Motioner 2001:1 T 9

G 0 o KOMMUNFULLMÄKTIGE Motioner 2001:1 T 9 2001:1 Motion av Rebwar Hassan och Christopher Öd- mann (båda mp) om krav på testat kött i skolor och på andra kommunala inrättningar m.m. När miljöpartister under årens lopp har föreslagit att endast KRAV-märkta eller motsvarande råvaror ska serveras i skolor och på andra kommunala in- rättningar, har avslagen från ansvariga politiker motiverats med att detta är inget kommunen ska lägga sig i och att statliga myndigheter i övrigt svarar för kvalitetskontrollen. I dag vet alla bättre och rädslan för nervsjukdomen BSE märks numera även på lrekrogar, där man helst använder ursprungsbetecknat kött. BSE sprids genom den bisarra idéen att utfordra vegetarianer, som kor och får är, med köttmjöl från kadaver (sjuka och självdöda djur som malts ner). I Sverige har hittills den ansvariga jordbruksministern inte velat inse allvaret i frågan vilket gör det ännu angelägnare att på kommunal nivå skydda så många invå- nare som möjligt. Oskarshamns kommun har visat vägen genom att sluta servera även svenskt kött. Låt oss i Stockholm reagera lika snabbt och kraftfullt. I detta fall om nå- got bör försiktighetsprincipen råda. Samtidigt bör Stockholms stad hos regeringen hemställa att testning av kött genomförs i hela landet. Den uppkomna debatten bör föras i ett vidare perspektiv. Frågor om djur- hållning, livsmedel, etik och hälsa bör diskuteras bl a i stadens skolor. Med- vetna konsumenter kan göra egna val kring den mat de önskar äta och välja bort produkter de anser oetiska eller ohälsosamma. Med hänvisning till ovanstående föreslår vi att kommunfullmäktige beslutar att Stockholms stad endast ska servera garanterat smittfritt kött, d.v.s. sådant kött som testats för BSE detta skrivs in i kommunens inköpspolicy hos regeringen hemställa att testning av kött genomförs i hela landet 2 4. Stockholms stad genomför en informationskampanj i stadens skolor där djurhållning, livsmedel, etik och hälsa diskuteras. Stockholm den 10 januari 2001 Rebwar Hassan Christopher Ödmann C 0, KOMMUNFULLMÄKTIGE Motioner 2001:2 2001:2 Motion av Ann Mari Engel (v) om de kommunala bostadsbolagens möjligheter att bygga hus för gemenskapsboende för äldre I Stockholm finns ett stort behov av äldreboende i olika former. Vi vet att antalet äldre kommer att öka betydligt under den kommande 20-årsperioden. Det är idag en målsättning att så många som möjligt ska kunna bo kvar hemma, vilket förutsätter ökade resurser för det öppna hemstödet. Många äldre vill ha ett eget boende, men har behov av viss service och tillsyn. Det finns också hos många önskemål om möjligheter till mer social samvaro. I servicehusen bor allt fler vårdkrävande äldre. Där finns idag inte plats för dem som har mindre vårdbehov. För dem skulle kunna skapas en variation i boendet genom en lättare form av servicehus, en sorts gemenskapsboende. Fastigheter med vanliga hyreslägenheter i olika storlek kan tillföras en gemen- samhetslokal och restaurang/matsal. Man bör utreda hur det till sådana hus kan knytas personal, som ska kunna finnas till hands för enklare tjänster, ha någon sjukvårdsutbildning samt ha jour. En sådan funktion skulle också kunna inne- bära det finns personal som kan slussa vidare till sjukvård, ta emot larm och hjälpa till med frågor kring boendet. Denna personal borde kunna anställas av kommunen och tillhöra äldreomsorgen. Bemanningsbehovet beror på husets storlek och antal boende. Det kan handla om en eller ett par tjänster som kan betjäna ett eller flera hus. I övrigt har de boende tillgång till det ordinarie öpp- na hemstödet. Ett gemenskapboende av detta slag skulle fylla ett stort behov. Det kan ses som en mindre resurskrävande variant av servicehus, med vanliga hyreslägen- heter. Många i övrigt friska personer i Stockholm kan när de blir äldre inte bo kvar i sina hyreslägenheter p g a dålig boendestandard, brist på hiss etc. Med tilltagande ålder kommer också behovet av viss trygghet och service, utan att det finns behov av det fullt utbyggda servicehuset och utan att man vill lämna möjligheten att bo i en normal lägenhet. De sociala behoven är också viktiga och kan i denna boendeform tillfredställas genom naturlig gemenskap med övriga boende. 2 Dessa hus skulle komplettera det seniorboende som idag byggs med bo- stadsrätt. Det är viktigt att det också finns lägenheter för äldre med hyresrätt, så att de kan bli tillgängliga för alla. De kommunala bostadsbolagen har en uppgift som allmännyttiga och är väl lämpade att åtaga sig denna uppgift. Jag föreslår därför att kommunfullmäktige beslutar att uppdra åt de kommunala bostadsbolagen att i samråd med äldreom- sorgsberedningen utreda en modell för gemenskapshus för äldre enligt ovan skisserad modell. Stockholm den 18 januari 2001 Ann Mari Engel G H0 o< KOMMUNFULLMÄKTIGE E—. 4 tp. .`' Motioner 2001:3 T AS) 2001:3 Motion av Ann-Marie Strömberg (v) om resursför- delningen till äldreomsorgen och äldreomsorg för äldre med särskilda behov Rapporten "Äldreomsorgsutnyttjande 1993 och 1998" genomförd och utgiven av Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum innehåller uppgifter som bör leda till eftertanke inför utformningen av den framtida äldreomsorgen. Det finns utifrån rapporten anledning utreda följande: m resursfördelningen till stadsdelsnämnderna ökande behov av äldreomsorg för äldre med invandrarbakgrund behov av äldreomsorg för äldre med icke-åldersrelaterade funktionsned- sättningar. Rapporten från Äldrecentrum påvisar att pensionärer med låg inkomst be- höver äldreomsorg i betydligt högre utsträckning än pensionärer med högre inkomst. Den påvisar också att samtidigt som antalet pensionärer i åldersgrup- pen 75 - 84 år har minskat totalt, har ändå andelen i denna åldersgrupp som behöver äldreomsorg ökat. Vidare påvisas en kraftig ökning av behovet av äldreomsorg för pensionärer från länder utanför Västeuropa, i synnerhet bland de yngre pensionärerna. Det finns flera förklaringar till ovanstående. Stora omvälvande förändringar har skett inom vård och omsorg: psykiatrireformen, kommunernas övertagande av ansvaret för boende och sysselsättning för utvecklingsstörda, det ökande antalet äldre med invandrarbakgrund, allt kortare vårdtider på akutsjukhus och inom geriatriken. Sammanfattningsvis ställs kommunerna inför kravet att inom äldreomsorgen klara vården av människor med både större vårdbehov och med mera varierande vårdbehov än tidigare. Stadens Äldreomsorgsplan bygger på kvarboendeprincipen. Äldre männi- skor skall så länge som möjligt bo kvar i sina egna lägenheter. Det brukar för- utsättas att de yngre pensionärerna klarar sig utan bistånd i hög utsträckning och att det är först i 80-årsåldern som ålderskrämporna och därmed bistånds- behovet inträder. Stadens fördelningsnycklar tar inte hänsyn till att pensionärer med lägre inkomster har större behov av äldreomsorg. Inte heller tar fördel- ningsnycklarna hänsyn till att kvarboendeprincipen genererar både ökat behov 2 av äldreomsorg och gör arbetet i den öppna hemtjänsten tungarbetat i de stads- delar där stora delar av bostadsbeståndet saknar hiss och där lägenheterna inte heller är anpassade för människor med funktionsnedsättningar. Bland de äldre med invandrarbakgrund finns det äldre arbetskraftsinvandra- re som haft tunga och slitsamma arbeten och därför behöver äldreomsorg vid yngre år. Det finns också äldre som kommit som flyktingar och har traumatisk bakgrund och vårdbehov orsakade av detta. Det finns äldre anknytnings- invandrare som är gamla och skröpliga redan vid ankomsten till Sverige. Många äldre med invandrarbakgrund har ett långt arbetsliv i Sverige bakom sig. Samtidigt gäller beträffande språkkunskaper principen "sist in, först ut". Språkkunskaper förvärvade vid vuxen ålder kan försvinna och de äldre blir i behov av bistånd på sitt ursprungliga modersmål. För de som är äldre redan vid ankomsten till Sverige blir det ofta inte aktuellt med att lära sig svenska språket. Att kunna få bistånd av personal som behärskar det egna modersmålet och den egna kulturen, att kunna bli förstådd och förstå, att få den mat man är van vid och kunna fira sina kulturella och religiösa högtider är lika viktigt för alla. Det går heller inte att förutsätta att anhöriga tar hela ansvaret. Alla äldre har inte anhöriga och relationerna är inte heller alltid sådana att anhörigvård fun- gerar. Anhörigvård förutsätter alltid frivillighet - för båda parter. Det finns i staden flera dagverksamheter för äldre med invandrarbakgrund. Några exempel: Kista stadsdelsnämnd driver en dagverksamhet för äldre iranier. Det finns i Tensta en dagverksamhet för äldre greker. Casa de Chile driver dagverksamhet för äldre spansktalande. Judiska församlingen har en väl ut- byggd och väl fungerande vårdkedja med olika verksamheter för äldre. Före- ningen för iranska seniorer har uttryckt önskemål om att fa till stånd ett äldre- boende för äldre iranier och Kurdiska kulturföreningen önskar driva dagverksamhet för äldre kurdisktalande. I Tensta kommer ett äldreboende för äldre turkar att starta. Det är dock osäkert hur stora behoven av äldreomsorg med etnisk/kulturell inriktning är och i vilken utsträckning sådan äldreomsorg efterfrågas av äldre med invandrarbakgrund. Äldreomsorgsverksamheter med etnisk/kulturell inriktning bör av både praktiska och rationella skäl ses som resurser för hela staden. Det torde också vara möjligt med lokalmässig integration, till exempel att vissa avdelningar på stadens servicehus avdelas för etniska grupper och att personal med språklig och kulturell kompetens rekryteras till dessa avdelningar. Avinstitutionaliseringen gör

Load more