i november 2005 ytterligare en norra Utö och på några mindre urkalköar Tulostoma niveum-exkursion. Målet var kalk- (Nedergårdsön och Notholmen) öster om Ornö. karstområden på Stora Alvaret i Resmo och Från samma trakt (Järnholmen) inkom senare Vickleby socknar. Vit stjälkröksvamp kunde även en fynduppgift från Stephen Manktelow noteras i tre isolerade karstområden i Resmo

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 61 SVAMPPRESENTATION

Fig. 4. Tulostoma niveum Kers (vit stjälkröksvamp). Utbredning i Nor- den. Svarta prickar markerar fynd gjorda tidigare än 2003, röda prickar markerar återfynd och nyfynd som gjorts under riksinventeringens två första år, 2004-05. Varje prick indikerar en eller flera närbelägna före- komster.

socken där den föreföll att trivas gott (An- på de lokaler där vit stjälkröksvamp observe- dersson 2005). rades under 2004 och under 2008 sker motsva- Under senhösten genomfördes även ett par rande besök på de lokaler där den sågs 2005 och inventeringsexkursioner i Västsverige. Den ena 2006. gick till Kinnekulle. Där saknades svampen på det kalkblock vid Österplana där den setts 2004. Avslutning Däremot förekom den på fem block i betesmar- Naturvårdsverkets åtgärdsprogram skall utvär- ken omedelbart söder därom, närmare Österpla- deras år 2009. Intill dess pågår aktiviteter för att na kyrka. Dessutom gjordes ytterligare ett öka våra kunskaper om vit stjälkröksvamp och nyfynd på Kinnekulle, nämligen i ett gammalt dess förekomster i Sverige. Riksinventeringen kalkbrott i Medelplana socken där den upp- går vidare och alla fyndrapporter är välkomna. trädde på två platser med totalt ca 15 frukt- Alla som har lust att leta efter vit stjälkrök- kroppar. svamp kan höra av sig med fynduppgifter och Sista inventeringsturen under 2005 gick till beläggmaterial (en fruktkropp räcker). Upp- naturreservatet Ryr i Dalsland. Området känne- gifterna registreras på Artportalen och vidare- tecknas av kalkhaltig skiffer ur "Dalslands- befordras till ArtDatabanken och skall senare formationen" och mossbelupna block längs sjö- ligga till grund för revideringen av åtgärdspro- kanter i reservatet bedömdes ha lämpliga grammet. I förlängningen eftersträvas även ett betingelser för vit stjälkröksvamp. Resultatet lät samarbete på ett internationellt plan med myko- heller inte vänta på sig: tre närbelägna skiffer- loger och myndigheter i Skottland och Finland block med totalt ca tio fruktkroppar. för att effektivt kunna dra nytta av varandras erfarenheter i arbetet med att bevara vit stjälk- Fortsatt inventering röksvamp. Under 2006 planeras ytterligare inventeringsbe- Hittills verkar delresultaten av riksinventeringen sök i Stockholmstrakten, liksom ett intensifierat tyda på att vit stjälkröksvamp trots sitt förhål- eftersök på Gotland. I Stockholmstrakten har landevis ringa antal lokaler har en livskraftig medlemmar i föreningen Stockholms Svamp- population i landet. Förekomsterna som blivit vänner erbjudit sig att hjälpa till. Beträffande de kända i och med riksinventeringens första två år västsvenska förekomsterna har bl. a. Väst- har utökat förekomstarean för arten i Sverige götabergens Svampklubb meddelat sitt intresse men man skall samtidigt komma ihåg att de nya att inventera vit stjälkröksvamp på kalkområ- fynden är ett resultat av ett intensivt eftersök i dena i centrala Västergötland och på Öland är presumtiva habitat utanför det tidigare kända medlemmar i Ölands Botaniska Förening i full utbredningsområdet och där vit stjälkröksvamp gång med eftersök. Fortsättningsvis planeras troligen varit förbisedd. Detta är i sig positivt inför 2007 i första hand uppföljande återbesök för artens överlevnadsprognos och de fyndloka-

62 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION ler som besökts hittills verkar i allmänhet inte Records Database. [194.203.77.76/fieldmy- vara utsatta för några akuta hot. De fortsatta cology/GBCHKLST/gbchklst.asp]. inventeringsarbetet kommer förhoppningsvis att Dahlberg, A. & Croneborg, H. 2003. 33 threa- leda till ökad kunskap om arten och dess biologi. tened fungi in Europe. Complementary and Utan tvekan är dock vit stjälkröksvamp en revised information on listing in Appendix I mycket sällsynt art, kanske är det en av världens of the Bern Convention. ArtDatabanken. sällsyntaste svampar. Tillgänglig som pdf-fil på [www.art- data.slu.se/Bern_Fungi/Bern_Fungi.htm]. Den som vill läsa Åtgärdsprogrammet för vit Finnish Environment Institute 2004. Threatened stjälkröksvamp kan själv ladda ner det gratis plants and fungi in Finland 2000. som en pdf-fil från Naturvårdsverkets bokhandel, [www.environment.fi]. www.naturvardsverket.se./bokhandel/dse/hotade Fleming, L. V., Ing, B., Scouller, S. E. K. 1998. arter. Current Status and Phenology of Fruiting in Scotland of the Endangered Fungus Tack Tulostoma niveum. Mycologist 12(3):126–131. Jag vill i detta sammanhang passa på att tacka Gärdenfors, U. 2000. Rödlistade arter I Sverige alla som hittills varit behjälpliga och på olika 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. sätt varit engagerade i riksinventeringen av vit Gärdenfors, U. 2005. Rödlistade arter i Sverige stjälkröksvamp: Inger Holst (Örebro), Mats 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gothnier och Annika Arnell (Stockholm), Sofia Kers, L. E. 1978. Tulostoma niveum sp. nov. Thoresdotter (Stockholm), Lena Almqvist (Gasteromycetes), described from Sweden. (Visby), Tommy Knutsson (Västerstad), Ulla- Botaniska Notiser 131:411–417. Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Naturvårdsverket 2005. Åtgärdsprogram för (Gårdby), Rolf-Göran Carlsson (Skövde), bevarande av vit stjälkröksvamp (Tulostoma Eshtar Jawad (Uppsala), Svengunnar Ryman niveum). Rapport 5512. (Uppsala), Johan Nitare (Huskvarna), Erik Pegler, D. N., Læssøe, T. & Spooner, B. M. Jarvin (Malhuvud), Per-Erik Persson (Viker), 1995. British Puffballs, earthstars and stink- Stephen Manktelow (Stockholm), Peter horns. Royal Botanic Gardens, Kew. Carlsson (Hertz biluthyrning, Vänersborg), Ulvinen, T. 1996. Suomen uhanalaiset kupusie- Anders Haglund (Runmarö), Karl-Gustaf net. Sienilehti 46(3):69–89. Nilsson (Åsbro), Signe & Jörgen Jeppson (Trollhättan), Anders Dahlberg (ArtDataban- ken, Uppsala), Bengt Söderlund (Skärgårdsstif- Mikael Jeppson telsen, Utö), liksom alla medlemmar i Väst- Lilla Håjumsgatan 4 götabergens Svampklubb, Ölands Botaniska 461 35 Trollhättan Förening och Stockholms Svampvänner som [email protected] engagerat sig i jakten på vit stjälkröksvamp. Mikael Jeppson är redak- Litteratur tör för Svensk Myk- Andersson, U.-B. 2005. "Här borde det finnas ologisk Tidskrift och leda- Tulostoma niveum…". Buksvampsexkursion mot i ArtDatabankens del III. Krutbrännaren 14(3):123–128. Expertkommitté för svampar. Han har författat BAP 2005. Action Plan for Tulostoma niveum. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för vit stjäl- Biodiversity Action Plans. kröksvamp och är ansvarig för den pågående [www.ukbap.org.uk/ukplans.aspx?ID=620]. rikstäckande inventeringen av samma svamp. BMS 2006. British Mycological Society Fungal

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 63 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2):64-65, 2006 Suillus collinitus, en doldis

IRENE ANDERSSON

Abstract The rare bolete Suillus collinitus (Fr.) Kuntze is reported from the island Gotland in the Baltic Sea (SE Sweden).Although it has a ringless stipe with pink colours at its base it can easily be confused with the common Suillus luteus (L.) Grey due to its dark-coloured cap. Suillus collinitus is illustrated in situ.

Fynd på Gotland graferades förstås, men var inte i så presentabelt Några Borlängebor (jag, Ingemar Andersson skick att vi ville visa upp några bilder av dem och Sören Gutén) brukade besöka Gotland i slu- sedan. tet av september under ett antal år, för att upp- Året därpå hittade vi likadana soppar igen, leva den annorlunda naturen och svampfloran i bland unga tallar i hällmark intill Endre bygde- de kalkrika markerna. gård, men av någon anledning blev det inga Under våra gotlandsexkursioner hade vi ibland lyckade bilder den gången heller. skämtat om att vi borde ta för givet att svam- Efter några års uppehåll blev det ett besök på parna vi hittar där är något sällsynt eller okänt, Gotland igen hösten 2004. Den här gången fann och inte alls de arter vi tror oss känna igen. vi Suillus collinitus vid Russparken och äntli- En gång tog Ingemar verkligen fasta på det, så gen lyckades det bättre, både att hitta fina när vi befann oss i en betad tallskog i Sjonhem, exemplar och att fotografera dem. Digital- började han vända upp och ned på en massa kameran är en bra uppfinning! smörsoppar och undersöka dem noggrannare. Suillus collinitus är förmodligen inte alls ovan- Några av dem visade sig utan tvekan vara vanlig på Gotland, men den är lätt att förbise - och liga smörsoppar, men några såg annorlunda ut hur många har egentligen känt till att arten finns på foten och hade inga spår av någon ring. här? - Äsch, sade vi andra. I min upplaga av Rymans "Svampar" (Ryman & - De där gamla smörsopparna har väl tappat Holmåsen 1984) finns den varken på bild eller ringen bara! omnämnd i nyckeln, inte heller i Nordic Men så var det inte. Ingemar hade studerat Macromycetes (Hansen & Knudsen 1992). Marcel Bons "Svampar, en fälthandbok" (Bon ArtDatabankens "Ekologisk katalog" från 1998 1994) och var förberedd på vilka kännetecken (Hallingbäck & Aronsson 1998) har inte fått som skulle kontrolleras för att avgöra att det var med arten, och den saknas fortfarande i nätver- Suillus collinitus. Arten var känd sedan tidigare sionen. Den saknas även i Artportalens artlista från Skåne enligt Olof Andersson som gjort den och man måste därför lägga till namnet själv svenska bearbetningen av Bons svampbok och genom att ange "saknas" i artfältet och i kom- benämnt den "ringlös smörsopp". Det namnet mentarfältet skriva in svampens namn. Då lag- tyckte vi var mycket träffande, eftersom de var ras uppgifterna tillsvidare för att i efterhand till förväxling lika smörsoppar ovanifrån, och kunna sorteras in i systemet av ArtDatabanken. först när vi plockade upp dem visade sig vara Bo Nylén har lyckats få med den i sin bok ringlösa, och rosafärgade i fotbasen. De foto- "Svampar i Norden och Europa" (Nylén 2000),

64 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Figur 1. Suillus collinitus (Fr.) Kuntze Gotland, Lojsta, Russparken, i betad tallskog, 2004-09-26, leg. & det. Irene Andersson. Foto Irene Andersson.

men det är tydligen inte så lätt att hitta bra Litteratur exemplar ändå. Svampen som avbildas där är Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. minst lika ful som de vi hittade i Sjonhem första Bonnier Fakta. gången. Hallingbäck, T. & Aronsson G. (red.) 1998. Ekologisk katalog över storsvampar och Det svenska namnet myxomyceter. ArtDatabanken, SLU, Upp- Krångligt nog har Suillus collinitus fått tre olika sala. svenska namn i tre olika svampböcker: ringlös Hansen, L. & Knudsen, H. (eds.) 1992. Nordic smörsopp, rödfotad grynsopp och mörk gryn- Macromycetes Vol. 2. Nordsvamp. Copen- sopp. Namnkommittén har diskuterat dessa och hagen. kommit fram till att namnet "ringlös smörsopp" Nylén, B. 2000. Svampar i Norden och Europa. är förbrukat i och med att Bengt Cortin en gång Natur & Kultur/LTs Förlag. i tiden har använt det som beteckning på gryn- Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En sopp. "Rödfotad grynsopp" är inte heller så bra, fälthandbok. Interpublishing. eftersom den sällan är särskilt rödfotad, bara på sin höjd lite rosafärgad i fotbasen, så det namn som nu rekommenderas av kommittén har (trå- Irene Andersson kigt nog) blivit mörk grynsopp. Kempegatan 11 Det är min erfarenhet av arten, att hattfärgen har 910 20 Hörnefors samma färgskala som hos smörsoppen, d. v. s. från nötbrun till ganska blekt gul, dessutom har [email protected] den samma trådstrimmiga struktur i hattytan. www.swefungi.se Detta gör att den lätt förbigås, eller än värre - felaktigt noteras som en smörsopp utan närmare Irene Andersson är ama- undersökning. törmykolog och var med Därför hade "ringlös smörsopp" utan tvekan vid starten av Svamp- varit det bästa namnet på denna art, som varken klubben Skogsriskan 1986. Hon är framför allt liknar grynsopp eller är speciellt mörk… intresserad av att inventera och fotografera svampar.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 65 SVAMPPRESENTATION Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 66-69, 2006 Mera om Suillus collinitus

MIKAEL JEPPSON

Abstract The distinguishing characters of Suillus collinitus (Fr.) Kuntze versus S. luteus (Fr.) Grey and S. granulatus (L.) Snell, are presented and briefly discussed and a field key is given. S. collinitus was first reported from Sweden by Elias Fries but seems to have been overlooked or misidentified in Scandinavia until the end of the 20:th century when it was reported from Denmark and southernmost Sweden. All known Swedish records are listed.

Suillus collinitus - en Fries-art mykologen Otto Kuntze över den till släktet Suillus collinitus beskrevs av Fries (1838) som Suillus men i litteraturen i övrigt verkar den i Boletus collinitus. Fries rapporterade enligt allmänhet ha varit styvmoderligt behandlad Moser (1994) fynd av den från Femsjö, där den ända fram till 1970- och 80-talen då den senare, trots eftersökning, inte kunnat påträffas. illustrerades med akvareller i bl. a. Pilát & Mot slutet av 1800-talet flyttade den tyske Dermek (1974) och Alessio (1985).

Fig. 1. Suillus collinitus Fr. (mörk grynsopp). Detalj av porlagret. Gotland, Eksta, Skansudd, 2004-10-02, leg. E. Bohus Jensen, J. & M. Jeppson (herb. MJ). Foto J. Jeppson

66 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

En yngre synonym som ibland använts är men ojämnt färgade, ofta invuxet trådiga hatten. Suillus fluryi Huijsman 1969. Detta namn base- Egna erfarenheter av arten både från Sverige rar sig på schweizaren Flurys tolkning av Fries och kontinenten talar dock för att båda dessa Boletus collinitus, vilken förkastades av den karaktärer är ganska variabla. Ibland är den rosa holländske mykologen Huijsman. Han argu- färgen mycket svag och på äldre exemplar går menterade för att Fries beskrivning inte säkert hattfärgen ganska mycket i gult, och får svam- kunde tolkas och nybeskrev i stället Suillus col- pen att påminna om gamla exemplar av gryn- linitus som Suillus fluryi, ett namn som seder- soppen. Erik Rald ( i Jong m. fl. 1997) skriver mera kommit att anammas i delar av Europa, att en del av rören i porlagret hos S. collinitus är där arten på sina håll än i dag figurerar under uppdelade i två eller tre mynningar. Detta näm- detta namn. ner även Fries (1838). Denna karaktär visas i Enligt Rald (i de Jong m. fl. 1997) nämner inte fig. 1. Huruvida detta är en karaktär som sär- Fries den karaktäristiska rosafärgade fotbasen i skiljer S. collinitus från de närstående arterna är sin beskrivning av Boletus collinitus men kom- dock svårt att avgöra. Under alla omständighe- binerar karaktären mörk, slemmig hatt med gry- ter får man, speciellt på gamla exemplar av S. nig fot, vilket får beskrivningen i övrigt att collinitus, intryck av att rörmynningarna är stämma väl överens med dagens uppfattning av något större och mer oregelbundna i formen än Suillus collinitus. hos smörsopp och grynsopp.

Hur skiljer man mörk grynsopp från smör- Bestämningsnyckel soppen och den vanliga grynsoppen? S. collinitus kombinerar karaktärer från de när- 1. Fot med ring S. luteus stående arterna S. luteus och S. granulatus. S. 1. Fot med gryn 2 collinitus har grynig fot som grynsoppen och 2. Unga hattar slemmiga, ljust gulbruna-bruna, mörkfärgad hatt som smörsoppen men saknar (i ganska jämnt färgade; fotbas gulaktigt vitgrå likhet med grynsoppen) smörsoppens ring på S. granulatus foten. 2. Unga hattar mörkbruna-mörkt gulbruna Av litteraturen om S. collinitus framgår att dess ojämnt färgade med invuxet trådig yta viktigaste särskiljande karaktärer är den rosa- under ett slemskikt; fotbas vitgrå-rosa färgade, mycelklädda fotbasen och den mörka S. collinitus

Utbredning Sverige Suillus collinitus har sin huvudutbredning i Central- och Östeuropa (bl. a. sågs den under SMF:s fältvecka i Ungern 2004) och i Medelhavsområdet (inklusive Nordafrika; Pilát & Dermek (1974 ), Kreisel (1987), Moreno m. fl. (1986), Courtecuisse & Duhem (1994). I delar av Tyskland liksom i Ungern, Tjeckien och Slovakien är det en välkänd art som, i likhet med grynsoppen och smörsoppen, betraktas som matsvamp. Förekomsterna i Skandinavien är nordliga utposter i en sydlig-sydostlig total- Fig. 2. Suillus collinitus (Fr.) Kuntze (mörk grynsopp). utbredning som verkar gynnas av ett varmt och Känd utbredning i Norden. relativt torrt klimat.

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 67 SVAMPPRESENTATION

Fig. 3. Suillus luteus (Fr.) Grey (smörsopp). Illustration ur Hartman (1874).

Elias Fries uppger den från Femsjötrakten och i södra Storbritannien (inklusive sydvästra Bon (1994; översättning Olof Andersson) skri- Irland) där den betecknas som hotad (hotkate- ver att den är funnen i Skåne men anger inga gori VU; BMS 2006). Även i Nederländerna exakta fynduppgifter. anses den vara hotad ("bedreigt"; Ministerie van Irene Andersson nämner i sin artikel härintill LNV 2005) några fynd på Gotland på 1990-talet och under Överallt nämns tall (oftast Pinus silvestris, men SMF:s mykologivecka på Gotland 2000 hittades även andra tvåbarriga tallarter) som mykorrhi- den på några platser. Elsa Bohus Jensen och zapartner och lokalerna verkar uteslutande Åke Edvinsson (pers. meddel.) känner den från utgöras av torra, ofta sandiga, habitat i kalkom- ytterligare några gotländska lokaler och i mitt råden. eget herbarium finns några kollekter som gjorts 2001 och 2004 (se fyndlista nedan). Även Irene Svenska fynd kunde under 2004 komplettera med sitt fotogra- Skåne. DEGEBERGA, Mörkavad, 2001-09-27, ferade fynd i Lojsta. leg. & det. S.-Å. Hanson; GÄRDSLÖV, I östra Skåne finns en fynduppgift från Ivön Gabeljungs gamla grustag, planterad tallskog från 1990 (leg. Erhard Ludwig, Leif Örstadius på kalkrik sand (gammalt grustag), 2005-10-20, & Arne Ryberg) som uppenbarligen utgör det leg. & det. R. Rittman, conf. S. Svensson (LD); första svenska belagda fyndet. Under senare år IVÖ, Ivö klack, i ung tallskog, 1990-07-09, leg. har ytterligare något fynd tillkommit i östra & det. E. Ludwig, L. Örstadius & A. Ryberg. Skåne liksom ett i Sydskåne gjort under hösten Gotland. ALA, Fjäle ängar, 2000-09-22, leg. B. 2005. På Öland, där man skulle kunna förvänta Gahne (SMF:s mykologivecka); EKSTA, sig fynd, har den ännu inte påträffats (Tommy Skansudd, 2000-09-16, leg. U. Olsson (SMF:s Knutsson, muntlig uppgift 2006). mykologivecka), 2001-09-27, leg. J. & M. Jeppson (herb. MJ), 2004-10-02, leg. E. Bohus Nordeuropa Jensen, J. & M. Jeppson (herb. MJ), Vavle Ett par fynd har rapporterats från tallskog i kvarn, 2001-09-27, leg. J. & M. Jeppson (herb. Estland (Urbonas m. fl. 1986) och från MJ); ENDRE, Endre bygdegård,1997-09-29, leg. Danmark finns fynduppgifter från sandiga tall- & det. I. Andersson; FOLLINGBO, Follingbo skogar på södra Själland (de Jong m. fl. 1997). backe, 2000-09-22, leg. U. Olsson (SMF:s I nordvästra Europa i övrigt är arten sällsynt mykologivecka); FRÖJEL, Mulde, 2000-09-22, men har bl. a. rapporterats från ett tiotal platser leg. U. Olsson (SMF:s mykologivecka); KLINTE,

68 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) SVAMPPRESENTATION

Jensen, Åke Edvinsson, Sven-Åke Hanson, Tommy Knutsson, Ulf Olsson, Arne Ryberg, Sigvard Svensson och Leif Örstadius. Tack också till Jörgen Jeppson som bidragit med ett foto.

Litteratur Allessio, C. L. 1985. Fungi Europaei 2. Boletus Dill. ex L. (sensu lato). Saronno. BMS 2006. Fungal Records Database. British Mycological Society. [http://194.203.77.76/fieldmycology]. Bon, M. 1994. Svampar. En fälthandbok. Bonnier Fakta. Courtecuisse, R. & Duhem, B. 1994. Les Champignons de France. Eclectis. de Jong, L., Læssøe, T. & Rald, E. 1997. Rosafodet rørhat (Suillus collinitus) fundet i Fig. 4. Suillus granulatus (grynsopp). Illustration ur Danmark. Svampe 35:22–26. Michael (1918). Fries, E. 1838. Epicrisis Systematis Mycologici, seu synopsis hymenomycetam. Uppsala. Snäckan, 2002-10., leg. Å. Edvinsson; Hartman, C. 1874. Skandinaviens förnämsta LJUGARN, Vitvär, 2005-10., leg. Å. Edvinsson; ätliga och giftiga svampar. Stockholm. LOJSTA, Russparken, 2004-09-26, leg. & det. I. Kreisel, H. 1987. Pilzflora der Deutschen Andersson; SANDA, Björkhaga, 2005.10., Å. Demokratischen Republik. Jena. Edvinsson; SJONHEM, Sjonhems backe, 1996- Michael, E. 1918. Führer für Pilzfreunde. 09-22, leg. & det. I. Andersson; SPROGE, Ausgabe B, Zweiter Band. Zwickau. Solsänget, 1997.10.02, leg. & det. E. Bohus Ministerie van LNV 2005. Besluit Rode Lijsten Jensen, 2001.09.23, det. E. Bohus Jensen, St. flora en fauna [http://www.regering.nl]. Norrgårde, 2000-09-21, leg. S. Olsson (SMF:s Moreno, G., Manjón, J. L.. G., Zugaza. A. 1986. mykologivecka); TOFTA, Krokstäde, 2000-09- La Guia de Incafo de los Hongos de la 23, leg. B. Gahne (SMF:s mykologivecka), Peninsula Iberica I–II. Madrid. Tofta strand, 2000-09-18, leg. A. Swartling Moser, M. 1994. I Fries spår i femsjöskogarna. (SMF:s mykologivecka); mellan Tofta strand Jordstjärnan 15(2):77–90. och Gnisvärd, 5 förekomster, 2000-2005, leg. Pilát, A. & Dermek, A. 1974. Hríbovité huby. Å. Edvinsson; VAMLINGBO, Holmhällar, 2005- Bratislava. 10., leg. Å. Edvinsson; VÄSKINDE, Brucebo Urbonas, V., Kalamees, K. & Lukin, V. 1986. Naturreservat, 2004-09-30, leg. J. & M. Conspectus Florum Agaricalium Fungorum Jeppson. (Agaricales s.l.) Lithuaniae, Latviae et Småland. FEMSJÖ, väster om Bastesjön, ca Estoniae. Vilnius. 1840, det. E. Fries (enligt Moser 1994). Mikael Jeppson Tack Lilla Håjumsgatan 4 Tack till alla som bidragit med fynduppgifter 461 35 Trollhättan och annan information om Suillus collinitus: Irene Andersson, Kerstin Bergelin, Elsa Bohus [email protected]

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 69 INTERNATIONELLT Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (2): 70-72, 2006 Rapport från ECCF-möte i Córdoba 9-12 november 2005

ANDERS BOHLIN

Abstract A report from a meeting of ECCF, the European Council for Conservation of Fungi, in Córdoba (Spain) is given. 28 delegates from 19 European countries participated in the meeting which included a seminar devoted to the implementation of IUCN criteria in a forthco- ming European Redlist of threatened fungi.The meeting was hosted by the Andalusian Government who also organized a full day field trip to visit a local Mushroom Information Centre involved in a scheme for www.wsl.ch/eccf conservation and sustainable use of mushrooms and truffels in Andalucía.

ECCF (The European Council for Conservation den, eftersom EU:s habitatkommitté har efter- of Fungi) höll nyligen ett ordinarie möte i lyst en rödlista på europanivå. Córdoba i landskapet Andalusien i södra Anders Dahlberg anser det realistiskt att sam- Spanien. Med på mötet var representanter från manställa en sådan och såväl ECCF som EMA, 19 europeiska länder och värd var den andalu- den europeiska mykologiska föreningen, arbetar siska regeringen. för detta, ännu så länge dock utan ekonomiska ECCF blev mycket väl mottaget av administra- resurser. För närvarande arbetar man på att tionen i Andalusien med miljöministern i spet- finna finansieringsmöjligheter. sen. Den andalusiska regeringen ställde bland Dokumentet om de 33 hotade arterna som annat upp med sekretariat, lokaler, personal, två ECCF (tyvärr utan framgång) försökte få med i fina måltider, en endags resa till ett svampinfor- Bernkonventionen år 2003 tycks trots allt ha mationscenter och en mottagningscentral för haft stor betydelse för att visa politiska besluts- kommersiellt plockad matsvamp. Under hel- fattare inom Europa att svamparna finns och dagsexkursionen visade man upp vad man behöver skydd. Inte minst visade dokumentet åstadkommit i fråga om hållbar utveckling för att Europas mykologer har förmåga att samar- att utnyttja svamp som resurs och för skydd av beta och att åstadkomma något gemensamt. hotade arter. De andalusiska värdarna såg det Vid mötet i Córdoba valdes ECCF:s exekutiva också som en fördel i sina relationer till politi- kommitté för de närmaste två åren. Kommittén ker och allmänhet att ECCF valt att förlägga sitt fick följande utseende: möte hos dem. Som en del av i mötet i Córdoba höll Anders President: Anders Bohlin, Sverige (anders.boh- Dahlberg ett seminarium om hur man skall [email protected]) implementera IUCN-kriterierna i en kommande Sekreterare: Beatrice Senn-Irlet, Schweiz Europeisk Rödlista för svampar. De närvarande ([email protected]) nationernas representanter deltog intresserat i Övriga ledamöter: genomgångarna vilket bådar gott inför framti- Dr. Régis Courtecuisse, Frankrike

70 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) INTERNATIONELLT

([email protected]) Dokumentation från mötet i Córdoba finns på Dr. Shelley Evans, United Kingdom ECCF:s hemsida (http://www.wsl.ch/eccf) ([email protected]) under rubriken Publications, Newsletter 14. Där Dr. Heikki Kotiranta, Finland (IUCN Criteria finns också rapporter och preliminära rödlistor Group) ([email protected]) från ett 20-tal europeiska länder. Dr. Alexander Kovalenko, Ryssland ([email protected]) Nästa möte med ECCF kommer att äga rum i Dr. André Fraiture, Belgien (European Mapping samband med EMA:s "XV Congress of Group) ([email protected]) European Mycologists" i St. Petersburg 2007. Dr. Claudia Perini, Italien (Planta Europa) ([email protected]) Anders Bohlin Dr. Anders Dahlberg, Sverige, (European Red Halltorpsgatan 14 list) ([email protected]) 461 41 Trollhättan

ECCF-mötet utsåg dessutom fem arbetsgrupper [email protected] som under de närmaste åren skall verka inom organistationen: Anders Bohlin är ordfö- rande i ECCF och ingår i 1. En europeisk rödlista för storsvampar (koor- EMA:s styrelse som ansva- dinator Anders Dahlberg) rig för frågor som rör 2. Mikrosvampar (koordinator Vera Hayova) hotade svampar. 3. Vedsvampar och deras skydd (koordinator Jacob Heilmann-Clausen) 4. Vaxskivlingar (koordinator Shelley Evans) 5. Miljöövervakningsmetoder (koordinator Ros- tislav Fellner)

TTIILLLLFFÄÄLLLLIIGG UUTTFFÖÖRRSSÄÄLLJJNNIINNGG Vi har följande böcker från Mats Elfströms bibliotek till försäljning.

Flora Agaricina Neerlandica OBS! styva pärmar del 1. 550:- plus porto del 2. 550:- plus porto del 3. 550:- plus porto

Pilze der Schweiz Beställs hos kassören del 3 750:- plus porto Arne Ryberg del 5 800:- plus porto Boafallsvägen 10 293 72 JÄMSHÖG Fungi of Switzerland Tel.0454-49208 del 3 750:- plus porto E-post: [email protected] Först till kvarn...

SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) 71 BÖCKER

Håkan Tunón, Börge Pettersson och vitet. Färsk svamp finns numera också att tillgå Mattias Iwarsson (red.): i vanliga livsmedelsaffärer året runt och författ- Människan och floran - Etnobiologi del 2. tarna refererar statistik som säger att Medelsvensson äter 3-4 kg svamp per år. Wahlström & Widstrand 2005. ISBN:91-46-17789-2 Bokens texter kretsar kring folkloristiska fakta kring svamparna och återkopplar hela tiden till "Människan och floran - svamparnas folkliga namn - eller kanske sna- etnobiologi del 2" är den rare brist på folkliga svenska namn eftersom andra volymen av tre i ett dagens svampnamn oftast är sentida konstruk- uppslagsverk om etno- tioner som kommit till i 1900-talets populära biologi i Sverige. Boken, svampböcker. I kapitlet "Växterna i Folktron" som utkom i oktober beskriver Håkan Tunón fakta om svampar som 2005, innehåller ett sex- afrodisiaka och exemplifierar med "hjortsvam- tiotal tematiska artiklar pen" (Elaphomyces granulatus) som ända in på och över 200 växtmonografier som belyser 1900-talet ingick i apotekens sortiment under olika aspekter på människans förhållande till beteckningar som "ståndpers" eller "ståndper- vilda såväl som odlade växter. Flera olika växt- kium". grupper behandlas: kärlväxter, mossor, lavar, Ett tiotal svamparter presenteras mera ingående. alger, myxomyceter och svampar. Boken är ett Det rör sig bland annat om röksvampar och ägg- resultat av ett samarbetsprojekt mellan bl. a. svampar ("kärringfisar, blindsoppar" - man blir Sveriges Lantbruksuniversitet, Centrum för blind om man får sporröken i ögonen), mjöl- biologisk mångfald och Uppsala Universitet dryga (Claviceps purpurea - orsak till dragsju- och ett led i Rio-konventionens ambition att kan som under 1700-talet härjade i Sydsverige) bevara den biologiska mångfalden för att skapa och dofttickan (Haploporus odorus - parfym för ett långsiktigt hållbart samhälle. I denna strävan lappgossar eller krydda i risgrynspannkaka och ingår att upprätthålla och sprida den traditio- snus). I kapitlet "Där älvorna dansar" beskriver nella kunskapen om växter och djur. Börge Pettersson och Ingvar Svanberg folktrons "Människan och floran" innehåller 540 färg- teorier kring häxringar och i avsnittet om varg- illustrerade sidor och det faktum att ett antal mjölken (Fuligo septica) görs intressanta ledande specialister har anlitats som författare reflexioner kring häxornas tjuvmjölkande "bjä- borgar för ett väl underbyggt innehåll. ror" och "mjölkharar". Den uråldriga kunska- Efter inledande kapitel med titlar som pen om flugsvampens insektsdödande effekt "Människan i växtriket" och "Källor till folklig omtalas av Håkan Tunón i avsnittet "Giftiga växtkunskap" följer ett antal tematiska texter växter" och det görs ännu ett försök att avliva kring skogar och utmarker, ängar och hagar, myten om flugsvampen som orsak till vikingar- åkrar och vallar. Svampar behandlas i flera olika nas bärsärkaraseri. kapitel. I ett avsnitt med rubriken "Paddehattars Detta är bara några smakprov på den mängd betydelse som föda" gör folklivsforskaren gedigen kunskap som presenteras i "Människan Bengt af Klintberg en djupdykning i svampar- och floran - etnobiologi i Sverige 2". Boken är nas historiska roll som människoföda och kon- intressant och läsvärd, i synnerhet som den har staterar att de germanska folken av tradition en bredd i sitt innehåll. Som svampintresserad haft en mykofob inställning. Möjliga orsaker till kan man glädja sig åt att det mykoetnologiska detta diskuteras. inslaget är relativt omfattande. I avsnittet "Dagens matsvampar" följer Anders Boken rekommenderas. Priser på internet ligger Dahlberg och Håkan Tunón upp de historiska runt 300:-. uppgifterna med en blick på nutiden, då svampplockning blivit en populär fritidsakti- Mikael Jeppson

72 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:2 (2006) Styrelse Revisor

Kerstin Bergelin ordförande Magnus Källberg Bovetevägen 10, 260 40 VIKEN Tränggatan 5, 582 28 LINKÖPING 042-238232, [email protected] 013-241713

Arne Ryberg kassör Erik Sundström Boafallsvägen 10, 293 72 JÄMSHÖG Havregränd 1, 811 62 SANDVIKEN 0454-49208, [email protected] 026-250291

Jan Nilsson Revisorssuppleanter Smultronvägen 4, 457 31 TANUMSHEDE Carina Jutbo 0525-20972, [email protected] Tallvägen 9A, 854 66 SUNDSVALL 060-569235 Mikael Jeppson vice ordförande Lilla Håjumsgatan 4, 46135 TROLLHÄTTAN 0520-82910, [email protected] Valberedning Annchristin Nyström sammankallande Jan-Åke Lönqvist Tinglabacken Borlanda, 360 40 ROTTNE Frödingvägen 5, 293 33 OLOFSTRÖM 0470-93000, [email protected] 0454-40205, [email protected] Ann-Sofie Karlsson pl 6888 A, Greby, 450 81 GREBBESTAD 0525-10448

Sveriges Mykologiska Förening

Organisationsnummer 8250028613

SWIFT-nummer NDEASESS och IBAN nummer SE0995000099602644392025

SWIFT-nummer SWEDSESS och IBAN nummer SE9280000848060140108838

www.svampar.se Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 27 · nummer 2 · 2006 INNEHÅLL

Andersson, Christer, Borovická, Jan & Schulzová,Vera: Förekomst av agaritin I olika champinjonarter - Occurrence of agaritine in various species of Agaricus ...... 29 Andersson, Irene: Suillis collinitus - en doldis - Suillus collinitus - a rare bolete ...... 64 Bohlin,Anders: Rapport från ECCF-möte i Córdoba 9-12 november 2005 - Report from the ECCF-meeting in Córdoba 9-12 November 2005 ...... 70 Heilmann-Clausen, Jacob: Vedlevande svampar på bok i Halland - Wood-inhabiting fungi on Fagus silvatica in the county of Halland (S. Sweden) ...... 19 Jaederfeldt, Klas: Långt hemifån II (Agaricus rotalis) - Far away from home II (Agaricus rotalis) ...... 44 Jeppson, Mikael: Fynd av röksvampen Bovistella radicata i Sverige - Bovistella radicata found in Sweden ...... 2 Jeppson, Mikael: Tulostoma niveum, en av världens sällsyntaste svampar - Tulostoma niveum, a rare Gasteromycete ...... 58 Jeppson, Mikael: Mera om Suillus collinitus - Additional notes on Suillus collinitus ...... 66 Jeppson, Mikael: Bokrecension - Människan och floran - Etnobiologi i Sverige del 2 - Book review ...... 72 Knutsson,Tommy: Porträtt av en skålsvamp, Scutellinia umbrorum - Notes on Scutellinia umbrorum ...... 40 Matli, Franco, Soop, Karl & Toresson, Hans-Göran: Intressanta fynd av kamskivlingar - Three interesting findings of Amanita subgenus Amanitopsis in Sweden ...... 11 Nilsson, Jan: Tulostoma-jakt i norra Bohuslän - Species of Tulostoma on the Swedish west coast ...... 51 Stridvall,Anita & Stridvall, Leif: Fynd av en sällsynt gelémussling - Hohenbuehelia auriscalpium - Notes on Hohenbuehelia auriscalpium ...... 47 Toresson, Hans-Göran: Russula sublevispora - en sällsynt kremla funnen i Sverige - Russula sublevispora found in Sweden ...... 7 von Eichwald, Hans: Tillfälligheter eller symbios? - silkesslidskivling och stor vargmjölk - Coincidence or symbiosis? - Volvariella bombycina and Lycogala flavofuscum ...... 17

Tryck: Affärs-Tryckeriet, Västerås april 2006 Repro: Affärs-Tryckeriet, Västerås Omslag: Silverblade silk 250 Inlaga: Silverblade silk 100