TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP 2013:2

KORTPROSA TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP

REDAKTÖRER Maria Andersson (ansv. utg.) & Per Anders Wiktorsson

TEMAANSVARIG Per Anders Wiktorsson

REDAKTION Hedvig Härnsten (prenumerationsansvarig), Erik van Ooijen, Adam Wickberg Månsson (recensionsansvarig), Lydia Wistisen (kassör), Magnus Öhrn

REDAKTIONSRÅD Redaktionsråd: Claes Ahlund (Åbo), Åsa Arping (Göteborg), Carin Franzén (Linköping), Paula Henrikson (Uppsala), Eva Hættner Aurelius (Lund), Roland Lysell (Stockholm), Mats Malm (Göteborg), Anders Mortensen (Lund), Daniel Möller (Lund), Anders Olsson (Stockholm), Margareta Petersson (Växjö), Torsten Pettersson (Uppsala), Rikard Schönström (Lund), Boel Westin (Stockholm), Anders Öhman (Umeå)

ADRESS Tidskrift för litteraturvetenskap, Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm Hemsida: http://www.littide.su.se/forskning/tidskrift-for-litteraturvetenskap e-post: [email protected] TFL på internet: http://ojs.ub.gu.se

Tidskriften stöds av Vetenskapsrådet

Tidskriften ges ut av Föreningen för utgivandet av Tidskrift för litteraturvetenskap, Lund. Medlemskap i föreningen kan erhållas mot en avgift av 10 kr.

Omslag, grafisk form & sättning: Richard Lindmark Tryck: Munkreklam AB, Munkedal ISSN: 1104-0556 TFL 2013:2

3 FRÅN REDAKTIONEN 5 BARBRO STÅHLE SJÖNELL DET TIDIGA 1800-TALETS SVENSKA NOVELLISTIK Publikationssätt och novelltyper

19 BEATA AGRELL DIDAKTIK UTAN TENDENS Boccaccios falk och Per Hallströms novell ”Falken”

29 MIRANDA LANDEN NOVELLTITELN HOS HJALMAR SÖDERBERG 39 GUNILLA HERMANSSON KORT, KNAPP ELLER KANTIG? Något om expressionism och prosa i Norden 1910–1930

49 ANNA BOHLIN ATT TÄNKA MED ALLA SINNEN Aforismen och K. J.

61 PER-OLOF MATTSSON ETT NATIONELLT-PROLETÄRT NOVELLEPOS Ivar Lo-Johanssons Statarna

73 PER ISRAELSON TINGET I DIG Fasa och förundran i den fantastiska novellen

83 ALEXANDRA BORG LÄTTLÄST, KORTLÄST, SNABBLÄST Litteratur i det lilla formatet i digitaliseringens tidevarv

97 OMLÄSNING VIRGINIA WOOLF, A ROOM OF ONE’S OWN (1929) Ebba Witt-Brattström, Anders Johansson, Evelina Stenbeck 105 RECENSIONER Sigrid Schottenius Cullhed, Proba the Prophet; Friedrich Kittler & Hans Ulrich Gumbrecht, Isolde als Sirene; Anna Jörngården, Tidens tröskel; Nils Olsson, Konsten att sätta texter i verket; Marjorie Perloff,Differentiell poetik; Lina Samuelsson, Kritikens ordning 127 MEDVERKANDE

FRÅN REDAKTIONEN

Kortprosa är temat för detta nummer av TFL. De åtta artikelförfattarna närmar sig den korta prosans territorium från olika håll. Tidsmässigt spänner artiklarna över två sekel. Barbro Ståhle Sjönell inleder med en kartläggning av hur romantikens författare i början av 1800-talet ­lanserade novellen i Sverige; Alexandra Borg avslutar med en studie över den korta prosa­ textens tillstånd i vår digitala samtid och diskuterar särskilt relationen mellan kort format och ny teknik. I artiklarna – och i tids­spannet – där emellan görs sedan en rad spännande nedslag i framför allt den svenska kortprosans många olika uppenbarelseformer. Beata Agrell studerar hur Pär Hallströms ”Falken” går i dialog inte bara med Boccaccios falk i Decamerone utan också med novellgenrens didaktiska rötter. Miranda Landen inventerar olika sätt att ge noveller titlar och hämtar exempel ur Hjalmar Söderbergs omfångsrika novellproduk- tion. Gunilla Hermansson undersöker – med Pär Lagerkvist som utgångspunkt – kortprosans funktion i expressionisternas sökande efter nya uttryckssätt under perioden 1910 till 1930. Aforismen, en starkt betydelseladdad kortprosaform, står i centrum i Anna Bohlins artikel om Klara Johansons aforistik. Per-Olof Mattsson behandlar i sin tur nationalistiska drag i Ivar Lo-Johanssons novellsamling Statarna, bland annat genom att koppla den till Heidenstams Karolinerna och studera skildringarna av de så kallade galizierna. Per Israelson undersöker, slut- ligen, den fantastiska berättelsens fokusering på specifika ting och exemplifierar med noveller av Julio Cortázar, Stig Dagerman och Karin Tidbeck. I TFL:s stående inslag – omläsning – har turen kommit till Virginia Woolfs A Room of One’s Own från 1929. Tre litteraturvetare – Ebba Witt-Brattström, Anders Johansson och Evelina Stenbeck – läser Woolfs klassiker på nytt och reflekterar över vad den betytt för litteraturvetenska- pen men också för dem själva. Numret avslutas i sedvanlig ordning med en samling recensioner av nya litteraturvetenskapliga böcker. Denna gång börjar recensionsblocket med en avhandling om en kvinnlig diktare från 300-talet och avslutas med en avhandling om svensk litteraturkritik. Vi vill passa på att rikta ett varmt tack till Anders Mortensen som, efter lång och trogen tjänst, träder tillbaka från ordförandeskapet i Föreningen för utgivandet av Tidskrift för ­litteraturvetenskap. Samtidigt lyckönskar vi den nya ordföranden Daniel Möller.

Maria Andersson & Per Anders Wiktorsson

BARBRO STÅHLE SJÖNELL

DET TIDIGA 1800-TALETS SVENSKA NOVELLISTIK Publikationssätt och novelltyper

Under perioden 1810–1829 kom novellen, en Jonas Love Almqvists författarliv (2007–2009) i Sverige tidigare förbisedd genre, att lanseras att tillgå.3 Även utgåvor kan ge god informa- av romantikens författare. I denna artikel tion. Börje Räftegård har i Spader Dame och undersöks med vilka medel det skedde, vilka andra prosaberättelser ur svensk romantik (1987) publiceringsvägar som användes och vilka slags givit ut noveller av Clas Livijn, Gustaf Henrik noveller som introducerades. Mellin och Vilhelm Fredrik Palmblad med Ännu är den svenska novellens historia inte kommentarer. För att finna analyser av Lorenzo skriven, men grunden lades 1907 med Fredrik Hammarskölds novellistik får man emellertid Bööks Romanens och prosaberättelsen historia i gå till uppsatser i samlingsvolymer.4 Sverige intill 1809. Det är dags att bygga vidare, och en början kan vara att studera novell­ URVALET beståndet under de närmast följande två Det är inte bara Bööks översikt över novell­ decennierna. beståndet som fått bestämma den bortre grän- Vad beträffar romantiken som litterär rikt- sen för undersökningen. Svenska Akademiens ning saknas inte moderna svenska standard- ordbok ger också ett första belägg för ordet verk. Louise Vinges Morgonrodnadens stridsmän ”novell” som litterärt begrepp 1810. Tidigare (1978) och Horace Engdahls Den romantiska och ända fram till mitten av 1800-talet har or- texten (1986) är emellertid främst inriktade på det novell (nouvell, nouvelle) betytt ”nyhet”.5 epokens poetiska diktning. Forskning kring Den hitre gränsen är satt till 1829, året då den tidens novellistik får sökas i monografier så- tidigare så kallade ”Luckan” i Kungl. bib- som Henrik Wallheims En underbar berättelse liotekets databas slutar. Först 1988 har böcker om ridderliga äventyr. V. F. Palmblad och den utgivna i Sverige 1700–1829 katalogiserats romantiska romanen (2007), där också novellen fullständigt och blivit lättare tillgängliga för ”Amala” analyseras.1 Yvonne Lefflers ”Jag har forskningen.6 Ett starkare motiv för gränsen är fått ett bref …”. Den tidiga svenska brevromanen att litteraturhistorikerna brukar beteckna 1830 (2007) behandlar – titeln till trots – också no- som slutår för romantiken. Då ger Fredrika veller från perioden.2 I biografier ryms ofta vär- Bremer ut sitt andra häfte av Teckningar utur defulla analyser av noveller. För Almqvists del hvardagslifvet, där författaren fick sitt genom- finns Johan Svedjedals nyligen fullbordadeCarl brott med familje­romanen Famillen H***.

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 5 På 1830-talet ökade antalet utgivna noveller till frambringande äro nödiga, och framställes markant, inte minst genom förlagsserierna.7 I till upplysande af antingen någon tillfällig Uppsala initierade Nils Wilhelm Lundequist erfarenhets-observation (t. ex. berättelsen om 1831 utgivningen av ”Svenska noveller” och Sångerskan Antonelli), eller till bewisande af 1839 ”Folkskrifter”.8 någon moralisk sats (som den om den Italienska För att inringa novellmaterialet krävs en han- Köpmansfrun, eller den om Ferdinand), såsom terlig definition av genren, vilket inte är det lät- deßa ofta komma till tals i bildade sällskaper, taste, då praktiskt taget alla större genomgångar hwadan berättelserna äfwen måste wara af­ av förslag till hur begreppet kan definieras har fattade i en lätt idealiserad Societets-ton.14 utfallit negativt. Det framgår exempelvis av Jørgen Dines Johansens ambitiösa Novelleteori Citatet är hämtat från en recension 1813 av efter 1945. En studie i litterär taxonomi (1970), Goethes ramnovellsamling Unterhaltungen där han främst inriktar sig på den livaktiga tyska deutscher Ausgewanderten i svensk översätt- genrediskussionen. Sammanfattningsvis avvisar ning, Tyska Flyktingars Tidsfördrif, publicerad Johansen de akrona definitionerna. I stället i Uppsalaromantikernas språkrör Swensk Lite­ föreslår han att man utarbetar en diakron och ratur-Tidning. Bakom den anonyma recen- differentiell beskrivning. Genrestudiets uppgift, sionen ligger troligen Hammarsköld.15 Flera av menar han, är att studera litterära traditioner synpunkterna på novellbegreppet återkommer och transformationer i ett historiskt förlopp.9 senare i den nordiska genredebatten under and­ På senare tid vittnar bidragen i den rikhaltiga, ra hälften av 1900-talet, exempelvis skillnaden framför allt amerikanska, floran av antologier mellan roman och novell, där novellen skildrar över novellteori om att definitionsproblemet ett begränsat tidsavsnitt och handlingen är ännu inte är löst.10 Samtidigt har nyttan av att koncentrerad, att novellen kan beskriva något uppsätta genregränser ifrågasatts, vilket framgår upplevt eller vara sedelärande.16 Senare har i antologin Genreteori (1997).11 Johansen föreslagit omfångskriteriet som en Vid urvalet har en generös ram satts för nödlösning: genre­begreppet. I stort sett används den ram- definition som givits av Asbjørn Aarseth: ”en Det noget nedslående resultat synes altså at episk prosatekst av relativt kort omfang”.12 Till være, at forskellen mellem novelle og roman er den kan läggas kravet på en handling, ett av de en relativ, icke specificeret forskel i længde, hvor kriterier som utlästs ur ett uttalande av Goethe, man endda ofte vil komme ud for tvivlstilfælde. att novellen är ”en oerhörd händelse som Alligevel er en omtrentlig omfangsbestemmelse­ utspelar sig”.13 Med anledning av Johansens nok den eneste indgang til et forsøg på at maning att ta hänsyn till novellernas historiska bestem­ me­ de to genrers egenart men en forud­ kontext, används också en samtida uppfattning sætning for overhovodet at kunne definere en om vad som kännetecknar novellen: genre er, at man gør sig klart, at en genre er et historisk fænomen, der er i en stadig udvikling.17 – Den äkta Romanens tendens är, att i den mest utarbetade form framställa en idealiserad Novelltryckens utseende 1810–1829 är ganska bild af ett betydningsfullt, ett romantiskt lif. enhetligt. Det rör sig i regel om små häften i – Deremot är Nouvellen en romantisk anekdot. oktav eller duodes, samma format som använ- Ett moment af lifwet uppfattas af Berättaren, des för romantikernas litterära kalendrar. Mest utwecklas af honom med alla de omständig- omfångsrika av verken med genrebetecknande heter – men ej flera – som derpå hänsyfta eller titel är Amala. Indisk novell av Palmblad och

6 TFL 2013:2 Blomman på Kinnekulle. Novell av Mellin, på Journalens recensent ”ej [är] af den drägligare 120 respektive 142 sidor. Verk på över 10 ark, sorten” ingår.21 det vill säga 160 sidor, tycks inte kallas novel- Till hjälp vid sammanställningen av novell­ ler – inte heller i samtida recensioner. Således materialet har, förutom förteckningen i data­ har de uteslutits ur undersökningsmaterialet. basen Svensk bibliografi 1700–1829 över titlar Voluminösare verk med beteckningen novell med klassifikationen Hc, också två äldre källor uppträdde först under de följande decen- anlitats: Hammarskölds och Per Adolf Sondéns, nierna.18 Ett problem är att en del av häftena, Svenska Vitterheten. Historisk-kritiska anteck­ som i övrigt motsvarar kriterierna för novellen, ningar (1833) och Gustaf Ljunggrens Svenska kallas ”roman” i undertiteln, i ett förord eller Vitterhetens Häfder efter Gustaf III:s död och efterord. Man får då snarare uppfatta ”roman” fram till 1815 (4–5, 1890–95). Underlaget för som romantisk berättelse eller kärleksäventyr. undersökningen är troligen inte fullständigt. Den betydelsen av ordet förekom långt in på Framför allt kan novellistiska bidrag i tidningar 1800-talet. August Strindberg kallar exempelvis och tidskrifter saknas,22 men förhoppningsvis är sin novellsamling Giftas (1884) ”romanbok” i materialet tillräckligt omfattande för att kunna den inledande intervjun.19 ge svar på de frågor som ställs i undersökningen. Almqvists sagor har inte medtagits i no- Med de nämnda kriterierna har 45 verk kun- vellmaterialet. Grå Kappan, eller Bedröflig och nat registreras som noveller. Största delen, 27 mycket angenäm Historia om den däjelige Prinsen titlar, återfinns i separata häften, 14 i periodisk Rosimandro, hwilken af en elak Trollqwinna press och kalendrar, två i antologier och två är blifwit på det ömkeligaste förwandlad; dock novellsamlingar. sluteligen genom ljuflig älskog igen till sin rätta gestalt återställd är utgiven som folkbok (1818) LANSERINGEN och betraktades länge som en genuin folksaga.20 Under 1810-talet kom en rad översättningar Från novellen avgränsar sig folksagan framför av utländska noveller i samlingsvolymer. allt genom att den använder särskilda berättar- Romantiska berättelser av Friedrich de la Motte formler, har en flerepisodisk uppbyggnad och Fouqué, som gärna utnyttjade miljöer från ett speciellt typgalleri. Inte heller Almqvists den nordiska sagan och riddartiden, utgavs konstsagor i Opoetisk Calender för Poetiskt Folk i två delar 1816 och Berättelser av den danska 1822, ”Guldfogel i Paradis. Poesiens Legend” romantikens banérförare Adam Oehlenschläger och ”Rosaura. Saga om Behagets Wingar” introducerades 1818–19. Den mest omfattande har kvalificerat sig som noveller. ”Guldfogel i satsningen på översättningar av noveller gjordes Paradis” bär både legendens kännetecken, ge- på Palmblads förlag i Uppsala, vars verksamhet nom den inledande berättelsen om ett helgon, var en viktig förutsättning för spridandet av och sagans, genom sin hjälte som prövas i en den Nya skolans idéer. Mot upplysningstidens rad äventyr. ”Rosaura” handlar om en prinsessa dyrkan av förnuftet hävdades nu känslans rätt, som skall välja en make bland en rad friare och det omedvetnas betydelse och människans in- slutligen får en passande prins, och kan utan dividualitet. Både fjärran länder och forna tider, tvekan föras till sagofacket. Som novell räknas framför allt medeltiden, gav författarna miljö däremot Almqvists Parjumouf. Saga Ifrån Nya och tidsfärg. Folkdiktningen, som hade börjat Holland, då den besitter en rad drag gemen- upptecknas, blev en annan källa till inspiration. samma med samtidens prov på genren. Palmblad & C. utgav verk som hör till no­ Inga estetiska aspekter har varit avgörande vellhistoriens glansnummer: Cervantes Noveller för urvalet. Även noveller som enligt Allmänna (1814) ur samlingen Novelas Ejemplares och

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 7 den redan nämnda ramberättelsesamlingen Köpmansdottern. Sann händelse (1824), ett av Goethe, men också verk av Ludvig Tieck, triangeldrama i vardagsmiljö som slutar i en Fouqué, August Apel och Friedrich Laun.23 lycklig mesallians.26 Ovanliga händelser av alla Framför allt var det i Poetisk Kalender förlaget slag, alltifrån spökerier till omkastningar i den satsade på att introducera den romantiska sociala rangordningen, var omtyckta motiv i novellen. Flertalet översättningar gjordes av den här typen av tryck. Palmblad själv, och han började i årgång 1815 I likhet med folkböckerna saknar större med Ludvig Tiecks ”Kärlek och Trolldom. delen av novellhäftena författarnamn. Många Novell”. De följande åren innehöll kalendern har emellertid – förmodligen av marknadsfö- en rad noveller av Tieck, Fouqué och E. T. A ringsskäl – försetts med beteckningen ”Svenskt Hoffmann.24 Original”. Attribueringarna har tillkommit När romantikens författare lanserade genren senare och införts vid katalogiseringen på började beteckningen, termen ”novell”, att KB. Endast en novell har erhållit signatur, fungera som ett varumärke. Om man un­ G. H. M - - n, som står efter titeln på Gustaf dantar Carl Gustaf Walbergs titel Det moder­ Henrik Mellins Blomman på Kinnekulle. För na ägtenskapet, eller: Ordsaken till de dyra att locka rätt köpare anges några gånger vad hus-hyrorna här i staden. En nuvell ur dagliga författaren skrivit tidigare såsom i Christina erfarenheten (1816), som verkar anspela på den Charlotta Ulrica Bergers Albert och Louise el­ äldre betydelsen av ordet novell, finner man de ler Den dubbla upptäckten. Svenskt original af tidigaste svenska beläggen i två titlar: Palmblads auctorn till Ruinerne vid Brahehus (1817). ”Amala. Indisk novell” i Poetisk Kalender och Den romantiska skolans företrädare är Hammarskölds Helvin och Ellina, eller Trohets- representerade med ett par noveller i häftesfor- Profvet. Novell. Båda utkom 1817. Övriga matet. Starka inslag av tragik och sentimenta- titlar med genrebeteckningen under den aktu- litet finns i Hammarskölds Helvin och Ellina ella perioden är Vedergällningsrätten. Novell av (1817), som bygger på en verklig händelse i en Magnus Crusenstolpe, Sju timmar på Fitja. En tydligt tecknad Stockholmsmiljö. Två älskande liten samling af Noveller och ”Skalde-Lönen. har tillsammans begått självmord genom att Novell” av Hammarsköld samt Blomman på dränka sig. I en inledande kommentar hävdar Kinnekulle. Novell av Mellin. Hammarsköld sin rätt att med fantasins hjälp Naturligtvis skrevs svenska noveller före söka motivet till det tragiska slutet.27 1810. Vanlig var då den franska beteckningen Ett tidigt fiktionsprosaverk av Almqvist är ”conte”. Carl Gustaf af Leopold skrev ”contes Parjumouf (1817). I ett varianttryck är under­ philosophiques”, som publicerades i Extra titeln utökad med Ett försök att lafontainisera, Posten på 1790-talet.25 När Nya skolans män det vill säga att skriva känslosamt om oskulds- gick till storms mot den dominerande franska fulla ungdomar som den tyske romanförfat- smaken inom litteraturen och i stället anam- taren August Lafontaine.28 Parjumouf är en made den tyska, markerades det också genom exotisk novell med raffinerad ramkonstruktion att ”conte” ersattes med ”novell” (Novelle) som i flera lager. Handlingen, närmast en Romeo användes i Tyskland. och Julia-historia men med lyckligt slut, tilldrar sig i Australien. Intresset för fjärran UTGIVNING I SEPARATA HÄFTEN länder blommade upp under romantiken, Folkböcker utgavs sedan 1600-talet anonymt säkert genom intryck från verk av franska i häften tryckta i fraktur, vanligtvis på ett författare som Atala (1801) av François-René ark (16 s.). Till den kategorin hör Sotaren och de Chateaubriand. Almqvist hade förmodligen

8 TFL 2013:2 inspirerats av en reseskildring som publicerades Contes Moraux av Jean François Marmontel. i Allmänna Journalen 1816.29 Hit räknas de anonyma Den Lyckliga Natten Historiska noveller är väl representerade på Wärdshuset Jeriko (1816), titelnovellen i sam- under den aktuella epoken. Den anonymt ut- lingshäftet Penninge-friarne eller Tre frierier på givna Elwitha, eller Den gamla Riddaretiden en aftonstund (1817) och Jul-kusen eller Mågarne (1819) med beteckningen Swenskt Original (1819) av Carl Olof Grawallius. Sedelärande, innehåller inte oväntat ett kärleksäventyr. men i satirens form, är också Bengt Johan Två år senare rosade Magnus Crusenstolpe Törneblads Stora Verlden. Af Julie Louise Amalie marknaden med inte mindre än tre noveller: Rosalie Hippeldans (1812), där högfärd och få- Vedergällningsrätten, Kollerstad och Denis från fänga häcklas. Norrmandie. Men Erik Lindström avfärdar Den andra kategorin kan beskrivas som dem kategoriskt i sin undersökning av Walter arvtagare till Fredrik Cederborghs kvicka Scotts inflytande i Sverige som ”värdelösa och satiriska romaner, exempelvis Uno von bidrag till den sentimentalt riddar- och rövar- Trasenberg (1809–1810), som erbjuder miljöer romantiska efterblomstringen”.30 Först att utge från Stockholms krogar, spelhålor och bordel- en historisk novell i Scotts efterföljd var Mellin ler.35 Sådana inslag finner man i Carl Gustaf med Blomman på Kinnekulle (1829). Denna Walbergs noveller, som alla utkom 1816 och kärlekshistoria från Johan III:s tid gjorde är av det lättsinnigare slaget: Det moderna omedelbart succé och infördes två år senare i Ägtenskapet, Ägtenskaps-historia och En Mamsell förlagsserien ”Svenska noveller”.31 i Stockholm. Endast Herdinnan wid Hagalund Med inte mindre än fem noveller bidrar äger en tunn beläggning av moralisk fernissa. Christina Charlotta Ulrica Berger. Hennes I en samlingsvolym, Ullas Händelser, Sann brevberättelse Hilda och Ebba (1816), en kärleks­ Historia är hans skälmhistoria ”Fina Bedragare historia med förhinder, anser Yvonne Leffler i Stockholm” inrymd. vara den första svenska brevsamlingsromanen.32 Till de lättsammare hör också två rese­ Bergers övriga produktion utgörs snarast av noveller. Cederborghs Resan genom Lifvet (1815) romantiska äventyrsberättelser som slutar lyck- är en pikaresk fritt utformad efter en verklig ligt.33 De franska krigs-fångarna i Sverige (1815) persons nedskrivna berättelse om sitt liv.36 Carl anges i en not bygga på en verklig händelse, David Arfwedson varierar i Min första resa till medan den redan nämnda Albert och Louise Hufwudstaden ett väl etablerat tema, lantbon knyter an till den populära tyska rövarroma­ ­ som kommer till Stockholm och råkar illa ut. nen, en genre som enligt Böök förfärdigades Knivhugg utdelas i den annars huvudsak- ”af driftiga och af konstnärligt samvete obe- ligen versifierade kampen mellan Gamla och svärade dussinskribenter”.34 Äventyrs­ novellen­ Nya skolan. Carl Fredric Dahlgrens Aurora Trollgrottan i San Miniatos dal (1816) är förlagd eller Den Norrska flickan, som beskriver en till Italien medan Agnès och Alfred (1828) ut- ung dams högst betänkliga eskapader, rym- spelar sig på svensk mark. Bergers repertoar är mer satir riktad mot anhängarna av den äldre rätt varierad, och hon prövar både nyare och akademiska smaken. Anfall med grövre artilleri äldre berättarstrukturer. Men någon företrädare förekommer egentligen bara i den till folkbok för den romantiska riktningens novellistik är förklädda Den Nye Polykarpos eller Den Unge hon inte. Finke Riddaren från 1814. Titeln ger intryck av Övriga noveller som utkom separat kan in- att vara fortsättningen på en tysk folkbok, men delas i två kategorier. Där finns de med sedelä- Bäckströms bedömning, att det är en anonym rande tendens, efterföljare till de så flitigt lästa stridsskrift riktad mot fosforisterna, är säkert

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 9 korrekt. Beskrivningen av Finkes moder med omhuldade epoken,38 och de övernaturliga hän- knollrigt rött hår för tankarna till Atterbom, delserna i ”Saknadens Vidskeppelse”, så vanligt liksom hennes förkärlek för det grekiska vid so- förekommande i E. T. A. Hoffmanns fantastiska nens namngivning. Parodiskt skildras hur den berättelser.39 vittert intresserade Finke ger sig ut på vandring och möter inbillade faror strukturerade enligt NOVELLBIDRAG I TIDSKRIFTER, sagans tretal. Att även novellen kunde utgöra TIDNINGAR OCH ANTOLOGIER stridsskådeplats i kampen mellan skolorna är Flera korta prosastycken infördes i de litterära nog inte tidigare uppmärksammat. tidskrifter som startades av den romantiska skolans företrädare: Poetisk Kalender (1811–1821) EN RAMNOVELLSAMLING i Uppsala och Opoetisk Calender för Poetiskt Lorenzo Hammarskölds ramnovellsamling Sju Folk (1821–1822) i Stockholm. Tyska författa­ timmar på Fitja utkom 1821 med undertiteln En res metod att presentera ny litteratur i litte- liten samling af Noveller. Som redan antytts har rära tidskrifter och kalendrar hade visat vägen. Hammarsköld troligen inspirerats av Goethes Exempelvis hade Goethes ramnovellsamling Unterhaltungen deutscher Ausgewanderten. I först publicerats i Friedrich Schillers tidskrift ramen beskrivs hur ett sällskap är på väg till Die Horen 1795. Stockholm för att beskåda Karl XIV Johans I Uppsalakalendern placerade Palmblad kröning. Deltagarna i resan blir kvar över nat- 1812–1818 en egen roman, utan huvudtitel men ten på Fittja värdshus i väntan på nya hästar, i flera delar. En av dem, ”Resorna”, kom 1813, och de bestämmer sig för att fördriva tiden och där införs i romantexten ett 30 sidor långt med att berätta historier för varandra. Samma avsnitt kallat ”Novell” i en ram av muntlig antal som i Goethes samling, sju noveller, fogas karaktär.40 Senare omarbetades avsnittet till ett på så sätt in i ramen, varav den första är den självständigt verk med titeln ”Amala. Indisk tidigare publicerade ”Helvin och Elina”. En av Novell” och infördes i årgången 1817.41 ”Amala” personerna, Claudine, som står på tur att ge ett är en kärleks-, äventyrs- och reseberättelse. sista bidrag till underhållningen, ger en intres- Liksom Almqvists Parjumouf, rör det sig om sant provkarta på tidens kortprosakategorier, en exotisk novell. Även Palmblad inspirerades men hon kallar dem ”romaner”: av en resebeskrivning.42 När novellens hjälte är på väg hem ifrågasätter han sanningshalten Sannerligen hafva vi icke ungefärligen genom­ i vad han varit med om och liknar äventyren gått alla arter af romaner, under de timmar vid ”en lysande dikt, uppfunnen af en öster- vi här väntat på hästar. Här har berättats ländsk skald till någon sysslolös sultaninnas moraliska, sentimentala och komiska Romaner, tidsfördrif”.43 Distansen till verkligheten och Röfvare- och Riddarehistorier, det enda som fantasins betydelse för dikten är ämnen som saknas är en Gastsaga, och för att hafva hela sysselsatte epokens författare. genren complett, så vill jag, då nu spöktimman Noveller i tidningar, tidskrifter och antolo­ är förbi, med en sådan uppvakta.37 gier publicerades i regel också anonymt. Palm­ blad är den ende novellförfattare som sätter ut Några av de romantiska drag som kan skönjas sitt namn. i novellutbudet, förutom i första berättelsen, I den sista årgången av Poetisk Kalender är en beskrivningen av vansinnet i ”Träsko (1822) infördes ytterligare en originalnovell, Lasse”, att berättelsen om ”Justine de Levis” ”Dödsbudet. Sanning och Dikt” av signatu- är förlagd till riddartiden, den av Palmblad ren K., sannolikt Per Ulrik Kernell.44 Det rör

10 TFL 2013:2 sig om en sentimental resenovell, men dess I Romantiskt Tidsfördrif del II, 1819, finner tragiska händelser utspelas inom Europas man ”Helvin och Malvina” av signaturen S**, gränser. Undertiteln signalerar att temat från troligen Per Adolf Sondén. Det är i alla händel- Hammarskölds och Palmblads noveller varieras. ser hans signatur i Poetisk Kalender. Novellen är Sommarhäftet 1822 av Opoetisk Calender en tragisk berättelse om kärlek i krigets skugga. för Poetiskt Folk innehåller ett bidrag av Titeln ligger misstänkt nära Hammarskölds Hammarsköld, ”Skalde-Lönen. Novell”.45 Det Helvin och Ellina som hade utkommit två år är en tragisk triangelhistoria som tilldrar sig i tidigare. renässansens Italien. I vinterhäftet samma år Fredrik Cederborgh utgav tidningen An­ publicerades två noveller av Livijn, ”Samvetets märkaren 1816–1829 och införde flera egna Fantasi” och ”Skaldens Harpa”, en saga berät- humoristiska bidrag som gick som följetonger tad inom en realistisk ram som tilldrar sig i 1818. ”Utdrag ur Herr de Chorbergs märkvär- nutid. Med ”Samvetets Fantasi” införs den diga resa till Konungariket Ohavapan åren fantastiska novellen i vår litteratur. Intresset för 1813, 1814 och 1815” är att uppfatta som en pa- det omedvetna hade väckts bland tyska roman- rodi på tidens exotiska reseskildringar, medan tiker och genomsyrar exempelvis Hoffmanns ”Manuskript funnet i en Lönnlåda, i ett på verk i genren.46 Huvudpersonens samvetskval Auktionskammaren köpt Schatull” snarare är manifesteras i spöksyner. en satir riktad mot ordensväsendet. ”Grefve Under perioden 1810–1829 startades också Jaques Pancrace von Himmel och Jord” har publikationer som särskilt vände sig till kvin- formen av brevberättelse. Leffler anser att Ce­ nor. I Kalender för damer (1818–1822) infördes der­borgh här främst angriper informatorernas 1819 en novell av Anders Fryxell, under signa­ mellanställning och usla arbetsvillkor i de ad- turen F – –, ”Brott och Försoning”. Det är liga familjerna.48 Men den akademiska världen en sentimental kärleks- och äventyrsberät- får sig också en rejäl släng av sleven. De två telse med fantastiska inslag som avslöjar att sistnämnda följetongerna utkom inom kort i Fryxell då stod den romantiska skolan nära.47 separata tryck, men den första trycktes inte om Tidstypiskt är också hans bidrag i årgång 1820, förrän i författarens Ungdoms Tidsfördrif 1834. ”Midsommarsnatten. Fantasi”, ett feeri på En familjenovell med lyckligt slut, ”Öfwer­ några sidor. raskningen”,­ helt utan romantikens känneteck- Sofrosyne. Ett Blad för Svenska Fruntimmer en, finner man i den kortlivade tidskriften Freya. utkom en gång i veckan. Tre anonyma novel- Sällskaps-Blad 1824. Tre år senare utkom den i ler, som torde vara svenska original, gick som ett separat tryck. Bernhard Lundstedt meddelar följetong i årgången 1815. Samtliga är av den att författaren möjligen kan vara Wilhelmina moraliserande typen, en kategori som up- Stålberg.49 penbarligen ansågs passa målgruppen. ”Den Skillnaden mellan en kortvarig tidskrift och Svenska Heloise” handlar om en kvinna som en antologi är hårfin.Samlaren. Vitter ströskrift förförs och överges, men blir ett under av dygd utgavs av Fredrik Cederborg. I andra häftet 1814 och får sin belöning genom ett lyckligt gifter- införde han en egen novell ”Födelsedagen”, en mål. Titeln syftar på Rousseaus brevroman tragisk historia om en spelare som efter för- Julie, ou La nouvelle Héloïse (1761). Den andra luster försöker men misslyckas att ta sitt liv. följetongen, ”Omvexlingarne”, handlar om Antologin Penelope. Ny Läsning för Fruntimmer en föräldralös pojke som går till sjöss och får (1818) består huvudsakligen av utländska prosa- uppleva en mängd äventyr. Det tredje novell- bidrag i översättning, men ett anonymt svenskt bidraget är karaktärsskildringen ”Den Envisa”. original slank med i första häftet 1818, ”Jag och

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 11 min Man”, en brevnovell som går ut på att också sker beträffande den redan etablerade hustrun skall veta sin plats – ett lämplig ämne resenovellen. Endast en kategori finner man för de tilltänkta läsarna. uteslutande bland de separat tryckta novel- lerna, nämligen den historiska. De flitigaste EN MODERN NOVELLSAMLING författarna, Berger och Walberg, hör till dem Novellsamlingar utan sammanfogande ram som enbart publicerat sina noveller i separata uppträdde först med Cervantes Novelas häften. Ejemplares (1613). Den kanadensiske novell- Den bibliografiska sammanställningen av forskaren François Ricard kallar dem ”recueil materialet ger ytterligare information om moderne”, modern novellsamling.50 undertitlar, utgivare, tryckerier (i något fall I undersökningsmaterialet föreligger en- förlag), format, stilsort och omfång. Ett när- dast en samling fristående noveller, Fredrika mare studium av novellernas materialitet skulle Bre­mers Teckningar utur hvardagslifvet, del 1 säkert också kunna ge värdefull information (1828). En brevberättelse, ”Axel och Anna eller­ om genren under tidigt 1800-tal. Correspondence emellan tvenne våningar. Det har framgått att en och samma novell Liten roman i biljetter” inleder. Liksom Bergers kan förekomma i olika slags publikationer. Den Hilda och Ebba är det en kärlekshistoria med kan plockas ur en roman och efter omarbet- förhinder och lyckligt slut.51 Därpå följer en ning ingå som självständigt verk i en kalender tragisk novell, ”Tvillingarne”, en visserligen i likhet med ”Amala”. En novell utgiven i ett sentimental men med gott humör skriven fa- häfte kan senare ingå i en novellsamling som i miljenovell, ”Förhoppningar”, vars hemmiljö fallet ”Helvin och Ellina”. Efter att ha utgjort har drag av realism, och slutligen ”Bref öfver bidrag i en tidning eller tidskrift kan novellen Stockholms soupéer”, en satir i brevets form senare ges ut i ett eget häfte. Ett separat tryck över förkonstlingen i huvudstadens umgänge – kan längre fram föras in i en förlagsserie, vilket snarast att betrakta som en skiss.52 Åsa Arping skedde med Blomman på Kinnekulle, eller i en ser en koppling mellan ”Förhoppningar” och författares samlingsverk såsom Cederborghs Famillen H*** även i tematiken.53 noveller. Novellens förmåga att nå sina läsare­ genom alla möjliga slags tryck, liksom att Efter den här genomgången kan man konsta­ passa in i de olika kontexter som erbjuds på tera att ett par romantiker visserligen novell- bokmarknaden och i periodika, får betraktas debuterar med separat tryckta häften, men som en viktig egenskap, och den bör nog upp- att deras forum främst blev de nystartade märksammas mer vid de ständiga försöken att kalendrarna.­ Nya novelltyper introducerades definiera novellen som genre. Man kan också där, framför allt den exotiska och den fantas- konstatera att de författare som representerade tiska. Kvantitativt dominerar inte Nya skolans den Nya skolan lyckades i sin ambition att författare novellmarknaden under perioden, lansera novellen. Genren fick sedan allt större men förutom Cederborghs bidrag till genren spridning och kulminerade under de sista är det bara deras noveller som kvalificerat sig decennierna av 1800-talet. Till framgången bi- för nyutgivning under 1900-talet. drog i hög grad den publiceringsväg som främst Brevnovellen utnyttjas av författare till­ hade använts av romantikerna, näm­ligen den hörande olika litterära smakriktningar, vilket periodiska pressen.

12 TFL 2013:2 Svenska noveller publicerade 1810–1829

NOVELLER I SEPARATA HÄFTEN 1–2, Stockholm: Hedmanska Boktryckeriet, Anon., Den nye Polykarpos eller Den unge Finke 1817 (8:o, antikva, 64 + 64 s.) Riddaren. Första stycket Af Hans Förunderliga [Berger, Christina Charlotta Ulrica], Agnès och och icke så Otroliga Öden, dem han sjelf diktat Alfred eller De trenne Äpplena. Af Författaren och beskrifwit, Gefle: Carl Gust. Sundqwist, till Trollgrottan i San Miniatos dal, och till 1814 (8:o, fraktur, 16 s.) Ruinerna vid Brahehus. Svenskt Original, Lin- Anon., Den Lyckliga Natten på Wärdshuset Jeriko. köping: Axel Petré, 1828 (8:o, antikva, 128 s.) Dedicerad till unga herrar och fruntimmer, i [Cederborgh, Fredrik], ”Födelsedagen”, i Samlaren. allmänhet; men gamla Fäder i synnerhet, Stock- Vitter ströskrift, utg. av Fredrik Cederborgh, holm: Carl Nyberg, 1816 (8:o, antikva, 48 s.) häfte 2, Stockholm: Fr. Cederborgh & Co, 1814, Anon., Penninge-friarne eller Tre frierier på en s. 78–82 (8:o, antikva); omtr. i Ungdoms tidsför­ aftonstund. Swenskt Original, Stockholm: Carl drif, band 2, Stockholm: Joh. Hörberg, 1834 Nyberg, 1817, novellen med samma titel s. 1–22 [Crusenstolpe, Magnus Jacob], Vedergällningsrät­ (8:o, fraktur, 32 s.) ten. Novell, Stockholm: f.d. Imnelli tryckeri, Anon. Elwitha, eller Den gamla Riddaretiden. 1821 (8:o, antikva, 50 s.) Swenskt Original, Götheborg: Geo. Löwegren, [Crusenstolpe, Magnus Jacob], Kollerstad. Legend, 1819 (8:o, fraktur, 40 s.) Stockholm: f.d. Imnellii tryckeri, 1821 (8:o, Anon. Sotaren och Köpmansdottern, I Stockholm. fraktur, 32 s.) Sann händelse, Stockholm: Johan Hæggström, [Crusenstolpe, Magnus Jacob], Denis från 1824 (8:o, fraktur, 16 s.) Norrmandie. Romantisk berättelse från slutet [Almqvist, C.J.L.], Parjumouf. Saga ifrån Nya af sextonde århundradet. Svenskt Original, Holland, Stockholm: A. Gadelius, 1817 (12:o, Stockholm: f.d. Imnellii tryckeri, 1821 (8:o, antikva, 98 s.) antikva, 34 s.) [Arfwedson, Carl David], Min första resa till Huf­ [Dahlgren, Carl Fredric], Aurora eller Den Norrska wudstaden, Stockholm: Elméns och Granbergs flickan. Svenskt original, 1–2, Stockholm: Olof tryckeri, 1827 (8:o, fraktur, 62 s.) Grahn 1815 (8:o, antikva, 64 + 80 s.) [Arfwedson, Carl David], Studenterna i Utscheu [Grawallius, Carl Olof], Jul-kusen eller Mågarne. eller Zierbenglarnes historia i China. En tragisk- En Stockholms-händelse, Stockholm: Olof komisk berättelse från nittonde århundradet. Grahn, 1819 (8:o, antikva, 28 s.) Öfversättning från mexicanskan, Stockholm: [Hammarsköld, Lorenzo], Helvin och Ellina, eller Ludv. Öbergs förlag, Elméns och Granbergs Trohets-Profvet. Novell, Stockholm: Hedmanska tryckeri, 1828 (8:o, antikva, 53 s.) Boktryckeriet, 1817 (12:o, antikva, 24 s.) [Berger, Christina Charlotta Ulrica], De franska M[elli] - - n, G[ustaf]. H[enrik]., Blomman på krigs-fångarna i Sverige, Stockholm: Marquard- Kinnekulle. Novell, Stockholm: Zacharias ska Tryckeriet, 1815 (8:o, antikva, 42 s.) Hæggström, 1829 (8:o, antikva, 142 s.) [Berger, Christina Charlotta Ulrica], Trollgrottan [Törneblad, Bengt Johan], Stora Verlden. Af Julie i San Miniatos dal, Linköping: Petre och Louise Amalie Rosalie Hippeldans. På författar­ Abrahamsson, 1816 (8:o, antikva, 128 s.) innans älskade döda stoft utgifven af dess Kusin [Berger, Christina Charlotta Ulrica], Hilda och Traugott Griniani, I–II, Stockholm: Marquard- Ebba eller Ruinerna vid Brahehus, Stockholm: ska Tryckeriet, 1812 (8:o, antikva, 58 + 38 s.) Marquardska Tryckeriet, 1816 (8:o, antikva, [Walberg, Carl Gustaf], Det moderna Ägtenskapet, 72 s.) eller Ordsaken till de dyra Hus-Hyrorna här [Berger, Christina Charlotta Ulrica], Albert och i Staden. En nuvell ur dagliga ärfarenheten, Louise eller Den Dubbla Upptäckten. Svenskt Stockholm: Carl Nyberg, 1816 (8:o, antikva, Original af auctorn till Ruinerne vid Brahehus, 84 s.)

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 13 [Walberg, Carl Gustaf], Herdinnan wid Hagalund. Imnelius, 1818 (12:o, antikva, 48 s.); omtr. i Romantisk Berättelse, I–II, Stockholm: Fr. Ungdoms tidsfördrif, band 1, Stockholm: Joh. Cederborgh & CO, 1816 (8:o, fraktur, 40 + Hörberg, 1834 40 s.) [Cederborgh, Fredrik], ”Grefve Jaques Pancrace [Walberg, Carl Gustaf], Ägtenskaps-historia, eller von Himmel och Jord”, i Anmärkaren, utg. av Hustrun med tre männer och fyra älskare, Stock- Fredrik Cederborgh, 1818 i nr 12, samling 20 holm: Carl Nyberg, 1816 (8:o, antikva, 112 s.) och nr 2, 3, samling 21 (4:o, fraktur); tr. separat [Walberg, Carl Gustaf], En Mamsell i Stockholm. under titeln Något litet om Grefve Jaques Sannfärdig berättelse, Stockholm: Carl Nyberg, Pancrace von Himmel och Jord. En timmes skämt 1816 (8:o, antikva, 32 s.) af författaren till Uno von Trasenberg. 2:a uppl., [Walberg, Carl Gustaf], ”Fina Bedragare i Stockholm: A. Gadelius, 1819 (8:o, antikva, Stockholm”, s. 13–21, i Ullas Händelser, Sann 42 s.); omtr. i Ungdoms tidsfördrif, band 1, Historia. Samt Fina Bedragare i Stockholm, Stockholm: Joh. Hörberg, 1834 Stockholm: C. Nyberg, 1816 (8:o, fraktur, 24 s.) Fr[yxell] – – , [Anders], ”Brott och Försoning. Swenskt Original”, i Kalender för damer, utg. NOVELLER I PERIODISK PRESS av Emanuel Bruzelius, 1819, avd. 3:2, s. 41–69 Anon., ”Den Svenska Heloise. En Lärorik (8:o, fraktur) Historia”, i Sofrosyne. Ett Blad för Svenska Fr[yxell] – – , [Anders], ”Midsommarsnatten. Fruntimmer, utg. av Adolf Regnér, 1815 i nr 1, Fantasi”, i Kalender för damer, utg. av Emanuel 4, 9–11 (8:o, antikva) Bruzelius, 1820, avd. 2:3, s. 216–220 (8:o, Anon., ”Omvexlingarne. En Saga”, i Sofrosyne. Ett fraktur) Blad för Svenska Fruntimmer, utg. av Adolf [Hammarsköld, Lorenzo], ”Skalde-Lönen. No- Regnér, 1815 i nr 15–17 (8:o, antikva) vell”, i Opoetisk Calender för Poetiskt Folk, utg. Anon., ”Den Envisa. Berättelse af hennes Far”, i av Carl Fredrik Dahlgren, 1822, sommarhäftet, Sofrosyne. Ett Blad för Svenska Fruntimmer, utg. s. 125–152 (8:o, fraktur) av Adolf Regnér, 1815 i nr 38–39, 48, 53 (8:o, K[ernell]., [Per Ulrik], ”Dödsbudet. Sanning antikva) och Dikt”, i Poetisk Kalender, utg. av P.D.A. Anon., ”Öfwerraskningen”, i Freya. Sällskaps-Blad, Atterbom, 1822, s. 4–20 (12:o, antikva) utg. av W.F. Holmgren, 1824 i nr 1–2, 3–5, 7–8, [Livijn, Clas], ”Samvetets Fantasi. En Berättelse”, 10, 12–13 (4:o, antikva), tr. separat under titeln i Opoetisk Calender för Poetiskt Folk, utg. Carl Öfwerraskningen. En romantisk kärlekshändelse, Fredrik Dahlgren, 1822, vinterhäftet, s. 75–119 Uddewalla: And. Johnson, 1827 (12:o, fraktur, (8:o, fraktur) 46 s.) [Livijn, Clas], ”Skaldens Harpa. En Berättelse”, i [Cederborgh, Fredrik], ”Utdrag ur Herr de Chor- Opoetisk Calender för Poetiskt Folk, utg. av Carl bergs märkvärdiga resa till Konungariket Oha- Fredrik Dahlgren, 1822, vinterhäftet, s. 160–184 vapan åren 1813, 1814 och 1815. En stunds skämt (8:o, fraktur) af författaren till Försök öfver Skönheter”, i Palmblad, [Wilhelm Fredrik], ”Amala. Indisk Anmärkaren, utg. av Fredrik Cederborgh, 1818 novell”, i Poetisk Kalender, utg. av P.D.A. i nr 6, 7, 8, 12, samling 18 och nr 3, samling 19, Atterbom, 1817, Supplement s. 1–121 (12:o, (4:o, fraktur); omtr. i Ungdoms tidsfördrif, band antikva) 1, Stockholm: Joh. Hörberg, 1834 [Cederborgh, Fredrik], ”Afskrift af ett Manuskript NOVELLER I ANTOLOGIER funnet i en Lönnlåda, i ett på auktion köpt Anon., ”Jag och min Man. Ett fragment ur Schatull”, i Anmärkaren, utg. av Fredrik äktenskaps-werlden”, i Penelope. Ny Läsning för Cederborgh, 1818 i nr 6, 7, 8, 9, 12, samling 17, Fruntimmer, utg. av Bengt Johan Törneblad, nr 12, samling 20 samt nr 2, 3, samling 21 (4:o, häfte 1, Stockholm: Carl Deleen, 1818, s. 14–56 fraktur); tr. separat under titeln Manuskript, (8:o, fraktur) funnet i en lönnlåda, i ett på auktionskammaren [Cederborgh, Fredrik], ”Födelsedagen”, i Samlaren. köpt schatull. 2:a uppl., Stockholm: Johan Vitter ströskrift, 1814, häfte 2, utg. av Fredrik

14 TFL 2013:2 Cederborgh, s. 78–82 (8:o, antikva); omtr. i ningar”, ”Bref öfver Stockholms supéer” (12:o, Ungdoms tidsfördrif, band 2, Stockholm: Joh. antikva, 180 s.) Hörberg, 1834 [Hammarsköld, Lorenzo], Sju timmar på Fitja. En liten samling af Noveller. Svenska Originaler, NOVELLSAMLINGAR Stockholm: Ernst A. Ortman, 1821; innehåll: [Bremer, Fredrika], Teckningar utur hvardagslifvet. ”Helvin och Elina, eller Trohets Profvet”, ”Den Svenskt Original, del 1, Upsala: Palmblad & C., Förförda”, ”Träsko Lasse”, ”Justine de Levis”, 1828; innehåll: ”Axel och Anna, eller Cor- ”Den straffade Kärleks Token”, ”Himmelens respondence emellan tvenne våningar. Liten beskyddd” och ”Saknadens Vidskeppelse” roman i biljetter”, ”Tvillingarne”, ”Förhopp- (12:o, antikva, 180 s.)

1. Henrik Wallheim, En underbar berättelse av svenska böcker till 1600-talets slut och 1830, om ridderliga äventyr. V. F. Palmblad och den då Hjalmar Linnströms Svenskt boklexikon romantiska romanen, diss. Uppsala: Gidlunds 1830–1865 tog vid. Sofi Rydell, ”Om samlingar förlag, 2007, s. 185–213. och bevarande” på KB:s hemsida den 17 maj 2. Yvonne Leffler,”Jag har fått ett bref …”. Den 2012. tidiga svenska brevromanen 1770–1870, Hede- 7. Svensk prosafiktion mer än fördubblades mora: Gidlunds, 2007, s. 233–244, s. 209–216 under 1830-talet, se Johan Svedjedal, Almqvist och s. 170–182. – berättaren på bokmarknaden. Berättartek­ 3. Johan Svedjedal, Kärlek är. Carl Jonas Love niska och litteratursociologiska studier i C. J. L. Almqvists författarliv 1793–1833, Stockholm: Almqvists prosafiktion kring 1840, diss. Uppsala: Wahlström & Widstrand, 2007, s. 100–103. Avdelningen för litteratursociologi vid Lit- 4. T.ex. i Barbro Ståhle Sjönell, ”Från retorik till teraturvetenskapliga institutionen, s. 32f. romantik: ett exempel på hur novellgenren 8. En omfattande studie återfinns i Gunnel Fu- förändrades i början av 1800-talet”, i Beata ruland, Romanen som vardagsvara. Förläggare, Agrell & Ingela Nilsson (red.), Genrer och författare och skönlitterära häftesserier i Sverige genreproblem: teoretiska och historiska perspektiv, 1833–1851 från Lars Johan Hierta till Albert Bon­ Göteborg: Daidalos, 2003, s. 219–230, och av nier, diss. Uppsala; Stockholm: LaGun 2007, densamma ”Från Landt-Nöjet till Hyrkuskens särskilt s. 43–118. berättelser. Nytta och nöje i de äldsta svenska 9. Jørgen Dines Johansen, Novelleteori efter 1945. ramberättelserna” i Stefan Ekman, Mats Malm En studie i litterär taxonomi, København: & Lisbeth Stenberg (red.), Den litterära textens Munksgaard 1970, s. 241. förändringar. Studier tillägnade Stina Hans­ 10. Två exempel är Susan Lohafer & Jo Ellyn Clarey son, Stockholm/Stehag: Symposion, 2007, (red.), Short Story. Theory at a Crossroads, Baton s. 327–338. I den förstnämnda uppsatsen jäm- Rouge: Louisiana State University Press, 1989 förs Helvin och Ellina eller TrohetsProfvet med och Charles E. May (red.), The New Short Story novellen Amalia, eller De Finska Flygtingarne Theories, Ohio: Ohio University Press, 1994. (1808) av Per Adam Wallmark. 11. Se t.ex. Alistair Fowler, ”Genrebegrepp”, i Eva 5. Novell som litterärt begrepp är enl. SAOB Hættner Aurelius & Thomas Götselius (red.) ­tidigast belagt i Phosphoros 1810 i en recen- Genreteori, Lund: Studentlitteratur, 1997, sion av Sällskapet Pro Jocos översättning av s. 254–273. Friedrich Asts Öfversigt af Poesiens Historia. 12. Asbjørn Aarseth, Episke strukturer. Innføring i 6. ”Luckan” omfattar de år som inte hade anvendt fortellingsteori, Bergen, Oslo, Tromsø: katalogiserats mellan Isak Collijns inventering Universitetsforlaget 1976, s. 144.

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 15 13. Uttalandet, daterat till 29/1 1827, återfinns i 24. Ibid., s. 352–364. Heinz Schlaffer (red.),Gespräche mit Goethe in 25. Barbro Ståhle Sjönell, Att ge ut noveller, den lätzten Jahren seines Lebens / Johann Peter Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, Eckermann, Johann Wolfgang Goethe, Sämt- 2001, s. 5–7. liche Werke nach Epochen seines Schaffens, 26. Trycket registreras i Per Olof Bäckström, band 19, München: Hanser cop., 1986, s. 203. Svenska folkböcker II, Stockholm: Bohlins Det gjordes när Goethe skulle sätta titel på ett förlag, 1848, s. 76. nyskrivet prosastycke: ”Wissen Sie was, sagte 27. Ståhle Sjönell 2003, s. 224, 228. Goethe, wir wollen es die Novelle nennen, denn 28. Bertil Romberg, Carl Jonas Love Almquist. Liv och was ist eine Novelle anders als eine sich ereignete verk, Stockholm: Ordfronts förlag, 1993, s. 23. unerhörte Begebenheit” (Vet ni vad, sade Goe- 29. Henry Olsson, Carl Jonas Love Almquist till 1836, the, vi kallar det novell, ty vad är en novell annat Stockholm: Hugo Gebers förlag, 1837, s. 77f. än en oerhörd händelse som utspelar sig). 30. Erik Lindström, Walter Scott och den historiska 14. Swensk Literatur-Tidning nr 51, 1813, s. 797. romanen och novellen i Sverige intill 1850, diss. 15. Hammarsköld var en av huvudskribenterna i Göteborg: Göteborgs högskola, 1925, s. 298. Swensk Literatur-Tidning, se Petra Söderlund, 31. Ibid., s. 229–231. Romantik och förnuft. V. F. Palmblads förlag 32. Leffler 2007, s. 233, 242. 1810–1830, diss. Uppsala; Hedemora: Gidlunds 33. Gustaf Ljunggren refererar Bergers noveller i Förlag, 2000, s. 109. Ett exemplar av Swensk Svenska Vitterhetens Häfder efter Gustaf III:s Literatur-Tidning som ägts av Per Adolf död och fram till 1815, Lund: C. W. K. Gleerups Sondén finns bevarat på Kungl. biblioteket. förlag, 1895, s. 613–616. Där har Sondén angivit att Hammarsköld 34. Fredrik Böök, Romanens och prosaberättelsen recenserade Goethes Valfrändskap i nr 31, 1813. historia i Sverige intill 1809, Stockholm: Albert I båda recensionerna görs noggranna genom- Bonniers förlag, 1907, s. 487. gångar av översättningarna. 35. Börje Räftegård, förord till Fredrik Cederborgh, 16. Se sammanfattningarna av Jørgen Dines Uno von Trazenberg. Berättelse av Friherre Dolk, Johansen i Søren Baggesen & Jørgen Dines Stockholm: Fabels bokförlag, 1992, s. IIIf. Johansen, Novelle og kontekst, København: Jul. 36. En utförlig analys av verket finns i Fredrik Bööks Gellerups förlag, 1972, s. 89–104, och av Marie Fredrik Cederborgh. Minnesteckning, Stockholm: Lund i Novellen. Struktur, historie og analyse, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1925, s. 178–191. Viby: Centrum, 1997, s. 108–120. 37. Lorenzo Hammarsköld, Sju timmar på Fitja. 17. Johansen 1972, s. 27. En liten samling af Noveller. Svenska Originaler, 18. T.ex. Gustaf Henrik Mellins Den unga grefvin­ Stockholm: Ernst A. Ortman, 1821, s. 166. nan. Novell (1847) på hela 600 sidor. 38. Wallheim 2007, s. 52–55. 19. Giftas I–II. Äktenskapshistorier, Samlade Verk 39. Se vidare analysen i Ståhle Sjönell 2007, av August Strindberg, del 16, red. Ulf Boëthius, s. 329–333. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1982, s. 2. 40. Poetisk Kalender 1813, s. 196–227. 20. Svedjedal 2007, s. 103–105. 41. Poetisk Kalender 1817, s. 1–121. Se dock 21. Recensionen i Allmänna Journalen nr 121, 1817, Wallheims tolkning av orsaken till att ”Amala” s. 2, avser Penninge-friarne eller Tre frierier på kallades novell, Wallheim 2007, s. 193. en aftonstund. 42. Det gäller Jacob Haafners Landresa längs med 22. Ingemar Oscarsson, ”Fortsättning följer”. Orixas och Koromandels Kuster, på Indiska Västra Följetong och fortsättningsroman i dagspressen Halfön (1808), Wallheim 2007, s. 200–202. till ca 1850, diss. Lund: Liber Läromedel, 1980, 43. Poetisk Kalender, utg. av P.D.A. Atterbom, s. 41–45. Av 200 titlar skönlitteratur funna i 110 1817, s. 121. tidningsårgångar 1800–1830, kan eventuellt 20 44. Malla Grandinson, Malla Montgomery- vara av svenskt ursprung. Silfverstolpes memoarer, 3, Stockholm: Bonnier, 23. Söderlund 2000, s. 329–333. 1910, s. 44.

16 TFL 2013:2 45. Attribueringen har gjorts i Lorenzo Hammar- 50. François Ricard, ”Le recueil”, i Études sköld & Per Adolf Sondén, Svenska Vitterheten. françaises, vol. 12, 1976:1–2, s. 113–133. Miranda Historisk-kritiska anteckningar, 2:a uppl., Landen diskuterar termen i Och nu börjar Stockholm: Z. Hæggström, 1833, s. 565. historien. Hjalmar Söderbergs novellkonst, diss. 46. Johan Mortensen, Clas Livijn. Ett nyromantiskt Lund; Stockholm: Atlantis, 2013, s. 235–238. diktarefragment, Stockholm: Albert Bonniers 51. Leffler 2007, s. 170, kallar ”Axel och Anna” för förlag, 1913, s. 291–295. ”kortroman eller långnovell”. 47. Henry Olsson, ”Anders Fryxell som Uppsala­ 52. Carina Burman, Bremer. En biografi, Stock- skald och fosforist. Till den värmländska holm: Albert Bonniers förlag, 2001, s. 54–59. landskapsromantikens ursprung”, i Nationen 53. ”Inledning” till Fredrika Bremer, Famillen och hembygden 1, Uppsala: Värmlands nation, H***, Svenska författare. Ny serie, red. Åsa 1930, s. 13–18. Arping, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfun- 48. Leffler 2007, s. 15, 210. det, 2000, s. XI. 49. Bernhard Lundstedt, Sveriges periodiska littera­ tur, II, Stockholm: Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896, s. 26.

SUMMARY Swedish Short Stories in the Early 19th Century. Publication and Subgenres The present study of Swedish short stories published between the years 1810 and 1829 illustrates that authors representing the Romantic Movement made special efforts to put the short story on the market. At V. F. Palmblad’s publishing house, German contemporary short stories were translated and distributed, later followed by Swedish contributions to the genre, which appeared primarily in literary magazines. Only a small number of short stories were published over the course of these 19 years, and the means of publication varied. Out of 45 works found in the catalogues of the National Library of Sweden, 27 are published separately, while 14 are published in periodicals or newspapers and two in anthologies (one of which is a frame story and the other a modern collection). Authors connected to the Romantic school introduced two new varieties of short story: the exotic story and the fantastic story. The pre-existing sub- genres included, for instance: adventures, satirical or comic stories, stories of family life, travel stories and historical short stories. Among these, the historical story was the only subgenre to be printed separately. Characteristic for the short story is its ability to be inserted into many different kinds of publications. Another result of the study is the discovery of the ease with which a short story may be transferred from one form of publication to another. For instance, the short story may originate as part of a novel, only to turn into a separate work in its own right. Alternatively, it may develop as a serial story in a newspaper and go on to be printed separately, and later appear in a publishing house series or in a volume of selected works. This adaptive, or transferable, quality should be included in the ongoing discussion pertaining to the definition of the short story.

Keywords: short story, subgenres, definition, frame-story, collection of short stories, serial story, significance of type, romanticism

BARBRO STÅHLE SJÖNELL TFL 17

BEATA AGRELL

DIDAKTIK UTAN TENDENS Boccaccios falk och Per Hallströms novell ”Falken”

Multum in parvo (mycket i litet) är grundkon- ningssätt, men anslöt också till äldre pragma- ceptet för kortprosa: att meddela så mycket tiska och didaktiska former som betraktelse som möjligt i så få ord som möjligt. Det inne- och exemplum.9 bär begränsning, koncentration, förtätning, I det följande skall jag med Hallströms no- intensitet och tankeväckande slut.1 En annan vell ”Falken” som åskådningsexempel försöka bjudande princip, särskilt för noveller och klargöra hur äldre strävanden kunde byggas annan gestaltande kortprosa, är åskådlighet, in i nya hyperestetiska former. Jag frågar mig visualisering – ut pictura poesis (som bilden, vilken sorts läsande som på så vis förbereds så dikten).2 En novellist som konsekvent följt och hur kortprosans möjligheter utnyttjas i dessa principer är Per Hallström (1866–1960), det sammanhanget. Själv tror jag att den över- framgångsrik författare och kulturperson under gripande strategin är didaktisk – men didaktisk förra sekelslutet och det tidiga 1900-talet. Han utan tendens. Kortprosans begränsning och vi- var samtida med det moderna genombrottet, sualisering öppnar hos Hallström en i viss mån sådant det hade utvecklats under 1890-talet otidsenlig moralisk-didaktisk dimension, som och fin-de-siècle.3 Vid det laget hade realistisk samtidigt förkläds i mer tidsenlig esteticism, sedeskildring och aktivistisk tendensdiktning i nostalgi och pessimism. Georg Brandes anda4 fått konkurrens av esteti- cism, symbolism, mystik, nostalgi, pessimism EXEMPLET ”FALKEN” och andra föregivna dekadensfenomen,5 som ”Falken” ingår i samlingen Purpur från 1895.10 präglat även Hallströms författarskap.6 Novellen skrivs samtidigt fram i spåren av en Typiskt för hela genombrottsperioden världslitterär klassiker; och den förhåller sig in- var däremot uppsvinget för kortprosa av alla direkt till samtida novellpoetik. Klassikern ifråga slag, från följetong, novell och prosadikt till är berättelsen om falken i bok 5:9 av Boccaccios ”skizz”, fallbeskrivning, kåseri och reportage.7 Decamerone (1348–53), som också blev modell- Kortprosa gynnades av nya medier och pro- text i novellisten och nobelpristagaren Paul duktionstekniker och nådde via press och Heyses så kallade Falkentheorie, lanserad 1871.11 billighetsförlag ut i breda samhällslager.8 Det Teorin går ut på att en novell är uppbyggd begränsade formatet drev fram experiment kring ett samlande ”Leitmotif” (ledmotiv), en med både gamla och nya genrer och framställ- ”Dingsymbol” (tingsymbol) som frambringar

BEATA AGRELL TFL 19 och bär textens centrala betydelser.12 Falken är att jaga med honom i stället för med riddaren, ”[die] starke Silhouette” (den starka silhuett) och den blir hans ögonsten. Men så blir stölden som håller ihop Boccaccios berättelse och gör upptäckt och pojken döms att som falktjuv den till en exemplarisk novell, samtidigt som böta med sitt eget kött och blod: ”sex uns kött falken också utgör ”das Specifische, das diese från refbenen under näbben af en uthungrad Geschichte von tausend anderen unterscheidet” roffågel”, står det i lagen. Och den ”roffågel” (det speciella som skiljer denna historia från som verkställer straffet är just den stulna falken. tusen andra). Det är därför lämpligt, att inför Det är ju en förskräcklig historia. Men be- stoffet till en novell fråga sig ”wo der Falke sei” rättelsen börjar så här: (var falken kan vara).13 Boccaccio tillhör världslitteraturen, och Renauds ögon togo färg af dagern, domnande falknovellen är en av hans mest berömda.14 matta och mörka i skymningen, lysande, Hallström är tvärtom närmast bortglömd smältande guld, när solskenet svepte öfver hans numera, och ”Falken” lika oläst som hans hår och sträckta hals, gnistrande i vidgade och andra texter.15 Enligt Sven Delblanc i Den krympta flammor, när de spejade öfver fälten svenska litteraturen (1999) var Hallström ”en med blå dimma mot morgonrodnadens sneda mindre ursprunglig talang, dömd att blomstra ljus och hararnas prassel i snåren och skrämda flyktigt och vissna länge.” – ”Han var på sin fåglar och gungande qvistar. höga ålderdom bortglömd och isolerad. Hetsig En lat och stolt blick, reflex af förgyldt stål på och hudlös, argsint och melankolisk hade han hvilande dolkfäste, af lyckoslant på zigenarflick- svårt att uthärda och orka med verkligheten, ans bruna bröst; lat och stolt var också rytmen mänskliga svagheter, stora litterära företag. I i hans nakna fötters gång, eller armarnas linie, en handfull noveller kring sekelskiftet var han när han lade sig rak i hettan med händerna dock en mästare”.16 Ändå var han på sin tid under nacken och hörde hornen jubla på uppburen inte bara som novellförfattare och afstånd och marken darra för jägarnes ridt. dessutom akademiledamot; hans verk översat- Men när det så blef tyst – en underlig spänd tes till flera språk,17 och just ”Falken” blev en tystnad, liksom sträckt ut i ett spetsigt hvalf af av hans mest uppmärksammade berättelser.18 orörlig väntan, med tvenne svarta, krympande Hallström läste Decamerone och falknovellen är fläckar, som stego i kretsar högst uppe, – då en av de noveller han särskilt markerat.19 Men vände Renaud sig ditåt, lutad på armbågen, hur förhåller sig hans berättelse till Boccaccios med ögonen stora och läpparna halfslutna, och novell? Och vilken funktion fyller falken? när punkterna stötte samman och föllo, den ena svigtande i veka bugter, den andra skarp HALLSTRÖMS BERÄTTELSE som ett spjut ständigt öfver, och den blåa luften Falken i Hallströms berättelse behöver man för- åter klang af röster, och ryttarne sprängde fram stås inte söka efter; det svåra är att förstå funk- att se falk och häger sluta sin strid, då sprang tionen. Den yttre handlingen är geo­metriskt gossen nära, och han skrek af fröjd, när falken enkel. Historien utspelas under medel­tiden och lyftes, ännu darrande af ifver, på sin herres handlar om förhållandet mellan en ädel riddare, handske, med vingarna hängande och ögonen en fattig riddersven och en dresserad jaktfalk. blinda under hufvan. (s. 49f.) Falken tillhör riddaren och är hans ögonsten. Men också pojken vill äga falken och lyckas En scen målas upp i sprakande färger – färg- och stjäla den under en jakt. För en tid och i lönn- ljusdetaljer dominerar så kraftigt att det kanske dom är falken alltså hans. Han tränar upp den först är svårt att förstå vad bilden föreställer;

20 TFL 2013:2 den snarare framställer en stämning, som figur: pojken och falken hänvisar till varandra. hämtad från en prerafaelitisk tavla.20 Motivet Så långt Hallströms berättelse. är medeltida: en riddarskara på falkjakt.21 Men detta aristokratiska motiv framträder betraktat BOCCACCIOS NOVELL med en fattigpojkes ögon. Vad vi först får se Boccaccios version är inbyggd i en ramberät- är just dessa ögon – hur de ”togo färg av da- telse som omfattar hundra noveller. Men just gern”, från skymningens domnande mörker den här har en egen ram: berättelsen om mötet till ”lysande, smältande guld” i solen. Ögonen med en annan berättare som berättar historien har alltså ingen egen färg; de skiftar med ljuset om falken för novellberättaren. Också den his- och omständigheterna. De kan då inte återges torien handlar om ett triangelförhållande mel- rumsligt annat än som en serie ögonblicksbilder lan två människor och en falk, men tredje part – och just så möter vi dem här: bildens rumslig- är inte en fattig pojke utan en fin dam, som het byggs in i ordens tidsliga medium. riddaren – här en ung adelsman – är olyckligt Det dröjer innan vi får se jaktlaget; än längre kär i: hon är både gift och ärbar. För att ändå dröjer falken. Nästa stycke ägnas blicken: en vinna henne ställer han till med dyrbara fester ”lat och stolt blick”;22 och så gången: ”lat och till hennes ära och förslösar på så vis hela sin stolt” var också rytmen i hans gång och hela förmögenhet till ingen nytta. Till sist är han hans kropp – allt enligt Berättaren, som ju utblottad på allt utom en liten lantgård och är vårt öga. ”Lat och stolt” – mot ögonens en jaktfalk. Men falken är hans ögonsten, och ”smältande guld”. Lättja, högmod, fåfänga lig- genom att jaga med den får han också sin ger i de orden – kardinalsynder som puritansk försörjning. arbetsmoral dömer särskilt hårt. Här kommer Så blir den fina damen änka och flyttar ut en moralisk kod in och komplicerar perspek- på landet med sin son. De råkar bli grannar tivet, och den är inte den minst viktiga.23 För med den unge ädlingen som inte upphört att samma ord återkommer i beskrivningen av de älska henne. Damen håller sig fortfarande på unga falkarna några sidor längre fram: ”Och sin kant, men sonen blir som barn i ädlingens deras ögon blevo lata och stolta och togo färg hus – och fattar tycke för hans falk. Om detta af dagern, svarta när hufvan lyftes af, ljusnande säger barnet dock ingenting, för han vet att till smältande guld, när de stego i solljuset, falken är ädlingens ögonsten. Men så drabbas brinnande af gnistor öfver rofvets skrik.” (s. 52) han av en dödlig sjukdom, och den olyckliga Smältande guld i en lat och stolt blick – det modern ber honom önska sig något som kan är olycksbådande, än mer i retroperspektiv, göra honom frisk. Då ber han om falken. Och i förbindelse med ”rofvets skrik”. Men den modern – som också hon vet att falken är äd- effekten är fördröjd – ännu har falken inte lingens ögonsten – hon ger sig av till dennes kommit i synfältet. Först kommer tystnaden gård för att be om falken för sin sons räkning. ”en underligt spänd tystnad, liksom sträckt ut Men när hon kommer fram förmår hon i ett spetsigt hvalf af orörlig väntan” – olycks- inte framföra sitt ärende. Hon säger i stället bådande även den, ”med tvenne svarta, krym- att hon kommit för att han skall bjuda henne pande fläckar som stego i kretsar högst uppe”. på middag. Mannen störtar ut i skafferiet för Fläckarna är falken och hans ”rof”. Pojken ser att ta fram det bästa han har. Men skafferiet är detta, ”och han skrek af fröjd, när falken lyftes, tomt. Så han vrider nacken av falken, steker ännu darrande af ifver, på sin herres handske, den på spett och bjuder sin älskade. Och hon med vingarna hängande och ögonen blinda ”gjorde all heder åt måltiden”, det vill säga, under hufvan”. Det är samma bild, samma åt ordentligt. Så repar hon mod och kommer

BEATA AGRELL TFL 21 äntligen fram med sin önskan om falken. – Ja, också att tveka – för hon är inte bara en skön, men den önskan är ju redan uppfylld och det högättad, rik och ärbar dam, utan också en duktigt ändå. Damen tror inte sina öron när människa med samvete. Hon vet också att det hon får veta vad hon satt i sig med god aptit, är för hennes skull ynglingen gjort sig utfattig, men överbevisas när värden hämtar in falkens och att falken nu är hans enda glädje och sista näbb och klor från köket. tröst. Så damen vänder hem med oförrättat En sådan gåva har hon inte hjärta att be ärende; och sonen dör – om av längtan efter om. Hon säger i stället att hon kommit för falken eller av sjukdomen förmäler inte histo- att återbetala en skuld – gottgöra den skada rien. Modern sörjer länge, men gifter till sist han i forna dagar led för hennes skull, då han, om sig – med sin gamle falklöse tillbedjare. som hon säger, älskade henne mer än vad som Och så levde de lyckliga i alla sina dagar – ja, strängt taget var nödvändigt. Men den gottgö- så uppbyggligt slutar faktiskt berättelsen. relsen visar sig bestå i att han skall få ge henne en gåva, eller rättare: att hon skall ta emot en DIDAKTIKEN gåva av honom. Mottagandet är alltså den gåva Men vari består i så fall det uppbyggliga? Och hon ger – men den förutsätter hans gåva. Och vilken funktion fyller falken i sammanhanget? hans gåva är nu inte falken, utan en middag, På en gång begärsobjekt och syndabock, kanske en försoningsmåltid. Men mannen har kunde väl René Girard säga med hänvisning bara falken att ge – det käraste han äger och till sin teori om det mimetiska begäret. Det dessutom hans enda födkrok. Så han offrar det mimetiska begäret riktas enligt Girard enbart käraste han har åt den älskade han inte har, på det som en annan begär; den andre deltar då och den som föder honom till middagsmat åt i den mimetiska rivalitetsprocessen som på en en annan. gång rival och dubbelgångare. Det mimetiska Offret är alltså dubbelt, men det är också begäret baseras på rivalitet, erövring och våld, gåvan. Damen har, genom att ta emot den gåva som antropologiskt återgår på syndabocksmeka­ hon bett om men inte egentligen önskat, också nismen – offrandet av en oskyldig för att bevara tagit emot den gåva hon inte bett om men eller återställa samhällsordningen.24 hemligen önskat, och det så grundligt att gåvan Men vad gör nu Hallström med motivet? numera är införlivad med hennes egen kropp. Hans grundläggande grepp är att vända på Falken är inte bara hennes; den är hon – och intrigstrukturen: i Boccaccios version äter män- kan inte längre ges till sonen annat än i form niskan falken, medan hos Hallström falken äter av den moderskärlek hon redan gett genom sin människan. Det betyder att Hallström behåller misslyckade falkjakt. förlagans kompositionella struktur och tematik, Men helt misslyckad var den ändå inte. För men inverterar värdena. I båda berättelserna när sonen dör vänds kärleken till falkmannen står falken i handlingens centrum, förvisso som som givit henne så mycket kärlek. Med honom ett slags begärspunkt, men hos Boccaccio är det gifter hon sig för att få en arvinge till sina rike- givandet och mottagandet som driver hand- domar – alltså inte inom sitt stånd utan med lingen, medan det hos Hallström är tagandet en deklasserad, utfattig före detta falkenerare. och ägandet. Omgivningens kritik avvisar hon med att hon Kvinnan i Boccaccios novell begär ingenting hellre vill ha en man som behöver rikedom, än för egen del – inte ens falken. Hon ber i sonens en rikedom som behöver en man. Den mot- ställe. Hon vet att mannen av kärlek skall ge tagande har blivit den givande. henne vad hon ber om, men just det får henne

22 TFL 2013:2 HALLSTRÖMS INVERSION och äran, och han kände, hur den brann och Hos Hallström är logiken den omvända. ’Åt bländade, hjältesagornas gula sol. (s. 61) den som har skall varda givet, och från den som icke har skall tagas också det han har’ – Han har ”förstått allt”: att ”döden och äran” äta eller ätas är parollen. Pojken har ingenting hör ihop; att han dör hjältedöden. Att just utom sitt begär efter det han inte har – allt hans falk verkställer avrättningen bekräftar det som riddarfalken symboliserar i hans ögon: tydligen inte bara hans död utan också hans skönhet, ära, makt, självkontroll, förfining, uppståndelse – till sitt sanna liv, sitt falkliv, prakt samt förmågan att flyga mot solen. För sitt falkjag. För falken verkställer ju domen honom är falken mer än en ridderlig symbol: genom att äta hans hjärta så att han verkligen den är hans sanna jag, ”hans egen själ” (s. 56). blir falken – eller falken blir han – och fal- Och den tycker han sig komma i besittning ken överlever honom. De synes sakramentalt av genom att stjäla djuret. Så han älskar förenade. falken som han älskar sig själv in spe – men Avrättningen artar sig i så fall till en rit: inte den kärleken är inte besvarad (ibid.). Falken bara en juridisk akt utan en offermåltid, som känner inte begrepp som ära eller kärlek; liknar ett slags inverterad nattvard. För pojken honom kvittar det om pojken älskar honom blir falken en frälsare. Men en frälsare som äter eller fursten hedrar honom med platsen på sin den troendes kött och dricker hans blod. En hand. Han vill leva sitt falkliv – få utlopp för inverterad frälsare. – Eller kanske en antikrist? sina falkinstinkter. Men människopojken vill Nu närmar vi oss det uppbyggliga. Men leva ett mer än mänskligt liv: ett ärofyllt liv, ett det fattas ännu en bit. För i berättelsens sista falkliv – som han tänker sig det. För honom är stycke får vi veta något pojken inte kan veta: falken en övermänniska – den övermänniska att falken mist sin ära – förutsättningen för han själv vill vara. När han har falken tycker det frälsningsverk pojken kanske trott på. han att han är falken – falken var hans själ och För gunstlingen har ”låtit sig beröras av oädla hans ära, heter det (ibid.); och han känner sig händer” (s. 57) och förvisats från jaktfalkens som mer än människa. plats på riddarens hand. I slutstycket läser Att mista falken ”skulle bli som döden”, vi: ”Men islandsfalken fick aldrig sitta på sin heter det vidare (ibid.). Så när falken tas ifrån herres hand, ty sire Enguerrand älskade ej att honom dör han. Avrättningen är bara en be- dricka ur en bägare, der en annans läpp tryckt kräftelse. Men när han förstår att det är ’hans’ sin kyss.” (s. 61) falk som skall utföra straffet, ”då skrattade han Därmed öppnas andra betydelsemöjligheter i glädje, och hans hjerta bultade af stolthet”. för falkfiguren: varken Kristus eller Antikrist Och den fysiska döden kommer till honom i utan bara en stackars falk som berövats sitt ett salighetsrus, som en apoteos, men också en mödosamt förvärvade falkjag. Så har inte poj- epifani, ett förklaringsögonblick: ken tänkt, men berättaren har tidigt satt fram tanken genom noggrann beskrivning av hur Den första smärtan hade ryckt i hans finaste falkarna tränas till att odla sin rovfågelsdrift fibrer, det var som om hjärtat skulle följa med, under kontrollerade former. Falkarna är nästan men sedan hade han domnat nästan i välbehag, heliga i sin upphöjdhet; de får inte röras ”af i svindlande dvala, och medan blodet gled hvem som helst”: ”[…] de voro ädla, de hade varmt ur såret, och den hvassa näbben slet i hvar sin handske, sirad efter rang, hvar sin hans bröst, drömde Renaud sig in i sina dröm- hufva med spetsmönster på, hvar sin särskilda mars höga blåa luft, och han förstod allt, döden föda, och man talade med dem på ett säll-

BEATA AGRELL TFL 23 samt, ålderdomligt språk med snirklad etikett” falk utan som idealbild av en falk, som svarar (s. 50). De skiljer sig därmed fördelaktigt från mot idén om ett fulländat konstverk. ”de oädla gladorna som hade kråknatur i sina En fulländad falk – detta föreställer tav- starka klor och näbbar och aldrig kunde tämjas lan, men liknar den inte mer en degenererad att äta vid ridderlig taffel” (s. 52). Så här går människa? träningen av falkarna till: ÅTERKNYTNING – Först fingo de bulvaner, som liknade bytet, JÄMFÖRELSE: DET UPPBYGGLIGA? med ett stycke älsklingsföda inuti att leta upp, Dags att sammanfatta. Hallströms ”Falken” sedan lemlästade kräk, som de kunde slå klorna är uppbyggd enligt en strikt geometrisk logik, i genast och slita upp i halfväckt raseri, så allt som kortprosans begränsning möjliggör men svårare rof att fånga, tills de lärde sig att åter som samtidigt göms i det lyrisk-prerafaelitiska njuta af jaktens tjusning, och de gamla vilda bildspråket. Hos Boccaccio är det givandet och instinkterna vaknade igen i full styrka, men mottagandet som driver handlingen, medan beherskade och förädlade, så att de lugnt släppte det hos Hallström är tagandet och ägandet. det döende bytet efter en kort rusdryck af blod Därmed sätter hans version indirekt skillnaden och åto blott från sina sirade fat, utan ifver, som mellan begärande och självutgivande kärlek det passar sig för riddares fåglar. (s. 52) (eros och agape) eller egocentrisk versus altru- istisk moral – för övrigt en central problematik Falken har alltså dresserats att göra sitt liv till i Hallströms författarskap.26 konst – i guld, silver och purpur som en pre- Hallströms inversion förtydligar i så fall det rafaelitisk tavla.25 Och nu ratas han som konst- uppbyggliga i Boccaccios novell, samtidigt verk. Hans sista roll på den höviska scenen är som den själv drar vidare på samma spår, men bödelns, men han kan aldrig återförvandlas till i andra riktningen. Den tidsenligt dekadenta falk. I så fall blir även han ett offer: en ställföre- berättelsen om skönhet och ära, dröm och död trädande syndare, som rituellt får iscensätta den artar sig alltså i samma mån till ett avskräckande rovdjursnatur som är typiskt mänsklig – den exempel – ett förtäckt exemplum med anor från som måste maskeras till något annat: en ulv i medeltida genrekonventioner. Men rörelsen fårakläder eller en dresserad jaktfalk. Då har fullbordas inte: den drar åt två håll. I den dubbla vi i falken en (Girardsk) syndabock. Och det rörelsen ligger den speciella didaktik jag tillskrev är ju vad dressyren går ut på: att adla falkens berättelsen i början av min framställning: en di­ rovfågelsnatur till en konst som i sak förevisar daktik utan tendens. Och det är en sådan tvesynt samma natur hos människan i förädlad form. läsart texten förbereder – redan i titeln. Men Han dresseras att förverkliga sig själv, men den strategin förutsätter att Boccaccios förlaga förlorar väl samtidigt sig själv. Han var sig själv aktiveras – att ”Falken” läses som dubbel­röstad, innan han tvangs förverkliga sig själv – inte som en hypertext, ett palimpsest.27

24 TFL 2013:2 1. För korthet se Allan H. Pasco, ”On Defining Hanssons ungdomsverk och dess betydelse för Short Stories”, analys i Charles E. May (red.), åttiotalets litterära brytningar, diss., Stockholm The New Short Story Theories, Athens: Ohio [: Eget förlag], 1944. University Press, 1994, s. 114–130, samt ”The 6. Se t.ex. Claes Ahlund, ”’Sidenets kyla och Short Story. The Short of It”,Style 1993:3, stenarnas klarhet’: Per Hallströms ’Rosengif- s. 442–452. För intensitet se Cay Dollerup, tet’”, i Ahlund 1994, s. 124–145. ”The Concepts of ’Tension’, ’Intensity’, and 7. Landen 2013, s. 17f. ’Suspense’ in Short-Story Theory”, iOrbis Lit­ 8. Bo Bennich-Björkman, ”Förutsättningar för terarum, 1970:4, s. 314–337. För tankeväckande kort fiktionsprosa på den litterära marknaden novellslut, se Helge Gullberg, Berättarkonst och i Sverige 1850–1914”, i Kortprosa i Norden. Fra stil i Per Hallströms prosa, diss. Göteborg H. C. Andersens eventyr til den moderne novelle, [: Eget förlag], 1939, s. 114, 116f., samt Miranda Odense: Odense Universitetsforlag, 1983, Landen, Och nu börjar historien. Hjalmar s. 407–411. Äv. Landen 2013, s. 15–18 samt kap. Söderbergs novellkonst, diss. Lund; Stockholm: ”’Här låg det nya uppslaget’. Publicering i Atlantis, 2013, s. 36, 115-117 press”, med Hjalmar Söderberg som exempel. 2. Liliane L. Louvel, ”’A Skilful Artist has 9. Suzanne Ferguson, ”The Rise of the Short Constructed a Tale’. Is the Short Story a Story in the Hierarchy of Genres”, i Susan Good Instance of ’Word/Image’? Towards Lohafer & Jo Elly Clarey (red.), Short Story Intermedial Criticism”, i Journal of the Short Theory at a Crossroads, Baton Rouge/London: Story in English. Les Cahiers de la nouvelle, Louisiana State University Press, 1989, s. 182 2011:56. För en novellhistorisk översikt se resp. 183f. Beata Agrell, ”Novellgenren, traditionerna och 10. Per Hallström, ”Falken”, i Purpur. Berättelser, experimenten”, i Ord och Bild 2012:3, s. 6–18. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1895, För novelltermen, se Landen 2013, s. 18–29. s. 49–61. Fredrik Böök, ”Verklighetsproble- 3. Se Gunnar Ahlström, Det moderna genombrot­ met i Per Hallströms tidigare novellistik”, tet i Nordens litteratur, Stockholm: Kooperativa Svenska studier i litteraturvetenskap, Stockholm: förbundets bokförlag, 1947. Enligt Ahlström Norstedts, 1913, s. 315–319. Böök diskuterar m.fl. omvandlades genombrottet snart nog till falkens roll som symbol för ”fantasilifvet” pessimistiskt ”sammanbrott” (Ahlström 1947, och diktaren-drömmarens behov av verklig- kap. V; Per Arne Tjäder, ”Det unga Sverige”. hetsflykt. Gullberg 1939, diskuterar ”Falken” Åttitalsrörelse och genombrottsepok, diss. på många olika ställen, främst bildspråk och Göteborg; Lund: Arkiv, 1982, kap. 4). komposition, men även novellgenren (kap. IV, 4. Georg Brandes, Det moderne Gjennembruds ”Komposition”) och prerafaelitiska inslag (s. Mænd. En Række Portræter, Kjøbenhavn: 26f., 61) och betydelsen av blicken (s. 63–66). Gyldendal, 1883. Rolf Arvidsson, Den unge Per Hallström. 5. För nyare dekadensforskning se t.ex. Per Tho- Lyriskt åttital, diss, Lund: Gleerups, 1969, mas Andersen, Dekadense i nordisk litteratur diskuterar främst lyriken, men behandlar även 1880–1900, diss., Oslo: Aschehoug, 1992; Claes ”Falken” (s. 17–21, 350–353) och Hallströms Ahlund, Medusas huvud. Dekadensens tematik i förhållande till bildkonsten – i ”Falken” svensk sekelskiftesprosa, Uppsala: Acta Univer- inte minst medeltiden och prerafaelismen sitatis Upsaliensis, 1994; Johan Lundberg, En (s. 340–353). Gullbergs och Arvidssons analyser evighet i rummets former gjuten. Dekadenta vad gäller blicken resp. medeltidssvärmeriet och symbolistiska inslag i Sven Lidmans, Anders vidareutvecklas av Christina Sjöblad i ”Falkens Österlings och Sigfrid Siwertz lyrik 1904–1907, blick”, i Anders Burius (red.), I Karlfeldts spår. Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag, Symposion, En vänbok till Jöran Mjöberg på 90-årsdagen, 2000; Ebba Witt-Brattström, Dekadensens kön. Stockholm: Karlfeldtsamfundet, 2003, Ola Hansson och Laura Marholm, Stockholm: s. 211–217. En strukturalistisk analys med Norstedts, 2009. Tidig forskning på området inriktning på kontrasternas spel ger Gunilla är t.ex. Hans Levander, Sensitiva amorosa. Ola Domellöf, ”Per Hallströms novell Falken”, i

BEATA AGRELL TFL 25 Tidskrift för litteraturvetenskap 1977:4, s. 46–55. panegyriker i rikslikare från Nordisk familjebok Av särskild relevans för min analys är främst (2. uppl., bd. 12, 1909, av Ruben G-son Berg), diskussionerna om Hallströms förhållande till till Svenskt litteraturlexikon (2. uppl., 1970, av prerafaelitisk bildkonst. Fredrik Böök). 11. Giovanni Boccaccio, Decameron, övers. C. 18. Tryckt första gången i Ord och Bild 1893 – två Eichhorn, Stockholm: Bonnier, 1891, del II, år före Purpur-samlingen – och senare flera bok 5:9. Paul Heyse, ”Einleitung”, i Paul Heyse gånger publicerad som antologinummer. & Hermann Kurz (red.), Deutscher Novel­ 19. Arvidsson 1969, s. 427, not 83. lenschatz, Erster Band, München: Oldenbourg, 20. Prerafaeliterna var en engelsk konstnärsgrupp, 1871. grundad 1848 i syfte att återföra konsten till 12. Se t.ex. Donald Locicero, ”Paul Heyse’s den mimetiska traditionen före Rafael, som Falkentheorie. ’Bird Thou Never Wert’ ”, i enligt gruppens mening bevarat en formell och Modern Language Notes 1967:4, s. 437. Äv. känslomässig äkthet som senare och samtida Winfried Freund, Novelle, Stuttgart: Philipp akademisk konst förlorat. Deras bildspråk Reclam, 1998, s. 15, 34f., 37f.; Graham Good, förenade realism, idealism, allegori, symbolik ”Notes on the Novella”, i Charles E. May och medeltidssvärmeri, samt en extrem färg- (red.), The New Short Story Theories, Athens: och detaljrikedom. Motiven var ofta medeltida Ohio University Press, 1994, s. 155; Hannelore eller bibliska, men också kvinnoporträtten är Schlaffer,Poetik der Novelle, Stuttgart/Weimar: berömda, och särskilt intressant är intresset Verlag J. B. Metzler, 1993, s. 112–114, samt för låga miljöer och anspråkslösa vardagsting. Jørgen Dines Johansen, Novelleteori efter 1945. I Sverige känd var särskilt Dante Gabriel Ro- En studie i litterær taxonomi, Copenhagen: setti, men ledande i gruppen var också William Munksgaard/Scandinavian University Books, Holman Hunt och John Everett Millais. Den 1970, s. 167. ursprungliga prerafaelismen utvecklades senare 13. Heyse 1871, s. XIXf., XX. Enligt Freund 1998, i nya riktningar – ­esteticis­tiska, dekadenta, etc. s. 37f., avser ”silhuetten” inte bara ett centralt Se vidare George P. Landow, ”Pre-Raphaelites: motiv, utan novellens hela fabel: den förhåller An Introduction”, The Victorian Web, http:// sig som en matris till den gestaltade novel- www.victorianweb.org/painting/prb/1.html, len, liksom skuggbilden förhåller sig till det access 130901. För Hallström och pre­ avbildade tinget. rafaelismen se t.ex. Gullberg 1939, s. 26f., 61 14. För en genomgripande analys se Beate G. och Arvidsson 1969, s. 340–353. För prerafael­ Sewald, Boccaccios Falkennovelle, München/ ismens betydelse för svensk kultur se C. Ravensburg: GRIN Verlag, 2002. Fehr­man, Levertins lyrik, diss., Lund: Gleerup, 15. Läsfrekvensen kan ha ändrats sedan ”Falken” 1945. Larry Emil Scott, Pre-Raphaelism and tagits in i universitetsantologin Svensk lit­ the Swedish 1890’s [opubl. diss.] Washington, teratur, 5, Åttiotal och nittiotal, Ingemar Algulin 1973, undersöker litteraturkritiken och & Barbro Ståhle Sjönell (red.), Stockholm: lyriken – bland annat Hallströms – men inte Norstedts, 1996, s. 439–446. Detta har i så fall fiktionsprosan. satt föga spår i forskningen. 21. Enl. Arvidsson 1969 har specifika medeltida 16. Sven Delblanc, ”Pessimisten Per Hallström”, bilder i Paul Lacroix illustrerade kulturhistoria i Lars Lönnroth & Sven Delblanc (red.), inspirerat till ekfraser i ”Falken”, t.ex. i skild- Den svenska litteraturen. Genombrottstiden ringen av hur seneschallens döttrar anländer 1830–1920, Stockholm: Bonniers, 1999, s. 398, med häst och vagn (”Falken”, s. 58f.). Även 400. uppgifter om falkenerare hämtas därifrån. 17. Exempelvis finska, tyska, holländska. Om 22. Se Sjöblad 2003 om blicken. Hallströms etablerade ställning se t.ex. Inger 23. Arvidsson 1969 betonar Hallströms ”moralism” Månesköld-Öberg, Ola Hanssons livsdikt. Om (s. 207f., 210), varmed även avses karaktärsdrag mottagandet i Sverige och det sena författar­ hos författaren. ”Fantasiglädjen har sjukt sam- skapet, Stockholm: Carlsson, 1998, s. 51f. Äv. vete”, skriver Böök 1913 (s. 305) och framhäver

26 TFL 2013:2 i ”Falken” spänningen mellan skönhetsdyrkan 25. Arvidsson 1969, s. 352. och fantasi å ena sidan och verklighetens 26. Ibid., s. 147f., 159. Böök, 1913, s. 252f., 433–435. grymma realiteter, utan barmhärtighet och 27. En hypertext förutsätter en annan text utan att medkänsla å den andra (s. 317–319). explicit nämna den. Ett palimpsest är en text 24. Se René Girard, The Scapegoat, övers. Yvonne som är skriven ovanpå en annan. Se vidare Freccero, Baltimore: The Johns Hopkins Gérard Genette, Palimpsestes. La Littérature au University Press, 1986, t.ex. s. 127, 140, 144f. second degré, Paris: Seuil, 1982, kap. 1; äv. Beata En klargörande utläggning ger Johan Asplund, Agrell, Romanen som forskningsresa. Forsknings­ Rivaler och syndabockar, Göteborg: Korpen, resan som roman, Göteborg: Daidalos, 1993, 1989, kap. 3, ”Det mimetiska begäret och kap. 2. syndabocksmekanismen”.

SUMMARY Didactics Without Tendency. Boccaccio’s Falcon and Per Hallström’s Short Story, ”The Falcon” This essay focuses on the issue of how and why a pre-modern didactics is incorporated into a modern aestheticist short story – namely, Per Hallström’s ”The Falcon”, in the collection Purpur [Purple] (1895). Such didactics are incorporated without any overt moralizing on the part of the author. Even so, subtle, edifying tendencies emerge. Hallström accomplishes this by displaying aestheticist devices in an implicit (hypertextual) dialogue with a pre-modern classic: the story of the falcon in Boccaccio’s Decamerone (5:9). The overarching device is an inverted (chiasmic) logic, manipulating such dialectics as: give/take, love/desire, feed/devour, self-sacrifice/voracity, and scapegoat/predator. With respect to this latter point, the article also discusses Paul Heyse’s so-called ”Falcon theory”. Theoretical perspectives utilized in the analysis include: short story theories of restriction and intensity (Allan Pasco, Kay Dollerup); Gérard Genette’s concept of ”hypertextuality”; and René Girard’s theory of mimetic desire and the need for a scapegoat.

Keywords: aestheticism, Boccaccio, didactics, hypertextuality, Per Hallstrom, short story

BEATA AGRELL TFL 27

MIRANDA LANDEN

NOVELLTITELN HOS HJALMAR SÖDERBERG

När Henning Berger hösten 1905 kom ut med och fantisera om kvinnan, men inget händer. romanen Ysaïl blev han beskylld för att ha Maupassants novell (”Le Baiser”, 1882), slut­ plagierat händelseförloppet i Turgenjevs novell ligen, är skriven i form av ett rådgivande brev, ”Löjtnant Jergunoffs äfventyr”.1 Det sägs ibland­ som en erfaren faster skickar till en ung kvinna, i fråga om noveller och novellämnen att det vars man har tröttnat på henne. Hon får rådet egentligen inte finns så många ämnen och att att vara sparsam med kyssar.2 det är oundvikligt att en liknande historia åter- Att en titel som ”Kyssen” återkommer hos kommer hos en annan författare. Det hör nästan olika författare är kanske inte så konstigt. ihop med novellberättandet som sådant. Det är Ämnesvalen speglar dessutom mycket ofta vad också välkänt att en novellist som Maupassant i som ligger i tiden. Titeln figurerar till exempel många fall hämtade sina berättelser från befint- samtidigt inom den bildande konsten. Mest liga anekdoter. Vad angår titlar på noveller är känd är kanske Auguste Rodins marmorskulp- det kanske ännu mer ofrånkomligt att samma tur Le Baiser (1882–88) som visar ett ungt par titel används av flera, åtminstone tycks det vara som omfamnar varandra – en kopia finns på så under slutet av 1800-talet och i början av Glyptoteket i Köpenhamn. Men också Gustav 1900-talet. Klimts symbolistiska målning i gula färger Julen 1903 fick Hjalmar Söderberg tryckt Der Kuss (1907–08) hör till de mer omtalade.3 novellen ”Kyssen” i Söndags-Nisses julnum- Listan på samma – homonyma – titlar hos mer. Men redan under 1880-talet hade både både författare och konstnärer kan naturligtvis Tjechov och Maupassant gett ut noveller göras längre. med denna titel. Tjechovs, Maupassants och Novelltitlar – alltså titlar på enskilda novel- Söderbergs noveller skiljer sig dock rätt mycket ler – spelar emellertid en viktig roll. Liksom åt. Söderbergs novell är en mycket kort novell, romantitlar­ ger de en ingång till berättelsen där berättaren med lätt ironi skildrar ett ungt och liksom litterära titlar i gemen utgör de en pars inre tankar före och efter att de har växlat viktig länk mellan läsare och text.4 Vilken titel en kyss. Tjechovs novell ”Kyssen” (”Poceluj”, som väljs bestämmer också mer eller mindre 1887) handlar om en officer som under ett läsningen av ett litterärt verk.5 Vissa novellfors- besök på ett lantgods av misstag blir kysst av kare vill till och med hävda att novelltitlar i en okänd kvinna. Han börjar därefter drömma högre grad än titlar på romaner har betydelse,

MIRANDA LANDEN TFL 29 bland annat på grund av novellens korta format bland intertitlar. Hans förfarande är emellertid och att titeln strukturellt och berättarmässigt strikt semiotiskt. I fråga om novelltitlar hänvi- är så central. Novelltiteln upprepas till exempel sar han bland annat till Ludwig Rohners Theorie ofta i slutet av novellen, antingen ordagrant der Kurzgeschichte (1973). Rohner har undersökt eller mer indirekt på ett alluderande vis. I tyska novelltitlar från 1800- och 1900-talet men Hjalmar Söderbergs noveller är detta mycket beaktar också Maupassant och Tjechov.11 Inte vanligt och finns i majoriteten av novellerna i heller Arnold Rothe i Der literarische­ Titel hans fem novellsamlingar.6 (1986) utgår specifikt från novellen. Han ger Men vilka slags titlar brukas i novell­konsten? dock vissa exempel utifrån noveller och novell- Skiljer sig novelltitlar från andra litterära författare. Titelforskningen ägnar sig sällan åt ­genrers titlar eller finns det likheter? Vad karak- enbart novelltitlar; den är oftast allmänt inrik- teriserar novelltiteln under en viss period? Jag tad eller också tar den upp en viss sorts titlar har tidigare visat hur Hjalmar Söderberg änd- eller titlar under en viss epok.12 Jag kommer rade vissa novelltitlar i samband med att han också i huvudsak utgå från ”generella” titlar när skulle arrangera novellerna i en novellsamling. jag studerar novelltiteln.13 Jag har också tagit upp hur titlarna upprepas i slutet av hans noveller.7 I det följande ska ENKLA, KORTA TITLAR jag i stället se litet närmare på vilka slags titlar Den belgiske novellforskaren René Godenne Söderberg använde sig av i novellerna och om påpekar att många av Maupassants novelltitlar – valet av titlar kan säga något om novelltyperna. liksom Mérimées – utgörs av ett ord eller en fras Exemplen kommer att hämtas ur hans fem no- med bestämd eller obestämd artikel, ofta i singu- vellsamlingar.8 Som en jämförelse kommer jag laris, till exempel ”L’Épreuve”, ”Une Vendetta”, att ta upp några samtida novellister samt göra ”Un Cas de divorce” ­eller ”Promenade”. Han en del nerslag i titelhistorien. Innan Söderberg framhåller att det då ofta handlar om ett äventyr ordnade novellerna i samlingar hade flertalet eller en historia – ett fall – som ska berättas.14 tryckts i olika tidningar och tidskrifter.9 Jag Också hos Hjalmar Söderberg finns sådana kommer här dock inte närmare beakta det slags titlar. Mest frekvent är det i hans debut- första publiceringsstället, dels finns det inte samling Historietter (1898) med novell­titlar utrymme till det, dels behöll Söderberg ofta de som ”Tuschritningen”, ”Pelsen”, ”Skuggan”, ursprungliga titlarna. ”Spleen, ”Kronärtskockan” och ”Duggregnet”. Titelforskning (”titology” eller ”titrologie”) Men även om det hos Söderberg också handlar är enligt Gérard Genette en av de mest omhul- om något som ska berättas har titlarna ofta att dade forskningsgrenarna inom paratexten. Han göra med själva ämnet för diskussionen, som bidrar själv med två kapitel, ”Les titres” och i ”Tuschritningen”,­ eller också med novellens ”Les intertitres”, i Seuils (1987) och räknar titlar antites, som i ”Pelsen”.15 Hos Söderberg rör på noveller till den senare kategorin. Tråkigt det sig dessutom ofta om mycket korta titlar nog tar han upp ytterst litet om just novelltiteln på bara ett eller två ord. Också i de fyra senare men betonar att noveller i novellsamlingar mås- samlingarna är detta slags titel vanlig även om te ha titlar, annars kan läsaren tro att boken är titlar med bara ett ord är något färre i dessa. en roman. Den bör alltså ha vad han kallar ”te- Liksom i Historietter kan det röra sig om ett matiska titlar” (som visar på temat eller ämnet). ting (”Paraplyn”, i Resan till Rom), en företeelse Det räcker inte med siffror, ”rhematiska” titlar (”Kyssen”, i Det mörknar öfver vägen) eller ett (”titres rhématiques”).10 Också Leo H. Hoek namn (”Kinesen”, i samma samling). inordnar i La Marque du titre (1981) novell­titeln Titlar med ett enda ord i bestämd eller obe-

30 TFL 2013:2 stämd form är naturligtvis inte förbehållet no- påle, en katt, en katt till samt min mormor”, vellkonsten. En roman som L’Étranger (1942) men Söderberg ändrade den när den skulle pla- av Albert Camus eller Pengar (1885) av Victoria ceras i samlingen.18 Genette betonar att långa Benedictsson visar att det kan vara lika vanligt titlar i romaner mer eller mindre upphörde i romankonsten. I Söderbergs noveller refererar omkring år 1800; under 1800-talet användes en sådan titel ofta till att det rör sig om en sådana bara i komiska eller satiriska romaner.19 enkel historia, en mindre händelse.16 Detta kan Detta skulle också kunna gälla novelltiteln, jämföras med Benedictssons novell ”Koketten” åtminstone under senare delen av 1800-talet.20 ur samlingen Från Skåne (1884). Också hon Söderbergs ”En vansinnig historia …” är just använder korta titlar i bestämd eller obestämd en novell som både är ironisk och satirisk. Den form i singularis och novellerna utgörs ofta handlar om en strid mellan en påle och ett av en enkel historia. Ur samma samling kan plank med flera förvecklingar. Genette kallar nämnas ”Sorg” och ”Förlust”. Andra exempel långa titlar för ”synopsistitlar”, eftersom de i är Bo Bergmans novell ”Lyckan” i samlingen korthet relaterar vad berättelsen handlar om. Drömmen och andra noveller (1904). I novellen ”En vansinnig historia om ett plank, en påle, diskuterar ett middagssällskap vad lycka är. en katt, en katt till samt min mormor” anger Novellen övergår därefter i en lägereldsnovell, på flera sätt innehållet. där en av gästerna berättar en historia om En annan lång novelltitel hos Söderberg lyckan.17 är ”Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ!” Hos Söderberg är novelltitlar med ett enda Titeln är så pass lång att den förkortades i ori- ord vanligast. Av hans 73 noveller (i de fem ginalsamlingen, både i innehållsregistret och novellsamlingarna samt de tre novellerna i på novellens titelsida inne i boken. Man satte Preludier) har 29 stycken titlar med bara ett helt enkelt tre punkter efter ordet ”hjälpe …”. ord. Men också titlar med två eller tre ord, Eftersom titeln syftar på vittneseden tyckte ofta med bestämd eller obestämd artikel, man kanske att den gick att utläsa ändå. Denna förekommer, som ”En kopp te” (Historietter), novell är också skämtsam. Titeln är tagen efter ”Kyrkoherdens kor” (Främlingarna) och ”Den den lustiga replik som prästen i novellen upp- brinnande staden” (Det mörknar öfver vägen). repande rabblar i slutet. Novellen publicerades Sammanlagt har 23 noveller titlar med två ord ursprungligen i skämttidningen Söndags-Nisse och 16 noveller titlar med tre. Slår man i stället (1914). Denna novelltitel har inte karaktär ihop antalet noveller som har ett respektive två av synopsis utan hör till titlar som är citat. ord blir det 52 titlar av totalt 73, något som Ytterligare en lång novelltitel är ”Satan, ma- visar hur korta titlarna är. joren och hofpredikanten”. Här får man veta vilka personer som uppträder i novellen. Även LÅNGA TITLAR denna är skämtsam. En novell som ”Två fruar Hos Söderberg finns bara tre noveller med tit- och en hund” som senare ändrades till ”Vox lar om fyra ord och bara två noveller har titlar populi” hör också hit. med fler än fyra. Detta gäller de noveller som Långa titlar är inte särskilt vanliga hos tidens han lät arrangera i de fem samlingarna jämte novellförfattare; det tycks i så fall i första hand i Preludier. Räknar man också de ursprungliga röra sig om skämtsamma eller satiriska berät- titlarna när novellerna trycktes i tidningar eller telser. De förekommer till exempel inte alls i tidskrifter blir siffran något högre. En novell Benedictssons samling Från Skåne, inte heller som ”Sann historia” i Historietter hette från i Alexander L. Kiellands Novelletter (1879) eller början ”En vansinnig historia om ett plank, en i Nye novelletter (1880). I Benedictssons Folklif

MIRANDA LANDEN TFL 31 och småberättelser (1887) finns däremot ett par träder alltid som sammansättningar eller bildar längre titlar som ”Hans Landos praktiska teo- en kort fras. Ett tidigt exempel är den nämnda logi”. Denna novell är också komisk.21 ”Sann historia” i Historietter. Just ordet ”histo- Hos en författare som Anatole France finns ria” är vanligt hos flera novellförfattare. Exakt flera långa novelltitlar. Även hos Alphonse samma titel finns för övrigt hos Maupassant, Daudet och Maupassant förekommer ibland ”Histoire vraie” (1882), men handlingen skiljer längre titlar på noveller, som har ett skämt- sig ganska mycket åt. I den senare berättar en samt eller satiriskt innehåll. I Maupassants man lättsamt för sina kamrater om hur en ”L’Aventure de Walter Schnaffs” berättas en tillfällig förälskelse resulterade i ett oäkta barn. komisk historia om en tjock preussisk soldat Också hos Tjechov finns några exempel med som placerats i Normandie under fransk-tyska ”historia” (ry. istorija), som ”En ledsam histo- kriget 1870–71 och i Daudets ”La Vision du ria” (1889).25 Av Benedictsson finns ”En om- juge de Colmar”, i samlingen Contes du lundi vändelsehistoria” (i Från Skåne) och ”Historien (1873), görs det narr av en domare i Alsace. om en näsduk” (i Berättelser och utkast, 1888). Även denna har till ämne det fransk-tyska Av Berger kan nämnas ”Historien om Simon kriget.22 Brügel” (i Films, 1914). I den sistnämnda berät- Långa novelltitlar innebär naturligtvis inte tas en historia om en skådespelare som dödar alltid att novellen är skämtsam. De kan också sin motspelerska genom att använda en riktig finnas i andra novelltyper. kniv. När genrerelaterade ord står i sammansätt- GENERISKA NOVELLTITLAR ningar, som i Benedictssons ”En omvändelse­ Den ovan nämnda titeln av Maupassant inne- historia”, blir titeln tematisk och betonar håller ordet ”äventyr”, vilket anger en genre. ämnet.26 Detta går också igen i handlingen. Hela novellsamlingar har genom tiderna också Benedictssons novell skildrar en ung mans ofta haft generiska titlar, alltifrån de anonyma utveckling (omvändelse) till en självständig Il Novellino och Les Cent Nouvelles Nouvelles konstnär. (1460-talet) och Chaucers The Canterbury Hos Söderberg finns även genreinriktade Tales till George Sands Nouvelles och Camilla titlar som ”En Stockholmskrönika” och ”En Colletts Fortællinger (båda utgivna 1861). Som sommarsaga” (mina kurs.). Den förra var också flera forskare har påpekat står sådana generiska ursprungligen en krönika. När Söderberg titlar oftast i pluralis. placerade den i en samling lade han till ”från Generiska titlar på enskilda noveller står sekelskiftet”. Även tidsmarkörer är tematiska.27 däremot ofta i stället i singularis. Frånsett Också ”En sommarsaga” betonar ämnet mer; Goethes novell ”Die Novelle” (1828) utgörs de ”sommar” och ”saga” kan dessutom skapa dis- nästan alltid av en sammansättning eller en fras. tans. Även ”Kyrkogårdsarabesk” av Söderberg Hos Chaucer kallas berättelserna till exempel är genrerelaterad, fast av mer ovanligt slag. ”The Wife of Bath’s Tale” eller ”The Merchant’s Sedan romantiken förknippas ”arabesk” med Tale”.23 På 1600- och 1700-talet kunde noveller resa och äventyr och termen finns bland an- i Frankrike innehålla ord som ”histoire” och/ nat hos Poe och hos H. C. Andersen. Som jag eller ”aventure” som i den anonyma Histoire et tidigare tagit upp framträder det arabeskartade avanture surprenante de Gabrielle, marquise de på flera sätt i ”Kyrkogårdsarabesk”.28 Vico, nouvelle galante (1707).24 Genreindikerande novelltitlar förekommer Generiska novelltitlar förekommer hos inte särskilt ofta hos Söderberg, inte heller Söder­berg men är inte särskilt många. De upp- hos Maupassant, Benedictsson eller Berger.

32 TFL 2013:2 Vanligast är en kombination med ordet ”his- DUBBELTITLAR toria”. Ett sådant allmänt ord signalerar dock Närbesläktade med novelltitlar med under­titlar inte vilken typ av novell det är. Andra som är dubbeltitlar. Men här handlar det i stället ”krönika” och ”arabesk” är mer specificerande. om två varianter. Enligt Arnold Rothe förekom dubbeltitlar – som allmän titel – redan hos NOVELLTITLAR MED UNDERTITEL Theofrastros (300-talet f. Kr.).33 Ett exempel När noveller – särskilt under 1800-talet – är Platons, Φαῖδρος ἤ περὶ καλοῦ (Faidros publicerades i pressen användes däremot eller Om det sköna), även om det nog inte är ofta generiska titlar, men då som undertitlar, han själv som namngivit den.34 Dubbeltitlar alltifrån ”berättelse”, ”skizz” och ”skildring” till har använts mer inom vissa genrer, som till ”novell” och ”novellett”.29 En av orsakerna var exempel i komedin (Molière), eller under vissa naturligtvis att locka till försäljning. Som flera tider, som i den sentimentala kärleksromanen har påpekat kan både författaren och förläg- under 1700-talet. Andra exempel finns hos garen stå bakom en titel.30 Flera av Söderbergs Diderot, Balzac och i början av 1900-talet hos noveller hade också generiska undertitlar när Heinrich Mann. Dubbeltiteln förekommer de trycktes i tidningarna.31 Ibland var det hans ofta i satiriska och/eller kritiska verk. 35 egna rubriker men inte alltid. När det gäller dubbeltitelns delar, dels den När noveller senare arrangeras i en samling som står före, dels den som står efter ordet ”el- kommer de i ett nytt sammanhang och då be- ler” (”or”, ”ou”, ”oder”), finns olika bruk. Till hövs inga genreindikerande undertitlar. Men exempel kan den första visa på ämnet och den också andra slags undertitlar är få i samlingar. andra innehålla en förklaring eller precisering. Bara en av novellerna i Söderbergs novell­ Ibland brukas i första ledet ett egennamn. Ett samlingar har en undertitel, nämligen ”Egyp­ exempel är Voltaires berättelse ”Zadig ou la tens präster. Tre släktled” (min kurs.). Denna Destinée” (1748). Dubbeltitlar förekommer skrevs direkt för Den talangfulla draken. alltså också i novelltitlar. I Sverige kan man Orsaken är säkert att ”Tre släktled” utgjorde hitta sådana under 1700-talet och i början av den ursprungliga titeln eller arbetstiteln, vilken 1800-talet: ”Ouvrage a la Mode, Eller: Historia sedan i stället blev undertitel.32 Detta tillägg Om en Loppa och Sexstyfwer” (1739) av Dalin, ger en större pregnans åt novellen, men också ”Kräket, eller de tre swåra Orden” (1794) av mer information, särskilt som underrubriken Leopold och ”Rosaura eller Sagan om behagets är tematisk och har att göra med innehållet. vingar” (1822) av C. J. L. Almqvist.36 Novelltitlar med undertitel tycks vara säll- Hos Söderberg finns en enda novell med synta i samlingar. I de nämnda av Benedictsson dubbeltitel: ”En grå väst eller Rättvisan i och Berger förekommer de inte. Hos Bo München” (i Den talangfulla draken, 1913). Bergman finns en generisk i ”Mot slutet. No­vellen är en exotisk resenovell och berät- En väns papper”. Även hos Per Hallström i taren skildrar sina vedermödor med det tyska Briljantsmycket och andra berättelser (1896) rättsväsendet. Orsaken till trätan är en väst, finns en enstaka generisk, ”Briljantsmycket. vilken alltså utgör första titeln, medan alter- (Ur ett bref )” (mina kurs.). Att undertitlar är nativtiteln syftar på antagonisten: rättvisan i sällsynta kan också ha att göra med att man det främmande landet. Novellen trycktes först förkortar titlar. I Den talangfulla draken är ”Tre i skämttidningen Strix i januari 1911, även då släktled” enbart utsatt inne i boken, på novel- med dubbeltitel. Att novellen till karaktären lens titelsida, inte i innehållsregistret. Sådant både är skämtsam och exotisk spelar säkert roll kan bidra till att undertitlar försvinner. för titelvalet.

MIRANDA LANDEN TFL 33 Dubbeltitlar i novellsamlingar under 1800- Hos Söderberg förekommer titlar med för- ­talets slut är inte särskilt vanliga. I de nämnda namn i tre noveller. Två av dem, ”Margot” och samlingarna av Kielland, Benedictsson, Berger ”Åge”, berättar om ett livsöde och slutar med och Bergman finns inga. Någon gång kan de personens död. Förnamn i 1800-talets novell- förekomma hos Anatole France. Hos Tjechov titlar signalerar dock inte att novellerna måste finns ”Bekännelse eller Olja, Sjenja, Soja” vara tragiska. Däremot skildras ofta en persons (”Ispoved’, ili Olja, Ženja, Zoja”, 1882). I denna öde. ”Fröken Hall” (1893) handlar emellertid berättar jaget – inte utan viss ironi – för en gift om ett tragiskt livsöde och hon dör också. kvinnlig vän om varför han aldrig gift sig. Han Vanligare som novelltitlar är generali- skildrar tre tillfällen då han var nära att ingå serande namn och sådana brukades förr i äktenskap.37 Varianttiteln utgör namnen på de komedin, till exempel Le Misanthrope (1666) tre kvinnorna. av Molière.42 Hos Söderberg finns flera, bland annat ”Historieläraren” och ”Registratorn”, PERSONNAMN OCH och båda är komiska. Runt sekelskiftet 1900 GENERALISERANDE NAMN innebär dock inte generaliserande namn att Ett vanligt sätt att välja titel är att använda berättelsen är skämtsam. Noveller som Bo protagonistens namn eller någon annan person­ Bergmans ”Arrendatorn” (1904), Tjechovs beteckning. Genom tiderna har också olika sätt ”Modersmålsläraren” (1894) och Söderbergs att begagna namn signalerat vilken genre det ”Gycklaren”, ”Kinesen” och ”Spelarne” är inte rörde sig om. Eposens titlar utgjordes av en än- det. delse till personnamnet: Aeneas – Aeneiden. I det grekiska och franskklassiska dramat brukades­ DIKOTOMISKA TITLAR förnamnet på hjälten/hjältinnan för att tala om Om ”och” i en titel står mellan två besläktade att det var en tragedi, Oidipus eller Phèdre.38 ord ger det en dikotomisk titel. Orden kan Egennamn har också nyttjats i novelltitlar antingen utgöra en kontrast eller ett komple­ om än inte lika mycket. Cervantes noveller ment.43 Dikotomiska titlar tycks ha varit har till exempel få sådana.39 Ett av undantagen omtyckta i 1800-talsromanen, vilken gärna var är ”La señora Cornelia”. Under perioder när debatterande, som Turgenjevs Fäder och söner man inte gjorde så stor skillnad på roman och (Otcy i deti, 1862). Men också den mer sym- novell kunde dessa få liknande titlar. Titeln på boliska Le Rouge et le Noir (1834) av Stendhal Madame de La Fayettes novell ”La Princesse de hör till kategorin. Inom novellkonsten fanns Montpensier” (1662) är konstruerad på samma dikotomiska titlar redan hos Cervantes med sätt som hennes roman La Princesse de Clèves ”Rinconete y Cortadillo” (Novelas ejemplares, (1678). Också under 1700-talet och i början av 1613). Novellen handlar om två unga vagabon- 1800-talet var namn i titlar populära för både der i Sevilla. Också titlar med älskande par roman och novell. Till exempel skrev Madame utgör en vanlig grupp, som Mussets novell de Staël noveller som ”Mirza ou Lettre d’un ”Frédéric et Bernerette” (1838). voyageur” och romaner som Delphine (1802). Hos Söderberg finns ett par noveller med På svenska finns ”Amalia, eller De Finska dikotomisk­ titel, bland annat ”Skalder och Flygtingarne” (1808) av Per Adam Wallmark.40 folk”. De två delarna utgör novellens antites och Mérimée skrev ”Colomba” (1840) och ”Car­ novellen är också debatterande. Dikotomiska men” (1845). Rothe har påpekat att orsaken novelltitlar finns även hos Tjechov, Kielland till att kvinnonamn var vanliga i titlar under och O. Henry. 1800-talet var att läsarna ofta var kvinnor.41

34 TFL 2013:2 ALLUDERANDE TITLAR och med 1800-talets början så gott som alltid I början av 1900-talet blev det modernt med bara användes i komiska eller satiriska verk. novelltitlar som var citat.44 Flera titlar av Hos Söderberg är alltså långa titlar relativt Söderberg är alluderande. I Historietter finns sällsynta. Men om man tar med de titlar som bland annat ”Vox populi” (”Folkets röst, novellerna ursprungligen hade i tidningar, [Guds röst]”). Samma titel användes av Villiers tidskrifter och kalendrar, ökar andelen långa de L’Isle-Adam i Contes cruels (1883). Trots det titlar något. De är då också ofta mer konkreta. gemensamma temat är de två novellerna olika.45 Några av dessa långa titlar ändrade Söderberg Som nämnts är ”Så sant mig Gud hjälpe …” till kortare och mer symboliska titlar när han en lång titel men alltså också alluderande placerade novellerna i en samling, dels för (vittneseden). Rothe framhåller att 1800-talets att tona ner det kåserande draget, dels för att franska vaudeville ofta hade långa titlar i form novellen skulle passa i samlingen. Att själva av en fras som en figur i pjäsen yttrade.46 Det novellerna var korta i pressen48 medför dock sker också här i och med att prästen rabblar inte att också titlarna måste vara det, även om frasen, vilket passar i en komisk novell. Andra det ligger nära till hands att tro det. Snarare alluderande titlar är den poetiska ”Det mörk- spelar typen av novell stor roll för valet av titel. nar öfver vägen” (som bygger på en dikt av I jämförelse med flera andra samtida novell- Söderberg) och ”Syndens lön” (Bibeln).47 författare har Söderberg en stor spännvidd i titelvalet. Detta har att göra med att hans no- SAMMANFATTNING veller ligger mycket nära pressens genrer, som Hjalmar Söderberg använder sig – liksom flera resenovell, debattnovell och skämtnovell.49 novellförfattare i slutet av 1800-talet och början Han kan till exempel använda en dubbeltitel i av 1900-talet – ofta av mycket korta novell­titlar. en exotisk resenovell eller en titel med tematisk Majoriteten av dessa består av ett eller två ord underrubrik i en debattnovell. Dubbeltiteln var i bestämd (de flesta) eller obestämd form och vanlig fram till 1800-talets början men används nästan alltid i singularis. Att novelltitlarna är sällan av novellförfattare under senare delen av korta beror sannolikt på att titlar överlag blivit 1800-talet. Även novelltitlar med undertitlar är kortare från och med 1800-talets början. Men ovanliga i tidens novellsamlingar. det säger framför allt något om novellgenren Den dikotomiska titeln, som gärna används under den här tiden. Att titlarna står i singu­ i debatterande verk, förekommer däremot laris speglar – liksom hos Maupassant, Victoria hos flera novellister. Hos Söderberg finns den Benedictsson och Tjechov – att novellen många till exempel i ”Skalder och folk”, som är en gånger skildrar en enda händelse eller ett enda debattnovell. händelseförlopp. Strukturellt är Söderbergs Generiska novelltitlar figurerar hos Söder­ noveller – som är mycket korta – därtill upp- berg – liksom hos Tjechov, Maupassant, byggda så att titeln upprepas i slutet. Titeln kan Benedictsson och Berger – bara som sam- utgöras av novellens antites eller också har den mansatta ord eller i en fras. Ordet ”historia” att göra med det som diskuteras i novellen eller är vanligast hos samtliga. När novellerna det ämne som novellen handlar om. ursprungligen publicerades i pressen förekom Novelltiteln hos Söderberg kan emellertid däremot mycket ofta generiska titlar, men då ibland vara lång. Är titlarna långa (fyra ord som undertitlar, som ”skildring”, ”skizz”, ”be- eller mer) är novellerna nästan alltid komiska rättelse”, ”novellett” och ”historiett”. Ofta var och/eller satiriska. Detta kan jämföras med att det tidningsredaktörerna som lade till dem av långa generella titlar – som i romanen – från försäljningsskäl.

MIRANDA LANDEN TFL 35 Liksom i novellkonsten i allmänhet är egen- en som går tillbaka på citat. En del av dessa namn i novelltitlarna få hos Söderberg medan är titlar som tillkom när han gjorde ändringar de generaliserande namnen är betydligt fler. inför en samling. Titlar med personnamn finns framför allt i Novelltitlar har rent språkligt en hel del noveller som berättar om ett livsöde; novellen gemensamt med generella titlar, men anpassas slutar ibland med döden. En orsak till att de efter novellen som genre och efter novelltypen. generaliserande namnen är fler, är säkert att Något som åtskiljer novelltiteln under den här novellen som genre är kort och att det inte epoken från romanens eller dramats titlar, är finns utrymme för ingående personskildringar. att samma titel – eller liknande – ofta förekom- En del novelltitlar med generaliserande namn mer hos flera novellister. Det är som om varje kan vara skämtsamma, men flertalet är det inte. novellförfattare vill ge sin version, sin historia Under 1900-talets början blev alluderande i ämnet. titlar populära. Hos Söderberg finns flera styck-

1. Sven Lagerstedt, Drömmaren från Norrlands­ titel, Il bacio. Den visar ett par i medeltida gatan. En studie i Henning Bergers liv och kostymering och syftar på Italiens enande. författarskap, diss. Stockholm: Almqvist & 4. Jfr Gérard Genette, Seuils, Paris: Seuil, 1987, Wiksell, 1963, s. 212f. Henning Berger, Ysaïl. s. 70ff., som tar upp den litterära titelns En berättelse från Chicago, Stockholm: Bonnier, avsändare, mottagare och funktion. Genette 1905. Ivan Turgenjev, ”Löjtnant Jergunoffs hänvisar till Charles Grivel, Production de l’intérêt äfventyr” (ry. orig. 1867), övers. till svenska romanesque. Un état du texte (1870–1880), un essai 1876, 1889 och 1909. de constitution de sa théorie, The Hague/Paris: 2. Hjalmar Söderberg, ”Kyssen”, Söndags-Nisse, Mouton, 1973, s. 169f. och påpekar att en titel årg. 42, 1903, julnumret, s. [6–7], därefter i bl.a. ska identifiera verket och visa på ämnet. samlingen Det mörknar öfver vägen, Stock- 5. Se Arnold Rothe, Der literarische Titel. Funk­ holm: Bonnier, 1907. Anton Tjechovs novell tionen, Formen, Geschichte, Frankfurt am Main: trycktes första gången i Novoe vremja (New Klostermann, 1986, s. 1ff. som ger ett exempel Times), sv. övers. David Belin, i Ivar Öhman med tre olika titlar av en dikt av Baudelaire (red.), Berömda berättare, Stockholm: Folket i och därmed tre olika läsningar. Bild, 1948, s. 121–149. Guy de Maupassants ”Le 6. Klaus Lubbers, Typologie der Short Story, Baiser”, publicerades i Gil Blas 1882.11.14. För Impulse der Forschung, 25, Darmstadt, 1977, en analys av Söderbergs ”Kyssen”, se Miranda s. 107; Helmut Bonheim, The Narrative Modes. Landen, Och nu börjar historien. Hjalmar Techniques of the Short Story (1982) Cambridge: Söderbergs novellkonst, diss. Lund; Stockholm: Brewer, 1992, s. 140–146 och 167; Landen 2013, Atlantis, 2013, s. 111, 183f. och 458f. kap. ”Slutet på novellen”. 3. Auguste Rodin, Le Baiser (1882–1888), 7. Landen 2013, ibid. och s. 258ff. Musée Rodin, Paris; Ny Carlsberg Glyptotek, 8. Historietter (1898); Främlingarna (1903); Det Köpenhamn. Det var dock inte verkets mörknar öfver vägen (1907); Den talangfulla ursprungliga titel eftersom skulpturen först var draken (1913); Resan till Rom (1929) samt tre ämnad att ingå i ett större arbete, inspirerat noveller ur Preludier (1919), som inte tidigare av Dantes ”Inferno”. Gustav Klimt, Der tryckts. Kuss (1907–08), olja på duk, Österreichische 9. Se Landen 2013, kap. ”Publicering i press”. Galerie Belvedere, Wien. Redan 1859 hade den 10. Genette 1987, s. 273f. Om tematiska titlar italienske konstnären Francesco Hayez gjort en (ämne/tema) och rhematiska (t.ex. siffror), målning i historisk-romantisk stil med denna se s. 75f. och 274.

36 TFL 2013:2 11. Leo H. Hoek, La Marque du titre. Dispositifs trycktes fyra gånger i olika tidningar, vilket sémiotiques d’une pratique textuelle, La Haye, visar att den var omtyckt. Alphonse Daudet, Paris etc.: Mouton, 1981, s. 183 och 189; Ludwig ”La Vision du juge de Colmar”, i Contes du Rohner, Theorie der Kurzgeschichte, Frankfurt lundi (1873), utg. Louis Forestier, Paris: Le am. M.: Athenäum, 1973, s. 132ff. Livre de Poche classique, 1999. 12. Staffan Björck har t.ex. iRomanens formvärld 23. Geoffrey Chaucer,The Canterbury Tales (1478), (1953), Stockholm: Natur och Kultur, 1983, övers. och utg. David Wright, Oxford/New ett avsnitt om titlar och kapitelrubriker men York: Oxford UP, 1985. Tillk. 1387–1400. nämner inte alls novelltiteln. Monografier om 24. René Godenne, Histoire de la nouvelle française novellister kan ibland ta upp titlar. aux XVIIe et XVIIIe siècles, Genève: Droz, 13. Uttrycket ”generell titel” efter Genette 1987, 1970, s. 271. En ”nouvelle galante” kunde vara s. 271. lång som en roman. 14. René Godenne, La Nouvelle, Paris: H. 25. ”Histoire vraie” har en liknande handling som Champion, 1995, s. 78. Jfr Rohner 1973, s. 135, romanen Une Vie (1883). Tjechov,”Skučnaja som också nämner bruk av singularis. istorija”, sv. övers. Hjalmar Dahl, i Stäppen 15. Med antites avses här ingen enkel stilfigur. Det och andra noveller, Uddevalla: Niloe, 1986, handlar i stället om en rörelse i novellen som s. 135–203. åskådliggör två olika världar. Antitesen i ”Pel- 26. Jfr Genette 1987, s. 85 och passim. sen” utgörs av dem som äger en päls respektive 27. Ibid., s. 70. Orsaken var att den skulle passa dem som inte äger en (doktor Henck har ingen bättre in i samlingen, se Landen 2013, s. 173 päls, men hans gode vän Richardt har en), se och 297f. Landen 2013, s. 121 och 134. 28. Landen 2013, s. 82f., 227f., 332–337. ”Arabe- 16. Om novellens begränsade format, se t.ex. ske”, i Gero von Wilpert, Sachwörterbuch der Norman Friedman, ”What Makes a Short Literatur, Stuttgart: Kröner, 1979, s. 41; Niels Story Short?”, i Charles E. May (red.), Short Kofoed, Arabesken og dens æstetiske former. Story Theories, Athens: Ohio UP, 1976, s. 146. Prosaskitse og prosadigt, København: Reitzel, 17. Pengar av Benedictsson hade dock i original- 1999, s. 9ff. och passim. Novellen berättar om boken underrubriken ”novell”. [Victoria Bene- Henning Berger och ”arabesk” speglar bl.a. dictsson], Från Skåne. Studier af Ernst Ahlgren, hans fantasi och påhittighet. Stockholm: Fritze, 1884. För ”lägereldsnovell”, 29. Liksom Genette 1987, s. 55f., kallar jag denna dvs. en novell där en/flera personer inom del ”undertitel” (”sous-titre”). novellen berättar en historia för de andra, se 30. Se t.ex. ibid., s. 71. Valerie Shaw, The Short Story(1983), London/ 31. Se Landen 2013, s. 557–559 och s. 18–26 passim. New York: Longman, 1988, s. 84 och Landen 32. I manuskriptet till ”Egyptens präster” (Bon- 2013, s. 64f. niers förlags arkiv) syns ändringen, se ibid., 18. Om ändringar av titlarna inför publiceringen s. 317 och 526. av Historietter, se Landen 2013, s. 258ff. 33. Arnold Rothe, ”Der Doppeltitel. Zu Form und 19. Genette 1987, s. 69. Jfr Serge Bokobza, Con­ Geschichte einer literarischen Konvention”, i tribution à la titrologie romanesque. Variations Akademie der Wissenschaften und der Literatur, sur le titre ”Le Rouge et le Noir”, Genève: Droz, Abhandlungen der geistes- und sozialwissen­ 1986, s. 22. schaftlichen Klasse, 1969: 10, Wiesbaden, 1970, 20. Romantikens novelltitlar, t.ex. av C. J. L. s. 302ff. (s. 299–331). Hos Theofrastros handlar Almqvist, kunde vara mycket långa. det om originaltitlar. 21. [Victoria Benedictsson], Ernst Ahlgren, Folklif 34. Rothe 1970, ibid. och Genette 1987, s. 81. och småberättelser, Stockholm: Hæggström, Se även Platon, Phèdre, i Œuvres complètes, 1887. vol. IV, del 3, Texte établi et traduit par Léon 22. Guy de Maupassant, ”L’Aventure de Walter Robin, Collection des Universités de France, Schnaffs”,Le Gaulois 1883.04.11. Novellen Paris: Les Belles Lettres, 1933, s. [1]. Varie-

MIRANDA LANDEN TFL 37 rande titlar efter ordet ”eller” användes under 39. Rothe 1986, s. 180. äldre tid. 40. Germaine de Staël, Recueil de morceaux déta­ 35. Rothe 1970, s. 306–311; Genette 1987, ibid. chés, Lausanne: Durand, Ravanel et Cie, 1795. 36. Se Barbro Ståhle Sjönell, Att ge ut noveller, Det svenska exemplet i Barbro Ståhle Sjönell, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, ”Från retorik till romantik. Ett exempel på 2001, s. 4f., 7 och 9. Dalins berättelse trycktes hur novellgenren förändrades i början av först separat och fick i de senare upplagorna 1800­-talet”, i Beata Agrell & Ingela Nilsson något varierande dubbeltitlar; Leopolds tryck- (red.), Genrer och genreproblem, Göteborg: tes i Extra-Posten 1794, se Ståhle Sjönell 2001, Daidalos, 2003, s. [219]–230. s. 18f. 41. Rothe 1986, s. 117. 37. Anatole France, ”Edmée ou La Charité 42. Levin 1977, s. xxvii, Hoek 1981, s. 189; Rohner bien placée”, i Crainquebille, Putois, Riquet 1973, s. 134f. et plusieurs autres récits profitables (1904), i 43. Levin 1977, s. xxxi; Rothe 1986, s. 78, nämner Œuvres, III, utg. Marie-Claire Bancquart, även ”Redundanz”; Bokobza 1986, s. 119ff. talar Bibliothèque de la Pléiade, Paris: Gallimard, om ”binarité” och ”contradiction”. 1991, s. [835]–839. Tjechovs novell finns på 44. Levin 1977, s. xxxiif.; Fowler 1982, s. 94. Jfr svenska i Damen med hunden och andra novel­ Björck 1983, s. 284. ler, övers. Asta Wickman, Stockholm: Forum, 45. Sv. övers. Walborg Hedberg, i Holger Ahlenius 1971, s. [49]–56. (red.), Frankrikes stämma. Franska noveller från 38. Harry Levin, ”The Title as a Literary Genre”, sex århundraden i urval, Stockholm: Bonnier, The Modern Language Review, 72, 1977:4, 1945, s. 291–294. s. xxvif. (s. [xxiii]–xxxvi); Alastair Fowler, Kinds 46. Rothe 1986, s. 158. of Literature. An Introduction to the Theory of 47. För poetiska titlar, se Lubbers 1977, s. 109. Genres and Modes, Oxford: Clarendon, 1982, 48. Se Landen 2013, s. 11f. och passim. s. 95 och 92f.; Rothe 1986, s. 179. 49. Ibid.

SUMMARY Hjalmar Söderberg’s Short Story Titles This article examines short story titles by Hjalmar Söderberg (1869–1941). Like many short story writers in the late 19th and early 20th centuries, Söderberg uses very short titles. The majority of his titles are comprised of one or two nouns and a definite article. For example: ”Pelsen” [”The Fur Coat”], ”Kyssen” [”The Kiss”] and ”Kinesen” [”The Chinese”]. In comparison to other short story writers of the same period, Söderberg uses a broad variety of titles: he may use a double title in an ”exotic” travel story, or a dichotomous title in a debate-driven story. Generic titles are comprised mostly of compound words or of a phrase. The most common generic term is ”history”. Personal names appear only occasionally in Söderberg’s short story titles; instead generalized names are used. Several of Söderberg’s short story titles are allusive, as is common in the case of early twentieth-century short stories.

Keywords: Hjalmar Söderberg, short story titles, titology, story type, short titles, long titles, generic titles, double titles, allusive titles, titles in late 19th and early 20th centuries

38 TFL 2013:2 GUNILLA HERMANSSON

KORT, KNAPP ELLER KANTIG? Något om expressionism och prosa i Norden 1910–1930

KORTHET 1913 novellen eller short storyn som ”das gedruckte Det brinner i en säng, en moder kastar sig ut Kinostück” (det tryckta biografstycket), för i ur ett fönster med sitt lilla barn i famnen, de biografsalongen möter man den komprime- hamnar på en gård kringskuren av flammor, rade handlingen.4 kvinnan ger upp, tänker förtvivlad på man- Motiv har traditionellt lästs i ljuset av nen som har svikit henne, dagen efter hittar modern bildkonst snarare än av filmen, även mannen de två förkolnade kropparna … ljuset om filmen inte har förbigåtts.5 Bildkonstens tänds, filmen är slut. prioritet i forskningen har förstärkts av att det Pär Lagerkvist lurar sin läsare i ”Upplevat” är den första bok Lagerkvist gav ut efter pro- som skrevs i december 1913 och samtidigt får grammet Ordkonst och bildkonst. Om modärn han med en effekt av förra seklets moderna me- skönlitteraturs dekadans – om den modärna dium par excellence. Texten är nämligen kort, konstens vitalitet (1913). Programmet publice- även om den inte är lika kort som den framstår rades samma år som Döblins och Pinthus, men i resumén ovan: när den publicerades i Motiv riktade sig alltså i emfatisk grad mot modern (1914) kom den upp i nio glesa trycksidor.1 bildkonst som den stora impulsgivaren. Den I ­filmens barndom var just kortheten ett av dess svenska prosan behövde hitta nya uttryck för säkraste kännetecken. Den längre, berättande att kunna spegla den moderna människans eller episka filmen som vi ofta tänker på som världsbild och fånga tidens innersta väsen, en självklarhet växte fram i Italien och Amerika menade den då nästan okända författaren. under åren kring Lagerkvists första publikatio- Mot de detaljfrossande och psykologiserande ner.2 I det perspektivet överraskar det mindre romanerna ställde han en prosa som spränger att författare 1913 kunde åberopa filmen som ett de gamla formerna genom att låta sig inspireras mönster för litterär knapphet och koncentra- av expressionistisk och framför allt kubistisk tion. Detta år formulerade exempelvis Alfred bildkonst. Lagerkvist relaterade även ordkon- Döblin ett krav på koncentration, precision sten till skulptur, arkitektur, musik, dans och och knapphet som en ”Kinostil” (biografstil) vetenskap, dock inte film. präglad av snabba händelser i stickordsform i Syftet med denna artikel är inte att lansera fil- den expressionistiska tidskriften Der Sturm.3 men som en genväg till förståelse av 1910-­talets I März beskrev Kurt Pinthus den moderna kortprosa, utan att peka på en vidare, medie­

GUNILLA HERMANSSON TFL 39 överskridande poetik hos Lagerkvist och andra, verkar finnas goda grunder för att se på den främst nordiska prosaister och kritiker i tiden, tyskspråkiga expressionismen som en scen, som samt att framhäva korthetens kameleontiska konstitueras av olika historiska och sociologiska natur, både som föreställning och som litterärt faktorer som generationer, vänskaper, allianser, fenomen. Tanken är att belysa några av kort­ mecenater, platser och distributionsforum, sna- hetens problematiker genom att diskutera frå- rare än en rad form- och innehållskriterier, så gan om hur man kan definiera expressionistisk som Moritz Baßler föreslog för ett par år sedan.7 prosa, och se vilka föreställningar som tidens Söker man ändå en djupare förståelse av de författare själva hade om expressionistisk eller litterära uttryck som fick plats på denna scen modern prosa. återstår dock utmaningen i att hantera ett oer- Jag kommer att närma mig problemen från hört heterogent material, särskilt när det gäller flera håll. Först presenteras och problematise- prosan. Vissa har försökt att dela in expres- ras fokusen på korthet i den internationella sionistisk prosa i olika grupper, såsom Walter expressionismforskningen. Därnäst vänds per- Fähnders grovindelning i en ”erkenntniskriti- spektivet till frågan om hur både lång och scher Code” (kognitions- eller förståelsekritisk kort prosa kunde karakteriseras i Der Sturm kod) och en extatisk-patetisk-visionär-messi- med två nordiska exempel. Blicken flyttas till ansk kod.8 De som har avstått från systemati- en nordisk kontext och till de skandinavisk­ seringen har antingen nöjt sig med att beskriva talande författare som både bidrog till att en rad typiska drag,9 eller plockat ut en grupp förmedla expressionismen i kritik och program av texter och koncentrerat sig på den. På dessa och producerade prosafiktion under perioden vägar har man dessutom navigerat olika mellan 1910–1930. Frågan är vilka föreställningar som en tematisk och en formalistisk bestämning, knöts till expressionismbegreppet, men även och mellan en bred och en smal definition. hur författarna själva arbetade med långa Forskarna brottas samtidigt med svårig- och korta former i sin skönlitterära praktik. heter som har med idén om den specifikt Lagerkvists Ordkonst och bildkonst och Motiv expressionistiska känslointensiteten och dess är extra intressanta i sammanhanget, eftersom subjektivitet och patosfulla uttryck att göra. de exponerades både i den tyska och i den Albert Soergel uttryckte det 1925 i en sugges- nordiska kontexten. Tillsammans med novell- tivt rimmad formulering som har bitit sig fast: samlingen Järn och människor (1915) kommer ”Expressionismus ist lyrischer Zwang, drama- dessa att tjäna som mer konkreta hållpunkter tischer Drang, nicht epischer Gang” (expres- under resans gång. sionism är lyriskt tvång, dramatisk trängtan, inte episk gång).10 Motståndet tycks vara EXPRESSIONISM OCH KORTHET genre- och mediespecifikt, och vissa har frågat ”Expressionism” står högt på listan över ohan- sig, om det över huvud taget är meningsfullt terliga stil- och periodbegrepp. En bidragande att tala om expressionistisk prosa.11 orsak är att ismerna under perioden 1900–1930 Även den som vägrar tänka litteraturen som var flytande och inbördes överlappande begrepp tidssymptom eller som uttryck för ett subjekt i och fenomen. En annan är att expressionister- kris tycks stöta på en gräns. Baßler framhävde i na, till skillnad från futuristerna, inte samlade sin avhandling 1994 en expressionistisk, ”abso­ sig kring kollektiva manifest. Expressionism lut” prosa som uppvisar en helt autonom be- blev snarare ett signalord för konstnärlig radi- tydelsegenerering, oparafraserbara, materiella kalitet, som lockade många författare att göra eller ”texturerade” texter. Även han påpekar att sin tolkning, sin variant, sitt program.6 Det denna radikalare form av abstraktion fungerar

40 TFL 2013:2 bättre i måleri och lyrik än i prosagenrer. Han Boccaccio-novell, ett medeltida exempel eller fokuserar själv på kortprosan.12 en anekdot mot James Joyces Ulysses (1922) och Mot den bakgrunden väcker det nog ingen utan vidare diskussion konstatera att den korta förundran att de flesta forskare kan enas om berättelsen inte nödvändigvis är mer öppen el- att expressionistisk prosa främst är kort. Rhys ler fragmentarisk än den långa. Om den korta W. Williams hänvisar direkt till Soergel och prosan gör något är det snarare att accentuera formulerar sig lika kategoriskt: ”The intensity vissa villkor för alla typer av berättelser. Jag of Expressionist prose, its linguistic disloca- skall återkomma till det mot slutet. tion and abstraction, rendered it thoroughly unsuited to the long form and measured pace DET STURMSKA MÅTTET of the novel”.13 Både Döblins och Pinthus kort- Låt oss lämna teorierna ett tag och fortsätta hetsprogram, som jag nämnde ovan, har också en bit på den omväg som utgörs av samtida inkluderats i avdelningen för prosapoetik och föreställningar om vad som kan gälla för romanteori i Thomas Anz och Michael Starks expressionistisk prosa. Det räcker att bläddra inflytelserika samling av kritiska texter som hör igenom några årgångar av de mest tongivande till tysk expressionism.14 tyska, expressionistiska tidskrifterna, Der Sturm Men även om kortheten eller knappheten (1910–1932) och Die Aktion (1911–1932), för att framstår som tidens lösen i de två programmen, man skall kunna konstatera att prosan (fiktion så är bestämningarna i själva verket väldigt olika. samt kritisk, politisk och programmatisk prosa) Pinthus talar om anekdoten och snabbheten. har fått avsevärt mer spaltutrymme än lyriken Döblin tänker sig i stället en ny romanform, och dramatiken. Kortprosan är välrepresen­ och hans program är nästan överlastat med terad, men här finns även romaner i följetong.16 intermedialt och intermateriellt tänkande: den En av dessa romaner skrevs av en dansk nya prosan bör vara som film, men även som författare, Aage von Kohl, och hans roman en stål- eller stenfasad, och samtidigt skall den Der Weg durch die Nacht (översatt från Det svänga som musik. Den skall inte berätta utan store Skød, 1911) underhöll Der Sturms läsare bygga eller lägga fram (”Tatsachenphantasie!” under flera nummer 1913. Den handlar om – faktafantasi), avstå från bildspråk och i stäl- en hyllad författare, Glass Morton, som let arbeta med avpersonifiering, knapphet, genomgår en existentiell och känslomässig hastiga förlopp, stickord och så vidare. Detta kris när han konfronteras med den man som reningsbad, som prosakonsten skall genomgå, skändade och mördade hans fru. Berättelsen benämner han (oväntat nog) naturalism.15 består mestadels av inre monolog, den skrider För den som intresserar sig för moderna kronologiskt fram men med hallucinationer prosa­experiment och prosalyrik från roman- och analeptiska minnesfragment insprängda. tiken och framåt framstår varken den gräns­ Till slut når Morton fram till ett genombrott överskridande poetiken eller kortheten som ny där han inte bara tankemässigt får ihop lidelse eller specifikt expressionistisk. Otaliga kritiker och lycka, ondska och godhet, utan spränger då som nu har sett ett samband mellan en frag- kroppens och verklighetens ramar, når en an- menterad form och en fragmenterad verklighet nan dimension och förenas med sin älskade i eller ett subjekt i kris, mellan ett ångestladdat en guldglimmande sal. uttryck och en desperat tid, och förstås mellan Herwarth Walden hyllade von Kohl i en en oren kortform och en förlorad tro på stora artikel som en stor konstnär och ett geni som berättelser. Sambandet är tydligt men kan inte undvikit att bli underhållningsförfattare, efter- omsättas till en regel. Det räcker att ställa en som han är för hård, kantig och kubistisk (”Er

GUNILLA HERMANSSON TFL 41 ist zu hart, zu eckig, zu kubistisch dazu”).17 store Skød lägger sig ”saklighet” först på tungan Karakteristiken vittnar inte bara om hur när man försöker beskriva ”Böner till Gud”. ismerna blandas och tvingas belysa varandra, Detta är den text i samlingen som har störst den påminner också om att begreppen ofta är släktskap med expressionistisk dikt i konventio- påfallande elastiska och metaforiska både hos nell mening, det vill säga med renodlade uttryck tidens författare och hos senare tiders forskare. för subjektiva ytterlighetskänslor. Från den I fallet med Det store Skød skulle jag nog vilja trosvissa drömmen om Guds faderliga beskydd översätta ”kantig” och ”kubistisk” med ”icke- och strålande städer arbetar texten sig fram mot avrundad” eller ”icke-traditionell”. allt större känslointensitet, full av äckel och des- Hur gick det för Lagerkvist på den tyska sce- peration: ”Herre hör mitt skri! […] Min bön är nen? Ordkonst och bildkonst recenserades gan- ett vrål som dräglas ur min mun.”19 ska kort i Der Sturm i mars 1914 tillsammans I jämförelse är ”Motiv” nästan kylig, men det med August Brunius Färg och form (1913), och är snarare tal om en mer subtil kontrastering en recension av Motiv och två texter i översätt- och orkestrering av extas och distans, expansion ning trycktes i maj–juni 1915 – allt utfört av och koncentration. Scenen i ”Motiv” är knappt Nell Walden, Herwarth Waldens svenskfödda en scen, och trots titeln finns det inget utpräglat fru. Hon var positivt inställd till Lagerkvists två ekfrastiskt över den. Vi informeras om en mark verk, men inte okritisk. Motiv tyckte hon upp- med sommarblommor, brådskande skyar på fyllde teorierna, prosadikterna ansåg hon starka himlen, högväxta hundar vid sidan. Inga fler och konstnärliga i sin enkelhet och saklighet. detaljer. Det som äger rum är en upplösning Mindre lödiga fann hon de rimmade dikterna av gränsen mellan jag och natur, både den och vissa noveller höll i hennes ögon inte hel- omedelbara omgivningen och naturen i en ler måttet: ”Einige Novellen sind sogar auf die allomfattande bemärkelse. Här stiger tempot Pointe hin gearbeitet, was stets und unter allen och intensiteten med anaforisk hopning: ”Mitt Umständen unkünstlerish ist” (enstaka novel- väsen upplöses: mitt väsen är blomstren, är alla ler är till och med bearbetade mot poängen, de ljuva örterna, är grönskan, är doften, är sval- vilket alltid och under alla omständigheter är kan från marken, är solen i luften, är vinden, är okonstnärligt). Icke desto mindre spådde hon skyarna, de väna och små, är allt som andas och att Lagerkvist skulle komma att bli en konstnär lever på denna ljuvliga dag.”20 att räkna med i framtiden. Mot denna gränsöverskridande lyckoberus- Varken intensitet, patos eller oläsbarhet ning ställs sedan hundarna, som följer jaget lyfts fram i Nell Waldens korta recension, utan överallt, men icke desto mindre vilar i sig själva receptet på gångbar expressionistisk prosa tycks och undviker att fångas in av jagexpansionen: vara enkelhet, saklighet och absolut ingen av- ”De skrida framåt med lugna, avmätta steg rundande, helhetsskapande poäng som i den och de se sig icke om”.21 Här kan vi tala om klassiska novellen.18 Det räcker med andra ord saklighet och enkelhet. Om intensiteten i inte att skriva kort – det skall vara kort på rätt ”Bön” uppstår i den hastiga övergången från sätt. Eller kanske till och med långt på rätt sätt, ödmjukhet till aggressiv desperation, så är så som von Kohls roman visar. intensiteten i ”Motiv” ett resultat av den mer Det är kortprosatexten/prosadikten ”Motiv” lågmälda och riktningslösa spänningen mellan och den lilla sviten ”Böner till Gud” som gränsöverskridande och distans. släpps helt innanför porten och hedras med Vad de två texterna har gemensamt är att en översättning, och därmed får anses hålla det de avstår från att berätta händelser och i stället sturmska måttet. Men lika lite som i fallet Det etablerar en rörelse mellan extremt kontras-

42 TFL 2013:2 terande hållningar. Som man kan förstå av pet icke desto mindre visar sig vara starkt Waldens recension gäller det inte alla prosa- representerat, trots att ganska få författare ut- texterna. I ”Upplevat”, ”Arne” och de smått tryckligen kallade sig expressionister. moraliserande kortnovellerna ”Katastrofen” Eftersom varken expressionismforskningen och (till viss del) ”Det sensationella” arbetar eller prosan på den tyska scenen erbjuder en Lagerkvist fortfarande med starka kontraster, enkel mall som vi kan mäta tidens nordiska men använder däremot också den kronolo- prosa med, tvingas vi återigen ställa våra frågor giska intrigens före/efter-struktur för att åstad- på ett annat sätt. Jag har valt att plocka fram komma kontrasterna. de författare som på något sätt diskuterade ex- Det är välkänt att Lagerkvist senare i livet pressionismen, positivt eller negativt, och fråga var angelägen om att inte associeras med tysk hur de definierade expressionismen, och hur expressionism över huvud taget, och att hans de själva arbetade med prosaformerna. Med resa till Berlin 1915 väckte motstånd mot ”dessa det som kriterium har jag studerat kritisk och naiva agitatorer som stirrat sig blinda på färg skönlitterär prosa av Lagerkvist, Gösta Adrian- och affärer”.22 Icke desto mindre har Urpu-Liisa Nilsson (GAN) och Anna Lenah Elgström i Karahka visat att Lagerkvist gärna hade velat Sverige, Hagar Olsson och Elmer Diktonius i nå en vidare europeisk publik via Der Sturm.23 Finland, Emil Bønnelycke och Tom Kristensen Han skickade Järn och människor (1915) till Nell i Danmark och Sigurd Hoel i Norge. Walden, och han fick också ett tackkort och De kritiska texterna kring expressionism och fleraSturm -nummer hemskickade 1916.24 Men en modern litteratur 1910–1930 uppvisar ingen flera recensioner eller översättningar blev det slående enighet om vad expressionism är, men inte, inte ens när han levererade två så tydliga två saker tycks dock de flesta kunna skriva un- bidrag till europeisk expressionism som Ångest der på. Den ena är att expressionismen tar av- (1916) och Sista mänskan (1917).25 stånd från naturalismen och impressio­nismen Det sturmska måttet på expressionistisk och arbetar aktivt (med)skapande och visionärt prosa verkar ganska töjbart och rymligt även i genomskådande i stället för passivt registre- ljuset av Aage von Kohls och Lagerkvists gäst­ rande. Det andra är att litteraturen nu – med spel. Korthet var inget krav, medan däremot Diktonius formulering – talar ”samma språk” kantigheten var det, eller skall vi säga det som de övriga konstarterna.26 Det är framför oavrundade, oklassiska. Och det var inte så allt den moderna, avantgardistiska bildkonsten mycket kortheten som sådan, utan hur förfat- som hålls fram som ett mönster, precis som i tarna använde den som ansågs avgörande för Lagerkvists program 1913. den konstnärliga radikaliteten. Det intressanta här är hur författarna och kritikerna skriver om den moderna konsten och HÅRD OCH ENKEL. NORDISKA en ny litteratur. Utifrån ordvalen i de enskilda FÖRFATTARES POETIK OCH PRAKTIK texterna kan man urskilja ett dominerande I det skandinavisktalande Norden fanns det mönster som på olika sätt kombinerar stilise- ingen litterär gruppering, tidskrift eller teater ring, kraft, enkelhet, monumentalitet, hårdhet, med en specifikt expressionistisk profil mellan brutalitet och maskulinitet. Det brutala och 1910 och 1930. Det fanns snarare en början maskulina bejakas framför allt hos Lagerkvist, till olika modernistiska, på sina ställen avant­ Diktonius och Bønnelycke, medan Elgström gardistiska, scener och nätverk som delvis avvisar just sådana föreställningar explicit och överlappade varandra. De uppvisar en grumlig emfatiskt. GAN och Olsson kombinerar sna- blandning av ismer, där expressionismbegrep- rare styrka och enkelhet med det idealistiska

GUNILLA HERMANSSON TFL 43 och utopiska.27 Hoel och Kristensen å sin sida der Mörder, der Ermordete ist schuldig (1920). förhåller sig försiktigt distanserade till hela De positiva orden är dock delvis överlappande expressionismfenomenet. med Gads: styrka, behärskning, plastisk skön- Generellt får man konstatera, att dessa förfat- het, enkelhet och stabilitet – allt utan återfall i tare har mycket mer att säga om de enkla linjer- en naturalistisk teknik. na och hårdheten än om kortheten. Kortheten En av de få författare i Norden som explicit följer med mer eller mindre outtalad i vissa fall, kallade sig själv expressionist var Diktonius. men den är inte en lika programmatiskt laddad I manifestet ”Expressionistiskt” i Ultra 1922 föreställning. Enligt GAN var det exempelvis hyllade han på en gång kraftfulla centrifugala just i de lyriska (det vill säga även prosalyriska) och centripetala rörelser i form av explosionen texterna i Motiv, som Lagerkvists ”stränga, (”kastas nu det innersta av oss i explosiva bitar enkla linjer” lyckades bli till lysande bilder som ur oss”) och det hårt pressade blocket (”­pressas påminner om kubistisk konst. I april 1921 höll brokigheten till ett block, samlar sig som Kristensen ett föredrag på Litterært Samfund aldrig förr”). Samma år har han detta att säga om ”Den kubistiske Digter Pär Lagerkvist”. om de korta prosaformerna: ”Att novellen är Om ”Katastrofen” sa han såhär: ”Stilen i de formen för dagen är ingen tillfällighet. Då man andre Digte er som i dette fast sluttet om ej har kraft att pressa innehållet i en aforism Indholdet; den er knap og hård; den har den eller breda ut det i en roman, nöjer man sig samme ordknappe Saglighed, som man kan med bastardavkomman, romanaforismen, epi­ træffe hos Folk, der har oplevet så meget, at alt soden: novellen.”31 Ordskvalder er svedet ud af Munden på dem”.28 Kastar vi ett snabbt öga på författarnas Även bland andra kritiker kan vi hitta lik- skönlitterära prosa i tidsrummet 1910–30, är nande formuleringar. I en krönika från april det tydligt att alla utnyttjar korta prosaformer, 1921 beskrev Carl Gad den tyska expressionis- men även romanformen lockar de flesta (med tiska prosan som en koncentrerad mättnad som GAN som ett undantag på flera sätt). Både kräver långsam läsning. Det bästa resultatet den korta prosan och romanen används för uppstår enligt Gad i en så het och häftig ner- olika experiment – och för mer traditionellt smältning i det skapande sinnet, att ”Værket berättande. I författarnas samlade bank av kan fremstaa haardt, fast, nøgent, helt Kerne”. kort prosa under denna tidsperiod möter vi Han framhäver Kasimir Edschmids kortprosa, sorgliga öden, absurda händelser, realistiska som ”kan betragtes som Mønstre paa ekspres- detaljer, exotism, profetiska tongånger, under- sionistisk Fortællekunst, fortættede, væsentlige, fundiga anekdoter, stämningsbilder, essäistiska magtfulde”.29 tankeströmmar, fult och vackert om vartannat. Hagar Olsson å sin sida var måttligt impo- Själva spridningen är intressant i sig, och tyder nerad av Edschmid. Han hyllas ”som en höv- på ett gemensamt intresse för att undersöka ding”, skriver hon 1923, men det ”kan inte bero och utvidga prosans möjligheter. på annat än att den expressionistiska prosan Det är dock lika tydligt att experimenten faktiskt tills vidare blott ligger i sin linda: varje aldrig är så radikala, varken i de korta eller försök i den nya riktningen hälsas med glädje långa kompositionerna, att vi skulle ha an- och varje försök till lösning av problemet ter vändning för Baßlers begrepp om en absolut sig som en stor seger”.30 Även om Edschmids eller texturerad prosa. Flest experiment hittar våldsamma noveller borde kunna rycka upp vi i Bønnelyckes, Olssons, Diktonius och Finlands ”stillsamma litteratur­vänner”, vill hon Lagerkvists produktion. Den sistnämnda fram- i stället framhäva Franz Werfels roman Nicht står dock som den som mest medvetet arbetar

44 TFL 2013:2 med den korta formen som ett konstnärligt förvandlar en fågel till en kanin: ”Verdutzt experimentarium av modernistiskt snitt, med lacht oder wütet der Leser” (förbryllad skrattar reduktion, paratax, avindividualisering, med eller rasar läsaren).33 I ”Upplevat”, som jag pre- både starka känslor och kylig distans.32 senterade i inledningen, påminner Lagerkvist Att benämna något av detta expressionistiskt onekligen mycket om en sådan trollkarl. Han är en knivig uppgift, inte bara på grund av de bygger ut de inledningsvis korta satserna mer allmänna definitionsmässiga vanskligheterna, och mer med melodramatiska gester för att utan även på grund av avsaknaden av en eta- sedan förvandla det hela till en kanin. blerad expressionistisk scen i Norden. Mycket Lagerkvists första läsare tycks dock varken av det som de här behandlade författarna skrev ha skrattat eller rasat. GAN skrev en begeistrad skulle ha kunnat passa in på den tyskspråkiga recension av Motiv där handgreppet beskrivs scenen, men det säger inte mycket mer än att som ”en skickligt utförd scenförvandling, som det rör sig om ”kantiga” texter. Till de olika strax höjer skildringen till ett intellektuellt- grader av abstraktion, stilisering och reduktion konstnärligt plan”.34 Gunnar Castrén var inte som iscensätter en uppgörelse med det borger- lika road av denna lek, och tyckte egentligen att liga samhället och dess institutioner eller ifrå- stiliseringen försvagade ”verklighetsintrycket”,35 gasätter kategorier som språk, subjekt, mening medan Sverker Ek 1919 tvärtom utnämnde och verklighet, kan vi i en nordisk kontext lika ”Upplevat” till den starkaste skissen, som ”åter- gärna använda begrepp som modernistisk eller ger ett filmdrama så påtagligt ’verkligt’, att det avantgardistisk. Även författarnas påfallande också hos läsaren stannar som en upplevelse”.36 behov av att låna in andra medier och material Teddy Brunius och Bengt Larsson har jäm- i försöken att tänka en ny (prosa)litteratur, bör fört Lagerkvists kontrastteknik i Motiv och förstås i en vidare avantgardistisk kontext. särskilt i ”Upplevat” och ”Banalt” med en ku- Det innebär, att det som blir över från bistisk collageteknik, där olikartat material från forskarnas listor, får en annan vikt i en nord- olika kontexter sidoställs i en komposition.37 I isk kontext. Det räcker inte med det elastiska ”Upplevat” är det ett brottstycke av en film med begreppet ’intensitet’ som Neil H. Donahue melodramatiska gester som ställs mot biograf- och Rhys Williams framhåller, utan vi får gå upplevelsen, i ”Banalt” kastar den flitigt stick- till det som Fähnders benämnde den extatiska- ande flickan sig från vardagsrummets lugn in i patetiska-visionära-messianska koden. Längs ett fragment av en bloddrypande populärberät- detta spår går det att nå en djupare förståelse av telse av gotiskt snitt. Överraskningseffekterna delar av Elgströms, Olssons, Bønnelyckes och bygger alltså på en skillnad mellan genremäs- Lagerkvists prosa som ett sätt att arbeta vidare siga och mediala förväntningar. med en av de tyska expressionistiska traditio- Jämförelsen med bildkonstens collage fram- nerna, vill jag påstå. Jag hoppas kunna utveckla häver det spatiala i konstruktionen, men vi detta i ett annat sammanhang. skulle lika gärna kunna framhäva det temporala med inspiration från kortfilmen. Fragmenten, LAGOM KORT dessa fabricerade objets trouvés, är iscensatta Pinthus förklarade i sitt program 1913 att de som både billiga och snabbkonsumerade; fil- unga författarna är kortfattade för att de har nå- men omsätts i fransk valuta, men märk väl i got att säga, för att de älskar det essentiella och en spottstyver: ”Det hela hade kostat fyra sous. för att de inte har någon tid att förlora. Läsaren Program en sou”.38 På nästa nivå finns det sam- måste bli en löpare, medan författaren blir en tidigt en viss risk att texterna försvinner i sitt trollkonstnär som med skickliga handgrepp eget snabba trick och konsumeras lika snabbt

GUNILLA HERMANSSON TFL 45 och oförpliktande (dock inte för Sverker Ek). yta och låter läsaren stanna vid trolleriet. Därför Det som Lagerkvist provar i den korta texten bör texterna inte heller bli för korta eller snabba. ”Motiv” och vidareutvecklar i Järn och männi­ Snarare än att låta prosan utradera sig själv skor, skulle jag föreslå, är i stället en kombina- eller bli något annat, strävar Lagerkvist 1915 mot tion av distans och intensitet (detta elastiska en spänning som skall ha en dubbel verkan på begrepp!), som aldrig låter läsaren fångas eller läsaren. Berättelserna i Järn och människor vill chockeras på detta snabba och ”lättköpta” plan. inte dölja att de är fiktion eller konst. Läsaren I ett brev till August Brunius ser man hur skall bli gripen på ett annat sätt än när det hela Lagerkvist resonerar kring en balans mellan känns upplevat och levande, eller när det hela stilisering, längd och knapphet. Det framgår blir ett konstgrepp. Vi skall gripas av det vackra att redaktören Evald Stomberg på Svenska eller det autentiskt konstnärliga i det fula och Dagbladet önskade att Lagerkvist skulle korta vidriga, men inte glömma att konsten inte är ner ”Skärvorna” som sedan blev den första av verklighet. Till det behövs tydligen en lagom novellerna i Järn och människor. Men Lagerkvist korthet och en lagom kantighet. vill helst inte skära, varken i slutet eller mitten: Den korta prosan kan läsas snabbt eller långsamt, vara avrundad eller kantig; det finns Det föreföll mig emellertid som om det var anledning att vara varsam med att dra generella en förtjänst att berättelsen ända till inpå slut­ slutsatser om korthetens effekter. Mitt – korta scenerna svällde ut på bredden, därigenom få – bud skulle bygga på kortprosans materiella be- mänskorna en realitet som de annars skulle gränsning, mätt i papper och lästid. Kasten mel- saknat men varav de i högsta grad äro i behov lan fiktionens och verklighetens värld kommer för att kunna utan att förlora kött och blod på fort på varandra i receptionen av verket, precis slutet så våldsamt stiliseras.39 som i fallet med den korta filmen. Kortprosan förmår inte på samma sätt som den långa prosa- Berättelserna i Järn och människor är inte fixera­ texten skugga över sin egen fiktivitet (vilket den de i tid och rum men relaterar ändå tydligt till långa kan, men sannerligen inte alltid gör). Den den död, smärta och förstörelse som pågick accentuerar därmed några gemensamma villkor alltför verkligt i ett krigshärjat Europa. Till Ellen för alla berättelser: att de börjar och slutar nå- Key skrev Lagerkvist: ”med verkligheten har ju gonstans, att de är komponerade helheter (hur ändå min bok ingenting att göra”.40 Men han icke-hel den så må vara), att de bygger på en verkar ändå vara mån om att hans konst inte ekvation mellan det rumsliga och det tidsliga, skall hamna i en dekorativ avantgardism som och att de bär med sig själva berättelsens poten- förvandlar de smärtsamma händelserna till blott tial för både det slutade och det oavslutade.41

1. Datering enligt Bengt Larsson, ”Pär Lager- Thomas Anz & Michael Stark,Manifeste und kvists litterära kubism”, i Samlaren 1965, s. 81. Dokumente zur deutschen Literatur: 1910–1920: 2. Se t.ex. Michel Rabatés sammanfattning i Expressionismus, Stuttgart: Metzler, 1982, s. 655. 1913: The Cradle of Modernism, Malden MA: 5. Se Urpu-Liisa Karahka, Jaget och ismerna. Blackwell, 2007, s. 20–23. Studier i Pär Lagerkvists estetiska teori och lyriska 3. Alfred Döblin, ”An Romanauthoren und ihre praktik t.o.m. 1916, diss. Stockholm; Lund: Bo Kritiker. Berliner Programm”, i Der Sturm Cavefors förlag 1978, s. 164–66 och Nils Åke 1913/14:4. Nilsson, ”Den unge Lagerkvist, filmen och 4. Kurt Pinthus, ”Glosse, Aphorismus, Anek- avantgardismen”, i Tidskrift för litteraturveten­ dote”, i März nr. 7, 10 maj, 1913, citerat från skap 1984:1.

46 TFL 2013:2 6. Anz & Stark 1982, s. 29–32. ­romaner, 126 noveller i sitt material, som är 7. Moritz Baßler, ”Unter dem Kafka-Massiv. 100 olika tyskspråkiga tidskrifter och års­böcker. Unterwegs zu einer Typologie expressionisti- Därtill kommer en rad andra prosagenrer på scher Kurzprosa”, i Manfred Engel & Ritchie gränsen – och över gränsen – till kritik och Robertson (red.), Kafka und die kleine Prosa filosofiIndex ( Expressionismus. Bibliographie der der Moderne / Kafka and Short Modernist Prose, Beiträge in den Zeitschriften und Jahrbüchern Würzburg: Königshausen & Neumann, 2010, des literarischen Expressionismus 1910–1925 s. 181–193. I–XVIII, Nendeln: Kraus-Thomson, 1972). 8. Walter Fähnders (red.), Expressionistische 17. Herwarth Walden, ”Aage von Kohl”, i Der Prosa, Bielefeld: Aisthesis Verlag, 2001, s. 8–9. Sturm 1913:184/185, s. 122. Fähnders justerar därmed Walter Sokels 18. Se t.ex. Beata Agrell ”Novellgenren, tradi- inflytelserika, men starkt kritiserade, indelning tionerna och experimenten”, i Ord och Bild i en objektiv, omedierad Döblin-linje och en 2012:3: ”I den klassiska novellen syftar såväl reflekterande och självreflexiv Carl Einstein- helhet som varje detalj fram mot ett förberett linje (”Die Prosa des Expressionismus”, i men ändå oväntat slut – en poäng, en vänd- Wolfgang Rothe, red., Expressionismus als ning, en insikt” (s. 9). Literatur, Berlin: Francke Verlag, 1969). 19. Pär Lagerkvist, Motiv, Stockholm: Bonniers, 9. Ett ganska inflytelserikt bidrag till den 1914, s. 13. osystematiserade listan, även i nordiskt 20. Ibid., s. 27–28. sammanhang, är Fritz Martinis inledning till 21. Ibid., s. 28. Jfr Larsson 1965, s. 83. antologin Prosa des Expressionismus, Stuttgart: 22. Brev till August Brunius 22/8–1915, i Ingrid Philip Reclam, 1970. Schöier (utg.), Brev, Stockholm: Bonniers, 10. Citerat från Fähnders 2001, s. 10. 1991, s. 58. Se även Ulla-Britta Lagerroth, ”Pär 11. Jfr Armin Arnold, ”Foreign Influences on Lagerkvist och tysk expressionism än en gång”, German Expressionist Prose”, i Ulrich Weis- Tidskrift för litteraturvetenskap 1976:2–3, s. 93. stein (red.), Expressionism as an International 23. Karahka 1978, s. 257. Literary Phenomenon, Paris/Budapest: Didier 24. Brev till Nils von Dardel 16/11–1915, Brev (1991) & Akadémiai Kiadó, 1973, s. 79. s. 60. 12. Moritz Baßler, Die Entdeckung der Textur. 25. Det är förstås omöjligt att spekulera i huruvida Unverständlichkeit in der Kurzprosa der Waldens förlorade intresse för Lagerkvists texter emphatischen Moderne 1910–1916, Tübingen: hade en estetisk eller en praktisk bakgrund. Niemeyer, 1994, s. 19. Nell Waldens kortfattade memoarer i Der 13. Rhys W. Williams, ”Prosaic Intensities. The Sturm. Ein Gedenkbuch an Herwart Walden und Short Prose of German Expressionism”, i die Künstler des Sturmkreises (Baden-Baden: Neil H. Donahue (red.), A Companion to the Woldemar Klein Verlag, 1954) kommenterar Literature of German Expressionism, Rochester inga av de nordiska bidrag till Der Sturm. Hon N.Y.: Camden House, 2005, s. 89. Se även understryker att hennes flitiga artikelskrivande Donahues inledning s. 9. i skandinaviska tidningar samt översättnings- 14. Anz & Stark 1982. uppdrag höll hela projektet gående ekonomiskt 15. Ibid., s. 661. Huruvida Döblins moderniserade under kriget, men det innebar också att hon naturalism hör till expressionismen eller inte arbetade natt och dag (jfr s. 40). diskuteras t.ex. av Baßler 2010 och Sabina 26. Diktonius, ”Expressionistiskt”, i Ultra 1922:7–8, Becker ”Zwischen Frühexpressionismus, s. 128. Berliner Futurismus, ’Döblinismus’ und 27. Se Gunilla Hermansson, ”Picturing Ambiva- ’neuem Naturalismus’. Alfred Döblin und lence. Problems of Engagement, Aestheticism die expressionistische Bewegung”, i Fähnders and Violence in Early Nordic Modernist (red.) 2001, s. 21–44. Fiction”, i Harri Veivo (red.), Cahiers de 16. Paul Raabe noterar 75 romaner, 41 delar av la Nouvelle Europe. Special issue: Transferts,

GUNILLA HERMANSSON TFL 47 appropriations et fonctions de l’avant-garde dans 34. Gösta Adrian Nilsson, ”En expressionistisk l’Europe, Paris: L’Harmattan, 2012, s. 47–61 och bok”, i Arbetet 1915.01.08. ”Expressionism, Fiction and Intermediality 35. Gunnar Castrén, ”Pär Lagerkvist, Motiv”, i in Nordic Modernism”, i David Ayers m.fl. Nya Argus 1915:1, s. 3. (red.), The Aesthetics of Matter. Modernism, the 36. Sverker Ek, ”Pär Lagerkvist. En svensk expres- Avant-Garde, and Material Exchange, Berlin/ sionistisk diktare”, i Litteraturen I:7/8, s. 356. New York: Walter de Gruyter, 2013. 37. Teddy Brunius, ”Det kubistiska experimentet”, 28. Föredraget är bevarat i manuskript på Kungliga i BLM 1954:10, s. 809; Larsson 1965, s. 85–86. biblioteket i Köpenhamn (acc. 1996/2). Det Se även Ingemar Algulin ”Pär Lagerkvists är daterat till 1919 men utgör en grundlig kortprosa”, i Pär Lagerkvist 100 år. Föreläsningar genomgång av Lagerkvists författarskap till och anföranden i Växjö våren 1991, Växjö: Pär och med Det eviga leendet (1920), vilket tyder Lagerkvist-Samfundets förlag, 1992, s. 80. på att det borde vara det som annonserades i Jfr Marjorie Perloffs kortformel: ”the collage Politiken 1/4 1921. principle of juxtaposition of disparate items 29. Carl Gad, ”Den unge tyske Literatur”, i Poli­ without any explanation of their connection”, tiken, 1921.04.16. The Futurist Moment, 2:a utg., Chicago/London: 30. Hagar Olsson, ”Expressionistisk prosa”, i The University of Chicago Press, 2003, s. 55. Dagens Press 1923.04.21 38. Motiv (1914), s. 45. 31. Elmer Diktonius, ”Manicur och negerkragar”, 39. Brev (1991), s. 57. i Arbetarbladet 1922, citerat från Meningar, Hel- 40. Ibid., s. 60. singfors: Holger Schildts Förlag, 1957, s. 240. 41. Jag har diskuterat korthetens effekter samt 32. Se t.ex. Bengt Brodows stilistiska analys i Ett för- novellteori och kortprosateori mera utförligt i ­fat­tar­skap speglat i språket. Struktur och stil i Pär Mellem det korte og det lange. Undersøgelser af Lagerkvists prosa, Malmö: Gleerups, 2003, s. 55–81. dansk 90’er-prosa, Hellerup: Spring, 2000. 33. Anz & Stark 1982, s. 654.

SUMMARY Short, Terse or Angular? Notes on Expressionism and Prose in the Nordic Countries 1910–1930 With Pär Lagerkvist’s earliest collections of short prose, Motiv (1914) and Järn och människor (1915) as a point of reference, the article discusses ”shortness” in relation to the problems of defining expressionist prose. Most researchers agree that expressionist prose is, first and fore- most, short, with the argument that the expressionist intensity or tendency towards abstraction works against a narrative pace. However, in examining how authors critically concerned with expressionism in Germany, as well as in the Nordic countries, create and imagine an expres- sionist or modern prose, it becomes obvious that shortness is not a dominant requirement or idea. It is at least equally important to note that authors often strive to achieve inter-medial effects: aspiring, for instance, to the angularity, hardness and abstraction of cubist art, or to the tempo and technique of modern film. It also becomes evident that the term ”expressionist” needs to be more carefully applied in the Nordic than in the German context, in order to be meaningful. In the end, the concept of ”shortness” per se, does not aid in the definition of expressionist prose. Moreover, it cannot be concluded that Nordic authors utilize short forms in their literary experiments more consistently than they use longer forms. However, it is ­apparent that Lagerkvist is extremely attentive to the different effects of reducing or expanding his texts, particularly in order to let his readers see and see beyond the ”angularity” of his art.

Keywords: short prose, short story, expressionism, modernism, Lagerkvist

48 TFL 2013:2 ANNA BOHLIN

ATT TÄNKA MED ALLA SINNEN Aforismen och K. J.

Goethe gjorde det, liksom Amiel, Wilde och flitigt för att underbygga argument om det Nietzsche. Klara Johanson, som kände dessa övriga författarskapet, men står sällan i fokus författarskap utan och innan, gjorde det också i egen rätt. och samtidigt med henne Ekelund, Södergran, I det följande kommer jag att argumentera Diktonius, Kafka. Adorno och Lec fortsatte för att K. J.:s aforistik bör läsas mot bakgrund även de på olika sätt denna tradition med röt- av den romantiska aforismen och förstås som ter i antiken: de skrev aforismer. Genren är ett bidrag till estetiken. Det jag särskilt vill central i västerländsk skönlitteratur och filosofi,­ fästa uppmärksamheten vid är betydelsen av men har ofta behandlats styvmoderligt. När estetik som sinnesförnimmelse. Kroppen ak- Gerhard Neumann vid mitten av 1970-­talet tualiseras redan av aforismgenrens upprinnelse gav ut antologin Der Aphorismus såg han sig i det medicinska lärdomsordet, vilket faktiskt föranlåten att i förordet slå fast att aforismen också har relevans för K. J.:s aforistik. Vad som inte är något att skämmas över, inget misslyck- ingår i genren är emellertid långt ifrån själv- ande. Aforismen, hävdar Neumann, är tvärtom klart; vill man definiera aforismen finns ett par en kunskapsform.1 grundläggande problem att konfrontera. Klara Johansons aforistik har många be- undrare – Torsten Ekbom menar rentav att AFORISM: DEFINITION den ”saknar […] motstycke i vår litteratur” Att aforismbegreppets historia inte är den- och så sent som i år har ett nytt urval givits samma som fenomenets historia är ett veder­ ut.2 Aforistiken utgör också en väsentlig del av taget faktum, men inom forskningen råder K. J.:s publicerade produktion: de först utgivna ingen konsensus om hur relationen mellan aforismerna återfinns i Samfundet De Nios års- begrepp och fenomen ska förstås. Aforismens bok 1916 och båda de stora essäsamlingarna, definition förblir en öppen fråga, vilket i sig Det speglade livet. Memoarer från bokrummet är en fin ironi eftersom en av begreppets tidi- (1926) och Det rika stärbhuset (1946), innehål- gaste betydelser är just ”definition”.3 En annan ler väl tilltagna avdelningar med aforismer. förvirrande faktor är att aforismförfattarna En hel bok med aforistik kom också 1928, En ofta envisas med att kalla sina alster något helt recensents baktankar. Ändå har ingen ägnat annat: ”Blütenstaub” och ”Senker” (Novalis), aforismerna ett närmare studium; de citeras ”Späne” (Goethe), ”minima moralia” och

ANNA BOHLIN TFL 49 ”Monogramme” (Adorno) är bara några av därmed blir aforismen i princip oöversättbar.9 många exempel.4 K. J. är inget undantag; hen- Detta menar Stephenson är en ohållbar dis- nes aforismer kallas ”reflexer”, ”baktankar”, tinktion: aforismer får förvisso sin slagkraft ”eftertankar”. Aforistiker, skriver Neumann, i den retoriska utformningen, men låter sig iscensätter med dessa olika beteckningar uppenbarligen översättas.10 den spänning mellan det allmänna (i detta Anders Olsson tar ett helhetsgrepp över fall genren) och det enskilda som Neumann diskussionen om aforismdefinitioner i sin un- argumenterar för att den moderna aforistiken dersökning av fragmenteringen i den svensk- bygger på (jag återkommer till det).5 språkiga 1900-talslitteraturen, Skillnadens Enligt Roger Stephenson har ansträngning- konst. För eget bruk använder han en defini- arna att definiera genren utan undantag lett tion som följer Philippe Morets tre kriterier till antingen alltför vidlyftiga eller alltför snäva gnomicitet, korthet och diskontinuitet, men definitioner. Han polemiserar också mot den lägger till ytterligare tre kriterier för att bättre distinktion mellan ”the ’scientific aphorism’” fånga den utveckling av genren efter roman- och ”the literary” som återfinns hos J. P. Stern tiken som intresserar Olsson: subjektivitet, och som återkommer hos flera andra forskare i temporalitet och poeticitet.11 Olsson räknar olika varianter.6 Den ”vetenskapliga” aforismen liksom Stern med en skillnad efter romantiken får sin första beskrivning av Francis Bacon i mellan ”den reflekterande kortprosan av filo- The Advancement of Learning (1605) och präg­ sofisk karaktär” och ”den poetiska aforismen”, lar genren in i modern tid. Vetenskapens men förankrar poeticiteten i aforistikernas hjärta, skriver Bacon i en ofta citerad passage, egen förståelse av genren.12 Prosalyrik och är genrens material: aforistik flyter in i varandra, kanske som allra tydligast i Artur Lundkvists genrehybrid ”afo- Aphorisms, except they should be ridiculous, lyrismer”.13 Nietzsche anförs som det tydligaste cannot be made but of the pith and heart of exemplet på den reflekterande aforismen, men sciences; for discourse of illustration is cut off; även den poetiseras, understryker Olsson; recitals of examples are cut off; discourse of gränserna mellan de två grundtyperna är inte connexion and order is cut off; discriptions of absoluta, särskilt inte som Nietzsche är en practice are cut off; so there remaineth nothing viktig inspirationskälla för företrädare för den to fill the Aphorisms but some good quality of poetiska aforistiken som Vilhelm Ekelund, observations.7 Edith Södergran, Elmer Diktonius och Gunnar Björling.14 ”Aforismer är dikt”, hävdar Utelämnandet av allt utom de goda observa- Diktonius, medan Björling förhåller sig mer tionerna får Bacon att anbefalla aforismen som ödmjukt till sin genreöverskridande verksam- moteld mot alltför systematiserat tänkande; het: ”Skriva dikt kunde jag inte – aforism och till skillnad från systemet som kontrollerar något slags livsstämning ville jag ge.”15 läsarens tanke, inbjuder aforismen läsaren Även K. J. förbinder aforismen som form att själv tänka vidare.8 Att kommunicera en med lyrik i sin varmt uppskattande recension tanke och att stimulera till vidare reflektion av just Vilhelm Ekelunds första prosavolym, är alltså det som utmärker denna typ, medan Antikt ideal (1909): den litterära aforismen utmärks av att tanken är så fullständigt integrerad i den retoriska Liksom i språket röjer de korta uppsatserna sitt formen att själva insikten ligger i språket. Den lyriska ursprung i den aforistiska kompositionen, språkliga utformningen utgör budskapet och rundat färdig men löpande från höjdpunkt till

50 TFL 2013:2 höjdpunkt med överhoppande av mellanled och ordets betydelse av medicinska lärdomsord förberedelser. Författaren frågar inte efter vad kom därefter att bli den dominerande ända läsaren önskar och behöver få veta, utan endast in på 1700-talet.19 Etymologin ger formen: vad han har att säga sig själv. Och han gör rätt stammen ho’ros betyder ”gräns” och verbet däri, ty utan denna lovliga hänsynsfrihet­ mäktar aphorizein har betydelserna ”skilja”, ”särskilja”, inte konstnären ge sitt yppersta.16 ”bestämma” – aforismen är begränsning.20 Med tiden kom ordet ”aforism” att användas även Ekelunds tidigare lyrikproduktion gör sig om råd inom andra områden och en särställ- påmind både i språket och i den ”aforistiska ning intar här det medicinska rådet överfört kompositionen”, menar K. J. och beskriver till politikens område.21 Vid sekelskiftet 1600 formen som ett slags avvisande av dialog. publicerades politiska kommentarer till den Dialogicitet uppfattas annars gärna som en av romerske historikern Tacitus i Italien och kortprosans förtjänster, exempelvis av Bacon Spanien, och författarna kallade, oberoende av ovan, men också av de romantiska filosoferna.17 varandra, sina verk för ”aforismer”, vilket fick K. J. framhåller dock här aforismen som ett sätt många efterföljare. I dessa Tacituskommentarer att få slippa invändningar och missförstånd, att är hänvisningen till Hippokrates ofta fram- få tala ostört. Olsson betecknar denna kvali- hävd: liksom de hippokratiska aforismerna tet i Ekelunds text som ett uppväckande via ska bota den fysiska kroppens sjukdomar ska Nietzsche av ”den klassiska sentens- och afo- dessa aforismer bota samhällskroppens sjuk- rismkonsten med dess livsvisdom” och menar domar. Jürgen von Stackelberg reflekterar över att Ekelund intar ”en säregen ställning i den det märkliga faktum att samma idé uppstod moderna litteraturen”, eftersom han ”rör […] på flera ställen samtidigt, men påminner om sig innovativt mellan den reflekterande och den att liknelsen mellan läkekonst och politik poetiserande polen”.18 Denna säregna ställning har en lång historia från Solon, Platon och delas emellertid av K. J. (som Olsson inte dis- Tacitus själv till Machiavelli. Liknelsen stöd- kuterar), om än på ett något annorlunda sätt. des av föreställningen om att hälsa – i kroppen K. J.:s aforismer upphäver distinktionen likaväl som i staten – är balans mellan de fyra mellan en reflekterande och en poetisk afo- kroppsvätskorna.22 De medicinska råden ledde ristik, menar jag, genom att gripa tillbaka på naturligt över i politisk-moraliska råd. det gemensamma ursprunget i den romantiska Den politiska aforismen med grund i Taci­tus­ aforismen. Hennes aforismproduktion kan kommentaren räknar Neumann, tillsammans grovt sett delas in i fem överlappande typer: med apophthegma (klassisk vis­hetslitteratur) lärosatser, kulturkritiska iakttagelser med och det franska 1600-talets moralistik (med underavdelningen politiska aforismer, reflek- företrädare som Pascal och La Rochefoucauld), tioner över litteratur och estetisk erfarenhet till de traditioner som leder fram till den samt naturlyriska skisser. För att tydliggöra moderna aforismen.23 Gemensamt är att de dessa kategorier och komma fram till den ro- präglas av en konflikt mellan det allmänna och mantiska aforismen behöver jag återvända till det enskilda. Konflikten kan synliggöras i en aforismens ursprung. tudelning av texten – en sentens ställs mot en enskild situation, eller en regel mot en kom- AFORISMENS RÖTTER mentar – eller i dubbeltydigheter, som hos de Att läka kroppen var aforismens första uppgift franska moralisterna.24 För Neumann definie- i den grekiska antiken. Hippokrates samling ras aforismgenren av denna konflikt mellan en med medicinska råd bar titeln Aphorismoi och allmänt vedertagen sanning och en subjektiv

ANNA BOHLIN TFL 51 tillämpning, och den konflikten är allestädes Kommentaren kan också bestå i en annan närvarande i K. J.:s aforistik. för K. J. återkommande metod för kritik, näm- Många av de aforismer i K. J.:s produktion ligen att förstå retoriska figurer bokstavligt.33 jag kallat lärosatser tar sin utgångspunkt i Ett exempel på det är K. J.:s sätt att driva med en auktoritet, exempelvis Bibeln: ”I begyn- ”seden att indela litteraturvaror liksom ytter- nelsen var ordet och vid änden står filmen.”25 plagg efter årets säsonger” i en av de lite längre Johannesevangeliets första vers öppnar för en aforismer som jag kallat kulturkritiska iaktta- kulturkritisk kommentar, men en klassisk sen- gelser.34 Målet för kritiken är alltså fortfarande tens kan också vara språngbräda: ”Det är svårt litteraturmarknaden: att inte skriva en satir, plägar man påstå efter Juvenalis. Men att skriva en är också svårt.”26 Ur de bekanta vår- och höstfloderna, på vilkas Just denna aforism är för övrigt saxad ur en stränder recensenterna sitter och metar med recension av Lydia Wahlströms roman Biskopen murrig uppsyn, grabbar de obekymrat upp sina (1924); K. J.:s längre prosastycken, recensioner julböcker, som lackas in och föräras bort, och och essäer, är ofta uppbyggda av aforistiska sina sommarböcker, som fraktas ut att konsu­ segment och vissa av dem återanvänds i de meras med grönt till. regelrätta aforismsamlingarna.27 Stephenson Dessa sistnämnda, även kända som ”lektyr diskuterar huruvida aforismen måste förmedla för hängmattan”, lär principiellt väljas ur litte­ en ny, originell idé, men betonar att aforistikern raturens underklass. Obegripligt! Mig synes att många gånger tvärtom är en ”dealer in common- den bok bör vara ganska mäktig som törs ta upp places” – det gäller inte minst Goethe.28 Ett bra konkurrens med de spännande diktarna himmel exempel på hur den subjektiva tillämpningen och jord. Om nu hängmattan verkligen läser …35 kan kasta ett överraskande ljus över en konven- tionell tanke är följande: ”Det vill två till att vara Aforismen laborerar med den syntaktiska dub- kvick. Såtillvida är det lättare att spela fiol eller beltydigheten i reklamslogan ”lektyr för häng- skriva Divina Commedia.”29 Ibland är lärosat- mattan” och när vår- och höstfloder uppfattas serna mer allmänt reflekterande, exempelvis bokstavligt förvandlas litteratur till mat. över litteraturens värde: ”Böcker lever lika bra I följande, mer uppfordrande aforism bygger på affektionsvärde som på konstvärde, och det knorren på den retoriska tropen meta­lepsis36: förra har dessutom företrädet att aldrig kunna ”’Helig’ är ett fett ord. Man borde aldrig ta bortresoneras.”30 Ibland är de mer didaktiska: det i mun utan senap.”37 ”Helig” profaneras genom att ordet ”fett” i första satsen används I naturvetenskap och därmed befryndade ämnen i en bildlig bemärkelse i strid med normalt förmodar jag att ”il faut tout dire”. Men i allt språkbruk, vilket öppnar för överraskningen i annat bör man skriva ungefär en tiondedel av andra satsen, där ”fett” återförs till sitt sakled det man vet. Resten må strömma ut mellan och drar huvudordet ”helig” med sig. Effekten raderna och bilda atmosfär kring det utsagda.31 blir att ”helig” i läsarens tanke antar formen av ett köttstycke, kanske till och med en korv. Här ger K. J. själv regeln, men oftast utgörs Att från detta låta de profanerande associatio- regeln av den allmänna meningen eller av nerna vandra vidare och läsa in en kritik av en reklam: ”’Boken för dagen’ – vad förlags­ patriarkal religiös ordning kan förvisso verka reklamer kan vara trohjärtade, eller skall man långsökt, men mot bakgrund av K. J.:s öv- säga infama?”32 Reklamens tvetydighet är här riga författarskap är det fullt möjligt. Kåseriet aforismens verkningsmedel. ”Ödestimmen” kritiserar den patriarkala makt

52 TFL 2013:2 som utövas av kyrkan och använder just meta­ runt sekelskiftet 1800, menar Neumann. Han lepsis för att tydliggöra sambandet mellan förklarar det kunskapsteoretiska problemet kyrkan och manlighet.38 Flera längre köns­ med de två kopernikanska vändningarna: politiska aforismer var tidigare publicerade i de förhållandet mellan en ”objektiv”, abstrakt kåserier under rubriken ”Anmärkningar” som sanning och en individuell, sinnlig erfarenhet K. J. skrev för Tidevarvet, det organ där hon förändrades radikalt för första gången med är som mest uttalat politisk.39 Den politiska Kopernikus (vi uppfattar att solen rör sig runt aforistiken är dock inte så närvarande i K. J.:s jorden, medan motsatsen är fallet) och för produktion som man har anledning att vänta ­andra gången med Kant (vår uppfattning av sig, men i En recensents baktankar handlar två omvärlden är villkorad av vår kunskapsför- aforismer om just mannen: måga). En annan förutsättning för denna for- mulering av det kunskapsteoretiska problemet Naturen, samhället, kvinnan och Gud har är etableringen av estetik som kunskapsom- underkastats evolutionens lag, men mannen råde under 1700-talet. En logisk-matematisk har lyckats undandra sig den allmänna rörel­ sanning ställdes mot en estetisk sanning och sen. Aldrig hörs någon utopist svärma om denna spänning, menar Neumann, gav den framtidens man, ingen räknar med möjligheten moderna aforismen sin form.42 av mannens förädling. Mannen var färdig Samma kunskapsteoretiska spänning mel- från begynnelsen. Jag vet en ståtlig oskriven lan objektiv och subjektiv sanning bestämmer diktcykel som heter ”Adams morgonhymner också i hög grad K. J.:s aforistik mer än hundra framför trymån”. år senare. Det vore dock fel att identifiera K. J.:s position med romantikens – hon griper * snarare tillbaka på den romantiska aforismen En ny stor världsepok skall inträffa den dag ur en ny kontext. Neumanns framställning pla- då mannen börjar upptäcka sig själv som cerar denna kunskapsteoretiska konflikt i ett diskussionsämne.40 visst historiskt ögonblick och även han anser att aforismen, som under romantiken under- Kritiken i båda dessa aforismer går ut på att söker konflikten mellan den abstrakta och den mannen uppfattar sig som upphöjd över den sinnliga sanningen både i tanke och gestalt- historiska förändringen, som transcendent. Att ning, därefter kom att splittras i en filosofisk dra ner mannen från denna heliga position, ner och en konstnärlig behandling.43 Romantiken i sitt kött, är den rörelse K. J. upprepar. ”Lärda ägnade sig K. J. åt med särskild kärlek, men herrar kan faktiskt inte fatta att kvinnor och hon avvisade tanken att hon helhjärtat skulle barn en gång i tiden talte flytande latin.”41 omfatta romantikens föreställningsvärld: ”from Innan jag utvecklar resonemanget om den romantiker är jag inte”.44 politiska aforismens relativa frånvaro är det Däremot kände K. J. förmodligen igen sig hög tid att lyfta fram den dominerande typen i Benedetto Croces förhållningssätt till den i K. J.:s aforismer: reflektioner över litteratur romantiska ”spekulativa idealismen”. K. J. in- och estetisk erfarenhet. troducerade Croce i Sverige och i sin inledning till Estetiskt breviarium medger hon att ”Croces DEN ROMANTISKA AFORISMEN tankeriktning kan klassificeras med denna ge- Konflikten mellan det allmänna och det enskil- nerella och därför intetsägande fackterm”, men da stegras till ett kunskapsteoretiskt problem i hon förnekar att det skulle handla om något den moderna aforismen såsom den utvecklas slags ”antikvarisk böjelse”.45 I hans system intar

ANNA BOHLIN TFL 53 estetiken förstarangsställning; iakttagelsen, för- de inte njuta den andliga oro som svallade ut stådd som ”syntesen av bild och begrepp” har över deras borgerliga tillvaros trånga och sirligt blivit ”igenkänd som högsta kunskapsform” ornamenterade bräddar! De visste inte vad och först genom iakttagelsen kan ”det rena detta betydde, de anade inte att gångna seklers begreppet” formas – estetiken måste därför tryck och kommande seklers kamp möttes i föregå logiken.46 Endast genom iakttagelsen denna svallning, vilken de inte höll för annat än ”e x i s t e r a r e n v ä r l d ”, citerar K. J. Croce kännetecknet på sköna själar. och kommenterar: ”Liksom det rena begrep- Jag har läst ut denna karakteristik ur några pet, begreppet om universum, lever endast i brevrader, där en seminariebildad litteratur­ perceptionen eller individualomdömet, så historiker inte skulle finna annat än ett belägg äger det universella ingen tillvaro utanför det för kapitlet ”Wertherstimmung”.49 individuella. Och var skulle det väl annars hålla hus?”47 Ja, var skulle det annars hålla hus? För K. J. spårar här kvinnoemancipationens långt K. J. är detta en polemisk fråga riktad mot ifrån rätlinjiga historia, ett ämne som knappast bland annat dåtidens litteraturvetenskap. fick rum inom en ”seminariebildad” litteratur- Dokument från det förgångna som brev vetenskap på 1920-talet, men det är inte bara och dagböcker intresserade K. J. – förvisso ämnet som faller ur disciplinens ramar utan subjektiva vittnesbörd, men hur ska de läsas? också metoden. K. J. når kunskap genom att ta Även historisk sanning låter sig, enligt henne, fasta på det som inte står på raderna, genom att enbart fångas som en subjektiv sinnesförnim- använda dokumentet för att andas in ”ett tide- melse. När hon i en aforism reflekterar över varvs andliga luft” och jämföra med andra tiders vad ”kunskap” egentligen består i, preciserar andliga luft. Historien måste inte bara förmedlas hon innebörden som ”själva orienteringen i som ett konstverk, utan också läsas som konst. olika sfärer, t.ex. hemmastaddhet i ett tide- Om estetiken hos K. J. fungerar som ett varvs andliga luft eller förmågan att behandla korrektiv till historievetenskaperna, så får det dokument. […] Sådana kunskaper förblir ens absoluta hävdandet av perceptionen, av sin- enskilda tillhörighet och låter sig inte meddelas nesförnimmelsen som kunskapskälla, konse- andra på annat sätt än konstverk meddelas.”48 kvenser även för den estetiska bedömningen: Kunskap är den uppövade förmågan att få läsaren och läsakten hamnar i fokus. I en korn på en atmosfär, att skapa en kontaktyta aforism om Hoffmann formulerar hon både för beröring. Kunskap är den subjektiva erfa- författande och läsning som beröring: ”Alla renheten, dåtidens i möte med nutidens, och i romantikens förbrukade exalterade glosor den meningen alltid ett konstverk. I en annan glöder som ädla stenar vid hans [Hoffmanns] aforism är denna hållning satt i verket, denna beröring, men det är sant, ännu en beröring vill gång med en feministisk udd: till: den värdige läsarens. För de objudna visar sig ingenting annat än landsortsteater, efter­ Fru Schweighäuser i Strassburg och hennes romantiskt kolportage.”50 Här är det språket vän fröken von Rathsamhausen förefaller mig som ska beröras av såväl författare som läsare, som ett par moderna kvinnor, händelsevis men en kopparstickssamling öppnar också för och olyckligtvis förlagda till 1780-talet. Vad beröring: ”Att bläddra i den var som att känna säger jag, olyckligtvis? Nej dessa damer är att 1760-talet på dess varma hud.”51 Den levande gratulera: de levde i en över lag frihetssträvande tiden känns i fingertopparna eller som ett sug tid, reaktion fanns ännu inte och de väckte i maggropen: ”Att känna revolutionen nalkas i ingen anstöt. Hur friskt och ansvarslöst kunde Grimms Correspondance är en nervska-

54 TFL 2013:2 kande njutning. Man börjar småningom ana ficeras. Den romantiska aforismens spänning en virvel, plötsligt uppstår ett sugande drag, mellan den abstrakta och den sinnliga san- och rätt som det är snurrar man kring in mediis ningen, som Neumann diskuterar, bestämmer rebus.”52 Att nå kunskap om konsten, historien förutsättningarna för studiet av historien och och samtiden är att tänka med alla sinnen. av litteraturen, men den abstrakta sanningen För att komma i kontakt med en förgången finns för K. J. endast tillgänglig genom dåti- tid krävs emellertid vissa förberedelser. K. J. dens och nutidens sinnlighet. bistår med anvisningar: De naturlyriska skisserna är en variation på samma tema. Det är lätt att bläddra förbi dem, När man läser en åldrig bok bör man föreställa eftersom vi idag i första hand läser K. J. som sig att den just nyss har skickats ut i världen. kulturkritiker, men det är här hennes aforistik Alltså: den kommer färsk från tryckeriet; ingen är som tydligast poetisk och samtidigt central recensent har hunnit fingra den, ingen filolog för den estetiska reflektionen. Det markeras plocka isär den; skulle den än släpa på århund- också av att aforismerna i En recensents dagbok radens ryktbarhet så känner man sig likväl som är indelade i fyra årstider. Väderleken är den den första bedömaren. Man begår med vett och sinnliga erfarenhetens mest påtagliga villkor vilja en anakronism, som lämnar boken orörd och jaget är här mer framträdande än i de men flyttar en själv tillbaka till dess födelseår. flesta andra aforismerna. Ofta målar de just en Det förslår dock inte att avvisa alla mellan­ atmosfär och hon gör klart att hennes förhåll- händer, stryka en tidssträcka och slå sig ner i ningssätt till väderleken är estetiskt: enrum med den i levande liv återfunne för­ fattaren. Något svårare återstår: att sätta sig i Med ”vackert väder” menas väder som är tjänligt nivå med de verkliga första läsarna. Detta kostar för ens närmaste avsikter och behov – för hö- ett extra uppbåd av sympatetisk fantasi. Känner bärgning, för promenader, för mattpiskning, för man dem inte förut genom specialstudium så hälsan, för kläderna o.s.v. Inför vädret vet icke kan man lita sig till texten, ty en bok skvallrar allmänheten av några estetiska förnimmelser. alltid på mångfaldiga sätt om den tidsmiljö i Vädret är emellertid vackert så ofta man konst- vilken den kom till.53 närligt, d.v.s. utan själviskhet och utan altruism, betraktar det. Då blir ett höstregn inte fult för Att beröra det förgångna är en komplicerad att jag blir våt om fötterna och en frostdag inte handling. Insisterandet på den subjektiva sin- förkastlig för att proletärerna saknar ved.55 nesförnimmelsens primat har inget med total relativism att göra. Här finns en sanning att Orättvisa och umbäranden hamnar ur blick- erövra och för att komma åt den måste läsa- fånget för den estetiska betraktelsen, vilket ren lyfta sig ur sin egen tid: att läsa en bok dock inte gör den mindre verklig – tvärtom ska- på dess egna villkor är att läsa den som om par atmosfären en verklighet. Den avslutande man var bokens samtida. ”Sanning, om det aforismen i En recensents baktankar, som också så bara vore den att två gånger två gör fyra, avslutar vinteravdelningen, beskriver rimfrost: låter sig inte meddelas utom åt den som fri- villigt reproducerar den i sig”, skriver K. J. i Valhallavägen ter sig som en oändlighet av vita Croceintroduktionen.54 Sanning är med andra djup. Och plötsligt ser man blommande körsbärs­ ord en intim affär. Kravet att upplåta sig för grenar i sol på den blåa himmelsbottnen.­ Det en reproduktion av sanning innebär emellertid var mig en diktare! När vintern i ett upprymt inte att den matematiska sanningen diskvali- ögonblick tar sig för att eftergöra vårens fagraste

ANNA BOHLIN TFL 55 hägring så överträffar den våren själv. Och sådana strax glad igen, ty dessa framstående personer improvisationer värdigas den skicka mig ringa bemöter mig som en jämlike och vädjar till min kritiker till benägen anmälan.56 (min kurs.) mening. Mellan oss råder ett förhållande av den vackraste courtoisie.58 Rimfrosten blir körsbärsblom i jagets ögon, inte som en liknelse, utan som ett erfaret fak- Litteraturen är hos K. J. en fristad undan såran- tum. Årstiden personifieras och antar gestalt de fördomar och den lindrar smärta: ”När jag av en diktare som sänder sina alster till recen- en kväll mötte Emily Dickinson ströks plötsligt senten för att offentliggöras. Väderleken ska en ursinnig migrän av mitt huvud.”59 Men inte bara betraktas estetiskt – den är föremål framför allt helar estetiken genom sinnesför- för estetiskt omdöme. Kroppens erfarenheter nimmelsens sanning. K. J. formulerar förvisso är del av en reflektion. ingen statskonst – hon tar inte uttryckligen ansvar för samhällskroppens helhet – men in- KROPP dividen är hos henne alltid utsatt för normens För den moderna aforismen har kropp betydel- våld och kan läkas först genom erkännande se på två olika sätt: den romantiska aforismens från omgivningen. Att kräva erkännande för betoning av sinnlig erfarenhet samt genrens sinnesförnimmelsen blir att kräva erkännande ursprung i medicinska råd, utvecklat i den för en sanning utanför normen. Den enskilda politiska aforismens liknelse mellan läkekonst kroppens sanning är också en kunskap som, i och statskonst. I K. J.:s aforistik möts dessa organismtankens logik, inte kan uteslutas om båda aspekter. Den antika humoralpatologin samhällskroppen ska fungera. K. J. går till och var givetvis överspelad i början av 1900-talet, med så långt som att estetisk livssyn ger tillgång men inte kopplingen mellan fysisk kropp och till en högre mening: ”Om estetisk livssyn inte samhällskropp. Den förmedlande länken be- får kallas religion så beror det på att religionens stod sedan romantiken i organismtanken, cen- målsmän inte vill kännas vid naturliga, d.v.s. tral exempelvis i det tidiga 1900-talets idéer om illegitima släktingar.”60 K. J. förordar emellertid ett folkhem och villkoret för utvecklingen av en långsam strategi när det gäller att inlemma det förhållningssätt till samhället som Foucault individens sanning i samhällsorganismen: kallar ”biopolitik”.57 Om samhället utsät- ter individen för våld genom normalisering, Ett slagord som vill döda får inte bära karak­ genom att kontrollera kroppar och definiera tären av skällsord, inte låta pikerat, överilat och sexualitet, så innebär det att de sår samhället tillfälligt. Det måste vara obrottsligt, oveder- tillfogar kroppen endast kan läkas genom en läggligt sant och låta sig tolkas av omisstänk- förändring av samhället. samma som en komplimang. Ett sådant ord är Den moderna kopplingen mellan individens Rosa Mayreders ”normtroende” med sin milda kropp och samhällskroppen är förutsättningen gifthalt. för hur estetik blir politik i K. J.:s författarskap. Visst händer det att oskickliga slagord tycks Samhället botas genom att normen bryts upp döda snabbt och bullersamt, men var säker om och för K. J. erbjuder estetiken botemedlet. att liken tittar!61

Vanliga mänskor tilltalar mig så beskyddande Bullersam politik är inte att vänta från K. J., drygt och så undervisande att jag blir ledsen men däremot ett milt gift, som fungerar som och generad. Men om jag går till Goethe eller läkemedel för den som står utanför normen – Fredrika Bremer eller Emerson så blir jag och därmed för samhället som helhet.

56 TFL 2013:2 K. J. var knappast ensam om att uppfatta av de publicerade aforismerna har för övrigt sinnesförnimmelsen som vapen mot en etable­ oförändrade flyttats över från dagboken, vilket rad ordning; hon hade bland annat en god K. J. också framhåller.65 En dagboksanteck- förebild i en annan aforistiker. ”Mot den ning inleds: ”Det är en löjlig impertinens att idealism som definierar filosofin som en ren tillägna sig någon av Nietzsches tankar, lika ande sätter Nietzsche ett annat begrepp: den mycket hans som hans inälvor, hans hud och tänkande kroppen”, skriver Fredrika Spindler hans ögon. Ingenting för export hos honom.”66 och sammanfattar hans hållning: ”Vi är inte i Tänkandet är i så hög grad individualiserat kroppen utan vi är kroppen […].”62 Även K. J. att möjligheten till förståelse är hotad; detta återkom till tanken att tänkandet inte är något är ett avgörande ställningstagande hos K. J. som sker friställt från kroppen, utan är kropp Sinnesförnimmelsen är kunskapskällan, men – ­filosofi är i själva verket biografi: det innebär inte att tanken är bestämd av kön eller någon annan fysisk egenskap.67 Det Filosofins historia, sådan den tecknas av pro­ innebär tvärtom att individen alltid är enskild. fessorer, handlar om tankar som springer lösa ”Min känsla inför mänskorna är densamma omkring, ingår förbindelser sinsemellan och som inför djur: jag är rädd för dem därför att förökar sig till bibliotek. Detta är pur mytologi. jag hos dem befarar något slags själ men en Filosofins autentiska annaler består av en samling mig främmande.”68 Den sinnliga erfarenheten, biografier som tyvärr på grund av bristfällig do- den estetiska reflektion som genomsyrar K. J.:s kumentering till stor del ännu ligger oskrivna.63 produktion, blir ett sätt att hävda den enskilda, främmande kroppen som en sanning och där- I aforismen omedelbart därefter går K. J. ännu med läka ett sår hos individen och därmed i ett steg längre och hävdar att filosofi inte är samhällsorganismen. något annat än en produkt av kropp, av en Den kunskapsteoretiska konflikten mellan ”konstitution”: ”De stora filosoferna måste ha abstrakt och sinnlig sanning genljuder i K. J.:s varit behäftade med en måttlöst obändig sub- aforistik och liksom den romantiska aforismen jektivitet för att våga utbjuda produkterna av undersöker hon den i både tanke och gestalt- sin konstitution och sina privatupplevelser som ning. Estetikens primat – att tänka med alla en världsförklaring till allmänt begagnande.”64 sinnen – får hos K. J. en politisk funktion i Denna filosofins subjektivitet leder till att den den enskildas sanning som förändrar normer. i Nietzsches fall knappast ens låter sig kom- Denna politiska funktion, att bota den fysiska municeras. En handfull av K. J.:s publicerade kroppen genom att bota samhällskroppen, kan aforismer behandlar just Nietzsche och ännu härledas bakåt i historien till aforismens upp- fler finns opublicerade i dagböckerna; många rinnelse i Hippokrates råd för läkedom.

1. Gerhard Neumann, ”Einleitung”, i Der bart förspillda dagar. Aforismer och dagboksanteck­ Aphorismus. Zur Geschichte, zu den Formen ningar, urval av Anna Bohlin, Jonas Ellerström und Möglichkeiten einer literarischen Gattung, & Elisabeth Mansén, nr 6 i ellerströms serie Darmstadt: Wissenschaftliche Buchgesell- element, Lund: ellerströms, 2013. schaft, 1976a, s. 18. 3. Anders Olsson, Skillnadens konst. Sex kapitel 2. Torsten Ekbom, ”Inledning”, i Klara Johanson, om moderna fragment, Stockholm: Albert urval av Torsten Ekbom, Stockholm: Wahlström Bonniers förlag, 2006, s. 69. & Widstrand, 1965, s. 7; Klara Johanson, Sken­ 4. Gerhard Neumann, Ideenparadiese. Unter­

ANNA BOHLIN TFL 57 suchungen zur Aphoristik von Lichtenberg, 22. Stackelberg 1976, s. 209–225; se även Neu- Novalis, Friedrich Schlegel und Goethe, mann 1976b, s. 49–56. München: Wilhelm Fink Verlag, 1976b, s. 37f.; 23. Neumann 1976b, s. 42. se även Neumann 1976a, s. 3; jfr Arne Melberg, 24. Ibid., s. 43f, s. 76f. ”Nietzsche. Performative Prose”, i Aesthetics of 25. Klara Johanson, En recensents baktankar, Stock- Prose, Oslo: Oslo Academic Press, 2008, s. 30ff. holm: Wahlström & Widstrand, 1928, s. 112. 5. Neumann 1976b, s. 38. 26. Ibid., s. 67. 6. R. H. Stephenson, ”The Scholarly Debate on the 27. K. J., ”Daniel Malmbrinks fall”, i Tidevarvet Problematic Status of the Literary Aphorism”, i 1924.12.13. Studies in Weimar Classicism. Writing as Symbolic 28. Citatet har Stephenson hämtat från Logan Form, Bern: Peter Lang, 2010, s. 393ff., s. 403. Pearsall Smith. Stephenson 2010, s. 410ff. 7. Francis Bacon citerad hos Stephenson 2010, 29. Johanson 1928, s. 33. s. 399. 30. Ibid., s. 67. 8. Stephenson 2010, s. 397ff. 31. Klara Johanson, Det speglade livet. Memoarer 9. Ibid., s. 403f. från bokrummet (1926), Stockholm: Wahlström 10. Ibid., s. 405. & Widstrand, 1951, s. 249. 11. Olsson 2006, s. 54f. och s. 74f. Olsson ger 32. Johanson 1928, s. 105. följande förklaring av begreppet ”gnomicitet” 33. Anna Bohlin, Röstens anatomi. Läsningar med hänvisning till Moret och Quintilianus: av politik i Elin Wägners Silverforsen, Selma ”Gnomicitet härrör ur den antika strävan att Lagerlöfs Löwensköldtrilogi och Klara Johansons formulera visdomsord och sanningar, och Tidevarvskåserier, diss. Umeå: Bokförlaget kommer från det grekiska ordet gnomai som h:ström, 2008, s. 269–368. Aristoteles använder i sin Retorik. Det syftar 34. Johanson 1928, s. 11. på en generalisering inom moralens område, 35. Ibid., s. 12. vilket gör att den kan uppnå sannolikhet 36. Tormod Eides retoriska lexikon definierar snarare än sanning i strikt mening.” Olsson metalepsis­ som ett slags metafor ”som innebærer 2006, s. 57f. at det felles betydningsfelt to ord har utvides i 12. Ibid., s. 124. strid med normalt språkbruk”. Tormod Eide, 13. Ibid., s. 125. Retorisk Lexikon, Oslo: Universitetsforlaget, 14. Ibid., s. 137, s. 149, s. 183ff., s. 220ff. 1990, ”Metalepse”. 15. Diktonius resp. Björling citerade hos Olsson 37. Johanson 1928, s. 117. 2006, s. 225, s. 231. 38. K. J., ”Ödestimmen”, Tidevarvet 1924.01.19; se 16. Klara Johanson, ”Antikt ideal”, ffg iStock ­ även Bohlin 2008, s. 279f. holms Dagblad 1909.06.22, omtryckt i Klara 39. De gäller exempelvis aforismerna som inleds Johanson, urval av Torsten Ekbom, Stockholm: ”Existerar ännu den verkliga damen …” och Wahlström & Widstrand, 1965, s. 170. ”Visst var forna tiders husmoder …”. Johanson 17. Se t.ex. Olsson 2006, s. 31f. och s. 84ff.; 1928, s. 154f., s. 156ff. Neumann 1976b, s. 581. 40. Johanson 1928, s. 98. 18. Olsson 2006, s. 185. 41. Klara Johanson, Det rika stärbhuset, Stock- 19. Ibid., s. 68; Jürgen von Stackelberg, ”Zur holm: Wahlström & Widstrand, 1946, s. 216. Bedeutungsgeschichte des Wortes ’Aphoris- 42. Neumann 1976b, se särskilt s. 41f., s. 84f.; mus’” (1959), i Gerhard Neumann (red.), Der Neumann 1976a, s. 15f. Aphorismus. Zur Geschichte, zu den Formen 43. Neumann 1976b, s. 80ff. und Möglichkeiten einer literarischen Gattung, 44. Klara Johanson till Hedvig af Petersens, Darmstadt: Wissenschaftliche Buchgesell- 26/4 1927, citerat hos Johannes Edfelt, Klara schaft, 1976, s. 209f. Johanson, Stockholm: Norstedts, 1984, s. 30. 20. Olsson 2006, s. 69. 45. Klara Johanson, ”Benedetto Croce. En 21. Neumann 1976b, s. 18ff. ovetenskaplig introduktion” (1930), i Det rika

58 TFL 2013:2 stärbhuset, Stockholm: Wahlström & Wid- Lagergren, På andra sidan välfärdsstaten. En strand, 1946, s. 135. studie i politiska idéers betydelse, diss. Göteborg; 46. Ibid., s. 141. Eslöv: Symposion, 1999, särskilt s. 141. 47. Ibid., s. 138. 58. Johanson 1951, s. 247. 48. Johanson 1951, s. 249. 59. Johanson 1928, s. 44. 49. Johanson 1928, s. 144f. 60. Johanson 1946, s. 194. 50. Johanson 1951, s. 238. 61. Johanson 1928, s. 143. 51. Johanson 1946, s. 203. 62. Fredrika Spindler, Nietzsche. Kropp, konst, 52. Johanson 1951, s. 248. kunskap, Göteborg: Glänta, 2010, s. 56f. 53. Johanson 1946, s. 225f. 63. Johanson 1928, s. 103. 54. Ibid., s. 139. 64. Ibid. 55. Johanson 1951, s. 246. 65. Se förorden till Det speglade livet och Det rika 56. Johanson 1928, s. 172f. stärbhuset. 57. Michel Foucault, Sexualitetens historia I. Viljan 66. Dagboksanteckning 1918.01.15. Publicerad i att veta, övers. Britta Gröndahl & Per Magnus Johanson 2013, s. 93f. Johansson, Göteborg: Daidalos, 2004. Ang. 67. Se Bohlin 2008, s. 296–368. organismtanken och folkhemmet se Fredrika 68. Johanson 1928, s. 56.

SUMMARY Reasoning with the Senses. The Aphorism and K. J. In this article, the aphorisms of Klara Johanson (1875–1948) are related to the history of the genre. I argue that her aphorisms should be examined in the light of the romantic aphorism and be considered as a contribution to aesthetics. The etymology of the term ”aesthetics” – sensuous perception – foregrounds the body, as does the earliest uses of the term ”aphorism” (Aphorismoi was the title of Hippocrates’ famous compendium of medical propositions and recommenda- tions). The meaning of the term was later transferred from medicine to other disciplines, most notably politics, drawing on the analogy of the relation between the health of the physical body and the health of the state (connected by the theory of the four humours). Of course, by the beginning of the 20th century, that theory was no longer valid. However, the connection between the body and the state had endured, and was now understood in terms of the romantic concept of the ”organism”. Johanson’s aphorisms unite these two aspects: the body as sensuous perception and the body related to the state. According to Gerhard Neumann’s definition, the form of the romantic aphorism is a representation of conflict between abstract, mathematical truth, and personal, sensuous truth. This conflict informs Johanson’s aphorisms, although her modern take on the romantic conflict was more in line with the Italian philosopher Benedetto Croce, whose works Johanson introduced and translated into Swedish. In his view, aesthetics should precede logic, since individual perception precedes any understanding of a pure concept. I argue that Johanson’s aphorisms constitute a political statement, situating the individual truth at the centre of experience, and defending the need to take personal differences into account in order to heal the social ”organism” of society. To think with all your senses is to accrue historical knowledge; an aesthetic method with political implications.

Keywords: Klara Johanson, aphorism, political aphorism, aesthetics

ANNA BOHLIN TFL 59

PER-OLOF MATTSSON

ETT NATIONELLT-PROLETÄRT NOVELLEPOS Ivar Lo-Johanssons Statarna

Ivar Lo-Johansson är mest känd som författare kallade galizierna som importerades som ar- till omfattande romaner, men hans noveller betskraft i jordbruket i början av 1900-talet. bör nog med större rätt räknas till den svenska I det följande ska dessa tre noveller under- litteraturens pärlor under nittonhundratalet. sökas. Med deras hjälp ska ett försök göras att Det menar i alla fall Sven Delblanc i inled- precisera hur Statarna, mot bakgrund av Lo- ningen till det urval ur Lidelsernas epos han Johanssons reseskildringar från 1920-talet och själv gjorde 1974: ”ett av Ivar Lo-Johanssons den efterföljande programartikeln ”Den sociala och den svenska litteraturens största verk”.1 novellen” från 1941, ansluter till en speciell dis- Sammanlagt rör det sig om hundratals kurs inom den tidiga svenska arbetarrörelsen. noveller.2 Noveller som knyts samman i ett Inom svensk arbetarrörelse fanns nämligen en övergripande tema gav Lo-Johansson möjlig- komplicerad konflikt mellan föreställningar heter som romanen inte kunde erbjuda. De om den egna nationen och internationella för- två volymerna som utgör projektet Statarna pliktelser. De tre novellerna intar en bestämd (1936–37) är ett utmärkt exempel, där förfat- ståndpunkt i den konflikten. taren med novellens hjälp kunde ge en bild av statarnas tillvaro från slutet av 1800-talet och RESESKILDRAREN fram till 1930-talet. Med Statarna placerade OCH NATIONALKYNNET han sig också medvetet i en inhemsk tradition Reseböckerna utgör på flera sätt kärnan i det från bland andra Verner von Heidenstam, som tidiga författarskapet, och den uppfattning i novellens form kunde gestalta ett brett spek- om svenskhet och nationalkaraktär som är trum av karoliner. Karolinerna (1897–98) blev den genomgående referenspunkten återspeglas en samling av exempel på svenskar som käm- senare även i statarnovellerna och i program- pade för kungen och nationen. På ett liknande met för den sociala novellen. I sin presentation sätt berättar Lo-Johansson i den historiska av författarskapet behandlar Ola Holmgren krönikans form om ett stort antal statare just svenskheten hos Lo-Johansson utifrån rese- som exempel på det som då definierades som skildringarna. Det är en något annorlunda svenskar. Det svenska avgränsas mer specifikt författare vi möter, långt från den gängse bil- i tre av novellerna i Statarna I–II genom att den av den radikale förkämpen för förtryckta: jämföras med och definieras gentemot de så ”Den bild som läsaren får av reseskildraren

PER-OLOF MATTSSON TFL 61 Ivar Lo-Johansson är klädsamt sympatisk och svenska sidan i unionsupplösningen 1905: politiskt okontroversiell. Han tillfredsställer ”Thorsen var inte norrman ens så mycket att de flesta värderingar och smakriktningar just jag skulle ha hyst avoghet mot honom, ifall därför att han i första hand identifierar sig jag tänkt på unionsupplösningen med Sverige som svensk.” Inför andra länders särdrag och 1905.”8 Det är en kommentar som kan förvåna vanor blir han ett ”äktsvenskt sanningsvittne med tanke på att det i stor utsträckning var och samvete”.3 den svenska arbetarrörelsens hållning som ga- Från att först ha framträtt som bygdepoet ranterade att unionsupplösningen blev fredlig. blir Lo-Johansson utomlands alltså ”en natio­ I de två böcker som skildrar engelska för- nellt självmedveten författare, som med varje ny hållanden förvånas man av den fullständiga bok stärker sin position som svensk gentleman frånvaron av att det var i de tidiga engelska och globetrotter”.4 Under 1920-talet publicerar industristäderna som den organiserade arbe- Lo-Johansson i rask följd fyra reseskildringar tarrörelsen föddes under 1820- och 1830-talet. – Vagabondliv i Frankrike (1928), Kolet i våld Istället framställs de fattiga och proletära (1928), Nederstigen i dödsriket (1929) samt Mina delarna av befolkningen som undergivna och städers ansikten (1930). Zigenare (1929) kan nöjda: ”Klasskamp i svensk mening skulle även räknas hit men lämnas här åt sidan, ef- förefalla engelsmännen, inte bara de rika utan tersom Lo-Johanssons relation till det romska också de fattiga, löjlig. Vad som gjorts för de i sig är ett omfattande ämne. Något som slår utblottade i England det har gjorts av de rika, en nutida läsare av dessa reseskildringar är den och de fattiga är inte översiggivna över att ha starka betoningen av nationella särdrag, ofta det som de har.”9 Slutsatsen blir att engelsmän- omtalade som ”nationalkynne”. Författaren nen och särskilt de fattiga har ”ett helt annat förlitar sig mycket ofta på stereotypa föreställ- kynne än exempelvis det skandinaviska”.10 ningar om olika nationer. I den fjärde boken,Mina städers ansikten, Det kan räcka med några exempel ur rese­ firar schablonerna triumfer. Boken vill sam- skildringarna för att visa hur Lo-Johansson manfatta intryck från olika resor och avslutas resonerar. Franska förhållanden jämförs med reflektioner om svenskhet. Framför allt är exempelvis ofördelaktigt med hemlandets: det i beskrivningen av den engelska mannen ”För svensken skall en fransk stad oomtvistligt och kvinnan som märkliga slutsatser redovisas. synas som ett samhälle i stagnation. Den visar Inledningsvis konstateras att ”[e]ngelsmannen inga tecken på byggnation, framåtskridande, föds på något sätt gammal”.11 De engelska växande.” Där finns ingen ”stadsperiferi med kvinnorna uppvisar mycket stor initiativkraft: en ständigt hamrande och bultande byggnads- ”Engelskan är onekligen ganska företagsam. verksamhet, sådan vi ser den i svenska städer”.5 Utan så värst många knyckar har hon lyckats Fransmännen tycks oförmögna till större per- göra England till ett kvinnovälde.” Det enda spektiv: ”Det är typiskt franskt, detta. Förivra som kan anföras mot henne är att ”hon är så sig i detaljer och glömma bort vad det hela rör anmärkningsvärt litet kvinna”, eftersom hon sig om.”6 har ”maskuliniserats”.12 Även inför andra länders proletärer kan na- Den engelske mannen har en underordnad tionella stereotyper ta överhanden. Exempelvis ställning: ”Engelsmannen tycks en inte sällan kan han ”kanske” tycka att den franske arbe- bunden vid kvinnan som en betjänt vid sin taren ”är mera fransman än arbetare”.7 Mötet härskarinna.” England är ”A womens country” med en man med norskt påbrå föranleder en och ”bevis” för ”hur kvinnans övervälde i ett kommentar som solidariserar sig med den land, där kvinnan är just sådan, är i stånd att

62 TFL 2013:2 skapa en utåt hänsynslös och framgångsrik ma- STATARNA SOM ”NATIONELLT- terialistisk stat”. Den engelska kvinnan ”tycks PROLETÄRT EPOS” sakna sinnligheten”,13 till skillnad från den Författaren skriver i en notis i slutet av manuset franska kvinnan som är ”nästan vetenskapligt till Statarna I att ”[a]vsikten är [att skriva] ett underkunnig om vad kärlek är”.14 nationellt-proletärt epos över de svenska lant- I ett speciellt avsnitt mot bokens slut vill arbetarna”.21 Ola Holmgren menar att detta författaren reda ut den egna nationalitetens uttryck för författarens intention säger en hel särdrag. Kapitlet ”Svenskt folk” inleds med del ”om Ivar Lo-Johanssons storsvenska am- det tvivelaktiga påståendet att Sverige ”lär vara bitioner med sitt novellepos”.22 I de exemplar det äldsta av alla bestående riken i Europa som av novellsamlingen som han skänkte nära vän- aldrig varit underkastat ett främmande folks ner framhävs anknytningen till det nationella herravälde”.15 Sverige är dessutom ”på det hela också tydligt i den handskrivna formuleringen: taget […] en ganska ärlig och trohjärtad na- ”De proletära karolinerna.”23 tion.”16 Besökare behöver aldrig riskera att bli I en uppsats från 1967 framhåller Lars lurade: ”Det är omöjligt att tänka sig en svensk Furuland en viktig konsekvens av ett ställnings- hotellvärd eller en svensk restaurangägare som tagande till verket Statarna som helhet: ”Om skulle försöka skinna en utlänning.”17 Den det är så att den [hela samlingen] har en genom- största skräcken för svensken är ”[o]behag i förd komposition, får det konsekvenser även för umgänget människor emellan, i synnerhet när tolkningen av enskilda noveller.”24 Samlingens människorna står öga mot öga med varandra första novell, ”Kyss handen, ­trälinna!”, saknar, och inte i flock”. Svensken präglas också av som Furuland understryker, fast förankring i tid ”den svenska stelheten, som är känslan av att och plats. Den har helt enkelt en annan funk- det gäller att hålla sig på sin kant”.18 tion än övriga texter. Berättelsen lyfter fram ”ka­ Mot slutet kompliceras dock resonemanget. rak­tärs­egenskaper och lynnesdrag” som, enligt Författaren frågar sig om det är någon skillnad författaren, är utmärkande för statarna ”under på svenskar och norrmän och svarar att det hela deras historia”. Den är en ”ideologisk de- är det ”med säkerhet, och en betydande skill- klaration”.25 Från och med den andra novellen, nad”. Men skåningen kanske skiljer sig ännu ”En hästs historia”, följer dock författaren sin mer från svensken än norrmannen: ”När en historiska plan.26 skåning säger den minsta bagatell, så låter det Furuland har granskat manuskriptet och likväl som höll han ett anförande av stor vikt.” menar att man däri ser ”hur författaren in i det I jämförelse är stockholmaren ”en ensittare, en sista arbetat med att omgruppera sina noveller sur enstöring”.19 i de två delarna, så att den utvecklingslinje han För en nutida läsare hopar sig frågorna. ville teckna skulle framträda så tydligt som Vad är det som producerar dessa nationella möjligt”.27 Hur ska då varje enskild novell eller regionala särdrag? Är de naturgivna eller läsas? Furuland menar att ”[v]arje novell har historiskt producerade? I efterskriften till den sin givna plats och är skriven eller omarbetad samlade utgåvan av de fyra reseskildringarna med tanke på helheten”.28 kommenterar författaren inte mängden av I analyser av Statarna infinner sig gärna generaliseringar och schabloner. Deras tids­ jämförelser med Heidenstams Svenskarna och typiska karaktär står utom allt tvivel, men deras hövdingar (1908–1910) och framför allt Lo-Johansson vill i efterhand inte markera eller med, som tidigare påpekats, Karolinerna. I revidera något.20 likhet med det förstnämnda verket samman- för Lo-Johansson texterna i ”mindre grupper

PER-OLOF MATTSSON TFL 63 inom det stora verket.” Furuland menar också I samband med 1900-talets början, just den att Statarna och Karolinerna är ”kontraster” tid som de tre novellerna skildrar, ”ökade det när det gäller ”innehåll och stämning”, men att nationella temat i betydelse och den tidiga ”den vittsyftande målsättningen är densamma, radikala liberalismens folkligt nationalistiska viljan att gestalta en hel epok i ett historiskt budskap kom flitigt i bruk” i den svenska arbe- disponerat novellepos”.29 tarrörelsen. Endast folkets kärlek till det egna landet var äkta medan överklassens patriotism RYSSAR OCH GALIIZIER var ”falsk och bedräglig, ja rentav landsför- I den första novellen i Statarna I förekommer, rädisk eller främmande”. Överklassen var na­ förutom den ideologiska deklarationen, även tionellt opålitlig och hade ”rövat landet från en implicit koppling till ”det ryska”. I en annan dess rättmätiga ägare som genom socialismens av novellerna, ”Bostadsinspektionen”, framläg- patriotiska gärning skulle återställa det till ger ombudsmannen från lantarbetarförbundet Sveriges arbetande folk”.34 uppfattningen att det finns ”något ryskt hos Blomqvist behandlar också reaktionerna i statarkynnet”: ”Det är som jag föreställt mig svensk arbetarrörelse inför den så kallade ga- det ryska. Liksom statarnas landskap tycks lizierimporten i början av 1900-talet, det vill ändlöst för dem själva, kan deras själstillstånd säga just det som de tre novellerna i Statarna uppvisa ödsliga stäpper. Ingenting utom artikulerar.35 Föreställningar om ”nationernas skräcken och svårmodet tycks vilja gro där.”30 individualitet kunde [i arbetarrörelsen] för- Den deklarationen stämmer väl med den enas med en rasförstådd utvecklingsidé”, där inledande novellens karaktäristik av statarna ”den nationella säregenheten” placerades in som moderna trälar. Det faktum att det är ”på en skala av högre och lägre där det ryska ombudsmannen som formulerar tanken ger antogs representera något främmande till såväl en speciell tyngd eftersom Lo-Johanssons nära utvecklingsnivå som egenart.”36 Den svenska anknytning till lantarbetarnas fackförening nationalismen, eller med Benedict Andersons är välkänd.31 En facklig företrädare företräder uttryck: den föreställda gemenskapen,37 får sin alltså den då i nationalistiska kretsar vanliga speciella prägel, sina särdrag just i motsätt- distanseringen från allt ryskt och placerar sta- ningen till det ”ryska”. Det är en föreställning tarna i samma kategori. Därmed uppstår en som inte hade sitt ursprung eller sina mest spänning, då Statarna också, som visats, i hög högljudda företrädare i arbetarrörelsen, men grad är ett specifikt svensk projekt. den kom att få en klangbotten även där och Historikern Håkan Blomqvist utreder i sin användes flitigt i samband med galizierfrågan. avhandling hur den svenska arbetarrörelsen I början av 1900-talet ”importerades” flera förhöll sig till föreställningar om nation, ras tusen säsongsarbetare från östra Europa till och civilisation. Han hävdar att arbetarrörel- betodlingar i Skåne och Östergötland. De kom sens internationalism redan från början kom från olika håll, många från det ryska Polen, att ”flätas samman” med ”1800-talets radikala men kallades i folkmun ”galizier” efter den och demokratiska nationalism” med rötter i då österrikiska delen av Polen. Den ­skånska franska revolutionens syn på medborgarska- arbetarrörelsen, inklusive det nybildade skån- pet.32 Den marxism som blev ryggraden i den ska lantarbetarförbundet, betraktade det som europeiska arbetarrörelsen kom redan från bör- ett angrepp på deras fackliga strävanden. En jan att få ”en inbyggd spänning mellan arbetar- ­mind­re del av galizierna sattes också in som rörelsens nationella kamp och internationella strejkbrytare, även om det inte var det ur- målsättning”.33 sprungliga syftet.

64 TFL 2013:2 När galizier beordrades till strejkbryteri han- Den blivande statsministern Per Albin Hans­ terades det på ett motsägelsefullt sätt av fack- son menade att det var utländska arbetare­ som föreningarna. Å ena sidan kunde man anställa var angripare och att de ”brutit broderskaps- en polsk student för att sprida information länken”. Om galizierna inte gjorde gemensam och värva medlemmar; på flera platser utbröt sak mot förtryckarna skulle de ”behandlas också strejker bland galizierna. Å andra sidan som öfriga förrädare”. Mötet antog en resolu- kom den skånska arbetarrörelsen att använda tion under parollen ”Sverge åt svenskarne!” fosterländska och vad vi idag skulle anse som Importen var en ”lika fräck utmaning mot rasistiska argument. Sverges arbetare som en social och politisk fara Framträdande namn i den tidiga arbetar­ för vårt folk”, hävdade man.41 rörelsen deltog i agitationen med fosterländska Håkan Blomqvist sammanfattar sin genom­ argument. Fabian Månsson talade exempelvis i gång av galizierfrågan så här: ”gentemot värv­ artiklar om att ”utländska utsugare skymfa vårt ningen av utländsk säsongsarbetskraft till folk”. Den då största socialdemokratiska tid- det sydsvenska jordbruket och av utländska ningen i landet, Arbetet i Malmö, menade att strejkbrytare till blockerade arbetsplatser till- kapitalisterna förde in ”främmande inkräktare i greps från arbetarrörelsehåll en starkt nationell landets modernäring”. Ett protestmöte organi- och patriotisk retorik”. Men det var inte bara serades i Malmö där Knut Wicksell, radikal li- arbetsgivarna som angreps, ”även de värva­ beral och nationalekonom, och Bengt Lidforss, de utländska arbetarna kunde angripas med socialdemokrat och professor i botanik, talade. främlingsfientliga och vad vi idag skulle kalla Vid mötet brännmärktes importen av galizier rasistiska argument”.42 Det ”övergripande bud- som ”skändligt fosterlandsförräderi”.38 skapet” från den skånska arbetarrörelsen hand- I Arbetet användes argument som hörde lade om ”landsförrädiska betbaroners import hemma i diskursen om ryssar och därmed be- av främmande och lägre stående inkräktare på släktade slaviska folkgrupper som underlägsna svenska lantarbetares bekostnad”.43 de nordiska. De beskrevs som främlingar som var ”[s]måväxta, med intetsägande ansikten, LO-JOHANSSON OCH GALIZIERNA böjda under bördan av stora klädbylten”. De Lars Furuland, den främsta forskaren när det tillhörde den lägsta tänkbara typen av arbetare, gäller hela Lo-Johanssons författarskap, näm- de var ”[e]ländigt klädda, slöa och rådvilligt ner bara frågan om galizierna i förbigående, livliga, som en hop boskap, representerande trots att de spelar en huvudroll i två av novel­ det lägsta stadiet av varan – arbetskraft”.39 lerna i Statarna I och dessutom berörs i en Den 9 juni 1904 höll den socialdemokra- tredje.44 I en not upplyser Furuland dock om tiska ungdomsklubben i Malmö möte om en viktig källa till Lo-Johanssons skildring av ”Den galiziska slafimporten”. Den blivande arbetskonflikterna i Skåne 1907–1909. Det rör riks­dagsmannen och ministern Värner Rydén sig om ”en stor handskriven dossier, en slags inledde och menade att jämfört med svenska vitbok med en rad dokument och samman- arbetare hade galizierna ”betydligt lägre mora- bindande text, skriven av en fackföreningsord- lisk ståndpunkt”, de stod på ”lägre moralnivå”. förande vid godset Trolle-Ljungby”. Författare Rydén anspelade även på de berömda orden var Willy Nilsson och hans manus bär rubriken i Kommunistiska manifestet att alla arbetare ”Berättelse över svenska lantarbetarförbundets måste förena sig och avslutade med att ”vi bör avdelning nr 82 Trolle-Ljungby, dess bildande förena oss om att köra galizierna ur landet och och långvariga konflikten 1908 och 1909.”45 fordra: Sverge åt svenskarna!”40 Just konflikterna vid godset Trolle-Ljungby

PER-OLOF MATTSSON TFL 65 beskrevs av den vänstersocialdemokratiska tillfälle våldtas Katrina av Lewski.50 Paradoxalt Storm­klockan med stor indignation när torpare nog är det en ridhäst, det ”obeskrivligt sköna, vräktes och ersattes med galizier: ”istället för de engelska stoet” Glory, som hämnas Katrina. sålunda avtackade, hederliga präktiga svenska Nästa morgon hittas nämligen Lewski död: arbetarna införskrives en samling utländska ”I hans panna fanns märket efter det flicklika trasproletärer, okunniga, förfallna och för- lyxstoets hov.”51 slöade stackare, angripna av smittkoppor och Den andra novellen med anknytning till andra vidriga sjukdomar, färdiga att sälja kropp frågan om galizierna, ”Toffelpågen”, utspelas och själ för ett brännvinsrus. Sverge år svensk- också under en lantarbetarstrejk i Skåne. Den arne – så lyder frasen. Sverge åt galizierna, inledande scenen beskriver hur äldre ”tro­ svält och smittkoppor åt svenskarne – så lyder tjänare,­ många med fosterländska medaljer verkligheten.”46 på bröstet” står vid ingången till sina hem och Novellen ”Galizierna” i Statarna I utspelas bevittnar hur ”svenska länsmän, betjänade av i april 1907 i samband med en strejk i Skåne. införskrivna galiziska jordproletärer, vräkte Godset är inte namngivet, men det kan vara deras bohag på vägen”.52 Scenen påminner just Nilssons skildring av Trolle-Ljungby onekligen om den som målas upp i citatet ovan som bildar bakgrund. Presentationen av gali- ur Stormklockan. zierimporten förses i novellen med en tydlig Den tredje novellen, ”Polska hästen”, ut­ anknytning till berättelsen om Judas och de 30 spelas under skördestrejken 1907–1908. Det silverpenningarna: omtalas hur ”hundratals okunniga galizier” ”Till Råbelöv i Skåne, i Östergötland, på fördes över till Sverige. Några stannade, ”förso- Gotland importerades galizier. Från det ohygg- nades så småningom med de svenska statarna, ligt överbefolkade Västgalizien kom nyfikna bildade nytt hem, men upprätthöll hela min- familjer, förtrampade jordproletärer, straffade net av det gamla.” En av dem är Brokov.53 äventyrare, analfabeter, vana vid att sälja sitt Stataren Vång hyser agg till galizierna, efter- liv för trettio öre om dagen.”47 som han lägger skulden på dem för att han inte Men de lantarbetare som vräkts från sina kunnat skaffa en häst. Brokov å sin sida hävdar hem börjar ”försonas med att se främlingarna att han ska ärva en häst från Polen. Vång tvivlar på fälten. De var själva förtryckta. När de såg dock på detta och har inga höga tankar om ga- andra förtryckta, reagerade de inte.” Men lizierna; han tänker på dem som det ”galiziska kvinnorna förmanas att akta sig för ”inkräk- byket” eller det ”galiziska packet”.54 tarna”, eftersom ”några sades vara sjuka”. Vång tar senare hand om en strandsatt häst, Människorna anpassar sig, men det gör inte men Brokov anser att det är just den hästen hästarna. De ”vägrade, stegrade och reste sig som han ska ärva. När Brokov får mothåll av för galizierna”. Det är särskilt de mest aristo- Vång böjer han sig dock: ”Galiziern lomade kratiska djuren – ridhästarna – som reagerar: av. Rädslan för det främmande landet bemäk- ”De gjorde uppror.”48 tigade sig hastigt hans slavsjäl.” Hustrun är I novellen uppvaktar galiziern Lewski den dock inte böjd att ge efter. Beskrivningen av unga Katrina, till att börja med utan större henne är föga smickrande: ”Vid sidan lufsade framgång. Till slut förförs hon dock av ”det hans kvinna, liten och snattrande likt en skata, främmande”: ”Med den primitiva kvinnans hoppande och gestikulerande med barnet på fysiska direkthet upphörde hon att tänka.” armen, intalande honom hämnd.”55 Efter några veckor upptäcker hon emellertid En dag hittas dock Vångs häst död: ”Djuret att hon smittats av syfilis.49 Vid ett senare hade en snara av taggtråd kring halsen, så skick-

66 TFL 2013:2 ligt anbragt, att det var omöjligt att säga om arbetarrörelse. I ”Polska hästen” är det Vång någon människa varit behjälplig, eller om dju- som får artikulera den fientliga hållningen. ret strypt sig själv mot pålen.” För Vång står det Det råder knappast någon tvekan om att dock klart att det är de ”förbannade hundarna”, berättaren i dessa texter använder de fördoms- det vill säga galizierna, som dödat hästen.56 fulla, för att inte säga rasistiska uppfattningar Hur förhåller sig då berättaren till det berät- som dominerade i den skånska arbetarrörel- tade? Holmgren resonerar kring berättartekni- sen. En annan hållning till det fosterländska ken i Statarna och konstaterar att berättaren antyds i novellen ”Åbrodd och lilja”. Under ett är en auktoritativ berättare, som dock är olika möte utbrister ”statarna”: ”Vårt fosterland är från text till text: ”Än är han allvetande, än är där vi hänger hatten.”59 Det blir dock aldrig han en person som berättar ur minnet. Än är en idé som på allvar aktualiseras i novellerna. det fråga om en jagberättelse, som kan vara Lo- Berättaren tillrättavisar istället statarna för Johanssons egen, än sker berättelsen i namn av deras bristande fosterländskhet. Hämnden på ett kollektivt ’vi’. Men det är aldrig någonsin våldtäktsmannen i ”Galizierna” överförs som statarna själva som berättar. Berättarens upp- en konsekvens på hästarna. gift är ju att medvetandegöra statarlivet; att ge namn och ord åt de upplevelser som befäster PROGRAMMET eller ifrågasätter detta liv.”57 FÖR DEN SOCIALA NOVELLEN Holmgren understryker den distans som Programmet för den sociala novellen formu­ finns mellan berättaren och ämnet: ”Genom leras efter Statarna och publiceras i Bonniers sin upphöjda berättarposition förstår förfat- litterära magasin 1941, samma år som taren det liv som statarna bara lever; fångar Jordproletärerna utkommer. Det har inte sagts som de är i sina kroppar, drifter och beroen- speciellt mycket om programmet utöver lov- deförhållanden.” Positionen ”bygger på stor ord. Mauritz Edström har följande att säga: inlevelse och identifikation med statarnas livs- ”Med begreppet den sociala novellen avsåg värld”, men ”ser denna i relation till ett annat han en novellkonst i kontakt med verkligheten liv och en annan livshållning. Statarförfattaren på samma sätt som samhällsromanen.”60 Lars är aldrig identisk med sina statare; han står Furuland, å sin sida, använder begreppet den fri på samma sätt som att fadern aldrig lät sig sociala novellen redan på Statarna, det vill säga präglas av statarmentaliteten.”58 flera år innan programmet publiceras.61 Berättaren påpekar i ”Galizierna” att sta- Lo-Johansson har som få andra svenska tarna hade försonats med galiziernas närvaro. författare förespråkat novellen som författa­ Det kanske inte är så konstigt med tanke på rens mästarprov och inte, som så många andra, den likhet med det ryska som ombudsmannen som enbart ett gesällprov. Novellen har ju ofta framhåller i ”Bostadsinspektionen”. Statarna betraktats som en övning inför något större bekymrar sig efter kort tid inte så mycket över – alltså romanen – eller bara som ett sätt att galiziernas närvaro, istället blir det ett lyxsto dryga ut inkomsterna. När uppvärderingen som får hämnas på Lewski. I det fallet är be- formuleras är det intressant nog efter att han rättaren solidarisk med hästarnas hållning och själv avlagt sitt mästarprov. I viss mån är därför inte med statarnas. Hästarna får med andra ord programmet en legitimering i efterhand av för- företräda den fosterländska sidan. Berättaren fattarens redan levererade mästarprov. betonar och understryker även galiziernas mo- Lo-Johanssons program bygger även det på raliska underlägsenhet, helt i samklang med föreställningen om svensk litteratur som något den dominerande synen i den tidens skånska speciellt och avskilt från andra språkområden.

PER-OLOF MATTSSON TFL 67 Novellen som genre framhålls inledningsvis blivit Sveriges röst”, konstaterar han.68 Den som en exklusiv verksamhet. Betydande novel- svenska novellen hanteras främst av epigoner lister är mycket sällsyntare än romanförfattare och det finns endast några få där man kan dra och ”en stor novellförfattare tillhör på ett helt slutsatsen att ”denna berättelse har inte kun- annat sätt världslitteraturen.”62 Bland de riktigt nat skrivas annat än i Sverige av en svensk”. stora novellisterna vill Lo-Johansson inte räkna Dessa få texter hör hemma i ”våra allra egnaste in någon svensk författare. Det är framför allt motivkretsar”: historiska ämnen, den svenska tre novellister som Lo-Johansson räknar som sagan, vidskepelse och svensk natur.69 stilbildare: Maupassant, Tjechov och Tolstoj.63 Om den svenska novellen inte har varit I Sverige har Maupassant betytt mest. Det för- direkt dålig, vilket den dock ofta varit, har den klaras av ”ämnesvalet” och ”den bestickande istället varit epigoneri. Men att så många efter- klarheten”. ”Han liknar på något sätt naturen apat Maupassant, Anatole France eller Tjechov själv”, konstaterar författaren kryptiskt.64 har medfört att den svenska novellen hamnat i Skillnaden mellan Maupassant och Tjechov ”ett svårt dilemma”. Orsaken är att de hamnat består i berättelsernas tidsomfång. Maupassant i konflikt med ”det svenska nationalkynnet, behöver ofta en människas hela liv för sina med miljön, med trångheten”.70 Istället finns noveller, medan Tjechov bara behöver ”en det förutsättningar för ”en novellkonst av na- mycket obetydlig händelse, en stämning, en tionell särart”. Det finns nämligen outnyttjade situation”. Den franske författaren förser också källor: ”den svenska erfarenheten, det svenska sina noveller med ”en våldsam klimax”, medan kynnet, svenskt liv i vår egen tid” utgör ”sär- den ryske författarens korta berättelser saknar skilda möjligheter”.71 ”tillspetsning”.65 Maupassant skulle aldrig, De särskilda möjligheterna utgörs av ”en enligt Lo-Johanssons speciella syn på national- stor social omvandlingsprocess”, ”en samhäl- kynnen, kunna tänkas som svensk författare. lelig förskjutning med vittgående psykologiska Det skulle däremot Tjechov kunna vara.66 och andra följder för den enskilda människan Finns det då ingen novellistisk tradition av och för massan [har] ägt rum, vilka inte haft värde i den svenska litteraturen? Jo, i form av motsvarighet i några andra länder.” Även här är den historiskt-romantiska berättelsen, verk som den svenska särarten utgångspunkten för Lo- Almqvists folklivsberättelser, Strindbergs Sven­ Johanssons resonemang: ”Sverige har skapat ska öden och äventyr (1882–1905), Heidenstams­ en demokratisk praxis.”72 Det är givetvis social­ Karoli­ ner­ na­ , Pelle Molins Ådalens poesi (1897), demokratins projekt att bygga ett folkhem Söderbergs Historietter (1898) och Lagerlöfs Troll som författaren ser som det specifikt svenska och människor (1915, 1921). Därtill kan också ”ett vid den här tiden. Det litterära uttrycket för litet antal noveller av våra kända nyare förfat- omvandlingsprocessen är den svenska arbetar- tare och ytterligare enstaka lyckokast” räknas.67 litteraturen. Även den har sin egenart: den har Det är i denna svenska ”historiskt-romantiska” ”stammat ur det litterära uttrycksbehovet hos berättelsetradition som Lo-Johansson själv just helt nya klasser av svenskt folk”.73 har skrivit in sig med Statarna! Lars Furuland karaktäriserar Statarna som Lo-Johanssons förklaring till den svenska ”en paradoxal lösning på kollektivskildringens novellens tillstånd rör sig helt inom hans syn formproblem.” Mängden av enskilda statares på nationalkaraktärer. Genren ”har inte legat öden gestaltas i ”konturskarpa närbilder” och så väl till för oss, på ett särskilt sätt lyriska fogas ”samman med andra berättelser där svenskar”. Svensken är lyriker och har ”gått gruppskildringar eller socialhistoriska översik- vilse bland tomtar och troll”. ”Lyriken har ter” är viktigast. Hela verket är ”ett epos över

68 TFL 2013:2 statarklassen, en socialhistorisk och social­psyko­ med statarna som omedvetna om de utländska logisk analys som i mångsidighet och utförlig- lantarbetarna som representanter för en främ- het saknar motstycke bland världslitteraturens­ mande (och underlägsen) kategori av arbetare. arbetarskildringar.”74 Lo-Johanssons radikalism är alltså snarare na- tionell än internationell, och med de tre novel- SLUTSATSER lernas tydliga avgränsning gentemot galizierna Ivar Lo-Johansson har mer än någon annan för- ansluter han sig till en syn på nationen som fattare fått representera den svenska arbetarlit- dominerade i svensk socialdemokrati under teraturen. Novellcykeln Statarna är en hörnsten mellankrigstiden. i författarens ställning som arbetarförfattare. Statarna har jämförts med verk som Topelius Novellcykeln bygger, som vi sett, på en uppfatt- Fältskärns berättelser (1853–1867), Svenska öden ning om det svenska, ibland i viss mån även det och äventyr, Karolinerna, Svenskarna och deras skandinaviska, som en motsats till andra natio- hövdingar samt i viss mån Lagerlöfs Gösta ners särdrag. Det är en tidstypisk föreställning Berlings saga (1891): ”Till denna rad av stora i svensk arbetarrörelse under mellankrigstiden, svenska berättelsecykler kan Statarna fogas”, vilket Håkan Blomqvist understryker: ”Den sammanfattar Furuland.76 Det är, som vi sett, godtog idéer om nationell egenart och ras- ingen tillfällighet att Statarna inte lockar till egenskaper men avvisade ’raschauvinism’. Den jämförelser med arbetarlitterära verk från an- kunde vara socialt inkluderande men också dra språkområden. Det var heller aldrig förfat- nationellt etnocentrisk och exkluderande.”75 tarens syfte. Istället infogar han den i en svensk Furuland noterar inte Lo-Johanssons envisa tradition. Redan i hans reseberättelser från inriktning på det svenska, det nationella, det 1920-talet hade ”det svenska” börjat definieras fosterländska. Det går dock inte att förstå pro- och i det program för den sociala novellen som jektet Statarna utan författarens grundläggande Lo-Johansson skrev efter Statarna kan genren, uppfattning om det nationellas betydelse. Han inom ramen för samma sätt att tänka, kopplas beskrev det själv som ett ”nationellt-proletärt speciellt till svensk litteratur. De ämnen som epos” och med förslaget till titeln ”De proletära väntar på sin gestaltning knyts till folkhem- karolinerna” knöt han också an till Heidenstams mets framväxt i Sverige. hyllning av de enskilda karolinerna. På ett lik- Novellgenren gav i Statarna Lo-Johansson nande sätt skildrar Lo-Johansson statare och möjligheter som romanen inte kunde ha för- lantarbetare som representanter för ”svenskt sett honom med. Genom att ta Heidenstams folk” och inte som systrar och bröder till sina Karolinerna som förebild inordnade han sig motsvarigheter i andra länder. Berättaren i de först och främst i en svensk nationell tradition tre undersökta novellerna framställer till och och inte i arbetarlitteraturens tradition.

1. Sven Delblanc, ”Inledning”, i Ivar Lo-Johans- ”Passionssviten”, består av följande delar: Passio­ son, Passionsnoveller. Urval och inledning av nerna (1968), Martyrerna (1968), Girigbukarna Sven Delblanc. Första samlingen, Stockholm: (1969), Karriäristerna (1969), Vällustingarna Aldus, 1974, s. 5–12. Citat s. 12. (1970), Lögnhalsarna (1971), Vishetslärarna 2. I bokform finns, förutomStatarna , Jordprole­ (1972). Därefter kom Nunnan i Vadstena. tärerna (1941) och senare en formlig explosion Sedeskildringar (1973), Lastbara berättelser (1974), av noveller i de sju volymerna i Lidelsernas epos Ordets makt (1974) samt Furstarna. En krönika (1968–1972), Lidelsernas epos, ibland även kallat från Gustav Vasa till Karl XII (1974). Dessutom

PER-OLOF MATTSSON TFL 69 finns en tidig samlingUngdomsnoveller. Ett lag 32. Håkan Blomqvist, Nation, ras och civilisation historier (1928) samt två urval ur Lidelsernas epos. i svensk arbetarrörelse före nazismen, diss. 3. Ola Holmgren, Ivar Lo-Johansson. Frihetens Stock­holm: Södertörn Doctoral Dissertations; väg, Stockholm: Natur och Kultur, 1998, s. 72. 5, 2006, s. 128. 4. Ibid, s. 73. 33. Ibid. 5. Ivar Lo-Johansson, Dagbok från 20-talet, Stock- 34. Ibid. holm: Liber, 1982, s. 24. De fyra reseböckerna 35. Ibid, s. 210–221. citeras efter den samlade utgåvan 1982 med 36. Ibid., s. 210. författarens efterskrift. 37. Se Benedict Anderson, Imagined Communities. 6. Ibid., s. 41. Reflections on the Origin and Spread of Nationa­ 7. Ibid., s. 33. lism, London: Verso, 1983. 8. Ibid., s. 71. 38. Blomqvist 2006, s. 213. 9. Ibid., s. 123. 39. Ibid., s. 213f. 10. Ibid., s. 124. 40. Ibid., s. 214 11. Ibid., s. 354. 41. Ibid., s. 215. 12. Ibid., s. 356. 42. Ibid., s. 219. 13. Ibid., s. 357. 43. Ibid., s. 220. 14. Ibid., s. 360. 44. Furuland 1967, s. 139. Hagmund Hansen gör 15. Ibid., s. 426. en tolkning helt i linje med tendensen i de tre 16. Ibid., s. 430. novellerna: ”då galizierna importerades och 17. Ibid., s. 431. gjorde svenska lantarbetarfamiljer hemlösa och 18. Ibid., s. 433. arbetslösa genom att för svältlön utföra deras 19. Ibid., s. 434. arbete” (Ivar Lo-Johansson. Statarnas diktare, 20. Ragnar Oldberg menar att det ”i en del av övers. Ragnar Oldberg, Stockholm: Bonniers, dessa folkpsykologiska hugskott” finns ett 1946, s. 116). något kokett och självironiskt skrivsätt (Ivar 45. Ibid., s. 143. Se not 5. Lo-Johansson. En monografi, Stockholm: 46. Blomqvist 2006, s. 218. Bonniers, 1957, s. 68). Det lättsamt ironiska 47. Lo-Johansson 1936, s. 219. I en klassisk text skymtar svagt, men det förtar inte intrycket att av Jack London, ”The Scab”, jämförs strejk- författaren faktiskt menar vad han skriver. brytare ofördelaktigt med Judas Iskariot. Den 21. Lars Furuland, Statarnas ombudsman i dikten. texten var också vanlig i Sverige och används En bok om Ivar Lo-Johansson, Stockholm: LT, fortfarande i anglosachsiska länder. 1976, s. 103. 48. Ibid., s. 221. 22. Holmgren 1998, s. 132. 49. Ibid., s. 223. 23. Furuland 1976, s. 103. 50. Ibid., s. 224. 24. Lars Furuland, ”Ivar Lo-Johansson och de 51. Ibid., s. 225. Robert E. Bjork ägnar stort ut- proletära karolinerna. En studie av novellsam- rymme åt hästarna i Statarna, men berör inte alls lingen Statarna, främst dess komposition”, ”Galizierna”. Se ”Ivar Lo-Johansson’s Statarna Samlaren 1966, s. 135–145. Citat s. 136. and the Aesthetics of Social Consciousness”, i 25. Ibid. Studies in German and Scandinvian Literature 26. Furuland 1976, s. 90. after 1500. A Festschrift for George C. Schoolfield, 27. Ibid., s. 100. James A. Parente & Richard Erich Schade (red.), 28. Ibid., s. 102f. Columbia: Camden House, 1993, s. 271–281. 29. Ibid., s. 103. 52. Lo-Johansson 1936, s. 236. 30. Ivar Lo-Johansson, Statarna. Första samlingen, 53. Ibid., s. 244. Stockholm: Bonniers, 1936, s. 193. 54. Ibid., s. 246. 31. Se kap. ”Författaren och fackförbundet” i 55. Ibid., s. 247. Furuland 1976. 56. Ibid., s. 249.

70 TFL 2013:2 57. Holmgren 1998, s. 137f. 63. Ibid., s. 44. 58. Ibid., s. 138. 64. Ibid., s. 45. 59. Ivar Lo-Johansson, Statarna. Andra samlingen, 65. Ibid., s. 46. Stockholm: Bonniers, 1937, s. 131. 66. Ibid., s. 47. 60. Mauritz Edström, Äran, kärleken, klassen. 67. Ibid., s. 49. En bok om Ivar Lo-Johanssons författarskap, 68. Ibid. Stockholm: Forum, 1976, s. 55. 69. Ibid., s. 50. 61. Se kapitlet ”Den sociala novellen”, Furuland 70. Ibid. 1976, s. 82–107. 71. Ibid., s. 52. 62. Ivar Lo-Johansson, ”Den sociala novellen. Ett 72. Ibid., s. 53. program”, Statarskolan i litteraturen. Idéer och 73. Ibid., s. 54. program, Göteborg: Författarförlaget, 1972, 74. Furuland 1976, s. 103f. s. 43–59. Citat s. 43. Ursprungligen i Bonniers 75. Blomqvist 2006, s. 369. litterära magasin 1941. 76. Furuland 1976, s. 102.

SUMMARY A National-Proletarian Epic of Short Stories. Ivar Lo-Johansson’s Statarna This essay explores Ivar Lo-Johansson’s epic collection of short storiesStatarna (1936–37). The collection is chronologically ordered and centres on the lives of rural proletarians (statare) in Sweden from the concluding decades of the 19th century to the first decades of the 20th century. Ivar Lo-Johansson is generally regarded as an icon of Swedish working-class literature, and Statarna is one of the real cornerstones of Lo-Johansson’s self-created public myth. This article aims to show that the basic ideological position of the author and his epic is based on national stereotypes (a point that may be further supported with reference to his 1920’s travel books). Statarna contains several stories that touch upon the so-called ”Galizier question”, referring to the transport of rural workers from the south-eastern parts of Poland to Sweden. These workers became known as Galizians, even if they came from other parts of Eastern Europe. These stories articulate a xenophobic attitude to these workers in line with the dominant reaction of the trade unions and the labour movement in general at the time. The ”Galizians” were regarded as intruders, with a lower morale than Swedish workers, and representative of the lowest species of labour power. This was especially true in those cases where the Galizians were used as scabs (strike breakers) during strikes. The narrator doesn’t sympathise with the domestic rural workers when they become used to the presence of the ”intruders”. In one story, ”Galizierna”, in which a young woman is raped, the woman is avenged when the rapist (who is, of course, one of the ”Galizierna”) is killed by a horse. Such stories are also based on national stereotypes. After writing his famous epic, in the early 1940’s, the author wrote a program for what he called the ”social short story”. This program is also based on nationalist arguments. Swedish authors are advised to orient towards the process of social development in Sweden at the time. The process behind the building of the welfare state – the Swedish welfare state, which, according to the author’s preferences for national stereotypes, is described as unique – is the appropriate subject for creating a Swedish short story that can be identified as Swedish, and only as Swedish. The idea was never to create an epic with close ties to working-class literature internationally.

Keywords: Ivar Lo-Johansson, working-class literature, national stereotypes, short story

PER-OLOF MATTSSON TFL 71

PER ISRAELSON

TINGET I DIG Fasa och förundran i den fantastiska novellen

Den fantastiska berättelsen gillar det korta for- vill – gestaltas i ett antal berättelser av Julio matet. Till viss mån skulle man kunna hävda Cortázar, Stig Dagerman och Karin Tidbeck. att den gränsupplevelse som är grundläggande Gestaltningen – detta är mitt argument – sker för den fantastiska berättelsen – det liminala genom berättelsens framhävande av ting. Detta tillstånd som i Tzvetan Todorovs inflytelserika sker dels på en tematisk nivå, dessa berättelser analys beskrivs som en hos läsaren upplevd handlar helt enkelt om ting, dels på en formell hermeneutisk tvekan inför ett övernaturligt nivå, i så mån att dessa berättelser tar formen fenomen1 – förutsätter ett komprimerat for- av ting. Vad vidare är, de handlar om ting med mat. Det ögonblick den fantastiska berättelsen agens och de tar formen av ting med agens, tydliggör sig som ett utsnitt ur en annan värld såtillvida är det inte på något sätt en fråga om – en värld som ryms varken inom textens eller passiv, död materia, inför vilket en autonom läsarens begreppsapparat – karaktäriseras ju läsare kan vila i ointresse, långt ifrån: den fan- rimligen av ett avbrott i utläggningen. Denna tastiska berättelsen för fram tinget i dig. Och värld kan inte omnämnas. Likväl är det just denna erfarenhet väcker, som vi ska se, såväl vad den fantastiska berättelsen gör, genom att fasa som förundran. avbrytas. Delvis av denna anledning söker sig Jag – och analysen – börjar med ett klar­ den fantastiska berättelsen, menar den brittiska görande exempel. I en novell av den argentin- författaren och kritikern Christine Brooke- ska författaren Julio Cortázar (1914–1984) blir Rose, mot det fragmentariska. Det fantastiska en man mördad av en av figurerna i den bok presenterar sig i tablåer, scener, korta utsnitt av han just håller på att läsa. Denna händelse, liv vars sammanhängande beskrivning genom- som karaktäriseras av Gérard Genette som fars av luckor, glipor. Den verkligt fantastiska narrativ metaleps, är fantastisk, den uppställer texten är just bara mellanrum, glipa, avbrott: en narrativ ambiguitet.3 Novellen, vars svenska ”in an ambiguous text”, säger Brooke-Rose och titel ”Drama i park”4 förlorar en del av origi- menar här den fantastiska texten exemplifierad nalets suggestiva ”Continuidad de los parques” av Henry James kortroman The Turn of the (1964),5 berättar om en välbärgad man som Screw (1898), ”the gap is central, permanent”.2 efter en arbetsam tid dragit sig tillbaka till sin Jag kommer i det följande belysa hur denna lantegendom. Där återupptar han, uppkrupen figur – den fantastiska glipan, om man så i sin gröna fåtölj (en i sammanhanget icke

PER ISRAELSON TFL 73 försumbar detalj), läsningen av en bok han fantastisk i sig.7 Jaime Alazraki föreslår, i sin tidigare påbörjat. Boken i fråga skildrar hur banbrytande studie En Busca del Unicornio. ett förälskat par planerar att mörda kvinnans Los cuentos de Julio Cortázar begreppet ”neo- äkta man. ”Continuidad de los parques” är fantástico”, för att beskriva den fantastiska be- en mycket kort novell, i sitt spanska original rättelse, representerad av författare som Kafka, endast tjugosju meningar över två sidor. Subtilt Borges och Cortázar, som till skillnad från den låter Cortázar berättandet glida mellan den gotiska berättelsen accepterar det absurda i en läsande mannens värld och den lästa roma- motsägelsefull tillvaro. Cortázars texter möjlig- nens värld. De två älskande sätter sina planer gör inte för läsaren att tolka det övernaturliga i verket, och allt går som det ska, fram till den skeendet – och att således inför detta uppleva punkt då de tagit sig in i den äkta mannens osäkerhet – mot någon realistisk bakgrund, bostad och finner honom i färd med att läsa eftersom det inom texten inte görs någon en bok, uppkrupen i en grön fåtölj. Här slutar logisk åtskillnad mellan dessa två nivåer. Det novellen. finns helt enkelt ingen tillförlitlig metafysisk Hur kan denna text mottas? Att tala om verklighet att mimetiskt representera. Den dess meningsinnehåll vore otillfredsställande. neo-fantastiska texten genererar i stället Uppenbarligen är det berättelsens förmåga hela tiden alternativa verkligheter, tänker sig att upprätta sig som en ändlös figur, en sorts Alazraki.8 Härvidlag finns ett tydligt släktskap verbalt Möbiusband, som är det relevanta här. mellan Cortázars fantastik och surrealism och Men vi måste också notera läsarens framskjutna existentialistisk absurdism. José Sanjinés me- funktion: ”Continuidad de los parques” invol- nar, med stöd i Alazraki, att utmärkande för verar läsaren i meningsproduktionen, på ett den moderna fantastiska texten är att den inom mycket akut vis. Här är det alltså själva formen, ett berättande berättar två koder.9 Om osäker- och det brott mot formen som Genette således heten i den neo-fantastiska texten framförallt benämner narrativ metaleps, som antyder och orsakas av dess förmåga att inom ett berättande genererar en händelse av övernaturlig – och i etablera två motsägelsefulla betydelser, är det i denna mening fantastisk – karaktär. någon egentlig mening inte längre relevant att Cortázars relation till det fantastiska är ett välja en läsning som utesluter den ena. etablerat forskningsfält. Raúl Silva-Cáceres I den neo-fantastiska texten är tvetydighet kartlägger exempelvis, i sin studie El arbol de inte ett problem för tolkningen att lösa. Det las figuras. Estudios de motivos fantásticos en la väsentliga hos Cortázar är snarare hur denna obra de Julio Cortázar, hur Cortázars novellistik dubbla kodning, detta sammanförande av övervägande ofta behandlar det fantastiskas sinsemellan motsägelsefulla världar, förut- intrång – i form av monstruösa djur, dubbel- sätter läsarens delaktighet. Cortázar tänker gångare, de från döden återuppstådda – i en sig sin läsare som medbrottsling – ”lector realistisk diskurs.6 Mónica Tamborenea å sin cómplice”10 – och arbetar konsekvent med sida menar att just passagen och intrånget är en estetik som tvingar läsaren att själv sätta signifikativt för det fantastiskas brutna tids- och samman textuella enheter, en teknik som får rumsuppfattning, medan Julio Rodríquez-Luis sitt mest konkreta uttryck i romanen Rayuela påpekar att Cortázar ofta behandlar passager (1963, i svensk översättning Hoppa hage) vars mellan, vad som förmodas vara, verkligheten 155 fristående stycken läsaren själv måste sätta och en imaginär värld, och att denna passage, samman till en linjär text. Även om Cortázar men också vad som möjliggör den, strider mot huvudsakligen utvecklar sina teorier om det naturlagarna, och därmed ska uppfattas som fantastiska i relation till sin kortprosa11 – det

74 TFL 2013:2 är framför allt inom novellistiken som det använder här begreppet ”assemblage”, lånat fantastiska kommer till uttryck – så finns det från Deleuze och Guattari – antyder en tingets all anledning att se inte bara de genomgående agens bortom meningsproduktionen: ”In this dubbelgångar- och transcendensmotiven utan assemblage, objects appeared as things, that is, även formexperimenten i Rayuela som utslag as vivid entities not entirely reducible to the av en fantastikens estetik. Cortázars novellistik contexts in which (human) subjects set them, och hans romankonst är sprungna ur samma never entirely exhausted by their semiotics.”16 estetiska attityd, de bearbetar samma stoff, Bennett beskriver en politisk och etisk ekologi, konstaterar Alazraki.12 där varje komponent tillmäts egen agens, men Cortázars texter, även hans noveller, kan be- där denna distribuerade agens framträder skrivas i cybernetiska termer: de tydliggör hur endast när sammansättningen markeras, i de återkopplingen mellan sändare och mottagare ögonblick där de semiotiska systemens objekt filtrerar ett meddelande ur en ändlös mångfald alltså för ett förbiilande ögonblick avslöjar sig av meddelanden, ur ett virtuellt brus. Texten som ting. Tillvaron ska här förstås som en ”vital blir, i Espen Aarseths terminologi, en cyber- materialism” där ”matter is figured as a vitality text, en text där det icke-godtyckliga ingreppet at work both inside and outside of selves, and av en läsare konfigurerar meningsproduktio- is a force to be reckoned with without being nen.13 Delaktighet och det fantastiska vävs här purposive in any strong sense.”17 En teknik samman. Men med en informationsteoretisk för att synliggöra denna tingens agens, menar förståelse av den litterära texten, utifrån den Bennett, är antropomorfism. Tvärtemot före- modell för information som i N. Katherine ställningar om rationalitetens demystifierande Hayles terminologi tillhör cybernetikens två uppdrag, fostrar nämligen ett antropomorfiskt senare stadier, där information uppstår inte tänkande en nödvändig sensibilitet för tingets som effekt av ett meddelande från sändare obeskrivbara sida: ”A touch of antropomorph­ till mottagare, utan där det reflexiva framträ- ism, then, can catalyze a sensibility that finds dandet av en signal genererar informationen a world filled not with ontologically distinct – meningsinnehållet – blir det också tydligt categories of beings (subjects and objects) but att just bruset, den osorterade mängden, är with variously composed materialities that avgörande.14 Deltagande i den fantastiska form confederations.”18 berättelsen sammanfaller med bruset i en her- ”Continuidad de los parques” är som berät- meneutisk tvekan. telse inte längre ett urskiljbart tolkningsobjekt, Läsarens delaktighet synliggör här hur utan ett ting, i den mening Bill Brown tillmä- ”Continuidad de los parques” antyder en ter ordet: ett objekt som inte längre endast kan posthumanistisk förståelse av mänsklig (och reduceras till en viss funktion, utan snarare icke-mänsklig) erfarenhet. Att bli del av textens antyder en särskild relation mellan subjekt meningsproduktion inbegriper en händelse av och objekt. Ting, föreslår Brown, kan förstås distribuerad kognition, i vilken föreställningen dels som det formlösa tillstånd utifrån vilket om den liberala humanismens autonoma sub- ett iakttagande subjekt materialiserar mening, jekt sätts ur spel.15 En posthumanistisk erfaren- dels som det meningsöverflöd som medföljer het är i denna mening materiellt situerad i en varje materialisering, tingets ”force as a sensous perception där den mänskliga kroppen utgör presence or as a metaphysical presence, the ma- endast en av ett antal inverkande faktorer. gic by which objects become values, fetishes, Den politiska filosofen Jane Bennett menar idols and totems.”19 Tinget lämnar inte läsaren att detta slags sammansättning – Bennett ifred: tinget i texten kräver läsarens delaktighet.

PER ISRAELSON TFL 75 Medievetaren Ian Bogost menar att denna Men det är alltså inte fråga om att komma till förståelse av hur ting inverkar på sin omgiv- texten utifrån, utan det är en fråga om att ning är grundläggande för den deltagande es- delta i en händelse, att själv konfigureras i en tetik som kännetecknar dataspel och interaktiv enhetsoperation. fiktion. Bogost föreslår begreppet ”unit opera- Läsarens delaktighet intar en framskjuten tions” – enhetsoperationer – för att beskriva de roll även i Stig Dagermans estetiska projekt. händelser av reflexiv meningsproduktion som ”Kärnan i Stig Dagermans estetik”, skriver uppstår när ting framträder inom semiotiska Lotta Lotass i sin avhandling Friheten meddelad­ , system. Enhetsoperationer ska enligt Bogost är ”en önskan att träda i förbindelse med lä- förstås som ”modes of meaning-making that saren”.21 Till denna förbindelse knyts en vilja privilege discrete, disconnected actions over de- att frigöra läsaren. Friheten, inte ångesten, är terministic, progressive systems.”20 En enhets­ den motor som driver Dagermans verk, menar operation iscensätter en meningsproduktion, Lotass, och förbinder, i en analys av romanen men utan att reglera denna i över­gripande hel- Bröllopsbesvär (1949) , frigörelseprocessen med heter. Övergripande helheter skapas i stället av något hon benämner ”det outsagdas estetik”. vad Bogost talar om som ”system operations”. För att på effektivast sätt, menar Lotass med En deltagande läsning, tänker sig Bogost, för- stöd i Wolfgang Isers receptionsestetiska teo- utsätter enhetsoperationer. rier, knyta läsaren till det litterära verket krävs Föreställningen om den aktiva konfiguratio- att verket erbjuder luckor, genom vilka läsaren nen av text antyder det slags erfarenhet som kan inkluderas. Läsningen stöter här på mot- framställs i ”Continuidad de los parques”: den stånd och medvetandegörs, desautomatiseras, mänskliga kognitionen är en tillfällig sam- och läsaren blir på så vis mer aktivt deltagande. mansättning av enskilda enheter – mänskliga Genom förtätning av framställningens nivåer – såväl som icke mänskliga. Boken som mannen analysen av Bröllopsbesvär visar exempelvis på läser har uppenbarligen en agens, på ett mycket en polyfoni som många gånger osäkrar berät- konkret vis eftersträvar den att åstadkomma tarröstens position – ställs krav på läsaren, görs något med sin läsare, här upphör den att vara läsaren medskyldig: ”Läsaren dras därmed in i ett genomskinligt medium och förmedlare av texten; dennes plats är beredd medels krav på ett innehåll, till att bli ett ting inför vilket det aktivt deltagande.”22 Läsningen av Dagermans läsande subjektet förvandlas till objekt. Men text är alltså inte en fråga om att tillskansa sig denna förvandling av läsarens roll ska förstås ett meningsinnehåll, utan det handlar om att mer än bara metaforiskt. ”Continuidad de delta i en frigörande händelse. Även om Lotass los parques” synliggör att läsning alltid är att – med rätta – räddar Dagerman undan recep- göras till del av ett ting. Läsningen blir till tionshistoriens överdrivna ångestkramande, så en fråga om att ingå i en distribuerad kogni- förankrar hon Dagermans estetiska projekt i tion, i vilken relationen mellan subjekt och fyrtiotalismens engagerade författarideal och objekt undergår kontinuerlig omförhandling. existentialismens absurda filosofi.23 Friheten Tolkning förutsätter såtillvida en delaktighet i Lotass talar om är slutligen det autonoma textens enhetsoperationer, på mer än ett bild- subjektets frihet. Jag skulle emellertid vilja ligt plan. Att aktivera texten inbegriper att ingå poängtera att den politiskt-etiska funktion som i en sammanslutning, att bli ett assemblage, en ”det outsagdas estetik” i Lotass analys tillmäter distribuerad kognition – som involverar allt Dagermans text också avslöjar hur friheten är ifrån gröna fåtöljer och sammansvärjningar till situerad. Om Dagermans frihet uppnås utifrån språk, mineral, energi – i vilket tinget tar plats. en förståelse av en deltagande läsning, så sker

76 TFL 2013:2 denna genom att erkänna en distribuerad ring, eller som en skräckhistoria. Jag vill emel- kognition: genom att göras till del av en en- lertid belysa hur ”Den främmande mannen” hetsoperation, att bli ett ting. Berättelserna i sätter ett antal enhetsoperationer i spel. novellsamlingen Nattens lekar (1947) ger åtskil- ”Den främmande mannen” tilldrar sig liga exempel på tinget i människan. under några timmar hemma hos ett äkta Nattens lekar har beskrivits som en ansats par: ”Det är kvällen före en åsknatt”, avslöjar från Dagerman, efter framgångarna med re- första meningen: ”En kväll för fotografier el- portageboken Tysk höst (1947), att närma sig ett ler brevskrivning.”28 Tydliga spänningar råder mer realistiskt uttryck än den laddade symbolik mellan paret, ett inre förlopp som återspeglas som genomsyrar de tidiga verken, i synnerhet i det hotande ovädret, precis som novellens De dömdas ö (1946). Reception och forsk- laddade bildspråk hela tiden hotar att övergå ning lyfter också fram samlingens mångfald i en bokstavlig verklighet. Kvinnan tittar på av stilistiska uttryck som signifikativ.24 Georg fotografier, utspridda över ett bord. Mannen Svensson framhåller redan i sin recension i läser tidningen, blickar ut genom ett fönster. BLM en genomgående pendelrörelse mellan Åskan närmar sig. I ett försök att överbrygga surrealism och naturalism i novellerna, något den uppenbara alienation som genomsyrar re- som även konstateras av Laurie Thomson.25 lationen, undrar kvinnan om mannen minns De fantastiska inslagen i Nattens lekar fram­ det nöjesfält ett fotografi föreställer. Till sin träder just där den mänskliga erfarenheten frustration tvingas han erkänna att han inte visar sig avhängig en främmande agens: i ögon- gör det. Hustrun lägger fram ytterligare några blick där en distribuerad kognition synliggörs bilder, och inte heller de är bekanta. Slutligen av ett tings inverkan. Agneta Pleijel noterar känner mannen inte igen en bild av sig själv. i en skarpsynt analys att denna potentiellt Det är en oroväckande händelse. Fotografierna fasaväckande upplevelse ofta är knuten till en har avslöjat sig som ting, som ett brus ur vilket antropomorfiserande djurmetaforik.26 Men mannens uppenbara misslyckande att filtrera en antropomorfismen hos Dagerman gäller även signal också hotar läsningens invanda mönster. icke levande ting, som ofta förses med en oro- Denna ovanliga händelse inverkar retroaktivt väckande förmåga att gripa in i det mänskliga. på det som föregått händelsen hittills. Det lad- Den novell som tydligast anknyter till den dade bildspråket får ny betydelse. Kronologin fantastiska traditionen i samlingen är förmod- hotas, liksom kontinuiteten i berättelsens olika ligen ”Den främmande mannen”, en ”hybrid enheter. Minnet saknar funktion, för mannen, mellan den naturalistiska och den stiliserade no- men även för läsaren, det går inte längre att vellen”, noterar Svensson, där författaren lyckas lita på att textens betydelsebärande enheter ”frambesvärja en öververklig fantasmagori, en blir vid sina respektive platser. Språket hotas. spökhistoria till åskackompanjemang”.27 ”Den Läsningen måste gå tillbaka, läsaren måste läsa främmande mannen” kulminerar i vad som fö- om. Precis som mannens riktade uppmärksam- refaller vara en grotesk metamorfos, samtidigt het just har skapat en ny enhetsoperation som som den berättartekniska iscensättningen, med de facto har konfigurerat om världen – vilket hårt drivna perspektivskiften, lämnar tillräck- snart kommer att få ödesdigra konsekvenser ligt många luckor för alternativa tolkningar. På – är det möjligt att läsaren kommer inträda i så vis uppfyller berättelsen Todorovs krav på en enhet där världen inte längre är densamma. den fantastiska berättelsens tvekan: det finns Förmodligen har det redan skett. alla möjligheter att tolka ”Den främmande Mannens fasa inför den externa minnes­ mannen” antingen som en psykologisk skild- enhetens plötsliga framträdande i den egna

PER ISRAELSON TFL 77 kognitionen – för det är just det faktum att har knäppt av.” (s. 140) Texten visar sig som det är fotografiet som minns honom, inte hans en räcka antropomorfismer utkastade i rum- oförmåga att erinra sig fotografiet, som är det met, en lista egennamn i bruset: veden i käl- fasansfulla – fladdrar iväg i ett okontrollerbart laren gnisslar ”missnöjt och grälsjukt” (s. 135), antropomorfiserande, där ”varje spegel blir mannens tofflor tassar med ”ett svagt djurlikt en förrädare”, för ”vem vet på förhand vilket ljud” (s. 137), men framför allt återfinns i be- ansikte den ska spegla?” (s. 135) I likhet med rättelsens narrativa klimax en bok-hammare boken i ”Continuidad de los parques” har vars vacklande ontologiska status är en kraft- relationen mellan subjekt och objekt omför- full påminnelse om tingets grundläggande handlats. Varje detalj i novellen är hädanefter förunderlighet: ”Hon tar upp föremålet som ett potentiellt ting, en amorf gravitation som han burit ner från sitt rum. Det är ingen rycker och sliter i den läsande kroppen. Det bok; hennes fingrar säger henne att det är en slutna rummet, förortsvillan, hotar, med åsk- hammare, tung och luktande ny.” (s. 141) Bok- vädret, att förvandlas till kamerahus. Mediets hammarens ovilja att förbli ett stabilt objekt svarta låda hotar att bli en bokstavlig instans. förlänar handen en egen kognition, förvandlar Texten har under tiden blivit rumslig. handen till en egen enhetsoperation, just innan Mannens försök att placera fotografierna gene­ hustrun, i ljuset av åskvädret, slår hammaren rerar litterära ekfraser: verbala beskrivningar i ”den främmande mannens svettglänsande av föreställande, icke-verbala objekt. Det är en tinning” (s. 141). En sista meningsskapande teknik väl representerad i den fantastiska tra- handling som åter förvandlar tinget till objekt, ditionen, renässansforskaren Francois Rigolot och, mycket lämpligt, avslutar textens sprid- går till och med så långt som att beskriva den ning av enhetsoperationer. fantastiska genren som ”a displaced mode of Den deltagande läsning som ”Den främ- ekphrastic representation.”29 Den litterära mande mannen” avkräver läsaren uppstår ekfrasen är vidare, menar W. J. T. Mitchell, i ett antal enheter av distribuerad agens, i förknippad med såväl fasa som förhoppning: vilka fantastiska glipor låter ana en främmande en förhoppning om att språket kan beröra det verklighet. Tinget – tydligast exemplifierat av hinsides och oåtkomligt andra och en fasa för bok-hammaren – är här ett fantastiskt objekt, att det faktiskt kan göra det.30 Ekfrasen som en glipa i relationen subjekt–objekt: men figur ger upphov till ett antal förskjutningar: dess antropomorfa agens antyder egentligen beskrivning omvandlas till händelseförlopp, endast, om vi ska följa Bennetts resonemang, ett visuellt objekts rumsliga organisation ges att tillvaron alltid är fantastisk. En sann en meningsfull kontinuitet. Materien ges röst. realism, som avtäcker ting, vore i denna me- Men här misslyckas ekfrasen att forma en ning en fantastisk realism. Detta är just vad sammanhängande berättelse. I stället sker det den amerikanska filosofen Graham Harman omvända, berättelsens kronologi – i likhet hävdar, i en undersökning av H. P. Lovecrafts med mannens minne – bryts rumsligt upp i skräckberättelser – nämligen att Lovecrafts sär- ett antal disparat utkastade enheter. I ett sista egna stilistik, full av instabila objekt, ändlösa försök att finna ett meningssammanhang rat- perspektivförskjutningar och spridande antro- tar mannen bland ”buller och visslingar” efter pomorfismer, bereder ett indirekt tillträde till nattliga radiosändningar, men finner endast tinget-i-sig. 31 I stället för en representerande en ”glättig mansröst som på hård amerikan- realism, tänker sig Harman, sätter Lovecrafts ska uttalar några tyska stadsnamn: Frankfurt, fantastik i verket en udda realism, en ”weird Stuttgart, Nuremberg. Sedan tystnad. Mannen realism”.32 Den fantastiska berättelsens glipa

78 TFL 2013:2 låter alltså ana en främmande verklighet av Tinget insisterar på att delta i beskrivningen. distribuerad kognition. Hos Lovecraft, och Vad som inledningsvis förefaller vara en stundtals hos Dagerman, öppnar denna glipa oskyldig antropomorfism upptar mer och mer för bottenlös fasa. Men det händer även att den plats i förloppet, separatorn ackompanjerar föranleder en stilla känsla av förundran. moderns trötta suckar, får vi veta, slår an tem- I ”Snöblandat regn”, en annan av Dagermans pot, kommenterar känsloläget, för att slutligen noveller i Nattens lekar, skildrar den nioåriga överrösta själva den händelse som utgjort hela Arne Berg ett efterlängtat besök från en faster skildringens smärtpunkt: ”Tiden går. Klockan från Amerika. Dagen genomlevs i spänd vän- slår en gång till. Separatorn suckar vidare och tan. Krampaktigt försöker familjen uppehålla det är den som gör att vi ingenting hör förrän sig vid vardagliga sysslor, blastar morötter i knackningen kommer på farstudörrn.” (s. 42) stallslidret, morfar envisas med att sitta på Novellen etablerar, genom de antropomorfi- hackelsemaskinen, farbror Arvid retas med serade tingen, ett antal meningsproduceraran- pigan Sigrid. Skildringen uppehåller sig, moti- de enheter. Arnes registrerande utläggning blir verat i hög utsträckning av att berättaren är ett till ett osorterat brus, i vilket dessa enheter kan barn, vid ytliga detaljer, till synes slumpmässigt upprätta nya sammansättningar. Separatorn, sorterade efter Arnes irrande uppmärksamhet. morotsblasten, hackelsemaskinen. De är alla Dagen fortskrider. Texten flyter ut som den tid deltagande ting i händelseförloppet, styr läsa- som måste passera innan det är dags för fastern rens och berättarens uppmärksamhet i olika att anlända. Den är det som sker. Men, visar riktningar. Frasen ”snöblandat regn” är möjli- det sig, under tiden sker också något annat. En gen den mest iögonfallande enheten. Som titel annan händelse än den förväntade tilldrar sig. intar den naturligtvis en priviligierad position, Ur dagens pågående brus filtreras plötsligt en och den upprepas också ett antal gånger. Men signal: ”Jag går och knäpper på radion. Det är det är framför allt det enda morfadern lyckas mitt i väderleksrapporten: Östra Svealand och få ur sig när hans syster äntligen anländer: en Södra Norrlands kustland: Dagsregn. Kyligt mänsklig maskin, en väderleksrapport. Det är för årstiden. I distriktets norra delar snöblandat­ ett uttalande som i sin tur föranleder fastern regn.” (s. 40) att bryta samman och förvandlas till ”en sån Väderleksrapportens främmande röst öpp- där docka som man manövrerar med snören” nar en annan värld i novellen, inringar platser, (s. 43), som om rapportens mekaniska kon- ting, formulerar en lista, som efterhand invol­ struktion inverkar på hennes kropps själva verar även berättaren. Arnes redan tidigare uppbyggnad. sakliga registrering av skeendet tar nu än mer Novellen kulminerar alltmer i förvirring. formen av uppräkning: ”Det är tre grader Uppkrupen på hackelsemaskinen – vilken, får varmt. Det blåser mer och mer, det viner i vi reda på, är den plats där mormodern avled syren­häcken, regnet slår hårt mot rutan. En – gråter fastern på amerikanska och ”talar obe- lykta kommer svävande över gårn från lagårn. gripliga svenska ord” (s. 44) med Arne, sam­ Det är Sigrid på väg in med hinkarna. Jag har tidigt som hon smeker honom över hjässan. En ett stort blått märke på armen. Jag drar ner förunderlig värld av besjälade ting framträder: rullgardin så jag slipper tänka på henne.” (s. 41) en sorts cyborg-pietà, där den gudomliga rösten Oväntat inträder här separatorn som aktör i ersatts av väderleksrapportens mekaniska tröst. berättelsen. ”När klockan slår sitter vi alla Dagerman och Cortázar hör båda hemma i utom Sigrid och väntar. Hon står och sepa- ett intellektuellt klimat influerat av surrealism rerar. Suck – suck – säger separatorn.” (s. 41) och existentialism. Dagerman eftersträvar en

PER ISRAELSON TFL 79 deltagande läsare, samtidigt som detta delta- fragmentariska form, liksom de glipor som gande upplevs som ett hot mot ett politiskt uppstår däremellan, på en deltagande läsare. autonomt subjekt, vilket möjligen förklarar Två av novellerna i Jagannath – ”Miss Nyberg den fasa och ångest som medföljer Dagermans and I” och ”Cloudberry Jam” – arbetar med frihet. Corázars förståelse av tingets inverkan homunculus-motiv, medan den avslutande no- är, som framgår av den läsande mannens öde, vellen, titelnovellen ”Jagannath”, omsätter såväl likaledes bekymmersam för subjektets integri- det hinduiska Jagannatha som Hobbes idé om tet, även om fasan här överlag ersatts av absurd en samhällskropp i postapokalyptisk konkre- förundran. Inom samtida fantastik är tingens tion. Efter katastrofen färdas kroppar i krop- inverkan på det mänskliga emellertid ofta ett par, mycket bokstavligt, och bildar symbiotiska explicit inslag, och då särskilt inom det segment system, och det blir oklart vad och vilka i dessa av genren som omväxlande benämns ”weird” system som utgör parasitära­ organ. eller ”urban” fantasy. I ”Who is Arvid Pekon?” blir informations­ Karin Tidbeck rör sig i novellsamlingen överföring ett konkret problem. Arvid Pekon Jagannath (2012) genomgående i miljöer där arbetar som telefonist på ett statligt verk. främmande ting inverkar på den mänskliga Hans uppgift är att ta emot samtal, men mot- kroppen. Om den distribuerade kognitionen tagandet är av en mycket specifik karaktär: han hos Dagerman – och i mindre grad hos måste nämligen personligen svara inte bara Cortázar – föranledde fasaväckande insikter om för, utan som den person påringaren önskar subjektivitetens utsatthet, så ser vi hos Tidbeck tala med. Det kan vara allt från försäkrings- mer av en förundran inför tillvarons­ udda ting. tjänstemän som måste förklara regelverk, till Inledningsberättelsen ”Beatrice” är en his- en avskydd avliden moder, till skalbaggarnas toria i steampunkmiljö. Huvudpersonen Franz furste. Förvandlingen innefattar en kroppslig förälskar sig i ett luftskepp, vid första ögonkas- förändring av rösten. Vad som till en början tet då han kunde känna ”her attention turn to framstår som en medveten handling hos en him and remain there, the heat of her sightless person skicklig i att förställa sin röst – Arvid gaze”33. Det är en mycket bokstavlig förälskel- Pekon har ett förflutet som buktalare – blir se, vars kroppsliga förening luftskeppet – som efterhand alltmer påträngande. Röster tar Franz felaktigt döpt till Beatrice – alltid har kroppen i besittning. En dag ombeds han vara uppfattat, visar det sig i novellens upplösning, sig själv: men detta samtal lämnas som en lucka som våldtäkt. ”Beatrice” är en episodisk novell, i såväl texten som i Arvid Pekons medvetande. i korta stycken tecknas, utan omsvep, förutom Det meddelas endast att samtalet tog en timme denna säregna relation också en kärlekshistoria i anspråk. Och när Arvid Pekon sedan gör ett mellan en kvinna och en ångmaskin, likaledes försök att ta kontroll över händelseförloppet, motiverad av ett tings agens. Cyborgtillvaron när han i sin tur efterfrågar frågeställaren om är här en självklar livsförutsättning, följdriktigt Arvid Pekons identitet, upphör han kort och konstaterar Franz sakligt, efter att ha förlöst gott att finnas till. Här laborerar Tidbeck tyd- en ångmaskinsflicka, att kolvarna är korrekt ligt med effekterna av en distribuerad agens. förankrade i köttet. Obesvärat låter Tidbeck Identitetens signal filtreras ur telefonväxelns textens antropomorfismer blotta en fantastisk påtagliga brus – inte mer beständig än en realism, understödd, naturligtvis, av steam- förfrågan om att kopplas fram. Men någon punk som genrekonvention. Likväl presenterar mening, någon stabil identitet, utanför denna ”Beatrice” ett antal instanser av distribuerad signal återfinns inte. Arvid Pekon är en dist- kognition som pockar, i de korta textstyckenas ribuerad agens, ett assemblage, ett resultat

80 TFL 2013:2 av en mycket konkret sammankoppling – en läsande mannen i ”Continuidad de los parques” enhetsoperation. riskerar sitt liv. Insikten om att tingen med Tidbeck, Dagerman och Cortázar synliggör, vilka vi omger oss också ingår i den kropp med genom den litterära formens glipa, världen som vilken vi förstår och rumsligt bestämmer oss en plats fylld av fantastiska ting. Det övernatur- själva, kan när som helst i Dagermans noveller liga är inte något som bryter in i den naturliga kasta människan ut i till synes bottenlös fasa. världen, utan är i själva verket en grundläg- Dagermans omtalade ångest lurar med sin våta gande del av denna världs uppbyggnad. För den trasa. Men mot den kosmiska skräcken inför de samtida prosan, är denna fantastiska realism en oformliga tingens framträdande, ställer Tidbeck källa för stilla förundran, men för den mo- en lugnande diagnos: du är inte ensam, tinget derna, liberala, autonoma människan framstår är alltid redan tinget i dig. en distribuerad kognition ofta som ett hot. Den

1. Tzvetan Todorov, The Fantastic. A Structural Morelli – som allmänt har tolkats som Approach to a Literary Genre, övers. Richard Cortázars ställföreträdare i romanen – en ideal­ Howard, Ithaca, N.Y: Cornell University Press, litteratur som genererar en aktiv, deltagande 1975, s. 33. läsare. Läsaren som medbrottsling, ”lector 2. Christine Brooke-Rose, A Rhetoric of the cómplice”, tänks här som deltagande i den Unreal, Cambridge: Cambridge U.P., 1981, erfarenhet romanen springer ur och samtidigt s. 89. producerar. Julio Cortázar, Rayuela, Madrid: 3. Gérard Genette, Narrative Discourse. An Essay Alianza Editorial, 1987, s. 407. in Method, övers. Jane E. Lewin, Ithaca, N.Y.: 11. Pablo Brescia utreder utförligt Cortázars, i en Cornell U.P., 1980, s. 235. mängd teoretiska skrifter framlagda, resone- 4. Julio Cortázar, Slut på leken, övers. Jan Sjögren, mang kring det tydliga sambandet mellan Stockholm: Bonniers, 1969, s. 51. kortprosa och det fantastiska. Se Pablo Brescia, 5. Novellen ”Continuidad de los parques” publi­ Modelos y prácticas en el cuento hispanoame­ cerades ursprungligen i den andra, utökade ricano. Arreola, Borges, Cortázar, Madrid: utgåvan av Final del juego från 1964. Jag har Iberoamericana, 2011. använt Julio Cortázar, Los Relatos 2, Madrid: 12. Alazraki 1983, s. 85. Alianza editorial, 1994. 13. Espen Aarseth, Cybertext. Perspectives on 6. Raúl Silva-Cáceres, El arbol de las figuras. ­Ergodic Literature, Baltimore, Md.: Johns Estudios de motivos fantásticos en la obra de Julio Hopkins University Press, 1997. Cortázar, Santiago: LOM Ediciones, 1997. 14. Se N. Katherine Hayles, How We Became 7. Mónica Maria Tamborenea, Julio Cortázar: Posthuman, Chicago: University of Chicago Todos los fuegos el fuego, Buenos Aires: Press, 1999. s. 131f. Hachette, 1986, s. 63. Julio Rodríguez-Luis, 15. Ibid., s. 4f. The Contemporary Praxis of the Fantastic, New 16. Jane Bennett, Vibrant Matter. A Political York: Garland 1991, s. 71. Ecology of Things, Durham NC: Duke Univer. 8. Jaime Alazraki, En busca del unicornio: los Press, 2010, s. 5. cuentos de Julio Cortázar, Madrid: Editorial 17. Ibid., s. 62. Gredos, 1983, s. 74. 18. Ibid., s. 99. 9. José Sanjinés, Paseos en el horizonte. Fronteras 19. Bill Brown, ”Thing Theory”,Critical Inquiry, semióticas en los relatos de Julio Cortázar, New vol. 28, 2001:1, s. 5. York: Lang, 1994, s. 76. 20. Ian Bogost, Unit Operations, Cambridge, 10. I kapitel 79 i Rayuela diskuterar ­författaren Mass.: MIT Press, 2006, s. 3.

PER ISRAELSON TFL 81 21. Lotta Lotass, Friheten meddelad. Studier i i Stig Dagermans författarskap”, i Samlaren Stig Dagermans författarskap, diss. Göteborg: 1965, s. 110. Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ., 27. Svensson 1947, s. 836. 2002, s. 100. 28. Stig Dagerman, Nattens lekar. Noveller, i 22. Ibid., s. 135. Samlade skrifter 4, Stockholm: Norstedts, 23. Ibid., s. 240f. 1981, s. 126. Sidhänvisningar görs hädanefter 24. I efterordet till utgåvan av Nattens lekar i löpande i texten. Samlade skrifter tecknar Hans Sandberg en 29. Francois Rigolot, ”Ekphrasis and the Fantastic. översikt över receptionen, vilken dröjer just Genesis of an Aberration”, i Comparative vid novellsamlingens vitt skilda uttryck, där de Literature, vol. 49, 1997:2, s. 99. mer ”realistiska” novellerna överlag uppfattas 30. W. J. T. Mitchell, Picture Theory, Chicago: som mer kvalitativa. Stig Dagerman, Nattens University of Chicago Press, 1994, s. 152f. lekar. Noveller, i Samlade skrifter 4, Stockholm: 31. Graham Harman, Weird Realism. Lovecraft Norstedts, 1981, s. 274f. and Philosophy, Winchester: Zero Books, 2012, 25. Georg Svensson, ”Dagermans noveller”, i BLM s. 238. 1947, s. 836. Laurie Thomson,Stig Dagerman, 32. Ibid., s. 17. Boston, Mass.: Twayne, 1983. 33. Karin Tidbeck, Jagannath, övers. Karin Tidbeck, 26. Agneta Pleijel, ”Djuret och skräcken. En studie Tallahassee, FL.: Cheeky Frawg Books, 2012.

SUMMARY The Thing in You. Fear and Fascination in the Fantastic Short Story This article explores a number of short stories by three authors – the Argentinian writer Julio Cortázar, and the two Swedish writers Stig Dagerman and Karin Tidbeck – from a post­ humanist standpoint. By examining how the emergence of the liminal state of the fantastic in these stories is tied to a particular treatment of things, posthumanist notions of distributed cognition and the agency of things are linked to the aesthetics of the fantastic. Experience and subjectivity in the fantastic short story are shown to be matters of co-production. Furthermore, the argument is made that the fantastic presupposes a participatory reading practice, obviating the material involvement of a reader.

Keywords: the fantastic, agency of things, posthumanism, participatory reading

82 TFL 2013:2 ALEXANDRA BORG

LÄTTLÄST, KORTLÄST, SNABBLÄST Litteratur i det lilla formatet i digitaliseringens tidevarv

Svenskar är bland de bästa i världen på att ifrågasättas, menar jag. Inte för att mätningar­ använda smarta telefoner. Över fyra miljoner na inte är tillförlitliga, utan för att de görs med apparater lär finnas i landet.1 Telefoner med så trubbiga instrument. Frågeformulären och internetuppkoppling och pekskärm har på svarsalternativen fångar bara upp personer som bara några år blivit en central del av vår vardag. läser traditionella e-böcker på dedikerade läs- Förutom att ringa och skicka meddelanden, plattor och surfplattor, med andra ord förbises sms, använder vi dem till att ta bilder, skriva de som läser på mobiltelefonen. Här, tror jag, mejl och kolla vädret. Självfallet läser vi också finns ett stort mörkertal. från mobilen, inte minst nyheter. Aftonbladets Denna uppsats handlar varken specifikt om mobilsajt har över en miljon besökare varje dag. e-böcker eller om bärbara telefoner, men väl Studier om läsning på mobilen är icke desto om korta, snabblästa texter och nya digitala mindre knapp. Det finns inga mätningar som distributionssätt och läsplattformar. Syftet är kartlägger vad och hur vi läser på våra mobil- att studera förhållandet mellan litteratur i det skärmar.2 Detta trots att mobil teknologi i rela- lilla formatet – noveller, essäer och reportage – tion till kulturvanor är ett forsknings­område och nya digitala tekniker. Jag kommer att ge en i stark expansion.3 En förklaring är att den samlad introduktion till och analys av olika läs- tekniska utvecklingen varit snabb, den första applikationer som Wattpad, Bonnierförlagens iPhone-modellen presenterades i januari 2007. Dötid och norska Gyldendals Kortlest samt I USA är smartphones ett vanligt val för satsningar som gjorts på korta e-böcker av läsning av e-böcker. En aktuell undersökning bland andra Amazon (Kindle Singles), Penguin från Simba Information visar att 37 procent (Penguin Shorts), svenska Volante, Novellix av de som läser e-böcker väljer att göra det på och Mix förlag. Snarare än att fokusera en sär- mobilen.4 USA är ett land där e-boksläsande skild genre, vill jag förhålla mig pragmatiskt. är utbrett, närmare femtio miljoner amerika- För mitt syfte finns ingen anledning att välja ut ner beräknas ha läst en e-bok. I Sverige ser en subgenre och därmed behöva diskutera vad det annorlunda ut. Här har försvinnande få som särskiljer till exempel novellen från novel- läst en e-bok, mellan 0,5 och 1 procent visar letten, kortprosan, miniatyren, minifiktionen,­ undersökningar från SCB, Nordicom och posetryn och så vidare.6 För mig är det inte SOM-institutet.5 Detta är dock siffror som kan innehållet som är av främsta intresse, utan

ALEXANDRA BORG TFL 83 formatet. Jag vill visa att den kortlästa texten noveller och följetonger som exempel, lite slar- hänger samman dels med internets bitkultur, vigt kan man tycka, på gamla litterära former dels med de nya digitala distributionsplatt- som den digitala tekniken aktualiserat. Man formar som lanserats de senaste åren, och framhåller att om Charles Dickens kunde bli dels med framväxten av digitala instrument rik på att sälja sina berättelser kapitelvis så torde med funktioner för läsning, som iPad, Nook, väl även dagens författare kunna anamma den Kindle, Kobo, men också iPhone och andra digitala teknologin och sälja sina alster upp- smarta mobiler. Apparater som dessa upp­ styckade: varför inte ett Spotify för böcker?12 rättar en kanal för läsning av korta e-böcker, I viss bemärkelse kan man ge dessa kritiker naturligtvis, samt gör den litterära skatt som rätt. Amazons liksom andra förlags populära sprids och förmedlas via Internet tillgänglig ”e-singlar”, kortlästa e-böcker på ”ca 10 sidor” och hanterbar för den enskilde individen. för en billig penning har till exempel flera likheter med den svenska Pixiboken. Enhetligt * förpackade, lättåtkomliga, lätta att känna Hyllmetrar har skrivits om digitaliseringens igen, lätta att läsa och dessutom förmånligt konsekvenser på kulturens område: hur den prissatta utgör de den perfekta bokprodukten; berör vårt privatliv, människan som tänkande att Pixiserierna funnits i Sverige i över fyrtio varelse och som läsare. Stora förändringar sker år ger en tydlig antydan om affärsmodellens för närvarande i bokbranschen, och det är en hållbarhet.13 truism att det digitala skiftet påverkar Bokens samhälle på alla plan: hur vi producerar, HUR LÅNG ÄR EN E-NOVELL? konsumerar, läser, skriver och samtalar om En berättelse har en början, en mitt och ett litteratur. Studier finns om författarens roll i slut. Men hur lång är en lång berättelse, och det digitala tidevarvet,7 om digitala skriv­tekno­ hur kort är en kort? Sex ord – ”For sale: baby logier och om digital läsning.8 Även frågor om shoes, never worn” eller ”Ett halft ark papper”? den skönlitterära textens omvandlingar – fak- Vad är en kort berättelse i ett digitalt sam- tiska som tänkbara – har diskuterats utförligt.9 manhang? Kort i förhållande till vad? Långt Dock med ett förbehåll: sällan behandlas och kort är relativa termer och egentligen inte specifikt den kortlästa textens relation till den särskilt användbara i litterära sammanhang. digitala utvecklingen, åtminstone inte i ett lit- I digitala dito kanske än mer problematiska, teraturvetenskapligt sammanhang. I det som då den digitala texten inte på samma sätt som populärt brukar kallas Digital Storytelling eller en traditionell papperstext breder ut sig i det Web 2.0 Storytelling betonas ofta novellens/ fysiska rummet. kortprosans värde som pedagogiskt hjälpmedel Frågan om en boks längd ställs i Johan i undervisningen.10 Kortare, enhetliga berättel- Svedjedals Den sista boken från 2001, och är ser har även delvis behandlats inom ramen för idag, i surfplattans tidevarv, mer aktuell än hypertextforskning (Jorge Louis Borges novel- någon­sin.14 Dagens e-böcker (det vill säga ler brukar vara populära exempel) och elektro- böcker som publiceras elektroniskt, och exem­ nisk litteratur, bland annat i diskussioner om pelvis görs i ett PDF-, moby-, epub- eller bloggar. Forskare som Jay David Bolter, Lev HTML5-format) är i regel opaginerade. De Manovich och Kathrine N. Hayles – listan kan tvingar oss att tänka i annorlunda termer när göras lång – har samtliga skrivit viktiga texter texter, men också läsning som tidskrävande om mötet mellan nya medier, digital teknik aktivitet, skall kvantifieras. En anledning till och litteratur.11 Många gånger används därtill att det är omöjligt att behålla den tryckta

84 TFL 2013:2 bokens sidantal då boken konverterats till ett metadata på Amazons hemsida, där e-böckerna e-boksformat är att textens ursprungliga flöde finns till försäljning, troligtvis för att ge köpa- ändras. Flöde är här nyckelordet. Texten i en ren en uppfattning om verkets omfattning. En e-bok flödar nämligen, till skillnad från den e-singel som President Barack Obama (2013) är tryckta boken vars text är statisk. En e-boks till exempel 15 sidor lång. Sidomfånget, förkla- textflöde anpassar sig efter läsarens önskemål – rar Amazonteamet, är uppskattat och har räk- val av typsnitt och teckenstorlek – men också nats ut genom att använda inställningar som efter läsplattans gränssnitt. Detta får till följd gett den digitala textsidan ett utseende som att textens, verkets, längd inte bara blir unge­ ligger nära en fysisk boksidas, och sedan räkna färlig, utan också att nya redskap och tekniker ut antalet ”page turns” – antalet gånger man måste uppfinnas för att läsaren skall kunna klickar fram en ny skärmbild på apparaten. navigera genom texten. Läses e-boken på en Kindleböckernas sidantal utgår med andra ord Kindle får man orientera sig med hjälp av en från det fysiska codexformatets, trots att det, markör i form av en trekant på ett tunt grått som i fallet ovan, kan handla om utgåvor som fält nederst på skärmen. Trekanten kan fungera aldrig ges ut i tryck. som ett slags mobilt bokmärke och används för Att Amazon marknadsför e-böcker där att markera startpositionen i den aktuella tex- sidantalet härleds från den traditionella boken ten, där läsningen (senast) påbörjades. Fältet är ger en fingervisning om hur djupt rotade våra själva texten. Små punkter, streck, anger avsnitt föreställningar är om hur texter skall läsas och eller kapitel i texten. Verkets längd mäts här i hanteras. Det är knappast godtyckligt att man procent. Så långt Kindle. Andra programvaror valt sidan som mått snarare än enheter som har liknande system. Apples läsapp iBooks antal ord, tecken eller, mer radikalt, bytes. En har behållit den traditionella tryckta sidans sida, digital som fysisk, är lätt för läsaren att gränssnitt med alternativ paginering i mitten göra sig en uppfattning om, medan ett verk av sidans underkant. Jag skriver alternativ, ty som mäts i bytes säger föga om själva textläng- det är såväl den aktuella sidans sidnummer den, då eventuella grafiska arrangemang och som visas som det totala antalet sidor i boken, bilder kraftigt ökar bytesstorleken. det vill säga filen, till exempel 15 av 1 675, eller I litteraturteoretiska diskussioner utgår 2 av 160. Även bokens resterande antal sidor man ifrån att en novell är en komprimerad, uppges. iBooks har också en funktion som väldesignad, enhetlig och kondenserad litte­ tillåter den läsande att se hur många sidor som raturform, medierande mellan romanen och återstår av en enskild novell eller kapitel i en lyriken. Även formella aspekter, som omfång, bok. Då e-bokens sidantal växlar beroende på har fått definiera konstformen. Längden anses läsarens preferenser blir följden att vissa böcker till och med vara ett av de mer fasta känne- blir mycket långa sett till antalet ”sidor”, det tecknen. I ”The Philosophy of Composition” vill säga den textmängd som framträder vid ett (1846) mena­de Edgar Allan Poe att en novell enskilt skärmuppslag. Alice Munros novellsam- skall kunna läsas under en ”sittning” – den ling Dear Life (2012), som i tryckt form uppgår skulle inte ta längre tid i anspråk än en och en till 320 sidor (Vintage Paperback Edition), blir halv timme.15 Nationalencyklopedins definition i iBooks på över 1 000 sidor om den läses med av novell nämner inget om sidor eller antal standardinställningar på en iPhone. En enskild tecken, men väl kvantitet, dock i relation till en novell, som till exempel ”Corrie” blir 65 sidor. annan litteraturform.­ En novell, framgår det, Amazons e-böcker saknar som sagt pagine- ”har ett betydligt mindre omfång än romanen ring. Ett estimerat sidantal finns dock med som och ett begränsat antal personer”.16

ALEXANDRA BORG TFL 85 Norman Friedmans ”Recent Short Story upp en samling.20 Ett förlag lever på att sälja lit- Theories. Problems in Definition”, som är lika teratur, och då prioriteras säkra kort: romaner, mycket en forskningsöversikt som en posi- biografier och kokböcker. I stället är det i tid- tionsbestämning, skriver träffande att termen skrifter alstren funnit en trygg hemvist. Det var ”short” i short story inte är särskilt informativ, just uppkomsten av eleganta livsstilsmagasin­ då den inte säger något om innehåll, tematik som i början av fyrtiotalet gav energi åt en eller struktur. Uttrycket ”A short story is a litteraturform i träda. Då liksom nu talade story that is short”, är dock inte så cirkulärt man om en renässans för novellen.21 Idag ser som man kan tyckas tro. Kanske finns det, me- förhållandena annorlunda ut, endast ett fåtal nar Friedman, ändå ingen inneboende skillnad av de större magasinen i USA publicerar short mellan romanen och novellen annat än just stories. En förklaring, för att tala med Charles längden?17 I Short Story Theories (2012) ger E. May, är att magasinen ändrat fokus. De är Viorica Patea en rad exempel på de oklarheter mer kommersiella och mindre intellektuella, gällande definitioner som råder i det teoretiska för att uttrycka det krasst. Prenumeranterna fältet.18 Hon finner att forskningen inte på till- har blivit färre, och utrymmet för djuplodande fredsställande sätt kunnat avgöra vilka litterära texter mindre.22 En annan förklaring skulle särdrag som särskiljer novellen från andra korta kunna vara att kravet på underhållning ser an- litteraturformer, som till exempel novelletten norlunda ut. Internetgenerationens läsare vill eller prosadikten. Patea nämner det inte, men sällan betala för innehåll, och, viktigast av allt, sedan början av nittiotalet har också nya va- de vill ha omedelbar åtkomst. rianter av mycket korta litterära texter vuxit Inflytelserika Leslie Kaufman på The New fram. Förlagen och författarna betecknar dem York Times skrev nyligen en artikel om novel- med olika namn, även om innehållet är lik­ lens många fördelar. ”The Internet”, menade artat. Texterna kallas mini fiction, flash fiction, hon, ”may be disrupting much of the book sudden fiction, micro fiction och micro-story. industry, but for short-story writers it has been Även termer som post card fiction, prosetry a good thing”. Korta berättelser är perfekta för och short-short story är hybrider som låtit den digitala tidsåldern, eftersom dagens läsare höra om sig. En pånyttfödelse, kan tyckas, av ”want to connect and want that connection to den klassiska modernistiska miniatyren, som be intense and to move on”. Hon citerar en endast var ett par sentenser.19 De olika beteck- förläggare som framhåller att novellens drag ningarna visar att novellen som kategori håller av ”enportionsförpackning” (single-serving på att luckras upp, att kortformatet sprider sig, quali­ty) gör den till en ultimat konstform förökas genom delning. Med uppkomsten av i den digitala tidsåldern, där tid är en brist- de nya subgenrerna aktualiseras också frågan vara.23 Novellen är kongenial med internets hur relevanta de olika benämningarna egentli- bitkultur, där konsumtion av information, gen är för vår förståelse av texterna? bildning och underhållning i allt högre grad sker i bitar. Ofta kallas det nedlåtande att kul- FÖRLAGENS SATSNINGAR turen ­youtubifieras, men som Volantes förläg- Noveller är sällan kommersiellt gångbara. gare Tobias Nielsén betonat behöver ”kort eller Förläggare brukar säga att de förvisso älskar snabbt […] inte motsvara sämre kvalitet”.24 den korta berättelsen, den som omedelbart Den kortlästa berättelsens struktur är kon- griper tag, men att det knappast finns någon centrerad, ämnet är enhetligt. Den är tänkt att marknad för dem, så till vida författaren inte läsas ut på en kvart, tjugo minuter, och tar alltså är ett känt namn som så att säga själv kan bära inte mycket tid i anspråk. Idag när det finns lite

86 TFL 2013:2 utrymme till övers för just läsning, och många Nook och Kobo. Amazon är dock överlägset nya medier konkurrerar om uppmärksam­ framgångsrikast.28 heten, finns det något tillfredsställande i att bli Att boksinglar kan vara lukrativa ­förstod färdig med det lästa vi har för handen, att få ta Penguin redan 2005, som inför sitt 70-­års- ­ del av något litterärt, utan att behöva sätta sig jubileum släppte 70 titlar i serien ”Every book in i en komplex romanhandling.25 En kortläst tells a story …”: noveller och essäer av förlagets text, som laddas ner till mobilen, och kan läsas mest populära författare, från Anaïs Nin till omedelbart – ”närsomhelst, varsomhelst” – Zadie Smith. Formatet var tunna pocketböcker kan i detta avseende fylla en viktig funktion. – sidomfånget var knappt över 55 sidor – med I det följande skall vi se några exempel på tilltalande, formgivna omslag. I december 2011 färska förlagssatsningar på just digitala kort­ startade så ”The Penguin Shorts Program”, en format. Det var med reklamfrasen ”Compelling lansering av korta, digital-only-texter att läsas ideas expressed at their natural length” som på skärmen. Ämnena spänner över ett brett Amazon år 2011 lanserade Kindle Singles i område, från ekonomiska djup­analyser till USA.26 Singlarna var ett slags kortlästa texter: deckarhistorier. Penguin Shorts distribueras i sakprosa, essäer, journalistiska reportage och olika filformat och kan läsas på såväl iPad och intervjuer i e-boksformat. Uttrycket singel, av iPhone som läsplattor av olika märken.29 Priset engelskans single, enstaka, en, kommer från ligger på 1,99 pund, ”samma som för en kopp musikbranschen där singeln tillskillnad från kaffe”, säger Penguins Venetia Butterfield. LP:n (förkortning för Long Playing Record) Hon tillägger att Allen Lane säkerligen hade innehåller ett spår på varje sida, det vill säga två uppskattat idén med korta digitala böcker: ”If låtar. I dagsläget sägs Amazons singlar ha sålt he was here now I expect this is what he would i över fem miljoner exemplar.27 Ett förbehåll have wanted. The idea of the paperback was bör dock göras, siffrorna är Amazons egna och very democratic: good fiction and non-fiction omfattar vanligtvis även de exemplar som är for everyone to read. I feel this is very much gratis. in that tradition.”30 Butterfields påpekande om Från 2012 gick singlarna att köpa utanför att en e-singel från Penguin har samma pris USA, och 2013 lanserades de i Tyskland. Idag som en kopp kaffe är en blinkning till Pen­ finns 390 e-singlar på amerikanska Amazon, guin­grundaren Allen Lanes tanke om att en och idén har gått från att röra ett digitalt inne- pocket skulle kosta lika mycket som ett paket håll till att bli ett varumärke. Priset ligger på cigaretter. Detta är knappast en tillfällighet. 0,99–2,99 dollar, flera är gratis. Royaltyn är 70 E-singlarna är liksom Lanes Penguin-pockets procent. Majoriteten är Amazon-produktioner, tänkta att vara ett slags litterära vardagsföre- andra kommer från traditionella förlag som mål – de skall vara billiga, lätta att inhandla Random House och Hachette. Amazon funge­ (med några knapptryck har de laddats ner till rar här som en återförsäljare. Flera av författar­ ­mobilen) och tilltala en bred publik. Att det na är välkända journalister från stora tidningar rör sig om litteratur som skall förbrukas – för- som New York Times eller Die Zeit. En be- täras – är talande. Lane och Butterfield jämför tydande andel av singlarna skapas också av de litterära produkterna med cigaretter och e-boksproducenter som Byliner och Atavist. kaffe, lustbetonade varor som konsumeras med Amazon är inte ensam om idén, och var ej hel- munnen, och där njutningen är omedelbar om ler först, redan 2005 sålde författare e-noveller än kort. på Fictionwise. Även på Byliners och Atavists Korta e-böcker ges även ut av förlag som hemsida går det att köpa singlar, liksom hos Pan Macmillan och Random House. De sist­

ALEXANDRA BORG TFL 87 nämndas koncept, Storycuts, omfattar 250 fattaren fått restriktioner att inte överskrida ett digitala short stories från förlagshusets backlist. visst antal sidor. Med tiden har förlaget växt, Framför allt är det noveller av förlagets främsta och Novellix texter kommer nu även som korta författare som Ruth Rendell, Julian Barnes e-böcker, ljudfiler och appar.34 Våren 2012 var och Irvine Welsh som återutges, nu i separat man första förlag i världen att göra noveller förpackning. E-böckerna kan köpas hos alla e- tillgängliga som audioböcker på Spotify: ”Våra boksåterförsäljare: Kobo, Apple, Waterstones, ljudböcker är precis 45 minuter långa. Vi vände Amazon et cetera. Priset är 35 svenska kronor. på det hela, från boksinglar blev det album, Precis som hos Penguin är ”omslagen” – de och så styckade vi upp dem, och la upp dem frimärksstora ikonerna – standardiserade. som spår”, säger Hammargren i en intervju.35 Man skall se att de tillhör en serie. Hemsidan Spotify, menar Hammargren vidare, ”är en förkunnar ”The future of the short story is bra instegsport, via den kan man verkligen få here”.31 I sammanhanget kan nämnas svenska in folk som aldrig skulle lyssna på ljudböcker kort­läsningssatsningar som gjorts av Novellix eller läsa en bok”.36 Novellix var också först och Bonnierägda Mix förlag. Bägge har en i Sverige med ett prenumerationssystem på tydlig digital profil, man experimenterar med noveller i e-boksformat. En årsprenumeration nya sätt att skriva och marknadsföra litteratur kostar 99 kronor och omfattar 16 noveller samt liksom med nya format. Även Volante har lan- tillgång till arkivet. Runt 150 personer prenu- serat e-singlar. Som ett av de första, om inte det mererar idag på e-novellerna. Hammargren första, förlag i Sverige släppte man i april 2011 säger att hon är förvånad över att inget förlag i närmare sextio kortare e-böcker. Texterna var Sverige har en e-boksprenumeration liknande återutgivningar av enskilda kapitel i de antolo- Novellix, då det är en så briljant idé.37 gier som förlaget släppt under 2010 och 2011.32 Novellix etablerades 2011 och har koncen­ NYA VANOR, NYA LÄSARTER trerat sin utgivning på litteratur i kortare for- Den digitala teknikens möjligheter till snabb mat, ”stories to go”, som det står på sajten.33 distribution och publicering är en nyckelfaktor Reklamfrasen betonar novellernas ”bärbara”, bakom de många satsningar som gjorts och lätthanterliga drag och signalerar hastighet, görs på kortlästa texter. Även produktions- effektivitet och framåtanda. mässigt är det idag ekonomiskt och praktiskt Förläggare Lena Hammargren berättar att möjligt att ge ut verk av mindre omfång. Som inspirationen kom till henne en dag på press­ både Penguins och Random Houses kortläst- byrån i Uppsala då hon ville köpa reselektyr in- satsningar visat kan en enskild novell eller essä för en resa till Stockholm. En pocketbok skulle bära sig själv i digitalt format. De står sig i egen hon inte bli klar med, ett magasin var hon inte rätt och gör i förlängningen antologins (liksom intresserad av. Asken med Pixiböcker vid kassan magasinets) form överflödig. Häri ligger den gav henne en snilleblixt. Hon mindes hur hon stora fördelen, både för förlaget och för den brukade läsa dessa små bilderböcker när hon var enskilde läsaren, som kanske bara är intresserad barn, och tänkte att konceptet – alltså en kort av en särskild text i en större samling. Då flera berättelse i ett mindre format för några kronor av såväl Random Houses som Amazons titlar – borde kunna appliceras på vuxenlitteratur. är återutgivningar tycks också en uppenbar Storleken, formatet, på Novellix fysiska vinstmaximering ligga för handen. Välskrivna noveller har varit detsamma från början. artikelserier, reportage och noveller får vidare Sidomfånget ligger på 32 tryckta boksidor, flera en längre livstid. Ytterligare en fördel är den av novellerna är beställningsprodukter, där för- raska publiceringstakten. Förläggare behöver

88 TFL 2013:2 inte vänta i månader för att ge ut relevant lit- av svenska författare som Kristoffer Leandoer teratur om dagsaktuella händelser – texter kan och Malin Isaksson. beställas, skrivas och publiceras med kortare MIX ligger också bakom de noveller som framförhållning än fysiska böcker där publice- kan läsas i appen Dötid som distribueras av ringsgången är längre. En e-singel är också ett Bonnierförlagen Digital. Appstrukturen är utmärkt smakprov – flera av Amazons singlar inköpt från ett holländskt företag. I dagsläget är som sagt gratis – medelst denna kan förlag (hösten 2013) finns fyra Dötidappar med olika både sondera marknaden och göra reklam för genreinriktning: science fiction, skräck, erotik en kommande lansering. och ”mixa och läs”. Apparna omfattar runt tio De korta e-böckerna – singlarna – tycks även noveller och tar olika lång tid att läsa. Priset erbjuda en hållbar affärsmodell. E-singeln, lik- ligger på sju kronor. Genom att, på en klocka, som appen, vilken vi skall komma in på, är lätt uppge önskad lästid – ”tid man har över ­eller att anpassa till nya vanor att läsa digitalt samt kvar” – erbjuds läsaren alternativ, från fem nya digitala konsumtionsbruk. Som Novellix minuter upp till en timme. Namnet är talande och tyska Scoobe visat kan den korta e-boken för vad det handlar om – litteratur för korta enkelt infogas i ett prenumerationssystem. läsperioder: i väntan på tåget, i busskön eller Konsumenters betalningsvilja tycks därtill vara i hissen. Devisen är ”byt seg dötid mot sköna större beträffande digitala (litteratur)format läsupplevelser”. Erotikappens berättelser tar med mindre omfång, som därför framstår för i snitt 15 minuter i anspråk, skräcknovellerna konsumenten som relativt billiga.38 något längre. Samtliga noveller är skrivna av Ett förlag som rivstartade sin utgivning med etablerade författare. För närvarande har runt just digitala noveller, närmare fyrtio stycken, 6 000 Dötidappar laddats ner. I sammanhanget är svenska MIX. Sedan förlaget sjösattes 2011 bör norska Gyldendals app Kortlest nämnas. har de publicerat runt tio romaner och femtio Med denna kan man prenumerera på ”novel- noveller, flera av dem återutgivningar, per år. ler, essays og andre korte, litterære perler” från Förlaget var inledningsvis ett crossover-förlag. förlagshuset. Varje månad läggs fem till sju Man ville skapa utrymme för litteratur som nya texter ut. Appen kostar 35 kronor.41 Enligt med MIX förläggare Catharina Wrååks ord, Harald Fougner skall Kortlest ses som ett expe- ”vandrar över den statiska gränsen som dras riment, ett sätt att hitta nya läsare.42 mellan barnlitteratur (inkluderat det som kal�- Kanadensiska Wattpad är en gratisapp som las ungdomsböcker) och vuxenlitteratur”.39 lanserades år 2006. Den har beskrivits som ett Idag har förlaget digitala förtecken, men det litteraturens youtube och är ett slags online- korta formatet har kommit lite i skymundan, community för läsare och skribenter, där ma- då man främst satsar på romaner. Wrååk fort- terialet – essäer, noveller, dikter – distribueras sätter: ”Novellerna [e-novellerna, min anm.] via en app som laddas ner till mobilen. Läsaren var ett sätt att få igång en utgivning snabbt, kan lägga upp egna texter och få återkoppling. och att skapa kontakt med författare. Det Grundaren Allen Lau berättade på Book Expo var aldrig tänkt som någon stor del av utgiv- America 2013 att Wattpad har över sexton ningen. Visst växte novellerna till antal, men miljoner unika användare.43 Nyckelorden är MIX huvudsakliga utgivning har hela tiden komprimerad data, mobilitet och användar­ varit romaner – .”40 Novellerna utgör dock en genererat innehåll, även uttrycket social reading, stor del av den totala utgivningen, närmare 90 ”social läsning”, återkommer. Appen finns på 31 procent av alla titlar som publicerats är novel- språk och är en av de mest populära läsapparna ler. Främst ger man ut nyskrivna produktioner vid sidan av Kindle och iBook.

ALEXANDRA BORG TFL 89 Plattformar som Wattpad och Dötid visar i kontakt med andra individer. Baksidan är, tydligt att det finns en marknad för alter- som nämnts ovan, att företagen ”läser” kon- nativa sätt att läsa litteratur (och att skriva sumenten, och att den digitala läsningen får den, Wattpad vänder sig även till författare, vinstinriktade förtecken. På en Kindle eller en blivande som etablerade). Frågan är om inte smartphone är din nya e-singel bara ett klick de korta digitala litteraturformaten, avsedda borta. Skärmen är ett shoppingfönster och lä- för den bärbara mobilen, banar väg för en ny saren en vandrande plånbok. En e-bok är inte läsart, ett sätt att läsa som inte i första hand längre en vara man köper, och sedan äger, utan skall vara begrundande, utan ett maximerat, en service man tar del av. Särskilt kommersiella kvantifierat tidsfördriv. är de digitala singlarna, som marknadsförs som Läsapparna är framför allt en ny distribu- lättillgänglig underhållning och dessutom har tionskanal. De texter som sprids är ett slags tydliga tids- och längdangivelser. Inte bara litterärt smakprov, då apparna har köpknappar litteraturen­ och läsakten kvantifieras, i förläng- som länkar läsaren till en digital bokhandel. ningen underkastas också läsaren ett visst mått Just läsappar för korta (och längre) litterära for- av effektivitet. mat möjliggör samt underlättar för företag att pröva nya affärsidéer samt nå, och analysera, ETT TECKEN I TIDEN? nya konsumentgrupper. Men liksom e-boken Digitalt som fysiskt: kortformatets återkomst är är appen en logg, den registrerar inte bara läsa- ett zeitgeistfenomen. De senaste åren har flera rens kontouppgifter, utan ackumulerar konkret novellsamlingar toppat New York Times bästsäl- information om läsmönster i vid bemärkelse jarlista.44 År 2012 utropades av Bloomsbury till – vem som köper vad, när på dygnet man ”the year of the short story”.45 Populära blog- läser och vilka typer av texter som läses mest gen tillika podcasten Books on the Nightstand och flest. Denna typ av metadata har tidigare ville inte vara sämre och tillkännagav i januari varit ett svårtillgängligt, eftertraktat material. 2013 innevarande år som kortprosans.46 Men idag, med förlagens egna app-lanseringar, Noveller har förvisso en starkare ställning i ges företagen omedelbar tillgång till värdefull USA än i Sverige, men även här kan ett ökat information som sedan används till nya pro- intresse skönjas, ett slags pånyttfödelse av den duktlanseringar. Förlagsbranschen står här in- novellboom som uppträdde under 1990-talet, för ett betydande paradigmskifte – från att ha kan tänkas. Ett flertal novellister har kommit gett ut litteratur som önskar få läsare, anpassas i översättningar de senaste åren, Alice Munro, utgivningen efter läsarnas behov, eller i vart fall Lydia Davis, Dave Eggers, David Means och behov de tror att de har. Vilka konsekvenser Diane Williams, för att nämna några. Ord & detta får för oss, för vår läsning, och för det Bild hade förra året novellen som tema för litterära samhället i stort är en viktigt fråga för ett nummer, och i våras lanserades Granta framtida forskning. på svenska. Den anrika tidskriften fick fint mottagande: ”När underbart är kort”, skrev * Svenska Dagbladet.47 Även på 2013 års Bok- och Att vara uppkopplad vid lässituationer kan Biblioteksmässa i Göteborg fanns ett antal pro- vara på gott och ont. Webben utvidgar det grampunkter som just fokuserade det litterära intellektuella rummet, och kan fördjupa det kortformatet. lästa genom att länka till oväntade källor Det korta formatets förnyade dragningskraft och informationssammanhang, men också har som nämnts flera förklaringar. Vi har tidi- som i fallet med Wattpad ovan, sätta läsaren gare varit inne på tekniska aspekter som nya

90 TFL 2013:2 digitala distributionssätt och distributions- E-singlarnas framväxt kan också ses som ett plattformar. Den ökade internetanvändningen marknadsekonomiskt symtom på förlagens har därtill gjort individen mer benägen att läsa krav på att maximera sin vinst och att finna (litteratur) i alternativa former och från olika alternativa vägar att nå läsare. Att ge ut att- slags medier. Nya apparater som Kindle och raktiva och eftertraktade titlar i (ny) digital iPad, men framför allt smartphones främjar förpackning är ett sätt att öka omsättningen. nya kulturvanor, som att läsa digitalt. Här är Läsarnas betalningsvilja har vidare varit god, i synnerhet det litterära kortformatet vinnare; då priset på en e-singel är förhållandevis lågt. studier visar att människor föredrar att läsa Med det korta e-boksformatet, som Amazons längre texter i fysisk form, medan de väljer singlar och Penguin Shorts, liksom läsverktyg kortare texter för skärm.48 Det korta formatet som Kortlest och Dötid, har förlagen därtill tycks vidare passa den moderna människans lyckats nå flera konsumentkategorier som tidi- hektiska livsstil; den kortlästa texten ger en be- gare varit svåra att komma åt, framför allt de gränsad och väl avvägd förströelse, ett fullgott som gärna läser på mobilen, men därtill de som alternativ till Angry Birds. helt enkelt inte har tid.

1. Se Post- och telestyrelsens rapport ”Svensk Media, New York: Columbia University Press, Telemarknad 2012”, tillgänglig som pdf på 2012; Larissa Hjorth, Jean E. Burgess & Ingrid hemsidan www.pts.se. Jämförelser är alltid in- Richardson (red.), Studying Mobile Media. Cul­ tressanta. 56 procent av den vuxna befolkningen tural Technologies, Mobile Communication, and i USA äger en smartphone enligt Pew Institutets the iPhone, London: Taylor and Francis, 2012. senaste undersökning från juni 2013. I åldrarna Se även James E. Katz & Mark A. Aahus (red.), 30–49 år har 87 procent en smartphone. För en Perpetual Contact. Mobile Communication, länk till undersökningen, se: http://pewinternet. Private Talk, Public Performance, Cambridge, org/Reports/2013/Smartphone-Ownership-2013/ UK: Cambridge University Press, 2002. De un- Findings.aspx [hämtad juli 2013]. dersökningar av mobilanvändning som gjorts i 2. Internationellt ser det dock annorlunda ut. Sverige tycks mig bristfälliga. I en färsk rapport Som exempel kan nämnas Japan, där de så från SOM-institutet (2012) skriver Göran Bolin kallade keitaromanerna – gratisböcker som lad- att mobilens användningsområde fortfarande är das ner till mobiltelefonen – studerats ur olika att vara just en mobil telefon och att skicka sms. perspektiv sedan de uppträdde på marknaden Se Göran Bolin, ”Mobilanvändning och nya i början av 2000-talet. För en initierad studie, medier”, i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson se Yukiko Nishimura, ”Japanese Keitai Novels & Annika Bergström (red.), I framtidens skugga. and Ideologies of Literacy”, i Crispin Thurlow Fyrtiotvå kapitel om politik, medier och samhälle. & Kristine Mroczek (red.), Digital Discourse. SOM-undersökningen 2011, Göteborg: SOM- Language in the New Media, Oxford: Oxford institutet 2012, cit. s. 463f. Se Tabell 4. University Press, 2011. 4. Se Simba Information, Trade E-book Publishing 3. Den mobila informationsteknologins inverkan 2013, Stamford, Rockville MD, 2013. Hur på människans kulturvanor är ett tvärdisci- omfångsrika e-böckerna var framgår ej av plinärt fält, studier har gjorts inom lingvistik, rapporten. medievetenskap, sociologi, kommunikationsve- 5. Se till exempel Nordicom-Sveriges Medie­ tenskap och etnologi. För några aktuella studier, barometer (2012). Här framgår av diagram- se Pelle Snickars & Patric Vonderau (red.), met Mediedagen att 1 procent av Sveriges Moving Data. The iPhone and the Future of befolkning i åldrarna 9–79 läser en e-bok

ALEXANDRA BORG TFL 91 en genomsnittlig dag. Ulla Carlsson (red.), 10. ”Web 2.0 Storytelling” är ett begrepp som Nordicom-Sveriges Mediebarometer 2012, börjat användas i flera sammanhang. Uttrycket Göteborg: Nordicom, 2013. omfattar, lite kortfattat, det slags historieberät- 6. Mary Louise Pratt skriver uttömmande om tande som är användargenererat, knutet till problemet att använda begreppet ”genre” i sociala medier och där innehållet är digitalt diskussioner om just novellen, men också om och i microformat. För en introduktion, se det problematiska i att definiera novellen i Bryan Alexander & Alan Levine, ”Web 2.0 förhållandet till en annan litteraturform, som Storytellling. Emergence of a New Genre”, i dramat eller romanen. Se Mary Louise Pratt, Educause Review 2008:11–12, s. 40–56. ”The Short Story. The Long and the Short of 11. Jay David Bolter, Writing Space. Computers, It”, i Charles E. May (red.), The New Short Hypertext and the Remediation of Print, Theories, Athens, Ohio: Ohio Univ. Press, Mahwah, N.J.: Lawrence Erlbaum Associates, 1994, s. 91–113. cop. 2001; Kathrine N. Hayles Electronic 7. Se Ted Striphas, The Late Age of Print. Everyday Literature. New Horizons for the Literary, Notre Bookculture from Consumerism to Control, New Dame, Ind.: University of Notre Dame, 2008 York: Columbia University Press, 2009. För samt Lev Manovich, The Language of New en svensk studie se Petra Söderlund, ”Förfat- Media, Cambridge, Mass.; MIT Press, cop. taren och den digitala världen”, i Författaren 2001 är utmärkta ingångar till fältet. För nyare i den digitala tidsåldern. En studie beställd av studier om ”framtidens” berättande, se Frank den nordiska digigruppen, Stockholm: 2009, Rosen, The Art of Immersion. How the Digital s. 21–90. Se även Ann Steiner, Litteraturen i Generation is Remaking Hollywood, Madison mediesamhället, Lund: Studentlitteratur, 2009. Avenue, and the Way We Tell Stories, New York: 8. Se till exempel Kathrine N. Hayles, How W.W. Norton & Co., 2011. We Think. Digital Media and Contemporary 12. Just Charles Dickens verkar vara ett populärt Technogenesis, Chicago: University of Chicago exempel att ta till i diskussioner om vad den Press, 2012 samt Andrew Piper, Book Was There. nya tekniken kan lära av den äldre litteraturen, Reading in Electronic Times, Chicago: Chicago se till exempel, Martyn Daniels, ”What the University Press, 2012. Se även Jason Pontlin, eDickens?”, Futurebook.net, den 23 januari ”How Authors Write”, i MIT Technology 2012; Zara Fishkin, ”5 Things Digital Mar- Review 2012.10.24. keters Can Learn from Charles Dickens”, 9. Vid Avdelningen för Litteratursociologi http://digitalinfluencegroup.com/under/5- vid Uppsala Universitet bedrevs under åren things-digital-marketers-can-learn-from- 1999–2003 projektet ”IT, berättandet och det charles-dickens/ [hämtad juni 2013]; Becky litterära systemet”. Huvudsyftet var att studera Toyne, ”On Dickens and Digital Publishing”, datoriseringens konsekvenser för den litterära 2012.02.13 Openbooktoronto.com [hämtad kulturen. Sju forskare var involverade. För mer juni 2012]. Spotify-idén – att man mot en information om projektet, se hemsidan: www. prenumerationsavgift har fri tillgång till ett littvet.uu.se. För några svenska studier om visst digitalt distribuerat material som man bokmediet i förändring, se även Leif Dahlberg, tar del av strömmande – har i viss bemär- ”Från boksida till Facebook”, i Författaren i kelse applicerats på bokens område, se tyska den digitala tidsåldern. En studie beställd av företaget Skoobe och för ett svenskt exempel, den nordiska digigruppen, Stockholm: 2009, webplattformen Litfy. Se även kommande s. 91–128; Sara Leckner, ”Boken som medium – diskussion om Novellix förlag. Skoobe sjösattes bokformatets betydelse i den digitala världen”, 2012, och expanderar ständigt. Snart lanserar i Författaren i den digitala tidsåldern. En studie man i Storbritannien. För 9,99 euro i månaden beställd av den nordiska digigruppen, Stockholm: får användaren tillgång till minst två titlar. 2009, s. 129–182 samt Rasmus Fleischer, Boken Skoobe är en läsapp, som laddas ner till iPad, och biblioteket, Stockholm: Ink förlag, 2011. iPhone eller en androidmobil. Appen är gratis.

92 TFL 2013:2 Skulle prenumeranten gilla boken går den att flertalet av de förlagsgrundade podcastprogram köpa, integrerad i appen finns en köpknapp. I som sänts det senaste året, se till exempel ”The nuläget finns 25 000 titlar från över 400 förlag. Short Story Renaissance”, i serien ”The Literary Se Skoobe.de [hämtad juli 2013]. Life” som drivs av Penguin Group, US. Avsnit- 13. Pixiböcker har funnits i Sverige sedan tet om novellen kan laddas ner här: http:// femtiotalet och har sålts i 40 miljoner exemplar. www.us.penguingroup.com/static/pages/publis- Utpriset är 12 kronor. Sedan 2011 kan man köpa hersoffice/radioroom/0910/tll/short_story.html Pixiboxar, presentaskar med tio Pixiböcker i [hämtad maj 2013]. varje. Se Sara Djurberg, ”Barnens egen pocket”, 24. Se Tobias Nielséns blogginlägg ”Nytt experi- i Svensk Bokhandel 2011:10, s. 24–25. ment med eboken”, om det svenska förlaget 14. Johan Svedjedal, Den sista boken, Stockholm: Volantes satsningar på e-singlar. För en länk, Wahlström & Widstrand, 2001, s. 13. se http://volante.se/2011/04/nytt-experiment- 15. Edgar Allan Poe, ”The Philosophy of Compo- med-e-boken/ [hämtad september 2013]. sition” i Vincent B. Leitch (red.), The Norton 25. Statistik från Nordicom visar att bokläsning Anthology of Theory and Criticism, New York: sett till befolkningen som helhet endast står för W. W. Norton & Company, 2001, s. 742–749 6 procent (20 minuter) av mediedagen. Även 16. Nationalencyklopedin. Min emfas. det dagliga bokläsandet bland befolkningen 17. Norman Friedman, ”Recent Short Story som helhet i åldrarna 9–79 år har sjunkit med Theories. Problems in Definitions”, i Susan flera procentenheter, från 39 procent (2002) Lohafer & Jo Ellyn Clarey (red.), Short Story till 34 procent (2012). Källa: Nordicom-Sveriges Theories at a Crossroads, Louisiana: Louisiana Mediebarometer, se särskilt Mediedagen 2012. State University Press, 1989, s. 13–31. Med 26. Charlie Sorrel, ”Amazon Launches Kindle Friedmans ord: ”Perhaps there is no inherent Singles. Saves Long-Form Journalism”, i Wired difference, other than the external factor of 2011.01.27; Virginia Hefferman, ”Living Sing- length, between the short story, the novella, les”, i The New York Times 2011.02.25; Dwight and the novell.” Cit. s. 18. Friedmans emfas. Garner, ”Miniature E-books Let Journalists 18. Viorica Patea, ”The Short Story. An Overview Stretch Legs”, i The New York Times 2012.03.16. of the History and the Evolution of the 27. Om bland annat Kindle Singles försälj­ Genre”, i Viorica Patea (red.), Short Story ningsframgångar,­ se http://www.nytimes. Theories. A Twenty-First-Century Perspective, com/2013/04/23/books/with-kindle-singles- Amsterdam: Rodopi, 2012, s. 1–38. david-blum-jump-starts-his-career.html? 19. Om miniatyren, se Andreas Huyssen, ”Moder- pagewanted=all&_r=2&. [hämtad juli 2013]. nist Miniatures. Literary Snapshots of Urban 28. För en diskussion om singlarna, se http:// Spaces”, i PMLA 2007:122:1, s. 27–42. www.the-digital-reader.com/2013/04/23/ 20. Charles E. May, ”The American Short Story in kindle-singles-amazons-stealth-publishing the Twenty-First Century”, i Patea 2012, s. 299. imprint/#.UgPiu5XzRuV respektive http://www. 21. Susan Lohafer, ”The Short Story”, i John N. nytimes.com/2013/04/23/books/with-kindle- Duvall (red.), The Cambridge Companion singles-david-blum-jump-starts-his-career. to American Fiction After 1945, Cambridge: html?pagewanted=all&_r=2& [hämtad juli 2013] Cambridge University Press, s. 69. 29. Allison Flood, ”Penguin Joins Push for Short 22. Uppgifterna kommer från May 2012, s. 299f. Ebooks”, i The Guardian 2011.12.12. Att ett May betonar dock att hundratals magasin förlag är ”digital only” betyder att de endast publicerar noveller men att dessa ofta är smala publicerar digitalt. tidskrifter som utkommer vid akademier eller 30. Cit. efter Allison Flood. större bibliotek och ofta har få prenumeranter. 31. Om Storycuts, se: http://www.randomhouse. 23. Leslie Kaufman, ”Good Fit for Today’s Little co.uk/lp/storycuts [hämtad juli 2013]. Screens. Short Stories”, i The New York Times 32. Postal intervju med Tobias Nielsén, Volante 2013.02.15. Liknande synpunkter har uttryckts i och undertecknad, den 26 september 2013.

ALEXANDRA BORG TFL 93 Se även Tobias Nielséns blogginlägg, ”Nytt ”Publishers, literature and apps”, http://jilltxt. experiment med e-boken”. Volantes e-singlar net/?p=2847 [hämtad mars 2013]. Inlägget har även berörts av Pelle Snickars i ”Boken finns på den intressanta bloggen, jilltxt.net som medium”, i Ulla Carlsson & Jenny Johan- som drivs av professorn i digitala kulturer, Jill nisson (red.), Läsarnas marknad, marknadens Walker Rettberg. läsare – en forskningsantologi, Statens offentliga 43. Allen Lau berättade om sitt företag Wattpad utredningar, SOU 2012:10, s. 247–260, där på IDPF-konferensen (2013.05.30) som hölls framför allt prissättningen på singlarna i anslutning till Book Expo America 2013. diskuteras. Se även Lina Kalmteg, ”Volante För en pdf om företaget, se http://idpf.org/ säljer e-kapitel”, i Svenska Dagbladet 2011.05.11. sites/default/files/digital-book-conference/ 33. Om reklamfrasen ”stories to go”, se Novellix presentations/db2013/LAU_WATTPAD%20 hemsida: www.novellix.se [hämtad september %5BIDPF%5D.pdf [hämtad september 2013] 2013]. 44. Några exempel är George Saunder, Tenth of 34. Sedan starten har man gett ut 44 titlar, främst December, New York: Random House; Karen aktuella svenska författare som Maria Sveland Russell, Vampires in the Lemon Grove, London: och Jonas Karlsson. Novellix släpper titlar Chattu & Windus, 2013; Jess Walter, We Live fyra gånger om året, alltid fyra åt gången. För in Water, New York: Harper Collins, 2013; Na- varje lansering försöker man arbeta med nya than Englander, What We Talk about When We formgivare och nya stilkoncept. Talk about Anne Frank, London: Weidenfeld 35. Intervju med Lina Hammargren, Novellix, och & Nicolson, 2012; Junot Diaz, This Is How You undertecknad den 11 augusti 2013. Lose Her, Riverhead Books: New York, 2012. 36. Ibid. 45. Edward Nawotka, ”Is 2012 Going to Be 37. Ibid. ’the Year of the Short Story’?”, i Publishing 38. Flera av de stora morgontidningarna har Perspectives 2011.12.21. kommit med digitala betallösningar, så kallade 46. Se Scott Porch, ”Is this the Year of the Short ”paywalls”, där en användare som vill läsa en Story?”, i Huffington Post 2013.04.29. För en artikel online, men inte är prenumerant, kan länk till podcasten, se http://booksonthe- betala för att få tillgång till innehållet. Läser nightstand.com/project-short-story [hämtad juli man till exempel New York Times online är 2013]. Maj 2012 var även ”Short Story Month” endast ett begränsat antal artiklar (10 stycken) hos Alfred A. Knopf Books, med uppläsningar, gratis, sedan får man betala. År 2012 tillkän- erbjudanden och gratisevenemang. Harper nagavs att intäkterna från försäljningen av Perennials redaktör Cal Morgans blogg Fifty- digitalt innehåll är större än den från annonser. Two Stories ägnas helt åt den korta berättelsen. Se även: http://paidcontent.org/2013/05/20/ Mer om bloggen, se http://www.fiftytwostories. new-york-times-ceo-calls-digital-pay-model- com [hämtad juli 2013]. En rad förlagsgrundade most-successful-decision-in-years/ podcastsändningar har under det senaste året 39. Postal intervju med Catharina Wrååk, MIX haft novellen som tema. Man sänder omsorgs- Förlag, Bonnierförlagen och undertecknad, fulla uppläsningar, inte sällan med en seriös den 11 augusti 2013. introduktion och en avslutande diskussion. 40. Ibid. 47. Ricki Neuman, ”När underbart är kort”, i 41. Om Kortlest-appen, se http://www.gyldendal. Svenska Dagbladet 2013.05.04. no/Skjoennlitteratur/iPhone-iPad-applikasjo- 48. Se OECD (2012), ”E-books. Developments ner/Kortlest [hämtad augusti 2013]. and Policy Considerations”, OECD Digital 42. För en initierad diskussion av Kortlest-appen, Economy Papers, No. 208, OECD Publishing, liksom dess första lansering, se bloggposten, s. 18.

94 TFL 2013:2 SUMMARY Easy, Quick and Short. On Compact Literature in the Digital Era Over the last years, various kinds of short fictional and factual prose have risen to increasing levels of popularity. This article argues that this might be explained as resulting from new ways of publishing and distributing short texts online (for instance, the app, Penguin Shorts, Amazon Singles-program), but also proceeds from new on-screen reading habits (i.e. on smart- phones, tablets, dedicated readers), and participation in online digital cultures. In many ways, the digital short read is emblematic of Internet’s bit culture and the short attention span of our age: a micro content that is cheap, mobile, easily accessed, and condensed. The paper analyses and gives further details about some of the short read-ventures that have taken place in Sweden and abroad.

Keywords: short read, mobile technologies, digital reading habits, e-books, e-singles

ALEXANDRA BORG TFL 95

OMLÄSNING:

VIRGINIA WOOLF, A ROOM OF ONE’S OWN (1929)

upptäckte och lyfte fram Woolf som en femi- INTRODUKTION nistisk förebild. A Room of One’s Own kom att, som Lisbeth Larsson formulerar det i en ”A woman must have money and a room of recension i Göteborgs-Posten (2012.06.11), bli en her own if she is to write fiction.” Så lyder de kvinnokampens bibel. legendariska orden från Virgina Woolfs essä Woolf besitter en förmåga att berätta om A Room of One’s Own (1929). Redan titeln det stora och allmängiltiga med hjälp av små till Woolfs verk, Ett eget rum, är sedan länge vardagliga och personliga detaljer. Hennes ett begrepp. Om det är något Woolf har lärt text vänder sig inte bara till kvinnor utan oss är det att inga texter föds i ett vakuum. till alla som ingår i ett system av under- och Ekonomisk trygghet och utrymme, det är vad överordning. Vid en diskussion av frågor om man behöver för att skriva. författaren och författandets villkor är därför Den långa essän är baserad på två föreläs- A Room of One’s Own ständigt lika aktuell. Alla ningar, vilka Woolf höll på de kvinnliga kolle­ som vill skapa eller bara göra sina röster hörda gierna Newnham och Girton på Cambridge och alla som redan hörs men som kanske be- universitet 1928. Woolf hade blivit ombedd att höver sänka rösten, ta ett steg åt sidan och låta föreläsa för de kvinnliga studenterna på temat andra få komma till tals, har något att hämta kvinnor och fiktion. Resultatet blev ett rikt verk i Woolfs essä. om såväl kvinnliga författare av skönlitteratur Vi bad tre generationer litteraturvetare, som av kvinnliga skönlitterära gestalter. pro­fessor Ebba Witt-Brattström, verksam vid A Room of One’s Own publicerades i bokform Helsingfors universitet, FD Anders Johansson första gången 1929 men översattes till svenska vid Mittuniversitetet och doktorand Evelina först 1958. Sedan dess har den emellertid getts Stenbeck vid Lunds universitet, att i varsin ut i ständigt nya upplagor, i nyöversättning kort text beskriva vad Virgina Woolf och A av Elisabeth Mansén så sent som förra året, Room of One’s Own betytt och betyder för lit- samt nått ut till en aldrig sinande ström av nya teraturvetenskapen i stort samt för dem i deras läsare. Sin klassikerstatus uppnådde A Room egen forskning. of One’s Own i samband med att 1970-talets Lydia Wistisen kvinnorörelse och feministiska litteraturkritik

OMLÄSNING TFL 97 soner. Tillsammans med Mary Hamilton (som KVINNORS MOTSTÅNDSORD avrättades för barnamord) utgjorde de fyra I HISTORIEN Mariorna drottning Mary av Skottlands upp- vaktning. Till yttermera visso är berättaren döpt Ett eget rum av Virginia Woolf läste jag första efter sin namne och faster, som testamenterat gången som ung kvinnoaktivist på sjuttiotalet de femhundra pund årligen som gjort henne fri och tog till mitt hjärta. Hennes enkla men att skriva. Det ”jag” som talar i essän är alltså genialiska iakttagelse att kvinnans funktion för infogad i en kedja av historiska, våldspräglade, mannen genom tiderna varit att spegla honom kvinnoerfarenheter. ”i två gånger naturlig storlek” har aldrig läm- Ett eget rum skriver dock främst litteratur­ nat mig.1 Denna assymetriska relation mellan historia. Romanens födelse mot slutet av könen bibehålls med myten om kvinnans un- 1700-talet är den världshistoriska händelse som derlägsenhet, ständigt bekräftad, som i Woolfs överträffar Rosornas krig, får vi veta. Kvinno­ påhittade Professor von X monu­mentala studie: romanen förändrade litteraturens vid denna tid ”Kvinnokönets mentala, moraliska och fysiska ”stelnade och befästa” former: ”Det var bara underlägsenhet” (s. 40). För dylika professorer romanen, som var tillräckligt ung för att ligga är det ett stort problem att kvinnliga författare mjuk i hennes [medelklasskvinnans] händer tenderar att leverera fel bild i spegeln när de […].” (s. 90) Utifrån denna berömda sats ema- skildrar mannen i ”naturlig storlek”. Det för- nerar för svenskt vidkommande Birgitta Holms klarar varför kvinnors litteratur (med enstaka epokgörande studier av romanens mödrar: undantag) nedvärderats i litteraturhistorien. Fredrika Bremer och Selma Lagerlöf.2 Det är ingen överdrift att säga att Ett eget Nästa stora etapp i utvecklingen är den rum i kvinnoforskningens barndom visade vä- premodernistiska genren ”New Women gen. Så är essän också skriven med tydlig adress Fiction” som uppstod kring sekelskiftet 1900.3 till studerande, om än vid två kvinnocollege i Genren är (med sitt tidiga bruk av stream-of- Cambridge 1928. Men även vi som drygt fyra consciousness­teknik) en förlorad länk mellan decennier senare läste vid universitetet var naturalismens ”document ­humain”, det mo- uppfödda på manshistoria och manslitteratur. derna genombrottets kvinnliga ”sammanbrotts­ Även vi var hjärntvättade att uppfatta oss som texter” och Virginia Woolfs kvinnomodernism det sekundära, mindre begåvade könet. Woolf – som inte banaliserar kvinnliga erfarenheter uppmanade oss att kasta av det kvinnliga själv- (vilket mansmodernismen ofta gör). På agen- föraktets ok. Genom att skriva ”som kvinnor dan hade Nya Kvinnan-litteraturen följande och inte som män”, modigt ”skriva precis vad kvinnopolitiska­ och litterära nyheter: en este­ vi tänker”, skulle vi skapa en bättre värld där tiskt gestaltad, identitetsskapande kvinnlig ingen i likhet med Shakespeares fiktiva och lika sexualitet; ett sensuellt, narcissistiskt begär; begåvade syster Judith, kunde hindras från att omförhandlade genusidentiteter; det frivilliga, skriva sina mästerverk. ofta utomäktenskapliga­ moderskapet; ett igen- Vägen dit, visar Woolf, går genom ett stu- känningens systerskap, ibland inkluderande dium av kvinnors villkor i historien, ty ”det är arbetarklasskvinnor. Väninnan som dubbel- massans erfarenheter, som ligger bakom den gångare liksom den narcissistiska sexualupp- ensamma stämman” (s. 77). Vikten av kvinnlig fattningen skapar en diskursiv rymd även för genealogi understryks även av att berättaren antydda lesbiska erfarenheter. De kvinno­öden kallar sig Mary Beton, alternativt Mary Seton som fokuseras har drag av fallstudier­ avsedda att eller Mary Carmichael, samtliga historiska per- sammanfatta erfarenheter som formar gestalter-

98 TFL 2013:2 nas eller berättarens syn på och medvetande om Lessing (1977).4 vad det är ”att vara kvinna”. Ett eget rum framhäver inledningsvis be- I skrivande stund, 1928, läser berättaren i rättarens mycket fysiska upplevelser av att Ett eget rum en debutroman av en fiktiv Nya vara utsatt för genusrelaterad exkludering. Kvinnan-författare kallad Mary Carmichael. Undersökningsmetoden är stilen, vilket är att Den tycks i förstone inte ha ärvt några av föredra framför en vetenskaplig framställning, före­löparnas ”särmärken” eller historiskt köns­ ty: ”dikten rymmer mer sanning än vad fakta betingade ”begränsningar” (förutom att inte har att ge” (s. 12). Berättaren bär som figur det heller den moderna kvinnan förmår ”utan bitter­ associationsrika flanerandet genom misogyna het skratta åt” männens ”fåfänga” (s. 104f.). Här topos (rika Oxbridge, British Museum) och finns dock ett modernistiskt språk som fångar feministiskt konnoterade dito (fattiga kvin- in den förändring som inträffar i litteraturen nocolleget Fernham, berättarens hem). Det är när en rymd skapas där kvinnor är ”ensamma för att kunna skildra kvinnors erfarenheter av och inte belysta av det andra könets nyckfulla underordning utan vrede, ett nyckelord, som och färgade ljus”. Där kvinnor inte längre, som Woolf uppfinner den moderna feministiska i mäns böcker, skildras som konkurrenter essän. Den skönlitterära förebilden är Jane om männens gunst, där det plötsligt kan stå: Austen, som lyckades att med mild men ef- ”Chloe tyckte om Olivia.” Med samtidsreferens fektiv ironi skildra ”detta mycket intressanta till rättegången mot den lesbiska författaren och dunkla maskulina komplex, som har haft Radclyffe HallsThe Well of Loneliness (1928) så stort inflytande på kvinnans rörelseförmåga; framhävs det samhällsomstörtande i tilltaget. den djupt rotade önskan inte så mycket att Mary Carmichael tänder ”en fackla i det stora hon ska vara underlägsen som att han ska vara rum, där ingen ännu har vistats” (s. 104f.). överlägsen” (s. 66). Här omsätter Woolf den poetik som formu- Det var en estetik som passade sjuttiotalets lerades av särartsfeministen Laura Marholm i kvinnofrigörelsefeminism: att se bortom den hennes bästsäljare Das Buch der Frauen (1895), förvridna spegel som förminskade kvinnor och (Six Modern Women. Psychological Sketches, förstorade män. 1896). Det är ”écriture féminine” sjuttio år före Ebba Witt-Brattström Hélène Cixous och Julia Kristeva. Enligt dem och Woolf kan även män skriva ”som kvinnor” (exemplet Proust). I Ett eget rum formuleras det NOTER som att man istället för att ”tänka på sitt kön 1. I Jane Lundblads översättning lyder hela när man skriver” bör vara androgynt ”kvinnlig- meningen: ”Kvinnorna har genom seklerna tjänat manlig eller manlig-kvinnlig” (s. 118). som speglar med den förtrollande och förtjusan- Förutom en konsekvent historiematerialis- de förmågan att återge mannens bild i två gånger tisk analys av varför män är rika och kvinnor naturlig storlek.” (s. 45) Virginia Woolf, Ett eget rum, Kristianstad: Tidens förlag, 1977. Det är den fattiga, innehåller essän fröet till två linjer i den utgåva jag genomgående citerar ur. tidiga kvinnoforskningen: Images of Women- 2. Birgitta Holm, Fredrika Bremer och den borgerliga Criticism (kritik av kvinnobilden i mäns verk) romanens födelse, Stockholm: Norstedts, 1981, och Gynocritics (kvinnolitteraturhistoria). Selma Lagerlöf och ursprungets roman, Stock- Den förra fick sitt genombrott med Kate holm: Norstedts, 1984. Till projektet kan även Milletts Sexual Politics (1970) och den senare räknas monografiernaSara Lidman – i liv och med Elaine Showalters A Literature of Their text, Stockholm: Norstedts, 1998, samt Victoria Own. British Women Novelists from Brontë to Benedictsson, Stockholm: Natur & Kultur, 2007.

OMLÄSNING TFL 99 3. Ann Ardis, New Women, New Novels. Feminism fortsätter att ha den här förmågan att öppna sig and Early Modernism, New Brunswick: Rutgers i förhållande till nya teoretiska perspektiv. I an- University Press, 1990, s. 37. Se även Sally tologin pekar Claire Colebrook exempelvis på Ledger, The New Woman. Fiction and Feminism hennes betydelse för Deleuze, medan Madelyn at the Fin de Siécle, Manchester: Manchester Detloff lyfter fram likheter med Judith Butler, University Press, 1997, Gerd Bjørhovde, Rebel­ samtidigt som Mark Hussey konstaterar att lious Structures. Women Writers and the Crisis of the Novel 1880–1900, Oslo: Norwegian University Woolf, med sitt ”posthumana” subjekt, ”is only Press, 1987, Rita Felski, The Gender of Modernity, now coming into her own, her work unfolding Cambridge: Harvard University Press, Ebba in contexts that resonate deeply with current Witt-Brattström, Dekadensens kön. Ola Hansson cultural questions”.2 och Laura Marholm, Stockholm: Norstedt, 1997. Det som jag slås av vid varje läsning av A 4. Kate Millett, Sexual Politics, New York: Double­ Room of One’s Own, och varje gång jag un- day, 1970, Elaine Showalter, A Literature of Their dervisar om den, är hur texten får läsaren att Own. British Women Novelists from Brontë to hela tiden öppna både den och sig själv mot Lessing, Princeton, N.J.: Princeton University ytterligare komplikationer, nya förbindelser, Press, 1977. oväntade tankespår. Woolfs sätt att skriva inne- bär alltid ”an alteration in the movement of the mind which makes it pause and widen its gaze TEORI, ESTETIK OCH LÄSNING and slightly change its attention” – i enlighet med hur hon själv, på annan plats, beskrivit Klassiska texter genererar ständigt nya läsningar poetens arbete – och dessa omarbetade föreläs- och Virginia Woolfs A Room of One’s Own gör ningar utgör inga undantag, snarare tvärtom.3 det i hög grad. Inte enbart som skönlitteratur, Denna Woolfs estetik är också vad som utan också som feministisk teori. Här möts knyter henne till dagens teoretiska frågor. Det Woolfs estetiska skrivande och hennes analys kan vara lätt att glömma den betydelse som av ett särskilt socialt förhållande, det gällande den estetiska traditionen hade för 1960-tals- kvinnor och fiktion. Det rör sig om en samtidigt generationen av tänkare, och hur den genom teoretisk, empirisk och poetisk undersökning, detta kommit att leva vidare i teoretiska sam- en genreblandning som ramas in av övertygel- manhang, även när den inte nämns explicit. sen att dess skönlitterära aspekter ändå gör att När vi lägger queerteoretiska perspektiv på den innehåller ”more truth than fact”. litterära texter, eller ifrågasätter gränserna mel- Lisbeth Larsson har kallat den för ”urtexten lan djur, människor och ting i posthumanistisk inom feministisk litteraturvetenskap”. Från anda, då bör vi vara medvetna om hur stor del det begynnande 1970-talets anammande av av det tänkandet som har sin bakgrund i den textens ”androgyna vision” (Heilbrun och estetiska traditionens sätt att ständigt omför- Topping Bazin), via Showalters kritik av dess handla delandet av det sinnliga, för att tala modernistiska elitism och Marcus införande av med Rancière. Det estetiskas autonomi må ha det lesbiska perspektivet, till Mois och Bowlbys gått förlorad på gott och ont, men samtidigt dekonstruktiva läsningar, understryker Larsson har aspekter av det estetiska tänkandet letat sig hur central Woolfs text har varit när det gäller in i human- och samhällsvetenskaperna och viktiga omförhandlingar av det genusveten- börjat ställa krav om att ständigt ifrågasätta skapliga fältet.1 naturaliserade konventioner, förgivettagna En tämligen nyutkommen antologi, Virginia samband och invanda kontexter. Impulser Woolf in Context (2012), visar att Woolfs texter viktiga inte minst för genusteorin.

100 TFL 2013:2 Just denna relation mellan Woolfs estetik upp dess särskildhet, gör att den fortfarande och den feministiskt teoretiska traditionen har något att säga oss. Woolfs essä står för var vad Toril Moi pekade på i Sexual/Textual en tro på den estetiska texten och läsningen, Politics (1985) när hon lokaliserade ”the poli- samtidigt som den inte vill att den ska placeras tics of Woolf’s writing precisely in her textual i ett stängt eget rum, utan i ett öppet eget practice”.4 Sättet att se den estetiska textuella rum. Gayatri Spivak har med sin tanke om att praktiken som väsentlig inte bara inomestetiskt den estetiska bildningen, och det noggranna utan också i relation till politiskt och teoretiskt närläsandet, kan fungera som en samhällsve- tänkande – och därför också till våra sätt att tenskapernas ironi, formulerat en liknande försöka förstå och läsa världen och dess tecken tanke om litteraturens, det estetiskas och lit- – förenar Woolf med de teoretiker av idag teraturvetenskapens betydelse idag.7 I tron på som inte heller vill se sanningen som enbart att ”imagination” kan vara värdefull i form av representation eller, som det heter hos Woolf, ”the imperative to imagine the other respon- fakta. Ett begrepp som Bruno Latours ”matters sibly”, men också i form av att kunna läsa of concern”, som ett alternativ till ”matters of ”a complex situation in a particular society”, fact”, skulle exempelvis vara otänkbart utan sin vill jag påstå att Woolf och Spivak förenas.8 bakgrund i denna den estetiska traditionens Ur detta perspektiv innebär A Room of One’s vilja att stå för ett annat slags sanning än den Own en ständig uppmaning att fortsätta tro enbart representativa.5 på den noggranna, estetiskt tränade, läsningens Peggy Kamuf och Rachel Bowlby har visat betydelse. hur vandrandet och de ständiga avbrotten Anders Johansson utgör väsentliga aspekter av själva tänkandet i A Room of One’s Own.6 Jag vill mena att inte NOTER minst den första delen av föreläsningarna 1. Lisbeth Larsson, ”Compulsory Happy En- dessutom visar hur läsande kan gå till om det dings. Virginia Woolfs Ett eget rum i feminis- noggrant söker sig bortom de vanliga sätten att tisk teori”, i Åsa Arping & Anna Nordenstam läsa. Man får där följa berättarjaget i hennes (red.), Genusvetenskapliga litteraturanalyser, vandring genom den fiktiva universitetsstaden Lund: Studentlitteratur, 2010. 2. Claire Colebrook, ”Woolf and ’Theory’”; Oxbridge, hur hon läser dess byggnader, dess Madelyn Detloff, ”Woolf and Lesbian Culture. rum och de maktordningar de ingår i. Det som Queering Woolf Queering”; Mark Hussey, utmärker dessa läsningar är hur de öppnar de ”Woolf. After Lives”, i Bryony Randall & Jane normaliserade sätten att förstå, och vara i, dessa Goldman (red.), Virginia Woolf in Context, sammanhang. Berättarjagets estetiska sätt att Cambridge: Cambridge University Press, 2012, läsa kopplar samman, ställer bredvid, vränger citat s. 14. ut och in och, inte minst, avbryter på sätt som 3. Virginia Woolf, ”Phases of Fiction”, i Granite möjliggör upptäckten av andra sammanhang and Rainbow, London: The Hogarth Press, och andra kopplingar (eller avbrott) än de för- 1958, s. 136. väntade. I denna sin läsning av komplicerade 4. Toril Moi, Sexual-Textual Politics. Feminist Literary Theory, 2:a rev. uppl., London: samhälleliga ordningar lär mig Woolfs text nå- Routledge, 2002, s. 16. got om vad jag som litteraturvetare kan bidra 5. Bruno Latour, ”Why Has Critique Run out med i interdisciplinära sammanhang. of Steam? From Matters of Fact to Matters of Sättet på vilket A Room of One’s Own sätter Concern”, i Critical Inquiry 2004:2. det estetiska i förbindelse med förståelsen av 6. Peggy Kamuf, ”Penelope at Work. Interruptions ett särskilt samhälleligt förhållande, utan att ge in ’A Room of One’s Own’”, i Novel. A Forum

OMLÄSNING TFL 101 on Fiction 1982:1 och Rachel Bowlby, ”Walking, met är, och var också för Woolf, inte bara en Women and Writing”, i Feminist Destinations fysisk plats utan i lika hög grad ett tillstånd, ett and Further Essays on Virginia Woolf, Edinburgh: utrymme som måste erövras. Det handlar om Edinburgh University Press, 1997. mod, kraft och kamp. Den viktigaste frågan 7. Gayatri Chakravorty Spivak, Death of a som jag ställer efter att ha läst A Room of One’s Discipline, New York: Columbia University Own idag är: ska vi fortsätta söka efter en speci­ Press, 2003, s. 52. 8. Gayatri Chakravorty Spivak, An Aesthetic Edu­ fikt kvinnlig erfarenhet som kan uttryckas i en cation in the Era of Globalization, Cambridge, specifikt kvinnlig skrift? Kan denna erfaren- Mass.; Harvard University Press, 2012, s. xiv, 16 het uttryckas med hjälp av en sammanhållen och 58. berättelse? Här avbryts jag i min tanke, inte utav en pedell eller ett för mig stängt bibliotek, utan EN EGEN SVIT av tankens obeträdda rum; det som också kan kallas för min avhandling. För här sitter jag, en Det första kapitlet av Virginia Woolfs A Room of förmiddag i september. Det är liksom i Woolfs One’s Own är en litterär uppvisning i kvinnans inledande kapitel en vacker höstdag och jag är behov av ett eget rum. Läsaren får följa den i början av mitt arbetsföra liv. Jag arbetar på tanke som Woolf sänkt som en rev i strömmen, min avhandling, i vilken jag undersöker inter- den om kvinnans materiella och ekonomiska sektioner mellan samtidspoesi, performativitet begränsningar. Berättarjagets funderingar av- och politik. Hur förhåller sig dessa poeter till bryts ständigt då de gång på gång stöter in i en Woolfs frågor? Vilka rum skriver de i? vägg av förbud som hindrar hennes tanke från Ett exempel på en poet som arbetar med att driva fritt. Efter att ha konstaterat att fat- en migrationspoetisk problematik är Athena tigdom och otrygghet, utestängning och brist Farrokhzad. I hennes diktsamling Vitsvit (2013) på tradition är de grundläggande problemen behandlas frågan om behovet och möjligheten för en kvinna som vill skriva och tänka, kan att förtälja en sammanhängande berättelse hon i de följande kapitlen låta tankarna löpa om erfarenheter av migration, makt och våld. till slut; detta som på det mest häpnadsväck- Genom att olika familjemedlemmars utsägel- ande vis möjliggör för henne att teckna en bild ser motsäger varandra gestaltas omöjligheten av de stora grunddragen i 1900-talets feminis- av en gemensam representation av dessa er­ tiska litteraturteori. I denna urtext spirar inte farenheter. Familjen frågar diktjaget: vems far/ bara ett utan flera feministiska frön: Simone mor/bror är det du skildrar?1 de Beauvoirs förståelse av kvinnan som an- I Vitsvit är relationen mellan diktjaget och nan, den specifikt kvinnliga skriften och den hennes moder bärande. Deras band är starka, androgyna texten. men problematiska. Relationen mellan mor Det är nästan hundra år sedan A Room of och dotter blir en fråga om historia, arv, One’s Own skrevs och den kvinnliga förfat- tradition och tillhörighet: mormor, mamma, tarens situation har förändrats till följd av jaget. Modersmjölken är en av de viktigaste samhällets utveckling. Det är en stor skillnad symbolerna och mjölken återkommer texten mellan Woolfs problem rörande det egna rum- igenom. Modern introduceras redan på den met och våra problem idag, men vari består första sidan som en kvinna som har genomgått den? Kvinnan skriver idag på den manlige en assimileringsprocess. Diktjagets förakt är författarens domän, i sak finns det inget förbud tydligt: ”Tänk att jag sög på de brösten / Tänk att beträda den marken. Men det egna rum- att hon stoppade sitt barbari i min mun” (s. 7).

102 TFL 2013:2 I en replik gör diktjagets mor upp med sin ofrånkomlig / Du kan säga jag förändrades där / tillhörighet, historia och tradition: ”Min mor Jag lämnade ihopsamlandet av stenar / Eller jag räckte glaset till sin mor och sa: Nu är vi kvitt / var aldrig ämnad för frostiga soluppgångar / Här har du mjölken tillbaka” (s. 24). På samma Men du kan inte säga jag är från ingenstans / grunder kräver modern sin egen mjölk tillbaka Jag tillhör ingen plats” (s. 49). Språket och av diktjaget. Modern kopplar även samman poesin är hos Farrokhzad i rörelse, de korsar mjölken med språket; så förenas de i ’moders- gränser, de migrerar. målet’, en smärtpunkt i vilken tradition och Under ytan ligger här Woolfs frågor om ett tillhörighet möts: ”Min mor sa: Spotta ut mitt specifikt sätt att skildra en specifik erfarenhet. språk, ge mig mjölken tillbaka” (s. 48). Det Men Farrokhzad förskjuter med sin poesi fokus kvinnliga skrivandet har i Farrokhzads förfat- från det specifikt kvinnliga till andra kategorier: tarskap blivit en fråga om språktillhörighet, om till etnicitet, klass och sexualitet. Omslaget till vilka normer och förbud som finns nedlagda Vitsvit pekar på vithetens alltför trånga rum. och nedärvda i det som så ofta oproblematise- Det vita språket är inte öppet för fler berättelser rat kallas för modersmål. än en enda; den vita, manliga erfarenheten. När språket förråder en och var och en har sin Att läsa A Room of One’s Own idag är att egen version av samma berättelse framstår det fortsätta sänka sin rev i strömmen, att under- som en omöjlighet att skriva. I Vitsvit kommer söka vilka rum som är slutna och vilka tankar både modern och mormodern med synpunk- som inte kan tänkas. Vi måste hela tiden öppna ter och förslag på diktjagets poetiska praktik. dörrar för fler kategorier, fler erfarenheter, fler ”Min mor sa: Skriv så här / För mina utsikters osammanhängande berättelser. Poeter som skull offrade min mor allt / Jag måste bli henne Farrokhzad visar hur vi kan riva ner väggar värdig / allt jag skriver ska vara sant // Min mor- och röra oss mellan rummen, hur vi kan träda mor sa: Skriv så här: / Mödrar och språk liknar över gränser och öppna vår tankes rum mot det varandra / i det att de oupphörligen ljuger om otänkta, det osagda. Det kan vara en lustfylld allt” (s. 29). På nästa sida fortsätter argumentet: process, ett jublande språng, men det är också ”Min mor sa: Alla familjer har sina berättelser alltid förenat med smärta. I Vitsvit står det: / men för att de ska fram krävs någon / med en ”Om du inte darrar när du korsar en gräns / är särskild vilja att vanställa // Min mor sa: Du det inte gränsen du har korsat” (s. 52). förvanskar skadan med dina olyckliga lögn / Evelina Stenbeck Det finns en stumhet som inte kan översättas” (s. 30). De äldre kvinnorna reglerar utsagorna och därmed erfarenheten. På så sätt förvanskar NOTER även de historien. 1. Athena Farrokhzad, Vitsvit, Stockholm: Albert Platsen är i Vitsvit en utgångspunkt för den Bonnier, 2013, s. 21. Följande sidhänvisningar mentala och emotionella processen att lämna. ges inom parantes i den löpande texten. ”Min mormor sa: När du är från en plats är den

OMLÄSNING TFL 103

RECENSIONER

vet väldigt lite om henne som historisk person. SIGRID SCHOTTENIUS CULLHED Bristen på biografisk information har lett till PROBA THE PROPHET. STUDIES IN flera försök att extrahera sådan från dikten. THE CHRISTIAN VIRGILIAN CENTO Tendensen blev tydlig efter att Karl Schenkl OF FALTONIA BETITIA PROBA i sin inledning till utgåvan av Probas Cento Göteborg: Department of Literature, (1888) lanserade hypotesen att den skrevs i History of Ideas, and Religion 2012, 261 s. peda­gogiskt syfte för att sprida den kristna tron. (diss. Göteborg) Teorin ledde under 1900-talet till långtgående­ biografiska läsningar där Proba konstruerades Att få sitt litterära alster beskrivet som ”be- som den fromma och hängivna modern, där fängt”, ”ett intressant misslyckande”, ”ett dåligt hennes dikt blev ett didaktiskt projekt för den skolarbete” eller ”ett illa sytt lapptäcke” skulle egna familjen och tolkades som ”en typiskt bedröva vilken författare som helst. Det är dock kvinnlig respons på kristendomen på 300-­talet” inte omdömen Sigrid Schottenius Cullhed ris- (s. 61). Genom Schottenius Cullheds omsorgs- kerar för sin gedigna och rika avhandling om fulla genomgångar av olika tolkningar från det Faltonia Betitia Probas Cento från mitten på senaste seklet kan hon påvisa hur sådana slut- 300-talet. Mottagandet av Probas verk däremot satser bygger på lager av läsningar som bortser har skiftat under århundradena­ och avfärdades från den komplexa polyfoni som på grund av under 1900-talet med omdömena­ ovan (s. 73). själva tekniken finns i en cento. Två omständigheter gör Proba exceptionell Också för de medeltida läsarna var Probas som författare. Dels att hon valde cento-tekni­ ­ könstillhörighet en viktig komponent i läs- ken, det vill säga att rader plockas från andra ningen av Centon. För dem var dock Proba inte verk för att likt lappar i ett lapptäcke fogas sam- en maka och mor utan en profet och sierska, man till en ny berättelse – i Probas fall är det refererande till vatis i diktens inledning, eller så citat från Vergilius som återberättar den bibliska betonade de hennes bildning och skarpa intel- historien, dels den omständigheten att hon var lekt. Boccaccios positiva omdöme om henne i kvinna. Låt oss börja med den senare. sin biografi över kända kvinnor kom att spela Proba är en av mycket få kvinnliga förfat- roll i den feministiska debatten i Italien och tare i den romerska litteraturhistorien och vi Frankrike under 1400-talet efter Christine de

RECENSIONER TFL 105 Pizans kritik av den kulturella misogynin. Här der i verket, sågs cento-dikter som opersonliga lyftes Proba ofta fram som ett bevis på kvin- och osjälvständiga. Så småningom ansågs de nans intellektuella förmåga och blev under de inte vara författade utan kompilerade eller kommande århundradena ett argument för sammanställda. Detta slags kritik har fortsatt kvinnors rätt till utbildning och lika värde. till våra dagar, när autonomi och originalitet, Själva cento-tekniken uppmärksammades också förbundet med ekonomiskt och juri- särskilt i det här sammanhanget i och med diskt värde, gör att ett verk som påtagligt ”står dess koppling till traditionellt kvinnligt hand- i skuld” per automatik förlorar i värde. arbete. Det blev ett återkommande topos men Här identifierar Schottenius Cullhed en användes än för att stärka än för att sänka intressant problematik. Trots att modernistisk kvinnornas position. diktning, till exempel dadaisternas ”cut-up- Den mer kritiska traditionen mot Proba teknik”, liksom centon återbrukar och imi- och centon hämtar stöd hos kyrkofadern terar andra texter, dekonstruerar dem för att Hieronymus († 420) och hans fördömande skapa nytt, har denna estetik inte förändrat beträffande det befängda i att tolka vissa rader vår tids negativa inställning till den senantika hos Vergilius som att han var ”kristen utan centon; det är under 1900-talet som de hår- Kristus” (s. 65). Visserligen återfinns just de daste omdömena om Proba fälls. Skillnaden citat Hieronymus anför hos Proba men hon som Schottenius Cullhed ser mellan estetiska nämns inte med namn. Mot slutet av 400-talet ideal inom den akademiska respektive den lit- listar påven Gelasius i ett dekret vilka skrif- terära/konstnärliga världen beskrivs i tämligen ter som måste anses apokryfiska och bland hårda ordalag som ett gap, där akademikernas dessa märks en vergiliansk cento. Inte heller föråldrade ideal avslöjas genom deras negativa här nämns Proba uttryckligen. Dessa tidiga omdömen av Probas Cento. Genom att Proba negativa åsikter om cento tycks inte ha delats sätts in i en samtida diskussion om mimesis, av de medeltida läsarna; Probas dikt var under estetik och originalitet blir detta avsnitt ett av denna tid extremt populär − den finns bevarad avhandlingens mest tankeväckande. i minst 80 handskrifter – och gav dessutom Receptionsstudien avslutas med en omsorgs- upphov till anonyma efterföljare. Var det full och grundlig genomgång av det bevarade kanske, som Gian Biagio Conte föreslår, på handskriftsmaterialet som väl demonstrerar de grund av dess popularitet som Gelasius såg sig rika resultat en undersökning av en texts trade- nödgad att slå ned på den? ring kan ge. För den prekarolingiska perioden Den övervägande positiva synen under kan Schottenius Cullhed anta en företrädesvis senmedeltiden ändras så småningom. Vid kvinnlig läsekrets av Centon medan dikten un- sidan av bland annat romantikens idé om der den tidiga medeltiden, särskilt i England, författargeniet kopplar Schottenius Cullhed tycks ha tagit sig in i skolsalen där den ibland framväxandet av en lagstiftning rörande upp­ har ersatt Vergilius egna texter. Under den hovsmannarätt­ under 1700-talet till cento- senare medeltiden däremot, ser Schottenius diktningens nedgång. I och med denna växte Cullhed att större vikt lades vid skapelsehisto- kraven på originalitet hos författaren och au- rien eftersom Probas Cento kopieras in i hand- tenticitet hos verket. Det hindrade dock inte skrifter tillsammans med kosmologiska texter. imitation eller återbruk av tidigare verk, vilket Mot medeltidens slut grupperades den snarare Laurence Sternes Tristram Shandy (1759–1767) med andra texter från den klassiska epoken. är exempel på. Men där Sternes personliga röst I avhandlingens andra del presenterar och auktoritet som författare tydligt framträ- Schottenius Cullhed flera självständiga tolk-

106 TFL 2013:2 ningar av Probas text samt utvecklar och proble- bådande funktion. Ett talande exempel, som av matiserar tidigare läsningar genom skarpsynta vissa kritiker setts som romantiskt, är den scen iakttagelser och övertygande argumentation.­ där Adam tar Evas hand, en gest som ingick Vi ska titta på några exempel. i den romerska bröllopsritualen. Schottenius Det huvudsakliga materialet för de biogra- Cullhed uppmärksammar oss på hur våldsamt fiska läsningarna avCenton som berörts ovan effektiv den förebådande funktionen kan vara: är de partier som inte ingår i själva den bibliska beskrivningen av Evas ansikte går nämligen berättelsen – framförallt inledningsverserna och tillbaka på den av Arcens son, hämtad från en epilogen. Schottenius Cullhed avhåller sig från stridsscen strax innan han får sitt vackra huvud sådana läsningar och fokuserar i stället på kon- krossat. struktioner av författarjaget samt på retoriska En komplex typologi tar sin början i gestalt- och metapoetiska funktioner i texten. Hon ningen av ormen i paradiset som bland annat argumenterar till exempel trovärdigt för att en kommer från havsormen som dödar Laokoon. referens till en tidigare dikt med krig som tema Referensen återkommer i korsfästelsescenen inte ska tas som intäkt för att ett verk av Proba där ormens slingrande kropp blir till de rep gått förlorat. I stället, föreslår hon, handlar det med vilka Kristus fästs på korset. De första om en retorisk recusatio, i vilken Proba tar av- människornas svek mot Gud sammankopp- stånd från en sorts poesi för att lyfta en annan. las därmed med den försoning som erbjuds Genom de länkar Schottenius Cullhed pekar genom Kristi död. Ytterligare en orm som på mellan Probas recusatio och Lucanus († 65) märks här är den Alecto skickar för att förgifta inledning till sitt ofärdiga episka verk Pharsalia drottning Amata och som i berättelsen om beträffande tema, struktur, stil och längd, vin- Kristi liv återkommer som Satan som frestar ner tolkningen tyngd och trovärdighet. honom i öknen. Att Kristus, som till skillnad I analyserna av återgivningen av skapelsen­ från Eva kan motstå Satans frestelse, typolo- och Kristi liv är det relationerna mellan giskt binds till henne har påpekats av andra, hypertext (Cento) och hypotext (Vergilius men Schottenius Cullhed går vidare genom att och Bibeln) som står i centrum. Schottenius visa hur referenserna till dessa ormar förbinder Cullheds metod är typologisk och ansluter underjordens gud med ormen i paradiset och alltså till den tidiga kristna hermeneutiken där Satan i Nya Testamentet. Dessa lager av sym- Gamla Testamentets ”typer” tolkades genom boliska attribut fördjupar och utvecklar alltså sina ”antityper” i Nya Testamentet. Beroende inte bara den bibliska berättelsen utan också på typernas kontext skiljer Schottenius Cullhed bilden av Satan hos Proba. mellan tre sorters typologier. Dessa bildar me- Kopplingen mellan korsfästelsen och synda­ ningsskapande strukturer i Centon genom vilka fallet är, som Schottenius Cullhed låter oss se, verket bör förstås och tolkas. Intressant är att ytterligare förstärkt genom att kunskapens träd se hur Proba kan förstärka en biblisk typologi och Kristi kors kommer samman i en intrikat som till exempel den mellan Eva och Maria ge- väv av typologier. Kunskapens träd hos Proba nom att verser som ursprungligen handlar om länkas till det träd i vilket Polydorus hålls fång- Dido appliceras på de två bibliska personerna. en i Aeneiden. Vidare alluderar hos Vergilius Interna typologier, där exempelvis samma vers den gren Aeneas bryter från trädet, och därmed från Vergilius används till två olika händelser upptäcker Polydorus, på den gyllene gren som i Centon, skapar även de en sådan struktur senare leder Aeneas ner i underjorden. Hos genom att väva samman till synes skilda skeen­ Proba utvecklas sambandet genom att fram- den. Typologierna kan dessutom ha en före­ ställningen av denna färd återanvänds för att

RECENSIONER TFL 107 gestalta hur Adam och Eva lämnar paradiset. De två träden i Aeneiden kopplas på detta sätt FRIEDRICH KITTLER till syndafallet och kunskapens träd och ett & HANS ULRICH GUMBRECHT eko av dem hos Proba – när folkmassan inför ISOLDE ALS SIRENE. TRISTANS korsfästelsen reser ”en stor ek med avhuggna NARRHEIT ALS WAHRHEITSEREIGNIS. grenar”(s. 149) – knyter så ihop trådarna. MIT EINER ÜBERSETZUNG DER FOLIE Avhandlingen avslutas med en sammanfatt- TRISTAN AUS DEM ALTFRANZÖSISCHEN ning av de viktigaste resultaten, en översätt- VON FRIEDRICH KITTLER ning av Probas Cento till engelska, en lista över München: Wilhelm Fink 2012, 107 s. handskrifter med sammanfattning av deras innehåll samt en bibliografi och ett index. Den När Friedrich Kittler – än så länge framför allt välgjorda översättningen är mycket värdefull känd som så kallad tysk medieteoris enfant för monografins användbarhet och borde ha terrible – hastigt avled hösten 2011 befann han omnämnts i inledningen där bokens olika de- sig mitt uppe i arbetet på sitt livs mest omfat- lar presenteras. (Det sägs inte explicit att den tande verk. Det var ett verk som redan hade är gjord av Schottenius Cullhed, något som hunnit ge upphov till en del huvudbry. Kittler, jag dock utgår ifrån.) Bibliografin hade blivit denna skoningslösa friläggare av modernite- mer informativ om editioner och översätt- tens medialt determinerade situation, som tog ningar av Probas Cento hade listats under egna källkodsprogrammering, syntmeckande och rubriker eller om information om dessa hade Pink Floyd på samma sprudlande intellektu- tillhandahållits på något annat sätt. Som läsare ella allvar som han gjorde Heidegger, Foucault undrar man om de många översättningar som och Lacan, hade det senaste decenniet låtit sig refereras till i bokens noter endast är av enstaka uppslukas av det antika Grekland. Storverket rader eller av hela verket, eftersom få över- hade fått överrubriken Musik und Mathematik sättningar kan lokaliseras genom sökningar och två band av åtta hade ­hunnit gå i tryck: i digitala bibliotekskataloger. Avhandlingens Hellas 1. Afrodite och Hellas 2. Eros. Många av inledningskapitel med metodologiska och Kittlers entusiastiska läsare och studenter stod teoretiska utgångspunkter samt en redogörelse handfallna. Vart hade den blixtrande skarpa för begrepp och terminologi förtjänar beröm och unikt nydanande författaren till texter för sin föredömliga klarhet. som Nedskrivningssystem 1800/1900 och ”Det Avslutningsvis kan alltså sägas att vi un- finns ingen mjukvara” (den förra på svenska der Schottenius Cullheds guidning får en i fjol, den andra 2002 i samlingsvolymen djuplodande och mångskiktad läsning av Maskinskrifter, båda översatta av Tommy Probas verk där cento-teknikens inneboende Andersson) tagit vägen? Kittlers egensinniga polyfoni och ambiguitet tillåts ta sitt rätt- och associativa språk hade aldrig varit helt lätt mätiga utrymme och visa sin poetiska kraft att följa, men i Greklandsböckerna tycktes det och potential. Avhandlingen är frukten av ett slutgiltigt ha kapat trossarna till anständig aka- grundligt forskningsarbete som gett betydande demisk jargong för att ur det förflutnas dim- resultat. Att det dessutom är presenterat på ett mor frammana en svårnavigerad drömvärld där välstrukturerat och pedagogiskt sätt och med Odysseus exakt år 1206 f. Kr. vid Li Galli-öarna ett mycket läsvänligt språk gör det inte sämre. söder om Amalfihalvön hör sirenerna sjunga och simmar i land för att ligga med dem, och Erika Kihlman där ett allomfattande grekiskt vokalalfabet i ett kosmos befolkat av oupphörligt kopulerande

108 TFL 2013:2 gudar och människor gör ur-varat tillgängligt västeuropeiska medeltiden och ha just Tristan för obskyra pythagoreiska filosofer. och Isolde som centralgestalter. Hade mästerteoretikern precis som så Av handskriftsläget att döma var sånger och många fint bildade tyska herrar före honom berättelser om Tristans och Isoldes kärleks- gjort en Goethe och på ålderns stundande, eskapader enormt populära vid västeuropeiska och i det här fallet möjligen lätt dementa, höst hov under 1100- och 1200-talen. Mängder av gett sig en unken gammal idealistisk hallucina- pergamentlagrade versioner finns arkiverade. I tion i våld (låt vara en som i det här fallet fått regel rör det sig om antingen anonymt beva- sig en remake och försetts med omisskännligt rade brottstycken av en större helhet eller om kittlerska specialeffekter)? Är de grekiska ex- mer fullständiga arbeten som försetts med ett kursionerna en pinsam och obegriplig parentes författarnamn. Den version Kittler valt står ut i ett annars lysande œuvre? Den akademiska i det att den utan att ha nedtecknats med några Kittlerreceptionen är knappast i avtagande, och angivelser om upphovsman är att betrakta som frågan kommer rimligen att fortsätta ställas. en avslutad helhet. Den skildrar en i raden av En som med bestämdhet svarar nej är Hans alla Tristan och Isolde-episoder: Tristans spela- Ulrich Gumbrecht, avhoppad tysk medel- de vansinne. Plågad intill döds av att vara skild tidsfilolog och innehavare av en professors­ från den med kung Mark av Cornwall förmälda stol i comparative literature på Stanford. Isolde klär Tristan ut sig till dåre och knackar på Gumbrecht tog tidigt starkt intryck av den portarna till slottet Tintagel. Under täcknam- ”nya intellektuella sensibilitet” han menar att net Tantris blir han insläppt och förs inför en Kittler exemplifierar, och har sedan dödsfallet road och intet ont anande kung Mark som har arbetat för att tydliggöra de möjligheter dennes drottningen vid sin sida. I skydd av sin förkläd- tänkande öppnar. Han har också inskärpt det nad ber Tantris om att få ge kungen sin syster i enhetliga och filosofiskt konsekventa i Kittlers utbyte mot drottningen. Därefter återger han, hela verksamhet, från den tidigaste ”medie­ fullkomligt sanningsenligt, en rad Tristan och teorin” fram till de sista Greklandsböckerna. Isolde-eskapader som bara han och drottningen Det är en enhetlighet och konsekvens som rimligen kan känna till. Kungen skrattar, och enligt Gumbrecht kort och gott stavas Seins­ Isolde, som vägrar erkänna att det är Tristan geschichte, varahistoria. där bakom Tantris, blir allt mer plågad. När Isolde als Sirene. Tristans Narrheit als Wahr­ kungen så fått sitt lystmäte på vansinne stillat heitsereignis (Isolde som siren. Tristans narrspel ger han sig ut på jakt och lämnar Tantris och som sanningstilldragelse) är titeln på en liten Isolde ensamma. Det krävs då en medlande bok som Gumbrecht lät publicera hösten 2012. tjänarinna, ytterligare några sanningsskrönor I Kittlers omfattande kvarlåtenskap fanns den (genom vilka Tantris bland annat påminner korta, tidigare opublicerade essän Isolde als Isolde om att hans förklädnad faktiskt var hen- Sirene, ackompanjerad av en omsorgsfullt ut- nes egen idé en gång i tiden) samt en trogen arbetad blankversöversättning av Jean Charles hunds erkännande för att Isoldes murar ska Payens utgåva av La folie Tristan d’Oxford, falla, Tristan ska bli igenkänd och de två ska en occitansk 1200-talshandskrift som, också kunna tillbringa natten i kvinnogemaket. den i blankversformat, innehåller en version Så ungefär de centrala skeendena i Kittlers av sagan om Tristan och Isolde. Dessa två högst läsbara översättning eller, med hans eget texter sammantagna utgör inget mindre än ett ord, friläggning av (den textkritiska utgåvan första utkast till fjärde bandet av Musik und av) Oxfordhandskriften. Mina språkkunskaper Mathematik, vilket var tänkt att ägnas åt den räcker bara till för att mödosamt avkoda den

RECENSIONER TFL 109 occitanska som tryckts parallellt med tyskan, hänvisar tillbaka till sig självt. För Kittler är men Kittler har så vitt jag kan se vinnlagt sig det också namnet på ett nytt sätt att skriva om att översätta – eller frilägga – hela texten, fram historia. Det är, olovligt grovt och vagt, vilket i hans fall innebär allt han finner i vad benämningen på en rörelse som alstras av en som faktiskt står där. Resultatet är ett taktsäkert likhet mellan samtiden och det förflutna och och (här får jag förlita mig på Gumbrechts om- som med denna likhet i minnet försätter sig döme i förordet) på ett grundläggande sätt ton- i det förflutna, vilket den i kraft av likheten säkert språk som, strukturerat av en musikalisk finner vara förändrat. Den arbetar sig sedan interpunktion, friskt blandar arkaiserande och ”framåt” i tiden för att slutligen hamna i en talspråkliga ordvändningar. ”God litteratur” samtid som också den förändrats. helt enkelt: snyggt förpackad, tänkvärd och Liksom ”Grekland” för den av Kittler be- tolkningsvänlig fiktion, och den som så önskar undrade Heidegger, med och mot vilken han kan gott strunta i Kittlers essä och Gumbrechts utarbetar sin egen varahistoria, är namnet på förord och nöja sig med en habil och underhål- den plats där varat på ett ursprungligt vis skiner lande Tristans Narrheit på fräsch samtidstyska. fram, måste, menar Gumbrecht, ”det grekiska” Men ”god litteratur” är knappast vad den i Musik und Mathematik i första hand förstås på genomsnittlige läsaren av Isolde als Sirene lär ett filosofiskt plan. Det är platsen där vokalalfa- vara ute efter, och det är inte heller i syfte att betet (det första skriftsystem i historien som på producera sådan som Gumbrecht grävt fram ett fullständigt sätt förmår lagra mänskligt tal) de här texterna. Det är inte direkt någon hem- används för att nedteckna inte bara språkljud, lighet att Kittler aldrig hade mycket till övers utan också siffror och tonhöjder. Det fanns en- för ”litteratur” i någon snävare bemärkelse. ligt Kittler en tid då det grekiska alfabetet som Och i sin essä går han också till frontalangrepp ensamt universalmedium förmådde rymma allt mot litteraturbegreppet som sådant: ”Det som – musik, matematik och språk. Det var en tid vanligen kallas litteratur eller rentav litteratur- då gudarna var nära och ingen uppspjälkning historia, och som syftar till att hos oss inarbeta mellan mathein och pathein, beräkning och en åtskillnad mellan sant och mytiskt, är inget upplevelse, ännu ägt rum. En sådan uppspjälk- annat än missbedömningen av ett kärlekslöfte ning sker för honom i det klassiska Aten och som avläggs i alla tider, men ständigt på nytt.” befästs i det romerska imperiet och i kristendo- (Was gemeinhin unter Literatur oder gar men. Först i vår tid, i Turingmaskinens epok, Literaturgeschichte läuft, um uns den Unter­ finns åter ett universalmedium som förmår schied von wahr und mythisch einzureden, rymma det som en gång skildes åt. Den så kal�- ist nur Verkennung eines Liebesschwurs, der lade digitala tekniken bär på en enorm potential seit jeher, aber immer neu getan wird, s. 25.) i det att den helt enkelt är den mest djupgående För den skribent som arbetar på Musik und grekiska rekursionen hittills. Mathematik är La folie Tristan ingen könlös Det är dock långt ifrån den första. Kittler fiktion, det är en ”sanningstilldragelse”, det hade med glädje funnit en rekursion i vad han vill säga en grekisk rekursion. kallar för Tristans ”fiktionsfiktion”. Och det Rekursion är en term Kittler hämtar från är denna rekursion han med sin översättning mate­matiken och källkodningen. Det är nam- och essä försöker frilägga (inte tolka, på inga net på en enkel matematisk funktions alstrande villkor: ”Det är för mig en hjärtefråga att inte av oändligt varierade talslingor, eller också, i tolka något” (Mir liegt dabei am Herzen, nichts förlängningen av detta, beteckningen på ett zu deuten, s. 21)). Det är ett friläggande som här programmeringskommando som ständigt bara på komprimerat vis kan antydas.

110 TFL 2013:2 I den motståndsgärning Kittler ser i la Folie hemligt älskade” (dem heimlichen Geliebten Tristan negeras det ödesdigra missförstånd som beide Schenkel [auftun], s. 37). fått grekiskans mythos att bli till latinets fabula, Oavsett vad dessa vaga ekon förmår för- som gör skillnad på ”sanning” och ”fiktion”, medla av den, så bärs Kittlers varahistoriska mathein och pathein. Det är ett missförstånd friläggande i Isolde als Sirene fram av en stor som får gudarna att fly från verserna och som glädje, och läsaren gör klokt i att efter förmåga lämnar kvar tom ”litteratur”. Fiktionsfiktionen, låta sig smittas av den. Det är nämligen först möjliggjord av Tristans kärleksbegär, förmår att då något av Kittlers stora filosofiska allvar kan på nytt frammana den förtrollning som en gång skymta fram. Att det är en kryptisk glädje med utgick från sirenernas strupar, och som aldrig solklart heteronormativa och eurocentriska varit något annat än ett kärlekslöfte. När kung inslag kommer förstås att vara ett hinder för Mark frågar Tristan vem han är, blir svaret: ”min många läsare, men så var politisk korrekthet mamma var en valhona∙ / hon färdades i havet och ”läsarvänlighet” heller aldrig något som låg som siren” (mutter war mir eine wahlfrau∙ / die Kittler särskilt varmt om hjärtat. Om han hade schweifte als siren im meer; Ma mere fu une fått tid till att avsluta sitt mastodontverk hade baleine, / En mer hantat cume sereine). Denna glädjen, det filosofiska allvaret och det politiskt rekursiva utsaga rymmer enligt Kittler ett inkorrekta med all sannolikhet fått ohämmat ”återvändande av den gamla kunskapen om att utlopp ända fram till den sista volymen och sirener […] helt enkelt är nymfer eller trolovade­ Turingmaskinernas yttersta dagar. Som det är kvinnor”(s. 23). Dessa kvinnor, inte sirenerna, nu kan man bara beklaga att han aldrig fick är det som hindrar hjältar från att återvända komma dit samt konstatera att det ska bli spän- hem (och, i förlängningen, varat från att avtäcka nande att se vilket öde de existerande Musik und sig). För ”all lockelse som litteraturhistorien Mathematik-bitarna kommer att gå till mötes påstår att sirenerna utövar utgår i själva verket här i vårt nedskrivningssystem 2000. från två fruktansvärda nymfgudinnor, Kirke Niklas Haga och Kalypso”. Men inte heller Penelope skiljer sig det minsta från dessa två: ”själva hennes kärlek är ifrågasatt”. Hjälten, Odysseus, måste fortsätta med sitt ljugande ”tills Penelopes ANNA JÖRNGÅRDEN kontra-list får varat att framskina ofördolt” TIDENS TRÖSKEL. UPPBROTT OCH (s. 25). Men i Odysseus värld var det i enlig- NOSTALGI I SKANDINAVISK het med mediesituationen Afrodite som rådde. LITTERATUR KRING SEKELSKIFTET 1900 Tristan, däremot, måste förlita sig på den hö- Höör: Brutus Östlings bokförlag Symposion viska kärleken som med nödvändighet står i 2012, 288 s. (diss. Stockholm) opposition till det kristna äktenskapet. Istället för att som Odysseus ljuga fritt måste Tristan De ”uppbrott” som i Anna Jörngårdens dok­ i sin grekiska rekursion tala sanning genom att torsavhandling­ undersöks hos Ola Hansson, ljuga, han måste påminna Isolde (som är både August Strindberg och Knut Hamsun är i ­första siren och gift kvinna) om att hans förklädnad hand inte geografiska. Det handlar här först och faktiskt var hennes egen idé en gång i tiden, och främst om att vända ryggen åt det förflutna och hans begär måste bli bekräftat av en språklös, bejaka nuet. Delaktigheten i det moderna har och därmed fiktionsfiktionsoförmögen,­ hund. dock en baksida. I de ögonblick då hänförelsen Först då kan en kontra-kärlek komma till stånd för det nya viker uppstår en känsla av tomhet och Isolde kan ”låta upp de båda låren på den och meningsförlust. Nostalgin är det begär

RECENSIONER TFL 111 som vänder blicken bakåt för att lindra denna den litterära nostalgin har vissa paralleller från smärta. Men det förflutna förblir ett förlorat de senaste åren. Greppet att läsa sekelskiftets paradis, omöjligt att återvända till. litterära strömningar mot varandra har berö- Jörngården är långt ifrån den första som be- ringspunkter med Anders Ehlers Dams Den handlar modernitetsupplevelsen i den nordis­ vitalistiske strømning i dansk litteratur omkring ka litteraturen kring sekelskiftet 1900, men år 1900 (2010), där sambandet mellan dekadens hennes angreppssätt är nytt och uppfattas för- och vitalism särskilt betonas. Den förutsätt- modligen av mer än en läsare som provokativt. ningslösa undersökningen av en slentrianmäs- Knappast provocerande men välgörande är det sigt nedvärderad attityd har en motsvarighet till att börja med att diskussionen inte begrän- i Eirik Vassendens Norsk vitalisme. Litteratur, sas av traditionella litteraturhistoriska etiket- ideologi og livsdyrking 1890–1940 (2012), som teringar. Redan i det utmärkta översiktliga utan att på något sätt idealisera strävar efter inledningskapitlet, ”Tidens tröskel”, får bilden att nyansera bilden av en litterär strömning av författarnas brottning med moderniteten som uppträder i både progressiva och reg- på flera punkter en oväntad skärpa genom att ressiva varianter och som ibland, men inte traditioner som dekadens, hembygdsromantik nödvändigtvis, rymmer moraliskt betänkliga och vitalism uppfattas som aspekter av ett och inslag. I den internationella forskningen finns samma fin-de-siècle. Hanssons melankoliska ännu tydligare paralleller, exempelvis i Jennifer minnesestetik och Hamsuns melodramatiskt K. Ladinos Reclaiming Nostalgia. Longing for expressiva känsloestetik blir båda begripligare Nature in American Literature, med samma genom jämförelsen ­– och genom att exponeras utgivningsår som Tidens tröskel. mot de positioner som intas av ”övergångs- Jörngården betonar alltså nostalgins positiva människans” förkunnare August Strindberg. potential, men är i högsta grad medveten om Provocerande, åtminstone i ett skandi- dess problematiska sidor. I synnerhet upp- naviskt perspektiv, är det däremot att inte märksammas de etiska. Nostalgin kombineras avfärda nostalgin som feg verklighetsflykt inte sällan med odemokratiska hållningar utan att se den som en ”vitaliserande kraft”. knutna till ras, klass och kön – här erbjuder I sekelskifteslitteraturen urskiljer Jörngården alla tre författarna goda exempel. Den förut- en ”tröskelerfarenhet” där längtan efter det sätter nämligen ofta en (tidigare) privilegierad moderna och längtan tillbaka tillsammans position och blir därmed en fråga om makt: driver en dialektisk process som genererar ”för att längta efter att få någonting tillbaka modernism; den estetiska förnyelsen skulle bör man först ha haft något att förlora” (s. 28). alltså ha en bortglömd förälder. Likaså hävdas, Susan Stewart åberopas i andra sammanhang, för övrigt alldeles rimligt, att den nostalgiska men också för att utveckla problematiseringen positionen bidrar till en existentiell reflektion av nostalgin i en annan riktning, kunde ett som modernitetsivern på egen hand inte skulle citat från hennes On longing (1984) ha varit ha varit mäktig. motiverat: ”[nostalgia] is always ideological: Den nostalgiska tendens som för det mesta the past it seeks has never existed except as nar- avfärdas som ”regressiv” framstår således här rative”. De problematiska aspekterna får emel- som en produktiv, det vill säga ”progres- lertid inte göra oss blinda för de positiva, anser siv” kraft, med positiv potential på både det Jörngården: ”Jag menar att det är möjligt att estetiska och det existentiella planet. Denna anlägga en dubbel blick, som inte blundar för ståndpunkt är åtminstone i skandinavisk regressiva inslag men ändå kan läsa vad dröm- forskning mindre vanlig, men omläsningen av men om ett annat liv har att berätta.” (s. 217f.)

112 TFL 2013:2 I Ola Hansson-kapitlet diskuteras ”den rasistiska jordandefantasier och i en nostalgisk evigt uppskjutna hemkomsten” som ­centralt könskodning. Denna får mycket negativa tema i författarskapet, med prägel av Wieder­ konsekvenser för kvinnan, men leder enligt holungszwang. I novellen ”Husvill” friläggs en Jörngården samtidigt till ett ifrågasättande av tematik av kluvenhet, hemlöshet och förlust maskuliniteten genom att göra mannen ”läng- och en ambivalens som bland annat yttrar tande, drömmande och känslosam” (s. 68). sig i att stadens dekadens placeras jämsides En tredje variation på temat uppbrott– med landsbygdens degenerativa tendenser. hemkomst framträder i novellen ”Arkimedes Återkomsten till hembygden är ett svar på punkt” (1894). I högre grad än tidigare fram- huvudpersonens äckelkänslor inför storsta- träder här ett upplöst och fragmenterat jag, den, men det hemtrevliga framstår snart som av Jörngården diskuterat i termer av déjà vu, unheimlich. Återkomsten är omöjlig. Men jamais vu och presque vu. Upplösningen av minnets funktioner hos Ola Hansson är flera, tidens kontinuitet gör att sammanhangen går hävdar Jörngården. Här finns också minnes- förlorade, men samtidigt intensifieras upple- former av nostalgisk karaktär som réverie och velsen av ögonblicket i riktning mot epifanin. mémoire involontaire som åtminstone för ett I novellen förefaller jagkrisen slutligen att bli ögonblick kan återuppväcka en förlorad känsla övervunnen tack vare ett barndomsminne som av helhet, och som inte minst genom sin starka återupprättar de förlorade sammanhangen. anknytning till kreativitet och skrivande fram- Lösningen att återvända till fädernegården har står som mera ”produktiva” (s. 39). Detta är dock, som Jörngården visar, prägel av besvär- något som endast antyds i ”Husvill”, men blir jelse. Berättelsen om hemkomsten som lösning viktigare i romanen Resan hem. på modernitetens plågor ”tycks underminera Här försätter nostalgin författaren i ett sig själv” (s. 81), inte minst genom den inten- kontemplativt tillstånd där inte bara känslan siva epifaniska styrka med vilken den hävdas. av splittring utan också gränsen mellan subjekt Sammanfattningsvis konstaterar Jörngården att och omvärld upphävs; den nostalgiskt lad- Hanssons nostalgiska förhållningssätt i sitt nar- dade fantasin om en förening med världsalltet rativa återvändande till platsen och förfluten- urskiljer Jörngården hos alla de behandlade heten visserligen har en tvångsmässig karaktär författarna. Här framträder också, menar hon, och att skrivandet ”riskerar att kvävas av sina nostalgins förmåga att generera formförnyelse. egna omtagningar”. Likafullt framstår det som Minnesupplevelsen formuleras i ett språk som en ”aktiv, konstruerande handling”, som inte med vindlande meningar tycks vilja innesluta enbart är passivt tillbakablickande utan låter allt utan att ”definitivt sluta sig” (s. 62), vilket det narrativa återvändandet ersätta det omöjliga framstår som ett tidigmodernistiskt experi- verkliga återvändandet: ”ordet och den skrivna ment. Ingvar Holm har satt detta experiment världen får överta den beständighet som det i samband med Dujardins Les Lauriers sont moderna livet upplevs ha förlorat” (s. 83). coupés (1887), en ofta utpekad föregångare till Jörngårdens läsning av Ola Hansson är stream of consciousness-tekniken i Joyces Ulysses. impo­ ne­ ran­ de.­ Den demonstrerar en skarp Jörngården ifrågasätter inte detta samband blick både för detaljers betydelse och för men pekar alltså samtidigt ut en inre drivkraft större textuella helheter. Föregångarna inom för formförnyelsen. I Resan hem framträder Hanssonforskningen har antingen ägnat sig således nostalgins estetiskt ”vitaliserande” åt idéhistoriska läsningar eller åt ett snävare kraft, men här blir också dess problematiska studium av dekadenstematiken. Hanssons sär- aspekter synliga i form av nationalistiska och egna men suggestiva prosa(för)modernism får

RECENSIONER TFL 113 här en kvalificerad granskning ur ett nytt och ligen uppfattas som alltför ålderstigen. Men bredare perspektiv som ger oss bättre förutsätt- åldern är knappast ett tillräckligt argument ningar att förstå den. för att utelämna en undersökning som Hans I kapitlet om Strindberg står I havsbandet Lindströms Hjärnornas kamp. (1890) i centrum, men här diskuteras också dia­ Avhandlingens sista kapitel ägnas Hamsuns logen mellan Strindberg och Gaugain, liksom ”känsloestetik”, betraktad med utgångspunkt i bland annat Antibarbarus (1894) och Jardin ”kosmopoliten och vagabondsjälen” Hamsun des plantes (1896). Gaugains primitivism och under 1890-talet men sedan först och främst Strindbergs bejakande av transformationen i Markens grøde (1917). Jörngårdens dubbla till en ny människa befinner sig på ett plan projekt, att inte blunda för de problematiska på kollisionskurs, men Jörngården argumen- inslagen men samtidigt påvisa nostalgins vita- terar för att också Strindbergs väg till estetisk liserande kraft, blir här mer problematiskt än förnyelse går via en ”nostalgisk-utopisk dröm i de föregående kapitlen. En orsak till detta är om regeneration” (s. 141), i vilken tiden och ut- att vi här har att göra med en starkt polariserad vecklingen är starkt bekönade. Ola Hanssons värld där de ambivalenser och klyvnader som dröm om en förening med världsalltet har här ständigt gör sig påminda hos Hansson och sin motsvarighet i den alkemistiska spekula- Strindberg, liksom för övrigt i Hamsuns tidiga tion genom vilken Strindberg vill övervinna författarskap, lyser med sin frånvaro. Jag miss- samtidens fragmentering. Jörngården visar tänker att en annan bidragande orsak är att det att också Strindberg förhåller sig till samma i många fall framstår som enklare att acceptera ”tröskelerfarenhet” som Hansson, även om en moraliskt betänklig hållning om den upp- det redan från början är tydligt att hans träder i en formellt experimenterande klädnad. nostalgi har ett helt annat signalement. På Också detta kan ännu hävdas om Hamsuns ett djupare plan finns naturligtvis paralleller 1890-talsproduktion, men knappast om Mar­ mellan jordandemystiken och den alkemis- kens grøde. Jörngården visar hur exempelvis tiska spekulationen, men den problematiska Sult (1890) och Pan (1894) experimenterar hemkomsten hos Hansson, intimt förknip- med en ny typ av högexpressiv manlighet som pad med hembygdens landskap, är av en helt skulle kunna betecknas som hysterisk och me- annan karaktär än Strindbergs återvändande lodramatisk – således en parallell till Hanssons till det förflutna. Strindbergskapitlet bygger samtidiga problematisering av manligheten. I liksom det föregående på nyanserade läsningar, Markens grøde är dessa experiment avslutade. men nyhetsvärdet är här inte lika stort. Detta Här framträder istället en blodsmystik, där beror åtminstone delvis på att forskningen här räddningen från moderniteten söks i ett primi­ är så mycket mer omfattande. Jörngården har tivistiskt återvändande till bondemiljön. valt att dra ett ganska skarpt streck vid sekel- Också kapitlet om Hamsun är läsvärt. Med skiftet, vilket bland annat får konsekvensen nostalgin som infallsvinkel framstår utveck- att den forskning som framför allt inriktas på lingen från det tidiga författarskapets hävdande föreställningar om tillbakagång och förnyelse av ”blodets viskning” till 1910-talets insiste- i senare skrifter (som Världshistoriens mystik, rande på ”blodets band” i en delvis ny dager, Svarta fanor och Götiska rummen) helt uteläm- men här finns också ett problem. Förvisso är nas, detta trots att den i flera fall diskuterar nostalgin ett verksamt inslag i gestaltningen av produktionen från 1890-talet. I flera fall saknar den dualistiska värld som öppnar sig i Markens jag också hänvisningar till relevant forskning grøde, men jag har svårt att se dess vitaliserande inriktad på 1880- och 1890-talen, som möj- effekter. Jörngården tar fasta på textens patos,

114 TFL 2013:2 så starkt att det är nära gränsen till överladd- ikke, for de to er fælles om at indtage en mar­gi­ ning. Jag instämmer i att detta är en faktor som naliseret position i en litteraturhistorisk fortæl- bidrar till att få ”romanen att röra vid så många ling om modernismen, uden dog at være direkte läsarhjärtan” (s. 199), men det faktum att man fortrængte fra denne fortælling. Afhandlingens som läsare berörs är inte detsamma som att projekt rækker imidlertid langt ud over et forsøg man vitaliseras eller att nostalgin är ”progres- på at rehabilitere to miskendte modernistiske siv”; det gäller även om vi drar (den inte alldeles forfattere. Snarere vil Olsson, som hans under- självklara) slutsatsen att det finns en ironisk ton titel antyder, benytte de to forfatterskaber som i Hamsuns framställning. Jag utesluter inte alls afsæt for en større diskussion af litteraturens att romanen på många enskilda läsare kan ut- mulige status som eksklusiv udtryksform, i det öva en ”vitaliserande” verkan. Det vore kanske som den amerikanske kunstkritiker Rosalind möjligt att diskutera detta med utgångspunkt Krauss har kaldt den ”postmediale tilstand”, i reader-responce criticism, men det förefaller idet han ser deres relative outsiderposition som svårt att visa med traditionell textanalys. udspringende i begges særlige vinkel på denne Anna Jörngårdens avhandling väcker många problemstilling. For hvis den æstetiske tænk- frågor för kommande forskning: Hur förhåller ning i de seneste 50 år har bevæget sig væk fra sig exempelvis den nostalgidrivna melodra- modernismens rendyrkelse af de enkelte kunst- matiska excessen hos Selma Lagerlöf till den arter, sådan som den forfægtedes af frem for hos Hamsun? I vilken relation står hemmet alt Clement Greenberg i 1940’erne og 50’erne, som boja och ”kadaver” i Ola Hanssons dikt i retning mod et åbent felt, hvor kunstarterne ”Kvarlevan” till kvinnan som boja och kadaver smelter mere og mere sammen, hvordan kan vi i Strindbergs ”Holländarn”? Vilken litterär da meningsfuldt tale om litteratur og det litte­ betydelse har nostalgin idag, i en annan bryt- rære inden for dette felt? ningstid? Huvudtesen underbyggs inte lika Olsson har valgt at tilgå den teoretiske övertygande i alla textanalyser, men avhand- diskussion fra billedkunstens side, hvilket lingen framstår likafullt som vitaliserande och er meningsfuldt ud fra den betragtning, at produktiv med sitt intressanta komparativa litteraturen­ og dens institutioner har været perspektiv och sina många fina iakttagelser. påfaldende sene til at indoptage for eksempel konceptuelle praksisformer, når man sammen­ Claes Ahlund ligner med netop billedkunsten. Mens en kunstner­ som Marcel Duchamp har været omfavnet­ af museumsinstitutionen i 50 år, er NILS OLSSON kanoniseringen af en forfatter som Stein stadig KONSTEN ATT SÄTTA TEXTER I VERKET. mangelfuld, og først i de seneste 10–15 år er der GERTRUDE STEIN, ARNE SAND opstået en forholdsvis stabil diskurs omkring OCH LITTERATURENS (O)BEFINTLIGA ”konceptuel litteratur”, som udspiller sig inden SPECIFICITET for litteraturens institutioner (med navne som Göteborg: Glänta produktion 2012, 351 s. Vanessa Place, Kenneth Goldsmith og Caroline Bergvall), selvom konceptuelt arbejdende I sin afhandling Konsten att sätta texter i verket.­ kunstnere har benyttet litterære eller i hvert Gertrude Stein, Arne Sand och litteraturens (o)be- fald tekstlige praksisformer siden de historiske ­fintliga specificitet tager Nils Olsson udgangs­ avantgarder og ikke mindst med 1960’ernes punkt i to vidt forskellige forfatterskaber. Helt neoavantgarder. Rosalind Krauss og andre af umotiveret er sammenstillingen naturligvis de, navnlig i 1990’erne, indflydelsesrige­ kunst-

RECENSIONER TFL 115 kritikere omkring tidsskriftet October (Hal Det er, fra start til slut, en uhyre interessant,­ Foster, Thierry de Duve) udgør et teoretisk rig og velargumenteret afhandling, og række- udgangspunkt for Olssons fremstilling, men vidden af Olssons teoretiske udsyn kombineret han trækker også på en del af deres forgængere, med detaljeringsgraden af hans indsigt i sit teo- ikke mindst Greenberg og naturligvis Peter retiske stof er imponerende. Jeg vil imidlertid Bürger, hvis Theorie der Avantgarde (1974) nok tillade mig i det følgende at fokusere på kapitlet er den mest uomgængelige og mest kritiserede ”En roman i görningen. Gertrude Steins A teoretiske behandling af avantgardekunsten. Novel of Thank You”, da jeg har en særlig in- Fremhæves kan også Olssons frugtbare brug af teresse i dette forfatterskab, og derudover med Michael Fried og dennes analyse af det teatrale skam må melde at marginaliseringen af Arne i 1960’ernes samtidskunst, af W. J. T. Mitchells Sand i hvert fald har været tilstrækkelig virksom intermedialitetsbegreb samt Friedrich Kittlers til, at han ikke indgik i min interskandinaviske mediehistoriske perspektiv, og navnlig mod almendannelse (som dog ellers involverer et slut nuanceres det billedkunstneriske per- vist kendskab til svensk efterkrigslitteratur). Til spektiv, idet mere specifikt litteraturoriente- gengæld er det et forfatterskab, jeg nu med stor rede stemmer (bl.a. Roger Chartier, Blanchot, forventning kan se frem til at gå på opdagelse i. Derrida og Rancière) får en central plads i den Et stærkt aktiv i Olssons Stein-læsning er afsluttende diskussion. den indledende adskillelse af værk- og tekst- Afhandlingen falder i tre relativt fritstående begreb, som også afhandlingens titel alluderer kapitler. Olssons læsninger og teoretisk oplyste til. Et litterært værk er ikke en tekst i Olssons diskussioner af en roman fra hvert forfatterskab optik, det har en tekst. Dels udgør en hvilken danner udgangspunktet for den større diskus- som helst tekst ikke nødvendigvis et litterært sion, han dels fører undervejs i sine læsninger, værk, og dels betjener det litterære værk sig af og som frem for alt kulminerer i afhandlingens andre virksomme prakisformer end den rene tredje kapitel ”Litteraturens (o)befintlige speci- tekst; således vil Olsson undersøge, hvordan ficitet”, hvor han føjer en række mere detalje- Stein (og Sand) ”sätter texter i verket”. Den rede teoretiske ræsonnementer til diskussionen ”tekstcentriske” litteraturforståelse, som han af litteraturens specificitet. I første kapitel konstaterer hos en række skoler inden for litte- behandles Steins A Novel of Thank You fra raturvidenskaben fra klassisk hermeneutik over 1926, og i andet kapitel Sands Väderkvarnarna new criticism til poststrukturalisme, kan med fra 1962. Begge værker er romaner, der i hø- fordel udfordres i arbejdet med en forfatter som jeste grad udfordrer læserforventningerne til Stein. For det første fordi Stein i sine værker til denne genre. Sands roman er af P. O. Enqvist stadighed citerer og approprierer egne tidligere blevet kaldt ”den första svenska non-figurativa værker – hun lader sågar længere tekststykker romanen”, mens traditionelt grundlæggende optræde i flere forskellige værker – og således elementer som gennemgående personer og et kan det i Steins værk slet ikke lade sig gøre at narrativt forløb er helt udeladt i Steins roman, sætte et lighedstegn mellem en tekst og et værk. hvor romanformen til gengæld leges frem i et Flere forskellige værker i helt forskellige genrer paratekstuelt spil med diverse genremarkører, deler simpelthen tekst og hænger desuden sam- meget lig den måde hvorpå hendes skuespil fra men på kryds og tværs. For det andet er dette samme periode fungerer, hvor akt- og scene­ blik på teksten en indlysende fordel for den nummereringer samt regibemærkninger og læser, der, som Olsson, vil bevare en opmærk- karakterangivelser flettes ind og ud af hinanden somhed på den måde, hvorpå materialiteten er og den øvrige dramatiske tekst. en virksom faktor i Steins tekst. Når teksten an-

116 TFL 2013:2 skues løsrevet fra det mere luftige værkbegreb, blandt andet inddrager Steins notesbøger fra kan den lettere ses som en fysisk komponent. perioden, afdækker tekstuelle sammenfald og I motiveringen af sit greb gør Olsson desuden betydningsglidninger mellem A Novel of Thank den interessante iagttagelse, at struktura­ ­lismens You og dens to nærmeste ’intertekster’ foredra- udvidede tekstbegreb, idet det for­vandlede get Composition as Explanation og meditatio- alting til tekst og gjorde litteratur­videnskaben nen Natural Phenomena, som Stein arbejdede til en slags almen humanistisk supervidenskab, på samtidig. kan ses som medvirkende årsag til litteratur- Olsson starter sin læsning af romanen med videnskabens tøven over for ”det åbne felt” at læse ”linje for linje”, fortsætter ”kapitel for og dens forsinkede behandling af spørgsmål kapitel”, og i sin opmærksomme læsning, hvor vedrørende intermedialitet. Navnlig den han, inspireret af Steins fordring om ”begin- poststrukturalistiske udvidelse af tekstbegrebet ning again”, hele tiden starter forfra, får han har i Olssons optik virket som en slags falsk vist, hvordan Steins roman bringer skriftme- beskyttelse af litteraturen og dens videnskab fra diets materialitet i fokus. Fra første linje agerer de flydende grænser, som de andre kunstarter romanen eksplicit performativt, idet den uop- er blevet konfronteret med, og således er der hørligt siger det, den gør, mens det er sværere at i realiteten opstået en illusorisk naturalisering få rede på, hvad den ellers siger. En interessant af skriften som et stabilt og ublandet medium, passage er en sammenlæsning af Steins roman trods de modsatrettede pointer, der ligger hos med minimalistisk kunst a la Donald Judd. En teoretikere som Derrida. sammenligning, som går via Michael Frieds Et yderligere potentiale i Olssons greb på teatralitetsbegreb og fint afdækker, hvordan tekst og værk berører en aktuel splittelse i forsk- romanen flytter sin betydningsdannelse ud af ningen. Den prominente Stein-filolog Ulla E. tekstobjektet og ind i rummet mellem objekt Dydo har demonstreret til fuldkommenhed, og læser – og heri træder den også ud i rummet hvordan læsningen af Gertrude Steins tekster mellem kunstarterne og bevæger sig således med fordel kan befrugtes af forskellige kon- væk fra modernismen i Greenbergs aftapning. tekster, som både har sat deres spor i teksterne Værket er noget der finder sted i selve til- og som teksterne kan sætte i ny bevægelse. egnelsen, mere end det er noget, der findes i Dette kontekstuelle perspektiv har stået stærkt forvejen, med en mening indlejret i sig. Heri i Stein-forskningen i de senere år, om end det består også Olssons centrale pointe i forhold brydes med en mere formalistisk skole, som i til A Novel of Thank You, at den er i stadig respekt for teksternes angivelige abstraktion el- tilblivelse, den er ”en roman i görningen” – og ler uigennemsigtighed i højere grad afstår fra at her ender første dels tekstimmanente analyse i inddrage ydre ”forklaringskontekster”. Der er i en vis forstand blindt, hvorfor han vender sig Dydos læsninger altid mange andre spor end de mod en afsøgning af nogle af de ydre relationer, rene tekster, der spiller ind i forståelsen af Steins romanen etablerer i forhold til historie, sam- værker, og det kan et mindre tekstcentrisk menhæng, tradition og reception. Og således værkbegreb netop give plads til, uden at un- mod den mere kontekstuelle arbejdsmetode, dersøgelsen mister sin forankring i det litterære som hans værkbegreb åbner for. forskningsobjekt. Olsson følger også dette spor Men mens Olsson er utrolig præcis i det og tager stedvis Dydos arbejdsform op, ikke tekstnære arbejde og har et skarpt blik for det mindst i afsnittet ”Novel Natural Composition materielle aspekt af de performative strategier, (Textkluster)”, en af afhandlingens bedste pas- han konstaterer i romanen, forbliver han en sager, hvor han i en dybdegående analyse, som smule ambivalent i forholdet til konteksterne.

RECENSIONER TFL 117 Han baserer sit begreb om performativitet låse sin definition af ”modernisme” fast til en på Laura Schultz’ afhandling om skuespillets enkelt teoretiker, men til gengæld er omhyg- rolle i Gertrude Steins performative æstetik gelig med løbende at præcisere, hvilke træk Mellem tekst og teater (2008) og lægger således (”autonomi”, ”ändamålsenlighet”, ”sannings- et teoretisk fundament, som peger væk fra den anspråk”) han i en given passage taler om som mere ’abstrakte’ skole i Steinforskningen, men modernistiske, og inddrage relevante teoretiske i de konkrete analyser bruger han overvejende perspektiver. Men en vigtigere årsag til den performativitetsbegrebet til at beskrive A Novel diffuse relation mellem Stein og modernismen of Thank You’s konkretistiske dimension, den knytter sig til selve værket og til de transfor- materialitet, der opstår, når tekstelementer mationer, Steins poetik undergår i løbet af performativt peger på sig selv som netop forfatterskabet. Steins forhold til modernismen elementer af tekst, men er mindre konkret i er særdeles komplekst, hvilket Olsson viser i forhold til den avantgardistiske impuls, den sin fremstilling af, hvordan Stein ikke forkaster ”verdensvendthed”, som Schultz til stadighed de modernistiske idealer ved omstyrtning, men konstaterer i Steins performative greb, hvor snarere bruger dem og raffineret fordrejer dem teksternes konkretistiske elementer altid sam- i denne proces, som en form for ”queering”. tidig bliver de steder, hvor de peger ud over Derimod har jeg svært ved at lade mig over- sig selv og griber ud i virkeligheden. Steins bevise af den spænding, som Olsson – måske performativitet betyder ikke, at der ikke er især som et retorisk greb for at forblive tro mod nogen mimetisk impuls, men den betyder, at sin ret gennemgående dialektiske argumenta- de mimetiske strategier på samme tid suppleres tionsform – søger at etablere mellem Steins og modificeres af den materielle kontinuitet ’poetik’, hvori hun stedvis bekender sig til en mellem kunstværket og det reelle. modernisme a la Greenberg og hendes praksis, I kernen af Olssons projekt ligger undersø- hvor hun overskrider den på enhver tænkelig gelsen af, hvordan Stein forholder sig til den måde. Olsson baserer blandt andet sin beskri- højmodernistiske æstetik, som han især lader velse af Steins modernisme på formuleringer Greenberg repræsentere. Det er et relevant fo­ fra foredraget Composition as Explanation, som kus, for forskningen omkring Steins relation han har indsat som en vigtig kontekst til A til modernismen er slet ikke så mangfoldig, Novel of Thank You. Det er ikke første gang, som man kunne forvente; hendes hyppige at dette foredrag er blevet læst som Steins be- sammenstilling med samtidige modernistiske kendelse til et klassisk modernistisk tankegods, ikoner som Joyce, Eliot, Pound og Woolf men en sådan læsning yder ikke fuld retfærdig- taget i betragtning. I de senere år er det især hed til kompleksiteten i Steins ræsonnement. Steins relation til den historiske avantgarde, Foredraget er som et fiksérbillede og kan lige så som er blevet belyst, mens forholdet til den vel, vil jeg hævde, tages til indtægt for pointer, litterære modernisme forbliver mere diffust. som er nærmest modsatrettede. I foredragets En første årsag til dette findes naturligvis i den første tre afsnit beskriver Stein sit begreb om begrebslige mudderpøl omkring et ord som ”composition”; en kombination af æstetisk ”modernisme”. At tale om en given poetik som sensibilitet og historisk virkelighed, som er en ”litterær modernisme”, er så tømt og overfyldt nøgle til hendes forståelse af kunstens relation på samme tid at det kan synes meningsløst til verden. De to er i fælles og samtidig tilbli- at give sig i kast med det. Men dette forhold velse som ”the modern composition”. Denne håndterer Olsson faktisk elegant i sin fremstil- kompleksitet savner jeg i det ”autonome” ling, hvor han ikke finder det formålstjenligt at kunstbegreb, Olsson læser ud af samme pas-

118 TFL 2013:2 sage. Lignende forhold gør sig gældende i ske stereotyper, som blandt andet Barbara Will forhold til Steins forestilling om en kunstnerisk har vist det i Gertrude Stein. Modernism and the avantgarde, hvilken Olsson læser ret traditio- Problem of ”Genius” (2000). Steins adaptering nelt, som en kunst, der er forud for sin tid, af en klassisk modernistisk position ’det mand- mens Stein netop tager udgangspunkt i denne lige litterære geni’ indebærer i Wills fremstil- positions urimelighed: ”No one is ahead of his ling en ”queering” af denne rolle; hun ryster time”. Således udfordrer hun – også her – den positionen indefra og demokratiserer den, in- lineære udviklingslogik, vi er vant til at forbin- stallerer en dialogisk kvalitet i dens kerne, sam- de med såvel modernismen som de historiske tidig med at hun megalomant insisterer på sin avantgarder. Det skal siges, at Olsson tager en egen status som ”geni”. Denne opbygning sker række forbehold undervejs, herunder det væ- både i og uden for hendes skriftlige arbejder, sentlige, at en skarp skelnen mellem poetik og og en skarp sondring lader sig ikke fastholde, praksis ikke lader sig gøre hos Stein, fordi gen- også fordi Steins stærke kulturelle indflydelse rerne hele tiden griber ind i hinanden. Og som (salonværtinden, kunstsamleren, den litterære nævnt er etableringen af Steins ”modernisme” vejleder, det lesbiske ikon osv.) forbinder sig i nogen grad en argumentationsteknisk øvelse. med hendes kunstneriske betydning. For, dialektisk, at kunne etablere sin yderst En sådan åbning mod Steins offentlige per- fornuftige syntese: at Steins særlige måde at sona har i en årrække været kontroversiel blandt sætte modernistiske konventioner under pres akademiske Stein-læsere (men floreret blandt på er ved at bruge dem ”with a twist” frem kunstnere), ud fra en sund skepsis over for bio- for bombastisk at søge at omstyrte dem med grafiske kortslutninger såvel som andre ”stærke” ét slag – har Olsson brug for en tese: Steins læsninger (f.eks. de, der spænder Steins værk for modernistiske selvforståelse (foruden antite- en entydig identitetspolitisk vogn), som mister sen: Steins overskridende praksis). Undervejs fornemmelsen for værkets grundlæggende i min læsning kom jeg flere gange til at tænke ubestem­ melighed.­ Men hvor Olsson følger på Stein-sentensen ”This is a combination not en lang række mere eller mindre formalistisk a contradiction” som optræder i adskillige tek- orienterede Stein-læsere i en temmelig­ katego- ster fra 1930’erne, og som blandt andet Schultz risk skelnen mellem en kunstnerisk og kulturel har trukket frem som illustration af, hvordan Stein, som de facto resulterer i en bortreduk- Steins tænkning netop ikke lader sig passe ind tion af sidstnævnte som irrelevant, kunne man i en dialektisk model. Det lader sig stort set med dobbeltheden mellem tekst og værk in aldrig gøre at etablere stabile teser og antiteser mente faktisk lægge yderligere afstand til det i hendes univers. ”tekstcentriske”­ perspektiv uden at miste den Som nævnt ser jeg et stort potentiale i formelle sensibilitet, som er så stærk i Olssons Olssons originale grundlæggende greb – adskil- læsninger, og som er så væsentlig, når man læser lelsen af tekst og værk – for egentlig åbner det Stein. for en større kompleksitet, end den dialektiske Via Hal Fosters indflydelsesrige korrektion metode giver plads til at udfolde. En måde at af Peter Bürger fra The Return of the Real (2002) føre dette greb videre på kunne være at begive – analysen af neo-avantgardens reception af sig et skridt længere ud over tekstens grænse, avantgarden som freudiansk Nachträglichkeit end Olsson når, og inddrage den litterære og – etablerer Olsson et fint take på den særlige kulturelle persona, som Stein opbygger, ikke kunstneriske reception, som Stein har haft i et mindst i 1920’erne og -30’erne. Heri fører Stein bredt spektrum af medier, hvor diverse senere også en interessant dialog med højmodernisti- kunstnere har brugt og stadig bruger Stein i

RECENSIONER TFL 119 egen praksis, idet han får kompositionens inddraget i Olssons ræsonnement, ikke kun fremtidighed – A Novel of Thank You som en på grund af dens forklaringskraft i forhold til roman i tilblivelse – fæstnet i en potentialitet Steins værk, men i lige så høj grad fordi den eller fremtidighed i receptionen. Olsson vælger tydeligt aktualiseres i disse år, både af den mas- ikke at gå dybere ned i denne reception, og sive autofiktive bølge, som i de skandinaviske det havde naturligvis også ført for vidt. Men lande frem for alt associeres med Knausgård, og også på et principielt plan kunne man have af netop de konceptuelle forfattere, som Olsson ført denne nyttige tankefigur videre over i nævner som anledninger til at rejse diskussionen afhandlingens tredje kapitel om litteraturens om litteraturens specificitet. Her tænker jeg for specificitet. Med Steins særlige reception for eksempel på Kenneth Goldsmith (som for øvrigt øje er hendes potentiale i Olssons afsluttende også har lavet Stein-approprieringer), der med et diskussion faktisk endnu større, end det kom- værk som Soliloquy (1997), hvis tekst består af mer til udtryk, fordi hun med sin kulturelle og en ordret transskribering af alt, hvad han har litterære performance udfordrer litteraturens ytret i løbet af en hel uge, tydeligt forener kon- stabile medium på flere måder, som ligner ceptkunst og Oulipo’sk dogmelitteratur med en dem, vi ser i litteraturen i dag, hvor blandt selvinvesterende og -iscenesættende performativ andet massemedial spredning og digitale tradition, og det interessante er her, at begge teknikker, som Olsson beskriver det, er i færd disse traditioner kan føres tilbage til Stein. med gennemgribende at forandre vilkårene for produktion, tilegnelse og distribution af Konsten att sätta texter i verket är en bear­betad litteratur. Og det er nok ikke mindst i dette version av doktorsavhandlingen med samma lys, man skal se hendes fornyede kunstneriske namn (diss. Göteborg 2010). betydning i de senere år. Solveig Daugaard En skarp skelnen mellem en biografisk per- sonkult og en smal og vanskelig ”abstrakt” Stein (som frem for alt findes i teksterne fraTender Buttons, 1912, og frem til, men ikke med, The MARJORIE PERLOFF Autobiography of Alice B. Toklas, 1933) skygger DIFFERENTIELL POETIK desuden for betydningen af den performative Stockholm: OEI editör 2013, 511 s. avantgardetradition, som Stein skriver sig ind i (jf. bl.a. Sarah Bay-Chengs Mama Dada, Som ni vet händer det, i väntan på bussen, att 2004), og som ikke kun eksisterer inden for man flyktigt lyfter blicken över bokkanten och (visuel)kunst og teater/performance, men og­ då får syn på en liten men mycket ivrig jycke så i litteraturen. I en dansk kontekst har for som ränner över rännstenar och rönnbärs- eksempel Louise Zeuthen med et teoretisk diken. Efter den markerar kopplet ett vågrätt fundament fra blandt andet Judith Butler vist, fartstreck genom luften, och i andra änden slä- hvordan Suzanne Brøgger og andre forfattere pas en tung kropp. Inte alltid, men påfallande fra 1970’erne, som i receptionen er blevet dømt ofta, är det i dessa fall litteraturen man fått syn som naive neorealister, rent faktisk viderefører på, och den som försöker hålla jämna steg är denne tradition og leger med grænserne mel- litteraturvetenskapen. lem fiktion og virkelighed ved at inddrage en En forskare och skribent som lyckats för­ performativ (pseudo)biografisk persona i deres vå­nans­värt väl med konststycket att matcha litterære praksis (Zeuthen 2008). Det er en litte­ raturens­ nyfikenhet är amerikanska Stan- tradition, som kunne være interessant at se ­ford­pro­fessorn Marjorie Perloff, född 1931.

120 TFL 2013:2 Per­loff känns otvunget samtida, oavsett om det aldrig falla Perloff in att upprätta ett hon skriver om 1910-talets avant­gardistiska styckningsschema för denna hund. Här finns formexperiment eller det sena 1900-talets inget av den akademiska institutionens håg för language­poesi. Ett urval av hennes texter finns detaljerade taxonomier eller andra former av nu i svensk översättning av Anders Lundberg, begreppsligt våld. Istället söker hon en förstå- Jonas (J) Magnusson och Jesper Olsson, sam- else av poesin – för det är oftast poesin som står lade i en kompakt limbunden utgåva om drygt i centrum – på dess egna villkor. Tålmodigt, 500 sidor, satta med täta rader av svart typ på noggrant och sympatiskt. Inte sällan anar kritvitt papper inom ett stilrent minimalistiskt man att Perloff skriver i opposition mot sin omslag. Det är förstås svårt att inte göra en akademiska omgivning, något som på sina poäng av parallellen mellan de snäva satsytorna ställen når ytan och blir uttalat, som i hennes och titeln till Perloffs inledande essä, ”’No frustration över konkretismens styvmoderliga More Margins’. John Cage, David Antin och behandling inom anglo-amerikansk litteratur- performance­poesin”. Här frågar sig Perloff hur vetenskap: ”Är inte ämnet mer passande, om vi kan förstå och värdera en poesi utan mar- alls, för konstvetenskapen, säger mina kollegor, ginaler, det vill säga en poesi som vänder sig och särskilt för kurser i grafisk formgivning?” bort från sidans slutna rymd för att öppna sig (s. 455) Kanske är det delvis därför som man mot det vardagliga talet. Det leder bland annat hos Perloff finner en stark pedagogisk kvalitet, till en omsorgsfull tolkning av David Antins vilken kommer till uttryck genom hennes pratpoesi, och just detta är kännetecknande för förmåga att skapa betydelsesammanhang och Perloffs tillvägagångssätt, hennes insisterande tolkningshorisonter även åt poesins mer expe- på att möta även den typ av material som kan rimentella förekomster. förefalla värja sig mot hermeneutiska läsarter, I Differentiell poetik studeras exempelvis med just noggranna läsningar. Hennes läsning- Walter Benjamins Das Passagen-Werk (1982) ar av Ezra Pound och T. S. Eliot skiljer sig därför i egenskap av hypertext utifrån dess bruk av i grund och botten inte från hennes läsningar ­citat och kors­referenser, varigenom den place- av Kenneth Goldsmith och Caroline Bergvall, ras – med stöd i Benjamins tanke om att man något som också upprättar en alternativ kanon verkligen förstår en text först när man skrivit utifrån det poetiska experimentets centralaxel. av den – i linje med ”den vändning skrivandet Som i fallet med John Cage och David Antin skulle ta sig under 2000-talet, när Internet har är studierna inte sällan komparativa: Ezra gjort oss alla till kopister, återbrukare, transkri- Pound och Wallace Stevens; Roland Barthes berare, kollationerare och rekontextualiserare”. och John Ashbery. ”Wittgenstein / Gertrude Perloff konkluderar: ”I denna nya passagevärld Stein / Marinetti” lyder undertiteln till kapitlet är det inte lättare att skriva en dikt än det var ”Grammatik i bruk” med en sammanställning tidigare. Bara någonting annat.” (s. 450) som är kännetecknande för författarskapet. Ska vi förstå samtidens konceptuella eller Den samvetsgrant texttolkande hållningen procedurala skrivpraktiker, behöver vi göra det i Perloffs essäer riskerar att avkräva sin läsare mot bakgrund av tidigare bundna versmått så- ett visst mått av välvilja när det kommer till väl som mot modernismens utforskande av fri att följa henne i uttolkandet av litteraturens vers och senare prosaisering av lyrikens huvud- minsta mångtydigheter. I gengäld är hennes fåra, menar Perloff i en annan essä. Här märks texter befriande främmande inför varje ansats ett outtröttligt intresse för hur lyrikens stra- till stelbent metodlära. Om litteraturen är tegier för att undvika förflackning och förbli en hund, som inledningsvis antogs, skulle en radikal konstform förändras över tid. ”Om

RECENSIONER TFL 121 uppfinningar av yngre poeter som [Christian] ligt tal och tv-sända pratshower. Därför ligger Bök och [Caroline] Bergvall förtjänar vår upp- exempelvis konstvetenskapen aldrig långt märksamhet, vilket jag har argumenterat för borta, vilket särskilt märks i hennes texter om att de gör”, skriver Perloff, ”beror det på att futurism samt konceptuell konst. sekvenser som [Böks] Eunoia med en särskild Att välja, och därmed även välja bort, i kraft riktar vår uppmärksamhet bakåt mot ett Perloffs minst sagt omfångsrika produktion är poetiskt ögonblick som i mångt och mycket förstås en grannlaga uppgift. Inte minst därför trängts undan av den sonora likgiltighet som gläds jag åt att i den svenska utgåvan återfinna präglar samtida antologier, tidskrifter, och några av mina personliga favoriter, bland an- poesiläsningar – en likgiltighet som nöjer sig nat hennes utmärkta essä om collage från The med att skapa dikter eller, ur läsarens perspek- Futurist Moment, ”Uppfinnandet av collage”. tiv, att kalla texter för dikter bara för att de har Här beskriver Perloff utförligt hur collagetek- brutna rader, och inte bryr sig om frånvaron niken migrerar från kubism till futurism och av rytmiska figurer, ljudstrukturer, och visuell konstruktivism samtidigt som hon uppmärk- gestaltning. Ställd inför en sådan prosaisk sammar textens inträde på målarduken och platthet är det med Bergvalls ord, ’Time to spatialiseringen av den typografiska sidan inom keep pple in the drk / Face-wash / In need / poesin. Collaget behandlas utifrån dess mate- Face-grip’” (s. 428f.). riella förekomst inom exempelvis Picassos och Studien av Pound och Stevens kan i förstone Carlo Carràs produktion, men relateras också förefalla ha en begränsad angelägenhet, men till litterära collage som man finner dem hos till med utgångspunkt i deras akademiska recep- exempel Pound och Eliot. Om jag saknar något tion mynnar den ut i en diskussion där vad i den omfångsrika utgåvan Differentiell poetik som står på spel är hur vi väljer att förstå och är det möjligen Perloffs träffande beskrivning värdera 1900-talets modernism. En annan text av det tidiga 1900-talets avant-garde som avant- behandlar proceduralism och slumpoperatio- guerre, det vill säga som genuint präglat av sin ner hos bland andra Zukofsky och Oulipo- geografiska och temporala situering innan för- gruppen för att mynna ut i en diskussion av sta världskriget. I gengäld återkommer denna Lyn Hejinians Mitt liv, och blir därmed en term på flera håll hos Perloff, inte bara i det av flera instanser iDifferentiell poetiksom kapitel där den först myntades. aktualiserar en givande diskussion kring arte- Om de italienska futuristernas retorik bara faktion respektive naturligt tal som motstridiga kan förstås som avant-guerre, prövar Perloff om- poetiska ideal inom 1900-talets och det tidiga vänt i essän ”Från avantgarde till digital: arvet 2000-talets litterära strömningar. från brasiliansk konkret poesi” möjligheten att I centrum för Perloffs undersökningar står förstå 1950- och 1960-talens konkretism, med alltså inget mindre än frågan: Vad är poesi? Det Öyvind Fahlström som centralgestalt, som ett vill säga: varifrån kommer den och vart är den arrière-garde till italiensk och rysk futurism. på väg? Hur ska vi förstå dess modi operandi Det finns alltså tydliga förbindelser mellan och inte minst, hur förhåller den sig till det de olika artiklarna, och särskilt genom deras som inte, nästan eller ännu inte är poesi? Till gemensamma beröringspunkter framträder en de största förtjänsterna hos Perloffs akademiska fördjupad förståelse av det senaste seklets poesi gärning hör just hennes dubbla uppmärksam- och konst som en tradition i rörelse, där diktens het inför poesins interna tradition såväl som formella, sonora och visuella aspekter tilldelas inför dess gränssnitt mot sin omgivning i form en framskjuten placering. Om Perloffs essäer av exempelvis typografi, konceptkonst, vardag- var för sig placerar texttolkningen i första rum-

122 TFL 2013:2 met, bildar de sidoställda, som i den svenska giskt valda nedslag under de senaste hundra utgåvan, en koncis litteraturhistoria med ameri- åren ämnar visa på kontinuitet och förändring kanska förtecken. De stora litterära antologier- inom den litteraturkritiska genren. Utifrån ett nas urvalskriterier är något Perloff återkommit Foucault-inspirerat diskursanalytiskt perspek- till i ett antal artiklar, utan att rygga för frågan tiv ligger fokus på de ”gemensamma normer” om vad som är god poesi. Efter många års som är rådande inom litteraturkritiken vid de verksamhet på litteraturkritikens fält har hon tre undersökta tidpunkterna eftersom det är upprättat något av en personlig kanon, varför just dessa normer som ”visar vilka praktiker Differentiell poetik också kunde läsas i egenskap – utsagor – som är godkända eller önskvärda” av standardverket The Perloff Companion to (s. 11). Undersökningen motiveras framförallt Modern Poetry. med argumentet att det saknas kunskap om ”hur kritiken såg ut förr och hur det faktiskt Johan Gardfors är nu. Ett av studiens syften är därför att bidra med detta” (s. 9). På ett övergripande plan handlar det om att LINA SAMUELSSON genom ett slags genealogisk metod gräva där vi KRITIKENS ORDNING. SVENSKA står, att historisera nuet genom att blottlägga BOKRECENSIONER 1906, 1956, 2006 det förflutna. Samuelsson väljer att i linje med Karlstad: Bild, Text & Form förlag 2013, 273 s. nyare litteraturhistorisk och mediearkeologisk (diss. Karlstad) forskning fokusera på några specifika årtal, för att på så vis utmana en alltför teleologisk his- I maj 2013 ägde ett panelsamtal om kritikens torieuppfattning, som främst intresserar sig för samtida och framtida utmaningar rum på hur det förflutna bäddat för nutiden. Att just restaurang Trappan i Göteborg. Inbjudna var åren 1906, 1956 och 2006 står i undersökning- en litteraturredaktör, två tidskriftsredaktörer ens blickpunkt motiverar Samuelsson med att samt en litteraturprofessor med litteraturkri- hon velat undvika i litterärt hänseende alltför tik som specialitet. Rubriken för aftonen var laddade och betydelsefulla år. På så vis önskar ”Vem behöver kritiken?” Under närmare två hon kunna ”komma undan de förväntningar timmar dryftades denna fråga, men något som annars finns på analyser av enskilda kriti- förvånande kunde ingen av samtalsdeltagarna ker, receptionen av särskilda verk eller en epok” ge något tillfredställande svar varken på varför (s. 14). Metodologiskt är detta förhållningssätt litteraturkritik behövs eller på vad dess funk- lovvärt, men samtidigt är det knapphändigt tion egentligen är eller bör vara. Något som underbyggt i teoretiskt hänseende. Vad valet man däremot tycktes enas kring var att litte- av just de undersökta åren får för konsekvenser raturkritiken nog trots allt var bättre förr, när för undersökningens resultat är en fråga som den stod fri från det som de uppfattade som lämnas hängande i luften. intimitetstyranni, tilltagande tabloidisering Frågor som rör urval och representativitet och kommersialisering. väcks också i analyserna av de enskilda åren, Det är bland annat denna förfallsretorik som i avhandlingen ägnas var sitt kapitel. som omgivit litteraturkritiken under de senaste Varje årtalsstudie har exakt samma upplägg decennierna­ som Lina Samuelsson vill göra upp och inleds med en diskussion rörande urvalet med i avhandlingen Kritikens ordning. Svenska av det undersökta materialet. Något överras- bokrecensioner 1906, 1956, 2006 (2013). Det är kande visar det sig att det som i avhandlingens en brett upplagd studie som genom tre strate­ inledning beskrivs som en undersökning av

RECENSIONER TFL 123 litteraturkritiken under tre år, är begränsad presentativ för litteraturkritiken 2006? Utifrån till två månader under 1906 (s. 19) samt två undersökningens diskursorienterade utgångs- veckor under 1956 respektive 2006 (s. 59 och punkt förefaller det som att en mer naturlig väg 102). Ingen motivering ges till varför just dessa att gå hade varit att inleda med detaljen – den tidsperioder valts ut. Ytterligare avgränsningar enskilda recensionen – för att se vad den har gäller vilka forum – företrädesvis dagstidningar att säga om det diskursiva sammanhang den är och tidskrifter – som undersöks. Även om skriven i. Då hade urvals- och representativi- Samuelsson på ett ur vetenskaplig synvinkel tetsproblematiken inte heller blivit lika akut. föredömligt sätt redovisar undersökningens En annan aspekt som avhandlingen premisser, reflekterar hon inte nämnvärt över aktualiserar, men som på inget vis är unik vad dessa avgränsningar har för betydelse när för den, är vad man skulle kunna kalla den det gäller avhandlingens huvudsakliga syfte: att tryckta recensionstextens hegemoni inom blottlägga de normer som har varit verksamma i litteraturkritikforskningen. Liksom i mycket litteraturkritiken under de senaste hundra åren. av den sistnämnda är det ”de normer och Efter diskussionen om urval och material värderingar som texterna förmedlar” (min ges en mer kontextualiserande beskrivning av kursiv) – som det heter i baksidestexten till var litteraturkritiken äger rum, var den skrivs Kritikens ordning – som framförallt fokuseras i och publiceras, samt vilka aktörer som under avhandlingen. Samuelsson driver textanalysen det givna året har rätten att yttra sig. Därpå mycket långt, ända ner till teckennivå. Hon följer ett textanalytisk kapitel, som fokuserar konstaterar exempelvis att medellängden för på litteraturrecensionens form och innehåll en recension 1906 i Svenska Dagbladet var 7 871 och på det normsystem som här kommer till tecken, medan omfånget låg på 3 384 tecken uttryck. Varje årtalsstudie avslutas så med att 2006 (s. 120). Men vad säger egentligen antalet en exempelrecension först återges och sedan tecken om de värderande normer som är i spel noggrant analyseras. vid olika historiska tidpunkter? Dispositionsmässigt fyller detta upplägg sin Det textcentrerade förhållningssättet gör funktion i så måtto att den fixerade formen också att andra icke-textuella variabler, som är underlättar för läsaren att göra jämförelser mel- viktiga i värderingshänseende, förbises, såsom lan åren. Samtidigt bidrar den ofrånkomligen recensionens placering, eventuell bildsättning till en viss monotoni, vilket gör att en i övrigt och inte minst i vilket medialt sammanhang välskriven avhandling relativt snart upplevs den publiceras. Som Johan Svedjedal konstate- som något odynamisk och onödigt redundant. rar i en artikel med rubriken ”Kritiska tankar. Analysen av exempelrecensionerna reser också Om litteraturkritiken”, publicerad i antologin en del frågetecken. Syftet med dessa sägs vara Litteraturens offentligheter (2009), måste den att ”ge ett exempel på recensionsgenren och som på allvar vill ta sig an litteraturkritiken samtidigt knyta ihop det som tagits upp i före­ anlägga ett medialt perspektiv: ”Om man ska gående kapitel till en övergripande samman- förstå litteraturkritiken på bredden räcker det fattning med avslutande reflektioner” (s. 13). inte längre att ta upp tidningar och tidskrifter. Men i praktiken står exempelrecensionerna Genomslaget för radio och tv är ofta större.” som isolerade öar. De aktualiserar också på (s. 167) nytt urvals- och representativitetsproblemati- Med tanke på att Samuelsson inledningsvis ken. Vad gör exempelvis en recension av Ann nämner mediearkeologin som en teoretisk in- Jäderlunds diktsamling I en cylinder i vattnet av spirationskälla hade jag förväntat mig en mer vattengråt publicerad i Helsingborgs dagblad re- djuplodande diskussion av frågor som handlar

124 TFL 2013:2 om recensionens materialitet och mediebun- omfattar. Originalitet, komplexitet, äkthet och denhet. Istället går avhandlingen i mångt och trovärdighet efterfrågas fortfarande” (s. 138), mycket motsatt väg. Här noteras visserligen att poängterar Samuelsson. Samtidigt framhåller det mediala sammanhang, i vilket litteratur- hon smärre förskjutningar, exempelvis att både kritiken befinner sig konstant förändras under kritikern och den recenserade författaren tar den hundraårsperiod som undersöks. Denna större plats i 2006 års recensioner jämfört med förändrings inverkan på den litteraturkritik 1906 och 1956 (s. 129). som skrivs ägnas emellertid inte särskilt stort Genom att på detta sätt vilja problematisera utrymme. Påfallande i detta avseende är att de återkommande och närmast reflexmässigt den omfattande litteraturkritiska verksamhet förekommande föreställningarna om litteratur- som under det senaste decenniet florerat på kritikens fall ner i kommersialiseringens och internet medvetet valts bort (s. 104), trots att tabloidiseringens helvete, är Kritikens ordning den bevisligen satt stora avtryck på den tryckta ett välkommet bidrag till litteraturkritikforsk- kritik som möter oss i dagspress och tidskrifter. ningen. Men under läsningens gång börjar De slutsatser som framhävs i avhandlingens jag samtidigt mer och mer tänka på värde­ avslutning – att recensionen som genre ”inte teoretikern Barbara Herrnstein Smith som i genomgått några större förändringar under Contingencies of Value. Alternative Perspectives de senaste hundra åren” och att ”recensions­ for Critical Theory (1988) framhåller att värde- genren är stabil” (s. 155) – framstår ur ett vidare skapandet kring litteraturen är en ständigt på- medieperspektiv sålunda som en sanning med gående process i vilken den institutionaliserade modifikation. De låter sig bara göras om man litteraturkritik som Samuelsson studerar endast bortser från den mediala diskurs som litteratur- är en kugge i ett större maskineri. Jag kommer kritiken, såväl som litteraturen, ofrånkomligen på mig själv med att önska en framtida litte- är en del av. raturkritikforskning som lämnar den trygghet Utifrån sitt strikt avgränsade undersöknings­ som studiet av den tryckta bokrecensions­ material kan Samuelsson samtidigt på ett texten ger för en undersökning av hur litterärt intres­sant sätt visa på samstämmighet och värde skapas även i andra sammanhang, i andra kontinuitet i dagstidnings- och tidskriftskriti- medier samt av andra aktörer än professionella ken, vilket sätter de senaste decenniernas tal litteraturkritiker. Kort sagt, en forskning som om kritikens förfall i perspektiv. Ska man tro intresserar sig för frågor om litterärt värde och Samuelsson var litteraturkritiken inte bättre värdering i all sin komplexitet. förr. ”I grund och botten har kritikernas vär- Christian Lenemark deringskriterier inte förändrats särskilt mycket under de hundra år som undersökningen

RECENSIONER TFL 125

MEDVERKANDE

Beata Agrell är professor emerita i litteraturvetenskap vid institutionen för litteraturveten- skap, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet. Hon har forskat på svensk experimentell 1960-talsroman, genreteori och genrehistoria, responsestetik, receptionshistoria och didaktik, samt kortfiktion. Pågående forskning om tidig svensk arbetarprosa. Hon har bland annat givit ut Romanen som forskningsresa / Forskningsresan som roman. Om litterära återbruk och konven­ tionskritik i 1960-talets nya svenska prosa (1993).

Claes Ahlund är professor i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

Anna Bohlin är fil. dr i litteraturvetenskap och projektledare för den tvärvetenskapliga forskningsnoden ”Kultur – Demokrati – Medborgarskap” vid Historisk-filosofiska fakulteten, Uppsala universitet.

Alexandra Borg är litteraturvetare och arbetar som forskare vid Bonnierförlagen, inom ramen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds Flexitsatsning. Hennes projekt heter Läsning 2.0. Hon disputerade 2011 på avhandlingen En vildmark av sten. Stockholm i litteraturen 1898–1916. Hon är aktiv som föreläsare och kulturkritiker. Hennes främsta intresseområde är spännings­ fältet mellan estetik och nya medier.

Solveig Daugaard er doktorand ved Linköping Universitet med et projekt om samtidige digteres approprieringer af Gertrude Stein. Har udgivet monografienGertrude Steins port­rætter (2012).

Johan Gardfors är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och arbetar för närvarande med en avhandling om oläslighet som poetisk strategi i Åke Hodells verk. Han har tidigare även publicerat skönlitterära texter, senast barnboken Nu eller kanske Mu – en kärlekshistoria (2011).

Niklas Haga är doktorand i antik grekiska inom Forskarskolan i kulturhistoriska studier vid Stockholms universitet. Han forskar om modernt översättande av antika texter.

TFL 127 Gunilla Hermansson är docent och lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon har forskat framför allt på nordisk romantik och modernism och har de senaste åren arbetat med forskningsprojektet Modernisternas prosa och expressionismen. Studier i nordisk modernism 1910–1930.

Per Israelson är doktorand i litteraturvetenskap, knuten till Forskarskolan i kulturhistoriska studier – FoKult, Stockholms universitet. Han arbetar på en avhandling om deltagande och materialitet inom västerländsk fantastik.

Anders Johansson är lektor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet. Han disputerade 2000 med en avhandling om Karl Vennberg, och har sedan fortsatt att forska kring modern och samtida poesi, men även deltagit i interdisciplinära forskningsprojekt inom genusområdet. Just nu ingår han i ett projekt kring normalisering och den neoliberala välfärdsstaten.

Erika Kihlman är fil. dr. i latin och verksam vid Romanska och klassiska institutionen, Stockholms universitet. Hennes forskningsområde är senmedeltida kommentarlitteratur.

Miranda Landen är fil. dr i litteraturvetenskap och kulturskribent. Hon disputerade 2013 vid Lunds universitet på avhandlingen Och nu börjar historien. Hjalmar Söderbergs novellkonst.

Christian Lenemark är fil. dr i litteraturvetenskap, verksam som forskare vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. För närvarande är han involverad i RJ-projektet Att förhandla litterärt värde. Sverige 2013, som syftar till att undersöka och beskriva hur litterärt värde skapas i dagens föränderliga och medialiserade litterära offentlighet.

Per-Olof Mattsson är universitetslektor i litteraturvetenskap, Stockholms universitet. Har skrivit om Rudolf Värnlund, Eyvind Johnson och andra arbetarförfattare. Arbetar med en bok om Martin Andersen Nexø och svenska författare. Medverkar i en ny nordisk litteraturhistoria.

Evelina Stenbeck är doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Arbetar för när­ varande med en avhandling i vilken hon undersöker intersektioner mellan politik, samtidspoesi­ och performativitet.

Barbro Ståhle Sjönell är docent i litteraturvetenskap och verksam som biträdande huvud­ redaktör inom Svenska Vitterhetssamfundet. Doktorsavhandlingen bestod dels av monografin Strindbergs Taklagsöl – ett prosaexperiment (1986), dels av en utgåva i August Strindbergs Samlade Verk. Hennes forskningsområden är huvudsakligen editionsfilologi och den svenska novellens historia.

Ebba Witt-Brattström är professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Hon har skrivit monografiernaMoa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet (diss. 1988), Edith Södergrans jag och modernismens födelse (1997), Dekadensens kön. Ola Hansson och Laura Marholm (2007), och varit svensk huvudredaktör för Nordisk kvinnolitteraturhistoria (nordicwomensliterature.net). SKRIBENTINFORMATION Vi välkomnar alla texter av litteraturvetenskapligt intresse. TFL är en refereegranskad tidskrift. Det innebär att alla artiklar som publiceras har blivit bedömda av anonyma fack- granskare. En artikel får bestå av högst 30 000 tecken (inklusive blanksteg och slutnoter). Texten ska vara så ren som möjligt (inga onödiga indrag). Noter ska utformas så att en separat litteraturförteckning inte behövs och numreras i löpande följd som slutnoter. Citat på andra språk än svenska och engelska bör översättas. Därutöver ska artikeln innehålla en engelsk summary på högst 300 ord. Summaryn ska avslutas med 3–5 engelska keywords. Texter skickas via e-post som bifogade dokument. Filformatet bör vara ”.doc” eller ”.docx”. Eventuella bilder, tabeller eller figurer bifogas på separat blad och i digital form (bildupplösning 300 dpi). Till artikeln fogar skribenten på separat papper även en kort beskrivning av sig själv, med namn, titel, ämnesområde, institutionstillhörighet, pågående forskning och eventuellt andra relevanta uppgifter.

PRENUMERATIONER & LÖSNUMMER Ett år (fyra nummer): studerande 150 kr; privatpersoner 200 kr; institutioner 280 kr. ­Enkel­nummer 75 kr, dubbelnummer 125 kr. Nummer ur äldre årgångar (2003 och tidigare) 25 respektive 40 kr. Prenumerationer och lösnummer kan beställas via brev, telefon eller e-post: [email protected] Plusgiro 63 90 65-2 IBAN: SE47 9500 0099 6034 0639 0652 BIC: NDEASESS. TIDSKRIFT FÖR LITTERATURVETENSKAP 2013:2

Barbro Ståhle Sjönell om lanseringen av novellen i Sverige i början av 1800-talet

Beata Agrell om dialogen mellan Pär Hallströms ”Falken” och Boccaccios falk i Decamerone

Miranda Landen om bruket av novelltitlar hos Hjalmar Söderberg

Gunilla Hermansson om expressionistisk kortprosa

Anna Bohlin om Klara Johansons aforismer

Per-Olof Mattsson om det nationella i Ivar Lo-Johanssons Statarna

Per Israelson om ting i den fantastiska novellen

Alexandra Borg om ”kortlästa” texter i läsplattornas och apparnas tidevarv

Ebba Witt-Brattström, Anders Johansson och Evelina Stenbeck om Virginia Woolfs A Room of One’s Own (1929)

Recensioner av aktuell litteraturvetenskaplig forskning