F olkkultur i fokus • Tretton jubileumsföreläsning Tretton olkkultur i fokus • Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riks- akademi med säte i Uppsala. Sitt namn har Akademien till minne av Gustav II Adolf för hans intresse för svenskt folkliv. Han utfärdade 1630 ett memorial för antikvarier och hävdasökare, vilka uppmanades att inventera allt som landet kunde erbjuda till kunskap om det förflutna: fornminnen och handskrifter, seder, sägner och visor, ord och namn. Memorialet var författat av den frejdade fornforskaren och språkmannen Johannes Bureus och kan sägas vara vårt första program för folklivsforskning. Akademien grundades 1932 och kunde alltså år 2007 fira sitt 75-årsjubileum. Under jubileumsåret gjorde Akademien en särskild satsning på information om sin uppgift att främja forskning om svensk folklig kultur, ett begrepp som den tar i vid mening och applicerar i lika mån på gången tid och nutid. Satsningen fick främst formen av två symposier, vid vilka i sammanlagt 14 offentliga föreläsningar av populärvetenskaplig art Akademiens verksamhetsområde belystes i olika discipliners perspektiv. I denna volym publiceras 13 av dessa föreläsningar. ar Folkkultur i fokus Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur Tretton jubileumsföreläsningar Distribution: Omslagsbild: Swedish Science Press Johannes Bureus. Kopparstick. Box 118 Uppsala universitetsbibliotek, SE–751 04 UPPSALA ISSN 0065-0897 Kart- och bildavdelningen. E-post: [email protected] ISBN 978-91-85352-79-1 1 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 106 2 sid2 3 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CVI Folkkultur i fokus Tretton jubileumsföreläsningar Redaktör: Maj Reinhammar UPPSALA 2009 Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 4 © Författarna och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 2009 ISSN 0065-0897 ISBN 978-91-85352-79-1 Printed in Sweden 2009 Textgruppen i Uppsala AB 5 Innehåll Förord . 7 Birgitta Svensson, Särart, likhet, mångfald. Etnologiska perspektiv på kulturell identitet . 9 Bo Gräslund, Att leva i gård och by under järnåldern . 21 Torkel Jansson, Svensk folkkultur i hitorieforskningen – en exempli- fiering från främst Uppsala . 33 Lena Johannesson, Från folkkonst och folkkultur till »visual culture» och »global art». En konstvetares perspektiv . 41 Ulf Palmenfelt, Folkkulturen – folkhemsk kompromiss eller frejdigt frispråk? . 53 Bengt af Klintberg, En skatt av folklig diktning. Om Kungl. Gustav Adolfs Akademiens utgivning av folkloristiska skrifter . 69 Bo Lindberg, Folkets sammansättningar – om begreppet folk i historisk belysning . 81 Lars-Gunnar Larsson, Begreppet folkkultur ur uralisk synvinkel . 93 Anders Hultgård, Folkreligion – vad är det? . 101 Svante Strandberg, Ortnamn och svensk folkkultur . 117 Lars-Erik Edlund, Dialekterna och folkkulturen – några perspektiv . 127 Olle Edström, Evert Taube och det folkliga . 139 Nils-Arvid Bringéus, Begreppen folkkultur och folkkulturforskning . 149 6 Språkkontakt och syntax 7 Förord År 2007, den 6 november, fyllde Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 75 år. Det är ingen hög ålder för ett lärt samfund av detta slag; såda- na har ofta, för att inte säga oftast, sekellånga traditioner. Jag vågar dock hävda att vår akademi även med akademimått mätt med god marginal har trampat ut barnskorna. Året för Akademiens bildande, 1932, präglades av den rådande depressio- nen, som kastade sin långa skugga över landet. Denna dystra verklighet hindra- de dock inte Jöran Sahlgren, sedan 1930 innehavare av en personlig professur i nordisk ortnamnsforskning vid Uppsala universitet, att med för honom karak- teristisk driftighet, obändig vilja och framsynthet realisera sina planer på att ta initiativet till bildandet av en akademi för främjande av forskning om svensk folklig kultur i alla dess schatteringar. Företaget sjösattes enligt planerna och fick, med Sahlgren som sekreterare, snabbt vind i seglen. God hjälp hade Sahl- gren främst av Karl Gustaf Westman, dynamisk och inflytelserik rättshistori- ker och politiker. Westman blev Akademiens förste preses. Akademien har som alla förstår sitt namn till minne av Gustav II Adolf. Den oinitierade måste dock fråga sig varför. Det är angeläget för Akademien att klargöra anledningen, nämligen kungens intresse för svenskt folkliv, klarast manifesterat i det memorial för antikvarier och hävdasökare som han utfärdade 1630. I memorialet, på kungens uppdrag författat av Johannes Bureus, som brukar kallas vår förste riksantikvarie, uppmanas till inventering av allt som landet kunde erbjuda till kunskap om det förflutna: fornminnen och handskrif- ter, sägner och visor, ord och namn. Det kan sägas vara vårt första program för folklivsforskning. Begreppet svensk folkkultur är inte helt lätt att definiera även om man, som vi gör inom Akademien, använder det i vid mening och applicerar det i lika mån på gången tid och nutid. Gränsen mellan vad som kan karakteriseras som folkligt och inte folkligt är inte minst vad gäller våra dagar ofta inte precis knivskarp. Studiet av svensk folklig kultur är en nisch inom det kulturvetenskapliga forskningsfältet, men det är en stor och viktig nisch, till vilken bidrag kan ges inte bara från i princip alla humanistiska ämnesområden utan även, om än inte i samma utsträckning, från andra där det bedrivs sådan forskning som det är Akademiens uppgift att främja. Under jubileumsåret 2007 gjorde Akademien en särskild satsning på infor- mation om sitt verksamhetsfält. Detta skedde främst i form av två symposier, det ena den 21 mars och det andra den 5 november. Symposierna, vid vilka i offentliga föreläsningar av populärvetenskaplig art belystes det för Akademien 8 Förord centrala begreppet folkkultur i olika discipliners perspektiv, ägde rum i univer- sitetshuset i Uppsala. Sammanlagt hölls 14 föreläsningar, av vilka 13 publice- ras i denna volym; en föredragshållare har valt att inte låta sitt symposiebidrag utkomma av trycket. Jag riktar ett varmt tack till föreläsarna de båda symposiedagarna liksom till redaktören för Akademiens skriftserier, docent Maj Reinhammar, för deras in- satser för tillkomsten av denna bok. Lennart Elmevik Akademiens preses Särart, likhet, mångfald 9 Särart, likhet, mångfald Etnologiska perspektiv på kulturell identitet Av Birgitta Svensson Med titelns »Särart, likhet, mångfald» är mitt syfte att helt kort försöka speg- la något av etnologins ämneshistoria, som i sig beskriver hur den etnologiska forskarens syn på folkkultur har förändrats. Jag menar att den i begynnelsen präglades av ett särartstänkande, som så småningom under ämnets glans- period under 1900-talets senare hälft övergick till ett likhetstänkande för att senare och alltjämt bära prägel av mångfald i sätten att närma sig problem- området folkkultur. Idag använder vi egentligen inte längre begreppet. Det har i stället kommit att ersättas av det mångtydiga begreppet kulturell iden- titet, som kan avse såväl generation som kön, klass och etnisk tillhörighet, lokalt, nationellt och transnationellt. Men visst är det ändå folks kultur vi in- tresserar oss för. Då avsikten i den här presentationen är att belysa hur vi stu- derar och analyserar svensk folkkultur, kommer jag att dröja längst vid det som idag definierar ämnet. Förändringen visar sig i ljuset av den tidigare his- torien, varför den inledningsvis berörs. Och även om vi idag talar om kultu- rella identiteter, utgör de tre begreppen svensk, folk och kultur fortfarande kärnan i etnologiämnet och de är alla tre ständigt föremål för diskussioner och omformuleringar. Vi etnologer tänker ofta i tretal och jag har därför valt att dela in min fram- ställning i fem avsnitt i vilka jag fokuserar tre problem, objekt eller perspektiv. Utgångspunkten är alltså svensk, folk och kultur, vars roll inom etnologin skall förstås utifrån särart, likhet och mångfald. Etnologiämnets analyser har alltid skett utifrån de tre aspekterna tid, rum och social miljö, medan objekten för våra studier har varit människors berättelser, inte minst levnadsberättelser, de platser, landskap och miljöer människor levt i samt de föremål eller ting som omger oss. I analyserna använder vi tre teoretiska och metodologiska ingångar. Den första är den historiska, vilket t.ex. kan innebära att vi ställer frågor till samti- den om hur länge en företeelse förekommit. För att nå svaret kan den historiska analysen både sträcka sig flera hundra år bakåt och vara mycket kort, beroende på företeelsens art. Genom att ställa den historiskt kulturanalytiska frågan får vi svar vad gäller såväl kontinuitet som förändring. Förändringens brottpunkter visar oss också på kontinuiteten, och omvänt visar kontinuiteten var brotten i historien skett. De korta historiska perspektiven är ofta förrädiska då de skym- mer sikten för kontinuiteten. Ju längre och djupare perspektiven är, desto tyd- 10 Birgitta Svensson ligare avtecknar sig förändringens innebörder. Detta gäller särskilt på folkkul- turens område. När vi talar om det historiska inom vårt ämne gör vi det ofta i termer av tradition och kulturarv. Det leder över till den andra analytiska ingången, den kulturteoretiska, som söker svar på vilka kulturella processer som styr – och styrt – de seder, vanor och normer som reglerar mellanmänskliga relationer. Genom den tredje analytiska ingången studerar vi hur människor formar och formas till olika kulturella identiteter i ett växelspel mellan de villkor de lever under och de vardagliga handlingar genom vilka de tänjer gränserna för dessa villkor. I det följande skall jag försöka tydliggöra hur de olika perspek-