Ent. Tidskr. 134 (2013) Svinrotvecklaren scorzonerana Svinrotvecklaren Eucosma scorzonerana – utvecklingsbiologi, ekologi, utbredning och populationsstatus i Sverige

GÖRAN PALMQVIST & PER SJÖKVIST

Palmqvist, G. & Sjökvist, P.: Svinrotvecklarens Eucosma scorzonerana – utvecklingsbi- ologi, ekologi, utbredning och populationsstatus i Sverige. [Eucosma scorzonerana – de- velopmental biology, ecology, distribution and population status in .] – Ento- mologisk Tidskrift 134(3): 121-129. Uppsala, Sweden 2013. ISSN 0013-886x.

The Eucosma scorzonerna was described by Benander, 1942 and he suggested that Scorzonera humils was the foodplant. In an action plan for conservation of Microlepidop- tera in Sweden the moth was studied and the early stages are now described. The whitish egg is put on the stem just above the ground and the larva is living in the flower head of Scorzonera humilis. It is dirty yellowish-brown with brown head, about 10 mm full-grown. The development takes 2-3 weeks. Then the larva leave the flower head and make a thin silken cocoon covered with detritus on the ground. The larva hibernates in the cocoon until the next spring and the pupation then occurs in the cocoon. The habitat is mowed meadows and semi-natural grasslands traditionally used for long times. In the middle and north parts of Gotland the species also occurs in sparse pinewoods with rich vegetation on limestone bedrock, at the ends of the woods and in glades. The flight-time begins in the last week of May and goes on for about 2-3 weeks mostly in the evening. The species is listed as vulner- able (VU) in Sweden. The dramatically change of land use reducing the habitats, isolation and declining fragmented populations and overgrowth caused by fertilizers and nitrogen

oxides (NOx) are reasons for the declining status of the species. The increase and expan- sion of boar reaching now the only known site in the mainland, called Älvhytteängen in the province Västmanland, where the species is the most abundant in Sweden, is a new threat to the species because the boar willingly eats the roots of the foodplant. Now that mowed meadow is protected by electrified wires.

G. Palmqvist, Vattumannens gata 126, SE-136 62 Haninge, Sweden. P. Sjökvist, Kils-Vallby 411, SE-705 92 Örebro, Sweden.

Svinrotvecklaren (Fig. 1) är en småfjäril som och slåttergubbemal arnicella) har fått sitt namn efter den värdväxt larverna utveck- den även fått ett åtgärdsprogram (Björklund & las på, svinrot Scorzonera humilis. Svinroten är Palmqvist 2007). Utgångspunkt var att de tre ar- knuten till kulturhävdade marker, vilket gör att ternas värdväxtval och preferens för olika habi- den minskat i takt med att dessa marker mins- tat i de hävdade slåtterängs- och betesmarkerna kat. Fjärilen antas vara helt beroende av växten visar på naturkvaliteter som också gynnar ett och har därför klassats som starkt hotad (EN) flertal andra rödlistade arter. (Gärdenfors 2005). Tillsammans med två an- Svinrotvecklarens kända förekomster i landet dra hotade småfjärilar som lever på samma typ före år 2000 var begränsade till Öland, Gotland av mark (svartvit säckmal Coleophora albella och Närke (Fig. 2). Då arten har påträffats på slåt- 121 Göran Palmqvist & Per Sjökvist Ent. Tidskr. 134 (2013)

Figur 2. Utbredningen av svinrotvecklare I Sverige. Ofyllda cirklar är fynd från före år 2000. Kartan framställd av Oskar Figur 1.Svinrotvecklare sittande på svinrot. Kullingsjö, Länsstyrelsen Gotlands län. Eucosma scorzonerana sitting on Scorzonera humilis. The distribution of Eucosma scorzonerana in Sweden. Photo: H. Karlsson. Open circles represent findings before year 2000.

terängar flygande över svinrot antog Benander # Vilken utbredning har arten i landet? (1942a, b) i sin beskrivning att den troligen lever # Vad har arten för habitatkrav? i blomkorgarna på svinrot (Scorzonera humilis). # Vilken tid på dygnet är imagines aktiva? Hos släktet Eucosma (frövecklare) är det vanligt # Hur ser utvecklingsbiologin ut? att de olika arternas larver lever och utvecklas # Är svinrot den enda värdväxten eller kan specifikt i blomkorgar av olika arter. I denna ar- slåtterfibbla (Hypochoeris maculata) vara en al- tikel sammanfattar vi kunskapsläget för denna ternativ värdväxt? art, utifrån de studier som gjorts inom åtgärds- # När kan slåtter tidigast ske, dvs när är larv- programmet. Dessa studier har redovisats i föl- utvecklingen klar och larven lämnar värdväx- jande rapporter: Palmqvist & Björklund (2009), ten? Klemich (2007), Palmqvist (2008, 2009, 2011) # Vilka parasitoider är associerade med svin- och Sjökvist (2008, 2009, 2010). De frågor som rotvecklaren? vi ställt oss var: # Finns det andra arter associerade med svin- # Vilken utbredning har arten internationellt rot och föreligger någon konkurrenssituation?? och hur ser statusen ut? 122 Ent. Tidskr. 134 (2013) Svinrotvecklaren Eucosma scorzonerana

Figur 3. – a) Svinrotvecklaren är ganska lik – b) fettistelfrövecklare men de kan skiljas på vissa detaljer i vingens teckning. – a) Eucosma scorzonerana and – b) Eucosma omumbratana. Photo G. Palmqvist.

Svinrotvecklaren utseende vit, och kantas som hos svinrotvecklaren av Svinrotvecklaren hör till släktet frövecklare silverfärgade och svarta vingfjäll. Bakvingarna (Eucosma). Den beskrevs så sent som 1942 är mörkare grå. Mellankroppen och huvudet är av Per Benander, som fann arten på Öland vid ockragula och inte gråaktiga som hos svinrot- Algutsrum i början av juni 1941 och året därpå vecklaren. i Högsrum. I hans samling fanns också exem- Larven till fettistelfrövecklare anges leva i plar funna 1919 och 1931 på Gotland vid Öja, blomkorgar av åkermolke (), tidigare bestämda till den närstående fettistel- bitterfibbla (Picris hieracoides) och rödklint frövecklaren, Eucosma obumbratana (Liening () (Razowski 2003, Svensson & Zeller, 1846). 2006). Svinrotvecklaren flyger från slutet av Svinrotvecklaren har ett vingspann på 17-22 maj till mitten av juni och fettistelfrövecklaren mm, hanarna är genomsnittligt större. Vingarna börjar flyga 2-3 veckor senare än svinrotveck- är långsmala med en vingspegel i framvingens laren, varför dessa två arter knappast påträffas utkant som är vitaktig med på sidorna silver- samtidigt. glänsande vingfjäll (Fig. 3a). Över och under det vita fältet ligger svarta vingfjäll som bildar Material och metoder en svart punktrad som även kan gå utanför sil- Utbredning verfläcken. För att få en uppfattning om artens utbredning Framvingen är ljusgrå i den inre och bakre och habitat och för att undersöka om arten fanns delen och mörkt brungrå i mitten och vid främre kvar besöktes inledningsvis de kända lokalerna kanten. Hanen har även rostbruna vingfjäll mot på Gotland och i Närke under artens flygtid, dvs vingspetsen. Huvud och kropp liksom palper är i slutet av maj och första halvan av juni. Un- gråa. Bakvingar är vitgråa och mörkare mot ut- dersökningen vidgades på Gotland till att söka kanten av vingarna. Vingfransar är vitgråa. på liknande lokaler där värdväxten finns, såsom ängen med riklig blomning av svinrot samt väg- Förväxlingsarten fettistelfrövecklare kanter och öppningar i den glesa tallskogen med Svinrotvecklaren kan närmast förväxlas med större uppslag av svinrot. Efter tips om Älvhyt- fettistelfrövecklare (Eucosma obumbratana, tans naturreservat, Älvhytteängen, i Västman- Fig. 3b) särskilt om individerna är slitna. Fet- land har denna lokal besökts årligen sedan arten tistelfrövecklaren varierar mer i storlek med konstaterats där år 2008. Sökandet efter svinrot- ett vingspann på 13-21 mm. Framvingarna är vecklaren har främst skett visuellt under olika längs mitten och mot framkanten mörkt bruna- tider på dygnet och med håvning för att kon- rostbruna och den bakre delen är blekt ockra- trollera artbestämningen. Vid ca 10 tillfällen har gul. Vingspegeln är ockragul-grågul, aldrig ljusfångst på natten bedrivits. 123 Göran Palmqvist & Per Sjökvist Ent. Tidskr. 134 (2013)

Figur 4. Lojsta prästäne på Gotland, habitat för svinrot- vecklare. Lojsta prästänge, habitat on Gotland for Eucosma scorzonerana. Photo. G. Palmqvist.

Figur 5. Älvhytteängen i Väst- manland. Svinrotvecklarens nu enda kända förekomst- område på fastlandet. Älvhytteängen in the province Västmanland, at the present the only area of occupancy for Eucosma scorzonerana on the mainland in Sweden. Photo. G. Palmqvist.

Habitatval dessa placerades honor och hanar i hopp om att På Gotland vid Lojsta, Botes källmyr följdes en honan skulle lägga ägg på växten. I några större tidigare avverkad skogsyta med riklig förekomst plastburkar placerades svinrotplantor med in- av svinrot. Uppföljningen på gick från 2006 till fångade honor. 2011 och plantorna var 2-4 grenvarv då upp- På Älvhytteängen, där arten flög rikligt, följningen startade. Syftet var att se hur svin- följde vi honor och studerade deras ägglägg- rotplantorna svarade på ökad utskuggning och ningsbeteende. Cirka 40 svinrotplantor, på vilka därmed hur länga denna typ av platser kan vara honan uppfattats lägga ägg, märktes ut med en habitat för svinrotvecklaren. orange vimpel placerad på en pinne (Sjökvist 2008, 2009, 2010, Palmqvist 2011). Efter 2-3 Utvecklingsbiologi veckor lades de märkta blomkorgarna i askar I de inledande studierna användes 12 nätburar där larvutvecklingen fram till förpuppning stu- som placerades över svinrotplantor och en nät- derades. bur över en slåtterfibbleplanta (Klemich 2007). I 124 Ent. Tidskr. 134 (2013) Svinrotvecklaren Eucosma scorzonerana

Figur 6. Tillfälligt habitat för svinrotvecklare i barrskog på Gotland efter en skogs- avverkning. Uppslaget av svinrot består under 6-8 år. Temporary habitat for Eu- cosma scorzonerana on the Baltic Island Gotland in a logged area of a pine forest. The population of the host plant usually exist during 6-8 years after the logging. Photo G. Palmqvist.

Resultat och i Hall-Hangvars naturreservat på öppna Förekomst och utbredning i Sverige strandvallar med gles tallskog. I Närke är den Totalt har svinrotvecklaren hittats på 16 lokaler endast funnen vid ett tillfälle efter vägen strax i Sverige, fyra av dessa endast före år 2000 (Fig. utanför Garphyttans nationalpark. Flera försök 2). Det har inte gått att utröna på vilka ängen att återfinna arten där har misslyckats. Den ab- vid Öja kyrka på Gotland som Benander först solut största enskilda populationen av svinrot- fann svinrotvecklaren, men Öja prästänge och vecklare finns i Älvhyttans naturreservat med Unghanse storänge håller fortfarande höga uppskattningsvis ett tusental individer under naturvärden med lång hävdkontinuitet. Arten artens flygtid. har dock inte återfunnits på dessa lokaler vid senare eftersök. Detsamma gäller på Öland, vid Habitat Algutsrum och Högsrum där arten aldrig senare Från ängen är svinrotvecklaren i Sverige en- påträffats och där den nu måste anses vara ut- dast känd på Gotland i Lojsta änge (Fig. 4) gången (B.Å. Bengtsson, muntl. meddel.). Yt- och i Västmanland i Älvhyttans naturreservat, terligare eftersökningar på Öland på lokaler Älvhytteängen (Fig. 5). Dessa ängen känneteck- med rikliga svinrotförekomster på Lilla Horns nas av lång hävdkontinuitet, i Älvhyttans natur- löväng och Vanserum (B.Å. Bengtsson & M. reservat troligen ända sedan 1300-talet. Antalet Lindeborg muntl meddel.) samt i Kalmar län svinrotplantor i Älvhyttans naturreservat torde vid Ljungbyholm och Kalmar, Örsåsa vid Gull- uppgå till flera tusen. Undersökningarna på Got- ringen (M. Lindeborg muntl. meddel.) har alla land har dock visat att svinrotvecklaren också givit negativt resultat. Däremot är arten ganska förekommer i de glesa kalkhälltallskogarna i spridd på Gotland med lokala förekomster i Lo- frisk skogsmark med utvecklat humusskikt och jsta änge, Lojsta Russparken och Lojsta, Botes ett rikt fältskikt av gräs och olika örter. Detta källmyr, efter vägkanter och gläntor vid dessa, gäller särskilt gläntor och skogskanter och eft- vid Träkumla, Sjonhem, mellan Klinte och Le- er vägar där svinroten kan förekomma rikligt. vide, Hellvi och vid Austris. I Gudmyrskog nära På Gotland vid Botes källmyr och vid Visby, Visby förekommer den efter vägkanter och på Gudmyrskog blev det tydligt att störningar öppna skogsavverkade ytor eller kraftlednings- som skogsavverkningar gynnar svinrotvecklar- gator. På Tofta skjutfält vid Nasume är den fun- en (Fig. 6). De öppnade ytorna efter avverknin- nen på öppen glest trädbevuxen kalkhällmark gen koloniserades snabbt av bl a svinrot och 125 Göran Palmqvist & Per Sjökvist Ent. Tidskr. 134 (2013) medförde ett uppslag av växten som åtminstone setts flyga målmedvetet i rak flykt på c:a 1,5-2 under en period på c:a 10 år kan nyttjas av svin- meters höjd. Vi misstänker att hanarna då söker rotvecklaren. Efter att planterade tallplantor når efter lockande honor. Vi har dock inte lyckats en tillväxt på 8-10 grenvarv sluter sig dock träd- finna ett enda kopulerande par. skiktet så mycket att svinroten, som är känslig Försöken på Gotland att få honor att lägga för minskat ljus, snabbt minskar i antal eller inte ägg i fångenskap i nätburar eller plastaskar går i blom. misslyckades, förmodligen därför att artens naturliga beteenden, t ex honans val av blom- Värdväxt, flygaktivitet och utvecklingsbiologi korg, inte kunde återskapas. Vår undersökning visar att endast svinrot an- Ägget är avlångt rundat, 0,25-0,60 mm, vänds som värdväxt. På de lokaler där svinrot- vitaktigt med gropig ytstruktur. Äggen kläcks vecklaren påträffats i Sverige finns som regel inom en vecka och larven förflyttar sig på ett också slåtterfibbla men i mycket mindre antal. ännu okänt sätt upp till och in i blomkorgen. I Vi har dock inte observerats någon anflygning de flesta av de med vimplar märkta plantorna, eller äggläggning på dessa plantor. Studierna i där honan observerats lägga ägg, fanns efter c:a Älvhytteängens naturreservat i Västmanland 2-3 veckor en närmast fullvuxen larv av svin- blev framgångsrika genom metoden att följa de rotvecklare och endast i något fall två larver. I flygande honorna för att studera äggläggnings- några enstaka av de märkta blomkorgarna ut- beteende och följa larvutvecklingen. vecklades också gallbildningar av svinrotborr- Honorna har sin mest aktiva tid på dygnet flugan och där uppehöll sig svinrotvecklarens mellan kl 19 och 21, särskilt varma kvällar med larv i den nedre delen av blomkorgen under gall- temperaturer över 17 grader. Honorna flyger an bildningarna. Svinrotvecklarens larv gör tydliga mot en blomkorg av svinrot, där hon sätter sig larvgångar och lever av de omogna fröna i blom- på den överblommade och slutna blomkorgen. korgen (Fig. 7b). Den fullvuxna larven är c:a 10 Där kan hon sitta still en stund, alternativt att mm lång och smutsgulbrun, vid segmentgrän- hon direkt börjar gå runt blomkorgen samtidigt serna på ovansidan med svagt svartgrå streck. som hon berör korgen med antennerna. Detta Huvudet är ljust brunt med några mörkare bruna moment kan pågå under en tidsrymd från 30 fläckar. Huvudkapseln har ett svart mittstreck sekunder till 5 minuter. Beteendet ger intryck av som framåt är delat triangulärt (Fig. 7c). att honan är kräsen i sitt val. Möjligen kan det Larven har en snabb utveckling på c:a 2-3 bero på att honan genom feromoner kan avgöra veckor. Redan vid midsommar är de flesta larver- om en svinrotvecklarhona eller svinrotborrfluga na färdigutvecklade och kryper ned i markför- redan lagt ägg på plantan. Honor, som anser nan där de tillverkar en ganska lös kokong med plantan lämplig för äggläggning, rör sig i spiral inspunnet förnamaterial. Larven övervintrar i nedåt längs stjälken för att lägga ett, eller ibland kokongen och efter övervintringen förpuppar två, ägg på stjälken 3-5 cm ovan markförnan den sig i denna. Fjärilarna börjar kläcka fram (Fig. 7a). Momentet för själva äggläggningen normalt från sista veckan i maj och kan sedan tar c:a 30 sekunder. När ägget är lagt rör sig iakttas i c:a 2-3 veckor beroende på vädret. honan mycket raskt upp efter stjälken och flyger därefter vidare mot andra svinrotplantor. Av c:a Svinroten värdväxt för andra fjärilsarter 40 studerade honor, som konstaterats lägga ägg, Den enda fjärilsart som Svensson (1993) anger var det bara en hona som lade ett ägg på under- knuten till svinrot är svinrotvecklaren. Under- sidan av en blomkorg. sökningen visade att småprickig gråvecklare Flygtiden under dygnet kan variera men (Cnephasia genitalana), som främst påträf- verkar vara kopplad till varma och vindstilla fats på hedblomster (Helichrysum arenarium), väderförhållanden. Vid sådana tillfällen har också kan leva i blomkorgen av svinrot liksom fjärilar även setts flygande aktivt tidigt på mor- den polyfaga utbredda gråvecklaren (Cnephasia gonen och på förmiddagen fram till c:a kl 10. asseclana). Timotejbredvecklare (Aphelia pale- Vid ljusfångst har åtminstone enstaka hanar ana) är också en polyfag art, som är funnen i kommit flygande. Vindstilla morgnar har hanar hopspunna blad av svinrot. 126 Ent. Tidskr. 134 (2013) Svinrotvecklaren Eucosma scorzonerana a b

c

Figur 7. Olika utvecklingsstadier av svinrotvecklaren: – a) ägg placerat på stjälken av svinrot strax ovan marken, – b) larv i en öppnad blomkorg med tydliga larvgångar, – c) fullvuxen larv. Different development stages of Eucosma scorzonerana: – a) egg on the stem of Scorzonera humilis just above the ground, – b) larva in an opened flower head of Scorzonera humilis; c) the full-grown larva. Photo: G. Palmqvist.

Svinrotborrflugan och dess parasiter derfamiljen Alysiinae, troligen släktet Phaeno- Från blomkorgarna av svinroten kläcktes också carpa och chalcoider i familjen Eurytomida mindre parasitsteklar men ingen av parasiterna bestämda till Sycophila biguttata (Swedereus, har kunnat bindas till svinrotvecklaren. I ett stort 1795). Denna art är en vanlig parasit på gallstek- antal blomkorgar från Gotland och i Älvhyttans lar, mest sådana som lever i ekgaller (Mattias naturreservat förkom gallbildningar som visade Forshage, brev 2012). sig tillhöra svinrotborrfluga, Orellia scorzon- erae (Robineau-Desvoidy, 1830), som tidigare Diskussion i Sverige endast var känd från Skåne, Småland Genom ändrade brukningsformer, med övergång och Öland (Ingemar Struwe, brev 2008). Svin- från småskaligt till rationellt jordbruk, har rotborrflugans galler är allmänt förekommande förutsättningarna för många arter, som gynnats i blomkorgarna, oftast med 10-talet larver per av ängshävd med slåtter och efterbete, kraftigt planta. Intressant var att en stor del av dessa minskat. Svinroten betecknades tidigare i ängar borrflugor var parasiterade av braconider i un- som högst allmän på friska gärna något fuktiga 127 Göran Palmqvist & Per Sjökvist Ent. Tidskr. 134 (2013) humusrika marker och även om svinroten fort- laren kriterierna för att vara en ansvarsart för farande är spridd så är det sällan den påträffas i Sverige med tanke på att huvuddelen av artens rikliga bestånd. Växten kräver höga ljustal och populationer i Europa finns i vårt land och den i halvskugga uteblir blomning eller är mycket negativa utveckling vi kan förvänta oss för svin- svag (Ekstam et al. 1988, Ekstam & Forshed rotvecklaren vad gäller jordbrukets framtida ut- 1992). Många av de gamla slåttrade ängsmark- veckling. erna har övergivits, granplanterats eller ersatts I våra nordiska grannländer är arten myck- av vallodling och är därmed helt förstörda som et lokal och sällan påträffad. I Norge är totalt habitat. Andra har blivit betesmarker, vilket är 7 individer funna på fem lokaler i provinserna bättre. Men ofta får djuren mycket stödutford- Akershus, Hedmark och Telemark och i sist- ring för att kunna gå kvar sent på säsongen nämnda provins senast år 2005 i Selfjord (Leif vilket ger en gödslingseffekt som är negativ Aarvik, brev 2012). Svinrotvecklaren har i Fin- för ängsvärdena. Dessutom har den ofrivilliga land påträffats på Åland och i sydvästra Finland kvävegödslingen genom luftföroreningar som i Åbotrakten, men samtliga fynd är äldre (Bo kväveoxider och ammoniak haft en påverkan. Wikström, brev 2012). På Gotland har också det extensiva skogsbetet Utanför Norden är arten känd från de baltiska i stort sett upphört med ökad igenväxning som länderna. I Estland anges den från två provin- följd. Svinrotvecklaren har säkerligen haft en ser men som mycket sällsynt (Jürivete et al mycket större utbredning i landet. Minskning av 2000) och i Lettland är den endast funnen i 4 lämpliga habitat och fragmentering av popula- exemplar i närheten av Riga (Nikolas Savenkos, tionerna får anses vara de främsta orsakerna till brev 2013). För andra länder finns få uppgifter utdöendet. Detta gäller också generellt i Västeu- om artens utbredning. Den är rapporterad från ropa att storskaliga och industriella bruknings- Tjeckien, Slovakien och Kazakstan (Karsholt & former ersatt naturliga störningsregimer som Razowski 1996, Razowski 2003) men är felak- extensivt bete och slåtter. tigt angiven från Polen i Karsholt & Razowski Älvhyttans naturreservat på frisk, kalkrik 1996 (Buszko & Nowacki 2000). mark med ängshävd och efterbete sedan århun- Svinrotvecklaren var kategoriserad som draden tillbaks i tiden är unik och har skapat starkt hotad (EN) i 2005 års rödlista, då arbetet idealiska förutsättningar för svinrotvecklaren med arten startade, men genom vår ökade kun- på fastlandet. På Gotland har arten en mer ur- skap om arten är den nu klassad som sårbar sprunglig förekomst i de glesa kalkhällskogarna (VU) (Gärdenfors 2010). Det som också är in- där störningar som vindfällen, skogsbränder och tressant är att i Norge flyger den på lokaler där andra successionsbrott skapat förutsättningar svinrot saknas men där slåtterfibbla (Hypocho- för svinroten att etablera sig. I dagsläget gäller eris maculata) finns, något som också gäller i det särskilt skogskanter och gläntor, som blir Lettland vilket tyder på att denna växt är en tro- viktiga habitat för svinrotvecklaren. lig alternativ värdväxt. Det är inte känt om valet Vår undersökning visar att de flesta svinrot- av värdväxt skulle representera någon genetisk vecklarlarver är färdigutvecklade och lämnar skillnad mellan populationerna. Ett hot för svin- svinroten efter c:a tre veckor. Slåtter bör därför rotvecklaren, förutom den landskapsförändring ske tidigast kring månadsskiftet juni-juli. Hän- som jord- och skogbruk medför, är den kraftiga synstagande till svinrotvecklaren vad gäller slåt- ökningstakten och spridningen av vildsvin som ter har fungerat bra i det traditionella ängsbruket är omtalat mycket förtjusta i rötterna av svinrot. då slåtter tidigast skedde i början av juli. Tyvärr För att skydda Älvhytteängen har länsstyrelsen är slåtter idag oftast tidigarelagd och sker redan tvingats sätta upp ett elstängsel runt änget. I den i juni men i Älvhyttans naturreservat sker den restaurerade Garphyttans nationalpark, där svin- i augusti. På Gotland är vägarna viktiga sprid- roten åter växer i antal i änget borde en återin- ningskorridorer och arten gynnas av den sena troducering av svinrotvecklaren kunna ske med vägslåtter som sker där. djur från den närbelägna Älvhytteängen. Enligt vår uppfattning uppfyller svinrotveck-

128 Ent. Tidskr. 134 (2013) Svinrotvecklaren Eucosma scorzonerana Antagligen kan svinrotvecklaren hittas på Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige nya lokaler. Den bör i första hand eftersökas på 2010. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ängar med större bestånd av svinrot och lång Jürivete, U., Kaitila, J., Kesküla, T., Nupponen, K., hävdkontinuitet. Viidalep, J. & Öunap, E. 2000. Eestiliblikad. Kat- aloog. Estoninan . – Tallin. Karsholt, O. & Razowski, J. 1996. The Lepidoptera Tack of Europe. A distributional checklist. – Apollo Vi vill framföra ett varmt tack till följande person- Books. er som på olika sätt hjälpt oss i vårt arbete. Lena Klemich, S. 2007. Ecology and conservation aspects Almqvist och Oskar Kullingsjö, Länsstyrelsen of the moth Eucosma scorzonerana on Gotland. – Gotlands län som koordinerat åtgärdsprogrammet Rapporter om natur och miljö- nr 2007:19. Läns- ”Småfjärilar på slåtteräng 2007-2011”, liksom Inger styrelsen i Gotlands län. Holst, Länsstyrelsen Örebro län som varit behjälp- Palmqvist, G. 2008. Fältarbete i ÅGP ”Småfjärilar lig i arbetet på Älvhytteängen, Jan-Olof Björklund på slåtteräng” 2008. – Rapport till Gotlands läns- och Sonia Klemich som inledningsvis deltog i un- styrelse. dersökningen, Claes Eliasson som tipsade oss om Palmqvist, G. 2009. Fältstudier 2009 på Gotland i Älvhytteängen, Leif Aarvik Norge, Bo Wikström pågående ÅGP-arbeten gällande arterna svartvit Finland och Nikolajs Savenkos Lettland med utbred- säckmal, svinrotvecklare, gotlandssäfferotmal, ningsuppgifter från respektive land, Ingemar Struwe gråbenkrisslefjädermott, snedstreckad lövmätare, och Mattias Forshage, för bestämningshjälp av flugor krisslesorgmott, skarplinjerad säckmal och ängs- och steklar och slutligen Hans Karlsson som bidragit väddantennmal. – Rapport till Gotlands länssty- med en bild av svinrotvecklare. Vi tackar också Göran relse 2009. Andersson och Mats Lindeborg som granskat manu- Palmqvist, G. & Björklund, J-O. 2009. Småfjärilar på set och föreslagit flera förbättringar. slåtteräng. Fältstudier 2005- 2007. – Rapporter om natur och miljö nr 2009:9. Länsstyrelsen Got- Litteratur lands län. Benander, P. 1942a. Drei Paar durcheinander gemis- Palmqvist, G. 2011. Fältstudier av svartvit säckmal chte Schmetterlingsarten. – Opuscula Entomo- (Coleophora albella) och svinrotvecklare (Eu- logica. 7: 41-47. cosma scorzonerana) i pågående ÅGP-arbete Benander, P. 1942b. Några för Sverige nya småfjäri- 2011. – Rapport till Länsstyrelsen på Gotland. lar. – Opuscula Entomologica 7: 117. Razowski, J. 2003. of Europe. Volume 2. Björklund, J-O. & Palmqvist, G. 2007. Åtgärdspro- Oletheutinae. – Slamka, Bratislava. gram för småfjärilar på slåtteräng (Coleophora Sjökvist, P. 2008. ”2008” års rapport till fynd av svin- albella, Digitivalva arnicella och Eucosma scor- rotvecklaren (Eucosma scorzonerana). – Rapport zonerana) 2007-2011. – Rapport 5732. Natur- till länsstyrelsen i Örebro län. vårdsverket. Sjökvist, P. 2009. ”2009” års rapport till fynd av svin- Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of rotvecklaren (Eucosma scorzonerana). – Rapport . A Distributional Checklist. – Polskie To- till länsstyrelsen i Örebro län. warzystwo Entomologiczne. Polish Entomologi- Sjökvist, P. 2010. ”2010” års rapport till fynd av svin- cal Monographs Vol. 1. rotvecklaren (Eucosma scorzonerana). – Rapport Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988. till länsstyrelsen i Örebro län. Ängar. – LT Naturvårdsverket. Svensson, I. 1993. Fjärilskalender. – Privat public- Ekstam, U. & Forshed, N. 1992. Om hävden upphör. erad. Kärlväxter som indikatorer i ängs- och hagmark- Svensson, I. 2006. Nordens vecklare. – Entomolo- er. – Naturvårdsverket. giska sällskapet i Lund. Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

129