Fredmans Epistlar 13
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
scripta minora bibliothecae regiae universitatis upsaliensis vol. 14 Dubbelt öl ger gott humör Bellman, ölet och Bryggareföreningens biblioteksdonation i Uppsala Carina Burman Förord Detta är en första antydan om ett kommande större projekt. Jag står i begrepp att påbörja en levnadsteckning över Bellman, och under för arbetet stötte jag på den fascinerande samlingen öllitteratur på Carolina Rediviva i Uppsala. Jag vill tacka f.d. Bryggeriämbetets i Stockholm pensionskassa för det stipendium som gjort studien möjlig. Kungliga Vetenskapssam hället i Uppsala, Sven och Dagmar Saléns stiftelse samt f.d. Bryggeri ämbetets i Stockholm pensionskassa har genom generösa bidrag be kostat tryckningen. Tack också till Uppsala universitetsbibliotek, där Svenska Bryggareföreningens donation förvaras, och där jag under perioder njutit arbetsro i en gustaviansk soffa. Ett särskilt tack till Petra Wåhlin Massali, som formgivit boken, Carina Bromark, som varit bildredaktör, Krister Östlund, som fungerat som redaktör och Magnus Hjalmarsson, som tagit fotografierna. Biblioteket har ock så vänligen givit boken plats bland sina Scripta Minora. Jag vill ock så tacka övriga bibliotek, som jag utnyttjat under arbetet, främst biblioteket vid Svenska institutet i Rom och Cambridge University Library, liksom redaktionen för Svenska Akademiens ordbok, som hjälpt mig med excerpter. Ett stort tack också till de båda ölkännare – Peter Lind och Henrik Mickos – som kritiskt läst boken i manuskript. I den mån jag navigerat vilse på ölhaven beror det enbart på mina egna problem med kompassen, inte deras. Manuskriptet har också lästs av Alice Burman Wallace. Person och dryckesregister har upprättats av Annie Burman. Rom 17 januari 2015 Carina Burman 5 Yr och ung ter sig Movitz i Ulla Winblads minne. Bakom honom syns hon själv, höggravid. Gravyr av J.Fr. Martin efter ett original av Elias Martin, Bacchi Tempel (1783). UUB. Inledning 9 Om hur ölet introduceras i Fredmans epistlar 13 Om hur ölet bryggs – hos Bellman och i verkligheten 21 Om hur Bellman skildrar ölet 27 Om Fredmans avsked och ölets makt 55 Om ölet i verkligheten 67 Om ölet man drack 85 Om ölets älskare, om samhället och om Bellmans värld 103 Noter 109 Förkortningar 124 Källor och litteratur 125 Register 135 Inledning Det börjar med öl, och så slutar det också. Ölet skummar hos Bellman, vinet flödar och brännvinet kluckar. Jästa drycker är centrala i nästan alla skaldens skrifter, men den mest mångfasetterade bilden ges i Fred- mans Epistlar. Denne dryckesapostels första brev börjar så här: Sant va dä, ingen dricker; drick käre Bröder; Skåder glasenom på bordenom i Krogenom; betraktom Stopenom på hyllomen inom Skåpdörrenom, märker huru det glänsande tennstopet, som Cajsa Stina står där och håller, liksom talar til dig: Hej kära Själ! fukta din aska. (Fr.Ep.1:1ff, s. 15.)1 Episteln står inte endast först i samlingen, utan är också en av de först tillkomna.2 Denna studie ägnas två aspekter av sjuttonhundratalets öl – dels ölet hos Bellman, dels ölet i Svenska Bryggareföreningens donation av alkoholrelaterad litteratur på Uppsala universitetsbibliotek. Öl var den vanligaste drycken på Bellmans tid, och ofta var det alkoholsvagt. ”Swagöl, Swagdricka, är wår allmänaste och hälsosammaste dryck, som hwarman är bekant,” skriver Linnélärjungen Lorens Wolter Rothof.3 Sjuttonhundratalets fackboksförfattare lovordade allehanda egenskaper hos ölet, men mycket sällan dess berusande kvaliteter. Annat är det hos Bellman. Även där fungerar ölet som vardagsdryck, men det har också symboliska funktioner. Det är däremot vanskligt att bestämma Bell mans privata åsikter om öl. Jag avstår från att spekulera kring dem, liksom att diskutera hans konsumtion (även om han säkert drack lika mycket som sina samtida). Han umgicks också med krogfolk, inte en 9 dast i ungdomen utan långt fram i livet. En dikt från 1793 vänder sig exempelvis till den oidentifierade krögarmamsellen Lovisa, som lämnat staden, och Bellman försöker locka henne tillbaka med orden: ”Skall jag en pannkaka baka / Och sjelf steka henne stek?” (StU XI:205). Under 1790talet umgicks han också intensivt hemma hos ”bryggarkungen” Abraham Westman Lorentsson d.y. och förärade hustrun den illustrera de handskriften ”Elisabeth Westmans visbok” till julafton 1794.4 Bellmans diktning rör sig över olika genrer, och öl förekommer i flera sådana – bland annat i hyllningsdikter till både kvinnor och män – men vanligen dyker det upp i mera rusdrycksflödande sammanhang. Bellman började tidigt skriva dryckesvisor, och de tidigaste bland Fred mans epistlar var främst tänkta som sådana. Dryckesvisor var populä ra och vitt spridda, och dyrkan av Bacchus och rusdrycker var genrens raison d’être. Det myckna drickandet i Bellmans skrifter beror alltså åt minstone delvis på genrekrav, och hans personliga inställning är svår bestämd och egentligen oväsentlig. 5 Redan här bör dock påpekas att detta inte är avsett som en genom gripande skildring av sjuttonhundratalets ölkultur. För det finns andra verk, däribland Harald Thunæus Ölets historia i Sverige (1970) och för engelsk del bland annat H.A. Monckton, A History of English Ale and Beer (1966) 6. Detta är en studie av hur ölet skildras hos Bellman och i de äldre fackskrifter, som finns i donationen. Här handlar det om litteratur och idéer snarare än teknik och recept. Bellman vid lutan. Akvarell av Elias Martin i Elisabeth Westmans visbok. KB. 10 11 Donationen på Carolina Rediviva Donationen består av två delar, Svenska Bryggareförening ens samling och bryggaren Sten Simonssons samling, och innehåller litteratur från sex sekler. Den kom till Uppsala universitetsbibliotek 1982. Av särskilt intresse är den rikliga uppsättningen sjuttonhundratalsverk från framförallt Tysk land, Storbritannien och Sverige, vilka på skilda sätt berör öl. Donationen innehåller dessutom åtskilliga sentida skrif ter om öl och bryggerier, däribland ett antal monografier, Sten Simonssons egen rikliga klippsamling och en fullstän dig uppsättning av Svenska Bryggareföreningens månadsblad (från 1945 Svensk bryggeritidskrift) 1886–1968. Samlingen är ordnad efter Fritz von Schoellhorns Bibliographie des Brauwesens (1928) och omfattar knappt 14 hyllmeter och drygt 140 volymer. En otryckt katalog, bestående av foto kopierade katalogkort, finns i Carolinabibliotekets katalog rum. Genomgången begränsas till böcker som publicerats kring Bellmans livstid – det innebär en ganska generös bort re gräns, eftersom äldre böcker ofta förblev i bruk, och en främre gräns omkring år 1800. Böcker på tyska, engelska och svenska har undersökts.7 Jag har valt att inte fördjupa mig vare sig i de naturvetenskapliga framställningar som hör till donationen – däribland Jöns Jacob Berzelius, Lärobok i kemien (1808) och Sigaud de la Fonds Essai sur différentes E s p e c e s d ’Ai r (1779) – eller i böcker om brännvin och surbrun nar, utan koncentrerat uppmärksamheten på skrifter som behandlar öl. Här har också skildringar av öl, dess bruk och nytta, prioriterats framför mera bryggeritekniska beskriv ningar, även om också sådana ibland diskuteras. 12 Om hur ölet introduceras i Fredmans epistlar När Bellman våren 1770 skrev sin första epistel var det fortfarande fri hetstid och partivälde. Senare skulle skalden beskyddas av Gustaf III, som gav honom stipendier, sysslan som sekreterare i nummerlotteriet och hovsekreterares titel.8 I den epistel som bär nummer ett låter Bellman sina fiktiva gestalter trängas på en krog i Stockholm. Som kontrast är melodin en menuett, tidens sirliga hovdans. Fredman är Bellmans språkrör och epistlarnas jag, men han är inte identisk med författaren. De allra första epistlarna parodierade Paulus epistlar i Bibeln, och ålderdomliga ordformer som ”Skåder glasenom på bordenom i Krogenom” bidrog till att driva med den redan föråldrade Karl XII:s Bibel. Med sin växling mellan talad prosa och sång fungerar denna epistel som en introduktion av flera av de främsta gestalterna: Fredman själv, som berättar, Jergen Puckel och Benjamin Schwalbe, som båda kännetecknas av sin tyska rotvälska, vir tuosen fader Berg – och så förstås ”du Christian Samuel Bredström! som ligger under bordet” (Fr. Ep. 1:26, s. 16). Längre fram i episteln möter vi också Cajsa Stina, en av dessa systrar och nymfer som figurerar i dikt ningen, men som sällan får tydlig gestalt.9 Epistlarnas verkliga huvudpersoner återstår ännu: Ulla Winblad, korpral Mollberg och konstapeln Movitz. Ulla presenteras i epistel nr 7, Mollberg i titeln till nr 8 och Movitz först i nr 26. Redan i samlingens första epistel introduceras dock det övergripande ämnet – rusdryckerna, och inte minst ölet: ”Jo det kommer mig så före, att ingen kan komma sig före förr än vi tar oss en klunk.” (Fr.Ep.1:8, s. 15.) Alkoholen är all tings förutsättning. Fredman fortsätter: 13 Fyra viktiga gestalter i Fredmans epistlar sedda genom Elis Chiewitz ögon. UUB. 14 Jag är den, som skall tömma stopet, det är du som skall slå i, och det ären J käre Bröder, som hafven at beställa om ölet, at oss intet af saftene tryta må. Manquerar oss bränvin, fallerar oss öl; si så fallerar oss alt Courage. (Fr.Ep.1:18ff, s. 15f.) Utan öl och brännvin saknar Bellmans gestalter mod, och frågan är om de alls har något liv. Som vi snart ska se är ölet en nödvändig del i deras existens. Helst ska det vara dubbelt öl, men också enkelt öl förekommer. Beteckningarna har sitt ursprung i hur mycket öl som varje tunna malt gav – dubbelt öl gav två tunnor öl per tunna malt, enkelt öl tre tunnor. I normaltariffen från seklets början förekommer